Domstolens dom (första avdelningen) den 26 februari 2026

I mål C‑131/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen, Österrike) genom beslut av den 15 februari 2024, som inkom till domstolen den 16 februari 2024, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen samt domarna I. Ziemele, A. Kumin, S. Gervasoni (referent) och M. Bošnjak, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Umweltorganisation VIRUS – Verein Projektwerkstatt für Umwelt und Soziales, genom W. Rehm, A.H. m.fl., Bürgerinitiative Nein zur Spange Wörth, genom W. Schachinger, Rechtsanwalt, Amt der Niederösterreichischen Landesregierung, Abteilung Landesstraßenplanung – ST3, genom M. Hecht och J. Peer, Rechtsanwälte, Stadt St. Pölten, genom C. Schneider, Rechtsanwalt, Autobahnen- und Schnellstraßen-Finanzierungs-Aktiengesellschaft (ASFINAG), genom C. Schmelz och C. Holzer, Rechtsanwälte, Österrikes regering, genom A. Posch, J. Schmoll och M. Kopetzki, samtliga i egenskap av ombud, Tjeckiens regering, genom L. Langrová, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud, Sveriges regering, genom C. Meyer-Seitz, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom C. Hermes och N. Ruiz García, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 18 september 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Fågeldirektivet

Livsmiljödirektivet

Nationell rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 2010, s. 7) (nedan kallat fågeldirektivet).

2 Begäran om förhandsavgörande har framställts inom ramen för en tvist mellan å ena sidan Umweltorganisation VIRUS – Verein Projektwerkstatt für Umwelt und Soziales (föreningen Projektverkstad för miljö och sociala frågor) (nedan kallad VIRUS), Bürgerinitiative Nein zur Spange Wörth (medborgarinitiativet Nej till Wörth-förbindelsen), Umweltorganisation Verein Lebenswertes Traisental (Miljöorganisationen Föreningen för en levande Traisen-dal), Umweltorganisation FG LANIUS – Forschungsgemeinschaft für regionale Faunistik und angewandten Naturschutz (FG LANIUS – forskningsgemenskap för regional faunistik och tillämpat naturskydd), och A.H. m.fl., och, å andra sidan, delstaten Niederösterreich, företrädd av Amt der Niederösterreichischen Landesregierung, Abteilung Landesstraßenplanung – ST3 (delstatsregeringens kontor, avdelningen för landsvägsplanering – ST3), angående delstatens beslut att godkänna byggandet av en riksväg.

3 I skälen 3, 5, 7 och 8 i det direktivet anges följande:

4 I artikel 1 i direktiv 2006/54 föreskrivs följande:

5 I artikel 2 i samma direktiv föreskrivs följande:

6 Artikel 5 i fågeldirektivet har följande lydelse:

7 I artikel 9 i direktivet föreskrivs följande:

8 I artikel 2 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) (nedan kallat livsmiljödirektivet) föreskrivs följande:

9 I artikel 6 i direktivet föreskrivs följande:

10 Artikel 12 i samma direktiv har följande lydelse:

11 I 18 § Niederösterreichisches Naturschutzgesetz 2000 (delstaten Niederösterreichs naturskyddslag från år 2000) (LGBl. 5500‑0), med rubriken Skydd av arter, föreskrivs följande:

12 År 2014 ansökte delstaten Niederösterreich om tillstånd att i ett delvis skogbevuxet område söder om St. Pölten (Österrike) anlägga en 1,69 kilometer lång väg med två körfält i varje riktning, som skulle utgöra en anslutning till motorvägen S34.

13 Efter en miljökonsekvensbedömning godkändes projektet genom ett beslut av den 12 november 2019.

14 Klagandena i det nationella målet väckte talan mot detta beslut hos Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen, Österrike), som är den hänskjutande domstolen.

15 De har vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att häckningsområden för sånglärka, rapphöna och vaktel, som är markhäckande fåglar, i öppna fält, ligger inom byggnadsområdet och att bullret från den framtida biltrafiken kommer att störa också många andra skogsfågelarter i närheten av detta område, särskilt mellanspetten. Enligt uppskattningar torde den planerade vägen trafikeras av cirka 12000 fordon per dag.

16 Av begäran om förhandsavgörande framgår att det aktuella projektet, för att begränsa påverkan på de populationer av vilda fåglar som finns på platsen eller i dess närhet, omfattar olika åtgärder, bland annat att byggnadsarbetena endast får utföras under vissa månader på året och att gamla träd måste bevaras på ett avstånd av minst 300 meter från vägen och på en yta av 6,6 hektar.

17 Enligt rapporten från de två sakkunniga som utsetts av den hänskjutande domstolen kommer de planerade åtgärderna, om de genomförs, att göra det möjligt att undvika varje störning som är av väsentlig betydelse för de berörda arterna. Dessa sakkunniga medger dock att dessa åtgärder inte kommer att kunna förhindra att enskilda exemplar påverkas av projektet, om inte annat så på grund av livslängden hos de flesta av de berörda skogsfåglarna. De försäkrar dock att åtgärderna säkerställer dessa fåglars livsmiljö och nödvändiga häckningsförhållanden.

18 Klagandena i målet vid den nationella domstolen har bestritt denna bedömning.

19 Den hänskjutande domstolen vill för det första få klarhet i huruvida åtgärder som syftar till att förebygga eller begränsa störningar av de fågelarter som berörs av det aktuella projektet kan beaktas vid bedömningen av huruvida projektet uppfyller kraven i artikel 5 d i fågeldirektivet. Den hänskjutande domstolen anser att domstolens praxis, enligt vilken det är förbjudet att beakta åtgärder som syftar till att undvika eller minska planens eller projektets skadliga effekter på det skyddade området i det skede som föregår den lämpliga bedömning som föreskrivs i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, inte kan överföras på artikel 5 d i fågeldirektivet.

20 Den hänskjutande domstolen anser i stället att tolkningen av artikel 5 d i fågeldirektivet ska anpassas till den tolkning av artikel 12.1 d i livsmiljödirektivet som kommissionen gjort i dess vägledning om strikt skydd för djurarter av gemenskapsintresse enligt sistnämnda direktiv (C(2021) 7301 final). Det väsentliga kriteriet enligt denna tolkning är att platsens fortsatta ekologiska funktion bibehålls eller förbättras.

21 Eftersom artikel 5 d i fågeldirektivet endast förbjuder störningar som är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv, ska förekomsten av en sådan betydelse bedömas med beaktande av de åtgärder för att förebygga och begränsa störningar som projektet omfattar. Ett undantag enligt artikel 9 i direktivet är endast nödvändigt om det projekt som åtföljs av dessa åtgärder ska förbjudas med tillämpning av artikel 5 d i samma direktiv.

22 För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka krav som ställs för att bevisa effektiviteten hos de åtgärder som syftar till att förhindra eller minska projektets störande effekter.

23 Den hänskjutande domstolen vill närmare bestämt få klarhet i huruvida den grad av säkerhet avseende dessa åtgärders effektivitet, som krävs enligt artikel 5 d i fågeldirektivet, är jämförbar med den som kommissionen, i sin vägledning om strikt skydd för djurarter av gemenskapsintresse enligt livsmiljödirektivet, anser vara den som krävs enligt artikel 12.1 d i sistnämnda direktiv. Kommissionens tolkning innebär att det ska göras en utvärdering av effektiviteten hos åtgärder för att förebygga och begränsa störningar, vilken grundar sig på rapporter som upprättats av sakkunniga som utsetts av myndigheterna eller domstolen, förutsatt att bedömningarna i dessa rapporter är vetenskapligt försvarbara, enligt det aktuella kunskapsläget, och motiverade i detalj.

24 Den hänskjutande domstolen anser däremot att de bedömningar gjorda av sakkunniga med dessa egenskaper inte skulle vara tillräckliga om man tillämpar de beviskrav som EU-domstolen har fastställt i fråga om åtgärder för att undvika eller minska skadliga effekter, i den mening som avses i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, enligt vilka varje rimligt vetenskapligt tvivel måste uteslutas.

25 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den ska tillämpa de beviskrav som gäller för genomförandet av artikel 12.1 d i livsmiljödirektivet eller de som gäller för åtgärder för att undvika eller minska de skadliga effekter som avses i artikel 6.3 i det direktivet. Den ser ingen anledning att inte använda detta sistnämnda kriterium vid bedömningen av skyddet av de djurarter som berörs av det aktuella projektet.

26 Således bör effektiviteten av dessa åtgärder vara så väl vetenskapligt dokumenterad att det inte finns något rimligt tvivel om denna.

27 I förevarande fall innebär detta att de åtgärder som föreslagits avseende mellanspetten inte kan anses vara ägnade att säkerställa att denna arts biologiska funktion bibehålls, eftersom det saknas vetenskaplig dokumentation som styrker deras effektivitet.

28 Mot denna bakgrund beslutade Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

29 Genom handling som inkom till domstolens kansli den 21 oktober 2025 begärde VIRUS att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas med tillämpning av artikel 83 i domstolens rättegångsregler.

30 Till stöd för sin begäran har VIRUS gjort gällande att förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:67), domen av den 1 augusti 2025 i målet Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609), och generaladvokatens förslag till avgörande i förevarande mål alla meddelades efter det att det skriftliga förfarandet hade avslutats, och utgör nya omständigheter som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång. VIRUS har dessutom motiverat sin begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet med att bolaget inte instämmer med det ovannämnda förslaget till avgörande.

31 I enlighet med artikel 83 i domstolens rättegångsregler får domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst, besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång.

32 Så är inte fallet här.

33 Varken förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:67), hennes förslag till avgörande i förevarande mål eller domen av den 1 augusti 2025 i målet Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609), utgör nämligen nya omständigheter som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång. Dessutom anser domstolen, med beaktande av samtliga uppgifter som den förfogar över, att den har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet för att kunna avgöra förevarande begäran om förhandsavgörande.

34 Vad gäller VIRUS invändningar mot förslaget till avgörande ovan i punkt 33 erinrar domstolen, för det första, om att det i stadgan för Europeiska unionens domstol och i rättegångsreglerna inte föreskrivs någon möjlighet för de berörda parter som avses i artikel 23 i stadgan att inkomma med yttranden över generaladvokatens förslag till avgörande (dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl., C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

35 För det andra följer av artikel 252 andra stycket FEUF att generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt ska lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Det rör sig således inte om ett yttrande riktat till domare eller parter som härrör från en myndighet utanför domstolen, utan om en enskild, motiverad och offentligt formulerad ståndpunkt från en av institutionens medlemmar. Under dessa omständigheter kan generaladvokatens förslag till avgörande inte avhandlas av parterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Sumal, C‑882/19, EU:C:2021:800, punkt 21). Dessutom är domstolen inte bunden av vare sig förslaget till avgörande eller av den motivering som ligger till grund för generaladvokatens förslag. Att en av parterna inte delar generaladvokatens synsätt i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som generaladvokaten väljer att pröva, kan därför inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta den muntliga delen av förfarandet (dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl., C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

36 Under dessa omständigheter finner domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att det saknas skäl att förordna om att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas.

37 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5 d i fågeldirektivet ska tolkas så, att det inte föreligger någon avsiktlig störning, i den mening som avses i denna bestämmelse, när åtgärder som vidtas inom ramen för ett projekt gör det möjligt att förebygga varje störning som är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

38 Det ska inledningsvis erinras om, för det första, att medlemsstaterna enligt artikel 5 d i fågeldirektivet är skyldiga att förbjuda avsiktliga störningar av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den utsträckning en sådan störning är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

39 För det andra kompletterar detta förbud andra förbud som föreskrivs i artikel 5 a och b i direktivet, bland annat mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter samt att avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg. Dessa förbud är inte endast tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att påverka fåglarna, utan även på verksamhet där möjligheten till en sådan påverkan godtas, fastän ett sådant syfte inte är uppenbart (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva, C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 49). Projektet att anlägga en väg, som är föremål för tvisten i det nationella målet, kan således omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5 d i fågeldirektivet, även om det inte har som syfte att påverka fåglarna.

40 För det tredje framgår det av artikel 1 i fågeldirektivet, jämförd med skälen 3, 5, 7 och 8 i samma direktiv, att direktivets mål är att upprätthålla och återställa populationen av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium till en tillfredsställande nivå. Enligt artikel 2 i fågeldirektivet ska denna nivå svara särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, med beaktande även av ekonomiska krav och rekreationsbehov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva, C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 51).

41 I artikel 5 d i fågeldirektivet förbjuds således störningar som är av väsentlig betydelse i förhållande till den uppskattade tillfredsställande nivån på populationerna av vilda fågelarter, och inte på exemplar av dessa arter, såvida inte populationen av en viss art av vilda fåglar är så liten att störningen av enskilda exemplar av denna art kan äventyra artens bevarande.

42 Vidare är det, vid tolkningen av artikel 5 d i fågeldirektivet för att besvara den första frågan, enligt fast rättspraxis inte bara bestämmelsens lydelse som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2021, Föreningen Skydda Skogen, C‑473/19 och C‑474/19, EU:C:2021:166, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

43 För det första, vad gäller ordalydelsen i artikel 5 d i fågeldirektivet, ska det påpekas att det förbud som anges där, nämligen förbudet mot att avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, till skillnad från de förbud som föreskrivs i artikel 5 a och b i detta direktiv, gäller i den utsträckning en sådan störning är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv (dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva, C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 50). Till skillnad från vad som gäller för artikel 5 a och b i fågeldirektivet, är det följaktligen relevant att för tillämpningen av det förbud som föreskrivs i artikel 5 d i fågeldirektivet, undersöka vad en mänsklig verksamhet har för inverkan på beståndet av de berörda fågelarterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva, C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 54).

44 Av detta följer att om lämpliga förebyggande åtgärder faktiskt förhindrar att ett projekt stör vilda fåglar eller faktiskt kan minska störningen på ett sådant sätt att denna inte är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv, framgår det av ordalydelsen i artikel 5 d i direktivet och av det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, att förbudet mot avsiktlig störning i denna bestämmelse inte är tillämpligt. Sådana åtgärder, vars genomförande planeras i projektet, ska således beaktas vid bedömningen av huruvida förbudet mot störningar av vilda fåglar i artikel 5 d i fågeldirektivet utgör hinder för projektet.

45 För det andra är det inte nödvändigt, för att uppnå de mål med fågeldirektivet som det erinrats om i punkt 40 i förevarande dom – nämligen att populationen av vilda fågelarter upprätthålls eller återställs till en tillräcklig nivå – att ett projekts störande effekter på vilda fågelarter bedöms oberoende av projektets kompletterande åtgärder vilka föreslås för att förhindra eller minska dessa effekter. Med avseende på dessa mål är det nämligen enbart de störningar som de vilda fågelarterna faktiskt kommer att drabbas av till följd av genomförandet av projektet, tillsammans med dessa åtgärder, som är av betydelse.

46 I motsats till vad klagandena i det nationella målet har gjort gällande i sina skriftliga yttranden, står den slutsats som domstolen kom fram till i domen av den 12 april 2018, People Over Wind och Sweetman ( C‑323/17, EU:C:2018:244), inte i strid med denna bedömning. Även om, såsom domstolen slog fast i den domen, åtgärder för att undvika eller begränsa ett projekts skadliga effekter inte ska beaktas vid den preliminära bedömningen av projektet inom ramen för livsmiljödirektivet, beror det på att detta första skede av bedömningen avser fastställandet av huruvida nämnda projekt ska bli föremål för ett formellt förfarande för bedömning av dess inverkan på ett bevarandeområde, i enlighet med artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet. Däremot, eftersom det i artikel 5 d i fågeldirektivet inte görs någon åtskillnad mellan två faser av bedömningen av de störningar som projekten kan medföra för vilda fågelarter, ska dessa störningar bedömas som en helhet från början, med beaktande av de åtgärder som är avsedda att förebygga eller begränsa dem.

47 Av det ovan anförda följer att artikel 5 d i fågeldirektivet ska tolkas så, att det inte föreligger någon avsiktlig störning, i den mening som avses i denna bestämmelse, när åtgärder som vidtas inom ramen för ett projekt gör det möjligt att förebygga varje störning som är av väsentlig betydelse och i strid med direktivets syfte, vilket är att upprätthålla och återställa populationen av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium till en tillfredsställande nivå, med beaktande av ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, samt ekonomiska krav och rekreationsbehov.

48 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida effektiviteten av de åtgärder som är avsedda att förebygga störningar som är av väsentlig betydelse i förhållande till vilda fågelarter, i den mening som avses i artikel 5 d i fågeldirektivet, kan bevisas genom en motiverad bedömning som utförs av en sakkunnig, eller om den ska fastställas med hjälp av vetenskaplig dokumentation som visar att sådana åtgärder har genomförts med framgång.

49 För det första ska det, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkt 86 i sitt förslag till avgörande, påpekas att varken artikel 5 eller någon annan bestämmelse i fågeldirektivet innehåller några regler om bevisning vid prövningen av störningar av vilda fågelarter som orsakas av mänsklig verksamhet.

50 Under dessa förhållanden ankommer det på medlemsstaterna, enligt principen om processuell autonomi och med beaktande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, att i sin interna rättsordning föreskriva bestämmelser om bevisupptagning, vilka bevis som är godtagbara vid den behöriga nationella domstolen eller vilka principer som ska tillämpas vid nämnda domstols prövning av bevisvärdet för den bevisning som ingetts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 2017, W m.fl., C‑621/15, EU:C:2017:484, punkt 25).

51 Likvärdighetsprincipen innebär att dessa processuella regler inte får vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2025, Beevers Kaas, C‑581/23, EU:C:2025:323, punkt 44). Denna princip utgör följaktligen inte hinder för att effektiviteten hos de åtgärder som syftar till att förebygga betydande störningar av de berörda arterna, bevisas genom en motiverad bedömning som utförs av en sakkunnig, om detta bevismedel enligt nationell rätt är tillåtet för liknande nationella situationer, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

52 Effektivitetsprincipen kräver att dessa processuella regler inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 2017, W m.fl., C‑621/15, EU:C:2017:484, punkt 26 och där angiven rättspraxis, och dom av den 30 januari 2025, Caronte & Tourist, C‑511/23, EU:C:2025:42, punkt 44).

53 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 88 i sitt förslag till avgörande innebär effektivitetsprincipen, vad gäller förbudet mot avsiktlig störning av vilda fåglar, i artikel 5 d i fågeldirektivet, att bevisföringen för att sådana störningarna är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv inte får försvåras på ett otillbörligt sätt. Detta gäller även vad gäller beviset för att störningen inte är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

54 För det andra erinrar domstolen om att medlemsstaterna, när de genomför unionsrätten, är skyldiga att säkerställa att de krav som följer av rätten till god förvaltning efterlevs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl., C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

55 Denna princip kräver att den administrativa myndigheten gör en omsorgsfull och opartisk prövning av samtliga relevanta omständigheter för att försäkra sig om att den har tillgång till de mest kompletta och tillförlitliga uppgifterna för detta ändamål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 maj 2020, Agrobet CZ, C‑446/18, EU:C:2020:369, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

56 Principen om god förvaltningssed innebär även en skyldighet för myndigheter att motivera sina beslut när de genomför unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2022, SC Cridar Cons, C‑582/20, EU:C:2022:114, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

57 För det tredje, vad gäller bedömningen av miljörisker, ska denna, i enlighet med artikel 191.2 FEUF, göras med iakttagande av försiktighetsprincipen. I detta sammanhang ankommer det på de behöriga myndigheterna att i synnerhet beakta de mest tillförlitliga vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga och de senaste resultaten av internationell forskning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl., C‑616/17, EU:C:2019:800, punkterna 46, 93 och 94, och dom av den 12 juni 2025, Eesti Suurkiskjad, C‑629/23, EU:C:2025:429, punkt 42). Det kan däremot inte krävas att bevis för dessa åtgärders effektivitet läggs fram med hjälp av vetenskaplig dokumentation som visar att dessa åtgärder har genomförts med framgång, eftersom sådan dokumentation inte nödvändigtvis finns tillgänglig.

58 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den andra frågan besvaras enligt följande: Effektiviteten av de åtgärder som är avsedda att förebygga störningar som är av väsentlig betydelse i förhållande till vilda fågelarter, i den mening som avses i artikel 5 d i fågeldirektivet, kan bevisas genom en motiverad bedömning som utförs av en sakkunnig, under förutsättning att denna bedömning grundar sig på de mest tillförlitliga vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga och på de senaste resultaten av internationell forskning. Det kan däremot inte krävas att bevis för dessa åtgärders effektivitet läggs fram med hjälp av vetenskaplig dokumentation som visar att dessa åtgärder har genomförts med framgång.

59 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.