C-199/24

I mål C‑199/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Attunda tingsrätt (Sverige) genom beslut av den 1 mars 2024, som inkom till EU-domstolen den 13 mars 2024, i målet

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún samt domarna J. Passer, E. Regan (referent), D. Gratsias och B. Smulders, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 maj 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: ND, genom ND och J. Södergren, advokat, Legal Newsdesk Sweden AB, genom J. Sundqvist, advokat, Sveriges regering, genom F.-L. Göransson, C. Meyer-Seitz, J. Olsson och A.M. Runeskjöld, samtliga i egenskap av ombud, Bulgariens regering, genom R. Stoyanov och T. Tsingileva, båda i egenskap av ombud, Finlands regering, genom A. Laine och H. Leppo, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom A. Bouchagiar, H. Kranenborg och I. Söderlund, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 4 september 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 95/46/EG

Dataskyddsförordningen

Svensk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje frågan

Upptagande till prövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 85.1 och 85.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1, och rättelse i EUT L 127, 2018, s. 2) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

2. Begäran har framställts i ett tvistemål mellan ND och Legal Newsdesk Sweden AB, tidigare Garrapatica AB (nedan kallat Legal Newsdesk eller bolaget). Målet rör bolagets vägran att radera ND:s personuppgifter från sin databas Lexbase i enlighet med ND:s begäran.

3. I artikel 9 (Behandling av personuppgifter och yttrandefriheten) i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31) föreskrevs följande:

4. Detta direktiv upphävdes och ersattes av dataskyddsförordningen med verkan från och med den 25 maj 2018.

5. Skäl 153 i dataskyddsförordningen har följande lydelse:

6. I artikel 4 (Definitioner) i dataskyddsförordningen, som ingår i förordningens kapitel I (Allmänna bestämmelser), föreskrivs följande:

7. I artikel 10 (Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott) i dataskyddsförordningen, som ingår i förordningens kapitel II (Principer), föreskrivs följande:

8. I punkt 1 i artikel 55 (Behörighet) i dataskyddsförordningen, som ingår i förordningens kapitel VI (Oberoende tillsynsmyndigheter), föreskrivs att varje tillsynsmyndighet ska vara behörig att utföra de uppgifter och utöva de befogenheter som tilldelats den i enlighet med förordningen inom sin egen medlemsstats territorium.

9. I punkt 1 h i artikel 57 (Uppgifter) i dataskyddsförordningen föreskrivs att utan att det påverkar de andra uppgifter som föreskrivs i denna förordning ska varje tillsynsmyndighet på sin egen medlemsstats territorium ha till uppgift att genomföra utredningar av tillämpningen av förordningen.

10. Punkt 1 i artikel 58 (Befogenheter) i dataskyddsförordningen innehåller en uppräkning av tillsynsmyndigheternas utredningsbefogenheter. I punkt 2 i samma artikel anges vilka korrigerande åtgärder som tillsynsmyndigheterna kan vidta. I punkt 3 anges vilka befogenheter att utfärda tillstånd och att ge råd som tillsynsmyndigheterna har.

11. Kapitel VIII (Rättsmedel, ansvar och sanktioner) i dataskyddsförordningen innehåller artiklarna 77–79 och 82.

12. I artikel 77 (Rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet) föreskrivs följande i punkt 1:

13. I artikel 78 (Rätt till ett effektivt rättsmedel mot tillsynsmyndighetens beslut) föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:

14. I artikel 79 (Rätt till ett effektivt rättsmedel mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde) i dataskyddsförordningen föreskrivs följande i punkt 1:

15. I artikel 82 (Ansvar och rätt till ersättning) i dataskyddsförordningen föreskrivs följande i punkt 1:

16. Artikel 85 (Behandling och yttrande- och informationsfriheten) i dataskyddsförordningen har följande lydelse:

17. Skyddet för tryck- och yttrandefrihet regleras i två olika grundlagar, nämligen tryckfrihetsförordningen (1949:105) (nedan kallad TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) (nedan kallad YGL).

18. Av begäran om förhandsavgörande framgår följande i detta avseende. YGL innehåller bestämmelser om grundlagsskydd för bland annat radio- och tv-sändningar samt vissa webbplatser.

19. Skadestånd med anledning av missbruk av yttrandefriheten genom innehållet i ett program får – enligt 9 kap. 1 § YGL – endast grundas på att det program som kravet avser innefattar yttrandefrihetsbrott. Att utpeka någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgift som är ägnad att utsätta någon annan för andras missaktning utgör brottet förtal och innefattar yttrandefrihetsbrott enligt 5 kap. 1 § YGL och 7 kap. 3 § TF. Det är däremot inte straffbart om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och den som har lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den.

20. Enligt 1 kap. 4 § YGL ska bestämmelserna om grundlagsskydd gälla även för en viss typ av databaser, om det finns utgivningsbevis för verksamheten.

21. Av 1 kap. 14 § YGL följer att inget allmänt organ utan stöd i grundlagen får ingripa mot någon för att han eller hon i ett program har missbrukat eller medverkat till missbruk av yttrandefriheten eller av sådan anledning ingripa mot programmet. Vidare framgår av 1 kap. 11 § YGL att det inte är tillåtet för ett allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om inte åtgärden har stöd i denna grundlag.

22. Dataskyddsförordningen ska enligt 1 kap. 7 § första stycket lagen (2018:218) av den 19 april 2018 med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot TF eller YGL. Enligt andra stycket i denna paragraf ska vissa artiklar i dataskyddsförordningen inte tillämpas vid personuppgiftsbehandling som sker för bland annat journalistiska ändamål.

23. Legal Newsdesk driver databasen Lexbase, som bland annat gör det möjligt att göra sökningar på privatpersoner och företag som varit föremål för åtal i svenska domstolar. Lexbase innehåller personuppgifter.

24. ND dömdes den 17 januari 2011 för brott.

25. Legal Newsdesk publicerade det aktuella brottsmålsavgörandet på Lexbase, där det fanns tillgängligt fram till februari 2024. Trots att ND begärde att Legal Newsdesk skulle radera hans personuppgifter, gjorde bolaget inte detta omedelbart, utan först senare i enlighet med sin interna gallringsrutin.

26. ND väckte talan vid Attunda tingsrätt (Sverige), som är den domstol som begärt förhandsavgörande från EU-domstolen. NB yrkade att Legal Newsdesk skulle förpliktas att betala skadestånd för överträdelse av dataskyddsförordningen med 300000 svenska kronor (SEK) (cirka 26000 euro) jämte ränta.

27. Legal Newsdesk bestred käromålet på den grunden att Lexbase, och däri publicerade uppgifter, omfattas av utgivningsbevis, utfärdat av Myndigheten för press, radio och tv. Attunda tingsrätt har i sin begäran till EU-domstolen förklarat att enligt svensk rätt är dataskyddsförordningen inte tillämplig i en sådan situation, eftersom rätten till skydd av personuppgifter då tillgodoses genom regleringen i TF och YGL. De enda rättsmedel som står till buds enligt TF och YGL är att inleda ett straffrättsligt förfarande om förtal eller att begära skadestånd med anledning av förtal.

28. Tingsrätten har vidare redogjort för innehållet i artikel 85.1 och 85.2 samt skäl 153 i dataskyddsförordningen och mot bakgrund av detta konstaterat att förordningen uttryckligen medger att medlemsstaterna fastställer undantag och avvikelser från denna för personuppgiftsbehandling som sker för bland annat journalistiska ändamål.

29. Samtidigt har tingsrätten konstaterat att dataskyddsförordningen inte innehåller någon definition av vad som avses med behandling av personuppgifter för journalistiska ändamål. Tingsrätten har därefter angett att EU-domstolen har uttalat att begreppet journalistiska ändamål ska tolkas i vid mening och att verksamheter som syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten ska anses ske för journalistiska ändamål oberoende av genom vilket medium detta sker. Detta gäller även avseende uppgifter som härrör från handlingar som enligt den nationella lagstiftningen är offentliga. Enligt tingsrätten har det däremot inte närmare klargjorts om spridning av information, åsikter eller idéer till allmänheten även förutsätter att det har förekommit någon form av redigering eller bearbetning av det som tillhandahålls allmänheten.

30. Det är mot den nu angivna bakgrunden som Attunda tingsrätt har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

31. Tingsrätten har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 85.1 i dataskyddsförordningen ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att medlemsstaterna, med stöd av denna bestämmelse, vidtar lagstiftningsåtgärder som går utöver vad som följer av artikel 85.2 i förordningen, i det att de inför avvikelser från vissa kapitel i förordningen med avseende på behandling av personuppgifter för andra ändamål än journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande, och detta med hänvisning till att sådana lagstiftningsåtgärder är nödvändiga för att förena rätten till skydd av personuppgifter med rätten till yttrande- och informationsfrihet.

32. EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Enligt artikel 85.1 i dataskyddsförordningen ska medlemsstaterna i lag förena rätten till skydd av personuppgifter enligt denna förordning med yttrande- och informationsfriheten, inbegripet behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande.

33. Enligt fast rättspraxis får en tolkning av en unionsbestämmelse inte leda till att bestämmelsens klara och precisa lydelse förlorar all ändamålsenlig verkan. När innebörden av en unionsbestämmelse otvetydigt framgår av själva lydelsen av den aktuella bestämmelsen, får EU-domstolen således inte avvika från den tolkning av bestämmelsen som följer av dess lydelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2022, VYSOČINA WIND, C‑181/20, EU:C:2022:51, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

34. Vad gäller det nu aktuella fallet ska det påpekas att artikel 85.1 i dataskyddsförordningen endast föreskriver att medlemsstaterna i lag ska förena rätten till skydd av personuppgifter enligt förordningen med rätten till yttrande- och informationsfrihet. Det anges där dock inte något om att en nationell sammanjämkning av de aktuella rättigheterna får medföra att en medlemsstat inför undantag eller avvikelser från dataskyddsförordningen.

35. Det kan visserligen konstateras, i likhet med vad generaladvokaten har gjort i punkt 17 i sitt förslag till avgörande, att det av ordet inbegripet i artikel 85.1 otvetydigt framgår att behandling av personuppgifter för de i bestämmelsen särskilt angivna ändamålen, det vill säga för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande, endast utgör en del av de fall av behandling av personuppgifter där det kan bli aktuellt med en sammanjämkning av rättigheter av där avsett slag.

36. Artikel 85.1 i dataskyddsförordningen måste dock läsas i ljuset av artikel 85.2 i förordningen. Av sistnämnda bestämmelse framgår att medlemsstaterna ska fastställa undantag eller avvikelser från vissa kapitel i förordningen (kapitel II–VII samt kapitel IX) för personuppgiftsbehandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande om dessa är nödvändiga för att förena rätten till skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten.

37. Det framgår således tydligt av ordalydelsen i artikel 85.1 och 85.2 att det i punkt 1 i artikeln visserligen anges en huvudregel, enligt vilken medlemsstaterna är skyldiga att genom lagstiftningsåtgärder förena rätten till skydd av personuppgifter med rätten till yttrande- och informationsfrihet, vari inbegrips behandling av personuppgifter som sker för journalistiska ändamål och för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande. Dock framgår även att den specialregel som anges i punkt 2 i artikeln, enligt vilken det ankommer på medlemsstaterna att fastställa undantag eller avvikelser från vissa kapitel i dataskyddsförordningen om detta är nödvändigt för att göra en sådan sammanjämkning av rättigheter, endast gäller för dessa särskilt angivna ändamål.

38. Till att börja med vinner denna tolkning stöd av skäl 153 i dataskyddsförordningen. Där anges att syftet med artikel 85 är att medlemsstaterna ska kunna föreskriva undantag eller avvikelser från vissa bestämmelser i förordningen enbart vid behandling av personuppgifter för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande.

39. Vidare kan konstateras att det i artikel 85.2 i förordningen uttömmande anges i vilken omfattning undantag eller avvikelser från vissa kapitel i förordningen ska göras, vilket innebär att dessa undantag eller avvikelser ska tolkas restriktivt (se, analogt, dom av den 30 april 2025, Inspektorat kam Visshia sadeben savet, C‑313/23, C‑316/23 och C‑332/23, EU:C:2025:303, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

40. Slutligen gäller beträffande flera grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan – såsom rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8) och rätten till yttrande- och informationsfrihet (artikel 11) – att en sammanjämkning av nu aktuellt slag inte får gå utöver vad som är en rimlig avvägning mellan dessa rättigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois (Rätt att överklaga en begäran om upplysningar i skattefrågor), C‑245/19 och C‑246/19, EU:C:2020:795, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

41. Enligt fast rättspraxis kräver proportionalitetsprincipen att det vid en sådan rimlig avvägning tas hänsyn till de aktuella grundläggande rättigheternas funktion i samhället (dom av den 2 mars 2023, Norra Stockholm Bygg, C‑268/21, EU:C:2023:145, punkt 49, och dom av den 4 oktober 2024, Bezirkshauptmannschaft Landeck (Tillgång till personuppgifter som lagrats på en mobiltelefon), C‑548/21, EU:C:2024:830, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

42. Unionslagstiftaren har valt att vad gäller behandling av personuppgifter som sker för, såsom framgår av ordalydelsen i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen, journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande ålägga medlemsstaterna en uttrycklig skyldighet att föreskriva undantag eller avvikelser från vissa kapitel i dataskyddsförordningen – vilkas omfattning dock kan variera från en medlemsstat till en annan – och att låta ett stort antal kapitel ingå bland dem som kan omfattas av dessa undantag eller avvikelser. Det har varit ett medvetet val från lagstiftarens sida att undantag eller avvikelser från bestämmelserna i dataskyddsförordningen av så betydande karaktär endast ska vara tillåtna för de i bestämmelsen angivna yttrandeformerna, och detta med hänsyn till deras funktion i ett demokratiskt samhälle.

43. Av detta följer att medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 85.1 i dataskyddsförordningen att i lag förena rätten till skydd av personuppgifter enligt förordningen med rätten till yttrande- och informationsfrihet inte får leda till att medlemsstaterna, med stöd av denna bestämmelse, föreskriver undantag eller avvikelser från förordningen för behandling av personuppgifter som sker för andra ändamål än journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande.

44. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 85.1 i dataskyddsförordningen ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att medlemsstaterna, med stöd av denna bestämmelse, vidtar lagstiftningsåtgärder som går utöver vad som följer av artikel 85.2 i förordningen, i det att de inför avvikelser från vissa kapitel i förordningen med avseende på behandling av personuppgifter för andra ändamål än journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande, med hänvisning till att sådana lagstiftningsåtgärder är nödvändiga för att förena rätten till skydd av personuppgifter med rätten till yttrande- och informationsfrihet.

45. Tingsrätten har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 85.1 i dataskyddsförordningen ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av denna bestämmelse – för att fullgöra sin skyldighet att förena rätten till skydd av personuppgifter med rätten till yttrande- och informationsfrihet – innebär att den som blivit föremål för fällande domar i brottmål, när personuppgifter avseende dessa domar tillhandahålls allmänheten mot ersättning på internet, som rättsmedel endast kan inleda ett straffrättsligt förfarande om förtal eller begära skadestånd med anledning av förtal.

46. EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Enligt artikel 85.2 i dataskyddsförordningen har medlemsstaterna rätt att vidta lagstiftningsåtgärder som innebär avvikelser från vissa kapitel i förordningen (kapitel II–VII samt kapitel IX) om detta är nödvändigt för att förena rätten till skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten.

47. EU-domstolen konstaterar här att kapitel VIII i dataskyddsförordningen innehåller bland annat artiklarna 77.1, 78.1 och 78.2, 79.1 samt 82.1. Dessa bestämmelser rör de rättsmedel som den vars personuppgifter är föremål för behandling av nu aktuellt slag ska ha tillgång till. Dessa rättsmedel består i, för det första, de registrerades rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet, för det andra, alla fysiska eller juridiska personers rätt till en effektiv domstolsprövning av ett rättsligt bindande beslut som fattats av en tillsynsmyndighet, om beslutet avser dem, för det tredje, den rätt till en effektiv domstolsprövning som ska garanteras den som anser sig ha fått sina rättigheter enligt förordningen kränkta till följd av att en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde har behandlat hans eller hennes personuppgifter i strid med förordningen och, för det fjärde, rätten för den som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av förordningen att erhålla ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för den uppkomna skadan.

48. Kapitel VIII ingår dock inte bland de kapitel som anges i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen, och artikel 85.1 i förordningen medger inte att medlemsstaterna föreskriver sådana undantag eller avvikelser som är tillåtna enligt artikel 85.2 för personuppgiftsbehandling för andra ändamål än de där angivna, vilket leder till slutsatsen att artikel 85.1 än mindre medger att medlemsstaterna avviker från artiklarna 77.1, 78.1 och 78.2, 79.1 samt 82.1 i förordningen.

49. Det nu sagda innebär följande. Eftersom frågan vilka processuella former som ska tillämpas vid användning av de rättsmedel som föreskrivs i dataskyddsförordningen inte regleras närmare i förordningen, gäller enligt principen om processuell autonomi att det ankommer på varje medlemsstat att reglera denna fråga i sin interna rättsordning, förutsatt att de aktuella processuella formerna varken är mindre förmånliga än de som enligt nationell rätt ska tillämpas i liknande fall (likvärdighetsprincipen) eller medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2025, Quirin Privatbank, C‑655/23, EU:C:2025:655, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

50. Vad beträffar de direkt tillämpliga bestämmelserna i artiklarna 77.1, 78.1 och 78.2, 79.1 samt 82.1 i dataskyddsförordningen, vilka ger de registrerade en rätt att använda de i dessa bestämmelser angivna rättsmedlen, gäller däremot att medlemsstaterna inte får uppställa andra materiella villkor för deras användning än de som följer av förordningen.

51. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 85.1 i dataskyddsförordningen ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av denna bestämmelse – för att fullgöra sin skyldighet att förena rätten till skydd av personuppgifter med rätten till yttrande- och informationsfrihet – innebär att den som blivit föremål för fällande domar i brottmål, när personuppgifter avseende dessa domar tillhandahålls allmänheten mot ersättning på internet, som rättsmedel endast kan inleda ett straffrättsligt förfarande om förtal eller begära skadestånd med anledning av förtal.

52. Den bulgariska regeringen har gjort gällande att den tredje frågan inte kan tas upp till prövning, eftersom redogörelsen för sakförhållandena i begäran om förhandsavgörande varken gör det möjligt att tydligt fastställa ändamålet med den personuppgiftsbehandling som är aktuell i målet vid tingsrätten eller att bedöma om denna behandling är förenlig med artikel 10 i dataskyddsförordningen.

53. EU-domstolen gör i detta avseende följande bedömning. Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran om förhandsavgörande från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 18 juni 2024, Bundesrepublik Deutschland (Verkan av ett beslut om beviljande av flyktingstatus), C‑753/22, EU:C:2024:524, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

54. Vad särskilt beträffar det sistnämnda fallet gäller enligt fast rättspraxis – som numera återspeglas i artikel 94 a och b i domstolens rättegångsregler – att behovet av att komma fram till en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen medför vissa krav, däribland att den nationella domstolen dels redogör för de relevanta sakförhållandena, eller åtminstone för de faktauppgifter som ligger till grund för de frågor som ställs, dels klargör den rättsliga bakgrunden till dessa frågor (dom av den 12 mars 2026, Marhaux, C‑150/25, EU:C:2026:188, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

55. I förevarande fall kan det konstateras att tingsrättens tredje fråga rör tolkningen av uttrycket journalistiska ändamål i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen och att den därmed rör tolkningen av en unionsbestämmelse. För att besvara en sådan tolkningsfråga framstår det dock inte som nödvändigt att vare sig känna till ändamålet med den personuppgiftsbehandling som är aktuell i det nationella målet eller att bedöma om denna behandling är förenlig med artikel 10 i förordningen.

56. Av handlingarna i målet vid EU-domstolen framgår inte heller att det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten saknar samband med de verkliga omständigheterna eller saken i målet vid tingsrätten. EU-domstolen finner därför att den tredje frågan kan tas upp till prövning.

57. Tingsrätten har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 85.2 i dataskyddsförordningen ska tolkas på så sätt att en verksamhet som består i att, utan någon bearbetning eller redigering, tillhandahålla allmänheten offentliga handlingar i form av fällande domar i brottmål mot ersättning på internet kan anses utgöra behandling av personuppgifter för journalistiska ändamål i denna bestämmelses mening.

58. EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Av rättspraxis framgår att begreppet behandling, i den mening som avses i artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen, har en vidsträckt räckvidd (dom av den 5 december 2023, Nacionalinis visuomenės sveikatos centras, C‑683/21, EU:C:2023:949, punkt 50 och där angiven rättspraxis). Mot bakgrund av detta ska en verksamhet som består i att tillhandahålla allmänheten offentliga handlingar i form av fällande domar i brottmål på internet anses utgöra behandling av personuppgifter i förordningens mening.

59. Vad beträffar behandling av personuppgifter som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande gäller dock enligt artikel 85.2 i dataskyddsförordningen, såsom anförts ovan i punkt 36, att medlemsstaterna ska fastställa undantag och avvikelser från vissa kapitel i förordningen (kapitel II–VII samt kapitel IX) om dessa är nödvändiga för att förena rätten till skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten.

60. Det kan visserligen konstateras att varken artikel 85.2 eller någon annan bestämmelse i dataskyddsförordningen innehåller en definition av begreppet journalistiska ändamål. Inte heller innehåller förordningen en uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar som kan ge ledning vid fastställandet av begreppets innebörd eller räckvidd.

61. Av EU-domstolens praxis avseende tolkningen av begreppet journalistiska ändamål i artikel 9 i direktiv 95/46, vilken får anses gälla även för tolkningen av samma begrepp i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen, framgår dock att en verksamhet kan anses utgöra journalistisk verksamhet, om den syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten, oberoende av genom vilket medium detta sker (dom av den 16 december 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia, C‑73/07, EU:C:2008:727, punkt 61).

62. Vidare framgår av skäl 153 i dataskyddsförordningen att det med hänsyn till vikten av rätten till yttrande- och informationsfrihet i varje demokratiskt samhälle måste göras en bred tolkning av vad som innefattas i denna frihet, som till exempel journalistik.

63. Av skäl 153 framgår även att undantag eller avvikelser enligt artikel 85.2 i dataskyddsförordningen ska syfta till att förena rätten till skydd av personuppgifter med den i artikel 11 i stadgan fastslagna rätten till yttrande- och informationsfrihet.

64. Även om begreppet journalistiska ändamål i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen ska ges en vid tolkning, kan denna tolkning dock inte anses omfatta alla yttrandeformer. Detta begrepp ska snarare förstås på ett sätt som tar hänsyn till det som, utifrån framställningsform, särskiljer journalistiken från andra yttrandeformer, och detta mot bakgrund av begreppets funktion i bestämmelsens allmänna systematik.

65. Vid tolkningen av artikel 11 i stadgan ska dessutom, enligt dess artikel 52.3, hänsyn tas till praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) avseende artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

66. Av denna rättspraxis framgår att journalistisk verksamhet förutsätter att det i regelbunden eller yrkesmässig form bedrivs ett arbete med att redigera eller bearbeta information, åsikter eller idéer som ska spridas till allmänheten, eller åtminstone ett arbete som syftar till att informationen, åsikterna eller idéerna ska spridas i enlighet med redaktionella val (se, analogt och för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 17 januari 2023, Axel Springer SE mot Tyskland, CE:ECHR:2023:0117JUD000896418, § 33, och Europadomstolen, 5 april 2022, NIT S.R.L. mot Republiken Moldavien, CE:ECHR:2022:0405JUD002847012, § 193).

67. En ytterligare förutsättning för att en verksamhet, även när den består i att sprida åsikter eller idéer, ska anses vara journalistisk verksamhet är att de fakta och omständigheter som ligger till grund för de aktuella åsikterna eller idéerna har varit föremål för granskning av ett tillräckligt tillförlitligt slag (se, analogt, Europadomstolen, 21 januari 1999, Fressoz och Roire mot Frankrike, CE:ECHR:1999:0121JUD002918395, §§ 52 och 54, och Europadomstolen, 16 mars 2017, Ólafsson mot Island, CE:ECHR:2017:0316JUD005849313, § 53).

68. Slutligen gäller att en verksamhet kan anses vara journalistisk endast om den bedrivs med iakttagande av pressetiska regler och yrkesetiska regler för journalister (se, analogt, Europadomstolen, 27 juni 2017, Satakunnan Markkinapörssi Oy och Satamedia Oy mot Finland, CE:ECHR:2017:0627JUD000093113, §§ 183 och 186, och Europadomstolen, 28 juni 2018, M.L. och W.W. mot Tyskland, CE:ECHR:2018:0628JUD006079810, § 105).

69. Däremot gäller, mot bakgrund av att begreppet journalistik ska ges en vid tolkning (se punkt 62 ovan), att varken den omständigheten att den aktuella verksamheten, som innefattar behandling av personuppgifter, bedrivs på internet mot ersättning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia, C‑73/07, EU:C:2008:727, punkterna 59–62) eller den omständigheten att personuppgiftsbehandlingen avser fällande domar i brottmål innebär att denna behandling inte kan anses ske för journalistiska ändamål.

70. Visserligen är det så, att en rad olika omständigheter ska beaktas vid bedömningen av om skyddet för rätten till yttrande- och informationsfrihet (däribland skyddet för journalister) kan motivera att det görs undantag från vissa bestämmelser i dataskyddsförordningen, särskilt från artikel 10 i förordningen, där det införs ett särskilt skydd för behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott. Bland de omständigheter som ska beaktas vid en sådan bedömning ingår vilken typ av personuppgifter som behandlas, i synnerhet huruvida uppgifterna eventuellt är känsliga, samt vilken typ av behandling det är fråga om och hur denna konkret går till, varvid det särskilt ska beaktas hur många personer som har tillgång till personuppgifterna och formerna för åtkomst till dessa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2024, Landeshauptstadt Wiesbaden, C‑61/22, EU:C:2024:251, punkt 106). Den omständigheten att en behandling avser personuppgifter av i artikel 10 angivet slag saknar däremot betydelse för att – innan nyss nämnda bedömning görs – avgöra om behandlingen kan anses ha skett för journalistiska ändamål.

71. Här ska dock påpekas att i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen nämns behandling av personuppgifter som sker för journalistiska ändamål. I bestämmelsen nämns alltså inte personuppgiftsbehandling som sker i samband med journalistisk verksamhet. I begreppet ändamål ligger att det inte endast är personuppgiftsbehandling som sker i samband med publicering av information, åsikter eller idéer – vilken består i att personuppgifter då tillhandahålls allmänheten – som kan omfattas av bestämmelsen, utan även sådan behandling som är nödvändig för publiceringen (se, analogt, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkterna 64 och 67–69).

72. Om det är fråga om journalistiskt arbete som innefattar att göra ett urval av information som samlats in och att rangordna den, kan begreppet journalistiska ändamål i artikel 85.2 i dataskyddsförordningen således omfatta inte bara olika typer av personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att publicera information, åsikter eller idéer, utan även behandling av personuppgifter som förekommer i information som man valt att inte publicera.

73. Av det nu anförda kan följande slutsats dras. För att en behandling av personuppgifter ska kunna falla in under begreppet journalistiska ändamål i denna bestämmelses mening, måste det vara fråga om behandling som har till ändamål att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten. För detta krävs att det aktuella materialet är föremål för visst redigerings- eller bearbetningsarbete innan det publiceras och att publiceringen sker med iakttagande av pressetiska regler och yrkesetiska regler för journalister, eller åtminstone i enlighet med en redaktionell linje, samt att påståenden om fakta och omständigheter i materialet granskas före publicering.

74. Vad gäller en verksamhet som den som bedrivs av Legal Newsdesk Sweden, vilken består i att tillhandahålla allmänheten offentliga handlingar i form av fällande domar i brottmål mot ersättning på internet, förefaller det inte krävas något redigerings- eller bearbetningsarbete, och verksamheten förefaller inte heller bedrivas i enlighet med en redaktionell linje, vilket det dock ankommer på tingsrätten att kontrollera. Härtill kommer att handlingarna i målet vid EU-domstolen inte ger vid handen att bolaget skulle omfattas av pressetiska regler och yrkesetiska regler för journalister. Även detta är en omständighet som det ankommer på tingsrätten att kontrollera.

75. Det är i och för sig riktigt att handlingar av nu aktuellt slag kan utgöra information som är användbar för att bedriva journalistisk verksamhet. Icke desto mindre gäller att behandling av personuppgifter som innefattar att sådana handlingar tillhandahålls allmänheten kan anses ha skett för journalistiska ändamål, i den mening som avses i artikel 85 i dataskyddsförordningen, endast om de aktuella handlingarna uteslutande är avsedda för journalistisk verksamhet.

76. I förevarande fall – med förbehåll återigen för tingsrättens kontroll – framgår det av handlingarna i målet vid EU-domstolen att på den nu aktuella databasen kan vem som helst, mot enbart betalning av en avgift, ta del av handlingar som rör fällande domar i brottmål. Den behandling av personuppgifter som sker i syfte att detta ska vara möjligt, vilken innefattar att lämna ut de personuppgifter som finns i de aktuella handlingarna, kan därför inte anses ske för journalistiska ändamål.

77. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 85.2 i dataskyddsförordningen ska tolkas på så sätt att en verksamhet som består i att tillhandahålla allmänheten offentliga handlingar i form av fällande domar i brottmål mot ersättning på internet kan anses utgöra behandling av personuppgifter för journalistiska ändamål i denna bestämmelses mening endast under förutsättning att behandlingen har till ändamål att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten. För detta krävs att det aktuella materialet är föremål för visst redigerings- eller bearbetningsarbete innan det publiceras och att publiceringen sker med iakttagande av pressetiska regler och yrkesetiska regler för journalister, eller åtminstone i enlighet med en redaktionell linje, samt att påståenden om fakta och omständigheter i materialet granskas före publicering.

78. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till EU-domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: svenska.