lagen.
EU-domstolen

Domstolens dom (tredje avdelningen) den 12 februari 2026

CELEX
62024CJ0408
Typ
EU-domstolen
Datum
20240527
ECLI
ECLI:EU:C:2026:84

Källa

Begäran om förhandsavgörandeLufttransportFörordning (EG) nr 549/2004Det gemensamma europeiska luftrummetFörordning (EG) nr 550/2004Tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummetArtikel 8Leverantörer av flygtrafikledningstjänsterArtiklarna 14 och 15Avgifter som påförs luftrummets användareFel i en kommunikationsserver för flygtrafikInställda flygningarDen berörda leverantören anklagas för uppsåtliga underlåtenhetLuftrummets användareSkydd för dessa användare mot ekonomisk skada som orsakats av ett sådant åsidosättande

I mål C‑408/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) genom beslut av den 27 maj 2024, som inkom till domstolen den 12 juni 2024, i målet

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna O. Spineanu-Matei, S. Rodin, N. Piçarra (referent) och N. Fenger, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: handläggaren G. Chiapponi,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 21 maj 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Republiken Österrike, genom C. Nemeth och S. Ullreich, båda i egenskap av ombud, Austrian Airlines AG, genom J. Eichmeyer, Rechtsanwältin, Österrikes regering, genom A. Posch, J. Schmoll och G. Kunnert, samtliga i egenskap av ombud, Belgiens regering, genom S. Baeyens och P. Cottin, båda i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom B. Herbaut och B. Travard, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom R. Álvarez Vinagre och G. Meessen, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 4 september 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 549/2004

Förordning nr 550/2004

Genomförandeförordning nr 1035/2011

Nationell rätt

Luftfartslagen

Lagen om Austro Control

Lagstiftning avseende myndigheters ansvar

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Inledande synpunkter

Den ställda tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (förordning om tillhandahållande av tjänster) (EUT L 96, 2004, s. 10), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1070/2009 av den 21 oktober 2009 (EUT L 300, 2009, s. 34) (nedan kallad förordning nr 550/2004), och av artikel 2 led 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (ramförordning) (EUT L 96, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt förordning nr 1070/2009 (nedan kallad förordning nr 549/2004).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Republik Österreich (Republiken Österrike), företrädd av Finanzprokuratur, och Austrian Airlines AG angående ersättning för den ekonomiska skada som detta flygbolag har lidit på grund av inställda flygningar till följd av ett fel i en kommunikationsserver för flygtrafik, som drivs av Austro Control.

3 I skäl 7 i förordning nr 549/2004 anges följande:

4 I artikel 1 i den förordningen, med rubriken Syfte och räckvidd, föreskrivs följande i punkt 1:

5 I artikel 2 i förordningen ges bland annat följande definitioner:

6 Artikel 3 i förordningen har rubriken Gemenskapens handlingsområden, och i artikel 3.1 föreskrivs följande:

7 I skälen 4 och 10 i förordning nr 550/2004 anges följande:

8 I artikel 1 i förordning nr 550/2004, med rubriken Syfte och räckvidd, föreskrivs följande i punkt 1:

9 Artikel 6 i förordning nr 550/2004, som återfinns i kapitel II med rubriken Bestämmelser för tillhandahållande av tjänster, och som har rubriken Gemensamma krav, har följande lydelse:

10 I artikel 7 i förordning nr 550/2004, med rubriken Certifiering av leverantörer av flygtrafiktjänster, föreskrivs bland annat följande:

11 I artikel 8 i förordning nr 550/2004, med rubriken Utnämning av leverantörer av flygtrafikledningstjänster, föreskrivs följande:

12 Artikel 14 i denna förordning, med rubriken Allmänt, som omfattas av kapitel III med rubriken Avgiftssystem, har följande lydelse:

13 I artikel 15 i förordningen, som har rubriken Principer, föreskrivs följande:

14 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 av den 17 oktober 2011 om gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster och om ändring av förordningarna (EG) nr 482/2008 och (EU) nr 691/2010 (EUT L 271, 2011, s. 23), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2014 av den 2 maj 2014 (EUT L 132, 2014, s. 53) (nedan kallad genomförandeförordning nr 1035/2011), innehåller en bilaga I, med rubriken Generella krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster, som har följande lydelse:

15 Artikel 120 i Bundesgesetz über die Luftfahrt (den federala luftfartslagen), av den 2 december 1957 (BGBl. 253/1957),i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad luftfartslagen), har följande lydelse:

16 2 § Bundesgesetz über die Austro Control Gesellschaft mit beschränkter Haftung (den federala lagen om Austro Control Gesellschaft mit beschränkter Haftung) (BGBl. 898/1993), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om Austro Control), har följande lydelse:

17 I 10 § lagen om Austro Control, med rubriken Ansvar, föreskrivs följande i punkt 1:

18 I 1 § stycke 1 i Amtshaftungsgesetz (lagen om myndigheters ansvar), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs följande:

19 Austro Control är ett bolag med begränsat ansvar vars enda aktieägare är Republiken Österrike. Austro Control sköter, inom ramen för sina lagstadgade uppgifter, servern i nätverket för fasta telekommunikationsnätet för luftfarten (nedan kallad AFTN-servern), som säkerställer överföring av teknisk information, bland annat rörande flygtrafiken, mellan flygbolagen, Austro Control självt och Eurocontrol, det europeiska samordningsorganet i Bryssel (Belgien).

20 Austrian Airlines, ett flygbolag med säte på flygplatsen Wien-Schwechat (Österrike), använder sig, för sina flygningar från och till denna flygplats, av de flygtrafikledningstjänster som Austro Control tillhandahåller, mot betalning av de avgifter som föreskrivs för dessa tjänster.

21 Den 28 augusti 2016 inträffade ett tekniskt fel i AFTN-servern vilket ledde till en betydande minskning av frekvensen av start- och landningar vid nämnda flygplats. Austrian Airlines har gjort gällande att detta tvingade bolaget att ställa in 60 flygningar, vilket orsakade bolaget skada motsvarande 373140,46 euro, inklusive återbetalning av biljetter, ombokning till flygningar med utomstående företag, förluster i samband med flygningar med code sharing, kostnader för mat, inkvartering och transport av passagerare, omlastning av bagage och övertidsersättningar till personalen.

22 Austrian Airlines, som ansåg att Austro Control var ansvarigt för felet på AFTN-servern genom att inte i förebyggande syfte ha vidtagit de tekniska och mänskliga åtgärder som krävdes för att denna server skulle fungera väl, väckte skadeståndstalan mot Republiken Österrike med stöd av 10 § stycke 1 lagen om Austro Control och 1 § stycke 1 lagen om myndigheternas ansvar.

23 Republiken Österrike, företrädd av Finanzprokuratur, har bestritt att Austro Control har handlat felaktigt eller rättsstridigt vid driften av AFTN-servern. Österrike gjorde dessutom gällande att de relevanta bestämmelserna i nationell rätt och i unionsrätten om luftfart uteslutande tjänar det allmänna intresset av flygsäkerhet och inte de ekonomiska intressena för luftrummets användare, vilket bekräftas av att det inte finns några bestämmelser om ansvar på detta område.

24 Domstolen i första instans ogillade Austrian Airlines skadeståndstalan med motiveringen att de nationella bestämmelserna och unionsbestämmelserna om luftfart endast syftar till att reglera flygtrafiken och inte till att skydda lufttrafikföretagens tillgångar. Under dessa omständigheter fann nämnda domstol att det inte var nödvändigt att pröva huruvida Austro Controls personal hade handlat rättsstridigt och felaktigt.

25 Domstolen i andra instans, till vilken Austrian Airlines hade överklagat, fann däremot att de unionsrättsliga bestämmelserna om luftfart visserligen i huvudsak syftar till att säkerställa flygsäkerheten, men även skyddar lufttrafikföretagens ekonomiska intressen i deras egenskap av luftrummets användare, särskilt som de sistnämnda betalar avgifter för flygtrafiktjänster som tillhandahålls dem av sådana leverantörer som Austro Control.

26 Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), som är den hänskjutande domstolen och den instans till vilken Republiken Österrike, företrädd av Finanzprokuratur, har överklagat avgörandet i andra instans, har anfört att enligt dess praxis avseende 1 § stycke 1 i lagen om myndigheters ansvar, kan ersättning endast utgå för skador vars förebyggande utgör åtminstone ett av syftena med den åsidosatta bestämmelsen, även vid ett felaktigt åsidosättande av en bestämmelse i nationell rätt. Den hänskjutande domstolen har preciserat att det avgörande kriteriet för att myndigheten ska ådra sig ansvar är syftet att skydda den åsidosatta bestämmelsen, vilket fastställs genom tolkning.

27 Den hänskjutande domstolen har i princip medgett att en bestämmelse i nationell rätt syftar till att skydda individuella intressen när det föreligger ett särskilt rättsförhållande mellan den enhet som har åsidosatt en sådan bestämmelse och den skadelidande personen. Ett sådant syfte föreligger emellertid troligtvis inte när denna enhets fullgörande av offentliga uppdrag avser ett så stort och obestämt antal personer att dessa kan likställas med allmänheten, varpå detta utesluter möjligheten att hålla förvaltningen ansvarig även vid rättsstridigt eller felaktigt handlande.

28 Den hänskjutande domstolen har påpekat att tvisten mellan parterna i det nationella målet avser frågan huruvida de unionsrättsliga bestämmelserna om luftfart, vars huvudsakliga syfte är att säkerställa flygsäkerheten, även skyddar luftrummets användare mot ekonomisk skada som orsakats av den leverantör av flygtrafikledningstjänster som utsetts i enlighet med artikel 8 i förordning nr 550/2004, det vill säga i förevarande fall Austro Control, har gjort sig skyldig till en rättsstridig och uppsåtlig underlåtenhet. Enligt den hänskjutande domstolen är det syfte som eftersträvas med denna förordning avgörande och ska fastställas självständigt mot bakgrund av unionsrätten och dess tolkningsmetoder.

29 Enligt den hänskjutande domstolen framgår det av domen av den 2 juni 2022, Skeyes ( C‑353/20, EU:C:2022:423), att bestämmelserna i artikel 8 i förordning nr 550/2004, jämförda med artikel 2 led 4 i förordning nr 549/2004, i vilken flygtrafiktjänster definieras, ger luftrummets användare rättigheter som kan påverkas av stängningen av luftrummet, och att syftet med de unionsrättsliga luftfartsbestämmelserna inte är begränsat till flygsäkerhet i strikt mening.

30 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida användarnas ekonomiska intressen omfattas av det skyddssyfte som eftersträvas med dessa bestämmelser, vilket skulle göra det möjligt att hålla Republiken Österrike ansvarig för ekonomisk skada som orsakats av Austro Controls rättsstridiga och felaktiga handlande, i enlighet med lagen om myndigheters ansvar.

31 Samma domstol har påpekat att Austrian Airlines skyldighet att betala avgifter för att utnyttja de flygtrafikledningstjänster som Austro Control tillhandahåller talar för att det föreligger ett särskilt rättsförhållande mellan dessa två enheter. Av detta skäl lutar den hänskjutande domstolen bland annat åt att artikel 8 i förordning nr 550/2004, jämförd med artikel 2 led 4 i förordning nr 549/2004 och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, även skyddar rent ekonomiska intressen för de enskilda användarna av luftrummet.

32 Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

33 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den ställda frågan, som avser omfattningen av det skyddssyfte som eftersträvas med bland annat artikel 8 i förordning nr 550/2004, följer av den omständigheten att det avgörande kriteriet för att ett sådant ansvar ska aktualiseras, enligt lagen om myndigheternas ansvar, såsom den tolkats av den hänskjutande domstolen, är skyddssyftet med den åsidosatta bestämmelsen. I förevarande fall är denna bestämmelse 120 § luftfartslagen, i vilken Austro Control utses för att bland annat med ensamrätt säkerställa tillhandahållandet av flygtrafikledningstjänster, i enlighet med nämnda artikel 8.

34 Vad gäller det nationella målet har den hänskjutande domstolen preciserat att Republiken Österrike endast kan hållas ansvarig för den ekonomiska skada som Austrian Airlines lidit till följd av Austro Control eventuella uppsåtliga underlåtenhet, om de relevanta bestämmelserna i unionsrätten bland annat syftar till att skydda luftrummets användare, i den mening som avses i artikel 2 led 8 i förordning nr 549/2004, mot sådan skada.

35 Det är mot bakgrund av dessa inledande synpunkter som tolkningsfrågan ska prövas.

36 Den hänskjutande domstolen har ställt sin enda fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2 led 4 i förordning nr 549/2004 och artikel 8 i förordning nr 550/2004, jämförda med bestämmelserna i sistnämnda förordning, om tillhandahållande av flygtrafiktjänster och om avgifter för dessa tjänster, ska tolkas så, att samtliga dessa bestämmelser även syftar till att skydda luftrummets användare mot ekonomisk skada som orsakas av att leverantören av flygtrafikledningstjänster med har åsidosatt sina skyldigheter enligt dessa bestämmelser.

37 Det ska inledningsvis påpekas att det av artikel 1.1 i förordning nr 549/2004 framgår att denna förordning fastställer en harmoniserad rättslig ram för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet, som har till syfte att förbättra de nuvarande säkerhetsstandarderna för luftfart, att bidra till en hållbar utveckling av lufttransportsystemet och att förbättra den övergripande kvaliteten på systemet för flygledningstjänsten och flygtrafiktjänster för allmän flygtrafik i Europa, i syfte att tillgodose kraven från alla användare av luftrummet.

38 I denna bestämmelse preciseras vidare att det gemensamma europeiska luftrummet ska omfatta ett sammanhängande alleuropeiskt nät av flygvägar, flygvägsförvaltning och system för flygledningstjänst, vilket uteslutande bygger på säkerhet samt effektivitetsrelaterade och tekniska hänsynstaganden till nytta för samtliga luftrummets användare, ett begrepp som enligt artikel 2 led 8 i samma förordning avser luftfartyg som opererar som allmän flygtrafik.

39 Vidare, enligt artikel 1.1 i förordning nr 550/2004, avser denna förordning, inom … räckvidden av förordning nr 549/2004, tillhandahållandet av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet på ett säkert och effektivt sätt genom att fastställa gemensamma krav för detta ändamål. I kapitel III i förordning nr 550/2004 föreskrivs också, som en väsentlig del, ett utarbetas ett avgiftssystem för dessa tjänster som omfattar avgifter som tas ut från luftrummets användare.

40 Av artikel 3.1 i förordning nr 549/2004 framgår dessutom att den harmoniserade rättsliga ram med syfte att inrätta det gemensamma europeiska luftrummet även omfattar de genomförandebestämmelser som kommissionen antagit på grundval av bland annat denna förordning och förordning nr 550/2004. Bland dessa genomförandebestämmelser återfinns genomförandeförordning nr 1035/2011.

41 Efter detta klargörande konstaterar domstolen, för det första, att begreppet flygtrafiktjänster, enligt artikel 2 led 4 i förordning nr 549/2004, omfattar flygtrafikledningstjänster, vilka uttryckligen avses i den ställda frågan, samt kommunikations-, navigations- och övervakningstjänster, flygvädertjänster och flygbriefingtjänster.

42 Flygtrafikledningstjänster utgör en integrerad del av en flygledningstjänst, som i enlighet med artikel 2 led 10 i förordning nr 549/2004, omfattar en samling luftburna och markbaserade funktioner som krävs för att säkerställa säkra och effektiva rörelser för luftfartyg under alla faser av driften. Enligt artikel 2 led 11 omfattar flygtrafikledningstjänster flygkontroll-, flyginformations- och alarmeringstjänster, vilka i sig definieras i leden 1, 23a och 23b i denna artikel.

43 Flygkontrolltjänst tillhandahålls dels i syfte att förebygga kollisioner mellan luftfartyg, och mellan luftfartyg och ett hinder inom manöverområdet, dels i syfte att påskynda och bibehålla ett välordnat flygtrafikflöde. Flyginformationstjänster tillhandahålls i syfte att ge råd och upplysningar av betydelse för luftfartens säkerhet och effektivitet. Alarmeringstjänster tillhandahålls i syfte att underrätta relevanta organisationer om luftfartyg som behöver eftersöknings- och räddningstjänst och bistå dessa organisationer utgående från situationens krav.

44 Av det ovan anförda följer att flygtrafikledningstjänster, i den mening som avses i artikel 2 led 11 i förordning nr 549/2004, är av grundläggande betydelse för flygledningstjänsten, inte bara för en säker och optimal drift av luftrummet, utan även för de användare av luftrummet vars verksamhet är beroende av att dessa tjänster utförs korrekt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juni 2022, Skeyes, C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 43).

45 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 39 i sitt förslag till avgörande tjänar tillhandahållandet av flygtrafiktjänster, inbegripet flygtrafikledningstjänster, inte bara allmänhetens intresse av att säkerställa ett effektivt och säkert gemensamt europeiskt luftrum, utan även luftrummets användares, det vill säga lufttrafikföretagens, intressen och ekonomiska verksamhet.

46 I detta hänseende anges i skäl 7 i förordning nr 549/2004 att luftrummet utgör en begränsad resurs, vars optimala och effektiva utnyttjande endast kan bli möjligt om alla användares krav beaktas.

47 För det andra föreskrivs i artikel 8.1, 8.3 och 8.4 i förordning nr 550/2004, att varje medlemsstat ska utse en leverantör av flygtrafikledningstjänster och fastställa rättigheter och skyldigheter för denna leverantör. Nämnda leverantör ska, såsom föreskrivs i punkt 4 i denna artikel, uppfylla de gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster som anges i artikel 6 i förordningen och vara certifierad i enlighet med artikel 7 i förordningen.

48 Enligt denna artikel 6 ska dessa gemensamma krav bland annat omfatta teknisk och operativ kompetens och lämplighet, tjänsternas kvalitet samt ansvar och försäkringstäckning. Enligt artikel 7.1 och 7.3 i samma förordning ska tillhandahållandet av flygtrafiktjänster i unionen omfattas av medlemsstaternas certifiering, vilket förutsätter att leverantören uppfyller dessa gemensamma krav. Enligt artikel 7.7 ska en nationell tillsynsmyndighet, om den finner att innehavaren av ett certifikat inte längre uppfyller dessa krav eller villkor, vidta lämpliga åtgärder samtidigt som den ser till att tjänsterna upprätthålls.

49 Såsom anges i skäl 4 i förordning nr 550/2004 är leverantörer som utsetts av medlemsstaterna skyldiga att inom en harmoniserad organisation tillhandahålla flygtrafikledningstjänster i sådan utsträckning att det tillgodoser luftrumsanvändarnas behov och säkerställer en säker och effektiv reglering av flygtrafiken.

50 Domstolen har slagit fast att det av skäl 10 och artiklarna 1.1, 7.1 och 7.7 i förordningen framgår att förordningen syftar till att säkerställa kontinuiteten för tillhandahållande av luftfartstjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (dom av den 2 juni 2022, Skeyes, C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 44), utan vilken luftrummets användare inte skulle kunna utöva sin verksamhet under lämpliga förhållanden.

51 I bilaga I till genomförandeförordning nr 1035/2011 om gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster och om komplettering av den harmoniserade rättsliga ram med syfte att inrätta det gemensamma europeiska luftrummet preciseras dessutom, såsom det erinrats om i punkt 40 ovan, att leverantörer av flygtrafiktjänster ska kunna leverera dessa tjänster på ett säkert, effektivt, kontinuerligt och hållbart sätt genom att tillgodose en rimligt stor sammanlagd efterfrågan för ett visst luftrum (punkt 1 i denna bilaga). De ska också formulera en kvalitetspolicy som har sin utgångspunkt i att användarnas behov ska uppfyllas i största möjliga utsträckning (punkt 3.2 a i nämnda bilaga), och vidta åtgärder för att kunna täcka skadeståndsanspråk som följer av gällande rätt (punkt 7 i samma bilaga).

52 För det tredje reglerar artiklarna 14–16 i förordning nr 550/2004 fastställande, påläggande och uttagande av avgifter från luftrummets användare för de flygtrafiktjänster som tillhandahålls dem. I enlighet med kraven i nämnda artikel 14 ska avgiftssystemet för flygtrafiktjänster bidra till bland annat kostnadseffektivitet i tillhandahållandet av flygtrafiktjänster och till effektiva flygningar, samtidigt som optimal säkerhetsnivå upprätthålls.

53 I artikel 15.1 i denna förordning föreskrivs att avgiftssystemet ska grundas på de beräknade kostnader för flygtrafiktjänster som tjänsteleverantörerna ådragit sig till gagn för luftrummets användare. I artikel 15.3 f i samma förordning anges att avgifterna ska främja ett säkert, effektivt och hållbart tillhandahållande av flygtrafiktjänster i syfte att uppnå en hög flygsäkerhetsnivå och kostnadseffektivitet.

54 Av det ovan anförda följer att förordningarna nr 549/2004 och nr 550/2004 samt genomförandeförordning nr 1035/2011 kräver att leverantörer av flygtrafikledningstjänster på lämpligt sätt tillgodoser behoven hos luftrummets användare genom att säkerställa säkerheten, kontinuiteten, hållbarheten, effektiviteten och kostnadseffektiviteten hos sina tjänster, med beaktande av att dessa tjänster är oundgängliga för dessa användares verksamhet, och av att användarna bär de ekonomiska kostnaderna för dem.

55 Det är på detta sätt som domstolen i domen av den 2 juni 2022, Skeyes ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkterna 39 och 49), slog fast att bestämmelserna i förordningarna nr 549/2004 och nr 550/2004 kan ge luftrummets användare vissa rättigheter som stängningen av luftrummet skulle kunna påverka.

56 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att felet på AFTN-servern, som drivs av Austro Control i egenskap av leverantör av flygtrafikledningstjänster som utsetts av Republiken Österrike, har lett till betydande nedgång i antalet landningar och starter på flygplatsen Wien-Schwechat, och följaktligen till att Austrian Airlines tvingats ställa in flygningar, vilket illustrerar det beroendeförhållande som framhålls i punkt 44 mellan, å ena sidan, tillhandahållandet av dessa tjänster och, å andra sidan, möjligheten för luftrummets användare att bedriva sin verksamhet.

57 Det ankommer den hänskjutande domstolen, som är ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det mål som den har att avgöra, samt att tolka och tillämpa nationell rätt (dom av den 4 juni 2013, ZZ, C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 36, och dom av den 29 juli 2024, protectus, C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 36), att avgöra huruvida Republiken Österrike, med hänsyn till EU-domstolens svar på den ställda frågan, kan hållas ansvarig för den ekonomiska skada som Austrian Airlines har lidit till följd av Austro Controls eventuella uppsåtliga underlåtenhet.

58 Med beaktande av samtliga ovanstående skäl ska frågan besvaras enligt följande: Artikel 2 led 4 i förordning nr 549/2004 och artikel 8 i förordning nr 550/2004, jämförda med bestämmelserna i sistnämnda förordning om tillhandahållande av flygtrafiktjänster och avgiftssystem för dessa tjänster, ska tolkas så, att samtliga dessa bestämmelser även syftar till att skydda luftrummets användare mot ekonomisk skada som orsakas av att leverantören av flygtrafikledningstjänster har åsidosatt sina skyldigheter enligt dessa bestämmelser.

59 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.