Förslag till avgörande av generaladvokat juliane kokott föredraget den 4 september 2025

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 20 och följande punkter och punkt 39), och dom av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois (Rätt att överklaga en begäran om upplysningar i skattefrågor) ( C‑245/19 och C‑246/19, EU:C:2020:795, punkt 98 och följande punkter, särskilt punkt 101 och där angiven rättspraxis). Vad gäller behovet av ett effektivt domstolsskydd för de rättigheter som enskilda rättssubjekt har enligt unionsrätten, se särskilt dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 167 och 168), och dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

5 Dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 35 och följande punkter).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (ramförordning) (EUT L 96, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 1070/2009 av den 21 oktober 2009 (EUT L 300, 2009, s. 34).

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (EUT L 96, 2004, s. 10), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1070/2009 av den 21 oktober 2009 (EUT L 300, 2009, s. 34).

8 Kommissionens genomförandeförordning av den 17 oktober 2011 om gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster och om ändring av förordningarna (EG) nr 482/2008 och (EU) nr 691/2010 (EUT L 271, 2011, s. 23); senare ersatt med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/373 av den 1 mars 2017 om gemensamma krav för leverantörer av flygledningstjänst/flygtrafiktjänster och övriga nätverksfunktioner för flygledningstjänst, om tillsyn över dessa leverantörer samt om upphävande av förordning (EG) nr 482/2008, genomförandeförordningarna (EU) nr 1034/2011, (EU) nr 1035/2011 och (EU) 2016/1377 och ändring av förordning (EU) nr 677/2011 (EUT L 62, 2017, s. 1) som gällde först från och med den 2 januari 2020 och inte är tillämplig här.

9 BGBl. nr 253/1957.

10 BGBl. nr 898/1993.

11 BGBl. nr 20/1949.

12 Dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423).

13 Sedan domen av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 20 och 39) är det klarlagt att ett sådant skadeståndsanspråk mot staten även kan grundas på ett åsidosättande av en direkt tillämplig unionsbestämmelse.

14 Se enbart dom av den 22 december 2022, Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:1015, punkt 44 och följande punkter).

15 Dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423).

16 I detta avseende nöjde sig domstolen med att på ett ganska vagt sätt konstatera, för det första, att med hänsyn till det sammanhang som förordning nr 550/2004 ingår i och det mål som eftersträvas med denna förordning de skyldigheter som avses i artikel 8 i nämnda förordning, jämförd med artikel 2.4 i förordning nr 549/2004, utgör tjänster som tillhandahålls i luftrumsanvändarnas intresse och således kan ge dem rättigheter, för det andra att användare av luftrummet, såsom flygbolagen, har de rättigheter som följer av tillämplig sekundärrätt i unionen och för det tredje att dessa användare har vissa rättigheter enligt dessa bestämmelser, se dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkterna 45, 46 och 49, min kursivering).

17 Se dom av den 2 juni 2022, Skeyes ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 22).

18 Beträffande enskildas rätt att i domstol åberopa direkt tillämpliga direktivbestämmelser gentemot staten, se redan dom av den 19 januari 1982, Becker ( 8/81, EU:C:1982:7, punkt 17 och följande punkter).

19 Se dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 31 och följande punkter), och dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 20 och 39). Se sammanfattningen i dom 22 december 2022, Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:1015, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2001, Monte Arcosu ( C‑403/98, EU:C:2001:6, punkterna 26–28), dom av den 14 april 2011, Vlaamse Dierenartsenvereniging och Janssens ( C‑42/10, C‑45/10 och C‑57/10, EU:C:2011:253, punkt 47 och följande punkter), och dom av den 30 maj 2024, Expedia ( C‑663/22, EU:C:2024:433, punkterna 40–42 och där angiven rättspraxis).

21 För den omvända situationen, se förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet Electrabel m.fl. ( C‑633/23, EU:C:2025:131, punkterna 34–36).

22 Se kommissionens genomförandeförordning nr 1035/2011 (ovan fotnot 8).

23 Skälen 1 och 3 i förordning nr 549/2004.

24 Artikel 1.1 i förordning nr 549/2004.

25 Se skäl 4 och artikel 1.1 i förordning nr 550/2004: denna förordning [omfattar] tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet. Syftet med den här förordningen är att fastställa gemensamma krav för säkert och effektivt tillhandahållande av flygtrafiktjänster i [unionen].

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2022, Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:1015, punkt 46 och följande punkter). Vad gäller den liknande strukturen av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 1994, s. 5), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 (EUT L 68, 2009, s. 3), avseende skydd för insättare, se dom av den 12 oktober 2004, Paul m.fl. ( C‑222/02, EU:C:2004:606, punkt 40 och följande punkter), dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 90 och följande punkter), och dom av den 25 mars 2021, Balgarska Narodna Banka ( C‑501/18, EU:C:2021:249, punkt 51 och följande punkter, särkilt punkt 57). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet Paul m.fl. ( C‑222/02, EU:C:2003:637, punkt 75 och följande punkter, där hon även förnekar att denna bestämmelse har direkt effekt); se i detta avseende även mitt förslag till avgörande i målet Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:412, punkt 78 och följande punkter), samt i målet Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:359, punkt 82 och följande punkter). Se även avseende skadeståndsansvar för medicintekniska produkter dom av den 16 februari 2017, Schmitt ( C‑219/15, EU:C:2017:128, punkt 55 och följande punkter). Annat gäller i fråga om skydd av budgivaren vid uppköpserbjudanden, se dom av den 10 december 2020, Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:1014, punkt 79 och följande punkter). Se avseende primärt rättsskydd inom ramen för direkt effekt även e contrario, dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt) ( C‑205/20, EU:C:2022:168, punkterna 18 och 19 samt där angiven rättspraxis), och dom av den 21 december 2023, Papier Mettler Italia ( C‑86/22, EU:C:2023:1023, punkterna 76 och 77).

27 Se, principiellt, dom av den 9 november 1995, Francovich ( C‑479/93, EU:C:1995:372, punkt 10 och följande punkter). Se dessutom dom av den 10 december 2020, Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:1014, punkt 81 och där angiven rättspraxis), och dom av den 22 december 2022, Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:1015, punkt 47 och där angiven rättspraxis), samt mitt förslag till avgörande i målet Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:412, punkt 88 och där angiven rättspraxis) och i målet Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:697, punkt 96).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 oktober 1996, Dillenkofer m.fl. ( C‑178/94, C‑179/94 och C‑188/94–C‑190/94, EU:C:1996:375, punkt 39), samt mitt förslag till avgörande i målet Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:697, punkt 92).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 22 och där angiven rättspraxis), dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 94), dom av den 10 december 2020, Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:1014, punkt 79), och dom av den 22 december 2022, Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:1015, punkt 44 och följande punkter). Se även mitt förslag till avgörande i målet Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:697, punkterna 87, 88, 92 och 94), samt i målet Rechtssache Ministre de la Transition écologique och Premier ministre (Statens ansvar för luftförorening) ( C‑61/21, EU:C:2022:359, punkt 72 och följande punkter).

30 Dom av den 2 juni 2022, Skeyes ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 37 och följande punkter, särskilt punkterna 45, 46 och 49).

31 Se dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 37 och följande punkter, särskilt punkterna 42 och 46, bland annat med hänvisning till skäl 22 och artikel 15 i förordning nr 550/2004).

32 Se, avseende detta kriterium, särskilt förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet Dyson m.fl. mot kommissionen ( C‑122/22 P, EU:C:2023:552, punkt 65 och följande punkter).

33 Se redan dom av den 9 november 1995, Francovich ( C‑479/93, EU:C:1995:372, punkt 10 och följande punkter). Se även, exempelvis, den situation som var för handen i domen av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 89 och följande punkter). I punkterna 102 och 104 har domstolen därför endast dragit slutsatsen att syftet med den aktuella unionsrättsliga bestämmelsen bland annat är att skydda insättarna och att dess syfte är att ge rättigheter åt enskilda (i den franska språkversionen: vise notamment à protéger les déposants respektive ayant pour objet de conférer des droits aux particuliers; min kursivering. Se i detta avseende även mitt förslag till avgörande i målet Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:412, punkt 78 och följande punkter, särskilt punkterna 81 och 82), och mitt förslag till avgörande i målet Euromin Holdings (Cyprus) ( C‑735/19, EU:C:2020:697, punkt 97 där det hänvisas till behovet av att konkretisera det nödvändiga skyddet genom nationella förvaltningsrättsliga, civilrättsliga och processuella bestämmelser).

34 Dom av den 2 juni 2022 ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 37 och följande punkter).

35 Dom av den 2 juni 2022, Skeyes ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 56 där det hänvisas till att en allmän domstol som har att avgöra en tvist eventuellt kan förklaras obehörig att pröva det utrymme för skönsmässig bedömning som en administrativ myndighet eller den statligt kontrollerade leverantören för flygtrafiktjänster utövar).

36 Se dom av den 2 juni 2022, Skeyes ( C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 37 och följande punkter, särskilt punkterna 48, 50, 51 och 54–56).

37 Dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 39 och följande punkter bland annat med tillämpning av domen av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79).

38 Se, i detta avseende, närmare förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet Dyson m.fl./kommissionen ( C‑122/22 P, EU:C:2023:552, punkt 64 och följande punkter).

39 Se, i analogi med kriterierna för direkt effekt, dom av den 5 mars 2024, Kočner/Europol ( C‑755/21 P, EU:C:2024:202, punkterna 117–120 och där angiven rättspraxis).

40 Se, vad gäller villkoren för unionens utomobligatoriska ansvar, särskilt förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet Dyson m.fl./kommissionen ( C‑122/22 P, EU:C:2023:552, punkt 65 och följande punkter).

41 Vid exempelvis ett åsidosättande av en direktivbestämmelse som ger enskilda rättigheter ska den ekonomiska skada som följer direkt därav ersättas genom statens skadeståndsansvar, se dom av den 14 mars 2013, Leth ( C‑420/11, EU:C:2013:166, punkt 32 och följande punkter, särskilt punkt 44), samt mitt förslag till avgörande i målet Leth ( C‑420/11, EU:C:2012:701, punkt 32 och följande punkter).

42 Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C-557/12, EU:C:2014:1317, punkt 29 och följande punkter), och dom av den 12 december 2019, Otis Gesellschaft m.fl. ( C-435/18, EU:C:2019:1069, punkt 25 och följande punkter). Se även mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C-557/12, EU:C:2014:45, punkt 31 och följande punkter), och i målet Otis Gesellschaft m.fl. ( C-435/18, EU:C:2019:651, punkt 47 och följande punkter).