ext/celex/62024CJ0717

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 21 maj 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Samordning av de sociala trygghetssystemen – Ålderspensioner – Artikel 51.1 – Försäkringsperioder som fullgjorts i ett särskilt arbete som anställd eller särskild verksamhet som egenföretagare eller i en anställning som omfattas av ett särskilt system – Begreppet särskilt system – Bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder – Nationell lagstiftning som behandlar arbetstagare i vissa anställningskategorier förmånligare – Artiklarna 45 och 48 FEUF – Fri rörlighet för arbetstagare ”

I mål C‑717/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Najvyšší správny súd Slovenskej republiky (Högsta förvaltningsdomstolen, Republiken Slovakien) genom beslut av den 15 augusti 2024, som inkom till domstolen den 21 oktober 2024, i målet

BD

mot

Sociálna poisťovňa, ústredie,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen samt domarna I. Ziemele, A. Kumin, S. Gervasoni (referent) och M. Bošnjak,

generaladvokat: D. Spielmann,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Italiens regering, genom S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av P. Garofoli, avvocato dello Stato,

– Polens regering, genom B. Majczyna och D. Lutostańska, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann och A. Tokár, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 18 december 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1) (nedan kallad förordning nr 883/2004).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan BD och Sociálna poisťovňa, ústredie (socialförsäkringskassan, centralförvaltningen, Slovakien). Målet rör den sistnämndas beslut att avslå BD:s ansökan om ålderspension från och med 55 års ålder för arbete som han utfört som gruvarbetare som arbetar under jord.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 1408/71

3 I artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71), föreskrevs följande:

”Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioderna uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för anställda eller i en särskild anställning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar beaktas vid beviljande av dessa förmåner om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke eller i samma anställning. Om personen, med beaktande av sådana perioder i förekommande fall inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljandet av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, allt efter omständigheterna, och under förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system.”

Förordning nr 883/2004

4 Skälen 1, 4 och 13 i förordning nr 883/2004 har följande lydelse:

”(1) Bestämmelserna om samordning av de nationella systemen för social trygghet faller inom ramen för den fria rörligheten för personer och bör bidra till att förbättra människors levnadsstandard och arbetsvillkor.

…

(4) Det är nödvändigt att respektera särdragen i nationell lagstiftning om social trygghet och begränsa sig till att utarbeta ett system för samordning.

…

(13) Genom samordningsbestämmelserna måste det garanteras att personer som rör sig inom gemenskapen och deras medförsäkrade och efterlevande får bibehålla de rättigheter och förmåner de har eller håller på att förvärva.”

5 Artikel 5 i förordningen, som har rubriken ”Likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händelser”, har följande lydelse:

”Om inte annat följer av denna förordning och med beaktande av de särskilda tillämpningsbestämmelserna skall följande gälla:

a) Om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning förmånerna från det sociala trygghetssystemet eller andra inkomster har vissa rättsverkningar, skall de relevanta bestämmelserna i den lagstiftningen också tillämpas på motsvarande förmåner som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning, eller på inkomster som förvärvats i en annan medlemsstat.

b) Om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning rättsverkningar uppstår genom vissa omständigheter eller händelser, skall den medlemsstaten beakta liknande omständigheter eller händelser som inträffar inom en annan medlemsstats territorium som om dessa hade inträffat inom det egna territoriet.”

6 Artikel 6 i nämnda förordning, med rubriken ”Sammanläggning av perioder”, har följande lydelse:

”Om inte annat följer av denna förordning, skall den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning

– erhållande, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner,

…

villkoras av att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har fullgjorts, i nödvändig utsträckning beakta perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som om de vore perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.”

7 Artikel 51 i samma förordning har rubriken ”Särskilda bestämmelser för sammanläggning av perioder”, och där föreskrivs följande i punkt 1:

”Om en medlemsstats lagstiftning för utgivande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioder endast skall ha fullgjorts i ett särskilt arbete som anställd eller särskild verksamhet som egenföretagare eller i en anställning som omfattas av ett särskilt system för anställda eller egenföretagare, skall denna medlemsstats behöriga institution beakta perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma anställning eller, i förekommande fall, i samma arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare.

Om den berörda personen, sedan de fullgjorda perioderna har beaktats, inte uppfyller villkoren för uppbärande av förmåner enligt ett särskilt system, skall dessa perioder beaktas vid utgivande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, under förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system.”

8 Artikel 87 i förordning nr 883/2004 har rubriken ”Övergångsbestämmelser”. I punkt 2 i denna artikel föreskrivs följande:

”Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den dag då denna förordning börjar tillämpas i den berörda medlemsstaten, skall beaktas vid fastställandet av rättigheter enligt denna förordning.”

Tjeckoslovakisk rätt

9 I 1 § zákon č. 100/1988 Zb. o sociálnom zabezpečení (lag nr 100/1988 om social trygghet) av den 16 juni 1988, med rubriken ”Grundläggande principer”, föreskrevs följande i den lydelse som var tillämplig mellan den 1 oktober 1988 och den 31 maj 1992:

”…

2) Varje medborgare har rätt till social trygghet enligt denna lag. Staten ska säkerställa förmåner och tjänster inom social trygghet.

…

4) Pensionsförmånernas storlek beror i första hand på anställningsperiodens längd … och på anställningskategorin.”

10 I 14 § i lag nr 100/1988, i den lydelse som var tillämplig mellan den 1 oktober 1988 och den 31 maj 1992, föreskrevs följande:

”1) Vad gäller ålderspension delas anställningar in i tre kategorier beroende på vilken typ av arbete som utförs.

2) I kategori I ingår anställningar inom vilka i huvudsak farliga arbetsuppgifter utförs kontinuerligt varje kalendermånad och i vilka arbetstagarnas hälsa ofta och varaktigt försämras på grund av skadliga fysikaliska och kemiska ämnen, inbegripet

a) anställningar inom gruvdrift med en fast arbetsplats under jord i djupa gruvor,

b) andra typer av arbeten i gruvdrift där arbetet utförs under jord i djupa gruvor, …

…

4) I kategori III ingår anställningar som inte klassificeras i kategori I eller II.”

11 I 21 § i lag nr 100/1988, i den lydelse som var tillämplig mellan den 1 oktober 1988 och den 31 maj 1992, som har rubriken ”Villkor för rätt till ålderspension”, föreskrevs följande i punkt 1:

”En medborgare förvärvar rätt till ålderspension om han eller hon har varit anställd i minst 25 år och har uppnått en ålder av minst

a) 55 år om han eller hon i minst 15 år har haft en anställning som avses i 14 § 2 a …,

c) 55 år om han eller hon i minst 20 år har haft en anställning som avses i 14 § 2 b–h,

d) 58 år om han eller hon i minst 20 år har haft en anställning som avses i 14 § 2 i–l, eller

e) 60 år.”

12 Lag nr 100/1988 ändrades genom zákon č. 235/1992 Zb. o zrušení pracovných kategórií (lag nr 235/1992 om avskaffande av anställningskategorier) av den 28 april 1992, som trädde i kraft den 1 juni 1992.

13 I 14 § 1 i lag nr 100/1988, i dess lydelse enligt lag nr 235/1992, föreskrevs följande:

”Vad gäller pensionsförsäkring delas anställningar till och med den 31 december 1992 in i tre kategorier beroende på vilken typ av arbete som utförs. Anställningar i kategorierna I och II tas upp i de sektorsspecifika förteckningarna över anställningar som klassificeras i kategorierna I och II som utfärdades före den 1 juni 1992. I kategori III ingår anställningar som inte klassificeras i kategori I eller II.”

14 I 15 § i lag nr 100/1988, i dess lydelse enligt lag nr 235/1992, föreskrevs följande:

”Vad gäller ålderspension ska anställningar som innehafts efter den 31 december 1992 anses som anställningar som ingår i kategori III.”

15 I 175 § i lag nr 100/1988, i dess lydelse enligt lag nr 235/1992, föreskrevs följande:

”De rättigheter som följer av klassificeringen av en anställning i kategorierna I och II eller av en tjänst i kategorierna I och II beviljas till och med den 31 december 2016.”

Slovakisk rätt

16 Lag nr 100/1988 upphävdes genom zákon č. 461/2003 Z. z. o sociálnom poistení (lag nr 461/2003 om socialförsäkring) av den 30 oktober 2003, som, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lag nr 461/2003), föreskriver följande i artikel 1, med rubriken ”Lagens syfte och tillämpningsområde”:

1) Denna lag definierar socialförsäkringen [och] reglerar dess tillämpningsområde …

…

3) Denna lag är inte tillämplig på medlemmar av polisen, den slovakiska underrättelsetjänsten, den nationella säkerhetsmyndigheten, fång- och kriminalvården, brandkåren och räddningstjänsten, räddningstjänsten i bergsområden, på medlemmar av finansförvaltningen som bär vapen …, vid försvarsmakten, de särskilda styrkorna …, vars sociala trygghet regleras i särskilda bestämmelser …”

17 Artikel 65 i lag nr 461/2003, med rubriken ”Villkor för att beviljas ålderspension”, har följande lydelse:

”1) En försäkrad person får rätt till ålderspension om han eller hon har gjort inbetalningar till sin pension i minst 15 år och har uppnått pensionsålder.

2) Den försäkrades pensionsålder ska fastställas i enlighet med bilaga 3a, om inte annat föreskrivs i 274 § i denna lag …”

18 Artikel 112 i lag nr 461/2003, med rubriken ”Ändringar av rätten till förmåner, rätten till utbetalning av förmåner och förmånernas storlek”, har följande lydelse:

”1) Förmånen beviljas … från och med den dag då den … förfaller till betalning, … högst tre år före den dag då ansökan om förmånen gjordes …, om det i efterhand framgår att förmånen …

d) beviljades vid ett senare datum än det vid vilket den förföll till betalning.”

19 I artikel 274 i nämnda lag föreskrivs följande:

”1) De rättigheter som följer av klassificeringen av anställningar i kategorierna I och II ska bibehållas.

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

20 Klaganden i det nationella målet (nedan kallad klaganden) arbetade från den 1 juli 1976 till den 31 augusti 1995 som gruvarbetare i en underjordisk gruva i Karviná, i nuvarande Tjeckien. Därefter hade han ett antal anställningar, först i Tjeckien och senare i Slovakien.

21 I Tjeckiska och slovakiska federativa republikens lagstiftning delades anställningar in i tre kategorier, beroende på graden av risk och svårighetsgrad. I detta system klassificerades gruvarbetare i kategori I, vilket gav rätt till ålderspension från 55 års ålder, förutsatt att den berörda personen hade arbetat i 25 år, varav femton år under jord i en djup gruva.

22 Under år 1992 antog Tjeckiska och slovakiska federativa republiken ny lagstiftning enligt vilken de olika anställningskategorierna skulle avskaffas från och med den 31 december 1992. Från detta datum skulle samtliga anställningar omfattas av bestämmelserna som var tillämpliga på kategori III. Vad gäller de rättigheter som följde av att ha haft en anställning som ingick i kategori I eller II till och med den 31 december 1992, bibehölls de till och med den 31 december 2016.

23 Den 31 december 1992 upphörde Tjeckiska och slovakiska federativa republiken att existera och två självständiga stater bildades som efterträdde Tjeckiska och slovakiska federativa republiken. I Tjeckien avskaffades de olika anställningskategorierna samma dag. I Slovakien sköts däremot avskaffandet upp till den 31 december 1999.

24 År 2013, efter att ha beviljats ålderspension av de tjeckiska socialförsäkringsmyndigheterna enligt lagstiftningen i denna medlemsstat, ingav klaganden, som då var 55 år, en begäran om utbetalning av ålderspension i Slovakien. Begäran avslogs av motparten i det nationella målet (nedan kallad motparten) med motiveringen att klaganden inte hade uppnått den ålder som krävdes för att erhålla sådan pension.

25 Klaganden beviljades slutligen rätt till ålderspension från och med den 2 oktober 2020 då han hade uppnått en ålder av 62 år och 8 månader. Motparten vidhöll emellertid sin ståndpunkt att klaganden inte hade rätt till ålderspension på de förmånligare villkoren som gällde för personer som hade arbetat som gruvarbetare under jord under en period om 15 år. Enligt motparten kunde klaganden, eftersom han hade haft ett sådant arbete i vad som nu är Republiken Tjeckien, endast göra anspråk på ålderspension från och med 55 års ålder under förutsättning att han kunde styrka att han under en period om 15 år hade haft en anställning som ingick kategori I enligt lagstiftningen i denna medlemsstat. Enligt motparten hade klaganden den 31 december 1992, då anställningskategorierna avskaffades i Tjeckien, emellertid endast arbetat som gruvarbetare under jord i lite mer än 14 år.

26 Detta resulterade i en tvist i vilken klaganden gjorde gällande att motparten, för att avgöra huruvida villkoret om att ha arbetat under 15 år var uppfyllt, var skyldig att, såsom period under vilken arbete i en anställning i kategori I hade utförts, beakta perioden mellan den 1 januari 1993 och den 31 augusti 1995, under vilken han hade fortsatt att arbeta som gruvarbetare under jord i Tjeckien, trots att arbetskategorierna i denna medlemsstat hade avskaffats från och med den 31 december 1992.

27 Klaganden överklagade till Najvyšší správny súd Slovenskej republiky (Högsta förvaltningsdomstolen i Republiken Slovakien), som är hänskjutande domstol. Nämnda domstol vill få klarhet i hur artikel 51.1 i förordning nr 883/2004 om sammanläggning av perioder vid beräkningen av ålderspension ska tolkas för det fall den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen har infört ett särskilt system för social trygghet eller när denna medlemsstat, utan att ha infört ett sådant särskilt system, tillämpar särskilda bestämmelser på vissa arbeten.

28 Den hänskjutande domstolen hyser tvivel bland annat på grund av att denna bestämmelse har formulerats på olika sätt i olika språkversioner. Två bokstavstolkningar av denna bestämmelse är möjliga. Enligt en första tolkning, som bland annat framgår av den slovakiska, den engelska, den franska och den polska språkversionen av nämnda bestämmelse, är bestämmelsen tillämplig inte bara för det fall lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen har infört ett särskilt system för social trygghet, utan även, mer allmänt, i det fall som motsvarar rättsläget i Slovakien, där denna lagstiftning knyter vissa särskilda fördelar till utförandet av ett visst arbete. En andra tolkning, som motsvarar den tjeckiska och den tyska språkversionen av denna bestämmelse, innebär tvärtom att bestämmelsen endast är tillämplig när det finns ett särskilt system som skiljer sig från det allmänna systemet i den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen.

29 Den hänskjutande domstolen har, med hänvisning till skälen 1 och 13 i förordning nr 883/2004, understrukit att om denna andra tolkning godtogs, skulle det kunna medföra ett hinder för den fria rörligheten för arbetstagare, eftersom de rättigheter och förmåner som arbetstagarna har förvärvat eller håller på att förvärva inte garanteras. En arbetstagare som utför ett särskilt arbete i en medlemsstat och som, enligt denna stats lagstiftning, åtnjuter särskilda fördelar som är knutna till detta arbete inom ramen för det allmänna systemet, utan att för den skull omfattas av ett annat system, skulle nämligen kunna avhållas från att utföra samma arbete i en annan medlemsstat, eftersom de försäkringsperioder som fullgjorts vid utförandet av detta arbete inte skulle beaktas på ett lika fördelaktigt sätt i denna andra medlemsstat.

30 Även om det antas att artikel 51.1 i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den endast är tillämplig när det finns ett särskilt system för social trygghet som skiljer sig från det allmänna systemet, gör denna förordning det inte möjligt att på ett tydligt sätt fastställa vilka kännetecken som gör det möjligt att identifiera ett sådant system. Härav följer att det är oklart huruvida bestämmelser som är tillämpliga på ålderspension för vissa särskilda arbeten, såsom de som föreskrivs i slovakisk lagstiftning, kan kvalificeras som ett ”särskilt system”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

31 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att den nationella lagstiftning som är i fråga i förevarande fall inte har infört ett särskilt system som endast är tillämpligt på gruvarbetare som arbetar under jord, utan tvärtom har infört ett system för social trygghet som är tillämpligt på samtliga arbetstagare. Den hänskjutande domstolen har emellertid preciserat att oberoende av detta enda system gäller en lägre pensionsålder för dem som arbetar som gruvarbetare under jord eller som innehar andra anställningar i kategori I.

32 Mot denna bakgrund beslutade Najvyšší správny súd Slovenskej republiky (Högsta förvaltningsdomstolen, Republiken Slovakien) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 51.1 i [förordning nr 883/2004] tolkas så, att den är tillämplig på ålderspension som den behöriga institutionen i en medlemsstat fattar beslut om, endast under förutsättning att det enligt lagstiftningen i den medlemsstaten har införts ett ’särskilt system för anställda eller egenföretagare’?

… För det fall föregående fråga ska besvaras jakande, vad är kännetecknande för ett sådant ’särskilt system’ (till exempel att det förvaltas av en separat institution, att det är självfinansierande, eller att det endast är avsett för en viss grupp av personer som utför arbete som anställda eller egenföretagare)?

2) Eller ska artikel 51.1 i förordningen i stället tolkas så, att en sådan pension [även omfattas av denna bestämmelse] om lagstiftningen i denna medlemsstat inte har infört ett sådant ’särskilt system’, utan endast tillåter att en viss grupp av personer som har fullgjort försäkringsperioder enbart inom ramen för ett särskilt arbete (till exempel gruvarbetare som arbetar under jord) kan förvärva rätt till ålderspension på grundval av sådana perioder på mer fördelaktiga villkor än andra personer som utför en annan typ av arbete som anställda eller egenföretagare?”

Prövning av tolkningsfrågorna

33 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 51.1 i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den särskilda mekanism för sammanläggning av perioder som föreskrivs däri är tillämplig såväl när den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen har infört ett särskilt system för social trygghet som är formellt skilt från det allmänna systemet och som är specifikt för vissa anställningar eller arbeten, som när denna medlemsstat, utan att ha infört ett sådant särskilt system, inom ramen för beviljandet av sådana förmåner förbehåller en viss kategori av personer som har fullgjort försäkringsperioder inom ramen för en särskild anställning eller ett särskilt arbete vissa fördelar. Om så är fallet vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka omständigheter som gör det möjligt att fastställa att det föreligger ett sådant särskilt system, i den mening som avses i denna bestämmelse.

34 Vad inledningsvis gäller frågan huruvida förordning nr 883/2004 är tillämplig i det nationella målet, erinrar domstolen om att det i artikel 87.2 i denna förordning föreskrivs att alla försäkringsperioder, anställningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den dag då denna förordning börjar tillämpas i den berörda medlemsstaten, ska beaktas vid fastställandet av rättigheter. Den omständigheten att de avgiftsperioder som är aktuella i det nationella målet ägde rum innan förordning nr 883/2004 trädde i kraft och innan de berörda medlemsstaterna, i förevarande fall Republiken Slovakien och Republiken Tjeckien, anslöt sig till Europeiska unionen utgör följaktligen inte hinder för att denna förordning tillämpas på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 april 2002, Duchon, C‑290/00, EU:C:2002:234, punkterna 32–34, och dom av den 22 januari 2015, Balazs, C‑401/13, EU:C:2015:26, punkterna 31 och 32).

35 Vad beträffar det svar som ska ges på de ställda frågorna ska det påpekas att ordalydelsen i den franska språkversionen av artikel 51.1 första stycket i förordning nr 883/2004, nämligen ” la condition que les périodes d’assurance aient été accomplies uniquement dans une activité salariée ou non salariée spécifique ou dans une occupation soumise à un régime spécial ”, tyder på, på grund av att singular används i uttrycket ” soumise à un régime spécial ”, att regeln om sammanläggning i denna bestämmelse är tillämplig antingen när det är fråga om en anställning som omfattas av ett särskilt system för social trygghet i den behöriga medlemsstaten, eller när rätten till vissa förmåner enligt denna medlemsstats lagstiftning är beroende av att försäkringsperioder har fullgjorts i ett särskilt arbete som anställd eller särskild verksamhet som egenföretagare, utan att denna verksamhet nödvändigtvis omfattas av ett särskilt system. Ordalydelsen i den franska språkversionen motsvarar bland annat den slovakiska, den engelska, den italienska, den lettiska, den polska och den slovenska språkversionen av denna bestämmelse.

36 Ordalydelsen i andra språkversioner av nämnda bestämmelse, bland annat den spanska (” sujetas a un régimen especial ”), den tyska (” für die ein Sondersystem … gilt ”) och den grekiska versionen (” για τα οποία ισχύει ειδικό σύστημα που εφαρμόζεται ”), ger däremot vid handen, på grund av att plural används, att tillämpningen av denna bestämmelse i samtliga fall förutsätter att arbetena och anställningarna i fråga omfattas av ett särskilt system i den behöriga medlemsstaten.

37 I enlighet med fast rättspraxis kan emellertid den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Detta skulle strida mot kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 mars 1990, Cricket St Thomas, C‑372/88, EU:C:1990:140, punkterna 18 och 19, och dom av den 20 november 2025, Lolach, C‑327/24, EU:C:2025:901, punkt 29).

38 Med hänsyn till de skillnader som föreligger mellan de olika språkversionerna av artikel 51.1 första stycket i förordning nr 883/2004, vilka tas upp i punkterna 35 och 36 ovan, ska det vid tolkningen av denna bestämmelse, i enlighet med domstolens fasta praxis, göras en bedömning av sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 25 februari 2025, BSH Hausgeräte, C‑339/22, EU:C:2025:108, punkt 27).

39 Vad gäller den allmänna systematiken i de föreskrifter som denna bestämmelse ingår i, ska det påpekas att artikel 6 i förordningen, som ingår i avdelning I, med rubriken ”Allmänna bestämmelser”, innehåller en allmän regel om sammanläggning av perioder. Enligt denna regel, och om inte annat föreskrivs, ska den behöriga institutionen i en medlemsstat, enligt vars lagstiftning erhållande av rätt till förmåner villkoras av att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder eller perioder som egenföretagare har fullgjorts, beakta motsvarande perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som om de vore perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

40 Denna allmänna regel om sammanläggning av perioder konkretiseras och kompletteras, i fråga om ålderspension, i artikel 51 i förordning nr 883/2004, vars punkt 1 mer specifikt garanterar att personer som har utfört ett arbete som ger dem rätt till särskilda pensionsförmåner inte förlorar rätten till dessa förmåner enbart av det skälet att de har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet genom att flytta detta arbete till en annan medlemsstat.

41 Denna bestämmelse motsvarar artikel 45.2 i förordning nr 1408/71 som, i moderniserings- och förenklingssyfte, upphävdes och ersattes genom förordning nr 883/2004 som har samma ändamål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2018, Klein Schiphorst, C‑551/16, EU:C:2018:200, punkt 31).

42 I artikel 45.2 i förordning nr 1408/71 uppställdes emellertid inte något krav – såvitt avser den mekanism för sammanläggning av perioder som föreskrevs däri – på att det i den behöriga medlemsstaten skulle finnas ett särskilt system för social trygghet som var formellt skilt från det allmänna systemet. I denna bestämmelse föreskrevs nämligen att om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner krävde att försäkringsperioderna uteslutande hade fullgjorts i ett yrke som omfattades av ett särskilt system för anställda eller i en särskild anställning, skulle perioder som fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar beaktas vid beviljande av dessa förmåner om de fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknades, i samma yrke eller i förekommande fall i samma anställning.

43 Eftersom unionslagstiftaren genom antagandet av artikel 51.1 i förordning nr 883/2004 inte hade för avsikt att införa en restriktivare sammanräkningsmetod, vilket generaladvokaten påpekade i punkt 54 i sitt förslag till avgörande, måste denna bestämmelse anses vara avsedd att tillämpas varje gång det i den medlemsstat som är behörig att bevilja förmånen finns regler för beräkning av ålderspension som är specifika för vissa anställningar eller arbeten, även om det inte finns ett särskilt system för social trygghet som är formellt skilt från det allmänna systemet.

44 En sådan tolkning påverkas inte av den omständigheten att det i artikel 51.1 andra stycket i denna förordning hänvisas till det fallet att den berörda personen, sedan de fullgjorda perioderna har beaktats, inte uppfyller villkoren för uppbärande av förmåner ”enligt ett särskilt system”, eftersom det i denna bestämmelse även föreskrivs att dessa perioder i annat fall kan beaktas vid utgivande av förmåner enligt andra system.

45 Vad vidare gäller det mål som eftersträvas med denna förordning ska det erinras om att den, såsom framgår av skäl 4 i förordningen, inte syftar till att inrätta ett gemensamt system för social trygghet, utan endast till att säkerställa samordningen av medlemsstaternas system för social trygghet, samtidigt som medlemsstaterna ges befogenhet att utforma sina respektive system, under förutsättning att de vid utövandet av denna befogenhet iakttar unionsrätten, särskilt den frihet som tillkommer varje unionsmedborgare att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (se, för ett liknade resonemang och analogt, dom av den 21 februari 2013, Salgado Gonzalez, C‑282/11, EU:C:2013:86, punkterna 35–37, och dom av den 7 december 2017, Zaniewicz-Dybeck, C‑189/16, EU:C:2017:946, punkterna 38–40).

46 I detta hänseende framgår det av domstolens praxis att även om unionsrätten inte kräver att en arbetstagares utövande av sin rätt till fri rörlighet ska vara neutralt i fråga om social trygghet, så innebär iakttagandet av artiklarna 45 och 48 FEUF likväl att arbetstagare från andra medlemsstater inte får missgynnas i förhållande till arbetstagare som utövar eller har utövat hela sin verksamhet i den berörda medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2019, Vester, C‑134/18, EU:C:2019:212, punkterna 32 och 33).

47 Ur detta perspektiv är det av föga betydelse om den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen har infört ett särskilt system för social trygghet som är formellt skilt från det allmänna systemet, eller om den har valt att anta en uppsättning regler som är specifika för vissa arbeten eller anställningar inom det allmänna systemet. Sådana skillnader återspeglar nämligen endast organisatoriska val och val avseende finansieringen av system för social trygghet, vilka kan variera avsevärt från en medlemsstat till en annan.

48 En tolkning av artikel 51.1 första stycket i förordning nr 883/2004 som innebär att denna bestämmelse endast är tillämplig på anställningar och arbeten som omfattas av ett särskilt system för social trygghet som med nödvändighet skiljer sig från det allmänna systemet i den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen, skulle dessutom strida mot målet om fri rörlighet för arbetstagare; en sådan tolkning skulle nämligen missgynna arbetstagare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom ramen för en anställning eller ett arbete som, i denna medlemsstat, ger rätt till ålderspension på villkor som är förmånligare än dem som gäller för andra arbetstagare, i förhållande till arbetstagare som uteslutande har utfört samma arbete i den sistnämnda medlemsstaten.

49 Av detta följer att artikel 51.1 första stycket i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den är tillämplig i samtliga fall då lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen innehåller särskilda bestämmelser om ålderspension för vissa anställningar eller arbeten, inbegripet när dessa bestämmelser inte utgör eller ingår i ett särskilt system för social trygghet som är formellt skilt från det allmänna systemet.

50 Det ska även preciseras att perioder under vilka avgifter har betalats in i en annan medlemsstat inom ramen för en särskild anställning eller ett särskilt arbete, i motsats till vad Europeiska kommissionen har hävdat, inte kan beaktas på grundval av artikel 5 b i denna förordning. I nämnda bestämmelse föreskrivs att om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning rättsverkningar uppstår genom vissa omständigheter eller händelser, ska den medlemsstaten beakta liknande omständigheter eller händelser som inträffar inom en annan medlemsstats territorium som om dessa hade inträffat inom det egna territoriet. Det framgår nämligen av denna bestämmelses lydelse att den avser beaktandet, i den behöriga medlemsstaten, av omständigheter eller enstaka händelser som inträffat i en annan medlemsstat, såsom födelse, dödsfall eller olycksfall, och inte reglerar sammanläggningen av avgiftsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat.

51 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida de perioder som klaganden fullgjorde som gruvarbetare som arbetar under jord i Tjeckien mellan den 1 januari 1993 och den 31 augusti 1995 ska beaktas i Republiken Slovakien, enligt artikel 51.1 första stycket i förordning nr 883/2004, vid bedömningen av om villkoret att ha betalat in avgifter under femton år som gruvarbetare som arbetar under jord, vilket ger rätt till särskilda pensionsförmåner i denna medlemsstat, är uppfyllt. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats i beslutet om hänskjutande noterar EU-domstolen dels att det i den slovakiska lagstiftningen för den aktuella perioden föreskrevs särskilda bestämmelser om ålderspension för gruvarbetare som arbetade under jord, dels att de perioder som klaganden fullgjort i Tjeckien hade fullgjorts inom ramen för sådant arbete. Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, framstår det således som att dessa perioder ska beaktas.

52 Av det ovan anförda följer att frågorna ska besvaras enligt följande. Artikel 51.1 första stycket i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den särskilda mekanism för sammanläggning av perioder som föreskrivs i denna bestämmelse är tillämplig såväl när den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen har infört ett särskilt system för social trygghet som är formellt skilt från det allmänna systemet och som är specifikt för vissa anställningar eller arbeten, som när denna medlemsstat, utan att ha infört ett sådant särskilt system, inom ramen för beviljandet av sådana förmåner förbehåller en viss kategori av personer som har fullgjort försäkringsperioder inom ramen för en särskild anställning eller ett särskilt arbete vissa fördelar.

Rättegångskostnader

53 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 51.1 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

ska tolkas på följande sätt:

Den särskilda mekanism för sammanläggning av perioder som föreskrivs i denna bestämmelse är tillämplig såväl när den medlemsstat som är behörig att bevilja pensionsförmånen har infört ett särskilt system för social trygghet som är formellt skilt från det allmänna systemet och som är specifikt för vissa anställningar eller arbeten, som när denna medlemsstat, utan att ha infört ett sådant särskilt system, inom ramen för beviljandet av sådana förmåner förbehåller en viss kategori av personer som har fullgjort försäkringsperioder inom ramen för en särskild anställning eller ett särskilt arbete vissa fördelar.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: slovakiska.