Domstolens dom (andra avdelningen) den 9 juli 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 9 juli 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 3.1 – Begreppet ’överföring till allmänheten’ – Artikel 6.3 – Effektiva tekniska åtgärder – Verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat – Publicering av detta verk på en webbplats – Geoblockeringsåtgärd för att förhindra tillträde till webbplatsen från den medlemsstat där verket fortfarande är skyddat – Möjlighet att kringgå denna åtgärd med hjälp av ett virtuellt privat nätverk (virtual private network (VPN)) eller en liknande tjänst ”

I mål C‑788/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) genom beslut av den 8 november 2024, som inkom till domstolen den 14 november 2024, i målet

Anne Frank Fonds

mot

Anne Frank Stichting,

Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen,

Vereniging voor Onderzoek en Ontsluiting van Historische Teksten,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domarna O. Spineanu-Matei (referent), M. Gavalec och Z. Csehi,

generaladvokat: A. Rantos,

justitiesekreterare: handläggaren A. Lamote,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 oktober 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Anne Frank Fonds, genom A. Groen och J.A. Visser, advocaten,

– Anne Frank Stichting, Vereniging voor Onderzoek en Ontsluiting van Historische Teksten och Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen, genom T. Cohen Jehoram och I.L. N. Timp, advocaten,

– Portugals regering, genom P. Barros da Costa, M. Martins da Cruz och L. Medeiros, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom J. Samnadda och F. van Schaik, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 15 januari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Anne Frank Fonds (nedan kallad Anne Frank-fonden) och, å andra sidan, Anne Frank Stichting (Anne Frank-stiftelsen) (nedan kallad stiftelsen), Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen (Nederländernas kungliga vetenskapliga akademi, Nederländerna) (nedan kallad akademin) och Vereniging voor Onderzoek en Ontsluiting van Historische Teksten (förening för forskning och tillgängliggörande av historiska skrifter) (nedan kallad föreningen) angående ett påstått intrång i den upphovsrätt som Anne Frank-fonden åtnjuter i Nederländerna på grund av att de digitaliserade versionerna av Anne Franks dagbok har publicerats på en webbplats på initiativ av stiftelsen, akademin och föreningen.

Tillämpliga bestämmelser

Direktiv 2001/29

3 Skälen 3, 4, 9, 10, 23, 27, 31 och 47 i direktiv 2001/29 har följande lydelse:

”(3) Den föreslagna harmoniseringen kommer att underlätta genomförandet av den inre marknadens fyra friheter och har samband med efterlevnaden av de grundläggande rättsprinciperna och särskilt avseende äganderätt, inklusive immaterialrätt, samt yttrandefrihet och allmänintresset.

(4) Harmoniserade rättsliga ramar för upphovsrätt och närstående rättigheter kommer genom ökad klarhet i rättsligt hänseende och genom att en hög skyddsnivå skapas inom området för immaterialrätt att uppmuntra till betydande investeringar i kreativ och innovativ verksamhet, bl.a. då det gäller nätinfrastruktur, vilket i sin tur leder till tillväxt och ökad konkurrenskraft för europeisk industri inom såväl innehållsskapande som informationsteknik och mer allmänt inom ett brett område av industri- och kultursektorer. Detta kommer att säkerställa sysselsättningen och främja skapandet av nya arbetstillfällen.

…

(9) Utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter har en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet av dem bidrar till att bevara och utveckla kreativiteten och gagnar upphovsmän, utövande konstnärer, producenter, konsumenter, kultur, näringsliv och allmänhet. Immaterialrätt har därför erkänts som en integrerad del av äganderätten.

(10) För att upphovsmännen och de utövande konstnärerna skall kunna fortsätta med sin skapande och konstnärliga verksamhet måste de få en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk och detsamma gäller producenterna som måste kunna finansiera denna verksamhet. De investeringar som krävs för att producera varor, t.ex. fonogram, filmer eller multimedieprodukter, och tjänster, t.ex. sådana som tillhandahålls på begäran, är betydande. Ett tillfredsställande rättsligt skydd av immateriella rättigheter är nödvändigt för att säkerställa sådan ersättning och för att möjliggöra en tillfredsställande avkastning på investeringarna.

…

(23) I detta direktiv bör upphovsmannens rätt till överföring till allmänheten harmoniseras ytterligare. Denna rätt bör förstås i vid mening och omfatta all överföring till allmänheten som inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker. Denna rätt bör omfatta all sådan sändning eller vidaresändning av ett verk till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, inklusive radio- och televisionssändningar. Denna rätt omfattar inga andra åtgärder.

…

(27) Enbart tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra eller genomföra en överföring skall inte i sig betraktas som överföring i den mening som avses i detta direktiv.

…

(31) En skälig avvägning mellan rättigheter och intressen hos de olika kategorierna av rättsinnehavare samt mellan de olika kategorierna av rättsinnehavare och användarna av skyddade alster måste upprätthållas. De befintliga undantag och inskränkningar från rättigheterna som fastställts av medlemsstaterna måste bli föremål för en ny bedömning där hänsyn tas till den nya elektroniska miljön. De skillnader som finns i fråga om undantag och inskränkningar, då det gäller vissa handlingar som omfattas av ensamrättigheter, har en direkt negativ inverkan på hur den inre marknaden för upphovsrätt och närstående rättigheter fungerar. Sådana skillnader kan mycket väl bli mer uttalade på grund av den vidare utvecklingen av gränsöverskridande utnyttjande av verk samt av verksamheter som sker över nationsgränser. För att säkerställa en väl fungerande inre marknad bör dessa undantag och inskränkningar ges en mer harmoniserad definition. Harmoniseringsgraden bör vara beroende av undantagens effekter på den inre marknadens förmåga att fungera väl.

…

(47) Den tekniska utvecklingen kommer att ge rättsinnehavarna möjlighet att tillämpa tekniska åtgärder som utformats för att förhindra eller begränsa handlingar som inte är godkända av innehavarna av någon upphovsrätt, till upphovsrätten närstående rättighet eller rätt av sitt eget slag angående databaser. Det finns dock risk för att olaglig verksamhet kan komma att bedrivas i syfte att möjliggöra eller underlätta ett kringgående av det tekniska skydd som dessa åtgärder ger. För att förhindra en uppsplittring i fråga om juridiska metoder som skulle kunna hindra den inre marknaden från att fungera, krävs det att det upprättas ett harmoniserat rättsligt skydd mot kringgående av effektiva tekniska åtgärder och mot tillhandahållande av anordningar, produkter och tjänster i detta syfte.”

4 I artikel 3 i direktivet, med rubriken ”Rätten till överföring av verk till allmänheten och rätten att göra andra alster tillgängliga för allmänheten”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.”

5 I artikel 6 i direktivet, med rubriken ”Förpliktelser i fråga om tekniska åtgärder”, föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall ge tillfredsställande rättsligt skydd mot kringgående av effektiva tekniska åtgärder om personen som utför kringgåendet känner till eller har skälig anledning att anta att han eller hon utför en sådan handling.

…

3. I detta direktiv avses med teknisk åtgärd varje teknik, anordning eller komponent som har utformats till att vid normalt bruk förhindra eller begränsa handlingar, med avseende på verk eller andra alster, som inte är tillåtna av innehavaren av enligt lag föreskriven upphovsrätt eller enligt lag föreskrivna till upphovsrätten närstående rättigheter eller av den rätt av sitt eget slag som föreskrivs i kapitel III i [Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 1996, s. 20)]. Tekniska åtgärder skall anses vara ’effektiva’ om användningen av ett skyddat verk eller annat alster kontrolleras av rättsinnehavarna genom en åtkomstkontroll- eller skyddsprocess, t.ex. kryptering, kodning eller annan omvandling av verket eller alstret eller en kontrollmekanism för kopiering, om processen uppfyller skyddsändamålet.

…”

Nederländsk rätt

6 I artikel 1 i Auteurswet (upphovsrättslagen) av den 23 september 1912 (Stb. 1912, nr 308), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad upphovsrättslagen), föreskrivs följande:

”Upphovsrätt är den ensamrätt som tillkommer upphovsmannen till ett litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk eller dennes rättsliga efterföljare att under iakttagande av i lag föreskrivna begränsningar överföra och mångfaldiga verket.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

7 Anne Frank var en tysk judisk tonåring som bodde i Nederländerna och vars dagbok ( Anne Franks dagbok ), som hon skrev mellan åren 1942 och 1944, utgör ett vittnesmål om förintelsen. Efter Anne Franks död i ett koncentrationsläger publicerade hennes far, Otto Frank, den ende överlevande i familjen, sin dotters dagbokstexter 1947 och grundade 1963 Anne Frank-fonden, som är en organisation vars syfte är att fylla en social och kulturell funktion i Anne Franks anda. Stiftelsen, som bildades 1957, har bland annat som syfte att bevara Anne Franks hus i Amsterdam (Nederländerna) samt att sprida de ideal som efterlämnats genom Anne Franks dagbok .

8 Sedan Otto Franks bortgång är Anne Frank-fonden innehavare av upphovsrätten till Anne Franks verk. En del av dessa verk är, såsom framgår av en slutgiltig dom från rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam, Nederländerna) av den 23 december 2015, skyddade i Nederländerna fram till 2037 enligt en övergångsbestämmelse i upphovsrättslagen. I andra medlemsstater, däribland Belgien, är dessa verk inte längre upphovsrättsligt skyddade.

9 I slutet av september 2021 publicerades en vetenskaplig utgåva av Anne Franks manuskript, på nederländska, kostnadsfritt på webbplatsen www.annefrankmanuscripten.org, vars domännamn innehas av föreningen (nedan kallad webbplatsen), vilken är registrerad i Belgien. Tillgången till denna webbplats begränsas av ett system för ”geografisk spärr” eller ”geoblockering” som förhindrar åtkomst till webbplatsen om användaren försöker ansluta sig till den från en medlemsstat där manuskripten fortfarande är upphovsrättsligt skyddade.

10 När webbplatsen besöks från Nederländerna visas följande meddelande:

Ӂtkomst nekad

…

Vi måste tyvärr meddela att …

– Denna webbplats är inte tillgänglig i ditt land.

– Den vetenskapliga onlineutgåvan av Anne Franks manuskript kan av upphovsrättsliga skäl inte göras tillgänglig i alla länder.

…”

11 När webbplatsen besöks från en medlemsstat där dessa verk inte längre är upphovsrättsligt skyddade visas följande meddelande:

”Åtkomstkontroll …

Den vetenskapliga onlineutgåvan av Anne Franks manuskript har inte gjorts tillgänglig i alla länder av upphovsrättsliga skäl. Denna upplaga är endast tillgänglig från följande länder där den är allmänt tillgänglig och där dessa begränsningar inte gäller: [förteckning över länder].

Genom att klicka på ’ja’ nedan intygar du att du besöker denna webbplats från ett av de ovan nämnda länderna där verket inte längre är upphovsrättsligt skyddat. Vid ett oriktigt intygande kringgår du skyddsbestämmelserna och riskerar att göra intrång i upphovsrätten och behöva stå till svars för detta.”

12 Under detta meddelande finns ett grönt och ett rött fält och användaren uppmanas att klicka på ett av dem. Texten i det gröna fältet lyder som följer: ”Ja, jag besöker webbplatsen från något av de ovannämnda länder där verket inte längre är upphovsrättsligt skyddat”. Texten i det röda fältet lyder som följer: ”Nej, jag besöker webbplatsen från ett annat land.”

13 I november 2021 skickade Anne Frank-fonden en anmodan till stiftelsen, akademin och föreningen med krav på att dessa skulle upphöra att sprida Anne Franks manuskript på webbplatsen i strid med Anne Frank-fondens upphovsrätt, särskilt den ensamrätt som den har enligt artikel 1 i upphovsrättslagen att överföra dessa verk i Nederländerna.

14 Eftersom denna anmodan inte fick något resultat väckte Anne Frank-fonden talan vid nederländsk domstol och ansökte om interimistiska åtgärder. Anne Frank-fonden krävde därvid att stiftelsen, akademin och föreningen omedelbart och för framtiden skulle upphöra med intrånget i dess upphovsrätt. Efter det att Anne Frank-fondens yrkanden ogillats såväl i första som i andra instans i det interimistiska förfarandet, med motiveringen att stiftelsen, akademin och föreningen hade gjort rimliga ansträngningar för att förhindra eller avskräcka från tillgång till webbplatsen från Nederländerna, överklagade Anne Frank-fonden till Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol), som är den hänskjutande domstolen. Anne Frank-fonden har bland annat bestritt lägre domstolars bedömning att Anne Franks dagböcker inte har ”överförts till allmänheten” i Nederländerna, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, som införlivats med nederländsk rätt.

15 Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida kretsen av mottagare av en överföring till allmänheten på en webbplats ska fastställas utifrån viljan hos den som genomför överföringen, i likhet med vad generaladvokaten Szpunar angav i sitt förslag till avgörande i målet Grand Production (C‑423/21, EU:C:2022:818), vilket EU-domstolen inte haft tillfälle att uttala sig om på grund av att den begäran om förhandsavgörande som låg till grund för det målet återkallades. En sådan vilja kan härledas från de tekniska åtgärder som denne har infört för att begränsa eller kontrollera tillgången till innehållet.

16 Den hänskjutande domstolen anser dessutom att om blotta möjligheten för allmänheten i en viss medlemsstat att kringgå en åtgärd för geoblockering på en webbplats är tillräcklig för att det ska vara fråga om en överföring till allmänheten utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, skulle det i praktiken vara omöjligt att publicera ett verk på internet så länge verket fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i minst en medlemsstat och innehavaren av upphovsrätten motsätter sig all spridning online i den medlemsstaten. Å andra sidan har den hänskjutande domstolen medgett att ett motsatt synsätt skulle kunna leda till att en sådan innehavare fråntas möjligheten att fullt ut göra gällande sina rättigheter i den medlemsstat där verket fortfarande är upphovsrättsligt skyddat.

17 I detta sammanhang önskar den hänskjutande domstolen för det första få klarhet i vilka faktorer som ska beaktas vid bedömningen av huruvida publiceringen på en webbplats av ett verk som endast är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater riktar sig till en viss publik. Den hänskjutande domstolen anser att det i detta avseende ska prövas huruvida den person som har genomfört detta offentliggörande har vidtagit alla rimliga och genomförbara tekniska åtgärder för att förhindra att en publik som överföringen inte riktar sig till tar del av verket, det vill säga internetanvändare i de medlemsstater där verket fortfarande är skyddat.

18 Den hänskjutande domstolen önskar vidare få klarhet i huruvida det, vid användandet av en sådan geoblockering som den som är aktuell i det nationella målet, är viktigt att fastställa i vilken utsträckning allmänheten i den medlemsstat som omfattas av denna åtgärd har en vilja och möjlighet att kringgå den genom att använda sig av ett virtuellt privat nätverk ( virtual private network (VPN)) eller en liknande tjänst.

19 För det fall det skulle anses att möjligheten att kringgå en sådan åtgärd genom användning av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst i sig medför en ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, i den medlemsstat där åtkomsten till verket har blockerats, önskar den hänskjutande domstolen slutligen få klarhet i huruvida denna överföring kan tillskrivas den person som har publicerat verket på internet eller leverantören av VPN-tjänsten eller den liknande tjänsten.

20 Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 3.1 i [direktiv 2001/29] tolkas så, att publiceringen av ett verk på internet endast kan betraktas som en överföring till allmänheten i ett visst land om publiceringen riktar sig till allmänheten i det landet? Om svaret är jakande, vilka faktorer ska tas i beaktande vid den bedömningen?

2) Kan det vara fråga om en överföring till allmänheten i ett visst land om det genom geoblockering (med den senaste tekniken) tillses att åtkomst till den webbplats på vilken verket är publicerat endast kan erhållas genom att blockeringsåtgärden kringgås med hjälp av en VPN-tjänst eller liknande tjänst? Har det i detta avseende någon betydelse i vilken utsträckning allmänheten i det blockerade landet önskar och är i stånd att bereda sig åtkomst till den aktuella webbplatsen genom en sådan tjänst? Utgör det för besvarandet av denna fråga någon skillnad om det utöver geoblockeringsåtgärden vidtagits andra åtgärder för att begränsa eller motverka allmänhetens åtkomst till webbplatsen i det blockerade landet?

3) Om möjligheten att kringgå den blockerande åtgärden medför att verket som är publicerat för allmänheten på internet i det blockerade landet överförs, i den mening som avses i artikel 3.1 i [direktiv 2001/29], görs då denna överföring av den som har publicerat verket på internet, även om det krävs medverkan av leverantören av den berörda VPN-tjänsten eller en liknande tjänst för att man ska kunna ta del av verket?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den andra tolkningsfrågan

21 Domstolen påpekar inledningsvis att den första och den andra frågan har ställts mot bakgrund av att en webbplats gör det möjligt att kostnadsfritt ta del av ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i Konungariket Nederländerna. Internetanvändare som vill besöka webbplatsen från den medlemsstaten kan inte gå in på den på grund av geoblockering, såvida de inte kringgår blockeringen med hjälp av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst.

22 Den hänskjutande domstolen önskar mot denna bakgrund få klarhet i huruvida det är möjligt att anse att det verk som är skyddat i Nederländerna, genom att det publicerats på en webbplats, har varit föremål för en ”överföring till allmänheten” i den medlemsstaten, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Detta skulle, om så är fallet, innebära att en sådan överföring har skett utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd, vilket skulle innebära ett intrång i denna rättighet i Nederländerna. Den hänskjutande domstolens osäkerhet avser i huvudsak frågan huruvida en geoblockeringsåtgärd är tillräcklig för att anse att den allmänhet som denna webbplats riktar sig till är begränsad till de internetanvändare som inte berörs av åtgärden eller huruvida möjligheten att kringgå åtgärden utgör en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger en överföring till allmänheten i Nederländerna.

23 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt den första och den andra frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater, men som i en medlemsstat fortfarande är upphovsrättsligt skyddat och som offentliggörs kostnadsfritt på en webbplats som innehåller en geoblockering i syfte att blockera åtkomsten till denna webbplats för internetanvändare som besöker webbplatsen från den medlemsstaten, är föremål för en ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i denna bestämmelse, när internetanvändarna kan kringgå denna geoblockering genom att använda sig av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst.

24 EU-domstolen erinrar om att enligt lydelsen i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska medlemsstaterna ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

25 Såsom domstolen redan har slagit fast ska begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, såsom understryks i skäl 23 i detta direktiv, förstås i vid mening och anses omfatta all överföring till allmänheten när mottagaren inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker och, således, all sådan sändning eller vidaresändning av ett verk till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, inklusive radio- och televisionssändningar. Det följer nämligen av skälen 4, 9 och 10 i nämnda direktiv att direktivets huvudsakliga syfte är att införa en hög skyddsnivå till förmån för upphovsmännen, så att dessa kan erhålla en skälig ersättning för utnyttjandet av deras verk, särskilt vid överföring till allmänheten (dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst, C‑392/19, EU:C:2021:181, punkterna 26 och 27, och dom av den 20 juni 2024, GEMA, C‑135/23, EU:C:2024:526, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

26 Domstolen erinrar dessutom om att det framgår av skälen 3 och 31 i direktiv 2001/29 att den harmonisering som genomförs genom direktivet syftar till att upprätthålla, och detta bland annat i den elektroniska miljön, en skälig avvägning mellan, å ena sidan, intresset hos innehavare av upphovsrätter och närstående rättigheter att skydda sin rätt till immateriell egendom, som garanteras i artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och, å andra sidan, skyddet av de intressen och grundläggande rättigheter som tillkommer användarna av skyddade alster, särskilt deras yttrandefrihet och informationsfrihet, som garanteras i artikel 11 i stadgan, och skyddet av allmänintresset. Härav följer att man vid tolkningen och tillämpningen av direktiv 2001/29, och särskilt artikel 3.1 i direktivet, ska försöka uppnå denna skäliga avvägning, med beaktande även av den särskilda betydelse som internet har för yttrande- och informationsfriheten, vilken garanteras i artikel 11 i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2016, GS Media, C‑160/15, EU:C:2016:644, punkterna 31 och 45, och dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando, C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkterna 64 och 65).

27 Såsom domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast innehåller begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i nämnda artikel 3.1, två kumulativa förutsättningar, nämligen överföring av ett verk och överföring av detta verk till allmänheten, och det förutsätter en individuell bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2016, GS Media, C‑160/15, EU:C:2016:644, punkt 33, och dom av den 20 juni 2024, GEMA, C‑135/23, EU:C:2024:526, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

28 En sådan bedömning ska ske med beaktande av flera kompletterande, ej fristående utan sinsemellan samspelande kriterier. Dessa kriterier ska därmed tillämpas såväl individuellt som med hänsyn till deras inbördes samspel, då de i olika konkreta situationer kan uppvisa mycket olika grader av intensitet (dom av den 15 mars 2012, SCF, C‑135/10, EU:C:2012:140, punkt 79, och dom av den 20 juni 2024, GEMA, C‑135/23, EU:C:2024:526, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

29 Vad för det första gäller begreppet överföring har domstolen angett att med hänsyn till unionslagstiftarens avsikt att säkerställa en hög skyddsnivå för upphovsrättsinnehavarna, såsom den framgår av skälen 4 och 9 i direktiv 2001/29, ska detta begrepp ges en vid tolkning innebärande att det omfattar all överföring till och allt tillgängliggörande för allmänheten av ett skyddat verk, oberoende av vilka tekniska hjälpmedel eller processer som används, på ett sådant sätt att de personer som ingår i denna allmänhet kan få tillgång till verket, från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, utan att det är avgörande om de använder sig av denna möjlighet eller inte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2015, SBS Belgium, C‑325/14, EU:C:2015:764, punkt 16, och dom av den 20 juni 2024, GEMA, C‑135/23, EU:C:2024:526, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

30 Domstolen har särskilt betonat den centrala roll som den person som utför en sådan handling spelar och frågan huruvida dennes agerande är avsiktligt. Denna person genomför nämligen en ”överföring” när vederbörande agerar med full kännedom om följderna av sitt agerande, för att ge andra personer tillgång till ett skyddat verk, och detta bland annat då dessa andra personer utan ett sådant agerande i princip inte skulle kunna få tillgång till det spridda verket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2006, SGAE, C‑306/05, EU:C:2006:764, punkt 42, och dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando, C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

31 I förevarande fall framgår det av punkterna 8 och 9 ovan att föreningen, via den aktuella webbplatsen, önskade göra en ny vetenskaplig utgåva av Anne Franks manuskript tillgänglig och känd för de berörda internetanvändarna. I Nederländerna är dessa verk fortfarande delvis skyddade av en upphovsrätt som innehas av Anne Frank-fonden fram till år 2037, medan dessa verk i andra medlemsstater, däribland Belgien, inte längre är upphovsrättsligt skyddade.

32 Vad för det andra gäller det andra av de ovannämnda rekvisiten, nämligen att det skyddade verket faktiskt ska överföras till en ”allmänhet”, har domstolen preciserat att begreppet allmänhet avser ett obestämt antal potentiella mottagare och dessutom förutsätter ett ganska stort antal personer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juni 2005, Mediakabel, C‑89/04, EU:C:2005:348, punkt 30, dom av den 7 december 2006, SGAE, C‑306/05, EU:C:2006:764, punkterna 37 och 38, och dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando, C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

33 Det framgår även av domstolens fasta praxis att ett skyddat verk, för att det ska anses vara fråga om en överföring till allmänheten, ska ha överförts genom en särskild teknik som skiljer sig från den teknik som fram till dess har använts eller åtminstone ha överförts till en ”annan del av allmänheten”, det vill säga en del av allmänheten som upphovsrättsinnehavaren inte redan beaktade när den lämnade sitt tillstånd till den ursprungliga överföringen av verket till allmänheten (dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando, C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

34 Det framgår av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att det verk som är aktuellt i det nationella målet, mot bakgrund av den rättspraxis som nämns i punkterna 28–33 ovan, har gjorts tillgängligt genom ett annat tekniskt förfarande än de som dittills hade använts, det vill säga genom publiceringen av verket på en webbplats, för ett obestämt antal personer som inte var närvarande på den plats varifrån överföringen ägde rum, det vill säga internetanvändarna.

35 Det ska emellertid fastställas huruvida det kan anses att internetanvändare i dessa medlemsstater har fått tillgång till webbplatsen när webbplatsen, som skapats utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd av en tredje part som är etablerad i en medlemsstat där det skyddade verket inte längre är upphovsrättsligt skyddat, är föremål för en åtgärd för geoblockering för att förhindra att den nås från medlemsstater där verket fortfarande är upphovsrättsligt skyddat. Det är endast om så är fallet som det ska anses att en ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, har skett i dessa medlemsstater.

36 Det ska i detta hänseende erinras om att medlemsstaterna enligt artikel 6.1 i direktiv 2001/29 är skyldiga att föreskriva ett lämpligt rättsligt skydd mot kringgående av effektiva ”tekniska åtgärder”. I artikel 6.3 i direktiv 2001/29, jämförd med skäl 47 i samma direktiv, föreskrivs i huvudsak att upphovsrättsinnehavarna får vidta tekniska åtgärder, det vill säga använda sig av teknik, anordningar eller komponenter, som vid normalt bruk är avsedda att förhindra eller begränsa handlingar som de inte har godkänt, såsom överföring eller tillgängliggörande av ett skyddat verk till en allmänhet, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2014, Nintendo m.fl., C‑355/12, EU:C:2014:25, punkt 24).

37 När det gäller internet kan det, för att säkerställa rättssäkerheten och ett väl fungerande internet, inte vara tillåtet för upphovsrättsinnehavaren att begränsa sitt samtycke på annat sätt än genom effektiva tekniska åtgärder, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2014, Nintendo m.fl., C‑355/12, EU:C:2014:25, punkterna 25 och 28, och dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst, C‑392/19, EU:C:2021:181, punkt 46).

38 Domstolen har följaktligen slagit fast att när rättsinnehavaren redan har offentliggjort det skyddade verket på en webbplats som inte omfattas av någon teknisk åtgärd som syftar till att begränsa åtkomsten till detta verk från andra webbplatser, utgörs den allmänhet, till vilken tredje man därefter utan rättsinnehavarens tillstånd får ge tillgång till verket, av samtliga internetanvändare. Det ska nämligen anses att rättsinnehavaren, genom en sådan ursprunglig överföring som kännetecknas av att sådana tekniska åtgärder saknas, redan från början har haft för avsikt att ge samtliga internetanvändare tillgång till sitt verk och således har samtyckt till att tredje män själva genomför en överföring av verket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst, C‑392/19, EU:C:2021:181, punkterna 37 och 38).

39 I en situation där upphovsrättsinnehavaren däremot vidtar effektiva tekniska åtgärder för att begränsa åtkomsten till sitt verk från andra webbplatser än den på vilken vederbörande har gett tillstånd till överföring till allmänheten av verket, har domstolen slagit fast att rättsinnehavaren således uttrycker sin vilja att begränsa den personkrets som verket är tillgängligt för på internet till att endast omfatta användare av en viss webbplats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst, C‑392/19, EU:C:2021:181, punkterna 42, 43 och 45–47)

40 Det framgår således av övervägandena i punkterna 36–39 ovan att förekomsten av effektiva tekniska åtgärder som vidtagits eller ålagts av upphovsrättsinnehavaren i samband med överföring av ett verk på internet är ett uttryck för upphovsrättsinnehavarens vilja att endast ge tillgång till det skyddade verket till en viss krets av internetanvändare och inte till samtliga internetanvändare.

41 Såsom generaladvokaten har framhållit i punkterna 29, 30 och 33 i sitt förslag till avgörande kan domstolens praxis i detta avseende tillämpas analogt på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.

42 När ett verk endast är upphovsrättsligt skyddat i en medlemsstat och verket inte längre är upphovsrättsligt skyddat i andra medlemsstater, ska nämligen var och en som känner till eller rimligen borde ha känt till denna situation (dom av den 8 september 2016, GS Media, C‑160/15, EU:C:2016:644, punkt 49) och som publicerar verket på en webbplats se till att verket endast görs tillgängligt för internetanvändare som kan ta del av webbplatsen från de medlemsstater där verket inte längre är upphovsrättsligt skyddat, och detta för att inte göra intrång i rättsinnehavarens exklusiva och outtömliga rätt att, i den medlemsstat där verket fortfarande är skyddat, tillåta eller förbjuda varje form av överföring till allmänheten av verket, enligt artikel 3.1 och 3.3 i direktiv 2001/29 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst, C‑392/19, EU:C:2021:181, punkt 50). Av detta följer att denna person är skyldig att vidta effektiva tekniska åtgärder för att begränsa åtkomsten till webbplatsen till enbart dessa internetanvändare. I annat fall skulle denna person, med hänsyn till att en webbplats är fritt tillgänglig på internet, ge samtliga internetanvändare tillgång till det aktuella verket och därmed göra intrång i upphovsrätten.

43 En person som på en webbplats kostnadsfritt publicerar ett verk som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat, men som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i andra medlemsstater, ger således uttryck för sin vilja att göra verket tillgängligt endast för internetanvändare som kan ta del av webbplatsen från de sistnämnda medlemsstaterna, när vederbörande vidtar effektiva tekniska åtgärder som gör att webbplatsen endast kan besökas av dessa internetanvändare, och inte av dem som försöker komma åt den från den medlemsstat där verket fortfarande är skyddat.

44 I förevarande fall är det utrett att en sådan geoblockering som den som är aktuell i det nationella målet utgör en teknisk åtgärd i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29, eftersom det rör sig om ett förfarande som syftar till att möjliggöra eller hindra åtkomsten till det verk som publicerats på webbplatsen beroende på användarens geografiska placering utifrån den IP-adress som användaren använder för att ansluta sig till webbplatsen.

45 Vad gäller frågan huruvida en sådan geoblockeringsåtgärd utgör en ”effektiv” teknisk åtgärd, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29, ska det erinras om att begreppet effektiva tekniska åtgärder i den bestämmelsen definieras brett och innefattar en åtkomstkontroll eller skyddsprocess, till exempel kryptering, kodning eller annan omvandling av verket eller alstret eller en kontrollmekanism för kopiering. En sådan definition är också förenlig med huvudsyftet bakom direktiv 2001/29, vilket – som framgår av skäl 9 – är att fastställa en hög skyddsnivå till fördel för bland annat upphovsmän, eftersom detta har en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet (dom av den 23 januari 2014, Nintendo m.fl., C‑355/12, EU:C:2014:25, punkterna 25 och 27).

46 Domstolen har i detta avseende preciserat att en teknisk åtgärds effektivitet inte måste vara absolut, utan den ska, med iakttagande av proportionalitetsprincipen, bedömas mot bakgrund av målet att förhindra eller undanröja handlingar som innehavaren av en upphovsrätt inte har tillåtit, vilket bland annat innebär att det ska kontrolleras att den aktuella åtgärden är lämplig för att uppnå detta mål och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål och att, såsom angetts i punkt 26 ovan, en skälig avvägning görs mellan skyddet för immateriella rättigheter och skyddet för andra grundläggande rättigheter, såsom yttrande- och informationsfriheten. Det ska särskilt prövas huruvida andra tekniska åtgärder än de som vidtagits skulle kunna ge upphov till mindre störningar av eller mindre inskränkningar i sådan verksamhet från tredje mans sida som inte kräver upphovsrättsinnehavarens godkännande, samtidigt som de skyddar rättsinnehavarnas rättigheter på ett likvärdigt sätt. Det är också viktigt att vid jämförelsen ta hänsyn till kostnaderna och det tekniska och praktiska genomförandet av de olika typerna av befintliga tekniska åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2014, Nintendo m.fl., C‑355/12, EU:C:2014:25, punkterna 31–33).

47 En teknisk åtgärds effektivitet ska dessutom, såsom framgår av skäl 47 i direktiv 2001/29, bedömas med beaktande av den tekniska utvecklingen och möjligheterna att kringgå den aktuella tekniska åtgärden samt, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 27 i sitt förslag till avgörande, upphovsrättens territoriella karaktär.

48 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av dessa kriterier pröva huruvida den geoblockering som är aktuell i det nationella målet utgör en ”effektiv” teknisk åtgärd i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29. EU-domstolen kan härvid, när den meddelar ett förhandsavgörande, bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dess avgörande (dom av den 12 mars 2026, Winderwill, C‑516/24, EU:C:2026:185, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

49 I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet förefaller en geoblockering vara effektiv i den mån den är ”den allra senaste tekniken” och framstår som lämplig för att uppnå målet att förhindra handlingar som upphovsrättsinnehavaren inte har tillåtit, när den i princip leder till att tillgången till den webbplats där verket publiceras kostnadsfritt blockeras i de medlemsstater där verket fortfarande är upphovsrättsligt skyddat.

50 En sådan åtgärd gör det dessutom möjligt att säkerställa en skälig avvägning mellan, å ena sidan, rättsinnehavarens intresse av att verket inte är fritt tillgängligt i de medlemsstater där rättsinnehavaren fortfarande har exklusiv och outtömlig rätt att tillåta eller förbjuda all överföring av verket till allmänheten enligt artikel 3.1 och 3.3 i direktiv 2001/29, och, å andra sidan, tredje mans intresse av att erbjuda fri och kostnadsfri tillgång till verket på internet i de medlemsstater där verket inte längre är upphovsrättsligt skyddat samt allmänhetens intresse av att få tillgång till verket i dessa medlemsstater, i enlighet med yttrande- och informationsfriheten.

51 Även om åtgärder för geoblockering, inbegripet åtgärder som utgör den allra senaste tekniken, i likhet med alla tekniska åtgärder, kan kringgås, särskilt genom användning av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst, så kan en sådan möjlighet till kringgående inte i sig och under alla omständigheter utgöra en avgörande omständighet för att dra slutsatsen att dessa åtgärder inte är adekvata och därmed är ineffektiva.

52 Särskilt i en situation som den som är aktuell i det nationella målet skulle konstaterandet av att en geoblockeringsåtgärd, trots att den utgör den allra senaste tekniken, på grund av möjligheter till kringgående inte är ”effektiv” i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29, vilket generaladvokaten i huvudsak påpekade i punkterna 27 och 32 i sitt förslag till avgörande, innebära att den skäliga avvägning som nämns punkt 50 i denna dom äventyras, på så sätt att den fria och kostnadsfria tillgången till det berörda verket i de medlemsstater där det inte längre är upphovsrättsligt skyddat avsevärt hindras, samtidigt som upphovsrätten ges en alltför stor territoriell räckvidd, trots att upphovsrättsinnehavaren inte har rätt att tillåta eller förbjuda överföring av sitt verk till allmänheten i dessa medlemsstater.

53 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 41 i sitt förslag till avgörande innebär inte den omständigheten att andra tekniska åtgärder kan ta större hänsyn till upphovsrättsinnehavarens intressen, såsom åtgärder för tillträde som liknar dem som gäller för biblioteksterminaler, abonnemang eller anslutningar som säkras av ett användarnamn och ett lösenord, att en sådan geoblockering som den som är aktuell i det nationella målet ska anses vara ineffektiv, eftersom tillämpningen av dessa andra åtgärder skulle riskera att på ett oproportionerligt sätt undergräva den skäliga avvägning som nämns i punkt 50 ovan genom att beröva allmänheten i de medlemsstater där verket är fritt tillgängligt för allmänheten en fri och kostnadsfri tillgång till verket.

54 Vad gäller den omständigheten att föreningen i förevarande fall även har försett sin webbplats med ett varningssystem som, när en besökare ansluter sig från en medlemsstat där det verk som är aktuellt i det nationella målet inte längre är upphovsrättsligt skyddat, kräver att användaren intygar att denne ansluter sig till webbplatsen från en av dessa medlemsstater, konstaterar domstolen att en sådan teknisk åtgärd, som villkorar åtkomsten till webbplatsen beroende på internetanvändarens svar, inte kan anses vara ”effektiv”, eftersom den i slutändan endast beror på internetanvändarens goda vilja att svara på ett uppriktigt sätt.

55 Av detta följer att en sådan geoblockeringsåtgärd som den som föreningen har infört på sin webbplats är effektiv, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29, om den utgör den allra senaste tekniken, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. I ett sådant fall ska föreningen anses ha uttryckt sin avsikt att hindra internetanvändare i de medlemsstater där verket fortfarande är upphovsrättsligt skyddat från att få tillgång till denna webbplats från en plats och vid en tidpunkt som de väljer och det ska därför anses att dessa internetanvändare således inte ingår i den allmänhet som berörs av överföringen. Under dessa omständigheter kan det inte anses att en ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet, har skett i dessa medlemsstater med hjälp av nämnda webbplats.

56 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första och den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater, men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat och som offentliggörs kostnadsfritt på en webbplats som innehåller en geoblockering i syfte att blockera åtkomsten till denna webbplats för internetanvändare som besöker den från denna medlemsstat, inte är föremål för en ”överföring till allmänheten” i denna medlemsstat, i den mening som avses i denna bestämmelse, när denna blockeringsåtgärd är ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktivet, genom att den är ”den allra senaste tekniken”, och detta även om internetanvändarna kan kringgå den genom att använda sig av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst.

Den tredje frågan

57 Det ska inledningsvis påpekas att den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för det fall att offentliggörandet på en webbplats av ett sådant verk som det som är aktuellt i det nationella målet kvalificeras som ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, på grund av möjligheten att kringgå den geoblockering som införts på denna webbplats. I detta sammanhang ställer den hänskjutande domstolen sig frågan om vem som kan anses vara ansvarig för denna överföring: den som har spridit verket på internet eller den som har underlättat tillgången till det genom att erbjuda en tjänst som gör det möjligt att kringgå geoblockeringsåtgärden.

58 Det framgår emellertid av svaret på den första och den andra frågan att det i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet förhåller sig som så, att grunden till att ett sådant offentliggörande kvalificeras som ”överföring till allmänheten” i huvudsak är att den tekniska åtgärd som införts på den berörda webbplatsen är ineffektiv, och att möjligheten att kringgå denna åtgärd inte i sig och under alla omständigheter utgör en grund för detta, såsom framgår av punkt 51 ovan. Även om skälet till att en teknisk åtgärd ska betraktas som ineffektiv förvissokan vara att det finns möjligheter att kringgå denna åtgärd, så kan en teknisk åtgärd, trots att det finns en risk för kringgående, nämligen kvalificeras som ”effektiv” om det finns andra omständigheter som motverkar denna risk, såsom framgår av punkterna 48–53 ovan.

59 Det är dessutom fortfarande nödvändigt att besvara den tredje frågan med anledning av att det, med hänsyn till svaret på den första och den andra frågan, i slutändan ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida den geoblockering som är aktuell i det nationella målet är ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29.

60 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i direktivet ska tolkas så, att när offentliggörandet på en webbplats av ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater, men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat, utgör en ”överföring till allmänheten” i den medlemsstaten på grund av att den geoblockering som införts på webbplatsen inte är ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktivet, överföringen då ska tillskrivas den person som har offentliggjort verket på webbplatsen eller leverantören av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst som har gjort det möjligt för användaren att kringgå denna ineffektiva åtgärd.

61 I detta avseende och med beaktande av de överväganden som det redogjorts för i punkt 42 ovan, bör det noteras att när den person som har genomfört ett sådant offentliggörande inte har infört effektiva tekniska åtgärder i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29, kan den berörda överföringen till allmänheten, liksom den brist på skydd som följer av detta, tillskrivas denna person.

62 Däremot kan inte leverantören av en VPN-tjänst eller liknande tjänster, som används för att kringgå en ineffektiv geoblockeringsåtgärd och som utgör lagliga tekniska verktyg som användarna lagligen kan använda sig av, också anses ha överfört verket till allmänheten.

63 Domstolen har nämligen redan slagit fast att en sådan leverantör inte ger slutanvändarna tillgång till ett skyddat verk och att leverantören, även om den känner till att dess tjänst kan användas för att få tillgång till skyddade verk utan upphovsmännens samtycke, inte själv agerar i syfte att skapa åtkomst till ett skyddat verk, vilket innebär att leverantören i detta avseende inte spelar en ”nödvändig roll”, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 30 ovan. Det kan således inte, i enlighet med vad som för övrigt framgår av skäl 27 i direktivet, anses att leverantören utför en överföring enbart på grund av att denna tillhandahåller en tjänst som är avsedd att möjliggöra eller genomföra en överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet (se, analogt, dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando, C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkterna 78 och 79, och dom av den 13 juli 2023, Ocilion IPTV Technologies, C‑426/21, EU:C:2023:564, punkterna 60 och 62–65).

64 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att när offentliggörandet på en webbplats av ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater, men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat, utgör en ”överföring till allmänheten” i den medlemsstaten på grund av att geoblockeringsåtgärden på webbplatsen inte är ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktivet, ska en sådan överföring tillskrivas den person som har offentliggjort verket på webbplatsen och inte leverantören av en VPN-tjänst eller en liknande tjänst som har gjort det möjligt för användaren att kringgå denna ineffektiva åtgärd.

Rättegångskostnader

65 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället,

ska tolkas så,

att ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater, men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat och som offentliggörs kostnadsfritt på en webbplats som innehåller en geoblockering i syfte att blockera åtkomsten till denna webbplats för internetanvändare som besöker den från denna medlemsstat, inte är föremål för en ”överföring till allmänheten” i denna medlemsstat, i den mening som avses i denna bestämmelse, när denna blockeringsåtgärd är ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktivet, genom att den är ”den allra senaste tekniken”, och detta även om internetanvändarna kan kringgå den genom att använda sig av ett virtuellt privat nätverk ( virtual private network (VPN)) eller en liknande tjänst.

2) Artikel 3.1 i direktiv 2001/29

ska tolkas så,

att när offentliggörandet på en webbplats av ett verk som inte längre är upphovsrättsligt skyddat i vissa medlemsstater, men som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat i en annan medlemsstat, utgör en ”överföring till allmänheten” i den medlemsstaten på grund av att geoblockeringsåtgärden på webbplatsen inte är ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktivet, ska en sådan överföring tillskrivas den person som har offentliggjort verket på webbplatsen och inte leverantören av ett virtuellt privat nätverk ( virtual private network (VPN)) eller en liknande tjänst som har gjort det möjligt för användaren att kringgå denna ineffektiva åtgärd.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: nederländska.