1 Belaruskali AAT (mål C‑816/24 P) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 18 september 2024, Belaruskali/rådet (T‑528/22, EU:T:2024:633) (nedan kallad den första överklagade domen). Ivan Ivanovich Golovaty (mål C‑817/24 P) har yrkat upphävande av tribunalens dom av den 18 september 2024, Golovaty/rådet (T‑521/22, EU:T:2024:631) (nedan kallad den andra överklagade domen). Belarusian Potash Company AAT (nedan kallat BPC) har yrkat upphävande av tribunalens dom av den 18 september 2024, Belarusian Potash Company/rådet (T‑534/22, EU:T:2024:632) (nedan kallad den tredje överklagade domen). Genom dessa domar (nedan gemensamt kallade de överklagade domarna) ogillade tribunalen deras respektive talan om ogiltigförklaring av, för det första, rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/881 av den 3 juni 2022 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 153, 2022, s. 77), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/876 av den 3 juni 2022 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 153, 2022, s. 1) (nedan gemensamt kallade de omtvistade ursprungliga akterna), och, för det andra, rådets beslut (Gusp) 2023/421 av den 24 februari 2023 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 61, 2023, s. 41) och rådets genomförandeförordning (EU) 2023/419 av den 24 februari 2023 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 61, 2023, s. 20), i den del dessa akter (nedan gemensamt kallade de omtvistade akterna) berör respektive klagande.

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen)

den 18 juni 2026 ( * )

” Överklagande – Restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina – Frysning av penningmedel och ekonomiska resurser – Förteckning över personer, enheter och organ som omfattas av frysningen – Klagandenas namn har tagits upp i förteckningen – Begreppet Lukasjenkaregimen – Begreppet personer som ’drar nytta’ av denna regim eller som ’stöder’ denna – Motiveringsskyldighet – Principerna om rättssäkerhet och proportionalitet ”

I de förenade målen C‑816/24 P, C‑817/24 P och C‑818/24 P,

angående tre överklaganden enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 27 november 2024,

Belaruskali AAT, Soligorsk (Belarus), företrätt av E. Anevlavi, dikigoros,

klagande i mål C‑816/24 P,

Ivan Ivanovich Golovaty, Listopadovichi (Belarus), företrädd av E. Anevlavi, dikigoros,

klagande i mål C‑817/24 P,

Belarusian Potash Company AAT, Minsk (Belarus), företrätt av C. Cauvin, avocate, B. Evtimov, advokat, och V. Ostrovskis, advokatas,

klagande i mål C‑818/24 P,

i vilket de andra parterna är:

Europeiska unionens råd, företrätt av A. Boggio-Tomasaz, B. Driessen och J. Rurarz, samtliga i egenskap av ombud,

svarande i första instans

med stöd av

Republiken Litauen, företrädd av K. Dieninis och V. Kazlauskaitė-Švenčionienė, båda i egenskap av ombud,

intervenient i målet om överklagande,

Konungariket Belgien, företrätt av C. Pochet och M. Van Regemorter, båda i egenskap av ombud,

intervenient i första instans (C‑816/24 P),

Republiken Lettland

intervenient i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (tionde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J. Passer samt domarna E. Regan och B. Smulders (referent),

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Belaruskali AAT (mål C‑816/24 P) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 18 september 2024, Belaruskali/rådet (T‑528/22, EU:T:2024:633) (nedan kallad den första överklagade domen). Ivan Ivanovich Golovaty (mål C‑817/24 P) har yrkat upphävande av tribunalens dom av den 18 september 2024, Golovaty/rådet (T‑521/22, EU:T:2024:631) (nedan kallad den andra överklagade domen). Belarusian Potash Company AAT (nedan kallat BPC) har yrkat upphävande av tribunalens dom av den 18 september 2024, Belarusian Potash Company/rådet (T‑534/22, EU:T:2024:632) (nedan kallad den tredje överklagade domen). Genom dessa domar (nedan gemensamt kallade de överklagade domarna) ogillade tribunalen deras respektive talan om ogiltigförklaring av, för det första, rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/881 av den 3 juni 2022 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 153, 2022, s. 77), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/876 av den 3 juni 2022 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 153, 2022, s. 1) (nedan gemensamt kallade de omtvistade ursprungliga akterna), och, för det andra, rådets beslut (Gusp) 2023/421 av den 24 februari 2023 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 61, 2023, s. 41) och rådets genomförandeförordning (EU) 2023/419 av den 24 februari 2023 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 61, 2023, s. 20), i den del dessa akter (nedan gemensamt kallade de omtvistade akterna) berör respektive klagande.

Tillämpliga bestämmelser och bakgrund till tvisten

2 Den faktiska och rättsliga bakgrunden till tvisterna anges i punkterna 2–22 i den första överklagade domen, i punkterna 2–19 i den andra överklagade domen och i punkterna 2–18 i den tredje överklagade domen. De kan med avseende på förevarande mål sammanfattas och kompletteras på följande sätt.

3 Förevarande mål rör de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen vidtagit sedan år 2004 med anledning av situationen i Belarus i fråga om undergrävande av demokratin och rättsstatsprincipen och brott mot de mänskliga rättigheterna i detta tredjeland, samt de åtgärder som vidtagits sedan år 2022 på grund av Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina.

4 Europeiska unionens råd antog den 18 maj 2006 förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot president Lukasjenko och vissa tjänstemän i Vitryssland (EUT L 134, 2006, s. 1). Denna förordnings rubrik ersattes, i enlighet med artikel 1.1 i rådets förordning (EU) 588/2011 av den 20 juni 2011 (EUT L 161, 2011, s. 1), med ”Rådets förordning (EG) nr 765/2006 av den 18 maj 2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland”.

5 Den 23 januari 2012 antog rådet beslut 2012/36/Gusp om ändring av beslut 2010/639/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 19, 2012, s. 31). I skälen 3–5 i detta beslut angavs följande:

”(3) Med tanke på det allvarliga läget i Vitryssland bör ytterligare restriktiva åtgärder mot Vitryssland vidtas.

(4) Restriktionerna för inresa och frysning av penningmedel och ekonomiska resurser bör tillämpas på personer som är ansvariga för de allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter eller repressalierna mot det civila samhället och den demokratiska oppositionen, särskilt personer i ledande ställning, samt på personer och enheter som drar nytta av eller stöder Lukasjenk[a]regimen, särskilt personer och enheter som ger finansiellt eller materiellt stöd till regimen.

(5) [Rådets b]eslut 2010/639/Gusp [av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland (EUT L 280, 2010, s. 18)] bör ändras i enlighet med detta.”

6 Den 15 oktober 2012 antog rådet beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 285, 2012, s. 1). I skälen 4–6 och 10 i det beslutet anges följande:

”(4) Åtgärder har också införts mot de ansvariga för oegentligheterna i samband med valet och folkomröstningen i Vitryssland den 17 oktober 2004, för åsidosättandet av internationella normer för genomförande av val vid presidentvalen i Vitryssland den 19 mars 2006 och den 19 december 2010, och mot dem som bär ansvaret för de allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna och angreppen på fredliga demonstranter i efterdyningarna av valen och folkomröstningen.

(5) Ett särskilt ansvar ligger hos de tjänstemän som var direkt inblandade i eller ansvariga för oegentligheterna vid presidentvalen och folkomröstningen, de som var ansvariga för organisationen och genomförandet av spridningen av förfalskad information genom statskontrollerade medier, ansvariga för överdrivet och oprovocerat våld mot obeväpnade och fredliga demonstranter, för genomförandet av de pågående och politiskt motiverade administrativa och straffrättsliga påföljderna mot stora grupper av företrädare för det civila samhället, den demokratiska oppositionen, icke-statliga organisationer och fria medier i Vitryssland, för systematiskt och samordnat åsidosättande av internationella människorättsstandarder och Republiken Vitrysslands lagar vid rättskipning och användandet av tvång och hot mot juridiska ombud för fångar och mot andra enskilda personer.

(6) Mot bakgrund av situationens allvar bör dessutom åtgärder riktas mot personer i ledande ställning i Vitryssland och mot personer och enheter som drar nytta av eller stöder Lukasjenk[a]regimen, särskilt personer och enheter som tillhandahåller finansiellt eller materiellt stöd till regimen.

…

(10) Av tydlighetsskäl bör de åtgärder som införs genom beslut 2010/639/Gusp samlas i ett enda rättsligt instrument.”

7 Den 24 februari 2022 tillkännagav Ryska federationens president ett anfallskrig mot Ukraina och de ryska väpnade styrkorna inledde ett anfall mot detta tredjeland, inbegripet från Belarus territorium.

8 Samma dag gjorde unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ett uttalande i vilket han på unionens vägnar fördömde den ”oprovocerade invasionen” av Ukraina av Ryska federationens väpnade styrkor. Han förklarade därvid att ”Belarus deltagande i det oprovocerade och oberättigade militära angreppet mot Ukraina [skulle få ett] högt pris” samt att unionen ”med restriktiva åtgärder [skulle rikta sig] mot de personer i Belarus som samarbeta[de] med de ansvariga för attackerna mot Ukraina och samtidigt [skulle begränsa] handeln inom ett antal viktiga sektorer”.

9 I beslut 2012/642/Gusp, i dess lydelse enligt beslut 2023/421 (nedan kallat beslut 2012/642), vars rubrik under mellantiden har ersatts av ”rådets beslut 2012/642/Gusp av den 15 oktober 2012 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina”, föreskrivs följande i artikel 4.1 a och b (nedan kallade kriterium a respektive kriterium b):

”Alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I som uppfyller något av följande kriterier ska frysas:

a) Personer, enheter eller organ som är ansvariga för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter eller repressalier mot det civila samhället och den demokratiska oppositionen, eller vars verksamhet i övrigt allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus, och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med sådana personer, enheter eller organ.

b) Fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som drar nytta av eller stöder Lukasjenk[a]regimen.”

10 I förordning (EG) nr 765/2006, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2023/419 (nedan kallad förordning nr 765/2006), vars rubrik under mellantiden har ersatts av ”rådets förordning (EG) nr 765/2006 av den 18 maj 2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina”, föreskrivs i artikel 2.4 och 2.5 samma kriterier för upptagande i förteckningarna över personer, enheter och organ som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som de som anges i kriterierna a och b, däribland ansvaret för ”förtryck av det civila samhället” och ”stöder Lukasjenkoregimen” eller ”drar nytta av” denna regim.

11 I artikel 1j i förordning nr 765/2006 föreskrivs följande:

”Det ska vara förbjudet att direkt eller indirekt köpa, sälja, tillhandahålla investeringstjänster för eller bistånd vid utfärdande av eller på annat sätt hantera överlåtbara värdepapper och [penning]marknadsinstrument med en löptid som överstiger 90 dagar och som utfärdats efter den 29 juni 2021 av

a) Republiken Belarus, dess regering, dess offentliga organ, företag eller myndigheter,

…”

12 Artikel 1k i denna förordning har följande lydelse:

”1. Det ska vara förbjudet att direkt eller indirekt bilda eller delta i arrangemang för ny lån- eller kreditgivning med en löptid som överstiger 90 dagar, efter den 29 juni 2021, till

a) Republiken Belarus, dess regering, dess offentliga organ, företag eller myndigheter,

…

2. Förbudet ska inte tillämpas på lån- eller kreditgivning där det finns ett särskilt och dokumenterat syfte att tillhandahålla finansiering för icke-förbjuden import eller export av varor och icke-finansiella tjänster mellan unionen och en tredjestat, inbegripet utgifter för varor och tjänster från en annan tredjestat som krävs för fullgörandet av export- eller importavtal.

3. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får också, på de villkor den anser lämpliga, bevilja tillstånd att bilda eller delta i lån- eller kreditgivning som avses i punkt 1, om den har fastställt att

i) de berörda verksamheterna syftar till att tillhandahålla stöd till den belarusiska civilbefolkningen, såsom humanitärt bistånd, miljöprojekt och kärnsäkerhet, eller lån- eller kreditgivningen är nödvändig för att uppfylla rättsliga eller tillsynsmässiga kassakrav eller liknande krav för att uppfylla solvens- och likviditetskriterier för finansiella enheter i Belarus som är majoritetsägda av finansinstitut i unionen, och

ii) de berörda verksamheterna inte innebär att medel eller ekonomiska resurser direkt eller indirekt görs tillgängliga för eller till förmån för personer, enheter eller organ som avses i artikel 2.

…”

13 Den 3 juni 2022 antog rådet de omtvistade ursprungliga akterna. I skäl 2 i respektive akt anges följande: ”Med hänsyn till den allvarliga situationen i Belarus och de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna samt det fortsatta förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen bör tolv personer och åtta enheter läggas till i förteckningen över fysiska och juridiska personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder.”

14 Genom dessa akter upptogs klagandena, såvitt gäller Belaruskali och BPC, i de förteckningar som återfinns i tabellerna i punkt B i bilaga I till beslut 2012/642 respektive i punkt B i bilaga I till förordning nr 765/2006 och, såvitt gäller Ivan Golovaty, i förteckningarna i de tabeller som återfinns i punkt A i respektive bilaga (nedan gemensamt kallade de aktuella förteckningarna).

15 I punkt 28 i respektive tabell i bilagorna I B till de omtvistade ursprungliga akterna anges till stöd för upptagandet av Belaruskali i de aktuella förteckningarna följande skäl, vilka återfinns i den femte kolumnen i dessa tabeller:

”OJSC Belaruskali är ett statsägt företag och en av världens största kaliumkloridproducenter, som står för 20 [procent] av den globala kaliumkloridexporten. Det utgör i denna egenskap en viktig källa till inkomster och utländsk valuta för Lukasjenkaregimen. Aljaksandr Lukasjenka har beskrivit det som ’en nationell skatt, stolthet, en av pelarna i den belarusiska exporten’. Belaruskali drar därför nytta av och stöder Lukasjenkaregimen.

Anställda vid Belaruskali som deltog i strejker och fredliga protester efter det riggade presidentvalet i augusti 2020 i Belarus hotades och avskedades av företagsledningen. Lukasjenka hotade personligen att byta ut strejkdeltagarna mot gruvarbetare från Ukraina. Belaruskali är därför ansvarigt för förtrycket av det civila samhället i Belarus och stöder Lukasjenkaregimen.”

16 Vad gäller upptagandet av Ivan Golovaty i de aktuella förteckningarna konstaterar domstolen att följande anges i punkt 195 i tabellerna i bilaga I A till de omtvistade akterna:

”Ivan [Golovaty] är generaldirektör för det statsägda företaget Belaruskali, som är en viktig källa till inkomster och utländsk valuta för Lukasjenkaregimen. Han är ledamot av nationalförsamlingens första kammare och innehar flera andra höga befattningar i Belarus. Han har mottagit flera statliga utmärkelser under sin karriär, bland annat direkt från Aljaksandr Lukasjenka. Han har varit nära förbunden med Lukasjenka och medlemmar av dennes familj. Han drar därför nytta av och stöder Lukasjenkaregimen.

De anställda vid Belaruskali som deltog i strejker och fredliga protester efter det riggade presidentvalet i augusti 2020 i Belarus berövades premier och avskedades. Lukasjenka hotade personligen att byta ut strejkdeltagarna mot gruvarbetare från Ukraina. Ivan [Golovaty] är därför ansvarig för förtryck av det civila samhället.”

17 Vad gäller upptagandet av BPC i nämnda förteckningar anges som stöd för detta följande skäl i punkt 29 i tabellerna i bilagorna I B till de omtvistade ursprungliga akterna:

”[Aktiebolaget BPC] är den belarusiska statliga kaliumkloridproducenten Belaruskalis exportkanal. Belaruskali är en av Lukasjenkaregimens största inkomstkällor. [BPC] står för 20 [procent] av den globala kaliumkloridexporten.

Staten garanterade [BPC:s] monopolrättigheter att exportera kaliumhaltiga gödselmedel. Tack vare förmånsbehandling från de belarusiska myndigheternas sida har företaget betydande intäkter. [BPC] drar därför nytta av och stöder Lukasjenkaregimen.”

18 Den 23 februari 2023 antog rådet beslut 2023/421 och genomförandeförordning 2023/419, genom vilka rådet bibehöll sökandenas namn i de aktuella förteckningarna med angivande av samma skäl som i de omtvistade ursprungliga akterna, samtidigt som det preciserade, vad gäller Ivan Golovaty, att denne ”dessutom [är] styrelseordförande för [aktiebolaget BPC]” och, vad gäller BPC, att belarusiska staten ”garanterade” bolagets monopolrättigheter att exportera kaliumhaltiga gödselmedel.

Förfarandet vid tribunalen och de överklagade domarna

19 Genom ansökningar som inkom till tribunalens kansli den 30 augusti 2022, vilka senare justerats, väckte klagandena talan om ogiltigförklaring av de omtvistade akterna i den del de berörde dem.

20 Klagandena gjorde till stöd för sin talan bland annat gällande att rådet hade åsidosatt sin motiveringsskyldighet vid antagandet av de omtvistade akterna. De bestred dessutom lagenligheten av kriterium b mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen, eftersom det var oklart vilken innebörden var av uttrycken ”Lukasjenkaregimen”, ”stöd” och ”dra nytta”. De gjorde dessutom gällande att rådet hade gjort en oriktig bedömning när det fann dels att de drog nytta av eller stödde regimen, dels att Belaruskali och Ivan Golovaty var ansvariga för förtrycket av det civila samhället i Belarus. Slutligen ansåg klagandena att de omtvistade akterna hade oproportionerliga följdverkningar och följaktligen stred mot proportionalitetsprincipen.

21 Tribunalen ogillade i de överklagade domarna klagandenas talan i dess helhet. Dessa domar kan med avseende på förevarande överklaganden sammanfattas på följande sätt:

22 För det första, vad gäller rådets påstådda åsidosättande av sin motiveringsskyldighet, fann tribunalen, i punkterna 41–43, 209 och 210 i den första överklagade domen, i punkterna 33–36, 201 och 202 i den andra överklagade domen samt i punkterna 33–36, 39, 118, 125 och 126 i den tredje överklagade domen, att de omtvistade akterna var tillräckligt motiverade. De skäl som hade angetts i dessa akter, vilka nämns i punkterna 15–17 ovan, gjorde det nämligen möjligt för klagandena att förstå vilka kriterier som låg till grund för upptagandet av dem i de aktuella förteckningarna, eftersom det i dessa akter angavs specifika och konkreta skäl för att motivera deras upptagande i förteckningarna.

23 Vad närmare bestämt gäller redogörelsen för skälen för att ta upp BPC i förteckningen, fann tribunalen bland annat, i punkterna 34 och 35 i den tredje överklagade domen, att rådet, för att motiveringen av de omtvistade ursprungliga akterna skulle ge tillräckligt stöd för slutsatsen att detta företag stödde Lukasjenkaregimen och drog nytta av den, inte var skyldigt att skilja mellan de påtalade omständigheterna beroende på om de avsåg antingen företagets ”stöd” till denna regim eller att det ”drog fördel av” den. Samma faktiska omständigheter kunde nämligen både visa att företaget ”stödde” nämnda regim och att det ”drog nytta” av denna.

24 För det andra, vad gäller frågan huruvida bland annat kriterium b – det vill säga det kriterium för upptagande i förteckningen som avser att någon drar nytta av eller stöder Lukasjenkaregimen – var förenligt med rättssäkerhetsprincipen, erinrade tribunalen först, i punkterna 49–52 i den första överklagade domen, i punkterna 60–63 i den andra överklagade domen och i punkterna 45–48 i den tredje överklagade domen, om den vägledning som följer av dess praxis avseende denna princip, av rättspraxis avseende tolkningen av bestämmelser i unionsrätten och av rättspraxis avseende rådets stora utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om restriktiva åtgärder. I punkterna 53–55 i den första överklagade domen, i punkterna 64–66 i den andra överklagade domen och i punkterna 49–51 i den tredje överklagade domen slog tribunalen dessutom fast att de allmänt formulerade kriterierna för upptagande i förteckningen, som gav rådet ett utrymme för skönsmässig bedömning, kunde vara förenliga med rättssäkerhetsprincipen, samtidigt som den underströk att betydelsen av och räckvidden för uttrycken i fråga skulle fastställas med hänsyn till deras normala betydelse i vanligt språkbruk, bland annat med beaktande av det historiska sammanhang i vilket de antagits och de mål som eftersträvades med de föreskrifter som de ingick i.

25 Mot bakgrund av dessa preciseringar påpekade tribunalen först, i punkterna 56–59 i den första överklagade domen, i punkterna 67–70 i den andra överklagade domen och i punkterna 52–55 i den tredje överklagade domen, att kriterium b – som hade införts genom beslut 2012/36 vars skäl 3 och 4 preciserade, såvitt är relevant i detta sammanhang, att ytterligare restriktiva åtgärder borde vidtas mot Belarus, med hänsyn till det allvarliga läget i detta tredjeland – numera återfanns i beslut 2012/642.

26 Tribunalen erinrade därefter, i punkterna 60 och 61 i den första överklagade domen, i punkterna 71 och 72 i den andra överklagade domen och i punkterna 56 och 57 i den tredje överklagade domen, om att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Belarus ursprungligen hade vidtagits och förlängts på grund av att de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen ständigt hade åsidosatts i detta tredjeland. I skäl 6 i beslut 2012/642 angavs att syftet med beslutet, såvitt gäller de personer och enheter som drar nytta av eller stöder Lukasjenkaregimen, var att särskilt, men inte uteslutande, rikta in sig på personer och enheter som ekonomiskt eller materiellt stöder regimen.

27 Tribunalen drog härav, i punkterna 62, 64 och 65 i den första överklagade domen, i punkterna 73, 75 och 76 i den andra överklagade domen och i punkterna 58–60 i den tredje överklagade domen, slutsatsen att rådet således hade för avsikt att öka trycket på denna regim genom att utvidga kretsen av personer och enheter som omfattas av unionens restriktiva åtgärder, inbegripet åtgärder för frysning av penningmedel och ekonomiska resurser. Vad gäller klagandenas påståenden om den allmänna formuleringen av kriterierna a och b, det vill säga bland annat uttrycket Lukasjenkaregimen, ordet ”stöd” och uttrycket ”dra fördel” av denna regim, fann tribunalen att dessa påståenden i själva verket inte hänförde sig till iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen, utan till rådets tillämpning av dessa kriterier, vilket innebar att de saknade betydelse för lagenligheten av dessa kriterier, vilka var tillräckligt klara och precisa för att vara förenliga med denna princip.

28 För det tredje, vad gäller argumentet att rådet gjorde en oriktig bedömning när det fann att klagandena uppfyllde kriterium b, prövade och underkände tribunalen detta argument, i punkterna 73–104 i den första överklagade domen, såvitt gäller Belaruskali, i punkterna 108–137 i den andra överklagade domen, såvitt gäller Ivan Golovaty, och i punkterna 70–106 i den tredje överklagade domen, såvitt gäller BPC.

29 Vad gäller Belaruskali prövade tribunalen först i punkterna 79–83 i den första överklagade domen, särskilt huruvida de faktiska omständigheter som rådet hade anfört i de omtvistade ursprungliga akterna för att visa att detta företag uppfyllde detta kriterium för upptagande i förteckningen, vilka omständigheter nämnts i punkt 15 ovan, var styrkta. Tribunalen fann att så var fallet och att rådet inte hade begått något fel när det fann att Belaruskali var en av de största producenterna av kaliumklorid i världen, som stod för 20 procent av den globala kaliumkloridexporten och i denna egenskap var en av Lukasjenkoregimens främsta inkomst- och valutakällor.

30 Tribunalen undersökte därefter, i punkterna 87–99 i den första överklagade domen, huruvida dessa faktiska omständigheter utgjorde ett ”stöd” från Belaruskalis sida till Lukasjenkaregimen. Tribunalen fann att även detta var fallet, bland annat mot bakgrund av den omständigheten, som det erinrats om i punkterna 91 och 92 i den överklagade domen, att Belaruskali betalade utdelning till belarusiska staten, som för första halvåret 2019 uppgick till mer än 46 miljoner belarusiska rubler (BYN) (cirka 17,6 miljoner euro), och således stödde nämnda regim ekonomiskt, även med beaktande av dess nyckelroll i den belarusiska ekonomin, vilken nämnts i punkt 99 i nämnda dom. Tribunalen underkände dessutom, i punkterna 94–96 i samma dom, argumentet att denna utdelning skulle likställas med skatt.

31 Vidare prövade tribunalen, i punkterna 100–103 i den första överklagade domen, huruvida dessa faktiska omständigheter gjorde det möjligt att dra slutsatsen att Belaruskali ”drog nytta” av Lukasjenkaregimen. Tribunalen slog fast att så var fallet, varvid den angav att detta företag utövade ett monopol inom sektorn för kaliumgödselmedel i Belarus och att det år 2019 hade gjort en nettovinst på mer än 4,797 miljarder BYN (cirka 1,8 miljarder euro) inom denna sektor, vilken var starkt reglerad i detta tredjeland. Tribunalen grundade sig i detta sammanhang, i punkt 102 i nämnda dom, på flera artiklar som publicerats på internet, av vilka det framgick att regimen utövade kontroll över såväl den offentliga som den privata sektorn och att det fanns ett system som belönade lojalitet mot regimen.

32 Vad gäller Ivan Golovaty prövade tribunalen först, i punkterna 108–116 i den andra överklagade domen, huruvida de faktiska omständigheter som rådet hade angett för att visa att denna person uppfyllde kriterium b, vilka nämnts i punkt 16 ovan, var styrkta. Tribunalen slog fast att så var fallet, och ansåg att rådet inte hade begått något fel när det fann att Ivan Golovaty var verkställande direktör för Belaruskali, det vill säga ett bolag som utgjorde en inkomstkälla för Lukasjenkaregimen, samt att han innehade flera andra höga befattningar i Belarus och var nära associerad med president Lukasjenka.

33 Tribunalen prövade därefter, i punkterna 120–129 i den andra överklagade domen, huruvida dessa faktiska omständigheter utgjorde ett ”stöd” från Ivan Golovaty till Lukasjenkaregimen. Tribunalen fann att så var fallet, då den bland annat, i punkterna 127 och 128 i den nämnda domen, slog fast att Ivan Golovaty, i egenskap av verkställande direktör för ett företag som var betydelsefullt för den belarusiska ekonomin, medverkade i stöd till Lukasjenkaregimen alltsedan han år 2014 hade tillträtt denna tjänst, och att hans olika statliga uppdrag, däribland ett uppdrag i nationalförsamlingen, visade att han var direkt involverad i statens politiska och administrativa strukturer och att han anpassade sig efter de belarusiska myndigheternas ståndpunkt, vilket gjorde det tydligt att han stödde regimen.

34 Vidare prövade tribunalen, i punkterna 130–137 i den andra överklagade domen, huruvida dessa faktiska omständigheter gjorde det möjligt att anse att Ivan Golovaty ”drog nytta” av Lukasjenkaregimen. Tribunalen fann att även detta var fallet, varvid den, i punkterna 131–134 i den domen, angav att han drog nytta av denna regim genom att inneha tjänsten som verkställande direktör i Belaruskali, med hänsyn till de vinster som genererats av detta företag och den omständigheten att en sådan ekonomisk verksamhet endast var möjlig med nämnda regims godkännande. I punkterna 135 och 136 i den nämnda domen påpekade tribunalen dessutom att det för att förvärva en sådan ställning som ledande affärsman var nödvändigt att tillhöra en begränsad krets betrodda personer som stod nära denna regim. Ivan Golovaty innehade dessutom prestigefyllda administrativa befattningar och hade bland annat av president Lukasjenko själv tilldelats en hög statlig utmärkelse, vilket innebar att han hade en särskilt förmånlig ställning i kärnan av president Lukasjenkas regim.

35 Vad gäller BPC prövade tribunalen först, i punkterna 70–86 i den tredje överklagade domen, huruvida de faktiska omständigheter som rådet hade åberopat till stöd för att detta företag uppfyllde kriterium b, vilka nämnts i punkt 17 ovan, var styrkta. Tribunalen fann att så var fallet, då den ansåg att rådet inte hade begått något fel när det slog fast att det nämnda företaget var Belaruskalis ”exportkanal”, att dess leveranser motsvarade 20 procent av den globala kaliumkloridexporten, att det fram till mars 2022 hade haft monopol på exporten av denna produkt och att det fortfarande behandlades särskilt förmånligt av belarusiska staten, vilket bland annat framgick av att dess export av kaliumgödselmedel enbart under perioden januari–juli 2020 uppgick till 1,4 miljarder amerikanska dollar (USD) (cirka 1,3 miljarder euro).

36 Tribunalen prövade vidare, i punkterna 90–102 i den tredje överklagade domen, huruvida dessa faktiska omständigheter gjorde det möjligt att dra slutsatsen att BPC ”stödde” Lukasjenkaregimen. Den slog fast att så faktiskt var fallet, varvid den, i punkterna 92, 95, 97 och 99 i denna dom, bland annat fann att detta företags verksamhet gjorde det möjligt för Belaruskali att exportera kaliumgödselmedel och att därmed ge staten större inkomster och ett större tillskott av utländsk valuta. Tribunalen framhöll också att 90 procent av aktierna i företaget ägdes av offentliga enheter, varav 48 procent ägdes av Belaruskali och 42 procent av det belarusiska järnvägsföretaget, vilket innebar att BPC, utöver sin skyldighet att betala skatt, även kunde betala utdelning till staten. I punkterna 100 och 101 i den nämnda domen påpekade tribunalen dessutom att Belaruskalis konstaterade finansiella flöden inte skulle vara möjliga utan BPC:s verksamhet, varför rådet kunde hänvisa till den roll som det förstnämnda företaget hade på världsmarknaden för kaliumgödselmedel för att styrka att det sistnämnda företaget stödde Lukasjenkaregimen.

37 I punkt 102 i den tredje överklagade domen tillade tribunalen att vidtagandet av restriktiva åtgärder mot BPC även syftade till att förhindra att Belaruskali kunde kringgå verkningarna av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot det sistnämnda bolaget, genom att detta utövade påtryckningar på sin exportkanal.

38 Vidare prövade tribunalen, i punkterna 103 och 104 i den tredje överklagade domen, huruvida de aktuella faktiska omständigheterna gjorde det möjligt att dra slutsatsen att BPC ”drog nytta” av Lukasjenkaregimen. Tribunalen fann att så var fallet, varvid den ansåg att enbart den omständigheten att BPC fram till mars 2022 hade ett monopol på en marknad som var så viktig för hela den belarusiska ekonomin som marknaden för kaliumgödselmedel och exporten därav, räckte för att dra slutsatsen att detta företag drog nytta av regimen. Detta ansågs vara fallet trots att monopolet hade upphört innan de ursprungliga akterna antogs, eftersom detta företag fortsatte att behandlas särskilt förmånligt av belarusiska staten även efter detta datum.

39 För det fjärde, vad gäller de argument som framförts av Belaruskali respektive Ivan Golovaty om att rådet gjort oriktiga bedömningar när det felaktigt slog fast att klagandena uppfyllde kriterium a, prövade och underkände tribunalen detta argument, vad gäller Belaruskali, i punkterna 113–124 i den första överklagade domen och, vad gäller Ivan Golovaty, i punkterna 150–160 i den andra överklagade domen.

40 För det femte och slutligen prövade och underkände tribunalen, i punkterna 156–184 i den första överklagade domen, i punkterna 184–197 i den andra överklagade domen och i punkterna 109–112 i den tredje överklagade domen, klagandenas argument att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot dem var oproportionerliga.

41 Vad särskilt gäller BPC konstaterade tribunalen, i punkt 111 i den tredje överklagade domen, att detta företag hade hävdat att de ursprungliga akterna stred mot proportionalitetsprincipen, eftersom de hade extremt skadliga effekter inte bara för BPC:s intressen, utan även för Belarus och tredjeländer, men att det inte hade hänvisat till någon specifik bevisning till stöd härför. Tribunalen fann därför att BPC inte hade lagt fram några faktiska bevis till stöd för sina påståenden.

Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

42 Belaruskali har i mål C‑816/24 P yrkat att domstolen ska

– upphäva den första överklagade domen,

– ogiltigförklara de omtvistade akterna i den del de berör detta bolag, och

– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

43 Ivan Golovaty har i mål C‑817/24 P yrkat att domstolen ska

– upphäva den andra överklagade domen,

– ogiltigförklara de omtvistade akterna i den del de berör honom, och

– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

44 BPC har i mål C‑818/24 P yrkat att domstolen ska

– upphäva den tredje överklagade domen,

– ogiltigförklara de omtvistade akterna i den del de berör detta bolag,

– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna, och

– besluta att Republiken Lettland och övriga intervenienter ska bära sina rättegångskostnader.

45 Rådet har i de tre målen yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandena,

– i andra hand, för det fall domstolen beslutar att upphäva den överklagade domen och att själv slutgiltigt avgöra målet, ogilla respektive talan om ogiltigförklaring av de omtvistade akterna, och

– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.

46 Genom handlingar som inkom till domstolens kansli den 5 mars 2025 ansökte Republiken Litauen om att få intervenera i förevarande mål till stöd för rådets yrkanden. Domstolens ordförande biföll genom beslut av den 3 april 2025 denna ansökan.

47 Den 21 november 2025 anmodade domstolens ordförande parterna att yttra sig över en eventuell förening av de förevarande målen med avseende på den fortsatta handläggningen. Genom skrivelser av den 1 december 2025 underrättade klagandena domstolen om att de motsatte sig en förening av dessa mål och underströk bland annat att de inte hade begärt att en förhandling skulle hållas. En förening av målen för detta ändamål avsåg därför en hypotetisk situation och en förening av dessa skulle dessutom kunna äventyra den konfidentiella behandlingen av vissa uppgifter. I skrivelse av samma datum angav rådet att det inte motsatte sig att förevarande mål förenades.

48 Den 3 december 2025 beslutade domstolens ordförande att inte förena målen i detta skede av förfarandet.

Prövning av överklagandena

49 Med hänsyn till sambandet mellan förevarande mål ska de förenas vad gäller domen i enlighet med artikel 54.1 i domstolens rättegångsregler, varvid det ska preciseras att de invändningar mot en förening av målen som klagandena har framställt, vilka det redogjorts för i punkt 47 ovan, endast avser en eventuell förening av målen vad gäller den skriftliga eller den muntliga delen av förfarandet.

50 Belaruskali har i mål C‑816/24 P åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden består av två delar. Den första delgrunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte tillämpa rättssäkerhetsprincipen på ett korrekt sätt på begreppet Lukasjenkaregimen, i den mening som avses i kriterium b. Den andra delgrunden avser oriktiga bedömningar som tribunalen påstås ha gjort när den slog fast att Belaruskali ”drog nytta” av denna regim och ”stödde” den, i den mening som avses i detta kriterium. Belaruskali har som andra grund gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att rådet hade styrkt Belaruskalis ansvar för förtrycket av det civila samhället i Belarus, i den mening som avses i kriterium a.

51 Ivan Golovaty har i mål C‑817/24 P åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande, vilka i sak är identiska med dem som Belaruskali har åberopat.

52 BPC har i mål C‑818/24 P åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande. Som första grund gör bolaget gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att rådet hade uppfyllt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF. Den andra grunden är uppdelad i två delar. Den första delgrunden avser att tribunalen åsidosatte legalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen vad gäller begreppet Lukasjenkoregimen samt begreppen ”nytta” och ”stöd” i den mening som avses i kriterium b. Den andra delgrunden avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen. BPC har genom sin tredje grund, som består av sex delar, gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden och i huvudsak gjorde en felaktig kvalificering av de faktiska omständigheterna i samband med konstaterandet att BPC ”drog nytta” av denna regim och ”stödde” den, i den mening som avses i kriterium b.

53 Eftersom de argument som anförts till stöd för den första delen av den första grunden i mål C‑816/24 P respektive mål C‑817/24 P är jämförbara med dem som anförts inom ramen för den första delen av den andra grunden i mål C‑818/24 P, ska de prövas tillsammans. Eftersom den andra delen av den första grunden i målen C‑816/24 P och C‑817/24 P har samband med de fem första delarna av den tredje grunden i mål C‑818/24 P, kommer de argument som anförts i detta sammanhang att prövas gemensamt.

Den första delen av den första grunden i mål C ‑ 816/24 P respektive mål C ‑ 817/24 P och den första delen av den andra grunden i mål C ‑ 818/24 P

Parternas argument

54 Klagandena har genom den första delen av den första grunden i mål C‑816/24 P respektive mål C‑817/24 P och den första delen av den andra grunden i mål C‑818/24 P i huvudsak gjort gällande att tribunalen dels inte prövade deras argument att begreppet Lukasjenkaregimen, i den mening som avses i kriterium b, inte är förenligt med de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen, dels åsidosatte denna princip.

55 Klagandena har i detta sammanhang för det första kritiserat bland annat punkterna 55, 60 och 61 i den första överklagade domen, punkterna 66, 71 och 72 i den andra överklagade domen samt punkterna 52–58 i den tredje överklagade domen, varvid de gjort gällande att tribunalen, vid sin bedömning av huruvida begreppet Lukasjenkaregimen var förenligt med rättssäkerhetsprincipen, endast erinrade om tillkomsthistorien, det historiska sammanhanget och syftena med de restriktiva åtgärder som vidtagits på grund av situationen i Belarus, och särskilt de åtgärder som sökandena är föremål för. Tribunalen förklarade dock inte på vilket sätt dessa omständigheter kunde klargöra innebörden av detta begrepp och angav följaktligen inte några skäl till varför den ansåg att nämnda begrepp, trots de argument som sökandena anfört i motsatt riktning, var tillräckligt klart och precist.

56 Klagandena har för det andra gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den inte slog fast att begreppet Lukasjenkoregimen ger upphov till rättsosäkerhet. Det är nämligen inte möjligt att, i avsaknad av en definition av detta begrepp och utan att tribunalen har lämnat några klargöranden i detta avseende, fastställa vilka personer som omfattas av detta begrepp och således identifiera de situationer i vilka den omständigheten att de berörda ”stöder” sådana personer eller ”drar nytta” av dem, i den mening som avses i kriterium b, gör det möjligt att konstatera att de, i enlighet med de villkor som föreskrivs i detta kriterium, drar nytta av eller stöder Lukasjenkaregimen och således omfattas av detta kriterium.

57 Detta gäller i än högre grad eftersom begreppet Lukasjenkaregimen med nödvändighet skiljer sig från begreppen ”Republiken Belarus”, ”regeringen” och ”staten (Belarus eller belarusiska staten)”, såsom de används på andra ställen i beslut 2012/642 och i förordning nr 765/2006, en åtskillnad som tribunalen inte beaktat.

58 Det följer nämligen av artiklarna 1j och 1k i förordning nr 765/2006 att flera typer av finansiella transaktioner och investeringstransaktioner, såsom kortfristiga lån, fortfarande är tillåtna, även när de genomförs till förmån för bland annat ”Republiken Belarus”, i egenskap av stat, och ”dess regering”.

59 Enbart den omständigheten att betalningar görs som är till gagn för den belarusiska statsbudgeten, såsom de betalningar som rådet har tagit fasta på för att motivera upptagandet av klagandena i de aktuella förteckningarna, kan således inte utgöra stöd till Lukasjenkaregimen, i den mening som avses i kriterium b. Att påstå motsatsen skulle innebära att det saknas en tydlig rättslig avgränsning av detta begrepps innebörd och skulle endast illustrera den rättsosäkerhet som detta begrepp är förenat med.

60 Även om det antas att begreppet Lukasjenkaregimen ska förstås så, vilket kan utläsas av skäl 6 i beslut 2012/642, att det avser personer i ledande ställning i Belarus, är dessa personer nödvändigtvis desamma som dem som namnges i bilaga I till beslutet såsom tillhörande denna regim. I ett sådant fall finns det således inte heller anledning att inkludera Republiken Belarus, belarusiska staten eller dess regering i detta begrepp, eftersom dessa inte räknas upp där.

61 Av detta följer att det skulle strida mot rättssäkerhetsprincipen att inkludera sådana enheter i begreppet Lukasjenkaregimen.

62 För det tredje kan konstateras att BPC har tillagt att tribunalen inte heller klargjorde uttrycken ”dra nytta av” och ”stöda” Lukasjenkaregimen, i den mening som avses i kriterium b.

63 Rådet har, med stöd av Republiken Litauen, bestritt sökandenas argument.

Domstolens bedömning

64 För det första, i den mån klagandena har kritiserat tribunalen för att inte ha prövat deras argument att begreppet Lukasjenkaregimen, i den mening som avses i kriterium b, inte var tillräckligt klart och precist och därför stred mot rättssäkerhetsprincipen, erinrar domstolen om att dess prövning i mål om överklagande bland annat inbegriper en kontroll av huruvida tribunalen på ett tillfredsställande sätt har prövat samtliga argument som en klagande anfört, varvid gäller att en grund som avser tribunalens underlåtenhet att pröva argument som åberopats i första instans i huvudsak innebär ett åberopande av ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som följer av artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken enligt artikel 53 första stycket i samma stadga och artikel 117 i tribunalens rättegångsregler är tillämplig på tribunalen (dom av den 13 november 2025, PU/Europeiska åklagarmyndigheten, C‑352/24 P, EU:C:2025:892, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

65 Det framgår av fast rättspraxis att den motiveringsskyldighet som åligger tribunalen enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad (dom av den 5 maj 2022, kommissionen/Missir Mamachi di Lusignano, C‑54/20 P, EU:C:2022:349, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

66 Motiveringsskyldigheten innebär emellertid inte att tribunalen måste utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört behandlas vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt, utan tribunalens motivering kan vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om varför tribunalen inte har godtagit deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning (dom av den 12 december 2024, DD/FRA, C‑680/22 P, EU:C:2024:1019, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

67 I förevarande fall prövade tribunalen klagandenas argument avseende rättssäkerhetsprincipen i punkterna 49–66 i den första överklagade domen, i punkterna 60–77 i den andra överklagade domen och i punkterna 45–62 i den tredje överklagade domen, vilka sammanfattats i punkterna 24–27 ovan. Efter denna prövning slog tribunalen bland annat fast att dessa argument saknade betydelse för frågan huruvida kriterium b var lagenligt mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen, eftersom detta kriterium var tillräckligt klart och precist.

68 Det är riktigt att tribunalen – efter att i detta sammanhang ha erinrat om bland annat sin praxis enligt vilken den allmänna formuleringen av kriterierna för upptagande i förteckningen, som ger rådet ett utrymme för skönsmässig bedömning, kan vara förenlig med rättssäkerhetsprincipen, och sin praxis enligt vilken betydelsen av och räckvidden för de uttryck som anges i dessa kriterier ska fastställas i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de ingår och deras mål – i huvudsak ägnade sig åt att redogöra för detta sammanhang och dessa mål, utan att uttryckligen pröva klagandenas olika argument till stöd för att kriterium b strider mot rättssäkerhetsprincipen, särskilt vad gäller begreppet Lukasjenkaregimen. Tribunalen ansåg nämligen att dessa argument ”inte [hänförde sig] till iakttagande[t] av rättssäkerhetsprincipen utan till rådets tillämpning av [nämnda kriterium]”.

69 Även om tribunalen således inte individuellt underkände vart och ett av dessa argument, prövade den ändå, med avseende på respektive talan, den grund till stöd för vilken de hade anförts och fann varje gång att grunden inte kunde leda till bifall för talan, med hänvisning till den rättspraxis som nämnts i föregående punkt, samtidigt som den beaktade det sammanhang i vilket kriterium b används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som det ingår i.

70 Det kan emellertid redan av hänvisningen till denna rättspraxis utläsas att argumenten i fråga har underkänts av det skälet att innebörden av kriterium b kan fastställas med hjälp av de tolkningsmetoder som framgår av den nämnda rättspraxisen.

71 Men framför allt framgår ett sådant skäl för att underkänna parternas argument klart av en jämförelse mellan denna del av tribunalens resonemang och den del som avser rådets tillämpning av kriterium b, som framför allt återfinns i punkterna 84–104 i den första överklagade domen, i punkterna 117–137 i den andra överklagade domen och i punkterna 87–106 i den tredje överklagade domen.

72 En sådan jämförelse visar nämligen att tribunalen, för att komma fram till att kriterium b är tillräckligt klart och precist för att vara förenligt med rättssäkerhetsprincipen vad gäller begreppet Lukasjenkaregimen, i huvudsak ansåg att det var möjligt att, med utgångspunkt i detta begrepps normala betydelse i vanligt språkbruk, fastställa huruvida en person drog nytta av eller stödde Lukasjenkaregimen.

73 Det ska i detta sammanhang understrykas att det framgår av punkterna 88 och 92 i den första överklagade domen att tribunalen, som omständigheter som kunde betecknas som stöd till denna regim, nämnde att Belaruskali gav ekonomiskt stöd till ”Belarus … budget” och att Belaruskali lämnade utdelning till ”belarusiska staten”, vilken ”därigenom st[od] till Lukasjenkoregimens förfogande”.

74 Det framgår dessutom av punkterna 121 och 125–127 i den andra överklagade domen, gemensamt betraktade, att tribunalen, för att anse att Ivan Golovaty stödde regimen, beaktade betalningar som Belaruskali hade gjort till förmån för ”staten”, eftersom han hade befattningar som gav honom inflytande över denna enhets beslut och som han hade utsetts till av president Lukasjenka.

75 För att slå fast att BPC stödde och drog nytta av nämnda regim hänvisade tribunalen dessutom, i punkterna 95 och 104 i den tredje överklagade domen, till den utdelning som BPC kunde betala till ”staten” och till den ”belarusiska statens” särskilt förmånliga behandling av BPC.

76 I var och en av de överklagade domarna angav tribunalen följaktligen, med avseende på de faktiska omständigheter som var föremål för dess prövning, att det fanns ett samband mellan begreppet Lukasjenkaregimen och den enhet som gynnades eller som gav upphov till de fördelar som avses i punkterna 73–75 ovan, det vill säga, i förevarande fall, ”staten (belarusiska staten eller Belarus)”, i den meningen att den omständigheten att klagandena hade beviljat sådana förmåner till, eller erhållit dem från, denna enhet skulle anses visa att de drog nytta av ”Lukasjenkaregimen” och att de stödde denna, varför tribunalen fann att nämnda enhet omfattades av detta begrepp.

77 Klagandena kunde av detta dra slutsatsen att tribunalen hade ansett att begreppet Lukasjenkaregimen var tillräckligt klart och precist för att det, under omständigheterna i det aktuella fallet och med iakttagande av rättssäkerhetsprincipen, var möjligt att fastställa dess innebörd och att tribunalen därigenom underförstått men med nödvändighet hade avfärdat klagandenas ståndpunkt att åtgärder som vidtagits till förmån för eller av belarusiska staten inte kan beaktas vid fastställandet av huruvida de berörda drar nytta av eller stöder Lukasjenkaregimen.

78 Härav följer att tribunalen inte åsidosatte sin skyldighet att motivera de överklagade domarna när den underkände klagandenas argument om att kriterium b stred mot rättssäkerhetsprincipen på grund av att begreppet Lukasjenkaregimen inte var tillräckligt preciserat.

79 För det andra, vad gäller frågan huruvida tribunalen åsidosatte denna princip när den underkände dessa argument, erinrar domstolen om att rättssäkerhetsprincipen enligt fast rättspraxis kräver dels att rättsregler ska vara klara och precisa, dels att den enskilde kan förutse hur de kommer att tillämpas, särskilt när de kan få negativa konsekvenser. Denna princip kräver bland annat att en lagstiftning gör det möjligt för dem som berörs därav att få kännedom om den exakta omfattningen av de skyldigheter som de åläggs genom lagstiftningen och att de på ett otvetydigt sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter och kunna vidta åtgärder i enlighet därmed (dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./parlamentet och rådet (Mobilitetspaketet), C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 158 och där angiven rättspraxis).

80 Dessa krav kan emellertid inte förstås så, att unionslagstiftaren eller unionsdomstolen, inom ramen för en bestämmelse som den förstnämnda antar och som den sistnämnda tolkar, är skyldig att ange de olika konkreta fall i vilka en abstrakt bestämmelse kan tillämpas, eftersom alla dessa fall inte kan fastställas i förväg (dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet (C‑702/23 P, EU:C:2025:608, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

81 Det framgår även av domstolens praxis att rättssäkerhetsprincipen inte kan anses ha åsidosatts enbart av det skälet att unionsdomstolen ska tolka en bestämmelse med allmän giltighet, i förekommande fall med hjälp av andra tolkningsmetoder än en bokstavstolkning av denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 september 2021, Irish Ferries, C‑570/19, EU:C:2021:664, punkt 167).

82 I förevarande fall fann tribunalen, såsom framgår av bland annat punkterna 72 och 77 ovan, att kriterium b, inbegripet det i detta kriterium ingående begreppet ”Lukasjenkaregimen”, med utgångspunkt i dess normala betydelse i vanligt språkbruk och i överensstämmelse med rättssäkerhetsprincipen kunde tolkas så, att det under de aktuella omständigheterna avser finansiella transaktioner som görs till förmån för belarusiska staten eller fördelar som denna stat beviljar samt transaktioner eller fördelar som under dessa omständigheter kan tillskrivas Lukasjenkaregimen.

83 Tribunalen kunde därmed, i motsats till vad klagandena har hävdat, slå fast att detta kriterium, tolkat på detta sätt, var förenligt med rättssäkerhetsprincipen. Såsom framgår av punkt 80 ovan var tribunalen inte heller skyldig att ange eventuella andra konkreta fall i vilka nämnda kriterium, och i synnerhet begreppet Lukasjenkaregimen, skulle ha kunnat tillämpas, och än mindre att ge en abstrakt definition av detta begrepp.

84 Detta konstaterande påverkas inte av sökandenas argument att begreppet Lukasjenkaregimen med nödvändighet skiljer sig från begreppet ”belarusiska staten”, ”Republiken Belarus” och dess ”regering” och således inte kan överlappa dessa utan att ge upphov till tvetydighet och rättsosäkerhet.

85 Det är nämligen vanligt att flera begrepp med olika betydelser kan tillämpas på en och samma person eller enhet, utan att en sådan omständighet i sig påverkar begreppens klarhet och precision. Så är fallet med de begrepp som avses i föregående punkt, eftersom, såsom rådet med rätta har påpekat, den personkrets som ingår i Lukasjenkaregimen i ett tredjeland som Belarus nödvändigtvis sammanfaller med kretsen av personer som kontrollerar belarusiska staten och/eller som bildar dess regering.

86 Det saknar i detta sammanhang betydelse att artiklarna 1j och 1k i förordning nr 765/2006 tillåter vissa finansiella transaktioner som involverar Republiken Belarus och dess regering, eftersom innebörden av dessa bestämmelser inte är att det görs åtskillnad mellan dessa enheter och begreppet Lukasjenkaregimen, utan att specificera på vilka villkor finansiella transaktioner som bland annat involverar dessa enheter är förbjudna eller tillåtna, i syfte att begränsa ”[den belarusiska regringens] tillträde till unionens kapitalmarknader”, såsom framgår av skäl 8 i rådets beslut (Gusp) 2021/1031 av den 24 juni 2021 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland (EUT L 224 I, 2021, s. 15).

87 Vidare kan sökandena inte heller vinna framgång med sitt argument att belarusiska staten och dess regering inte omfattas av begreppet Lukasjenkaregimen, eftersom det endast avser de personer som upptagits i de aktuella förteckningarna på grund av att de tillhör denna regim, vilket inte skulle vara fallet med denna stat och dess regering. Detta argument kan nämligen inte under några omständigheter påverka den verkliga överlappning som nämns i punkt 85 ovan mellan den personkrets som ingår i denna regim och kretsen av personer som kontrollerar nämnda stat och/eller som utgör dess regering.

88 Klagandena har följaktligen inte visat på vilket sätt tribunalen åsidosatte rättssäkerhetsprincipen när den fann att de finansiella transaktioner och fördelar som avses i punkt 82 ovan, vilka involverar belarusiska staten, kunde beaktas vid tillämpningen av kriterium b, eftersom de gör det möjligt att styrka förekomsten av stöd till eller nytta av Lukasjenkaregimen.

89 För det tredje och slutligen, vad gäller det som BPC har hävdat, dock utan att anföra några preciserade argument till stöd för detta, att tribunalen inte klargjorde innebörden av uttrycken ”dra nytta” av Lukasjenkoregimen och ”stöda” denna regim i kriterium b, räcker det att konstatera att tribunalen preciserade den innebörd som den ansåg att dessa uttryck har i samband med sin prövning, i punkterna 87–106 i den tredje överklagade domen, av den konkreta tillämpningen av detta kriterium på de faktiska omständigheter som rådet grundat sin bedömning av BPC på. BPC:s kritik grundar sig därför på en felaktig tolkning av domen och saknar således grund.

90 Mot denna bakgrund kan överklagandena inte vinna bifall såvitt avser den första delen av den första grunden i mål C‑816/24 P respektive mål C‑817/24 P eller den första delen av den andra grunden i mål C‑818/24 P.

Den andra delen av den första grunden i mål C ‑ 816/24 P respektive mål C ‑ 817/24 P och den första-femte delen av den tredje grunden i mål C ‑ 818/24 P

Parternas argument

91 Genom den andra delen av den första grunden i mål C‑816/24 P respektive mål C‑817/24 P och den första-femte delen av den tredje grunden i mål C‑818/24 P har klagandena kritiserat tribunalen för att ha gjort flera oriktiga bedömningar av de faktiska omständigheterna och bevisningen samt gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden, genom att anse att dessa omständigheter gjorde det möjligt att fastställa att de ”drog nytta” av Lukasjenkaregimen eller ”stödde” den, i den mening som avses i kriterium b.

92 Belaruskali och Ivan Golovaty har i detta sammanhang kritiserat att tribunalen, i punkt 102 i den första överklagade domen och i punkt 134 i den andra överklagade domen, grundade sig på tidningsartiklar avseende den belarusiska ekonomin som inte berörde dem personligen. Dessutom har en av de nämnda artiklarna, som är daterad den 8 december 2021 och har hämtats från webbplatsen www.cepa.org, aldrig tagits in i akten i målet vid tribunalen, vilket innebär ett åsidosättande av deras rätt till ett effektivt domstolsskydd. I punkt 103 i den första överklagade domen och i punkt 132 i den andra överklagade domen gjorde tribunalen vidare en felaktig bedömning när den slog fast att Belaruskali var den enda tillverkaren av kaliumgödselmedel i Belarus och att Belaruskali hade monopol inom denna sektor.

93 Belaruskali och Ivan Golovaty har vidare gjort gällande att de faktiska omständigheter som lagts dem till last inte utgör beteenden som är specifika för dem och som kan anses visa att de drar nytta av eller stöder Lukasjenkoregimen.

94 Varken Belaruskalis påstådda monopol på produktion av kaliumgödselmedel i Belarus eller den omständigheten att belarusiska staten är ägare till detta bolag, vilka nämns i punkterna 100 och 103 i den första överklagade domen, kan var för sig eller tillsammans utgöra former av ”stöd” till regimen eller ”nytta” av denna.

95 Vad gäller Ivan Golovaty förhåller det sig på samma sätt med den omständigheten, som tribunalen beaktade i punkterna 113 och 114 i den andra överklagade domen, att han varit verkställande direktör för Belaruskali och att han ”innehar flera höga befattningar i Belarus”.

96 Belaruskali har dessutom kritiserat tribunalens bedömning i punkterna 99 och 101 i den första överklagade domen, att Belaruskalis roll i den belarusiska ekonomin och den omständigheten att företaget tillhör en sektor i denna ekonomi som utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen gör det befogat att ta upp bolaget i de aktuella förteckningarna med stöd av kriterium b.

97 Ivan Golovaty har för sin del tillagt att hans verksamhet som ledande affärsman inom den belarusiska ekonomin, den omständigheten att han har nära band till president Lukasjenka och den omständigheten att han är en aktör som påstås ha ”anpassat sig till de belarusiska myndigheterna”, såsom anges i punkterna 115, 128 och 135 i den andra överklagade domen, inte heller gör det befogat att ta upp honom i de aktuella förteckningarna.

98 BPC har för det första ifrågasatt tribunalens konstaterande, i punkterna 81 och 82 i den tredje överklagade domen, att BPC, vid tidpunkten för antagandet av de omtvistade akter som berör bolaget, hade monopol på export av kaliumgödselmedel, eftersom detta monopol upphörde i mars 2022, och dess konstaterande, i punkterna 83–86, 103 och 104 i den tredje överklagade domen, att BPC ”behandlades särskilt förmånligt” av belarusiska staten genom att BPC var ett av de första företag som erhöll en licens för export av kaliumgödselmedel. Tilldelning av offentliga kontrakt och koncessioner eller den omständigheten att en ekonomisk sektor är reglerad är inte tillräckligt för att anse att ett företag drar nytta av eller ger ekonomiskt stöd till en regim.

99 I punkterna 70–77, 99 och 101 i den tredje överklagade domen slog tribunalen dessutom felaktigt fast att BPC var Belaruskalis ”exportkanal”, trots att det i själva verket rörde sig om två separata enheter, varvid den tillmätte den bevisning som rådet hade lagt fram en oproportionerlig vikt. Därigenom grundade sig tribunalen felaktigt på Belaruskalis agerande i stället för på BPC:s individuella beteende.

100 BPC anser för det andra att de omständigheter som tribunalen beaktade i fråga om bolaget i punkt 95 i den tredje överklagade domen, det vill säga att BPC ägs av belarusiska staten och har ”band” till Belaruskali, vilket innebär att BPC ”kan” betala utdelning till offentliga enheter i detta tredjeland, inte kan visa att bolaget har gett ekonomiskt stöd till Lukasjenkaregimen, när det inte finns några bevis för att BPC faktiskt har betalat sådan utdelning. Detsamma gäller den omständigheten, som nämns i punkt 97 i den tredje överklagade domen, att detta bolag betalar skatt, eftersom det rör sig om en skyldighet som åvilar varje skattskyldig person.

101 För att slå fast att BPC gav ekonomiskt stöd till denna regim grundade sig tribunalen, i punkterna 100–102 i den överklagade domen, inte på detta bolags eget beteende, vilket emellertid krävs enligt kriterium b, utan på Belaruskalis omsättning, vilket innebar att Belaruskalis verksamhet felaktigt tillskrevs BPC.

102 Rådet har inledningsvis gjort gällande att BPC genom vissa av sina argument, nämligen de som avser att det inte föreligger något monopol eller en särskilt förmånlig behandling samt arten av dess band till Belaruskali, i själva verket begär att domstolen ska göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna. Dessa argument kan således inte tas upp till prövning i målet om överklagande. I sak har rådet, med stöd av Republiken Litauen, gjort gällande att inget av de argument som klagandena har anfört är välgrundat.

Domstolens bedömning

103 Enligt artikel 256 FEUF och artikel 58 i stadgan för Europeiska unionens domstol ska ett överklagande vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta omständigheterna liksom att bedöma bevisningen. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen är därför inte – utom i det fall då uppgifter som underställts tribunalen har missuppfattats – en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll i ett mål om överklagande. Domstolen är däremot enligt artikel 256 FEUF behörig att pröva tribunalens rättsliga kvalificering av dessa omständigheter och de rättsföljder som tribunalen har funnit att denna ska medföra (dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑703/23 P, EU:C:2025:608, punkt 24 och där angiven rättspraxis), samt huruvida reglerna i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet, C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

104 Enligt fast rättspraxis krävs dessutom att en missuppfattning uppenbart framgår av handlingarna i målet, utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen. En klagande har dessutom, enligt fast rättspraxis, en skyldighet att ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har föranlett denna missuppfattning (dom av den 25 juli 2018, Spanien/kommissionen, C‑588/17 P, EU:C:2018:607, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

105 Vad gäller det nu aktuella fallet gör domstolen följande bedömning. För det första ska det, vad gäller klagandenas påståenden, såsom de sammanfattats i punkterna 92, 98 och 99 ovan, påpekas att dessa huvudsakligen syftar till att kritisera tribunalens konstateranden och bedömningar av de faktiska omständigheterna rörande den belarusiska ekonomin, klagandenas ställning i denna ekonomi, sammanvävningen av Belaruskalis och BPC:s ekonomiska verksamhet samt de ekonomiska, finansiella och personliga banden mellan klagandena och Lukasjenkaregimen.

106 Av detta följer att dessa påståenden, i enlighet med den praxis från domstolen som det erinrats om i punkt 103 ovan, endast kan tas upp till prövning i den mån de inte syftar till att domstolen ska göra en ny bedömning av den bevisning som lagts fram vid tribunalen, utan till att göra gällande att tribunalen har missuppfattat denna bevisning eller åsidosatt reglerna om bevisföring.

107 För det första, vad gäller Belaruskalis och Ivan Golovatys påståenden i punkt 92 ovan, kan dessa inte tas upp till prövning, eftersom de innebär att domstolen ska göra en sådan ny bedömning av bevisningen.

108 Det ska under alla omständigheter allra först konstateras att i den mån dessa påståenden hänför sig till de tidningsartiklar som avses i punkt 102 i den första överklagade domen och i punkt 134 i den andra överklagade domen och om det antas att de ska förstås så, att de avser en missuppfattning från tribunalens sida, konstaterar domstolen att Belaruskali och Ivan Golovaty inte har preciserat på vilket sätt tribunalen missuppfattade innehållet i eller innebörden av dessa artiklar. Dessa påståenden kan därför inte heller tas upp till prövning.

109 Klagandena har nämligen i detta sammanhang begränsat sig till att hävda att nämnda artiklar ”inte berör dem personligen”. Detta påstående motsäger emellertid inte tribunalens bedömning i dessa punkter, enligt vilken samma artiklar ”visar … att den belarusiska ekonomin under president Lukasjenkos regim kännetecknas av den kontroll som regimen utövar över såväl den offentliga som den privata sektorn samt av ett system som belönar lojalitet med regimen”.

110 I den mån Belaruskali och Ivan Golovaty förefaller ha kritiserat tribunalen för att ha åsidosatt reglerna om bevisningen på grund av att en av de artiklar som avses i punkt 108 ovan, nämligen den artikel som tribunalen hänvisade till som ”den artikel som den 8 december 2021 publicerades på webbplatsen cepa.org”, inte togs in i akten i målet, konstaterar domstolen att detta påstående saknar stöd i de faktiska omständigheterna och således är grundlöst.

111 Det räcker nämligen att konstatera, vilket rådet med rätta har påpekat, att det bland den bevisning som rådet lade fram vid tribunalen endast fanns en enda artikel från denna webbplats, vilken var daterad den 30 juli 2020. Även om det är riktigt att tribunalen i den första och den andra överklagade domen misstagit sig vad gäller datumet för denna handling, ingick den således likväl i akten i målet.

112 I den mån Belaruskali och Ivan Golovaty har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att Belaruskali var ”den enda producenten av kaliumgödselmedel i Belarus” och att ”[Belaruskali hade en] monopolställning”, konstaterar domstolen slutligen att denna kritik är välgrundad.

113 Även om det, såsom rådet angav i skälen till att detta företag upptogs i de aktuella förteckningarna och såsom tribunalen slog fast i punkterna 80 och 83 i den första överklagade domen och i punkt 110 i den andra överklagade domen, är ostridigt att Belaruskali är ”en av de största producenterna av kaliumklorid i världen”, kan nämligen varken dessa skäl eller någon bevisning som rådet lagt fram vid tribunalen motivera tribunalens bedömning, i punkterna 100 och 103 i den första överklagade domen samt i punkterna 130 och 132 i den andra överklagade domen, att detta företag var den enda tillverkaren av kaliumgödselmedel i Belarus och att det således hade en monopolställning på denna marknad.

114 I motsats till vad rådet har hävdat i sin duplik kan de sistnämnda punkterna i den första och den andra överklagade domen för övrigt inte förstås så, att de i själva verket hänför sig till den monopolställning som BPC fram till mars 2022 innehade på marknaden för export av kaliumgödselmedel.

115 Härav följer att tribunalens bedömning vilar på en missuppfattning.

116 Trots att denna kritik är välgrundad, är den emellertid verkningslös. Den riktar sig nämligen mot ett skäl som endast är ett av flera olika skäl som tribunalen lade till grund för sin slutsats, i punkterna 103 och 104 i den första överklagade domen och i punkt 137 i den andra överklagade domen, att rådet inte begick något fel när det fann att Belaruskali och Ivan Golovaty drog nytta av Lukasjenkaregimen, i den mening som avses i kriterium b. Det kommer emellertid i punkterna 123–125 och 129–131 nedan att visas att dessa andra skäl, vilka utan framgång har kritiserats, är tillräckliga för att motivera denna slutsats.

117 För det andra, vad gäller BPC:s påståenden som sammanfattats i punkterna 98 och 99 ovan, konstaterar domstolen att inte heller de kan tas upp till prövning. De syftar nämligen till att domstolen ska göra en ny bedömning av den bevisning som lagts fram vid tribunalen, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 103 ovan.

118 Även om dessa påståenden ska förstås så, att de syftar till att hävda att tribunalen missuppfattat viss bevisning, kan de under alla omständigheter inte godtas.

119 Vad gäller BPC:s monopolrättigheter är det nämligen uppenbart att tribunalen ansåg att detta monopol hade upphört i mars 2022, såsom den uttryckligen påpekade i punkterna 81 och 82 i den tredje överklagade domen, samtidigt som den, i punkt 83 i den domen, preciserade att Lukasjenkaregimen fortsatte att behandla BPC förmånligt, bland annat genom att BPC, efter det att dess monopol hade upphört, var ett av de första företagen att erhålla en exportlicens för kaliumgödselmedel.

120 I motsats till vad BPC tycks hävda, på grundval av en felaktig tolkning av den tredje överklagade domen, slog tribunalen i detta sammanhang nämligen inte fast att den omständigheten att ett företag beviljas en exportlicens på en reglerad marknad av en sådan regim med nödvändighet innebär en särskilt förmånlig behandling, utan den slog endast fast att så var fallet med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet, där beviljandet av en sådan licens till BPC skulle ses som en förlängning av det långvariga monopol som BPC hade haft dessförinnan. Denna kontinuitet i den särskilt förmånliga behandlingen av BPC nämndes för övrigt uttryckligen i punkt 104 i den tredje överklagade domen. Denna bedömning av de faktiska omständigheterna, som endast tribunalen är behörig att göra, bygger inte på någon missuppfattning.

121 Därtill kommer att BPC inte har visat på vilket sätt tribunalen skulle ha gjort någon missuppfattning, bland annat i punkt 77 i den tredje överklagade domen, när den konstaterade att rådet hade gjort en riktig bedömning när det ansåg att BPC var Belaruskalis ”exportkanal”, en egenskap som den kunde sluta sig till utifrån de nära bolags- och affärsmässiga banden mellan dessa två företag, vilka nämns i punkterna 73–76 i den domen och som inte har bestritts av BPC, varvid det ska preciseras att tribunalen i punkt 74 i nämnda dom uttryckligen medgav att ”det rör sig om separata enheter”.

122 För det andra, vad gäller de av klagandenas påståenden som nämnts i punkterna 93–97, 99 och 101 ovan, innebär dessa i huvudsak påståenden om att tribunalen gjorde en felaktig kvalificering när den fann att de faktiska omständigheter som rådet angav beträffande dem var tillräckliga för att anse att de ”drog nytta” av Lukasjenkaregimen eller ”stödde” den.

123 Vad först gäller påståendet, som i sak görs gällande av samtliga tre klagande, att tribunalen inte grundat detta konstaterande på några beteenden som var specifika för dem, trots att det endast är beteenden som kan tillskrivas dem individuellt som kan anses medföra att de ”drar nytta” av eller ”stöder” denna regim, i den mening som avses i kriterium b, räcker det att konstatera att detta påstående grundar sig på en felaktig tolkning av de överklagade domarna och att det följaktligen är grundlöst.

124 Vad beträffar Belaruskali grundade sig tribunalen, i punkterna 92 och 97 i den första överklagade domen, när den konstaterade att Belaruskali hade gett ”stöd” till Lukasjenkaregimen, på de utdelningar som Belaruskali betalade till belarusiska staten samt, i punkt 101 i den domen, när den konstaterade att bolaget ”dragit nytta” av samma regim, på de betydande inkomster som det hade kunnat göra inom en starkt reglerad sektor i Belarus. Tribunalen underströk, i punkt 102 i den överklagade domen, att den belarusiska ekonomin kännetecknades av den kontroll som Lukasjenkaregimen utövade över såväl den offentliga som den privata sektorn, och av ett system som belönade lojalitet mot denna regim. Dessa omständigheter avser otvivelaktigt Belaruskalis eget beteende.

125 Vad därefter beträffar Ivan Golovaty kan det konstateras att tribunalen likaså tog upp hans eget beteende. Den drog slutsatsen, i punkterna 127–129 i den andra överklagade domen, att han stödde Lukasjenkaregimen bland annat på grund av att han, i samband med att han utnämndes till verkställande direktör i Belaruskali, särskilt hade fått i uppdrag av president Lukasjenka själv att öka stödet från detta företag till Belarus, inklusive i egenskap av en källa till inkomster i utländsk valuta, och på grund av den verksamhet som han bedrev inom ramen för sin verksamhet som person som innehade flera höga statliga befattningar i Belarus. Vidare fann tribunalen, i punkt 136 i den domen, att Ivan Golovaty drog nytta av denna regim, i synnerhet eftersom han personligen innehade sådana prestigefyllda befattningar och, mer allmänt, att han erhöll fördelar genom sina kontakter och sitt ansvar inom nämnda regim.

126 Vad så slutligen beträffar BPC är det riktigt att tribunalen beaktade de bolags- och affärsmässiga banden mellan BPC och Belaruskali samt att BPC var en ”exportkanal” för Belaruskali, för att, i punkt 101 i den tredje överklagade domen, konstatera att ”[BPC:s] verksamhet är nära knuten till Belaruskali” och att rådet ”hade fog för att beakta [detta företags] roll på världsmarknaden för kaliumgödselmedel” när den fastställde att BPC stödde Lukasjenkaregimen. Det var således uppenbarligen ”[BPC:s egen] verksamhet” som tribunalen ansåg utgjorde ett sådant stöd. För att fastställa att BPC ”drog nytta” av denna regim hänvisade tribunalen, i punkt 104 i den överklagade domen, till den särskilt förmånliga behandling som BPC själv omfattades av.

127 Vad vidare gäller de av klagandenas påståenden som nämns i punkterna 96, 97 och 100 ovan finner domstolen följande.

128 Belaruskali och Ivan Golovaty anser i huvudsak att tillhörigheten till en ekonomisk sektor som utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen och/eller egenskapen av att vara en ledande affärsman med nära band till president Lukasjenka inte kan anses utgöra omständigheter som uppfyller kriterium b, utan på sin höjd skulle ha kunnat omfattas av andra kriterier för upptagande i förteckningar över personer som ska omfattas av restriktiva åtgärder, vilka föreskrivs i andra beslut och förordningar som inte är relevanta i förevarande fall.

129 Domstolen konstaterar att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den första och den andra överklagade domen och således är grundlöst. Tribunalen grundade sig nämligen inte enbart på Belaruskalis och Ivan Golovatys roll eller ställning i den belarusiska ekonomin och på deras band till Lukasjenkaregimen, utan beaktade tvärtom en rad faktiska omständigheter, som rådet hade redogjort för. Bland dessa omständigheter ingick inte bara de omständigheter som klagandena har nämnt, utan även omständigheter som rör klagandenas verksamhet, som nämnts i punkterna 124 och 125 ovan. Det var utifrån dessa omständigheter som den fann att rådet utan att begå något fel hade haft fog för att anse att klagandena drog nytta av och stödde denna regim.

130 Det ska för övrigt tilläggas att det, i motsats till vad Belaruskali och Ivan Golovaty tycks anse, inte finns något som hindrar att en och samma person kan omfattas av mer än ett kriterium för upptagande i förteckningar över personer som ska omfattas av restriktiva åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑703/23 P, EU:C:2025:608, punkt 49).

131 Under dessa omständigheter hade tribunalen fog för sin bedömning när den, i punkt 104 i den första överklagade domen och i punkterna 129 och 137 i den andra överklagade domen, slog fast att rådet inte hade gjort sig skyldigt till felaktig rättstillämpning när det fann att Belaruskali och Ivan Golovaty ”drog nytta” av Lukasjenkaregimen och ”stödde” den, i den mening som avses i kriterium b.

132 BPC anser för sin del att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den drog slutsatsen att BPC hade gett ett ekonomiskt stöd till Lukasjenkaregimen dels på grund av konstaterandet i punkt 97 i den tredje överklagade domen att BPC betalade skatt, beräknad bland annat på de inkomster som BPC erhöll från sin exportverksamhet, dels på grund av omständigheten, som nämnts i punkt 95 i den domen, att BPC ”kan” betala utdelning till belarusiska offentliga enheter. Tribunalen grundade sig i detta sammanhang inte på någon bevisning som styrkte att sådana utbetalningar verkligen hade gjorts.

133 Domstolen erinrar härvid om att tribunalen, i punkt 97 i den tredje överklagade domen, konstaterade att rådet, för att fastställa att BPC stödde Lukasjenkaregimen, ”inte enbart [hade] grundat sig på [BPC:s] fullgörande av sin skyldighet att betala skatt, utan även [på dess] stöd … till regimen i form av höga inkomster och stora tillskott av internationell valuta samt utdelning”. I punkt 100 i den domen hänvisade tribunalen däremot endast till de skatter som betalats till belarusiska staten av Belaruskali och inte av BPC. Den preciserade därvid att dessa skatter ”gick utöver den lagstadgade skyldighet som åvilade alla beskattningsbara personer i Belarus”, med hänsyn till den betydande omsättning som bolaget hade, samtidigt som den underströk att ”dessa finansiella flöden inte skulle vara möjliga utan [BPC:s export]verksamhet”.

134 Kritiken att tribunalen felaktigt fann att redan den omständigheten att BPC fullgjorde sin lagstadgade skyldighet att betala skatt räckte för att styrka att BPC stödde Lukasjenkaregimen grundar sig således uppenbarligen på en felaktig tolkning av den tredje överklagade domen, och detta i tre avseenden. Tribunalen tillmätte nämligen BPC:s skattebetalningar endast en underordnad betydelse i förhållande till det stöd som BPC gav belarusiska staten genom att den försåg den med inkomster och internationell valuta och betalade utdelning till den. I övrigt beaktade tribunalen endast Belaruskalis skattebetalningar. Slutligen konstaterade tribunalen att dessa skattebetalningar översteg de belopp som andra belarusiska skattebetalare var skyldiga att betala för att fullgöra sina skattskyldigheter.

135 Även BPC:s uppfattning att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när denna, i punkt 95 i den tredje överklagade domen, fann att redan den omständigheten att BPC kunde betala utdelning till Lukasjenkaregimen utgjorde ett finansiellt stöd till denna regim, utan att ha visat att sådana utbetalningar faktiskt hade ägt rum, grundar sig på en felaktig tolkning av den domen.

136 Tribunalen tog nämligen upp denna möjlighet till utdelning först efter att i samma punkt 95 ha konstaterat att 90 procent av aktierna i BPC ägdes av offentliga organ, varav 48 procent ägdes av Belaruskali, som i sin tur var ett statsägt företag. Detta konstaterande ska i sin tur läsas mot bakgrund av konstaterandena i punkterna 97 och 100 i den tredje överklagade domen, vilka nämnts i punkt 133 ovan. Av dessa framgår i huvudsak att BPC:s export av kaliumgödselmedel gör det möjligt för Lukasjenkoregimen att bland annat förfoga över ”höga inkomster och stora tillskott av internationell valuta”, vilket BPC för övrigt inte har bestritt, åtminstone inte på ett detaljerat sätt.

137 Under dessa specifika omständigheter kunde tribunalen, i punkt 105 i den tredje överklagade domen, utan att begå något fel slå fast att BPC utgjorde en inkomstkälla för Lukasjenkaregimen och därför stödde Lukasjenkaregimen, utan att det i detta avseende var av betydelse att dessa inkomster i slutändan kom regimen till godo genom betalning av skatt, utdelningar eller på annat sätt, inbegripet, i förekommande fall, via Belaruskali (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2025, Grodno Azot och Khimvolokno Plant/rådet, C‑326/24 P, EU:C:2025:522, punkt 56).

138 Av detta följer att inte heller de av BPC:s argument som nämnts i punkt 132 ovan kan godtas.

139 Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandena inte vinna bifall såvitt avser den andra delen av den första grunden i mål C‑816/24 P respektive C‑817/24 P och därmed inte heller såvitt avser någon del av dessa grunder eller den första till och med den femte delen av den tredje grunden i mål C‑818/24 P.

Den andra grunden i mål C ‑ 816/24 P respektive C ‑ 817/24 P

Parternas argument

140 Genom den andra grunden i mål C‑816/24 P respektive C‑817/24 P har Belaruskali och Ivan Golovaty i huvudsak ifrågasatt tribunalens tolkning, i den första och den andra överklagade domen, av kriterium a och särskilt av begreppen ”förtryck” och ”det civila samhället”.

141 För det första anser de att begreppet det civila samhället endast omfattar icke-statliga organisationer med officiella stadgar, och således inte enskilda strejkande arbetstagare eller en informell strejkkommitté. Rådet har emellertid inte identifierat de organisationer i det civila samhället mot vilka Belaruskali och Golovaty skulle ha gjort sig skyldiga till förtryck. För det andra anser de att begreppet förtryck inte omfattar det interna agerandet av en arbetsgivare, såsom Belaruskali, på det arbetsrättsliga området. För det tredje kan de repressiva åtgärder som vidtas av utomstående enheter inte motivera att Belaruskali och Ivan Golovaty tas upp i de aktuella förteckningarna.

142 Rådet har, med stöd av Republiken Litauen, bestritt dessa argument.

Domstolens bedömning

143 Eftersom överklagandena, såsom framgår av punkt 139 ovan, inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden i mål C‑816/24 P respektive C‑817/24 P, ska den andra grund som Belaruskali respektive Ivan Golovaty åberopat i dessa mål och som avser ett fel som tribunalen påstås ha begått vid sin bedömning av det skäl som motiverade att de med stöd av kriterium a togs upp i de aktuella förteckningarna lämnas utan avseende som verkningslösa. Den andra grunden i respektive mål skulle nämligen inte, även om den vore styrkt, kunna medföra att den första respektive den andra överklagade domen upphävs, eftersom tribunalens bedömning att Belaruskali och Ivan Golovaty kunde tas upp i de aktuella förteckningarna med stöd av kriterium b, vilket de utan framgång har kritiserat genom deras första och andra grund i respektive mål, är tillräcklig för att domslutet i de båda domarna ska anses vara korrekt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

Den första grunden i mål C ‑ 818/24 P

Parternas argument

144 Till stöd för sin första grund i mål C‑818/24 P har BPC gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 32–36 i den tredje överklagade domen genom sin bedömning av omfattningen av den motiveringsskyldighet som stadgas i artikel 296 FEUF.

145 BPC har i detta sammanhang gjort gällande att rådet nöjde sig med att ”i klump” ange en rad skäl som ansågs motivera att BPC upptogs i de aktuella förteckningarna med stöd av kriterium b, trots att detta kriterium i själva verket innehåller två olika kriterier för upptagande i dessa, nämligen kriteriet att någon ”drar nytta” av Lukasjenkaregimen och kriteriet avseende ”stöd” till denna regim. Härav följer enligt BPC att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att rådet inte nödvändigtvis behövde beakta denna distinktion när det motiverade upptagandet av BPC i de aktuella förteckningarna, eftersom ”de påstådda omständigheterna [kunde] visa på både ett ’stöd’ och ett agerande för att ’dra nytta av’ [nämnda] regim”.

146 Rådet har, med stöd av Republiken Litauen, bestritt BPC:s argument.

Domstolens bedömning

147 Enligt fast rättspraxis syftar skyldigheten att motivera en akt som går någon emot, vilken följer av principen om iakttagande av rätten till försvar, till att dels ge den som berörs av en sådan akt tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om akten är välgrundad eller huruvida den eventuellt är behäftad med ett fel som innebär att dess giltighet kan ifrågasättas vid unionsdomstolen, dels göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva aktens lagenlighet. Bedömningen av huruvida motiveringen av en akt är tillräcklig ska ske inte endast utifrån dess lydelse utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området. En akt som går någon emot ska därför anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att denne har möjlighet att förstå den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2025, Grodno Azot och Khimvolokno Plant/rådet, C‑326/24 P, EU:C:2025:522, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).

148 I förevarande fall fann tribunalen att de skäl för att ta upp BPC i de aktuella förteckningarna som rådet hade angett med stöd av kriterium b, vilka det erinrats om i punkt 17 ovan, gjorde det möjligt för BPC att lätt kunna förstå vilka kriterier som låg till grund för beslutet att uppta BPC i förteckningarna, och att de således utgjorde en tillräcklig motivering till stöd för upptagandet.

149 Denna bedömning kan inte kritiseras. Även om det i denna motivering inte görs någon uttrycklig åtskillnad mellan skälen beroende på om de syftar till att visa att den berörde ”drar nytta” av Lukasjenkaregimen eller ”stöder” denna regim, är nämnda motivering i de omtvistade ursprungliga akterna klart strukturerad på ett sådant sätt att den speglar en sådan åtskillnad. Såsom framgår av punkt 17 ovan består, såvitt gäller BPC, motiveringen i punkt 29 i respektive tabell som bifogats dessa akter nämligen av två stycken, vilka klart hänför sig till den omständigheten att BPC ”stöder” nämnda regim (första stycket) respektive till att detta bolag ”drar nytta” av regimen (andra stycket). I motsats till vad BPC har gjort gällande innehåller rådets motivering således en sådan åtskillnad.

150 Under dessa omständigheter saknas det anledning att pröva huruvida tribunalen hade fog för sin bedömning i punkterna 34 och 35 i den tredje överklagade domen, enligt vilken rådet i förevarande fall inte var skyldigt att göra en sådan åtskillnad för att uppfylla sin motiveringsskyldighet.

151 Överklagandet i mål C‑818/24 P kan således inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

Den andra delen av den andra grunden i mål C ‑ 818/24 P

Parternas argument

152 BPC har genom den andra delen av den andra grunden i mål C‑818/24 P gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin prövning i punkterna 109–112 i den tredje överklagade domen av huruvida de restriktiva åtgärder som vidtagits mot BPC var proportionerliga.

153 BPC har i detta sammanhang allra först gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att rådet har ett ”stort utrymme för skönsmässig bedömning” inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som dessa restriktiva åtgärder omfattas av.

154 BPC anser vidare att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att BPC inte hade lagt fram någon preciserad bevisning till stöd för sitt argument att tillämpningen av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot BPC stred mot proportionalitetsprincipen, särskilt som detta skulle innebära en omvänd bevisbörda, trots att bevisbördan åvilar rådet. BPC har i detta sammanhang understrukit att det vid tribunalen lade fram väsentliga och preciserade uppgifter som visar att de ekonomiska sektorer inom vilka BPC bedriver sin affärsverksamhet, det vill säga export av kaliumgödselmedel, skulle lida en allvarlig och potentiellt irreparabel skada på global nivå till följd av dessa åtgärder, vilket strider mot proportionalitetsprincipen.

155 Slutligen underlät tribunalen, vid bedömningen av huruvida denna princip hade iakttagits, att pröva frågan huruvida det mål som eftersträvades med de restriktiva åtgärder som vidtagits mot BPC hade kunnat uppnås genom andra mindre ingripande medel. Detta mål har för övrigt redan till stor del uppnåtts genom den frysning av tillgångar som Belaruskali blivit föremål för.

156 Om tribunalen hade tillämpat proportionalitetskriteriet på ett korrekt sätt, skulle den således ha kommit fram till att de restriktiva åtgärderna mot BPC var uppenbart oproportionerliga i förhållande till det eftersträvade målet, genom att de på ett oproportionerligt sätt skulle skada den globala handeln med gödselmedel, vilken är allmänt erkänd som en mycket väsentlig sektor i världsekonomin och särskilt i afrikanska länder och andra utvecklingsländer.

157 Rådet har, med stöd av Republiken Litauen, bestritt BPC:s argument.

Domstolens bedömning

158 Domstolen erinrar om att den har slagit fast att rådet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den föreskriver en ordning med restriktiva åtgärder inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som innebär att rådet ställs inför val av politisk, ekonomisk och social karaktär och som medför att rådet måste göra komplicerade bedömningar. Domstolen har av detta dragit slutsatsen att det inte ska prövas huruvida en åtgärd som har vidtagits med stöd av en sådan ordning var den enda möjliga åtgärden eller den bästa möjliga åtgärden, utan det är endast om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som rådet eftersträvar som åtgärdens lagenlighet kan påverkas. Domstolen har även preciserat att rådet, även om det har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, måste grunda sitt val på objektiva kriterier och undersöka om de mål som eftersträvas med den valda åtgärden är av sådan art att de negativa ekonomiska konsekvenserna – till och med betydande sådana – för vissa aktörer är motiverade (se dom av den 26 mars 2026, Pumpjanskij m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 230 och där angiven rättspraxis)

159 För att avgöra huruvida de restriktiva åtgärder som vidtagits av unionen eller de allmänna regler som föreskrivs i en unionsrättsakt som föreskriver sådana åtgärder är förenliga med proportionalitetsprincipen ska det, för det första, prövas huruvida dessa åtgärder eller regler tillgodoser ett mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen, för det andra, om de inte är uppenbart olämpliga i förhållande till detta mål, det vill säga om de inte är uppenbart otjänliga för att uppnå detta mål, och, för det tredje, om de eller, i förekommande fall, den aktuella begränsningen, inte uppenbart går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (dom av den 26 mars 2026, Pumpjanskij m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, EU:C:2026:245, punkt 233 och där angiven rättspraxis), vilket innebär att det inte finns alternativa åtgärder som inte bara inte är restriktiva utan som även är ”lika effektiva” för att uppnå samma mål (se, analogt, dom av den 5 december 2023, Nordic Info, C‑128/22, EU:C:2023:951, punkterna 87 och 90).

160 I förevarande fall framgår det, såsom även har påpekats i punkt 27 ovan, av punkt 58 i den tredje överklagade domen att syftet med de restriktiva åtgärder som infördes genom de omtvistade ursprungliga akterna är att öka trycket på president Lukasjenkos regim genom att utvidga kretsen av personer och enheter som omfattas av sådana restriktiva åtgärder från unionens sida, bland annat genom åtgärder för frysning av tillgångar och ekonomiska resurser gentemot personer som drar nytta av eller stöder regimen.

161 Detta är ett legitimt mål inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, vilket för övrigt inte har bestritts vid tribunalen och inte heller i förevarande mål om överklagande.

162 Såsom framgår av punkt 111 i den tredje överklagade domen gjorde BPC vid tribunalen i huvudsak gällande att de restriktiva åtgärder som beslutats genom de omtvistade ursprungliga akterna var oproportionerligt ingripande med hänsyn till deras negativa konsekvenser för tredjeländer, för Belarus och för BPC. Bolaget har inom ramen för sitt överklagande tillagt att de åtgärder som vidtagits mot bolaget inte var nödvändiga, eftersom det mål som eftersträvades med åtgärderna redan i väsentlig utsträckning hade uppnåtts genom frysningen av Belaruskalis tillgångar.

163 Det kan emellertid konstateras att det, med tillämpning av den praxis från domstolen som det erinrats om i punkterna 158 och 159 ovan, endast är när sådana åtgärder är uppenbart olämpliga och, i synnerhet, när de uppenbart går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ett sådant mål, som det kan ifrågasättas huruvida de är förenliga med proportionalitetsprincipen, eftersom rådet, i motsats till vad BPC har hävdat, har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.

164 BPC har till stöd för att de restriktiva åtgärder som bolaget är föremål för är uppenbart olämpliga inte, i målet vid tribunalen, anfört några exempel på restriktiva åtgärder som skulle vara mindre ingripande, samtidigt som de skulle göra det möjligt att lika effektivt uppnå nämnda mål, och som rådet eventuellt skulle ha kunnat vidta (se, analogt, dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet, C‑729/18 P, EU:C:2020:499, punkterna 85–87, och dom av den 26 mars 2026, Pumpjanskij m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 241 och där angiven rättspraxis).

165 Vad vidare gäller BPC:s argument att det, för att uppnå det mål som eftersträvas med de restriktiva åtgärder som infördes genom de omtvistade ursprungliga akterna, skulle ha varit tillräckligt att endast vidta sådana åtgärder mot Belaruskali, och att det inte var nödvändigt att även BPC blev föremål för dem, konstaterar domstolen att detta argument framförts för första gången i målet om överklagande. Domstolen är i ett mål om överklagande emellertid endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder och argument som har anförts i tribunalen (se dom av den 24 mars 2011, ISD Polska m.fl./kommissionen, C‑369/09 P, EU:C:2011:175, punkt 83). Detta argument kan således inte godtas, särskilt som BPC, såsom framgår av punkt 137 ovan, vad gäller sakfrågan, själv utgör en inkomstkälla för Lukasjenkaregimen och följaktligen stöder denna regim.

166 Under dessa omständigheter gjorde tribunalen inte någon felaktig bedömning eller kastade om bevisbördan när den i punkt 111 i den tredje överklagade domen slog fast att BPC:s argument om att proportionalitetsprincipen åsidosatts inte var tillräckligt underbyggt.

167 Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra delen av den andra grunden i mål C‑818/24 P och att överklagandet således inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av denna grund.

Den sjätte delen av den tredje grunden i mål C ‑ 818/24 P

Parternas argument

168 Genom den sjätte delen av den tredje grunden i mål C‑818/24 P har BPC i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i punkt 102 i den tredje överklagade domen, genom att på eget initiativ pröva ett nytt rättsligt argument som inte åberopats av rådet i de omtvistade akterna för att motivera upptagandet av BPC i de aktuella förteckningarna med stöd av kriterium b. Detta argument avsåg att det fanns en risk för kringgående av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Belaruskali och det hänförde sig dessutom till ett kriterium för upptagande som skiljer sig från kriterium b.

169 Rådet har, med stöd av Republiken Litauen, bestritt BPC:s argument och understrukit att tribunalen endast gjorde en bedömning av banden mellan BPC och Belaruskali. Under alla omständigheter saknar hänvisningen till ett eventuellt kringgående betydelse för tribunalens slutsatser, eftersom ett sådant kringgående inte krävs för att kriterium b ska vara tillämpligt.

Domstolens bedömning

170 Det ska påpekas att tribunalen i punkt 102 i den tredje överklagade domen, som denna delgrund riktar sig mot, fann att ”trots att Belaruskalis tillgångar har frysts finns det dessutom en icke försumbar risk för att Belaruskali utövar påtryckningar på sin ’exportkanal’, det vill säga [BPC], för att kringgå verkningarna av de åtgärder som Belaruskali omfattas av, varför frysningen av dessa enheters tillgångar är nödvändig och lämplig för att säkerställa att de vidtagna åtgärderna är effektiva och för att säkerställa att dessa åtgärder inte kringgås”.

171 Såsom rådet har understrukit och som BPC självt har medgett har ett sådant övervägande i själva verket inte något samband med tillämpningen av kriterium b, vilket innebär att det inte på något sätt är nödvändigt för att kunna dra slutsatsen att BPC omfattas av detta kriterium.

172 Enligt domstolens fasta praxis är argument som avser skäl som angetts för fullständighetens skull i ett avgörande från tribunalen verkningslösa, eftersom de inte kan leda till att avgörandet upphävs (dom av den 3 juli 2025, Grodno Azot och Khimvolokno Plant/rådet, C‑326/24 P, EU:C:2025:522, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

173 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den sjätte delen av den tredje grunden i mål C‑818/24 P och det kan därmed inte vinna bifall såvitt avser någon del av denna grund.

Slutsats

174 Av vad som anförts följer att överklagandena i de förenade målen C‑816/24 P, C‑817/24 P och C‑818/24 P ska ogillas.

Rättegångskostnader

175 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska artikel 138 i dessa regler tillämpas i mål om överklagande. Enligt artikel 138.1 ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

176 Rådet har yrkat att de tre klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i vart och ett av de förenade målen. Eftersom klagandena har tappat målet, ska de bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader i vart och ett av dessa mål.

177 Enligt artikel 140.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i dessa regler likaså ska tillämpas i mål om överklagande, ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. I enlighet med dessa bestämmelser ska Republiken Litauen, som har intervenerat i de tre förenade målen, bära sina rättegångskostnader i dessa mål.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

1) Målen C ‑ 816/24 P, C ‑ 817/24 P och C ‑ 818/24 P förenas vad gäller domen.

2) Överklagandena ogillas.

3) Belaruskali AAT, Ivan Ivanovich Golovaty och Belarusian Potash Company AAT ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader i vart och ett av de förenade målen.

4) Republiken Lettland ska bära sina rättegångskostnader i de tre målen.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.