ext/celex/62024CJ0843

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 21 maj 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EU) 2024/1083 – Artikel 3 – Tillämpning i tiden (ratione temporis) – Artikel 29 – Övergångsbestämmelser – Publicering i en medlemsstat av en nyhetsartikel som återger innehållet i en annan nyhetsartikel från en annan medlemsstat – Påstått felaktiga uppgifter – Begäran om rättelse – Artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 2 FEU ”

I mål C‑843/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern) genom beslut av den 2 december 2024, som inkom till domstolen den 9 december 2024, i målet

Viktor Orbán

mot

24.hu Szerkesztősége,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún, samt domarna J. Passer, E. Regan (referent), D. Gratsias och B. Smulders,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Viktor. Orbán, genom Gy. Turi, ügyvéd,

– Ungerns regering, genom D. Csoknyai och M.Z. Fehér, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom G. Conte, O. Gariazzo och A. Tokár, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1083 av den 11 april 2024 om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 2010/13/EU (europeisk mediefrihetsförordning) (EUT L, 2024/1083) och artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Viktor Orbán och nyhetssajten 24.hu Szerkesztősége. Målet rör en begäran om rättelse av en nyhetsartikel som publicerats i Ungern och som enligt Viktor Orbán innehåller en felaktig uppgift. Nämnda artikel återger innehållet i en annan artikel som publicerats i en annan medlemsstat.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 Artikel 3 i förordning 2024/1083 har rubriken ”Rättighet för mottagare av medietjänster”. I den artikeln föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska respektera rätten för mottagare av medietjänster att ha tillgång till en mångfald av redaktionellt oberoende medieinnehåll och säkerställa att ramvillkor finns på plats i enlighet med denna förordning för att skydda denna rättighet, till gagn för en fri och demokratisk debatt.”

4 Artikel 29 i samma förordning har rubriken ”Ikraftträdande och tillämpning”. I den artikeln föreskrivs följande:

”Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .”

Denna förordning ska tillämpas från och med den 8 augusti 2025.

a) Artikel 3 ska dock tillämpas från och med den 8 november 2024.

…”

Ungersk rätt

5 I artikel 12.1 i sajtószabadságról és a médiatartalmak Alapvető szabályairól szóló 2010. évi Civ. törvény (lag nr CIV år 2010 om pressfrihet och grundläggande bestämmelser om medieinnehåll) ( Magyar Közlöny 2010/170), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”Om innehåll som publiceras av ett medieföretag anger eller sprider felaktiga uppgifter om en person eller förvränger sanna uppgifter om den personen, får den personen kräva att en rättelse publiceras med angivande av vilka av de publicerade uppgifterna som är felaktiga och ogrundade, vilka uppgifter som förvrängts och vilka som är de sanna uppgifterna om den personen.”

6 I artikel 496.1 i polgári perrendtartásról szóló 2016. évi CXXX. törvény (lag nr CXXX år 2016 om civilprocess) ( Magyar Közlöny 2016/190), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”Om medieföretaget inte fullgör sin skyldighet att publicera rättelsen inom tidsfristen eller om det inte gör det i enlighet med begäran om rättelse, får den som begär rättelsen väcka talan mot medieföretaget för att få rättelsen publicerad. …”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

7 24.hu Szerkesztősége publicerade den 17 mars 2024 en artikel med rubriken ”Spar har börjat avveckla sina tillgångar i Ungern” (nedan kallad den artikel som är aktuell i det nationella målet). I den artikel som är aktuell i det nationella målet rapporterades det bland annat om ett uttalande som den verkställande direktören för Spar Austria, det österrikiska dotterbolaget inom Sparkoncernen, hade gjort i en österrikisk tidskrift. Enligt detta uttalande hade Ungerns premiärminister, Viktor Orbán, begärt att Sparkoncernen skulle låta en av hans nära familjemedlemmar investera i koncernens ungerska dotterbolag (nedan kallat det uttalande som är aktuellt i det nationella målet).

8 Den 3 april 2024 vände sig Viktor Orbán till 24.hu Szerkesztősége och begärde med stöd av ungersk lagstiftning att innehållet i den artikel som är aktuell i det nationella målet skulle bli föremål för en rättelse. 24.hu Szerkesztősége tillmötesgick inte denna begäran, men publicerade ett tillägg i slutet på artikeln den 10 april 2024. Tillägget hade rubriken ”Senaste utvecklingen – Klagomål” och där angavs bland annat att Viktor Orbán hade vänt sig till 24.hu Szerkesztősége med en begäran om rättelse i vilken han hävdade att nyhetssajten hade återgett en felaktig uppgift genom att offentliggöra det uttalande som är aktuellt i det nationella målet, eftersom uttalandet enligt hans uppfattning var oriktigt.

9 Viktor Orbán ansåg att 24.hu Szerkesztősége inte hade fullgjort sin skyldighet att publicera den begärda rättelsen, och han väckte därför talan vid Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern), som är hänskjutande domstol. Den domstolen har förklarat att handläggningen i målet måste återupptas, eftersom den dom den hade meddelat den 17 maj 2024 hade upphävts på grund av rättegångsfel.

10 Viktor Orbán har yrkat att den hänskjutande domstolen ska förelägga 24.hu Szerkesztősége att i enlighet med ungersk lagstiftning publicera en rättelse i vilken det anges att 24.hu Szerkesztősége återgett en felaktig uppgift genom att publicera det aktuella uttalandet och att Viktor Orbán i själva verket aldrig begärt att Spar Austrias verkställande direktör eller någon annan aktieägare, företrädare för eller anställd inom Sparkoncernen skulle låta en av hans nära familjemedlemmar investera i koncernens ungerska dotterbolag. Viktor Orbán har inte bestritt att det uttalande som är aktuellt i det nationella målet troget återgetts i den artikel som är aktuell i det nationella målet.

11 24.hu Szerkesztősége har i sitt svaromål gjort gällande att det uttalande som är aktuellt i det nationella målet inte utgör rapportering av en uppgift, utan utgör en åsiktsyttring och ett värdeomdöme från en av nyhetssajtens journalister, vilka åtnjuter rättsligt skydd. 24.hu Szerkesztősége har dessutom gjort gällande att det i den artikel som är aktuell i det nationella målet, sedan det i punkt 8 ovan beskrivna tillägget publicerades den 10 april 2024, redogörs för både Viktor Orbáns begäran om rättelse och den beskrivning av omständigheterna som denne vill ha, vilket innebär att en läsare kan få en helhetsbild.

12 Den hänskjutande domstolen har angett att rättelser av felaktiga uppgifter som publicerats i pressen är ett instrument i ungersk civilrätt som syftar till att skydda rätten till personlig integritet och är ägnat att effektivt komma till rätta med offentliga kränkningar av denna rätt. Möjligheten att begära rättelse är, inom en kort tidsfrist, öppen för envar gentemot vilken det påståtts eller återgetts en uppgift vars sanningsenlighet inte är fastställd eller gentemot vilken verkliga omständigheter presenterats på ett felaktigt sätt i medieinnehåll. Om det berörda pressorganet inte fullgör sin rättelseskyldighet får personen i fråga genomdriva sin rätt att få en rättelse publicerad i domstol.

13 Den hänskjutande domstolen har preciserat att med avseende på de bevisfrågor som är relevanta i det nationella målet, så framgår de bedömningskriterier som ska beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna om rättelse av uppgifter som publicerats i pressen av utlåtande nr 14 PK från Kúria (Högsta domstolen, Ungern). Detta utlåtande gäller sedan den 1 juni 1984. Den hänskjutande domstolen har angett att det framgår av detta utlåtande att det ankommer på det berörda pressorganet att visa att det omtvistade påståendet i den aktuella tidningsartikeln är sanningsenligt, eftersom det i vart fall är mycket svårt att styrka att en omständighet inte föreligger. Det förhåller sig i allmänhet på detta sätt när en tidningsartikel troget återger ett påstående om en faktisk omständighet eller ett uttalande av en person eller när en tidningsartikel återger en artikel från ett annat pressorgan. Dessa principer har stadfästs i den rättspraxis som Kúria (Högsta domstolen) utvecklat som en följd av utlåtande nr 14 PK. Kúrias rättspraxis är bindande för ungerska domstolar.

14 Den hänskjutande domstolen vill i detta sammanhang få klarhet i huruvida det är förenligt med unionsrätten, i synnerhet artikel 3 i förordning 2024/1083 (enligt vilken medlemsstaterna bland annat är skyldiga att respektera rätten för mottagare av medietjänster att ha tillgång till en mångfald av redaktionellt oberoende medieinnehåll) och artikel 11 i stadgan (vilken garanterar mediernas frihet och mångfald), att, såsom föreskrivs i den nationella lagstiftning som är aktuella i det nationella målet, som huvudregel ålägga medierna att styrka sanningsenligheten i vad som rapporteras när ett medieinnehåll som publicerats under redaktionellt ansvar i en annan medlemsstat återges eller när ett sådant innehåll endast kommuniceras.

15 Den hänskjutande domstolen anser att förfarandet för rättelser av uppgifter som publicerats i pressen är ett förfarande som utgör en tillämpning av artikel 3 i förordning 2024/1083, vilket innebär att stadgan i enlighet med artikel 51.1 är tillämplig. Principerna och syftena bakom den förordningen borde vara tillämpliga på sådana förfaranden, vilka är viktiga för att garantera mediefriheten och mediernas mångfald kan inte inskränkas av sådana förfaranden.

16 Den hänskjutande domstolen har emellertid konstaterat att den artikel som är aktuell i det nationella målet publicerades den 17 mars 2024. I enlighet med artikel 29 i förordning 2024/1083 är artikel 3 i den förordningen endast tillämplig från och med den 8 november 2024. Frågan är således huruvida en tillämpning av artikel 3 i förordning 2024/1083 i det nationella målet skulle utgöra en retroaktiv tillämpning av den artikeln som är förbjuden.

17 Det framgår av artikel 2 FEU Europeiska unionen ska bygga på värden, såsom rättsstaten, som ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som bland annat kännetecknas av rättvisa. Det framgår av EU-domstolens rättspraxis att en medlemsstat inte får ändra sin lagstiftning på ett sätt som leder till en tillbakagång av skyddet för rättsstatsprincipen som värde. I det nationella målet måste det därför avgöras huruvida någon av de möjliga tolkningarna av den aktuella nationella lagstiftningen medför en sådan tillbakagång genom att undergräva medborgarnas rätt att ha tillgång till en mångfald av oberoende medier. EU-domstolens behörighet kan således också direkt grunda sig på bestämmelserna i stadgan, oberoende av om artikel 3 i förordning 2024/1083 är tillämplig,

18 Mot denna bakgrund beslutade Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Är en nationell domstol skyldig att, efter den 8 november 2024, tillämpa artikel 3 i [förordning 2024/1083] i det nationella målet, med beaktande av att den förordningen är tillämplig från och med den 8 november 2024 och att den nyhetsartikel som gav upphov till tvisten i det nationella målet publicerades den 17 mars 2024?

2) Om fråga 1 besvaras jakande, ska artikel 3 i [förordning 2024/1083], jämförd med den rätt till yttrande- och informationsfrihet som garanteras i artikel 11 i [stadgan], tolkas så, att den bevisbörda som ’i allmänhet’ åvilar pressorganet i fråga om sakuppgifterna i medieinnehåll som återges, inte uppfyller kraven i artikel 3 när det gäller en tidskriftsartikel som återger medieinnehåll som publicerats under redaktionellt ansvar i en annan medlemsstat?

3) Om fråga 2 besvaras nekande, är det då förenligt med unionsrätten, särskilt artikel 11 i [stadgan], att det följer av nationell rättspraxis att ett nyhetsmedieföretag endast får återge vad som har publicerats av ett annat pressorgan i en annan medlemsstat om det kan bevisa det återgivna nyhetsinnehållets sanningshalt, även om det i tidskriftsartikeln tydligt anges att det är fråga om citerat nyhetsinnehåll?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Fråga 1

19 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 1 för att få klarhet i huruvida artikel 3 i förordning 2024/1083 ska tolkas så, att den är tillämplig på en tvist som avser rättelse i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat av uppgifter som publicerats i pressen i form av en nyhetsartikel som återger en påstått felaktig uppgift som ingår i en publikation som getts ut i en annan medlemsstat, när nyhetsartikeln publicerats ett datum som föregår det datum då i enlighet med artikel 29 i förordning 2024/1083 nämnda artikel 3 blev tillämplig.

20 EU-domstolen erinrar om att en ny rättsregel ska tillämpas från och med den tidpunkt då den rättsakt genom vilken den införs träder i kraft och att en sådan rättsregel, även om den inte är tillämplig på rättsförhållanden som uppkommit och blivit slutligt etablerade innan den nya rättsakten trädde i kraft, är tillämplig på framtida verkningar av sådana rättsförhållanden, liksom på nya rättsförhållanden. Det förhåller sig annorlunda endast, och med förbehåll för principen om att rättsakter inte har retroaktiv verkan, när den nya rättsregeln åtföljs av specialbestämmelser som särskilt reglerar dess tillämpning i tiden. Särskilt handläggningsregler anses i allmänhet vara tillämpliga från och med den dag då de träder i kraft, i motsats till materiella bestämmelser som vanligtvis inte anses avse rättsförhållanden som har etablerats innan bestämmelserna har trätt i kraft, såvida det inte av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan (se dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl., 212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkterna 9 och 10, och dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl., C‑645/19, EU:C:2021:483, punkt 100 och där angiven rättspraxis).

21 Mot bakgrund av det anförda konstaterar EU-domstolen, för det första att, att artikel 3 i förordning 2024 utgör en materiell rättsregel, då det föreskrivs att medlemsstaterna ska respektera rätten för mottagare av medietjänster att ha tillgång till en mångfald av redaktionellt oberoende medieinnehåll och säkerställa att ramvillkor finns på plats i enlighet med denna förordning för att skydda denna rättighet, till gagn för en fri och demokratisk debatt.

22 I artikel 29 i förordning 2024/1083 föreskrivs att denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Förordning 2024/1083 offentliggjordes i den officiella tidningen den 17 april 2024 och trädde sålunda i kraft den 8 maj samma år. I artikel 29 anges emellertid även villkoren för hur förordningen ska tillämpas i tiden. I artikel 29 föreskrivs att förordningen ska tillämpas från och med den 8 augusti 2025, samtidigt som det föreskrivs ett separat tillämpningsdatum för vissa av bestämmelserna i förordningen, däribland artikel 3, som ska tillämpas från och med den 8 november 2024.

23 För det andra framgår det beträffande det nationella målet av de upplysningar som den hänskjutande domstolen har lämnat att den rätt att begära rättelse av uppgifter som publicerats i pressen, vilken föreskrivs i ungersk lagstiftning, syftar till att avhjälpa offentliga kränkningar av rätten till personlig integritet och är direkt knuten till att det kommuniceras en påstådd eller återgiven uppgift rörande den berörda personen, vars sanningsenlighet inte har fastställts eller till att uppgifter presenteras på ett felaktig sätt i ett medieinnehåll.

24 Den situation som är aktuella i det nationella målet är slutligt etablerad sedan den 17 mars 2024, vilket är det datum då den artikel som är aktuell i det nationella målet publicerades. Detta konstaterade påverkas inte av den rättsprocess som inletts i det nationella målet i syfte att göra gällande rätten till rättelse av uppgifter som publicerats i pressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 oktober 2022, Stadt Mainz, C‑544/21, EU:C:2022:843, punkt 23).

25 Artikel 3 i förordning 2024/1083 är således inte tidsmässigt tillämplig i det nationella målet, eftersom denna situation hade blivit slutligt etablerad före det datum då den artikeln blev tillämplig.

26 Den hänskjutande domstolen har anfört att artikel 11 i stadgan eventuellt kunde vara tillämplig. För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar erinrar EU-domstolen om att enligt artikel 51.1 i stadgan riktar sig bestämmelserna i stadgan till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten.

27 De grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall (se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson, C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19, och dom av den 26 februari 2026, kommissionen/Ungern (Rätten att tillhandahålla medietjänster på en radiofrekvens), C‑92/23, EU:C:2026:108, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

28 Om ett rättsförhållande inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde är EU-domstolen således inte behörig att pröva detta rättsförhållande, och de bestämmelser i stadgan som eventuellt åberopats kan inte i sig grunda någon sådan behörighet (se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson, C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 22, och dom av den 6 oktober 2015, Delvigne, C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

29 Såsom EU-domstolen funnit i punkt 25 ovan är artikel 3 i förordning 2024/1083 inte tidsmässigt tillämplig på det nationella målet.

30 Tillämpningen av artikel 11 i stadgan på det målet kan inte enbart grunda sig på att den hänskjutande domstolen har hänvisat till värdena i artikel 2 FEU. Artikel 2 FEU får nämligen inte innebära att begränsningarna av tillämpningsområdet för andra unionsbestämmelser, och i synnerhet bestämmelserna i stadgan, vilka riktar sig till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, blir verkningslösa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2026, kommissionen/Ungern (Unionens värden), C‑769/22, EU:C:2026:326, punkt 550).

31 Av beslutet om hänskjutande framgår inte någon anknytning till några andra unionsbestämmelser och, under dessa omständigheter, finner EU-domstolen därför att artikel 11 i stadgan inte är tillämplig på det nationella målet.

32 Mot bakgrund av det anförda ska fråga 1 besvaras enligt följande. Artikel 3 i förordning 2024/1083 ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en tvist som avser rättelse i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat av uppgifter som publicerats i pressen i form av en nyhetsartikel som återger en påstått felaktig uppgift som ingår i en publikation som getts ut i en annan medlemsstat, när nyhetsartikeln publicerats ett datum som föregår det datum då i enlighet med artikel 29 i förordning 2024/1083 nämnda artikel 3 blev tillämplig.

Frågorna 2 och 3

33 Med hänsyn till svaret på fråga 1 saknas anledning att besvara frågorna 2 och 3.

Rättegångskostnader

34 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1083 av den 11 april 2024 om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 2010/13/EU (europeisk mediefrihetsförordning)

ska tolkas på följande sätt:

Den bestämmelsen är inte tillämplig på en tvist som avser rättelse i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat av uppgifter som publicerats i pressen i form av en nyhetsartikel som återger en påstått felaktig uppgift som ingår i en publikation som getts ut i en annan medlemsstat, när nyhetsartikeln publicerats ett datum som föregår det datum då i enlighet med artikel 29 i förordning 2024/1083 nämnda artikel 3 blev tillämplig.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: ungerska.