Förslag till avgörande av generaladvokat MAJA BRKAN föredraget den 26 november 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Se, bland annat, skäl 1 i rådets förordning (EEG) nr 2473/86 av den 24 juli 1986 om passiv förädling och standardutbytessystemet (EGT L 212, 1986, s. 1). Se även Fabio, M., Customs law of the European Union, Wolters Kluwer, 2012, särskilt punkt 14–5, Lyons, T., EU Customs Law, tredje upplagan, Oxford University Press, 2018, särskilt sidorna 436 och 453.

3 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

5 I gemenskapens tullkodex kallas de processer som genomförs avseende de varor som exporteras till ett tredjeland, i den franska språkversionen, perfectionnement (i den svenska förädling) (se artikel 145.3 b), medan de i unionens tullkodex benämns transformation (i den svenska förädling) (se artikel 5.37).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2016, Argos Supply Trading ( C‑4/15, EU:C:2016:580, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

7 I gemenskapens tullkodex betecknas produkter som härrör från förädlingsprocesser förädlingsprodukter (se artikel 145.3 c), medan de i unionens tullkodex benämns förädlade produkter (se artikel 5.30).

8 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1), i ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 993/2001 av den 4 maj 2001 (EGT L 141, 2001, s. 1).

9 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (EUT L 343, 2015, s. 1).

10 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 2015, s. 558).

11 Artikel 85 i gemenskapens tullkodex, sedermera artikel 211.1 första stycket a i unionens tullkodex.

12 Artikel 87.1 i gemenskapens tullkodex, sedermera artikel 211.1 andra stycket i unionens tullkodex.

13 Artikel 277 och artikel 589.1 i tillämpningsförordningen och artikel 269.3 i unionens tullkodex.

14 Det nederländska tullkontoret godtog ändringarna av exportdeklarationerna bland annat vad gäller tullförfarandekoderna.

15 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 287, 2013, s. 90).

16 Även om beslutet om hänskjutande inte anger giltighetsperioden för det tillstånd som huvudtullkontoret utfärdade den 1 december 2014, hade detta nödvändigtvis en begränsad giltighetsperiod. I artikel 507.3 i tillämpningsförordningen föreskrevs nämligen att tillståndets giltighetstid, vid användning av förfarandet för passiv förädling, inte fick överskrida tre år.

17 Artikel 1.13 tredje strecksatsen i genomförandeförordningen, i ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1192/2008 av den 17 november 2008 (EUT L 329, 2008, s. 1).

18 Den omständigheten att en nationell domstol formellt sett har formulerat sin tolkningsfråga med hänvisning till vissa bestämmelser i unionsrätten, utgör, enligt fast rättspraxis, inte hinder för att tribunalen tillhandahåller den domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i frågorna eller inte. Det ankommer på tribunalen att utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2020, Agro In 2001, C‑234/18, EU:C:2020:221, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

19 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande Argos Supply Trading ( C‑4/15, EU:C:2016:223, punkt 70). Se även Giffoni, M., La réglementation douanière de l’Union européenne, L.G.D.J., 2012, särskilt s. 247.

20 Det ska påpekas att domstolen har slagit fast att begreppet gemenskapens förädlare i artikel 148 c i gemenskapens tullkodex ska tolkas brett och förstås så, att det inte enbart inbegriper väsentliga intressen hos unionens tillverkare av varor som liknar den vara som följer av den ifrågavarande förädlingsprocessen beaktas, utan även väsentliga intressen hos gemenskapens tillverkare av liknande varor som framställts av råvaror eller halvfabrikat av icke-unionsvaror som är avsedda att under detta förfarande blandas med de temporärt exporterade unionsvarorna (dom av den 21 juli 2016, Argos Supply Trading, C‑4/15, EU:C:2016:580, punkt 45).

21 Artikel 588.1 i tillämpningsförordningen.

22 Artikel 517.1 i tillämpningsförordningen.

23 Det rör sig om de fyra fall som nämns i artikel 497.3 d i tillämpningsförordningen.

24 För en detaljerad beskrivning av förfarandet för beviljande av ett enhetstillstånd, se Henke, R., Artikel 85, Zollkodex, C.H. Beck, sjätte upplagan, 2013, punkterna 21–24.

25 Artikel 496 h i tillämpningsförordningen.

26 Artikel 586.1 i tillämpningsförordningen.

27 Artikel 588.1 i tillämpningsförordningen.

28 Artikel 517.1 i tillämpningsförordningen.

29 Den begränsade tillämpligheten av ett tillstånd att använda förfarandet för passiv förädling i medlemsstater som gett samtycke angavs uttryckligen i den ursprungliga versionen av artikel 751.2 andra stycket i tillämpningsförordningen. Även om denna bestämmelse upphävdes den 1 juli 2001 inom ramen för den rationalisering av tillämpningsförordningens bestämmelser som föreskrivs i förordning nr 993/2001, anser jag att bibehållandet av det krav på ett samtycke i förväg som föreskrivs i artikel 500.1 i tillämpningsförordningen innebär att det territoriella tillämpningsområdet för ett tillstånd ska vara begränsat till de medlemsstater som har gett sitt samtycke.

30 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis, Diemel, K., Heilung von Verfehlungen im Zusammenhang mit der passiven Veredelung nach Art. 150 Abs. 2 ZK, Zeitschrift für Zölle und Verbrauchsteuern, 2011, nr 4, särskilt s. 93.

31 Dom av den 2 oktober 2003, GEFCO ( C‑411/01, EU:C:2003:536, punkterna 52 och 55).

32 Om de hade varit överens i princip, hade detta gjort det möjligt att antingen ersätta enhetstillståndet med en enkel anmälan enligt denna artikel 501.1, eller inte kräva någon sådan anmälan om den enda aspekt av förfarandet som berörde en annan medlemsstat var tresidig trafik inom ramen för passiv förädling.

33 Enligt denna bestämmelse är det endast övervakningskontoret, det vill säga det kontor som enligt tillståndet är behörigt att övervaka tullförfarandet, som får medge att tulldeklarationen uppvisas vid ett annat tullkontor än de som anges i tillståndet.

34 I denna bestämmelse definieras anmälningskontoret som det eller de tullkontor som enligt tillståndet har befogenhet att godta deklarationer för hänförande av varor till ett tullförfarande.

35 I målet som ledde fram till domen av den 2 oktober 2003, GEFCO ( C‑411/01, EU:C:2003:536), fann domstolen att artikel 150.2 var tillämplig på ett fel i deklarationer av temporär export, nämligen ett fel som gjorts när varorna de hänfördes till förfarandet för passiv förädling.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 oktober 2021, Beeren-, Wild-, Feinfrucht ( C‑825/19, EU:C:2021:869, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

37 De bestämmelser som avgör huruvida en tullskuld föreligger utgör, i tullhänseende, materiella bestämmelser. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 oktober 2021, Beeren-, Wild-, Feinfrucht ( C‑825/19, EU:C:2021:869, punkt 33). Se även sammanfattningen av rättspraxis i förslaget till avgörande av generaladvokaten Tanchev Beeren-, Wild-, Feinfrucht ( C‑825/19, EU:C:2021:453, punkterna 22–27).

38 Domstolen slog nyligen fast att beviljandet, genom tillstånd, av individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser för en period på 15 år utgjorde ett rättsförhållande som uppkommit och blivit slutligt etablerat. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2025, T - 2 ( C‑562/23, EU:C:2025:126, punkt 45).

39 Bestämmelserna i den nya reglering som är tillämplig på förfarandet för passiv förädling finns på rad nr 27 i bilaga 90 i den delegerade förordningen.

40 Artikel 211 i unionens tullkodex finns i förteckningen av de bestämmelser som anges i bilaga 90 i den delegerade förordningen, som är tillämpliga på passiv förädling från och med den 1 maj 2016.

41 Enligt bilaga A i den delegerade förordningen utgör uppgiften om hänförandetullkontoret eller hänförandetullkontoren (det vill säga identifieringsuppgift 4/10) ett gemensamt uppgiftskrav för ansökningar och beslut avseende uppgifter som bland annat ska anges i tillstånd för passiv förädling (kolumn 8b).

42 Den andra meningen i artikel 259.1 i unionens tullkodex skulle, såsom den har formulerats, kunna uppfattas så att villkoren i tillståndet endast behöver uppfyllas för det fall en annan person än tillståndets innehavare ansöker om att få åtnjuta befrielsen vid övergången av förädlingsprodukterna till fri omsättning.

43 Europaparlamentets och rådets förordning av den 19 december 1996 om ändring av förordning nr 2913/92 (EGT L 17, 1997, s. 1).

44 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000 om ändring av förordning nr 2913/92 (EGT L 311, 2000. s. 17).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 2010, Grootes ( C‑152/09, EU:C:2010:671, punk 41 och där angiven rättspraxis).

46 Se, för ett liknande resonemang, Traub, T., Artikel 86, UZK, Zollkodex der Union, nionde upplagan, C.H. Beck, 2025, punkt 73.

47 I praktiken är det sällsynt med varor som är belagda med exporttullar. Se, för ett liknande resonemang, Böhne, M., Art. 267, UZK, Zollkodex der Union, nionde upplagan, C.H. Beck, 2025, punkt 10.

48 Dom av den 21 mars 2024, LEA ( C‑10/22, EU:C:2024:254, punkt 51 och där angiven rättspraxis).