Artikel 21.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, jämförd med artikel 25 i samma förordning,

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MACIEJ SZPUNAR

föredraget den 12 februari 2026( 1 )

Mål C ‑ 14/25

Thüringer Aufbaubank

mot

LN

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike))

” Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EG) nr 805/2004 – Civilrättsligt samarbete – Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Hinder mot verkställighet – Förbud mot omprövning i sak – Officiella handlingar – Verkställbar notariell handling som upprättats före ikraftträdandet av en förordning ”

I. Inledning

1. Före antagandet år 2012 av förordning (EU) nr 1215/2012( 2 ) (nedan kallad Bryssel Ia-förordningen), genom vilken det mellanliggande exekvaturförfarandet avskaffades inom det allmänna systemet på privaträttens område, hade den fria rörligheten för domar, förlikningar inför domstol och officiella handlingar mellan medlemsstaterna genomförts stegvis inom detta område.

2. Efter att exekvaturformaliteterna hade lättats inom det gemensamma systemet( 3 ) genomfördes den fullständiga befrielsen från dessa formaliteter genom införandet av mekanismer för fri rörlighet inom avgränsade områden, bland annat genom förordning (EG) nr 805/2004.( 4 )

3. Enligt denna förordning ska en nationell exekutionstitel avseende en obestridd fordran, som i ursprungsmedlemsstaten har intygats vara en europeisk exekutionstitel, vid verkställighet likställas med inhemska exekutionstitlar i de övriga medlemsstaterna och får inte bli föremål för någon prövning i verkställighetsmedlemsstaten. Det ska i detta hänseende understrykas att förordning nr 805/2004 är av undantagskaraktär, eftersom den inte innehåller någon ordre public -bestämmelse.( 5 )

4. Hur ska emellertid en situation bedömas där förordning nr 805/2004 har tillämpats felaktigt i ursprungsmedlemsstaten? I förevarande mål ankommer det på domstolen att precisera den verkställande medlemsstatens kontrollbefogenhet i en sådan situation, enligt denna förordning, genom att besvara frågan huruvida den verkställande medlemsstaten får vägra verkställighet när intyget om en europeisk exekutionstitel har utfärdats i strid med det tidsmässiga tillämpningsområdet för denna förordning.

5. Inledningsvis konstaterar jag att man i det aktuella fallet skulle kunna frestas att – utöver frågan om följderna av ett åsidosättande, i ursprungsmedlemsstaten, av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 – även analysera andra scenarier som innefattar åsidosättande av överordnade normer, särskilt grundläggande rättigheter. Eftersom förordningen saknar en ordre public-bestämmelse skulle en sådan situation med nödvändighet kräva en fördjupad analys, med hänsyn till behörighetsfördelningen mellan ursprungsmedlemsstaten och verkställighetsmedlemsstaten, såvitt gäller verkställigheten av en europeisk exekutionstitel som utfärdats i strid med denna typ av överordnade normer. Tolkningsfrågan i förevarande mål är emellertid tydligt avgränsad. Domstolen ska således endast besvara frågan huruvida förordning nr 805/2004 medger att den verkställande medlemsstaten kontrollerar att förordningens tidsmässiga tillämpningsområde har iakttagits. Min analys kommer därför att begränsas till denna aspekt, utan att detta föregriper den bedömning som kan bli aktuell vid ett sådant åsidosättande.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

6. I skälen 7–10 och 18 i förordning nr 805/2004 anges följande:

”(7) Denna förordning bör tillämpas på domar, inför domstol ingångna förlikningar och officiella handlingar avseende obestridda fordringar samt på beslut som har meddelats efter att talan har förts mot domar, inför domstol ingångna förlikningar och officiella handlingar, vilka har intygats vara europeiska exekutionstitlar.

(8) I slutsatserna från Tammerfors [Finland] ansåg Europeiska rådet att tillgång till förfarandet för att utverka verkställighet i en annan medlemsstat än den där domen har meddelats bör påskyndas och förenklas genom att man avskaffar alla mellanliggande åtgärder som måste vidtas innan verkställighet kan ske i den medlemsstat där verkställighet begärs. En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel av den domstol som har meddelat domen bör i fråga om verkställighet behandlas som om den hade meddelats i den medlemsstat där verkställighet begärs. I Förenade kungariket, t.ex., kommer registreringen av en intygad utländsk dom därför följa samma bestämmelser som registreringen av en dom från en annan del av Förenade kungariket och får inte medföra en förnyad prövning i sak av den utländska domen. Formerna för verkställighet av domar bör även i fortsättningen bestämmas av nationell lag.

(9) Ett sådant förfarande bör erbjuda betydande fördelar jämfört med det exekvaturförfarande som föreskrivs i [Bryssel I‑förordningen], eftersom det inte behövs något godkännande från domstolen i ytterligare en medlemsstat, med den tidsåtgång och de kostnader som det innebär.

(10) Om en domstol i en medlemsstat har meddelat en dom avseende en obestridd fordran utan att gäldenären har deltagit i domstolsförfarandet, är det ofrånkomligt att ett avskaffande av alla kontroller i verkställighetsmedlemsstaten bör åtföljas och vara beroende av att det finns en tillräcklig garanti för att rätten att gå i svaromål iakttas.

…

(18) Det ömsesidiga förtroendet för rättskipningen i medlemsstaterna motiverar att en domstol i en medlemsstat bedömer huruvida alla villkor för ett intyg om en europeisk exekutionstitel är uppfyllda, i syfte att göra det möjligt att verkställa en dom i alla övriga medlemsstater utan att det i den medlemsstat där domen skall verkställas behöver prövas om de processuella miniminormerna har tillämpats korrekt.”

7. Artikel 1 i förordningen, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:

”Syftet med denna förordning är att införa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, vilket, genom att det fastställs miniminormer, kommer att möjliggöra fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar i alla medlemsstater utan att erkännande och verkställighet skall föregås av mellanliggande förfaranden i den medlemsstat där verkställighet begärs.”

8. I artikel 2.1 i förordningen föreskrivs följande:

”Denna förordning är tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar och underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet ( ’acta iure imperii’ ).”

9. Artikel 3 i samma förordning har rubriken ”Exekutionstitlar som skall intygas vara europeiska exekutionstitlar”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Denna förordning skall tillämpas på domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar avseende obestridda fordringar.

En fordran skall anses som obestridd, om

…

d) gäldenären uttryckligen har godkänt den i en officiell handling.”

10. I artikel 4 i förordning nr 805/2004 definieras ”fordran” som ”en fordran som avser betalning av ett bestämt penningbelopp och som är förfallen till betalning eller vars förfallodag anges i domen, den inför domstol ingångna förlikningen eller officiella handlingar”.

11. I artikel 5 i förordningen, med rubriken ”Upphävande av exekvatur”, föreskrivs följande:

”En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig dess erkännande.”

12. Artikel 10 i förordningen, med rubriken ”Rättelse eller återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel”, har följande lydelse:

”1. Intyget om europeisk exekutionstitel skall på ansökan till den domstol som meddelat domen

a) rättas till, om det på grund av ett skrivfel eller liknande föreligger bristande överensstämmelse mellan domen och intyget,

b) återkallas, när det är uppenbart att intyget beviljades felaktigt med beaktande av de krav som fastställs i denna förordning.

2. Lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten skall tillämpas vid rättelse och återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel.

3. En ansökan om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel får göras med hjälp av standardformuläret i bilaga VI.

4. Utfärdandet av ett intyg om europeisk exekutionstitel får inte överklagas.”

13. Artikel 20 i förordningen har rubriken ”Verkställighetsförfarande”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta kapitel, skall verkställighetsförfarandet regleras av verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning.

En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel skall verkställas enligt samma villkor som en dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.”

14. Artikel 21 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Hinder för verkställighet”, föreskriver följande:

”1. Verkställighet skall på gäldenärens ansökan vägras av den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten, om den dom som intygas vara en europeisk exekutionstitel är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en medlemsstat eller i tredjeland, om

a) den tidigare domen meddelades rörande samma sak och mellan samma parter, och

b) den tidigare domen meddelades i verkställighetsmedlemsstaten eller uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i verkställighetsmedlemsstaten, och

c) den omständighet som gör domarna oförenliga inte åberopades och inte kunde ha åberopats som en invändning under domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten.

2. Domen eller intyget om europeisk exekutionstitel får aldrig omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.”

15. I artikel 23 i förordningen, med rubriken ”Vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet”, föreskrivs följande:

”Om gäldenären har

– fört talan mot en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel, vilket inbegriper ansökan om förnyad prövning i enlighet med artikel 19, eller

– ansökt om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel i enlighet med artikel 10,

får den behöriga domstolen eller myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten på ansökan av gäldenären,

a) begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, eller

b) göra verkställigheten beroende av att det ställs en sådan säkerhet som domstolen eller myndigheten bestämmer, eller

c) när det föreligger exceptionella omständigheter, låta verkställighetsförfarandet vila.”

16. Enligt artikel 25 i förordningen, med rubriken ”Officiella handlingar”, gäller följande:

”1. En officiell handling avseende en fordran enligt artikel 4.2, vilken är verkställbar i en medlemsstat, skall på ansökan till den myndighet som utsetts av ursprungsmedlemsstaten intygas vara en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga III.

2. En officiell handling som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig verkställigheten.

3. Bestämmelserna i kapitel II, utom artiklarna 5, 6.1 och 9.1, och i kapitel IV, utom artikel [21.1] och artikel 22, skall gälla i tillämpliga delar.”

17. I artikel 26 i förordningen, med rubriken ”Övergångsbestämmelse”, föreskrivs följande:

”Bestämmelserna i denna förordning skall endast tillämpas på domar som meddelats, på förlikningar som godkänts eller ingåtts inför domstol och på handlingar som formellt upprättats eller registrerats som officiella handlingar efter förordningens ikraftträdande.”

18. Artikel 33 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Ikraftträdande”, har följande lydelse:

”Denna förordning träder i kraft den 21 januari 2005.

Den skall tillämpas från och med den 21 oktober 2005, med undantag av artiklarna 30, 31 och 32, vilka skall tillämpas från och med den 21 januari 2005.”

B. Österrikisk rätt

19. I 54b § Exekutionsordnung (lagen om verkställighetsförfaranden) föreskrivs att verkställighet av vissa penningfordringar får ske genom ett förenklat förfarande när borgenären grundar sin ansökan på en österrikisk exekutionstitel eller på en utländsk exekutionstitel som likställs med en sådan, särskilt med stöd av en unionsrättsakt, eller på en utländsk exekutionstitel som har varit föremål för ett exekvaturförfarande.

20. I 54c § i denna lag föreskrivs att gäldenären får framställa en invändning mot ett beslut om verkställighet som meddelats enligt det förenklade förfarandet, om det saknas en exekutionstitel som omfattar den beviljade verkställigheten och ett intyg om verkställbarhet, eller om exekutionstiteln inte motsvarar uppgifterna i ansökan om verkställighet.

III. Det nationella målet, tolkningsfrågan och förfarandet vid EU-domstolen

21. Den 14 februari 2022 ansökte Thüringer Aufbaubank, ett bolag med säte i Erfurt (Tyskland), vid Bezirksgericht Judenburg (Distriktsdomstolen i Judenburg, Österrike) om verkställighet av en delfordran på 25 000 euro, jämte ränta, mot LN, en fysisk person, med stöd av en notariell handling upprättad i Tyskland den 28 maj 1999, avseende ställande av säkerhet i fast egendom. Denna handling, som avsåg ett sammanlagt belopp på 6 488 600 tyska mark (DEM) (cirka 3 317 568 euro), blev verkställbar den 1 juni 1999.

22. Till stöd för sin ansökan ingav Thüringer Aufbaubank den aktuella notariella handlingen samt intyget om att handlingen utgjorde en europeisk exekutionstitel, vilket de behöriga tyska myndigheterna hade utfärdat den 19 januari 2021 med hjälp av formuläret i bilaga III till förordning nr 805/2004.

23. Den 24 mars 2022 framställde LN en invändning mot beslutet om verkställighet.( 6 )

24. Genom beslut samma dag avslog Bezirksgericht Judenburg (Distriktsdomstolen i Judenburg) invändningen och biföll ansökan om verkställighet enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i 54b § i lagen om verkställighetsförfaranden, vilket den domstolen ansåg var tillämpligt.

25. LN överklagade detta beslut till Landesgericht Leoben (Regionala domstolen i Leoben, Österrike), som ändrade beslutet och förordnade om att verkställigheten skulle avbrytas och att redan genomförda verkställighetsåtgärder skulle återgå. Nämnda domstol fann att den notariella handlingen av den 28 maj 1999 inte omfattades av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004, eftersom denna förordning endast var tillämplig på exekutionstitlar som utfärdats efter den 21 januari 2005. Erkännandet och verkställigheten i Österrike av den i Tyskland upprättade notariella handlingen reglerades således inte, enligt den domstolen, av nämnda förordning, utan av konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Bryssel den 27 september 1968,( 7 ) enligt vilken det krävs ett föregående exekvaturförfarande. I förevarande fall har den tyska notariella handlingen emellertid inte varit föremål för ett exekvaturförfarande i Österrike.

26. Landesgericht Leoben (Regionala domstolen i Leoben) ansåg att den omständigheten att de behöriga tyska myndigheterna hade utfärdat ett intyg om europeisk exekutionstitel inte kunde ändra denna slutsats, eftersom det i den verkställande medlemsstaten var möjligt att kontrollera att intyget uppenbart inte överensstämde med tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004.

27. Thüringer Aufbaubank överklagade detta avgörande till Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), som är hänskjutande domstol i förevarande mål.

28. Den hänskjutande domstolen anser att den, för att kunna avgöra detta överklagande, i huvudsak måste fastställa huruvida iakttagandet av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 kan kontrolleras i den verkställande medlemsstaten, med följd att den inte skulle vara bunden av det intyg om exekutionstitel som utfärdats i ursprungsmedlemsstaten.

29. Enligt den hänskjutande domstolen följer det av systematiken i förordning nr 805/2004 att villkoren för utfärdande av intyg om europeisk exekutionstitel endast kan kontrolleras i ursprungsmedlemsstaten. Den har påpekat att detta emellertid inte medför att gäldenären saknar rättsligt skydd, eftersom eventuella fel i samband med utfärdandet av intyget kan bestridas i denna stat med hjälp av de rättsmedel som föreskrivs i artikel 10 i förordningen.

30. Den hänskjutande domstolen har dock hänvisat till en uppfattning i doktrinen enligt vilken det skulle vara alltför restriktivt att anse att det inte är möjligt att kontrollera intyget om europeisk exekutionstitel i den verkställande medlemsstaten, och enligt vilken det i denna medlemsstat bör vara möjligt att angripa, eller ex officio beakta, ett uppenbart åsidosättande av det materiella eller tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004.

31. Vad gäller den notariella handlingen av den 28 maj 1999 anser den hänskjutande domstolen att den inte omfattas av det tidsmässiga tillämpningsområdet ( ratione temporis) för förordning nr 805/2004, vilken, såsom framgår av dess artikel 26, avser exekutionstitlar som utfärdats efter förordningens ikraftträdande, det vill säga den 21 januari 2005.

32. Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, tolkas så, att det inte är tillåtet att i verkställighetsmedlemsstaten kontrollera ett intyg, utfärdat av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten med hjälp av formuläret i bilaga III till förordningen, om att en verkställbar officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel – i det aktuella fallet en verkställbar officiell handling upprättad av en tysk notarie – även när det, med hänsyn till dagen för handlingens upprättande, står klart att förordningens tidsmässiga tillämpningsområde inte har iakttagits?”

33. Skriftligt yttrande har inkommit från Europeiska kommissionen. Thüringer Aufbaubank, den tyska regeringen och kommissionen deltog vid förhandlingen den 12 november 2025.

IV. Bedömning

34. Genom sin enda tolkningsfråga vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i om artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, ska tolkas på så sätt att det inte är tillåtet att i den verkställande medlemsstaten ompröva ett intyg som den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten har utfärdat, med hjälp av formuläret i förordningens bilaga III, om att en verkställbar officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, när det är uppenbart – med hänsyn till tidpunkten för den officiella handlingens upprättande – att det tidsmässiga tillämpningsområdet för denna förordning inte har iakttagits.( 8 )

35. Parterna har, såväl i sina skriftliga yttranden som vid förhandlingen, framfört diametralt motsatta ståndpunkter.

36. Å ena sidan anser kommissionen och Thüringer Aufbaubank att artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, ska tolkas på så sätt att den utan undantag förbjuder varje omprövning i sak i den verkställande medlemsstaten, vilket innebär att en kontroll av efterlevnaden av denna förordnings tidsmässiga tillämpningsområde och därmed av giltigheten av intyget om att den officiella handlingen utgör en europeisk exekutionstitel är utesluten.

37. Den tyska regeringen å andra sidan har gett uttryck för uppfattningen att förordning nr 805/2004 inte är tillämplig alls i den situation som är aktuell i det nationella målet, eftersom den officiella handlingen upprättades innan förordningen trädde i kraft. Svaret på frågan huruvida den verkställande medlemsstaten får ompröva intyget om att denna officiella handling är en europeisk exekutionstitel kan således inte följa av bestämmelserna i nämnda förordning, eftersom ingen av dem är tillämplig.

38. Under dessa omständigheter anser jag att det, för att besvara tolkningsfrågan, är påkallat att inleda min bedömning med en prövning av tillämpligheten av förordning nr 805/2004 mot bakgrund av, framför allt, förordningens tidsmässiga tillämpningsområde (A), för att därav dra slutsatser om den verkställande medlemsstatens behörighet att ompröva en officiell handling som upprättats innan denna förordning trädde i kraft men som likväl har intygats vara en europeisk exekutionstitel på grundval av bestämmelserna i nämnda förordning (B).

A. Inledande synpunkter avseende tillämpligheten av förordning nr 805/2004

39. Fastställandet av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 framstår som nödvändigt, mot bakgrund av de meningsskiljaktigheter mellan parterna som rör frågan huruvida denna förordning är tillämplig när den officiella handling som intygats vara en europeisk exekutionstitel har upprättats före förordningens ikraftträdande. Så är i än högre grad fallet mot bakgrund av att domstolarna i medlemsstaterna har intagit divergerande ståndpunkter i frågan.( 9 )

40. Enligt artikel 26 i förordning nr 805/2004 är förordningen endast tillämplig på domar som har meddelats, på förlikningar som godkänts eller ingåtts inför domstol och på handlingar som formellt upprättats eller registrerats som officiella handlingar efter förordningens ikraftträdande, det vill säga den 21 januari 2005.( 10 ) Såsom framgår av artikel 33 andra stycket i förordningen sköts emellertid tillämpligheten av förordningen upp till den 21 oktober 2005. Utfärdandet av intyg om europeiska exekutionstitlar blev således möjligt först från och med detta senare datum.( 11 )

41. Som den hänskjutande domstolen har påpekat framgår det av denna övergångsordning att det avgörande kriteriet för att fastställa om en officiell handling omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 inte är datumet för utfärdandet av ett intyg om europeisk exekutionstitel utan datumet för den officiella handlingens upprättande eller registrering.( 12 ) Lydelsen i artikel 26 i förordningen är i detta hänseende entydig.

42. I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den officiella handlingen i fråga upprättades 1999. Det innebär att den inte omfattas av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004, såsom det avgränsats i artikel 26.

43. Jag anser emellertid att denna slutsats måste nyanseras.

44. Enligt min mening är nämligen bestämmelserna i artikel 26 i förordning nr 805/2004, som begränsar förordningens tidsmässiga tillämpningsområde till handlingar som har upprättats efter dagen för dess ikraftträdande, framför allt av betydelse för myndigheterna eller domstolarna i ursprungsmedlemsstaten. Dessa bestämmelser säkerställer att endast de officiella handlingar och de domar som omfattas av denna förordning kan intygas vara europeiska exekutionstitlar och underkastas den ordning som föreskrivs i den. Att begränsningen av förordningens tidsmässiga tillämpningsområde har iakttagits utgör således, enligt min mening, en nödvändig förutsättning för att en officiell handling ska kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel.

45. I en sådan situation som den nu aktuella borde datumet för upprättandet av den officiella handlingen i fråga således ha lett till att myndigheten i ursprungsmedlemsstaten avstod från att utfärda ett intyg om att handlingen utgjorde en europeisk exekutionstitel, eftersom den uppenbart inte omfattades av förordningens tidsmässiga tillämpningsområde.

46. I förevarande fall utfärdades ett intyg om att den officiella handlingen i fråga, trots datumet för dess upprättande, utgjorde en europeisk exekutionstitel, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning nr 805/2004, med användning av standardformuläret i bilaga III till förordningen. Med andra ord tillämpade den utsedda myndigheten i ursprungsmedlemsstaten, om än felaktigt, bestämmelserna i denna förordning. Följaktligen förfogar borgenären i det nationella målet numera över en europeisk exekutionstitel på grundval av nämnda förordning.

47. Såsom kommissionen har påpekat förutsätter intygandet av att en officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, att den myndighet som utfärdat intyget har ansett att förordning nr 805/2004 är tillämplig och att denna handling ska omfattas av det system som föreskrivs i bestämmelserna i denna förordning. Myndigheten har således gjort en bedömning av tillämpligheten av denna förordning, även om denna bedömning visade sig vara felaktig.

48. Enligt den tyska regeringen är ingen bestämmelse i förordning nr 805/2004 tillämplig, eftersom den officiella handling som intygats vara en europeisk exekutionstitel upprättades innan förordning nr 805/2004 trädde i kraft.

49. Emellertid är jag, av de skäl som jag har redogjort för, av uppfattningen att intyget från en behörig myndighet eller en domstol i en medlemsstat om att en officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel medför att den mekanism som inrättats genom förordning nr 805/2004 för handlingens fria rörlighet blir tillämplig.

50. Detta gäller i än högre grad med hänsyn till att varje annan tolkning skulle undergräva den ändamålsenliga verkan av den mekanism som inrättats genom förordning nr 805/2004, vilken syftar till fri rörlighet för domar, förlikningar inför domstol och officiella handlingar avseende obestridda fordringar.( 13 ) En annan tolkning skulle nämligen innebära att de behöriga domstolarna eller myndigheterna i den verkställande medlemsstaten systematiskt måste kontrollera om den aktuella officiella handlingen eller domen samt intyget om att handlingen eller domen utgör en europeisk exekutionstitel omfattas av förordningens tidsmässiga tillämpningsområde, även när det – i motsats till det nu aktuella fallet – inte är uppenbart att förordningen har tillämpats felaktigt. Av de skäl som jag kommer att redogöra för nedan anser jag att kontrollen av det tidsmässiga tillämpningsområdet omfattas av förbudet i verkställighetsmedlemsstaten mot varje omprövning i sak av domen eller den officiella handlingen samt av intyget om att domen eller handlingen utgör en europeisk exekutionstitel. Det kan således inte medges att den verkställande medlemsstaten, när den mottar en framställning på grundval av en europeisk exekutionstitel, systematiskt kontrollerar att förordningen har tillämpats korrekt i ursprungsmedlemsstaten.

B. Räckvidden av förbudet i den verkställande medlemsstaten mot omprövning i sak av en dom eller en officiell handling samt av intyget om europeisk exekutionstitel

51. Förbudet mot omprövning i sak i den verkställande medlemsstaten av en officiell handling och intyget om europeisk exekutionstitel framgår av artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning.

52. För att avgöra huruvida ett sådant förbud omfattar en kontroll av det tidsmässiga tillämpningsområdet, ska de berörda bestämmelserna tolkas med beaktande av inte bara deras lydelse, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med den rättsakt som de ingår i.( 14 )

1. Bokstavstolkning

53. Såvitt avser lydelsen av artikel 21.2 i förordning nr 805/2004 framgår det av flera språkversioner att denna bestämmelse uttryckligen anger att en omprövning i sak ”aldrig” får ske.( 15 ) Det ska understrykas att även om denna precisering inte återfinns i den tyska språkversionen så fanns den redan – åtminstone i den engelska språkversionen – i kommissionens ursprungliga förslag.( 16 ) Därtill motsvarar denna precisering den sedvanliga formuleringen av förbudet mot omprövning i sak, sådan den har etablerats inom ramen för det civilrättsliga samarbetet sedan Brysselkonventionen.( 17 )

54. Med samma resonemang konstaterar jag att på området för civilrättsligt samarbete hindrar förbudet mot omprövning i sak domstolen i den verkställande medlemsstaten från att kontrollera om domstolen i ursprungsmedlemsstaten har gjort en riktig rättslig bedömning eller en riktig bedömning av de faktiska omständigheterna.( 18 )

55. När det mer specifikt gäller förordning nr 805/2004 har domstolen slagit fast att ingen invändning mot den dom som meddelats i ursprungsmedlemsstaten eller intygandet att den är en europeisk exekutionstitel kan prövas av domstolarna eller myndigheterna i den verkställande medlemsstaten.( 19 ) Till skillnad från andra sekundärrättsliga bestämmelser om förbud mot omprövning i sak på området för unionens civilrättsliga samarbete, föreskrivs förbudet i artikel 21.2 i denna förordning inte bara med avseende på domen (eller förlikningen inför domstol eller den officiella handlingen, beroende på vad som är tillämpligt), utan även med avseende på intyget om europeisk exekutionstitel.

56. Med andra ord avser förbudet mot omprövning i sak även den bedömning som föranledde den behöriga myndigheten att intyga att den officiella handlingen i fråga utgör en europeisk exekutionstitel. Fastställandet av vid vilken tidpunkt en dom ska anses ha meddelats och en handling ha upprättats eller registrerats som officiell handling, i den mening som avses i artikel 26 i förordning nr 805/2004, ska göras av den behöriga myndigheten eller domstolen i ursprungsmedlemsstaten, i enlighet med dess nationella rätt. Bedömningen av huruvida en handling omfattas av förordningens tidsmässiga tillämpningsområde utgör således just en rättslig kvalificering som ska göras av domstolen eller den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten och som inte kan kontrolleras i den verkställande medlemsstaten.

57. Av detta följer, enligt min mening, att den prövning av det tidsmässiga tillämpningsområdet som görs av den behöriga myndigheten eller domstolen i en medlemsstat omfattas av förbudet mot omprövning i sak av intyget om europeisk exekutionstitel.

58. Jag anser att denna slutsats finner stöd i den systematiska och teleologiska tolkningen av dessa bestämmelser.

2. Systematisk tolkning

59. Vad gäller det sammanhang i vilket artikel 21.2 i förordning nr 805/2004 ingår, ska det hållas i minnet att det följer av domstolens praxis att avskaffandet av exekvaturförfarandet genom artikel 5 i förordningen grundar sig på en tydlig behörighetsfördelning mellan domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och dem i den verkställande medlemsstaten.( 20 )

60. På detta sätt har unionslagstiftaren, samtidigt som den har begränsat den verkställande medlemsstatens befogenheter i fråga om möjligheten till omprövning av den dom eller officiella handling som intygats vara en europeisk exekutionstitel, också föreskrivit mekanismer i ursprungsmedlemsstaten som syftar till att gäldenären ska kunna bestrida detta intygande.

61. Såsom kommissionen har påpekat föreskrivs i artikel 10.1 i förordning nr 805/2004 att intyget om europeisk exekutionstitel, efter ansökan till den domstol som meddelat domen, antingen ska rättas eller återkallas. I artikel 25.3 i denna förordning föreskrivs dessutom att detta förfarande ska gälla i tillämpliga delar för intyg om europeisk exekutionstitel avseende officiella handlingar.

62. Särskilt noterar jag att det i artikel 10.1 i förordning nr 805/2004 uttryckligen föreskrivs att intyget får återkallas i ursprungsmedlemsstaten om det beviljades felaktigt med beaktande av de krav som fastställs i denna förordning. Mot denna bakgrund gäller, för det första, att det i förordningen inte finns någon begränsning av vilka grunder som kan ligga till grund för slutsatsen att ett intyg har utfärdats felaktigt. För det andra, såsom jag har framhållit, utgör prövningen av det tidsmässiga tillämpningsområdet en del av de villkor som den behöriga myndigheten eller domstolen har att pröva vid utfärdandet av intyg om europeisk exekutionstitel. Under dessa förhållanden anser jag att underlåtenhet att iaktta det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordningen är ett av de skäl som gör det möjligt att fastställa att ett intyg om europeisk exekutionstitel har utfärdats felaktigt.

63. Med andra ord är det endast domstolarna eller de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som får ompröva intygsbeslutet för att avgöra om det av någon anledning ska återkallas.

64. I detta avseende vill jag understryka att artikel 10.1 i förordning nr 805/2004 är det enda verktyg som en gäldenär förfogar över för att göra gällande att en officiell handling eller en dom felaktigt har intygats vara en europeisk exekutionstitel. Såsom framgår av skäl 10 i denna förordning är det emellertid ofrånkomligt att ett avskaffande av alla kontroller i verkställighetsmedlemsstaten bör åtföljas och vara beroende av att det finns en tillräcklig garanti för att rätten att gå i svaromål iakttas. Under dessa omständigheter anser jag att begreppet ”felaktigt beviljande”, som gör det möjligt för domstolen i ursprungsmedlemsstaten att återkalla intyget, ska tolkas extensivt.

65. Denna möjlighet till återkallelse kompletteras av en annan mekanism i verkställighetsmedlemsstaten, som syftar till att gäldenären, när återkallelse av intygandet har begärts, ska kunna ansöka om begränsning eller vilandeförklaring av verkställighetsförfarandet, i enlighet med artikel 23 i förordning nr 805/2004.

66. I detta avseende är möjligheten för gäldenären att få verkställighetsförfarandet vilandeförklarat underkastad restriktiva villkor. För det första är den knuten till att gäldenären har inlett ett rättsligt förfarande i ursprungsmedlemsstaten som avser antingen den dom eller den officiella handling som är föremål för intygandet, eller återkallelse eller rättelse av den europeiska exekutionstiteln. För det andra förutsätter den att det föreligger ”exceptionella omständigheter”, varvid detta villkor enligt rättspraxis ska tolkas restriktivt.( 21 ) I detta avseende vill jag emellertid understryka att en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, där det är uppenbart för domstolen i den verkställande medlemsstaten att tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 inte har iakttagits, bör kunna omfattas av begreppet ”exceptionella omständigheter” och motivera en mindre strikt tillämpning av domstolens restriktiva praxis i fråga om detta begrepp.

67. Såsom kommissionen gjort gällande visar en genomgång av dessa bestämmelser att unionslagstiftaren, när den antog förordning nr 805/2004, beaktade att intygandet kan ha skett felaktigt, och valde att avhjälpa detta genom att föreskriva en möjlighet för gäldenären att begära återkallelse av intyget i ursprungsmedlemsstaten och, samtidigt, att begära vilandeförklaring av verkställigheten i verkställighetsmedlemsstaten.

68. Enligt min mening framgår det således tydligt av den allmänna systematiken i förordning nr 805/2004 att bedömningen av förordningens tidsmässiga tillämpningsområde endast kan kontrolleras i ursprungsmedlemsstaten, genom de förfaranden som står gäldenären till buds för att göra gällande att intyget har utfärdats felaktigt. Följaktligen, och med beaktande av den strikta behörighetsfördelning som görs i förordningen, är det enligt den allmänna systematiken i densamma inte möjligt att göra en sådan omprövning i den verkställande medlemsstaten.

3. Teleologisk tolkning

69. Vad gäller det mål som eftersträvas med förordning nr 805/2004 vill jag erinra om att det har sin bakgrund i det program som rådet antog år 2000 efter mötet i Tammerfors, i syfte att genomföra principen om ömsesidigt erkännande, särskilt genom att avskaffa de mellanliggande åtgärder som föregår verkställighet i den medlemsstat där denna begärs.( 22 ) Tanken var att på ett konkret sätt underlätta för borgenärerna genom att göra det möjligt för dem att utverka skyndsam och effektiv verkställighet utomlands, utan inblandning av de rättsliga myndigheterna i den medlemsstat där verkställigheten begärs, med den tidsåtgång och de kostnader som detta innebär.( 23 )

70. Förordning nr 805/2004 har således till syfte att införa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, vilket, genom att det fastställs miniminormer, ska möjliggöra fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar i alla medlemsstater.( 24 ) En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel av den domstol som har meddelat domen ska i fråga om verkställighet behandlas som om den hade meddelats i den medlemsstat där verkställighet begärs, utan att det krävs någon verkställighetsförklaring genom ett exekvaturförfarande.( 25 ) Samma sak gäller för förlikningar inför domstol( 26 ) och officiella handlingar( 27 ).

71. Domstolen har således slagit fast att det framgår av artiklarna 1 och 5 jämförda med skälen 8, 10, 11 och 18 i förordning nr 805/2004, att förordningen syftar till att, med iakttagande av det ömsesidiga förtroende för rättskipningen i medlemsstaterna som ligger till grund för behörighetsfördelningen mellan å ena sidan domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och å andra sidan domstolarna och myndigheterna i den verkställande medlemsstaten, säkerställa fri rörlighet för bland annat domar som rör obestridda fordringar, och att påskynda och förenkla verkställigheten av dessa domar genom att avskaffa det förfarande som syftar till att göra dessa domar verkställbara, samtidigt som rätten att gå i svaromål iakttas.( 28 )

72. Att tillåta en kontroll av efterlevnaden av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 i den verkställande medlemsstaten skulle enligt min mening således klart strida mot detta syfte, eftersom det skulle leda till ett återinförande av den systematiska kontrollen i denna medlemsstat av det i ursprungsmedlemsstaten utfärdade intyget om europeisk exekutionstitel, vid sidan av de förfaranden som föreskrivs i denna förordning och trots det uttryckliga förbudet mot omprövning i sak som den innehåller.

73. Detta gäller i än högre grad eftersom inrättandet av ett sådant system för fri rörlighet för domar som rör obestridda fordringar vilar på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna vad gäller iakttagandet av unionsrättens genomförande. Mer precist, såsom anges i skäl 18 i förordning nr 805/2004, motiverar det ömsesidiga förtroendet för rättskipningen i medlemsstaterna att en domstol i en medlemsstat bedömer att alla villkor för ett intyg om en europeisk exekutionstitel är uppfyllda, i syfte att göra det möjligt att verkställa en dom i alla övriga medlemsstater

74. Därutöver visar avsaknaden av en ordre public-bestämmelse i förordningen, som skulle ge verkställighetsmedlemsstaten möjlighet att underlåta att verkställa en dom, förlikning inför domstol eller officiell handling som har intygats vara en europeisk exekutionstitel, att denna fria rörlighet är grundad på en särskilt hög grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna.

75. Med andra ord är det just principen om ömsesidigt förtroende som motiverar dels att ursprungsmedlemsstaten har exklusiv behörighet att rätta eller återkalla en europeisk exekutionstitel, dels att domstolen i den verkställande medlemsstaten är skyldig att betrakta ett intyg om europeisk exekutionstitel som giltigt samt är förhindrad att kontrollera dess lagenlighet, även om intyget – på grund av ett uppenbart åsidosättande av det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordning nr 805/2004 – inte borde ha utfärdats.

76. Av det ovanstående följer att såväl ordalydelsen i artikel 21.2 och artikel 25 i förordning nr 805/2004 som det sammanhang i vilket bestämmelserna förekommer och de mål som eftersträvas med den rättsakt som de ingår i, visar att nämnda bestämmelser utgör hinder för att intyget om att en officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel kan omprövas i den verkställande medlemsstaten när, med hänsyn till dagen för handlingens upprättande, det tidsmässiga tillämpningsområdet för denna förordning uppenbart inte har iakttagits.

V. Förslag till avgörande

77. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som ställts av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) på följande sätt:

Artikel 21.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, jämförd med artikel 25 i samma förordning,

ska tolkas så,

att det inte är tillåtet att i verkställighetsmedlemsstaten ompröva ett intyg, utfärdat av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten med hjälp av formuläret i bilaga III till samma förordning, om att en verkställbar officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, när det, med hänsyn till dagen för handlingens upprättande, är uppenbart att förordningens tidsmässiga tillämpningsområde inte har iakttagits.

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

3 Genomfört genom rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15).

5 Det enda skäl som föreskrivs i artikel 21.1 i förordning nr 805/2004 för att vägra verkställighet av en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel är att domen är oförenligt med en tidigare dom. Detta skäl är för övrigt inte tillämpligt på officiella handlingar, se artikel 25.3 i förordningen.

6 I enlighet med 54c § punkt 1 i lagen om verkställighetsförfaranden.

7 (EGT L 299, 1972, s. 32) (nedan kallad Brysselkonventionen).

8 Det ska klargöras att förordning nr 805/2004, enligt dess artikel 33, var i kraft vid tidpunkten för utfärdandet av intyget om att den aktuella officiella handlingen utgör en europeisk exekutionstitel. Frågan i förevarande fall är således inte huruvida artikel 33 i förordningen har iakttagits. I artikel 26 i förordningen föreskrivs däremot att förordningen endast ska tillämpas på handlingar som formellt upprättats eller registrerats som officiella handlingar efter förordningens ikraftträdande. Det är således denna bestämmelse, som syftar till att tidsmässigt begränsa de handlingar som kan intygas vara europeiska exekutionstitlar, som är aktuell i förevarande mål.

9 Se, bland annat, Yessiou-Faltsi, P., ”The European Enforcement Order after Five Years of Experience in Greece”, Revue Hellénique de Droit International , 2008, vol. 61, s. 735, 742 och 743 (grekiska avgöranden som intygats vara europeiska exekutionstitlar före den 21 oktober 2005); tribunal d’arrondissement (Luxembourg) (civil) (Distriktsdomstolen i Luxemburg (tvistemålsavdelningen)), tredje kammaren, dom i särskilt förfarande om tredje mansutmätning, nr 37/2015, tillgänglig via https://justice.public.lu/fr/jurisprudence/juridictions-judiciaires.html (europeisk exekutionstitel utfärdad i Frankrike 2012 med stöd av ett interimistiskt beslut meddelat 2003); samt Oberlandesgericht München (Regionala överdomstolen i Munchen, Tyskland), beslut av den 30 april 2007, 6 W 687/07, NJW-RR, 2007, s. 1582 och 1583 (förordningens otillämplighet på ett beslut om rättegångskostnader meddelat den 2 mars 2005).

10 Artikel 33 i förordning nr 805/2004.

11 Se även Huet, A., ”Titre exécutoire européen”, Répertoire de droit européen , Dalloz, augusti 2006, punkt 7.

12 Se, analogt, vad gäller avgränsningen i tiden ( ratione temporis ) av Bryssel I- förordningen och Bryssel Ia-förordningen, dom av den 6 juni 2019, Weil (C‑361/18, EU:C:2019:473, punkt 24).

13 Artikel 1 i förordning nr 805/2004.

14 Dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey (C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 33), och dom av den 27 november 2025, Manuel Costa Filhos (C‑643/24, EU:C:2025:923, punkt 37).

15 Se, bland annat, följande språkversioner: den grekiska (”Σε καμία περίπτωση”), den spanska (”en ningún caso”), den franska (”en aucun cas”), den italienska (”in nessun caso”), den nederländska (”in geen geval”), den polska (”w żadnych okolicznościach”), den portugisiska (”em caso algum”), den rumänska (”în niciun caz ”) och den engelska (”under no circumstances”).

16 Se artikel 22.2 i förslaget till rådets förordning om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, [KOM(2002) 159 slutlig], s. 3.

17 Se, bland annat, artikel 29 i Brysselkonventionen och artikel 52 i Bryssel Ia-förordningen.

18 Se, bland annat, dom av den 28 mars 2000, Krombach (C‑7/98, EU:C:2000:164, punkt 36), och, senast, dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol (C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

19 Dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey (C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 41).

20 Dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey (C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 41), och dom av den 27 november 2025, Manuel Costa Filhos (C‑643/24, EU:C:2025:923, punkt 40).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey (C‑393/21, EU:C:2023:104, punkterna 34 och 35).

22 Se skäl 8 i förordning nr 805/2004 och rådets meddelande (2001/C 12/01), ”Utkast till åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område” (EGT C 12, 2001, s. 1 och 5).

23 Se skälen 8 och 9 i förordning nr 805/2004.

24 Artikel 1 i förordning nr 805/2004.

25 Artikel 5 i förordning nr 805/2004.

26 Artikel 24.2 i förordning nr 805/2004.

27 Artikel 25.2 i förordning nr 805/2004.

28 Dom av den 27 november 2025, Manuel Costa Filhos (C‑643/24, EU:C:2025:923, punkt 53). Se även dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey (C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 45).