Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 12 februari 2026

1 Originalspråk: franska.

2 EUT C 202, 2016, s. 266.

3 Arbetsordningen för EESK antogs vid plenarsession den 17 juli 2002 (EGT L 268, 2002, s. 1) på grundval av artikel 260.2 fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och trädde i kraft den 1 augusti 2002. 2012 års version av ledamotsstadgan för EESK, som vidare är tillämplig på tvisten i det nationella målet, antogs på grundval av artikel 13 FEU, artiklarna 300, 301, 302 och 304 FEUF, bestämmelserna i kapitel IV i protokollet om immunitet och privilegier samt nämnda arbetsordning för EESK.

4 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 1416/2013 av den 17 december 2013 (EUT L 353, 2013, s. 24) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna)

5 Som ingicks i Wien den 18 april 1961 och trädde i kraft den 24 april 1964 (United Nations Treaty Series, vol. 500, s. 95).

6 C‑502/19, EU:C:2019:1115 (nedan kallad domen i målet Junqueras Vies).

7 Se dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./parlamentet och rådet (Mobilitetspaketet) ( C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 904).

8 Se dom av den 9 juli 1987, Tyskland m.fl./kommissionen ( 281/85, 283/85–285/85 och 287/85, EU:C:1987:351, punkt 38).

9 Vid tidpunkten för angiven rättspraxis hade EESK inte någon rådgivande roll med avseende på parlamentet, vilket förklarar att detta organ inte anges i de berörda domarna. Från och med ikraftträdandet av de nuvarande fördragen föreskrivs i artikel 304 FEUF uttryckligen att parlamentet får höra EESK, vilket vidgar räckvidden för den rådgivande funktion som denna kommitté har.

10 Europaparlamentets och rådet förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1), i dess lydelse vid tiden för de gärningar som den tilltalade anklagas för i det nationella målet.

11 Se, exempelvis, avsnitt VI i Slutligt antagande (EU, Euratom) 2020/227 av Europeiska unionens årliga budget för budgetåret 2020 (EUT L, 2020/227).

12 Smismans, S., Law, Legitimacy, and European Governance. Functional Participation in Social Regulation, Oxford, Oxford University Press, 2004, s. 131.

13 EUT L 139, 2019, s. 15.

14 Även om EESK:s ledamöter utnämns personligen i enlighet med fördragen, utövar de sina uppgifter utefter intresset för de grupper som de företräder (se, för ett liknande resonemang, Klamert, M., Artikel 300, i Kellerbauer, M., Klamert, M., Tomkin, J (utgivare), The EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights, Oxford, Oxford University Press, 2019, s. 1954–1958).

15 Bernard, N., Laval, C., Nys, A., Le Comité économique et social, Édition de l’Université de Bruxelles, Bryssel, 1972, s. 109.

16 Se, för ett liknande resonemang och analogt, i fråga om yttre förbindelser, dom av den 30 juni 1993, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑181/91 och C‑248/91, EU:C:1993:271 punkt 12), och dom av den 20 maj 2008, kommissionen/rådet ( C‑91/05, EU:C:2008:288, punkt 61).

17 En akt ska tilldelas en institution, ett organ eller en organisation i Europeiska unionen med hänsyn till dess innehåll och de omständigheter under vilka den antagits (se dom av den 14 juli 2022, parlamentet/rådet (Europeiska arbetsmyndighetens säte), C‑743/19, EU:C:2022:569, punkt 29).

18 Se dom av den 17 november 1983, Merck ( 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12), och dom av den 1 augusti 2025, Alace och Canpelli ( C‑758/24 och C‑759/24, EU:C:2025:591, punkt 91).

19 Se punkt 27 ovan.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2021, LR Ģenerālprokuratūra ( C‑3/20, EU:C:2021:969, punkt 43) där det hänvisas till generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i det målet (EU:C:2021:344, punkt 56).

21 Se, för ett liknande resonemang, Becker, U., Artikel 343 [Vorrechte und Befreiungen], i Becker, U., Hatje, A., Schoo, J., Schwarze, J (utgivare), EU-Kommentar, cit., s. 3303.

22 Se domen i målet Junqueras Vies, punkt 76.

23 EUT C 202, 2016, s. 266.

24 Jag framhåller således att lydelsen av artikel 10 i protokollet, vilken är identisk med artikel 11 i 1965 års version, aldrig har ändrats och därför nu inte kan ge upphov till någon annorlunda tolkning.

25 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 19), och dom av den 30 november 2021, LR Ģenerālprokuratūra ( C‑3/20, EU:C:2021:969, punkt 57).

26 I punkterna 81 och 87 i domen i målet Junqueras Vies underströk domstolen att man för den händelse att den hänskjutande domstolen finner att häktningen ska bestå därvid så snart som möjligt måste ansöka om hävande av denna immunitet.

27 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Junqueras Vies, punkt 63.

28 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Junqueras Vies, punkterna 64 och 65.

29 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Junqueras Vies, punkterna 85 och 86 samt där angiven rättspraxis.

30 Se punkterna 35–45 ovan.

31 Se Europadomstolens dom av den 18 februari 1999, Waite och Kennedy/Tyskland (CE:ECHR:1999:0218JUD002608394, § 63).

32 Duxbury, A., Intersections between Diplomatic Immunities and the Immunities of International Organizations, i Behrens, P. (utgivare), Diplomatic Law in a New Millennium, Oxford, Oxford University Press, 2017, s. 298.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2021, LR Ģenerālprokuratūra ( C‑3/20, EU:C:2021:969, punkt 43).

34 Se dom meddelad av Internationella domstolen 24 maj 1980, affaire relative au personnel diplomatique et consulaire des États-Unis à Téhéran (Förenta staterna/Iran), punkt 79.

35 Se, för ett liknande resonemang, Duquet, S., EU Diplomatic Law, Oxford, Oxford University Press, 2022, s. 266.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv), C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkt 103).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ ( C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

38 Se, för ett liknande resonemang, Schmidt, C., Le Protocole sur les privilèges et immunités des Communautés européennes. Commentaire de l’artikel 218 du Traité de Rome et de l’artikel 28, premier alinéa, du traité de fusion, i Cahiers de droit européen, nr 1 och 2, 1991, s. 67–100, särskilt s. 80.

39 Se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19), och dom av den 1 augusti 2025, BAJI Trans ( C‑544/23, EU:C:2025:614, punkt 49).

40 Se dom av den 29 juli 2024, protectus ( C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

41 Se dom av den 12 juni 2003, Schmidberger ( C‑112/00, EU:C:2003:333, punkt 74), och dom av den 14 oktober 2004 (Omega, C‑36/02, EU:C:2004:614, punkt 35).

42 Se, för ett liknande resonemang, negativ skyldighet att inte kränka de grundläggande rättigheter som skyddas i denna rättsordning till följd av dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkterna 42 och 43).

43 Se dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 37).

44 Se dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv) ( C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkt 103).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2024, Planistat Europe och Charlot/kommissionen ( C‑363/22 P, EU:C:2024:20, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

46 Se dom av den 12 juli 2011, kommissionen/Q ( T‑80/09 P, EU:T:2011:347, punkt 66 och där angiven rättspraxis), och dom av den 9 april 2025, HF/parlamentet ( T‑565/22, EU:T:2025:384, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

47 Sålunda har Europadomstolen i fråga om immunitet mot nationella rättsliga förfaranden fastställt att gärningar som utgör sexuella trakasserier i avsaknad av varje utövande av offentliga maktbefogenheter … aldrig får … passera med motiveringen att de äventyrar statens intressen …, se Europadomstolens dom av den 23 mars 2010, Cudak mot Litauen (CE:ECHR:2010:0323JUD001586902, § 72).

48 EUT L 110, 2019, s. 77.

49 I enlighet med Wienkonventionen är den medlemsstat i vilken en person har sin hemvist, i överensstämmelse med internationell rätt, den sändande staten, och i förevarande mål därmed den stat i vilken den tilltalade i det nationella målet är medborgare.

50 Se fotnot 3 ovan.