6. Artikel 2.1 i Europaparlaments och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1) (nedan kallat MKB-direktivet) föreskriver följande:

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

LAILA MEDINA

föredraget den 18 december 2025( 1 )

Mål C ‑ 151/25 [Viaudret ( i )]

F.B.

mot

Région wallonne,

intervenienter:

Parc éolien de Leuze-en-Hainaut SA,

e-NosVents SA,

Electrabel SA

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien)

” Begäran om förhandsavgörande – Århuskonventionen – Artikel 6 – Allmänhetens deltagande – Artikel 6.1 – Punkterna 20 och 22 i bilaga I – Artikel 6.10 – Omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för verksamheten – Förlängning av giltighetstiden för ett tillstånd för uppförande och drift av en vindparksanläggning – Skyldighet att underställa denna fas av förlängningen allmänhetens deltagande ”

I. Inledning

1. Århuskonventionen( 2 ) har hyllats som ”den mest ambitiösa satsningen inom miljödemokrati som gjorts under Förenta nationernas överinseende”.( 3 ) I Lucca-deklarationen, som antogs vid det första mötet mellan parterna till Århuskonventionen, beskrivs konventionen som ”ett genombrott för deltagande demokrati”.( 4 )

2. Århuskonventionen vilar på tre pelare: tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsfattande och tillgång till rättslig prövning, som var för sig genomför en av tre miljörättsliga processuella rättigheter.( 5 ) Av dessa tre rättigheter är den ”mest uppenbart demokratiska”( 6 ) allmänhetens rätt att delta i beslutsfattandet i miljöfrågor. Denna rättighet bidrar till ett av målen i Århuskonventionen, nämligen, som anges i det tionde skälet, att gynna ansvarstagande och öppenhet i beslutsprocesser och att stärka allmänhetens stöd för beslut om miljön.( 7 )

3. Förevarande mål väcker frågan huruvida ett beslut om att förlänga ett miljötillstånd med tio år för en verksamhet som omfattas av artikel 6.1 a i Århuskonventionen kräver allmänhetens deltagande och huruvida artikel 6 i konventionen utgör hinder för nationell lagstiftning som inte föreskriver allmänhetens deltagande för en sådan förlängning. Det ger domstolen möjlighet att tolka artikel 6.10 i Århuskonventionen, enligt vilken bestämmelserna i punkterna 2–9 i artikel 6 också ska tillämpas i lämpliga fall när en myndighet omprövar eller uppdaterar villkoren för den verksamhet som avses i punkt 1. I synnerhet ska den ta ställning till frågan om förlängningen av giltighetstiden för tillstånd för en verksamhet som omfattas av artikel 6.1 a ska anses utgöra en omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för verksamheten i fråga och därför kräver allmänhetens deltagande när så anses lämpligt.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Internationell rätt

4. Artikel 6 i Århuskonventionen, med rubriken ”Allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter”, föreskriver i punkterna 1 och 10:

”1. Varje part

a) skall tillämpa bestämmelserna i denna artikel i fråga om beslut om huruvida sådana föreslagna verksamheter som anges i bilaga I skall tillåtas,

b) skall i enlighet med sin nationella rätt även tillämpa bestämmelserna i denna artikel på beslut om föreslagna verksamheter som inte anges i bilaga I och som kan ha betydande påverkan på miljön. Parten skall för detta ändamål avgöra om den föreslagna verksamheten omfattas av dessa bestämmelser, och

…

10. Varje part skall se till att bestämmelserna i punkterna 2–9 i denna artikel också tillämpas [i lämpliga fall] när en myndighet omprövar eller uppdaterar villkoren för den verksamhet som avses i punkt 1.”

5. Bilaga I till Århuskonventionen innehåller en förteckning över verksamheter som avses i artikel 6.1 a. Punkterna 20 och 22 i bilaga I till Århuskonventionen har följande lydelse:

”20. All verksamhet som inte anges i punkterna 1–19, men där allmänhetens deltagande är föreskrivet enligt ett förfarande för bedömning av miljöpåverkan i enlighet med den nationella lagstiftningen.

…

22. Varje förändring eller utökning av verksamheter som i sig uppfyller de kriterier eller gränsvärden som anges i denna bilaga skall omfattas av artikel 6.1 a i denna konvention. Varje annan förändring eller utökning av verksamheter skall omfattas av artikel 6.1 b i denna konvention.”

B. Unionsrätt

6. Artikel 2.1 i Europaparlaments och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1) (nedan kallat MKB-direktivet) föreskriver följande:

”Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av deras art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges. Dessa projekt anges i artikel 4.”

7. Artikel 4.1 och 2 i MKB-direktivet anger följande:

”1. Om inte annat följer av artikel 2.4 ska projekt som redovisas i bilaga I bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10.

2. Om inte annat följer av artikel 2.4 ska medlemsstaterna när det gäller projekt som redovisas i bilaga II bestämma om projektet ska bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10. …

…”

8. I bilaga II till MKB-direktivet anges de projekt som avses i artikel 4.2 däri. Punkt 3 i denna bilaga, med rubriken ”Anläggningar för energiproduktion”, innefattar led i):

”Anläggningar för utnyttjande av vindkraft för energiproduktion (grupper av vindkraftverk).”

C. Nationell rätt

9. Genom att komplettera den första meningen i artikel 50.1 i décret relatif au permis d’environnement (dekret om miljötillstånd) av den 11 mars 1999 ( Moniteur belge av den 8 juni 1999, s. 21114) (nedan kallad dekretet om miljötillstånd), som föreskriver en maximal giltighetstid på 20 år för ett miljötillstånd, anges i artikel 89 i décret du 23 juin 2016 modifiant le code de l’environnement, le code de l’eau et divers décrets en matière de déchets et de permis d’environnement (dekret av den 23 juni 2016 om ändring av miljölagen, vattenlagen och olika dekret om avfall och miljötillstånd) (nedan kallat dekretet av den 23 juni 2016) anger att den längsta giltighetstiden för ett vindkraftverk är 30 år.

10. Enligt artikel 109 första stycket i dekretet av den 23 juni 2016 är ändringen avseende den längsta giltighetstiden om 30 år för ett miljötillstånd för vindkraftverk tillämplig på ansökningar som gjorts efter ikraftträdandet av detta dekret, det vill säga efter den 1 augusti 2016. Beträffande tillstånd som var giltiga före den 1 augusti 2016 följer det av den andra stycket i artikel 109 i detta dekret att de kan förlängas en gång med en tid om högst 10 år.

11. Dessa bestämmelser har genomförts genom arrêté du Gouvernement wallon du 20 avril 2017 modifiant l’arrêté du Gouvernement wallon du 4 juillet 2002 relatif à la procédure et à diverses mesures d’exécution du décret du 11 mars 1999 relatif au permis d’environnement et portant exécution des articles 108 och 109 du décret du 23 juin 2016 modifiant le ode de l’environnement, le ode de l’eau et divers décrets en matière de déchets et de permis d’environnement (den vallonska regeringens förordning av den 20 april 2017 om ändring av den vallonska regeringens förordning av den 4 juli 2002 om förfarandet och olika genomförandeåtgärder för [dekretet om miljötillstånd] och om genomförande av artiklarna 108 och 109 i [dekretet av den 23 juni 2016]) (nedan kallad förordningen av den 20 april 2017).

12. Bestämmelserna som angetts i punkterna 10 och 11 ovan föreskriver inte allmänhetens deltagande i det relevanta beslutsfattandet.

III. De faktiska omständigheterna, det nationella målet och tolkningsfrågorna

13. Den 28 augusti 2009 beviljades bolaget med begränsat ansvar Parc éolien de Leuze-en-Hainaut (PELZ) SA ett första kombinerat tillstånd( 8 ) för uppförande och drift av en vindkraftspark bestående av tio vindkraftverk i kommunen Leuze-en-Hainaut (Belgien) (nedan kallad vindkraftsparken). På grundval av detta tillstånd uppfördes vindkraftsparken och togs i drift. Tillståndet ogiltigförklarades den 16 april 2014 av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) och, efter ytterligare prövning, utfärdades den 8 september 2014 ett nytt tillstånd som i sin tur ogiltigförklarades den 25 januari 2017. Slutligen, efter en ny prövning, beviljades ett nytt tillstånd den 6 juni 2017 för en period av 20 år från den 28 augusti 2009 till den 28 augusti 2029.

14. Den 2 april 2020 fattade en teknisk tjänsteman, på begäran av en av vindkraftsparkens operatörer, ett beslut om att förlänga giltighetstiden för tillståndet av den 6 juni 2017 (vad gäller den del som avser miljötillståndet) med tio år, det vill säga till den 28 augusti 2039 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

15. F.B., sökande i målet vid den nationella domstolen, som är bosatt i det område där vindkraftsparken är belägen, har vid den nationella domstolen väckt talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

16. Svarande i målet vid den nationella domstolen är Région wallonne (Regionen Vallonien). Bolagen Parc éolien de Leuze-en-Hainaut, e-NosVents SA och Electrabel SA har beviljats rätt att intervenera i målet.

17. I sin ansökan har F.B. bland annat som grund åberopat överträdelse av artikel 6.10 i Århuskonventionen. Han har gjort gällande att den godkända vindkraftsparken omfattas av artikel 6.1 a i denna konvention. Han gör gällande att beslutet att ändra driftsvillkoren borde ha föregåtts av en fas för allmänhetens deltagande. Underlåtenheten att ha ett sådant förfarande gör det omtvistade beslutet rättsstridigt.

18. Svaranden har gjort gällande att mot bakgrund av definitionen av begreppen ”projekt” och ”tillstånd för projekt” i artikel 1.2 a respektive c i MKB-direktivet är det omtvistade beslutet, som endast förlänger miljötillståndets giltighetstid, inte ett beslut om godkännande av ett projekt.

19. Intervenienterna i målet vid den nationella domstolen har gjort gällande att förlängningen av giltighetstiden för ett kombinerat tillstånd enligt artikel 109 andra stycket i dekretet av den 23 juni 2016 inte omfattas av bilaga I till Århuskonventionen. De hävdar att varken denna bestämmelse eller dess genomförande genom beslutet av den 20 april 2017 kräver att förlängningen av giltighetstiden för tillstånd för vindkraftsparker som beviljats före den 1 augusti 2016 ska vara föremål för en miljökonsekvensbedömning (MBK). Denna omständighet utesluter tillämpningen av artikel 6.10 i Århuskonventionen.

20. Sökanden har genmält att MKB-direktivet är irrelevant eftersom han inte har påstått att det direktivet har överträtts. Han har gjort gällande att när förfarandet för beslutsfattandet avseende en verksamhet omfattar en fas för allmänhetens deltagande enligt artikel 6.1 a i Århuskonventionen, bör varje förfarande genom vilket en myndighet senare omprövar eller uppdaterar driftsvillkoren för verksamheten innefatta en sådan fas. Genom att inte kräva en fas för allmänhetens deltagande i beslutsprocessen underlät förvaltningen att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

21. Sökanden har också tillbakavisat den invändning som framförts av svaranden och intervenienterna att hans talan har väckts för sent. Han har gjort gällande att det omtvistade beslutet borde ha föranlett ett offentligt samråd och därmed en anmälan enligt artikel D.29–22.2 i bok I i code de l’environnement (miljölagen) för att fastställa tidsfristen för att väcka talan.

22. Den hänskjutande domstolen noterar att beslutet av den 20 april 2017 föregicks av ett yttrande från lagstiftningsavdelningen vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen). Enligt detta yttrande innebär ett beslut om förlängning av giltighetstiden för ett tillstånd som beviljats för en verksamhet som förtecknas i bilaga I till Århuskonventionen – eller som anses kunna ha en betydande inverkan på miljön – en ändring av villkoren för verksamheten och omfattas av artikel 6.10 i konventionen. I yttrandet drogs därför slutsatsen att beslutet i fråga måste bli föremål för ett förfarande för allmänhetens deltagande i enlighet med artikel 6.2–6.9 i Århuskonventionen.

23. Den vallonska regeringen följde dock inte detta yttrande. Avsaknaden av ett krav på genomförande av ett förfarande för allmänhetens deltagande var enligt dess uppfattning i huvudsak motiverat av behovet att undvika diskriminering mellan de gamla tillstånden (beviljade för maximalt 20 år) och de nya tillstånden (beviljade för högst 30 år). En annan motivering var att allmänheten redan hade uttryckt sina åsikter om projektet, oavsett dess varaktighet, och att villkoren för bedrivande av verksamheten inte hade förändrats.

24. Den hänskjutande domstolen har påpekat att det inte är omtvistat att tillståndet för vindkraftsparken i fråga omfattas av artikel 6.1 a i Århuskonventionen, jämförd med punkt 20 i bilaga I till denna. Frågan är snarare om det angripna beslutet, det vill säga beslutet om förlängning av detta tillstånd, också kräver en fas för allmänhetens deltagande.

25. Så skulle vara fallet om beslutet är att förlänga ett tillstånd som kan klassificeras som något av följande:

– – ett tillstånd för en verksamhet som omfattas av artikel 6.1 a i Århuskonventionen och punkt 20 i bilaga I till denna, eller till och med en förändring eller utökning av denna verksamhet enligt punkt 22 i den bilagan

– – ett tillstånd för en verksamhet som inte förtecknas i bilaga I till Århuskonventionen men som kan ha en betydande inverkan på miljön i den mening som avses i artikel 6.1 b i den konventionen, eller

– – ett beslut om omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för en verksamhet som omfattas av artikel 6.1 i Århuskonventionen i den mening som avses i artikel 6.10 i den konventionen.

26. Under dessa omständigheter beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande:

”Inom ramen för en rättslig reglering, där [driften] av en verksamhet som omfattas av bilaga I till Århuskonventionen har beviljats drifttillstånd i högst 20 år,

1) ska artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen samt punkterna 20 och 22 i bilaga I till konventionen tolkas så, att ett beslut att med 10 år förlänga [driften] av den verksamhet som ursprungligen beviljats tillstånd i 20 år ska bli föremål för ett deltagande från allmänhetens sida?

2) ska artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen tolkas så, att en rättslig reglering, enligt vilken förfarandet för att förlänga verksamhetens drift med 10 år aldrig medför ett deltagande från allmänhetens sida, inte är förenlig med nämnda artikel?”

27. F.B., Electrabel, den belgiska regeringen och Europeiska kommissionen har gett in skriftliga yttranden.

IV. Bedömning

28. Genom sina frågor vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida artikel 6.1 i Århuskonventionen, jämförd med punkterna 20 och 22 i bilaga I till konventionen, eller artikel 6.10 i Århuskonventionen ska tolkas så, att allmänhetens deltagande krävs innan ett beslut antas om att förlänga driften av en vindkraftspark, som ursprungligen beviljats tillstånd för 20 år, med ytterligare 10 år. Den frågar också om dessa bestämmelser utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken beslutsprocessen för att förlänga den aktuella verksamheten med tio år inte innefattar en fas för allmänhetens deltagande.

29. Den hänskjutande domstolens frågor har väckts inom ramen för en talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet som väckts av F.B., en boende i det område där vindkraftsparken är belägen och som kritiserar underlåtenheten att ha en fas för allmänhetens deltagande.

30. Inledningsvis bör det påpekas att bestämmelserna i Århuskonventionen, som undertecknats av gemenskapen och därefter godkänts genom rådets beslut 2005/370/EG( 9 ), utgör en integrerad del av EU:s rättsordning.( 10 ) Som kommissionen har påpekat i sina skriftliga inlagor måste Europeiska unionen och medlemsstaterna därför uppfylla de skyldigheter som följer av Århuskonventionen, närmare bestämt de skyldigheter som följer av dess artikel 6 om allmänhetens deltagande.

31. Det framgår tydligt av begäran om förhandsavgörande att det ursprungliga tillståndet för den aktuella verksamheten (vindkraftsparken) kräver anordnande av allmänhetens deltagande. Denna verksamhet omfattas av artikel 6.1 a i Århuskonventionen, jämförd med punkt 20 i bilaga I till konventionen. I punkt 20 i bilaga I utvidgas kraven på allmänhetens deltagande i artikel 6 i Århuskonventionen till att omfatta alla verksamheter för vilka nationell lagstiftning föreskriver allmänhetens deltagande i ett förfarande för miljökonsekvensbedömning, vilket är fallet för den verksamhet som är i fråga i det nationella målet.( 11 )

32. Den verksamhet för vilken en miljökonsekvensbedömning krävs enligt nationell lagstiftning omfattas av MKB-direktivet( 12 ). I led i) i punkt 3 i bilaga II till MKB-direktivet anges ”anläggningar för utnyttjande av vindkraft för energiproduktion (grupper av vindkraftverk)” bland de projekt som avses i artikel 4.2 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna ska bestämma om projektet ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning.

33. Det omtvistade beslutet förlänger giltighetstiden för det ursprungliga tillståndet för en verksamhet som kräver allmänhetens deltagande (enligt MKB-direktivet och Århuskonventionen, som utgör en integrerad del av EU:s rättsordning).

34. Den tillämpliga lagstiftningen, på grundval av vilken det omtvistade beslutet om förlängning av giltighetstiden för verksamheten i fråga fattades, föreskriver dock inte någon fas för allmänhetens deltagande som en nödvändig förutsättning för det relevanta beslutsförfarandet.

35. Frågan är därför om allmänheten borde ha fått delta i fråga om förlängningen av ifrågavarande verksamhets giltighetstid i enlighet med Århuskonventionen.( 13 )

36. Den hänskjutande domstolen anser att tre rättsliga bestämmelser kan vara tillämpliga på förnyelsen av ett tillstånd för en verksamhet som godkänts enligt artikel 6.1 a i Århuskonventionen. Den första är att den bestämmelsen, jämförd med punkt 20 eller punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen, den andra är artikel 6.1 b i Århuskonventionen och den tredje är artikel 6.10 i samma konvention. Var och en av dessa bestämmelser avgör huruvida och under vilka förutsättningar det finns ett krav på en fas för allmänhetens deltagande.

37. Två rättsliga klassificeringar kan tillämpas på ett beslut att förlänga varaktigheten av en godkänd verksamhet. Den första är ett nytt beslut om att tillåta en föreslagen verksamhet i enlighet med, å ena sidan, artikel 6.1 a i Århuskonventionen, jämförd med punkt 20 i bilaga I till konventionen eller med punkt 22 i den bilagan (föreslagen verksamhet som förtecknas i bilaga I) eller, å andra sidan, artikel 6.1 b i Århuskonventionen (föreslagen verksamhet som inte förtecknas i bilaga I men som har en betydande inverkan på miljön). Enligt den andra klassificeringen är beslutet en omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för en verksamhet, enligt artikel 6.10 i Århuskonventionen.

A. Förnyelse av tillståndet som ett beslut om att tillåta en föreslagen verksamhet (artikel 6.1 a och b)

38. Artikel 6 i Århuskonventionen fastställer allmänhetens rätt att delta i beslutsprocessen för vissa verksamheter.

39. I artikel 6.1 a och b anges de kriterier som avgör vilka beslut som måste bli föremål för allmänhetens deltagande. De två leden är kopplade till varandra genom att de tar hänsyn till den potentiellt betydande inverkan som föreslagna verksamheter kan ha på miljön.( 14 ) Led a avser de verksamheter som förtecknas i bilaga I, vilka antas ha en potentiellt betydande inverkan på miljön. Led b föreskriver att bestämmelserna om allmänhetens deltagande också ska tillämpas, i enlighet med nationell lagstiftning, på beslut om föreslagna verksamheter som inte förtecknas i bilaga I men som ändå kan ha en betydande inverkan på miljön.

40. Vad gäller möjligheten att tillämpa den bestämmelsen har F.B. hävdat i huvudsak att förnyelsen av tillståndet för verksamheten i fråga måste betraktas som ett nytt beslut i förhållande till den verksamheten. Eftersom det ursprungliga tillståndet beviljades enligt artikel 6.1 a i Århuskonventionen, jämförd med punkt 20 i bilaga I till denna,( 15 ) bör förnyelsen av detta tillstånd, enligt honom, behandlas som ett nytt beslut och därmed ge upphov till allmänhetens deltagande. Alternativt skulle förnyelsen kunna betraktas som en utökning eller en förändring av den verksamheten enligt punkt 22 i bilaga I eller som ett beslut avseende en verksamhet som inte förtecknas i bilaga I men som kan ha en betydande inverkan på miljön.

1. Förnyelse av tillståndet som ett beslut om att tillåta en föreslagen verksamhet som förtecknas i bilaga I ( artikel 6. 1 a och punkt 20 i bilaga I)

41. Allmänhetens deltagande gäller, enligt artikel 6.1 a i Århuskonventionen, beslut om att tillåta de föreslagna verksamheter som förtecknas i bilaga I till konventionen.( 16 )

42. Som redan förklarats ovan( 17 ) utvidgar punkt 20 i bilaga I till Århuskonventionen artikel 6 till att omfatta alla verksamheter som inte omfattas av punkterna 1–19 i den bilagan, där allmänhetens deltagande i enlighet med nationell lagstiftning föreskrivs inom ramen för ett förfarande för miljökonsekvensbedömning.( 18 )

43. Bedömningen av om en verksamhet omfattas av punkt 20 i bilaga I till konventionen beror på tre faktorer, nämligen i) allmänhetens deltagande, ii) en miljökonsekvensbedömning inom ramen för vilken allmänheten deltar, och iii) nationell lagstiftning som föreskriver en miljökonsekvensbedömning.( 19 )

44. Om nationell lagstiftning inte kräver en miljökonsekvensbedömning för beviljande eller förnyelse av ett tillstånd, kan således inte enbart punkt 20 i bilaga I fastställa ett sådant krav.

45. Detta bekräftas av slutsatserna från Århuskonventionens efterlevnadskommitté (nedan kallad efterlevnadskommittén), av vilka det följer att beslutet att förlänga giltighetstiden för en verksamhet inte omfattas av punkt 20 i bilaga I till Århuskonventionen om ett miljökonsekvensbedömningsförfarande inte krävs enligt nationell lagstiftning för sådan förlängning.( 20 )

46. I målet vid den nationella domstolen framgår det tydligt att den nationella lagstiftningen föreskriver en miljökonsekvensbedömning för beviljande av det första tillståndet för en vindkraftspark. Som kommissionen i huvudsak har påpekat i sina skriftliga inlagor förefaller det dock inte krävas någon sådan bedömning för förnyelse av tillståndet.

47. Förnyelsen av det aktuella tillståndet kan därför inte anses falla inom tillämpningsområdet för artikel 6.1 a i Århuskonventionen, jämförd med punkt 20 i bilaga I till samma konvention.

2. Förnyelse av tillståndet som en förändring eller utökning av en verksamhet ( artikel 6. 1 a och punkt 22 i bilaga I)

48. Punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen utvidgar tillämpningsområdet för artikel 6 i Århuskonventionen till att omfatta varje förändring eller utökning av verksamheter, om en sådan förändring eller utökning i sig uppfyller de kriterier eller gränsvärden som anges i den bilagan. Alla andra förändringar eller utökningar av verksamheter som inte uppfyller de kriterier eller tröskelvärden som anges i bilagan omfattas av artikel 6.1 b i Århuskonventionen.

49. Frågan är huruvida begreppet ”förändring eller utökning” ska tolkas så, att det omfattar en ren förlängning av giltighetstiden för en verksamhet.

50. Eftersom den första meningen i punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen är i huvudsak lika med punkt 24 i bilaga I till MKB-direktivet( 21 ) ska det framhållas att enligt domstolens praxis ”framgår det av punktens lydelse och systematik att den avser de ändringar eller de utvidgningar av ett projekt som till sin art eller omfattning innebär liknande risker i fråga om miljöpåverkan som projektet i sig”.( 22 )

51. Domstolen förklarade att nationella åtgärder som medför att kärnkraftverkens tillstånd till industriell elproduktion ges en betydande förlängning på tio år, när dessa tillstånd tidigare hade varit begränsade till 40 år tillsammans med de omfattande renoveringsarbeten som krävs till följd av att kärnkraftverken är nedslitna och för att de ska uppfylla säkerhetsnormerna, var ”av jämförbar omfattning i fråga om risken för miljöpåverkan, som risken när kärnkraftverken ursprungligen sattes i drift”.( 23 )

52. På grundval av denna rättspraxis, och såsom kommissionen har gjort gällande i sina skriftliga inlagor, kan det hävdas att enbart förlängningen av giltighetstiden för ett tillstånd för en redan befintlig verksamhet, såsom den i målet vid den nationella domstolen, inte kan anses utgöra en förändring eller utökning av en verksamhet, om det inte föreligger några arbeten eller fysiska förändringar.

53. Domstolens dom i målet FCC Česká republika,( 24 ) som meddelades i samband med direktiv 2010/75, genom vilket kraven på allmänhetens deltagande på området industriella utsläpp genomförs, bekräftar denna tolkning. I samband med det direktivet ingår termen ”utvidgning” i definitionen av ”väsentlig ändring” i artikel 3.9 i direktiv 2010/75. Beviljandet av tillstånd för en ”väsentlig ändring” omfattas av allmänhetens deltagande enligt artikel 24.1 b i direktiv 2010/75. Med ”väsentlig ändring” avses en ”ändring av art eller funktion, eller en utvidgning , av en anläggning … som kan ha en betydande negativ inverkan på människors hälsa eller miljön” (min kursivering).

54. Domstolen har förklarat att ”enbart förlängningen av tiden för deponering av avfall inte i sig påverkar anläggningens omfattning eller lagringskapaciteten, såsom den framgår av det ursprungliga tillståndet, och således inte utgör en ”utvidgning” av anläggningen”.( 25 )

55. Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen – som enligt domstolens fasta praxis kan anses utgöra ett förklarande dokument som i förekommande fall kan beaktas tillsammans med andra relevanta omständigheter vid tolkningen av konventionen, även om de bedömningar som finns i vägledningen inte har någon bindande verkan och inte den normativa räckvidd som bestämmelserna i konventionen har( 26 )– bekräftar den tolkning enligt vilken punkt 22 i bilaga I till konventionen endast rör fysiska förändringar eller utökningar av verksamheter.( 27 )

56. När det gäller efterföljande administrativa förfaranden som avser föreslagna aktiviteter som omfattas av artikel 6.1 i Århuskonventionen är det inte den bestämmelsen tillsammans med punkt 22 i bilaga I till konventionen som är tillämplig, utan artikel 6.10 i samma konvention.( 28 )

57. Därför kan enbart förnyelsen av tillståndet i målet vid den nationella domstolen, som inte innebär någon fysisk förändring eller utökning av den aktuella verksamheten, inte betraktas som ett nytt beslut. Detta påverkar dock inte allmänhetens rätt att delta på grundval av en annan bestämmelse, nämligen artikel 6.10 i Århuskonventionen, som reglerar omprövningar och uppdateringar av verksamheter, vilket jag kommer att förklara i del B nedan.

58. 3. Förnyelsen av tillståndet som ett beslut som rör en verksamhet som har betydande inverkan på miljön (artikel 6.1 b i Århuskonventionen)

59. I artikel 6.1 b i Århuskonventionen anges att bestämmelserna i artikel 6 i konventionen om allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter ska tillämpas på beslut om föreslagna verksamheter som inte förtecknas i bilaga I till den konventionen och som kan ha en betydande inverkan på miljön.

60. Av ordalydelsen i artikel 6.1 b följer att parterna i Århuskonventionen avgör om kraven på allmänhetens deltagande är tillämpliga när den föreslagna verksamheten kan ha en betydande inverkan på miljön.( 29 )

61. Vad gäller förlängningen av den aktuella verksamhetens varaktighet är, så som kommissionen har påpekat i sitt skriftliga yttrande, bevisningen och informationen i handlingarna i målet inte tillräcklig för att fastställa huruvida den förlängningen kan anses vara en föreslagen verksamhet som kan ha en betydande inverkan på miljön.

62. Det ska också påpekas att punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen vidgar tillämpningsområdet för dess artikel 6.1 b till varje förändring eller utökning av verksamheter när sådan förändring eller utökning inte i sig uppfyller de kriterier eller gränsvärden som anges i bilaga I till konventionen.

63. Det framgår dock av analysen i tidigare avsnitt( 30 ) att ändringen eller utökningen av verksamheten enligt nämnda punkt 22 ska förstås som en fysisk ändring eller utökning, så att enbart förnyelsen av ett tillstånd – en förlängning av dess giltighetstid utan fysiska ändringar eller arbeten – inte klassificeras som en sådan förändring eller utökning.

64. Under dessa omständigheter verkar förnyelsen av det aktuella tillståndet inte vara som ett beslut som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6.1 b i Århuskonventionen, jämförd med punkt 22 i bilaga I till samma konvention.

B. Förnyelse av tillståndet som en omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för en verksamhet (artikel 6.10)

65. Artikel 6.10 i Århuskonventionen kräver att kraven på allmänhetens deltagande tillämpas när en offentlig myndighet ”omprövar eller uppdaterar villkoren för den verksamhet” som har godkänts enligt punkt 1 i den bestämmelsen.

1. Kriterier för tillämpning av artikel 6.10

66. Artikel 6.10 ”kompletterar”( 31 ) punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen. Medan denna punkt 22 avser fysiska förändringar eller utökningar av verksamheter, utvidgar artikel 6.10 kraven på allmänhetens deltagande till att omfatta omprövningar eller uppdateringar av driftsvillkoren för en verksamhet, vilket innefattar alla administrativa omprövningar eller uppdateringar som inte nödvändigtvis innebär en fysisk förändring av verksamheten( 32 )

67. Tillämpningen av artikel 6.10 utlöses av en omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för en verksamhet. Som termen i sig antyder är ”driftsvillkor” alla de villkor som krävs för att en verksamhet ska kunna bedrivas.( 33 ) Uttrycket ”omprövar eller uppdaterar” är tillräckligt brett för att omfatta miljöbeslut som fattas efter det ursprungliga tillståndet och som medför en förändring av driftsvillkoren.

68. Genom sin breda formulering omfattar artikel 6.10 verksamhetens hela livscykel, i den mån det gäller frågor som omfattas av Århuskonventionen. Denna bestämmelse bidrar till att säkerställa att målet om allmänhetens deltagande fortlöpande uppnås, vilket, enligt det nionde skälet i Århuskonventionen, är att ge allmänheten möjlighet att uttrycka sin oro och göra det möjligt för myndigheterna att ta vederbörlig hänsyn till denna oro.

69. Detta bekräftas av beskaffenheten av vissa verksamheter som förtecknas i bilaga I till Århuskonventionen och som innebär användning av naturresurser. Som förklaras i den juridiska doktrinen ”beviljas de relevanta tillstånden i de flesta länder ”endast för en begränsad tid (vanligtvis upp till tio år) och måste därefter förnyas och/eller uppdateras”, på grund av ”det faktum att omfattningen av den resurs som ska användas och villkoren för denna användning i hög grad beror på tillståndet för den aktuella naturresursen”.( 34 )

70. I artikel 6.10 i Århuskonventionen föreskrivs att punkterna 2–9 i den artikeln om allmänhetens deltagande ska tillämpas ”mutatis mutandis, och i lämpliga fall”. Hänvisningen till att kraven på allmänhetens deltagande ska tillämpas ”mutatis mutandis” i artikel 6.10 betyder helt enkelt ”med nödvändiga ändringar”.( 35 ) När det gäller lämpligheten av allmänhetens deltagande innebär uttrycket ”i lämpliga fall” visserligen ”viss skönsmässig bedömning”, men ”inte fullständigt skönsmässig bedömning”.( 36 ) Denna klausul ”inför snarare ett objektivt kriterium som ska beaktas med hänsyn till konventionens mål”.( 37 )

71. Lämpligheten av allmänhetens deltagande, i händelse av en omprövning eller uppdatering av verksamhetens driftsvillkor, avser betydelsen av omprövningens eller uppdateringens effekter på miljön. Vid avgörande av huruvida en föreslagen verksamhet ska erhålla tillstånd beaktas den potentiellt betydande påverkan på miljön,( 38 ) vilket förblir relevant i efterföljande skeden av det miljömässiga beslutsfattandet.

72. Ovanstående bekräftas av slutsatserna från efterlevnadskommittén, som har betonat att vid avgörandet av huruvida det är ”lämpligt” och därmed nödvändigt att ha en fas för allmänhetens deltagande, när en offentlig myndighet omprövar eller uppdaterar driftsvillkoren för en verksamhet som omfattas av artikel 6, tillämpas ”någon form av signifikansprov”.( 39 )

73. Uttrycket ”i lämpliga fall” måste tillämpas på ett sådant sätt att den meningsfulla effekten av artikel 6.10 i Århuskonventionen bevaras. Kravet på att ha en fas för allmänhetens deltagande skulle förlora all ändamålsenlig verkan om den nationella lagstiftningen inte avser någon möjlighet att bedöma lämpligheten i att ha en fas för allmänhetens deltagande i fall av omprövning eller uppdatering av verksamheter.

74. Det var just denna fråga som gav upphov till efterlevnadskommitténs slutsatser rörande Europeiska unionen avseende direktiv 2010/75.( 40 ) Efterlevnadskommittén fann att Europeiska unionen, i sin egenskap av part i Århuskonventionen, hade underlåtit att följa artikel 6.10 i Århuskonventionen ”genom att införa en rättslig ram som inte förutsåg någon möjlighet till allmänhetens deltagande i samband med omprövningar och uppdateringar enligt ett antal bestämmelser i det direktivet, som var tillämpliga vid tidpunkten för dessa slutsatser”.( 41 )

75. Det är viktigt att notera att direktiv 2010/75 ändrades för att uppfylla Århuskonventionen, så att det specificeras att ”medlemmar av den berörda allmänheten i ett tidigt skede bör ges faktiska möjligheter att delta i meddelandet eller uppdateringen av tillståndsvillkor som fastställts av den behöriga myndigheten, även när tillståndsvillkoren omprövas …”.( 42 )

2. Giltighetstiden för ett tillstånd för en verksamhet s om ett driftsvillkor och förnyelsen av tillståndet i målet vid den nationella domstolen

76. Artikel 6.10 i Århuskonventionen är tillämplig vid omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för en verksamhet, det vill säga alla villkor som är nödvändiga för den fortlöpande driften av verksamheten.( 43 ) Den tillåtna giltighetstiden för ett tillstånd för en verksamhet är nödvändig för den fortlöpande driften av verksamheten och ingår i dessa verksamhetsvillkor.( 44 )

77. Ett beslut som förlänger giltighetstiden för ett tillstånd för en verksamhet ändrar därför dess driftsvillkor och utlöser följaktligen tillämpning av artikel 6.10 i Århuskonventionen.

78. Jag kan inte instämma i den belgiska regeringens påstående att artikel 6.10 inte är tillämplig eftersom det inte skett någon ändring av de ursprungliga villkoren för verksamheten i fråga. Att det inte skett någon ändring ändrar inte det faktum att den ursprungliga totala giltighetstiden på 20 år förlängdes med hälften, vilket medförde en ändring av de ursprungliga villkoren.( 45 )

79. När det gäller lämpligheten av att organisera allmänhetens deltagande har myndigheterna, som redan påpekats, ett utrymme för skönsmässig bedömning som dock måste utövas i enlighet med målen i Århuskonventionen.( 46 )

80. När det gäller förnyelse av tillståndet finns det ingen ”aritmetisk” tröskel fastställd i konventionen över vilken det är lämpligt att genomföra allmänhetens deltagande. Denna bedömning måste göras på grundval av materiella kriterier. Lämpligheten av allmänhetens deltagande vid förnyelsen av ett tillstånd och bedömningen av den betydande inverkan på miljön kan bland annat bero på arten av den verksamhet som förnyas och på förlängningens längd. Det är också viktigt att beakta om allmänheten i tidigare faser av deltagande har informerats om eventuella framtida förlängningar av tillståndet och därmed har haft möjlighet att yttra sig om de därmed sammanhängande effekterna på miljön.( 47 )

81. I alla händelser tyder en betydande förlängning av den ursprungligen tillåtna giltighetstiden för tillstånd för en verksamhet starkt på att det är lämpligt att ha en fas för allmänhetens deltagande. Ovanstående är i linje med målet för allmänhetens deltagande, som är att ge allmänheten möjlighet att uttrycka sina farhågor.( 48 )

82. Efterlevnadskommittén bekräftar denna tolkning. Den har upprepade gånger konstaterat att ”utom i fall där en ändring av den tillåtna giltighetstiden är för en minimal tid och uppenbarligen skulle ha obetydliga eller inga effekter på miljön, är det lämpligt att förlängningar av giltighetstiden blir föremål för bestämmelserna i artikel 6” (min kursivering).( 49 ) Efterlevnadskommittén fann att förlängningen av giltighetstiden för ett tillstånd för en verksamhet med fem år ”inte på något sätt var minimal” och därför krävde allmänhetens deltagande.( 50 )

83. I målet vid den nationella domstolen förlängdes tillståndet med tio år. En förlängning med tio år för en verksamhet som ursprungligen beviljats tillstånd för 20 år innebär en förlängning med hälften av den ursprungliga giltighetstiden och kan inte anses vara ”minimal”. Vid tidpunkten för förlängningen av tillståndet (2020) hade dessutom mer än tio år förflutit sedan den aktuella verksamheten först togs i drift (2009).

84. Dessa faktorer utgör en stark indikation på att allmänhetens deltagande är lämpligt. I sista hand är det dock den nationella domstolen som ska pröva dessa omständigheter.

85. Den andra frågan som tas upp i begäran om förhandsavgörande är att det i den nationella lagstiftningen saknas möjlighet för allmänheten att delta beträffande förnyelsen av ett tillstånd för en given verksamhet.

86. Av detta beslut framgår att ett av skälen till att den nationella lagstiftaren inte införde någon bestämmelse om en fas för allmänhetens deltagande var att när en operatör ansöker om tillstånd sker ett deltagande från allmänhetens sida, inbegripet en miljökonsekvensbedömning, oavsett tillståndets giltighetstid. Ett annat skäl var att undvika diskriminering mellan de nya tillstånden för vindkraftsparker (som beviljas för en maximal giltighetstid på 30 år) och de tillstånd som beviljats enligt det tidigare systemet (som beviljas för en maximal giltighetstid på 20 år).

87. Jag är inte övertygad om att dessa skäl motiverar att lagstiftaren undantar förnyelse av tillstånd från tillämpningsområdet för artikel 6.10 i Århuskonventionen. För det första beror tillämpningen av denna bestämmelse inte på om det ursprungliga tillståndet föregicks av allmänhetens deltagande. Bestämmelsen är tillämplig i alla situationer där driftsvillkoren för en verksamhet ”omprövas eller uppdateras” och kräver att den berörda myndigheten bedömer om allmänhetens deltagande är ”lämpligt”. Även om uttrycket ”i lämpliga fall” lämnar ett utrymme för skönsmässig bedömning åt myndigheterna, kan denna skönsmässiga bedömning inte helt avstås från enbart på grund av att allmänheten tidigare har deltagit i frågor som inte har något samband med omprövningen eller uppdateringen av driftsvillkoren. Om så inte vore fallet skulle artikel 6.10 förlora sin meningsfulla verkan. Alla verksamheter för vilka allmänheten har haft möjlighet att delta (i frågor som inte rör omprövning eller uppdatering av verksamhetsvillkoren för verksamheten) skulle automatiskt undantas.

88. När det gäller den verksamhet som är föremål för talan i det nationella målet har förekommit flera återkommande fall av rättsligt upphävande och omprövning av tillståndet sedan vindkraftsparken togs i drift( 51 ) Det framgår inte av handlingarna i målet om allmänheten har deltagit i vart och ett av dessa steg. I vart fall finns det inte någon utredning i målet att allmänheten i något av dessa fall hade tillfälle att uttala sin uppfattning i fråga specifikt om en eventuell betydande förlängning av giltighetstiden för det beviljade tillståndet.( 52 )

89. För det andra, när det gäller argumentet att allmänhetens deltagande leder till diskriminering mellan innehavare av gamla tillstånd och innehavare av nya tillstånd, anser jag att det är viktigt att påminna om att tillämpningen av artikel 6.10 i Århuskonventionen inte är frivillig. När villkoren för tillämpningen är uppfyllda måste rätten till allmänhetens deltagande säkerställas.( 53 ) Huruvida allmänhetens deltagande är lämpligt för en viss verksamhet måste avgöras i enlighet med målen i Århuskonventionen.( 54 ) Allmänhetens deltagande är inte bara en formalitet eller något man bockar av på en lista. Det är ett medel för att uppnå de miljömässiga demokratimål som Århuskonventionen eftersträvar.( 55 )

90. Dessutom gäller artikel 6.10 i Århuskonventionen för alla verksamhetsutövare, oavsett när deras verksamhet har godkänts. För verksamhetsutövare som har beviljats tillstånd för 30 år kan det därför också finnas en fas av allmänhetens deltagande i ytterligare miljöbeslut när det sker en förändring eller uppdatering av driftsvillkoren för deras verksamhet.

91. Det måste också klargöras att det faktum att en miljökonsekvensbedömning genomfördes när tillståndet beviljades inte i sig är avgörande för tillämpningen av artikel 6.10. Artikel 6.10 och rätten till allmänhetens deltagande i allmänhet enligt Århuskonventionen är inte synonymt med miljökonsekvensbedömning.( 56 ) Så som anges i Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen är tillämpningsområdet för den andra pelaren i Århuskonventionen ”annorlunda och något bredare än tillämpningsområdet för miljökonsekvensbedömning”.( 57 ) I vägledningen ges som exempel just omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för specifika verksamheter, som i många länder, om de inte är förknippade med en större förändring av verksamheten, inte nödvändigtvis omfattas av ett MKB-förfarande utan snarare av ett miljötillståndsförfarande.( 58 )

92. Av dessa skäl anser jag att artikel 6.10 utgör hinder för nationell lagstiftning som inte innehåller någon skyldighet för den offentliga myndigheten att pröva lämpligheten av allmänhetens deltagande vid förnyelse av tillstånd för drift av vindkraftsparker för en period av tio år.

93. Domstolens praxis som nämns ovan( 59 ) om förlängning av drifttiden för en avfallsdeponi i samband med direktiv 2010/75 kan inte leda till en annan tolkning. I domen i målet FCC Česká republika fastställde domstolen att enbart en förlängning av perioden för deponering av avfall, som inte ändrar vare sig anläggningens största tillåtna storlek eller dess totala kapacitet, inte utgör en ”väsentlig ändring” i den mening som avses i artikel 3.9 i det direktivet. Följaktligen kunde utövaren av deponiverksamheten inte vara skyldig att ansöka om ett nytt tillstånd. Domstolens resonemang grundades på begreppet ”väsentlig ändring”, som bland annat kräver en ”utvidgning” av en anläggning.

94. Tillämpningsområdet för artikel 6.10 i Århuskonventionen är dock inte beroende av en ”väsentlig ändring” eller någon fysisk utvidgning av en verksamhet. Den är tillämplig vid en omprövning eller uppdatering av driftsvillkoren för en verksamhet. Som redan påpekats ovan( 60 ) gäller artikel 6.10 i Århuskonventionen efterföljande administrativa förfaranden, medan punkt 22 i bilaga I till konventionen är tillämplig på fysiska förändringar av en verksamhet.( 61 )

95. Dessutom har direktiv 2010/75 ändrats( 62 ) sedan domen i målet FCC Česká republika för att kräva allmänhetens deltagande när ett tillstånd uppdateras på begäran av verksamhetsutövaren i syfte att förlänga drifttiden för en avfallsdeponi som når de tröskelvärden som anges i punkt 5.4 i bilaga I till det direktivet.

96. Därför bör domen i målet FCC Česká republika enligt min mening inte tolkas som ett hinder för den tolkning enligt vilken förlängningen av tillståndet för en vindkraftspark med tio år utgör en uppdatering av driftsvillkoren för denna verksamhet som i sin tur medför att artikel 6.10 i Århuskonventionen ska tillämpas.

97. Med hänsyn till dessa överväganden ska artikel 6.10 i Århuskonventionen tolkas så, att den kräver att offentliga myndigheter bedömer lämpligheten av att ha en fas för allmänhetens deltagande vid förlängning med tio år av ett tillstånd för en vindkraftspark som ursprungligen beviljats för 20 år, och utesluter ett rättssystem där förfarandet för förnyelse av ett tillstånd för en sådan verksamhet inte innefattar en skyldighet för den offentliga myndigheten att överväga lämpligheten av att det finns en fas för allmänhetens deltagande.

V. Förslag till avgörande

98. Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår jag att domstolen ska besvara de frågor som ställts av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) på följande sätt:

”Artikel 6.10 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor

ska tolkas så,

att den kräver att offentliga myndigheter bedömer lämpligheten av att ha en fas för allmänhetens deltagande vid förlängning med tio år av ett tillstånd för en vindkraftspark som ursprungligen beviljats för 20 år, och utesluter ett rättssystem där förfarandet för förnyelse av ett tillstånd för en sådan verksamhet inte innefattar en skyldighet för den offentliga myndigheten att överväga lämpligheten av att det finns en fas för allmänhetens deltagande.”

1 Originalspråk: engelska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

2 Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, utfärdad i Århus, Danmark, den 25 juni 1998 och antagen på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen).

3 Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa, The Aarhus Convention: An Implementation Guide , 2a uppl., 2014 (nedan kallad Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen ), s. 3 och 253.

4 Lucca-deklarationen, 21–23 oktober 2002, Lucca, Italien.

5 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen s. 19.

6 Barritt, E., The Foundations of the Aarhus Convention: Environmental Democracy, Rights and Stewardship , Oxford, Hart Publishing, 2020, s. 28.

7 Se, generellt, Bándi, G (red.), Environmental Democracy and Law , Europa Law Publishing, Groningen/-Amsterdam, 2014.

8 I den nationella lagstiftningen avses med ”kombinerat tillstånd” (permis unique) ett tillstånd som avser ett ”blandat projekt” (projet mixte) som kräver både ett miljötillstånd och ett byggnadstillstånd. Se definitionen av båda begreppen i artikel 1.11 respektive i 1.12 samt i artikel 81 i dekretet om miljötillstånd. Se även definitionen av ” permis unique ” på https://permis-environnement.spw.wallonie.be/home/glossaire.html#permis-unique.

9 Rådets beslut av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, 2005, s. 1).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie (C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 30), och dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe (Typgodkännande av motorfordon) (C‑873/19, EU:C:2022:857, punkt 48).

11 I sina skriftliga inlagor anger F.B. att vindkraftsparker med en total kapacitet på 3 MW är anläggningar av ”klass 1” vars tillstånd kräver en miljökonsekvensbedömning och en offentlig utredning.

12 MKB-direktivet genomför allmänhetens deltagande enligt Århuskonventionen med avseende på projekt som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Se skäl 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, 2003, s. 17), som anger att ”gemenskapslagstiftningen bör anpassas till konventionen med tanke på gemenskapens kommande ratificering”.

13 Sökanden kritiserar endast avsaknaden av allmänhetens deltagande. Det finns ingen invändning avseende genomförandet av en miljökonsekvensbedömning enligt MKB-direktivet.

14 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 131.

15 Se punkt 31ovan.

16 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 126. Enligt denna vägledning (s. 131) är begreppet ”föreslagna verksamheter” tillräckligt brett för att omfatta både begreppet ”projekt” i MKB-direktivet och begreppet ”anläggning” som används i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 17).

17 Punkt 31 ovan.

18 Se punkt 31 ovan och Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 131.

19 ACCC/C/2008/35 (Georgien), Slutsatser och rekommendationer, 18 juni 2010, punkt 43.

20 ACCC/C/2013/107 (Irland), Slutsatser och rekommendationer, 19 augusti 2019, punkt 75.

21 Punkt 24 i bilaga I till MKB-direktivet inkluderar bland de projekt som anges i artikel 4.1 i detta direktiv ”ändringar eller utvidgningar av projekt som tas upp i denna bilaga, om sådana ändringar eller utvidgningar i sig själva uppfyller de eventuella tröskelvärden som anges i denna bilaga”.

22 Dom av den 29 juli 2019, Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen (C‑411/17, EU:C:2019:622, punkt 78).

23 Dom av den 29 juli 2019, Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen (C‑411/17, EU:C:2019:622, punkt 79). Domstolen fann att de åtgärder som var aktuella i det målet tillsammans med de uppgraderingsarbeten som var oupplösligt förbundna med dem i sig utgjorde ett ”projekt” i den mening som avses i artikel 1.2 a i MKB-direktivet (se punkterna 63–71, 90 och 94 i den domen).

24 Dom av den 2 juni 2022(C‑43/21, EU:C:2022:425) (nedan kallad domen i målet FCC Česká republika ) .

25 Domen i målet FCC Česká republika, punkt 36.

26 Dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe (Typgodkännande av motorfordon) (C‑873/19, EU:C:2022:857, punkt 55).

27 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 132 och 158.

28 Ibid.

29 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 132.

30 Punkt 57 ovan.

31 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 158.

32 Om den innefattar en fysisk ändring omfattas förändringen redan av punkt 22 i bilaga I, se punkt 55 ovan.

33 ACCC/C/2014/122 (Spanien), Slutsatser och rekommendationer, 17 december 2020, punkt 73. Efterlevnadskommittén fann att driftsvillkoren för en verksamhet innefattar ”samtliga villkor i tillståndet och inte endast de tekniska eller funktionella villkoren som påverkar tillverkningsprocessen”. I överensstämmelse med dessa slutsatser och rekommendationer slog efterlevnadskommittén i punkt 17 i sitt råd till Konungariket Nederländerna rörande genomförandet av punkt 3(a) i beslut VII/8m av den 28 november 2023 att ”alla villkor avseende tillståndet ka anses vara driftsvillkor, oavsett om själva tillståndet innehåller dem”.

34 Jendrośka, J., Public participation under Article 6 of the Aarhus Convention, i Bándi, G., fotnot 7 a.a., s. 136. Se också Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 158.

35 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s.159.

36 ACCC/C/2009/41 (Slovakien), Slutsatser och rekommendationer, 17 december 2020, punkt 55.

37 Ibid., punkt 56.

38 Se punkt 39 ovan.

39 ACCC/C/2014/121 (Europeiska unionen), Slutsatser och rekommendationer, 30 mars 2020, punkt 99. Enligt samma slutsatser avser signifikansprovet huruvida omprövningen eller uppdateringen ”kan väsentligt ändra verksamhetens grundläggande parametrar eller kommer att ”behandla” viktiga miljöaspekter av verksamheten” (punkt 104, med hänvisning till ACCC/C/2006/17 (Europeiska gemenskapen), Slutsatser och rekommendationer, 2 maj 2008).

40 ACCC/C/2014/121 (Europeiska unionen), fotnot 40 a.a.

41 Ibid., punkterna 109 och 120.

42 Se skäl 37 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1785 av den 24 april 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75 och rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall (EUT L, 2024/1785).

43 Se punkt 66 ovan.

44 Slutsatser och rekommendationer, 18 juni 2017, punkt 65, där det påpekas att den tillåtna varaktigheten för en verksamhet ”uppenbarligen är ett driftsvillkor”. I vägledningen för tillämpningen av Århuskonventionen anges att ”i många länder beviljas miljötillstånd endast för en begränsad tid (vanligtvis upp till tio år) och måste därefter förnyas och/eller uppdateras” (s. 158).

45 Se, för ett liknande resonemang, ACCC/C/2013/107 (Irland), Slutsatser och rekommendationer, 19 augusti 2019, punkt 84.

46 Se punkt 67 ovan.

47 Se, för ett liknade resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet FCC Česká republika (C‑43/21, EU:C:2022:64, punkt 67).

48 Vad gäller vidkraftverksparker kan allmänheten vilja uttrycka sina åsikter exempelvis i frågor som rör eventuella nivåer av bullerstörningar eller visuella störningar (stroboskopisk effekt), se generellt Vandenput, T. och Vermer, D., ”Éoliennes”, i Delnoy, M. och Born, C.-Hu., Actualités choisies en droit de l’urbanisme et de l’environnement, Limal, Anthemis , Liège, 2021, s. 218–249 på s. 228.

49 ACCC/C/2014/104 (Nederländerna), fotnot 44, a.a., punkt 71;ACCC/C/2013/107 (Irland), fotnot 45 a.a., punkt 83, ACCC/C/2016/143 (Tjeckien), Slutsatser och rekommendationer, 26 juli 2021, punkt 106, och ACCC/C/2014/121 (Europeiska unionen), fotnot 39 a.a., punkt 102.

50 ACCC/C/2013/107 (Irland), fotnot 45, a.a., punkt 84.

51 Se punkt 13 ovan.

52 Se, för ett liknande resonemang, ACCC/2013/107 (Irland), fotnot 45, a.a., punkt 85.

53 Enligt artikel 1 i Århuskonventionen ” skall varje part garantera … allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser … i enlighet med bestämmelserna i denna konvention” (min kursivering).

54 Se ACCC/C/2014/121 (Europeiska unionen), fotnot 40, a.a., punkt 97, och ACCC/C/2016/143 (Tjeckien), fotnot 50, a.a., punkt 103.

55 Se mina inledande kommentarer ovan.

56 Som efterlevnadskommittén konstaterade ”gör konventionen inte miljökonsekvensbedömningen till en obligatorisk del av allmänhetens deltagande; den kräver endast att när allmänhetens deltagande föreskrivs i ett miljökonsekvensbedömningsförfarande i enlighet med nationell lagstiftning ([punkt 20 i bilaga] I till konventionen) måste allmänhetens deltagande ske i enlighet med bestämmelserna i artikel 6” (ACCC/C/2008/24 (Spanien), Slutsatser och rekommendationer, 8 februari 2011, punkt 82).

57 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 122.

58 Ibid.

59 Punkt 53 ovan.

60 Punkt 65 ovan.

61 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen , s. 158.

62 Se punkt 74 ovan.