Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1785 av den 24 april 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) och rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
med beaktande av Regionkommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Meddelandet av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given utgör EU:s strategi för att senast 2050 säkerställa en klimatneutral, ren och cirkulär ekonomi genom att optimera användningen, återanvändningen och förvaltningen av resurser, minimera föroreningar och samtidigt erkänna behovet av en djupt omvälvande politik samt behovet av att skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och effekter. Den syftar även till att säkerställa att den omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför. Unionen har dessutom åtagit sig att följa Parisavtalet, Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling och att arbeta tillsammans med Världshälsoorganisationen (WHO). Unionens kemikaliestrategi för hållbarhet från oktober 2020 och den handlingsplan för nollförorening som antogs i maj 2021 tar särskilt upp föroreningsaspekterna av den europeiska gröna given. I den nya industristrategin för EU betonas samtidigt ytterligare den potentiella rollen för banbrytande teknik. Andra särskilt relevanta politikområden med anknytning till översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU är den europeiska klimatlagen, 55 %-paketet (Fit for 55), strategin för metan och utfästelsen om metan från Glasgow, klimatanpassningsstrategin, strategin för biologisk mångfald, från jord till bord-strategin, markstrategin och initiativet för hållbara produkter. Dessutom, som en del av EU:s svar på Rysslands anfallskrig mot Ukraina, föreslås i REPowerEU en gemensam europeisk åtgärd för att stödja en diversifierad energiförsörjning, påskynda övergången till förnybar energi och förbättra energieffektiviteten.
2 Kommissionen tillkännagav i den europeiska gröna given en översyn av unionens åtgärder för att ta itu med föroreningar från stora industrianläggningar, däribland en översyn av lagstiftningens sektoriella räckvidd och hur den ska göras helt förenlig med klimat- och energipolitiken och strategierna för cirkulär ekonomi. Dessutom kräver handlingsplanen för nollförorening, handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och från jord till bord-strategin också att resurseffektiviteten och återanvändningen förbättras, samtidigt som utsläppen av föroreningar minskas vid källan, inbegripet källor som för närvarande inte omfattas av direktiv 2010/75/EU. Vissa agroindustriella verksamheter måste omfattas av det direktivets tillämpningsområde för att föroreningar från dessa ska kunna hanteras, samtidigt som hållbara jordbruksmetoder som har flera sidovinster för miljö- och klimatmålen i den europeiska gröna given främjas.
3 Unionens utvinningsindustri är central för att uppnå målen för den europeiska gröna given och unionens industristrategi, inbegripet eventuella uppdateringar av den strategin. Metaller är av strategisk betydelse för den digitala och gröna omställningen, för energiomställningen, materialomställningen och övergången till en cirkulär ekonomi liksom för att stärka unionens ekonomiska resiliens och autonomi. För att dessa mål ska uppnås måste hållbar inhemsk kapacitet och försörjning utvecklas ytterligare, särskilt mot bakgrund av den växande globala efterfrågan, leveranskedjornas sårbarhet och geopolitiska spänningar. Detta kräver ändamålsenliga, skräddarsydda och harmoniserade åtgärder för att säkerställa att bästa tillgängliga teknik (Best Available Technique, BAT) fastställs och används, så att de processer som tillämpas både är så effektiva som möjligt och har minsta möjliga påverkan på människors hälsa och miljön. De styrningsmekanismer i direktiv 2010/75/EU som nära knyter branschexperter till utvecklingen av samstämmiga och skräddarsydda miljökrav kommer att stödja en hållbar tillväxt för dessa verksamheter i unionen. Utvecklingen av och tillgången till gemensamt överenskomna normer kommer att skapa rättvisa konkurrensvillkor i unionen samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön säkerställs. Dessa verksamheter bör därför inkluderas i direktiv 2010/75/EU, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1252. Direktivet om industriutsläpp kommer att stödja industrin i unionen i utvecklingen av projekt och underlätta hållbar och samförståndsbaserad tillväxt för gruvdriften i unionen i överensstämmelse med riktmärkena för 2030 i förordningen om kritiska råmaterial. Direktivet om industriutsläpp kommer att bidra till att uppnå målen om en effektiviserad tillståndsprocess i förordningen om kritiska råmaterial genom att medlemsstaterna får stöd i fråga om att fastställa villkor för driftstillstånd och snabbt utfärda tillstånd.
4 I denna ändringsakt bör det klargöras att luktande föroreningar bör beaktas vid fastställande av BAT och vid meddelande eller översyn av tillstånd.
5 De potentiellt förvärrade konsekvenserna av industriutsläpp för vattendrags status på grund av variationer i vattenflödenas dynamik bör uttryckligen beaktas som ett led i meddelande och översyn av tillstånd.
6 Djuruppfödning orsakar betydande utsläpp av föroreningar till luft och vatten. För att minska dessa utsläpp, bland annat av ammoniak, metan, nitrater och växthusgaser, och därigenom förbättra luft-, vatten- och markkvaliteten, är det nödvändigt att sänka den tröskel över vilken svin- och fjäderfäanläggningar omfattas av direktiv 2010/75/EU. Därför bör kommissionen bedöma behovet av unionsåtgärder, och rapportera till Europaparlamentet och rådet om detta, för att på ett övergripande sätt hantera utsläppen från djuruppfödning, särskilt nötkreatur, med beaktande av de olika instrument som finns till hands och sektorns särdrag. Samtidigt bör kommissionen på ett evidensbaserat sätt även bedöma behovet av unionsåtgärder, och rapportera till Europaparlamentet och rådet om detta, för att nå målet om globalt miljöskydd avseende produkter som släpps ut på den inre marknaden genom förebyggande och begränsning av utsläpp från djuruppfödning på ett sätt som är förenligt med unionens internationella skyldigheter.
7 BAT-krav som är relevanta för anläggningstypen tar hänsyn till dessa anläggningars karaktär, storlek, djurtäthet och komplexitet, och till de specifika dragen i uppfödningssystemen, samt till den miljöpåverkan som de kan ha. Proportionalitetskraven för BAT syftar till att uppmuntra uppfödarna att genomföra den nödvändiga övergången till alltmer miljövänliga jordbruksmetoder.
8 Uppfödning av svin i anläggningar som drivs inom ramen för ekologiska system eller system med låg djurtäthet bör undantas från tillämpningsområdet för 2010/75/EU, eftersom de bidrar positivt till bevarande av landskap, förebyggande av skogsbränder och skydd av den biologiska mångfalden och livsmiljöer. Undantaget bör omfatta anläggningar med betesbaserad uppfödning av svin och låg djurtäthet där djuren föds upp utomhus under stora delar av året, särskilt dagtid, och där väderförhållandena och säkerhetsvillkoren säkerställer djurens välbefinnande, eller där de föds upp utomhus säsongsvis. Den area som ingår i beräkningen av djurtätheten bör användas för bete för djuren på anläggningen eller för odling av foder eller grovfoder som används för utfodring av djuren på anläggningen.
9 Unionen har ett ansvar att fortsatt spela en ledande roll i det globala klimatarbetet, bland annat genom att uppfylla målet om en klimatneutral union senast 2050 i överensstämmelse med Parisavtalet. Att hantera metanutsläpp från lantbruksdjur globalt skulle bidra till den minskning av växthusgasutsläpp som är akut nödvändig för att världen ska kunna hålla ökningen av den globala medeltemperaturen klart under 2 oC över förindustriell nivå, och fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriell nivå.
10 I från jord till bord-strategin fastställs åtagandet att främja den globala omställningen till hållbara livsmedelssystem i standardiseringsorgan och att leda arbetet med internationella hållbarhetsstandarder. Unionen kommer att fortsätta att sträva efter att främja internationella standarder i relevanta internationella organ och uppmuntra produktionen av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter som uppfyller höga säkerhets- och hållbarhetsstandarder. Som kommissionen anger i sin rapport Tillämpning av EU:s hälso- och miljönormer på importerade jordbruks- och livsmedelsprodukter bidrar dessutom ambitiösa normer och mål för hälsa, miljö och annat hållbarhetsrelaterat till att uppnå berättigade mål som är globala angelägenheter och även i linje med One Health-strategin. Unionen kommer att fortsätta sina ansträngningar på multilateral nivå för att nå globalt samförstånd om behovet av åtgärder och internationellt överenskomna standarder.
11 Unionen bör även gå före i det internationella samarbetet för att skapa ett öppet och rättvist multilateralt system där hållbar handel fungerar som en viktig möjliggörare av den gröna omställningen. I överensstämmelse med översynen av unionens politik för handel och hållbar utveckling och kommissionens meddelande Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt är det angeläget att arbeta med partner i en samarbetsinriktad process för att främja en internationell miljöstyrning och efterlevnad av internationella miljönormer.
12 För att förhindra en konstlad uppdelning av jordbruksföretag, vilket skulle kunna leda till en minskning av jordbruksföretagens djurenhetskapacitet till en nivå som är lägre än den tröskel som fastställts i bilaga Ia för tillämpningen av detta direktiv, bör medlemsstater anta åtgärder för att säkerställa att den behöriga myndigheten, om två eller fler anläggningar är belägna nära varandra och om deras verksamhetsutövare är densamma eller om anläggningarna står under kontroll av verksamhetsutövare som har ett ekonomiskt eller rättsligt förhållande till varandra, kan betrakta dessa anläggningar som en enda enhet vid beräkningen av djurkapacitet. Tröskelvärdet för blandjordbruk bör inte användas som ett sätt att kringgå tröskelvärdet för varje enskilt djurslag.
13 Antalet storskaliga anläggningar för tillverkning av batterier för elfordon kommer sannolikt att öka betydligt i unionen fram till och efter 2030, vilket kommer att öka unionens andel av den globala batteriproduktionen. Flera av verksamheterna i värdekedjan för batterier regleras redan av direktiv 2010/75/EU och batterier regleras som produkter genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542. Det är dock fortfarande nödvändigt att i tillämpningsområdet direktiv 2010/75/EU inkludera stora anläggningar som tillverkar batterier för att säkerställa att de också omfattas av kraven i direktiv 2010/75/EU. Genom att i tillämpningsområdet för direktiv 2010/75/EU inkludera stora anläggningar som tillverkar batterier, i motsats till anläggningar som endast monterar batterier, kommer batteriers hållbarhet att förbättras på ett holistiskt sätt och deras miljöpåverkan att minimeras under hela deras livscykel. Detta kommer att bidra till en tillväxt inom batteritillverkningen som är mer hållbar.
14 För att ytterligare stärka allmänhetens tillgång till miljöinformation är det nödvändigt att klargöra att tillstånd för anläggningar som meddelas enligt direktiv 2010/75/EU ska göras tillgängliga för allmänheten på internet, kostnadsfritt och utan att åtkomsten begränsas till registrerade användare, samtidigt som det säkerställs att konfidentiell affärsinformation skyddas.
15 Medlemsstaterna bör utveckla elektroniska system för tillståndsgivning som minskar den administrativa bördan för verksamhetsutövare och behöriga myndigheter, stärker allmänhetens tillgång till information och underlättar allmänhetens deltagande i tillståndsförfaranden. Kommissionen bör stödja medlemsstaterna i utvecklingen av elektronisk tillståndsgivning genom att anordna informationsutbyte mellan medlemsstaterna och tillhandahålla riktlinjer för bästa praxis.
16 Konsekvenserna av föroreningar, även när de orsakas av tillbud eller olyckor, kan sträcka sig utanför en medlemsstats territorium. I sådana fall krävs det, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU, snabbt utbyte av information och nära samordning mellan behöriga myndigheter i de medlemsstater som påverkas eller kan påverkas av sådana händelser, för att begränsa konsekvenserna av tillbud eller olyckor för människors hälsa och miljön och för att förhindra eventuella ytterligare tillbud eller olyckor. Vid tillbud eller olyckor som i betydande grad påverkar miljön eller människors hälsa i en annan medlemsstat bör därför utbyte av information och gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete mellan de berörda medlemsstaterna främjas för att begränsa konsekvenserna för miljön och människors hälsa och för att förhindra eventuella ytterligare tillbud eller olyckor.
17 Medlemsstaterna bör även anta åtgärder för säkerställande av efterlevnad som innebär att efterlevnaden av de skyldigheter som är ålagda fysiska eller juridiska personer enligt direktiv 2010/75/EU främjas, övervakas och verkställs. Som en del av åtgärderna för säkerställande av efterlevnad bör medlemsstaterna säkerställa att nationella myndigheter som ansvarar för genomförandet och tillämpningen av det här direktivet har tillräckligt med kvalificerad personal och tillräckliga ekonomiska, tekniska och teknologiska resurser för att de effektivt ska kunna utföra sina uppgifter i samband med genomförandet av det här direktivet.
18 Som en annan del av åtgärderna för säkerställande av efterlevnad bör de behöriga myndigheterna kunna beordra att driften av en anläggning tillfälligt stoppas om en fortsatt överträdelse av tillståndsvillkoren och underlåtenhet att åtgärda iakttagelserna i tillsynsrapporten utgör en fara för människors hälsa eller riskerar att medföra en betydande negativ effekt för miljön, i syfte att eliminera denna fara.
19 I händelse av förorening som påverkar dricksvattenresurser, inklusive gränsöverskridande resurser, eller som påverkar avloppsvatteninfrastrukturen, bör den behöriga myndigheten underrätta berörda verksamhetsutövare för dricksvatten- och avloppsvatten om de åtgärder som vidtagits för att förebygga eller avhjälpa skador på människors hälsa eller miljön till följd av föroreningen.
20 I utvärderingen av direktiv 2010/75/EU drogs slutsatsen att det finns ett behov av att stärka kopplingarna mellan det direktivet och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 för att bättre kunna hantera riskerna med användning av kemikalier i anläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU. För att utveckla synergier mellan det arbete som utförs av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) avseende kemikalier och utarbetandet av BAT-referensdokument enligt direktiv 2010/75/EU bör Echa ges en formell roll i utarbetandet av BAT-referensdokument.
21 Kommissionen bör uppmuntra berörda parter och företrädare för det civila samhället, däribland icke-statliga organisationer, som arbetar med att främja skyddet av människors hälsa och miljön att delta i forumet för informationsutbyte. Kommissionen bör säkerställa att Europeiska miljöbyrån deltar i informationsutbytet när informationsutbytet skulle gynnas av byråns sakkunskap. Med tanke på det utvidgade verksamhetsområdet och den ökade arbetsbördan för forumet för informationsutbyte och den tekniska arbetsgruppen bör kommissionen anslå adekvata resurser och anta nödvändiga förändringar, bland annat genom att ändra kommissionens genomförandebeslut 2012/119/EU, för att säkerställa forumets och den tekniska arbetsgruppens funktion.
22 För att underlätta informationsutbytet till stöd för fastställandet av utsläppsnivåer och miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik, samtidigt som integriteten för konfidentiell affärsinformation bibehålls, bör förfarandena för hantering av information som betraktas som konfidentiell affärsinformation eller kommersiellt känslig information, däribland villkoren avseende anonymisering av vissa kategorier av berörda parter, och information som samlas in från industrin inom ramen för det informationsutbyte som kommissionen anordnar för utarbetande, översyn eller uppdatering av BAT-referensdokument specificeras. Det bör säkerställas att enskilda personer som deltar i informationsutbytet inte utbyter information som betraktas som konfidentiell affärsinformation eller kommersiellt känslig information med företrädare för företag eller branschorganisationer som har ett ekonomiskt intresse av den berörda industriella verksamheten och relaterade marknader. Ett sådant informationsutbyte påverkar inte unionens konkurrenslagstiftning, särskilt inte artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
23 Detta direktiv medför inga ytterligare skyldigheter att lämna ut konfidentiell affärsinformation till allmänheten än de som redan fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG och i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943.
24 För att säkerställa skyddet av människors hälsa och miljön som helhet krävs det synergier och samordning med annan relevant unionslagstiftning på miljöområdet, i alla skeden av genomförandet av direktiv 2010/75/EU. Därför bör alla relevanta behöriga myndigheter med ansvar avseende efterlevnaden av relevant unionslagstiftning på miljöområdet rådfrågas innan tillstånd meddelas enligt det direktivet.
25 För att kontinuerligt förbättra anläggningars miljöprestanda och säkerhet, bland annat genom att förhindra uppkomst av avfall, optimera resursanvändning och återanvändning av vatten samt förebygga eller minska risker i samband med användning av farliga ämnen, bör verksamhetsutövare vid anläggningar införa och tillämpa ett miljöledningssystem i enlighet med detta direktiv och relevanta BAT-slutsatser och göra relevanta delar tillgängliga för allmänheten. Innan de relevanta delarna av deras miljöledningssystem görs tillgängligt för allmänheten bör verksamhetsutövarna ha möjlighet att maskera eller utesluta konfidentiell affärsinformation. Denna möjlighet bör tillämpas restriktivt, med beaktande av allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut i det enskilda fallet. Miljöledningssystemet bör också omfatta riskhantering i samband med användningen av farliga ämnen och en analys av möjligheten att ersätta farliga ämnen med säkrare alternativ.
26 För att säkerställa att miljöledningssystemet är i linje med kraven enligt direktiv 2010/75/EU bör det ses över av verksamhetsutövaren och granskas av en extern revisor som anlitats av verksamhetsutövaren. Revisorn bör vara antingen ett organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 och enligt kraven i ISO 17021 eller en fysisk eller juridisk person som har fått licens som miljökontrollant i enlighet med artikel 2.20 i Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 1221/2009.
27 För att stödja utfasning av fossila bränslen, resurseffektivitet och en cirkulär ekonomi bör BAT-slutsatserna innehålla bindande miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik och vägledande miljöprestandanivåer som motsvarar ny teknik för enskilda processer som har liknande egenskaper, såsom energibärare, råvaror, produktionsenheter och slutprodukter, och som präglas av en hög grad av homogenitet i unionen, i fall där de uppgifter som görs tillgängliga i informationsutbytet till stöd för fastställandet av BAT är tillräckligt robusta. BAT-slutsatserna bör även innehålla vägledande riktmärken för andra fall som verksamhetsutövarna bör inkludera i sina miljöledningssystem i fall där miljöprestandan i hög grad är beroende av särskilda förhållanden i processerna. De miljöprestandanivåer som motsvarar BAT och riktmärkena kan inbegripa förbrukningsnivåer, resurseffektivitetsnivåer och återanvändningsnivåer, avseende resurser i form av material, vatten och energi samt avfallsnivåer och andra nivåer som erhålls under specificerade referensförhållanden. Miljöprestandanivåerna och riktmärkena bör fastställas med beaktande av erforderliga resurser för omställning av anläggningar som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser samt efterfrågestyrda variationer i resursbehoven för specifika produkter, såsom variationer i vattenförbrukningen. Den behöriga myndigheten bör i tillståndet fastställa bindande intervall för miljöprestanda enligt vad som fastställs i BAT-slutsatser samt bindande miljöprestandagränsvärden avseende vatten och vägledande miljöprestandanivåer avseende avfall och andra resurser än vatten som inte är miljömässigt mindre stränga än de bindande intervallen, förutsatt att den lägre prestandanivån i det obligatoriska intervallet säkerställs. Verksamhetsutövaren bör inkludera riktmärkena i miljöledningssystemet.
28 Det är nödvändigt att närmare specificera de villkor under vilka den behöriga myndigheten, när den fastställer gränsvärden för utsläpp av föroreningar till vatten i ett tillstånd som meddelas enligt direktiv 2010/75/EU, kan ta hänsyn till reningsprocesserna nedströms i ett avloppsreningsverk. Gränsvärdena för utsläpp bör fastställas så att det säkerställs att sådana utsläpp inte leder till en ökad mängd föroreningar i det mottagande vattnet, eller hämmar kapaciteten eller potentialen att återvinna resurser från rening av avloppsvattenströmmar, jämfört med en situation där anläggningen tillämpar BAT och uppfyller utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik för direkta utsläpp.
29 För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön som helhet krävs bland annat att det i tillstånd fastställs gränsvärden för utsläpp på en nivå som säkerställer efterlevnad av de tillämpliga utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt vad som anges i BAT-slutsatserna. Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-Associated Emissions Levels, BAT-AEL) uttrycks vanligtvis som intervall, snarare än som enskilda värden, för att återspegla skillnaderna inom en viss typ av anläggning som leder till variationer i den miljöprestanda som uppnås vid tillämpning av BAT. Exempelvis kommer en viss BAT inte att ge samma prestanda för olika anläggningar, vissa BAT kanske inte är lämpliga för användning i vissa anläggningar eller en kombination av flera BAT kan vara mer effektiv än andra för vissa föroreningar eller delar av miljön. Uppnåendet av en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön som helhet har äventyrats genom bruket att fastställa gränsvärden för utsläpp som baseras på den minst krävande delen av det intervall för utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik, utan att ta hänsyn till en viss anläggnings potential att uppnå lägre utsläppsnivåer genom att tillämpa bästa tillgängliga teknik. Sådana tillvägagångssätt avskräcker föregångare från att införa mer ändamålsenliga typer av teknik och gör det svårare att uppnå rättvisa konkurrensvillkor som säkerställer en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön. För att utsläppen ska minska bör den behöriga myndigheten fastställa gränsvärden för utsläpp på den strängaste nivå som kan uppnås för den specifika anläggningen, med beaktande av hela BAT-AEL-intervallet samt tvärmediaeffekter. Gränsvärdena för utsläpp bör bygga på en bedömning från verksamhetsutövaren som innehåller en analys av om det är genomförbart att uppfylla den strängaste delen av BAT-AEL-intervallet och som syftar till att uppnå bästa möjliga miljöprestanda för de specifika anläggningarna, om inte verksamhetsutövaren visar att tillämpning av bästa tillgängliga teknik enligt BAT-slutsatserna innebär att den berörda anläggningen endast kan uppfylla mindre stränga gränsvärden för utsläpp. För att stödja fastställandet av gränsvärden för utsläpp i tillstånd och antagandet av generella bindande regler bör BAT-slutsatser innehålla information om de omständigheter som tillåter uppnående av lägre utsläppsnivåer inom BAT-AEL-intervallet för kategorier av anläggningar med liknande egenskaper. När gränsvärden för utsläpp fastställs inom BAT-AEL-intervallet bör undantagsförfarandet inte vara tillämpligt.
30 I BAT-slutsatser bör det identifieras ny teknik och bästa tillgängliga teknik som industriella verksamhetsutövare kan tillämpa för att ställa om anläggningar så att de är förenliga med unionsmålet om en hållbar, ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att ge industriella verksamhetsutövare tillräckligt med tid för att genomföra en djupgående industriell omställning som kräver betydande investeringar via BAT eller ny teknik som innebär att utformningen eller teknologin förändras i betydande grad eller att en befintlig anläggning måste ersättas, enligt vad som beskrivs i BAT-slutsatserna och fastställs i omställningsplanen.
31 På senare år har exceptionella krislägen påverkat unionen och dess medlemsstater, såsom covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Dessa kriser har plötsligt och direkt påverkat energiförsörjningen samt försörjningen av resurser, material och utrustning av kritisk betydelse för samhället, vilket lett till allvarlig brist och allvarliga störningar, som det är nödvändigt att reagera snabbt på. När kriser kräver sådana reaktioner kan det vara nödvändigt att fastställa gränsvärden för utsläpp och gränsvärden för miljöprestanda som är mindre stränga än de som förekommer i BAT-slutsatserna för att upprätthålla energiproduktionen eller produktionen av annan utrustning av kritisk betydelse eller för att kritiska anläggningar ska kunna fortsätta med sin verksamhet. Behovet av att fastställa mindre stränga gränsvärden för utsläpp eller gränsvärden för miljöprestanda måste vägas mot behovet av att skydda miljön och människors hälsa och av att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor och den inre marknadens integritet. Följaktligen kan mindre stränga gränsvärden fastställas endast som en sista utväg, när alla åtgärder som leder till mindre föroreningar har uttömts. Den behöriga myndigheten bör säkerställa att ingen betydande förorening förorsakas på grund av utsläpp från anläggningen. För att kontrollera påverkan på miljön och folkhälsan bör utsläppen övervakas. För att säkerställa att det råder rättvisa konkurrensvillkor och skydda den inre marknaden bör kommissionen kunna tillhandahålla strikta riktlinjer om de exceptionella krislägena och omständigheter rörande dessa som kan beaktas. Kommissionen bör kontrollera att sådana undantag som beviljas av medlemsstaterna är befogade och utforma invändningar om den finner att undantaget inte är befogat; i sådana fall bör medlemsstaten revidera undantaget utan dröjsmål.
32 Medlemsstaterna bör kunna välja att undanta vissa enheter för förbränning eller enheter som avger koldioxid i förteckningen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG från kraven på energieffektivitet i tillståndsvillkoren.
33 För att förebygga eller minimera utsläpp av föroreningar från anläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor i hela unionen bör de villkor enligt vilka undantag från gränsvärden för utsläpp kan beviljas utformas bättre genom allmänna principer, inklusive ett krav på regelbunden förnyad bedömning, i syfte att säkerställa att tillämpningen av sådana undantag i hela unionen är mer harmoniserad. Vidare bör undantag från gränsvärden för utsläpp bör inte beviljas när de kan medföra risk för efterlevnaden av miljökvalitetsnormer.
34 Vid utvärderingen av direktiv 2010/75/EU drogs slutsatsen att det fanns vissa skillnader i metoderna för bedömning av efterlevnad för anläggningar som omfattas av kapitel II i det direktivet. För att uppnå en hög skyddsnivå för miljön som helhet, säkerställa ett konsekvent genomförande av unionsrätten och rättvisa konkurrensvillkor i hela unionen, samtidigt som den administrativa bördan för företag och offentliga myndigheter minimeras, bör kommissionen fastställa gemensamma regler för bedömning av efterlevnad av gränsvärden för utsläpp och validering av uppmätta nivåer för utsläpp till både luft och vatten på grundval av bästa tillgängliga teknik. Dessa regler för bedömning av efterlevnad bör ha företräde framför bestämmelserna i kapitlen III och IV om bedömning av efterlevnad av gränsvärden för utsläpp i bilagorna V och VI till direktiv 2010/75/EU.
35 Miljökvalitetsnormerna bör anses avse alla krav som fastställs i unionsrätten, såsom unionslagstiftning om luft och vatten, och som vid en viss tidpunkt måste uppfyllas av en viss miljö eller en viss del av denna miljö. Det är därför lämpligt att klargöra att de behöriga myndigheterna, när de meddelar ett tillstånd till en anläggning, inte bara bör fastställa villkor för att säkerställa att anläggningens verksamhet överensstämmer med BAT-slutsatserna utan även, när så är lämpligt för att minska anläggningens specifika bidrag till den förorening som inträffar i det relevanta området, med beaktande av koncentrationen av de berörda föroreningarna i den mottagande miljön, införa särskilda ytterligare villkor i tillståndet som är strängare än de som fastställs i relevanta BAT-slutsatser, för att säkerställa att anläggningen uppfyller miljökvalitetsnormerna. Sådana villkor kan bestå i att fastställa strängare gränsvärden för utsläpp, eller belastningsgränser för utsläpp av föroreningar, eller i att begränsa anläggningens drift eller kapacitet.
36 Tillståndsvillkoren bör regelbundet ses över och vid behov uppdateras av den behöriga myndigheten för att säkerställa att relevant lagstiftning följs. Sådana översyner eller uppdateringar bör också göras om det är nödvändigt för att anläggningen ska uppfylla en miljökvalitetsnorm, inbegripet när det gäller en ny eller reviderad miljökvalitetsnorm eller när den mottagande miljöns status kräver en översyn av tillståndet för att efterlevnad av de planer och program som fastställs i unionslagstiftningen ska uppnås, såsom förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG.
37 Parterna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor godkände vid sitt sjunde möte konventionens efterlevnadskommittés slutsatser i ärende ACCC/C/2014/121, enligt vilka Europeiska unionen genom att inrätta en rättslig ram som inte ger allmänheten någon möjlighet att delta i förnyade bedömningar och uppdateringar enligt artikel 21.3, 21.4 och 21.5 b och c i direktiv 2010/75/EU underlåter att följa artikel 6.10 i konventionen. Unionen och dess medlemsstater instämmer i dessa slutsatser, och för att uppnå fullständig efterlevnad av Århuskonventionen är det nödvändigt att specificera att medlemmar av den berörda allmänheten i ett tidigt skede bör ges faktiska möjligheter att delta i meddelandet eller uppdateringen av tillståndsvillkor som fastställts av den behöriga myndigheten, även när tillståndsvillkoren omprövas efter offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser om anläggningens huvudsakliga verksamhet, när utvecklingen av bästa tillgängliga teknik gör det möjligt att avsevärt minska utsläppen, när driftssäkerheten nödvändiggör att annan teknik används och när det är nödvändigt för att uppfylla en ny eller reviderad miljökvalitetsnorm.
38 Såsom klargjorts i domstolens rättspraxis får medlemsstaterna inte begränsa den lagliga rätten att bestrida ett beslut av en offentlig myndighet till de medlemmar av den berörda allmänheten som deltagit i det föregående administrativa förfarandet för att anta ett sådant beslut. Såsom också klargjorts i domstolens rättspraxis kräver faktisk tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och effektiva rättsmedel bland annat att medlemmar av den berörda allmänheten bör ha rätt att begära att domstolen eller ett behörigt oberoende och opartiskt organ beslutar om interimistiska åtgärder för att förhindra en viss förorening, inbegripet vid behov genom tillfälligt upphävande av det ifrågasatta tillståndet. Det bör därför preciseras att talerätten inte bör vara beroende av den roll som medlemmen av den berörda allmänheten hade under en deltagande fas i beslutsförfarandena, särskilt avseende meddelande av tillstånd och stängning av anläggningar, inom ramen för detta direktiv. Prövningsförfarandet bör dessutom vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och det bör omfatta lämpliga och effektiva rättsmedel som innefattar förbudsföreläggande enligt vad som är lämpligt. När det gäller jordbruksföretag med djuruppfödning bör ett tillfälligt driftstopp inte på något sätt påverka möjligheten att fortsätta med sådan verksamhet som är nödvändig för djurens välbefinnande.
39 Gränsöverskridande samarbete bör äga rum innan tillstånd meddelas om mer än en medlemsstat kan påverkas av driften av en anläggning, och bör inbegripa förhandsinformation och samråd med medlemmar av den berörda allmänheten och behöriga myndigheter i de övriga medlemsstater som kan påverkas.
40 Utvärderingen av direktiv 2010/75/EU visade att direktivet, även om det är avsett att främja omställningen av den europeiska industrin, inte är tillräckligt dynamiskt och inte i tillräcklig grad stöder spridningen av innovativa processer och teknologier, inbegripet de som är nödvändiga för den gröna och digitala omställningen och för att uppnå målen i den europeiska klimatlagen. Utan att föreskriva att en viss teknik eller specifik teknologi ska användas är det därför lämpligt att underlätta utprovning och införande av ny teknik med förbättrad miljöprestanda, underlätta samarbete med forskare och industrier i offentligt finansierade forskningsprojekt som omfattas av de villkor som föreskrivs i de relevanta europeiska och nationella finansieringsinstrumenten samt inrätta ett särskilt centrum för att stödja innovation genom att samla in och analysera information om ny teknik som är relevant för verksamhet som omfattas av det direktivet, däribland uppfödning av fjäderfä och svin, och att beskriva dess utvecklingsnivå från forskning till användning med hjälp av skalan för teknisk mognadsgrad eller TRL-skalan (Technology Readiness Level, TRL) och bedöma nivån på denna tekniks miljöprestanda, med samtidigt beaktande av eventuella begränsningar i fråga om tillgången på uppgifter och deras robusthet. Detta kommer också att ligga till grund för informationsutbytet om utarbetande, översyn och uppdatering av BAT-referensdokument. Ny teknik som ska analyseras av centrumet bör åtminstone ligga på TRL-nivå 6–7, det vill säga att tekniken demonstreras i lämplig miljö (lämplig industrimiljö om det gäller viktig möjliggörande teknik) eller som en systemprototyp i driftsmiljö.
41 Att uppnå unionens mål för en ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi senast 2050 kräver en djupgående omställning av unionens ekonomi. I enlighet med det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör verksamhetsutövare vid anläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU därför åläggas att inkludera omställningsplaner i sina miljöledningssystem. Sådana omställningsplaner kommer också att komplettera kraven på företagens hållbarhetsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU genom att tillhandahålla medel för att genomföra dessa krav på anläggningsnivå. Den första prioriteringen bör vara omställningen av energiintensiva verksamheter som förtecknas i bilaga I. Därför bör verksamhetsutövare vid energiintensiva anläggningar utarbeta omställningsplaner senast den 30 juni 2030. Verksamhetsutövare vid anläggningar som bedriver annan verksamhet som förtecknas i bilaga I bör vara skyldiga att ta fram omställningsplaner som en del av den förnyade bedömningen och uppdateringen av tillståndet efter offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser som offentliggörs efter den 1 januari 2030. Verksamhetsutövare bör ha rätt att ta fram en enda omställningsplan som omfattar alla anläggningar som står under deras kontroll i en medlemsstat, och om delar av omställningsplanerna redan har utarbetats i andra dokument och är förenliga med kraven i direktiv 2010/75/EU bör verksamhetsutövare ha rätt att i omställningsplanen ta med en hänvisning till de relevanta dokumenten. Omställningsplanerna bör fortsätta att vara vägledande dokument som utarbetas under verksamhetsutövarnas ansvar, men det organ för bedömning av överensstämmelse eller den miljökontrollant som verksamhetsutövarna anlitat som en del av sina miljöledningssystem bör kontrollera att de innehåller de minimiuppgifter som krävs enligt en delegerad akt som ska antas av kommissionen, och verksamhetsutövarna bör offentliggöra omställningsplanerna.
42 Digitala verktyg såsom digitaliserade ledningssystem kan hjälpa till med kvantitativa och kvalitativa bedömningar samt hantering av föroreningsrelaterade risker och hjälpa verksamhetsutövarna att ställa om sina anläggningar.
43 Det behövs ytterligare klarhet i bedömningskriterierna för om de renade gaser eller vätskor som uppstår vid förgasning och pyrolys av avfall är tillräckligt renade i en sådan omfattning att de inte längre är avfall innan de förbränns.
44 Mot bakgrund av det höga antalet uppfödningsanläggningar som bör inkluderas i tillämpningsområdet för direktiv 2010/75/EU, och med tanke på att processerna och utsläppsmönstren på sådana anläggningar är relativt enkla, är det lämpligt att fastställa särskilda administrativa förfaranden för att utfärda tillstånd och för driften av de relevanta verksamheter som är anpassade till sektorn, utan att det påverkar kraven i fråga om information till allmänheten och allmänhetens deltagande, övervakning och efterlevnad. Detta skulle göra det möjligt att anta generella bindande regler på nationell nivå och att registrera jordbruksföretag i stället för att utfärda enskilda tillstånd till jordbruksföretag. Medlemsstaterna bör säkerställa att generella bindande regler och registreringsförfaranden garanterar en hög miljöskyddsnivå som motsvarar den som kan uppnås med enskilda tillståndsvillkor.
45 Innovativ teknik på väg in på marknaden förväntas alltmer minska utsläppen av både föroreningar och växthusgaser från anläggningar som omfattas av både Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och direktiv 2010/75/EU. Detta kommer att göra det möjligt att ytterligare synergier skapas mellan dessa direktiv, men det kan också påverka tillämpningen av dem, även på koldioxidmarknaden. På det här området innehåller direktiv 2003/87/EG en bestämmelse om att se över hur effektiva synergierna med direktiv 2010/75/EU är, och som uppmanar till samordning av miljö- och klimatrelevanta tillstånd för att säkerställa att de åtgärder som behövs för att uppfylla unionens klimat- och energimål verkställs effektivare och snabbare. För att ta hänsyn till innovationens dynamik i detta avseende, och till den översyn som avses i artikel 8 i direktiv 2003/87/EG, bör kommissionen till Europaparlamentet och rådet senast 2028 och därefter vart femte år lämna in en rapport där genomförandet av direktiv 2010/75/EU ses över.
46 Med utgångspunkt i förenklingen av rapporteringen enligt direktiv 2010/75/EU bör kommissionen fortsätta att anpassa det sätt på vilket medlemsstaterna ska göra information tillgänglig för den enligt det direktivet till andra relevanta krav i unionsrätten, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244. Den inrapporterade informationen bör möjliggöra en meningsfull översyn av genomförandet och de uppnådda resultaten i fråga om utsläpp och andra former av föroreningar, gränsvärden för utsläpp, tillämpning av BAT, beviljande av undantag och status vad gäller anläggningarnas drift. För det ändamålet bör kommissionen senast den 5 augusti 2026 uppdatera det genomförandebeslut som fastställer typ, format och periodicitet för medlemsstaternas rapportering av information.
47 För att säkerställa att direktiv 2010/75/EU fortsätter att uppfylla sina mål att förebygga eller minska utsläpp av föroreningar och uppnå en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön bör det fastställas driftsregler för verksamheter i samband med uppfödning av svin och fjäderfä, med beaktande av varje verksamhetssektors särdrag. Kommissionen bör ges genomförandebefogenheter för att fastställa enhetliga villkor. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.
48 Kommissionen bör se över behovet av att begränsa utsläppen från prospektering och produktion av mineralolja och gas på land och till havs, med hänsyn till unionens befintliga regelverk, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1787 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU, behovet av att begränsa utsläppen från bearbetning och utvinning vid anläggningen av icke energirelaterade industrimineral som används i industrin annat än för konstruktionsändamål, samt behovet av att begränsa utsläpp från bearbetning och utvinning vid anläggningen av malmer som nyligen börjat utföras i unionen och behovet av att se över verksamhetströskeln i bilaga I för produktion av vätgas genom elektrolys av vatten.
49 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2010/75/EU bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa i) en standardiserad metodik för att bedöma om kostnaderna för att genomföra BAT-slutsatserna är oproportionella i förhållande till de potentiella miljövinsterna i enlighet med artikel 15.4, med beaktande av metoder såsom värdet av statistiskt liv (VSL-metoden) eller värdet av ett levnadsår (VOLY-metoden) när så är lämpligt, ii) en standardiserad metodik för att genomföra den bedömning som avses i artikel 15.6, iii) mätmetoden för att bedöma efterlevnaden av de gränsvärden för utsläpp som fastställs i tillståndet när det gäller utsläpp till luft och vatten, iv) de detaljerade arrangemang som behövs för inrättandet av och funktionen hos innovationscentrumet för industriell omställning och industriutsläpp, v) det format som ska användas till omställningsplaner, samt vi) vilken information från miljöledningssystemet är relevant för offentliggörande, som bör innehålla information åtminstone om indikatorer och mål för miljöprestanda och om framsteg med att uppnå miljömålen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.
50 För att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i direktiv 2010/75/EU genomförs och verkställs ändamålsenligt är det nödvändigt att specificera vad effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner minst ska innefatta. Skillnader i sanktionssystem, det faktum att de ålagda sanktionerna i många fall bedöms vara för små för att verkligen avskräcka från olagligt beteende samt avsaknaden av enhetligt genomförande runtom i medlemsstaterna undergräver rättvisa konkurrensvillkor för industriutsläpp i hela unionen.
51 Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som har antagits enligt detta direktiv och bör säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. Medlemsstaterna kan fastställa regler för såväl administrativa som straffrättsliga sanktioner. Under alla omständigheter bör åläggande av straffrättsliga och administrativa sanktioner inte leda till ett åsidosättande av rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott (principen ne bis in idem) enligt domstolens tolkning. För de allvarligaste överträdelser som begås av en juridisk person, exempelvis sådana som är av en hög allvarlighetsgrad på grund av sin karaktär, omfattning och upprepning, eller när de utgör en betydande risker för människors hälsa eller miljön, bör medlemsstaterna säkerställa att deras nationella sanktionssystem omfattar böter med ett högsta belopp på minst 3 % av verksamhetsutövarens årsomsättning i unionen under det räkenskapsår som föregår det år då böterna föreläggs. Vid sådana överträdelser kan medlemsstaterna även, eller alternativt, införa straffrättsliga sanktioner, förutsatt att de är effektiva, proportionella och avskräckande, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG.
52 När skada på människors hälsa har inträffat till följd av en överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt direktiv 2010/75/EU, bör medlemsstaterna säkerställa att de personer som berörs kan göra anspråk på och erhålla ersättning för denna skada från de relevanta fysiska eller juridiska personerna. Sådana regler för ersättning bidrar till målen att bevara, skydda och förbättra kvaliteten på miljön och skydda människors hälsa enligt vad som fastställs i artikel 191 i EUF-fördraget. De understöder också rätten till liv, människans rätt till integritet och hälsoskyddet enligt vad som fastställs i artiklarna 2, 3 och 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och rätten till ett effektivt rättsmedel enligt vad som fastställs i artikel 47 i stadgan. Dessutom ger Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG inte privata parter någon rätt till ersättning till följd av miljöskada eller ett överhängande hot om en sådan skada.
53 Det är därför lämpligt att direktiv 2010/75/EU tar upp rätten till ersättning för skador som drabbar enskilda personer och säkerställer att enskilda personer kan försvara sina rättigheter vid skador på hälsan som orsakas av överträdelser av direktiv 2010/75/EU, så att det direktivet verkställs mer effektivt. Förfaranden avseende anspråk på ersättning bör utformas och tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör det omöjligt eller alltför svårt att utöva rätten till ersättning för skada.
54 Påverkan av direktiv 2010/75/EU på medlemsstaternas processuella autonomi bör vara begränsad till vad som är nödvändigt för att säkerställa de mål att skydda människors hälsa genom en säker miljö som eftersträvas i det direktivet, och andra nationella processuella regler som fastställer rätten att söka ersättning för överträdelser av det direktivet bör inte påverkas. Sådana nationella regler bör emellertid inte medföra att den mekanism för att söka ersättning som krävs i direktiv 2010/75/EU fungerar sämre.
55 Direktiv 2010/75/EU har genomförts på olika sätt i medlemsstaterna när det gäller vilka anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning som omfattas, eftersom definitionen av den verksamheten är formulerad så att medlemsstaterna kunnat bestämma om de ska tillämpa båda kriterierna om produktionskapacitet respektive ugnskapacitet eller bara ett av dem. I syfte att säkerställa ett mer konsekvent genomförande av det direktivet och garantera rättvisa konkurrensvillkor i hela unionen, bör sådana anläggningar inkluderas i direktivets tillämpningsområde varje gång ett av dessa kriterier är uppfyllt.
56 När den behöriga myndigheten sätter gränsvärden för utsläpp av förorenande ämnen, bör den beakta samtliga ämnen, även nya riskämnen, som kan släppas ut från den berörda anläggningen och kan ha betydande påverkan på miljön eller människors hälsa. När detta görs bör de utsläppta ämnenas farliga egenskaper, mängd och karaktär och deras potential att förorena olika miljömedier tas i beaktande. BAT-slutsatserna är i relevanta fall referenspunkt för att välja ut de ämnen för vilka det ska sättas gränsvärden för utsläpp, även om den behöriga myndigheten får besluta att välja ytterligare ämnen. För närvarande är enskilda förorenande ämnen förtecknade på ett icke-uttömmande sätt i bilaga II till direktiv 2010/75/EU, vilket inte är förenligt med helhetssynen i det direktivet och inte återspeglar att de behöriga myndigheterna behöver ta hänsyn till samtliga relevanta förorenande ämnen, inklusive nya riskämnen. Den icke-uttömmande förteckningen över förorenande ämnen bör därför tas bort. I stället bör det hänvisas till förteckningen över föroreningar i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006.
57 Även om avfallsdeponier ingår i tillämpningsområdet för direktiv 2010/75/EU, finns det inga BAT-slutsatser om avfallsdeponier, eftersom den verksamheten omfattas av rådets direktiv 1999/31/EG och kraven i det senare direktivet anses utgöra BAT. På grund av den tekniska utveckling och innovation som ägt rum sedan direktiv 1999/31/EG antogs finns det nu mer ändamålsenlig teknik tillgänglig för att skydda människors hälsa och miljön. Genom att anta BAT-slutsatser enligt direktiv 2010/75/EU skulle det bli möjligt att ta itu med de viktiga miljöfrågor som har med driften av avfallsdeponier att göra, däribland betydande utsläpp av metan. Direktiv 1999/31/EG bör därför göra det möjligt att anta BAT-slutsatser om avfallsdeponier enligt direktiv 2010/75/EU.
58 Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och förbättra miljöns kvalitet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den gränsöverskridande karaktären hos föroreningar från industriella verksamheter, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
59 I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt, för att uppnå det grundläggande målet att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön och förbättra miljökvaliteten, att fastställa bestämmelser om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar som härrör från industriella verksamheter och djuruppfödning. Detta direktiv går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.
60 I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.
61 Förbränningsanläggningar som utgör en del av små enskilda system kan, på grund av sitt geografiska läge och bristande sammankoppling med medlemsstaternas fastlandsnät eller en annan medlemsstats nät, ställas inför särskilda utmaningar som innebär att det krävs mer tid för att uppfylla gränsvärdena för utsläpp. De berörda medlemsstaterna bör upprätta en efterlevnadsplan för förbränningsanläggningar som utgör en del av ett litet enskilt system, i vilken man anger åtgärderna för att säkerställa att gränsvärdena för utsläpp efterlevs senast den 31 december 2029. Planen bör innehålla en beskrivning av åtgärder avsedda att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv och åtgärder avsedda att minimera omfattningen och varaktigheten av utsläppen av föroreningar under den period som omfattas av planen, samt information om åtgärder för efterfrågestyrning och möjligheter att byta till renare bränslen eller renare alternativ såsom användning av förnybar energi och sammankoppling med fastlandsnäten eller en annan medlemsstats nät. De berörda medlemsstaterna bör överlämna sin efterlevnadsplan till kommissionen. Medlemsstaterna bör uppdatera planen om kommissionen gör invändningar. De berörda medlemsstaterna bör årligen rapportera om framstegen när det gäller efterlevnad.
62 Övergångsbestämmelser bör föreskrivas för att ge medlemsstaterna, behöriga myndigheter och anläggningar tid att efterleva bestämmelserna och för att ge kommissionen tid att anta nya BAT-slutsatser som tar hänsyn till de nya bestämmelserna. För att säkerställa rättslig säkerhet krävs ett fast datum från och med vilket bestämmelserna absolut senast bör efterlevas. Med hänsyn till Sevillaprocessen och antalet BAT-referensdokument som måste ses över bör detta datum fastställas som tolv år för befintliga verksamheter och tio år för nya verksamheter. Detta hindrar inte BAT-slutsatser från att antas och genomföras tidigare, vilket förväntas i fråga om de flesta verksamheter som omfattas av detta direktiv. Befintliga anläggningar bör efterleva bestämmelserna i direktiv 2010/75/EU i dess lydelse den 3 augusti 2024, tills det finns nya BAT-slutsatser eller tills tillståndet har uppdaterats.
63 Direktiven 2010/75/EU och 1999/31/EG bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2010/75/EU
Direktiv 2010/75/EU ska ändras på följande sätt:
1 Titeln ska ersättas med följande:
2 I artikel 1 ska andra stycket ersättas med följande:
3 Artikel 2.1 ska ersättas med följande:
4 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
5 I artikel 4.1 ska andra stycket ersättas med följande:
6 I artikel 5 ska följande punkt läggas till:
7 Artiklarna 7 och 8 ska ersättas med följande:
8 Artikel 9.2 ska ersättas med följande:
9 I artikel 11 ska led f ändras på följande sätt:
10 I artikel 11 ska följande led införas:
11 I artikel 12.1 ska leden b, c och f ersättas med följande:
12 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
13 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:
14 Följande artikel ska införas:
15 Artikel 15 ska ersättas med följande:
16 Följande artikel ska införas:
17 Artikel 16.2 ska ersättas med följande:
18 I artikel 16 ska följande punkt läggas till:
19 I artikel 16 ska följande punkt läggas till:
20 Artikel 18 ska ersättas med följande:
21 Artikel 20.1 ska ersättas med följande:
22 I artikel 21.3 första stycket ska led a ersättas med följande:
23 Artikel 21.5 c ska ersättas med följande:
24 I artikel 21.5 ska följande led läggas till:
25 I artikel 23.4 ska femte stycket ersättas med följande:
26 Artikel 24 ska ändras på följande sätt:
27 I artikel 25.1 ska följande stycken läggas till:
28 Artikel 26.1 och 26.2 ska ersättas med följande:
29 Följande rubrik ska införas efter artikel 26:
30 Artikel 27 ska ersättas med följande:
31 Följande artiklar ska införas
32 Artikel 30.5 ska ersättas med följande:
33 I artikel 30.6 ska tredje stycket ersättas med följande:
34 Följande artikel ska införas:
35 I artikel 42.1 ska andra stycket ersättas med följande:
36 Artikel 48.1 ska ersättas med följande:
37 Artikel 63.2 ska ersättas med följande:
38 Artikel 70.3 ska ersättas med följande:
39 Följande rubrik ska införas efter artikel 70:
40 Följande artiklar ska införas efter rubriken KAPITEL VIa:
41 Artikel 72.2 ska ersättas med följande:
42 I artikel 73.1 ska första och andra styckena ersättas med följande:
43 Artikel 73 ska ändras på följande sätt:
44 Artikel 74 ska ersättas med följande:
45 Artikel 75 ska ersättas med följande:
46 Artikel 76 ska ersättas med följande:
47 Artiklarna 77 och 78 ska utgå.
48 Artikel 79 ska ersättas med följande:
49 Följande artikel ska införas:
50 Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till detta direktiv.
51 Bilaga Ia ska införas i enlighet med bilaga II till detta direktiv.
52 Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga III till detta direktiv.
53 Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga IV till detta direktiv.
54 Bilaga IV ska ändras i enlighet med bilaga V till detta direktiv.
55 Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga VI till detta direktiv.
56 Bilaga VI ska ändras i enlighet med bilaga VII till detta direktiv.
Artikel 2 – Ändringar av direktiv 1999/31/EG
I artikel 1 i direktiv 1999/31/EG ska punkt 2 utgå.
Artikel 3 – Övergångsbestämmelser
1 När det gäller anläggningar som bedriver verksamhet som avses i bilaga I ska medlemsstaterna tillämpa artikel 14.1 andra stycket aa, bb, och h och artikel 15.4 och 15.6 inom fyra år efter offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser som har offentliggjorts efter den 1 juli 2026 avseende en anläggnings huvudsakliga verksamhet i enlighet med artikel 13.5.
2 När det gäller anläggningar som bedriver verksamhet som avses i bilaga I och som omfattas av direktivet före den 4 augusti 2024 och som är i drift och innehar ett tillstånd före den 1 juli 2026 ska artikel 14.1 andra stycket a, b, ba och d och artiklarna 15.1, 15.5, 15a och 16.3 tillämpas när tillståndet meddelas eller uppdateras enligt artikel 20.2 eller 21.5, eller uppdateras inom fyra år från offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser som har offentliggjorts efter den 1 juli 2026 i enlighet med artikel 13.5 avseende en anläggnings huvudsakliga verksamhet, eller senast den 1 september 2036, beroende på vilket som inträffar först.
3 När det gäller anläggningar som inte omfattas av detta direktiv före den 4 augusti 2024 och bedriver sådan verksamhet som avses i bilaga I punkt 2.3 aa och slutbehandling av textilfibrer eller textilier enligt punkt 6.2 i den bilagan, som är verksamma före den 1 juli 2026 ska medlemsstaterna, med undantag för artikel 14.1 andra stycket aa, bb och h och artikel 15.4 och 15.6, tillämpa de lagar och andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv inom fyra år efter den 1 juli 2026.
4 När det gäller anläggningar som inte omfattas av direktiv 2010/75/EU före den 4 augusti 2024 och som bedriver verksamhet som avses i punkterna 1.4, 2.3 b, 2.3 ba, 2.7 och 3.6 i bilaga I ska medlemsstaterna, med undantag för artikel 14.1 andra stycket aa, bb och h och artikel 15.4 och 15.6, tillämpa de lagar och andra författningar som antagits i enlighet med det här direktivet inom fyra år från offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser i enlighet med artikel 13.5 avseende en anläggnings huvudsakliga verksamhet eller senast den 1 september 2034, beroende på vilket som inträffar först.
5 När det gäller anläggningar som bedriver verksamhet som avses i bilaga I ska en medlemsstat tillämpa de lagar och andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv inom Fram till det relevanta tillämpningsdatumet enligt första stycket ska de anläggningar som nämns i det stycket och som omfattas av direktiv 2010/75/EU i dess lydelse dagen före det här direktivets ikraftträdande uppfylla kraven i direktiv 2010/75/EU i den lydelsen.
a fyra år efter ikraftträdandet av den genomförandeakt som avses i artikel 70i.2, om anläggningen har en kapacitet på 600 djurenheter eller fler,
b fem år efter ikraftträdandet av den genomförandeakt som avses i artikel 70i.2, om anläggningen har en kapacitet på 400 djurenheter eller fler,
c sex år efter ikraftträdandet av den genomförandeakt som avses i artikel 70i.2, för alla andra anläggningar som omfattas av bilaga Ia.
6 Undantag som beviljas av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 15.5 före den 1 juli 2026 ska förbli giltiga tills den behöriga myndigheten på nytt bedömer huruvida undantaget är motiverat enligt artikel 15.5. Den nya bedömningen ska göras fyra år efter den 1 juli 2026 eller som en del av omprövningen av tillståndsvillkoren enligt artikel 21, beroende på vilket som inträffar först.
7 Undantag för provning och användning av ny teknik som beviljats av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 15.7 i direktiv 2010/75/EU i dess lydelse den 3 augusti 2024 före den 1 juli 2026 ska fortsätta att gälla fram till slutet av den period som anges i beslutet att bevilja ett undantag. Efter den angivna perioden ska provningen av tekniken avbrytas eller verksamheten uppnå åtminstone BAT-AEL.
Artikel 4 – Införlivande
1 Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 2026. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.
2 Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom de områden som omfattas av detta direktiv.
Artikel 5
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 6
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
1 EUT C 443, 22.11.2022, s. 130.
2 EUT C 498, 30.12.2022, s. 154.
3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2024 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 april 2024.
4 EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1252 av den 11 april 2024 om inrättande av en ram för säkerställande av trygg och hållbar försörjning av kritiska råmaterial och om ändring av förordningarna (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1724 och (EU) 2019/1020. ( EUT L, 2024/1252, 3.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1252/oj).
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EUT L 191, 28.7.2023, s. 1).
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
11 Kommissionens genomförandebeslut 2012/119/EU av den 10 februari 2012 om regler för de riktlinjer om insamlingen av uppgifter och om utarbetande av BAT-referensdokument och om deras kvalitetssäkring som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (EUT L 63, 2.3.2012, s. 1).
12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
13 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
15 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342, 22.12.2009, s. 1).
16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
18 Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 januari 2021, LB m.fl./College van burgemeester en wethouders van de gemeente Echt-Susteren, mål C-826/18, ECLI:EU:C:2021:7, punkterna 58 och 59.
19 Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 januari 2013, Jozef Križan m.fl./Slovenská inšpekcia životného prostredia, mål C-416/10, ECLI:EU:C:2013:8, punkt 109.
20 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 av den 24 april 2024 om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp och om upphävande av förordning (EG) nr 166/2006 ( EUT L, 2024/1244, 2.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1244/oj).
22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
23 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1787 av den 13 juni 2024 om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942 ( EUT L, 2024/1787, 15.7.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1787/oj).
24 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 178, 28.6.2013, s. 66).
25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28).
26 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).
27 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).
28 Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).
29 EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
30 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsolag) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1).
31 Rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning (EUT L 47, 18.2.2009, s. 5).
32 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).
33 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1785 av den 24 april 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) och rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall ( EUT, 2024/1785, 15.7.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1785/oj).
34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28).
BILAGA I
Bilaga I till direktiv 2010/75/EU ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1.4 ska ersättas med följande: 1.4 Förgasning, förvätskning eller pyrolys av a) kol, b) andra bränslen i anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 20 MW. b) Punkt 2.3 ska ersättas med följande: 2.3 Behandling av järnbaserade metaller a) genom varmvalsning, med en kapacitet som överstiger 20 ton råstål per timme, aa) genom kallvalsning, med en kapacitet som överstiger 10 ton råstål per timme, b) genom hammarsmide, om slagenergin per hammare överstiger 50 kJ, ba) genom smide med smidespress, om tryckkraften per smidespress överstiger 30 meganewton (MN), c) genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall med en inmatning som överstiger 2 ton råstål per timme. c) Följande punkt ska införas: 2.7 Tillverkning av batterier, annat än enbart montering, med en produktionskapacitet på 15000 ton battericeller (katod, anod, elektrolyt, separator, hölje) eller mer per år. d) Punkt 3.5 ska ersättas med följande: 3.5 Tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med a) en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn, och/eller b) en ugnskapacitet som överstiger 4 m3 och en satsningstäthet på mer än 300 kg per m3. e) Följande punkt ska införas: 3.6 Utvinning som inbegriper bearbetning vid anläggningen, såsom finfördelning, storlekskontroll, anrikning och uppgradering, av följande malmer i industriell skala: bauxit, krom, kobolt, koppar, guld, järn, bly, litium, mangan, nickel, palladium, platina, tenn, volfram och zink. f) Punkt 4.2a ska ersättas med följande: a) gaser, såsom ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, vätgas som inte är producerad genom elektrolys av vatten, svaveldioxid, karbonylklorid. g) Punkt 5.3 ska ersättas med följande: 5.3. a) Bortskaffande av icke-farligt avfall med en kapacitet som överstiger 50 ton per dygn genom en eller flera av följande verksamheter och med undantag för verksamheter som omfattas av rådets direktiv 91/271/EEG: i) Biologisk behandling, såsom anaerob nedbrytning eller samrötning. ii) Fysikalisk-kemisk behandling. iii) Förbehandling av avfall för förbränning eller samförbränning. iv) Behandling av slagg och aska. v) Behandling i anläggningar för fragmentering av metallavfall, inbegripet avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) samt uttjänta fordon och därtill hörande komponenter. b) Återvinning, eller en kombination av återvinning och bortskaffande, av icke-farligt avfall med en kapacitet som överstiger 75 ton per dygn genom en eller flera av följande verksamheter, och med undantag för verksamheter som omfattas av direktiv 91/271/EEG: i) Biologisk behandling, såsom anaerob nedbrytning. ii) Förbehandling av avfall för förbränning eller samförbränning. iii) Behandling av slagg och aska. iv) Behandling i anläggningar för fragmentering av metallavfall, inbegripet avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) samt uttjänta fordon och därtill hörande komponenter. När den enda avfallshanteringsverksamhet som bedrivs är anaerob nedbrytning, ska tröskelvärdet för kapacitet för denna verksamhet vara 100 ton per dygn. h) Punkt 6.2 ska ersättas med följande: 6.2 Förbehandling (tvättning, blekning och mercerisering), färgning eller slutbehandling av textilfibrer eller textilier där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. i) Punkt 6.5 ska ersättas med följande: 6.5 Bortskaffande eller återvinning av djurkroppar eller animaliska biprodukter där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. j) Punkt 6.6 ska ersättas med följande: 6.6 Elektrolys av vatten för produktion av vätgas om produktionskapaciteten överstiger 50 ton per dygn.
1 Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).
BILAGA II
BILAGA Ia
Anläggningar omfattas av tillämpningsområdet för denna bilaga om de ingår i en eller flera av följande verksamhetskategorier:
1. Uppfödning av svin med 350 djurenheter eller fler, med undantag för uppfödningsverksamhet som utförs inom ramen för ekologiska produktionssystem i enlighet med förordning (EU) 2018/848, eller där djurtätheten är mindre än 2 djurenheter/hektar som endast används för bete eller odling av foder eller grovfoder som används för utfodring av djuren och djuren föds upp utomhus under en stor del av tiden under ett år respektive säsongsvis. 2. Uppfödning av endast värphöns med 300 djurenheter eller fler, eller uppfödning av endast andra fjäderfäkategorier med 280 djurenheter eller fler. I anläggningar med uppfödning av en blandning av fjäderfä, inklusive värphöns, ska tröskelvärdet vara 280 djurenheter och kapaciteten ska beräknas med hjälp av 0,93 som viktningsfaktor för värphöns. 3. Uppfödning av alla blandningar av svin och fjäderfä, med 380 djurenheter eller fler, med undantag för uppfödning av svin i anläggningar inom ramen för ekologiska produktionssystem i enlighet med förordning (EU) 2018/848, eller där djurtätheten är mindre än 2 djurenheter/hektar som endast används för bete eller odling av foder eller grovfoder som används för utfodring av djuren och djuren föds upp utomhus under en stor del av tiden under ett år respektive säsongsvis.
Djurtätheten för en anläggning beräknas med hjälp av följande omräkningsfaktorer:
Svin:
Avelssuggor ≥ 50 kg … 0,500
Smågrisar ≤ 20 kg … 0,027
Andra svin … 0,300
Fjäderfä:
Slaktkycklingar … 0,007
Värphöns … 0,014
Kalkoner … 0,030
Ankor … 0,010
Gäss … 0,020
Strutsar … 0,350
Övriga fjäderfän … 0,001
1 Viktningsfaktorn för värphöns har beräknats genom att tröskelvärdet för övriga fjäderfän (280 djurenheter) har delats med tröskelvärdet för värphöns (300 djurenheter). Detta blir 280/300 = 0,93 (avrundat).
BILAGA III
BILAGA II
Undantag som beviljas enligt artikel 15.5 ska följa följande principer:
1. Kostnader
1.1 De kostnader som avses i artikel 15.5 ska vara kostnaderna för att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (Best Available Technique, BAT), och omfattar både kapitalkostnader och driftskostnader. Andra sociala eller ekonomiska kostnader får inte inkluderas.
1.2 Utvärderingen av kostnaderna ska vara kvantitativ och stödjas av en kvalitativ bedömning.
1.3 De kostnader som beaktas vid utvärderingen ska a) utgöra nettokostnaderna, efter avdrag för eventuella ekonomiska fördelar av att tillämpa bästa tillgängliga teknik, b) inkludera kostnaderna för att få det kapital som krävs för att finansiera bästa tillgängliga teknik, c) beräknas med hjälp av en diskonteringsränta för att ta hänsyn till skillnader i monetärt värde över tid.
1.4 I ansökan om undantag ska källan till kostnaderna och de metoder som använts för att beräkna dem tydligt anges, inklusive den diskonteringsränta som nämns i punkt 1.3 c och uppskattningen av osäkerheter i samband med kostnadsutvärderingen.
1.5 De kostnader som verksamhetsutövaren utvärderar ska bedömas av den behöriga myndigheten på grundval av information från andra källor, såsom teknikleverantörer, inbördes granskad forskning, expertutlåtanden eller uppgifter från andra anläggningar där bästa tillgängliga teknik nyligen installerats.
2. Miljövinster
2.1 De miljövinster som avses i artikel 15.6 ska vara miljövinsterna av att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
2.2 Utvärderingen av miljövinsterna ska vara kvantitativ (i monetära termer) och stödjas av en kvalitativ bedömning. Fastställda kostnader för skador som orsakas av föroreningar ska användas om sådana finns tillgängliga.
2.3 Vid utvärderingen av miljövinster ska hänsyn tas till en diskonteringsränta som tillämpas på eventuella ekonomiska fördelar och som tar hänsyn till skillnader i värden för samhället över tid.
2.4 I ansökan om undantag ska källan till informationen om miljövinsterna och de metoder som använts för att beräkna miljövinsterna tydligt anges, inklusive den diskonteringsränta som nämns i punkt 1.3 c och uppskattningen av osäkerheter i samband med utvärderingen av miljövinster.
2.5 De miljövinster som verksamhetsutövaren utvärderar ska bedömas av den behöriga myndigheten på grundval av expertutlåtanden eller uppgifter från andra anläggningar där bästa tillgängliga teknik nyligen installerats.
3. Oproportionella kostnader i förhållande till miljövinsterna
3.1 För att fastställa om kostnaderna för att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik är oproportionella ska de jämföras med fördelarna med att inte överskrida dessa.
3.2 Jämförelsemekanismen ska omfatta a) en metod för att hantera osäkerheter i utvärderingen av kostnader och miljövinster, b) en specifikation av den marginal med vilken kostnaderna bör överstiga miljövinsterna.
BILAGA IV
Bilaga III till direktiv 2010/75/EU ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande: 2. Användningen av ämnen som är mindre farliga, inklusive mindre omfattande användning av ämnen som inger mycket stora betänkligheter. b) Punkt 5 ska ersättas med följande: 5. Tekniska framsteg, inklusive digitala verktyg, och utvecklingen av vetenskapliga kunskaper. c) Punkt 9 ska ersättas med följande: 9. Förbrukningen och arten av råvaror, inklusive vatten, som används i processen, resurseffektivitet, återanvändning av resurser och utfasning av fossila bränslen. d) Punkt 10 ska ersättas med följande: 10. Behovet att förebygga eller minimera den samlade miljöpåverkan som utsläppen innebär, inbegripet för den biologiska mångfalden, och riskerna för miljön. e) Punkt 11 ska ersättas med följande: 11. Behovet att förebygga olyckor och att minska deras konsekvenser för miljön och människors hälsa.
BILAGA V
Bilaga IV till direktiv 2010/75/EU ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande: 1. Allmänheten ska, genom offentliga underrättelser och på en webbplats, i ett tidigt skede av beslutsprocessen eller senast så snart informationen rimligtvis kan ges, informeras om följande: b) Punkt 3 ska ersättas med följande: 3. Medlemmar av den berörda allmänheten ska i ett tidigt skede och på ett ändamålsenligt sätt ges möjlighet att yttra sig till den behöriga myndigheten innan beslut fattas. c) Punkt 5 ska ersättas med följande: 5. För de olika etapperna ska det fastställas rimliga tidsramar som ger tillräckligt med tid för att informera allmänheten så att medlemmar av den berörda allmänheten kan förbereda sig och effektivt delta under beslutsprocessen på miljöområdet i enlighet med denna bilaga.
BILAGA VI
Bilaga V till direktiv 2010/75/EU ska ändras på följande sätt:
a) I del 3 punkt 8 ska tredje stycket ersättas med följande: Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten om resultaten från kontrollerna av automatiska mätsystem utan onödigt dröjsmål. b) I del 3 punkt 10 ska andra stycket ersättas med följande: Varje dygn under vilket mer än tre timmedelvärden är ogiltiga, på grund av att det automatiska mätsystemet inte fungerar eller genomgår underhåll, ska ogiltigförklaras. Om mer än tio dygn under ett år ogiltigförklaras av sådana skäl ska den behöriga myndigheten kräva att verksamhetsutövaren vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra det automatiska mätsystemets tillförlitlighet utan onödigt dröjsmål.
BILAGA VII
Bilaga VI till direktiv 2010/75/EU ska ändras på följande sätt:
I del 6 ska punkt 1.2 ersättas med följande:
1.2 För samtliga förorenande ämnen, inbegripet dioxiner och furaner, gäller att provtagning och analys, liksom kvalitetssäkringen av automatiska mätsystem och referensmätmetoderna för kalibrering av dessa, ska utföras i enlighet med CEN-standarder. Om CEN-standarder saknas ska ISO-standarder, nationella standarder eller andra internationella standarder som kan säkerställa data av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas. Detta gäller även kvalitetssäkringssystemet för det laboratorium som utför provtagningen och analysen. Automatiska mätsystem ska minst en gång per år kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoderna.