4 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades de grunder som avses dels i artikel 51.1 a i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning, dels i artikel 51.1 b i nämnda förordning.

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen, som sammanträder med fem domare)

den 3 juni 2026 ( * )

” EU – Ogiltighetsförfarande – Tredimensionellt varumärke – Formen på en åttkantig kartong – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Tillverkningsprocess – Användning av varan – Artikel 7.1 e ii och artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 40/94 ”

I mål T‑104/25,

Lami Packaging (Kunshan) Co. Ltd , Kunshan (Folkrepubliken Kina), företrätt av advokaten K. Strömholm,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av E. Nicolás Gómez och D. Hanf, båda i egenskap av ombud,

motpart,

varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen, var

Tetra Laval Holdings & Finance SA, Pully (Schweiz), företrätt av advokaterna S. Schäfer och M. Kleespies,

meddelar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen, som sammanträder med fem domare)

sammansatt av ordföranden K. Kecsmár samt domarna L. Madise (referent), P. Nihoul, U. Öberg och L. Truchot,

justitiesekreterare: handläggaren G. Mitrev,

efter den skriftliga delen av förfarandet

efter förhandlingen den 20 januari 2026,

följande

Dom

1 Klaganden, Lami Packaging (Kunshan) Co. Ltd, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara och ändra det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 6 december 2024 (ärende R 12/2024-4) (nedan kallat det överklagade beslutet).

Bakgrund till tvisten

2 Den 3 januari 2022 ingav klaganden en ansökan om ogiltighetsförklaring till EUIPO av det EU-varumärke som hade registrerats till följd av en ansökan från intervenienten Tetra Laval Holdings & Finance SA av den 19 april 2000 avseende följande tredimensionella kännetecken:

3 De varor som omfattades av det omstridda varumärket och som ansökan om ogiltighetsförklaring avsåg omfattades av klass 16 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarade, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning: ”Förpackningsbehållare och förpackningsmaterial av papper eller plastbelagt papper”.

4 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades de grunder som avses dels i artikel 51.1 a i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning, dels i artikel 51.1 b i nämnda förordning.

5 Den 6 november 2023 biföll annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring med stöd av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning.

6 Intervenienten överklagade annulleringsenhetens beslut vid EUIPO den 3 januari 2024.

7 Genom det överklagade beslutet biföll överklagandenämnden överklagandet och avslog följaktligen klagandens ansökan om ogiltighetsförklaring, med motiveringen att artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 inte var tillämplig på det omstridda varumärket. Överklagandenämnden ansåg i huvudsak att den funktion som varans form fyller inte utgör ett tekniskt resultat i den mening som avses i denna bestämmelse. För att komma fram till denna slutsats bedömde överklagandenämnden, särskilt med hänvisning till domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), att artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är tillämplig när formen gör det möjligt för en vara att uppnå ett önskat tekniskt resultat vid användning. Överklagandenämnden ansåg att de väsentliga egenskaper som är knutna till varans form i förevarande fall avser tillverkningsprocessen, men att de inte har någon inverkan på varans funktion.

8 Överklagandenämnden avslog dessutom ansökan om ogiltighetsförklaring med stöd av artikel 51.1 b i förordning nr 40/94 med motiveringen att klaganden inte hade visat att intervenienten hade missbrukat registreringssystemet för varumärken i syfte att på ett konstlat sätt skydda en form som endast kunde skyddas av ett patent.

Parternas argument

9 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det överklagade beslutet och ändra det på så sätt att överklagandet till överklagandenämnden ogillas, och

– förplikta EUIPO eller i förekommande fall intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

10 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna ”för det fall tribunalen godtar den rättsliga och faktiska bedömning som anges i punkterna 50–61 i det överklagade beslutet”,

– i andra hand bifalla överklagandet.

11 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

Tillämplig lag

12 Tribunalen framhåller inledningsvis, med hänsyn till det datum då den aktuella ansökan om registrering ingavs, nämligen den 19 april 2000, som är avgörande för vilken materiell rätt som är tillämplig, att de materiella bestämmelserna i förordning nr 40/94 ska tillämpas på omständigheterna i förevarande mål (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 5 oktober 2004, Alcon/harmoniseringskontoret, C‑192/03 P, EU:C:2004:587, punkterna 39 och 40, och dom av den 23 april 2020, Gugler France/Gugler och EUIPO, C‑736/18 P, ej publicerad, EU:C:2020:308, punkt 3 och där angiven rättspraxis).

13 Vad beträffar de materiella reglerna i förevarande mål ska därför överklagandenämndens hänvisningar i det överklagade beslutet och parternas hänvisningar i deras inlagor till artikel 7.1 e i och ii och till artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1) anses avse artikel 7.1 e i och ii respektive artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, vilka har ett i huvudsak identiskt innehåll såvitt avser den aktuella tvisten.

14 Eftersom handläggningsregler enligt fast rättspraxis i allmänhet anses vara tillämpliga vid tidpunkten för reglernas ikraftträdande (se dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45 och där angiven rättspraxis), regleras dessutom förevarande tvist av de processuella bestämmelserna i förordning 2017/1001.

Inledande synpunkter

15 Klaganden har åberopat en enda grund till stöd för sitt överklagande, nämligen åsidosättande av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 51.1 a i den förordningen.

16 Det framgår bland annat av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 att efter ansökan till EUIPO ska ett EU-varumärke förklaras ogiltigt om detta varumärke har registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 7 i den förordningen.

17 Det ska härvidlag erinras om att enligt artiklarna 51 och 54 i förordning nr 40/94 ska ett EU-varumärke anses vara giltigt till dess att det förklaras ogiltigt av EUIPO efter ett ogiltighetsförfarande. Varumärket omfattas således av en giltighetspresumtion som är en logisk följd av den utredning som EUIPO gör inom ramen för prövningen av en registreringsansökan (se dom av den 19 oktober 2022, H&H/EUIPO – Giuliani (Swisse), T‑486/20, ej publicerad, EU:T:2022:642, punkt 75 och där angiven rättspraxis). Av detta följer att det i ett ogiltighetsförfarande ankommer på den person som har ansökt om ogiltighetsförklaring att vid EUIPO åberopa de konkreta omständigheter som med framgång skulle kunna ifrågasätta varumärkets giltighet.

18 I artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 föreskrivs att kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat inte får registreras.

19 De olika registreringshinder som räknas upp i artikel 7 i förordning nr 40/94 ska tolkas mot bakgrund av det allmänintresse som ligger bakom vart och ett av dem (se, analogt, dom av den 18 juni 2002, Philips, C‑299/99, EU:C:2002:377, punkt 77). Det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt till tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 43, och dom av den 19 juni 2025, CeramTec, C‑17/24, EU:C:2025:455, punkt 43).

20 Syftet med bestämmelsen är således att förhindra att det varumärkesrättsliga skyddet omfattar mer än sådana kännetecken som gör det möjligt att särskilja en vara eller en tjänst från konkurrenternas varor eller tjänster och därmed förhindrar att konkurrenterna fritt kan erbjuda varor som innehåller nämnda tekniska lösningar eller funktionella egenskaper i konkurrens med varumärkesinnehavaren (dom av den 19 juni 2025, CeramTec, C‑17/24, EU:C:2025:455, punkt 43; se även, analogt, dom av den 18 juni 2002, Philips, C‑299/99, EU:C:2002:377, punkt 78). Det är särskilt viktigt att undvika att andra ensamrätter som omfattas av preklusionsfrister (patent, formgivning) får skydd utan någon begränsning i tiden genom varumärkesrätten (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

21 En korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 förutsätter att den behöriga myndigheten, för det första, identifierar det aktuella tredimensionella kännetecknets väsentliga särdrag och, för det andra, fastställer huruvida dessa särdrag svarar mot en teknisk funktion hos varan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 68, 72 och 84, och av den 10 november 2016, Simba Toys/EUIPO, C‑30/15 P, EU:C:2016:849, punkterna 40 och 42).

22 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva huruvida det finns fog för klagandens enda grund.

Identifiering av det omstridda varumärkets väsentliga särdrag

23 I ett första skede ska identifieringen av de väsentliga särdragen hos ett kännetecken göras från fall till fall, utan någon systematisk hierarki mellan de olika typerna av beståndsdelar i ett kännetecken. Denna identifiering kan göras antingen genom att direkt grunda sig på helhetsintrycket av kännetecknet, eller genom att först göra en successiv genomgång av kännetecknets olika beståndsdelar (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 70). Såsom framgår av domen av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret (C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 69) ska begreppet ”väsentliga särdrag” förstås så, att det avser kännetecknets viktigaste beståndsdelar. Identifieringen av ett känneteckens väsentliga särdrag kan följaktligen, beroende på det enskilda fallet och i synnerhet med hänsyn till kännetecknets komplexitet, göras genom en enkel visuell bedömning av kännetecknet eller, tvärtom, genom en fördjupad prövning inom ramen för vilken hänsyn tas till omständigheter som är relevanta för bedömningen, såsom undersökningar och expertutlåtanden, eller uppgifter om immateriella rättigheter som tidigare beviljats med avseende på den berörda varan (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

24 I förevarande fall identifierade överklagandenämnden, i punkt 32 i det överklagade beslutet, det omstridda varumärkets väsentliga särdrag på följande sätt:

– en kartongflaska med fyra sidor som bildar väggar och fyra avskurna hörn som skapar en åttkantig form med ett tvärsnitt som är ungefär kvadratiskt,

– de fyra avskurna hörnen har formen av rundade hexagoner/parallellogram och deras yta är konkav snarare än plan,

– de fyra sidorna som bildar väggar smalnar av i mitten och vidgas uppåt och nedåt,

– i kartongflaskans övre del återfinns en tätningsförsegling som går tvärs över den övre ytan och viks ned på två av de vertikala sidorna i två flikar.

25 Överklagandenämnden fann att de tre första väsentliga särdragen definierade formens struktur och konturer, medan det fjärde väsentliga särdraget garanterade förpackningens hermetiska förslutning.

26 Identifieringen av dessa fyra väsentliga särdrag har inte bestritts av parterna, och i synnerhet av klaganden, som har anfört att den inte motsätter sig överklagandenämndens slutsats på denna punkt. På samma sätt har intervenienten angett att den instämmer i överklagandenämndens identifiering av de väsentliga särdragen och att den inte avser att i denna instans bestrida överklagandenämndens underkännande av det argument som den hade framfört inför den nämnden, nämligen att det fanns ett femte väsentligt särdrag som motsvarade det omstridda varumärkets övergripande utseende.

Den tekniska funktionen hos det omstridda varumärkets väsentliga särdrag

27 När de väsentliga särdragen väl har identifierats, ankommer det i ett andra skede på den behöriga myndigheten att pröva huruvida dessa särdrag svarar mot den aktuella varans tekniska funktion (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 72, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 28 och där angiven rättspraxis, och dom av den 9 juli 2025, Spin Master Toys UK/EUIPO – Verdes Innovations (Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur och som särskiljs genom deras färger), T‑1171/23, EU:T:2025:691, punkt 31).

28 Det ska i detta sammanhang preciseras att den behöriga myndigheten ska grunda sig på objektiva och tillförlitliga uppgifter vid fastställandet av den aktuella varans tekniska funktioner. Myndigheten kan härvid beakta bland annat eventuella beskrivningar av varan som getts in i samband med ansökan om registrering av varumärket och uppgifter om tidigare beviljade immateriella rättigheter som har samband med nämnda vara, såsom tidigare patent vari den berörda formens funktionella beståndsdelar beskrivs. Den kan även göra undersökningar och inhämta expertutlåtanden avseende varans funktioner samt beakta all relevant dokumentation, såsom vetenskapliga publikationer, kataloger och webbplatser, som beskriver varans tekniska funktioner (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 85; se även, analogt, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 34). Det har också slagits fast att förekomsten av ett patent kan utgöra ett obestridligt bevis för att de särdrag som görs gällande i patentet är funktionella (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2016, Peri/EUIPO (Formen på ett brädfodringslås), T‑656/14, ej publicerad, EU:T:2016:367, punkt 23).

29 Uppgifter om omsättningskretsens eventuella kunskap om den aktuella varans tekniska funktioner och det sätt på vilket dessa uppnås ingår däremot i en bedömning som med nödvändighet innefattar subjektiva omständigheter som potentiellt kan ge upphov till osäkerhet om omfattningen och riktigheten av omsättningskretsens kunskaper. Detta skulle kunna äventyra syftet med det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, som är att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt på tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara (se, analogt, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 35).

30 I förevarande fall fann överklagandenämnden dels att artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är tillämplig när formen på en vara gör det möjligt att uppnå ett tekniskt resultat vid användningen av varan, men inte är tillämplig med avseende på det sätt på vilket varan tillverkas, dels att det tekniska resultat som hänför sig till formen på det omstridda varumärket i förevarande fall endast avser själva tillverkningsprocessen, men inte påverkar den funktion som varan fyller när den används av konsumenten.

31 Eftersom parternas argument är inriktade på dessa två punkter, ska tribunalen, för att bedöma huruvida det finns fog för klagandens enda grund, i tur och ordning pröva dels huruvida begreppet ”tekniskt resultat”, i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, endast avser det sätt på vilket varan fungerar, dels huruvida det tekniska resultat som är knutet till det omstridda varumärkets form i förevarande fall endast avser tillverkningsprocessen för själva varan.

Tolkningen av begreppet tekniskt resultat

32 Klaganden och EUIPO har ifrågasatt överklagandenämndens tolkning att registreringshindret i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är tillämpligt när formen gör det möjligt för en vara att uppnå ett önskat tekniskt resultat när den används, men inte är tillämpligt med avseende på det sätt på vilket varan tillverkas. Enligt EUIPO och klaganden avviker denna restriktiva tolkning från den vida tolkning av det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 som ska tillämpas.

33 Klaganden hävdar således, i likhet med EUIPO, att det synsätt som överklagandenämnden antog i det överklagade beslutet är ett resultat av en bokstavstolkning av domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), och att det dessutom, i strid med de principer som återges i punkterna 28 och 29 ovan, grundas på en subjektiv bedömning av det tekniska resultat som kan följa av varans form.

34 Klaganden anser dessutom, i likhet med EUIPO, att den tolkning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 som innebär att begreppet ”tekniskt resultat” uteslutande avser konsumentens sätt att använda varan leder till en otillbörlig begränsning av bestämmelsens tillämplighet och leder till oönskade resultat med hänsyn till bestämmelsens syfte.

35 Klaganden har slutligen anfört att det mål som avgjordes genom domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), till skillnad från förevarande mål, som avser en sofistikerad vara som varit föremål för patentansökningar, avsåg ett fall där varans form endast hade fördelen att den förenklade tillverkningsprocessen, utan att på något sätt påverka det sätt på vilket konsumenterna använde varan. Klaganden bedömer därför att slutsatserna i den domen inte kan ligga till grund för överklagandenämndens slutsats i det överklagade beslutet.

36 Intervenienten har gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en korrekt tolkning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 och att den gjorde en riktig bedömning när den tillämpade de principer som följer av domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604).

37 Det ska inledningsvis erinras om att en korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 förutsätter att de väsentliga särdragen hos det aktuella tredimensionella kännetecknet krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

38 Efter att ha konstaterat att det omstridda varumärkets väsentliga särdrag gjorde det möjligt att uppnå ett resultat av tekniskt slag, fann överklagandenämnden emellertid, i punkt 50 i det överklagade beslutet, att ett resultat av tekniskt slag inte nödvändigtvis är ett ”tekniskt resultat” i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

39 Överklagandenämnden fann nämligen, i punkt 52 i det överklagade beslutet, att det skulle göras åtskillnad mellan, å ena sidan, det sätt på vilket varan tillverkades och, å andra sidan, det sätt på vilket varan fungerade. Enligt det överklagade beslutet är således registreringshindret i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 tillämpligt när formen gör det möjligt för en vara att uppnå ett önskat tekniskt resultat när den används, men är inte tillämpligt med avseende på det sätt på vilket varan tillverkas.

40 Överklagandenämnden fann i detta avseende, i punkt 53 i det överklagade beslutet, att en sådan tolkning stöds av det mål som eftersträvas med den aktuella bestämmelsen, nämligen att ”förhindra att ensamrätt ges till de tekniska lösningar som användare skulle kunna efterfråga hos konkurrenternas varor”. Enligt det överklagade beslutet är det ”ur konsumenternas synvinkel … nämligen varans funktioner som är avgörande medan tillverkningssättet är av ringa betydelse”.

41 Tribunalen påpekar att överklagandenämnden grundade sin bedömning på domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), när den drog slutsatsen att artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 inte är tillämplig när det tekniska resultat som uppnåtts tack vare det omstridda varumärkets form endast avser själva varans tillverkningsprocess.

42 Det ska erinras om att domstolen i domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), slog fast att artikel 3.1 e ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25) – som har samma lydelse som artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 – ska tolkas så, att den avser det sätt på vilket den aktuella varan fungerade och inte var tillämplig på det sätt på vilket den tillverkades. Härigenom gör domstolen en åtskillnad mellan, å ena sidan, användningen av varan och, å andra sidan, dess tillverkning med avseende på begreppet ”tekniskt resultat”.

43 Denna principiella åtskillnad som tillämpades i domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), bidrog således till att precisera tillämpningsområdet för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, genom att slå fast att endast de tekniska resultat som framgick vid användningen av den aktuella varan var relevanta för tillämpningen av denna bestämmelse.

44 Överklagandenämnden gjorde följaktligen inte någon felaktig tolkning av denna bestämmelse när den fann att registreringshindret i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 var tillämpligt när formen gjorde det möjligt för en vara att uppnå ett tekniskt resultat när den användes, men inte var tillämplig på det sätt på vilket varan tillverkades.

45 De argument som klaganden och EUIPO har anfört föranleder inte någon annan bedömning.

46 För det första, vad gäller klagandens och EUIPO:s argument att domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), tyder på att det i första hand bör göras en subjektiv bedömning av det tekniska resultat som kan följa av varans form, bör det, i likhet med vad intervenienten har påpekat, framhållas att bedömningen av en forms eventuella tekniska funktion med nödvändighet måste göras med beaktande av den nytta som varan har ur omsättningskretsens synvinkel. Detta konstaterande ändrar inte den omständigheten att bedömningen av varans funktion inte ska göras med hänsyn till de fördelar som användaren uppfattar, eftersom denna bedömning med nödvändighet är subjektiv, utan ska grunda sig på objektiva omständigheter, såsom den dokumentation som beskriver den aktuella formens funktionella delar. I stället för att lägga till ett subjektivt rekvisit som grundar sig på konsumentens uppfattning av det tekniska resultatet av varans form, följer det av denna dom att det tekniska resultat som kan uppnås vid konsumentens användning av varan ska bedömas objektivt.

47 För det andra, vad gäller klagandens och EUIPO:s argument att en åtskillnad mellan tillverkningsprocessen och användningen av en vara strider mot det syfte som eftersträvas med artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, erinrar tribunalen, i likhet med intervenienten, och såsom framgår bland annat av punkt 55 i domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), om att denna bestämmelse syftar till att förhindra att varumärkesrätten ger ensamrätt till tekniska lösningar som användaren kan efterfråga hos konkurrenternas varor. Härav följer att bedömningen av det tekniska resultatet ska göras med hänsyn till formens funktioner vid användningen av varan, medan det sätt på vilket varan tillverkas i sig saknar relevans för konsumenten, och särskilt för slutkonsumenten. Den åtskillnad som överklagandenämnden gjorde kan således inte anses strida mot syftet med nämnda bestämmelse, utan den ingår tvärtom i det mål som eftersträvas med bestämmelsen.

48 För det tredje, även om klaganden har hävdat att domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604), inte är tillämplig i förevarande fall, bland annat på grund av de särskilda omständigheterna i målet, särskilt avseende den aktuella varans sofistikerade karaktär eller förekomsten av tidigare patentansökningar, så ska det påpekas att domstolen i den domen uttalade sig inom ramen för en tolkningsfråga som avsåg tolkningen av en bestämmelse som, såsom det erinrats om i punkt 42 ovan, har samma lydelse som artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94. Domstolens tolkning, som uteslutande grundar sig på en analys av själva bestämmelsen, har följaktligen allmän giltighet. Av detta följer att klaganden inte kan åberopa de särskilda omständigheterna i förevarande mål för att motivera en annan tolkning än den som domstolen gjorde i domen av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé (C‑215/14, EU:C:2015:604).

49 Härav följer att överklagandenämnden, utan att åsidosätta vare sig det syfte som eftersträvas med artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 eller relevant rättspraxis, kunde grunda sin bedömning på åtskillnaden mellan de tekniska resultat som är knutna till tillverkningsprocessen och de tekniska resultat som kommer till uttryck vid användningen av varan.

50 För att bedöma huruvida det finns fog för klagandens enda grund ska det således prövas huruvida denna åtskillnad i förevarande fall har tillämpats på ett korrekt sätt och huruvida det aktuella varumärkets väsentliga särdrag ger ett tekniskt resultat som är begränsat till varans tillverkningsprocess.

Bedömningen av det tekniska resultatet i förevarande fall

51 Klaganden har hävdat att vart och ett av det omstridda varumärkets väsentliga särdrag fyller en teknisk funktion med avseende på de varor som omfattas av registreringen.

52 Klaganden anser att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att resultatet av det omstridda varumärkets tre första väsentliga särdrag endast avsåg varans tillverkningsprocess. Klaganden gör gällande att formen på det omstridda varumärket gör det möjligt att effektivisera varans grundläggande funktion, nämligen att innehålla vätska. Klaganden har gjort gällande att denna form, genom att med en minskad mängd material göra det möjligt att bibehålla och förbättra varans förpackningsfunktion, i sig tillför nya och förbättrade egenskaper som kvarstår efter tillverkningen.

53 Klaganden anser dessutom att varans form, som medför det tekniska resultatet bestående i lägre vikt, underlättar lagring, hantering och transport, samtidigt som förpackningens stabilitet och rigiditet säkerställs. Klaganden har hävdat att man även måste beakta att varans form medför miljöfördelar i form av minskad resursförbrukning och minskat avfall.

54 Klaganden har tillagt att de tekniska resultaten av det omstridda varumärket är av intresse i hela leveranskedjan. Enligt klaganden drar de huvudsakliga kunderna till de varor som omfattas av det omstridda varumärket, nämligen professionella mellanhänder inom livsmedelsindustrin, objektivt sett nytta av de fördelar som följer av det omstridda varumärkets form vid normal användning av produkten. Enligt klaganden omfattar dessa fördelar även detaljhandlare och slutkonsumenter.

55 EUIPO överlåter åt tribunalen att bedöma giltigheten av de rättsliga och faktiska överväganden på grundval av vilka överklagandenämnden drog slutsatsen att varans form inte gav upphov till ett tekniskt resultat som påverkade det sätt på vilket varan används.

56 Intervenienten har gjort gällande att det omstridda varumärkets väsentliga särdrag, som gör det möjligt att förbättra förhållandet mellan behållarens volym och förpackningens yta, är resultatet av en optimerad tillverkningsprocess, men leder inte till något fördelaktigt tekniskt resultat vid användningen av varan.

57 Intervenienten har tillagt att bibehållandet av de vanliga förpackningsegenskaperna, såsom en behållare med god stabilitet som är lätthanterlig, inte utgör en funktionell fördel i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94. Intervenienten anser att funktioner av detta slag i själva verket utgör grundläggande egenskaper som de flesta behållare redan besitter. Slutligen anser intervenienten att de kommersiella och miljömässiga fördelar som klaganden har gjort gällande inte utgör tekniska fördelar i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

58 Av rättspraxis följer att det vid bedömningen av funktionaliteten hos ett kännetecken som utgörs av formen på en vara ska bedömas, efter det att kännetecknets väsentliga särdrag har identifierats, huruvida dessa egenskaper svarar mot den aktuella varans tekniska funktion. Denna bedömning ska göras genom att det kännetecken som omfattas av registreringsansökan eller som är omstritt undersöks, och inte genom att de kännetecken som utgörs av andra former av varan undersöks (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 84).

59 Genom att uttrycken ”endast” och ”som krävs” används i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, säkerställs att varumärkesregistrering endast är förbjuden avseende sådana former på en vara vilka endast inkorporerar en teknisk lösning och för vilka registreringen som varumärke faktiskt skulle försvåra andra företags användning av denna tekniska lösning (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 48).

60 Rekvisitet att ansökan om registrering som EU-varumärke av formen på en vara endast kan avslås enligt artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 om det är fråga om en form ”som krävs” för att uppnå det tekniska resultat som åsyftas innebär emellertid inte att den aktuella formen måste vara den enda form med hjälp av vilken det tekniska resultatet kan uppnås (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 53).

61 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva överklagandenämndens bedömning av det tekniska resultatet i förevarande fall.

62 Det ska inledningsvis erinras om de skäl som i detta avseende anges i det överklagade beslutet.

63 Överklagandenämnden prövade den tekniska funktionaliteten genom att analysera det omstridda varumärkets form och med beaktande av ansökan PCT/WO1997034809, som intervenienten ingav den 29 oktober 1996 med stöd av konventionen om patentsamarbete, undertecknad i Washington den 19 juni 1970, i dess ändrade lydelse (nedan kallad ansökan enligt PCT). I punkt 46 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att relevansen av denna ansökan inte kunde ifrågasättas på grund av att de formgivningar som återfanns i ansökan uppvisade avvikelser i förhållande till det omstridda varumärket. Överklagandenämnden påpekade i detta avseende att det enligt rättspraxis inte var ett villkor att ett patent var identiskt med varumärket för att det skulle kunna beaktas vid bedömningen av funktionaliteten hos varumärkets väsentliga särdrag.

64 På grundval av bland annat preciseringarna i ansökan enligt PCT, påpekade överklagandenämnden i punkterna 44, 47 och 49 i det överklagade beslutet att i förhållande till traditionella parallellepipediska former minskade en sådan prismatisk form som den i det omstridda varumärket den mängd förpackningskartong som krävdes för att rymma en viss mängd vätska. Överklagandenämnden ansåg att detta tekniska resultat uppnåddes genom det omstridda varumärkets tre första väsentliga särdrag, vilka det erinras om i punkt 32 i det överklagade beslutet, vilka definierar behållarens struktur och form, medan det fjärde väsentliga särdraget, som är knutet till förekomsten av en tätningsförsegling som går tvärs över formens övre del, gör det möjligt att säkerställa förpackningens hermetiska förslutning. Överklagandenämnden fann även, i punkterna 44 och 47 i det överklagade beslutet, att det omstridda varumärkets form gjorde det möjligt att säkerställa förpackningens stabilitet och egenskaper vid dess hantering.

65 Överklagandenämnden fann, i punkt 55 i det överklagade beslutet, att det omstridda varumärkets form gjorde att den mängd material som krävs för att tillverka varan minskas, vilket medförde fördelar för tillverkaren, det vill säga innehavaren av det omstridda varumärket, genom att göra det möjligt för denne att göra besparingar och uppnå mål för miljömässig hållbarhet. Överklagandenämnden ansåg däremot att sådana fördelar inte eftersträvades av den omsättningskrets som det omstridda varumärket avser, det vill säga professionella mellanhänder inom livsmedelsindustrin som köpte tomma förpackningar för att fylla dem med vätskor och livsmedel.

66 I punkterna 56 och 57 i det överklagade beslutet undersökte överklagandenämnden de eventuella tekniska fördelarna med det omstridda varumärket för andra användarkategorier, såsom detaljhandlare och slutanvändare. Överklagandenämnden underkände emellertid klagandens argument och fann, för det första, att besparingarna i fråga om transportkostnader var rent hypotetiska, för det andra, att hållbarhetsvinsterna var spekulativa i sin omfattning och, för det tredje, att klaganden åberopade fördelar som inte var av teknisk utan kommersiell karaktär, genom att bland annat framhålla att varumärkets kunder hade möjlighet att sälja en större mängd livsmedel, genom att de hade tillgång till en förpackning med större kapacitet än traditionella kartongflaskor. När det gäller slutkonsumenterna ansåg överklagandenämnden att de fördelar som klaganden hade gjort gällande inte avsåg det sätt på vilket slutkonsumenterna skulle använda produkten.

67 Slutligen fann överklagandenämnden, i punkt 58 i det överklagade beslutet, att det omstridda varumärkets form inte hade någon positiv inverkan på hanteringen och lagringen av behållaren och att den i detta avseende endast gjorde det möjligt att uppfylla de grundläggande krav som är tillämpliga med avseende på de flesta förpackningsartiklar.

68 Överklagandenämnden fann, i punkterna 59 och 60 i det överklagade beslutet, att det tekniska resultat som det omstridda varumärket uppnått endast avsåg själva varans tillverkningsprocess, men att det saknade betydelse för varans funktion.

69 Det framgår således av skälen i det överklagade beslutet att överklagandenämnden i huvudsak fann att det omstridda varumärkets väsentliga särdrag dels gör det möjligt för varan att fylla sin funktion som behållare genom att förpackningens stabilitet och egenskaper vid hantering bibehålls, dels förbättrar förhållandet mellan behållarens volym och den mängd material som krävs för dess tillverkning. Överklagandenämnden ansåg emellertid att varken bibehållandet av förpackningens grundläggande egenskaper eller förbättringen av förhållandet mellan behållarens volym och den mängd material som krävs utgjorde ett tekniskt resultat i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

70 Tribunalen ska pröva överklagandenämndens bedömning vad gäller, för det första, bibehållandet av de grundläggande egenskaperna hos den vara som det omstridda varumärket avser och, för det andra, förbättringen av förhållandet mellan behållarens volym och den mängd material som krävs för dess tillverkning.

71 För det första bör det noteras att, såsom framgår särskilt av punkt 37 i det överklagade beslutet och av ansökan enligt PCT, den vara som omfattas av det omstridda varumärket är en behållare vars huvudsakliga tekniska funktion består i att innehålla vätskor eller livsmedel. Det bör också understrykas att, såsom klaganden har påpekat, de väsentliga särdragen hos det omstridda varumärket alla bidrar till att varan kan uppfylla denna tekniska funktion, eftersom, såsom framgår av punkt 49 i det överklagade beslutet, de tre första väsentliga särdragen definierar behållarens struktur och konturer, medan det fjärde väsentliga särdraget bidrar till att säkerställa dess täthet.

72 Vidare framgår det av konstaterandena i punkterna 44 och 47 i det överklagade beslutet samt av ansökan enligt PCT att formen på det omstridda varumärket dessutom gör det möjligt att garantera behållarens stabilitet samt dess hanterbarhet. Såsom klaganden har hävdat eftersträvas sådana tekniska fördelar, som bidrar till behållarens hållbarhet samt dess stapelbarhet och lagringsduglighet, av användarna av varan, bland annat av de professionella mellanhänderna inom livsmedelsindustrin, vilka, såsom det erinras om i punkt 37 i det överklagade beslutet, fyller tomma förpackningar med vätskor eller livsmedel innan de distribueras som slutprodukt. Sådana tekniska funktioner är relevanta för användningen av varan, eftersom behållaren, såsom klaganden har påpekat, efter att ha fyllts ska lagras, avsändas eller hanteras utan problem med instabilitet eller risk för skador.

73 Mot bakgrund av det ovanstående finner tribunalen att det omstridda varumärkets väsentliga särdrag krävs för att uppnå ett tekniskt resultat som består i att varan kan fylla sin funktion som behållare avsedd att innehålla vätskor eller livsmedel, samtidigt som dess stabilitet och hanterbarhet säkerställs. Eftersom dessa särdrag gör det möjligt för varan att användas i enlighet med det ändamål för vilket den har utformats, har klaganden fog för sitt påstående att dessa särdrag krävs för att uppnå ett tekniskt resultat som avser det sätt på vilket varan fungerar.

74 För det andra framgår det av punkterna 44, 47 och 49 i det överklagade beslutet att det omstridda varumärkets tre första väsentliga särdrag gör det möjligt att förbättra behållarens volym i förhållande till den mängd material som krävs för dess tillverkning. Överklagandenämnden påpekade i punkt 47 i det överklagade beslutet i detta avseende att i förhållande till traditionella parallellepipediska former minskade en sådan prismatisk form som den i det omstridda varumärket den mängd förpackningskartong som krävdes för att rymma en viss mängd vätska.

75 Även om överklagandenämnden drog slutsatsen att en sådan teknisk fördel endast gynnade tillverkaren, och således innehavaren av det omstridda varumärket, genom att göra det möjligt för denne att göra besparingar och uppnå målen avseende miljömässig hållbarhet, ska följande påpekas.

76 Såsom klaganden har hävdat, bidrar optimeringen av behållarens volym till att göra varans grundläggande funktion mer effektiv. Formen på det omstridda varumärket gör det nämligen möjligt att, för en given mängd förpackningsmaterial, öka mängden vätska eller livsmedel som ryms i behållaren. Eftersom det omstridda varumärkets form gör det möjligt att förbättra varans grundläggande funktion, kan den inte endast anses vara resultatet av en optimal tillverkningsprocess som inte har någon inverkan på det sätt på vilket varan fungerar.

77 Vidare, vilket även klaganden har påpekat, medför förbättringen av förhållandet mellan behållarens volym och den mängd material som krävs för dess tillverkning att förpackningen, för en given volym, är lättare än förpackningar med en traditionell form. Det bör i detta avseende påpekas att intervenientens marknadsföring framhåller sådana tekniska fördelar. Det framgår således av ett utdrag från intervenientens webbplats att intervenienten, med avseende på det omstridda varumärkets form, anger att användningen av en mindre mängd förpackningsmaterial inte äventyrar varans prestanda. Denna marknadsföring framhåller också varans låga vikt samt dess optimala effektivitet, som bland annat beror på dess utrymmesbesparande form. Även om intervenienten vid förhandlingen framhöll att marknadsföringen innehöll subjektiva inslag och inte gav någon exakt information om varans tekniska fördelar, framgår det tvärtom av rättspraxis att all dokumentation som är relevant för att bedöma en varas tekniska funktioner kan beaktas, vilket särskilt omfattar kataloger eller webbplatser som beskriver varans tekniska funktioner (se, analogt, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 34).

78 Det bör dessutom noteras att, såsom klaganden har gjort gällande, minskningen av förpackningarnas vikt och volym utgör ett tekniskt resultat som är relevant ur den omsättningskrets synvinkel som det omstridda varumärket riktar sig till. Varans prismatiska form, som möjliggör en minskning av förpackningarnas vikt och gör dem mindre skrymmande, erbjuder nämligen en teknisk lösning som de professionella mellanhänderna inom livsmedelsindustrin kan eftersträva. Såsom klaganden har påpekat underlättar en minskning av förpackningarnas vikt framför allt lagring och transport.

79 Av det ovan anförda följer att det omstridda varumärkets form gör det möjligt att erhålla en mindre omfångsrik och lättare förpackning än traditionella förpackningar, tack vare användningen av en mindre mängd material. Ett sådant tekniskt resultat är relevant för den omsättningskrets som det omstridda varumärket riktar sig till, genom att det positivt påverkar det sätt på vilket varan kan användas av professionella mellanhänder inom livsmedelsindustrin.

80 Vidare har klaganden gjort gällande att det omstridda varumärkets form ger upphov till tekniska fördelar för slutkonsumenten.

81 Det ska i detta hänseende påpekas att även när, såsom i förevarande fall, den omsättningskrets som det omstridda varumärket riktar sig till består av professionella kunder, kan det vara relevant att analysera funktionaliteten hos varumärkets väsentliga särdrag med beaktande av inte bara situationen för de sistnämnda, utan även situationen för slutanvändarna. Såsom intervenienten har påpekat har nämligen professionella mellanhänder ett intresse av att det tekniska resultat som uppnås tack vare det aktuella varumärkets form inte bara tillgodoser deras egna behov, utan även slutanvändarnas behov, då de senare ska köpa deras varor. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den prövade huruvida formen på det omstridda varumärket kunde göra det möjligt att uppnå ett tekniskt resultat som var användbart för slutkonsumenten.

82 I förevarande fall har klaganden fog för sitt påstående att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den kom fram till att de tekniska fördelar som följer av det omstridda varumärkets form inte avsåg det sätt på vilket slutkonsumenterna skulle använda varan. Det ska nämligen påpekas att det i ansökan enligt PCT anges att förpackningen på grund av sin särskilda form är lättare att greppa och använda för konsumenten. På samma sätt nämns varans ergonomiska form i de utdrag från intervenientens webbplats som klaganden har lagt fram. Det anges bland annat att varan har utformats för att passa alla handstorlekar perfekt och därmed ge ett bekvämare grepp vid konsumtion.

83 Det framgår av punkterna 71–82 ovan att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att det tekniska resultat som uppnåtts genom det omstridda varumärket endast avsåg själva varans tillverkningsprocess och inte påverkade den funktion som denna vara fyller. Klaganden har följaktligen fog för sitt påstående att det omstridda varumärkets form krävs för att uppnå ett tekniskt resultat i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

84 De argument som intervenienten har anfört föranleder inte någon annan bedömning.

85 Intervenienten har visserligen inte bestritt att de väsentliga särdragen hos det omstridda varumärket gör det möjligt för den vara som omfattas av varumärket att fylla sin huvudsakliga funktion som behållare samtidigt som den uppfyller de krav på stabilitet och hanterbarhet som användarna av denna typ av varor eftersträvar. Intervenienten anser emellertid att formen på det omstridda varumärket endast gör det möjligt för varan att fylla sin grundläggande funktion, utan att i detta avseende erbjuda någon förbättring i förhållande till de traditionella förpackningarna. Detta argument överensstämmer med överklagandenämndens ståndpunkt i punkt 85 i det överklagade beslutet, där det anges att den omständigheten att det omstridda varumärkets form bibehåller möjligheten att greppa och stapla behållaren inte innebär att denna form har en positiv inverkan på dessa funktioner.

86 Den omständigheten att det omstridda varumärkets form gör det möjligt att uppfylla förpackningsartiklarnas grundläggande tekniska funktion utan att för den skull förbättra denna funktion saknar emellertid betydelse för tillämpningen av artikel 7.1 e ii i förordning nr 49/94. Som EUIPO har påpekat är tillämpningen av denna bestämmelse inte beroende av att det föreligger ett förbättrat tekniskt resultat. Det ska understrykas att nämnda bestämmelse syftar till att skydda de varuformer som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, och inte endast innovativa tekniska resultat som kan patenteras (dom av den 21 maj 2015, Yoshida Metal Industry/EUIPO, T‑331/10 RENV och T‑416/10 RENV, ej publicerad, EU:T:2015:302, punkt 59).

87 Intervenientens påstående att formen på det omstridda varumärket, vad gäller varans stabilitet, gör det möjligt att uppnå ett tekniskt resultat som är likvärdigt med andra förpackningsformer saknar på samma sätt relevans. Vid tillämpningen av artikel 7.1 e ii i förordning nr 49/94 kräver nämligen bedömningen av en forms funktionalitet en prövning av huruvida den är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat, men inte att den jämförs med andra varuformer som är tillgängliga på marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Tecnodidattica/EUIPO (Formen på socklar för glober och för lampfötter), T‑752/18, ej publicerad, EU:T:2020:130, punkt 33).

88 Vidare anser intervenienten att även om fördelarna för konsumenten i fråga om lagring och hantering av varan skulle anses vara givna, bör de betraktas som ekonomiska och kommersiella resultat och inte som ett tekniskt resultat. Det omstridda varumärkets form ska emellertid anses fylla en teknisk funktion, eftersom den underlättar varans förpackning och lagring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2018, Peri/EUIPO (Återgivning av ett plåster), T‑656/16, ej publicerad, EU:T:2018:48, punkt 63). Vidare bör det, i likhet med vad klaganden och EUIPO har påpekat, noteras att det i EUIPO:s interna riktlinjer, i del B, avsnitt 4, kapitel 6, punkt 3, föreskrivs att begreppet ”tekniskt resultat” ska omfatta former som bland annat ”använder minst möjligt material” eller som ”möjliggör praktisk lagring eller transport”.

89 Intervenienten har vidare gjort gällande att klaganden inte har styrkt de ekonomiska fördelar som kunderna av det omstridda varumärket kan ges tack vare de väsentliga särdragen hos varumärkets form. Detta argument överensstämmer med överklagandenämndens ståndpunkt i punkt 57 i det överklagade beslutet, vilken det erinrats om i punkt 66 ovan, att de besparingar som klaganden har gjort gällande i fråga om transportkostnader är rent hypotetiska, medan de påstådda hållbarhetsvinsterna är spekulativa i sin omfattning.

90 Såsom EUIPO påpekade vid förhandlingen är artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 emellertid tillämplig på de former på varor som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, utan att det är nödvändigt att visa omfattningen av de fördelar som kan följa av detta tekniska resultat. Eftersom det omstridda varumärkets form ska anses göra det möjligt att uppnå ett tekniskt resultat, utgör inte den omständigheten att de ekonomiska fördelar som kan följa därav är svåra att kvantifiera, eller rent av hypotetiska, i sin omfattning, hinder för att tillämpa artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

91 Intervenienten har vidare vid förhandlingen framhållit att det andra väsentliga särdraget hos det omstridda varumärket, som hänför sig till förekomsten av fyra avskurna hörn, är estetiskt och gör det möjligt att ge behållaren ett utseende som skiljer sig från andra.

92 Det andra väsentliga särdraget bidrar emellertid till att ge den vara som det omstridda varumärket avser en prismatisk form, vilken gör det möjligt att öka förhållandet mellan behållarens kapacitet och den mängd material som används vid tillverkningen, samtidigt som dess stabilitet och egenskaper vid hanteringen säkerställs. Det andra väsentliga särdraget som överklagandenämnden har identifierat fyller således en teknisk funktion, vilket intervenienten för övrigt inte har bestritt.

93 Det framgår av rättspraxis att artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 inte är tillämplig när det finns en betydande icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, som utgör ett väsentligt särdrag hos det omstridda varumärket, men som inte krävs för att uppnå ett tekniskt resultat (dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 121).

94 Den omständigheten att en väsentlig beståndsdel i det omstridda varumärket, vilken krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, dessutom är av estetiskt värde eller av ovanlig karaktär utgör däremot inte hinder för att tillämpa artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 (dom av den 5 juli 2023, Wajos/EUIPO (Formen på en flaska), T‑10/22, ej publicerad, EU:T:2023:377, punkt 45).

95 Den omständigheten att det andra väsentliga särdraget, utöver dess tekniska funktion, kan ha ett estetiskt värde och bidra till att ge det omstridda varumärket en ovanlig form kan följaktligen inte utgöra hinder för tillämpningen av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

96 Av det ovan anförda följer att klaganden har fog för sitt påstående att överklagandenämnden gjorde en felaktig tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 när den fann att denna bestämmelse inte var tillämplig i förevarande fall, på grund av att det tekniska resultat som uppnåtts genom det omstridda varumärkets väsentliga särdrag endast avsåg själva varans tillverkningsprocess, utan att ha någon inverkan på varans funktion.

97 Härav följer att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att klaganden saknade grund för att göra gällande att det omstridda varumärket var ogiltigt med stöd av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning.

98 Det ska påpekas att klaganden inte har bestritt det andra skälet i det överklagade beslutet, på grundval av vilket överklagandenämnden avslog ansökan om ogiltighetsförklaring i den del den grundade sig på artikel 51.1 b i förordning nr 40/94. Eftersom de ogiltighetsgrunder som föreskrivs i leden a och b i denna punkt är fristående från varandra, är det emellertid tillräckligt att överklagandet kan bifallas på den ena av dem för att det omstridda varumärket ska vara ogiltigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2025, CeramTec, C‑17/24, EU:C:2025:455, punkt 49).

99 Eftersom klaganden har fog för sitt påstående att överklagandenämnden felaktigt underkände den första ogiltighetsgrund som klaganden hade åberopat, följer härav att överklagandenämnden borde ha ogillat intervenientens överklagande till överklagandenämnden enbart av detta skäl.

100 Det överklagade beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras.

Prövning av yrkandet om ändring av det överklagade beslutet

101 Klaganden har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska ”ogiltigförklara registreringen av det [omstridda] varumärket”. Under förhandlingen preciserade klaganden att detta yrkande ska förstås så, att den har yrkat att intervenientens överklagande till överklagandenämnden ska avslås, genom ändring av det överklagade beslutet.

102 Enligt artikel 72.2 och 72.3 i förordning 2017/1001 ska tribunalen vara behörig att undanröja eller ändra ett överklagat beslut från en av EUIPO:s överklagandenämnder. Denna behörighet att ändra ett sådant beslut innebär emellertid inte att tribunalen är behörig att göra bedömningar i frågor som överklagandenämnden ännu inte har tagit ställning till. Tribunalens behörighet att ändra beslut omfattar de fall där tribunalen – efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning – på grundval av fastställda rättsliga och faktiska omständigheter har en möjlighet att utreda vilket beslut som överklagandenämnden var skyldig att fatta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2025, EUIPO/Neoperl, C‑93/23 P, EU:C:2025:33, punkterna 68 och 69).

103 I förevarande fall kan tribunalen, efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning av grunden avseende tillämpningen av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning, fastställa det beslut som överklagandenämnden var skyldig att fatta, vilket innebär att den har befogenhet att ändra det överklagade beslutet.

104 Eftersom överklagandet har bifallits såvitt avser klagandens enda grund, följer det härav att överklagandenämnden, i likhet med annulleringsenheten, borde ha ansett att det omstridda varumärket var ogiltigt på grundval av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning. Överklagandenämnden var då skyldig att ogilla intervenientens överklagande till överklagandenämnden. Tribunalen ska följaktligen, genom ändring av det överklagade beslutet, ogilla det överklagande som ingavs till överklagandenämnden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2017, Airhole Facemasks/EUIPO – sindustrysurf (AIR HOLE FACE MASKS YOU IDIOT), T‑107/16, EU:T:2017:335, punkterna 48–50).

Rättegångskostnader

105 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

106 I den mån det överklagade beslutet ogiltigförklaras och ändras, har intervenienten tappat målet. Detsamma gäller för EUIPO, och detta trots att EUIPO har framställt ett andrahandsyrkande om att överklagandet ska bifallas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2019, W. Kordes ’Söhne Rosenschulen/EUIPO (Kordes Rose Monique), T‑569/18, ej publicerad, EU:T:2019:421, punkt 40).

107 Det ska påpekas att klaganden har yrkat att EUIPO ”eller i förekommande fall intervenienten” ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Klaganden ska således anses ha yrkat att EUIPO, eller i andra hand intervenienten, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. EUIPO ska således bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, i enlighet med klagandens yrkande.

108 Intervenienten ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

LE TRIBUNAL (sjunde avdelningen, som sammanträder med fem domare)

följande:

1) Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 6 december 2024 (ärende R 12/2024-4) ogiltigförklaras och ändras på så sätt att Tetra Laval Holdings & Finance SA:s överklagande vid EUIPO av annulleringsenhetens beslut av den 6 november 2023 ogillas.

2) EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Lami Packaging (Kunshan) Co. Ltd.

3) Tetra Laval Holdings & Finance SA ska bära sina rättegångskostnader.

Kecsmár | Madise | Nihoul

Öberg | Truchot

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 juni 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.