Domstolens dom (tredje avdelningen) den 19 juni 2025

I mål C‑17/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) genom beslut av den 10 januari 2024, som inkom till domstolen den 11 januari 2024, i målet

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna N. Piçarra, O. Spineanu-Matei (referent), S. Gervasoni och N. Fenger, generaladvokat: A. Biondi, justitiesekreterare: handläggaren C. Di Bella,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 november 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: CeramTec GmbH, genom A. Bothe, Rechtsanwalt, C. Bratel och M.-A. de Dampierre, avocates, samt genom M.A. Mittelstein och C. Stöber, Rechtsanwältinnen, Coorstek Bioceramics LLC, genom S. Naumann, avocat, Frankrikes regering, genom R. Bénard, B. Dourthe, H. Nunes da Silva och E. Timmermans, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom C. Auvret och P. Němečková, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 6 februari 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 52.1 a, jämförd med artikel 7.1 e ii och artikel 52.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-varumärken] (EUT L 78, 2009, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan CeramTec GmbH och Coorstek Bioceramics LLC (nedan kallat Coorstek) angående en talan om varumärkesintrång som CeramTec väckt mot Coorstek. Sistnämnda företag har framställt ett genkäromål om ogiltighetsförklaring av tre EU-varumärken som innehas av CeramTec.

3 Förordning nr 207/2009 ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 (EUT L 341, 2015, s. 21), som trädde i kraft den 23 mars 2016. Den upphävdes och ersattes därefter, med verkan från och med den 1 oktober 2017, av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1). Med hänsyn till tidpunkten för ingivandet av de ansökningar om registrering av varumärke som Coorstek har invänt mot i det nationella målet, vilken är avgörande för fastställandet av vilken materiell rätt som är tillämplig på ansökan om ogiltighetsförklaring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2020, Sky m.fl., C‑371/18, EU:C:2020:45, punkt 49), ska förevarande begäran om förhandsavgörande prövas mot bakgrund av förordning nr 207/2009, i dess ursprungliga lydelse.

4 Skäl 2 i rådets förordning nr 207/2009 hade följande lydelse:

5 I artikel 7 med rubriken Absoluta registreringshinder i den förordningen föreskrevs följande i punkt 1 e ii):

6 I artikel 52 i förordningen med rubriken Absoluta ogiltighetsgrunder föreskrevs följande i punkt 1:

7 Artikel 99 i samma förordning med rubriken Giltighetspresumtion – Invändningar hade följande lydelse:

8 CeramTec är ett bolag med säte i Tyskland som är specialiserat på utveckling, tillverkning och distribution av tekniska keramiska komponenter som särskilt används i höft- eller knäimplantat. Bolaget säljer dessa komponenter till protestillverkare som utformar kompletta höftproteser som sedan säljs till slutanvändare, såsom sjukhus eller ortopediska kirurger.

9 Coorstek är ett bolag bildat enligt amerikansk rätt vars verksamhet består i tillverkning av medicinska komponenter av avancerad teknisk keramik, särskilt för höftleds-, disk- och tandproteser.

10 CeramTec innehade tidigare ett europeiskt patent (EP 0 542815), som avsåg Frankrike och ett keramiskt kompositmaterial. Detta patent löpte ut den 5 augusti 2011.

11 Den 23 augusti 2011 ingav CeramTec tre ansökningar om registrering av EU-varumärke för följande varumärken:

12 Dessa varumärken avser följande varor, vilka omfattas av klass 10 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg: Keramiska delar för implantat för osteosyntes, ledytsersättning, bendistansstycken; Höftledskulor, höftledsskålar och knäledsdelar; Alla nämnda varor för försäljning till tillverkare av implantat. keramiska delar för implantat för osteosyntes, ledytersättning, bendistansstycken, höftledskulor, höftledsskålar och knäledsdelar; samtliga avsedda för försäljning till tillverkare av implantat.

13 Den 13 december 2013 väckte CeramTec talan mot Coorstek om varumärkesintrång och snyltning och gjorde gällande att Coorstek saluförde en vara som kopierade den rosa färg som är kännetecknande för CeramTecs varor. Coorstek framställde ett genkäromål om ogiltighetsförklaring av de tre varumärken som beskrivs i punkterna 11 och 12 i förevarande dom (nedan kallade de omstridda varumärkena).

14 Genom dom av den 25 juni 2021 ogiltigförklarade Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike) de omstridda varumärkena på grund av att CeramTec var i ond tro när ansökningarna om registrering av varumärken gavs in.

15 Nämnda domstol påpekade att CeramTec, vid tidpunkten för ingivandet av ansökningarna om registrering av de omstridda varumärkena, var övertygat om den tekniska effekten av kromoxid för att säkerställa hårdheten och hållfastheten hos de keramiska kulor som de medicinska proteserna innehöll och att bolaget hade försökt skydda kulornas rosa färg, som följde av förekomsten av kromoxid i keramiken. Av detta drog domstolen slutsatsen att CeramTec hade haft för avsikt att förlänga sin ensamrätt på den tekniska lösning som tidigare hade varit skyddad genom det patent som anges i punkt 10 i förevarande dom och som hade löpt ut innan nämnda registreringsansökningar lämnades in.

16 Enligt samma domstol kännetecknades den onda tron av en önskan – inte att hindra konkurrenter från att använda den rosa färgen – utan att förlänga en ensamrätt och hindra konkurrenter från att ta sig in på den marknad där CeramTec hade en dominerande ställning tack vare det material som dess varor bestod av, nämligen kromoxid i en sådan omfattning att keramiken fick en rosa färg. Samma domstol fann att CeramTec således hade för avsikt att erhålla en ensamrätt för andra ändamål än dem som hör samman med ett varumärkes funktion, nämligen att ange ursprunget för sina varor.

17 CeramTec överklagade till Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike), som är den hänskjutande domstolen. Enligt CeramTec kan de absoluta registreringshinder som räknas upp i artikel 7 i förordning nr 207/2009 inte känneteckna ond tro i den mening som avses i artikel 52.1 b i denna förordning. I annat fall skulle det vara möjligt att använda begreppet ond tro för att kringgå eller bortse från tillämpningsvillkoren i artikel 7. En tolkning av artikel 52.1 b som gör det möjligt att förklara ett varumärke ogiltigt enbart av det skälet att den som ansökt om registrering har haft för avsikt att skydda rättigheter till en teknisk lösning, utan att det har visats att varumärkesrätten faktiskt skyddar en sådan teknisk lösning, skulle dessutom innebära ett kringgående av tillämpningsområdet för artikel 7.1 e ii i förordning nr 207/2009 och ett åsidosättande av respektive tillämpningsområde för dessa båda artiklar. CeramTec har preciserat att det efter utgången av dess patent och ingivandet av ansökningarna om registrering av de omstridda varumärkena upptäckte att kromoxid, som ger den rosa färg som dessa varumärken avser, i själva verket inte hade någon teknisk verkan.

18 Coorstek har gjort gällande att artikel 7.1 e ii och artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 har olika syften och att den förstnämnda artikeln inte utgör en specialbestämmelse som har företräde framför den andra artikeln. Enligt Coorstek är det vid bedömningen av ond tro, i den mening som avses i artikel 52.1 b, endast sökandens beteende som har betydelse och inte kännetecknets inneboende egenskaper. Eftersom ond tro ska bedömas med avseende på den dag då ansökan om registrering av varumärket ges in, saknar det dessutom betydelse att ensamrätten till det aktuella kännetecknet faktiskt inte gör det möjligt att skydda den tekniska lösningen, så snart som sökanden trodde att det förelåg ett sådant skydd och endast sökandens avsikt ska beaktas.

19 Den hänskjutande domstolen har konstaterat att det föreligger tolkningsskillnader mellan Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) och Oberlandesgericht Stuttgart (Regionala överdomstolen i Stuttgart, Tyskland), vilka har avgjort frågan huruvida de omstridda varumärkena är ogiltiga. Dessa skillnader avser särskilt förhållandet mellan de absoluta registreringshinder som avses i artikel 7 i förordning nr 207/2009 och begreppet ond tro, vilket utgör en absolut ogiltighetsgrund enligt artikel 52.1 b i denna förordning.

20 Mot denna bakgrund beslutade Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

21 Efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande begärde CeramTec, genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 24 februari 2025, att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas i enlighet med artikel 83 i domstolens rättegångsregler.

22 Av den bestämmelsen följer att domstolen efter att ha hört generaladvokaten, när som helst, genom särskilt uppsatt beslut, får besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats.

23 CeramTec har till stöd för sin begäran gjort gällande att generaladvokatens förslag till avgörande inte behandlar vare sig särdragen hos eller komplexiteten i de faktiska omständigheterna i det nationella målet, att det i förslaget till avgörande inte tas hänsyn till de mål som eftersträvas med den ogiltighetsgrund som avser ond tro, att en undersökning av rättspraxis bekräftar kravet på en objektiv risk för att konkurrensen skadas och att det i förslaget till avgörande saknas uppgifter om det legitima affärsintresset.

24 Det ska erinras om att enligt artikel 252 andra stycket FEUF ska generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Domstolen är inte bunden av vare sig generaladvokatens förslag till avgörande eller av den motivering som han eller hon lagt till grund för det. Det ska även erinras om att stadgan för Europeiska unionens domstol och rättegångsreglerna inte föreskriver någon möjlighet för parterna i det nationella målet eller de berörda i den mening som avses i artikel 23 i nämnda stadga att bemöta generaladvokatens förslag till avgörande. Att en av parterna i det nationella målet eller en berörd inte delar generaladvokatens uppfattning i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som generaladvokaten behandlat däri, kan följaktligen inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta den muntliga delen av förfarandet (se dom av den 4 oktober 2024, Herbaria Kräuterparadies II, C‑240/23, EU:C:2024:852, punkterna 40 och 41 och där angiven rättspraxis).

25 I förevarande fall framgår det av begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet att CeramTec genom denna begäran i själva verket vill uttrycka sin oenighet med generaladvokatens rättsliga bedömning. Såsom framgår av artikel 83 i rättegångsreglerna och av den rättspraxis som det hänvisas till i föregående punkt, ingår ett sådant skäl inte bland de skäl som kan motivera att den muntliga delen av ett förfarande återupptas. Dessutom har de berörda som har deltagit i detta förfarande, under den skriftliga och den muntliga delen av förfarandet, kunnat redogöra för de rättsliga omständigheter som de anser vara relevanta för att EU-domstolen ska kunna tolka de unionsrättsliga bestämmelser som är föremål för den hänskjutande domstolens frågor. Domstolen anser således att den förfogar över alla nödvändiga uppgifter för att kunna döma i målet och att ingen av de omständigheter som CeramTec har åberopat till stöd för sin begäran motiverar att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas i enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna.

26 Under dessa omständigheter saknas det skäl att besluta om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet.

27 Det ska inledningsvis preciseras att även om den hänskjutande domstolen har formulerat den första frågan så, att den avser förhållandet mellan den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 och den ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a i den förordningen, jämförd med artikel 7.1 i samma förordning, framgår det av begäran om förhandsavgörande att det, bland de absoluta registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1, endast är det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordningen som avses i det nationella målet.

28 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a i den förordningen, jämförd med artikel 7.1 e ii) i samma förordning, och den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 b i samma förordning är fristående och utesluter varandra.

29 Enligt artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009 ska ett EU-varumärke förklaras ogiltigt om det inte har registrerats i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 i samma förordning. I artikel 7.1 e ii) i den förordningen föreskrivs att kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat inte får registreras.

30 I artikel 52.1 b i samma förordning föreskrivs att ett EU-varumärke ska förklaras ogiltigt om sökanden var i ond tro när ansökan om registrering av detta varumärke gavs in.

31 För att besvara den första frågan ska det i tur och ordning prövas huruvida den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009, jämförd med artikel 7.1 e ii) i samma förordning, och den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 b i samma förordning (nedan kallade de två absoluta ogiltighetsgrunderna) är fristående och huruvida dessa två absoluta ogiltighetsgrunder utesluter varandra.

32 Det ska för det första prövas huruvida de två absoluta ogiltighetsgrunderna är fristående, i den meningen att det för att förklara ett varumärke ogiltigt på grund av att sökanden var i ond tro, med stöd av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009, inte krävs att det först kontrolleras huruvida det föreligger ett absolut registreringshinder enligt artikel 7.1 e ii.

33 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 11 januari 2024, Inditex, C‑361/22, EU:C:2024:17, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

34 Det framgår av ordalydelsen i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 att var och en av dessa två grunder anges i en separat punkt, nämligen leden a och b, som är åtskilda genom en punkt som återspeglar unionslagstiftarens avsikt att skilja dem åt. Artikel 52.1 innehåller inte heller, vare sig i den inledande delen eller i den efterföljande uppräkningen, något uttryck som anger att de två absoluta ogiltighetsgrunderna ska prövas i en viss prioritetsordning i förhållande till varandra.

35 Denna bokstavstolkning av artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 stöds såväl av det sammanhang som bestämmelsen ingår i som av de mål som eftersträvas med den.

36 Vad gäller nämnda sammanhang ska det påpekas att den ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a, till skillnad från den ogiltighetsgrund som föreskrivs i led b, hänvisar till de absoluta registreringshinder som anges i artikel 7 i förordning nr 207/2009 och ska läsas och tolkas i jämförelse med denna artikel.

37 Dessutom ska framhållas att de registreringshinder som anges i artikel 7.1 i förordning nr 207/2009 är oberoende av varandra och ska prövas separat (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé, C‑215/14, EU:C:2015:604, punkt 46). Det innebär att artikel 52.1 a i förordningen avser ogiltighetsgrunder som är fristående i förhållande till varandra och som vart och ett har sitt eget tillämpningsområde.

38 Av desto större anledning ska följaktligen den ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a i nämnda förordning anses vara fristående i förhållande till den ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 b i samma förordning.

39 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 34 i sitt förslag till avgörande innehåller artikel 52.1 i förordning nr 207/2009, som helhet betraktad, visserligen en uttömmande förteckning över de absoluta ogiltighetsgrunderna för ett EU-varumärke. Var och en av de absoluta ogiltighetsgrunder som avses i bestämmelsen är emellertid av olika slag. Bestämmelsen i led a är nämligen endast tillämplig i de fall som uttömmande räknas upp i artikel 7.1 i förordningen, medan det i led b hänvisas till begreppet ond tro, som kan tillämpas i ett obegränsat antal situationer.

40 Vad gäller de mål som eftersträvas med dessa absoluta ogiltighetsgrunder, har de samma allmänna mål som eftersträvas med unionsbestämmelserna om varumärken, nämligen att bidra till att konkurrensen inom unionen inte snedvrids. Såsom framgår av bland annat skäl 2 i förordning nr 207/2009 syftar förordningen till att förverkliga och säkerställa en välfungerande inre marknad. Bestämmelserna om EU-varumärken syftar till att säkerställa att företagen, för att kunna locka till sig kunder genom kvaliteten på sina varor eller tjänster, har möjlighet att såsom varumärken låta registrera kännetecken som gör det möjligt för konsumenten att utan risk för förväxling särskilja dessa varor eller tjänster från varor eller tjänster med ett annat ursprung (dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

41 De absoluta ogiltighetsgrunder som avses i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 har emellertid olika syften.

42 Syftet med den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009 är nämligen att förklara varumärken ogiltiga som har registrerats trots att de omfattas av ett eller flera av de absoluta registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 i denna förordning och således inte är ägnade för registrering, eftersom de inte är sådana att de kan fylla ett varumärkes funktion. Denna ogiltighetsgrund avser en brist i själva varumärket och syftar till att skydda det allmänintresse som ligger till grund för dessa absoluta registreringshinder.

43 Vad särskilt gäller det absoluta registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009, är syftet med detta registreringshinder att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt till tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara, vilka användaren kan efterfråga hos konkurrenternas varor. Avsikten med detta registreringshinder är således att förhindra att det varumärkesrättsliga skyddet omfattar mer än sådana kännetecken som gör det möjligt att särskilja en vara eller en tjänst från konkurrenternas varor eller tjänster och därmed förhindrar att konkurrenterna fritt kan erbjuda varor som innehåller nämnda tekniska lösningar eller funktionella egenskaper i konkurrens med varumärkesinnehavaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 43, och dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Det är fråga om att förhindra att den ensamrätt och bestående rättighet som är knuten till ett varumärke används för att, utan begränsning i tiden, vidmakthålla andra rättigheter som unionslagstiftaren har velat begränsa giltighetstiden för (dom av den 16 september 2015, Société des Produits Nestlé, C‑215/14, EU:C:2015:604, punkt 45).

44 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 37 i sitt förslag till avgörande innebär denna artikel enligt rättspraxis en avvägning mellan två hänsyn, nämligen dels att det ska undvikas att skyddet för en patenterad teknisk lösning ska kunna fortsätta att gälla efter det att patentet har löpt ut, dels att det endast är sådana varumärken som faktiskt begränsar andra företags användning av en teknisk lösning som inte är ägnade för registrering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 44–48).

45 Vidare syftar den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 till att säkerställa att de ekonomiska aktörer som avser att använda EU-varumärkessystemet deltar på ett lojalt sätt i konkurrensen. Den syftar således till att beivra en brist som hänför sig till registreringsansökan och inte själva varumärket.

46 Av det ovan anförda följer att de båda absoluta ogiltighetsgrunderna är fristående i den meningen att det för att förklara det aktuella varumärket ogiltigt på grund av att sökanden var i ond tro, med stöd av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009, inte krävs att det först kontrolleras att ett av de absoluta registreringshinder som anges i artikel 7 i den förordningen, till vilken det hänvisas i artikel 52.1 a i förordningen, föreligger. För att det ska anses föreligga ond tro krävs det således inte att kännetecknet i fråga även endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i nämnda förordning. Omvänt gäller att för att det ska kunna konstateras att kännetecknet endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, krävs inte att det visas att sökanden varit i ond tro.

47 Det ska för det andra prövas huruvida de absoluta ogiltighetsgrunder som avses i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 utesluter varandra, i den meningen att tillämpningen av den ena av dessa två grunder utesluter tillämpning av den andra.

48 Det ska i detta hänseende påpekas att ordalydelsen i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009, varken i den inledande meningen eller i leden a och b, innehåller några uppgifter som tyder på att de ogiltighetsgrunder som nämns i dessa punkter utesluter varandra.

49 Dessutom utesluter bestämmelserna i förordning nr 207/2009 inte att ett EU-varumärke kan förklaras ogiltigt på grundval av de absoluta ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artikel 52.1 a och b i förordning nr 207/2009. När en ansökan om ogiltighetsförklaring av ett varumärke har getts in på dessa grunder kan domstolen, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, anse det lämpligt att begränsa sin prövning till en av dessa grunder. Om talan kan bifallas på den grunden är det nämligen inte längre nödvändigt att pröva den andra av dessa grunder för att förklara varumärket ogiltigt. Det finns emellertid ingen bestämmelse i förordning nr 207/2009 som hindrar den från att även pröva denna andra grund.

50 Mot bakgrund av dessa överväganden kan konstateras att de absoluta ogiltighetsgrunder som avses i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 inte utesluter varandra.

51 Av det ovan anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 a i den förordningen, jämförd med artikel 7.1 e ii) i samma förordning, och den absoluta ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 52.1 b i samma förordning är fristående, men utesluter inte varandra.

52 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att ond tro hos den som ansöker om registrering av ett kännetecken som varumärke, om ansökan om registrering har gjorts efter det att ett patent har upphört att gälla, kan styrkas enbart på grundval av sökandens uppfattning om huruvida kännetecknet är ägnat att ge uttryck för den tekniska lösning som tidigare skyddades av patentet, och detta oberoende av huruvida kännetecknet endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i denna förordning.

53 Det framgår av domstolens praxis att då begreppet ond tro som återfinns i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 inte definieras i denna förordning, ska begreppets betydelse och räckvidd fastställas i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas med denna förordning (dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkterna 43 och 44 samt där angiven rättspraxis).

54 I enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk förutsätter begreppet ond tro att det föreligger en oärlig inställning eller avsikt. Detta begrepp ska dessutom tolkas mot bakgrund av varumärkesrättens kontext, vilken är affärslivet. Rådets förordningar nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), nr 207/2009 och 2017/1001, vilka antagits successivt, har samma syfte, nämligen att förverkliga en välfungerande inre marknad.

55 Såsom det har erinrats om i punkt 40 i förevarande dom, syftar bestämmelserna om EU-varumärken särskilt till att bidra till systemet med en icke snedvriden konkurrens inom unionen, i vilket företagen, för att kunna locka till sig kunder genom kvaliteten på sina varor eller tjänster, måste ha möjlighet att såsom varumärken registrera kännetecken som gör det möjligt för konsumenten att utan risk för förväxling särskilja dessa varor eller tjänster från varor eller tjänster med ett annat ursprung (dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

56 Följaktligen är den absoluta ogiltighetsgrund som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 tillämplig om det framgår av relevanta och samstämmiga uppgifter att innehavaren av ett EU-varumärke inte har ingett en ansökan om registrering av detta varumärke i syfte att på ett lojalt sätt delta i konkurrensen, utan med avsikten att, på ett sätt som inte är förenligt med god affärssed, skada tredje mans intressen eller med avsikten, utan att avse en särskild tredje man, att erhålla en ensamrätt för andra ändamål än de som omfattas av ett varumärkes funktioner, till exempel den grundläggande funktionen att ange ursprung som det erinrats om i föregående punkt i denna dom (dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkt 46).

57 Avsikten hos den som ansöker om registrering av ett varumärke är en subjektiv omständighet som emellertid måste fastställas objektivt av de behöriga administrativa och rättsliga myndigheterna. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling hos allmänheten ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet. Det är endast på detta sätt som påståendet om ond tro kan bedömas objektivt (dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

58 Det ska i detta hänseende påpekas att det inte framgår av ordalydelsen i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 att de faktiska omständigheter som bidrar till eller skulle kunna bidra till att visa att den absoluta ogiltighetsgrund föreligger som föreskrivs i artikel 52.1 a i samma förordning, jämförd med artikel 7.1 e ii i samma förordning, inte ska beaktas vid bedömningen av huruvida sökanden eventuellt var i ond tro.

59 Det framgår redan av domstolens praxis att omständigheter som dessutom skulle kunna bidra till att visa att det föreligger ett relativt registreringshinder kan vara relevanta för att fastställa att sökanden var i ond tro i den mening som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009, samtidigt som det inte är nödvändigt att vid bedömningen av om ond tro föreligger i samband med ett relativt registreringshinder pröva huruvida detta registreringshinder i övrigt var uppfyllt (se, analogt, dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkterna 54 och 55 och där angiven rättspraxis).

60 På samma sätt kan det vid bedömningen av huruvida sökanden var i ond tro beaktas att denne försökte förlänga ensamrätten till en teknisk lösning som tidigare skyddades av ett patent. Sökandens uppfattning om huruvida det kännetecken som är föremål för ansökan om registrering som varumärke är ägnat att ge uttryck för denna tekniska lösning, helt eller delvis, återfinns, dock utan att vara den enda, bland de omständigheter som kan styrka att det föreligger en avsikt – som saknar samband med varumärkets funktion – att hindra konkurrenterna från att ta sig in på den marknad där sökanden hade en dominerande ställning tack vare sitt patent. Denna uppfattning kan ingå bland de relevanta och samstämmiga uppgifter som tyder på att registreringsansökan inte har ingetts i syfte att på ett lojalt sätt delta i konkurrensen, utan med en avsikt som inte är förenlig med god affärssed.

61 Denna möjlighet föreligger såväl när de relevanta faktiska omständigheterna i det enskilda fallet gör det möjligt att fullt ut visa att det absoluta registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009 föreligger, som när dessa omständigheter är otillräckliga i detta avseende, eftersom de båda ogiltighetsgrunderna, såsom framgår av svaret på den första frågan, är fristående och inte utesluter varandra.

62 Ond tro hos sökanden i den mening som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 kan följaktligen fastställas med beaktande av de omständigheter som det skulle kunna tas hänsyn till vid bedömningen av det absoluta registreringshinder som avses i artikel 7.1 e ii) i denna förordning, utan att det nödvändigtvis konstateras att det aktuella kännetecknet endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

63 Vid bedömningen av ett påstående om ond tro är det emellertid viktigt att fastställa sökandens verkliga avsikt på grundval av samtliga relevanta faktiska omständigheter. Bland dessa återfinns, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, såsom generaladvokaten har angett i punkt 57 i sitt förslag till avgörande, det omstridda varumärkets art, det aktuella kännetecknets ursprung och dess användning sedan det skapades, räckvidden hos det patent vars giltighetstid löpt ut, de affärsmässiga överväganden som ligger bakom ingivandet av ansökan om registrering av det omstridda varumärket och händelseförloppet i samband med ingivandet av ansökan.

64 Eftersom ett EU-varumärke enligt artikel 99.1 i förordning nr 207/2009 presumeras vara giltigt, ankommer det på den som ansöker om ogiltighetsförklaring och som avser att åberopa den grund som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 att, för att styrka ond tro när registreringsansökan gavs in, lägga fram de relevanta och samstämmiga uppgifter som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 56 ovan. I ett sådant fall ankommer det därefter på registreringssökanden att, genom att lämna rimliga förklaringar med avseende på de eftersträvade målen och de affärsmässiga övervägandena, visa att registreringen ingår i en godtagbar affärsstrategi. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 58 i sitt förslag till avgörande utgör enbart den omständigheten att ett varumärke som registrerats i ond tro fyller ett varumärkes egentliga funktioner, i synnerhet funktionen att ange ursprung, inte i sig ett hinder för att förklara varumärket ogiltigt. Såsom även framgår av denna rättspraxis ska ett varumärke som fyller denna funktion nämligen ändå förklaras ogiltigt om ansökan om registrering av varumärket har gjorts i avsikt att, på ett sätt som inte är förenligt med god affärssed, skada tredje mans intressen.

65 Av det ovan anförda följer att den andra frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att ond tro hos den som ansöker om registrering av ett kännetecken som varumärke, om ansökan om registrering har gjorts efter det att ett patent har upphört att gälla, kan styrkas bland annat på grundval av sökandens uppfattning om huruvida kännetecknet, helt eller delvis, är ägnat att ge uttryck för den tekniska lösning som skyddades av patentet, och detta oberoende av huruvida kännetecknet endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i denna förordning. Bland de omständigheter som är relevanta för att bedöma huruvida sökanden eventuellt varit i ond tro återfinns även det omstridda varumärkets art, det aktuella kännetecknets ursprung och dess användning sedan det skapades, räckvidden hos det patent vars giltighetstid löpt ut, de affärsmässiga överväganden som ligger bakom ingivandet av ansökan om registrering av det omstridda varumärket och händelseförloppet i samband med ingivandet av ansökan.

66 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att frågan huruvida sökanden varit i ond tro kan bedömas på grundval av omständigheter som uppstått efter det att ansökan om registrering av det aktuella varumärket gavs in.

67 Det framgår av ordalydelsen i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 att varumärket ska förklaras ogiltigt om sökanden var i ond tro när ansökan om registrering av detta varumärke gavs in.

68 Det följer av denna bestämmelse att den relevanta tidpunkten för bedömningen av huruvida sökanden varit i ond tro är när den berörde gav in registreringsansökan (dom av den 11 juni 2009, Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli, C‑529/07, EU:C:2009:361, punkt 35, och av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkt 59).

69 Såsom det har erinrats om i punkt 56 i förevarande dom är den absoluta ogiltighetsgrund som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 tillämplig om det framgår av relevanta och samstämmiga uppgifter att innehavaren av ett EU-varumärke inte har ingett en ansökan om registrering av detta varumärke i syfte att på ett lojalt sätt delta i konkurrensen, utan med avsikten att, på ett sätt som inte är förenligt med god affärssed, skada tredje mans intressen eller med avsikten, utan att avse en särskild tredje man, att erhålla en ensamrätt för andra ändamål än de som omfattas av ett varumärkes funktion, särskilt den grundläggande funktionen att ange ursprung.

70 Vid helhetsbedömningen av huruvida sökanden var i ond tro ska samtliga relevanta faktiska omständigheter som förelåg vid tidpunkten för ingivandet av ansökan beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2019, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret/EUIPO, C‑104/18 P, EU:C:2019:724, punkt 59).

71 Av detta följer att denna bedömning ska grunda sig på alla omständigheter som gör det möjligt att upplysa domstolen om sökandens avsikt vid tidpunkten för ingivandet av ansökan om registrering av det aktuella varumärket. Omständigheter – även efter registreringsansökans ingivande – kan ge uppgifter om sökandens avsikt vid denna tidpunkt.

72 En omständighet som sökanden fick kännedom om först efter det att ansökan om registrering av det aktuella varumärket gavs in kan däremot inte ändra sökandens uppfattning vid tidpunkten för ingivandet av ansökan.

73 I förevarande fall kan den omständigheten, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, att CeramTec först efter ingivandet av ansökan upptäckte att den omständigheten att dess produkter innehöll kromoxid inte hade någon teknisk verkan, inte vara relevant för att i efterhand fastställa en uppfattning hos CeramTec som inte existerade vid tidpunkten för ingivandet.

74 Av det anförda följer att den tredje frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att frågan huruvida sökanden varit i ond tro inte kan bedömas på grundval av omständigheter som uppstått efter det att ansökan om registrering av det aktuella varumärket gavs in.

75 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.