ext/celex/62025TJ0224
Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare)
den 3 juni 2006 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Tullunionen – Unionens tullkodex – Metod som ska användas för fastställande av tullvärde – Deklarerat transaktionsvärde – Artikel 15 i förordning (EU) nr 952/2013 – Artikel 140 i genomförandeförordning (EU) nr 2015/2447 – Alternativa metoder – Artikel 74 i förordning nr 952/2013 – Reservmetod – Artikel 144 i genomförandeförordning 2015/2447 – Import av bulkvaror – Avsaknad av bevis på faktisk betalning – Otillräckliga uppgifter om varornas väsentliga egenskaper – Användning av tillgängliga uppgifter i den nationella databasen – Det enkla aritmetiska medelvärdet av enhetspriserna ”
I mål T‑224/25,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) genom beslut av den 20 mars 2025, som inkom till domstolen den 20 mars 2025, i målet
VÁM4ALL Kft. ”felszámolás alatt”
mot
Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága ,
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare)
sammansatt av ordföranden M. Sampol Pucurull samt domarna T. Pynnä, J. Laitenberger, M. Stancu och W. Valasidis (referent),
generaladvokat: J. Martín y Pérez de Nanclares,
justitiesekreterare: handläggaren A. Juhász-Tóth,
med beaktande av att domstolen översände begäran om förhandsavgörande till tribunalen den 8 april 2025 i enlighet med artikel 50b tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol,
med beaktande av det sakområde som avses i artikel 50b första stycket c i stadgan för Europeiska unionens domstol och av att det inte föreligger någon självständig tolkningsfråga i den mening som avses i artikel 50b andra stycket i stadgan,
efter den skriftliga delen av förfarandet
efter förhandlingen den 28 januari 2026,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– VÁM4ALL ”felszámolás alatt”, genom L. Maruzs, ügyvéd,
– Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och K. Szíjjártó, båda i egenskap av ombud,
– Tjeckiens regering, genom A. Edelmannová, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud,
– Spaniens regering, genom S. Núñez Silva, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom O. Dani och F. Moro, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex), jämförd med artiklarna 140.1 och 144.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 558), samt av artikel 74.1 och 74.2 i unionens tullkodex.
2 Begäran har framställts i ett mål mellan VÁM4ALL Kft. ”felszámolás alatt”, ett bolag bildat enligt ungersk rätt, i egenskap av indirekt tullombud för en importör av varor från Kina, och Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága (avdelningen för överklaganden vid den nationella skatte- och tullmyndigheten, Ungern) (nedan kallad tullmyndigheten i andra instans). Målet rör sistnämnda myndighets beslut att godkänna den metod som använts av den ungerska tullmyndigheten i första instans (nedan kallad tullmyndigheten i första instans) för att fastställa tullvärdet på varor som övergått till fri omsättning och påföra av de tullavgifter som gäller i Europeiska unionen.
Tillämpliga bestämmelser
Unionens tullkodex
3 I artikel 15 i unionens tullkodex, med rubriken ”Uppgifter till tullmyndigheterna”, föreskrivs följande:
”1. Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller.
2. En person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ska ansvara för allt följande:
a) Att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga.
b) Att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga.
…
Första stycket ska också gälla tillhandahållande av alla de uppgifter i all annan form som krävs av eller lämnas till tullmyndigheterna.
Om deklarationen eller anmälan inges, ansökan lämnas eller uppgifter tillhandahålls av ett tullombud för den berörda personen, som avses i artikel 18, ska även det tullombudet iaktta de skyldigheter som anges i första stycket i den här punkten.”
4 I artikel 18 i unionens tullkodex, med rubriken ”Tullombud”, föreskrivs följande:
”1. Varje person får utse ett tullombud.
Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning.
…”
5 Artikel 48 i unionens tullkodex, med rubriken ”Kontroll efter frigörande”, har följande lydelse:
”För tullkontrolländamål får tullmyndigheterna kontrollera att de uppgifter som lämnas i en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport är riktiga och fullständiga, kontrollera att styrkande handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga och får granska deklarantens räkenskaper och annan bokföring som avser verksamheten som rör varorna eller den tidigare eller efterföljande kommersiella verksamheten som berör varorna efter att ha frigjort dessa varor. Tullmyndigheterna får också undersöka dessa varor och/eller ta prover av varorna om det fortfarande är möjligt för dem att göra detta.
Dessa kontroller får genomföras på plats hos innehavaren av varorna eller innehavarens företrädare eller hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i denna verksamhet eller hos varje annan person som innehar dessa dokument och uppgifter i kommersiellt syfte.”
6 Artikel 70 i tullkodexen, med rubriken ”Fastställande av tullvärde grundat på transaktionsvärde”, har följande lydelse:
”1. Grundvalen för varors tullvärde ska vara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat.
2. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part eller till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.
…”
7 I artikel 74 i unionens tullkodex, med rubriken ”Metoder som ska användas i andra hand för fastställande av tullvärde”, föreskrivs följande:
”1. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att punkt 2 a-d genomgås i ordningsföljd fram till och med det första led enligt vilket tullvärdet kan fastställas.
Punkt 2 c och d får, på begäran av deklaranten, tillämpas i omvänd ordning.
2. Det tullvärde som fastställs enligt punkt 1 ska motsvara följande:
a) Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.
b) Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.
c) Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de importerade varorna eller identiska eller liknande importerade varor säljs inom unionens tullområde i den största sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna närstående.
d) Det beräknade värde som består av summan av
i) kostnaden för eller värdet av material och tillverkning eller annan bearbetning som ägt rum vid framställningen av de importerade varorna,
ii) ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är lika med det som vanligen återfinns vid försäljning av varor av samma klass eller slag som de varor som ska värderas och som tillverkats i exportlandet för export till unionen,
iii) kostnaden för eller värdet på de poster som avses i artikel 71.1 e.
3. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1, ska det fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i unionens tullområde genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i samtliga följande texter:
a) Avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.
b) Artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.
c) Detta kapitel.”
8 Artikel 163 i unionens tullkodex, med rubriken ”Styrkande handlingar”, har följande lydelse:
”1. De styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras ska innehas av deklaranten och ställas till förfogande för tullmyndigheterna vid den tidpunkt då tulldeklarationen inges.
2. Styrkande handlingar ska lämnas till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller.
…”
9 I artikel 188 i unionens tullkodex, med rubriken ”Kontroll av en tulldeklaration”, föreskrivs följande:
”I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration får tullmyndigheterna
a) granska deklarationen och de styrkande handlingarna,
b) begära att deklaranten lämnar andra handlingar,
c) undersöka varorna,
d) ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna.”
Genomförandeförordning 2015/2447
10 I artikel 1.2 leden 4 och 14 i genomförandeförordning 2015/2447 föreskrivs följande:
”I denna förordning gäller följande definitioner:
…
4) identiska varor: i samband med fastställandet av tullvärde, varor som framställts i samma land och som är lika i alla avseenden, inbegripet fysiska egenskaper, kvalitet och anseende. Mindre skillnader i utseende hos en vara som annars motsvarar definitionen ska inte hindra att varan anses som identisk.
…
14) liknande varor: i samband med fastställandet av tullvärde, varor som framställs i samma land och som även om de inte i alla avseenden liknar varandra har liknande egenskaper och liknande ingående material, vilket gör att de kan ha samma funktioner och vara utbytbara i handeln. Vid fastställandet av huruvida det rör sig om liknande varor ska bland annat varornas kvalitet och anseende och förekomsten av ett varumärke beaktas.”
11 I artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447, som har rubriken ”Icke-godtagande av deklarerade transaktionsvärden”, föreskrivs följande:
”1. Om tullmyndigheterna har rimliga skäl att betvivla att det deklarerade transaktionsvärdet utgör det sammanlagda belopp som betalats eller ska betalas enligt artikel 70.1 i [unionens tullkodex], får de begära att deklaranten lämnar ytterligare uppgifter.
2. Om dessa tvivel inte skingras kan tullmyndigheterna besluta att varornas värde inte kan fastställas i enlighet med artikel 70.1 i [unionens tullkodex].”
12 Artikel 144 i genomförandeförordning 2015/2447, med rubriken ”Reservmetod”, har följande lydelse:
”1. Vid fastställandet av tullvärdet enligt artikel 74.3 i [unionens tullkodex] får rimlig flexibilitet användas vid tillämpningen av de metoder som föreskrivs i artiklarna 70 och 74.2 i kodexen. Det erhållna värdet ska i största möjliga utsträckning grundas på tidigare fastställda tullvärden.
2. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1 ska andra lämpliga metoder användas. I detta fall ska tullvärdet inte fastställas på grundval av något av följande:
…
b) Ett system där det högre av två alternativa värden används vid fastställandet av tullvärdet.
…
g) Godtyckliga eller fiktiva värden.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
13 VÁM4ALL ”felszámolás alatt” ingav mellan den 25 januari och den 8 juli 2019, i egenskap av indirekt tullombud, tulldeklarationer till tullmyndigheten i första instans för olika bulkvaror som importerats från Kina (nedan kallade de aktuella varorna). De aktuella varornas tullvärde beräknades enligt den så kallade transaktionsvärdesmetoden, som föreskrivs i artikel 70.1 i unionens tullkodex. VÁM4ALL ”felszámolás alatt” ingav till stöd för sina deklarationer fakturor i vilka det angavs en betalningsfrist på 120 dagar från leveransen.
14 Den 7 april 2020 inledde tullmyndigheten i första instans en kontroll i efterhand, under vilken den vid flera tillfällen anmodade importören och VÁM4ALL ”felszámolás alatt” att inkomma med handlingar som styrkte det deklarerade transaktionsvärdet för de aktuella importtransaktionerna. Det framgår av beslutet om hänskjutande att myndighetens begäran inte hörsammades.
15 Efter att på nytt ha anmodats att förete sådana handlingar lämnade VÁM4ALL ”felszámolás alatt”, utöver de tidigare ingivna tulldeklarationerna, in importhandelsfakturor, förteckningar över paket, fartygstransportdokument, tullvärdedeklarationer och datakalkylblad som för varje berörd transaktion innehöll en allmän beskrivning av de aktuella varorna och materialmängder, med fotografier från importören.
16 Det finansinstitut som förvaltar importörens konto lämnade på begäran av tullmyndigheten i första instans betalningsuppgifter utifrån vilka det inte möjligt att fastställa att motvärdet för de aktuella varorna hade betalats. De aktuella varorna kunde kontrolleras i efterhand på grund av att de redan hade sålts.
17 Mot bakgrund av dessa omständigheter underkände tullmyndigheten i första instans, med tillämpning av artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447, transaktionsvärdesmetoden för att fastställa de aktuella varornas tullvärde. Den ansåg även att de alternativa metoder som föreskrivs i artikel 74.2 a–d i unions tullkodex inte var tillämpliga. Tullmyndigheten i första instans fastställde följaktligen de aktuella varornas tullvärde med hjälp av den metod som föreskrivs i artikel 74.3 i nämnda kodex, vilken kompletteras av artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447.
18 I detta syfte hämtade tullmyndigheten i första instans från den nationella tulldatabasen (nedan kallad databasen) uppgifter om varor som kommer från samma land som de aktuella varorna, vilka omfattades av samma nummer i Europeiska unionens integrerade tulltaxa (Taric), samma förfarandekod och samma kod för värderingsmetod som dessa varor, vilka övergått till fri omsättning i Ungern under de 45 dagar som föregick godtagandet av de deklarationer som nämns i punkt 13 ovan och de 45 dagar som följde på godtagandet, med undantag för vissa uppgifter som inte förefaller relevanta. På grundval av dessa uppgifter beräknade tullmyndigheten i första instans enhetspriserna per kilogram för varje grupp av poster som innehöll jämförbara importerade varor, genom att i varje enskilt fall använda ett pris som var lika med eller lägre än det aritmetiska medelvärdet av enhetspriset för var och en av dessa poster. Tullvärdet på de aktuella varorna fastställdes därefter genom att deras nettovikt multiplicerades med det sålunda fastställda enhetspriset. På grundval av det nya tullvärdet antog tullmyndigheten i första instans ett beslut i vilket bland annat tullskulden för VÁM4ALL ”felszámolás alatt” fastställdes till 65 427 800 forinter (HUF) (cirka 163 570 euro).
19 VÁM4ALL ”felszámolás alatt” överklagade detta beslut till tullmyndigheten i andra instans, som fastställde beslutet.
20 VÁM4ALL ”felszámolás alatt” överklagade då tullmyndighetens beslut i andra instans till domstol, varvid detta överklagande avslogs i första instans. VÁM4ALL ”felszámolás alatt” överklagade detta avgörande till Kúria (Högsta domstolen, Ungern), som är den hänskjutande domstolen.
21 Den hänskjutande domstolen är osäker på hur flera bestämmelser i unionens tullkodex och genomförandeförordning 2015/2447 som är tillämpliga i det nationella målet ska tolkas.
22 För det första vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida unionens tullkodex och artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447 gör det möjligt för tullmyndigheterna att kräva att ett indirekt tullombud ska motivera dessa varors transaktionsvärde genom att lägga fram bevis för att de importerade varorna har betalats, varvid detta värde annars inte godtas om så inte sker. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att det ankommer på tullmyndigheterna att i varje enskilt fall underbygga sina ”rimliga skäl att betvivla” att det deklarerade transaktionsvärdet är korrekt, i den mening som avses i artikel 140.1 i genomförandeförordning 2015/2447.
23 För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida tullmyndigheterna kan konstatera att de alternativa metoder som räknas upp i artikel 74.2 i unionens tullkodex inte är tillämpliga på grund av att tullombudet inte har lämnat detaljerade uppgifter om de importerade varornas väsentliga egenskaper, trots att dessa myndigheter inte har utnyttjat sin befogenhet att undersöka dessa varor vid övergången till fri omsättning.
24 För det tredje hyser den hänskjutande domstolen tvivel om huruvida den metod för att beräkna tullvärdet som tullmyndigheterna använt, under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, är förenlig med artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447, eftersom den inte enbart grundar sig på varor från säljaren av de aktuella varorna utan på alla produkter som omfattas av samma Taric-nummer som dessa varor.
25 Mot denna bakgrund beslutade Kúria (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artikel 15.1 i [unionens tullkodex] tolkas så, att det indirekta tullombudet, utöver de handlingar som är nödvändiga för tullklareringen, även ska förfoga över alla andra handlingar som rör de importerade varorna, inbegripet handlingar som avser genomförandet av affärstransaktionen (avtal mellan importören och säljaren, kontoutdrag från bank som styrker att varornas pris har betalats och handlingar som anger varornas fysiska egenskaper, prestige eller kvalitet), och att tullombudet måste göra dessa handlingar tillgängliga för tullmyndigheten i samband med tullkontrollen?
2) Ska artikel 140.1 i [genomförandeförordning 2015/2447] tolkas så, att tullmyndigheterna, när det är fråga om import av bulkvaror som inte har individuella eller särskilda egenskaper, får grunda sina berättigade tvivel för att inte godta transaktionens värden på den omständigheten att det indirekta tullombudet inte har tillhandahållit tillförlitlig skriftlig bevisning för att försäljningspriset faktiskt har betalats, trots att tullombudet har uppmanats att göra detta?
3) Om fråga 2 besvaras jakande, ska artikel 74.1 och 74.2 i [unionens tullkodex] då tolkas så, att tullmyndigheten får avstå från att använda de metoder som ska användas i andra hand enligt denna artikel på grund av att det indirekta tullombudet inte har lämnat uppgifter om varornas väsentliga egenskaper (fysiska egenskaper, kvalitet, prestige)?
4) Om fråga 3 besvaras jakande, får tullmyndigheten då avstå från att tillämpa de metoder som ska användas i andra hand enligt artikel 74.2 a–d i tullkodexen när myndigheten – trots att den haft möjlighet att göra detta – vid tullklareringen inte har utnyttjat sin befogenhet att ta prover på varorna eller de andra befogenheter som den har enligt artikel 188 i [unionens tullkodex], vilka skulle ha gjort det möjligt för den att fastställa varornas egenskaper?
5) Om frågorna 3 och 4 besvaras jakande, ska då artikel 144.2 i [genomförandeförordning 2015/2447] tolkas så, att tullmyndigheten får grunda tullvärdet på uppgifter som uteslutande hämtats från en nationell tulldatabas genom att undersöka varor som övergått till fri omsättning den dag då tulldeklarationen godtogs och under 45 dagar före och efter denna dag och som har samma Taric-nummer och kommer från samma land som de kontrollerade bulkvarorna, vilka inte har några individuella eller specifika egenskaper, samt med beaktande av det enkla aritmetiska medelvärdet av enhetspriset per kilogram för varor som valts ut med hjälp av datafiltrering? Om så är fallet, säkerställer denna metod då att artikel 144.2 b och g i [genomförandeförordning 2015/2447] efterlevs?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
26 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 15.1 i unionens tullkodex, jämförd med artiklarna 18.1 och 163.2 i samma tullkodex, ska tolkas så, att när ett indirekt tullombud inom ramen för en tullkontroll, utöver de handlingar som krävs för tullklarering, anmodas att förete och till tullmyndigheternas förfogande ställa alla handlingar som rör de importerade varorna, inbegripet de handlingar som styrker det pris som faktiskt betalats, så är tullombudet skyldigt att efterleva denna anmodan.
27 I artikel 15 i unionens tullkodex, med rubriken ”Uppgifter till tullmyndigheterna”, föreskrivs i punkt 1 att varje person som direkt eller indirekt är involverad i tullkontroller ska tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter. Enligt artikel 18.1 i unionens tullkodex agerar ett indirekt tullombud i eget namn men för en annan persons räkning.
28 När ett indirekt tullombud inger en tulldeklaration gör den därför detta i eget namn, men för den persons räkning som har utfärdat en fullmakt till tullombudet och som företräds av tullombudet, så att ombudet agerar i egenskap av deklarant (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2022, U.I (Indirekt tullombud), C‑714/20, EU:C:2022:374, punkt 40). Detta innebär att tullombudet åläggs samtliga skyldigheter att tillhandahålla handlingar och uppgifter som anges i artikel 15.1 i unionens tullkodex.
29 Vidare framgår det av artikel 163.2 i unionens tullkodex att styrkande handlingar ska lämnas till tullmyndigheterna när det är nödvändigt för tullkontroller. Eftersom ett indirekt tullombud agerar i egenskap av deklarant, såsom det erinrats om i punkt 28 ovan, måste denne således kunna tillhandahålla dessa åtföljande handlingar.
30 Slutligen definieras transaktionsvärdet i artikel 70.1 i unionens tullkodex som det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till Europeiska unionens tullområde, vid behov justerat. I artikel 70.2 i denna tullkodex anges att det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.
31 När ett indirekt tullombud, i egenskap av deklarant, är skyldigt att tillhandahålla handlingar och uppgifter på begäran av tullmyndigheterna, måste det indirekta tullombudet, när inköpspriset för de importerade varorna har betalats efter det att tulldeklarationen har ingetts, kunna styrka att denna betalning verkligen har skett, i förekommande fall genom att vända sig till den person som har utfärdat en fullmakt till ombudet.
32 Mot bakgrund av det ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 15.1 i unionens tullkodex, jämförd med artiklarna 18.1 och 163.2 i samma tullkodex, ska tolkas så, att när ett indirekt tullombud inom ramen för en tullkontroll, utöver de handlingar som krävs för tullklarering, anmodas att förete och till tullmyndigheternas förfogande ställa alla handlingar som rör de importerade varorna, inbegripet de handlingar som styrker det pris som faktiskt betalats, så är tullombudet skyldigt att efterleva denna anmodan.
Den andra frågan
33 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 140.1 i genomförandeförordning 2015/2447 ska tolkas så, att tullmyndigheterna, vid import av bulkvaror som inte uppvisar unika eller särskilda egenskaper, kan ha rimliga skäl att betvivla att det deklarerade transaktionsvärdet motsvarar det sammanlagda belopp som betalats eller ska betalas i den mening som avses i artikel 70.1 i unionens tullkodex, när det indirekta tullombudet, trots att det anmodas att göra detta, inte med stöd av trovärdiga handlingar bevisar att priset faktiskt har betalats.
34 Enligt artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447 kan tullmyndigheterna under vissa omständigheter ha rimliga skäl att betvivla att det deklarerade transaktionsvärdet utgör det sammanlagda belopp som betalats eller ska betalas i den mening som avses i artikel 70 i unionens tullkodex. I ett sådant fall får dessa myndigheter besluta att inte godta det deklarerade transaktionsvärdet om dessa tvivel inte undanröjs efter att eventuellt ha begärt att ytterligare upplysningar eller handlingar ska inges och efter att ha gett den berörda personen rimlig möjlighet att yttra sig över anledningen till dessa tvivel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary, C‑291/15, EU:C:2016:455, punkt 31 och där angiven rättspraxis, och dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 76).
35 Dessa regler är tillämpliga utan att de importerade varornas art eller egenskaper är av betydelse, eftersom det enligt ordalydelsen i artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447 inte görs någon åtskillnad i detta avseende.
36 Under sådana omständigheter som de i det nationella målet, där tullmyndigheten, efter utgången av betalningsfristen för varor som importerats i bulk, vilka inte uppvisar några unika eller särskilda egenskaper, begär att det indirekta tullombudet ska styrka den faktiska betalningen av varornas inköpspris, finner domstolen att avsaknaden av bevis för denna betalning är en tillräcklig omständighet för att denna myndighet ska kunna hysa tvivel om huruvida den aktuella transaktionen verkligen har ägt rum och följaktligen beträffande de deklarerade transaktionsvärdena.
37 Mot bakgrund av det ovanstående ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 140.1 i genomförandeförordning 2015/2447 ska tolkas så, att tullmyndigheterna, vid import av bulkvaror som inte uppvisar unika eller särskilda egenskaper, kan ha rimliga skäl att betvivla att det deklarerade transaktionsvärdet motsvarar det sammanlagda belopp som betalats eller ska betalas i den mening som avses i artikel 70.1 i unionens tullkodex, när det indirekta tullombudet, trots att det anmodas att göra detta, inte med stöd av trovärdiga handlingar bevisar att priset faktiskt har betalats.
Den tredje och den fjärde frågan
38 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 74.1 och 74.2 i unionens tullkodex ska tolkas så, att tullmyndigheterna får utesluta användningen av de alternativa metoder för fastställande av tullvärdet som avses i nämnda artikel 74.2 för bulkvaror som inte har några unika eller särskilda egenskaper, när det indirekta tullombudet inte lämnar några uppgifter om varornas väsentliga egenskaper, vare sig vad gäller deras fysiska egenskaper eller deras kvalitativa egenskaper, och myndigheterna inte heller utnyttjade de befogenheter som avses i artikel 188 i unionens tullkodex, trots att de var i stånd att göra detta, utan genomförde en kontroll i efterhand med tillämpning av artikel 48 i nämnda tullkodex.
39 Det ankommer på medlemsstaterna, i enlighet med deras skyldigheter enligt artikel 325.1 FEUF att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot dessa intressen samt att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera en fullständig och effektiv uppbörd av tullavgifter, vilka utgör unionens traditionella egna medel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 73 och där angiven rättspraxis).
40 För att säkerställa skyddet av unionens ekonomiska intressen har de nationella tullmyndigheterna alla de befogenheter som de tilldelats genom unionens tullkodex och genomförandeförordning 2015/2447 samt de kontroll- och utvärderingsmetoder som anges däri. Det ska i detta hänseende understrykas att förfarandet för kontroll av tulldeklarationen, som föreskrivs i artikel 188 i unionens tullkodex, och förfarandet för kontroll i efterhand, som anges i artikel 48 i denna tullkodex, inte på något sätt utesluter varandra. I synnerhet finns det ingenting i dessa bestämmelsers ordalydelse som begränsar användningen av ett förfarande vid användning av det andra förfarandet eller som, tvärtom, tvingar tullmyndigheterna att följa något av dessa förfaranden.
41 Detta stora utrymme för skönsmässig bedömning som tullmyndigheterna tillerkänns framgår för övrigt av användningen, såväl i artikel 48 i unionens tullkodex som i artikel 188 i denna tullkodex, av verbet ”få”, vilket således ger tullmyndigheterna möjlighet att välja de medel som bäst gör det möjligt för dem att fullgöra de skyldigheter som det redogjorts för ovan i punkt 39.
42 Den omständigheten att tullmyndigheterna, i ett fall som det aktuella, där det rör sig om import av bulkvaror som inte uppvisar några unika eller särskilda egenskaper, inte har använt sig av artikel 188 i unionens tullkodex och, i synnerhet, den möjlighet som föreskrivs i artikelns 188 d, att ta prover för analys eller en ingående undersökning av varorna, påverkar inte dessa myndigheters tillämpning, inom ramen för en kontroll i efterhand, av artikel 74 i unionens tullkodex och påverkar i synnerhet inte dessa myndigheters bedömning att utesluta de alternativa metoder som anges i artikel 74.2 i denna tullkodex.
43 Vad gäller själva möjligheten att utesluta de alternativa metoder som anges i artikel 74.2 i unionens tullkodex, bör det erinras om att unionens bestämmelser om fastställande av tullvärdet syftar till att upprätta ett rättvist, enhetligt och neutralt system som utesluter användningen av godtyckliga eller fiktiva tullvärden. Tullvärdet på en importerad vara ska således återspegla det verkliga ekonomiska värdet och följaktligen ta hänsyn till alla komponenter i denna vara som har ett ekonomiskt värde (se dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
44 I artiklarna 70–74 i unionens tullkodex fastställs uttryckligen en hierarki mellan de olika metoder för att fastställa tullvärdet som föreskrivs i dessa artiklar, vilket innebär att det inte står en importör fritt att välja vilken metod som ska användas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 74 och där angiven rättspraxis).
45 Tullvärdet på importerade varor ska således i första hand fastställas enligt den transaktionsvärdesmetod som föreskrivs i artikel 70 i unionens tullkodex, eftersom denna metod antas vara den mest lämpliga, medan de metoder som anges i 74.2 i unionens tullkodex ska anses vara metoder som ska användas i andra hand och som endast ska användas när tullvärdet på varorna inte kan fastställas med tillämpning av nämnda artikel 70. Detta gäller särskilt den reservmetod som anges i artikel 74.3 i unionens tullkodex, vilken endast är tillämplig om tullvärdet inte kan fastställas vare sig med hjälp av transaktionsvärdesmetoden eller med hjälp av någon av de alternativa metoder som anges i artikel 74.2 i unionens tullkodex (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 75 och där angiven rättspraxis).
46 Det ska slutligen påpekas att tullvärdet ska fastställas med tillämpning, i tur och ordning, av de alternativa metoder som föreskrivs i artikel 74.2 a-d i unionens tullkodex (se, analogt, dom av den 20 juni 2019, Oribalt Rīga, C‑1/18, EU:C:2019:519, punkt 24 och där angiven rättspraxis), vilket innebär att tullmyndigheterna, innan de beslutar att inte tillämpa dessa metoder, i tur och ordning ska pröva deras eventuella relevans.
47 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande, varvid de huvudsakliga delarna sammanfattas i bland annat punkterna 14–16 ovan, dels att VÁM4ALL ”felszámolás alatt” inte har ingett de handlingar och uppgifter som tullmyndigheten i första instans vid flera tillfällen begärt in, dels att den omständigheten att tullmyndigheten i första instans hade tagit del av de betalningsuppgifter som på begäran hade lämnats till myndigheten av det finansinstitut som förvaltar importörens konto inte hade gjort det möjligt att fastställa att inköpspriset för de aktuella varorna hade betalats.
48 Det framgår således av tribunalens bedömning ovan punkt 37 att en sådan omständighet kan vara tillräcklig för att tullmyndigheterna ska anses ha rimliga skäl att betvivla att själva affärstransaktionen verkligen har ägt rum och följaktligen att inte godta det deklarerade transaktionsvärdet.
49 I ett sådant fall måste tullmyndigheterna, såsom påpekats ovan i punkt 46, i tur och ordning pröva tillämpligheten av var och en av de alternativa metoder som anges i artikel 74.2 i unionens tullkodex.
50 När det inte är möjligt för tullmyndigheterna att fysiskt kontrollera de importerade varorna för att avgöra om de var identiska med eller liknade de varor som myndigheterna måste använda för att fastställa tullvärdet och då beskrivningen av dessa varor i de fakturor som bifogades tulldeklarationerna var summarisk eller ofullständig, förfogade dessa myndigheter inte över de uppgifter som var nödvändiga för att tillämpa de metoder som föreskrivs i artikel 74.2 c i unionens tullkodex (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 82).
51 Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida tullmyndigheternas förklaringar i detta avseende är välgrundade.
52 Mot bakgrund av det ovanstående ska den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 74.1 och 74.2 i unionens tullkodex ska tolkas så, att om ett indirekt tullombud inte har kunnat fastställa den faktiska betalningen av inköpspriset för varor som importerats i bulk och som inte har några unika eller särskilda egenskaper, vilket leder till att tullmyndigheterna underkänner det deklarerade transaktionsvärdet för nämnda varor, får dessa myndigheter utesluta användningen av de alternativa metoder som avses i nämnda artikel 74.2 om de har undersökt var och en av dessa metoder med vederbörlig omsorg och ombudet, som i vederbörlig ordning har anmodats att göra detta, inte har kunnat lämna tillräckliga uppgifter om varornas väsentliga egenskaper, vare sig beträffande deras fysiska egenskaper eller beträffande deras kvalitativa aspekter, varvid den omständigheten att dessa myndigheter inte först använde sig av de befogenheter som avses i artikel 188 i unionens tullkodex inte påverkar uteslutandet av dessa metoder.
Den femte frågan
53 Den hänskjutande domstolen har ställt den femte frågan för att få klarhet i huruvida artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447 ska tolkas så,
– att den gör det möjligt för tullmyndigheterna att fastställa tullvärdet uteslutande på grundval av uppgifter från databasen avseende varor som kommer från samma land som de importerade varorna, vilka klassificeras enligt samma Taric-nummer som dessa varor och vilka övergått till fri omsättning under de 45 dagar som föregick och de 45 dagar som följde på dagen för godtagandet av tulldeklarationen,
– att den även gör det möjligt för dessa myndigheter, på grundval av filtreringen av ovannämnda uppgifter, att beakta det enkla aritmetiska medelvärdet av enhetspriserna per kilogram för de varor som dessa uppgifter avser.
54 För det fall att tullvärdet inte kan fastställas med tillämpning av någon av de alternativa metoder som anges i artikel 74.2 i unionens tullkodex, ska tullvärdet fastställas i enlighet med bestämmelserna i artikel 74.3 i denna tullkodex, det vill säga på grundval av tillgängliga uppgifter i unionens tullområde genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i internationella avtal samt bestämmelserna i kapitel 3 i unionens tullkodex.
55 I artikel 144.1 i genomförandeförordning 2015/2447 anges i detta syfte att tullmyndigheterna vid fastställandet av tullvärdet får visa rimlig flexibilitet vid tillämpningen av de metoder som föreskrivs i artiklarna 70 och 74 i unionens tullkodex och att det sålunda erhållna värdet i största möjliga utsträckning ska grunda sig på tidigare fastställda tullvärden. I punkt 2 i nämnda artikel 144 anges att när tullvärdet inte kan fastställas med tillämpning av punkt 1 ska andra lämpliga metoder användas, vilka bland annat utesluter valet av det högsta värdet när två tullvärden är möjliga, i enlighet med artikel 144.2 b i genomförandeförordning 2015/2447, och förbjuder användning av godtyckliga eller fiktiva värden med tillämpning av artikel 144.2 g i denna förordning.
56 Det framgår således av själva ordalydelsen i artikel 144 i genomförandeförordning 2015/2447 att punkt 2 i denna artikel endast är tillämplig om tullmyndigheterna inte har kunnat tillämpa punkt 1 i artikeln, det vill säga att med ”rimlig flexibilitet” tillämpa antingen transaktionsvärdesmetoden, i den mening som avses i artikel 70 i unionens tullkodex, eller alternativa metoder, i den mening som avses i artikel 74.2 i denna kodex. Svaret på den hänskjutande domstolens femte fråga, avseende artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447, förutsätter följaktligen att det visas att punkt 1 i denna artikel inte kunde tillämpas i förevarande fall, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
57 Mot bakgrund av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat, kompletterade med de förklaringar som bland annat den ungerska regeringen lämnade vid förhandlingen, förefaller det inte uteslutet att det nationella målet avser en situation där ett indirekt tullombud, i egenskap av deklarant, har lämnat för få uppgifter om de importerade varornas sammansättning och kvalitet för att artikel 144.1 i genomförandeförordning 2015/2447 ska vara tillämplig. I ett sådant fall ska tullmyndigheterna använda ”andra lämpliga metoder” i den mening som avses i artikel 144.2 i denna förordning.
58 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den metod som tullmyndigheten i första instans använt, vilken bekräftats av tullmyndigheten i andra instans, i huvudsak bestod i att fastställa tullvärdet på grundval av uppgifter från databasen avseende varor som kommer från samma land som de aktuella varorna, klassificerade enligt samma Taric-nummer som dessa varor och som övergått till fri omsättning under de 45 dagar som föregick och de 45 dagar som följde på dagen för godtagandet av tulldeklarationen. Efter filtrering av dessa uppgifter erhölls ett enkelt aritmetiskt medelvärde av enhetspriserna per kilogram av de varor som dessa uppgifter avser.
59 Av rättspraxis följer att tullmyndigheternas praxis att värdera tullvärdet på grundval av uppgifter från tulldatabasen avseende varor som omfattas av samma Taric-nummer som de importerade varorna och som kommer från samma land måste betraktas som användning av ”tillgängliga uppgifter i unionens tullområde”, i den mening som avses i artikel 74.3 i unionens tullkodex ”genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna” som det hänvisas till i denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Baltic Master, C‑599/20, EU:C:2022:457, punkterna 54–56 och där angiven rättspraxis).
60 Enbart detta konstaterande räcker i princip för att utesluta att en sådan praxis grundar sig på godtyckliga eller fiktiva värden, i den mening som avses i artikel 144.2 g i genomförandeförordning 2015/2447.
61 Vidare innebär användningen av det enkla aritmetiska medelvärdet av enhetspriserna per kilogram för de varor som motsvarar de uppgifter som tullmyndigheten har beaktat att förbudet i artikel 144.2 b i genomförandeförordning 2015/2447 som innebär att det högsta av två möjliga tullvärden inte får användas, dels eftersom ett aritmetiskt medelvärde endast ger ett enda värde, dels eftersom detta värde per definition är ett medelvärde, vilket utesluter ett systematiskt val av det högsta värdet.
62 Slutligen framgår det av rättspraxis att en period på 90 dagar, varav 45 dagar före och 45 dagar efter tullklareringen av de varor vars värde ska fastställas, förefaller vara ägnad att undvika risken för en väsentlig förändring av de affärsmetoder och marknadsvillkor som påverkar priserna på de varor som ska värderas (dom av den 9 juni 2022, FAWKES, C‑187/21, EU:C:2022:458, punkt 71). Den omständigheten att tullmyndigheten i första instans valde en 90-dagarsperiod, som omfattade de 45 dagarna före och 45 dagar efter dagen för godtagandet av tulldeklarationen, kan således inte anses strida mot artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447.
63 Mot bakgrund av det ovanstående ska den femte frågan besvaras enligt följande. Artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447 ska tolkas så, att när tullmyndigheterna på ett detaljerat sätt har kunnat fastställa att punkt 1 i nämnda artikel 144 inte kunde tillämpas, utgör det en annan lämplig metod, i den mening som avses i punkt 2 i denna artikel, för att fastställa tullvärdet på varor som importeras i bulk och som inte har unika eller särskilda egenskaper, att enbart grunda sig på uppgifter som hämtats från databasen för varor som kommer från samma land som de importerade varorna, som klassificeras enligt samma Taric-nummer som dessa varor och som övergått till fri omsättning under de 45 dagar som föregick och de 45 dagar som följde på dagen för godtagandet av tulldeklarationen, varvid tullmyndigheterna efter filtrering av dessa uppgifter, använder det enkla aritmetiska medelvärdet av enhetspriserna per kilogram av de varor som dessa uppgifter avser.
Rättegångskostnader
64 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till tribunalen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare),
följande:
1) Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, jämförd med artiklarna 18.1 och 163.2 i denna förordning,
ska tolkas så,
att när ett indirekt tullombud inom ramen för en tullkontroll, utöver de handlingar som krävs för tullklarering, anmodas att förete och till tullmyndigheternas förfogande ställa alla handlingar som rör de importerade varorna, inbegripet de handlingar som styrker det pris som faktiskt betalats, så är tullombudet skyldigt att efterleva denna anmodan.
2) Artikel 140.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i förordning nr 952/2013
ska tolkas så,
att tullmyndigheterna, vid import av bulkvaror som inte uppvisar unika eller särskilda egenskaper, kan ha rimliga skäl att betvivla att det deklarerade transaktionsvärdet motsvarar det sammanlagda belopp som betalats eller ska betalas i den mening som avses i artikel 70.1 i förordning nr 952/2013, när det indirekta tullombudet, trots att det anmodas att göra detta, inte med stöd av trovärdiga handlingar bevisar att priset faktiskt har betalats.
3) Artikel 74.1 och 74.2 i förordning nr 952/2013
ska tolkas så,
att om ett indirekt tullombud inte har kunnat fastställa den faktiska betalningen av inköpspriset för varor som importerats i bulk och som inte har några unika eller särskilda egenskaper, vilket leder till att tullmyndigheterna underkänner det deklarerade transaktionsvärdet för nämnda varor, får dessa myndigheter utesluta användningen av de alternativa metoder som avses i nämnda artikel 74.2 om de har undersökt var och en av dessa metoder med vederbörlig omsorg och ombudet, som i vederbörlig ordning har anmodats att göra detta, inte har kunnat lämna tillräckliga uppgifter om varornas väsentliga egenskaper, vare sig beträffande deras fysiska egenskaper eller beträffande deras kvalitativa aspekter, varvid den omständigheten att dessa myndigheter inte först använde sig av de befogenheter som avses i artikel 188 i förordning nr 952/2013 inte påverkar uteslutandet av dessa metoder.
4) Artikel 144.2 i genomförandeförordning 2015/2447
ska tolkas så,
att när tullmyndigheterna på ett detaljerat sätt har kunnat fastställa att punkt 1 i nämnda artikel 144 inte kunde tillämpas, utgör det en annan lämplig metod, i den mening som avses i punkt 2 i denna artikel, för att fastställa tullvärdet på varor som importeras i bulk och som inte har unika eller särskilda egenskaper, att enbart grunda sig på uppgifter som hämtats från tulldatabasen för varor som kommer från samma land som de importerade varorna, som klassificeras enligt samma Taric-nummer som dessa varor och som övergått till fri omsättning under de 45 dagar som föregick och de 45 dagar som följde på dagen för godtagandet av tulldeklarationen, varvid tullmyndigheterna efter filtrering av dessa uppgifter, använder det enkla aritmetiska medelvärdet av enhetspriserna per kilogram av de varor som dessa uppgifter avser.
Sampol Pucurull | Pynnä | Laitenberger
Stancu | Valasidis
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 juni 2026.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: ungerska.