Tribunalens dom (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare) den 25 mars 2026
I mål T‑296/25, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) genom beslut av den 15 april 2025, som inkom till domstolen den 16 april 2025, i målet
TRIBUNALEN (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare), sammansatt av ordföranden M. Sampol Pucurull samt domarna T. Pynnä, J. Laitenberger (referent), M. Stancu och W. Valasidis, generaladvokat: J. Martín y Pérez de Nanclares, justitiesekreterare: V. Di Bucci,
med beaktande av att domstolen översände begäran om förhandsavgörande till tribunalen den 13 maj 2025 i enlighet med artikel 50b tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol,
med beaktande av det sakområde som avses i artikel 50b första stycket b i stadgan för Europeiska unionens domstol och av att det inte föreligger någon självständig tolkningsfråga i den mening som avses i artikel 50b andra stycket i stadgan,
efter den skriftliga delen av förfarandet
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Direktor na TD Mitnitsa Burgas, genom L. Dimitrov, R. Dimitrova Todorova och P. Kalchev, samtliga i egenskap av ombud, Lidikar, genom R. Vasileva, advokat, Bulgariens regering, genom T. Mitova och R. Stoyanov, båda i egenskap av ombud, Tjeckiens regering, genom M. Smolek, A. Edelmannová och J. Vláčil samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom D. Drambozova och F. Moro, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
GATT 1994
Avtalet om tullvärdeberäkning
Tullsamarbetsavtalet Kanada–EU
Ceta Kanada-EU
Unionsrätt
Unionens tullkodex
Genomförandeförordning (EU) 2015/2447
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra frågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 74.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Lidikar OOD, ett bolag bildat enligt bulgarisk rätt, och Direktor na TD Mitnitsa Burgas (direktören för den lokala tullmyndigheten i Burgas, Bulgarien). Målet rör den bulgariska tullmyndighetens beslut att fastställa tullvärdet för ett fordon som Lidikar importerat från Kanada på grundval av det exportpris som de kanadensiska tullmyndigheterna angett till den bulgariska tullmyndigheten inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete.
3 Artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet av år 1994 (nedan kallat GATT 1994) har följande lydelse:
4 Artikel 7 i avtalet om tillämpning av artikel VII i GATT 1994 (EGT L 336, 1994, s. 119; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 121) (nedan kallat avtalet om tullvärdeberäkning) har följande lydelse:
5 Artikel 1 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Kanada om tullsamarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor (EGT L 7, 1998, s. 38) (nedan kallat tullsamarbetsavtalet Kanada–EU) har följande lydelse:
6 Artikel 7 i tullsamarbetsavtalet Kanada–EU har följande lydelse:
7 Artikel 11.1 i tullsamarbetsavtalet Kanada–EU har följande lydelse:
8 Artikel 16.3 i tullsamarbetsavtalet Kanada–EU har följande lydelse:
9 I artikel 6.1 i det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen, och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 11, 2017, s. 23) (nedan kallat Ceta Kanada-EU), med rubriken Mål och principer, föreskrivs följande:
10 I artikel 6.13 i Ceta Kanada-EU, med rubriken Samarbete, föreskrivs följande:
11 Artikel 70 i unionens tullkodex har följande lydelse:
12 Artikel 74 i unionens tullkodex har följande lydelse:
13 I artikel 140 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 558), med rubriken Icke-godtagande av deklarerade transaktionsvärden, föreskrivs följande:
14 Artikel 144 i genomförandeförordning 2015/2447, med rubriken Reservmetod, har följande lydelse:
15 Den 18 januari 2021 ingav Lidikar, i egenskap av indirekt ombud för en importör, en tulldeklaration till tullkontoret i hamnen i Burgas (Bulgarien). Tulldeklarationen rörde övergång till fri omsättning av ett motorfordon som hade varit med i en trafikolycka. I denna deklaration fastställdes tullvärdet för det importerade fordonet, i enlighet med artikel 70.1 i unionens tullkodex, på grundval av dess transaktionsvärde, närmare bestämt till ett pris av 3310 kanadensiska dollar (CAD) (cirka 2100 euro).
16 De bulgariska tullmyndigheterna utförde en efterhandskontroll av tulldeklarationen på grundval av uppgifter som den kanadensiska tullmyndigheten lämnat inom ramen för tullsamarbetsavtalet Kanada–EU avseende fordon som deklarerats för export från Kanada till Europeiska unionen. Närmare bestämt översände den kanadensiska tullmyndigheten, genom e‑postmeddelande av den 16 december 2022, en fil till de bulgariska tullmyndigheterna som innehöll en detaljerad förteckning över fordon, däribland det aktuella fordonet, i vilken det deklarerade värdet vid exporten från Kanada angavs. Efter att ha analyserat de uppgifter som lämnats konstaterade de bulgariska tullmyndigheterna att priset på 3310 CAD för den vara som deklarerats i Bulgarien inte motsvarade det pris på 15889 CAD (cirka 10100 euro) som den kanadensiska tullmyndigheten hade angett för det berörda fordonet och som hade angetts i den motsvarande exportdeklarationen.
17 Under dessa omständigheter begärde de bulgariska tullmyndigheterna att Lidikar skulle inkomma med bevisning för att styrka det pris som deklarerats vid tullklareringen. En faktura daterad den 18 november 2020, en packsedel, ett konossement och en faktura daterad den 13 januari 2021 uppvisades. Trots dessa handlingar ansåg de bulgariska tullmyndigheterna att det förelåg rimliga skäl att betvivla den aktuella varans tullvärde, fastställt i enlighet med artikel 70.1 i unionens tullkodex. Lidikar lämnade in skriftliga förklaringar i vilka angavs att bolaget inte hade sparat affärshandlingarna rörande den aktuella transaktionen, och inte heller erbjudandet, prislistorna, handlingarna avseende betalningar eller annan någon annan korrespondens som föregick transaktionen.
18 Efter att ha kontrollerat de handlingar som bifogats tulldeklarationen ansåg de bulgariska tullmyndigheterna att det inte fanns några bevis för att det pris som deklarerats med hänvisning till fakturan av den 18 november 2020 var korrekt. Tullmyndigheterna konstaterade vidare att det inte klart framgick av det bankkontoutdrag som lämnats att betalningen av priset var slutgiltig. Med hänsyn till de berättigade tvivlen och avsaknaden av bevis avseende det deklarerade priset ansåg myndigheterna därför att det tullvärde som deklarerats enligt artikel 70.1 i unionens tullkodex, vilket fastställts på grundval av fakturan av den 18 november 2020, inte kunde godtas.
19 De bulgariska tullmyndigheterna konstaterade dessutom att villkoren för tillämpning av de metoder som ska användas i andra hand för bedömning av den aktuella varan i enlighet med artikel 74.2 a–d i unionens tullkodex inte var uppfyllda, eftersom det rörde sig om ett fordon som hade varit med i en olycka och vars specifika tekniska skick var svårt att jämföra med skicket för andra fordon av samma märke och av samma modell som importerats till Bulgarien. De bulgariska tullmyndigheterna fastställde emellertid tullvärdet i enlighet med artikel 74.3 i unionens tullkodex på grundval av de elektroniska versioner av dokument som de kanadensiska tullmyndigheterna hade översänt i enlighet med tullsamarbetsavtalet Kanada–EU.
20 Den bulgariska tullmyndigheten fastställde därför tullvärdet för det aktuella fordonet till 19830,43 bulgariska leva (BGN) (cirka 9500 euro) samt det totala beloppet för importtullar och mervärdesskatt som skulle uppbäras till 5023 BGN (cirka 2150 euro).
21 Den bulgariska tullmyndighetens beslut överklagades till Administrativen sad Burgas (Förvaltningsdomstolen i Burgas, Bulgarien), som ogiltigförklarade beslutet på grund av att det var rättsstridigt. Nämnda domstol fann att de bulgariska tullmyndigheterna i förevarande fall inte hade iakttagit sin skyldighet att motivera att det förelåg rimliga skäl att betvivla, i den mening som avses i artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447, och att det svar som lämnats av de kanadensiska tullmyndigheterna inte utgjorde en officiell styrkande handling som var bindande för domstolen.
22 Direktor na TD Mitnitsa Burgas (direktören för den lokala tullmyndigheten i Burgas, Bulgarien) överklagade den dom som meddelats av Administrativen sad Burgas (Förvaltningsdomstolen i Burgas) till Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen och gjorde gällande att de faktiska omständigheterna hade fastställts felaktigt i domen samt att rimliga metoder kan användas i enlighet med artikel 74.3 i unionens tullkodex. Tulldirektören gjorde gällande att det svar som lämnats av de kanadensiska tullmyndigheterna utgjorde en officiell handling avseende den kontroll som utförts inom ramen för det internationella samarbetet mellan Kanada och unionen och att tullvärdet i fråga hade fastställts med beaktande av det pris som angavs i de elektroniska versioner av handlingar som de kanadensiska tullmyndigheterna hade översänt.
23 Mot denna bakgrund beslutade Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande två frågor till EU-domstolen:
24 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att vid fastställandet av en varas tullvärde kan det deklarerade priset för exporten av varan till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kvalificeras som en tillgänglig uppgift i unionens tullområde i den mening som avses i denna bestämmelse.
25 Tribunalen erinrar inledningsvis om att den alternativa metod (eller reservmetod) som föreskrivs i artikel 74.3 i unionens tullkodex utgör en sista utväg för att hantera behovet av att fastställa tullvärdet för den berörda varan för det fall att deklaranten inte lämnar tillräckligt exakta eller tillförlitliga uppgifter för att detta värde ska kunna fastställas på grundval av den huvudmetod som föreskrivs i artikel 70.1 i tullkodexen eller de sekundära metoder som föreskrivs i artikel 74.2 i tullkodexen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Baltic Master, C‑599/20, EU:C:2022:457, punkt 54, och dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 75).
26 Mot bakgrund av syftet med artikel 74.3 i unionens tullkodex och dess lydelse ska begreppet tillgängliga uppgifter i unionens tullområde således tolkas extensivt så, att det avser den faktiska tillgången till uppgifter i den meningen att unionens tullmyndigheter kan förfoga över dem för att fastställa en varas tullvärde.
27 För det första följer av detta att begreppet uppgifter som finns tillgängliga i unionens tullområde inte kan begränsas till uppgifter som insamlats i unionen. Den omständigheten att uppgifterna kommer från ett tredjeland utesluter således inte att de kan utgöra tillgängliga uppgifter i unionens tullområde.
28 Detta gäller bland annat när det rör sig om uppgifter om priset på en vara som deklarerats för export vilka har översänts av tullmyndigheterna i exportlandet på grundval av ett internationellt avtal som reglerar tullsamarbetet mellan unionen och detta tredjeland, såsom tullsamarbetsavtalet Kanada–EU och Ceta Canada-EU, vilka föreskriver ömsesidigt bistånd i tullfrågor.
29 För det andra följer av detta att kvalificeringen av tillgängliga uppgifter i unionens tullområde, i motsats till vad Lidikar har gjort gällande i sitt yttrande över begäran om förhandsavgörande, varken kan vara beroende av tullombudens tillgång till databasen i det tredjeland från vilka de uppgifter som överlämnats till unionens tullmyndigheter härrör eller av huruvida det finns en begäran från dessa myndigheter som specifikt avser överföring av dessa uppgifter, när dessa uppgifter har gjorts tillgängliga för dessa myndigheter.
30 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande: Artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att vid fastställandet av en varas tullvärde kan det deklarerade priset för exporten av varan till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kvalificeras som en tillgänglig uppgift i unionens tullområde i den mening som avses i denna bestämmelse.
31 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att användningen av det deklarerade priset för exporten av en vara till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kan utgöra en rimligt metod, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att fastställa tullvärdet på nämnda vara.
32 Tribunalen påpekar inledningsvis att artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas mot bakgrund av artikel 144.1 i genomförandeförordning 2015/2447. Enligt denna artikel 144.1 får vid fastställandet av tullvärdet enligt nämnda artikel 74.3 i kodexen en rimlig flexibilitet användas vid tillämpningen av de metoder som föreskrivs i artiklarna 70 och 74.2 i unionens tullkodex (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 104). Tribunalen finner således att myndigheterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av den alternativa metoden (eller reservmetoden) som ska utövas med iakttagande av de principer och bestämmelser som anges i artikel 74.3 i tullkodexen. I artikel 74.3 i unionens tullkodex föreskrivs nämligen att tullvärdet ska fastställas genom användning av rimliga metoder som ska vara förenliga med, för det första, avtalet om tullvärdeberäkning, för det andra, artikel VII i Gatt 1994 och, för det tredje, kapitel 3 i avdelning II i tullkodexen, om varors värde för tulländamål.
33 Enligt artikel 7.2 e i avtalet om tullvärdeberäkning får tullvärdet inte fastställas på grundval av priset för varan vid export till ett annat land än importlandet. Denna bestämmelse har överförts till unionsrätten, i artikel 144.2 e i genomförandeförordning 2015/2447, i vilken det föreskrivs att tullvärdet inte [ska] fastställas på grundval av … [p]riserna för export till ett tredjeland. I motsats till vad Lidikar har hävdat i sitt yttrande över begäran om förhandsavgörande utesluter således varken avtalet om tullvärdeberäkning eller unionsrätten att tullmyndigheterna i en medlemsstat i unionen fastställer tullvärdet på en vara, med tillämpning av den alternativa metoden (reservmetoden), på grundval av det pris som deklarerats i ett tredjeland för export av samma vara till unionens tullområde.
34 Av detta följer att användningen av det pris som deklarerats i ett tredjeland för export av en vara till unionen kan utgöra en rimlig metod för att fastställa tullvärdet för samma vara på grundval av artikel 74.3 i unionens tullkodex.
35 Det ska inledningsvis erinras om att domstolen, vad gäller artikel 31.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), som föregick artikel 74.3 i unionens tullkodex, har slagit fast att hänvisningen till ett pris som fastställts för samma vara vid en försäljning som ägde rum före den försäljning som tulldeklarationen avser kan utgöra ett rimligt medel i den mening som avses i denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2008, Carboni e derivati, C‑263/06, EU:C:2008:128, punkt 61). Av detta följer att domstolens praxis i princip inte utesluter att ett tidigare fastställt pris för samma vara används för att fastställa tullvärdet på grundval av den alternativa metoden (eller reservmetoden).
36 Att använda det pris som deklarerats i ett tredjeland för export av samma vara som den som är föremål för ett fastställande av tullvärdet på grundval av artikel 74.3 i Unionens tullkodex strider inte heller, i ett fall som det som är aktuellt i det nationella målet, mot förbudet i artikel 7.2 b i avtalet om tullvärdeberäkning. Denna bestämmelse, som överförts till unionsrätten, i artikel 144.2 b i genomförandeförordning 2015/2447, förbjuder förvisso att tullvärdet fastställs på grundval av [e]tt system där det högre av två alternativa värden används vid fastställandet av tullvärdet. Emellertid innebär denna bestämmelse inte på något sätt ett förbud mot att använda det pris som deklarerats för export för samma vara, om det rör sig om det enda värde som är tillgängligt för tullmyndigheterna, bland annat mot bakgrund av att det föreligger rimliga tvivel om huruvida det ursprungligen deklarerade värdet enligt artikel 70 i unionens tullkodex är korrekt.
37 Slutligen ska det även påpekas att eftersom det deklarerade exportpriset, som angetts inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, i princip motsvarar en varas verkliga värde, strider användningen av detta pris inte heller mot förbudet mot att fastställa tullvärdet på grundval av godtyckliga eller fiktiva värden i artikel 7.2 g i avtalet om tullvärdeberäkning och artikel 144.2 g i genomförandeförordning 2015/2447, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
38 Mot bakgrund av ovanstående ska den andra frågan besvaras enligt följande: Artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att användningen av det deklarerade priset för exporten av en vara till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kan utgöra en rimligt metod, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att fastställa tullvärdet på nämnda vara.
39 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till tribunalen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: bulgariska.