Supportrarna på Odenplan

DOMSLUT

Med ändring av hovrättens dom avslår Högsta domstolen R.G.s och N.N.s yrkanden om skadestånd. R.G. och N.N. ska solidariskt ersätta K.D. för rättegångskostnad i Högsta domstolen med 11 895 kr, varav 9 516 kr avser ombudsarvode, och ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN M.M.

K.D. har yrkat att Högsta domstolen ska frikänna honom från ansvar samt avslå R.G.s och N.N.s yrkanden om skadestånd, eller i vart fall sätta ned skadeståndsbeloppen. R.G. och N.N. har motsatt sig att hovrättens dom ändras. K.D. har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad i Högsta domstolen. Högsta domstolen har meddelat det prövningstillstånd som framgår av punkten 4.

DOMSKÄL

Bakgrund

1Tingsrätten dömde K.D. för hot mot tjänsteman. Gärningen bestod i att han hotat ordningsvakterna R.G. och N.N. genom att fälla flera uttalanden med innebörden att han skulle döda dem. Hoten uttalades i samband med att de tillsammans med andra ordningsvakter hindrade en grupp fotbollssupportrar från att ta sig ned till en tunnelbaneperrong.

2Tingsrätten förpliktade K.D. att betala skadestånd för kränkning med 8 000 kr till R.G. och till N.N.

3Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

4Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i frågan om skadestånd men inte beträffande målet i övrigt.

Vad målet gäller

5Den huvudsakliga frågan i målet är hur prövningen av kränkningens allvar ska göras när den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet.

Rätten till ersättning för kränkning

6Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär (se 2 kap. 3 § första stycket skadeståndslagen). De brott som grundar rätt till ersättning kännetecknas av att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet. Hot mot tjänsteman är ett brott som innefattar angrepp mot annans frid.

7Kränkningsersättningens storlek bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet och på ett sätt som även innebär en upprättelse för angreppet (se 5 kap. 6 § första stycket). Utgångspunkten är en skönsmässig bedömning, baserad på rådande etiska och sociala värderingar vid bedömningstillfället. I andra stycket räknas ett antal omständigheter upp som ska beaktas särskilt vid bedömningen.

8En förutsättning för kränkningsersättning är att det har varit fråga om en allvarlig kränkning i rättslig mening, vilket får bedömas från fall till fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Bedömningen ska utgå från hur kränkande ett brottsligt angrepp av det aktuella slaget typiskt sett är. Vid bedömningen kan viss ledning hämtas i den uppräkning som

görs i 5 kap. 6 § andra stycket. De flesta våldsbrott anses medföra en allvarlig kränkning. Vid brott som innefattar lindrigt våld krävs emellertid något ytterligare inslag av kränkning för att det ska anses röra sig om en allvarlig kränkning. (Jfr prop. 2000/01:68 s. 65 f. och ”Örfilen på skolgården” NJA 2024 s. 229 p. 8–13.)

Rätten till ersättning vid angrepp mot vissa yrkesgrupper

9I 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen finns en särskild bestämmelse med riktlinjer för allvarlighetsbedömningen när den som angrips i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet. I sådana fall ska det särskilt beaktas om angreppet riktas mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt. Det stycket infördes i syfte att – för dessa grupper – utvidga rätten till kränkningsersättning vid fysiska angrepp och tydliggöra att angrepp som riktas mot den privata sfären normalt är ersättningsgrundande (se prop. 2021/22:198 s. 28).

10Bestämmelsen bygger på tidigare rättspraxis av innebörden att personer i vissa yrkesgrupper, exempelvis poliser och ordningsvakter, har anledning att räkna med att mötas med vissa, mindre grova, angrepp i arbetet och ha en viss beredskap för detta. Mot den bakgrunden har angetts att det i de fallen krävs något mer än normalt för att en kränkning ska anses vara allvarlig. (Se prop. 2000/01:68 s. 66 och prop. 2021/22:198 s. 26 och 52 samt ”Den bespottade polisen” NJA 2005 s. 738.)

11Att bestämmelsen enbart omfattar angrepp som skett mot en person ”i tjänsten” innebär att det endast är när någon utsätts för brott i samband med tjänsteutövningen som yrkesrollen har betydelse. Brott mot exempelvis en polis eller ordningsvakt på fritiden omfattas alltså inte. (Se prop. 2021/22:198 s. 53.)

Särskild beredskap för angreppet

12Den viktigaste omständigheten vid bedömningen av om 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen är tillämpligt är vilken yrkesgrupp personen tillhör. Poliser och ordningsvakter, vissa anställda inom Kriminalvården och den psykiatriska vården samt vissa anställda vid Tullverket och Kustbevakningen omfattas av bestämmelsen. Även andra yrkesgrupper kan dock komma i fråga.

13Det avgörande för om en yrkesgrupp omfattas är vilka arbetsuppgifter och befogenheter som den anställde har. Det handlar framför allt om yrkesgrupper där det ingår i arbetsuppgiften att hantera våldsamma, hotfulla eller stökiga personer. Vidare har det betydelse om arbetsuppgifterna innefattar en skyldighet att ingripa i vissa fall och om de är förenade med en befogenhet att använda våld eller tvång. (Jfr prop. 2021/22:198 s. 53.)

14Vid bedömningen av om den som utsätts för brott i tjänsten ska anses ha en särskild beredskap för angreppet ska även andra faktorer än yrkestillhörigheten beaktas. Det handlar här om vilken situation som angreppet sker i, vilken information den som angrips har fått och vilken utrustning som han eller hon har tillgång till. Det har också betydelse vilken typ av angrepp det är fråga om.

15Bedömningen av om en person får anses ha en särskild beredskap för angreppet ska göras utifrån objektiva kriterier. Det saknar alltså betydelse om den angripne faktiskt var mentalt förberedd. (Se a. prop. s. 53.)

16En allmän utgångspunkt är att det föreligger en särskild beredskap för angrepp när exempelvis en polis ska utföra en arbetsuppgift som på olika sätt innefattar ingripanden mot enskilda. Tydliga fall är vid

våldsamma eller upprörda situationer, liksom när en person ska frihetsberövas. Utgångspunkten bör vara den motsatta när polisen lämnar allmänheten upplysningar och hjälp eller har andra liknande kontakter.

Allvarlighetsbedömningen när den angripne haft en särskild beredskap

för angreppet

Vissa omständigheter ska särskilt beaktas

17Om den som angrips i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet innebär alltså bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen att det krävs något mer än vad som gäller i andra fall för att det ska vara fråga om en allvarlig kränkning i rättslig mening. Enligt förarbetena ska kravet dock inte ställas så högt att den personliga kränkningen hamnar i bakgrunden. (Jfr prop. 2000/01:68 s. 66 och prop. 2021/22:198 s. 54.)

18De omständigheter som anges uttryckligen i bestämmelsen och som särskilt ska beaktas är om angreppet riktas mot den angripnes privata sfär eller om angreppet är fysiskt.

Angrepp mot den privata sfären

19Med angrepp som riktar sig mot den privata sfären avses angrepp av mer personlig karaktär, såsom hot eller förolämpningar som inte kan anses riktade till den angripne som yrkesperson.

20Hot som anspelar på den angripnes familj eller andra närstående bör ofta ses som riktade mot den privata sfären. En bedömning av hotet i det enskilda fallet måste dock göras, där det får betydelse bland annat hur konkret och detaljerat det är.

21Rasistiska, sexistiska och liknande tillmälen får ofta ses som riktade mot den privata sfären. Alla uttalanden av det slaget bör dock – även om de faller in under det straffbara området – inte nödvändigtvis anses riktade mot den privata sfären. En viktig faktor vid den bedömningen bör vara om uttalandet tydligt anspelar på en egenskap hos den angripne som individ.

22När ett angrepp – som i ett annat fall innebär en allvarlig kränkning – riktas mot den privata sfären är utgångspunkten att kränkningen är allvarlig också i de fall då den angripne får anses ha en särskild beredskap för angreppet.

Fysiska angrepp

23Fysiska angrepp innefattar bland annat slag, sparkar och bett men också att bli spottad på. Det behöver inte vara fråga om ett fullbordat brott. Även försöksbrott är alltså att hänföra till fysiska angrepp. (Se prop. 2021/22:198 s. 54.)

24I likhet med vad som gäller för angrepp mot den privata sfären är utgångspunkten att kränkningen ska bedömas som allvarlig vid fysiska angrepp, även när den angripne får anses ha särskild beredskap för angreppet. Utrymmet för att frångå den utgångspunkten får dock anses något större vid fysiska angrepp med hänsyn till att allvaret i sådana angrepp kan variera påtagligt. Den praxis som gäller för bedömningen av om en kränkning är allvarlig i situationer som omfattas av första stycket har givetvis betydelse även när andra stycket är tillämpligt (se p. 8).

25Klara fall där ett fysiskt angrepp innefattar en allvarlig kränkning är exempelvis uppsåtliga angrepp i form av knytnävsslag i ansiktet, sparkar mot känsliga delar av kroppen, angrepp med vapen eller tillhygge samt

bespottning. Exempel på fysiska angrepp där kränkningen inte bör bedömas som allvarlig är lindrigare angrepp i samband med att en person vill undkomma eller försvåra ett ingripande. (Se a. prop. s. 54.)

26Försöksbrott kan vara av mycket olika slag och är i sig mindre allvarliga än det fullbordade brottet. Dessa brott kan därför i många fall vara sådana att de inte innefattar en allvarlig kränkning.

Även andra omständigheter ska beaktas

27En kränkning kan anses allvarlig trots att angreppet varken är fysiskt eller riktas mot den privata sfären. Det innebär att ett verbalt angrepp som inte riktar sig mot den privata sfären kan anses innefatta en allvarlig kränkning, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. (Jfr a. prop. s. 54.)

28Även vid denna bedömning kan de omständigheter som anges i 5 kap. 6 § andra stycket skadeståndslagen ge en viss ledning (jfr p. 8). Verbala angrepp som spelas in och sprids på sociala medier eller som har förnedrande inslag är några exempel på omständigheter som kan ha betydelse. Ett hot som, utan att vara riktat mot den angripnes privata sfär, innehåller en anspelning på ett våldskapital är ett annat exempel. Det följer av det tidigare sagda att omständigheterna måste vara av mer kvalificerat slag än annars när den angripne tillhör en yrkesgrupp med en särskild beredskap för angrepp.

29Allvarlighetsbedömningen ska alltid göras utifrån en samlad bedömning av samtliga relevanta omständigheter.

Bedömningen i detta fall

30K.D. har enligt hovrättens lagakraftvunna dom gjort sig skyldig till hot mot tjänsteman. Det är ett brott som kan ge rätt till kränkningsersättning. Det finns inte anledning att i frågan om skadestånd bedöma gärningen på annat sätt än hovrätten har gjort, nämligen att K.D. flera gånger uttalat dödshot mot R.G. och N.N.

31R.G. och N.N. arbetar som ordningsvakter och utsattes för brottet när de var i tjänst. Ordningsvakter är en sådan yrkesgrupp som omfattas av 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen.

32Av utredningen i målet framgår att R.G. och N.N. den aktuella dagen deltog i en insats inför ett fotbollsderby, att de kom till platsen – en tunnelbanestation – i ett skede där insatsen hade påbörjats och att de hade fått information om att det började bli upploppsstämning bland de supportrar som samlats där. När de kommit fram till stationen ställde de sig, tillsammans med andra ordningsvakter, på led för att hindra supportrarna från att ta sig ned till tunnelbaneperrongen. Stämningen bland supportrarna var då mycket upprörd.

33Situationen var sådan att de som ordningsvakter i tjänst får anses ha haft särskild beredskap för angreppet. Det krävs då något mer än vad som gäller i andra fall för att kränkningen av deras personliga integritet i rättslig mening ska vara allvarlig (se p. 17). När det som här har varit fråga om ett verbalt angrepp ska det särskilt beaktas om angreppet har riktat sig mot deras privata sfär.

34Det framgår av utredningen att K.D. uttalade hoten så snart R.G. och N.N. kommit till platsen, att hoten uttalades mycket aggressivt och att K.D. då befann sig nära dem. Det framgår också att R.G. och N.N. kände sig utsatta.

35Det finns inte något som talar för att R.G. och N.N. var föremål för hoten av något annat skäl än att de var ordningsvakter. Det har inte heller funnits något i hoten som anspelat på deras personliga förhållanden eller på annat sätt rört deras privata sfär.

36Nästa fråga blir då om omständigheterna ändå var sådana att den kränkning R.G. och N.N. utsattes för i rättslig mening ska bedömas som allvarlig. Det har vid den bedömningen betydelse att de i egenskap av ordningsvakter får anses ha en särskild beredskap för angrepp av det aktuella slaget.

37Det finns inte några särskilda omständigheter i samband med att K.D. uttalade hoten som innebär att kränkningen ska bedömas som allvarlig. Det förhållandet att han var mycket aggressiv, att det kom till starkt uttryck genom hans agerande och kroppsspråk samt att stämningen bland övriga supportrar var upprörd innebär inte att angreppet ska anses ha inneburit en allvarlig kränkning.

38Hoten kan därmed inte anses ha inneburit en allvarlig kränkning av R.G.s och N.N.s personliga integritet. De har därför inte rätt till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

39Hovrättens dom ska ändras på så sätt att R.G.s och N.N.s skadeståndsyrkanden avslås.

Rättegångskostnader

40K.D. har yrkat att R.G. och N.N. ska ersätta honom för ombudskostnad i Högsta domstolen.

41Här har enbart skadeståndsfrågan varit uppe till prövning. Enligt de bestämmelser som gäller i sådana mål ska den part som förlorar målet stå för motpartens rättegångskostnad (se 18 kap. 1 § rättegångsbalken).

42Med hänsyn till utgången i målet och då det yrkade beloppet är skäligt ska yrkandet bifallas.

I avgörandet har deltagit justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, Eric M. Runesson, Cecilia Renfors (referent) och Erik Sjöman. Föredragande har varit justitiesekreteraren Elin Lodin.