MIG 2026:5
En utlänning, som vid tiden för sin ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige också ansökte om förlängning av sitt uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska kunna anses lagligen bosatt i Sverige även om det tidigare uppehållstillståndet har löpt ut.
MFKN har haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige under perioden 21 oktober 2019–21 oktober 2024 som en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Den 25 oktober 2024 ansökte han om ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Han hade den 11 oktober samma år ansökt om förlängning av sitt uppehållstillstånd i Sverige men Migrationsverket hade inte fattat något beslut om förlängning när hans ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige prövades.
Migrationsverket avslog MFKN:s ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige och angav som skäl för det bland annat följande. Beräkningen av den tid som den sökande utan avbrott har varit lagligen bosatt i Sverige ska utgå från ansökningstillfället. MFKN:s ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige kom in fyra dagar efter det att hans senaste uppehållstillstånd hade löpt ut. Han har inte vistats i Sverige i minst fem år med uppehållstillstånd eller på annan grund som lagligen bosatt de senaste fem åren sett från ansökningsdatumet och uppfyller därför inte det grundläggande vistelsekravet för att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
MFKN överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2025-02-06, ordförande Ohlsson), som instämde i Migrationsverkets bedömning och avslog hans överklagande.
MFKN yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle bevilja honom ställning som varaktigt bosatt i Sverige och förde fram bland annat följande. Han ansökte om förlängning av sitt uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan EU-stat innan uppehållstillståndet löpte ut. Eftersom han måste ha haft uppehållstillstånd i minst fem år i Sverige för att kunna ansöka om ställning som varaktigt bosatt här väntade han till den 25 oktober 2024 med att ansöka om ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att en sådan ansökan ska ges in exakt efter midnatt när den typ av uppehållstillstånd om fem år som han haft har löpt ut.
Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bland annat följande. Den relevanta tidpunkten för prövning av kravet på fem års vistelsetid är i samband med ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Utifrån tillämpliga bestämmelser måste den sökande, trots att han eller hon tidigare har haft en legal vistelse om fem år i Sverige, fortsatt ha en legal vistelse här i landet för att bli aktuell för ställningen som varaktigt bosatt. MFKN hade inte något gällande uppehållstillstånd vid tiden då han ansökte om ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Han saknar fortfarande uppehållstillstånd och är inte lagligen bosatt i landet på någon annan grund.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-03-27, Reimers, Braun Hotti och Mattsson, referent/föredragande Mkrtchyan), yttrade:
Målet rör en utlänning som har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige som person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Den fråga som ska prövas är om utlänningen vid en ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige kan anses vara lagligen bosatt här efter att uppehållstillståndet har löpt ut.
En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska beviljas om sökanden de senaste fem åren utan avbrott har vistats i Sverige med uppehållstillstånd eller på annan grund som lagligen bosatt (5 a kap. 1 § första stycket utlänningslagen [2005:716]).
Bestämmelsen om rätten för en utlänning att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige har sin grund i artikel 4.1 i direktivet om varaktigt bosatta (direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, i dess lydelse enligt direktiv 2011/51/EU). Direktivet genomfördes i svensk rätt genom att ett nytt kapitel, 5 a kap., infördes i utlänningslagen. Bestämmelsen i 5 a kap. 1 § första stycket utlänningslagen fick sin nuvarande lydelse 2019 då begreppet ”lagligen bosatt” infördes i lagtexten. I förarbetena till den ändringen uttalades följande angående kravet på laglig och oavbruten vistelse (prop. 2018/19:119 s. 17 och 18). Formuleringen av bestämmelsen kommer att motsvara uttrycket ”lagligen bosatt” som används i bland annat artikel 4.1 i direktivet. För att en utlänning ska kunna betraktas som lagligen bosatt i Sverige bör han eller hon vistas i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt eller vara uttryckligen undantagen från kravet på uppehållstillstånd. Även om en utlänning får vistas i Sverige under prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd innebär inte det att han eller hon ska anses vara lagligen bosatt här.
Regeringen får meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd får ges till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och till anhöriga till en sådan utlänning (5 kap. 23 § fjärde stycket utlänningslagen). Sådana föreskrifter har meddelats i 4 kap. 9–18 §§ utlänningsförordningen (2006:97). Av 17 § framgår att en ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas om ansökan görs av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när personen befinner sig här.
Direktivet om varaktigt bosatta reglerar både rätten för en utlänning att beviljas ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat och rätten för personer som redan beviljats en sådan ställning i en EU-stat att utöva sin rätt till bosättning i andra medlemsstater.
Direktivet ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium (artikel 3.1). En medlemsstat ska bevilja ställning som varaktigt bosatt till tredjelandsmedborgare som varit lagligen och oavbrutet bosatta inom dess territorium i fem år omedelbart före inlämnandet av den relevanta ansökningen (artikel 4.1). Ställning som varaktigt bosatt ska vara permanent om inte annat följer av artikel 9 (artikel 8.1).
I kapitel III i direktivet finns bestämmelser om bosättning i andra medlemsstater (artiklarna 14–23).
Varaktigt bosatta ska ha rätt att bosätta sig i andra medlemsstater än den som beviljade ställning som varaktigt bosatt under längre tid än tre månader förutsatt att villkoren i kapitlet är uppfyllda (artikel 14.1). I sådant fall och senast tre månader efter inresan i den andra medlemsstaten ska varaktigt bosatta lämna in en ansökan om uppehållstillstånd (artikel 15.1).
Om villkoren i artiklarna 14, 15 och 16 är uppfyllda ska den andra medlemsstaten, om inget annat föreskrivs i bestämmelserna om allmän ordning, säkerhet och hälsa i artiklarna 17 och 18, utfärda ett förnybart uppehållstillstånd åt den varaktigt bosatte. Detta uppehållstillstånd ska, efter ansökan om så erfordras, förnyas när det går ut (artikel 19.2).
I artikel 22.1 finns bestämmelser om när uppehållstillstånd får återkallas eller förnyelse vägras i den andra medlemsstaten. Till dess att tredjelandsmedborgare har uppnått ställning som varaktigt bosatta får den andra medlemsstaten i några särskilt uppräknade situationer vägra att förnya eller återkalla uppehållstillståndet samt, i enlighet med förfarandena i den nationella lagstiftningen, inklusive förfaranden för utvisning, ålägga varaktigt bosatta och familjemedlemmar att lämna dess territorium. De situationer som avses gäller av hänsyn till allmän ordning och säkerhet i enlighet med artikel 17, om villkoren i artiklarna 14, 15 och 16 inte längre uppfylls eller när tredjelandsmedborgaren inte lagligen är bosatt i den medlemsstaten.
Efter ansökan ska den andra medlemsstaten bevilja varaktigt bosatta den ställning som anges i artikel 7 [ställning som varaktigt bosatt], under förutsättning att bestämmelserna i artiklarna 3, 4, 5 och 6 är uppfyllda (artikel 23.1).
I skälen i ingressen till direktivet anges bland annat följande. Den rättsliga ställningen för tredjelandsmedborgare bör tillnärmas den som medlemsstaternas medborgare åtnjuter. En person som har vistats lagligen i en medlemsstat under en tid som ska fastställas och som har uppehållstillstånd för längre tid bör i den medlemsstaten beviljas en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt (skäl 2). Det viktigaste kriteriet för att kunna förvärva ställning som varaktigt bosatt bör vara bosättningstiden inom en medlemsstats territorium. Bosättningen bör ha varit laglig och oavbruten för att vittna om personens förankring i landet (skäl 6). Tredjelandsmedborgare bör beviljas möjligheten att förvärva ställning som varaktigt bosatt i den medlemsstat dit de flyttat och beslutat sig för att slå sig ned i, i enlighet med villkor som är jämförbara med dem som gäller för förvärvande av ställning som varaktigt bosatt i den första medlemsstaten (skäl 23).
Migrationsöverdomstolen har i MIG 2024:4 uttalat att vid beräkning av vistelsetiden för att beviljas ställning som varaktigt bosatt enligt 5 a kap. 1 § första stycket utlänningslagen ska inte beaktas tid mellan beviljade uppehållstillstånd då en utlänning befunnit sig i Sverige under det att en ansökan om uppehållstillstånd behandlas.
I detta mål är det fråga om en person som har beviljats ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat och som nyttjat rätten enligt artikel 14 i direktivet om varaktigt bosatta att bosätta sig i en andra medlemsstat. MFKN har haft uppehållstånd i Sverige för sådan bosättning och hade vid tiden för underinstansernas prövning ansökt om förlängning av det tillståndet. Det är därför fråga om en annan rättslig situation än den som var föremål för prövning i Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2024:4. I det målet hade utlänningens uppehållstillstånd beviljats på annan grund och det var fråga om tiden mellan perioderna med uppehållstillstånd skulle beaktas vid beräkning av vistelsetiden för att beviljas ställning som varaktigt bosatt. Till skillnad från vad som var fallet i det målet ska frågan om MFKN ska anses lagligen bosatt i Sverige vid tiden för sin ansökan om ställning som varaktigt bosatt här bedömas med utgångspunkt i att han vid samma tid hade ansökt om förlängning av sitt uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat.
Bestämmelserna i 5 a kap. utlänningslagen innehåller inte någon reglering om uppehållstillstånd för en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Som framgår av redovisningen ovan har regeringen med stöd av bemyndigandet i 5 kap. 23 § fjärde stycket utlänningslagen meddelat vissa föreskrifter i 4 kap. utlänningsförordningen om sådana uppehållstillstånd. Några för prövningen i nu aktuellt mål relevanta bestämmelser om vad som särskilt gäller vid förlängning av sådant tillstånd finns dock inte.
Som framgått finns i direktivet om varaktigt bosatta bestämmelser om rätt att få förlänga ett uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat. Av artikel 19.2 framgår att en utlänning som är varaktigt bosatt i en annan medlemsstat har rätt till ett förnybart uppehållstillstånd om vissa förutsättningar är uppfyllda. Det framgår också att detta uppehållstillstånd ska, efter ansökan om så erfordras, förnyas när det löper ut.
I artikel 22.1 i direktivet är det uttömmande reglerat i vilka fall den andra medlemsstaten (Sverige i detta fall) får vägra att förnya ett uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat. Som framgår av redovisningen ovan är en sådan grund att tredjelandsmedborgaren inte lagligen är bosatt i den andra medlemsstaten, det vill säga inte lagligen bosatt här.
Bestämmelsen i 5 a kap. 1 § första stycket utlänningslagen, om att en sökande ska ha vistats i Sverige utan avbrott de senaste fem åren med uppehållstillstånd eller på annan grund som lagligen bosatt för att beviljas ställning som varaktigt bosatt i landet, har som sagt sin grund i direktivet om varaktigt bosatta (artikel 4.1). En tolkning av bestämmelsen ska därför göras mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte (MIG 2021:16 och EU-domstolens dom den 10 april 1984 i målet von Colson, C-14/83, EU:C:1984:153).
Begreppet ”lagligen bosatta” förekommer på flera ställen i direktivet. EU-domstolen har i ett antal avgöranden uttalat sig om begreppets innehåll i det sammanhang som begreppet förekommer i direktivet. När det gäller direktivets mål enligt artikel 1 a att fastställa villkoren för en medlemsstats beviljande och återkallande av ställning som varaktigt bosatt för tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på dess territorium, inklusive de rättigheter som är förbundna med denna ställning, har EU-domstolen i en dom den 18 oktober 2012 uttalat att inom ramen för detta mål fastställs dock inte vad som avses vare sig med begreppet ”lagligen bosatta” eller med de villkor eller rättigheter som är förbundna med vistelsen. Detta omfattas av medlemsstaternas behörighet (Mangat Singh, C-502/10, EU:C:2012:636, punkt 39).
När det gäller begreppet ”inte lagligen är bosatt” i artikel 22.1 c har EU-domstolen i en dom den 14 mars 2024 uttalat att den nämnda artikeln – i den del den hänvisar till en situation där en tredjelandsmedborgare ”inte lagligen är bosatt” i den andra medlemsstaten som ett skäl som kan motivera att den medlemsstaten antar ett beslut om utvisning av tredjelandsmedborgaren från dess territorium – omfattar en situation där en tredjelandsmedborgare vistas i den andra medlemsstaten i strid med ett inreseförbud (EP, C-752/22, EU:C:2024:225, punkt 63). Som framgår av redovisningen ovan är den omständigheten att en utlänning inte är lagligen bosatt i den andra medlemsstaten också grund för att enligt artikel 22.1 c vägra förnyelse av ett uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.
Det framgår av direktivet att det ska vara möjligt för den som har ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat att efter fem års laglig och oavbruten vistelse i en annan medlemsstat i stället få en sådan ställning i den andra medlemsstaten. En sådan vistelse anses vittna om personens förankring i den andra medlemsstaten (skäl 6 i direktivet). Vid tolkningen av kravet på laglig bosättning i 5 a kap. 1 § första stycket utlänningslagen i ett fall som det nu aktuella, det vill säga då det rör en utlänning som vid tiden för sin ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige också ansökte om förlängning av sitt uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i annan EU-stat, ska detta syfte beaktas.
Det behöver också beaktas hur bestämmelserna om förnyelse av uppehållstillstånd av aktuellt slag har utformats i direktivet om varaktigt bosatta. En första iakttagelse är att det framgår av artikel 15.1 att det är en utgångspunkt att den som är varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska ansöka om uppehållstillstånd i en andra medlemsstat först efter inresa i det landet. Även vid förnyelse av ett sådant tillstånd bör det vara utgångspunkten (jfr 4 kap. 17 § utlänningsförordningen). Dessutom har det som framgått uttömmande reglerats i direktivet i vilka fall förnyelse av ett sådant tillstånd får vägras. En medlemsstat förfogar alltså inte själv över hur förutsättningar för uppehållstillstånd i denna situation ska komma till uttryck i nationell rätt.
Vad som nu sagts talar för att en utlänning som vid tiden för sin ansökan enligt 5 a kap. 1 § första stycket utlänningslagen om ställning som varaktigt bosatt i Sverige också ansökte om förnyelse av sitt uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska kunna anses lagligen bosatt i Sverige även om det tidigare uppehållstillståndet har löpt ut. En motsatt tolkning i detta sammanhang av begreppet ”lagligen bosatt” kan inte anses förenlig med direktivets övergripande syfte att främja den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare som är etablerade i en annan medlemsstat (se skäl 2 och 23 i direktivet). En utlänning som har haft ett uppehållstillstånd som person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och som ansökt om förnyat tillstånd måste därför kunna anses vara lagligen bosatt i den andra medlemsstaten, även om det förnyade tillståndet ännu inte har beviljats.
MFKN har haft uppehållstillstånd i Sverige som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Vid tidpunkten för sin ansökan om ställning som varaktigt bosatt i Sverige hade han ansökt om förnyelse av det uppehållstillståndet, vilket han gjort innan det tidigare tillståndet löpte ut. Vid sådant förhållande och mot bakgrund av vad som sagts ovan saknar den omständigheten att hans tidigare uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan EU-stat hade löpt ut betydelse för frågan om han ska anses vara lagligen bosatt här. Enbart den omständigheten utgör alltså inte grund för att avslå hans ansökan som varaktigt bosatt i Sverige. Om det i övrigt finns förutsättningar att bevilja honom ställning som varaktigt bosatt i Sverige har inte prövats av underinstanserna. Detta bör göras av Migrationsverket som första instans. Migrationsverkets och migrationsdomstolens avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Migrationsverket för fortsatt prövning.
Migrationsöverdomstolen upphäver Migrationsverkets och migrationsdomstolens avgöranden och visar målet åter till Migrationsverket för fortsatt prövning.