Ofredandena i Malmö
Frågor om uppsåt, straffrättsvillfarelse, straffvärde och skadestånd vid ofredanden begångna av en person med psykisk störning
Sökord Ofredande · Förmildrande omständigheter · Psykisk störning · Skadestånd · Straffrättsvillfarelse · Uppsåt
Malmö tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Malmö tingsrätt åtal mot S.C. med följande yrkanden.
Åtalspunkt 1
Åklagaren begärde att S.C. skulle dömas för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB enligt följande gärningsbeskrivning.
S.C. har ofredat A.M. genom att efter att ha uppehållit sig utanför hennes arbetsplats följa efter henne hem. Det hände den 17 mars 2023 på bland annat – – –, Malmö stad.
Gärningen kunde förväntas kränka A.M:s frid på ett kännbart sätt. S.C. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkt 2
Åklagaren begärde att S.C. skulle dömas för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB enligt följande gärningsbeskrivning.
S.C. har ofredat A.M. genom att ringa ett stort antal telefonsamtal till henne samt genom att skicka flera textmeddelanden till henne, trots att det gjorts tydligt för honom att hon inte vill ha kontakt med honom. Det hände den 5 maj 2023 i Malmö stad eller på annan plats i riket. S.C:s agerande kunde förväntas kränka A.M:s frid på ett kännbart sätt.
S.C. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkt 3
Åklagaren begärde S.C. skulle dömas för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB enligt följande gärningsbeskrivning.
S.C. har ofredat E.N. genom att ringa ett mycket stort antal telefonsamtal till henne samt genom att skicka två textmeddelanden, trots att det gjorts tydligt för honom att hon inte vill ha kontakt med honom. Det hände den 5 maj 2023 i Malmö stad eller på annan plats i riket. S.C:s agerande kunde förväntas kränka E.N:s frid på ett kännbart sätt.
S.C. begick gärningen med uppsåt.
A.M. begärde att S.C. skulle betala skadestånd med 10 000 kr med ränta avseende ersättning för kränkning.
E.N. begärde att S.C. skulle betala skadestånd med 6 000 kr med ränta avseende ersättning för kränkning.
S.C. förnekade brotten och bestred skadeståndsyrkandena. Sättet att beräkna ränta på vitsordades.
Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Marija Pejic) anförde i dom den 15 februari 2024 följande.
Skäl
Skuld
Åtalspunkten 1 (den 17 mars 2023)
Av målsägandenas uppgifter, som tingsrätten anser att det saknas anledning att ifrågasätta tillförlitligheten av, är följande utrett avseende gärningen.
A.M. är dotter till E.N. A.M. arbetade vid tidpunkten för gärningen på ett café. S.C. brukade uppehålla sig i närheten av caféet. A.M. var på jobbet och hade sett S.C. utanför caféet under dagen. När hon skulle åka hem från jobbet följde S.C. efter henne till bussen och satte sig även han på bussen. S.C. satt framför A.M. varpå hon flyttade sig längre bak i bussen. S.C. flyttade då efter henne längre bak i bussen. De hade ingen kontakt med varandra under bussfärden, mer än att S.C. tittade lite på A.M. A.M. ringde E.N. och bad E.N. att möta henne eftersom hon kände sig förföljd. A.M. gick vid sin bostad in på innergården som är stängd ut mot gatan med ett staket. S.C. drog i staketet. E.N. kom ner på gatan och in på innergården från samma ingång som S.C. var vid. S.C. ryckte i grinden. E.N. ställde sig innanför staketet och sa till S.C. att han inte fick följa efter hennes dotter och bad honom att gå därifrån. S.C. hörde vad E.N. sa och svarade ungefär ”varför inte det?”.
S.C. har berättat i huvudsak följande. Han känner igen A.M. från hennes jobb. Han åkte bussen för att åka till en mataffär, inte för att A.M. åkte bussen. Han minns att han befann sig vid en låst grind och att han träffade E.N. där. Han vet inte varför han gick till grinden.
Utifrån vad tingsrätten redogjort för ovan är det bevisat att S.C. uppehållit sig utanför A.M:s arbetsplats och följt efter henne hem. S.C:s uppgifter om att han enbart skulle ta bussen för att handla är därmed motbevisade.
Vad gäller frågan om S.C. haft uppsåt till gärningen gör tingsrätten följande bedömning. Uppsåtsrekvisitet omfattar ett allmänt krav på medvetenhet. Kravet ska förstås på så sätt att gärningsmannen måste vara i tillräcklig grad medveten om att han eller hon utför ett visst handlande. I detta ligger också att gärningsmannen vid sitt handlande måste ha ett visst mått av basal grundförståelse av det sammanhang och den omgivning där gärningen företas (se rättsfallet NJA 2020 s. 169).
Utredningen visar att S.C. har följt efter A.M., som han enligt egna uppgifter känner igen från hennes arbete, både till fots och genom att åka samma buss som henne till hennes bostad. Därtill har han vid bostaden haft ett meningsutbyte med E.N. Detta agerande visar tydligt att S.C. varit medveten om sitt handlande och haft förståelse för sammanhanget och omgivningen. Enligt tingsrätten är det därför också bevisat att S.C. haft uppsåt till gärningen. Gärningen har varit ägnad att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt. Att S.C. inte hade insikt om att hans agerande kunde vara brottsligt är inte en omständighet som fritar honom från ansvar. Åtalet är därmed styrkt och gärningen ska bedömas som åklagaren har gjort gällande. S.C. ska därför dömas för ofredande enligt gärningsbeskrivningen.
Åtalspunkterna 2–3 (den 5 maj 2023)
Av målsägandenas uppgifter och åklagarens skriftliga bevisning är följande utrett avseende gärningarna.
A.M. var på jobbet när hon fick samtal på Whatsapp. Samtalen fortsatte under dagen och hon fick även sms samt meddelanden på Whatsapp. Hon fick genom sin chef veta att det var S.C:s nummer. A.M. svarade varken på sms:en eller samtalen. A.M:s föräldrar och chef hade sedan händelsen den 17 mars 2023 varit i kontakt med S.C. och sagt att hon inte ville ha kontakt med honom. Även E.N. fick under dagen motta väldigt många samtal från dolt nummer. De kontaktade operatören för att få ut samtalslistorna för att se vem det var som ringde. E.N. skickade ett sms till S.C. om att hon inte ville att han skulle ta kontakt med henne eller hennes dotter. S.C. svarade på sms:et. Telefonsamtalen slutade dock inte efter detta.
S.C. har vidgått att det är han som ringt samtalen och skickat meddelandena som åklagaren har påstått men uppgett att han inte vet varför han kontaktade målsägandena.
Genom utredningen i målet är det bevisat att S.C. agerat på det sätt som åklagaren har påstått genom att ringa och skicka meddelanden till A.M. och E.N.
Utifrån S.C:s egna uppgifter, och den omständigheten att han på något sätt tagit reda på målsägandenas telefonnummer, står det klart att han agerat med uppsåt. Även innehållet i de meddelanden som S.C. skickat till målsägandena talar för att han haft insikt i sitt agerande. Gärningarna har varit ägnade att kränka målsägandenas frid på ett kännbart sätt. Att S.C. inte hade insikt om att hans agerande kunde vara brottsligt är inte en omständighet som fritar honom från ansvar. Åtalet är därmed styrkt och gärningarna ska bedömas som åklagaren har gjort gällande. S.C. ska därför dömas för ofredande vid två tillfällen enligt gärningsbeskrivningarna.
Påföljd
S.C. ska dömas för ofredande vid tre tillfällen. Tingsrätten anser att gärningen den 17 mars 2023, som innefattat ett fysiskt efterföljande, är den allvarligaste. Med beaktande av detta, och att gärningarna under åtalspunkterna 2–3 inneburit ett mycket stort antal kontaktförsök, anser tingsrätten att brottslighetens samlade straffvärde motsvarar fängelseminimum. Det saknas skäl att vid straffmätningen frångå straffvärdet.
S.C. förekommer inte i belastningsregistret. Utifrån vad som framkommit om hans personliga förhållanden anser tingsrätten att det saknas anledning att tro att han kommer att begå nya brott. Påföljden ska därför bestämmas till villkorlig dom med dagsböter.
Övriga frågor
Tingsrätten anser att gärningarna har inneburit en sådan allvarlig kränkning att målsägandena är berättigade till kränkningsersättning. S.C. ska därför betala skadestånd till målsägandena. Yrkade belopp är skäliga och räntan har vitsordats. Det saknas enligt tingsrätten skäl att jämka skadestånden.
Domslut
Tingsrätten dömde S.C. för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB i tre fall till villkorlig dom och 30 dagsböter.
S.C. skulle betala skadestånd till A.M. med 10 000 kr med ränta.
S.C. skulle betala skadestånd till E.N. med 6 000 kr med ränta.
Tingsrätten förordnade om sekretess och beslutade om avgift till brottsofferfonden.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
S.C. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalen och ogilla målsägandenas respektive skadeståndstalan. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle lindra påföljden och sätta ned skadestånden.
Åklagaren, A.M. och E.N. motsatte sig ändring.
Hovrätten (hovrättsrådet Joakim Westerlund, f.d. lagmannen Bengt Olsson och tf. hovrättsassessorn Filip Redin, referent) anförde följande i dom den 29 april 2024.
Hovrättens domskäl
Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar. Hovrätten fastställer tingsrättens sekretessbeslut.
Högsta domstolen
S.C. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet och skadeståndsanspråket eller i vart fall lindra påföljden och sätta ned skadeståndet till målsägandena.
Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (justitieråden Stefan Johansson, Agneta Bäcklund, Petter Asp, referent, Eric M. Runesson och Erik Sjöman) meddelade den 28 november 2025 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1S.C. åtalades för tre fall av ofredande som bestått i att han
• den 17 mars 2023 uppehöll sig utanför A.M:s arbetsplats och följde efter henne hem (åtalspunkt 1),
• den 5 maj 2023 ringde ett stort antal telefonsamtal till A.M. samt skickade flera textmeddelanden till henne, trots att det gjorts tydligt för honom att hon inte ville ha kontakt med honom (åtalspunkt 2) samt
• den 5 maj 2023 ringde ett mycket stort antal telefonsamtal samt skickade två textmeddelanden till E.N., som är A.M:s mamma, trots att det gjorts tydligt för honom att hon inte ville ha kontakt med honom (åtalspunkt 3).
2Tingsrätten dömde S.C. för tre fall av ofredande och bestämde påföljden till villkorlig dom i förening med 30 dagsböter. Tingsrätten beslutade också att S.C. skulle betala skadestånd till A.M. med 10 000 kr och till E.N. med 6 000 kr, i båda fallen som ersättning för kränkning.
3Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.
4S.C. fick 2004 diagnoserna autism och lindrig, alternativt medelsvår, utvecklingsstörning. Under handläggningen i HD har det inhämtats ett läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Enligt intyget agerade S.C. vid tiden för gärningarna utifrån ett ”autistiskt personlighetsfungerande med rigiditet i tankesätt, misstolkningar av omgivningen och svårigheter i den medmänskliga kommunikationen”. S.C. uppvisade vid undersökningen omfattande svårigheter gällande kommunikation och bristande kognitiva funktioner. Den ansvarige läkaren bedömde att S.C. såväl vid gärningarna som vid undersökningen led av en allvarlig psykisk störning.
Frågorna i målet
5Frågorna i målet är framför allt om S.C:s psykiska tillstånd påverkar bedömningen av skuldfrågan och, för det fall han döms för ofredande, om tillståndet påverkar straffvärdet eller skadeståndsskyldigheten.
Ofredande
6Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år (4 kap. 7 § BrB).
7Ansvar för ofredande förutsätter att gärningen har begåtts med uppsåt.
8För att någon ska ha uppsåt krävs till att börja med att personen uppfyller det s.k. medvetenhetskravet, vilket innebär att personen måste vara i tillräcklig grad medveten om att han eller hon utför ett visst handlande samt ha ett visst mått av basal grundförståelse av det sammanhang och den omgivning där gärningen företas. Bristande uppsåt till följd av att detta krav inte är uppfyllt aktualiseras endast i ett fåtal fall och bara för en begränsad del av de allvarligt psykiskt störda lagöverträdare som träffas av det absoluta fängelseförbudet i 30 kap. 6 § andra stycket. (Se ”Vanföreställningen” NJA 2020 s. 169 p. 15 och 16.)
9Om kravet på medvetenhet är uppfyllt krävs för ansvar för ofredande att gärningsmannens uppsåt täcker de faktiska omständigheter som domstolen lägger till grund för bedömningen att handlingen innebär ett fysiskt antastande, störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande. Vidare krävs att uppsåtet täcker de omständigheter som gör att denna handling bedöms vara ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt.
10I vissa speciella situationer – där det annars är tillräckligt att uppsåtet täcker de faktiska omständigheterna – har det ansetts att det därutöver behöver prövas om gärningsmannen också har en viss uppfattning om vad dessa omständigheter innebär (jfr ”15 000 kr” NJA 2020 s. 545 som avser penningtvättsbrott). Det ställningstagandet bygger på att uppsåt till de faktiska omständigheterna, till exempel att vissa helt vardagliga transaktioner har genomförts, ibland inte behöver innebära att gärningsmannen alls förstått de risker som är förknippade med gärningen.
11Vid ofredandebrott måste emellertid uppsåt till de faktiska omständigheter som domstolen lägger till grund för sin bedömning regelmässigt anses vara tillräckligt för ansvar.
Straffrättsvillfarelse
12En gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse) ska inte medföra ansvar om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig (24 kap. 9 § BrB).
13En straffrättsvillfarelse kan vara uppenbart ursäktlig framför allt när det har förekommit fel vid kungörandet och i några andra – i viss mån likartade – situationer som omtalas i förarbetena (jfr lagtexten och prop. 1993/94:130 s. 57 ff. och 73 f.).
14Bestämmelsen är visserligen utformad på ett sätt som innebär att ursäktligheten inte är direkt knuten till sådana typsituationer; som framgår av lagtexten är det avgörande huruvida villfarelsen av någon orsak är uppenbart ursäktlig. För att bestämmelsen ska kunna leda till ansvarsfrihet i andra fall än de som lagstiftningen bygger på måste det emellertid normalt vara fråga om situationer som ligger nära dessa typfall och om enskilda fall som är mycket särpräglade (jfr NJA 2012 s. 564 p. 17 och 18).
Straffvärdebedömningen
Allmänt om straffvärde
15Vid bedömningen av straffvärdet ska, inom den ram som sätts av den tillämpliga straffskalan, beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. (Se 29 kap. 1 § BrB.)
16Straffvärdebedömningen tar i regel sin utgångspunkt i en värdering av den typ av skada och fara som aktualiseras vid brottet (t.ex. graden av smärta och kroppsskada vid misshandel eller graden av fridskränkning vid ofredande).
Förmildrande omständigheter
17Vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, ska det särskilt beaktas vissa försvårande och förmildrande omständigheter (se 29 kap. 2 och 3 §§). De omständigheter som där nämns ryms i den allmänna definitionen av straffvärde som anges i 29 kap. 1 §, men det har ansetts att de bör lyftas fram särskilt.
18Som förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas bland annat om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt eller annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande (se 29 kap. 3 § första stycket 2). Det ska också beaktas om den tilltalades handlande stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga (se 29 kap. 3 § första stycket 3). Även det förhållandet att gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i 24 kap. ska beaktas som en förmildrande omständighet (se 29 kap. 3 § första stycket 5).
19Vad gäller tillämpningen av 29 kap. 3 § framgår av praxis att det finns skäl för en relativt generös tillämpning och att hänsyn ska tas inte bara till uttryckligen angivna omständigheter. Vid tillämpningen av 29 kap. 3 § första stycket 2 har det ansetts finnas utrymme för att tillämpa bestämmelsen i situationer då en psykisk störning har påverkat gärningsmannens beteende på ett påtagligt sätt även om det inte omedelbart går att hänföra denna påverkan till en bristande förmåga att kontrollera sitt handlande. (Se ”Vildvittra” NJA 2012 s. 247 p. 18 och 19 samt ”Crafoords väg” NJA 2013 s. 1090 p. 3.)
Skadestånd för kränkning
20Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär (2 kap. 3 § skadeståndslagen).
21Skadeståndsskyldigheten enligt den bestämmelsen och vissa andra bestämmelser kan påverkas av om skadan vållats under påverkan av en allvarlig psykisk störning eller av någon annan psykisk störning som inte är självförvållad och tillfällig. Skadan ska då ersättas i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till skadevållarens sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter (se 2 kap. 5 §). Bestämmelsen ska tillämpas med viss restriktivitet. När någon drabbas av en mer begränsad skadeståndsskyldighet avseende kränkning vid mindre allvarliga brott finns det normalt inte skäl att tillämpa bestämmelsen.
Bedömningen i detta fall
22Utredningen visar att S.C. har utfört de gärningar han har åtalats för. I samtliga fall är det fråga om gärningar som inneburit att han utsatt målsägandena för störande kontakter som varit ägnade att kränka deras frid på ett kännbart sätt.
23Även om S.C., utifrån vad som framkommit om hans psykiska tillstånd, måste bedömas ha en bristande förmåga att tolka sin omgivning och kommunicera med andra är hans tillstånd inte sådant att han inte uppfyller det s.k. medvetenhetskravet (jfr p. 8).
24S.C. har vidare begått ofredandegärningarna uppsåtligen och han har haft uppsåt till de faktiska omständigheterna kring dessa (jfr p. 9). Det finns inte anledning att uppställa högre krav än så för att sådant uppsåt som krävs för ofredande ska anses föreligga (jfr p. 11). Det är emellertid tydligt att S.C. inte fullt ut förstått hur oroande, eller rent av skrämmande, hans handlande har varit för de båda målsägandena.
25Det framgår av utredningen att S.C. inte har förstått att det han gjorde är straffbart. Denna villfarelse ska bedömas enligt 24 kap. 9 § BrB. Villfarelsen kan – även om man beaktar S.C:s funktionsnedsättningar – inte anses vara uppenbart ursäktlig (jfr p. 14).
26Straffvärdet för var och en av gärningarna ligger på bötesnivå. Om det inte förelegat några förmildrande omständigheter att ta hänsyn till vid straffvärdebedömningen skulle straffvärdet för den samlade brottsligheten ha legat någonstans kring eller strax över övergången mellan böter och fängelse. Vid bedömningen av gärningarnas straffvärde måste emellertid beaktas dels S.C:s funktionsnedsättningar och att han till följd av dessa inte fullt ut har förstått hur hans handlande påverkat andra, dels att han varit i straffrättsvillfarelse utan att vara fri från ansvar (jfr p. 18). Straffvärdet för gärningarna ligger därför klart lägre än vad de annars hade gjort och får anses motsvara 50 dagsböter.
27När det gäller skadeståndet ansluter sig HD till hovrättens bedömning (jfr p. 21).
28Hovrättens domslut ska således ändras endast beträffande påföljden.
Domslut
HD ändrar hovrättens domslut endast på det sättet att påföljden bestäms till 50 dagsböter – – –.
HD förordnade om sekretess.