Minnesstunderna
Skadestånd till följd av dödsfall. Den högre schablonnivån vid ersättning för sveda och värk (allmän anhörigersättning) ska tillämpas vid uppsåtliga våldsbrott innefattande grov vårdslöshet som lett till döden. Även fråga om bestämmande av ersättning för begravningskostnader.
Sökord Skadestånd · Anhörigersättning · Begravningskostnad · Psykiskt lidande · Sveda och värk
Nacka tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Nacka tingsrätt åtal mot F.O., född 2007. Åklagaren begärde att F.O. skulle dömas bland annat för mord enligt 3 kap. 1 § BrB och angav följande gärningsbeskrivning.
F.O. har dödat L.A. genom att utdela ett slag med ett knivskaft av metall mot hans huvud. Slaget orsakade omfattande blödningar innanför L.A:s skallben vars komplikationer ledde till döden.
F.O. begick gärningen med uppsåt.
Våldet utövades den 9 augusti 2023 [i] Värmdö kommun och L.A. avled den 8 september 2023 på Karolinska sjukhuset i Solna i Stockholm.
I andra hand yrkade åklagaren ansvar för grov misshandel och grovt vållande till annans död enligt följande gärningsbeskrivning.
F.O. har tillsammans och i samförstånd med annan slagit L.A. i huvudet, riktat en kniv mot hans strupe och sparkat mot hans kropp när han låg ner på marken. Brottet bör bedömas som grovt eftersom gärningen var livsfarlig och F.O. tillsammans med annan person visat särskild hänsynslöshet och råhet eftersom våldet skett oprovocerat, av flera gärningspersoner och med tillhygge. Det hände den 9 augusti 2023 [i] Värmdö kommun.
F.O. begick gärningen med uppsåt.
F.O. har av oaktsamhet orsakat L.A:s död genom att utdela ett hårt slag med ett knivskaft av metall mot huvudet. Brottet bör bedömas som grovt då det är resultatet av uppsåtligt utövat våld och då F.O:s agerande har inneburit ett medvetet risktagande av allvarligt slag. Det hände den 9 augusti 2023 [i] Värmdö kommun.
[L.A:s mor] Å.L. begärde att F.O. skulle betala skadestånd med 176 412 kr.
Beloppet avsåg 60 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig, 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning, 57 772 kr avseende minnesstund, 120 kr avseende sjukhusbesök på Karolinska universitetssjukhuset, 7 999 kr avseende kostnader för taxiresor till och från Karolinska universitetssjukhuset och 521 kr avseende parkeringskostnad vid resor till Karolinska universitetssjukhuset. Ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) begärdes på beloppet.
[L.A:s far] K.A. begärde att F.O. skulle betala skadestånd med 265 311 kr. Beloppet avser 60 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig, 50 000 kr avseende begravningskostnader, 5 000 kr avseende begravningsmusik, 15 000 kr avseende minnesstund och begravningsmåltid, 41 000 kr avseende gravsten, 11 250 kr avseende begravningsvideo, 5 210 kr avseende halva nyanskaffningsvärdet av svart kostym till begravning, 1 497 kr avseende minnesfotografier, 4 032 kr avseende Z.B:s (L.A:s halvsyster) resa tur och retur London till Stockholm i samband med begravning, inkl. kostnad för resa från flygplats, 4 361 kr avseende K.A:s resa från Spanien till Stockholm, inkl. taxi till flygplats, 5 482 kr avseende Z.B:s resa från London till Stockholm i samband med sjukhusbesök samt 12 688 kr avseende K.A:s taxiresor till och från Karolinska universitetssjukhuset. Ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) begärdes på beloppet.
[L.A:s syster] P.A. begärde att F.O. skulle betala skadestånd med 110 000 kr. Beloppet avsåg 60 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig och 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning. Ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) begärdes på beloppet.
[L.A:s syster] A.S. begärde att F.O. skulle betala skadestånd med 110 000 kr. Beloppet avsåg 60 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig och 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning. Ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) begärdes på beloppet.
F.O. bestred ansvar vad gäller mord alternativt grovt vållande till annans död. Han erkände vidare grov misshandel bestående av knytnävsslag i ansiktet.
F.O. bestred vidare samtliga enskilda anspråk. Han vitsordade sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig. För det fall han skulle dömas för mord vitsordades yrkade belopp för personskada och särskild anhörigersättning. För det fall han skulle dömas för grovt vållande till annans död vitsordades ett belopp om 30 000 kr avseende personskada och 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning som skäligt i och för sig. Vidare vitsordades kostnader hänförliga till L.A:s sjukhusvistelse som skäliga i och för sig. Han vitsordade inte följande anspråk.
Å.L:s yrkande om 57 772 kr avseende minnesstund. K.A:s följande yrkanden,
– 700 kr avseende resa hem från lokalen efter visning av begravningslokal,
– 49 091 kr avseende begravningskostnad,
– 15 000 kr avseende minnesstund och begravningsmåltid,
– 5 210 kr avseende halva nyanskaffningsvärdet av svart kostym till begravning,
– 1 497 kr avseende minnesfotografier,
– 4 032 avseende Z.B:s resa tur och retur London till Stockholm i samband med begravning inklusive kostnad för resa från flygplats,
– 5 482 kr avseende Z.B:s resa från London till Stockholm i samband med sjukhusbesök.
Övriga anspråk från K.A. vitsordades.
När det gällde ej vitsordade belopp ifrågasatte F.O. inte att kostnaderna hade uppstått men överlämnade till rätten att avgöra skäligheten och vad som skulle utgå.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Björn Malmqvist) anförde i dom den 5 april 2024 följande.
Skuld
Vid en sammanvägning av bevisningen bedömde tingsrätten att bevisningen mot F.O. var så stark att det var ställt utom rimligt tvivel att han var gärningsman och att åklagaren förmått styrka sitt gärningspåstående.
Det ansågs inte ha framkommit att F.O. haft för avsikt att döda L.A. Inte heller var det visat att han hade haft insikt om att det var en i det närmaste ofrånkomlig följd av det våld han utövade. Något likgiltighetsuppsåt hade enligt tingsrätten inte förelegat och gärningen kunde därför inte föranleda ansvar för mord.
När det gällde åklagarens i andra hand framställda yrkande om ansvar för grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, anförde tingsrätten följande.
F.O. har erkänt att han har utdelat knytnävsslag mot L.A:s huvud. Hans erkännande stöds av den övriga bevisningen. Som redogjorts för ovan är vidare styrkt att han har slagit L.A. i tinningen med ett knivskaft av metall. Därtill visar L.A:s skadebild och de vittnesuppgifter som framkommit att F.O. tillsammans och i samförstånd med annan har slagit och sparkat L.A. när denne låg ner på marken.
Vid bedömningen av om en misshandel är grov ska det särskilt beaktas om gärningen varit livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet (se 3 kap. 6 § första stycket BrB). Som tidigare nämnts är det utrett i målet att avsikten med att åka till platsen har varit att misshandla L.A. Gärningen skedde oprovocerat och med en kniv. Det har vidare rört sig om upprepat våld mot huvudet samt vid något tillfälle i vart fall våld mot liggande person. L.A. har även befunnit sig i numerärt underläge. Gärningen ska därför bedömas som grov.
F.O. har förstått att L.A. kunde skadas allvarligt av slagen och slaget med knivskaftet har dessutom lett till L.A:s död. Han har genom sitt handlade av oaktsamhet orsakat L.A:s död och ska därför dömas för vållande till annans död.
Vid bedömningen om gärningen ska bedömas som grov ska särskilt beaktas bland annat om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag (se 3 kap. 7 § andra stycket 1 BrB). Det har i bestämmelsens förarbeten angetts att ett exempel på när ett vållandebrott kan vara grovt är då någon utövat dödligt våld mot annan utan att uppsåt förelegat i förhållande till den dödliga effekten. Det torde i de flesta fall finnas anledning att bedöma ett sådant handlingssätt som ett medvetet risktagande av allvarligt slag (se prop. 2000/01:85 s. 46). Det är i målet utrett att F.O. har slagit L.A. i tinningen med ett knivskaft. Han har haft avsikt att skada L.A. och har förstått att L.A. skulle skadas allvarligt. Gärningen har därmed innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag och brottet ska bedömas som grovt.
F.O. ska därför dömas för grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott.
Skadestånd
F.O. har befunnits skyldig till grovt vållande till annans död. Han ska därför förpliktas att betala särskild anhörigersättning och ersättning för psykiskt lidande med vitsordade belopp som får anses skäliga till Å.L., K.A., P.A. och A.S.
Beträffande Å.L:s övriga anspråk så ska de belopp som avser sjukhusbesök, taxiresor och parkeringskostnad och som vitsordats utgå. När det gäller ersättningsanspråket för kostnaden för minnesstund har Å.L. bland annat uppgett att minnesstunden tjänat till ett fint avslut för vänner och bekanta och hade en stor uppslutning.
Tingsrätten gör följande bedömning. Bestämmelsen i 5 kap. 2 § 1 skadeståndslagen omfattar främst begravningskostnader. Annan kostnad har i första hand ansetts vara kostnader för sorgkläder och resor (se JUNO, Skadeståndslagen – en kommentar, Bertil Bengtsson, Erland Strömbeck, avsnitt 5:2.2.). Någon ersättning för minnesstund ska därför inte utgå.
Beträffande K.A:s övriga anspråk så ska vitsordade belopp utgå med hänsyn till utgången i skuldfrågan. Av de belopp som inte vitsordats så ska yrkandena om begravningskostnader (c) och halva nyanskaffningsvärdet av svart kostym (i) utgå med stöd av 5 kap. 2 § 1 skadeståndslagen. Beloppen får anses skäliga och visade genom faktura och kvitto. Övriga anspråk kan inte anses vara andra kostnader, se ovan, och när det gäller de anspråk som avser resor för Z.B. så saknas även utredning om saklegitimation för K.A:s del.
Domslut
Tingsrätten dömde F.O. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB och för vållande till annans död, grovt brott, enligt 3 kap. 7 § andra stycket BrB och för vissa andra brott till ungdomsövervakning i 10 månader.
F.O. skulle betala skadestånd till Å.L. med 88 640 kr. Beloppet avsåg 30 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig, 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning, 120 kr avseende sjukhusbesök på Karolinska universitetssjukhuset, 7 999 kr avseende kostnader för taxiresor till och från Karolinska universitetssjukhuset och 521 kr avseende parkeringskostnad vid resor till Karolinska universitetssjukhuset. F.O. skulle också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen.
F.O. skulle betala skadestånd till K.A. med 208 600 kr. Beloppet avsåg 30 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig, 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning, 49 091 kr avseende begravningskostnader, 5 000 kr avseende begravningsmusik, 41 000 kr avseende gravsten, 11 250 kr avseende begravningsvideo, 5 210 kr avseende halva nyanskaffningsvärdet av svart kostym till begravning, 4 361 kr avseende K.A:s resa från Spanien till Stockholm, inkl. taxi till flygplats samt 12 688 kr avseende K.A:s taxiresor till och från Karolinska universitetssjukhuset. F.O. skulle också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen
F.O. skulle betala skadestånd till P.A. med 80 000 kr. Beloppet avsåg 30 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig och 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning. F.O. skulle också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen.
F.O. skulle betala skadestånd till A.S. med 80 000 kr. Beloppet avsåg 30 000 kr avseende personskada i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig och 50 000 kr avseende särskild anhörigersättning. F.O. skulle också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen.
En del av beloppen skulle betalas solidariskt med F.O:s vårdnadshavare A.O. och S.O.
Tingsrätten fattade också beslut om förverkande och beslag, om sekretess och avgift till brottsofferfonden.
Svea hovrätt
Åklagaren, Å.L., K.A., P.A., A.S. och F.O. överklagade i Svea hovrätt.
Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma F.O. för mord, eller i andra hand, för synnerligen grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, samt till följd därav skärpa påföljden.
Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen i sitt ansvarsyrkande i andra hand genom att ändra andra meningen – – – till följande lydelse.
Brottet bör i första hand bedömas som synnerligen grovt och i andra hand som grovt eftersom gärningen var livsfarlig och F.O. tillsammans med annan person visat synnerligen hänsynslöshet och råhet eftersom våldet skett oprovocerat av flera gärningspersoner med tillhygge.
Å.L., K.A., P.A. och A.S., som biträdde åtalet även i hovrätten, yrkade att hovrätten ska döma F.O. för mord och under alla omständigheter helt bifalla deras skadeståndsyrkanden i tingsrätten.
F.O. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för vållande till annans död, grovt brott, och därmed avslå målsägandenas skadeståndsyrkanden. Han yrkade under alla förhållanden att hovrätten skulle lindra straffet.
Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.
Hovrätten (hovrättsråden Ingela Perklev, Sara Lindqvist, referent, och Ulf Wallentheim samt en nämndeman) anförde i dom den 13 juni 2024 följande.
Hovrättens domskäl
Inte överklagade skuldfrågor
I enlighet med tingsrättens dom ska F.O. i inte överklagade skuldfrågor dömas för de gärningar som tingsrätten funnit honom skyldig till. De ska rubriceras som tingsrätten har gjort.
Skuld och rubricering
Tingsrätten har i sin dom på ett noggrant och utförligt sätt redogjort för den utredning som lagts fram i målet och hur tingsrätten har analyserat och värderat denna. Hovrätten gör i allt väsentligt samma överväganden som tingsrätten. Det innebär att hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att L.A. vid den tid och på den plats som åklagaren har gjort gällande har utsatts för en allvarlig misshandel och att han har avlidit till följd av ett slag i tinningen med den beslagtagna knivens skaft. Hovrätten delar även tingsrättens slutsats att det är styrkt att F.O. slagit och sparkat L.A. och att det är F.O. som har utdelat det dödande slaget mot L.A:s tinning.
Åklagaren har gjort gällande att F.O. agerat med likgiltighetsuppsåt och att gärningen därmed ska bedömas som mord. Hovrätten anser, på av tingsrätten anförda skäl, att det inte är bevisat att F.O. varit likgiltig inför risken att L.A. skulle dö. F.O. har således inte agerat med uppsåt och ska därför inte dömas för mord. F.O. har dock när han slog L.A. i tinningen med skaftet på metallkniven tagit en allvarlig och medveten risk. Hans agerande har orsakat L.A:s död vilket han har haft anledning att ta i beräkning när han slog honom på det sätt han gjorde. F.O. har således gjort sig skyldig till vållande till annans död. Gärningen ska rubriceras som grovt brott.
Åklagaren har i hovrätten yrkat ansvar för synnerligen grov misshandel enligt samma gärningsbeskrivning som i tingsrätten men med tillägget att F.O. genom sitt handlande, i stället för särskild hänsynslöshet, visat synnerligen hänsynslöshet. Hovrätten anser att misshandeln är mycket allvarlig men finner med beaktande av samtliga omständigheter att den inte är så kvalificerad att den ska bedömas som synnerligen grov och ansluter sig till, på av tingsrättens anförda skäl, tingsrättens bedömning att gärningen ska bedömas som grov misshandel.
Påföljd och skadestånd
Hovrätten gör inga andra bedömningar än de tingsrätten har gjort vare sig i fråga om straffmätning eller val av påföljd.
Vid denna utgång i skuldfrågan har F.O. godtagit de av tingsrätten utdömda skadeståndsbeloppen till Å.L., K.A., P.A. och A.S. När det gäller deras yrkanden avseende personskada i form av psykiskt lidande delar hovrätten tingsrättens bedömning att schablonbeloppet om 30 000 kr är skälig ersättning. Beträffande Å.L:s yrkande om ersättning för kostnader för minnesstund och K.A:s övriga ersättningsyrkanden delar hovrätten också tingsrättens bedömning. När det slutligen gäller K.A:s ersättningsanspråk avseende kostnader för resor för Z.B. så saknas alltjämt utredningen om saklegitimation för K.A.
Sammanfattningsvis ska tingsrättens dom inte ändras i någon del.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Hovrätten beslutade också om beslag och om sekretess.
Högsta domstolen
K.A., P.A., Å.L. och A.S. överklagade.
K.A. yrkade att F.O. skulle förpliktas att betala skadestånd till honom med sammantaget 255 097 kr, dvs. att han skulle tillerkännas ytterligare 16 497 kr i ersättning för begravningskostnader och ytterligare 30 000 kr i ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande.
Å.L. yrkade att F.O. skulle förpliktas att betala skadestånd till henne med sammantaget 176 412 kr, dvs. att hon även skulle tillerkännas 57 772 kr i ersättning för begravningskostnader och ytterligare 30 000 kr i ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande.
P.A. och A.S. yrkade att F.O. skulle förpliktas att betala skadestånd till dem med 110 000 kr vardera, dvs. att de skulle tillerkännas ytterligare 30 000 kr var i ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande.
På samtliga belopp yrkades ränta.
F.O. motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Veronica Olofsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–9 motsvarar i huvudsak punkterna 1–7 i HD:s domskäl.
Vad målet gäller
10De huvudsakliga frågorna i målet är dels vad som är ersättningsgilla begravningskostnader eller andra kostnader med anledning av dödsfall samt hur sådan ersättning ska bestämmas, dels vilken ersättning som ska utgå för sveda och värk i form av psykiskt lidande till särskilt nära anhörig i ett fall av grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Tillämpliga bestämmelser
11Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada ska ersätta skadan. Har en personskada lett till döden, ska ersättning betalas för bland annat begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet. Ersättning ska även betalas för personskada som till följd av dödsfallet har åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. (Se 2 kap. 1 § och 5 kap. 2 § första stycket 1 och 3 skadeståndslagen.)
Begravningskostnad och annan kostnad till följd av dödsfallet
12Rätt till ersättning för kostnader till följd av dödsfallet omfattar i första hand begravningskostnader. Det är här fråga om en särskild ersättningsrätt för dödsboet, på gränsen mellan succession i den avlidnes skadeståndsrätt och en självständig skadeståndsrätt. Kostnaderna belastar den avlidnes dödsbo och tas upp som en skuldpost i bouppteckningen. Det är den som har svarat för kostnaden som har rätt till ersättning, det finns inget krav att denne ska ha ställning av efterlevande. (Se SOU 1973: 51 s. 56 f. samt Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen [2025, version 8B, JUNO], kommentaren till 5 kap. 2 §, avsnitt 2 Begravningskostnader, andra skäliga kostnader.)
13Enligt förarbetena omfattar ersättningsrätten nästan alla utgifter som brukar höra samman med en begravning. Hit hör bland annat olika transporter i samband med begravningen, kista med dekorationer, begravningslokal, begravningsförrättare och övriga medverkande, psalmkort, gravplats och gravsten, fotografering, dödsannons och övriga trycksaker samt begravningsmåltid. Däremot utges inte skadestånd för framtida vård av gravplats eller för boupptecknings- och boutredningskostnader. (Se SOU 1995:33 s. 118 och Bengtsson och Strömbäck, a.a.)
14Uppräkningen i förarbetena är inte uttömmande utan det skulle även kunna finnas andra kostnader som är vanligt förekommande och som har sådant direkt samband med begravningen att de är ersättningsgilla enligt bestämmelsen. Enligt försäkringsbolagens praxis kan till exempel ersättning utgå för minnesstund, som ett alternativ till begravningsmåltid, samt för minnesfotografier och minnesvideo. (Se Svensk Försäkring, Personskadekommittén, Cirkulär 2/2010 Ersättning för begravningskostnader.)
15Annan kostnad till följd av dödsfallet avser enligt förarbeten främst ersättning till dödsbodelägarna för sorgkläder och resor i samband med begravningen. Berättigade till sådan ersättning är efterlevande make eller sambo, föräldrar och barn. Om den avlidne är ett barn gäller rätten även hemmaboende syskon. Även viss inkomstförlust i samband med begravning kan ersättas. (Se SOU 1995:33 s. 119.)
16Därutöver kan givetvis även ett flertal andra kostnader uppkomma för anhöriga till följd av dödsfallet. En anhörig kan till exempel vilja hedra den avlidne med minnessammankomster utan samband med begravningen, genom att sätta upp fotografier eller ett minnesaltare i hemmet eller genom att ta fram ett minnesalbum med fotografier av den avlidne. Utifrån de exempel som nämns i förarbetena bör dock ersättningsrätten begränsas till kostnader som är vanligt förekommande och som har ett starkt samband med begravningen.
17Ersättning för begravningskostnad eller annan kostnad med anledning av rättsfallet utgår för faktiska kostnader och det är den som gör gällande en kostnad som ska styrka den.
18Det finns inget uttryckligt krav på att begravningskostnaderna ska vara skäliga för att kunna ersättas, men ett sådant krav upprätthålls ändå i praxis. Skälig nivå bedöms med hänsyn till den avlidnes ålder, ekonomiska villkor och sociala förhållanden, liksom trosbekännelse, sedvänja på orten med mera. Skäligheten bedöms med hänsyn till den totala kostnadsnivån och inte till de enskilda posterna. (Se bland annat NJA 1935 B 1024 och NJA 1971 s. 78. Jfr även SOU 1995:33 s. 118.)
19Det är dödsboets samlade begravningskostnader som ska vara skäliga. När det begärs både ersättning för begravningskostnader och för annan kostnad till följd av dödsfallet ska skäligheten av ersättningarna inte bedömas samlat utan var för sig. (Jfr NJA 1971 s. 78.)
20Då det är dödsboets samlade begravningskostnader som ska vara skäliga får det mindre betydelse hur kostnaderna fördelas på olika poster eller vem som faktiskt har stått för kostnaden. Väljer till exempel dödsbodelägarna att anordna skilda minnesstunder i anslutning till begravningen kan detta vara godtagbart så länge den samlade kostnaden för begravningen fortfarande är skälig. Vid bedömning av skäligheten kan en utgångspunkt vara den schablon som försäkringsbolagen har fastställt angående totalsummans rimlighet och som för närvarande uppgår till 45 000 kr. (Se Svensk Försäkring, Personskadekommittén, Cirkulär 2/2010 Ersättning för begravningskostnader.)
Allmän anhörigersättning
21Skadestånd för personskada enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen omfattar ersättning bland annat för fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, dvs. sveda och värk. I fall som omfattas av bestämmelsen handlar det huvudsakligen om personskada i form av psykiska besvär som går utöver sådana känslor av sorg och saknad som ett dödsfall brukar medföra för nära anhöriga.
22Ersättning enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen utgår vid sidan av särskild anhörigersättning enligt 2 kap. 3 a § skadeståndslagen som avser att kompensera för de negativa och chockartade känslor som en förlust av en nära anhörig genom en brottslig händelse momentant kan ge upphov till (se prop. 2021/22:198 s. 30 f.).
23En rätt till ersättning för personskada förutsätter att skadan har åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Regleringen tar främst sikte på make eller maka, sambo, barn och föräldrar men även syskon som bor tillsammans med den avlidne kan ha rätt till ersättning.
24För att besvären ska anses som personskada krävs att de är medicinskt påvisbara. När någon dödas genom en uppsåtlig eller därmed jämförlig handling gäller för ersättningsberättigade nära anhöriga en presumtion för att sveda och värk har uppkommit; normalt krävs därför inte läkarintyg eller liknande utredning för att styrka att de psykiska besvären utgör en personskada. Bevislättnaden är av betydelse när den anhörige yrkar ersättning för psykiska besvär under sådan tid eller av sådan omfattning i övrigt som normalt sett uppkommer i dessa typer av fall. Yrkas högre ersättning kan särskild bevisning behövas. (Se prop. 2000/01:68 s. 71 och ”De presumerade psykiska besvären” NJA 2000 s. 521.)
25Med avseende på ersättningens storlek har avsikten varit att även denna ska bestämmas med hjälp av schabloner utan krav på närmare utredning om de psykiska besvären i det enskilda fallet. Det har däremot uttalats att det finns skäl att ha olika schabloner beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Detta då det i fråga om psykiska besvär antas ligga i sakens natur att gärningens beskaffenhet kan vara av betydelse för skadans intensitet. Detta har motiverat att det beträffande ersättningens storlek görs en åtskillnad mellan å ena sidan dödsfall orsakade av uppsåt, där de psykiska besvären för anhöriga antas bli större, och å andra sidan dödsfall av annan orsak. (Se ”Anhörigersättningen vid uppsåtligt dödande” NJA 2004 s. 26.)
26I rättsfallet ”Den schabloniserade anhörigersättningen” NJA 2017 s. 1208 slog HD fast att den skadelidande schablonmässigt bör ha rätt till ersättning med 30 000 kr för sveda och värk när personskadan har lett till döden och den skadelidande är en nära anhörig. Det motsvarar ersättning för ett års akut sjuktid med annan vård än sjukhusvård. Vid uppsåtligt dödande eller då dödsfallet orsakats av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt dödande bör enligt domstolen dubbelt så hög anhörigersättning utgå, dvs. 60 000 kr.
27Ett viktigt syfte med schablonerna är att underlätta för den skadelidande men också att rättstillämpningen ska förenklas. HD har mot den bakgrunden iakttagit restriktivitet när det gäller att utöka antalet schabloner som skulle kunna bli tillämpliga vid sidan av varandra. Domstolen har uttalat att skilda schabloner måste kunna motiveras utifrån generella antaganden om hur olika förhållanden inverkar på de psykiska besvärens karaktär och omfattning. (Se ”Schablonersättning vid grov vårdslöshet” NJA 2006 s. 738, jfr även ”Anhörigersättning vid bevittnande av mord” NJA 2020 s. 1142 och däri angivna rättsfall.)
28Med hänvisning bland annat till intresset av att begränsa antalet schabloner har HD tillämpat samma schablon som för uppsåtligt dödande i ett mål som rörde dödsfall i trafiken där gärningsmannen dömdes för grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri och vållande till annans död, grovt brott. Det antogs därvid att psykiska besvär när dödsfallet hade orsakats av grovt vårdslösa handlingar som legat mycket nära uppsåt blev allvarligare än när skadevållaren endast varit oaktsam eller svarade för skadan på annan grund. (Se ”Schablonersättning vid grov vårdslöshet”.)
29Det kan även i mål om annan brottslighet där dödsfallet orsakats av grov vårdslöshet antas att de psykiska besvärens karaktär och omfattning för de anhöriga ligger nära de som uppstår vid ett uppsåtligt dödande. Ett exempel är när den skadevållande uppsåtligen utsatt den skadelidande för kraftigt våld av livsfarlig karaktär som orsakat sådana skador att de lett till den senares död, antingen direkt eller efter en tids sjukhusvistelse. Det bör i en sådan situation ha mindre betydelse för de anhörigas psykiska lidande om skadevållaren haft uppsåt även i förhållande till den dödliga effekten. Också i sådana fall kan det alltså vara aktuellt att tillämpa den schablon som gäller när den skadevållande gjort sig skyldig till ett uppsåtligt dödande.
Bedömningar i detta fall
30Genom hovrättens dom, som i denna del har fått laga kraft, har det fastställts att F.O. har gjort sig skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott.
Ersättning för begravningskostnad och annan kostnad till följd av dödsfallet
31K.A. och Å.L. har yrkat ersättning för kostnader för minnesstunder och minnesfotografier. Det är ostridigt att de har haft kostnaderna och att de har uppgått till de yrkade beloppen.
32Av utredningen framgår att det har varit fråga om två minnesstunder som hållits i direkt anslutning till begravningen, där anhöriga samlats och där det har serverats mat. Sådana minnesstunder är vanligt förekommande vid begravningar och jämförbara med en sådan begravningsmåltid som nämns i förarbetena. Kostnaderna för minnesstunderna är i sig vanliga kostnader hänförliga till begravningen som omfattas av ersättningsrätten för begravningskostnader.
33När det gäller fotografierna har dessa använts dels som dekoration vid kistan, dels i minnesalbum. Fotografier vid kistan bör vara en sådan kistdekoration som nämns i förarbeten. Även detta bör alltså vara en sådan vanlig kostnad hänförlig till begravningen som omfattas av ersättningsrätten för begravningskostnader. När det däremot gäller fotografier till ett minnesalbum är det inte fråga om en kostnad som har ett direkt samband med begravningen. Det är därmed varken fråga om en begravningskostnad eller en sådan annan kostnad till följd av dödsfallet som omfattas av rätten till ersättning.
34För att ersättning ska utgå för minnesstunder och fotografier krävs att kostnaderna är skäliga utifrån den totala kostnadsnivån.
35Genom underrätternas domar har K.A. redan tillerkänts ersättning för vissa kostnader hänförliga till begravningen med ett sammanlagt belopp om 106 341 kr. Ersättningen avser bland annat begravningskostnader, begravningsmusik, gravsten och begravningsvideo.
36L.A. var ung när han avled under traumatiska förhållanden och det finns inte anledning att tvivla på att det var många som berördes av hans död och som ville närvara vid hans begravning. Det finns inte heller anledning att tvivla på att han kom från en familj med goda ekonomiska förhållanden. Även med beaktande av dessa omständigheter har det redan dömts ut skadestånd för begravningskostnader som är mer än dubbelt så stort som den schablon som tillämpas av försäkringsbolagen. Det är därför inte skäligt att tillerkänna föräldrarna, såsom företrädare för dödsboet, ytterligare ersättning för begravningskostnader.
37K.A:s och Å.L:s yrkanden om ytterligare ersättning för begravningskostnader ska därför avslås.
Ersättning för sveda och värk
38K.A., Å.L., A.S. och P.A. är enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen berättigade till ersättning för de psykiska besvär som de har drabbats av till följd av dödsfallet.
39K.A., Å.L., A.S. och P.A. har gjort gällande att de ska tillerkännas ersättning i enlighet med den schablon som gäller vid uppsåtligt dödande.
40F.O. har uppsåtligen utsatt L.A. för en grov misshandel, innefattande slag med ett knivskaft mot tinningen, vilken lett till att den senare skadats svårt och efter en tid avlidit av sina skador. Det får antas att de psykiska besvären för de anhöriga i en sådan situation endast i mycket liten mån skiljer sig från deras lidande om skadevållaren hade haft uppsåt även i förhållande till den dödliga effekten. Det finns därför anledning att bestämma ersättningen till L.A:s anhöriga i enlighet med den nivå som gäller när skadevållaren gjort sig skyldig till ett uppsåtligt handlande, det vill säga till 60 000 kr.
41K.A., Å.L., A.S. och P.A. ska därför tillerkännas ytterligare 30 000 kr vardera i anhörigersättning. Om räntan råder ingen tvist.
Domslut
HD ändrar hovrättens dom på det sättet att F.O. förpliktas att betala skadestånd till:
K.A. med 238 600 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – –,
P.A. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – –,
Å.L. med 118 640 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – – samt till
A.S. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – –.
HD:s dom
HD (justitieråden Anders Eka, Per Classon, Malin Bonthron, Stefan Reimer och Cecilia Renfors, referent) meddelade den 19 december 2025 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1I augusti 2023 utsattes L.A., som var 16 år, för våld som bland annat innefattade slag mot huvudet, sparkar mot kroppen samt ett slag mot tinningen med ett knivskaft av metall. En kort stund därefter fick han kramper och förlorade medvetandet. Han fördes till sjukhus men avled av skadorna en månad senare.
2F.O. åtalades för mord och i andra hand för grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott. Tingsrätten dömde F.O. enligt andrahandsyrkandet.
3F.O. förpliktades att betala skadestånd till L.A:s föräldrar K.A. och Å.L. samt till hans systrar P.A. och A.S.
4K.A. tillerkändes skadestånd med sammanlagt 208 600 kr. Av det beloppet avsåg 30 000 kr ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande (allmän anhörigersättning) och 50 000 kr särskild anhörigersättning. Han fick även ersättning för kostnader i samband med sonens sjukhusvistelse och för halva nyanskaffningsvärdet av en svart kostym till begravningen. Vidare tillerkändes han ersättning för begravningskostnader, begravningsmusik, gravsten och begravningsvideo med sammanlagt 106 341 kr. De yrkanden som avsåg minnesstund och begravningsmåltid – 15 000 kr – samt minnesfotografier – 1 497 kr – avslogs.
5Å.L. tillerkändes skadestånd med sammanlagt 88 640 kr. Av det beloppet avsåg 30 000 kr allmän anhörigersättning och 50 000 kr särskild anhörigersättning. Hon fick även ersättning för kostnader i samband med sonens sjukhusvistelse. Det yrkande som avsåg minnesstund – 57 772 kr – avslogs.
6P.A. och A.S. tillerkändes skadestånd med 80 000 kr vardera, varav 30 000 kr avsåg allmän anhörigersättning och 50 000 kr särskild anhörigersättning.
7Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
Vad målet gäller
8De huvudsakliga frågorna i målet är dels vad som är ersättningsgilla och skäliga begravningskostnader, dels vilken schablon för allmän anhörigersättning som ska gälla vid grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Skadestånd vid dödsfall
9Av 2 kap. 1 § skadeståndslagen framgår att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada ska ersätta skadan. När en personskada har lett till döden ersätts enligt 5 kap. 2 § första stycket 1 begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet. Rätten till allmän anhörigersättning – ersättning för personskada som till följd av dödsfallet har åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära – följer av 5 kap. 2 § första stycket 3.
Begravningskostnad och annan kostnad
En särskild ersättningsrätt
10Rätten till ersättning för kostnader till följd av dödsfall enligt 5 kap. 2 § första stycket 1 omfattar i första hand begravningskostnader. Det är fråga om en särskild ersättningsrätt för dödsboet, på gränsen mellan succession i den avlidnes rätt till skadestånd och en självständig rätt till skadestånd. Kostnaderna belastar den avlidnes dödsbo och tas upp i bouppteckningen. Det är den som har svarat för kostnaden som har rätt till ersättning. Det finns alltså inte något krav på att han eller hon ska vara efterlevande. (Jfr SOU 1973:51 s. 56 f. samt Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen, En kommentar, 8 uppl. 2023, s. 314.)
Ersättningsgilla begravningskostnader
11Nästan alla utgifter som brukar höra samman med en begravning omfattas av rätten till ersättning. Exempel på sådana utgifter är kostnader för kista med dekorationer, begravningslokal, begravningsförrättare och övriga medverkande, sång och musik vid begravningen, begravningsmåltid, psalmkort, minnesstund, gravplats och gravsten, fotografering, minnesalbum, dödsannons och övriga trycksaker samt olika transporter i samband med begravningen (se SOU 1995:33 s. 118, Bengtsson och Strömbäck, a.a. s. 314 f. och Malin Christensson, Dödsfall – ersättning till efterlevande i Ersättning vid personskada, 2025, s. 295 f.).
12Det finns inte anledning till någon särskild restriktivitet vid bedömningen av om en utgift i sig är ersättningsgill som en begravnings- kostnad. Det måste finnas utrymme att beakta att nya traditioner utvecklas och att efterlevande kan ha olika behov utifrån sina särskilda förhållanden. Utgifterna ska dock vara knutna till avskedet av den avlidne. Det innebär att exempelvis återkommande minneshögtider inte är ersättningsgilla. Detsamma gäller kostnader för framtida vård av gravplats samt boupptecknings- och boutredningskostnader, vilka sedan länge har behandlats som icke ersättningsgilla kostnader (se t.ex. SOU 1995:33 s. 118).
13Kostnader för personliga hedersbetygelser i form av kransar och blommor och liknande ligger utanför rätten till ersättning (jfr Christensson, a.a. s. 297 f.).
Annan kostnad
14Annan kostnad till följd av dödsfallet utgörs främst av kostnader för sorgkläder och resor i samband med begravningen. Även viss inkomstförlust i samband med begravning kan ersättas. Berättigade till detta slag av ersättning är efterlevande make eller sambo, föräldrar och barn. Om den avlidne är ett barn har rätten till ersättning ansetts gälla även för hemmaboende syskon. (Se SOU 1995:33 s. 119.)
15Kostnader för personliga hedersbetygelser ersätts inte heller som annan kostnad (jfr p. 13).
Skälig ersättning
16Det framgår direkt av lagtexten att annan kostnad till följd av dödsfallet endast ersätts i skälig omfattning. Motsvarande anges inte beträffande begravningskostnader. I praxis har emellertid ställts upp ett krav på skälighet även i den delen. Ett sådant krav följer också av allmänna principer på skadeståndsrättens område. Vid bedömningen av skäligheten ska hänsyn tas till den avlidnes ålder, ekonomiska villkor och sociala förhållanden. Den avlidnes religion kan beaktas, liksom sedvänjan på orten. (Jfr SOU 1995:33 s. 118.)
17Kravet på skälighet innebär att det finns en övre gräns för den skadeståndsansvariges ersättningsskyldighet. I linje med vad som nyss angetts måste det dock ges ett betydande utrymme för att beakta förhållandena i det enskilda fallet. De efterlevandes traditioner, levnadssituation och familjeförhållanden har betydelse. Detta gäller i särskilt hög grad när den avlidne var ung.
18Skäligheten av begravningskostnaderna bedöms med hänsyn främst till den totala kostnadsnivån och i mindre grad till de enskilda posterna (jfr SOU 1995:33 s. 118). Samtidigt kan det finnas situationer när skäligheten av en enskild post bör bedömas separat. Det kan också i vissa fall finnas anledning att göra en samlad bedömning av kostnaderna för själva begravningen och bedöma skäligheten av andra begravningskostnader, exempelvis för gravsten, separat.
19När ersättning för begravningskostnader betalas ur en försäkring utgår försäkringsbolagen från en schablon som uppgår till ett prisbasbelopp, vilket för år 2025 är 58 800 kr (se Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring, Personskadekommittén, Cirkulär 2/2025 Ersättning för begravningskostnader).
20Det bör inte uppställas någon motsvarande schablon i de fall ersättning utgår i form av skadestånd. Om de faktiska begravningskostnaderna inte uppgår till mer än ett prisbasbelopp saknas emellertid normalt anledning att ifrågasätta de sammantagna kostnadernas storlek vid en bedömning enligt 5 kap. 2 § första stycket 1.
21Vid bedömningen av skäligheten av begravningskostnader saknar det betydelse vem som har stått för en viss kostnad. Andra kostnader till följd av dödsfallet är däremot knutna till en viss individ och skäligheten får bedömas utifrån den enskilda kostnadsposten.
Allmän anhörigersättning
Omfattningen av ersättningsrätten
22Skadestånd för personskada enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen – allmän anhörigersättning – omfattar ersättning för bland annat fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, dvs. sveda och värk. Det handlar huvudsakligen om personskada i form av psykiska besvär som går utöver sådana känslor av sorg och saknad som ett dödsfall brukar medföra för nära anhöriga. Ersättningen utgår vid sidan av den särskilda anhörigersättningen enligt 2 kap. 3 a §, vilken är avsedd att kompensera för de negativa och chockartade känslor som en förlust av en nära anhörig genom en brottslig händelse momentant kan ge upphov till.
23Rätten till allmän anhörigersättning förutsätter att skadan har åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Bestämmelsen tar främst sikte på make eller maka, sambo, barn och föräldrar. Även syskon som bodde tillsammans med den avlidne kan ha rätt till ersättning. (Se prop. 2000/01:68 s. 72.)
24För att psykiska besvär ska anses som personskada krävs att de är medicinskt påvisbara. När någon dödas genom en uppsåtlig eller därmed jämförlig handling gäller dock en presumtion för att sveda och värk har uppkommit för de nära anhöriga som är ersättningsberättigade; normalt krävs därför inte läkarintyg eller liknande utredning för att styrka att de psykiska besvären utgör en personskada. (Se prop. 2000/01:68 s. 71 och ”De presumerade psykiska besvären” NJA 2000 s. 521.)
Två olika schablonnivåer
25För att underlätta för den skadelidande och förenkla för rättstillämpningen bestäms ersättningen med hjälp av schabloner. HD har ansett att det finns skäl att ha olika schabloner för situationer som typiskt sett skiljer sig åt på ett tydligt sätt. Gärningens beskaffenhet har antagits vara av betydelse för skadans intensitet, vilket har motiverat att det gjorts en åtskillnad mellan – något förenklat – å ena sidan dödsfall orsakade av uppsåt, och å andra sidan dödsfall orsakade av oaktsamhet. Domstolen har iakttagit restriktivitet när det gäller att utöka antalet schabloner och uttalat att skilda schabloner måste kunna motiveras utifrån generella antaganden om hur olika förhållanden inverkar på de psykiska besvärens karaktär och omfattning. (Se ”Anhörigersättning vid bevittnande av mord” NJA 2020 s. 1142 p. 11–13 och där angivna rättsfall.)
26Vidare har HD i ett avgörande uttalat att samma schablon som för uppsåtligt dödande ska tillämpas när ett dödsfall har orsakats av grovt vårdslösa handlingar som legat mycket nära ett uppsåtligt handlande. Det finns enligt domstolen anledning att anta att de psykiska besvär som vållas de anhöriga blir allvarligare i ett sådant fall än när skadevållaren endast varit oaktsam eller svarat för skadan på annan grund (se ”Schablonersättning vid grov vårdslöshet” NJA 2006 s. 738). Avgörandet rörde dödsfall i trafiken där gärningsmannen dömdes för grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri och grovt vållande till annans död.
Tillämpningsområdet för den högre schablonnivån
27Det utvidgade tillämpningsområdet för den högre schablonen avser grovt vårdslösa handlingar som legat mycket nära uppsåt. En situation där ett uppsåtligt våldsbrott har orsakat ett dödsfall, men där skadevållarens uppsåt inte har omfattat att personen skulle avlida leder typiskt sett till psykiska besvär av samma allvarliga svårhetsgrad. Den högre schablonen bör tillämpas i sådana situationer.
28Det nu sagda gäller dock bara under förutsättning att den uppsåtliga handlingen också är att se som grovt vårdslös i förhållande till dödsfallet. Detta är sannolikt ofta fallet, men det kan finnas situationer där dödsfallet visserligen orsakats av den uppsåtliga handlingen men där denna inte har innefattat grov vårdslöshet i förhållande till dödsfallet.
Schablonbeloppen
29Schablonen för allmän anhörigersättning vid dödsfall orsakade av oaktsamhet motsvarar ersättning för ett års akut sjuktid med annan vård än sjukhusvård. Vid uppsåtligt dödande eller när dödsfallet har orsakats av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt dödande är schablonen dubbelt så hög. (Se ”Den schabloniserade anhörigersättningen” NJA 2017 s. 1208 p. 10–15.)
30Schablonbeloppen uppgick vid tidpunkten för den nu aktuella gärningen till 30 000 kr respektive 60 000 kr (se ”Den schabloniserade anhörigersättningen” p. 15, se också Brottsoffermyndighetens beslut den 7 oktober 2024 i ärende 12281/2024 som innebär att schablonbeloppen 40 000 kr respektive 80 000 kr tillämpas i motsvarande situationer för skador som inträffat efter det datumet och Trafikskadenämndens tabeller med motsvarande belopp).
Bedömningen i detta fall
Den skadegörande handlingen
31Genom hovrättens dom, som i denna del har fått laga kraft, har det fastställts att F.O. har gjort sig skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott. Han är skyldig att betala ersättning för de skador som uppstått till följd av dödsfallet.
Ersättning för begravningskostnader
32Målet i HD gäller i denna del om K.A. och Å.L. – utöver den ersättning de har tillerkänts genom hovrättens dom – också har rätt till ersättning för kostnaderna för två minnesstunder och för K.A.s del kostnaden för minnesfotografier. Det råder inte tvist om att de har haft kostnaderna och att dessa har uppgått till yrkade belopp.
33Av utredningen framgår att två separata minnesstunder hölls i direkt anslutning till begravningen, att anhöriga och vänner samlades där och att det serverades mat. Kostnaderna är utan tvekan av det slag som omfattas av rätten till ersättning för begravningskostnader. När det gäller minnesfotografierna måste de anses knutna till avskedet av L.A. på ett sådant sätt att även den kostnaden är ersättningsgill som en begravningskostnad.
34För att ersättning ska lämnas för kostnaderna krävs att de är skäliga.
35Genom hovrättens dom har ersättning för begravningskostnader bestämts till ett sammantaget betydande belopp. Ersättningen avser bland annat begravningskostnader, begravningsmusik, gravsten och begravningsvideo.
36Vid bedömningen av skäligheten av de samlade begravnings-kostnaderna bör L.A:s familjeförförhållanden och de efterlevandes sociala förhållanden beaktas, bland annat att föräldrarna var skilda och att familjen på faderns sida hade ursprung i olika delar av världen. Det finns också skäl att beakta att L.A. var mycket ung och att han dog till följd av brott.
37Av förhöret med Å.L. framgår att många personer, inte minst många ungdomar, berördes starkt av L.A:s död och ville närvara vid den minnesstund hon ordnade samt att det var viktigt för henne att möta de önskemålen. Hon har berättat att föräldrar och andra bidrog till minnesstunden, exempelvis genom att baka. K.A. har för sin del berättat att han och hans familj hade behov av en egen, mer begränsad, minnesstund för familje- och bekantskapskretsen på hans sida.
38Mot bakgrund av de angivna förhållandena får ersättning för begravningskostnader som innefattar två minnesstunder och som sammantaget uppgår till ett relativt högt belopp anses skälig. Det är också skäligt att medge ersättning för kostnaden för minnesfotografier.
39K.A:s och Å.L:s yrkanden om ytterligare ersättning för begravningskostnader ska alltså bifallas.
Allmän anhörigersättning
40K.A., P.A., Å.L. och A.S. är berättigade till ersättning för de psykiska besvär som de har drabbats av till följd av dödsfallet.
41L.A. avled till följd av det uppsåtliga våldsbrott som han utsattes för. F.O:s uppsåt omfattade inte att L.A. skulle dö, men handlandet innebar ett medvetet risktagande av allvarligt slag och är att se som grovt vårdslöst. Den högre schablonen ska därmed tillämpas (se p. 27 och 28).
42K.A., P.A., Å.L. och A.S. ska därför tillerkännas ytterligare 30 000 kr vardera i allmän anhörigersättning.
Domslut
HD ändrar hovrättens dom på det sättet att F.O. förpliktas att betala skadestånd till:
• K.A. med 255 097 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – –,
• P.A. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – –,
• Å.L. med 176 412 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – – samt till
• A.S. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen – – –.
HD erinrar om att beloppen till viss del ska betalas solidariskt med A.O. och S.O.
HD förordnade om sekretess.