Spikningsunderlaget (NJA 2025 s. 964)

Sökord Delgivning · Domvilla · Hyresmål · Spikning · Rättegångskostnader · Återförvisning

Klagan över domvilla. Förutsättningar för delgivning genom s.k. spikning. Även fråga om vilken instans som ska pröva rättegångskostnaderna i domvilloärendet när återförvisning sker till hyresnämnd.

Hyresnämnden i Stockholm meddelade den 1 oktober 2024 beslut i ett ärende mellan E.M. och Aktiebolaget Stockholmshem angående förlängning av hyresavtal. Hyresnämnden beslutade att E.M:s hyresavtal skulle upphöra ett visst datum och han ålades att då flytta från lägenheten. E.M. överklagade beslutet. Hyresnämnden avvisade överklagandet med hänvisning till att det hade kommit in för sent. Hyresnämnden uppfattade E.M:s skrift även som en ansökan om återställande av för­sutten tid. Hyresnämnden översände därför handlingarna i ärendet till Svea hovrätt.

Hovrätten antecknade följande i protokoll den 18 november 2024.

Hyresnämnden i Stockholm meddelade den 1 oktober 2024 beslut i ärende mellan E.M. och Aktiebolaget Stockholmshem angående förlängning av hyresavtal. Beslutet har fått laga kraft.

E.M. har nu ansökt om att få en ny tid för att överklaga beslut (återställande av försutten tid). Hovrätten har därtill förstått hans skrivelse som att han även klagar över domvilla. Han har anfört i huvudsak följande. Han har varken fått kännedom om att han blivit uppsagd eller att han kallats till hyresnämnden för att kunna försvara sin sak. Han har inte fått några handlingar via post, det var inte förrän han fick e-postmeddelande från Kronofogdemyndigheten som han fick kännedom om att det fanns ett verkställbart beslut. Det låg utom hans kontroll att han var frånvarande vid sammanträdet i hyresnämnden. E-post är det bästa sättet att nå honom på.

Hovrätten (hovrättsråden Kenneth Nordlander och Thomas Edling samt f.d. hovrättsrådet Måns Edling, referent) anförde följande i beslut den 19 november 2024.

Av hyresnämndens akt framgår att E.M. delgivits ansökningshandlingar och kallelse till sammanträdet via stämningsman (spikning). Kallelsen innehöll information om att ärendet kunde komma att avgöras även om han uteblev från sammanträdet. Dessutom finns en notering om att hyresnämnden dessförinnan översände kallelse och ansökningshandlingar till den e-postadress som E.M. framhåller att han kan nås på.

E.M. har inte visat att han haft laga förfall (godtagbara skäl) för att inte i rätt tid ha överklagat hyresnämndens beslut. E.M. har inte heller visat någon omständighet som utgör domvilla. Hans ansökan om återställande av försutten tid och klagan över domvilla ska därför avslås.

Hovrätten avslår ansökan om återställande av försutten tid och klagan över domvilla.

E.M. överklagade och yrkade i första hand att HD skulle undanröja hyresnämndens beslut på grund av domvilla och återförvisa ärendet till hyresnämnden för fortsatt behandling. I andra hand yrkade han att HD skulle återställa den försuttna tiden för överklagande av hyresnämndens beslut.

Aktiebolaget Stockholmshem motsatte sig E.M:s yrkanden.

E.M. yrkade ersättning för sin rättegångskostnad i HD.

HD inhämtade yttrande från Hyresnämnden i Stockholm samt beslutade om inhibition av hyresnämndens beslut.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Deibrant, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s skäl.

5 E.M. har överklagat hovrättens beslut till HD och yrkat inhibition av hyresnämndens beslut. HD har den 31 januari 2025 beslutat att någon åtgärd för verkställighet av hyresnämndens beslut tills vidare inte får vidtas.

En kallelse till sammanträde ska delges och delgivning genom s.k. spikning

6 Om en tvist hänskjuts till hyresnämnden, ska nämnden kalla parterna att inställa sig till ett sammanträde (9 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder). En kallelse till sammanträde ska delges parten (30 § samma lag). Att genomföra ett sammanträde i partens utevaro utan att denne blivit delgiven kallelsen och under sammanträdet besluta att den berörda partens hyresavtal ska upphöra är som utgångspunkt ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång (jfr RBD 7:87).

7 Delgivning kan ske genom att uppdraget skickas till en stämningsman. Enligt 31 § delgivningslagen (2010:1932) sker stämningsmannadelgivning genom att en person som har behörighet att utföra sådan delgivning lämnar handlingen som ska delges på något av de sätt som anges i 32–38 §§ samma lag.

8 En stämningsman kan delge en person genom att handlingen lämnas i eller i anslutning till delgivningsmottagarens hemvist, s.k. spikning. För att det ska vara möjligt krävs att delgivningsmottagaren inte påträffas på sin hemvist, att det inte kan klarläggas var denne uppehåller sig och att det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan (38 § 1, 3 och 4 delgivningslagen). Utöver det krävs, för att delgivning genom spikning ska vara möjlig, att det inte är möjligt att delge personen genom s.k. surrogatdelgivning, dvs. att handlingen lämnas till en annan person än delgivningsmottagaren (38 § 2 som hänvisar till 34–36 §§). Surrogatdelgivning kan ske med delgivningsmottagarens arbetsgivare (36 §).

9 Samtliga punkter i 38 § delgivningslagen måste vara uppfyllda för att delgivningsmottagaren ska kunna delges genom spikning. Det ställs således höga krav för att det ska vara möjligt att delge en person genom spikning.

10 Om den uppdragsgivande myndigheten har vidtagit egna delgivningsåtgärder, ska dessa redovisas till den som anlitas för stämningsmannadelgivning. Myndigheten ska även lämna upplysningar om de efterforskningar som har gjorts, delgivningsmottagarens fullständiga namn, personnummer, postadress och andra tillgängliga adressuppgifter samt förhållanden i övrigt av betydelse i delgivningsärendet. (12 § delgivningsförordningen, 2011:154.)

11 Punkten 11 motsvarar i huvudsak punkten 14 i HD:s skäl.

Rättegångskostnadsregler vid en klagan över domvilla

12 I fråga om rättegångskostnader ska rättegångsbalkens bestämmelser tillämpas i en klagan över domvilla (59 kap. 3 § fjärde stycket RB). Huvudregeln i 18 kap. 1 § RB är att tappande part ska ersätta motparten hans rättegångskostnad, om inte annat är stadgat.

13 Återförvisas ett mål ska frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande (18 kap. 15 § tredje stycket RB). Bestämmelsen medför att den högre rätten, i de flesta fall där det kan konstateras att det föreligger domvilla och målet ska återförvisas, som regel inte prövar rättegångskostnaderna utan det görs efter att målet återupptagits och avgjorts i den lägre rätten.

14 Bestämmelsen motiveras med att det inte har ansetts rimligt att den part, på vilkens talan målet återförvisas, får ersättning för sin kostnad i högre rätt på grund av att han vunnit i frågan om återförvisningen om han senare tappar i huvudsaken. Det har därför ansetts lämpligare att frågan om nämnda kostnader prövas av den lägre rätten, då denna efter återförvisning avgör målet. (Se NJA II 1943 s. 242.)

15 Det finns dock situationer då rättegångskostnaderna ska prövas i den högre rätten. När t.ex. återförvisning sker till en myndighet som är förhindrad att ingå prövning av frågor om fördelning av rättegångskostnader gäller inte principen i 18 kap. 15 § tredje stycket (se NJA 1997 s. 805).

16 Hyresnämnden är en förvaltningsmyndighet. Det innebär att förvaltningslagen (2017:900) är tillämplig lag om inte något annat stadgas i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Förfarandet i hyresnämnden kan inte medge att myndigheten fattar beslut om kostnader som har uppkommit i förfarandet. När ett mål återförvisas till en hyresnämnd på grund av t.ex. domvilla ska huvudregeln i 18 kap. 15 § tredje stycket RB därför frångås och rättegångskostnaderna ska prövas av den högre rätten (se NJA 2013 s. 223).

Särskilda regler om fördelning av rättegångskostnader för vissa hyresmål

17 I mål som prövas av hyresnämnden finns särskilda regler om rättegångskostnader. Vardera parten ska svara för sina kostnader, om inte parten handlat på sätt som beskrivs i 18 kap. 6 § RB (se 19 c § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder).

18 Ett hyresmål av det slag som är aktuellt i målet får överklagas till Svea hovrätt (se 12 kap. 70 § första stycket 8 och 12 kap. 71 § JB). Vid handläggningen i Svea hovrätt av överklagade hyresnämndsbeslut är som huvudregel rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader tillämpliga. Genom reglering på hyresområdet görs dock undantag från huvudregeln för ett stort antal tvister. Parterna står därför vanligtvis även i hovrätten för sina egna rättegångskostnader, om inte annat följer av 18 kap. 6 § RB (se 12 kap. 73 § JB). I den typ av hyresmål som den ursprungliga tvisten i aktuellt mål handlar om ska nämnda bestämmelse tillämpas.

19 Om ett mål återförvisas på grund av domvilla och rättegångskostnaderna i domvilloärendet ska prövas i den högre rätten uppkommer frågan om vilka rättegångskostnadsregler som ska tillämpas när det för måltypen finns specialbestämmelser. Eftersom specialbestämmelserna hade tillämpats om den lägre rätten prövat rättegångskostnaderna finns det anledning att låta samma specialbestämmelser tillämpas när den högre rätten ska pröva rättegångskostnaderna (jfr NJA 2003 s. 22 och ”Sjövistet på Värmdö” NJA 2023 s. 859). Det innebär, för den i målet aktuella måltypen, att i domvilloärendet ska vardera parten svara för sina kostnader.

Bedömningen i detta fall

20 Av delgivningsbekräftelsen framgår att E.M. under dagtid eftersökts i sin bostad vid fyra olika tillfällen. E.M. har uppgett att han vid dessa tillfällen befunnit sig på sitt arbete. Av målet i hyresnämnden framgår att det finns uppgifter från Skatteverket om E.M:s arbetsgivare. Det framgår inte att dessa uppgifter skickats vidare till stämningsmannen när denne fick sitt uppdrag. I delgivningsbekräftelsen framgår i stället att det saknas uppgift från Skatteverket om E.M:s aktuella arbetsplats.

21 Eftersom stämningsmannen inte försökt delge E.M. på den arbetsplats som det funnits uppgift om i målet fanns det inte förutsättningar att delge honom genom spikning. E.M. kan därför inte anses ha blivit delgiven kallelsen till sammanträdet. Med hänsyn härtill ska hyresnämndens beslut undanröjas på grund av domvilla och målet ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling.

22 Vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader i HD och E.M:s yrkande om rättegångskostnader ska därför lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD Hyresnämnden i Stockholms beslut den 1 oktober 2024 – – – och visar målet åter till Hyresnämnden i Stockholm för fortsatt behandling.

E.M:s yrkande om rättegångskostnader lämnas utan bifall.

HD (justitieråden Anders Eka, Petter Asp, Malin Bonthron, referent, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 26 september 2025 följande beslut.

1 Stockholmshem yrkade i en ansökan till hyresnämnden att E.M:s hyresavtal för en lägenhet – – – i Stockholm skulle upphöra och att han skulle förpliktas att avflytta. Hyresnämnden kallade parterna till sammanträde.

2 Efter några misslyckade försök att delge E.M. kallelsen och relevanta handlingar i ärendet skickade hyresnämnden ett delgivningsuppdrag till stämningsman. Samma dag inkom till hyresnämnden ett svar på en förfrågan om uppgifter för delgivning som nämnden hade skickat till Skatteverket. Där angavs att E.M. under det innevarande året hade haft inkomster från två olika arbetsgivare och på vilka adresser dessa fanns.

3 Vid redovisning av sitt uppdrag uppgav stämningsmannen att E.M. hade blivit delgiven genom att handlingarna lämnats vid hans bostad, s.k. spikning. I intyget angavs bland annat att E.M. hade sökts i sitt hem, att det saknades uppgift om aktuell arbetsplats hos Skatteverket och att surrogatdelgivning inte hade gått att genomföra.

4 När sammanträdet ropades på inställde sig inte E.M. Hyresnämnden bedömde att han hade blivit delgiven kallelse. I kallelsen hade angetts att ärendet kunde komma att avgöras även om den kallade inte inställde sig. Sammanträdet genomfördes och hyresnämnden beslutade att E.M:s hyresavtal skulle upphöra ett visst datum och han ålades att då flytta från lägenheten.

5 E.M. överklagade hyresnämndens beslut efter överklagandetidens utgång. Hyresnämnden avvisade överklagandet eftersom det hade kommit in för sent samt uppfattade överklagandet som en ansökan om återställande av försutten tid och skickade skriften till hovrätten.

6 Hovrätten har avslagit ansökan om återställande av försutten tid eftersom E.M. inte visat att han haft laga förfall. Hovrätten har också prövat skriften som en klagan över domvilla och avslagit framställningen även i den delen. Enligt hovrätten hade E.M. delgetts kallelse på korrekt sätt och någon domvilla hade därför inte förekommit.

7 I HD aktualiseras frågor om stämningsmannadelgivning och om rättegångskostnader.

8 Om det, efter att en hyresvärd sagt upp ett hyresavtal, föreligger tvist om förlängning av avtalet måste hyresvärden hänskjuta tvisten till hyresnämnden, om inte uppsägningen ska bli utan verkan (se 12 kap. 49 § JB).

9 Hyresnämnden ska kalla parterna till ett sammanträde. Kallelsen ska delges parterna. (Se 9 och 30 §§ lagen, 1973:188, om arrendenämnder och hyresnämnder.)

10 Delgivning kan ske med hjälp av stämningsman. Stämningsmannen kommer då att söka den person som ska delges på de adresser som är kända i ärendet. I första hand kommer handlingen att delges genom att stämningsmannen lämnar handlingen till delgivningsmottagaren (se 32 § delgivningslagen, 2010:1932).

11 I vissa fall kan s.k. surrogatdelgivning ske. Det kan ske med en vuxen medlem i delgivningsmottagarens hushåll, om delgivningsmottagaren har känt hemvist i Sverige men inte påträffas där. Det kan även ske med delgivningsmottagarens arbetsgivare om delgivningsmottagaren inte påträffas på sin arbetsplats under sin vanliga arbetstid. (Se 35 och 36 §§ delgivningslagen.)

12 En stämningsman kan delge en person genom spikning, dvs. genom att handlingen lämnas i eller i anslutning till delgivningsmottagarens hemvist, om delgivningsmottagaren inte påträffas där och det inte kan klarläggas var han eller hon uppehåller sig. Det krävs vidare att det inte har varit möjligt med surrogatdelgivning och att det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Samtliga förutsättningar måste vara uppfyllda för att spikning ska kunna användas. (Se 38 § delgivningslagen.)

13 Om den uppdragsgivande myndigheten har vidtagit egna delgivningsåtgärder, ska dessa redovisas till den som anlitas för stämningsmannadelgivning. Myndigheten ska även lämna upplysningar om de efterforskningar som har gjorts, delgivningsmottagarens fullständiga namn, personnummer, postadress och andra tillgängliga adressuppgifter samt förhållanden i övrigt av betydelse i delgivningsärendet. (Se 12 § delgivningsförordningen, 2011:154.)

14 Ett intyg från en stämningsman är ett starkt bevis för att delgivning har skett. Samtidigt ska en fri prövning göras utifrån vedertagna principer för bevisvärdering även i ett sådant fall. Ett intyg från en stämningsman godtas vanligen som bevis om delgivning, om det inte föreligger några särskilda omständigheter som talar i annan riktning. Det krävs dock att det av intyget framgår att nödvändiga åtgärder och kontroller har utförts. (Se prop. 2009/10:237 s. 163 och ”Den dolda posten II” NJA 2016 s. 189 II p. 10.)

15 Det kan förekomma att uppgifterna i ett intyg från en stämningsman är oklara, otydliga eller inte stämmer överens med uppgifter som den uppdragsgivande myndigheten på annat sätt har tillgång till. Myndigheten kan då behöva ta kontakt med stämningsmannen för att kunna bedöma om delgivning skett på ett korrekt sätt. Vilket behov det finns av att ta en sådan kontakt beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

16 Vid klagan över domvilla gäller rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad (se 59 kap. 3 § fjärde stycket RB). Enligt 18 kap. 1 § ska part som förlorar målet ersätta motparten för rättegångskostnad, om inte annat är stadgat. När det på ett visst område finns en särskild reglering avseende rättegångskostnader, ska den regleringen alltså som utgångspunkt tillämpas även i ett domvilloärende (jfr ”Faderskapsundersökningen” NJA 2003 s. 22 och ”Sjövistet på Värmdö” NJA 2023 s. 859; avseende fall där domvilloklagan avslås, se ”Ojnareskogen” NJA 2011 s. 884).

17 I ärenden som prövas av hyresnämnden gäller sedan 2019 en särskild reglering avseende rättegångskostnader. Vardera parten ska svara för sina kostnader, utom i fall då det förekommit vårdslös eller försumlig processföring. Motsvarande reglering finns för hovrätten vid överprövning av hyresnämndens beslut. (Se 19 c § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder och 12 kap. 73 § JB.)

18 Särregleringen avseende rättegångskostnader i hyresärenden är tillämplig även vid bifall till en klagan över domvilla avseende ett hyres­ärende (se p. 16).

19 Om en klagan över domvilla bifalls medför det normalt att domen eller beslutet undanröjs och målet eller ärendet återförvisas. Som utgångspunkt ska då frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. (Se 59 kap. 3 § tredje och fjärde styckena samt 18 kap. 15 § tredje stycket RB.)

20 Det finns dock situationer då rättegångskostnaderna i stället ska prövas av den högre rätten. När exempelvis återförvisning sker till en myndighet som är förhindrad att ingå i prövning av frågor om fördelning av rättegångskostnader gäller inte principen i 18 kap. 15 § tredje stycket RB (se ”Samfälligheten i Enköping” NJA 1997 s. 805).

21 En sådan undantagssituation ansågs gälla beträffande återförvisning till arrendenämnd i rättsfallet ”Koloniföreningens arrendeavtal” NJA 2013 s. 223. Vid tiden för det avgörandet fanns dock inte regleringen i 19 c § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

22 Eftersom regleringen i 19 c § gör det möjligt för en hyresnämnd att ålägga någon att betala någon annans rättegångskostnad är rättsläget numera ett annat. Det innebär att om en klagan över domvilla avseende en hyresnämnds beslut bifalls ska frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med ärendets återupptagande i hyresnämnden.

23 Stämningsmannen har enligt sitt intyg – delgivningsbekräftelsen – uteslutande sökt E.M. dagtid i hans hem. E.M. har uppgett att han vid dessa tillfällen befunnit sig på sitt arbete. Hos hyresnämnden fanns information från Skatteverket om E.M:s arbetsgivare. Det framgår inte att dessa uppgifter hade skickats vidare till stämningsmannen. I delgivningsbekräftelsen anges att det saknas uppgift från Skatteverket om E.M:s aktuella arbetsplats.

24 Uppgifterna i stämningsmannens intyg respektive hos hyresnämnden var motstridiga när det gällde om E.M. hade en arbetsgivare. Den frågan var avgörande för om det fanns förutsättningar att delge handlingarna genom spikning utan att först söka E.M. hos arbetsgivaren och vid behov överväga surrogatdelgivning.

25 När delgivningsbekräftelsen kom in till hyresnämnden hade det inte gått lång tid sedan nämnden fick information från Skatteverket om aktuella arbetsgivare. Under dessa omständigheter behövde nämnden ta kontakt med stämningsmannen för att kunna bedöma om delgivning hade skett korrekt. På det underlag nämnden hade fanns det anledning att ifrågasätta om nödvändiga åtgärder och kontroller verkligen hade utförts. Det förelåg därmed särskilda omständigheter som talade i annan riktning än stämningsmannens intyg om att delgivning hade skett. Nämnden hade därför inte fog för att anse att E.M. var delgiven kallelsen och handlingarna i ärendet.

26 Att nämnden avgjorde ärendet i E.M:s utevaro trots att han inte var delgiven utgjorde domvilla. Hyresnämndens beslut ska därför undanröjas och ärendet återförvisas dit.

27 Det ankommer på hyresnämnden att pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i HD.

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD Hyresnämnden i Stockholms beslut den 1 oktober 2024 – – – och visar ärendet åter dit för fortsatt behandling.

Det ankommer på hyresnämnden att i samband med ärendet efter dess återupptagande pröva frågan om parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnad i HD.