Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) 2026 12

Domar

PMÄ 5160-25: Patent- och marknadsöverdomstolen har, med ändring av Patent- och marknadsdomstolens beslut, upphävt Konkurrensverkets beslut om konkurrensskadeavgift för ett företag verksamt inom försäljning av vattenblandare och sanitetsarmatur avsedda för kök och badrum. Kon¬kur-rens¬verket hade i sitt beslut funnit att företaget – genom avtal om s.k. vertikal prisstyrning – begränsat möjligheterna för två av sina återförsäljare att bestämma försäljningspriset på företagets produkter på så sätt att de två återförsäljarna inte skulle marknadsföra och sälja produk¬terna över internet till ett pris som understeg det av leverantören rekommenderade priset minus 10 procent. Enligt Konkurrensverkets bedömning hade förfarandet utgjort en enda och fortlöpande överträdelse under perioden oktober 2018 till och med februari 2021. Genom Kon¬kurrensverkets beslut ålades företaget att betala en konkurrensskadeavgift om knappt 17 miljoner kronor. Patent- och marknadsdomstolens, som delade Konkurrensverkets bedöm¬ning, avslog företagets över¬klag¬ande. Patent- och marknadsöverdomstolen har konstaterat att den utredning som Konkurrensverket lagt till grund för sitt beslut har utgjorts av s.k. indiciebevisning. Domstolen har funnit att ut-red¬ningen inte har varit tillräckligt robust för att det ska vara styrkt att företaget har haft ett avtal om vertikal prisstyrning med de två återförsäljarna eller att det skulle ha funnits ett sam-ord¬nat för¬farande med motsvarande innehåll. Patent- och marknadsöverdomstolen har därför upphävt Konkurrensverkets beslut om konkurrensskade¬avgift. En ledamot var skiljaktig och ville avslå företagets överklagande. Patent- och marknadsöverdomstolens beslut kan inte överklagas.
PMÄ 8686-25: Patent- och marknadsöverdomstolen har i ett ärende om upphävande av patent, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, kommit fram till att de självständiga patentkraven enligt huvudyrkandet har stöd i grundhandlingarna och, till skillnad från Patent- och marknadsdomstolen, att dessa patentkrav som avser ett plaggarrangemang och en metod är tydliga. Patent- och marknadsöverdomstolen har vidare bedömt att uppfinningen enligt dessa patentkrav är ny och har uppfinningshöjd. Patentet har därför upprätthållits. Patent- och marknadsöverdomstolens beslut får överklagas.
737-25: Målet gäller en tvist mellan två mjukvaruföretag. I målet har Patent- och marknadsöverdomstolen behandlat frågan om upphovsrättsligt skydd till källkod och angrepp på företagshemligheter. I likhet med underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen ogillat talan om upphovsrättsintrång. Patent- och marknadsöverdomstolen har dock, till skillnad från Patent- och marknadsdomstolen, bedömt att källkoden var företagshemlig och att den angripits genom obehörigt tillägnande och utnyttjande. Patent- och marknadsöverdomstolen har tillåtit att domen överklagas till Högsta domstolen.
9542-25: Kreditgivare får inte tillämpa avtalsvillkor om direktutbetalningsavgift vid konsumentkrediter Ett företag som erbjuder penninglån till konsumenter har tillämpat avtalsvillkor i sitt standardavtal som inneburit dels att den normala tiden för utbetalning av lånet var 7 till 10 dagar, dels att tidigare utbetalning än så endast kunde ske mot avgift som bolaget benämnde direktutbetalningsutgift. I likhet med underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen funnit att direktutbetalningsavgiften varken utgjort en avgift för en tilläggstjänst eller en handlingsdirigerande avgift, utan utgjort en avgift för krediten som inte motsvarades av en kostnad för kreditgivaren. En sådan avgift står följaktligen i strid med 18 § konsumentkreditlagen (2010:1846). Redan av detta skäl har villkoret befunnits vara oskäligt enligt 3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Patent- och marknadsöverdomstolen har förbjudit avtalsvillkoret och inte funnit skäl att ändra vitesförbudets formulering. Däremot har överdomstolen funnit det tillräckligt med ett vitesbelopp om 1 000 000 kr. Domen får överklagas.
PMT 10686-25: Patent- och marknadsöverdomstolen har, till skillnad från underinstansen, bedömt att skickandet av två varningsbrev inte var att betrakta som marknadsföring. Enligt domstolen innehöll varningsbreven saklig och nyanserad information om partens ståndpunkt i en tvist. Breven hade endast skickats till den påstådda intrångsgöraren och inte till någon kund, återförsäljare eller annan tredje part. Patent- och marknadsöverdomstolen fann att breven utgjorde led i en juridisk skriftväxling och att de påtalade åtgärderna inte var att anse som marknadsföring. Att varningsbreven innehöll felaktiga uppgifter om svenskt patentskydd påverkade inte bedömningen av om dessa utgör marknadsföring. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit att domen får överklagas.
PMB 4826-25: Patent- och marknadsöverdomstolen har fastställt underinstansens fällande dom avseende ett åtal för brott mot upphovsrättslagen. Den tilltalade döms för att vid tillhandahållande av en IPTV-tjänst dels som gärningsman ha olovligen överfört filmverk till allmänheten, dels som medhjälpare ha främjat olovlig återutsändning av tv-sändningar som skyddas av den s.k. signalrätten. Patent- och marknadsöverdomstolen har även överprövat en talan om självständigt förverkande mot en tidigare medtilltalad som frikänts från åtal i underrätten. Åklagarens talan om förverkande har bifallits när det gäller visst kapital och två personbilar, men har ogillats beträffande annat lösöre. En nämndeman var skiljaktig och ansåg att talan om självständigt förverkande skulle ogillas helt. Domen får överklagas i enlighet med vad som gäller för brottmål.
PMT 2851-25: Konsumentombudsmannen har sedan år 2020 fört en talan mot en kreditgivare som – enligt avtalsvillkor i kreditavtal som inte förhandlats individuellt med konsument (dvs. i standardavtal) – haft rätt att, utöver dröjsmålsränta, ta ut en förseningsavgift med ett belopp som kreditgivaren vid varje tid tillämpar från en låntagare som inte betalat i tid. Talan har inte avsett en prövning enligt bestämmelsen i 19 a § andra stycket konsumentkreditlagen (2010:1846) som för avtal som har ingåtts efter den 1 mars 2025 föreskriver att en konsument som är i dröjsmål med betalning av en kredit inte är skyldig att betala någon annan form av ersättning med anledning av dröjsmålet än dröjsmålsränta. Till skillnad från underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen inte funnit att det stått i strid med bestämmelsen i 3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden att i ett avtal som inte förhandlats individuellt och som ingåtts före den 1 mars 2025 föreskriva en rätt att ta ut en förseningsavgift. Däremot har domstolen funnit att det förhållandet att kreditgivaren enligt ett sådant avtal haft rätt att ensidigt höja storleken på förseningsavgiften har stått i strid med nämnda bestämmelse. Kreditgivaren har därför förbjudits att i avtal som inte förhandlats individuellt använda ett villkor med en sådan innebörd i alla avtal som ingåtts före den 1 mars 2025. Domen får överklagas. En ledamot var skiljaktig.
PMÄ 6106-24: Patent- och marknadsöverdomstolen har, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, upprätthållit Konsumentombudsmannens beslut i vilket ett bolag har förbjudits att i sociala mediekanaler marknadsföra alkoholdryck gentemot konsument genom att visa bilder på drycken tillsammans med maträtter eller matingredienser. Till skillnad från underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen även upprätthållit Konsumentombudsmannens beslut att förbjuda bolaget att i sådan marknadsföring visa bilder på en förpackning med öl monterad på en tunna. Patent- och marknadsöverdomstolen har härutöver upphävt underinstansens beslut om ersättning av allmänna medel. Beslutet får överklagas. En ledamot var skiljaktig.
PMB 1105-25: Tre personer åtalades i Patent- och marknadsdomstolen för varumärkesbrott. Enligt åtalet hade de bland annat importerat och sålt s.k. piratkopior av kläder, skor, väskor och andra accessoarer som utan rättighetshavarnas samtycke försetts med olika välkända varumärken. Åklagaren gjorde gällande att gärningarna var att bedöma som grovt varumärkesbrott. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att de tilltalade har gjort sig skyldiga till de åtalade gärningarna, men har bedömt att gärningarna, trots att det varit fråga om en verksamhet av stor omfattning som pågått under flera års tid, inte har präglats av sådan förslagenhet eller varit av sådan storskalighet som krävs för att de ska bedömas som grovt varumärkesbrott. För en av de tilltalade har påföljden bestämts till fängelse i ett år och fyra månader och för övriga till villkorlig dom i förening med dagsböter. Två av de tilltalade har även meddelats näringsförbud i tre år. De tilltalade har även meddelats vitesförbud samt förpliktats att betala skälig ersättning och ersättning för ytterligare skada till målsägandebolagen.

Referat

PMÖD 2026:1: Konkurrensverket har med stöd av 5 kap. 1 § konkurrenslagen beslutat att ålägga två företag inom livsmedelsbranschen att inkomma med upplysningar och handlingar beträffande bl.a. prissättningsstrategier. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att motiveringen i åläggandet inte har varit tillräckligt utvecklad för att domstolen ska kunna bedöma behovet av samtliga upplysningar och handlingar som begärts. Åläggandet har därför delvis upphävts. I ärendet har även uppkommit frågor om rätt till ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader vid överklagande av sådant åläggande enligt konkurrenslagen. Patent- och marknadsöverdomstolen har tillåtit att beslutet överklagas till Högsta domstolen.
PMÖD 2026:2: Konsumentombudsmannen yrkade förbud mot dels utskick av erbjudande om fordonsförsäkring till konsumenter vars nybilsgaranti löpt ut, dels efterföljande fakturor och påminnelser. Enligt Konsumentombudsmannen kunde utskicken uppfattas komma från en etablerad avtalspart. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte bedömt att utskicken strider mot den så kallade svarta listan eller annars utgör otillbörlig marknadsföring. Inte heller de efterföljande fakturorna eller påminnelserna var oförenliga med marknadsföringslagen. Patent- och marknadsöverdomstolen har därför ogillat Konsumentombudsmannens talan. Domen får inte överklagas.
PMÖD 2026:3: Ett läkemedel som ett bolag avsett att lansera innehöll samma verksamma substans som ett patenterat läkemedel för ADHD-behandling, men i en annan saltform än den som angavs i patentkraven. Bolagets läkemedel har genom ekvivalenstolkning ansetts göra patentintrång och den negativa fastställelsetalan som bolaget väckt har därför ogillats. I målet har bl.a. prövats frågan om möjligheten till ekvivalenstolkning när patentkraven har ändrats på grund av bristande stöd i grundhandlingarna. Patent- och marknadsöverdomstolen har tillåtit att domen får överklagas till Högsta domstolen.