RH 2023:23
Sökord Skadestånd · Kränkningsersättning · Grov stöld
Kränkningsersättning har dömts ut vid grov stöld riktad mot äldre personer. Tillgreppet har avsett föremål i målsägandens omedelbara närhet och skett efter intrång i bostad.
Stockholms tingsrätt
Åklagaren yrkade ansvar för grov stöld enligt följande gärningsbeskrivning.
J.J. har olovligen tagit 10 000 kr som tillhörde Å.D. och en plånbok innehållande bl.a. 900 kr som tillhörde K.L. Det hände den 7 januari 2020 på - - -, Stockholms stad. Tillgreppet innebar skada.
Brottet bör bedömas som grovt eftersom tillgreppet skett efter intrång i Å.D:s bostad, K.L. förvarade godset i sin omedelbara närhet samt att gärningen varit av särskilt hänsynslös art eftersom J.J. utgett sig för att vara Postnord-anställd och eftersom han har utnyttjat målsägandena som till följd av hög ålder befunnit sig i en utsatt situation.
J.J. begick gärningen med uppsåt att stjäla.
Å.D. yrkade att J.J. skulle betala skadestånd till honom med 14 000 kr, varav 7 000 kr för kränkningsersättning och 7 000 kr avsåg ersättning för stulna kontanter. K.L. yrkade att J.J. skulle betala skadestånd till henne med 8 811 kr. Av beloppet avsåg 7 000 kr kränkningsersättning, 300 kr ersättning för stulen plånbok, 900 kr ersättning för stulna kontanter, 479 kr kostnad avseende fotografering och tillverkning av nytt körkort samt 132 kr ersättning för stulna frimärken. Både Å.D. och K.L. yrkade ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 7 januari 2020 till dess betalning sker.
Tingsrätten (chefsrådmannen Niklas Wågnert samt tre nämndemän) anförde i dom den 25 november 2020 följande.
DOMSKÄL
Skuld och rubricering
Tingsrätten finner - - - att J.J. ska dömas för brott i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Brottet ska bedömas som grov stöld på de skäl som åklagaren anfört. - - -
Skadestånd
Sakskador
Genom Å.D:s och K.L:s uppgifter samt den skriftliga bevisning som åberopats är det styrkt att J.J. stulit kontanter, plånbok och frimärken av dem, och att de på grund av detta lidit skador uppgående till det yrkade beloppet. J.J. ska därmed utge ersättning avseende sakskador till Å.D. med 7 000 kr och till K.L. med 1 811 kr jämte yrkad ränta.
Kränkningsersättning
Ersättning för kränkning lämnas vid brott som inneburit ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet. För att man ska ha rätt till ersättning ska kränkningen ha varit allvarlig. I NJA 2011 s. 3 uttalade Högsta domstolen att bostadsinbrott normalt ska anses innefatta en ersättningsgill allvarlig kränkning om inbrottet sker när målsäganden befinner sig i sin bostad. I förevarande fall har det inte rört sig om ett bostadsinbrott, utan J.J. har blivit insläppt i målsägandenas hem. Händelseförloppet var snabbt och målsägandena såg inte när J.J. stal från dem, utan upptäckte det först efteråt. Tingsrätten konstaterar vidare att Brottsoffermyndigheten, i ett fall som liknar det nu aktuella målet, beslutade att inte utge ersättning då en man blev insläppt i en äldre kvinnas lägenhet när han påstod att han skulle hjälpa henne med hennes TV och kvinnan sedan han gått upptäckte att hennes pengar och smycken var borta. Motiveringen var att kvinnan i skadeståndsrättslig mening inte utsatts för en sådan allvarlig kränkning att ersättning kunde lämnas. (Se Brottsoffermyndighetens referatsamling från 2020, referat nr 299.) Med beaktande av det ovan anförda anser tingsrätten att gärningen inte inneburit en sådan allvarlig kränkning av målsägandenas personliga integritet att de ska ha rätt till ersättning.
DOMSLUT
J.J. ska betala skadestånd till Å.D. med 7 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 7 januari 2020 till dess betalning sker.
J.J. ska betala skadestånd till K.L. med 1 811 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 7 januari 2020 till dess betalning sker.
Svea hovrätt
Sedan J.J. överklagat tingsrättens dom i fråga om ansvar och skadestånd, yrkade Å.D. och K.L. bifall till sina i tingsrätten framställda yrkanden avseende kränkningsersättning.
Svea hovrätt (hovrättsråden Mari-Ann Roos och Kristoffer Persson, tf. hovrättsassessorn Malcolm Clark samt två nämndemän) anförde i dom den 21 december 2022 följande.
DOMSKÄL
Skadestånd
Det som har förekommit i hovrätten ger inte anledning till några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort i fråga om de skadestånd som Å.D. och K.L. har yrkat på grund av sakskada.
När det gäller yrkat skadestånd på grund av kränkning gör hovrätten följande överväganden. Hovrätten anser liksom tingsrätten att det är styrkt att J.J. tillgrep K.L:s plånbok och Å.D:s kontanter efter intrång i Å.D:s bostad, att K.L. förvarade det tillgripna i sin omedelbara närhet samt att J.J. utgav sig för att vara anställd i Postnord och utnyttjade att K.L. och Å.D. till följd av hög ålder befann sig i en särskilt utsatt situation.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2019 s. 607 prövat frågan om rätt till kränkningsersättning vid förmögenhetsbrott. Utmärkande för de brott som grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen är att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet, närmast dennes privatliv och människovärde. Rätten till ersättning är i första hand knuten till integritetskränkande angrepp mot person, frihet, frid eller ära. En gärning som har kriminaliserats på grund av ett annat skyddsintresse, t.ex. skydd av den drabbades egendom, anses normalt inte kunna ligga till grund för kränkningsersättning. Förmögenhetsbrott kan därför normalt inte utgöra grund för kränkningsersättning. Avsteg från den huvudregeln har dock förekommit i fall där den brottsliga gärningen innefattat ett integritetskränkande angrepp av det slag som anges i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Som exempel kan nämnas stöld som förövats genom ett bostadsinbrott, om målsäganden befunnit sig i sin bostad eller om inbrottet annars innefattat en särskilt omfattande förgripelse på den drabbades frid och privatliv (NJA 2011 s. 3). Vid bedrägeri - som det var fråga om i NJA 2019 s. 607 - är skyddsintresset förmögenhetsöverföringen; vilseledandet i sig innefattar normalt inte något sådant integritetskränkande angrepp som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr SOU 1992:84 s. 125). (Se NJA 2019 s. 607 p. 6-9.)
I rättsfallet NJA 2011 s. 3 uttalade Högsta domstolen bl.a. följande. Brottsliga angrepp på personers egendom, bl.a. förmögenhetsbrott, anses inte i sig grunda rätt till kränkningsersättning. Det gäller exempelvis stöld. Om tillgreppet emellertid sker efter intrång i en bostad innefattar gärningen ett hemfridsbrott och utgör därför ett angrepp på annans frid som kan ge rätt till kränkningsersättning. Bostadsinbrott får normalt anses innefatta en ersättningsgill allvarlig kränkning om inbrottet sker när målsäganden befinner sig i sin bostad. (Se NJA 2011 s. 3 p. 3 och 5.)
När det gäller grov stöld finns det vidare anledning att beakta vad som framgick i samband med att kvalifikationsgrunderna för grovt brott i 8 kap. 4 § andra stycket brottsbalken utvidgades till att avse även tillgrepp av föremål som den bestulne hade i sin omedelbara närhet samt tillgrepp efter intrång i annat boende än bostad. Det framhölls därvid att avsikten med lagändringen var att integritetskränkande inslag skulle få större genomslag vid gradindelningen. Det ansågs oklart var gränsen gick för den fredade zon inom vilken ett tillgrepp inte bara ska uppfattas som en kränkning av brottsoffrets äganderätt utan också av dennes personliga integritet. Genom att ändra bestämmelsens lydelse till att innefatta tillgrepp av föremål som den bestulne hade i sin omedelbara närhet, skulle det bli tydligt att även annat än att gärningsmannen kommit i direkt kontakt med den bestulne kunde beaktas vid bedömningen av om brottet varit så pass integritetskränkande att det borde hänföras till den grova svårhetsgraden. Beträffande tillgrepp efter intrång i bostad eller annat liknande boende framhölls att skyddet omfattar boenden där ett intrång utgör en kränkning av vad som bör vara den boendes fredade sfär. (Se prop. 2016/17:131 s. 66 f. och 91 f.)
I förevarande fall anser hovrätten att det tillgrepp som J.J. har utsatt K.L. och Å.D. för inte enbart har utgjort ett angrepp på deras äganderätt utan även innefattat angrepp på deras personliga integritet. Det har inte framkommit att K.L. eller Å.D. skulle ha släppt in J.J. utan tillgreppet måste anses ha skett efter intrång i Å.D:s bostad (jfr Brottsoffermyndighetens digitala referatsamling, referat nr 299, ärende 8526/2017). Tillgreppet har avsett föremål som K.L. haft i sin omedelbara närhet och J.J. har på ett utstuderat och förslaget sätt utnyttjat att K.L. och Å.D. till följd av hög ålder har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Sammantaget finner hovrätten att omständigheterna är sådana att J.J. genom brott har utsatt Å.D. och K.L. för en så allvarlig kränkning att de har rätt till kränkningsersättning. De begärda beloppen är skäliga. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
DOMSLUT
Hovrätten - - - ändrar tingsrättens dom på följande sätt. - - - J.J. ska betala skadestånd till Å.D. med 14 000 kr jämte ränta enligt vad som anges i tingsrättens dom. - - - J.J. ska betala skadestånd till K.L. med 8 811 kr jämte ränta enligt vad som anges i tingsrättens dom. - - -.