Återförsäkring
Lagrådsremiss
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 18 oktober 2007
Mats Odell
Tord Gransbo (Finansdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
Denna lagrådsremiss innehåller förslag till ändringar i försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige i syfte att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/68/EG) av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (återförsäkringsdirektivet). Förslagen innebär att försäkringsbolag som bara meddelar återförsäkring (återförsäkringsbolag) i än högre grad kommer att omfattas av samma rörelseregler som gäller för direkt försäkring. För återförsäkringsbolag införs särskilda placeringsregler av mer kvalitativ art. Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstillgång, om de sänker den finansiella risken i bolaget eller effektiviserar förvaltningen av bolagets skuldtäckningstillgångar. För försäkringsbolag som bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse och återförsäkring av viss större omfattning höjs kravet på minsta kapitalbas (garantibeloppet) från 2 till 3 miljoner euro. För samtliga försäkringsbolag föreslås att tillgångar som huvudregel ska värderas till verkligt värde i skuldtäckningssammanhang. Begränsningen för enhandsengagemang avseende andelar i investeringsfonder som förvaltas av samma fondbolag utmönstras. Vidare föreslås att högst 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent. Utländska försäkringsgivare ska som huvudregel tillämpa motsvarande bestämmelser som svenska försäkringsbolag när de driver återförsäkringsverksamhet i Sverige. På samma sätt som för direkt försäkring
görs dock en skillnad mellan försäkringsgivare från annat EES-land, som omfattas av hemlandstillsyn, och försäkringsgivare från tredje land, som i större omfattning ska omfattas av svenska regler. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 2008.
1 Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 2. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
1 2 Härigenom föreskrivs TPF FPT i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) TPF FPT dels att 1 kap. 3, 8 a och 10 §§, 1 a kap. 7 §, 2 a kap. 1 och 4 §§, 7 kap. 1–3, 9, 9 a, 10, 10 c, 10 f, 10 g, 11, 23, 24 och 25–27 §§, 7 a kap. 1 §, 12 kap. 9 a § samt 19 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 9 g och 9 h §§ samt 7 kap. 15 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 3 § TPF FPT Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det. Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt livförsäkringsrörelse) får (direkt livförsäkringsrörelse) får förenas endast med direkt skade- förenas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i försäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt med rörelse klasserna 1 och 2 samt med rörelse avseende återförsäkring (indirekt avseende återförsäkring av försäkförsäkring) av försäkring enligt ring enligt någon av dessa klasser någon av dessa klasser och av och av livförsäkring, om inte livförsäkring, om inte annat följer något annat följer av tredje av tredje stycket. stycket. Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse bedrivas i samma försäkringsbolag, om sådan verksamhet samtidigt bedrevs vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj 1992. Direkt livförsäkringsrörelse och Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsbolag bedrivs i samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket enligt andra eller tredje stycket ska skall hållas åtskilda hos bolaget. hållas åtskilda hos bolaget. Särskilda bestämmelser finns i 5 kap. 1 § om försäkringsbolagets upplåning.
1 TP Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring PT av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12..2005 s. 1, Celex 32005L0068). 2 TP Lagen omtryckt 1995:1567. PT TP Senaste lydelse 1999:1124. PT 6
3 b § Med återförsäkring förstås i denna lag verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en medlem i en försäkringssammanslutning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Med återförsäkringsbolag avses ett försäkringsbolag som har fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring. Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.
8 a § TPF FPT Ett försäkringsbolag skall , Ett försäkringsbolag ska , utöver utöver tillgångar motsvarande tillgångar som krävs för försäkringstekniska avsättningar skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, vid enligt 7 kap. 1 §, vid varje varje tidpunkt ha en tillräcklig tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Bestämmelser om vilka kapitalbas. Bestämmelser om vilka poster kapitalbasen får omfatta och poster kapitalbasen får omfatta och om avräkning från den finns i om avräkning från den finns i 7 kap. 22 och 24 a §§ och 26 § 7 kap. 22 och 24 a §§ och 26 § femte stycket för livförsäkfjärde stycket för livförsäk- ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och 24 a §§ och 27 § fjärde stycket för 24 a §§ och 27 § fjärde stycket för skadeförsäkringsrörelse. skadeförsäkringsrörelse. Vid utövandet av verksamheten När verksamheten utövas ska skall kapitalbasen minst uppgå till kapitalbasen minst uppgå till en en nivå som beräknas med nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarg- och omfattning (solvensmarginalen) enligt bestämmelserna i inalen) enligt bestämmelserna i 7 kap. 23 § för livförsäk- 7 kap. 23 § för livförsäkringsrörelse och i 7 kap. 25 § för ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för skadeförsäkringsrörelse. Dock skadeförsäkringsrörelse. Dock ska skall kapitalbasen aldrig vara kapitalbasen aldrig vara mindre än mindre än det garantibelopp som det garantibelopp som anges i anges i 7 kap. 26 § för livförsäk- 7 kap. 26 § för livförsäkringsringsrörelse och i 7 kap. 27 § för rörelse och i 7 kap. 27 § för skadeförsäkringsrörelse. skadeförsäkringsrörelse. När ett försäkringsbolag bildas När ett försäkringsbolag bildas skall kapitalbasen minst uppgå till ska kapitalbasen minst uppgå till garantibeloppet. garantibeloppet.
TP Senaste lydelse 2006:533. PT 7
Om kapitalbasen understiger Om kapitalbasen understiger solvensmarginalen eller garanti- solvensmarginalen eller garantibeloppet skall Finansinspektionen beloppet ska Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- vidta åtgärder enligt bestämmelserna i 19 kap. 11 § fjärde, melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena. sjätte och sjunde styckena. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för meddela föreskrifter om villkor för att ta in poster i kapitalbasen och att ta in poster i kapitalbasen och räkna av poster från den enligt räkna av poster från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfattningen av kap. 4 §, och om omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas. övrigt ska beräknas.
9 g § Med behörig myndighet förstås i denna lag Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvudkontor inom EES.
9 h § Med specialföretag förstås i denna lag ett utländskt företag som, utan att vara försäkringsföretag, övertar risker från ett försäkringsföretag och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagets skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.
10 § TPF FPT Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i tredje stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i fråga om direkt försäkring.
TP Senaste lydelse 2003:510. PT 8
Om ett försäkringsbolag driver Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges avvikelser från denna lag beslutas som föranleds av hänsyn till som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning. utländsk rätt eller rättstillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges undantag från denna lag beslutas helt eller till vissa delar för helt eller till vissa delar för 1. ömsesidiga försäkringsbolag 1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksam- under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller heten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, behandlas som underordnad, bolagsordningen innehåller bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med bestämmelser som i enlighet med 7 § medger uttaxering från 7 § tillåter uttaxering från delägare, den årliga premie- delägare, den årliga premieinkomsten från skadeförsäkrings- inkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp rörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från premieinkomsten kommer från bolagets delägare, bolagets delägare, och 2. lokala skadeförsäkringsbolag 2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 euro , belopp motsvarande 200 000 euro . 3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Frågor om medgivanden enligt Frågor enligt denna paragraf första–tredje styckena prövas av prövas av Finansinspektionen. Finansinspektionen. Ärenden som Ärenden som är av principiell är av principiell betydelse eller av betydelse eller av synnerlig vikt synnerlig vikt prövas dock av prövas dock av regeringen. regeringen.
1 a kap. 7 § TPF FPT I fråga om europabolag med ett I fråga om europabolag med ett sådant förvaltningssystem som sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE- avses i artiklarna 39–42 i SEförordningen (dualistiskt organise- förordningen (dualistiskt organiserade europabolag) skall vad som rade europabolag) ska vad som sägs i följande bestämmelser i sägs i följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess denna lag om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsyns- ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter: organet eller dess ledamöter: 2 kap. 3 § femte stycket 3 om ledningsprövning, 7 a kap. 10 § om tystnadsplikt, 8 kap. 1 § femte stycket om suppleanter, 8 kap. 2 § första stycket om förtida avgång, 8 kap. 4 § om bosättningskrav och obehörighetsgrunder, 8 kap. 6 § om anmälan av aktieinnehav, 8 kap. 10 § tredje stycket om protokoll, 8 kap. 11 § första stycket andra meningen om beslutsunderlag, 8 kap. 11 § första stycket tredje meningen om inträde av suppleant, 8 kap. 12 § första stycket om jäv, 8 kap. 17 § om registrering, 9 kap. 12 § om upplysningsplikt mot bolagsstämman, 9 kap. 20 § om klander av bolagsstämmobeslut, 9 kap. 21 § om talan mot bolaget och skiljeförfarande, 10 kap. 5 § om revisorsjäv, 10 kap. 9 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 10 kap. 11 § första stycket om revisionsberättelsen, 11 kap. 11 § om jäv för lekmannarevisorer, 11 kap. 14 § om lekmannarevisorns granskningsrapport, 12 kap. 12 och 13 §§ om förbud mot vissa lån m.m., 14 kap. 3 § om tvångslikvidation, 14 kap. 18 § andra–fjärde styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation, 16 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd, 19 kap. 8 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen, 19 kap. 9 § andra stycket om rätt för Finansinspektionen att närvara vid styrelsesammanträde och delta i överläggningarna, 19 kap. 11 § andra stycket 4 om 19 kap. 11 § andra stycket om föreläggande att vidta rättelse, föreläggande att vidta rättelse, 19 kap. 16 § första meningen om förbud för en ledamot i Finansinspektionens styrelse eller en befattningshavare hos inspektionen att ingå i ett svenskt försäkringsbolags styrelse, och 20 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.
TP Senaste lydelse 2004:578. PT 10
2 a kap. 1 § TPF FPT Ett försäkringsbolag som avser Ett försäkringsbolag som inte är att upprätta en filial, agentur eller ett återförsäkringsbolag och som annat liknande driftställe avser att upprätta en filial, agentur (sekundäretablering) i ett annat eller annat liknande driftställe EES-land skall underrätta Finans- (sekundäretablering) i ett annat inspektionen. EES-land ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen enligt första Underrättelsen enligt första stycket skall innehålla stycket ska innehålla 1. uppgift om i vilket land 1. uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall upp- sekundäretableringen ska upprättas, rättas, 2. en plan för den tilltänkta 2. en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av verksamheten, med angivande av sekundäretableringens organisa- sekundäretableringens organisation och vilket slags försäk- tion och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas ringsverksamhet som ska drivas där, där, 3. uppgift om sekundäretable- 3. uppgift om sekundäretableringens adress, ringens adress, och 4. uppgift om vem som är 4. uppgift om vem som är företrädare för sekundäreta- företrädare för sekundäretableringen. bleringen. Om ett försäkringsbolag från en Om ett försäkringsbolag från en sekundäretablering skall meddela sekundäretablering ska meddela försäkringar som anges i 2 kap. försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 10 (motor- 3 a § första stycket 10 (motorfordonsansvar) och som inte fordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall under- fraktförares ansvar, ska underrättelsen enligt första stycket rättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran dessutom innehålla en försäkran att bolaget är medlem i om att bolaget är medlem i motsvarigheten till Trafikförsäk- motsvarigheten till Trafikförsäkringsföreningen i sekundär- ringsföreningen i sekundäretableringens EES-land och i det etableringens EES-land och i det landets nationella garantifond. landets nationella garantifond. Varje gång ett försäkringsbolag Varje gång ett försäkringsbolag åtar sig ett uppdrag att från en åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering meddela sekundäretablering meddela tjänstepensionsförsäkring, skall tjänstepensionsförsäkring, ska bolaget lämna en särskild bolaget lämna en särskild underrättelse till Finans- underrättelse till Finansinspektionen. inspektionen. Underrättelsen enligt fjärde Underrättelsen enligt fjärde
TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 11
stycket skall innehålla stycket ska innehålla 1. uppgift om den som i 1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare skall egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och betala försäkringspremierna, och 2. uppgift om det huvudsakliga 2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för som ska ligga till grund för försäkringarna. försäkringarna. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den i meddela föreskrifter om vad den i andra stycket 2 angivna verk- andra stycket 2 angivna verksamhetsplanen i övrigt skall samhetsplanen i övrigt ska innehålla. innehålla.
4 § TPF FPT Om ett försäkringsbolag avser Om ett försäkringsbolag som inte att från Sverige eller från en är ett återförsäkringsbolag avser sekundäretablering i ett annat land att från Sverige eller från en inom EES meddela försäkringar sekundäretablering i ett annat land för risker belägna i eller för inom EES meddela försäkringar åtaganden som skall fullgöras i ett för risker belägna i eller för tredje EES-land, och detta skall åtaganden som ska fullgöras i ett ske utanförmedling av en tredje EES-land, och detta ska ske sekundäretablering i det landet utan förmedling av en sekundär- (gränsöverskridande verksamhet) etablering i det landet (gränsskall bolaget underrätta Finans- överskridande verksamhet), ska inspektionen om det. I under- bolaget underrätta Finansrättelsen skall det anges vilket inspektionen om det. I undereller vilka slag av risker eller rättelsen ska det anges vilket eller åtaganden försäkringarna skall vilka slag av risker eller åtaganden omfatta. försäkringarna ska omfatta. Varje gång ett försäkringsbolag Varje gång ett försäkringsbolag åtar sig ett uppdrag att genom åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäk- meddela tjänstepensionsförsäkring, skall bolaget lämna en ring, ska bolaget lämna en särskild särskild underrättelse till underrättelse till Finansinspek- Finansinspektionen. tionen. Underrättelsen enligt andra Underrättelsen enligt andra stycket skall innehålla stycket ska innehålla 1. uppgift om den som i 1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare skall egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och betala försäkringspremierna, och 2. uppgift om det huvudsakliga 2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för som ska ligga till grund för försäkringarna. försäkringarna.
TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 12
Bestämmelserna i första stycket gäller inte när bolag i annan egenskap än ledande försäkringsgivare deltar i koassuransavtal (samförsäkring) avseende stora risker. Med stora risker avses 1. de försäkringar som anges i 1. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4–7 och 2 kap. 3 a § första stycket 4 – 7, 11 11–12, och 12, 2. de försäkringar som anges i 2. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14–15, 2 kap. 3 a § första stycket 14 och om försäkringstagaren är 15, om försäkringstagaren är näringsidkare och den försäkrade näringsidkare och den försäkrade risken avser näringsverksamheten, risken avser näringsverksamheten, och och 3. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8–10, 13 och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning: a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 euro, b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 euro, c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda. Om försäkringstagaren ingår i Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncern- en koncern som avger koncernredovisning skall förutsättningarna redovisning , ska förutsättningarna i femte stycket 3 gälla koncernen. i femte stycket 3 gälla koncernen.
7 kap. 1 § TPF FPT Ett försäkringsbolags försäk- Ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar skall ringstekniska avsättningar ska motsvara belopp som erfordras för motsvara belopp som krävs för att att bolaget vid varje tidpunkt skall bolaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall tekniska avsättningarna ska motsvara bolagets ansvarighet för motsvara bolagets ansvarighet för 1. försäkringsfall, förvaltnings- 1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- löpande försäkringar i skadeförsäkringsrörelse (ej intjänade säkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning), (livförsäkringsavsättning),
TP Senaste lydelse 1999:600. PT 13
2. inträffade oreglerade försäk- 2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen ringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador), betalats ut (oreglerade skador), 3. sådan återbäring som är 3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2, och som inte omfattas av 1 eller 2, 4. sådan återbäring inom 4. sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), för (villkorad återbäring), och 5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf, och 6 . fondförsäkringar som försäk- 5 . fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra ersätt- ringstagarna eller andra ersättningsberättigade bär placerings- ningsberättigade bär placeringsrisken för (fondförsäkrings- risken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken). bär placeringsrisken). Ansvarar flera försäkringsbolag Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall solidariskt för en försäkring, ska vid beräkningen av det enskilda vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper på avtal mellan bolagen avser det bolaget. bolaget. Avsättning för oreglerade skador Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje ska beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en användas om de leder till en tillräcklig avsättning med tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art. beaktande av skadornas art. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om meddela föreskrifter om de de försäkringstekniska avsättning- försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning. arnas innehåll och beräkning.
2 § TPF FPT Avsättningen för ej intjänade Avsättningen för ej intjänade premier skall beräknas så att den premier ska beräknas så att den alltid motsvarar summan av alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäk- avsättningarna för varje försäkringsavtal. Avsättningen för kvar- ringsavtal. Avsättningen för kvardröjande risker skall avse ett för dröjande risker ska avse ett för bolaget beräknat tillägg som bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats om avsättningen hade beräknats för varje försäkring. för varje försäkring. Livförsäkringsavsättningen skall Livförsäkringsavsättningen för beräknas så att den alltid direkt försäkring ska beräknas så motsvarar summan av avsättning- att den alltid motsvarar summan arna för varje livförsäkringsavtal av avsättningarna för varje beräknat enligt tredje stycket. I livförsäkringsavtal beräknat enligt avsättningen skall det tillägg tredje stycket. I avsättningen ska inräknas som behövs för att täcka det tillägg inräknas som behövs alla förluster på grund av att för att täcka alla förluster på grund försäkringarna upphör i förtid. En av att försäkringarna upphör i annan försäkringsmatematiskt förtid. En annan vedertagen beräkningsmetod för försäkringsmatematiskt vedertagen kollektiv beräkning av avsättning- beräkningsmetod för kollektiv arna får användas, om den ger i beräkning av avsättningarna får stort sett samma resultat som om användas, om den ger i stort sett avsättningen hade beräknats för samma resultat som om varje försäkring. avsättningen hade beräknats för varje försäkring. Livförsäkringsavsättningen för Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal utgörs av ett livförsäkringsavtal om direkt skillnaden mellan det förväntade försäkring utgörs av skillnaden kapitalvärdet av bolagets framtida mellan det förväntade utgifter för försäkringsavtalet och kapitalvärdet av bolagets framtida det förväntade kapitalvärdet av de utgifter för försäkringsavtalet och premier bolaget ytterligare kan ha det förväntade kapitalvärdet av de att uppbära för försäkringsavtalet premier bolaget ytterligare kan ha (prospektiv beräkningsmetod). En att ta ut för försäkringsavtalet annan försäkringsmatematiskt (prospektiv beräkningsmetod). En
TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 15
vedertagen beräkningsmetod får annan försäkringsmatematiskt användas, om avsättningen vedertagen beräkningsmetod får beräknad enligt en sådan metod användas, om avsättningen inte blir lägre än om en prospektiv beräknad enligt en sådan metod beräkningsmetod hade använts inte blir lägre än om en prospektiv eller om den metoden inte är beräkningsmetod hade använts möjlig att tillämpa för försäk- eller om den metoden inte är ringsavtalet. möjlig att tillämpa för försäkringsavtalet. Beräkningen enligt andra och Beräkningen enligt andra och tredje styckena skall grundas på tredje styckena ska grundas på antaganden om dödlighet och antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som var för sig är driftskostnader som var för sig är betryggande. betryggande. I verksamhet avseende tjänste- I verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall de pensionsförsäkring ska de antaganden som avses i fjärde antaganden som avses i fjärde stycket göras på ett aktsamt sätt. stycket göras på ett aktsamt sätt. Beräkningen av de försäkrings- Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i tekniska avsättningarna i verksamhet avseende tjänstepen- verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall utföras minst sionsförsäkring ska utföras minst en gång om året. en gång om året. Finansinspektionen får i enskilda fall besluta om undantag från vad som anges i sjätte stycket. Beräkningarna måste dock alltid utföras minst vart tredje år. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar.
3 § TPF FPT Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag ska 9 § skall upprätta och följa upprätta och följa försäkringsförsäkringstekniska riktlinjer. tekniska riktlinjer. Sådana Sådana riktlinjer skall innehålla riktlinjer ska innehålla principerna principerna för för 1. hur premier bestäms, 1. hur premier bestäms, 2. beräkning av försäkrings- 2. beräkning av försäkringstekniska avsättningar, tekniska avsättningar, 3. återköp och belåning av 3. återköp och belåning av försäkringar, försäkringar, 4. fördelning av återbäring till 4. fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade, ersättningsberättigade, 5. avgivande och mottagande av 5. avgivande och mottagande av återförsäkring, samt återförsäkring, samt 6. hur soliditeten skall tillgo- 6. hur soliditeten ska tillgodoses. doses.
TP Senaste lydelse 1999:600. PT 16
De försäkringstekniska riktlin- De försäkringstekniska riktlinjerna skall kompletteras med ett jerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräknings- försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Underlaget skall underlag. Underlaget ska innehålla innehålla de antaganden som de antaganden som behövs för att behövs för att beräkna beräkna 1. premier, försäkringstekniska 1. premier, försäkringstekniska avsättningar, tekniska återköps- avsättningar, tekniska återköpsvärden och belåningsvärden, värden och belåningsvärden, 2. gränserna för skyldigheten att 2. gränserna för skyldigheten att teckna återförsäkring och teckna återförsäkring och begränsningarna för mottagen begränsningarna för mottagen återförsäkring, återförsäkring, 3. fördelningen av återbäring, 3. fördelningen av återbäring, samt samt 4. soliditetsreserver. 4. soliditetsreserver. Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant beräkningsunderlag får bolaget helt eller delvis avstå från att upprätta det.
9 § TPF FPT Ett försäkringsbolag som driver Ett försäkringsbolag ska ha direkt försäkringsrörelse skall ha tillgångar för skuldtäckning som tillgångar till ett belopp som minst uppgår till ett belopp som motsvarar försäkringstekniska motsvarar avsättningar för egen räkning, med 1. försäkringstekniska avsätttillägg av värdet av reserv- ningar för egen räkning, deposition som en återförsäkrings- 2. värdet av reservdeposition givare har ställt hos bolaget , som en återförsäkringsgivare har placerade i enlighet med 9 a–10 e, ställt hos bolaget, och 12, 13 och 29 §§ (skuldtäckning) . 3 . utjämningsreserv för kreditförsäkring enligt 12 kap. 9 a §. Om ett annat försäkringsbolag Skuldtäckningstillgångarna ska än som avses i första stycket driver placeras och värderas enligt 9 a– sådan återförsäkringsrörelse som 10 f, 12, 13, 15 och 29 §§. avses i 11 a § första stycket 3 skall bolaget ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). För sådana tillgångar gäller 9 a- 10 g §§ i tillämpliga delar (särskild skuldtäckning) . Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring. Om avgiven återförsäkring inte Om avgiven återförsäkring inte
TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 17
bidrar till att minska bolagets bidrar till att minska bolagets risktagande, får Finansinspek- risktagande, får Finansinspektionen för visst fall bestämma att tionen i ett enskilt fall besluta att avdrag inte får göras för sådan avdrag inte får göras för sådan återförsäkring. återförsäkring. Om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES, får avdrag inte vägras av skäl som har sin grund i bristande sundhet i återförsäkringsföretagets eller försäkringsföretagets finanser.
13 9 a § TPF FPT Utöver de begränsningar, som De tillgångar som används för följer av 10–10 e §§, skall följande skuldtäckning ska placeras så att gälla för de tillgångar som lämplig riskspridning uppnås . används för skuldtäckning. Tillgångarna ska , med beaktande Tillgångarna skall placeras på ett av bolagets försäkringsåtaganden sådant sätt att lämplig risk- och förändringar i tillgångarnas spridning uppnås. Tillgångarna framtida värde och avkastning, skall , med beaktande av bolagets placeras så att bolagets betalförsäkringsåtaganden och föränd- ningsberedskap är tillfredsringar i tillgångarnas framtida ställande och den förväntade värde och avkastning, placeras så avkastningen tillräcklig . att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.
10 § TPF FPT För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar användas: 1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för. 2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemenskaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för. 3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för. 4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för. 5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen
13 TP Senaste lydelse 1995:779. PT TP Senaste lydelse 2007.532 PT 18
svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning. 5a. Fordringar på premier för 5a. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera skadeförsäkring får, när flera premieperioder avtalats och premieperioder avtalats och fordringarna avser premier som fordringarna avser premier som inte förfallit till betalning för andra inte förfallit till betalning för andra perioder än den första, användas perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot belopp som svarar mot avsättningen för försäkrings- avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet, om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid åtagandet ska sägas upp vid dröjsmål med betalningen. dröjsmål med betalningen. 6. Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet. 7. Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut. 8. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan och Sveriges allmänna hypoteksbank. 9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för. 10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för. 11. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12. 12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 13. 13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. 14. Skuldförbindelser som 14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall som säkerhet för. Panträtten ska ligga inom en viss andel av ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den värde. Regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer får meddela bestämmer får meddela föreskrifter om andelens storlek föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämpningen av och tomträtter för tillämpningen av 19
bestämmelserna i denna punkt. bestämmelserna i denna punkt. 15. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. 16. Kassa. 17. Andelar i investeringsfonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, om de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning. Vid tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som avses i nämnda paragraf. 18. Beslutad överskjutande skatt. 19. sgivares fordran hos det avgivande försäkringsbolaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring. Andra fondpapper än sådana som avses i 10 a § första stycket 1, får bara användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1. Utländska tillgångar som avses i första stycket 2–4, 7 och 9–12 får användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt 1. såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses, 2. såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt 3. såvitt angår första stycket 3, 7 3. såvitt angår första stycket 3, 7 och 9–12, om vilka stater de och 9–12, om vilka stater de rättssubjekt som avses skall vara rättssubjekt som avses ska vara belägna eller ha sitt säte i. belägna eller ha sitt säte i. Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt. För att tillgångar enligt första För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för stycket 13 ska få användas för skuldtäckning skall byggnader skuldtäckning ska byggnader som som hör till fastigheter och hör till fastigheter och tomträtter tomträtter vara brandförsäkrade. vara brandförsäkrade. Detsamma Detsamma gäller byggnader som gäller byggnader som hör till hör till fastigheter och tomträtter fastigheter och tomträtter som som utgör säkerhet för utgör säkerhet för skuldförbindelskuldförbindelser enligt första ser enligt första stycket 14. stycket 14. Förlagsbevis och förlagsandels- Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av bevis ska vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som jämställas med tillgångar som anges i första stycket 11 och 12. anges i första stycket 11 och 12. 20
Finansinspektionen får, om det Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att finns särskilda skäl, besluta att även andra slag av tillgångar än även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket som anges i första stycket tillfälligt får användas för tillfälligt får användas för skuldtäckning. skuldtäckning. Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag får användas för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningarna för användning av dessa tillgångar för skuldtäckning.
10 c § TPF FPT Värdet av en enskild placering Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall andelar av det belopp som ska skuldtäckas: skuldtäckas: 1. Fem procent om placeringen 1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för Motsvarande ska gälla för andelar andelar i sådan egendom. i sådan egendom. 2. Fem procent om placeringen 2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3. om inte något annat följer av 3 eller 4 . 3. Tio procent om placeringen 3. Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana sammanlagda innehavet av sådana
TP Senaste lydelse 2004:53. PT 21
tillgångar får uppgå till högst 40 tillgångar får uppgå till högst procent av det belopp som skall 40 procent av det belopp som ska skuldtäckas. Andelen aktier eller skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som fem procent av det belopp som ska skall skuldtäckas. skuldtäckas. 4 . Tio procent om placeringen 4. Tjugofem procent om utgörs av andelar i invester- placeringen utgörs av ingsfonder eller sådana fond- skuldförbindelser från samma företag som avses i 1 kap. 7 § emittent utgivna enligt lagen lagen (2004:46) om invester- (2003:1223) om utgivning av ingsfonder som förvaltas av säkerställda obligationer eller samma fondförvaltare, om inte motsvarande utländska annat medges av Finans- skuldförbindelser. inspektionen. Det sammanlagda innehavet av placeringar enligt första stycket 2– 4 som härrör från samma emittent eller låntagare får uppgå till högst tjugofem procent av det belopp som ska skuldtäckas. Begränsningarna i första stycket Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på mot- 2– 4 ska tillämpas på motsvarande svarande sätt för grupper av sätt för grupper av emittenter eller emittenter eller låntagare med låntagare med inbördes inbördes anknytning. Med en anknytning. Med en sådan grupp sådan grupp avses två eller flera avses två eller flera fysiska eller fysiska eller juridiska personer juridiska personer som utgör en som utgör en helhet från helhet från risksynpunkt därför att risksynpunkt därför att någon av någon av dem har, direkt eller dem har, direkt eller indirekt, indirekt, ägarinflytande över en ägariflytande över en eller flera av eller flera av de övriga i gruppen, de övriga i gruppen, eller de utan eller därför att de , utan att stå i att stå i sådant förhållande har sådant förhållande , har sådan sådan inbördes anknytning att inbördes anknytning att någon någon eller samtliga av de övriga eller samtliga av de övriga kan kan råka i betalningssvårigheter råka i betalningssvårigheter om en om en av dem drabbas av av dem drabbas av finansiella finansiella problem. problem. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får inom de ramar som anges i första inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare stycket meddela föreskrifter om föreskrifter om lämplig risk- lämplig riskspridning . spridning. Finansinspektionen får, om det Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge finns särskilda skäl, besluta om tillfälliga avvikelser från de tillfälliga avvikelser från de 22
begränsningar som anges i första begränsningar som anges i första stycket. stycket.
10 f § TPF FPT Fordringar på annan än Fordringar på någon annan än försäkringstagare skall beaktas försäkringstagare ska beaktas endast till den del de överstiger endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att belopp som gäldenären har att fordra av bolaget. fordra av bolaget.§ De tillgångar som används för De tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas enligt skuldtäckning ska värderas till tredje–sjätte styckena. Vid verkligt värde. Från detta värde värderingen skall avdrag göras för ska avdrag göras för skulder som skulder som hänför sig till hänför sig till förvärvet av förvärvet av tillgången. tillgången. Tillgångar som hänförs till posterna C.II.2 och 4, C.III samt C.IV i uppställningsformen för balansräkningen i bilaga 1 till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är avsedda att säkerställa försäkringsåtaganden genom att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet om de vid tidpunkten för förfall eller konvertering kan inlösas eller avyttras till ett värde som är tillfredsställande med hänsyn till de försäkringsåtaganden som säkerställs. Om en obligation eller annan skuldförbindelse värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet skall den värderingsmetoden tillämpas till förfallo- eller konverteringstidpunkten. En obligation eller skuldförbindelse som värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet får inte avyttras före förfallo- eller konverteringstidpunkten. Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen medge undantag från förbudet att avyttra.
TP Senaste lydelse 1999:600. PT 23
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilket meddela föreskrifter om värde som tillgångar som anges i 1. värdering till verkligt värde, 10 § första stycket 13 högst får tas och upp till. 2. vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till. Tillgångar som inte omfattas av tredje och fjärde styckena skall värderas enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket 1 används för skuldtäckning, får inte högre värde fastställas än det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.
10 g § TPF FPT Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag ska 9 § skall upprätta och följa upprätta och följa placeringsplaceringsriktlinjer. Sådana rikt- riktlinjer. Sådana riktlinjer ska linjer skall innehålla principerna innehålla principerna för placering för placering av samtliga av samtliga tillgångar, med en tillgångar, med en särskild särskild redovisning av redovisning av principerna för principerna för placering av de placering av de tillgångar som tillgångar som används för används för skuldtäckning. skuldtäckning. Livförsäkringstagare och de som Livförsäkringstagare och de som erbjuds att teckna en livförsäkring erbjuds att teckna en livförsäkring i bolaget skall informeras om det i bolaget ska informeras om det huvudsakliga innehållet i huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet eller av annat särskilt beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning till sådan skäl saknas anledning till sådan information. Avser verksamheten information. Avser verksamheten tjänstepensionsförsäkring, skall tjänstepensionsförsäkring, ska informationen ges även till andra informationen ges även till andra ersättningsberättigade på grund av ersättningsberättigade på grund av försäkringen. försäkringen. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad meddela föreskrifter om vad riktlinjerna för verksamhet riktlinjerna för verksamhet avseende tjänstepensionsförsäk- avseende tjänstepensionsförsäk-
TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 24
ring skall innehålla samt om ring ska innehålla samt om skyldigheten att lämna information skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informations- ska omfattas av informationsskyldigheten. skyldigheten. För placeringsriktlinjer i För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska ll tjänstepensionsförsäkring ska bestämmelserna i 8 a § tillämpas. bestämmelserna i 8 a § tillämpas.
18 11 § TPF FPT Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag ska föra ett 9 § skall föra ett register som vid register som vid varje tidpunkt varje tidpunkt utvisar de tillgångar utvisar de tillgångar som används som används för skuldtäckning för skuldtäckning och tillgångoch tillgångarnas värde. Om 1 kap. arnas värde. Om 1 kap. 3 a § är 3 a § är tillämplig på försäkrings- tillämplig på försäkringsbolagets bolagets verksamhet, skall bolaget verksamhet, ska bolaget föra ett föra ett särskilt register för de särskilt register för de tillgångar tillgångar som används för som används för skuldtäckning i skuldtäckning i verksamheten verksamheten avseende tjänsteavseende tjänstepensionsförsäk- pensionsförsäkring. ring. Om en tillgång som antecknats i Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret. detta antecknas i registret.
15 § TPF FPT Bestämmelserna i 10 § första– åttonde stycket och 10 a–10 e §§ gäller inte för återförsäkringsbolag. För sådana bolag gäller, utöver de begränsningar som följer av 9 a § och 10 § nionde stycket, att skuldtäckningstillgångarna ska placeras så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter och till katastrofer som får betydande följder för bolaget. Placeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES ska hållas på
18 TP Senaste lydelse 2005:1121. PT TP Tidigare 15 § upphävd genom 1999:600. PT 25
aktsamma nivåer.
23 § TPF FPT Solvensmarginalen enligt 1 kap. Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för 8 a § andra stycket ska för direkt livförsäkringsrörelse bestämmas livförsäkringsrörelse bestämmas på det sätt som anges i denna på det sätt som anges i denna paragraf. paragraf. Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp: 1. fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för försäkringsbolaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85, 2. en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om a) försäkringstiden överstiger a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som skall fem år och det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller för längre tid än fem år, eller b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig, 3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt 4. tjugofem procent av de 4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon är förenade med någon placeringsrisk för försäkrings- placeringsrisk för försäkringsbolaget och där det belopp som bolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte ska täcka driftskostnaderna inte är är bestämt för längre tid än fem år. bestämt för längre tid än fem år. För försäkringar enbart för För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning av dödsfall ska vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år. längre än tre år men högst fem år. Solvensmarginalen för sjuk- och Solvensmarginalen för sjuk- och
TP Senaste lydelse 2003:510. PT 26
olycksfallsförsäkringar som avses olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett ska bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §. enligt 25 §. Solvensmarginalen för försäk- Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första ringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggs- stycket klass 1 b (tilläggsförsäkring) skall beräknas enligt försäkring) ska beräknas enligt 25 §. 25 §. Om återförsäkringsavtalen Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträck- försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räken- ning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen för visst får Finansinspektionen i ett enskilt fall bestämma att det avdrag som fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven gjorts på grund av avgiven återförsäkring skall minskas. återförsäkring ska minskas. Om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i återförsäkringsföretagets eller försäkringsföretagets finanser. Finansinspektionen får besluta att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket beräkningen enligt fjärde stycket skall ske. ska ske.
24 § TPF FPT Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster: 1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital, 2. övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, samt 3. obeskattade reserver. Utjämningsreserven som ska skuldtäckas enligt 9 § får inte ingå i kapitalbasen. För försäkringsbolag som För försäkringsbolag som tillämpar diskontering av försäk- tillämpar diskontering av försäk-
TP Senaste lydelse 2004:1179. PT 27
ringstekniska avsättningar för ringstekniska avsättningar för oreglerade skador skall , i fråga om oreglerade skador ska , i fråga om försäkring som avses i 2 kap. 3 a § försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18, första stycket klasserna 3–18 och kapitalbasen minskas med skillna- motsvarande återförsäkring , kapiden mellan odiskonterade och talbasen minskas med skillnaden diskonterade försäkringstekniska mellan odiskonterade och diskonavsättningar. För sådan försäkring terade försäkringstekniska avsättsom avses i 2 kap. 3 a § första ningar. För sådan försäkring som stycket klasserna 1 och 2 skall avses i 2 kap. 3 a § första stycket diskontering av de annuiteter som klasserna 1 och 2 samt motsvaingår i avsättningarna göras. rande återförsäkring ska diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras. Finansinspektionen får medge Finansinspektionen får , med den att också andra poster än som sägs begränsning som framgår av i första stycket får ingå i andra stycket, besluta att också kapitalbasen. andra poster än de som anges i första stycket får ingå i kapitalbasen.
25 § TPF FPT Solvensmarginalen enligt 1 kap. Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för 8 a § andra stycket ska för skadeförsäkringsrörelse bestäm- skadeförsäkringsrörelse och återmas med utgångspunkt i försäkring bestämmas med premieindex eller skadeindex. Vid utgångspunkt i premieindex eller beräkningen skall premie-, skadeindex. Vid beräkningen ska ersättnings-, avsättnings- och premie-, ersättnings-, avsättningsregressbelopp som avser försäk- och regressbelopp som avser ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § stycket klasserna 11–13 ökas med första stycket 11–13 eller 50 procent. motsvarande återförsäkring ökas med 50 procent. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om motsvarande höjningar av beräkningskriterierna för solvensmarginalen för andra försäkringsklasser än klasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13, om det krävs för att beakta de särskilda omständigheter som gäller för vissa återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer. Premieindex grundas på det högsta av
TP Senaste lydelse 2003:510. PT 28
1. ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto för direkt försäkring och mottagen återförsäkring med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller 2. bruttovärdet av de intjänade premierna. Premieindex utgörs av arton Premieindex utgörs av arton procent av det högsta beloppet procent av det högsta beloppet enligt andra stycket, till den del enligt tredje stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro eller det högre miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemen- indexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen skapernas kommission årligen tillkännager, och sexton procent av tillkännager, och sexton procent av återstoden. återstoden Skadeindex grundas på ett belopp bestående av 1. genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto eller kostnader för utförd assistans i direkt försäkring och mottagen återförsäkring för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för erhållna regressbelopp under samma tid, samt 2. en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid början av den treårsperiod som slutade med det föregående räkenskapsårets utgång. Skadeindex utgörs av tjugosex procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager, och tjugotre procent av återstoden. Om försäkringsrörelsen huvud- Om försäkringsrörelsen huvudsakligen omfattar kreditförsäkring sakligen omfattar kreditförsäkring eller försäkring som omfattar eller försäkring som omfattar risker till följd av storm, hagel risker till följd av storm, hagel eller frost, skall dock beräkningen eller frost, ska dock beräkningen enligt fjärde stycket beräknas på enligt femte stycket beräknas på grundval av de sju föregående grundval av de sju föregående räkenskapsåren. räkenskapsåren. Solvensmarginalen utgör det högsta av premieindex eller skadeindex, multiplicerat med en kvot som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5. Om försäkringsbolagets verk- Om försäkringsbolagets verksamhet inte har pågått så länge samhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestäm- som förutsätts enligt bestäm- 29
melserna om skadeindex i tredje melserna om skadeindex i fjärde och femte styckena, skall och sjätte styckena, ska solvensmarginalen beräknas med solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex. utgångspunkt i premieindex. Om den beräknade solvens- Om den beräknade solvensmarginalen för ett försäk- marginalen för ett försäkringsbolag är lägre än föregående ringsbolag är lägre än föregående års solvensmarginal, skall solvens- års solvensmarginal, ska solvensmarginalen i stället bestämmas till marginalen i stället bestämmas till solvensmarginalen för föregående solvensmarginalen för föregående år multiplicerad med förhållandet år multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skador vid utgången för oreglerade skador vid utgången av det närmast föregående av det närmast föregående räkenskapsåret och de tekniska räkenskapsåret och de tekniska avsättningarna för oreglerade avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna skall återförsäkring beräkningarna ska återförsäkring inte ingå i de tekniska inte ingå i de tekniska avsättningarna. Kvoten får inte avsättningarna. Kvoten får inte överstiga ett. överstiga ett. Finansinspektionen får medge Finansinspektionen får besluta att statistiska metoder används för att statistiska metoder används för bestämmande av andelen premier, bestämmande av andelen premier, ersättningar, avsättningar och ersättningar, avsättningar och regressbelopp avseende försäk- regressbelopp som avser försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13. stycket 11–13 eller motsvarande återförsäkring . Om återförsäkringsavtalen har Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträck- försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räken- ning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen i ett enskilt får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven åter- gjorts på grund av avgiven försäkring skall minskas. återförsäkring ska minskas. Om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i återförsäkringsföretagets eller försäkringsföretagets finanser. Finansinspektionen får besluta att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen. 30
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning meddela föreskrifter om av kostnader för utförd assistans 1. beräkning av solvensmarginal och om annan beräkning av för återförsäkring av livförsäkring solvensmarginalen för sjukränta. enligt bestämmelserna för livförsäkring i 23 §, 2. beräkning av kostnader för utförd assistans, och 3. annan beräkning av solvensmarginalen för sjukränta .
26 § TPF FPT För livförsäkringsrörelse gäller För direkt livförsäkringsrörelse följande. och återförsäkringsrörelse gäller följande. Garantibeloppet enligt 1 kap. Garantibeloppet enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall uppgå till 8 a § andra stycket ska uppgå till ett belopp som motsvarar tre ett belopp som motsvarar tre miljoner euro eller det högre miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemen- indexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen skapernas kommission årligen tillkännager. tillkännager. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om höjning av garantibeloppet för återförsäkring i syfte att beakta den ekonomiska och finansiella utvecklingen inom EES. Om ett försäkringsbolag bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse och återförsäkring, gäller kravet på ett garantibelopp på tre miljoner euro enligt andra stycket och höjningar som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket bara om verksamheten avseende återförsäkring är av sådan storlek att 1. mottagna premier för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro, eller 2. försäkringstekniska avsättningar för återförsäkring uppgår
TP Senaste lydelse 2003:510. PT 31
till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar. Finansinspektionen får, om det Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att finns särskilda skäl, besluta att garantibeloppet för ömsesidiga garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel. högst en fjärdedel. Kapitalbasen skall intill en Kapitalbasen ska intill en tredjedel av solvensmarginalen tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i motsvaras av poster som anges i 22 § första stycket 1–3 och, efter 22 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspek- godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som tionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av större än en tredjedel av solvensmarginalen. solvensmarginalen.
27 § TPF FPT För skadeförsäkringsrörelse För direkt skadeförsäkringsgäller följande. rörelse gäller följande. Garantibeloppet enligt 1 kap. Garantibeloppet enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall uppgå till 8 a § andra stycket ska uppgå till ett belopp som motsvarar två ett belopp som motsvarar två miljoner euro eller det högre miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemen- indexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen skapernas kommission årligen tillkännager. Om rörelsen omfattar tillkännager. Om rörelsen omfattar försäkring eller risk som hänför försäkring eller risk som hänför sig till någon av klasserna 10–15 i sig till någon av klasserna i 2 kap. 2 kap. 3 a § första stycket, skall 3 a § första stycket 10–15 , ska dock garantibeloppet uppgå till ett dock garantibeloppet uppgå till ett belopp motsvarande tre miljoner belopp motsvarande tre miljoner euro eller det högre belopp, euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager. kommission årligen tillkännager. Finansinspektionen får, om det Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att finns särskilda skäl, besluta att garantibeloppet för ömsesidiga garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel. högst en fjärdedel.
TP Senaste lydelse 2003:510. PT 32
Kapitalbasen skall intill en Kapitalbasen ska intill en tredjedel av solvensmarginalen tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i motsvaras av poster som anges i 24 § första stycket 1–3 och, efter 24 § första stycket 1–3 , med den godkännande från Finansinspek- begränsning som följer av andra tionen, dolda nettoreserver som stycket, och, efter godkännande uppkommit genom värdering av från Finansinspektionen, dolda tillgångar i den utsträckning nettoreserver som uppkommit sådana dolda reserver inte är av genom värdering av tillgångar i exceptionell natur. Detsamma den utsträckning sådana dolda gäller garantibeloppet, om det är reserver inte är av exceptionell större än en tredjedel av solvens- natur. Detsamma gäller marginalen. garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvensmarginalen.
7 a kap. 25 1 § TPF FPT En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsbolag och a) dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag, b) försäkringsföretag med vilket försäkringsbolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, 2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är a) ett försäkringsholdingföretag, a) ett försäkringsholdingföretag eller b) ett utländskt återförsäkringsföretag eller c) ett annat utländskt försäk- b) ett utländskt försäkringsföretag med hemvist utanför ringsföretag med hemvist utanför EES, eller EES, eller 3. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Vad som i detta kapitel Det som föreskrivs i detta föreskrivs i fråga om intresse- kapitel i fråga om intresseföretag företag skall även gälla företag ska även gälla företag som inte är som inte är ett dotterföretag eller ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster. kapitalet eller av samtliga röster.
12 kap. 9 a § TPF FPT Skadeförsäkringsbolag som Skadeförsäkringsbolag som
25 TP Senaste lydelse 2006:533. PT TP Senaste lydelse 1999:600. PT 33
meddelar försäkring enligt 2 kap. meddelar försäkring enligt 2 kap. 3 3 a § första stycket klass 14 a § första stycket klass 14 (kredit- (kreditförsäkring) skall göra en försäkring) eller motsvarande utjämningsavsättning för förlust- återförsäkring ska upprätta en täckning inom denna försäkrings- utjämningsreserv för förlustklass. Avsättningar till utjämnings- täckning inom denna försäkringsavsättningen skall göras till dess klass. Avsättningar till utjämden uppgår till ett belopp som ningsreserven ska göras till dess motsvarar 150 procent av den den uppgår till ett belopp som högsta årliga premieintäkten för motsvarar 150 procent av den egen räkning under de fem högsta årliga premieintäkten för föregående räkenskapsåren. egen räkning under de fem Avsättningarna skall för varje föregående räkenskapsåren. räkenskapsår motsvara 75 procent Avsättningarna ska för varje av det tekniska överskottet i räkenskapsår motsvara 75 procent kreditförsäkringsrörelsen. Avsätt- av det tekniska överskottet i ningarna får dock inte överstiga kreditförsäkringsrörelsen. Avsätttolv procent av premieintäkten för ningarna får dock inte överstiga egen räkning. Återföring av tolv procent av premieintäkten för utjämningsavsättningen får göras egen räkning. Återföring från bara för att täcka ett tekniskt utjämningsreserven får göras bara underskott i kreditförsäkrings- för att täcka ett tekniskt underskott rörelsen. i kreditförsäkringsrörelsen. Första stycket gäller inte bolag Första stycket behöver inte vilkas årliga premieinkomst av tillämpas av bolag vilkas årliga kreditförsäkring understiger fyra premieinkomst av kreditförsäkring procent av bolagets totala understiger fyra procent av premieinkomst och ett belopp bolagets totala premieinkomst och motsvarande 2 500 000 euro. ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.
19 kap. 1 § TPF FPT Finansinspektionen skall utöva Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att verksamheten i ett tillsyn över att verksamheten i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet försäkringsbolag bedrivs i enlighet med denna lag och andra med denna lag och andra författningar som reglerar författningar som reglerar försäkringsbolagets näringsverk- försäkringsbolagets näringsverksamhet. samhet. Inspektionen skall i sin Inspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta med tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsyns- motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning myndigheter och Europeiska som följer av Sveriges medlem- gemenskapernas kommission i den skap i Europeiska unionen. utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
TP Senaste lydelse 1999:600. PT 34
När ett försäkringsbolag har När ett försäkringsbolag har påbörjat sin verksamhet, skall påbörjat sin verksamhet, ska styrelsen och verkställande styrelsen och verkställande direktören genast underrätta direktören genast underrätta Finansinspektionen om det. Finansinspektionen om det.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008. 2. Ett försäkringsbolag som före den 10 december 2005 har beviljats koncession behöver inte tillämpa bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket före den 11 december 2008. 3. Ett försäkringsbolag som före den 10 december 2005 har beviljats koncession som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring behöver inte tillämpa det nya kravet på garantibelopp enligt 7 kap. 26 § andra stycket före den 11 december 2008.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
1 Härigenom föreskrivs TPF FPT i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 1, 4, 5, 8 och 12–14 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § samt 9 kap. 8 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 2 a och 5 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 2 2 § TPF FPT Denna lag gäller inte åter- Denna lag gäller inte för en försäkringsrörelse. Lagen gäller EES-försäkringsgivare som deltar inte heller för en EES-försäk- i koassuransverksamhet (samförringsgivare som deltar i koas- säkring) från ett utländskt suransverksamhet (samförsäkring) driftställe i annan egenskap än från ett utländskt driftställe i annan ledande försäkringsgivare, om egenskap än ledande försäk- verksamheten avser sådana stora ringsgivare, om verksamheten risker som anges i 2 a kap. 4 § avser sådana stora risker som tredje stycket försäkringsrörelseanges i 2 a kap. 4 § tredje stycket lagen (1982:713). försäkringsrörelselagen (1982:713). I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).
3 6 § TPF FPT Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen. Med återförsäkring U förstås i U denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.
1 TP Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring PT av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12.2005 s. 1, Celex 32005L0068). 2 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 3 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som 1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller 2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. Fjärde stycket gäller inte sådana Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av tecknas för egen räkning av egenföretagare. egenföretagare. Ersättning som betalas i form av Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till dock i detta företag höra till livförsäkring. livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
2 kap. 4 1 § TPF FPT En EES-försäkringsgivare som i En EES-försäkringsgivare som sitt hemland har tillstånd att driva inte är ett återförsäkringsföretag försäkringsrörelse får bedriva och som i sitt hemland har tillstånd verksamhet i Sverige att driva försäkringsrörelse , får bedriva verksamhet i Sverige 1. från en sekundäretablering här 1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspek- dessförinnan, om Finansinspektionen medger att verksamheten tionen beslutar att verksamheten får påbörjas, får påbörjas, 2. genom gränsöverskridande 2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga inspektionen från den behöriga
4 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 37
myndigheten i försäkringsgivarens myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en under- hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som rättelse med sådant innehåll som anges i 3 §. anges i 3 §. Utöver vad som anges i första Utöver det som anges i första stycket skall följande gälla stycket ska följande gälla för en beträffande en EES-försäkrings- EES-försäkringsgivare som givare som meddelar tjänste- meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet pensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäk- avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart ring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket. stycket eller 3 § tredje stycket.
3 kap. 5 2 § TPF FPT Finansinspektionen skall , i Finansinspektionen ska , i samarbete med den behöriga samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES- tillsyn över att en EESförsäkringsgivare eller ett försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras författningar som reglerar deras näringsverksamhet. näringsverksamhet. Finansinspektionen skall lämna Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndig- uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa heterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkrings- för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepen- givares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i sionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter. dessa myndigheter och Europeiska gemenskapernas kommission . Vad gäller EES-försäkrings- När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänste- givare som meddelar tjänstepensionsförsäkring och utländska pensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut skall tjänstepensionsinstitut ska
5 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 38
Finansinspektionen, om det Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i behöriga myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänste- försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hemland lämna pensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensions- arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser området samt om de bestämmelser om information som gäller här i om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett ningsberättigade på grund av ett sådant avtal. sådant avtal. Finansinspektionen skall , när Finansinspektionen ska , när försäkringsgivaren eller tjänste- försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket. anges i tredje stycket.
6 6 § TPF FPT Om en EES-försäkringsgivare Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäk- inspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om ringsgivaren att vidta rättelse. försäkringsgivaren inte följer Inspektionen ska underrätta den föreläggandet skall inspektionen behöriga myndigheten i försäkunderrätta den behöriga myndig- ringsgivarens hemland när den heten i försäkringsgivarens hem- förelägger om sådan rättelse. Om land . försäkringsgivaren inte följer föreläggandet , ska hemlandsmyndigheten också underrättas . Om rättelse ändå inte sker, får Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda Finansinspektionen förbjuda
6 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 39
försäkringsgivaren att fortsätta sin försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäk- gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras ringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. här i landet. Innan ett förbud meddelas skall Innan ett förbud meddelas , ska inspektionen underrätta den inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäk- behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. ringsgivarens hemland. I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser. Finansinspektionen får i Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen skall försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäk- har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren ringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssamman- inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna slutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspek- försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om tionen med samma verkan som om de har betalats till försäkrings- de har betalats till försäkringsgivaren. givaren. Om en EES-försäkringsgivare Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensions- som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana försäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, skall Finans- tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den inspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. försäkringsgivarens hemland. Om en EES-försäkringsgivare, Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tilllämpliga den i Sverige tilllämpliga arbetsrätten på tjänstepensions- arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen området, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och fortsätta sin marknadsföring och 40
att ingå nya avtal om att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsförsäkring som ska skall fullgöras här i landet. Innan fullgöras här i landet. Innan ett ett förbud meddelas skall förbud meddelas , ska inspektionen inspektionen underrätta den underrätta den behöriga behöriga myndigheten i myndigheten i försäkringsgivarens försäkringsgivarens hemland. hemland. Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Det som sägs i femte–sjunde Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- styckena om EES-försäkringsgivare skall tillämpas på motsvar- givare ska tillämpas på motsvarande sätt beträffande utländska ande sätt för utländska tjänstetjänstepensionsinstitut. pensionsinstitut.
4 kap. 2 a § En försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.
5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser när det gäller koncession för återförsäkring.
5 kap. 7 1 § TPF FPT En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för direkt land ska som säkerhet för försäkringsrörelse i Sverige försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- bank eller ett kreditmarknadsföretag på det sätt och under nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen skall bestämmer. Depositionen ska bestå av sådana värdehandlingar bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet. godtagit som säkerhet. Innan koncession söks i Sverige Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera ska försäkringsgivaren deponera
7 TP Senaste lydelse 2004:436. PT 41
värdehandlingar till ett värde som värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det pris- motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspek- lämnades in till Finansinspektionen. tionen.
4 § Tillgångar som en försäk- Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har ringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1–3 §§ får deponerat enligt 1–3 §§ får användas endast för betalning av användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig grundade skulder som hänför sig till försäkringsgivarens direkta till försäkringsgivarens försäkförsäkringsrörelse i Sverige. ringsrörelse i Sverige.
8 5 § TPF FPT En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta land ska för sin försäkringsrörelse försäkringsrörelse i Sverige i Sverige redovisa försäkringsredovisa försäkringstekniska tekniska avsättningar och avsättningar. En försäkrings- utjämningsreserv för förlusttäckgivares försäkringstekniska ning enligt 12 kap. 9 a § avsättningar skall motsvara de försäkringsrörelselagen belopp som behövs för att (1982:713) . En försäkringsgivares försäkringsgivaren vid varje försäkringstekniska avsättningar tidpunkt skall kunna uppfylla alla ska motsvara de belopp som åtaganden som skäligen kan behövs för att försäkringsgivaren förväntas uppkomma på grund av vid varje tidpunkt ska kunna ingångna försäkringsavtal. De uppfylla alla åtaganden som försäkringstekniska avsättningarna skäligen kan förväntas uppkomma skall motsvara försäkringsgivarens på grund av ingångna ansvarighet för försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för 1. försäkringsfall, förvaltnings- 1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skade- löpande försäkringar i skadeförsäkringsrörelse (ej intjänade försäkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning), (livförsäkringsavsättning), 2. inträffade oreglerade försäk- 2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen ringsfall, kostnader för regleringen
8 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 42
av dessa samt återbäring som av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador), betalats ut (oreglerade skador), 3. sådan återbäring som är 3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2, som inte omfattas av 1 eller 2, 4. sådan återbäring inom 4. sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), för (villkorad återbäring), och 5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf, och 6. fondförsäkringar som 5. fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade bär placer- ersättningsberättigade bär placeringsrisken för (fondförsäkrings- ingsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken). bär placeringsrisken). Ansvarar flera försäkringsgivare Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall solidariskt för en försäkring, ska endast den del av försäkringen endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan som enligt avtal mellan försäkringsgivarna belöper på en försäkringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den vid beräkningen av den försäkringsgivarens försäkrings- försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar. tekniska avsättningar. Avsättning för oreglerade skador Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje ska beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en användas om de leder till en tillräcklig avsättning med tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art. beaktande av skadornas art. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om meddela föreskrifter om de de försäkringstekniska avsätt- försäkringstekniska avsättningningars innehåll och beräkning. arnas innehåll och beräkning. 43
Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.
9 8 § TPF FPT De försäkringstekniska avsätt- De försäkringstekniska avsättningarna skall täckas med ningarna och utjämningsreserven tillgångar på det sätt som gäller för för kreditförsäkring enligt 5 § ska skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § täckas med tillgångar på det sätt första, tredje och fjärde styckena, som gäller för skuldtäckning enligt 9 a–10 c, 10 e, 10 f samt 13 §§ 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde försäkringsrörelselagen styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f, och (1982:713) eller enligt föreskrifter 13 §§ samma lag eller enligt som meddelats med stöd av någon föreskrifter som meddelats med av dessa bestämmelser. Dock skall stöd av någon av dessa skuldtäckning endast omfatta bestämmelser. direkt försäkringsrörelse. När de försäkringstekniska När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, får avsättningarna ska täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att in under förutsättning att depositionen dels består av depositionen dels består av värdehandlingar som får användas värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen. första stycket fjärde meningen. De tillgångar som används för De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i skuldtäckning ska finnas i Sverige. Sverige.
10 12 § TPF FPT En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall , utöver de tillgångar land ska , utöver de tillgångar som som motsvarar de försäkrings- innehas för skuldtäckning enligt tekniska avsättningarna enligt 5 §, 8 §, vid varje tidpunkt ha en vid varje tidpunkt ha en tillräcklig tillräcklig kapitalbas. Kapitalkapitalbas. Kapitalbasens storlek basens storlek ska fastställas på skall fastställas på grundval av den grundval av den försäkringsrörelse direkta försäkringsrörelse som som försäkringsgivaren bedriver i försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen ska när Sverige. Kapitalbasen skall när verksamheten bedrivs minst uppgå verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp
9 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 10 TP Senaste lydelse 2004:436. PT 44
understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ ska beaktas vid bedömning 1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- av om kravet på garantibelopp är ning av om kravet på garanti- uppfyllt, dock högst till ett belopp belopp är uppfyllt, dock högst till som motsvarar hälften av det ett belopp som motsvarar hälften minsta beloppet för garantiav det minsta beloppet för beloppet. garantibeloppet. De poster som ingår i kapital- De poster som ingår i kapitalbasen skall till ett belopp som basen ska till ett belopp som minst minst motsvarar solvens- motsvarar solvensmarginalen marginalen finnas i ett land som finnas i ett land som omfattas av omfattas av avtalet om Europeiska avtalet om Europeiska ekonomiska ekonomiska samarbetsområdet. samarbetsområdet. Dessa poster Dessa poster skall till ett belopp ska till ett belopp som minst som minst motsvarar en tredjedel motsvarar en tredjedel av av solvensmarginalen finnas i solvensmarginalen finnas i Sverige. Sverige. Bestämmelserna om att Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall får Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från besluta om undantag från bestämmelserna om beräkning av bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalise- solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§. ring av tillgångar finns i 16–18 §§.
11 13 § TPF FPT Kapitalbasen för skadeförsäk- Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som ring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring (1982:713). För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt och återförsäkring beräknas 7 kap. 25 § i den lagen. För skade- solvensmarginalen enligt 7 kap. försäkring beräknas garanti- 25 § i den lagen. För direkt beloppet till hälften av det belopp skadeförsäkring beräknas garantisom krävs enligt 7 kap. 27 § beloppet till hälften av det belopp samma lag. som krävs enligt 7 kap. 27 § samma lag.
12 14 § TPF FPT Kapitalbasen för livförsäkring Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som framgår får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 § av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 § fjärde stycket försäkringsrörelse- fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713). För livför- lagen (1982:713). För direkt
11 TP Senaste lydelse 2006:538. PT 12 TP Senaste lydelse 2006:538. PT 45
säkring beräknas solvens- livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § marginalen enligt 7 kap. 23 § samma lag. Garantibeloppet för samma lag. Garantibeloppet för livförsäkring skall motsvara livförsäkring och återförsäkring hälften av det belopp som krävs av skadeförsäkring ska motsvara enligt 7 kap. 26 § försäkrings- hälften av det belopp som krävs rörelselagen. En tredjedel av enligt 7 kap. 26 § försäkringssolvensmarginalen eller av garan- rörelselagen. En tredjedel av tibeloppet, om det är större, skall solvensmarginalen eller av garanmotsvaras av poster som anges i tibeloppet, om det är större, ska 7 kap. 22 § första stycket 1–3 motsvaras av poster som anges i samma lag. 7 kap. 22 § första stycket 1–3 samma lag.
6 kap. 13 1 § TPF FPT Finansinspektionen skall ha Finansinspektionen ska ha tillsyn över den verksamhet som tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen bedriver i Sverige. Inspektionen skall utöva tillsyn över att ska utöva tillsyn över att verksamheten bedrivs i enlighet verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och andra med denna lag och andra författningar som reglerar författningar som reglerar försäkringsgivarens näringsverk- försäkringsgivarens näringsverksamhet. Inspektionen skall ha ett samhet. Inspektionen ska ha ett nära samarbete med andra länders nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter. behöriga myndigheter och Europeiska gemenskapernas kommission.
7 kap. 14 7 § TPF FPT Finansinspektionen skall anta ett Finansinspektionen ska anta ett anbud om övertagande av anbud om övertagande av försäkringsbestånd om försäkringsbestånd om 1. den övertagande försäkrings- 1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som givaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, krävs sedan överlåtelsen beaktats varvid hänsyn tagits till sådant och hänsyn tagits till sådant undantag som kan ha medgivits i undantag som kan ha beslutats i enlighet med 5 kap. 16 §, och enlighet med 5 kap. 16 §, och 2. behörig myndighet i det land 2. behörig myndighet i det land där åtagandet skall fullgöras, där åtagandet ska fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. inte har yttrat sig. Saknar den övertagande Saknar den övertagande
13 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 14 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 46
försäkringsgivaren koncession att försäkringsgivaren koncession att driva verksamhet i Sverige, skall driva verksamhet i Sverige, ska kapitalbasen intygas av behörig kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES- behöriga myndigheten i det EESland som övervakar försäk- land som övervakar försäkringsgivarens soliditet. ringsgivarens soliditet. Finansinspektionens beslut att Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras anta ett anbud ska kungöras enligt enligt 10 kap. 1 § 10. När ett 10 kap. 1 § 10. När ett sådant sådant beslut kungörs, övergår beslut kungörs, övergår ansvaret ansvaret för det överlåtna för det överlåtna försäkringsförsäkringsbeståndet på den beståndet på den övertagande övertagande försäkringsgivaren. försäkringsgivaren. Genom denna Genom denna försäkringsgivares försäkringsgivares försorg ska försorg skall samtliga försäk- samtliga försäkringstagare och de ringstagare och de personer som personer som förvärvat rätt på förvärvat rätt på grund av en grund av en försäkring underrättas försäkring underrättas om om överlåtelsen och de eventuella överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den ändringar i villkoren som den medför. Finansinspektionen medför. Finansinspektionen beslutar på vilket sätt bestämmer på vilket sätt underrättelsen ska lämnas. underrättelsen skall lämnas. Om det i ett bestånd av direkt Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår försäkring som överlåtits ingår åtaganden som skall fullgöras i ett åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land skall Finans- annat EES-land , ska Finansinspektionen offentliggöra den inspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda motsvarande sätt i det berörda landet, få r inspektionen underlåta landet, behöver inspektionen inte att offentliggöra beslutet där. offentliggöra beslutet där.
9 kap. 8 § Sedan Finansinspektionen Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan enligt 5 §, ska inspektionen utan dröjsmål kungöra beslutet enligt dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret för det kungörs övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- den övertagande försäkringsgivaren. De försäkringstagare och givaren. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av livräntetagare som berörs av överlåtelsen skall underrättas om överlåtelsen ska underrättas om 47
den enligt 15 kap. 6 § försäkrings- den enligt 15 kap. 6 § försäkringsrörelselagen (1982:713). rörelselagen (1982:713). Om det i ett bestånd av direkt Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller risker som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, skall Finans- annat EES-land, ska Finansinspektionen offentliggöra den inspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet beslutade överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta landet, behöver inspektionen inte att offentliggöra beslutet där. offentliggöra beslutet där.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008. 2. En försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande driver återförsäkringsrörelse som omfattas av lagen, får fortsätta att driva verksamheten till och med den 1 oktober 2008 eller, om ansökan om koncession inkommit till Finansinspektionen senast vid den tidpunkten, till dess ansökan har prövats slutligt.
3 Ärendet och dess beredning
Den 16 november 2005 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG, återförsäkringsdirektivet . Direktivet innebär i huvudsak att försäkringsbolag som bara meddelar återförsäkring (återförsäkringsbolag) ska omfattas av samma rörelseregler som direktförsäkringsföretag. I direktivet görs också vissa ändringar i EG-direktiven som omfattar försäkringsföretag som meddelar direkt skadeförsäkring respektive livförsäkring och i försäkringsgruppdirektivet. sdirektivet, som ska vara genomfört senast den 10 december 2007, finns som bilaga 1 . En promemoria om direktivets genomförande, ( återförsäkringspromemorian ), har upprättats i Finansdepartementet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi2006/7258). Förslagen i återförsäkringspromemorian baseras i vissa delar på de förslag som har lämnats i en av Finansdepartementet remitterad promemoria, Ett reformerat solvenssystem för försäkringsbolag ( solvenspromemorian , Fi2006/4208). EG-kommissionen har emellertid nyligen genomfört en översyn av den gemenskapsrättsliga solvensregleringen för både skade- och livförsäkring inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet och ett direktivförslag i saken beslutades den 10 juli i år. En fullständig – EG-harmoniserad – solvensreglering beräknas kunna träda i kraft 2012. Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas kritik mot centrala delar i solvenspromemorian har valts att inte gå vidare med en reformering av solvenssystemet för försäkringsbolag i linje med solvenspromemorians förslag, utan i stället avvakta den kommande EG-harmoniseringen på området. För arbetet med återförsäkringsdirektivets genomförande innebar detta val att återförsäkringspromemorians förslag har måst revideras i de delar som rör skuldtäcknings- och solvensbestämmelserna. I promemorian , en komplettering ( kompletteringspromemorian ) behandlas dessa frågor tillsammans med vissa fristående delar i solvenspromemorian som fortsatt är aktuella för genomförande. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4 . Promemorian har behandlats vid ett remissmöte den 5 juni 2007. De till mötet inbjudna myndigheterna och organisationerna har också beretts tillfälle att lämna skriftliga synpunkter. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 5 . Protokollet från remissmötet och de skriftiga remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.
4 Bakgrund
4.1 och nuvarande EG-reglering
ger direktförsäkringsföretagen en möjlighet att öka sin teckningskapacitet och även tillfälle att minska kapitalkostnaderna. Dessutom spelar försäkringsformen en avgörande roll för att säkra den finansiella stabiliteten i företagen. underlättar således en större riskspridning på internationell nivå och fyller därmed en viktig funktion för direktförsäkringsföretagen. Regleringen av försäkringsrörelse inom gemenskapen vilar på EG:s försäkringsdirektiv, som kan delas in i liv- och skadeförsäkringsdirektiv, samt övriga direktiv om försäkringsverksamhet. Liv- och skadeförsäkringsdirektiven delas i sin tur in i tre olika ”generationer”. Förstnämnd kategori har dock för några år sedan konsoliderats i ett enda livförsäkringsdirektiv. Syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna inre marknad bygger på fyra grundläggande principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn, minimiharmonisering av regler för försäkringsverksamhet samt ömsesidigt erkännande av de enskilda ländernas regler för sådan verksamhet. Den tidigare gemenskapsrättsliga regleringen av försäkringsrörelse är tillämplig på hela den verksamhet som drivs av ett försäkringsföretag, såväl direkt försäkring som återförsäkring. Den rörelse som drivs av specialiserade återförsäkringsföretag – dvs. företag som bara ägnar sig åt återförsäkring – omfattas emellertid inte av denna reglering.
4.2 sdirektivet
Genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession, avlägsnades de begränsningar för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som är kopplade till återförsäkringsgivarens nationalitet och bosättningsort. Direktivet omfattar dock inte reglering av återförsäkringsrörelse på nationell nivå. Avsaknaden av en sådan rörelsereglering har resulterat i betydande nationella skillnader i fråga om nivån på regler och tillsyn över återförsäkringsföretagen inom gemenskapen, vilket i sin tur utgör hinder för utövandet av gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet på den inre marknaden. I EG-kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster (FSAP) från 1999 tas återförsäkring upp som en sektor, inom vilken det krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att den inre marknaden för dessa tjänster ska kunna fullbordas. För att komma tillrätta med dessa problem antogs återförsäkringsdirektivet den 16 november 2005. Direktivet ska vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 10 december 2007. 50
Direktivet innebär att det tillskapas en rörelsereglering inom EU även för återförsäkring. Denna reglering motsvarar i stor utsträckning regleringen av direkt försäkring. Särskilt bör dock följande nämnas. I samband med genomförandet av EG:s tjänstepensionsdirektiv (2003/41/EG) har aktsamhetsprincipen införts i svensk rätt. Enligt den principen kan ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan varje sådant beslut måste grunda sig på vilka effekter som detta förväntas få för rörelsen i sin helhet. Aktsamhetsprincipen är därmed nära sammanbunden med principerna om diversifiering, matchning mellan tillgångar och skulder och en tillfredsställande betalningsberedskap, dvs. principer i gällande försäkringsrörelsereglering. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet så betonas där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet (tillfredsställande betalningsberedskap) när det gäller de tekniska avsättningarna. Genom att det i återförsäkringsdirektivet görs ändringar i första och 1 tredje skadeförsäkringsdirektiven PF FP samt i det konsoliderade livförsäk- 2 ringsdirektivet PF anpassas också det befintliga regelverket för direkt FP försäkring till den nya tillsynsordningen för återförsäkringsföretag. På detta sätt säkerställs en i vissa delar moderniserad reglering för hela försäkringssektorn. Ändringarna innebär även att de bestämmelser som rör solvensmarginalen för återförsäkring kan tillämpas på direktförsäkringsföretags återförsäkringsverksamhet, om denna utgör en volymmässigt betydande del av den samlade verksamheten i ett företag. Vissa ändringar görs också i direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (98/78/EG).
4.3 Regleringen av återförsäkringsverksamhet i Sverige
För svenska återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL). savtal ingås mellan jämbördiga parter i kommersiella avtalsförhållanden och det kan därför i och för sig anses saknas skäl att särskilt skydda företag som avger eller sådana som mottar återförsäkring. Insikten om de allvarliga konsekvenser som kan bli följden för ett direktförsäkringsbolag och dess kunder av att ett återförsäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden, har emellertid lett till ståndpunkten att det är lämpligt att låta även återförsäkringsbolag omfattas av flertalet rörelseregler. Försäkringsbolag som uteslutande driver återförsäkringsrörelse är dock i princip
1 TP Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra PT författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3, Celex 31973L0239) och rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1, Celex 31992L0049). 2 TP Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om PT livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1, Celex 32002L0083).
undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och placeringar (7 kap. 9 § FRL). Sådana försäkringsbolag behöver inte heller upprätta riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan bolagets intressenter (7 kap. 30 § FRL). Vidare finns det i försäkringsrörelselagen en bestämmelse som föreskriver att undantag från den lagen får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, om Finansinspektionen efter prövning anser att det är skäligt (1 kap. 10 §). Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller inte för återförsäkringsrörelse (se 1 kap. 2 §). Huvudmotivet till detta undantag är att de försäkringsgivare som är avtalsparter i återförsäkringsförhållanden som regel inte behöver samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett direktförsäkringsförhållande. När det gäller utländska försäkringsgivares återförsäkringsrörelse i Sverige har det därför ansetts vara tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland övervakar försäkringsgivarens riskteckningskapacitet.
4.4 Något om pågående förändringsarbete på försäkringsområdet
Försäkringsföretagsutredningen överlämnade i september 2004 betänkandet Genomförande av tjänstepensionsdirektivet (SOU 2004:101). Genom detta betänkande fullföljdes det ena av utredningens två uppdrag, att lämna förslag på hur tjänstepensionsdirektivet borde genomföras i svensk lagstiftning. Direktivet har sedan genomförts i svensk lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2006 (se prop. 2004/05:165). Försäkringsföretagsutredningens återstående uppdrag avsåg den associationsrättsliga regleringen. Uppdraget slutredovisades i maj 2006 genom betänkandet Ny associationsrätt för försäkringsföretag (SOU 2006:55). Utredningen föreslår en genomgripande förändring av nu gällande bestämmelser med inriktning på att skapa en modern och tydlig associationsrättslig reglering av försäkringsverksamhet, såväl med avseende på verksamhet i försäkringsbolag som i understödsföreningar. Föreslagen lagstiftning syftar till att stärka försäkringstagarnas ställning, främja en aktiv ägarstyrning samt underlätta kapitalförsörjningen i ömsesidigt bedrivna livförsäkringsföretag. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Som nämnts har EG-kommissionen nyligen genomfört en översyn av den gemenskapsrättsliga solvensregleringen för både skade- och livförsäkring inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet. Det övergripande syftet med det direktivförslag som lämnades den 10 juli i år är att harmonisera solvensreglerna för försäkringsföretag inom EU – så att samma konkurrensmöjligheter skapas för försäkringsföretag i olika länder – samtidigt som regleringen moderniseras så att försäkringsföretagen bättre förmår att hantera finansiella risker i framtiden. En fullständig, EG-harmoniserad, solvensreglering beräknas kunna träda i kraft 2012. Det s.k. konglomeratdirektivet (2002/87/EG) har nyligen genomförts i svensk rätt (se prop. 2005/06:45). I en lag om särskild tillsyn över 52
finansiella konglomerat ställs kapital- och rapporteringskrav för sådana företagsgrupper som innehåller företag som driver verksamhet inom både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn.
5 Allmänna utgångspunkter för genomförandet av återförsäkringsdirektivet
Regeringens bedömning: Regelverket för försäkringsföretag ska inte ändras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att genomföra återförsäkringsdirektivet. En mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för återförsäkringsbolag bör dock eftersträvas.
spromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian tas dock inte ställning för en mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för försäkringsbolag. Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Skälen för regeringens bedömning: sdirektivet innebär att försäkringsföretag som i första ledet eller i senare led återförsäkrar försäkringar som meddelas direkt till slutkunder, i huvudsak ska omfattas av samma rörelseregler som gäller för försäkringsföretag som driver direkt försäkringsverksamhet. Genom återförsäkringsdirektivet ändras även det befintliga regelverket för direkt försäkring, bl.a. till den nya tillsynsordningen för återförsäkringsföretag. På detta sätt säkerställs en i vissa delar moderniserad reglering för hela försäkringssektorn. För svenska återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713). Försäkringsbolag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet är dock bl.a. i princip undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och tillgångsplaceringar. Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller däremot inte för återförsäkringsverksamhet. För dessa försäkringsgivares återförsäkringsrörelse i Sverige har det ansetts tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland övervakar försäkringsgivarens riskteckningskapacitet. Mot bakgrund av att svenska återförsäkringsbolag till stora delar redan omfattas av EG-anpassade försäkringsrörelseregler och att lagstiftningen på området inom en nära framtid kommer att genomgå en genomgripande modernisering, bör förslagen på genomförandeåtgärder inriktas på de ändringar som är nödvändiga för att genomföra återförsäkringsdirektivet. Det är även av vikt att regleringen av återförsäkringsverksamhet nära ansluter till den nivå på kraven som ställs i direktivet, i syfte att inte hämma konkurrenssituationen för de svenska återförsäkringsbolagen gentemot deras utländska konkurrenter. sdirektivet ska i viss utsträckning tillämpas på återförsäkringsföretag från tredje land och på sådana företag från ett annat EES-land som bedriver verksamhet i Sverige. Det generella undantaget från återförsäkringsrörelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige måste därför tas bort. Slutligen får det anses lämpligt att eftersträva en mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för återförsäkringsbolag. Även om aktsamhetsprincipen 54
inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet, betonas nämligen där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet när det gäller placering av skuldtäckningstillgångarna.
6 Överväganden och förslag
6.1 Tillämpningsområde och definitioner
Regeringens förslag: Möjligheten att medge undantag från försäkringsrörelselagen i fråga om mottagna återförsäkringar tas bort. Detsamma ska gälla motsvarande möjlighet till undantag för ömsesidiga bolag som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser. Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse. Definitioner av begreppen återförsäkring och återförsäkringsbolag tas in i försäkringsrörelselagen. Begreppet försäkringsbolag ska även i fortsättningen omfatta bolag som bildats enligt försäkringsrörelselagen och som meddelar direkt försäkring och/eller återförsäkring. En definition av återförsäkring tas även in i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Regeringens bedömning: De ändringar som görs i livförsäkringsdirektivet bör införas för understödsföreningar i samband med övriga anpassningar av lagen om understödsföreningar till EG:s livförsäkringsdirektiv. Frånsett att det i enskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen klargörs vilka bestämmelser som bara ska gälla för återförsäkringsrörelse kräver återförsäkringsdirektivets undantagsregler i övrigt inga särskilda lagstiftningsåtgärder.
spromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna har inte någon erinran mot förslagen och bedömningarna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
sdirektivets räckvidd
Enligt artikel 1.1 i återförsäkringsdirektivet fastställs genom direktivet regler för rätten att starta och driva självständig återförsäkringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade i en medlemsstat eller som önskar etablera sig där. Enligt artikel 1.2 ska återförsäkringsdirektivet inte tillämpas på följande: a) Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG (första skadeförsäkringsdirektivet) eller 2002/83/EG (det konsoliderade livförsäkringsdirektivet). 56
b) Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 och 3 i direktiv 73/239/EEG (dvs. de verksamheter och organ som redan är undantagna från skadeförsäkringsdirektiven). c) Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i direktiv 2002/83/EG (dvs. de verksamheter och organ som redan är undantagna från livförsäkringsdirektiven). d) Sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder. Som nämnts omfattar återförsäkringsdirektivet endast återförsäkringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver sådan verksamhet. Eftersom begreppet försäkringsrörelse enligt 1 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) redan omfattar rörelse som bara avser återförsäkring, behöver lagens tillämpningsområde inte ändras med anledning av återförsäkringsdirektivet. Direktivet innehåller dessutom i stora delar samma regler som skade- och livförsäkringsdirektiven och försäkringsrörelselagen har tidigare anpassats till dessa. Av artikel 1.2 framgår att återförsäkringsdirektivet inte ska tillämpas på direktförsäkringsföretag som är auktoriserade enligt det första skadeförsäkringsdirektivet eller det konsoliderade livförsäkringsdirektivet, även om dessa bolag också bedriver återförsäkringsverksamhet. Det finns i dag en dispensmöjlighet när det gäller mottagna återförsäkringar. Undantag från försäkringsrörelselagen får medges i fråga om sådana försäkringar, om det är skäligt (1 kap. 10 § första stycket FRL). Dispensen har tidigare ansetts möjlig att behålla eftersom EG-direktiven inte har omfattat specialiserade återförsäkringsföretag (prop. 1992/93:257 s. 185). Rena återförsäkringsbolag har kunnat medges dispens, men även ett bolag som driver både direktförsäkringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet har kunnat medges undantag från att tillämpa lagens bestämmelser på återförsäkringsverksamheten. Båda dessa kategorier av bolag kommer i framtiden att behöva följa ett regelverk som till stor del bygger på EG-rätt. Utrymmet för en praktisk tillämpning av bestämmelsen kommer därmed att drastiskt minska. Frågan kan dock ställas om det inte bör vara möjligt, med avseende på mottagen återförsäkring, att även i fortsättningen medge undantag från sådana bestämmelser som är nationella i den bemärkelsen att de inte har sin grund i något EG-direktiv. Med hänsyn till syftet med återförsäkringsdirektivet är det emellertid tveksamt att här föreslå en sådan dispensmöjlighet. Direktivets bärande tanke är att återförsäkring är en viktig finansiell verksamhet och att denna verksamhet i regel bör omfattas av samma regler som direktförsäkring (se skäl 4 och 9 till direktivet). Dessutom är det redan i dag, enligt Finansinspektionen , inte särskilt vanligt förekommande att dispensmöjligheten utnyttjas. Mot den bakgrunden och med hänsyn till intresset av att undvika dispensförfaranden bör därför möjligheten till dispens för mottagen återförsäkring tas bort. Det kan också framhållas att övriga 57
dispensgrunder i försäkringsrörelselagen, t.ex. för mindre ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, är möjliga att tillämpa även om bolaget meddelar återförsäkring (se även avsnitt 6.3.14 om möjlighet till undantag från regler om förhöjt garantibelopp). Ömsesidiga bolag, som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser (s.k. fronting), kan enligt gällande regler också helt eller delvis medges undantag från försäkringsrörelselagen (1 kap. 10 § tredje stycket 3). Bestämmelsen avser visserligen inte återförsäkringsbolag utan endast avgivande av direkt tecknade avtal (prop. 1992/93:257 s. 185). Av samma skäl som beträffande mottagna återförsäkringar bör denna dispensgrund ändå utmönstras. Det bör dock framhållas att bestämmelsen är förenlig med EG-direktiven (se artikel 3.2 i direktiv 73/239/EEG och artikel 1 i återförsäkringsdirektivet). Understödsföreningar omfattas av lagen (1972:262) om understödsföreningar och driver i och för sig försäkringsrörelse i försäkringsdirektivens mening. Eftersom deras verksamhet avser inbördes bistånd kan de inte driva återförsäkringsrörelse. Några ändringar i lagen om understödsföreningar är därför inte nödvändiga med anledning av reglerna för återförsäkringsföretag. Genom återförsäkringsdirektivet görs emellertid även vissa ändringar i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet. Sådana ändringar berör understödsföreningar. Dessa ändringar bör dock göras för understödsföreningar först i samband med anpassningen av lagen om understödsföreningar till övriga regler i livförsäkringsdirektivet. Dessa ändringar kommer som nämnts att göras i samband med beredningen av Försäkringsföretagsutredningens förslag och understödsföreningar behandlas därför inte vidare i denna lagrådsremiss. Undantagna från återförsäkringsdirektivet är vissa fall där staten går in som återförsäkringsgivare (jfr skäl 13 till direktivet). Försäkringsrörelse som drivs enligt andra författningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten är dock redan i dag undantagen från försäkringsrörelselagen (se 1 kap. 2 §). Om staten genom en myndighet eller annat statligt organ driver återförsäkringsrörelse, får det förutsättas att verksamheten har stöd i lag eller annan författning. Någon ny undantagsbestämmelse i detta avseende är därför inte nödvändig. Övriga undantagsregler i direktivet är främst avsedda att klargöra att direktivets särregler om återförsäkring inte ska tillämpas på försäkringsrörelse som omfattas av direktförsäkringsdirektiven eller som kan undantas från dessa direktiv. Detta hindrar dock inte att direktförsäkringsföretag och återförsäkringsföretag regleras av samma lag. Direktivets särregler för återförsäkringsrörelse bör i stället klargöras i enskilda bestämmelser som begränsas till sådana företag. I övrigt fordrar återförsäkringsdirektivets undantagsregler inga särskilda lagstiftningsåtgärder. Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (LUFT) gäller i dag inte för återförsäkringsrörelse. sdirektivet ska dock tillämpas om försäkringsgivare från tredje land har huvudkontor eller sekundäretablering inom gemenskapen. Dessutom ska samma regler om hemlandstillsyn m.m., som gäller för direktförsäkringsverksamhet, tillämpas när ett återförsäkringsföretag från ett annat EES-land bedriver 58
verksamhet genom gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering i Sverige. Undantaget för återförsäkringsrörelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige måste därför tas bort. Vilka ändringar som i övrigt bör göras i den lagen med anledning av nya regler i försäkringsrörelselagen behandlas i avsnitt 6.11.
Definitionerna
I återförsäkringsdirektivet tillämpas enligt artikel 2.1 följande definitioner: a) återförsäkring: den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag; i fallet med försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd’s, av ett annat försäkringseller återförsäkringsföretag än Lloyd’s. b) captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett ickefinansiellt företag, vars syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i. c) återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 3. d) filial: en agentur eller en filial till ett försäkringsföretag. e) etableringsställe: ett återförsäkringsföretags huvudkontor eller filial med beaktande av led d. f) hemmedlemsstat: den medlemsstat där återförsäkringsföretagets huvudkontor är beläget. g) filialstat: den medlemsstat där en filial till ett återförsäkringsföretag är belägen. h) värdmedlemsstat: den medlemsstat där ett återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. i) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag. j) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget. k) moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. l) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. m) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över återförsäkringsföretag. 59
n) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom i) ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller ii) kontroll, i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag. o) finansiellt företag: någon av följande enheter: i) ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksamhet enligt definitionen i artikel 1.5 och artikel 1.23 i direktiv 2000/12/EG, ii) ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/78/EG, iii) ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG, iv) ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG. p) specialföretag: ett företag som kan vara ett aktiebolag men som inte är ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som övertar risker från försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan finansieringsmekanism är underordnade ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter. q) finansiell återförsäkring: en återförsäkring under vilken den uttryckliga maximala potentiella förlusten, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom både överföring av en betydande teckningsrisk och tidsrisk, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, kombinerat med åtminstone ett av följande två villkor: i) uttrycklig och påtaglig hänsyn tagen till pengars tidsvärde, ii) avtalsbestämmelser för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen. Enligt artikel 2.2 ska vid tillämpningen av artikel 2.1 a ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, där lagstiftningen i institutets hemmedlemsstat tillåter ett sådant tillhandahållande, också betraktas som en verksamhet som omfattas av detta direktiv. Vid tillämpningen av artikel 2.1 d ska varje stadigvarande närvaro av ett återförsäkringsföretag inom en medlemsstats territorium betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur. Vid tillämpningen av artikel 2.1 j samt i samband med artiklarna 12 och 19–23 och på andra nivåer av ägande som avses i artiklarna 19–23 ska sådana rösträtter som avses i artikel 92 i direktiv 2001/34/EG beaktas. 60
Vid tillämpningen av artikel 2.1 l ska varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är moderföretaget till dessa företag. Vid tillämpningen av artikel 2.1 n – ska varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det moderföretag som står över dessa företag, – ska som nära förbindelse även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person. Enligt artikel 2.3 ska hänvisningar i återförsäkringsdirektivet till euro tillämpas på följande sätt. Värdet i den nationella valutan fr.o.m. den 31 december varje år ska vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående oktober månad för vilken dag värden för euro finns noterade i samtliga berörda valutor inom gemenskapen. Enligt artikel 60.1 i återförsäkringsdirektivet ska en definition av återförsäkringsföretag läggas till i artikel 1.1 i direktiv 2002/83/EG (livförsäkringsdirektivet) . Definitionen utgör en hänvisning till återförsäkringsdirektivets definition av detsamma. Begreppet försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen omfattar, utöver bolag som driver direkt försäkringsverksamhet, även bolag som uteslutande driver återförsäkringsverksamhet i direktivets mening (återförsäkringsföretag). Begreppet försäkringsbolag bör för enkelhetens skull behålla sin betydelse. Som vi återkommer till i det följande innehåller direktivet vissa särregler för återförsäkringsföretag. Man bör därför införa en definition av återförsäkringsföretag som motsvarar direktivet. Eftersom försäkringsrörelselagen tillämpas endast på företagsformen bolag, bör begreppet återförsäkringsbolag användas. Definitionen av återförsäkringsbolag bygger i sin tur på en definition av vad som avses med återförsäkring. Även denna definition bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta är också värdefullt eftersom begreppet återförsäkring förekommer i försäkringsrörelselagen sedan tidigare. Som synonym till återförsäkring används i 1 kap. 3 § andra stycket FRL begreppet indirekt försäkring. När det införs en definition av återförsäkring finns det inte anledning att behålla begreppet indirekt försäkring, eftersom de båda begreppen har samma innebörd. Vilka särregler som är nödvändiga att införa för återförsäkring, oavsett om verksamheten bedrivs i ett återförsäkringsbolag eller i ett försäkringsbolag som också meddelar direkt försäkring, behandlas i det följande. Direktivet innehåller ytterligare ett antal definitioner. Vad som avses med filial och etableringsställe i artikel 2.1 d och e motsvaras av 2 a kap. 1 § första stycket FRL och 1 kap. 8–10 §§ LUFT. Definitionerna av hemmedlemsstat, filialstat och värdmedlemsstat (artikel 2.1 f–h) finns emellertid inte sedan tidigare i svensk försäkringslagstiftning. Så har dock varit fallet under en längre tid, trots att motsvarande definitioner finns i direktförsäkringsdirektiven. Det finns därför inte skäl att nu – när försäkringsrörelselagen inom kort kommer att genomgå en omfattande omarbetning – införa dessa definitioner på grund av återförsäkringsdirektivet. När det gäller definitionerna av kontroll, moderföretag och dotterföretag täcks dessa in av innehållet i 1 kap. 9 § 61
FRL, som reglerar förhållandet mellan moderföretag och dotterföretag med avseende på försäkringsbolag. De bestämmelserna gäller också för återförsäkringsbolag. Övriga definitioner kommenteras närmare i anslutning till de bestämmelser där de har betydelse för genomförandet av återförsäkringsdirektivet.
6.2 Tillstånd för återförsäkringsföretag
Regeringens förslag: Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet. En definition av behörig myndighet tas in i försäkringsrörelselagen. Med sådan myndighet ska avses Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvudkontor inom EES. Regeringens bedömning: Direktivets regler om att samråd ska ske med en tillsynsmyndighet i ett annat EES-land – innan tillstånd att driva försäkringsrörelse beviljas för ett bolag som har ett moderföretag som är försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag i det andra landet – har tillgodosetts genom ändringar i försäkringsrörelselagen i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat. I övrigt tillgodoser bl.a. försäkringsrörelselagen återförsäkringsdirektivets regler om inledande av återförsäkringsverksamhet och auktorisation av återförsäkringsföretag.
spromemorians förslag och bedömning: I promemorian föreslås att återförsäkringsbolag inte får driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det. Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund hävdar att den verksamhet som bedrivs av ett återförsäkringsbolag ska vara begränsad till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet – en avgränsning som framgår direkt av återförsäkringsdirektivet. Försäkringsförbundet påtalar vidare att återförsäkringsdirektivet – i motsats till direktförsäkringsdirektiven – inte innehåller något krav på underrättelseförfarande för etablering eller gränsöverskridande verksamhet inom EES och anser att sådana förfaranderegler inte bör uppställas. Finansinspektionen gör motsvarande konstaterande beträffande direktivets innehåll, men anser att redan gällande förfaranderegler bör vidmakthållas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Principer för auktorisation
Enligt artikel 3 i återförsäkringsdirektivet får återförsäkringsverksamhet börja bedrivas endast efter officiell auktorisation. Sådan auktorisation ska sökas hos behörig myndighet i hemmedlemsstaten av 62
a) varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium, och b) varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som krävs, utvidgar verksamheten till andra återförsäkringsverksamheter än de som det redan auktoriserats för. Enligt 1 kap. 1 § första stycket FRL får försäkringsrörelse drivas endast av försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta. Enligt sjätte stycket i samma paragraf gäller vidare att ett försäkringsbolag ska ha sitt huvudkontor i Sverige. Dessa krav gäller också för bolag som avser att driva återförsäkringsrörelse och innebär bl.a. att det är Finansinspektionen som ska besluta om tillståndet. Enligt 5 § i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2000:13) om försäkringsklasser ska koncession för mottagen återförsäkring avse en eller flera försäkringsklasser enligt samma uppdelning som för direkt försäkring. Genomförandet av artikel 3 i återförsäkringsdirektivet är därför tillgodosett genom nämnda bestämmelser i försäkringsrörelselagen och kompletterande myndighetsföreskrifter.
Auktorisationens räckvidd
En auktorisation enligt artikel 3 i återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 4.1 gälla inom hela gemenskapen. Den ska ge ett återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster. Av artikel 4.2 framgår att en auktorisation ska beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkringsområdet eller för varje annat slag av återförsäkringsverksamhet i enlighet med sökandens begäran. Den ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 6 b och artikel 11 och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks. Som nämnts ger återförsäkringsdirektivet en möjlighet för svenska återförsäkringsbolag att driva verksamhet i ett annat land inom EES via sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet, det s.k. europapasset. Det innebär att om ett företag har fått tillstånd att driva återförsäkringsverksamhet i ett EES-land, så gäller det tillståndet utan ny prövning även för sådan verksamhet i ett annat EES-land. Med andra ord ska medlemsstaterna godta varandras auktorisationer. Nu nämnd princip om ömsesidigt erkännande har tidigare slagits fast i de olika försäkringsdirektiven som reglerar direkt försäkringsverksamhet. Före antagandet av återförsäkringsdirektivet har den emellertid inte gällt för återförsäkringsrörelse som drivs av specialiserade återförsäkringsföretag. Genom att bestämmelserna i 2 a kap. FRL inte gör undantag för försäkringsbolag som bara driver återförsäkringsrörelse, omfattar reglerna om underrättelseskyldighet även dessa bolag. Skillnaden mellan direktförsäkringsdirektiven och återförsäkringsdirektivet är att det sistnämnda direktivet inte innehåller några krav på underrättelseförfarande för etablering i eller gränsöverskridande verksamhet till ett annat land inom EES. Detta motiveras av att återförsäkring i de flesta fall är en internationell verksamhet mellan 63
företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget. sdirektivets regler innebär att restriktioner kring den fria etableringsrätten och rätten att gränsöverskrida inte är tillåtna. Även om reglerna inte hindrar Sverige som hemland från att uppställa krav på underrättelse får det emellertid – som Sveriges Försäkringsförbund hävdat – anses som mindre lämpligt att uppställa sådana regler. Att sådana regler för närvarande uppställs är inte – som Finansinspektionen ansett – ett tillräckligt skäl att vidmakthålla dem. I 2 kap. LUFT finns bestämmelser om att en direktförsäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i ett annat land inom EES får driva verksamhet på motsvarande sätt i Sverige. Genom att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige nu föreslås utvidgas till att omfatta återförsäkringsrörelse kommer nämnda kapitel att reglera också de utländska EES-företagens rätt enligt artikel 4.1 att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige. Närmare överväganden beträffande återförsäkringsföretag med hemland inom EES som driver verksamhet i Sverige görs i avsnitt 6.5. Enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2000:13) ska också, som tidigare nämnts, koncession för mottagen återförsäkring avse en eller flera försäkringsklasser enligt samma uppdelning som för direkt försäkring. Kravet i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL att det till en ansökan om koncession ska fogas en plan för den tilltänkta verksamheten gäller även för försäkringsbolag som bara avser att driva återförsäkringsrörelse. Även artikel 4.2 är därmed tillgodosedd i gällande rätt.
sföretagets företagsform
Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 5.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation ska anta någon av de företagsformer som anges i bilaga I till direktivet. Ett återförsäkringsföretag får även anta företagsformen europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001. Medlemsstaterna får också enligt artikel 5.2, där så är lämpligt, etablera företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är återförsäkringsrörelse på villkor som motsvarar dem som gäller för privaträttsliga företag. Såsom tidigare nämnts omfattar begreppet försäkringsrörelse i försäkringsrörelselagen även verksamhet avseende återförsäkring. Försäkringsrörelselagen gäller bara för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 1 kap. 1 § första stycket). Därmed förutsätter lagen att återförsäkringsrörelse bedrivs i någon av dessa företagsformer, vilket även – som nämnts – är godtagna företagsformer enligt bilaga I till direktivet. Även europabolag med säte i Sverige kan få koncession att driva återförsäkringsrörelse (se 1 a kap. 1 § FRL). Artikel 5.1 är därför tillgodosedd i gällande rätt. Artikel 5.2 stadgar att medlemsländerna under vissa förutsättningar har rätt att bedriva återförsäkringsrörelse i företag som bildats enligt offentligrättsliga bestämmelser. Artikeln bedöms för närvarande inte kräva någon särskild lagstiftningsåtgärd. 64
Villkor
Hemmedlemsstaterna ska enligt artikel 6 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation ska a) begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG, b) förete en verksamhetsplan enligt artikel 11, c) inneha den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2, och d) faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet. Enligt försäkringsrörelselagen kan ett försäkringsbolag meddela både direkt försäkring och återförsäkring. Detta förändras inte genom återförsäkringsdirektivet. Till följd av artikel 6 a är det emellertid nödvändigt att införa en bestämmelse om att ett försäkringsbolag, som vill specialisera sig på återförsäkring och bara ansöker om tillstånd för detta, ska begränsa sin rörelse till återförsäkring. En sådan bestämmelse kompletterar 1 kap. 3 § första stycket FRL. I den paragrafen anges nämligen att ett försäkringsbolag inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det. Ett återförsäkringsföretag får dock enligt direktivet också driva viss med återförsäkring sammanhängande verksamhet. Som Sveriges Försäkringsförbund föreslagit bör detta framgå direkt av försäkringsrörelselagen. Som tidigare nämnts följer av 2 kap. 3 § tredje stycket FRL ett krav på att förete verksamhetsplan. Därmed är artikel 6 b redan tillgodosedd i gällande rätt. Motsvarigheten till de krav som enligt artikel 6 d ska ställas på ledningen i ett återförsäkringsföretag finns i 2 kap. 3 § femte stycket 3 FRL och utgör en förutsättning för att bolagsordningen ska stadfästas och koncession beviljas. Bestämmelserna gäller även för återförsäkringsbolag. Därmed tillgodoses även artikel 6 d genom nuvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Frågan om krav på minsta kapitalbas (garantifond) behandlas först längre fram i anslutning till artikel 40.2 (se avsnitt 6.3.14).
Nära förbindelser
I artikel 7 i återförsäkringsdirektivet regleras nära förbindelser. Om det finns nära förbindelser mellan återförsäkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer, ska de behöriga myndigheterna enligt artikel 7.1 bevilja auktorisation endast om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. Nära förbindelser definieras i artikel 2.1 n och 2.2 femte stycket (se avsnitt 6.1). De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 7.2 vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredje land, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. 65
De behöriga myndigheterna ska också enligt artikel 7.3 kräva att återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i punkten 1 efterlevs. Enligt 2 kap. 3 § sjätte stycket FRL gäller som förutsättning för stadfästelse av bolagsordningen och beviljande av koncession att försäkringsbolagets eventuella nära förbindelser med annan inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget. Eftersom detta gäller även i fråga om återförsäkringsbolag är artikel 7.1 och 7.2 tillgodosedd i svensk rätt. Av 3 kap. 2 b § tredje stycket FRL följer att även återförsäkringsbolag ska anmäla till Finansinspektionen kännedom om nära förbindelser med annan. Därmed är även artikel 7.3 tillgodosedd. Definitionen av nära förbindelser i 1 kap. 9 c § FRL överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2.1 n i återförsäkringsdirektivet. Någon lagstiftningsåtgärd behövs därför inte för att genomföra direktivets definition.
sföretagets huvudkontor
Medlemsstaterna ska enligt artikel 8 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretagens huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten. Av 1 kap. 1 § sjätte stycket FRL framgår att det för varje svenskt försäkringsbolag ska finnas ett huvudkontor i Sverige. Den bestämmelsen gäller redan för återförsäkringsbolag, varför artikel 8 är tillgodosedd i gällande rätt.
Försäkringsvillkor och premietariffer
sdirektivet ska enligt artikel 9.1 inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller införa lagar eller andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt överlämnande av alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn. Enligt artikel 9.2 får medlemsstaterna emellertid inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med cedent- eller retrocedentföretag, dvs. avgivare och mottagare av återförsäkring. I 2 kap. 3 § FRL finns bestämmelser om stadfästelse av bolagsordning av det slag som anges i artikel 9.1. De svenska bestämmelserna står således inte i strid med direktivet. Eftersom det i svensk rätt dessutom saknas bestämmelser av det slag som anges i artikel 9.2, kräver artikel 9 ingen lagstiftningsåtgärd.
Marknadens ekonomiska behov
Medlemsstaterna får enligt artikel 10 i återförsäkringsdirektivet inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov. 66
Av 2 kap. 3 § sjunde stycket FRL framgår att koncession inte får vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag på marknaden. Bestämmelsen omfattar även koncessioner för återförsäkringsbolag. Artikel 10 är därför redan tillgodosedd i svensk rätt.
Verksamhetsplan
I artikel 11 i återförsäkringsdirektivet finns regler om innehållet i en verksamhetsplan. Planen ska enligt artikel 11.1 innehålla uppgifter eller dokumentation om a) beskaffenheten av de risker som återförsäkringsföretaget avser att täcka, b) de slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag, c) grundprinciperna för retrocession, d) sammansättningen av minsta garantifonden, e) uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel. Utöver kraven i punkten 1 ska enligt artikel 11.2 verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, innehålla a) uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner, b) uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall, c) en prognos för balansräkningen, och d) en uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal. Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om verksamhetsplanens innehåll med stöd av ett grundläggande normgivningsbemyndigande i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL. Bestämmelserna, som finns intagna i föreskrifter om verksamhetsplan för försäkringsbolag (FFFS 1995:36), gäller enligt 3 § även för ansökan som avser koncession för återförsäkringsrörelse. Vilka föreskriftsändringar som kan bli aktuella med anledning av artikel 11 bör övervägas på myndighetsnivå. Någon ändring i lagstiftningen är i vart fall inte nödvändig.
Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska enligt artikel 12 i återförsäkringsdirektivet inte bevilja ett företag auktorisation för återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav. Enligt samma artikel ska dessa myndigheter vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Artikel 12 första stycket tillgodoses inledningsvis genom reglerna om koncessionsansökans innehåll i 1 § försäkringsrörelseförordningen 67
(1982:790). Paragrafen avser även ansökan om koncession från den som avser att driva bara återförsäkringsrörelse. Artikel 12 innehåller vidare ägarprövningsregler. Motsvarande bestämmelser finns för alla försäkringsbolag i 2 kap. 3 § femte stycket 2 FRL. Enligt bestämmelsen ska koncession beviljas bara om det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka de krav på verksamheten som följer av lag och författning och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett försäkringsbolag. Artikel 12 är därför tillgodosedd i gällande rätt.
Avslag på auktorisationsansökan
Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska enligt artikel 13 i återförsäkringsdirektivet åtföljas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget. Varje medlemsstat ska också se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation omfattas av rätten till prövning av domstol i enlighet med artikel 53. En sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där behöriga myndigheter inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs. I denna del tillgodoses direktivet inledningsvis av allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser som reglerar motivering av beslut (20 § förvaltningslagen [1986:223]). Vidare framgår av 19 kap. 13 § andra stycket FRL att beslut i ett ärende om koncession får överklagas hos kammarrätten. Enligt 19 kap. 13 a § FRL får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls om beslut i ett ärende om koncession inte har meddelats sex månader efter det att ansökan gavs in. Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring ska ansökan anses ha avslagits om beslut inte har meddelats inom sex månader i ett ärende om koncession. Dessa bestämmelser omfattar också återförsäkringsbolag, varför någon lagstiftningsåtgärd inte behövs med anledning av artikel 13.
Förhandssamråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater
Enligt artikel 14.1 i återförsäkringsdirektivet ska samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som a) är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller b) är dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat. Enligt artikel 14.2 ska samråd med den behöriga myndigheten i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag också genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som 68
a) är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller b) är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska enligt artikel 14.3 samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De ska till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor. Behöriga myndigheter definieras i artikel 2.1 m (se avsnitt 6.1). Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av bl.a. skade- och livförsäkringsdirektiven (konglomeratdirektivet) antogs motsvarande regler som i artikel 14 i återförsäkringsdirektivet (se artiklarna 22.1 och 23.1). I återförsäkringsdirektivet har dessa regler i skade- och livförsäkringsdirektiven anpassats med anledning av de gemensamma reglerna om återförsäkring (se artiklarna 57.1 och 60.2). Den 1 juli 2006 har de lagändringar trätt i kraft genom vilka konglomeratdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2005/06:45). Bestämmelser om samrådsskyldighet finns därför numera i 2 kap. 4 § FRL. Eftersom bestämmelserna är tillämpliga på alla försäkringsbolag, även återförsäkringsbolag, tillgodoser de också artikel 14 samt artiklarna 57.1 och 60.2 i återförsäkringsdirektivet. Däremot finns det inte i försäkringsrörelselagen någon definition av vad som avses med behörig myndighet (jfr 1 kap. 3 § 2 lagen [2006:531] om särskild tillsyn över finansiella konglomerat). Eftersom begreppet behörig myndighet används på olika ställen i försäkringsrörelselagen (se t.ex. 2 kap. 4 §, 3 kap. 2 g § och 14 kap. 26 b §), får det anses lämpligt att föra in en definition av behörig myndighet i den lagen (jfr också 1 kap. 5 § första stycket 4 LUFT). Med sådan myndighet bör avses Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvudkontor inom EES. En sådan utformning täcker även in återförsäkringsföretag.
6.3 Villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet
6.3.1 Principer och metoder för finansiell tillsyn
Regeringens förslag: Avdrag för avgiven återförsäkring får inte vägras i skuldtäcknings- och solvenssammanhang av skäl som direkt 69
sammanhänger med sundheten i det mottagande återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser, om den som har mottagit återförsäkring är auktoriserad i en annan stat inom EES. Regeringens bedömning: I övrigt tillgodoser försäkringsrörelselagen återförsäkringsdirektivets krav på principer och metoder för tillsyn.
Kompletteringspromemorians förslag och återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Sveriges Försäkringsförbund , Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen framför dock vissa förslag till förtydliganden.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Behöriga myndigheter och tillsynens ändamål
Enligt artikel 15.1 i återförsäkringsdirektivet är hemmedlemsstaten ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företaget bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat. Dessa ska avgöra om företaget följer de aktsamhetsbestämmelser som fastställs genom återförsäkringsdirektivet. Artikel 15.2 stadgar att den finansiella tillsynen enligt artikel 15.1 ska omfatta kontroll avseende återförsäkringsföretagets hela verksamhet, dess solvens, skapandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa, enligt de regler som hemmedlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå. Av artikel 15.3 följer att återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat inte ska motsätta sig ett retrocessionsavtal som ingåtts av återförsäkringsföretaget med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat enligt återförsäkringsdirektivet eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat enligt direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser. Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar täcks av fordringar mot återförsäkrare som inte är auktoriserade i enlighet med detta direktiv eller försäkringsföretag som inte är auktoriserade i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG, ska den enligt artikel 32.3 fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar. Enligt artikel 15.4 ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten kräva att varje återförsäkringsföretag har sunda metoder för administration och redovisning och adekvata rutiner för intern kontroll.
Artikel 15.3 i återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare försäkringsdirektiv. Genom artiklarna 57.2 och 60.3 i återförsäkringsdirektivet införs motsvarande bestämmelser i skade- och livförsäkringsdirektiven . Artikel 32.3 har däremot en motsvarighet i gällande direktiv (artikel 15.3 i direktivet 73/239/EEG respektive 20.4 i direktivet 2002/83/EG), men begränsas till fodringar på återförsäkrare från tredje land genom artikel 57.3 punkt 3 andra stycket och 60.6 punkt 4 andra stycket i skaderespektive livförsäkringsdirektiven. I samband med genomförandet av motsvarande regler om hemlandstillsyn i skade- och livförsäkringsdirektiven gjordes bedömningen att det får anses ligga i sakens natur att gränsöverskridande verksamhet i allt väsentligt omfattas av hemlandets lag (prop. 1994/95:184 s. 226). Principen återspeglas när det gäller de svenska försäkringsbolagen i 19 kap. 1 § FRL, som slår fast att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att försäkringsbolag – dvs. även återförsäkringsbolagen – bedriver verksamhet i enlighet med försäkringsrörelselagen och andra författningar som reglerar försäkringsbolagets näringsverksamhet. När det gäller EES-företag återspeglas principen om hemlandstillsyn i 3 kap. 1 § LUFT, som nu föreslås omfatta även återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Innehållet i artikel 15.4 är vidare genomfört genom bestämmelsen i 8 kap. 7 § andra stycket FRL. Den säger bl.a. att styrelsen ska se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Det ligger inom ramen för Finansinspektionens löpande tillsyn att kontrollera att så är fallet. Artikel 15 i återförsäkringsdirektivet fordrar därför i sig inga nya bestämmelser, förutom med avseende på innehållet i artikel 15.3. Enligt artikel 15.3, vars innehåll införs även i skade- och livförsäkringsdirektiven, får tillsynsmyndigheten inte motsätta sig ett retrocessionsavtal – dvs. vidare återförsäkring av ett mottaget återförsäkringsavtal som ett återförsäkringsföretag ingått med ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i ett annat EES-land – av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i finanserna hos den som mottagit återförsäkringen. Detsamma ska enligt skade- och livförsäkringsdirektiven gälla med avseende på återförsäkringsavtal som avgetts av ett försäkringsföretag som meddelat direkt försäkring. En sådan indirekt tillsyn av den som mottagit återförsäkringen skulle, enligt förklaringen till kommissionens ursprungliga direktivförslag, innebära ett intrång i tillsynsbefogenheterna avseende dessa företag och ett ifrågasättande av den grundläggande principen om ömsesidigt erkännande som är en hörnsten för de rättsliga ramar som fastställs genom förslaget. Det kan i och för sig hävdas att sådana regler är överflödiga, eftersom detsamma redan följer av den allmänna principen om hemlandstillsyn. För att undvika ett eventuellt ifrågasättande av om direktivet blivit korrekt genomfört i detta avseende bör emellertid restriktionen för tillsynsmyndigheten komma till direkt utryck i försäkringsrörelselagen. I Sverige ska de försäkringstekniska avsättningarna räknas fram netto efter avdrag för återförsäkring. Några generella lagbestämmelser om vilka krav som mera generellt ska ställas för att återförsäkringsfordran 71
ska få beaktas finns inte. Av 7 kap. 9 § fjärde stycket FRL följer emellertid att Finansinspektionen i skuldtäckningssammanhang får vägra avdrag för återförsäkring i ett enskilt fall, om återförsäkringen inte bidrar till att minska risktagandet. Detta gäller oavsett om återförsäkringsföretaget finns inom eller utom EES. Rätten att underkänna avgiven återförsäkring får även betydelse för solvensberäkningen. Enligt 7 kap. 23 § sjätte stycket och 25 § elfte stycket FRL har inspektionens rätt att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas vid beräkningen av solvensmarginalen. Båda dessa områden berörs av de nu aktuella direktivbestämmelserna och fråga uppkommer om dessa regler bör innebära någon ändring i förhållande till hur Finansinspektionen prövar ett försäkringsbolags avgivna återförsäkring i dag. Det förefaller naturligt att återförsäkringsavtal inte utan vidare kan godtas om återförsäkraren t.ex. har gått i konkurs eller om avtalet inte överför någon avtalad försäkringsrisk. Lika klart bör det dock vara att hemlandsmyndigheten inte kan underkänna reella återförsäkringsavtal från en EES-återförsäkrare, som uppfyller sitt hemlands solvenskrav, på grund av att dessa krav får anses otillräckliga. Således är det väsentligt att försäkringsbolag inte kan undgå skuldtäckningskrav genom återförsäkring som inte minskar risktagandet. Detta gäller oavsett om återförsäkringsföretaget finns inom eller utom EES. Artikel 32.3 innebär förvisso en begränsning av tidigare direktivbestämmelser till att avse endast fordringar på återförsäkrare i tredje land. Den svenska bestämmelsen (7 kap. 9 § fjärde stycket) bedöms dock inte oförenlig med återförsäkringsdirektivet under förutsättning att avdraget inte vägras med hänsyn till förhållanden som omfattas av EES-återförsäkringsgivarens hemlandstillsyn, dvs. framför allt den finansiella situationen. Bestämmelsen har också tillkommit för att beakta andra förhållanden än finansiella svagheter hos återförsäkraren, t.ex. en alltför hög koncentrationen av återförsäkring till en enskild marknad eller återförsäkring till koncerninterna återförsäkringsbolag (se prop. 1994/95:184 s. 266). Bestämmelsen bör således behållas men begränsas beträffande återförsäkringsgivare inom EES. På motsvarande sätt bör även bestämmelserna i 7 kap. 23 och 25 §§ FRL om beräkning av solvensmarginalen kompletteras. För att tillämpningen i praxis ska kunna ansluta till hur reglerna kommer att tolkas i sitt EG-rättsliga sammanhang, bör de svenska lagbestämmelserna utformas i nära anslutning till direktivets lydelse. De bör således utformas så att ett avtal om återförsäkring som avgetts till ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som auktoriserats i en annan stat inom EES inte får vägras av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det mottagande företagets finanser. Med mottagande företag ska avses både återförsäkringsföretag och försäkringsföretag.
Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska filialstaten, enligt 72
artikel 16 i återförsäkringsdirektivet , ge de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i filialstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i filialstaten får medverka i denna kontroll. Enligt 3 kap. 5 § LUFT får den behöriga myndigheten i en EESförsäkringsgivares hemland göra undersökning hos en sekundäretablering här i landet och Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen. Bestämmelsen föreslås nu omfatta även företag som driver återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Därmed är direktivet tillgodosett i denna del.
Redovisning, uppgifter för tillsyn och statistik samt befogenheter för tillsynsmyndigheten
Enligt artikel 17.1 i återförsäkringsdirektivet ska varje medlemsstat ålägga varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium att årligen förete ett bokslut över hela verksamheten, som utvisar företagets ekonomiska ställning och solvens. Artikel 17.2 anger att medlemsstaterna ska ålägga försäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorium att periodiskt inge redovisning tillsammans med statistisk dokumentation som är nödvändig för tillsynen. De behöriga myndigheterna ska utväxla sådan information och dokumentation som underlättar tillsynen. Artikel 17.3 kräver att varje medlemsstat ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de resurser som är nödvändiga för tillsynen över den verksamhet som bedrivs av återförsäkringsföretag med huvudkontor inom respektive medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som bedrivs utanför dess territorium. De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 17.4 särskilt ha befogenhet att a) göra ingående undersökningar om återförsäkringsföretagets ställning och dess verksamhet som helhet, bland annat genom att inhämta uppgifter eller begära in handlingar angående dess återförsäkrings- och retrocessionsrörelse, och göra inspektioner på plats i återförsäkringsföretagets lokaler, b) vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande återförsäkringsföretaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att återförsäkringsföretagets verksamhet fortlöpande bedrivs i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för återförsäkringsföretaget i varje medlemsstat, och c) se till att dessa åtgärder vidtas, om det är nödvändigt, genom tvångsmedel och när så är lämpligt på rättslig väg. Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna befogenhet att inhämta alla upplysningar angående försäkringsavtal som innehas av förmedlare.
På samma sätt som andra försäkringsbolag är återförsäkringsbolag skyldiga att varje år upprätta en årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Vidare finns det åtskilliga tillsynsverktyg och sanktioner i 19 kap. FRL, som tidigare setts över och anpassats till motsvarande regler i skade- och livförsäkringsdirektiven. När det gäller reglerna om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter finns det bestämmelser om detta i 19 kap. 1 § andra stycket FRL. Av 7 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling framgår det att försäkringsförmedlare är skyldiga att lämna upplysningar om sin verksamhet till Finansinspektionen. För utländska försäkringsgivare från tredje land som driver verksamhet i Sverige finns det tillsynsbestämmelser i 6 kap. LUFT, vilka kommer att gälla också med avseende på företag som driver återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Det finns därför inte något behov av lagändringar med anledning av artikel 17 (jfr prop. 1994/95:184 s. 222 ff).
Överlåtelse av försäkringsbestånd
Enligt artikel 18 i återförsäkringsdirektivet ska varje medlemsstat, på de villkor som ställts upp i nationell lag, ge återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sina egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, till ett mottagande kontor etablerat inom gemenskapen, dock under förutsättning att de behöriga myndigheterna i det mottagande kontorets hemmedlemsstat intygar att det mottagande kontoret har den nödvändiga solvensmarginal som avses i kapitel 3 sedan överlåtelsen beaktats. I 15 kap. 1–7 §§ FRL finns det bestämmelser om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd sedan Finansinspektionens meddelat tillstånd till detta. Dessa bestämmelser omfattar även överlåtelse av återförsäkringsbestånd. Artikel 18 är därmed redan tillgodosedd i gällande rätt.
6.3.2 Kvalificerade innehav
Regeringens bedömning: sdirektivets bestämmelser om samråd med en tillsynsmyndighet i annat EES-land vid förvärv som företas av finansiella företag tillgodoses genom ändringar i försäkringsrörelselagen som har trätt i kraft den 1 juli 2006 i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat. Även i övrigt tillgodoser försäkringsrörelselagen direktivets regler om kvalificerade innehav.
spromemorians bedömning ö verensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning
Förvärv
Medlemsstaterna ska enligt artikel 19 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först ska underrätta de behöriga myndigheterna i återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat om storleken av det tilltänkta innehavet. Denna person ska likaså underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om han eller hon avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans eller hennes andel av röstetalet eller av kapitalet kommer att uppgå till eller överstiga 20, 33 eller 50 procent eller så att återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse som föreskrivs i första stycket har lämnats, motsätta sig det avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för återförsäkringsföretaget bedömer att kompetensen hos de personer som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en tidsgräns inom vilken förvärvet ska genomföras. Kvalificerat innehav definieras i artikel 2.1 j och 2.2 tredje stycket (se avsnitt 6.1). Bestämmelser om förvärv av ett kvalificerat innehav i ett försäkringsaktiebolag finns i 3 kap. 2 § FRL. Vad som avses med ett kvalificerat innehav framgår av 1 kap. 9 a § FRL. Dessa bestämmelser, som gäller också vid förvärv av kvalificerade innehav i återförsäkringsbolag, tillgodoser artikel 19 och artikel 2.1 j i direktivet. Någon lagstiftningsåtgärd behövs därför inte.
Förvärv som företas av finansiella företag
Artikel 20 i återförsäkringsdirektivet behandlar förvärv som företas av finansiella företag. Om köparen av det innehav som avses i artikel 19 är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, ska bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 14. Artikel 20 i återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare försäkringsdirektiv. Samma regler införs genom artiklarna 58.1 och 60.4 i skade- och livförsäkringsdirektiven . Innehållet i artikel 20, som även införs i skade- och livförsäkringsdirektiven, bör framgå av försäkringsrörelselagen. Motsvarande bestämmelser om samrådsskyldighet har den 1 juli 2006 trätt i kraft för alla försäkringsbolag i och med ett annat lagstiftningsärende (se 3 kap. 75
2 g § FRL och prop. 2005/06:45 s. 180 ff). Eftersom den nya paragrafen i försäkringsrörelselagen är tillämplig på alla försäkringsbolag, även återförsäkringsbolag, tillgodoser den också artikel 20 samt artiklarna 58.1 och 60.4 i återförsäkringsdirektivet. Några ytterligare lagstiftningsåtgärder behövs därför inte.
Avyttring
Medlemsstaterna ska enligt artikel 21 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först ska underrätta de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av det avsedda innehavet. Underrättelse ska lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans eller hennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20, 33, eller 50 procent, eller så att återförsäkringsföretagets ställning som dotterföretag därigenom skulle upphöra. I 3 kap. 2 a § FRL finns bestämmelser som motsvarar innehållet i artikel 21. Dessa bestämmelser avser även innehav i återförsäkringsaktiebolag. Direktivet tillgodoses alltså i denna del redan i gällande rätt.
Information om ägarförändringar m.m.
Enligt artikel 22 i återförsäkringsdirektivet ska återförsäkringsföretag, då de får kännedom därom, underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkringsföretagets kapital som får till följd att innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 19 och 21. Varje återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag. I 3 kap. 2 b § FRL finns bestämmelser som motsvarar direktivets artikel 22. Dessa bestämmelser avser även återförsäkringsaktiebolag. Också i denna del tillgodoses alltså direktivet redan i gällande rätt.
Ingripanden mot olämpliga ägare
Enligt artikel 23 i återförsäkringsdirektivet ska medlemsstaterna – i fall då de personer som förvärvat ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av återförsäkringsföretaget – kräva att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bl.a. bestå i förelägganden, sanktioner 76
gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar. Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som krävs enligt artikel 19. Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga. I 3 kap. 2 d § FRL finns bestämmelser som motsvarar direktivets artikel 23. Paragrafen avser även återförsäkringsaktiebolag. Artikel 23 tillgodoses alltså redan i gällande rätt.
6.3.3 Tystnadsplikt och informationsutbyte
Regeringens bedömning: sdirektivets bestämmelser om tystnadsplikt och informationsutbyte tillgodoses redan i gällande rätt.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning
Tystnadsplikt och informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter
Medlemsstaterna ska enligt artikel 24.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga myndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt. Till följd av denna tystnadsplikt, med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som erhålls i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkringsföretag. Om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock enligt artikel 24.2 förtroliga uppgifter som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. Vad som sägs i artikel 24 ska enligt artikel 25 inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med de direktiv som gäller för återförsäkringsföretag. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 24. Artiklarna 24 och 25 motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 16.1–2 i direktiv 92/49/EEG och 16.1–2 i direktiv 2002/83/EG) som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara 77
tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135, prop. 2005/06:161 s. 28– 31 för en redogörelse av bestämmelserna om myndighetssekretess i sekretesslagen [1980:100] samt särreglerna i 19 kap. 1 § andra stycket FRL och 3 kap. 2 § andra stycket LUFT). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.
Samarbetsavtal med tredje land
Medlemsstaterna får enligt artikel 26 i återförsäkringsdirektivet ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land eller med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i artikel 28.1 och 28.2 endast om den lämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt (direktivets avsnitt 2). Detta utbyte av information ska vara avsett för de ovan nämnda myndigheternas eller organens utförande av sin tillsynsuppgift. Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande. Artikeln motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 16.3 i direktiv 92/49/EEG och artikel 16.3 i direktiv 2002/83/EG) och får tillgodoses vid ingående av berörda samarbetsavtal. Artikeln kräver således inte någon särskild lagreglering.
Användning av förtrolig information
Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artiklarna 24 och 25 i återförsäkringsdirektivet , får enligt artikel 27 använda den endast i tjänsten och där endast a) för att kontrollera att villkoren för att återförsäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal, metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll, b) för att ålägga sanktioner, c) vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, och d) vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag. Motsvarande regler som i artikel 27 ersätter tidigare sådana regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 16.4 i direktiv 92/49/EEG, artikel 16.4 i direktiv 2002/83/EG samt artiklarna 58.2 och 60.5 a i återförsäkringsdirektivet). Artikel 27 motsvarar med vissa språkliga justeringar regler i skadeoch livförsäkringsdirektiven som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). 78
Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.
Informationsutbyte med andra myndigheter
Enligt artikel 28.1 i återförsäkringsdirektivet ska vad som sägs i artiklarna 24 och 27 inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till a) myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader, b) organ som har befattning med försäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, och c) personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantisystem lämna sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer ska vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 24. Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemsstaterna enligt artikel 28.2 första stycket tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och a) myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden, b) myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller c) oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier. Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i artikel 28.2 första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls: a) Informationen ska användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket. b) Den information som mottas i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt artikel 28.2.
Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemsstaterna, enligt artikel 28.3 första stycket, för att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten. Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i artikel 28.3 första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls: a) Informationen ska användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket. b) Den information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd. Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i artikel 28.3 första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket. För genomförande av artikel 28.3 andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som ska få tillgång till denna. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt artikel 28.3. Motsvarande regler som i artikel 28.1 och 28.2 ersätter tidigare sådana regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 16.5 i direktiv 92/49/EEG, artikel 16.5 i direktiv 2002/83/EG, artikel 4 i direktiv 95/26/EG samt artiklarna 58.2 och 60.5 a i återförsäkringsdirektivet). Artikel 28.1 motsvarar med vissa språkliga justeringar regler i skadeoch livförsäkringsdirektiven som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag. När det gäller de frivilliga reglerna i artikel 28.2 och 28.3 har det i ett tidigare lagstiftningsärende bedömts saknas anledning att genomföra dem (se prop. 1995/96:173 ff). Inte heller i detta avseende finns det här anledning att göra någon annan bedömning.
Överföring av uppgifter till centralbanker och andra monetära myndigheter
Artikel 29 i återförsäkringsdirektivet ska inte hindra en behörig myndighet från att till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, och i förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva 80
tillsyn över betalningssystem överföra uppgifter för att dessa ska kunna utföra sina uppgifter, och den ska inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidarebefordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt artikel 27. Information som tas emot i detta sammanhang ska vara underkastad tystnadsplikt enligt detta avsnitt. Motsvarande regler som i artikel 29 införs i livförsäkringsdirektivet (se artikel 60.5 b i återförsäkringsdirektivet). I prop. 2005/06:45 har regeringen nyligen gjort bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att likalydande bestämmelser som de nu aktuella om informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker ska anses genomförda (s. 188 f). Det saknas anledning att göra någon annan bedömning i nu aktuellt sammanhang.
Överföring av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen
Enligt artikel 30 i återförsäkringsdirektivet får medlemsstaterna, utan hinder av artiklarna 24 och 27, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ. Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av tillsyn över rörelsen. Vidare ska medlemsstaterna föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 25 och artikel 28.1 och sådan som erhållits vid inspektion på plats i enlighet med artikel 16 aldrig får röjas i de fall som anges i denna artikel utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen på plats utfördes. Artikel 30 motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 16.6 i direktiv 92/49/EEG och artikel 16.9 i direktiv 2002/83/EG) som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.
6.3.4 Skyldigheter för revisorer
Regeringens bedömning: sdirektivets regler om skyldigheter för revisorer att rapportera olika uppgifter och beslut till de behöriga myndigheterna tillgodoses redan av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 31.1 i återförsäkringsdirektivet ska medlemsstaterna föreskriva åtminstone att varje auktoriserad person i enlighet med direktiv 84/253/EEG som i ett återförsäkringsföretag utför ett i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG angivet uppdrag eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, som är ägnade att a) utgöra en påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, b) påverka återförsäkringsföretagets fortsatta drift, eller c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs. Det ska även åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det återförsäkringsföretag i vilket det ovan nämnda uppdraget utförs. Den omständigheten att personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna yppar sådana relevanta uppgifter eller beslut som avses i artikel 31.1 ska, enligt artikel 31.2, inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt i avtal eller lag, eller annan författning, och ska inte medföra något som helst ansvar för dessa personer. I 10 kap. 8 a § FRL regleras rapporteringsskyldighet för revisorer i försäkringsbolag. Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i försäkringsbolaget får kännedom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsbolags verksamhet, kan påverka försäkringsbolagets fortsatta drift negativt eller kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 11 § tredje stycket, ska revisorn omgående rapportera detta till Finansinspektionen. I andra stycket utsträcks rapporteringsskyldigheten till att gälla också för uppdrag i bl.a. försäkringsbolagets moderföretag. Bestämmelserna motsvarar innehållet i artikel 31.1 och gäller också för revisorer i återförsäkringsbolag. Några lagstiftningsåtgärder behövs därför inte för att genomföra artikel 31.1 i svensk rätt.
6.3.5 Försäkringstekniska avsättningar i återförsäkringsbolag
Regeringens förslag: Bestämmelserna om beräkning av livförsäkringsavsättningar begränsas till att avse direkt livförsäkring. av livförsäkring ska därmed som huvudregel behandlas enligt reglerna för skadeförsäkring. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättning i återförsäkringsrörelse. 82
Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 32.1 i återförsäkringsdirektivet ska hemmedlemsstaten föreskriva att varje återförsäkringsföretag ska skapa tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till företagets hela verksamhet. Storleken av dessa avsättningar ska bestämmas enligt de regler som fastställs genom direktiv 91/674/EEG. I tillämpliga fall får hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG. Medlemsstaterna ska enligt artikel 32.2 inte behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG. Artikel 32.3 behandlas i avsnitt 6.3.1. Artikel 32.1 första stycket har en motsvarighet både i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 15.1 i direktiv 73/239/EEG respektive 20.1 i direktiv 2002/83/EG). Artikel 32.1 andra stycket första meningen har sin motsvarighet i skadeförsäkringsdirektivet (artikel 15.1 andra stycket). För livförsäkring tillämpas i stället mer specifika bestämmelser enligt artikel 32.1 andra stycket andra meningen (se artikel 20.1 andra stycket). Artikel 32.2 återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare direktiv. Samma regler införs därför i skade- och livförsäkringsdirektiven genom artikel 57.3 punkt 3 första stycket och 60.6 punkt 4 första stycket i direktivet. Artikel 32.1 första stycket i återförsäkringsdirektivet tillgodoses genom 7 kap. 1 § första stycket första meningen FRL som redan gäller för återförsäkringsverksamhet. Denna innebär att ett försäkringsbolag ska göra försäkringstekniska avsättningar som motsvarar det belopp som krävs för att bolaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Av artikel 32.1 andra stycket följer att storleken av dessa avsättningar ska bestämmas enligt de regler som fastställs genom försäk- 3 ringsredovisningsdirektivet. TPF FPT I tillämpliga fall får dock hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i livförsäkringsdirektivet. Artikel 32.1 andra stycket innebär att återförsäkring av skadeförsäkring ska behandlas på samma sätt som direkt skadeförsäkring. När det däremot gäller återförsäkring av livförsäkringsavtal gäller som huvudregel ordningen för skadeförsäkring, men medlemsländerna kan välja att tillämpa reglerna för direkt livförsäkring. Avsättningarnas storlek regleras i dag i 7 kap. 2 § FRL. Även om dessa bestämmelser är något otydliga måste de tolkas som att återförsäkring av
3 TP Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd PT redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7, Celex 31991L0674). 83
livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för livförsäkringsavsättningar. Den option som ges i återförsäkringsdirektivet avseende livförsäkringar utgör således huvudregeln i nuvarande lagstiftning. Det finns för närvarande endast ett par företag i Sverige som meddelar återförsäkring av livförsäkring. Sådana återförsäkringsavtal avser ofta enbart försäkringsrisker och är kortfristiga. De kan till sin karaktär mer jämställas med direkt skadeförsäkring och beräkning av avsättningarna enligt skadeförsäkringsreglerna förefaller därför vara lämpligast (jfr skäl 25 till återförsäkringsdirektivet). Samtidigt kan det finnas återförsäkringsavtal som till sin karaktär mer är att jämföra med direkt livförsäkring, vilket innebär att det för dessa avtal kan vara mer befogat att tillämpa reglerna för avsättningar som gäller för sådan försäkring. Det finns således skäl för att öppna för möjligheten att ha olika regler beroende på situation. Med dessa utgångspunkter föreslås att direktivet på denna punkt genomförs på följande sätt. Bestämmelserna i 7 kap. 1 § FRL bör alltjämt gälla även för försäkringstekniska avsättningar avseende återförsäkringsavtal. Detsamma gäller beräkningen av ej intjänade premier och kvardröjande risker i 7 kap. 2 § första stycket FRL. Övriga regler om beräkningen av livförsäkringsavsättningar i lagen bör begränsas till direkt försäkringsrörelse. För livförsäkringsavsättningar i återförsäkringsrörelse bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i stället meddela föreskrifter om hur avsättningarna ska beräknas. Bemyndigandet i 7 kap. 2 § sista stycket FRL bör därför inte ändras. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet bör lämpligen utgå från att återförsäkring av livförsäkring som huvudregel värderas som avsättningar för skadeförsäkring. Föreskrifterna kan även vid behov precisera under vilka förutsättningar dessa ska värderas som livförsäkringsavsättningar. Därigenom kan även hänsyn tas till bl.a. att avsättningar för tjänstepensionsförsäkringar numera värderas enligt andra regler än avsättningar för övriga livförsäkringar. Enligt artikel 32.2 får inte medlemsstaterna behålla eller införliva något system som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador. Något sådant system med bruttoreserver som avses i artikel 32.2 finns inte i Sverige. Nuvarande krav på skuldtäckning av reservdepositioner är enbart en följd av att avsättningarna beräknas netto efter avdrag för återförsäkring (se prop. 1994/95:184 s. 269). Artikeln kräver således ingen lagstiftningsåtgärd. Motsvarande innehåll som i artikel 31.2 har i ett tidigare lagstiftningsärende ansetts vara uppfyllt redan genom bestämmelsen om rapporteringsskyldighet, eftersom en i författning stadgad upplysningsskyldighet inte kan medföra att fullgörandet av skyldigheten leder till ansvar för överträdelse av någon tystnadsplikt (se prop. 1995/96:173 s. 114). Det finns inte skäl att här göra någon annan bedömning. Inte heller artikel 31.2 föranleder således någon lagstiftningsåtgärd.
6.3.6 Utjämningsreserv
Regeringens förslag: Skadeförsäkringsbolag som meddelar kreditförsäkring eller motsvarande återförsäkring ska upprätta en 84
utjämningsreserv för förlusttäckning inom denna försäkringsklass. Utjämningsreserven ska inte klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt nödvändig reservering. Beloppet ska skuldtäckas och dras av från kapitalbasen. Utjämningsreserven för kreditförsäkring kommer att vara skattemässigt avdragsgill som en försäkringsteknisk avsättning. Det görs möjligt även för försäkringsbolag, vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro, att upprätta en utjämningsreserv.
spromemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 33.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att varje återförsäkringsföretag som återförsäkrar risker inom klass 14 förtecknad i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG ska upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass. Enligt artikel 33.2 ska utjämningsreserven för kreditåterförsäkring beräknas enligt regler som hemmedlemsstaten fastställt och som överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan till direktiv 73/239/EEG, vilka ska anses inbördes likvärdiga. Hemmedlemsstaten får enligt artikel 33.3 befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv avseende återförsäkring av kreditförsäkring, om premierna eller bidragen för kreditförsäkring understiger fyra procent av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till minst 2 500 000 euro. Hemmedlemsstaten kan enligt artikel 33.4 kräva att varje återförsäkringsföretag ska upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än kreditåterförsäkring. Utjämningsreserverna ska beräknas enligt regler som fastställs av hemmedlemsstaten. Artikel 33 har sin motsvarighet i skadeförsäkringsdirektivet (artikel 15a). Inga ändringar föreslås i denna artikel till följd av återförsäkringsdirektivet. Dock föreslås en ändring i artikel 15.2 som berör utjämningsreserver. I stället för den nuvarande lydelsen, som innebär att försäkringsföretag ska ha tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för sin verksamhet, införs en ny lydelse som innebär att återförsäkringsföretag ska ha tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 a. En kreditförsäkring säkrar värdet på kundfordringar som en försäkringstagare har och skadeförsäkringsbolag ska, enligt 12 kap. 9 a § FRL, göra utjämningsavsättningar för sådana försäkringar. Skälet är att det bedöms vara nödvändigt för dessa bolag att ha en buffert för att hantera i förväg svårbedömda situationer som t.ex. cykliska faktorer som följer av den allmänna konjunkturen. Utjämningsavsättningar finns således för att täcka tekniska underskott. Europaparlamentet och rådet antog 2002 en förordning om tillämpning av internationella redovisningsprinciper, IAS-förordningen. Denna 85
förordning innebär att alla noterade företag inom EU ska tillämpa International Financial Reporting Standards (IFRS) i sina koncernredovisningar fr.o.m. 2005. IFRS 4 - Försäkringsavtal reglerar enbart redovisningen av försäkringskontrakt och syftet är att öka genomlysningen av försäkringsbolagen. I överensstämmelse med IFRS 4 - Försäkringsavtal är återförsäkringsdirektivets utgångspunkt att utjämningsavsättningar inte ska behandlas som en teknisk avsättning, vilket medför en ändring i 7 kap. 1 § FRL. Den bör i stället behandlas som en företagsekonomiskt erforderlig reservering och byta namn till utjämningsreserv för kreditförsäkring. Denna utjämningsreserv ska även i fortsättningen skuldtäckas på samma sätt som gäller för försäkringstekniska avsättningar, vilket medför en ändring i 7 kap. 9 § FRL. Ändringar görs även i skadeförsäkringsdirektivet (se artikel 15.2), där utjämningsreserven separeras från de försäkringstekniska avsättningarna och utgör en särskild post som ska skuldtäckas. Därutöver har försäkringsföretag bytts ut mot återförsäkringsföretag. Detta kan tolkas på två olika sätt. Ett alternativ är att artiklarna trots allt bara ska ta sikte på utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring. En annan är att ändringarna även avser utjämningsreserven för direkt kreditförsäkring. För sistnämnd tolkning talar med styrka det tveksamma i att hantera samma slag av reserver på olika sätt, särskilt om ett bolag meddelar såväl direkt som indirekt kreditförsäkring. Det bör i sammanhanget anmärkas att även när det gäller direkt försäkring är det redovisningsmässiga motivet med hänsyn till IFRS 4 - Försäkringsavtal. Utgångspunkten blir därför att de nya reglerna om utjämningsreserver för kreditförsäkring ska gälla även för direkt kreditförsäkring och bör därför enbart regleras i 12 kap. 9 a § FRL. Genom en hänvisning till 2 kap. 3 a § FRL är bestämmelserna i 12 kap. 9 a § FRL emellertid kopplade till försäkringsklasserna enbart för direkt försäkring. För att genomföra direktivets artikel 33.1 bör därför sistnämnd paragraf utvidgas till att gälla även för motsvarande återförsäkring. Artikel 33.2 tillgodoses genom att det i 12 kap. 9 a § FRL anges hur en avsättning ska beräknas enligt de metoder som anges i bilaga D till första skadeförsäkringsdirektivet. Artikel 33.3 erbjuder en option att befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv om premier eller bidrag för kreditförsäkring understiger vissa nivåer. I nuvarande lagstiftning är detta i 12 kap. 9 a § sista stycket formulerat som att bestämmelsen om upprättande av utjämningsreserv inte gäller för sådana bolag. Eftersom en utjämningsreserv utgör en buffert för att hantera underskott som kan uppstå i de försäkringstekniska avsättningarna och därmed syftar till att skydda försäkringstagarna, bör regeln nu i stället göras frivillig så att även bolag som har premier/bidrag som understiger nämnda nivåer erbjuds möjligheten att upprätta utjämningsreserver. I 39 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:229, IL) medges att avdrag får göras för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning. För en definition av sådana avsättningar hänvisas i 39 kap. 7 § IL till 4 kap. 9 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Genom sistnämnd lag genomförs försäkringsredovisningsdirektivet 86
(91/674/EEG), där utjämningsavsättningen enligt artikel 6 utgör en del av de försäkringstekniska avsättningarna. Den nuvarande lagstiftningen skiljer på solvensredovisning, som regleras genom försäkringsrörelselagen, och ekonomisk redovisning, som regleras genom lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Eftersom det i återförsäkringsdirektivet inte föreslås några ändringar i försäkringsredovisningsdirektivet, är det inte lämpligt att nu genomföra några ändringar avseende utjämningsreserver i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Utjämningsreserven för kreditförsäkring kommer därmed även i fortsättningen att vara skattemässigt avdragsgill för samtliga bolag som en försäkringsteknisk avsättning. Det gäller även om reserverna inte uppnår gränsbeloppen för obligatoriska reserveringar. Storleken av avsättningarna och begränsningarna för användningen är på samma sätt som tidigare närmare reglerat i 12 kap. 9 a § FRL. Direktivets artikel 33.4 medger att medlemsländerna ställer krav på att utjämningsreserv inrättas för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring. I Sverige finns för närvarande inte några sådana regler om utjämningsreserver som direktivet avser. Såväl säkerhetsreserven inom skadeförsäkring som den äldre garantifonden inom livförsäkring är frivilliga och inrättade enligt skatteregler och får anses vara mera allmänna konsolideringsreserver (se 39 kap. 6–9 §§ IL). Det finns därför inte skäl att införa några krav på inrättande av utjämningsreserv för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring.
6.3.7 Skuldtäckning
Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om skuldtäckning utvidgas till all försäkringsrörelse. Nuvarande bestämmelser om särskild skuldtäckning för återförsäkring utmönstras. För alla försäkringsbolag införs bestämmelser om skuldtäckning av utjämningsreserv för kreditförsäkring, inklusive återförsäkring av kreditförsäkring. Skuldtäckning med tillgångar som är hänförliga till specialföretag ska vara tillåtet för alla försäkringsbolag. Detta förutsätter att närmare villkor enligt kompletterande myndighetsföreskrifter är uppfyllda. Ett bemyndigande införs för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Det införs också en definition av specialföretag som motsvarar direktivets definition. Utgångspunkten för värderingen av tillgångar som används för skuldtäckning ska för alla försäkringsbolag vara verkligt värde. Från ett sådant värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. värderingen till verkligt värde, och 2. vilket värde som fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom högst får tas upp till.
Promemoriornas förslag överensstämmer med regeringens. 87
Remissinstanserna har inte någon erinran mot förslagen i återförsäkringspromemorian. De tillstyrker förslaget i kompletteringspromemorian om att skuldtäckningstillgångarna ska värderas till verkligt värde.
Skälen för regeringens förslag
Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 34.1 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med ett begränsat antal regler för placeringen av dessa (se vidare avsnitt 6.3.8). Enligt artikel 34.5 ska hemmedlemsstaten fastställa mer detaljerade regler i syfte att fastställa villkoren för användning av utestående belopp från ett specialföretag såsom tillgångar som täcker tekniska avsättningar enligt denna artikel. Inledningen i artikel 34, som ställer krav på skuldtäckning av utjämningsavsättningar, införs även i skadeförsäkringsdirektiven genom artikel 57.3 punkt 2 i återförsäkringsdirektivet. Motsvarande följer sedan tidigare av artikel 22 i livförsäkringsdirektivet . Föreskrifter enligt artikel 34.5 om mer detaljerade regler för användning av utestående belopp från ett specialföretag införs också i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 58.3 b respektive 60.7 a). Som en följd av återförsäkringsdirektivets artikel 34.1 måste Sverige införa krav på skuldtäckning av avsättningar i all verksamhet avseende återförsäkring. Bestämmelserna i 7 kap. 9 § första stycket utvidgas därför till all återförsäkringsrörelse. De särbestämmelser om krav på särskild skuldtäckning i 7 kap. 9 § andra stycket FRL, som tidigare enbart har gällt för återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring, blir överflödiga och kan utgå. Direktivet innebär också att det ställs ett krav på skuldtäckning av utjämningsreserv för direkt och indirekt kreditförsäkring. Skälet är att man efter införandet av redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standards (IFRS 4 Försäkringsavtal) ville klarlägga behandlingen av de utjämningsreserver som upprättas i enlighet med direktivet, även om avsikten inte är att föregripa framtida återförsäkringstillsyn under Solvens II. I avsnitt 6.3.6 om utjämningsreserver föreslås att utjämningsreserven för kreditförsäkring inte längre ska behandlas som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt nödvändig utjämningsreserv för risker. I enlighet med direktivet bör därför skuldtäckningsreglerna i 7 kap. 9 § FRL kompletteras så att reserven alltjämt ska skuldtäckas. Bestämmelserna bör också omfatta återförsäkring av kreditförsäkring. sdirektivet innehåller också en bestämmelse om beaktande av utestående belopp från specialföretag (se artikel 34.5). Med specialföretag avses något förenklat ett företag, som inte är ett återförsäkringsföretag, men som i princip arbetar som ett sådant företag och i sin helhet finansierar sina åtaganden genom att ge ut skuldebrev eller liknande. Av artikeln framgår att hemmedlemsstaten ska fastställa mer detaljerade regler om villkoren för att få använda sådana utestående 88
belopp som skuldtäckningstillgång. Det kan ifrågasättas om bestämmelserna är tvingande, men av konkurrenshänsyn gentemot utländska försäkringsföretag bör sådana tillgångar inte diskvalificeras som skuldtäckningstillgång. Direktivet förutsätter dock att medlemsstaterna meddelar närmare regler om villkoren för användningen av sådana tillgångar vid skuldtäckningen. I enlighet med vad som föreslagits i återförsäkringspromemorian bör således en allmän regel om att det är tillåtet för alla försäkringsbolag att använda dessa tillgångar för skuldtäckning införas. Regeln bör vidare kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva förutsättningarna för detta. Det är vidare lämpligt att införa en definition av specialföretag som motsvarar direktivets definition.
Värdering av skuldtäckningstillgångar
sdirektivet behandlar inte hur skuldtäckningstillgångar ska värderas. I svensk rätt finns däremot bestämmelser om detta i 7 kap. 10 f § FRL. Tillgångarna ska som huvudregel värderas till verkligt värde. Med ett sådant värde avses marknadsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. För tillgångar som är noterade på en auktoriserad marknadsplats avses med marknadsvärde den senaste betalkursen på balansdagen. För tillgångar som saknar marknadsvärde ska värdet i stället uppskattas försiktigt. Om särskilda förhållanden föreligger, t.ex. låg likviditet, ska även sådana tillgångar som är noterade värderas lägre än vad som annars skulle ha varit fallet. Av bestämmelserna följer således att bl.a. aktier och obligationer ska värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är avsedda att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet. Alternativa värderingsregler tillåts även för byggnader och mark, genom en hänvisning till 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL. Värdering till verkligt värde har sedan länge haft ett stort genomslag i försäkringsbolagens externredovisning och skuldtäckningsredovisning. Härtill kommer att Finansinspektionens s.k. trafikljusmodell, som används för att mäta bolagens exponering mot olika risker, utgår från det verkliga värdet på både tillgångar och skulder. I denna modell ska således bolagens värdering av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på verkligt värde, innebärande en realistisk värdering av försäkringsåtagandena. Detta gäller oavsett värderingen i externredovisningen. Det finns således anledning att överväga om samtliga skuldtäckningsstillgångar ska värderas till verkligt värde. Den främsta effekten av en sådan förändring skulle vara att möjligheten att värdera obligationer som innehas till förfall enligt en anskaffningsvärdemetod försvinner. Det finns klara fördelar med att ha en enhetlig värdering. Framför allt leder en sådan värdering av tillgångarna till den bästa jämförbarheten. En värdering till verkligt värde kan vidare anses bäst komplettera kravet på matchning i 7 kap. 9 a § FRL där det bl.a. anges att tillgångarna, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och 89
förändring i tillgångarnas framtida värde och avkastning, ska placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredställande. Även om det ursprungliga syftet med ett obligationsinnehav kan vara att hålla detsamma till förfall, kan händelser som ligger utanför försäkringsbolagets kontroll ändå leda till att innehavet måste avyttras. Det får således anses lämpligt att principen om värdering till verkligt värde omfattar samtliga skuldtäckningsstillgångar. Förslaget innebär att den nuvarande kopplingen till redovisningslagstiftningen – genom hänvisningen i 7 kap. 10 f § femte stycket FRL – utgår. Länsförsäkringsbolagens Förening har i sitt remissvar över motsvarande förslag i solvenspromemorian framhållit att det är av vikt att värderingsprinciperna för tillgångar som används för skuldtäckning överensstämmer med de redovisningsmässiga värderingsprinciperna för sådana tillgångar. Det har under lång tid funnits ett starkt samband mellan rörelsereglerna i 7 kap. FRL och ÅRFL. Det är också rimligt att så långt möjligt eftersträva en sådan ordning. De externa redovisningsreglerna, inte minst de internationella redovisningsstandarder som ges ut av IASB, är emellertid främst framtagna med hänsyn till investerares behov av finansiell information. Tillsynsmyndighetens informationsbehov skiljer sig i viktiga delar från investerarens. Medan tillsynsmyndigheten behöver säkerställa att ett försäkringsbolag vid varje tidpunkt kan fullgöra sina åtaganden i syfte att skydda försäkringstagarna, så är investeraren mer intresserad av att kunna mäta företagets resultat och ställning utifrån antagandet att företagets verksamhet ska fortgå (”going concern”). Det anlagda perspektivet styr i sin tur principerna för värderingen av tillgångar. För att dessa skilda målsättningar inte ska komma i konflikt, kan redovisnings- och rörelsereglerna behöva utvecklas fristående från varandra, detta för att möta respektive grundläggande syften (jfr prop. 2004/05:24 s. 118 ff.). I sammanhanget kan nämnas att nya redovisningsregler för värdering av finansiella instrument kan komma att införas i svensk rätt till följd av 2 ett EG-direktiv om ändringar i redovisningsdirektiven (2006/46/EG). TPF FPT En frikoppling mellan bestämmelserna kan också bidra till att göra reglerna mindre svåröverskådliga. En direkt koppling till värderingsprinciperna för verkligt värde i ÅRFL bör således inte finnas i FRL. I enlighet med vad som föreslagits i kompletteringspromemorian bör de närmare kriterier för hur skuldtäckningstillgångarna ska värderas behandlas i föreskrifter om värdering i solvenssammanhang och inte i redovisningsföreskrifterna. I 7 kap. 10 f § fjärde stycket FRL finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om värderingen av fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2002:9) anges att jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet och
2 TP Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/46/EG) av den 14 juni 2006 om ändring av PT rådets direktiv 78/669/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag. 90
motsvarande tomrätt får redovisas till högst 70 procent av verkligt värde vid skuldtäckningen. För fastigheter med industriell verksamhet gäller ett högsta värde om 60 procent av det verkliga värdet. Andra fastigheter får tas upp till det värde som Finansinspektionen fastställer i det enskilda fallet. Det torde vara lämpligt att i fortsättningen hantera alla frågor som rör värderingen av skuldtäckningstillgångar i dessa föreskrifter. I bemyndigandet bör därför tilläggas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om värderingen till verkligt värde. I fråga om aktier och andelar i dotterbolag som förvaltar skuldtäckningstillgångar gäller såsom tidigare att de inte får tas upp till högre värde än det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget.
6.3.8 Begränsningar för enhandsengagemang
Regeringens förslag: Begränsningen för enhandsengagemang avseende andelar i investeringsfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag tas bort. Högst 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent.
Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna i 7 kap. 10 c § FRL om begränsningar för enhandsengagemang har nära anknytning till diversifieringsprincipen. Bestämmelserna syftar till att begränsa de risker som ett försäkringsbolags placeringar i en enskild emittents fordringsbevis och aktier kan medföra. Genom diversifiering av tillgångar minskas risken för att förluster i enskilda placeringar får alltför stort genomslag på ett försäkringsbolags finansiella stabilitet. Kapitalförvaltningen i ett försäkringsbolag ska således präglas av ett portföljtänkande. Med detta avses att helheten i tillgångsmassan är av avgörande betydelse vid bedömning av lämplig risknivå och förväntad avkastning på tillgångarna. Genom att sprida investeringarna över ett stort antal tillgångar kan bolagen minimera den risk som är förknippad med att investera i en 3 enskild tillgång. TPF FPT Diversifieringsprincipen i 7 kap. 9 a § FRL anger att tillgångarna som används för skuldtäckning ska placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Detta betyder inte att ett försäkringsbolag alltid ska följa en riskminimerande strategi. Syftet med principen är i stället att
3 TP Diversifieringsprincipen är tillämplig inte bara vad gäller investeringar inom ett och PT samma tillgångsslag, utan även vad gäller investeringar i portföljer av tillgångar ur skilda tillgångsslag. 91
undvika "onödigt" risktagande, dvs. sådant risktagande som härrör från att placeringarna genomförs på ett sådant sätt att samma förväntade avkastning hade kunnat uppnås med ett lägre risktagande. Nu gällande regler om enhandslimiter i försäkringsrörelselagen får anses vara väl avvägda och följer till stor del av EG-rätten. När det gäller tjänstepensionsverksamhet har lagstiftaren valt att anknyta till den befintliga regleringen i lagen. Det finns dock anledning att överväga om reglerna för enhandsengagemang i fonder och säkerställda obligationer bör ändras.
Enhandsengagemang i fonder
I 7 kap. 10 c § första stycket 4 FRL finns en begränsning beträffande andelar i investeringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, som förvaltas av samma fondförvaltare. Bestämmelsen syftar till att begränsa de förluster ett försäkringsbolag kan åsamkas om ett fondbolag missköter fondförvaltningen. Finansinspektionen får medge undantag från bestämmelsen. Bestämmelsen om fondandelar förvaltade av samma fondbolag eller fondföretag saknar motsvarighet i EG-rätten. Behovet av denna bestämmelse har minskat då värdepappersfonder omgärdas av en 4 allt mer omfattande reglering till följd av det s.k. UCITS-direktivet. TPF FPT En värdepappersfond är i sig redan underkastad spridningsregler. Härtill kommer att fondverksamhet kräver Finansinspektionens tillstånd och fondbolaget som förvaltar tillgångarna ska stå under tillsyn av denna myndighet eller motsvarande utländsk tillsyn. Dessutom ska tillgångarna förvaras hos ett från fonden fristående förvaringsinstitut, vilket i sin tur också står under tillsyn. Risken för förluster genom att ett fondbolag missköter fondförvaltningen begränsas därmed. En utveckling mot en mera kvalitativ regleringsansats talar även för att bestämmelsen bör utmönstras. Även om den kvantitativa begränsningen tas bort kvarstår emellertid försäkringsrörelselagens krav på diversifiering. Det innebär att enhandsengagemang i investeringsfonder, oavsett om de förvaltas av samma fondbolag, även fortsättningsvis ska hanteras med varsamhet. Hur stora enhandsengagemangen kan tillåtas vara, måste bedömas från fall till fall. I likhet med tidigare bör det finnas ett krav på att de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning.
Säkerställda obligationer
I tredje skadedirektivet respektive det konsoliderade livförsäkringsdirektivet finns en undantagsregel från de kvantitativa placeringsreglerna som anger att medlemsländerna får tillåta att enhandsengagemang i säkerställda obligationer uppgår till högst 40 procent av det belopp som
4 TP Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra PT författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). 92
5 ska skuldtäckas. TPF FPT Svenska Bankföreningen har i två särskilda framställningar till Finansdepartementet (Dnr Fi2004/4988) föreslagit att limiten ska höjas till 40 procent. Denna synpunkt har även framförts från Fondbolagens Förening och Sveriges Försäkringsförbund (Dnr Fi2000/1049). Särskild lagstiftning om säkerställda obligationer infördes i Sverige den 1 juli 2004 genom lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer. Säkerställda obligationer anses särskilt säkra och består i första hand av krediter som lämnats mot säkerhet i viss egendom (hypotekskrediter) eller krediter som beviljats vissa särskilt säkra låntagare (offentliga krediter). Ett institut (en bank eller ett kreditmarknadsföretag) som emitterar säkerställda obligationer ska särskilja och registerföra särskilda tillgångar från sin övriga verksamhet (säkerhetsmassa), vars värde vid varje tidpunkt ska överstiga det nominella värdet av fordringarna (beloppsmatchning). Härtill har införts en ny särskild förmånsrätt för innehavare av säkerställda obligationer och derivatmotparter. Finansinspektionen ska utse en oberoende granskare som har till uppgift att övervaka att registret förs på ett korrekt sätt. Direktivets option beträffande säkerställda obligationer har inte utnyttjats i Sverige, vilket innebär att enligt gällande rätt så jämställs säkerställda obligationer med övriga obligationer som ett kreditinstitut svarar för. Begränsningen för sådana placeringar från en och samma emittent är 10 procent av skuldtäckningstillgångarna. I samband med genomförandet av den nya lagen om säkerställda obligationer överlämnades frågan om en särbehandling av säkerställda obligationer i försäkringsrörelse till Placeringsutredningen (se prop. 2002/03:107, s. 98 f.). I placeringsutredningens slutbetänkande Förslag till ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag (SOU 2003:84) anfördes att systemet innehöll brister, särskilt i krissituationer, och av den anledningen föreslogs ingen undantagsregel för säkerställda obligationer. För en placerare i säkerställda obligationer är motpartsrisken inte det emitterande institutet, utan den underliggande säkerheten, vilket innebär att säkerställda obligationer är diversifierade i sig med hänsyn till motpartsrisk. Som Placeringsutredningen konstaterade, torde också förmånsrätten i säkerhetsmassan vara säkrare än den som försäkringstagare har i registerförda tillgångar. Det finns emellertid en viss risk kopplad till säkerställda obligationer genom att det är ett enskilt institut som sköter registren. På samma sätt som för fonder som förvaltas av samma fondbolag finns dock en reglering och tillsyn som omgärdar utfärdare av säkerställda obligationer. Risken att förluster uppstår genom misskötsel, eller att utfärdare av säkerställda obligationer inte kan uppfylla sina åtaganden, begränsas därmed. Mot denna bakgrund föreslogs i solvenspromemorian att begränsningen i fråga om säkerställda obligationer bör motsvara vad som föreskrivs i EG-rätten. Det framhölls dock att en placering om 40 procent i sådana obligationer måste tolkas utifrån förslaget om införande av en generell aktsamhetsprincip och att förslagen inte skulle tas som intäkt för att
5 TP Se artikel 22.4 i direktiv 92/49/EEG och artikel 24.4 i direktiv 2002/83/EG. PT 93
lagstiftaren anser att en placering om 40 procent i dessa obligationer är att anse som en aktsam placering för alla bolag eller ens för något. När inte aktsamhetsprincipen föreslogs genomföras ifrågasattes i kompletteringspromemorian lämpligheten i att tillåta en så stor andel som 40 procent av placeringarna få placeras i säkerställda obligationer hos en och samma emittent. En sådan bestämmelse ansågs svår att förena med det allmänna diversifieringskravet. Säkerställda obligationer behandlas även i andra sammanhang mer förmånligt än övriga skuldförbindelser. Enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder begränsas enhandsengagemang i en värdepappersfond enligt huvudregeln till 5 procent av fondens värde. För säkerställda obligationer får dock andelen uppgå till 25 procent av fondens värde. Därtill får det sammanlagda värdet av sådana innehav utgöra högst 80 procent av fondens värde. Vidare får kreditinstitut och värdepappersbolag vid tillämpning av bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar behandla säkerställda obligationer 6 förmånligare än andra obligationer. TPF FPT Det har således ansetts motiverat i andra liknande sammanhang att behandla säkerställa obligationer mindre restriktivt än vad som gäller i fråga om övriga skuldförbindelser. Den i kompletteringspromemorian föreslagna höjningen av gränsen för ett försäkringsföretags enhandsengagemang till 25 procent i fråga om säkerställda obligationer, välkomnas av remissinstanserna. Det får således anses lämpligt att införa en gräns som innebär att maximalt 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent. Någon begränsning av det sammanlagda innehavet av sådana placeringar synes inte aktuellt då tillgångslimiterna i 7 kap. 10 b § FRL redan begränsar andelen obligationer och andra skuldförbindelser till 75 procent av det belopp som ska skuldtäckas. Det finns inte heller någon särskild begränsning för totalsumman av sådana innehav i EG-rätten. Det bör dock förtydligas att ett försäkringsbolags innehav av placeringar avseende samma emittent eller låntagare enligt nuvarande 10 c § 3 FRL och innehav av samma emittents säkerställda obligationer totalt sett får uppgå till högst 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas. Det bör slutligen omnämnas att 7 kap. 10 c § FRL innehåller två bemyndiganden. Dessa medger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, inom de ramar som föreskrivs i första stycket, meddela föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som finns i första stycket.
6.3.9 Särskilda placeringsregler i återförsäkringsbolag
Regeringens förslag: sbolag ska tillämpa särskilda placeringsregler av kvalitativ art. Den allmänna spridnings- och matchningsregeln i försäkringsrörelselagen ska gälla även för dessa
6 TP Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:1) om kapitaltäckning och PT stora exponeringar. 94
bolag. Detsamma gäller de nya reglerna för placeringar i värdepapper utgivna av ett specialföretag. Därutöver införs vissa ytterligare allmänna principer för placeringarna. Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstillgång förutsatt att instrumentet sänker den finansiella risken eller effektiviserar förvaltningen av tillgångar som hör till återförsäkringsrörelsen. Regeringens bedömning: Den option som finns i återförsäkringsdirektivet och som gör det möjligt att undanta statsobligationer från diversifieringskravet bör inte utnyttjas. De nya placeringsreglerna bör inte tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs i direktförsäkringsbolag.
Kompletteringspromemorians förslag och bedömning beträffande särskilda placeringsregler i återförsäkringsbolag överensstämmer med regeringens. I kompletteringspromemorian förslås att de nya placeringsreglerna för återförsäkringsbolag även ska tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av skade- och livförsäkringsbolag (s.k. blandade bolag) samt att förvaltningen av tillgångar och avsättningar som hänför sig till sådan verksamhet hålls åtskild från bolagets verksamhet som avser direkt försäkring. Remissinstanserna tillstyrker förslaget till nya placeringsregler i återförsäkringsföretag och att möjligheten att föreskriva vissa kvantitativa placeringsbegränsningar inte utnyttjas. Länsförsäkringsbolagens Förening anser att friare placeringsregler nu bör införas även för direktförsäkringsbolag, trots avsaknaden av en fullständig solvensreform. Om så inte sker är Länsförsäkringar neutrala eller svagt positiva till förslaget till friare placeringsregler för mottagen återförsäkring i direktförsäkringsbolag. Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker förslaget beträffande s.k. blandade bolag. Försäkringsförbundet och Finansinspektionen anser att statsobligationer bör undantas från diversifieringskravet. Aktuarieföreningen anser att det bör övervägas om derivatinstrument ska få användas som skuldtäckningstillgång även för annat än återförsäkring och tjänstepension. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 34.1 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med följande regler: a) Tillgångarna ska vara uppbyggda med hänsyn till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna. b) sföretaget ska tillse att tillgångarna är diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till 95
katastrofer som får betydande följder. Företaget ska bedöma hur oregelbundna marknadsomständigheter påverkar dess tillgångar och ska diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna påverkan. c) Investeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska under alla omständigheter hållas på aktsamma nivåer. d) Investeringar i derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De ska värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget ska också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner. e) Tillgångarna ska vara diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration. Medlemsstaterna får besluta om att inte tillämpa kraven i led e på investeringar i statsobligationer. Medlemsstaterna ska enligt artikel 34.2 inte kräva av återförsäkringsföretag inom sitt territorium att dessa ska investera i särskilda kategorier av tillgångar. Enligt artikel 34.3 får medlemsstaterna inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de investeringsbeslut som fattas av ett återförsäkringsföretag inom dess territorium eller av företagets investeringsförvaltare. Trots vad som anges i artikel 34.1–3 får hemmedlemsstaten enligt artikel 34.4 för varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium fastställa följande kvantitativa regler, under förutsättning att de motiveras av aktsamhetsskäl: a) Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än dem som de tekniska avsättningarna är fastställda i ska begränsas till 30 procent. b) Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i aktier och andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer och skuldebrev vilka inte får handlas på en reglerad marknad ska begränsas till 30 procent. c) Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag att inte investera mer än fem procent av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma företag, och inte mer än tio procent av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från företag som ingår i samma grupp. Varje medlemsstat får, enligt artiklarna 57.6 och 60.10, punkt 2 i båda artiklarna i skade- och livförsäkringsdirektiven , välja att tillämpa bestämmelserna i artikel 34 på försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium, om något av villkoren i 57.6 punkt 1 uppfylls. 96
Som framgått måste Sverige till följd av återförsäkringsdirektivet införa krav på skuldtäckning av avsättningar i all verksamhet avseende återförsäkring. sdirektivet innehåller också ett begränsat antal föreskrifter om skuldtäckningstillgångarna och placeringen av dessa. Föreskrifterna motsvarar principiellt närmast föreskrifterna i 7 artikel 18 i tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG) TPF FPT . Det senare direktivet skiljer sig från tidigare livförsäkringsdirektiv genom att detaljerade, kvantitativa placeringsregler ersätts av mera kvalitativa regler och ett grundläggande krav på att placeringarna ska göras på ett aktsamt sätt (se prop. 2004/05:165 s. 171). Artikel 34.1 a, b och e i återförsäkringsdirektivet innehåller allmänna riskbaserade regler som bygger på matchning och riskspridning. Därutöver innehåller direktivet vissa ytterligare allmänna principer för placeringarnas inriktning. Dessa innebär att placeringarna ska möjliggöra att återförsäkringsbolaget på ett lämpligt sätt kan anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder (se artikel 34.1 b). Vidare föreskrivs att investeringar i tillgångar som inte handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer (se artikel 34.1 c). Den i artikel 34.1 b beskrivna inriktningen för placeringarna som möjliggör en anpassning till ekonomiska omständigheter är särskilt viktig för återförsäkringsföretag. En särskild bestämmelse om detta bör därför införas för återförsäkringsbolag, även om samma förhållanden tolkningsvis kan anses följa av den grundläggande bestämmelsen om riskspridning och matchning i 7 kap. 9 a § FRL. Även denna bestämmelse bör i grunden gälla också för återförsäkringsbolag – detta för att tillgodose ovan nämnda artiklar i övriga delar. Som framgått framhålls också i direktivet att investeringar i tillgångar som inte handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer (artikel 34.1 c). Även om denna princip också kan sägas framgå av i vart fall reglerna för tjänstepensionsföretag bör den komma till självständigt uttryck i placeringsbestämmelserna för återförsäkringsbolag. sdirektivet innehåller vidare en möjlighet att föreskriva vissa kvantitativa placeringsbegränsningar, om det kan motiveras av aktsamhetsskäl. Placeringsbegränsningar kan föreskrivas när det gäller tillgångar i andra valutor än åtagandena, överlåtbara värdepapper som inte hanteras på en reglerad marknad och beträffande enhandsengagemang (artikel 34.2). Enligt artikel 34.2 får dock inte medlemsstaterna kräva att skuldtäckning sker i särskilda kategorier av tillgångar. I samband med genomförandet av EG:s tjänstepensionsdirektiv (2003/41/EG) har aktsamhetsprincipen införts i svensk rätt. Enligt den principen ska ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan varje sådant beslut ska grunda sig på vilka effekter som detta förväntas få för rörelsen som helhet. Aktsamhetsprincipen är därmed nära sammanbunden med
7 TP Europaparlamentets och rådets direktiv (2003/41/EG) av den 3 juni 2003 om verksamhet i PT och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. 97
principerna om diversifiering, matchning och likviditet när det gäller de tekniska avsättningarna. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet så betonas där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet (tillfredställande betalningsberedskap) när det gäller skuldtäckningstillgångarna. Av samma skäl som regeringen avstått från att utnyttja vissa optioner i tjänstepensionsdirektivet, bör heller inte optionen i återförsäkringsdirektivet utnyttjas (se prop. 2004/05:165, s. 174 f.). Detta är också naturligt med hänsyn till att andra återförsäkringsbolag än livförsäkringsföretag inte omfattas av några placeringsregler i dag. Några begränsningar som avses i artikel 34.2 finns inte i dagens lagstiftning och återförsäkringsdirektivet är därmed uppfyllt i denna del. Även artikel 34.3 får anses vara tillgodosett då något krav på förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt inte finns i dagens lagstiftning. Sammanfattningsvis förslås att återförsäkringsbolag undantas från huvuddelen av de kvantitativa placeringsbestämmelserna i 7 kap. FRL, för att i stället omfattas av mer allmänt utformade bestämmelser för placeringarnas inriktning i enlighet med vad som redogjorts för ovan. Villkoren som återförsäkringsdirektivet ställer för att utestående belopp från specialföretag ska få användas som skuldtäckningstillgång (se artikel 34.5 och avsnitt 6.3.7) blir även tillämpliga på direktförsäkringsbolagens placeringsregler.
Derivatinstrument
Av artikel 34.1 d i återförsäkringsdirektivet framgår att investeringar i derivatinstrument ska vara möjliga i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlätta en effektiv portföljförvaltning. En motsvarande begränsningsregel för användningen av derivat finns redan 7 kap. 17 b § FRL. Direktivet är således redan tillgodosett genom att den bestämmelsen gäller även för återförsäkringsbolag och någon särskild lagstiftningsåtgärd anses inte behövas i den delen. Enligt återförsäkringsdirektivet är det vidare möjligt – om ovan angivna förutsättningar är uppfyllda – att använda derivatinstrument som skuldtäckningstillgång. Av artikel 34.1 d framgår att derivatinstrumenten ska värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget ska också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner. Bestämmelsen överensstämmer i stort med artikel 18.d i tjänstepensionsdirektivet. Enligt gällande rätt kvalificerar sig inte derivatinstrument som skuldtäckningstillgång och dessa instrument finns följaktligen inte med i katalogen över tillåtna tillgångsslag för skuldtäckning i 7 kap. 10 § FRL. Enligt tjänstepensionsdirektivet får dock optioner, terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument användas vid skuldtäckning av försäkringstekniska avsättningar i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, om de bidrar till att sänka den finansiella risken i verksamheten och till att effektivisera förvaltningen av de tillgångar som hör till denna rörelse (se 7 kap. 12 § FRL). 98
Derivatinstrument kan förekomma i många olika former och bör således inte betraktas som ett homogent tillgångsslag. I prop. 2004/05:165 (s. 176) anför regeringen att en förutsättning för att derivatinstrument ska vara tillämpligt som skuldtäckningstillgång bör vara att instrumentet har en ekonomisk innebörd som motsvarar den hos en tillgång som bedöms som lämplig för skuldtäckning och att hänsyn måste tas till den kreditrisk som uppstår gentemot motparten. I tillsynen över institutet bör därför även ingå att kontrollera att instituten undviker en överdriven riskexponering mot en och samma motpart. Motsvarande bör gälla för skuldtäckning av försäkringstekniska avsättningar och utjämningsreserv i återförsäkringsverksamhet. Detta föranleder emellertid – i likhet med genomförandet av tjänstepensionsdirektivet –inga särskilda bestämmelser i lag. Det finns därför inget behov av att, såsom Svenska Aktuarieföreningen föreslår, införa en explicit bestämmelse i lag som avser återförsäkringsbolagen i denna del. Någon möjlighet att utsträcka bestämmelserna till att även gälla andra verksamheter än återförsäkring och tjänstepension följer inte heller av återförsäkringsdirektivet. Vid genomförandet av EG:s tredje skade- och livförsäkringsdirektiv ansågs inte EG-rätten medge att derivatinstrument får användas för skuldtäckning (se prop. 1994/95:184 s. 174), eftersom sådana instrument inte finns med i uppräkningen av tillåtna tillgångsslag (se artikel 23.1 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Detta torde även vara den vanligaste tolkningen av saken inom EU. EG-rätten får dock sägas vara något oklar när det gäller hur derivatinstrument får användas för skuldtäckning. Vid genomgången av vilka principer som ska iakttas vid utformningen av reglerna om skuldtäckningstillgångar (artikel 23.3 iv), anges emellertid att derivatinstrument får användas i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De måste värderas försiktigt och får beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna. Detta kan tolkas som att derivatinstrument kan tillåtas som skuldtäckningstillgång, om instrumentet har en direkt koppling till en viss sådan tillgång (se Placeringsutredningens slutbetänkande SOU 2003:84 s. 103). En eventuell omprövning av ställningstagandet som gjordes i samband med genomförandet av EG:s skade- och livförsäkringsdirektiv bör dock anstå till att en mer genomgripande översyn av försäkringsbolagens placeringstillgångar görs. Länsförsäkringsbolagens Förening anser att gällande placeringsregler för försäkringsbolag bör anpassas till EG:s minimikrav nu, även om solvensreglerna inte reformeras på det sätt som föreslogs i solvenspromemorian. Placeringsreglerna för svenska försäkringsbolags tillgångar är mer restriktiva än vad EG-direktiven kräver. Enligt föreningen innebär den nya tillsynsmodellen (trafikljuset) att bolagen behöver ha ett större buffertkapital än vad försäkringsrörelselagen föreskriver, för att täcka för marknadsrisker (risken för att marknadsvärdet för ett finansiellt instrument m.m. ändras till följd av förändringar i främst räntor, valutakurser, aktiekurser). Föreningen anser således att åtminstone de kvantitativa begränsningarna avseende andelen aktier, fastigheter och obligationer avskaffas. Föreningen anser också att derivatinstrument bör kunna tillåtas användas för skuldtäckning. 99
Föreningens synpunkter är väl värda att beakta. Som nämnts ryms dock inte någon samlad översyn av placeringsreglerna för direktförsäkringsbolagen inom ramen för detta lagstiftningsärende. sdirektivets artikel 34.1 andra stycket innehåller en möjlighet att undanta statsobligationer från diversifieringskravet med avseende på riskkoncentrationer i artikel 34.1 e. Finansinspektionen anför att optionen bör utnyttjas eftersom det primära syftet med återförsäkringsverksamhet, till skillnad från t.ex. tjänstepensionsverksamhet, torde vara att åstadkomma en säkerhet för att åtagandena kan infrias. Frågan om en hög avkastning är normalt endast en fråga för ägarna (och inte för försäkringstagarna). I likhet med vad Sveriges Försäkringsförbund antyder är det inte orimligt att statsobligationer behandlas mer förmånligt än andra finansiella tillgångar. Det finns också anledning att instämma i att undantaget måste förstås så att placeringar i statsobligationer – såväl som total andel av placeringarna som enhandsengagmeng – kan tillåtas vara något större än för andra tillgångar. Statsobligationer kan dock inte anses helt riskfria och det kan därför inte anses lämpligt att helt bortse från kravet på att försäkringsbolagen ska undvika ett överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag samt riskackumulering i portföljen som helhet. Den allmänt hållna diversifieringsregeln i 7 kap. 9 a § FRL kan heller inte anses vara alltför begränsande för återförsäkringsföretagens placeringar i statsobligationer. Det kan således inte hävdas att de svenska återförsäkringsbolagen får sämre möjligheter att använda statsobligationer än utländska återförsäkringsföretag. Den eftersträvansvärda generella diversifieringsansatsen bör således inte frångås och optionen enligt direktivet bör därför inte utnyttjas. Enligt artiklarna 57.6 och 60.10, punkt 2 i båda artiklarna, får skadeoch livförsäkringsföretag, som samtidigt bedriver återförsäkringsverksamhet, välja att tillämpa återförsäkringsdirektivets regler om skuldtäckning av återförsäkring i artikel 34, om mottagna återförsäkringspremier motsvarar mer än 10 procent av de totala premierna, de mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50 miljoner euro eller de tekniska avsättningarna för mottagen återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av företagets totala tekniska avsättningar. Om så sker föreskriver återförsäkringsdirektivet att tillsynsmyndigheten ska verifiera att alla tillgångar och avsättningar i bolagets återförsäkring ska avgränsas, förvaltas och organiseras separerat från tillgångarna i direktförsäkringsverksamhet, utan möjlighet till överföring. I kompletteringspromemorian föreslås att Sverige bör utnyttja optionerna i skade- och livförsäkringsdirektiven som införs genom artiklarna 57.6 och 60.10 i återförsäkringsdirektivet. Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker förslaget, eftersom de anser att de fördelar som uppnås med det flexiblare valet av lämpliga skuldtäckningstillgångar för återförsäkring, mer än väl uppvägs av de nackdelar som uppstår med separat förvaltning och överföringsförbud mellan skuldtäckningstillgångar avseende direktförsäkringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet. Länsförsäkringsbolagens Förening är neutrala eller svagt positiva till den nu diskuterade partiella reformen, men ser ytterligare problem för bolagen 100
när ett s.k. blandat bolag växlar mellan att överskrida och underskrida gränsen för när återförsäkringsverksamheten enligt definitionen ska anses betydande. Som remissinstanserna lyfter fram i sina remissvar måste de positiva effekterna av kvalitativt utformade placeringsregler för mottagen återförsäkring vägas mot de administrativa nackdelarna med skilda placeringsregler och krav på separation. Mot denna bakgrund anser vi, i likhet med flera remissinstanser, att s.k. blandade bolag inte bör få tillämpa de nya placeringsreglerna enligt återförsäkringsdirektivet för den del av verksamheten som avser mottagen återförsäkring.
6.3.10 Registerföring av skuldtäckningstillgångar
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om registerföring av skuldtäckningstillgångar utvidgas till att omfatta alla försäkringsbolag.
Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås vidare att skuldtäckningstillgångar avseende återförsäkringsverksamheten i s.k. blandade bolag ska registreras åtskilt från verksamheten avseende direkt försäkring. Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker att det införs ett krav på ett separat register för återförsäkringsverksamhet i s.k. blandade bolag. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt ska försäkringsbolag som omfattas av bestämmelserna om skuldtäckning i 7 kap. 9 § FRL föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde (se 7 kap. 11 § första stycket). Kravet gäller dels försäkringsbolag som bedriver direkt försäkringsrörelse, dels försäkringsbolag som bedriver återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring (skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år). Syftet med bestämmelsen har varit att trygga dessa försäkringstagares förmånsrätt. För livförsäkringsbolag som driver både tjänstepensionsverksamhet och annan livförsäkringsverksamhet gäller därutöver att de ska upprätta ett register för vardera verksamheten och att respektive försäkringstagargrupp ska ha förmånsrätt till tillgångarna i respektive register. Av 7 kap. 11 a § FRL framgår att förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran som grundas på alla slags försäkringsavtal. Förmånsrätt följer också med fordran som avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla. Förmånsrätten gäller vid konkurs och utmätning före alla andra fordringar i de tillgångar som finns upptagna i sådana register som anges i 7 kap. 11 § FRL. Som en följd av att skuldtäckningsreglerna nu föreslås gälla all återförsäkring (se avsnitt 6.3.7) bör även reglerna i 7 kap. 11 § FRL om registerföring utvidgas till att gälla alla försäkringsbolag. En sådan utvidgning är dessutom befogad, eftersom förmånsrätten endast omfattar tillgångar som på visst sätt är registerförda. Även ett försäkringsbolag som driver återförsäkringsrörelse avseende annan skadeförsäkring än den 101
nyss nämnda bör således vara skyldigt att föra ett register över skuldtäckningstillgångarna för att säkra försäkringstagarnas förmånsrätt. Eftersom förslaget i kompletteringspromemorian om särskilda placeringsregler för återförsäkringsverksamheten i s.k. blandade bolag nu inte föreslås genomföras (se avsnitt 6.3.9), faller också förslaget om att tillgångarna och avsättningarna i bolagets återförsäkringsverksamhet ska separeras från tillgångar och avsättningar inom direkt försäkring. Några särskilda regler avseende registerföringen av skuldtäckningstillgångarna i dessa blandande försäkringsbolag är således inte aktuella.
6.3.11 Försäkringstekniska riktlinjer och underlag samt placeringsriktlinjer
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag ska gälla för alla återförsäkringsbolag. Detsamma ska gälla i fråga om placeringsriktlinjer.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen , Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen tillstyrker att alla återförsäkringsbolag åläggs att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer. Finansinspektionen motsätter sig dock att innehållet i riktlinjerna preciseras i lag. Aktuarieföreningen anför att kravet på försäkringstekniskt beräkningsunderlag bör utmönstras för alla försäkringsbolag, eftersom dessa inte fyller någon funktion. Försäkringsförbundet motsätter sig att kravet på beräkningsunderlag utvidgas till att gälla alla återförsäkringsbolag, eftersom de antaganden som ska redovisas i underlaget i huvudsak inte är relevanta för återförsäkringsrörelse. Skälen för regeringens förslag: Kravet på upprättande av försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag regleras i 7 kap. 3 § FRL. Av sista stycket i nämnd paragraf framgår att de bolag som omfattas av regeln får avstå från att upprätta beräkningsunderlag, om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant underlag. Genom en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap. 9 § FRL har kravens omfattning tidigare varit begränsat till verksamhet avseende direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring. Gällande rätt innebär därutöver att försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa placeringsriktlinjer, se 7 kap. 10 g § FRL. Nämnd paragraf omfattar även de försäkringsbolag som avses i 7 kap. 9 § FRL. Enligt nu gällande regler åläggs således försäkringsbolag som driver direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring att upprätta försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag samt placeringsriktlinjer. I likhet med Finansinspektionen anser regeringen det lämpligt av tillsynsskäl att utvidga detta åliggande för bolagen till all återförsäkring. Ett av inspektionen efterfrågat ställningstagande som skulle innebära att innehållet i riktlinjer och 102
underlag inte längre preciseras i lag, kräver ytterligare analys och beredning. Detta bör ske i ett annat och större sammanhang. Reglerna om det försäkringstekniska beräkningsunderlaget är som nämnts flexibla (se 7 kap. 3 § sista stycket) och en effektiv tillämpning av dem torde kunna innebära att bolagen – även när det gäller återförsäkringsrörelse – endast behöver upprätta ett underlag som är relevant för såväl styrnings- som tillsynsändamål. I motsats till vad Svenska Aktuarieföreningen hävdat fyller beräkningsunderlaget således fortfarande en funktion.
6.3.12 Kapitalbasen
Regeringens förslag: Det klargörs i försäkringsrörelselagen vilka poster som får ingå i kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse och att utjämningsreserven för kreditförsäkring ska dras av från denna. Regeringens bedömning: sdirektivets övriga regler om kapitalbasen tillgodoses redan av bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Direktivets bestämmelser om avdrag från kapitalbasen för innehav i andra finansiella företag har tillgodosetts genom ändringar i samma lag i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.
spromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och bedömningarna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmän regel
Varje medlemsstat ska enligt artikel 35 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att alla återförsäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvarar kraven i detta direktiv. sbolag omfattas redan av försäkringsrörelselagens bestämmelser om tillräcklig kapitalbas (se 1 kap. 8 a § FRL). Därigenom tillgodoses den allmänna regeln i direktivets artikel 35.
Godkända poster
Artikel 36 i återförsäkringsdirektivet behandlar vilka poster som är godkända i kapitalbasen. Enligt artikel 36.1 ska den disponibla solvensmarginalen motsvaras av tillgångar i återförsäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, bl.a. följande: a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för 103
eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls: i) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts. ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen. iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii. b) Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver. c) Den balanserade vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning. Enligt artikel 36.2 ska den disponibla solvensmarginalen minskas med beloppet för de egna aktier som återförsäkringsföretaget innehar direkt. För återförsäkringsföretag som tillämpar diskontering eller nedsättning av sina försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador för att ta hänsyn till avkastning på placeringar, såsom tillåts genom artikel 60.1 g i direktiv 91/674/EEG, ska den disponibla solvensmarginalen minskas med skillnaden mellan odiskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar före nedsättning, enligt uppgift i noterna till redovisningen, och diskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar efter nedsättning. Denna justering ska göras för alla risker som anges i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG, med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i samma bilaga. För andra försäkringsklasser än 1 och 2 i punkt A i bilagan behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna. Utöver de avdrag som anges i första och andra styckena ska följande dras från den disponibla solvensmarginalen: a) Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande slag av organ: i) Försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG. ii) sföretag enligt artikel 3 i detta direktiv eller återförsäkringsföretag i icke-medlemsstater enligt artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG. iii) Försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG. iv) Kreditinstitut och finansiella institut enligt definitionerna i artiklarna 1.1 och 1.5 i direktiv 2000/12/EG. v) Värdepappersföretag och finansiella institut enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG och i artikel 2.4 och 2.7 i direktiv 93/6/EEG . 104
b) Var och en av följande poster som ett återförsäkringsföretag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse: i) De instrument som avses i punkt 4. ii) De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG. iii) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG. Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag enligt a och b i tredje stycket. Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som återförsäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras återförsäkringsföretag också med tillämpliga ändringar tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) ska tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som ska inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden. För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att återförsäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen. Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG. Enligt artikel 36.3 får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande: a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 procent får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts. För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor: i) Endast helt inbetalda medel får beaktas. ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga 105
myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande återförsäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån. iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om återförsäkringsföretagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån. iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver avveckling av återförsäkringsföretaget, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna. v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen. b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor: i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande. ii) Utställandeavtalet ska ge återförsäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet. iii) Långivarens fordran på återförsäkringsföretaget ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer. iv) Handlingarna vid utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för återförsäkringsföretaget att fortsätta sin verksamhet. v) Endast helt inbetalda belopp får beaktas. I artikel 36.4 föreskrivs följande. Efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande: a) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 procent av nämnda kapital, upp till 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. b) Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäkringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara 106
mer än 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga nationella myndigheterna ska fastställa riktlinjer avseende villkoren för godkännande av extra bidrag. c) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur. Enligt artikel 36.5 får, när det gäller livåterförsäkringsverksamhet, den disponibla solvensmarginalen dessutom, efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, också utgöras av följande: a) Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 procent av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG. De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast i) om en aktuariell rapport inlämnas till de behöriga myndigheterna med en beräkning av sannolikheten av dessa framtida vinsters uppkomst, och ii) i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver enligt punkt 4 c inte redan beaktats. b) Om zillmering inte tillämpas, eller om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 procent av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång. Enligt artikel 36.6 ska ändringar av punkterna 1–5 i denna artikel i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen ska antas enligt förfarandet i artikel 55.2, dvs. genom ett kommitologiförfarande på samma sätt som föreskrivs i direktförsäkringsdirektiven. Föreskrifter om att utjämningsreserver ska dras av från kapitalbasen införs även i skadeförsäkringsdirektiven genom artikel 57.4 a. Någon motsvarande ändring görs däremot inte i livförsäkringsdirektivet . Där finns redan särskilda bestämmelser om att beakta vinstreserver (se artikel 27.2 b i [2002/83/EG]).
De nya föreskrifterna om avdrag från kapitalbasen för innehav i andra finansiella företag införs även i skade- och livförsäkringsdirektiven genom artikel 57.4 b respektive artikel 60.8 a i återförsäkringsdirektivet. I 7 kap. 22 § FRL anges vilka poster som får ingå i kapitalbasen för livförsäkringsrörelse och att Finansinspektionen får medge att andra poster ingår. I 7 kap. 24 § FRL finns motsvarande bestämmelser för skadeförsäkringsrörelse. Båda dessa bestämmelser gäller även för motsvarande återförsäkringsrörelse. sdirektivets artikel 36, som har sin förebild i skade- och livförsäkringsdirektiven, tillgodoses väsentligen redan av försäkringsrörelselagen i kombination med sådana föreskrifter om kapitalbasen som får meddelas enligt 1 kap. 8 a § FRL. Det är dock lämpligt att göra ett par kompletteringar. Som tidigare nämnts ska dagens utjämningsavsättning för kreditförsäkring anses som en utjämningsreserv i direktivets mening men fortfarande skuldtäckas (se avsnitt 6.3.6 och 6.3.7). Enligt direktivet (artikel 36.1 b) ska utjämningsreserven dras av från kapitalbasen, vilket det finns goda skäl för, eftersom den grundas på uppskattade åtaganden som inte ingår bland de försäkringstekniska avsättningarna, men som företaget riskerar att få infria. Det klargörs därför i 7 kap. 24 § FRL, som reglerar kapitalbasen för skadeförsäkringsringsrörelse, till vilket kreditförsäkring hör, att utjämningsreserven inte får ingå i kapitalbasen. Detta gäller oavsett om reserven redovisas som en obeskattad reserv eller eget kapital. I 7 kap. 24 § FRL anges hur en diskontering av avsättningar för vissa oreglerade skador ska beaktas. Skillnaden mellan det odiskonterade och det diskonterade beloppet ska dras av från kapitalbasen. Bestämmelsen hänvisar till vissa försäkringsklasser för direkt försäkring, vilket innebär att alla skadeförsäkringsklasser utom sjuk- och olycksfallsförsäkring omfattas. För avsättningar för sjuk- och olycksfallsförsäkring ska en diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras. För att uppfylla direktivets artikel 36.2 bör det i bestämmelsen i 7 kap. 24 § förtydligas att vad som där gäller för försäkringsklasserna inom direkt försäkring utvidgas till att även gälla för motsvarande återförsäkring. Såsom tidigare framgått beviljas koncession för svenska bolags återförsäkringsrörelse enligt samma klassindelning som direkt försäkring, någonting som följer av Finansinspektionens föreskrifter (se avsnitt 6.2). Artikel 36.2 föreskriver vidare att avdrag från kapitalbasen ska göras för innehav i vissa andra finansiella företag, men att det får underlåtas i vissa fall. Bestämmelser om sådana avdrag genomfördes den 1 juli 2006 för alla försäkringsbolag (se 7 kap. 24 a § FRL och prop. 2005/06:45 s. 187). Dessa bestämmelser tillgodoser även återförsäkringsdirektivet. Artikel 36.3–36.5 innehåller frivilliga regler om vilka poster kapitalbasen får utgöras av. Sådana frivilliga regler finns redan för både liv- och skadeförsäkringsrörelse. Enligt 7 kap. 22 och 24 §§ FRL får Finansinspektionen medge att andra poster, utöver de som finns uppräknade, får ingå i kapitalbasen. I artikel 36.6 finns bestämmelser om att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen. Den ska antas enligt förfarandet i artikel 108
55.2, dvs. genom ett kommittologiförfarande. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.8.
6.3.13 Solvensmarginalen
Regeringens förslag: Det förtydligas i försäkringsrörelselagen att de höjningar av vissa belopp som utgör underlaget för beräkning av solvensmarginalen för vissa klasser av skadeförsäkring även ska avse motsvarande återförsäkring. Finansinspektionen får medge att solvensmarginalen reduceras med fordringar på specialföretag. Nuvarande bestämmelser om beräkning av solvensmarginal för livförsäkring begränsas till direkt försäkring. Livåterförsäkring ska i stället beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. Ett bemyndigande införs dock som gör det möjligt att beräkna solvensmarginalen för livåterförsäkring enligt reglerna för livförsäkring när det kan anses befogat. Regeringens bedömning: sdirektivets regler om solvensmarginalen tillgodoses i övrigt av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.
spromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och bedömningarna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Föreskriven solvensmarginal för skadeåterförsäkring
Artikel 37 i återförsäkringsdirektivet behandlar kapitalkravet för skadeåterförsäkring. Enligt artikel 37.1 ska den föreskrivna solvensmarginalen bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren. Dock ska, då det gäller återförsäkringsföretag som huvudsakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av klasserna kredit-, storm-, hagel- och frostrisker, de senaste sju räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av de genomsnittliga försäkringsersättningarna. Om inte annat följer av artikel 40, ska, enligt artikel 37.2, beloppet för den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel. Premiebasen ska enligt artikel 37.3 beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.
Premie- eller bidragsbelopp som avser försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG ska ökas med 50 procent. Premie eller bidragsbelopp som avser andra försäkringsklasser än försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 procent för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. De premier eller bidrag, tilläggsavgifter inräknade, som hänför sig till återförsäkringsverksamheten under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop. Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet. Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar av vilka den första ska uppgå till högst 50 miljoner euro, medan den andra ska utgöra restbeloppet. 18 respektive 16 procent av dessa beloppsandelar ska sedan räknas fram och läggas ihop. Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som återförsäkringsföretaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 procent. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46. Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för fastställande av andelen premier eller bidrag. Enligt artikel 37.4 ska följande beräkningssätt användas för den ersättningsbaserade solvensmarginalen, varvid för klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG beloppen för skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp ska ökas med 50 procent. Skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 procent för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. De ersättningar, utan avdrag för anspråk för vilka retrocessionärer ansvarar, som betalats ut under de perioder som anges i punkt 1 ska läggas ihop. Till denna summa ska läggas beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår. Detta belopp ska sedan minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1. Det återstående beloppet ska minskas med beloppet för avsättningar för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som inföll två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger. Om den referensperiod som fastställs i punkt 1 omfattar sju år, 110
ska det belopp för avsättningar för ännu ej reglerade försäkringsfall som fastställts i början av det räkenskapsår som inföll sex år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger dras från beloppet. En tredjedel eller en sjundedel av det erhållna beloppet, beroende på vilken referensperiod som ska användas enligt punkt 1, ska delas upp i två delar, varav den första omfattar 35 miljoner euro och den andra det överskjutande beloppet. 26- respektive 23 procent av dessa beloppsandelar ska sedan räknas fram och läggas ihop. Den sålunda framräknade summan ska multipliceras med ett tal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar, som försäkringsföretaget fortfarande har att ansvara för, beräknade efter avdrag för retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningar; dock får detta tal inte vara mindre än 50 procent. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46. Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, ska, enligt artikel 37.5 den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska retrocession inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än ett. Enligt artikel 37.6 ska de procenttal som ska tillämpas på beloppsandelarna enligt punkt 3 femte stycket och punkt 4 sjunde stycket nedsättas till en tredjedel för sjukförsäkring som meddelas på liknande tekniska grunder som gäller för livförsäkring, förutsatt att a) inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighetstabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder, b) en avsättning görs för stigande ålder, c) ett premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhetsmarginal av tillräcklig storlek, d) försäkringsföretaget får säga upp avtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och e) avtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller nedsättning av ersättningarna också när det gäller löpande avtal. Föreskrifter motsvarande direktivets 37.3 om att solvensmarginalen kan minskas med belopp som kan återfås från ett specialföretag införs även i skade- och livförsäkringsdirektivet genom artikel 57.5 respektive artikel 60.9. Direktivets föreskrifter om solvensmarginal för skadeåterförsäkring tillgodoses i stort sett genom 7 kap. 25 § FRL. Artikel 37.3 innehåller dock ett par nyheter. Det finns sedan tidigare en bestämmelse i 7 kap. 25 § FRL om höjning av premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp vid beräkning av 111
solvensmarginalen för försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13 FRL. Denna bestämmelse omfattar dock endast direkt skadeförsäkringsrörelse. För att uppfylla artikel 37.3 andra stycket om höjningen för vissa försäkringsklasser inom skadeförsäkring bör bestämmelsen utvidgas till att omfatta även motsvarande återförsäkring i 7 kap. 25 § första stycket FRL. I artikel 37.3 sjätte stycket anges att solvensmarginalen får reduceras med vad som kan återfås från ett specialföretag. Reduktionen torde avse de fordringar som finns på specialföretaget enligt avtalen i dess riskövertagande verksamhet. Enligt artikel 37.4 anges vidare att vad som kan återfås får, efter godkännande från den behöriga myndigheten, dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal inom de gränser som anges i direktivet. Det finns med hänsyn till konkurrensneutraliteten inte skäl att generellt förhindra svenska försäkringsföretag att kunna utnyttja de möjligheter som direktivet ger. Det bör därför införas en bestämmelse om att Finansinspektionen får medge att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen på motsvarande sätt som för mottagen återförsäkring. Detta ska gälla för såväl direkt försäkring som för återförsäkring. Vilka förutsättningar som ska gälla kommer således att prövas av Finansinspektionen i varje enskilt fall. Utgångspunkten för ett medgivande bör dock vara att riskavtäckningen inte blir sämre än om avtalet ingåtts med ett återförsäkringsföretag som omfattas av direktivet.
Föreskriven solvensmarginal för livåterförsäkring
Artikel 38 i återförsäkringsdirektivet behandlar kapitalkravet för livåterförsäkring. Den föreskrivna solvensmarginalen för livåterförsäkring ska enligt artikel 38.1 fastställas i enlighet med artikel 37. Enligt artikel 38.2 kan hemmedlemsstaten, trots vad som anges i artikel 38.1, föreskriva att för de försäkringsformer inom försäkringsbranschen som omfattas av artikel 2.1 a i direktiv 2002/83/EG och som är knutna till investeringsfonder eller försäkringar med rätt till återbäring samt för sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 b och 2.2 b–e i direktiv 2002/83/EG, ska den föreskrivna solvensmarginalen fastställas i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/83/EG (artikel 38.2). Direktivets utgångspunkt är att även solvensmarginalen för återförsäkring av livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. Det införs dock samtidigt en option att för vissa typer av lång livåterförsäkring, såsom livförsäkring och livräntor, tillämpa reglerna för livförsäkring vid beräkning av solvensmarginalen. Av samma skäl som angavs för tekniska avsättningar i avsnitt 6.3.5 bör solvensmarginalen för livåterförsäkring som huvudregel beräknas enligt de regler som gäller för skadeförsäkring, men beräkning enligt reglerna för livförsäkring bör vara möjligt när det kan anses befogat. Bestämmelsen i 7 kap. 23 § bör därför begränsas till direkt livförsäkring och bestämmelsen i 7 kap. 25 § utvidgas till att även omfatta återförsäkring av livförsäkring.
Föreskriven solvensmarginal för återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring
Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 39.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att varje återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skadeoch livåterförsäkring ska ha en disponibel solvensmarginal som täcker det sammanlagda beloppet för de föreskrivna solvensmarginalerna för skade- och livåterförsäkringsverksamheterna, fastställda i enlighet med artiklarna 37 respektive 38 i detta direktiv. Om den disponibla solvensmarginalen inte når upp till den nivå som krävs enligt punkt 1 i denna artikel ska, enligt artikel 39.2, de behöriga myndigheterna vidta de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 42 och 43 i detta direktiv. I 7 kap. 23 och 25 §§ FRL finns bestämmelser om erforderlig solvensmarginal för liv- och skadeförsäkringsrörelse. Motsvarande ordning gäller för kapitalbasen enligt 7 kap. 22 och 24 §§ FRL. Därigenom framgår det tillräckligt tydligt att återförsäkringsbolag ska ha en kapitalbas som täcker det sammanlagda beloppet av återförsäkring av skade- och livförsäkring när verksamheterna bedrivs i samma bolag. Direktivets artikel 39.1 är därmed tillgodosedd. I 19 kap. 11 § FRL finns bestämmelser om sanktioner mot försäkringsbolag som inte uppfyller solvenskraven. Bestämmelserna tillgodoser direktivets artikel 39.2.
6.3.14 Garantifonden (garantibeloppet)
Regeringens förslag: För återförsäkring av skadeförsäkring ska gälla samma garantibelopp som nu gäller för livförsäkringsrörelse. Bestämmelserna avseende skadeförsäkringsrörelse begränsas till direkt skadeförsäkring. Försäkringsbolag som samtidigt bedriver direkt skadeförsäkring och återförsäkring ska ha ett garantibelopp om minst 3 miljoner euro, om något av följande villkor är uppfyllda 1. mottagna premier som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro eller 2. försäkringstekniska avsättningar som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar.
spromemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen föreslår att möjligheten enligt återförsäkringsdirektivet att föreskriva ett lägre garantibelopp för captivebolag utnyttjas. Sveriges Försäkringsförbund och Dina Försäkringar Riksförbund önskar ett förtydligande av hur det förhöjda kravet på lägsta garantibelopp samspelar med Finansinspektionens möjlighet att medge undantag från försäkringsrörelselagens regler (1 kap. 10 §).
Skälen för regeringens förslag
Garantifondens belopp
En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artiklarna 37, 38 och 39, ska enligt artikel 40.1 i återförsäkringsdirektivet utgöra garantifonden. Den ska bestå av sådana poster som anges i artikel 36.1–3 och, efter godkännande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, artikel 36.4 c. Garantifonden ska enligt artikel 40.2 uppgå till minst 3 miljoner euro. Varje medlemsstat får föreskriva att garantifonden när det gäller captivebolag för återförsäkring ska uppgå till minst 1 miljon euro. Captivebolag definieras i artikel 2 b. I 7 kap. 26 § FRL finns regler om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse. I 7 kap. 27 § finns motsvarande regler för skadeförsäkringsrörelse. Den nuvarande regleringen av garantibeloppet för livförsäkringsrörelse överensstämmer med det som enligt artikel 40.1 och 40.2 första stycket ska gälla för all återförsäkring. Det bör därför införas en bestämmelse i 7 kap. 26 § om att samma garantibelopp som för livförsäkring även ska tillämpas för återförsäkring av skadeförsäkring. Bestämmelserna i 7 kap. 27 § bör samtidigt begränsas till direkt skadeförsäkring. Ändringen innebär att den minsta kapitalbasen (garantibeloppet) för verksamhet avseende återförsäkring av skadeförsäkring höjs från 2 miljoner till 3 miljoner euro. Inom större koncerner förekommer att ett särskilt koncernbolag bildas för att mot ersättning från andra koncernbolag ta över dessa bolags risker. Det förra bolaget (captivebolaget) kan bedriva sin verksamhet som direktförsäkrare eller som mottagare av återförsäkring för ett annat försäkringsbolag (som är direktförsäkrare). Direktivet ger i artikel 40.2 andra stycket en möjlighet att fastställa ett lägre kapitalkrav, 1 miljon euro, för captivebolag för återförsäkring. Finansinspektionen har föreslagit att denna möjlighet att föreskriva ett lägre garantibelopp för captivebolag bör utnyttjas. Enligt inspektionen finns det i annat fall risk att captivebolag etablerade i Sverige överför sin verksamhet till andra sådana bolag etablerade i andra medlemsländer, eller utanför EES. Branschföreträdare såsom Sveriges Försäkringsförbund och Svenskt Näringsliv har å andra sidan inte haft någon erinran mot att möjligheten till lägre garantibelopp inte utnyttjas. Eftersom en utgångspunkt för arbetet med genomförande av återförsäkringsdirektivet är att regelverket för försäkringsbolag inte ska ändras och justeras i större utsträckning än vad som är nödvändigt – med hänsyn bl.a. till att det inom en nära framtid kommer att genomgå en genomgripande reformering – bör det inte i detta sammanhang införas någon särreglering av captivebolag. Dessa bör även fortsättningsvis behandlas helt inom ramen för de rörelseregler och den tillsyn som gäller för övriga försäkringsbolag.
Översyn av garantifondens belopp m.m.
Enligt artikel 41.1 i återförsäkringsdirektivet ska de belopp i euro som fastställs i artikel 40.2 ses över årligen med början den 10 december 2007, så att de avspeglar förändringar i det europeiska konsumentprisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat. Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan detta direktivs ikraftträdande och tidpunkten för översynen och rundas av uppåt till närmaste 100 000-tal euro. Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 procent ska ingen justering göras. Kommissionen ska enligt artikel 41.2 årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om översynen och de justerade belopp som avses i punkt 1. När ett försäkringsbolag bedriver såväl direkt försäkring som återförsäkring ska garantibeloppet bestämmas enligt återförsäkringsdirektivet, dvs. uppgå till minst 3 miljoner euro, om något av följande villkor är uppfyllda: a) mottagna premier som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro, eller b) försäkringstekniska avsättningar som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar. Dessa förutsättningar framgår genom ändringar i skadeförsäkrings- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 57.6 och 60.10). Om ett försäkringsbolag bedriver både direkt försäkring och återförsäkring bör samma regler som för återförsäkringsbolag gälla om direktivets gränsvärden i artiklarna 57.6 och 60.10 överskrids. Detta bör framgå av 7 kap. 26 §. Genom att nämnda paragraf redan omfattar bestämmelser om höjningar som beslutats av kommissionen med hänsyn till ändringar i europeiskt konsumentprisindex tillgodoses artikel 41.2. Sveriges Försäkringsförbund och Dina Försäkringar Riksförbund har efterlyst ett förtydligande av hur kravet på lägsta garantibelopp samspelar med Finansinspektionens möjlighet att helt eller delvis medge undantag från försäkringsrörelselagens regler enligt 1 kap. 10 §. Nu föreslagen lydelse av 7 kap. 26 § innebär att garantibeloppet höjs till 3 miljoner euro om ett försäkringsbolag bedriver både direkt skadeförsäkringsverksamhet och återförsäkring, samtidigt som återförsäkringsverksamheten överskrider något av de kvantitativa gränsvärden som uppställs. Om något av dessa krav är uppfyllda kan dispens från det förhöjda kravet komma i fråga enligt lydelsen av 1 kap. 10 §, numera föreslagna andra stycket punkten 1.
6.3.15 Tillsynsfrågor
Regeringens bedömning: Gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen tillgodoser direktivets regler om återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter, finansiell saneringsplan och återkallelse av auktorisation.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot bedömningarna.
Skälen för regeringens bedömning
sföretag som befinner sig i svårigheter
Om ett återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i artikel 32 får, enligt artikel 42.1 i återförsäkringsdirektivet , den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar. I syfte att återställa finansiell stabilitet i ett återförsäkringsföretag, vars solvensmarginal kommit att underskrida det minimum som föreskrivs i artiklarna 37, 38 och 39, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten enligt artikel 42.2 kräva att företaget för godkännande av myndigheten framlägger en plan för hur en sund finansiell ställning ska återställas. I undantagsfall får den behöriga myndigheten, när den bedömer att ett återförsäkringsföretags finansiella ställning kommer att ytterligare försämras, även begränsa återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten ska därvid underrätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas territorier försäkringsföretaget bedriver verksamhet om alla åtgärder den har vidtagit, varpå dessa myndigheter på den första medlemsstatens begäran ska vidta samma åtgärder. Om återförsäkringsföretagets solvensmarginal går under den garantifond som anges i artikel 40, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten enligt artikel 42.3 begära att återförsäkringsföretaget överlämnar en plan avseende kortfristig finansiering till myndigheten för godkännande. Myndigheten får vidare inskränka återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten ska underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om detta och dessa myndigheter på den första medlemsstatens begäran ska vidta samma åtgärd. Varje medlemsstat ska enligt artikel 42.4 vidta de åtgärder som är nödvändiga enligt dess nationella lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom dess territorium om återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i punkterna 1–3, och hemmedlemsstaten ska i sådana fall ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna. Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen eller den gruppbaserade kapitalbasen, ska Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller visst garantibelopp eller om kapitalbasen för 116
ett livförsäkringsbolag inte har en viss sammansättning, ska inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Detta framgår av 19 kap. 11 § fjärde stycket FRL. Av sjunde stycket i samma paragraf framgår att Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige i vissa uppräknade situationer. Finansinspektionen är enligt 19 kap. 11 a § första stycket FRL skyldig att anmäla beslut om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där bolaget enligt underrättelse bedriver försäkringsverksamhet. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där bolaget har tillgångar. Enligt andra stycket får inspektionen i samband med en anmälan enligt första stycket begära att den behöriga utländska myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Enligt 3 kap. 7 § första stycket LUFT ska Finansinspektionen, om den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, på begäran av myndigheten vidta motsvarande åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Av denna redogörelse framgår att artikel 42 redan är tillgodosedd i gällande rätt, eftersom nyss nämnda bestämmelser i försäkringsrörelselagen också gäller för återförsäkringsbolag samt då bestämmelsen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions verksamhet i Sverige, genom förslaget i avsnitt 6.1, även kommer att bli tillämplig på EES-försäkringsgivare som driver verksamhet avseende återförsäkring.
Finansiell saneringsplan
Medlemsstaterna ska enligt artikel 43.1 i återförsäkringsdirektivet se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter för att kunna kräva en finansiell saneringsplan för återförsäkringsföretag, om dessa myndigheter bedömer att företagens förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas. En sådan finansiell saneringsplan ska enligt artikel 43.2 åtminstone innehålla styrkande uppgifter eller handlingar för de kommande tre räkenskapsåren avseende: a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner. b) En plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende mottagen och avgiven återförsäkring. c) En prognos för balansräkningen. d) En uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal. e) Företagets allmänna policy i fråga om retrocession. För de fall då ett återförsäkringsföretags ekonomiska ställning försämras så att dess förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas ska medlemsstaterna enligt artikel 43.3 se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att kräva att återförsäkringsföretaget ska ha en högre föreskriven solvensmarginal för 117
att säkerställa att det kan uppfylla solvenskraven inom den närmaste tiden. Nivån på denna högre föreskrivna solvensmarginal ska fastställas utifrån en sådan finansiell saneringsplan som avses i punkten 1. Medlemsstaterna ska enligt artikel 43.4 se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att justera ned värdena av alla poster som kan ingå i den disponibla solvensmarginalen, i synnerhet i de fall där dessa posters marknadsvärde har förändrats i betydande omfattning sedan utgången av föregående räkenskapsår. Medlemsstaterna ska enligt artikel 43.5 se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av retrocession, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artiklarna 37, 38 och 39, om a) retrocessionsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller b) det inte finns någon, eller bara en begränsad, risköverföring i retrocessionsavtalen. Om de behöriga myndigheterna krävt en finansiell saneringsplan för ett återförsäkringsföretag i enlighet med punkten 1 ska de enligt artikel 43.6 inte utfärda intyg i enlighet med artikel 18, om de anser att företagets förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas enligt vad som avses i punkten 1. Om Finansinspektionen bedömer att försäkringstagarnas rättigheter hotas, ska inspektionen förelägga försäkringsbolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en finansiell saneringsplan. Detta framgår av 19 kap. 11 § tredje stycket FRL. Med stöd av bemyndigande har Finansinspektionen beslutat föreskrifter om bl.a. vilka uppgifter en sådan finansiell saneringsplan ska innehålla (se 19 kap. 11 § tionde stycket FRL, 49 § andra stycket 16 försäkringsrörelseförordningen [1982:790] och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om finansiell saneringsplan [FFFS 2004:1]). Dessa bestämmelser gäller också för återförsäkringsbolag, varför artikel 43.1 och 43.2 redan är tillgodosedd i gällande rätt. När motsvarigheterna i skade- och livförsäkringsdirektiven till artikel 43.3 (se artikel 20 a.2 i direktiv 73/239/EEG, ändrad i enlighet med artikel 1.7 i direktiv 2002/13/EG, och artikel 38.2 i direktiv 2002/83/EG) skulle genomföras i svensk rätt konstaterades det att Finansinspektionen redan hade viss befogenhet att ingripa på sätt som framgår av den aktuella regeln. Finansinspektionen kan med stöd av den stabilitetsprincip som fastlagts i 1 kap. 1 a § första stycket FRL ingripa i ett enskilt tillsynsärende och t.ex. kräva solvens utöver den lagreglerade miniminivån, om förhållandena i det enskilda bolaget motiverar detta. Därför gjordes bedömningen att det svenska regelsystemet redan uppfyllde de krav som ställdes i den delen (se prop. 2002/03:94 s. 52). Det saknas skäl att för återförsäkringsbolag göra någon annan bedömning. Detta får också anses gälla för artikel 43.4 avseende befogenhet att justera ned värdena av alla poster som kan ingå i den disponibla solvensmarginalen. Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska 118
minskas. Detta framgår av 7 kap. 23 § sjätte stycket och 7 kap. 25 § elfte stycket FRL och gäller också för återförsäkringsbolag som driver livförsäkrings- respektive skadeförsäkringsrörelse. Artikel 43.5 är därmed tillgodosedd i gällande rätt. Artikel 43.6 behandlar under vilka förutsättningar den behöriga myndigheten ska utfärda intyg som möjliggör överlåtelse av försäkringsbestånd. I ett tidigare lagstiftningsärende har man bedömt att motsvarande regler i liv- och skadeförsäkringsdirektiven redan uppfylls av gällande rätt (se prop. 2002/03:94 s. 53). Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning i det här fallet.
Återkallelse av auktorisation
Den auktorisation, som ett återförsäkringsföretag beviljats av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat, kan enligt artikel 44.1 i återförsäkringsdirektivet återkallas av samma myndighet om företaget a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckligen avstår från den eller upphör att driva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör, b) inte längre uppfyller villkoren för etablering, c) inte inom föreskriven tid kunnat vidta de åtgärder som angivits i en sådan rekonstruktions- eller finansieringsplan som avses i artikel 42, eller d) allvarligt åsidosätter de förpliktelser företaget har enligt de bestämmelser det omfattas av. När en auktorisation återkallas eller upphör, ska den behöriga myndigheten i återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat anmäla detta till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, vilka ska vidta lämpliga åtgärder för att hindra företaget från att påbörja ny verksamhet inom deras territorier med stöd av reglerna om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. Varje beslut att återkalla en auktorisation ska enligt artikel 44.2 åtföljas av noggranna uppgifter om skälen härför och det berörda försäkringsföretaget ska underrättas om beslutet. Koncession som beviljats för ett försäkringsbolag ska enligt 19 kap. 2 § första stycket 2 och 4 FRL förklaras förverkad om bolaget inte har påbörjat sin verksamhet inom ett år från det koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från koncessionen eller om bolaget under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet. Enligt 19 kap. 11 § nionde stycket FRL kan en koncession förklaras förverkad om bolaget inte längre uppfyller kraven för koncession, inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt fjärde stycket i den paragrafen eller i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Även ett återförsäkringsbolags auktorisation är möjlig att förklara förverkad med stöd av dessa bestämmelser. Artikel 44.1 första stycket är därmed tillgodosedd i gällande rätt. Artikel 44.1 andra stycket kräver dels att den behöriga myndighet som återkallar auktorisationen ska anmäla beslutet till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, dels att dessa senare 119
myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att hindra företaget från att påbörja ny verksamhet inom deras territorier. Dessa krav tillgodoses genom 19 kap. 11 a § första stycket tredje meningen FRL och 3 kap. 9 § första stycket LUFT som stadgar bl.a. detta. I 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ställs det krav på motivering av beslut och underrättelse om beslut. Även artikel 44.2 tillgodoses således redan i gällande rätt.
6.4 Finansiell återförsäkring och specialföretag
Regeringens bedömning: Det bör inte nu införas några särbestämmelser för finansiell återförsäkring eller någon definition av finansiell återförsäkring. Inte heller bör det införas några särbestämmelser för specialföretag enligt den möjlighet som ges i artikel 46 i återförsäkringsdirektivet.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning
Finansiell återförsäkring
I skäl 31 till återförsäkringsdirektivet framhålls att direktivet även bör tillämpas på verksamhet för finansiell återförsäkring. Beroende på den särskilda karaktären på sådan återförsäkringsverksamhet bör dock hemmedlemsstaten ges möjlighet att besluta om specifika bestämmelser för utövandet av finansiell återförsäkringsverksamhet. Hemmedlemsstaten får enligt artikel 45.1 fastställa särskilda bestämmelser för utövande av finansiell återförsäkringsverksamhet när det gäller – obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal, – sunda metoder för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen, – informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik, – upprättande av tekniska avsättningar för att garantera att de är adekvata, tillförlitliga och sakliga, – investering av tillgångar som täcker tekniska avsättningar i syfte att säkerställa att hänsyn tas till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, särskilt till arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, lönsamhet och matchning av dess tillgångar, – regler för tillgänglig solvensmarginal, föreskriven solvensmarginal och en minsta garantifond som återförsäkringsföretaget ska upprätthålla när det gäller finansiell återförsäkringsverksamhet.
Av öppenhetsskäl ska medlemsstaterna enligt artikel 45.2 utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkten 1. Finansiell återförsäkring definieras i artikel 2.1 q. I 1 kap. 1 § första stycket FRL slås fast att endast försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta får driva försäkringsrörelse. Begreppet försäkringsrörelse definieras dock inte i lagen. I stället avgörs det inom ramen för rättstillämpningen vilka verksamheter som ska anses utgöra tillståndspliktig försäkringsrörelse genom en helhetsbedömning som även omfattar behovet av samhällskontroll (se vidare Frostell m.fl., Kommentar till försäkringsrörelselagen m.m., 2002, s. 9 ff och hänvisningar till olika förarbeten). Det är inte heller nu lämpligt att införa någon definition av försäkringsrörelse eller annan detaljbestämmelse om att just finansiell återförsäkring enligt direktivets definition ska räknas dit. Frågan om tillståndsplikt för sådan återförsäkring enligt direktivets definition bör även fortsättningsvis prövas inom ramen för rättstillämpningen och då i första hand av Finansinspektionen inom ramen för befintliga regler om t.ex. förhandsbesked eller förelägganden mot den som bedriver försäkringsrörelse utan tillstånd. Det kan dock inte uteslutas att det mot bakgrund av EG-rätten kan finnas anledning att ha ett strängare synsätt än tidigare på om tillståndsplikt föreligger, när det gäller garantier eller liknande avtal som materiellt sett är att jämställda med finansiella återförsäkringsavtal som brukar meddelas av återförsäkringsbolag. Rena bankgarantier bör dock lika lite som tidigare anses utgöra försäkringsrörelse. Artikel 45.1 innebär en möjlighet för medlemsstaterna att utfärda speciella regler för finansiell återförsäkring, dvs. återförsäkring där den överförda risken är begränsad. Direktivet är i denna del således en option. Utgångspunkten är som tidigare redovisats att i detta sammanhang endast föreslå sådana bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktivet. Den anpassning som för närvarande pågår till de redovisningsstandarder som utarbetats av den internationella privaträttsliga organisationen IASB (International Accounting Standards Board) innebär vidare en större genomlysning och en mer rättvisande redovisning av försäkringsavtal. Som försäkringsavtal betraktas där endast sådana avtal som överför betydande försäkringsrisk. Andra avtal om försäkring redovisas i stället som investeringskontrakt eller serviceavtal (se IASB’s redovisningsstandard IFRS 4 Försäkringsavtal och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2005:34] om årsredovisning i försäkringsbolag). Mot bakgrund av vad som sagts görs bedömningen att det inte är lämpligt att nu införa några särbestämmelser för finansiell återförsäkring. Därmed bör det inte heller införas någon definition av denna företeelse. Frågan kan dock komma att omprövas i ett senare sammanhang om ett starkt behov av särregler uppkommer eller om särregler för finansiell återförsäkring visar sig bli vanliga i andra EES-länder.
Specialföretag
Då en medlemsstat beslutar att tillåta specialföretag som avses i återförsäkringsdirektivet att etablera sig på dess territorium, ska den enligt artikel 46.1 kräva officiellt förhandstillstånd för detta. Den medlemsstat i vilken specialföretaget är etablerat ska enligt artikel 46.2 fastställa villkoren för ett sådant företags verksamhet. I synnerhet ska medlemsstaten fastställa regler för följande: – Auktorisationens räckvidd. – Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal. – Specialföretagets ledningspersonal: gott anseende och lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer. – Aktieägare eller medlemmar med kvalificerat ägarinnehav i specialföretaget: lämplighetskontroller. – Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen. – Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik. – Specialföretagens solvenskrav. Av öppenhetsskäl ska medlemsstaterna enligt artikel 46.3 utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkten 2. Specialföretag definieras i artikel 2.1 p. Artikel 46 ger en medlemsstat möjlighet att tillåta s.k. specialföretag på försäkringsområdet att etablera sig inom dess land. Detta förutsätter att ett flertal bestämmelser införs om tillstånd m.m. av liknande slag som gäller för ett återförsäkringsbolag. Något starkt behov av sådana företag bedöms dock inte föreligga i Sverige. Sådan verksamhet som är typisk för ett specialföretag kan nämligen drivas av ett återförsäkringsbolag inom ramen för gällande och föreslagna bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Optionen i artikel 46 bör därför inte utnyttjas. Detta ställningstagande ligger även i linje med utgångspunkten i promemorian, att regelverket för försäkringsbolag inte ska ändras och justeras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att genomföra återförsäkringsdirektivet. Det utesluts dock inte att frågan kan komma att omprövas i ett senare sammanhang. Av skäl som redovisas i avsnitt 6.3.7 bör det dock införas en definition av specialföretag i försäkringsrörelselagen.
6.5 sföretag med hemland inom EES som driver verksamhet i Sverige
Regeringens förslag: En EES-försäkringsgivare ska ha rätt att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige från etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet utan att det uppställs krav på underrättelseförfarande. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland när den förelägger EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse och när försäkringsgivaren inte följer föreläggandet. 122
Regeringens bedömning: I övrigt tillgodoser befintlig lagstiftning återförsäkringsdirektivets regler om återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna och om likvidation.
spromemorians förslag: I promemorian uppställdes krav på underrättelseförfarande för att en EES-försäkringsgivare skulle få bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige från en filial eller genom gränsöverskridande verksamhet. Remissinstanserna: Finansinspektionen och Sveriges Försäkringsförbund påtalar att återförsäkringsdirektivet – i motsats till direktförsäkringsdirektiven – inte innehåller något krav på underrättelseförfarande för etablering eller gränsöverskridande verksamhet inom EES och anser att sådana förfaranderegler inte bör uppställas när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
sföretag som inte följer rättsreglerna m.m.
Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller utövar verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom statens territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företaget i denna stat, ska myndigheterna enligt artikel 47.1 i återförsäkringsdirektivet anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser. Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller bestraffa fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom dess territorium. Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag. Varje åtgärd som vidtas enligt punkten 1 och som innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet av återförsäkringsverksamhet ska enligt artikel 47.2 vara välgrundad och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget. I avsnitt 6.1 föreslås att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse, vilket får till följd att 2 kap. LUFT reglerar också de utländska EES-företagens rätt enligt artikel 4.1 att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige. Som nämns i avsnitt 6.2 finns dock den skillnaden mellan direktförsäkringsdirektiven och återförsäkringsdirektivet att det sistnämnda direktivet inte innehåller några krav på underrättelseförfarande för etablering i eller 123
gränsöverskridande verksamhet till ett annat land inom EES. Detta motiveras av att återförsäkring är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget. sdirektivets regler innebär att restriktioner kring den fria etableringsrätten och rätten att gränsöverskrida inte är tillåtna. Det finns därför, som Sveriges Försäkringsförbund och Finansinspektionen påtalat, inte skäl att uppställa sådana förfaranderegler när en EES-försäkringsgivare bedriver återförsäkringsverksamhet i Sverige. Enligt 3 kap. 6 § första stycket LUFT får Finansinspektionen, om en EES-försäkringsgivare överträder den eller en föreskrift som har meddelats med stöd av den lagen eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamheten här, förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Bestämmelsen tillgodoser innehållet i artikel 47.1 första stycket utom i ett avseende. Enligt den svenska bestämmelsen räcker det att underrätta hemlandsmyndigheten om ett föreläggande att vidta rättelse inte följts. Direktivet kräver dock att hemlandsmyndigheten ska underrättas samtidigt som återförsäkringsföretaget anmodas att vidta rättelse. Den svenska bestämmelsen bör justeras i enlighet med det. Finansinspektionen bör således underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland när den förelägger försäkringsgivaren att vidta rättelse och dessutom när försäkringsgivaren inte följer föreläggandet. Den gällande bestämmelsen som har införts till följd av liknande krav i direktförsäkringsdirektiven (se artikel 40.3–4 i direktiv 92/49/EEG, artikel 46.2–3 i direktiv 2002/83/EG och prop. 1994/95:184 s. 221 ff) kommer därmed att gälla också med avseende på försäkringsföretag som driver direkt försäkringsrörelse. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket LUFT får Finansinspektionen, om rättelse ändå inte sker, förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Bestämmelsen tillgodoser i huvudsak innehållet i artikel 47.1 andra stycket. Kravet med avseende på delgivning tillgodoses i gällande rätt genom delgivningslagen (1970:428). I 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ställs det krav på motivering av beslut och underrättelse om beslut. Även artikel 47.2 tillgodoses således redan i gällande rätt.
Likvidation
Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska enligt artikel 48 i återförsäkringsdirektivet de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal. 124
Varken lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens, som också är tillämplig vid vissa former av likvidation, eller någon annan lagstiftning bedöms innehålla några bestämmelser som behandlar återförsäkringsavtal från filialer eller gränsöverskridande verksamhet annorlunda än företagets övriga återförsäkringsavtal. Därmed är artikel 48 tillgodosedd.
6.6 sföretag från tredje land som bedriver verksamhet i Sverige
Regeringens bedömning: sdirektivets regel om att återförsäkringsföretag från tredje land inte får behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat tillgodoses genom föreslagna ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (se avsnitten 6.1 och 6.11). Direktivets regler med avseende på avtal med tredje land kräver ingen lagstiftningsåtgärd.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund , Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen anser att återförsäkringsföretag från tredje land även fortsättningsvis ska kunna gränsöverskrida in i Sverige.
Skälen för regeringens bedömning
Principer och villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet
Enligt artikel 49 i återförsäkringsdirektivet ska en medlemsstat när det gäller agenturer eller filialer till återförsäkringsföretag som har sina huvudkontor utanför gemenskapen och som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverksamhet inom dess territorium inte tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaten. Vikten av detta framhålls även i skäl 36 till direktivet. Enligt den svenska översättningen av återförsäkringsdirektivet får en medlemsstat inte behandla agenturer eller filialer till återförsäkringsföretag från tredje land mer förmånligt än sådana företag med huvudkontor i medlemsstaten. Det har visat sig att den svenska 8 textversionen inte motsvarar den engelska. TPF FPT Enligt den senare versionen begränsar sig inte bestämmelsen till agenturer och filialer utan inga ”reinsurance undertakings having their head offices outside the Community and commencing or carrying out reinsurance activities” får behandlas förmånligare än motsvarande företag med huvudkontor i
8 TP Sverige har begärt en rättelse av översättningen hos rådet. PT 125
medlemsstaten, således inte heller återförsäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet direkt från det tredje landet. Utländska försäkringsgivares återförsäkringsverksamhet här i landet är som nämnts enligt gällande lagstiftning oreglerad. Finansinspektionen har i sitt remissvar över återförsäkringspromemorian försökt att uppskatta omfattningen av denna verksamhet. Inspektionen gör bedömningen att det endast finns ett fåtal återförsäkringsbolag med säte i ett annat land inom EES som är etablerade i Sverige och att ytterligare några, såväl bolag med som utan säte inom EES, bedriver gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet här i landet. Såsom redan inledningsvis angetts bör lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Begreppen försäkringsrörelse och försäkring i lagen kommer därför fortsättningsvis även att innefatta återförsäkringsrörelse respektive återförsäkring. Med hänsyn till kravet i direktivet på att tredjelandsföretag inte får behandlas gynnsammare än inhemska återförsäkringsföretag, får det anses lämpligt att ett återförsäkringsföretag från tredje land behöver koncession för att få driva återförsäkringsrörelse i Sverige och att sådan verksamhet måste drivas från en generalagentur eller filial här i landet. Att utländska försäkringsgivare från tredje land måste etablera sig i Sverige för att få driva direktförsäkringsverksamhet här har gällt sedan länge. Sveriges Försäkringsförbund , Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen önskar att det även fortsättningsvis ska vara möjligt att bedriva gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet i Sverige från tredje land. I det sammanhanget måste särskilt betonas att motsvarande krav i direktivet på likabehandling gäller vid gränsöverskridande verksamhet från tredje land. För att sådan verksamhet ska kunna vara tillåten krävs således en omfattande särreglering, i paritet med den som krävs för tillstånd till sekundäretablering. Det är – bl.a. med tanke på vilken begränsad omfattning denna gränsöverskridande verksamhet har i dag – inte rimligt att genomföra en sådan lagstiftningsåtgärd. I stället bör återförsäkringsföretag från tredje land som inte vill inrätta en sekundäretablering här i landet ges möjlighet att få tillstånd till marknadsföring även av återförsäkring (se 4 kap. 1 § andra stycket och 10 § LUFT). De förslag som lämnas i avsnitt 6.11 innebär att återförsäkringsföretag från tredje land som etablerar verksamhet i Sverige ska omfattas av samma rörelseregler som svenska återförsäkringsbolag. Därmed är artikel 49 i direktivet tillgodosedd.
Avtal med tredje land
EG-kommissionen kan enligt artikel 50.1 i återförsäkringsdirektivet ställa förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredje länder om metoderna för att utöva tillsyn över
a) återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor i tredje land och bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen, och b) återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor inom gemenskapen och bedriver återförsäkringsverksamhet inom tredje lands territorium. Enligt artikel 50.2 ska de avtal som avses i punkten 1 särskilt syfta till att på villkor av likvärdighet i rörelseregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa att a) de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och som bedriver verksamhet inom de berörda tredje ländernas territorier, och att b) de behöriga myndigheterna i tredje land kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen enligt artikel 50.3 med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkten 1 i denna artikel och den situation som dessa ger upphov till. Artikel 50 i direktivet behandlar kommissionens arbete. Direktivet kräver därför ingen lagstiftningsåtgärd i den delen för närvarande.
6.7 sföretag från tredje land med dotterföretag i Sverige
Regeringens bedömning: sdirektivets regler i artikel 51 om viss information från medlemsstaterna till bl.a. kommissionen bedöms vara tillgodosedda genom gällande rätt och förslaget i avsnitt 6.8 om samarbetsskyldighet i förhållande till kommissionen. Medlemsstaternas skyldighet att underrätta EG-kommissionen om svårigheter som deras återförsäkringsföretag möter i tredje land kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller övriga regler i artikel 52.
spromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning
Information från medlemsstaterna till EG- kommissionen
Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska enligt artikel 51 i återförsäkringsdirektivet underrätta EG-kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna 127
a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, och b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar innehav i ett återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag. När en auktorisation enligt led a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, ska företagsgruppens struktur närmare anges i den anmälan som de behöriga myndigheterna ska göra till kommissionen. Motsvarande regler som i artikel 51 finns i direktiven för direkt försäkringsverksamhet (se artikel 29 a i direktiv 73/239/EEG, införd genom artikel 4 i direktiv 90/618/EEG, och artikel 58 i direktiv 2002/83/EG) med den skillnaden att de senare reglerna bara kräver att kommissionen underrättas, inte de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna. I samband med Sveriges tillträde till EES-avtalet infördes den bestämmelse som i dag finns i 19 kap. 1 § andra stycket FRL, av vilken det framgår att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sverige medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen ansåg att någon ytterligare skyldighet för Finansinspektionen att lämna uppgifter och att samarbeta inte erfordrades med anledning av skade- och livförsäkringsdirektivens motsvarigheter till artikel 51 i återförsäkringsdirektivet (se prop. 1992/93:257 s. 148). Denna slutsats kan möjligen ifrågasättas mot bakgrund av att nyss nämnd bestämmelse i försäkringsrörelselagen om samarbetsskyldighet bara avser samarbete med andra tillsynsmyndigheter. I avsnitt 6.8 föreslås dock att samarbetsskyldigheten ska utökas till att omfatta också samarbete med kommissionen. Artikel 51 får därför med avseende på återförsäkringsföretag anses genomförd genom bestämmelsen i 19 kap. 1 § andra stycket FRL, som gäller också för återförsäkringsbolag, med det tillägg som föreslås i avsnitt 6.8 om samarbetsskyldighet i förhållande till kommissionen.
Behandling i tredje land av återförsäkringsföretag hemmahörande i g emenskapen T
Medlemsstaterna ska enligt artikel 52.1 i återförsäkringsdirektivet underrätta EG-kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredje land eller vid pågående verksamhet i ett tredje land. Kommissionen ska enligt artikel 52.2 periodvis upprätta rapporter om i vad mån tredje länder ger återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkten 3 med avseende på etablering i tredje land av återförsäkringsföretag från gemenskapen, förvärv av innehav i tredje lands återförsäkringsföretag, fortsatt återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag och tillhandahållande över nationsgränserna av återförsäkringstjänster från
gemenskapen till tredje land. Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämpliga förslag och rekommendationer. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkten 2 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde får kommissionen enligt artikel 52.3 lämna rekommendationer till rådet om lämpligt förhandlingsmandat i syfte att förbättra marknadstillträdet för återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel ska enligt artikel 52.4 stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, särskilt inom världshandelsorganisationen WTO. Medlemsstaternas underrättelseskyldighet enligt artikel 52.1 bör säkerställas inom ramen för löpande EU-samarbete och informationsutbyte. Den kräver i vart fall ingen lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller för övriga regler i artikel 52.
6.8 Övriga bestämmelser om återförsäkring
Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet enligt försäkringsrörelselagen att samarbeta med utländska tillsynsmyndigheter utvidgas så att motsvarande samarbetsskyldighet gäller även i förhållande till kommissionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om höjning av solvensmarginalen med upp till 50 procent för vissa slag av återförsäkringsverksamhet. Det införs ett bemyndigande att meddela föreskrifter som ger möjlighet att höja lägsta belopp för garantifonden för att avspegla den ekonomiska och finansiella utvecklingen inom EES. Regeringens bedömning: Gällande rätt tillgodoser återförsäkringsdirektivets bestämmelser om möjlighet till överklagande. Direktivets artiklar om kommittéförfarande och genomförandeåtgärder kräver i övrigt ingen lagstiftningsåtgärd.
spromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Rätt till domstolsprövning
Medlemsstaterna ska enligt artikel 53 i återförsäkringsdirektivet se till att beslut rörande ett återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar och andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.
Bestämmelser om rätt till domstolsprövning av beslut som fattats enligt försäkringsrörelselagen finns i 19 kap. 13 § FRL. Vissa beslut överklagas direkt till kammarrätten. Andra beslut får överklagas till länsrätt med krav på prövningstillstånd i kammarrätten vid talan mot länsrättens beslut. Dessa bestämmelser omfattar även beslut avseende återförsäkringsbolag. Liknande bestämmelser om överklagande finns i andra svenska lagar som bedömts genomföra direktivet (se t.ex. 10 kap. 4 § LUFT). Gällande rätt tillgodoser således återförsäkringsdirektivet i denna del. I sammanhanget kan det nämnas att Försäkringsföretagsutredningen föreslår att Finansinspektionens beslut som huvudregel ska överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. att samtliga beslut, mot vilka talan ska föras hos domstol, ska överklagas till länsrätt (se SOU 2006:55 s. 309 f)
Samarbete mellan medlemsstaterna och EG- kommissionen
Medlemsstaterna ska enligt artikel 54.1 i återförsäkringsdirektivet samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring och tillämpningen av detta direktiv. EG-kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska enligt artikel 54.2 ha ett nära samarbete i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till. I 19 kap. 1 § andra stycket FRL finns en bestämmelse om att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Bestämmelsen kommer numera att bli tillämplig även på samarbete avseende återförsäkringsföretag. Till följd av artikel 54.2 bör bestämmelsen kompletteras så att motsvarande samarbetsskyldighet gäller i förhållande till kommissionen.
Kommittéförfarande
EG-kommissionen ska enligt artikel 55.1 i återförsäkringsdirektivet biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén. När det hänvisas till denna punkt ska enligt artikel 55.2 artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader. Kommittén ska enligt artikel 55.3 själv anta sin arbetsordning. Artikel 55 reglerar arbetet inom EU och motsvarande arbete har hittills pågått när det gäller skade- och livförsäkringsdirektiven. Någon lagstiftningsåtgärd behövs inte.
Genomförandeåtgärder
Följande genomförandeåtgärder i fråga om återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 56 antas enligt det förfarande som avses i artikel 55.2: 130
a) Utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I. b) Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 36. c) Ökning med upp till 50 procent av beräkningskriterierna för den föreskrivna solvensmarginal som avses i artikel 37.3–4 för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG för specifika återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer i syfte att beakta de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal. d) Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2 med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen. e) Precisering av definitionerna i artikel 2 i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet inom hela gemenskapen. En hänvisning till kommittéförfarandet finns även i direktivets artikel 36.6. Enligt den paragrafen ska ändringar av punkterna 1–5 i den artikeln om vad som får ingå i kapitalbasen, i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen, antas enligt förfarandet i artikel 55.2, dvs. genom ett kommittéförfarande på samma sätt som föreskrivs i direktförsäkringsdirektiven. Artikel 56 innebär att man inom ramen för direktivet kan göra tillägg till och preciseringar av direktivet. Direktivet bygger på att sådana preciseringar kan genomföras inom ramen för ett kommittéförfarande i vilket EG-kommissionen biträds av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén. Artikel 56 a avser utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I. Genom att försäkringsrörelselagen omfattar återförsäkringsföretag som är försäkringsaktiebolag eller ömsesidiga försäkringsbolag tillgodoses innehållet i bilaga I i dag. Eftersom dessa företagsformer framgår av lag (se 1 kap. 1 § första stycket FRL), kommer eventuella ändringar i framtiden i detta avseende att kräva lagändringar. Artikel 56 b innebär att det kan meddelas preciseringar avseende finansiella instrument som är godkända i kapitalbasen. Detsamma gäller för de tekniska justeringarna av kapitalbasen enligt artikel 36.6 i direktivet. Artikel 56 c innebär att det på samma sätt kan komma att införas bestämmelser som innebär att solvensmarginalen höjs med 50 procent för vissa slag av återförsäkringsverksamhet. Frågan är nu om också sådana bestämmelser bör införas av riksdagen genom lag, när kommittén har beslutat om sådana kompletteringar, eller av regeringen eller Finansinspektionen inom ramen för ett normgivningsbemyndigande i lagen. Den flexibilitet som direktivets kommittéförfarande ger skulle till stora delar gå förlorad om besluten för svensk del ändå skulle behöva införas genom lag. Det normgivningsbemyndigande som finns i 1 kap. 8 a § FRL bedöms också vara tillräckligt för att genomföra sådana kommittébeslut som kan bli aktuella i fråga om kapitalbasen enligt artikel 36.6 och 56 b. Mot denna bakgrund är det lämpligt att kommande kommittébeslut om kapitalbasen så långt som möjligt för svensk del 131
genomförs i form av föreskrifter meddelade av regeringen eller Finansinspektionen. Däremot finns det inget direkt normgivningsbemyndigande som tar sikte på höjningar av kapitalkravet för vissa försäkringsklasser såsom det öppnas upp för enligt artikel 56 c. Ett sådant bemyndigande bör för återförsäkring av skadeförsäkring tas in i 7 kap. 25 § FRL. Om solvensmarginalen för återförsäkring av andra försäkringsklasser än 11–13 skulle beräknas enligt reglerna för livförsäkring kan motsvarande höjning beslutas inom ramen för det generella bemyndigande som tidigare föreslagits för beräkning av solvensmarginalen för återförsäkring av livförsäkring (se avsnitt 6.4.9). På motsvarande sätt som för solvensmarginalen bör man införa ett bemyndigande om höjningar av lägsta beloppet för garantifonden för återförsäkring i enlighet med vad som följer av artikel 56 d. Ett sådant bemyndigande bör föras in i 7 kap. 26 § FRL. Det bedöms alltså att höjningarna i dessa fall är något annat än den löpande indexering av garantifondsbeloppet som kommissionen beslutar om och som gäller direkt enligt 7 kap. 26 § andra stycket FRL. Enligt artikel 56 e kan kommittéförfarandet även användas för preciseringar av definitionerna i artikel 2. I den mån definitionerna är genomförda i lag kommer också eventuella preciseringar av dem att kräva lagändringar.
6.9 Försäkringsgrupper
Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om försäkringsgrupper ändras så att ett utländskt återförsäkringsföretag hemmahörande inom EES jämställs med ett motsvarande direktförsäkringsföretag. Regeringens bedömning: Befintlig lagstiftning tillgodoser i övrigt ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet i och med att återförsäkringsföretag redan omfattas av bestämmelserna om försäkringsgrupper.
spromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och bedömningarna. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Genom artikel 59 i återförsäkringsdirektivet görs vissa ändringar i försäkringsgruppsdirektivet (direktiv 98/78/EG). Syftet är att säkerställa att återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp omfattas av gruppbaserad tillsyn på samma sätt som de försäkringsföretag som nu ingår i gruppen (se skäl 41 till direktivet). Ändringarna innebär förenklat att de särregler som gäller för återförsäkringsföretag inom EES utmönstras. Sådana företag jämställs i stället med försäkringsföretag som meddelar direkt försäkring. Vidare anpassas de ursprungliga bilagorna till försäkringsgruppsdirektivet med hänsyn till detta. 132
I försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG) finns bestämmelser om försäkringsgrupper. Till följd av direktivet har bestämmelser införts om kontroll av affärshändelser och avtal samt ett gruppbaserat kapitalkrav (se 7 a kap. 3 och 4 §§ FRL). Det har även införts bestämmelser om informations- och tystnadsplikt för företag som ingår i en försäkringsgrupp (se 7 a kap. 9 och 10 §§ FRL). Bestämmelserna om försäkringsgrupper omfattar redan i dag svenska återförsäkringsbolag. I denna del är därför återförsäkringsdirektivet redan infört i svensk lagstiftning (se 7 a kap. 1 § första stycket 1 FRL). I brist på harmoniserad EG-lagstiftning betraktades dock fall där ett utländskt återförsäkringsföretag inom EES är moderföretag såsom ett fall jämställt med att moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag eller försäkringsföretag utanför EES (se 7 a kap. 1 § första stycket 2 FRL och prop. 1999/2000:99 s. 63). Ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet kan enkelt tillgodoses genom att ändra i definitionerna av försäkringsgrupper. Enligt den nya definitionen bör moderföretag som är ett utländskt återförsäkringsföretag inom EES behandlas på samma sätt som ett moderföretag som är ett direktförsäkringsföretag inom EES, dvs. exkluderas från uppräkningen i 7 a kap. 1 § första stycket 2 FRL. Genom ändringen kommer den gruppbaserade tillsynen av nämnda grupp att regleras av och utövas från moderföretagets hemland. Av detta följer att den särskilda beräkningen av solvenskravet (7 a kap. 6 § FRL) i fortsättningen inte kommer att ske underifrån av det svenska försäkringsbolaget, utan av det utländska moderföretaget. De nya solvenskraven för svenska försäkringsbolag som bedriver återförsäkring, som föreslås i denna promemoria, får också genomslag vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalkravet (se 7 a kap. 5 § FRL). I övrigt tillgodoser gällande regler i 7 a kap. FRL ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet i och med att återförsäkringsföretag redan omfattas av bestämmelserna om försäkringsgrupper.
6.10 Ikraftträdande- och övergångsfrågor
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2008. Ett försäkringsbolag som före den 10 december 2005 har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring, medges en övergångsperiod till den 11 december 2008 för att uppfylla kravet på förhöjt garantibelopp från 2 miljoner euro till 3 miljoner euro. En motsvarande övergångsperiod ska gälla beträffande kravet att återförsäkringsbolag bara ska få driva återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.
spromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag
sföretag som omfattas av återförsäkringsdirektivet och som före direktivets ikraftträdande blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska enligt artikel 61.1 i återförsäkringsdirektivet betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 3. De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i direktivet om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artiklarna 6 a, 6 c, 6 d, artiklarna 7, 8 och 12 samt artiklarna 32–41 från och med den 10 december 2007. Medlemsstaterna får enligt artikel 61.2 medge sådana återförsäkringsföretag som avses i artikel 61.1 och som den 10 december 2005 inte uppfyller kraven i artiklarna 6 a, 7 och 8 samt artiklarna 32–40 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav. Den övergångsperiod som återförsäkringsdirektivet i vissa avseenden tillåter bör utnyttjas. I enlighet med direktivet kan övergångsperioden bara utnyttjas för försäkringsbolag som fått tillstånd att driva försäkringsrörelse före den 10 december 2005. Detta bör framgå av de svenska övergångsbestämmelserna. De företag som auktoriserats senare förutsätts således anpassa sig till direktivets krav. Av artikel 61.2 framgår de artiklar som övergångsperioden kan avse. När det gäller artikel 6 a om att återförsäkringsföretag ska begränsa sin verksamhet till återförsäkring föreslås i avsnitt 6.2 att ett återförsäkringsbolag bara ska få driva återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet. Om ett försäkringsbolag som fått tillstånd att driva bl.a. verksamhet avseende återförsäkring vill specialisera sig på återförsäkring, bör det ha möjlighet att anpassa sig till nyss nämnt krav under aktuell övergångsperiod. Många av de andra uppräknade artiklarna avser sådant som även sedan tidigare beaktas vid tillståndsprövningen enligt försäkringsrörelselagen. Det gäller artikel 7 om nära förbindelser och artikel 8 om huvudkontor i Sverige. Vidare gäller enligt försäkringsrörelselagen bestämmelser om bildande av försäkringstekniska avsättningar som motsvarar artikel 32. Detsamma gäller artikel 33 om skuldtäckning av utjämningsreserv för kreditförsäkring, som tidigare enligt svensk rätt behandlats som försäkringstekniska avsättningar, men som i och med de förslag som lämnas i solvenspromemorian, i överensstämmelse med IFRS 4, inte ska behandlas som en teknisk avsättning (se vidare avsnitt 6.3.5). Motsvarande bedömning görs i fråga om beräkningen av solvensmarginalen och kapitalbasen enligt artikel 36–39. I här nämnda fall finns det alltså inte behov av någon övergångsperiod i lag, eftersom motsvarande bestämmelser redan gäller för svenska återförsäkringsbolag. I nuvarande lagstiftning omfattas återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring av bestämmelser om särskild skuldtäckning i 7 kap. 9 § andra stycket FRL. Nu föreslås att bestämmelserna i 7 kap. 9 § första 134
stycket utvidgas till att omfatta all återförsäkringsrörelse och att de tidigare särbestämmelserna om krav på särskild skuldtäckning utmönstras. Förslaget innebär skärpta krav för skuldtäckning av avsättningar för återförsäkring och placering av sådana tillgångar i förhållande till nuvarande lagstiftning. Det saknas dock skäl att införa någon övergångsperiod i denna del. Direktivet innebär skärpta krav när det gäller ökningen av garantibeloppet för verksamhet avseende återförsäkring av skadeförsäkring, som höjs från 2 miljoner euro till 3 miljoner euro. Här bör övergångsperioden utnyttjas. Bestämmelser om upprättande av försäkringstekniska riktlinjer, placeringsriktlinjer och registerföring följer inte direkt av återförsäkringsdirektivet. Det har nu ansetts befogat att behandla
återförsäkring på samma sätt som direkt försäkring ( se vidare avsnitt
6.3.10 och 6.3.11). Alla försäkringsbolag ska således upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag samt lämna in placeringsriktlinjer till Finansinspektionen senast när de börjar användas och när de ändras. Skäl saknas att införa någon övergångsperiod i denna del.
sföretag som upphör med sin verksamhet
sföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet ska enligt artikel 62.1 i återförsäkringsdirektivet inte omfattas av detta. Medlemsstaterna ska enligt artikel 62.2 upprätta förteckningar över de återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater. Artikeln bedöms inte vara relevant för svensk del, eftersom återförsäkringsbolag har haft tillstånd för sin verksamhet. I sådana bolag bör verksamheten i förekommande fall avvecklas inom ramen för befintliga regler om återkallelse av tillstånd, om företaget inte vill uppfylla de nya kraven.
Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6
En medlemsstat kan enligt artikel 63 senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i detta direktiv om ändring av artikel 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i detta direktiv till och med den 10 december 2008. Övergångsreglerna i direktivet medger en ettårig övergångsperiod för att skuldtäcka utjämningsavsättningar för kreditförsäkring (jfr artikel 61.2). Eftersom avsättningar för kreditförsäkring behandlats som en försäkringsteknisk avsättning i Sverige har den varit föremål för krav på skuldtäckning. Den övergångsperiod som direktivet möjliggör i denna del bör därför, precis som för återförsäkringsbolag, inte heller för försäkringsbolag som driver direkt skadeförsäkringsverksamhet eller direkt livförsäkringsverksamhet utnyttjas. Att utjämningsreserver för kreditförsäkring inte längre behandlas som en teknisk avsättning utan 135
som en företagsekonomiskt erforderlig reservering förändrar inte denna slutsats.
Införlivande
Medlemsstaterna ska enligt artikel 64.1 i återförsäkringsdirektivet sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 10 december 2007. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen. De lagändringar som nu föreslås för att genomföra återförsäkringsdirektivet kan – efter riksdagsbehandling – träda i kraft tidigast den 1 april 2008.
6.11 Ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Regeringens förslag: Även i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige förs det in en definition av begreppet återförsäkring. Bestämmelserna i lagen ändras och kompletteras så att lagen även i övrigt blir tillämplig på återförsäkringsrörelse, samtidigt som återförsäkringsdirektivets regler genomförs. Lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2008.
spromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna lämnar förslagen utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I lagrådsremissen föreslås att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse som drivs i Sverige av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land (se avsnitt 6.1). En definition av återförsäkring bör därför tas in i den lagen genom en hänvisning till den nya definitionen av begreppet i försäkringsrörelselagen. Dessutom bör ytterligare ett antal bestämmelser, som i dag bl.a. specifikt anger att bestämmelserna bara avser direkt försäkring, ändras. Utöver nämnda tillägg och ändringar bör bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige anpassas med hänsyn till de nya bestämmelser som föreslås i försäkringsrörelselagen för att beakta återförsäkringsdirektivet. När det inledningsvis gäller försäkringsgivare från tredje land bör utgångspunkten vara att bestämmelser som motsvarar de som gäller för svenska försäkringsbolag ska gälla för de filialer m.m. som försäkringsgivare från tredje land etablerar i Sverige. Enligt direktivet får försäkringsgivare från tredje land inte heller ges större verksamhetsfrihet än svenska försäkringsbolag (jfr avsnitt 6.6). Det behövs i det avseendet således göras kompletteringar och ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som 136
motsvarar de som föreslagits i försäkringsrörelselagen i tidigare avsnitt, såvida inte bestämmelserna får direkt genomslag genom befintliga hänvisningar i den förstnämnda lagen. Mot den bakgrunden bör det föras in i en bestämmelse om att en försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, inte får driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet (jfr avsnitt 6.2). Vidare bör Finansinspektionen vara skyldig att ha ett nära samarbete med EG-kommissionen, och inte bara med andra länders behöriga myndigheter. Detta kräver ett tillägg i 6 kap. 1 § LUFT (jfr avsnitt 6.8). När det gäller försäkringstekniska avsättningar i 5 kap. 5 § LUFT bör följande ändringar göras. Såsom regeln nu är utformad omfattar den endast direkt försäkring. För att regeln ska omfatta även återförsäkringsrörelse föreslås att hänvisningen till direkt försäkringsrörelse tas bort. Utjämningsavsättning tas bort som en försäkringsteknisk avsättning för att i stället redovisas som en utjämningsreserv. Till följd av att utjämningsreserven inte längre ska betraktas som en försäkringsteknisk avsättning utvidgas 5 kap. 8 § LUFT till att omfatta även denna reserv. I övrigt uppfylls de regeländringar som görs med avseende på tekniska avsättningar och utjämningsreserver av nuvarande lagstiftning. För att även utländska försäkringsgivare ska få beakta utestående belopp från specialföretag som skuldtäckningstillgång införs en hänvisning till 7 kap. 11 b § FRL i 5 kap. 8 § LUFT (se vidare avsnitt 6.3.6). Övriga bestämmelser avseende skuldtäckning uppfylls genom en redan gällande hänvisning i 5 kap. 5 § LUFT till 7 kap. 9 § FRL. Den reglering som avser kapitalbasen i 5 kap. 13 § LUFT omfattar redan skadeförsäkringsrörelse, varmed direktivet är uppfyllt i denna del. På motsvarande sätt som i 7 kap. 24 § FRL klargörs i 5 kap. 12 § LUFT att utjämningsreserven inte får ingå i kapitalbasen. För beräkning av solvensmarginalen finns sedan tidigare en hänvisning i 5 kap. 13 § LUFT till 7 kap. 25 § FRL avseende skadeförsäkring och i 5 kap. 14 § LUFT till 7 kap. 23 § FRL avseende livförsäkring. sdirektivets utgångspunkt är att solvensmarginalen för återförsäkring av livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. Justeringar bör därför göras i 5 kap. 13 § LUFT, som hädanefter även ska omfatta återförsäkring av livförsäkring, och i 5 kap. 14 § LUFT som begränsas till direkt livförsäkringsverksamhet. Det omvända gäller för garantibeloppet. Utgångspunkten är där att samma garantibelopp som för livförsäkring ska tillämpas på återförsäkring av skadeförsäkring. Ändringar bör därför göras i 5 kap. 13 § LUFT, där garantibeloppet begränsas till att avse endast direkt skadeförsäkring, och i 5 kap. 14 § LUFT, där garantibeloppet utvidgas till att även omfatta återförsäkring av skadeförsäkring. I övrigt tillgodoses återförsäkringsdirektivet avseende tekniska avsättningar, skuldtäckningstillgångar, kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp genom hänvisningar till försäkringsrörelselagen. När det sedan gäller EES-försäkringsgivare behöver lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kompletteras med motsvarande ändring som föreslås i fråga om 137
försäkringsrörelselagen. Finansinspektionens skyldighet att ha ett nära samarbete med kommissionen, och inte bara med de behöriga myndigheterna i EES-försäkringsgivarnas hemländer, kräver ett tillägg i 3 kap. 2 § andra stycket LUFT. Att en EES-försäkringsgivare ska ha rätt att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige från etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet utan att det uppställs krav på underrättelseförfarande läggs fast genom en ändring i 2 kap. 1 § första stycket LUFT. Slutligen bör det – genom ett förtydligande i 3 kap. 6 § första stycket LUFT – slås fast att Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i en EES- försäkringsgivares hemland när den förelägger en sådan försäkringsgivare att vidta rättelse och när försäkringsgivaren inte följer föreläggande, Lagändringarna bör träda i kraft vid samma tidpunkt som ändringarna i försäkringsrörelselagen. Direktivet innehåller inga speciella övergångsregler för försäkringsgivare från tredje land som driver verksamhet i Sverige. Övergångsregler är dock befogade även till de nya bestämmelser som införs för sådana försäkringsgivare i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Hänsyn måste tas till att återförsäkringsrörelse varit helt undantagen från den lagens tillämpningsområde och att sådana företag inte behövt ansöka om tillstånd för rörelse som drivits i Sverige. När det gäller försäkringsgivare från EES-land ankommer det på deras hemland att genomföra direktivet och även besluta om eventuella övergångsregler.
7 Ekonomiska konsekvenser
Som framgått gäller redan i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen för återförsäkringsbolag. Dessa bolag har dock i princip varit undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och placeringar. Förslagen i lagrådsremissen innebär emellertid att återförsäkringsbolagen nu i än högre grad kommer att omfattas av samma rörelseregler som gäller, eller föreslås gälla, för direkt försäkring. För sådana bolag införs dessutom särskilda placeringsregler av mer kvalitativ art. Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstillgång, om de sänker den finansiella risken i bolaget eller effektiviserar förvaltningen av bolagets skuldtäckningstillgångar. För försäkringsbolag som bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse och återförsäkring av viss större omfattning höjs kravet på minsta garantibelopp från 2 till 3 miljoner euro. För samtliga försäkringsbolag föreslås att tillgångar som huvudregel ska värderas till verkligt värde i skuldtäckningssammanhang samtidigt som det införs mindre strikta regler för enhandsengagemang. När det gäller utländska återförsäkringsföretag med verksamhet i Sverige görs – på samma sätt som för direkt försäkring – skillnad mellan företag från ett annat EES-land, som i huvudsak omfattas av hemlandets regler, och företag från tredje land, som i större omfattning ska omfattas av svenska regler.
7.1 Konsekvenser för myndigheter
Den myndighet som berörs av regeländringarna är i första hand Finansinspektionen. De förslag som lämnas i lagrådsremissen innebär att regelverket kommer att vara i stort sett detsamma för de svenska försäkringsbolagen, oavsett om de ägnar sig åt direkt försäkringsverksamhet, återförsäkringsverksamhet eller åt båda dessa verksamheter. Detta torde närmast innebära en förenkling av Finansinspektionens framtida tillsyn. För återförsäkringsföretag från tredje land föreslås att det införs krav på koncession för att få driva återförsäkringsrörelse i Sverige och att sådan verksamhet måste drivas från en generalagentur eller filial här i landet. Med tanke på det begränsade antalet utländska aktörer som idag förekommer på den svenska marknaden bör detta tillståndskrav inte innebära något större merarbete för inspektionen (se avsnitt 6.6). Eventuella merkostnader för Finansinspektionen till följd av förslagen ska rymmas inom befintliga budgetramar.
7.2 Konsekvenser för försäkringsbolag
Att återförsäkringsbolagen framöver i huvudsak ska tillämpa den lagreglering som gäller för övriga försäkringsbolag bedöms inte innebära 139
någon nämnvärd skillnad för berörda bolag. Däremot möjliggör den harmonisering av rörelseregleringen inom EES som återförsäkringsdirektivet innebär, att svenska återförsäkringsföretag kan driva verksamhet i hela det ekonomiska samarbetsområdet med stöd av det svenska tillståndet – någonting som ökar marknaden för svenska återförsäkringsbolag. På motsvarande sätt innebär denna harmonisering givetvis en möjlighet för utländska återförsäkringsföretag att bedriva verksamhet i Sverige, vilket kan leda till ökad konkurrens på den svenska marknaden.
8 Författningskommentarer
8.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
1 kap. 3 § En definition av återförsäkring har tagits in i 3 b § första stycket. Eftersom begreppet indirekt försäkring har samma betydelse som återförsäkring, utmönstras begreppet indirekt försäkring i andra stycket .
3 b § Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket en definition av återförsäkring som nära följer återförsäkringsdirektivets definition. Att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag omfattar också att överta risker som överlåts av ett återförsäkringsföretag (retrocession), i linje med att begreppet försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen omfattar – utöver bolag som driver direkt försäkringsverksamhet – även bolag som uteslutande driver återförsäkringsverksamhet i direktivets mening. Det bör i sammanhanget betonas att det enbart är mottagande av risker, vilka det avgivande försäkringsbolaget har åtagit sig som en del av rörelsen, som omfattas av definitionen. Någon geografisk begränsning ges inte för definitionen av återförsäkring. Sedan tidigare har i svensk rätt tagits ställning för att inte särbehandla Lloyd´s utan i stället utforma lagstiftningen generellt när det gäller försäkringssammanslutningar hemmahörande inom EES (se prop. 1992/93:257 s. 135). I andra stycket definieras återförsäkringsbolag som ett försäkringsbolag som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring. Om lagen stadgar att återförsäkringsbolag har vissa rättigheter eller skyldigheter, är det således bara sådana bolag som uteslutande driver återförsäkringsrörelse som omfattas av reglerna. Paragrafens tredje stycke innehåller ett grundläggande villkor för att få driva återförsäkringsrörelse. Ett specialiserat återförsäkringsbolag måste nämligen begränsa sin rörelse till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Det är således tillåtet att även driva sådan verksamhet som har ett naturligt samband med återförsäkringsverksamheten. Exempel på verksamhet som får anses ha ett sådant samband är tillhandahållande av statistisk eller aktuariell rådgivning, riskanalyser eller forskningsrapporter till sina kunder. Ytterligare exempel kan vara verksamhet som innebär en holdingbolagsfunktion och – i samband därmed – viss verksamhet inom den finansiella sektorn. Försäkringsrörelselagen reglerar sedan tidigare svenska försäkringsbolag som bedriver direkt försäkringsrörelse och/eller återförsäkringsrörelse. I paragrafen införs definitioner av återförsäkring och återförsäkringsbolag. Sistnämnd bolagskategori är endast en 141
delmängd av begreppet försäkringsbolag och används när bolag som bara bedriver återförsäkringsrörelse ska regleras. I 4 § finns det definitioner av livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag som täcker in alla kombinationer av försäkringsrörelse, såväl direkt försäkringsrörelse som återförsäkringsrörelse. Indelningen har betydelse främst i redovisnings- och skattehänseende, men även i Finansinspektionens föreskrifter. Den nya definitionen av återförsäkringsbolag som har tagits in i den förevarande paragrafens andra stycke fyller en annan funktion och kompletterar därmed nyss nämnda definitioner. Bestämmelsen i 4 § har därför inte ändrats. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2.
8 a § Genom ändringen i första stycket anges att skuldtäckningen inte bara omfattar de försäkringstekniska avsättningarna. Detta följer av att utjämningsreserven inte längre ska klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt erforderlig reservering. Se även kommentarerna till 7 kap. 1 och 9 §§. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.7.
9 g § I paragrafen, som är ny, definieras det som avses med behörig myndighet. Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.
9 h § I paragrafen, som är ny, definieras specialföretag på ett sätt som nära knyter an till definitionen av begreppet i återförsäkringsdirektivet. Det införs dock inte några svenska specialföretag enligt optionen i direktivet. Däremot kommer det att var möjligt att använda tillgångar som är hänförliga till utländska specialföretag – dvs. företag som är auktoriserade i ett annat land inom EES – för skuldtäckning. Att överta risker från ett försäkringsföretag omfattar även att överta risker från ett återförsäkringsföretag. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.7 och 6.4.
10 § Ändringarna i paragrafen innebär inledningsvis att första stycket och tredje stycket 3 upphör att gälla. Undantag från lagen får således inte längre medges i fråga om mottagna återförsäkringar. Undantag får inte heller medges ömsesidiga bolag, som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser. Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.1.
1 a kap. 7 § I paragrafen görs en rättelse av en felaktig hänvisning avseende 19 kap. 11 §.
2 a kap. 1 § Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ett återförsäkringsbolag som avser att inrätta en sekundäretablering i ett annat EES-land inte behöver underrätta Finansinspektionen om denna etablering. Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.
4 § Paragrafens första stycke har ändrats så att ett återförsäkringsbolag som avser att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EES inte åläggs någon underrättelseskyldighet till Finansinspektionen beträffande denna verksamhet. Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.
7 kap. 1 § Skadeförsäkringsbolag som meddelar kreditförsäkring eller motsvarande återförsäkring ska enligt de ändringar som föreslås i 12 kap. 9 a § göra avsättningar till en utjämningsreserv. Hur utjämningsreserven ska redovisas i företagens årsredovisning regleras i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Nu gällande regler innebär i stället ett åliggande för ett sådant bolag att göra utjämningsavsättningar. Genom ändringen i första stycket, där nuvarande punkten 5 utgår, utmönstras utjämningsavsättningen som en försäkringsteknisk avsättning. Ändringen påverkar dock inte kravet på avsättning och nu föreslagen utjämningsreserv ska alltjämt skuldtäckas (se förslag till ändring i 9 §) samt dras av från kapitalbasen (se förslaget till ändring av 12 kap. 24 § och kommentaren till 1 kap. 8 a §). Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.6.
2 § Genom att bemyndigandet i sista stycket inte ändras ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även fortsättningsvis en möjlighet att meddela föreskrifter om hur livförsäkringsavsättningen i återförsäkringsrörelse ska beräknas. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet ska utgå från att återförsäkring av livförsäkring som huvudregel ska värderas som avsättningar för skadeförsäkring. Genom bemyndigandet öppnas dock även en möjlighet att återförsäkringsavtal som till sin karaktär är att jämföra med direkt livförsäkring kan behandlas på annat sätt. Av förslaget till ändring i 23 och 25 §§ följer att även solvensmarginalen för livåterförsäkring som huvudregel ska beräknas enligt de regler som gäller för skadeförsäkring. I 25 § införs vidare ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att föreskriva att solvensmarginalen för livåterförsäkring får beräknas enligt reglerna för livförsäkring när det kan anses befogat. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.5.
3 § I paragrafen anges att försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer, som huvudregel kompletterat med ett försäkringstekniskt underlag. Första stycket har ändrats så att nuvarande bestämmelser utvidgas till att gälla all återförsäkring. Av 8 a § följer att försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska ges in till Finansinspektionen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.11.
9 § Genom strykningar i första styckets inledning har bestämmelserna om skuldtäckning gjorts tillämpliga för alla försäkringsbolag. Som en följd av att skuldtäckning enligt första stycket utvidgas till att omfatta all återförsäkringsverksamhet, utmönstras de särbestämmelser om särskild skuldtäckning som finns i gällande rätt för återförsäkring av liv- och skadeförsäkring (se det nuvarande andra stycket). Av punkterna 1 och 2 i första stycket framgår att de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning (dvs. netto efter avdrag för återförsäkring) samt värdet av kontantdepå eller värdepappersdepå (reservdeposition) som en återförsäkringsgivare ställt hos bolaget, ska skuldtäckas. Av den nya punkten 3 framgår att även utjämningsreserven för kreditförsäkring ska skuldtäckas. Detta följer av att utjämningsreserven inte längre ska klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt erforderlig reservering (se vidare om detta i kommentaren till 12 kap. 9 a §). I och med den ändring som har gjorts i stycket omfattas således även återförsäkring av kreditförsäkring av denna bestämmelse. I paragrafens andra stycke , som fått ett nytt innehåll, anges hur skuldtäckningstillgångarna ska placeras. Där har även tillagts ett förtydligande om att skuldtäckningstillgångarna ska värderas enligt 10 f § (se vidare kommentaren till den paragrafen). I fjärde stycket , som reglerar rätten för tillsynsmyndigheten att underkänna avgiven återförsäkring vid skuldtäckning, införs en begränsning beträffande avtal om återförsäkring som mottagits av ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en stat inom EES. Enligt denna nya regel får Finansinspektionen inte motsätta sig ett sådant återförsäkringsavtal eller retrocessionsavtal av skäl som direkt hänger samman med sundheten i finanserna hos den som mottagit återförsäkringen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.7 och 6.3.9.
9 a § Ändringen i första stycket är av redaktionell art och är en följd av att olika placeringsregler gäller för olika typer av verksamheter (9 och 12 §§ samt förslaget till 15 §). Den allmänna spridnings- och matchningsregeln ska dock gälla för alla försäkringsbolag.
10 § I paragrafen behandlas tillåtna skuldtäckningstillgångar. Av det nya sista stycket följer att obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett utländskt specialföretag får användas av 144
alla försäkringsbolag som skuldtäckningstillgång. Närmare regler om villkoren för användningen som sådan tillgång får dock fastställas genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.7.
10 c § I paragrafen finns begränsningar för enhandsengagemang, dvs. begränsningar av hur stora enskilda placeringar får vara i skuldtäckningssammanhang. Som en ny punkt 4 i första stycket införs en mindre restriktiv limit för säkerställda obligationer. Ändringen innebär att det blir möjligt att täcka upp till 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas med säkerställda obligationer utfärdade av en och samma emittent. I andra stycket införs en hänvisning till punkten 4. Av denna följer att grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, ska beaktas vid bestämmandet av hur stort ett enhandsengagemang får vara. Nuvarande första stycket punkten 4 tas bort, eftersom begränsningarna avseende enhandsengagemang inte längre ska omfatta andelar i investeringsfonder förvaltade av samma fondförvaltare. I ett nytt andra stycke förtydligas att det sammanlagda innehavet av tillgångar som avses i punkterna 2, 3 och 4 och som härrör från samma emittent eller låntagare, får uppgå till högst 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas. Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.8.
10 f § Paragrafen reglerar hur skuldtäckningstillgångar ska värderas. Ändringen i andra stycket innebär att tillgångar som används för skuldtäckning som huvudregel ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången. De detaljerade regler om värdering av vissa skuldtäckningstillgångar som finns i nuvarande tredje och femte styckena utmönstras. Därmed försvinner även kopplingen till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i det nuvarande fjärde stycket, om att meddela föreskrifter som gäller värdering av fastigheter, tomträtter och byggnader på annans mark, har överförts till det nya tredje stycket . Där har också införts ett nytt bemyndigande som omfattar hur värderingen till verkligt värde ska göras. Det nya fjärde stycket , om särskilda värderingsregler för aktier i dotterbolag, motsvarar det nuvarande sjätte stycket. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.7.
10 g § Paragrafen har ändrats så att det framgår att alla försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa placeringsriktlinjer.
Av sista stycket följer, genom en hänvisning till 8 a §, att försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska ge in sina placeringsriktlinjer till Finansinspektionen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.11.
11 § I paragrafen anges att försäkringsbolag är skyldiga att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Första styckets första meningen har ändrats som en konsekvens av att det införs ett krav på skuldtäckning avseende all försäkring i 9 § första styckets inledning. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.10.
15 § Paragrafen är ny. I första meningen undantas återförsäkringsbolag från de detaljerade bestämmelserna i 7 kap. om hur skuldtäckningstillgångarna får placeras. Avsikten är att denna kategori av bolag ska tillämpa särskilda placeringsregler av mer kvalitativ art. Av andra meningen följer att den allmänna spridnings- och matchningsregeln i 9 a § alltjämt ska gälla för återförsäkringsbolagen. Vidare ska bolagen tillämpa nya 10 § sista stycket avseende innehav av värdepapper utgivna av specialföretag. Därutöver följer vissa ytterligare allmänna principer för återförsäkringsbolagens placeringar. Dessa ska bl.a. tillse att skuldtäckningstillgångarna är placerade så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter och till katastrofer som får betydande följder för bolaget. Vidare ska investeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES hållas på aktsamma nivåer. I den svenska lagstiftningen brukar som exempel på reglerad marknad anges börser och auktoriserade marknadsplatser (se t.ex. 3 kap. 2 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse och 6 a kap. 18 § i förevarande lag). I och med genomförandet av direktivet om marknader för finansiella instrument (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, MiFID) har emellertid en definition av begreppet reglerad marknad införts i den nya lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som träder i kraft den 1 november i år. Där definieras reglerad marknad som ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut (1 kap. 5 § 20). I förarbetena utvecklas hur denna definition förhåller sig till tidigare reglering (se prop. 2006/07:115 s. 331–338). Skuldtäckningstillgångarna ska värderas till verkligt värde (se kommentaren till 10 f §). Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.9. 146
23 § Genom ändringen i första stycket begränsas bestämmelsen i paragrafen om hur solvensmarginalen ska bestämmas till att avse endast direkt livförsäkringsrörelse i stället för som tidigare även återförsäkring av livförsäkring. Ändringen följer av återförsäkringsdirektivets artikel 38, som utgår från att solvensmarginalen för livåterförsäkring som huvudregel ska beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. För vissa typer av lång livåterförsäkring, såsom livförsäkring och livräntor, bör det dock vara möjligt att tillämpa reglerna för livförsäkring vid beräkning av solvensmarginalen. Ett bemyndigande som avser detta har därför införts i 25 §. När solvensmarginalen för direkt livförsäkringsrörelse bestäms har Finansinspektionen enligt sjätte stycket möjlighet att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Det tillägg som gjorts i stycket innebär att ett sådant beslut inte får ha sin grund i bristande sundhet i mottagande återförsäkringsföretags eller försäkringsföretags finanser, om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES. I ett nytt sjunde stycke stadgas att Finansinspektionen får medge att solvensmarginalen får reduceras med vad som kan återfås från ett specialföretag. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.1 och 6.3.13.
24 § I ett nytt andra stycke klargörs att utjämningsreserven för kreditförsäkring inte får ingå i kapitalbasen. Det gäller oavsett om reserven redovisas som en obeskattad reserv eller som eget kapital. I paragrafens tredje stycke utvidgas bestämmelsen till att även omfatta återförsäkring. Ändringen i paragrafens fjärde stycke innebär att det förs in en hänvisning till det nya andra stycket i paragrafen. Hänvisningen klarlägger den begränsning som finns när Finansinspektionen i ett särskilt fall kan medge att också andra poster än de som nämns i första stycket får ingå i kapitalbasen. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.12.
25 § Paragrafen reglerar hur man bestämmer solvensmarginalen för skadeförsäkringsrörelse. Ändringen i första stycket, första meningen innebär att solvensmarginalen för återförsäkring av såväl skade- som livförsäkring som huvudregel ska ske enligt reglerna för skadeförsäkring. Ändringen i först a stycket, andra meningen innebär ett tydliggörande av att där nämnda försäkringsklasser inom skadeförsäkring har sina motsvarigheter för återförsäkring. Enligt första stycket ska vissa belopp som avser försäkringsklasserna 11–13 i 2 kap. 3 a § första stycket ökas med 50 procent. Genom ett nytt andra stycke skapas en möjlighet att meddela föreskrifter om motsvarande höjningar för andra försäkringsklasser än de nyss nämnda. Det förutsätts dock att sådana höjningar bara medges för att beakta vissa återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer och de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal. 147
Föreskriftsrätten är i första hand tillkommen för att på ett flexibelt sätt kunna genomföra de beslut som genomförandekommittén fattar med stöd av artikel 56 c i återförsäkringsdirektivet. Bestämmelsen möjliggör dock att föreskrifter meddelas även i andra fall om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer finner det särskilt angeläget till följd av utvecklingen på de finansiella marknaderna eller vid internationellt samarbete. När solvensmarginalen för skadeförsäkring och för återförsäkring av såväl skade- som livförsäkring bestäms har Finansinspektionen enligt elfte stycket möjlighet att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Det tillägg som gjorts i stycket innebär att ett sådant beslut inte får ha sin grund i bristande sundhet i mottagande återförsäkringsföretags eller försäkringsföretags finanser, om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES. För kommentarer till tolfte och trettonde styckena hänvisas till kommentaren till 23 § sjätte och sjunde styckena. I fjortonde stycket ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om beräkning av solvensmarginal för återförsäkring av livförsäkring enligt de regler för livförsäkring som anges i 23 §. På detta sätt ges det en möjlighet att göra avsteg från den huvudregel som stadgas i paragrafens första stycke. Som nämns i kommentaren till 23 §, kan det för vissa typer av lång livåterförsäkring vara lämpligt att i stället tillämpa reglerna för livförsäkring vid beräkningen av solvensmarginalen. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.1, 6.3.13 och 6.8.
26 § Ändringarna i första stycket är en följd av att återförsäkring av skadeförsäkring enligt återförsäkringsdirektivet ska omfattas av samma regler för garantibeloppet som gäller för livförsäkringsverksamhet. I andra stycket görs ett tillägg som innebär att det ges möjlighet att meddela föreskrifter om höjning av garantibeloppet för återförsäkring i syfte att beakta den ekonomiska och finansiella utvecklingen i EES. Föreskriftsrätten är i första hand tillkommen för att på ett flexibelt sätt kunna genomföra de beslut som genomförandekommittén fattar med stöd av artikel 56 d i återförsäkringsdirektivet. Bestämmelsen möjliggör dock att föreskrifter meddelas även i andra fall om det är särskilt angeläget till följd av utvecklingen på de finansiella marknaderna eller vid internationellt samarbete. I ett nytt tredje stycke förtydligas vad som gäller avseende garantibeloppet för bolag som driver både direkt försäkringsrörelse och återförsäkring. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.14 och 6.8.
27 § Ändringen i det första stycket får till följd att innehållet i paragrafen endast gäller för direkt skadeförsäkringsrörelse. I fjärde stycket införs en hänvisning till begränsningsregeln i 24 § andra stycket. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.14. 148
7 a kap. 1 § Utländska återförsäkringsbolag exkluderas från uppräkningen i första stycket 2 b . Därmed sker inte längre någon särbehandling av moderföretag som är ett utländskt återförsäkringsföretag inom EES, jämfört med motsvarande direktförsäkringsföretag inom detta samarbetsområde. Frågan har behandlats i avsnitt 6.9.
12 kap. 9 a § Paragrafen har i första stycket kompletterats så att det tydligt framgår att en utjämningsreserv även ska finnas för återförsäkring av kreditförsäkring. Andra stycket har ändrats så att även bolag, vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger vissa nivåer, får upprätta en utjämningsreserv. Den gällande lydelsen utesluter sådana bolag från denna möjlighet. Den nuvarande benämningen utjämningsavsättning för kreditförsäkring har bytt namn till utjämningsreserv. Denna namnändring följer av att utjämningsavsättningen inte längre ska klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning, utan som en företagsekonomiskt erforderlig reservering. Dessa regler om utjämningsreserv ska gälla för såväl direkt kreditförsäkring som återförsäkring av kreditförsäkring . Utjämningsreserven ska skuldtäckas enligt 7 kap. 9 § och dras av från kapitalbasen enligt 7 kap. 24 § FRL. Av förarbetena vid genomförandet av direktivbestämmelserna om utjämningsavsättningar för kreditförsäkring framgår att sådana avsättningar kan användas i kapitalbasen till den del reservens storlek överstiger det maximala beloppet för utjämningsavsättningen, 150 procent av den årliga premieintäkten för egen räkning under de fem föregående räkenskapsåren (prop. 1992/93:257 s. 200). Nu föreslagna ändringar föranleder inte någon annan bedömning i denna fråga. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.6.
19 kap. 1 § Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta inte bara med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter utan även med kommissionen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.8.
Övergångsbestämmelserna Punkten 2 och 3 innebär att vissa försäkringsbolag under en övergångsperiod har möjlighet att anpassa sig till vissa nya krav som ställs på dem till följd av genomförandet av återförsäkringsdirektivet. Det gäller dock bara för sådana försäkringsbolag som har beviljats koncession före den 10 december 2005. Detta gäller kravet att garantibeloppet för verksamhet som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring höjs från 2 till 3 miljoner euro och att återförsäk- 149
ringsbolag bara ska få driva återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.10.
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
1 kap. 2 § Ändringen i första stycket innebär att undantaget för återförsäkringsrörelse tas bort. I fortsättningen är lagen således även tillämplig på återförsäkringsrörelse som EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land driver i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.
6 § Ändringarna innebär inledningsvis att det förs in ett nytt tredje stycke som innehåller en definition av vad som avses med återförsäkring. Definitionen hänvisar till motsvarande definition i försäkringsrörelselagen (se författningskommentaren till 1 kap. 3 b § FRL). Ändringen i det nya sjätte stycket är redaktionell. Frågan har behandlats i avsnitt 6.1.
2 kap. 1 § Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ett återförsäkringsföretag med hemland inom EES ska ha rätt att bedriva verksamhet i Sverige utan att det uppställs krav på underrättelseförfarande. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.
3 kap. 2 § I paragrafen behandlas Finansinspektionens samarbete med samt uppgiftslämnande och underrättelser till andra behöriga myndigheter inom EES. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta även med kommissionen. Se motsvarande ändring i 19 kap. 1 § andra stycket FRL och kommentaren till den bestämmelsen.
6 § Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektionens skyldighet att underrätta hemlandsmyndigheten utvidgas. Inspektionen ska underrätta hemlandsmyndigheten både när den förelägger en EES-försäkringsgivare att göra rättelse i ett visst avseende när föreläggandet inte följs. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.
4 kap. 2 a § Paragrafen, som är ny, innehåller en motsvarande bestämmelse som i 1 kap. 3 b § tredje stycket FRL. Bestämmelsen har sin grund bl.a. i att försäkringsgivare från tredje land enligt återförsäkringsdirektivet inte får behandlas gynnsammare än svenska återförsäkringsbolag. Se vidare kommentaren till 1 kap. 3 b § tredje stycket FRL.
5 a § Enligt 5 § sista stycket ska koncession för en försäkringsgivare från tredje land meddelas med den indelning i försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ FRL. Dessa paragrafer reglerar endast direkt försäkring. Beträffande koncession för återförsäkring finns i 2 kap. 3 c § FRL ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser. Eftersom det nu föreslås att undantaget för återförsäkring tas bort, har ett motsvarande bemyndigande förts in även i denna lag
5 kap. 1, 4, 5, 8 och 12 §§ Genom ändringarna i 1 § första stycket, 4 §, 5 § första stycket, 8 § första stycket och 12 § första stycket omfattas även återförsäkringsrörelse av de regler om deposition, försäkringstekniska avsättningar, skuldtäckning och solvenskrav som för närvarande bara gäller för direkt försäkringsrörelse. Ändringarna följer av att hänvisningen till direkt försäkringsrörelse tas bort. Vidare ändras 5 § första stycket även på det sättet att nuvarande punkten 5 utgår. Detta innebär att utjämningsavsättningen utmönstras som en försäkringsteknisk avsättning. I bestämmelsen slås i stället fast att tredjelandsföretag ska redovisa utjämningsreserv för förlusttäckning enligt 12 kap. 9 a § FRL. Ändringen påverkar inte kravet på att avsättning och nu föreslagen utjämningsreserv alltjämt ska skuldtäckas (se förslaget till ändring i 8 §) samt dras av från kapitalbasen (se 12 § första stycket och kommentaren till 7 kap. 24 § FRL). I 8 § första stycket har gjorts en ändring som innebär att utjämningsreserven för kreditförsäkring ska skuldtäckas på samma sätt som de försäkringstekniska avsättningarna. Se även kommentaren till 7 kap. 9 § samt avsnitt 6.3.6 och 6.11.
13 § Ändringarna innebär att solvensmarginalen även för återförsäkring beräknas enligt 7 kap. 25 § FRL och att garantibeloppet för direkt skadeförsäkring beräknas till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § FRL. Frågan har behandlats i avsnitt 6.11.
14 § Ändringarna innebär att solvensmarginalen för direkt livförsäkring ska beräknas enligt 7 kap. 23 § FRL och att garantibeloppet för all livförsäkring och återförsäkring av skadeförsäkring ska motsvara hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 26 § FRL. 151
Frågan har behandlats i avsnitt 6.11.
6 kap. 1 § En motsvarande ändring som i denna paragraf har införts i 19 kap. 1 § andra stycket FRL. Se kommentaren till den bestämmelsen.
7 kap. 7 § och 9 kap. 8 § Genom ändringarna i 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket omfattas även återförsäkringsrörelse av bestämmelserna om Finansinspektionens skyldighet att på visst sätt offentliggöra överlåtelser av försäkringsbestånd. Ändringarna följer av att hänvisningen till direkt försäkringsrörelse har tagits bort.
Övergångsbestämmelserna
Lagen träder i kraft den 1 april 2008. För försäkringsgivare från tredje land som vid denna tidpunkt driver återförsäkringsrörelse som omfattas av lagen, gäller att dessa företag får fortsätta med sin verksamhet i sex månader efter denna tidpunkt. Om ett sådant företag har inkommit med en ansökan om koncession inom sex månader efter lagens ikraftträdande, får företaget fortsätta med sin verksamhet till dess att Finansinspektionen slutligen har prövat om de uppfyller lagens krav för koncession. Ett företag som inte har lämnat in en ansökan om koncession inom sex månader efter lagens ikraftträdande får inte fortsätta att bedriva återförsäkringsverksamhet. Finansinspektionen ska i dessa fall vidta de ingripande åtgärder som föreskrivs i lagen. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.10.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/1
I
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/68/EG
av den 16 november 2005
om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (2) Dessa bestämmelser utgör den rättsliga ramen för ANTAGIT DETTA DIREKTIV försäkringsföretag som bedriver försäkringsverksamhet på den inre marknaden med hänsyn till såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster, i med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska syfte att förenkla för försäkringsföretag med huvudkongemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55, tor i gemenskapen att fullgöra åtaganden inom gemenskapen och därigenom ge försäkringstagarna tillgång till inte endast försäkringsgivare etablerade i det egna landet, med beaktande av kommissionens förslag, utan också till försäkringsgivare som har sitt huvudkontor inom gemenskapen och är etablerade i andra medlemsstater. med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala 1 kommitténs yttrande ( ), (3) Den ordning som fastställs genom de nu nämnda direktiven är tillämplig på hela den verksamhet som efter att ha hört Regionkommittén, bedrivs av försäkringsföretag, såväl verksamhet med direkt försäkring som återförsäkringsverksamheter med mottagen återförsäkring, men de återförsäkringsverk- 2 i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( ), och samheter som bedrivs av specialiserade återförsäkringsföretag omfattas varken av denna ordning eller av någon annan ordning som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen. av följande skäl: (4) är en viktig finansiell verksamhet, eftersom den ger möjlighet åt direktförsäkringsföretagen att öka sin teckningskapacitet inom försäkringsverksam- (1) Genom rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli heten och ge försäkringsskydd och också att minska sina 1973 om samordning av lagar och andra författningar kapitalkostnader genom att större riskspridning underangående rätten att etablera och driva verksamhet med lättas på internationell nivå. Dessutom spelar återförsäkannan direkt försäkring än livförsäkring ( 3 ), rådets ring en avgörande roll för att säkra den finansiella direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning stabiliteten, eftersom den är en avgörande faktor när det av lagar och andra författningar som avser annan direkt gäller att säkerställa sunda finanser och stabilitet på försäkring än livförsäkring ( 4 ) och Europaparlamentets direktförsäkringsmarknaderna och också inom det och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november finansiella systemet som helhet, eftersom den berör 2002 om livförsäkring ( 5 ) fastställs bestämmelser om viktiga finansiella förmedlare och institutionella investerätten att etablera och driva verksamhet med direkt rare. försäkring inom gemenskapen. (5) Genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende 6 återförsäkring och retrocession ( ) avlägsnades de 1 begränsningar för etableringsfriheten och friheten att ( ) EGT C 120, 20.5.2005, s. 1. 2 tillhandahålla tjänster som är kopplade till återförsäk- ( ) Europaparlamentets yttrande av den 7 juni 2005 (ännu ej ringsgivarens nationalitet eller bosättningsort. Däremot offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 17 oktober 2005. avlägsnades inte de begränsningar som följer av 3 ( ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. Direktivet senast ändrat genom skillnaderna mellan de nationella bestämmelserna om Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, rörelseregleringen av återförsäkring. Detta förhållande 24.3.2005, s. 9). 4 ( ) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG. 5 ( ) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 6 direktiv 2005/1/EG. ( ) EGT 56, 4.4.1964, s. 878.
L 323/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
har resulterat i betydande skillnader i fråga om nivån på hemmedlemsstat inte bli föremål för ytterligare tillsyn tillsynen över återförsäkringsföretagen inom gemenska- eller kontroller av sundheten i dess finanser som utförs av pen, vilket skapar hinder för utövandet av återförsäk- den behöriga myndigheten för ett försäkringsföretag som ringsverksamhet, t.ex. genom kravet att är återförsäkrat av det återförsäkringsföretaget. Medlemsåterförsäkringsföretag skall ställa tillgångar som säkerhet staterna bör inte heller kunna kräva att ett återförsäkför sina delar av direktförsäkringsföretagens tekniska ringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen skall avsättningar eller återförsäkringsföretagens skyldighet att ställa säkerhet som täckning för sin del av cedentens följa olika tillsynsbestämmelser i olika medlemsstater, där tekniska avsättningar. Villkoren för att bevilja eller de bedriver verksamhet, och indirekt tillsyn över olika återkalla en sådan auktorisation bör läggas fast. De aspekter av återförsäkringsföretagens verksamhet som behöriga myndigheterna bör inte auktorisera eller upputförs av direktförsäkringsföretagens behöriga myndig- rätthålla auktorisationen för återförsäkringsföretag som heter. inte uppfyller kraven i detta direktiv.
(11) Detta direktiv bör tillämpas på företag som uteslutande (6) I handlingsplanen för finansiella tjänster tas återförsäkbedriver återförsäkringsrörelse och inte åtar sig någon ring upp som en sektor där det krävs åtgärder på direktförsäkringsverksamhet. Det bör även tillämpas på gemenskapsnivå för att den inre marknaden för så kallade captivebolag för återförsäkring som bildats finansiella tjänster skall fullbordas. Dessutom har eller ägs av antingen ett finansiellt företag som inte är ett betydande finansiella organ, som Internationella valförsäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp utafonden och den internationella sammanslutningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av försäkringstillsynsorgan IAIS ( ” International Association Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den of Insurance Supervisors ” ) framhållit att bristen på 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag harmoniserade tillsynsföreskrifter för återförsäkring på 1 som ingår i en försäkringsgrupp ( ), eller av ett eller flera gemenskapsnivå utgör ett betydande tillkortakommande icke-finansiella företag, i syfte att tillhandahålla återi de rättsliga ramarna för finansiella tjänster som bör försäkringsskydd uteslutande för risker i de företag som åtgärdas. de tillhör. När det i detta direktiv hänvisas till återförsäkringsföretag bör även captivebolag för återförsäkring inbegripas, förutom när särskilda bestämmelser inrättas (7) Detta direktiv syftar till att upprätta en ram för för captivebolag för återförsäkring. Captivebolag för återförsäkring täcker inte risker som härstammar från rörelseregleringen av återförsäkringsverksamhet i gemenden externa direktförsäkrings- eller återförsäkringsverkskapen. Det ingår i den samlade gemenskapslagstiftsamhet som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ningen på försäkringsområdet som syftar till att upprätta inom gruppen ägnar sig åt. Dessutom får inte försäken inre marknad för försäkringssektorn. rings- eller återförsäkringsföretag som tillhör ett finansiellt konglomerat äga ett captivebolag.
(8) Detta direktiv är förenligt med det betydande internationella arbete som utförs på området för rörelse- (12) Det här direktivet bör dock inte tillämpas på försäkreglering av återförsäkringssektorn, särskilt av den ringsföretag som redan omfattas av direktiven 73/239/ internationella sammanslutningen av försäkringstillsyn- EEG eller 2002/83/EG. För att säkerställa att de försäksorgan IAIS. ringsföretag som även bedriver återförsäkringsrörelse har
sunda finanser och att återförsäkringsverksamhetens särskilda karaktär vederbörligen beaktas i de kapitalkrav som ställs på sådana företag bör emellertid de bestäm- (9) Detta direktiv ansluter sig till den metod för gemenskapsmelser i det här direktivet som rör solvensmarginalen för lagstiftningen som tillämpas på direktförsäkring och som återförsäkringsföretag tillämpas på sådana försäkringsinnebär att sådan harmonisering skall ske som är företags återförsäkringsrörelse om denna utgör en väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att säkerställa volymmässigt betydande del av den samlade verksamömsesidigt erkännande av auktorisationer och säkra heten i ett företag. system för kontroll så att det blir möjligt att bevilja en enda auktorisation som gäller i hela gemenskapen, samt att tillämpa principen om tillsyn av hemmedlemsstaten. (13) Detta direktiv bör inte tillämpas för återförsäkringsskydd som tillhandahålls eller till fullo garanteras av en medlemsstat, när denna av skäl som är av betydande (10) Som en följd av detta skall bedrivandet av återförsäk- allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i ringsrörelse vara underkastat en enda officiell auktorisa- sista hand, särskilt när det på grund av en särskild tion som ges av de behöriga myndigheterna i den situation på marknaden är omöjligt att erhålla adekvat medlemsstat där återförsäkringsföretaget har sitt huvud- återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder. I detta kontor. En sådan auktorisation ger företaget rätt att sammanhang bör brist på ” återförsäkringsskydd på bedriva verksamhet inom hela gemenskapen med stöd av affärsmässiga grunder ” huvudsakligen betyda en mark-
etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjäns- nadssituation som karakteriseras av uppenbar brist på
ter. Den medlemsstat där en filial ligger eller där tjänster tillhandahålls får inte kräva att återförsäkringsföretag som vill bedriva återförsäkringsrörelse på dess territorium och som redan har auktorisation i hemmedlemsstaten skall söka ny auktorisation. Vidare bör ett 1 ( ) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom återförsäkringsföretag som redan har auktoriserats i sin direktiv 2005/1/EG.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/3
försäkringserbjudanden, även om överdrivna försäkrings- utestående förluster under avveckling till ett annat premier dock i sig själv inte bör innebära att detta återförsäkringsföretag. Dessutom bör bestämmelserna återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder är inadek- som styr överlåtelser av försäkringsbestånd inbegripa vat. Artikel 1.2 d i det här direktivet tillämpas också på specifika bestämmelser avseende överlåtelser till ett annat överenskommelser mellan försäkringsföretag som omfat- återförsäkringsföretag av försäkringsbestånd av avtal som tas av direktiven 73/239/EEG eller 2002/83/EG som ingåtts enligt etableringsfriheten eller friheten att tillsyftar till att sammanföra ekonomiska krav till följd av handahålla tjänster. betydande risker, exempelvis terrorism.
(14) Ett återförsäkringsföretag skall begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Detta krav innebär att ett återförsäkringsföretag (18) Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan exempelvis kan få tillhandahålla statistisk eller aktuariell de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ rådgivning, riskanalyser eller forskningsrapporter till sina som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten kunder. I kravet kan också inrymmas en holdingbolags- hos det finansiella systemet. För att bevara informatiofunktion och verksamheter som motsvarar definitionen nens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 begränsas strikt. Det är därför nödvändigt att fastställa i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av under vilka förutsättningar det ovan nämnda informaden 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditin- tionsutbytet skall tillåtas. När det föreskrivs att informastitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett tionen får offentliggöras endast med de behöriga 1 finansiellt konglomerat ( ). Under inga omständigheter myndigheternas uttryckliga tillstånd får dessa vidare, medför detta krav att orelaterad bank- och finansverk- när så är lämpligt, ställa stränga krav som villkor för samhet får utföras. tillståndet. I detta avseende och i syfte att säkerställa en tillfredsställande tillsyn från de behöriga myndigheternas sida bör det genom detta direktiv införas bestämmelser som ger medlemsstaterna befogenhet att ingå avtal om (15) De befogenheter och medel för kontroll som skall utbyte av information med tredjeland under förutsättning anförtros de behöriga myndigheterna bör klargöras i att det finns lämpliga garantier för att den information som överlämnas omfattas av tystnadsplikt. det här direktivet. De behöriga myndigheterna i varje återförsäkringsföretags hemmedlemsstat bör ansvara för tillsynen av företagets finansiella hälsa, inbegripet kontrollen av deras solvens och skapandet av tillräckliga tekniska avsättningar och utjämningsreserver, samt att dessa avsättningar och reserver täcks av tillgångar av god kvalitet. (19) För att stärka tillsynen över återförsäkringsföretag bör det föreskrivas att en revisor omgående skall vara skyldig att rapportera till de behöriga myndigheterna då han, enligt (16) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör till vad som föreskrivs i detta direktiv, under fullgörandet av sitt förfogande ha de tillsynsverktyg som krävs för att sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som riskerar säkerställa att återförsäkringsföretagen bedriver sin verk- att allvarligt påverka ett försäkringsföretags finansiella samhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen ställning eller dess administrativa och redovisningsoavsett om verksamheten utövas med stöd av etable- mässiga organisation. Med tanke på det eftersträvade ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. syftet är det lämpligt att medlemsstaterna tillser att denna Myndigheterna bör särskilt ha möjlighet att införa skyldighet gäller alla de tillfällen då en revisor upptäcker lämpliga skyddsåtgärder eller sanktioner i avsikt att sådana omständigheter vid fullgörandet av sina uppdrag i förhindra oegentligheter och överträdelser av bestämmel- ett företag som har nära förbindelser med ett återförsäkserna om tillsyn över återförsäkringsverksamhet. ringsföretag. Revisorernas skyldighet att vid behov meddela de behöriga myndigheterna vissa förhållanden och beslut rörande ett återförsäkringsföretag som de upptäcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett företag som inte är ett återförsäkringsföretag ändrar inte i (17) Bestämmelserna som styr överlåtelse av försäkringsbesig arten av deras uppdrag hos detta företag, inte heller stånd bör vara i linje med den enda auktorisation som det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där. föreskrivs i detta direktiv. De bör tillämpas på de olika formerna av överlåtelse av försäkringsbestånd mellan återförsäkringsföretag, exempelvis överlåtelser av försäkringsbestånd till följd av sammanslagningar mellan återförsäkringsföretag eller andra förfaranden under bolagsrätt eller överlåtelser av försäkringsbestånd med
(20) Det bör fastställas hur detta direktiv skall tillämpas på befintliga återförsäkringsföretag som redan är auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksam- 1 ( ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv het enligt medlemsstaternas bestämmelser då detta 2005/1/EG. direktiv börjar tillämpas.
L 323/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
(21) För att göra det möjligt för återförsäkringsföretag att Under tiden för den översyn av den befintliga ordningen uppfylla sina åtaganden bör hemmedlemsstaterna kräva för solvensmarginalen som kommissionen genomför att sådana företag upprättar tillräckliga försäkrings- inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet i syfte att tekniska avsättningar. Beloppen för dessa bör fastställas fastställa solvensmarginalkrav för återförsäkringsföretag i enlighet med rådets direktiv 91/674/EEG av den skall bestämmelserna i den befintliga lagstiftningen på 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd området för direktförsäkring tillämpas. 1 redovisning för försäkringsföretag ( ), och när det gäller livåterförsäkring bör medlemsstaterna även få fastställa mer specifika regler i enlighet med direktiv 2002/83/EG. (25) Mot bakgrund av likheterna mellan livåterförsäkring som täcker dödsfallsrisker och skadeåterförsäkring, särskilt täckningen av försäkringsrisker och varaktigheten av livåterförsäkringsavtalen, bör den föreskrivna solven- (22) Ett återförsäkringsföretag som är verksamt med återför- smarginalen för livåterförsäkring fastställas i överenssäkring av kreditförsäkring och vars rörelse på området stämmelse med bestämmelserna i detta direktiv för för återförsäkring av kreditförsäkring uppgår till mer än beräkningen av den föreskrivna solvensmarginalen för en liten del av dess samlade rörelse bör vara skyldigt att skadeåterförsäkring. Hemmedlemsstaten bör emellertid upprätta en utjämningsreserv som inte ingår i solven- ha rätt att tillämpa bestämmelserna i direktiv 2002/83/ smarginalen. Denna reserv bör beräknas med någon av EG för upprättandet av den föreskrivna solvensmargide metoder som fastställs i direktiv 73/239/EEG och som nalen när det gäller livåterförsäkringsverksamheter som erkänns som likvärdiga. Dessutom bör detta direktiv göra är knutna till investeringsfonder och försäkringar med det möjligt för hemmedlemsstaten att kräva att åter- rätt till återbäring. försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium skall upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring enligt de regler som fastställts av denna hemmedlemsstat. Efter (26) I syfte att beakta den särskilda karaktären hos vissa slag införandet av redovisningsstandarderna International av återförsäkringsavtal eller specifika verksamhetsformer Financial Reporting Standards (IFRS 4) bör detta direktiv bör det beslutas om ändringar av beräkningen av klarlägga behandlingen av de utjämningsreserver som solvensmarginalkraven. Sådana ändringar bör göras av upprättas i enlighet med direktivet. Eftersom tillsynen av kommissionen med utövande av sina genomförandebeåterförsäkringar åter behöver utvärderas under Solvens II- fogenheter i enlighet med fördraget efter samråd med den projektet, föregriper dock inte detta direktiv någon Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommitté framtida återförsäkringstillsyn under Solvens II. som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/ 2 EG ( ).
(23) Ett återförsäkringsföretag bör ha tillgångar som mot- (27) Dessa åtgärder bör antas i enlighet med det föreskrivande svarar de tekniska avsättningarna och utjämningsreserförfarandet i artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den verna med beaktande av det slag av verksamhet som 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid återförsäkringsföretaget utför, särskilt arten, beloppen utövandet av kommissionens genomförandebefogenheoch varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid 3 ter ( ). försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna, och företaget skall se till att dessa investeringar är diversifierade, har lämplig spridning (28) Den förteckning över tillgångsposter som får medräknas och ger företaget möjlighet att på lämpligt sätt reagera på i den tillgängliga solvensmarginalen som ingår i direktförändrade ekonomiska förhållanden, särskilt när det iven 73/239/EEG och 2002/83/EG bör fastställas även gäller utvecklingen på de finansiella marknaderna och för tillämpningen av det här direktivet. fastighetsmarknaderna samt på katastrofer med stora efterverkningar.
(29) sföretag bör även inneha en garantifond i syfte att säkerställa att deras resurser är tillräckliga vid (24) Det är nödvändigt för återförsäkringsföretagen att utöver bildandet och att solvensmarginalen under de därpå de tekniska avsättningarna ha en kompletterande reserv i följande åren inte vid något tillfälle understiger den lägsta form av en s.k. solvensmarginal, som skall motsvaras av nivå som krävs för säkerheten. För att beakta de särskilda fria tillgångar och, med de behöriga myndigheternas förhållandena för captivebolag för återförsäkring bör det godkännande, av andra, dolda tillgångar som skall dock föreskrivas att hemmedlemsstaten skall ha möjligfungera som buffert vid en ogynnsam affärsutveckling. het att fastställa ett lägre belopp för den minsta Detta krav är ett viktigt inslag i systemet för tillsyn. garantifond som skall krävas för captivebolag för återförsäkring.
1 ( ) EGT L 374, 31.12.1991, s. 7. Direktivet ändrat genom 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG (EGT ( ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34. 3 L 178, 17.7.2003, s. 16). ( ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/5
(30) Vissa bestämmelser i detta direktiv avser minimikrav. (35) Ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation Hemmedlemsstaten bör dock kunna fastställa strängare eller om återkallelse av en auktorisation bör omfattas av regler för återförsäkringsföretag som är auktoriserade av rätten till domstolsprövning. dess egna behöriga myndigheter, särskilt när det gäller solvensmarginalkraven.
(36) Det är viktigt att föreskriva att återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen som bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen inte skall (31) Detta direktiv bör tillämpas på verksamhet för finansiell vara föremål för bestämmelser som medför en gynnåterförsäkring. Därför är en definition av finansiell sammare behandling än den som tillämpas på återåterförsäkring nödvändig för tillämpningen av detta försäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat. direktiv. Beroende på den särskilda karaktären på denna slags återförsäkringsverksamhet, bör hemmedlemsstaten ges möjlighet att besluta om specifika bestämmelser för utövandet av finansiell återförsäkringsverksamhet. Dessa (37) För att beakta återförsäkringsrörelsens internationella bestämmelser kan på ett antal specifika punkter skilja sig aspekter bör bestämmelser införas som möjliggör att från det allmänna system som inrättas genom detta internationella avtal ingås med tredjeland i syfte att direktiv. fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsorgan som bedriver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorier.
(32) I detta direktiv bör föreskrivas regler för de specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkrings- (38) Det bör skapas förutsättningar för ett flexibelt förfarande företag. Den särskilda karaktären på sådana specialföreför prövning av regelmässig likvärdighet på gemenstag, vilka inte är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte att öka kräver att det inrättas särskilda bestämmelser i medlemsliberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredjeland, staterna. Dessutom bör i detta direktiv föreskrivas att såväl genom etableringsrätten som genom rätten att hemmedlemsstaten bör fastställa mer detaljerade regler i tillhandahålla tjänster över nationsgränserna. Därför bör syfte att fastställa de villkor under vilka utestående det i detta direktiv föreskrivas förfaranden för underbelopp från ett specialföretag kan användas som tillhandlingar med tredjeland. gångar som motsvarar tekniska avsättningar av ett försäkrings- eller ett återförsäkringsföretag. I detta direktiv bör också föreskrivas att belopp som kan återfås från specialföretag kan betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal (39) Kommissionen bör bemyndigas att anta genomföraninom de gränser som anges i detta direktiv, under deåtgärder, förutsatt att dessa inte ändrar det väsentliga förutsättning att försäkringsföretaget eller återförsäk- innehållet i detta direktiv. Dessa genomförandeåtgärder ringsföretaget lämnar in en ansökan till den behöriga bör göra det möjligt för gemenskapen att beakta den myndigheten och att denna myndighet ger sitt godkän- kommande utvecklingen inom återförsäkringssektorn. nande. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG.
(33) Det är nödvändigt att utforma bestämmelser för det fall (40) Gemenskapens befintliga rättsliga ramar för försäkring att ett återförsäkringsföretags ekonomiska ställning bör anpassas så att de tar hänsyn till den nya tillsynsutvecklas så att det får svårt att uppfylla sina försäk- ordning för återförsäkringsföretag som fastställs genom ringsåtaganden. I vissa situationer behöver de behöriga detta direktiv och så att sammanhängande rättsliga ramar myndigheterna befogenheter för att kunna ingripa i ett säkerställs för hela försäkringssektorn. Särskilt bör en tillräckligt tidigt skede, men då de utövar dessa befogen- anpassning göras av de befintliga bestämmelser som heter måste de underrätta återförsäkringsföretagen om de tillåter de myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn skäl som har föranlett sådana tillsynsåtgärder i enlighet över direktförsäkringsföretag att utöva ” indirekt tillsyn ” med principen om god förvaltning och rättssäkerhets- över återförsäkringsföretag. Vidare bör de nu gällande principen. Så länge det föreligger en sådan situation bör bestämmelser upphävas som ger medlemsstaterna möjde behöriga myndigheterna vara förhindrade att utfärda lighet att kräva att säkerhet skall ställas för tillgångar som intyg om att återförsäkringsföretaget har en tillräcklig motsvarar de tekniska avsättningarna i ett försäkringssolvensmarginal. företag, oavsett hur dessa krav är utformade, när försäkringsgivaren är återförsäkrad av ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller av ett försäkringsföretag. Slutligen bör åtgärder vidtas för att den solvensmarginal som skall krävas för (34) Det är nödvändigt att få till stånd ett samarbete mellan försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksammedlemsstaternas behöriga myndigheter för att säker- het, om denna utgör en betydande del av deras totala ställa att återförsäkringsföretag som utför verksamhet rörelse, skall omfattas av de solvensbestämmelser som med stöd av etableringsrätten och friheten att till- föreskrivs för återförsäkringsföretag genom detta direktiv. handahålla tjänster följer de bestämmelser som är Direktiven 73/239/EEG, 92/49/EEG och 2002/83/EG tillämpliga på dem i deras värdmedlemsstater. bör därför ändras i enlighet med detta.
L 323/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
(41) Direktiv 98/78/EG bör ändras så att det säkerställs att återförsäkringsverksamhet, inte i tillräcklig utsträckning återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund återförsäkringsgrupp omfattas av extra tillsyn på samma av åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan sätt som försäkringsföretag som nu ingår i en försäk- uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta ringsgrupp. åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i (42) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är 1 om bättre lagstiftning ( ) uppmuntras medlemsstaterna nödvändigt för att uppnå detta mål. att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär- (44) Eftersom det i direktivet anges minimistandarder, kan derna samt att offentliggöra dessa tabeller. medlemsstaterna införa strängare regler.
(43) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa rättsliga ramar för inledande och utövande av HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER
Räckvidd Definitioner
1. Genom detta direktiv fastställs regler för rätten att starta 1. I detta direktiv gäller följande definitioner: och driva självständig återförsäkringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade i en medlemsstat eller som önskar etablera sig där. a) återförsäkring : den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag; i fallet med försäkrings- 2. Detta direktiv skall inte tillämpas på följande: givare som uppträder under namnet Lloyd's betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd's, av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än a) Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/ Lloyd's. EEG eller 2002/83/EG.
b) captivebolag för återförsäkring : ett återförsäkringsföretag b) Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett och 3 i direktiv 73/239/EEG. försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett icke-finansiellt företag, vars c) Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd utesludirektiv 2002/83/EG. tande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i. d) Sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder c) återförsäkringsföretag : ett företag som har fått officiell som återförsäkringsgivare i sista hand inbegripet under auktorisation enligt artikel 3. omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder. d) filial : en agentur eller en filial till ett försäkringsföretag.
e) etableringsställe : ett återförsäkringsföretags huvudkontor 1 ( ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. eller filial med beaktande av led d.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/7
f) hemmedlemsstat : den medlemsstat där återförsäkringsföre- o) finansiellt företag : någon av följande enheter: tagets huvudkontor är beläget.
i) ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller företag g) filialstat : den medlemsstat där en filial till ett återförsäk- som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverkringsföretag är belägen. samhet enligt definitionen i artikel 1.5 och 2 artikel 1.23 i direktiv 2000/12/EG ( ),
h) värdmedlemsstat : den medlemsstat där ett återförsäkringsii) ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller företag har en filial eller tillhandahåller tjänster. ett försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,
i) kontroll : förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/ iii) ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut 1 349/EEG ( ) eller ett liknande förhållande mellan en enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/ fysisk eller juridisk person och ett företag. EG ( 3 ),
j) kvalificerat innehav : direkt eller indirekt ägande i ett iv) ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definiföretag, där innehavet representerar 10 % eller mer av tionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG. kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.
p) specialföretag : ett företag som kan vara ett aktiebolag men som inte är ett befintligt försäkrings- eller återförsäkk) moderföretag : ett moderföretag enligt definitionen i ringsföretag och som övertar risker från försäkringsföreartiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. tag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan l) dotterföretag : ett dotterföretag enligt definitionen i finansieringsmekanism är underordnade ett sådant föreartiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. tags återförsäkringsskyldigheter.
m) behöriga myndigheter : de nationella myndigheter som q) finansiell återförsäkring : en återförsäkring under vilken den enligt lag eller annan författning har behörighet att uttryckliga maximala potentiella förlusten, uttryckt som utöva tillsyn över återförsäkringsföretag. den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom både överföring av en betydande teckningsrisk och tidsrisk, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, kombinerat med n) nära förbindelser : en situation där två eller flera fysiska åtminstone ett av följande två villkor: eller juridiska personer är förenade genom
i) Uttrycklig och påtaglig hänsyn tagen till pengars i) ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller tidsvärde. genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller
ii) Avtalsbestämmelser för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för ii) kontroll, i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i att uppnå den åsyftade risköverföringen. direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.
2 ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1). Direktivet senast ( 1 ) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 ändrat genom direktiv 2005/1/EG. 3 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1). Direktivet senast 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (EUT ändrat genom direktiv 2003/51/EG. L 145, 30.4.2004, s. 1).
L 323/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
2. Vid tillämpning av punkt 1 a i denna artikel skall ett Vid tillämpning av punkt 1 l skall varje dotterföretag till ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det företag tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/ som ytterst är moderföretaget till dessa företag. 1 EG ( ), där lagstiftningen i institutets hemmedlemsstat tillåter ett sådant tillhandahållande, också betraktas som en verksam- Vid tillämpning av punkt 1 n het som omfattas av detta direktiv. — skall varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses Vid tillämpning av punkt 1 d skall varje stadigvarande närvaro som dotterföretag till det moderföretag som står över av ett återförsäkringsföretag inom en medlemsstats territodessa företag, rium betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen — skall som nära förbindelse även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras personal eller av någon som är fristående från företaget men genom en varaktig förbindelse till en och samma person. som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur. 3. Varje gång hänvisning görs i detta direktiv till EUR skall Vid tillämpning av punkt 1 j i denna artikel samt i samband värdet i den nationella valutan fr.o.m. den 31 december varje med artiklarna 12 och 19-23 och på andra nivåer av ägande år vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående som avses i artiklarna 19-23 skall sådana rösträtter som avses i oktober månad för vilken dag värden för EUR finns noterade i 2 artikel 92 i direktiv 2001/34/EG ( ) beaktas. samtliga berörda valutor inom gemenskapen.
AVDELNING II
INLEDANDE AV ÅTERFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET OCH AUKTORISATION AV ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG
Artikel 3 bedriva verksamhet där med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster. Principer för auktorisation
sverksamhet får börja bedrivas endast efter officiell auktorisation. 2. En auktorisation skall beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkringsområdet eller Sådan auktorisation skall sökas hos behörig myndighet i hemmedlemsstaten av för varje annat slag av återförsäkringsverksamhet i enlighet med sökandens begäran.
a) varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium, och
b) varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som krävs enligt första stycket, Den skall behandlas med beaktande av den verksamhetsplan utvidgar verksamheten till andra återförsäkringsverksam- som skall läggas fram enligt artikel 6 b och artikel 11 och av heter än de som det redan auktoriserats för. uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.
Auktorisationens räckvidd
Artikel 5 1. En auktorisation enligt artikel 3 skall gälla inom hela gemenskapen. Den skall ge ett återförsäkringsföretag rätt att
sföretagets företagsform ( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10). 2 ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande 1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att återförsäkringssådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1). Direktivet företag som ansöker om auktorisation skall anta någon av de senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG. företagsformer som anges i bilaga I.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/9
Ett återförsäkringsföretag får även anta företagsformen fortlöpande skall kunna övervaka att bestämmelserna i punkt europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) 1 efterlevs. 1 nr 2157/2001 ( ).
Artikel 8 2. Medlemsstaterna får också, där så är lämpligt, etablera företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är återförsäksföretagets huvudkontor ringsrörelse på villkor som motsvarar dem som gäller för privaträttsliga företag.
Medlemsstaterna skall kräva att återförsäkringsföretagens Artikel 6 huvudkontor skall vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.
Villkor Artikel 9 Hemmedlemsstaterna skall kräva att varje återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation skall Försäkringsvillkor och premietariffer
a) begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrym- 1. Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att mas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som bibehålla eller införa lagar eller andra författningar som motsvarar definitionen av verksamheter inom den föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG, samt överlämnande av alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn. b) förete en verksamhetsplan enligt artikel 11,
2. Medlemsstaterna får emellertid inte anta bestämmelser c) inneha den minsta garantifond som föreskrivs i arti- om krav på förhandsgodkännande av eller regelbundna kel 40.2, och underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden d) faktiskt ledas av personer med gott anseende och med med cedent- eller retrocedentföretag. lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet. Artikel 10 Artikel 7
Marknadens ekonomiska behov Nära förbindelser
Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisa- 1. Om det finns nära förbindelser mellan återförsäkringstion skall behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska företaget och andra fysiska eller juridiska personer skall de behov. behöriga myndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva effektiv tillsyn. Artikel 11
2. De behöriga myndigheterna skall vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en Verksamhetsplan eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna 1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 6 b skall från att utöva en effektiv tillsyn. innehålla uppgifter eller dokumentation om
3. De behöriga myndigheterna skall kräva att återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de a) beskaffenheten av de risker som återförsäkringsföretaget avser att täcka,
b) de slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkrings- ( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 företaget avser att avtala om med cedentföretag, om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1). Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 1). c) grundprinciperna för retrocession,
L 323/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
d) sammansättningen av minsta garantifonden, Sådan rätt till domstolsprövning skall även finnas i de fall där behöriga myndigheter inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs. e) uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel. Artikel 14
2. Utöver kraven i punkt 1 skall verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, innehålla Förhandssamråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater
a) uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provi- 1. Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda sioner, medlemsstaten skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som
b) uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall, a) är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller
c) en prognos för balansräkningen, och b) är dotterföretag till moderföretaget till ett försäkringseller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en d) en uppskattning av storleken på de medel som är avsedda annan medlemsstat, eller att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- Artikel 12 eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.
Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav 2. Samråd med den behöriga myndigheten i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall inte värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation bevilja ett företags auktorisation för återförsäkringsverksamhet beviljas för ett återförsäkringsföretag, som förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa a) är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersinnehav. företag som är auktoriserat i gemenskapen, eller
Dessa myndigheter skall vägra auktorisation om de, med b) är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenledning av återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen skapen, eller hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande.
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut Artikel 13 eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
Avslag på auktorisationsansökan
3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall samråda med varandra särskilt när de bedömer Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation skall aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenåtföljas av en närmare motivering som skall tillställas det heten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i berörda företaget. samma grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka är relevanta för övriga berörda behöriga Varje medlemsstat skall se till att ett beslut om avslag på en myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt ansökan om auktorisation omfattas av rätten till prövning av fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsdomstol i enlighet med artikel 53. villkor.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/11
AVDELNING III
VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV ÅTERFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET
KAPITEL 1 Artikel 16
Principer och metoder för finansiell tillsyn Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Av s n i t t 1 Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan medlemsstat skall filialstaten ge de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga B e h ö r i g a m y n d i g h e t e r o c h a l l m ä n n a myndigheterna i filialstaten, själva eller genom därför utsedda b e s t ä m m e l s e r ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i filialstaten får medverka i denna kontroll.
Behöriga myndigheter och tillsynens ändamål
Redovisning, uppgifter för tillsyn och statistik: tillsynsbefogenheter 1. Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företaget bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. 1. Varje medlemsstat skall ålägga varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium att årligen förete ett bokslut över hela verksamheten, som utvisar företagets ekonomiska ställning och solvens. Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, skall de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat. Dessa 2. Medlemsstaterna skall ålägga försäkringsföretag med skall avgöra om företaget följer de aktsamhetsbestämmelser huvudkontor inom deras territorium att periodiskt inge som fastställs genom detta direktiv. redovisning tillsammans med statistisk dokumentation som är nödvändig för tillsynen. De behöriga myndigheterna skall utväxla sådan information och dokumentation som underlättar tillsynen. 2. Den finansiella tillsynen enligt punkt 1 skall omfatta kontroll avseende återförsäkringsföretagets hela verksamhet, dess solvens, skapandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa, enligt de regler som hem- 3. Varje medlemsstat skall vidta alla åtgärder som är medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i nödvändiga för att säkerställa att de behöriga myndigheterna hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har de befogenheter och de resurser som är nödvändiga för har antagits på gemenskapsnivå. tillsynen över den verksamhet som bedrivs av återförsäkringsföretag med huvudkontor inom respektive medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som bedrivs utanför dess territorium. 3. sföretagets hemmedlemsstat skall inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som ingåtts av återförsäkringsföretaget med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat enligt detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är 4. De behöriga myndigheterna skall särskilt ha befogenhet auktoriserat enligt direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG av att skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.
a) göra ingående undersökningar om återförsäkringsföretagets ställning och dess verksamhet som helhet, bland 4. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall annat genom att inhämta uppgifter eller begära in kräva att varje återförsäkringsföretag har sunda metoder för handlingar angående dess återförsäkrings- och retrocesadministration och redovisning och adekvata rutiner för intern sionsrörelse, och göra inspektioner på plats i återförsäkkontroll. ringsföretagets lokaler,
L 323/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
b) vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall ha rätt återförsäkringsföretaget, dess ledning eller personer med att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse avgörande inflytande över företaget för att se till att som föreskrivs i första stycket har lämnats, motsätta sig det återförsäkringsföretagets verksamhet fortlöpande bedrivs avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för återförsäkför återförsäkringsföretaget i varje medlemsstat, och ringsföretaget bedömer att kompetensen hos de personer som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en tidsgräns inom vilken förvärvet skall genomföras. c) se till att dessa åtgärder vidtas, om det är nödvändigt, genom tvångsmedel och när så är lämpligt på rättslig väg. Artikel 20
Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna Förvärv som företas av finansiella företag befogenhet att inhämta alla upplysningar angående försäkringsavtal som innehas av förmedlare. Om köparen av det innehav som avses i artikel 19 är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan Artikel 18 medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett Överlåtelse av försäkringsbestånd dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 14.
Varje medlemsstat skall, på de villkor som ställts upp i Artikel 21 nationell lag, ge återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sina egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd Avyttring antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, till ett mottagande kontor etablerat inom gemenskapen, dock under förutsättning att de behöriga Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk myndigheterna i det mottagande kontorets hemmedlemsstat person som avser att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat intygar att det mottagande kontoret har den nödvändiga innehav i ett återförsäkringsföretag först skall underrätta de solvensmarginal som avses i kapitel 3 sedan överlåtelsen behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat om beaktats. storleken av det avsedda innehavet.
Underrättelse skall lämnas även av den som avser att minska Av s n i t t 2 sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans/hennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 33 % eller 50 %, eller så att återförsäkringsföretagets ställning som dotterföretag därigenom skulle upphöra. K v a l i f i c e r a d e i n n e h a v
Artikel 19 sföretags information till de behöriga myndigheterna
Förvärv sföretag skall, då de får kännedom därom, underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk försäkringsföretagets kapital som får till följd att innehav person som avser att direkt eller indirekt förvärva ett överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först skall artiklarna 19 och 21. underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om storleken av det tilltänkta innehavet. Denna person skall likaså underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlems- Varje återförsäkringsföretag skall också, minst en gång om staten om han/hon avser att öka sitt kvalificerade innehav i året, underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemssådan mån att hans/hennes andel av röstetalet eller av kapitalet staten om namnen på aktieägare och medlemmar med kommer att uppgå till eller överstiga 20 %, 33 %, 50 % eller så kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, att återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotter- så som framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid företag. bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av upp-
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/13
gifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, börsnoterade företag. yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga Kvalificerande innehav: de behöriga myndigheternas myndigheter befogenheter
Vad som sägs i artikel 24 skall inte hindra medlemsstaternas Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet artikel 19 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att med de direktiv som gäller för återförsäkringsföretag. För vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt artikel 24. återförsäkringsföretaget, kräva att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå Artikel 26 i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar. Samarbetsavtal med tredjeland
Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av juridiska personer som underlåter att lämna sådana under- information med behöriga myndigheter i tredjeland eller rättelser som krävs enligt artikel 19. Om ett innehav har med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i förvärvats trots att de behöriga myndigheterna i hemmed- artikel 28.1 – 2 endast om den lämnade informationen lemsstaten har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att information skall vara avsett för de ovan nämnda myndigavgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras heternas eller organens utförande av sin tillsynsuppgift. ogiltiga.
Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt Av s n i t t 3 medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande. Ty s t n a d s p l i k t o c h i n f o r m a t i o n s u t b y t e
Användning av förtrolig information
Tystnadsplikt
Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artiklarna 24 och 25, får använda den endast i tjänsten 1. Medlemsstaterna skall föreskriva att samtliga personer och där endast som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga myndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning, skall vara bundna av a) för att kontrollera att villkoren för att återförsäkringstystnadsplikt. företag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solven- Till följd av denna tystnadsplikt, med undantag för fall som smarginal, metoder för administration och redovisning omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga samt rutiner för internkontroll, upplysningar som erhålls i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkringsföretag. b) för att ålägga sanktioner,
2. Om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller c) vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har underkastats tvångslikvidation, får dock förtroliga uppgifter fattats av den behöriga myndigheten, och
L 323/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
d) vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv skall kräva att minst följande villkor uppfylls: och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.
a) Informationen skall användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som Artikel 28 anges i första stycket.
Informationsutbyte med andra myndigheter b) Den information som mottas i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24. 1. Vad som sägs i artiklarna 24 och 27 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de lämnas till myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.
a) myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra marknader, medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.
b) organ som har befattning med försäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, och 3. Trots vad som sägs i artiklarna 24 – 27 får medlemsstaterna för att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet tillåta utbyte av information mellan de behöriga c) personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk- myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansi- ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av ella instituts räkenskaper bolagsrätten.
under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garanti- Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket system lämna sådan information som är nödvändig för att skall kräva att minst följande villkor uppfylls: dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 24. a) Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket. 2. Trots vad som sägs i artiklarna 24 – 27 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och b) Den information som tas emot i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.
a) myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden, c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd. b) myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda c) oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkrings- kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom företag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informasamt de organ som har till uppgift att övervaka dessa tionsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta aktuarier. dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/15
För genomförande av led c i andra stycket skall de myndig- Av s n i t t 4 heter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som skall få tillgång till denna. S k y l d i g h e t e r f ö r r e v i s o r e r
Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra Artikel 31 medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt denna punkt.
Skyldigheter för revisorer Artikel 29
1. Medlemsstaterna skall föreskriva åtminstone att varje Överföring av uppgifter till centralbanker och andra 1 auktoriserad person i enlighet med direktiv 84/253/EEG ( ) monetära myndigheter som i ett återförsäkringsföretag utför ett i artikel 51 i direktiv 2 78/660/EEG ( ), artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller 3 artikel 31 i direktiv 85/611/EEG ( ) angivet uppdrag eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående Denna artikel skall inte hindra en behörig myndighet från att rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i beslut rörande detta företag som han/hon har fått kännedom deras egenskap av monetära myndigheter, och i förekom- om vid utförandet av sitt uppdrag, som är ägnade att mande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem överföra uppgifter för att dessa skall kunna utföra sina uppgifter, och den skall inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidarea) utgöra en påtaglig överträdelse av lagar och andra befordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt artikel 27. författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkringseller återförsäkringsföretags verksamhet, Information som tas emot i detta sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt detta avsnitt.
b) påverka återförsäkringsföretagets fortsatta drift, eller
c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs. Överföring av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen
Det skall även åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han/hon har fått kännedom om Medlemsstaterna får vidare, utan hinder av artiklarna 24 och vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, 27, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som med det återförsäkringsföretag i vilket det ovan nämnda ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, uppdraget utförs. finansiella institut, investeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.
1 ( ) Rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper för utövande av tillsyn över rörelsen. (EGT L 126, 12.5.1984, s. 20). 2 ( ) Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsboksslut i vissa typer av Vidare skall medlemsstaterna föreskriva att sådan information bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11). Direktivet senast ändrat som har erhållits med stöd av artikel 25 och artikel 28.1 och genom direktiv 2003/51/EG. sådan som erhållits vid inspektion på plats i enlighet med 3 ( ) Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om artikel 16 aldrig får röjas i de fall som anges i denna artikel samordning av lagar och andra författningar som avser företag utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondlämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i den företag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3). Direktivet senast ändrat medlemsstat i vilken inspektionen på plats utfördes. genom direktiv 2005/1/EG.
L 323/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
2. Den omständigheten att personer som auktoriserats enligt återförsäkring av kreditförsäkring, om premierna eller bidradirektiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna yppar gen för kreditförsäkring understiger 4 % av de totala sådana relevanta uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 i premierna eller bidragen och inte heller uppgår till minst denna artikel skall inte utgöra en överträdelse av någon 2 500 000 EUR. tystnadsplikt i avtal eller lag, eller annan författning, och skall inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.
4. Hemmedlemsstaten kan kräva att varje återförsäkrings- KAPITEL 2 företag skall upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än kreditåterförsäkring. Utjämningsreserverna skall beräknas Bestämmelser om tekniska avsättningar enligt regler som fastställs av hemmedlemsstaten.
Artikel 32 Artikel 34 Bildande av tekniska avsättningar
1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäk- Tillgångar som täcker tekniska avsättningar ringsföretag skall skapa tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till företagets hela verksamhet.
Storleken på dessa avsättningar skall bestämmas enligt de 1. Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkringsföretag regler som fastställs genom direktiv 91/674/EEG. I tillämpliga investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna fall får hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmel- och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med ser i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG. följande regler:
2. Medlemsstaterna skall inte behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som a) Tillgångarna skall vara uppbyggda med hänsyn till den säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller ett förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, 73/239/EEG eller 2002/83/EG. kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna.
3. Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar täcks av fordringar mot återförsäkrare som inte är auktoriserade i enlighet med detta direktiv eller försäkringsföretag som b) sföretaget skall tillse att tillgångarna är inte är auktoriserade i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till sådana fordringar. ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder. Företaget Artikel 33 skall bedöma hur oregelbundna marknadsomständigheter påverkar dess tillgångar och skall diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna Utjämningsreserver påverkan.
1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäkringsföretag som återförsäkrar risker inom klass 14 förtecknad i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG skall upprätta en c) Investeringar i tillgångar som inte får handlas på utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott reglerade finansmarknader skall under alla omständigeller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som heter hållas på aktsamma nivåer. uppstår i denna försäkringsklass.
2. Utjämningsreserven för kreditåterförsäkring skall beräknas enligt regler som hemmedlemsstaten fastställt och som d) Investeringar i derivatinstrument skall vara möjligt så överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna punkt D i bilagan till direktiv 73/239/EEG, vilka skall anses eller underlättar effektiv portföljförvaltning. De skall inbördes likvärdiga. värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget skall också undvika 3. Hemmedlemsstaten får befria återförsäkringsföretag från överdriven riskexponering på en enda motpart och på skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv avseende andra derivattransaktioner.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/17
e) Tillgångarna skall vara diversifierade på ett sådant sätt att utestående belopp från ett specialföretag såsom tillgångar som man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, täcker tekniska avsättningar enligt denna artikel. emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som KAPITEL 3 tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration.
Bestämmelser om solvensmarginalen och garantifonden
Medlemsstaterna får besluta om att inte tillämpa kraven i led e på investeringar i statsobligationer. Av s n i t t 1
D i s p o n i b e l s o l v e n s m a r g i n a l 2. Medlemsstaterna skall inte kräva av återförsäkringsföretag inom sitt territorium att dessa skall investera i särskilda kategorier av tillgångar. Artikel 35
Allmän regel 3. Medlemsstaterna skall inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de investeringsbeslut som fattas av ett återförsäkringsföretag inom dess Varje medlemsstat skall föreskriva att alla återförsäkringsföreterritorium eller av företagets investeringsförvaltare. tag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvarar kraven i detta direktiv. 4. Trots vad som anges i punkterna 1-3 får hemmedlemsstaten för varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium fastställa följande kvantitativa Artikel 36 regler, under förutsättning att de motiveras av aktsamhetsskäl:
Godkända poster
a) Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än de som de tekniska avsättningarna är 1. Den disponibla solvensmarginalen skall motsvaras av fastställda i skall begränsas till 30 %. tillgångar i återförsäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, bland annat följande:
b) Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i aktier och andra överlåtbara värdepapper som hanteras som a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett aktier, obligationer och skuldebrev vilka inte får handlas ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantikapå en reglerad marknad skall begränsas till 30 %. pitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:
c) Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag i) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att inte investera mer än 5 % av sina totala tekniska att betalningar från dessa konton till medlemmar avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper endast får ske i den utsträckning detta inte medför som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och att den disponibla solvensmarginalen understiger andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har samma företag, och inte mer än 10 % av sina totala upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara lösts. värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från företag som ingår i samma grupp. ii) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap skall upphöra, de behöriga myndigheterna skall under- 5. Dessutom skall hemmedlemsstaten fastställa mer detalje- rättas minst en månad i förväg och under denna rade regler i syfte att fastställa villkoren för användning av period kunna förbjuda utbetalningen.
L 323/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och iv) Kreditinstitut och finansiella institut enligt definibolagsordning får endast ändras om de behöriga tionerna i artiklarna 1.1 och 1.5 i direktiv 2000/12/ myndigheterna har förklarat sig inte ha några EG. invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii. v) Värdepappersföretag och finansiella institut enligt 1 definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG ( ) 2 och i artikel 2.4 och 2.7 i direktiv 93/6/EEG ( ). b) Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver. b) Var och en av följande poster som ett återförsäkringsföretag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:
c) Den balanserade vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning. i) De instrument som avses i punkt 4.
2. Den disponibla solvensmarginalen skall minskas med ii) De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv beloppet för de egna aktier som återförsäkringsföretaget 2002/83/EG. innehar direkt.
iii) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och För återförsäkringsföretag som tillämpar diskontering eller artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG. nedsättning av sina försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador för att ta hänsyn till avkastning på placeringar, såsom tillåts genom artikel 60.1 g i direktiv 91/ 674/EEG, skall den disponibla solvensmarginalen minskas Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, med skillnaden mellan odiskonterade tekniska avsättningar finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller tekniska avsättningar före nedsättning, enligt uppgift i eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge noterna till redovisningen, och diskonterade tekniska avsätt- finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, ningar eller tekniska avsättningar efter nedsättning. Denna får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämjustering skall göras för alla risker som anges i punkt A i melserna om avdrag enligt a och b i tredje stycket. bilagan till direktiv 73/239/EEG, med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i samma bilaga. För andra försäkringsklasser än 1 and 2 i punkt A i Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje bilagan behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna. stycket som återförsäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras återförsäkringsföretag också med tillämpliga ändringar tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på Utöver de avdrag som anges i första och andra styckena skall sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den följande dras från den disponibla solvensmarginalen: behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden. a) Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande organslag:
För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att återförsäkringsföretag som är i) Försäkringsföretag i den mening som avses i föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller direktiv artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG.
1 ( ) Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeii) sföretag enligt artikel 3 i detta ringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, direktiv eller återförsäkringsföretag i icke-medlems- 11.6.1993, s. 27). Direktivet senast ändrat genom Europastater enligt artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG. parlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1). ( 2 ) Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 141, iii) Försäkringsholdingbolag enligt definitionen i arti- 11.6.1993, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv kel 1 i i direktiv 98/78/EG. 2005/1/EG.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/19
2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i solvensmarginalen, såväl före som efter återbetaltredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansi- ningen. De behöriga myndigheterna skall endast ella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller godkänna återbetalningen om återförsäkringsföreförsäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen. tagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.
Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv skulden, under vissa särskilt angivna omständig- 98/78/EG. heter utöver avveckling av återförsäkringsföretaget, skall förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.
3. Den disponibla solvensmarginalen får också utgöras av följande: v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.
a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solb) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, vensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt som avses i led a, upp till 50 % av det belopp som är lägst att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäksolvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de ringsföretaget går i konkurs eller likvidation, skall ha värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte uppfyller följande villkor: får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.
i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkän- För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor: nande.
ii) Utställandeavtalet skall ge återförsäkringsföretaget i) Endast helt inbetalda medel får beaktas. möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.
iii) Långivarens fordran på återförsäkringsföretaget skall ii) För lån med fast löptid skall den ursprungliga i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga ickelöptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum skall försäkringsföretaget till de efterställda borgenärer.
behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller ökas till, den föreiv) Handlingarna vid utställandet av värdepapperen skrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den skall innehålla bestämmelser om att lånekapital andel av den disponibla solvensmarginalen som och obetalda räntor får användas till förlusttäckning motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst och möjliggöra för återförsäkringsföretaget att fortde senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga sätta sin verksamhet. myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande återförsäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den v) Endast helt inbetalda belopp får beaktas. föreskrivna nivån.
4. Efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemiii) Lån utan fast löptid skall ha minst fem års medlemsstaten och med den myndighetens godkännande får uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande: längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet skall återförsäkringsföre- a) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikataget underrätta de behöriga myndigheterna senast pital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av sex månader före det datum då det avser att göra nämnda kapital, upp till 50 % av det belopp som är lägst förtidsinlösen, och företaget skall därvid ange den av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.
L 323/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
b) Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäk- avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmerringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina ing är möjlig. Denna skillnad skall minskas med beloppet medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till som tillgång. högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara mer än 50 % av det 6. Ändringar av punkterna 1 – 5 i denna artikel i syfte att belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen nationella myndigheterna skall fastställa riktlinjer avse- skall antas enligt förfarandet i artikel 55.2. ende villkoren för godkännande av extra bidrag.
Av s n i t t 2
c) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte F ö r e s k r i v e n s o l v e n s m a r g i n a l är av exceptionell natur.
5. När det gäller livåterförsäkringsverksamhet får den disponibla solvensmarginalen dessutom, efter återförsäkrings- Föreskriven solvensmarginal för skadeåterförsäkring företagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, också utgöras av följande: 1. Den föreskrivna solvensmarginalen skall bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren. a) Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 % av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 % av det belopp som är lägst av den Dock skall, då det gäller återförsäkringsföretag som huvuddisponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solsakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av vensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multiklasserna kredit-, storm-, hagel- och frostrisker, de senaste sju plicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av de som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återgenomsnittliga försäkringsersättningarna. stående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under 2. Om inte annat följer av artikel 40, skall beloppet för den de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som föreskrivna solvensmarginalen vara lika med det högsta av de anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG. två resultaten enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel.
De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp 3. Premiebasen skall beräknas på grundval av det högsta av ingår i den disponibla solvensmarginalen endast följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.
i) om en aktuariell rapport inlämnas till de behöriga myndigheterna med en beräkning av sannolikheten Premie- eller bidragsbelopp som avser försäkringsklasserna 11, av dessa framtida vinsters uppkomst, och 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG skall ökas med 50 %.
ii) i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver Premie eller bidragsbelopp som avser andra försäkringsklasser enligt punkt 4 c inte redan beaktats. än försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 % för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i b) Om zillmering inte tillämpas, eller om zillmering till- enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. De lämpas och denna inte uppgår till de tillägg för premier eller bidrag, tilläggsavgifter inräknade, som hänför sig försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden till återförsäkringsverksamheten under det närmast föregående mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkrings- räkenskapsåret skall läggas ihop. matematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Från detta belopp skall dras det totala beloppet för under det Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 % av senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/21
Det sålunda erhållna beloppet skall delas i två delar, av vilka 35 000 000 EUR och den andra det överskjutande beloppet. den första skall uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den 26 % respektive 23 % av dessa beloppsandelar skall sedan andra skall utgöra restbeloppet. 18 respektive 16 % av dessa räknas fram och läggas ihop. beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.
Den sålunda framräknade summan skall multipliceras med ett Denna summa skall multipliceras med ett procenttal som för tal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättde tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna ningar, som försäkringsföretaget fortfarande har att ansvara motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som återförsäkringsföretaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för retrocession, och det totala för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom bruttobeloppet för försäkringsersättningar; dock får detta tal inte vara mindre än 50 %. Efter ansökan med åtföljande retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsstyrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till medlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också artikel 46. dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.
Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen skadeersätt- Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska ningar, avsättningar och återvunna belopp. metoder användas för fastställande av andelen premier eller bidrag. 5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2 – 4 är lägre än den föreskrivna solvensmar- 4. Följande beräkningssätt skall användas för den ersätt- ginalen för det föregående året, skall den föreskrivna ningsbaserade solvensmarginalen, varvid för klasserna 11, 12 solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG beloppen solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad för skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp skall med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för ökas med 50 %. oreglerade skadeersättningar i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar skall retrocession inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än Skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp för ett. andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 % för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att 6. De procenttal som skall tillämpas på beloppsandelarna beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller enligt punkt 3 femte stycket och punkt 4 sjunde stycket skall avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. nedsättas till en tredjedel för sjukförsäkring som meddelas på liknande tekniska grunder som gäller för livförsäkring, förutsatt att De ersättningar, utan avdrag för anspråk för vilka retrocessionärer ansvarar, som betalats ut under de perioder som a) inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighetsanges i punkt 1 skall läggas ihop. tabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder,
Till denna summa skall läggas beloppet för avsättningar som b) avsättning görs för stigande ålder, gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår. c) premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhetsmarginal av tillräcklig storlek, Detta belopp skall minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1. d) försäkringsföretaget får säga upp avtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och Det återstående beloppet skall minskas med beloppet för avsättningar för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid e) avtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller början av det räkenskapsår som inföll två år före det senaste nedsättning av ersättningarna också när det gäller räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger. Om den löpande avtal. referensperiod som fastställs i punkt 1 omfattar sju år, skall det belopp för avsättningar för ännu ej reglerade försäkringsfall som fastställts i början av det räkenskapsår som inföll sex Artikel 38 år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger dras från beloppet. Föreskriven solvensmarginal för livåterförsäkring
En tredjedel eller en sjundedel av det erhållna beloppet, beroende på vilken referensperiod som skall användas enligt 1. Den föreskrivna solvensmarginalen för livåterförsäkring punkt 1, skall delas upp i två delar, varav den första omfattar skall fastställas i enlighet med artikel 37.
L 323/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
2. Trots vad som anges i punkt 1 i denna artikel kan Beloppet skall justeras automatiskt genom att grundbeloppet i hemmedlemsstaten föreskriva att för de försäkringsformer euro höjs med den procentuella förändringen av index för inom försäkringsbranschen som omfattas av artikel 2.1 a i perioden mellan detta direktivs ikraftträdande och tidpunkten direktiv 2002/83/EG och som är knutna till investerings- för översynen och rundas av uppåt till närmaste 100 000-tal fonder eller försäkringar med rätt till återbäring samt för sådan EUR. verksamhet som avses i artikel 2.1 b och 2.2 b – e i direktiv 2002/83/EG, skall den föreskrivna solvensmarginalen fastställas i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/83/EG. Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % skall ingen justering göras. Artikel 39
2. Kommissionen skall årligen underrätta Europaparlamen- Föreskriven solvensmarginal för återförsäkringsföretag tet och rådet om översynen och de justerade belopp som avses som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring i punkt 1.
1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäk- KAPITEL 4 ring skall ha en disponibel solvensmarginal som täcker det sammanlagda beloppet för de föreskrivna solvensmarginalerna för skade- och livåterförsäkringsverksamheterna, fastställda i enlighet med artiklarna 37 respektive 38 i detta sföretag som befinner sig i svårigheter eller direktiv. som inte uppfyller gällande regler och återkallande av auktorisation
2. Om den disponibla solvensmarginalen inte når upp till den nivå som krävs enligt punkt 1 i denna artikel skall de Artikel 42 behöriga myndigheterna vidta de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 42 och 43 i detta direktiv.
sföretag som befinner sig i svårigheter Av s n i t t 3
G a r a n t i f o n d 1. Om ett återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i artikel 32 får den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i Artikel 40 värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar.
Garantifondens belopp
2. I syfte att återställa finansiell stabilitet i ett återförsäkringsföretag, vars solvensmarginal kommit att underskrida det 1. En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastminimum som föreskrivs i artiklarna 37, 38 och 39, skall den ställd enligt artiklarna 37, 38 och 39 skall utgöra garantibehöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att företaget fonden. Den skall bestå av sådana poster som anges i för godkännande av myndigheten framlägger en plan för hur artikel 36.1, 36.2 och 36.3 och, efter godkännande av de en sund finansiell ställning skall återställas. behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, i artikel 36.4 c.
2. Garantifonden skall uppgå till minst 3 000 000 EUR. I undantagsfall får den behöriga myndigheten, när den bedömer att ett återförsäkringsföretags finansiella ställning kommer att ytterligare försämras, även begränsa återförsäk- Varje medlemsstat får föreskriva att garantifonden när det ringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt gäller captivebolag för återförsäkring skall uppgå till minst förfoga över sina tillgångar. Myndigheten skall därvid under- 1 000 000 EUR. rätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas territorier försäkringsföretaget bedriver verksamhet om alla åtgärder den har vidtagit, varpå dessa myndigheter Artikel 41 på den första medlemsstatens begäran skall vidta samma åtgärder.
Översyn av garantifondens belopp
3. Om återförsäkringsföretagets solvensmarginal går under 1. De belopp i EUR som fastställs i artikel 40.2 skall ses över den garantifond som anges i artikel 40, skall den behöriga årligen med början den 10 december 2007, så att de avspeglar myndigheten i hemmedlemsstaten begära att återförsäkringsförändringar i det europeiska konsumentprisindexet för företaget överlämnar en plan avseende kortfristig finansiering samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat. till myndigheten för godkännande.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/23
Myndigheten får vidare inskränka återförsäkringsföretagets medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina befogenhet att kräva att återförsäkringsföretag skall ha en tillgångar. Myndigheten skall underrätta de behöriga myndig- högre föreskriven solvensmarginal för att säkerställa att det heterna i alla andra medlemsstater om detta och dessa kan uppfylla solvenskraven inom den närmaste tiden. Nivån myndigheter på den första medlemsstatens begäran skall vidta på denna högre föreskrivna solvensmarginal skall fastställas samma åtgärd. utifrån en sådan finansiell saneringsplan som avses i punkt 1.
4. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndighe- 4. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är terna har befogenhet att justera ned värdena av alla poster som nödvändiga enligt dess nationella lagstiftning för att kunna kan ingå i den disponibla solvensmarginalen, i synnerhet i de förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som fall där dessa posters marknadsvärde har förändrats i är belägna inom dess territorium om återförsäkringsföretagets betydande omfattning sedan utgången av föregående räkenhemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i punkterna 1skapsår. 3, och hemmedlemsstaten skall i sådana fall ange vilka tillgångar som skall omfattas av åtgärderna.
5. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av retrocession, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artiklarna 37, 38 och 39, om Artikel 43
a) retrocessionsavtalen har ändrats eller försämrats i Finansiell saneringsplan betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller
1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndighe- b) det inte finns någon, eller bara en begränsad, risköverterna har tillräckliga befogenheter för att kunna kräva en föring i retrocessionsavtalen. finansiell saneringsplan för återförsäkringsföretag, om dessa myndigheter bedömer att företagens förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas. 6. Om de behöriga myndigheterna krävt en finansiell saneringsplan för ett återförsäkringsföretag i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall de inte utfärda intyg i enlighet med artikel 18, om de anser att företagets förmåga att uppfylla 2. En sådan finansiell saneringsplan skall åtminstone sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas enligt vad innehålla styrkande uppgifter eller handlingar för de komsom avses i punkt 1. mande tre räkenskapsåren avseende:
a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner. Artikel 44
Återkallelse av auktorisation b) En plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende mottagen och avgiven återförsäkring.
1. Den auktorisation, som ett återförsäkringsföretag beviljats av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat, kan c) En prognos för balansräkningen. återkallas av samma myndighet om företaget
a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, d) En uppskattning av storleken på de medel som är uttryckligen avstår från den eller upphör att driva avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte solvensmarginal. den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör,
e) Företagets allmänna policy i fråga om retrocession. b) inte längre uppfyller villkoren för etablering,
3. För de fall då återförsäkringsföretags ekonomiska ställ- c) inte inom föreskriven tid kunnat vidta de åtgärder som ning försämras så att deras förmåga att uppfylla sina angivits i en sådan rekonstruktions- eller finansieringsskyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas skall plan som avses i artikel 42, eller
L 323/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
d) allvarligt åsidosätter de förpliktelser företaget har enligt att hindra företaget från att påbörja ny verksamhet inom deras de bestämmelser det omfattas av. territorier med stöd av reglerna om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. När en auktorisation återkallas eller upphör, skall den behöriga myndigheten i återförsäkringsföretagets hemmed- 2. Varje beslut att återkalla en auktorisation skall åtföljas av lemsstat anmäla detta till de behöriga myndigheterna i de noggranna uppgifter om skälen härför och det berörda övriga medlemsstaterna, vilka skall vidta lämpliga åtgärder för försäkringsföretaget skall underrättas om beslutet.
AVDELNING IV
BESTÄMMELSER FÖR FINANSIELL ÅTERFÖRSÄKRING OCH FÖR SPECIALFÖRETAG
Artikel 45 2. Av öppenhetsskäl skall medlemsstaterna utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkt 1. Finansiell återförsäkring
Artikel 46 1. Hemmedlemsstaten får fastställa särskilda bestämmelser för utövande av finansiell återförsäkringsverksamhet när det gäller Specialföretag
— obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal, 1. Då en medlemsstat beslutar att tillåta specialföretag som avses i detta direktiv att etablera sig på dess territorium, skall den kräva officiellt förhandstillstånd för detta. — sunda metoder för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen, 2. Den medlemsstat i vilken specialföretaget är etablerat skall fastställa villkoren för ett sådant företags verksamhet. I synnerhet skall medlemsstaten fastställa regler för följande: — informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik,
— Auktorisationens räckvidd.
— upprättande av tekniska avsättningar för att garantera att de är adekvata, tillförlitliga och sakliga, — Obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal.
— investering av tillgångar som täcker tekniska avsättningar i syfte att säkerställa att hänsyn tas till den sorts — Specialföretagets ledningspersonal: gott anseende och verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, sär- lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer. skilt till arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, lönsamhet och matchning av dess tillgångar, — Aktieägare eller medlemmar med kvalificerat ägarinnehav i specialföretaget: lämplighetskontroller.
— regler för tillgänglig solvensmarginal, föreskriven solvensmarginal och en minsta garantifond som återförsäk- — Sunda rutiner för administration och redovisning, ringsföretaget skall upprätthålla när det gäller finansiell adekvata rutiner för intern kontroll och krav för återförsäkringsverksamhet. riskhanteringen.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/25
— Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och 3. Av öppenhetsskäl skall medlemsstaterna utan dröjsmål till statistik. kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av — Specialföretagens solvenskrav. punkt 2.
AVDELNING V
BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER
Artikel 47 att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom dess territorium. Medlemsstaterna skall se till att delgivning kan ske inom deras sföretag som inte följer rättsreglerna territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag. 1. Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, 2. Varje åtgärd som vidtas enligt punkt 1 och som innefattar eller utövar verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla ingripande mot eller begränsningar i utövandet av återförsäktjänster inom statens territorium, inte följer de rättsregler som ringsverksamhet skall vara välgrundad och meddelas det är tillämpliga på företaget i denna stat, skall myndigheterna berörda återförsäkringsföretaget. anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De skall samtidigt underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser. Artikel 48
Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler Likvidation som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation skall de värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat de behöriga förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial myndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behövs för att förhindra eller bestraffa fortsatta oegentligheter, behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget företagets övriga återförsäkringsavtal.
AVDELNING VI
ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG MED HUVUDKONTOR UTANFÖR GEMENSKAPEN SOM BEDRIVER ÅTERFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET INOM GEMENSKAPEN
Principer och villkor för utövande av Avtal med tredjeland återförsäkringsverksamhet
1. Kommissionen kan ställa förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredje länder om metoderna för att utöva tillsyn över
En medlemsstat skall inte när det gäller agenturer eller filialer till återförsäkringsföretag som har sina huvudkontor utanför gemenskapen och som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverksamhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser a) återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor i som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäk- tredjeland och bedriver återförsäkringsverksamhet inom ringsföretag med huvudkontor i medlemsstaten. gemenskapen, och
L 323/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
b) återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor inom gemenskapen och som bedriver verksamhet inom de gemenskapen och bedriver återförsäkringsverksamhet berörda tredjeländernas territorier, och att inom tredjelands territorium. b) de behöriga myndigheterna i tredjeland kan erhålla de 2. De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att på upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkvillkor av likvärdighet i rörelseregleringen säkerställa effektivt ringsföretag med huvudkontor inom deras territorier marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och som bedriver verksamhet inom gemenskapen. innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De skall också syfta till att säkerställa att 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget skall kommissionen med bistånd av a) de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i återförsäkringsföretag med huvudkontor inom denna artikel och den situation som dessa ger upphov till.
AVDELNING VII
DOTTERFÖRETAG TILL MODERFÖRETAG FÖR VILKA ETT TREDJELANDS LAG GÄLLER OCH SÅDANA MODERFÖRETAGS FÖRVÄRV AV INNEHAV
Artikel 51 mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.
Information från medlemsstaterna till kommissionen
Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta 2. Kommissionen skall periodvis upprätta rapporter om i kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga vad mån tredjeländer ger återförsäkringsföretag hemmahömedlemsstaterna rande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkt 3 med avseende på etablering i tredjeland av återförsäkringsföretag från gemenskapen, förvärv av innehav i tredjelands a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt återförsäkringsföretag, fortsatt återförsäkringsverksamhet i dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka sådana etablerade företag och tillhandahållande över nationsett tredjelands lag gäller, och gränserna av återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland. Kommissionen skall till rådet överlämna rapporterna jämte lämpliga förslag och rekommendationer. b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar innehav i ett återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag.
När en auktorisation enligt led a beviljas för ett direkt eller 3. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom ett tredjelands lag gäller, skall företagsgruppens struktur annan information, att ett tredjeland inte erbjuder återförsäknärmare anges i den anmälan som de behöriga myndigheterna ringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt markskall göra till kommissionen. nadstillträde får kommissionen lämna rekommendationer till rådet om lämpligt förhandlingsmandat i syfte att förbättra marknadstillträdet för återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen. Artikel 52
Behandling i tredjeland av återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen 4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt 1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla internationella överenskommelser, särskilt inom världshansvårigheter av allmän natur som deras återförsäkringsföretag delsorganisationen WTO.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/27
AVDELNING VIII
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 53 Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. Rätt till domstolsprövning 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. Medlemsstaterna skall se till att beslut rörande ett återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar och andra författningar Artikel 56 som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning. Genomförandeåtgärder
Artikel 54 Följande genomförandeåtgärder i fråga om detta direktiv skall antas enligt det förfarande som avses i artikel 55.2: Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen a) Utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I. 1. Medlemsstaterna skall samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring och tillämpningen av b) Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella detta direktiv. instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 36. 2. Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter skall ha ett nära samarbete i syfte att underlätta tillsynen c) Ökning med upp till 50 % av beräkningskriterierna för över återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen den föreskrivna solvensmarginal som avses i artikel 37.3 – av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge 4 för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i upphov till. bilagan till direktiv 73/239/EEG för specifika återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer i syfte att beakta de Artikel 55 särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal. Kommittéförfarande d) Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i 1. Kommissionen skall biträdas av Europeiska försäkrings- artikel 40.2 med hänsyn till den ekonomiska och och tjänstepensionskommittén. finansiella utvecklingen.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i e) Precisering av definitionerna i artikel 2 i syfte att beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv inom det beslutet. hela gemenskapen.
AVDELNING IX
ÄNDRINGAR AV BEFINTLIGA DIREKTIV
Artikel 57 ” 1. Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett skadeförsäkringsföretag som
Ändringar av direktiv 73/239/EEG
a) är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller Direktiv 73/239/EEG skall ändras på följande sätt:
b) är dotterföretag till moderföretaget till ett försäk- 1. I artikel 12a skall punkterna 1 och 2 ersättas med rings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriseföljande: rat i en annan medlemsstat, eller
L 323/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller i någon viss medlemsstat. Hemmedlemsstaten kan juridiska personer som har ägarkontrollen över ett emellertid medge lättnader beträffande tillgångarnas försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är placering. auktoriserat i en annan medlemsstat.
3. Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något 2. Samråd med den behöriga myndighet som ansvarar system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag som säkerhet för att täcka återförsäkrarens avsättningar skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett för ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då skadeförsäkringsföretag som återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG. a) är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet b) är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditin- med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag stitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i som auktoriserats i enlighet med det här direktivet eller gemenskapen, eller direktiv 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar. ”
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är 4. Artikel 16.2 skall ändras på följande sätt: auktoriserat i gemenskapen. ”
a) I första stycket skall led b ersättas med följande:
2. I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till: ” b) reserver (lagstadgade och fria reserver) som varken motsvarar ingångna försäkringsförplik- ” Försäkringsföretagets hemmedlemsstat skall inte vägra telser eller klassificeras som utjämningsreseratt godkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingått ver, ” med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkb) Inledningen och led a i fjärde stycket skall ersättas ring (*) eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i med följande: enlighet med detta direktiv eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (**) av skäl som är direkt relaterade till återförsäkrings- eller försäkringsföretagets ekonomiska ” Från den disponibla solvensmarginalen skall även stabilitet. följande avdrag göras:
a) Ägarintressen som försäkringsföretaget har i (*) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1. (**) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EGT L 79, 24.3.2005, s. 9). ” — försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i det här direktivet, artikel 4 i 2002/83/EG eller artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG, 3. I artikel 15 skall punkterna 2 och 3 ersättas med följande:
— återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2005/68/EG ” 2. Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkringseller återförsäkringsföretag i tredjeland i företag har tillgångar som täcker de tekniska avsättden mening som avses i artikel 1.1 i ningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 direktiv 98/78/EG, a i detta direktiv genom att matcha tillgångar i enlighet med artikel 6 i direktiv 88/357/EEG. Med tanke på risksituationen inom gemenskapen, måste dessa tillgångar placeras inom gemenskapen. Medlemsstaterna får — försäkringsholdingbolag i den mening inte kräva att försäkringsföretagen placerar sina tillgångar som avses i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/29
— kreditinstitut och finansiella institut i den verksamhet upprättar en minsta garantifond i enlighet
mening som avses i artiklarna 1.1 och 1.5 med artikel 40 i direktiv 2005/68/EG, om något av i Europaparlamentets och rådets direktiv följande villkor uppfylls: 2000/12/EG, och
a) De mottagna återförsäkringspremierna motsvarar — värdepappersföretag och finansiella instimer än 10 % av det totala premiebelopp som tut i den mening som avses i artikel 1.2 i företaget mottagit. rådets direktiv 93/22/EEG och i artikel 2.4 och 2.7 i rådets direktiv 93/6/EEG. ”
b) De mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50 000 000 EUR.
5. Artikel 16a skall ändras på följande sätt:
c) De tekniska avsättningarna till följd av den återföra) I punkt 3 skall sjunde stycket ersättas med följande: säkring som företaget mottagit uppgår till mer än 10 % av företagets totala tekniska avsättningar.
” Denna summa skall multipliceras med ett procent-
tal som för de tre närmast föregående räkenskaps- 2. Varje medlemsstat får välja att, på de försäkringsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan företag som avses i punkt 1 i denna artikel och med beloppet för försäkringsersättningar som företaget huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestämfortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag melserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med för belopp som täcks genom återförsäkring, och det avseende på dessas verksamheter med mottagen återförtotala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. säkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens I ett sådant fall skall den berörda medlemsstaten godkännande, får belopp som kan återfås från de föreskriva att alla tillgångar som utnyttjas av försäkringsspecialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/ företagen för att täcka tekniska avsättningar som mot- 68/EG dras av som återförsäkring. ” svarar dess mottagna återförsäkringar skall avgränsas, förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagens direktförsäkringsverksamhet, utan någon möjligb) I punkt 4 skall sjunde stycket ersättas med följande: het till överföring. I detta fall, och enbart vad beträffar deras verksamheter med mottagen återförsäkring, skall försäkringsföretagen undantas från artiklarna 20, 21 och 22 i direktiv 92/49/EEG (*) och bilaga I till direktiv 88/ ” Denna summa skall multipliceras med ett procent- 357/EEG. tal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som företaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigför belopp som täcks genom återförsäkring, och det heter verifierar den separering som föreskrivs i andra totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. stycket. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens 3. Om kommissionen i enlighet med artikel 56 c i godkännande, får belopp som kan återfås från de direktiv 2005/68/EG beslutar att öka de belopp som specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/ används vid beräkningen av den föreskrivna solvensmar- 68/EG dras av som återförsäkring. ” ginalen i enlighet med artikel 37.3 och 37.4 i det direktivet, skall varje medlemsstat på försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel tillämpa bestämmelserna i artiklarna 35-39 i det direktivet när det gäller företagens verksamheter med mottagen återförsäkring. 6. Följande artikel 17b skall införas:
” Artikel 17b (*) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje 1. Varje medlemsstat skall kräva att ett försäkringsföre- direktivet om annan direkt försäkring än livförsäktag som har sitt huvudkontor inom dess territorium och ring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1). Direktivet senast som bedriver återförsäkringsverksamhet för sin totala ändrat genom direktiv 2005/1/EG. ”
L 323/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
7. I artikel 20a skall punkt 4 ersättas med följande: — vid domstolsförfaranden som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med ” 4. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag. myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 16a, om 5. Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller a) återförsäkringsavtalen har ändrats eller försämrats i mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i betydande omfattning sedan föregående räkenfall då informationen lämnas till skapsår, eller
b) det inte finns någon, eller bara finns en begränsad, — myndigheter som ansvarar för den offentliga tillrisköverföring i återförsäkringsavtalen. ” synen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader, Artikel 58
Ändringar av direktiv 92/49/EEG — organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, eller Direktiv 92/49/EEG skall ändras på följande sätt:
1. I artikel 15 skall punkt 1a ersättas med följande: — personer med ansvar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, ” 1a. Om köparen av det innehav som avses i punkt 1 i denna artikel är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller ett under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden juridisk person som har ägarkontroll över en sådan eller garantifonder lämna sådan information som är enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett nödvändig för att dessa skall kunna utföra sina uppdrag. innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att Den information som mottas av dessa myndigheter, bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under organ och personer skall vara underkastad de krav på dennes ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet tystnadsplikt som fastställs i punkt 1. föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 12a i direktiv 73/239/EEG. ”
6. Utan hinder av punkterna 1-4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndighe- 2. I artikel 16 skall punkterna 4, 5 och 6 ersättas med terna och följande:
” 4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig infor- — myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ mation enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får som har befattning med försäkrings- eller återanvända den endast i tjänsten och där endast försäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden, — för att kontrollera att villkoren för att försäkringsföretag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, — myndigheter med ansvar för tillsyn över de särskilt med avseende på kontroll av tekniska personer som ansvarar för lagstadgad revision av avsättningar, solvensmarginal, metoder för admiförsäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstinistration och redovisning samt rutiner för intern- tuts, värdepappersföretags och andra finansiella kontroll, instituts räkenskaper, eller
— för att ålägga sanktioner, — oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över — vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som dessa företag samt de organ som har till uppgift fattats av den behöriga myndigheten, eller att övervaka dessa aktuarier.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/31
Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första 4. I artikel 22.1 skall inledningen ersättas med följande: stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:
” 1. I fråga om tillgångar som täcker tekniska avsättningar och utjämningsreserver skall hemlandet föreskriva — Informationen skall användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som att varje försäkringsföretag högst får investera följande: ” anges i första stycket.
Artikel 59 — Den information som mottas i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1.
Ändringar av direktiv 98/78/EG — När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut Direktiv 98/78/EG skall ändras på följande sätt: den, och i tillämpliga fall endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd. 1) Titeln skall ersättas med följande:
Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och ” Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den organ som har tillåtelse att motta information enligt 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkrings- och denna punkt. ” återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp ” .
3. Artikel 21.1 skall ändras på följande sätt: 2) Artikel 1 skall ändras på följande sätt:
a) Inledningen skall ersättas med följande: a) Punkterna c, i, j och k skall ersättas med följande:
” 1. Hemmedlemsstaten får inte godkänna att ” c) återförsäkringsföretag : ett företag som har fått försäkringsföretag täcker sina tekniska avsättningar officiell auktorisation enligt artikel 3 i Europaoch utjämningsreserver med andra slag av tillgångar parlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av än följande: ” den 16 november 2005 om återförsäkring (*).
b) Led f i B skall ersättas med följande: (*) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1. ”
” f) fordringar på återförsäkrare, inklusive åter- ” i) försäkringsholdingbolag : ett moderföretag vars försäkrares del av de tekniska avsättningarna, och på huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och de specialföretag som avses i artikel 46 i Europa- ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller parlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av huvudsakligen är försäkringsföretag, återförsäkden 16 november 2005 om återförsäkring (*). ringsföretag eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag, som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening (*) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1. ” som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (*). c) Tredje stycket i C skall ersättas med följande:
j) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ” Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångs- ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett slag angivits i första stycket skall inte innebära att försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsalla dessa tillgångar automatiskt måste godkännas företag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett som täckning för tekniska avsättningar. Hemmed- försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt lemsstaten skall fastställa mer detaljerade regler med holdingföretag i den mening som avses i direktiv villkor för användningen av godtagbara tillgångar. ” 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller
L 323/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag. myndigheterna är skyldiga att utöva en tillsynsfunktion gentemot enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, enskilda försäkringsholdingbolag eller k) behöriga myndigheter : de nationella myndigheter enskilda försäkringsholdingbolag med blandad verksamsom enligt lag eller annan författning har behörig- het. het att utöva tillsyn över försäkringsföretag.
2. Den extra tillsynen skall omfatta följande slag av (*) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet ändrat företag som avses i artiklarna 5, 6, 8, 9 och 10: genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9). ”
— Företag som är anknutna till ett försäkrings- eller b) Följande punkt skall läggas till: återförsäkringsföretag.
” l) återförsäkringsföretag i tredjeland : ett företag för vilket auktorisation skulle krävas i enlighet med — Företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. artikel 3 i direktiv 2005/68/EG, om dess huvudkontor var beläget inom gemenskapen. ”
— Företag som är anknutna till företag med ägarin- 3) Artiklarna 2, 3 och 4 skall ersättas med följande: tresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
” Artikel 2 3. Medlemsstaterna får besluta att företag som har sitt säte i tredjeland där det finns rättsliga hinder för Tillämplighet av den extra tillsynen över försäkrings- överföring av nödvändig information inte skall omfattas och återförsäkringsföretag av den extra tillsyn som avses i artikel 2, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 2.5 i bilaga I och punkt 4 i bilaga II. 1. Utöver de bestämmelser i direktiv 73/239/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (*) och direktiv 2005/68/EG som innehåller bestämmelser om tillsyn Dessutom kan de behöriga myndigheter som ansvarar för över försäkrings- och återförsäkringsföretag skall med- den extra tillsynen från fall till fall besluta att ett företag lemsstaterna meddela föreskrifter om extra tillsyn över inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse artikel 2, om i minst ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, på det sätt som anges i artiklarna 5, 6, 8 och 9 i det här direktivet. — det företag som skulle omfattas endast är av ringa intresse med hänsyn till syftet med den extra tillsynen över försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller om 2. Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i — det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta artiklarna 5.2, 6, 8 och 10. företagets finansiella situation omfattas med hänsyn till syftet med den extra tillsynen över försäkringseller återförsäkringsföretag. 3. Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet skall vara underkastat extra tillsyn på det Artikel 4 sätt som anges i artiklarna 5.2, 6 och 8.
Artikel 3 Behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen
Omfattning av den extra tillsynen
1. Den extra tillsynen skall utövas av de behöriga 1. Utövande av extra tillsyn i enlighet med artikel 2 myndigheterna i den medlemsstat där försäkringsföreskall inte i något hänseende innebära att de behöriga taget har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/33
direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG 2. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga eller artikel 3 i direktiv 2005/68/EG. myndigheter, själva eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på platsen av den information som avses i punkt 1 hos 2. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater har samma försäkringsholdingbolag, försäkringsföretag i tredjeland, — det försäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn, återförsäkringsföretag i tredjeland eller försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet som moderföretag, får de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna komma överens om vilken av dem som skall — det återförsäkringsföretag som är underkastat extra ansvara för utövandet av den extra tillsynen. tillsyn,
— dotterföretag till detta försäkringsföretag, 3. Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet för tillsyn över försäkringsföretag och återförsäkringsföretag skall den medlemsstaten vidta nöd- — dotterföretag till detta återförsäkringsföretag, vändiga åtgärder för att organisera samordningen mellan dessa myndigheter. — moderföretag till detta försäkringsföretag,
— moderföretag till detta återförsäkringsföretag, (*) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG. ”
— dotterföretag till ett moderföretag till detta försäkringsföretag,
4) I artikel 5 skall punkt 1 ersättas med följande: — dotterföretag till ett moderföretag till detta återförsäkringsföretag.
” 1. Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall kräva att alla försäkrings- eller 3. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn vid tillämpning av denna artikel i särskilt angivna fall vill skall ha adekvata interna kontrollförfaranden för att ta kontrollera viktig information som rör ett företag som är fram de uppgifter och den information som är relevanta beläget i en annan medlemsstat och som är ett anknutet för den extra tillsynen. ” försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett dotterföretag, ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn, skall de hos de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten begära att 5) Artiklarna 6, 7 och 8 skall ersättas med följande: denna kontroll genomförs. De myndigheter som mottar en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet efterkomma den genom att själva genomföra kontrollen, låta de myndigheter som framställt begäran genomföra ” Artikel 6 den eller tillåta en revisor eller annan expert att genomföra kontrollen.
Tillgång till uppgifter Den behöriga myndighet som har framställt begäran får om den så önskar delta i kontrollen, om den inte själv utför den.
1. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga Artikel 7 myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen har tillgång till all information som är relevant för utövande av tillsyn över de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn. De behöriga myndig- Samarbete mellan behöriga myndigheter heterna får vända sig direkt till de berörda företag som avses i artikel 3.2 för att erhålla erforderlig information, endast om sådan information har begärts från försäk- 1. Om försäkrings eller återförsäkringsföretag är direkt rings- eller återförsäkringsföretaget och detta inte har eller indirekt anknutna eller har samma företag med lämnat denna information. ägarintresse och är etablerade i olika medlemsstater, skall
L 323/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat på b) ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en begäran till varandra överlämna all relevant information fysisk person som har ägarintresse i som gör det möjligt att utöva eller som underlättar utövandet av tillsyn inom ramen för detta direktiv och på eget initiativ överlämna all information som enligt deras i) försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget bedömning är viktig för de övriga behöriga myndigheeller något av dessas anknutna företag, terna.
ii) ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller 2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och återförsäkringsföretaget, eller antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet iii) ett företag som är anknutet till ett företag med i kreditinstitut (*) eller ett värdepappersföretag enligt ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsdefinitionen i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj företaget. 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (**) eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter som har anförtrotts Dessa transaktioner skall särskilt avse det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över dessa andra företag samarbeta nära. Utan att det påverkar deras respektive behörighet skall dessa myndigheter till var- — lån, andra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, särskilt inom ramen för detta direktiv. — garantier och transaktioner utanför balansräkningen,
3. Information som mottas till följd av detta direktiv, särskilt genom utbyte av information mellan behöriga — poster som får ingå i solvensmarginalen, myndigheter som avses i detta direktiv, skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 16 i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än — investeringar, livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (***) och artikel 16 i direktiv 2002/83/EG och artiklarna 24 – 30 i direktiv 2005/68/ — återförsäkrings- och retrocessionsverksamhet, EG.
— avtal om delade kostnader. Artikel 8
2. Medlemsstaterna skall kräva att försäkringsföretagen Transaktioner inom grupper tillämpar adekvata metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktioner 1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga enligt bestämmelserna i punkt 1. Medlemsstaterna skall myndigheterna utövar allmän tillsyn över transaktioner också kräva att försäkringsföretagen minst en gång om mellan året rapporterar betydande transaktioner till de behöriga myndigheterna. Dessa förfaranden och rutiner skall övervakas av de behöriga myndigheterna. a) ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och
Om det på grundval av denna information visar sig att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens äventyi) ett företag som är anknutet till försäkringsras eller riskerar att äventyras, skall den behöriga eller återförsäkringsföretaget, myndigheten vidta lämpliga åtgärder mot försäkringseller återförsäkringsföretaget. ”
ii) ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, eller (*) EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG. (**) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast ändrat iii) ett företag som är anknutet till ett företag med genom direktiv 2002/87/EG. ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkrings- (***) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat företaget, genom direktiv 2005/1/EG.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/35
6) I artikel 9 skall punkt 3 ersättas med följande: a) att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för att utöva extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen ” 3. Om den beräkning som avses i punkt 1 visar att den och med dotterföretag eller ägarintressen i företag jämkade solvensen är negativ, skall de behöriga myndigutanför gemenskapen, som heterna vidta lämpliga åtgärder mot de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen. ”
b) att de behöriga myndigheterna i tredjeland kan få fram den information som krävs för att utöva 7) Artikel 10 skall ändras på följande sätt: extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en a) Titeln skall ersättas med följande: eller flera medlemsstater. ”
9) Bilagorna I och II till direktiv 98/78/EG skall ersättas med ” Försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och den text som anges i bilaga II till det här direktivet. återförsäkringsföretag i tredjeland ” .
Artikel 60 b) Punkterna 2 och 3 skall ersättas med följande:
Ändringar av direktiv 2002/83/EG ” 2. I det fall som avses i artikel 2.2 skall beräkningen omfatta alla företag som är anknutna till försäkringsholdingbolaget eller till ett försäkrings- Direktiv 2002/83/EG skall ändras på följande sätt: eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt den metod som föreskrivs i bilaga II.
1) I artikel 1.1 skall följande punkt läggas till:
3. Om de behöriga myndigheterna på grundval av denna beräkning kommer fram till att solvensställningen inom ett försäkrings- eller återförsäk- ” s) återförsäkringsföretag : ett återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 2 c i Europaparlamentets och ringsföretag som är dotterföretag till ett rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller om återförsäkring (*). ” återförsäkringsföretag i tredjeland äventyras eller riskerar att äventyras, skall de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder mot det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. ” (*) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
8) Artikel 10a skall ändras på följande sätt: 2) Följande artikel 9a skall införas:
a) I punkt 1 skall led b ersättas med följande: ” Artikel 9a
Samråd med behöriga myndigheter i andra ” b) återförsäkringsföretag bland vars delägare det medlemsstater finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor i tredjeland, och
1. Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktoric) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredsation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som jeland bland vars delägare det finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor inom gemenskapen. ” a) är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, b) Punkt 2 skall ersättas med följande:
b) är dotterföretag till moderföretaget till ett försäk- ” 2. De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta rings- eller återförsäkringsföretag som är auktorisetill att säkerställa såväl rat i en annan medlemsstat, eller
L 323/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller dennas ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet juridiska person som har ägarkontrollen över ett föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 9a. ” försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat. 5) Artikel 16 skall ändras på följande sätt:
2. Samråd med den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag a) Punkterna 4, 5 och 6 skall ersättas med följande: skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som ” 4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt vad som sägs i punkterna 1 eller a) är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värde- 2, får använda den endast i tjänsten och där endast pappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, — för att kontrollera att villkoren för att försäkringsföretag skall få starta verksamhet är b) är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinuppfyllda och för att underlätta tillsyn över stitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i sådan verksamhet, särskilt med avseende på gemenskapen, eller kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal, metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll, c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är — för att ålägga sanktioner,
auktoriserat i gemenskapen. — vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, eller 3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda — vid domstolsförfaranden som har inletts enligt anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i artikel 67 eller med stöd av särskilda bestämledningen för en annan enhet i samma grupp. De skall till melser i detta direktiv och i andra direktiv varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas antagna med avseende på försäkrings- och lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet återförsäkringsföretag. som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verk- 5. Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte samhetsvillkor. ” utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till 3) I artikel 10.2 skall följande stycke införas:
— myndigheter som ansvarar för den offentliga ” Försäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte vägra att tillsynen över kreditinstitut och andra finansigodkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingått ella organisationer samt myndigheter med med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i ansvar för tillsyn över finansiella marknader, enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/ 239/EEG eller det här direktivet av skäl som direkt — organ som har befattning med försäkringssammanhänger med sundheten i återförsäkrings- eller och återförsäkringsföretags konkurs eller likvi- ” försäkringsföretagets finanser. dation eller liknande förfaranden, eller
— personer med ansvar för lagstadgad revision av 4) I artikel 15 skall följande punkt införas: försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper,
” 1a. Om köparen av det innehav som avses i punkt 1 i denna artikel är ett försäkringsföretag, ett återförsäk- under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för ringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföre- att till organ som administrerar tvångslikvidationstag med auktorisation i en annan medlemsstat eller förfaranden eller garantifonder lämna sådan informoderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller mation som är nödvändig för att dessa skall kunna juridisk person som har ägarkontroll över en sådan utföra sina uppdrag. Den information som mottas enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett av dessa myndigheter, organ och personer skall vara innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under punkt 1.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/37
6. Utan hinder av punkt 1 – 4 får medlemsstaterna — i förekommande fall till andra offentliga tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myn- myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över digheterna och betalningssystem
— myndigheter med ansvar för tillsyn över de överföra uppgifter för att dessa skall kunna utföra organ som har befattning med försäkringssina uppgifter, och den skall inte heller hindra och återförsäkringsföretags likvidation, konsådana myndigheter eller organ från att vidarekurs och liknande förfaranden, befordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt punkt 4. Information som mottas i detta sammanhang skall vara underkastad de villkor om tystnads- — myndigheter med ansvar för tillsyn över de plikt som föreskrivs i denna artikel. ” personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller 6) Artikel 20.4 skall ersättas med följande:
— oberoende aktuarier för försäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa ” 4. Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något företag samt de organ som har till uppgift att system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs övervaka dessa aktuarier. som säkerhet för att täcka avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador av en återförsäkrare som är auktoriserad i enlighet med direktiv 2005/68/EG i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag eller Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med stycket skall kräva att minst följande villkor direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet. uppfylls:
— Informationen skall användas för att genom- Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar föra den övervakning eller utöva den lag- motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken stadgade tillsyn som anges i första stycket. är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller att försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet skall den fastställa villkoren för att — Den information som mottas i detta sammanacceptera sådana fordringar. ” hang skall omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1.
7) Artikel 23 skall ändras på följande sätt: — När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och i tillämpliga fall endast a) I punkt 1 B skall led f ersättas med följande: för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd.
” f) fordringar på återförsäkrare, inklusive åter- Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och försäkrares del av de tekniska avsättningarna, och på de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, per- de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv soner och organ som har tillåtelse att motta 2005/68/EG. ” information enligt denna punkt. ”
b) Punkt 8 skall ersättas med följande: b) I punkt 3 skall första stycket ersättas med följande:
” 8. Punkterna 1 – 7 skall inte hindra en behörig ” 3. Det faktum att en tillgångspost eller ett myndighet från att tillgångsslag angivits i punkt 1 skall inte innebära att alla dessa tillgångar automatiskt måste godkännas som täckning för tekniska avsättningar. Hem- — till centralbanker och andra organ med medlemsstaten skall fastställa mer detaljerade regler liknande uppgifter i deras egenskap av mone- med villkor för användningen av godtagbara tilltära myndigheter, och gångar. ”
L 323/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
8) I artikel 27.2 skall följande stycken läggas till: — Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.
” Från den disponibla solvensmarginalen skall även följande avdrag göras:
Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsförea) Ägarintressen som försäkringsföretaget har i tag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna — försäkringsföretag i den mening som avses i a och b i tredje stycket. artikel 4 i det här direktivet, artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (*), Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som försäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras försäkringsföretag, med — återförsäkringsföretag i den mening som avses tillämpliga ändringar, också tillämpar metoderna 1, 2 i artikel 3 i direktiv 2005/68/EG eller ett eller 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets återförsäkringsföretag i tredjeland i den direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 98/ tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värde- 78/EG, pappersföretag i ett finansiellt konglomerat (*****). Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll — försäkringsholdingbolag i den mening som avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsavses i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG, området för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.
— kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artiklarna 1.1 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/ 12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta starta och driva verksamhet i kreditinstitut (**), direktiv får medlemsstaterna föreskriva att försäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/ 78/EG eller enligt direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de — värdepappersföretag och finansiella institut i kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, den mening som avses i artikel 1.2 i rådets försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsdirektiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om holdingbolag som ingår i den extra tillsynen. Med det investeringstjänster inom värdepappersområ- avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här det (***) och i artiklarna 2.4 och 2.7 i rådets ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om 98/78/EG. kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (****).
b) Var och en av följande poster som ett försäkrings- (*) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. Direktivet senast företag innehar i de enheter som definierats under ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, punkt a i vilka det har ägarintresse: 24.3.2005, s. 9). (**) EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG. (***) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast — De instrument som avses i punkt 3. ändrat genom direktiv 2005/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1). (****) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG. — De instrument som avses i artikel 16.3 i (*****) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet senast direktiv 73/239/EEG. ändrat genom direktiv 2005/1/EG. ”
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/39
9) Artikel 28.2 skall ändras på följande sätt: bestämmelserna i artikel 35 – 39 i direktiv 2005/68/EG när det gäller dessas verksamheter med mottagen återförsäkring om något av följande villkor uppfylls: a) Led a skall ersättas med följande:
a) De mottagna återförsäkringspremierna motsvarar ” a) Första resultatet mer än 10 % av det totala premiebelopp som
företaget mottagit.
Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession b) De mottagna återförsäkringspremierna uppgår till skall multipliceras med ett procenttal som för mer än 50 000 000 EUR. närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatema- c) De tekniska avsättningarna till följd av den återförtiska avsättningarna brutto. Detta procenttal säkring som företaget mottagit uppgår till mer än får dock inte vara mindre än 85 %. Efter 10 % av företagets totala tekniska avsättningar. försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som 2. Varje medlemsstat får välja att, på de försäkringskan återfås från de specialföretag som avses i företag som avses i punkt 1 i denna artikel och med artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestämåterförsäkring. ” melserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med avseende på dessas verksamheter med mottagen återförsäkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls. b) Led b första stycket skall ersättas med följande:
I ett sådant fall skall den berörda medlemsstaten ” b) Andra resultatet föreskriva att alla tillgångar som utnyttjas av försäkringsföretagen för att täcka tekniska avsättningar som motsvarar dess mottagna återförsäkringar skall avgränsas, För försäkringsavtal, där risksumman inte är förvaltas och organiseras separat från försäkringsförenegativ, multipliceras ett tal motsvarande tagens direktförsäkringsverksamhet, utan någon möjlig- 0,3 % av det totala beloppet för sådan het till överföring. I detta fall, och enbart vad beträffar risksumma, som försäkringsföretaget iklätt deras verksamheter med mottagen återförsäkring, skall sig ansvar för, med ett tal som för närmast försäkringsföretagen undantas från artiklarna 22-26. föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som företaget förblir ansvarigt för efter retrocession och det totala beloppet för Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigrisksumman. Detta procenttal får dock inte heter verifierar den separering som föreskrivs i förevara mindre än 50 %. Efter försäkringsföregående stycke. ” tagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan 11) Artikel 37.4 skall ersättas med följande: återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring. ” ” 4. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, 10) Följande artikel skall införas: på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 28, om
” Artikel 28a
a) återförsäkringsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande omfattning sedan föregående räken- Solvensmarginal för försäkringsföretag som skapsår, eller bedriver återförsäkringsverksamhet
1. Varje medlemsstat skall på försäkringsföretag med b) det inte finns någon, eller bara finns en begränsad, huvudkontor inom dess territorium tillämpa risköverföring i återförsäkringsavtalen. ”
L 323/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
AVDELNING X
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 61 direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i detta direktiv till och med den 10 december 2008. Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag Artikel 64
1. sföretag som omfattas av detta direktiv och Införlivande som före detta direktivs ikraftträdande blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv sina huvudkontor före den 10 december 2005 skall betraktas senast den 10 december 2007. De skall genast överlämna som auktoriserade i enlighet med artikel 3. texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.
De skall dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de direktiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en krav som anges i artiklarna 6 a, 6 c, 6 d, artiklarna 7, 8 och 12 sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter samt artiklarna 32-41 från och med den 10 december 2007. om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 och som den 10 december 2005 inte 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna uppfyller kraven i artiklarna 6 a, 7 och 8 samt artiklarna 32- texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning 40 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. uppfylla dessa krav. Artikel 65 Artikel 62 Ikraftträdande sföretag som upphör med sin verksamhet Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har 1. sföretag som senast den 10 december 2007 offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och Artikel 66 uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet skall inte omfattas av detta direktiv. Adressater 2. Medlemsstaterna skall upprätta förteckningar över de Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.
Artikel 63 Utfärdat i Strasbourg den 16 november 2005.
Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar J. BORRELL FONTELLES Bach of LUTTERWORTH En medlemsstat kan senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i detta direktiv om ändring av artikel 15.3 i Ordförande Ordförande
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/41
BILAGA I
Former för återförsäkringsföretag: — Belgien: ” société anonyme/naamloze vennootschap ” , ” société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen ” , ” association d'assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging ” , ” société coopérative/coöperatieve vennootschap ” . — Tjeckien: ” akciová spole č nost ” . — Danmark: ” aktieselskaber ” , ” gensidige selskaber ” . — Tyskland: ” Aktiengesellschaft ” , ” Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit ” , ” Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen ” . — Estland: ” aktsiaselts ” . — Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ” , ” αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός ” . — Spanien: ” sociedad anónima ” . — Frankrike: ” société anonyme ” , ” société d'assurance mutuelle ” , ” institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale ” , ” institution de prévoyance régie par le code rural ” , ” mutuelles régies par le code de la mutualité ” . — Irland: ” incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited ” . — Italien: ” società per azioni ” . — Cypern: ” Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές ” , ” Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση ” . — Lettland: ” akciju sabiedr ī ba ” , ” sabiedr ī ba ar ierobe ž otu atbild ī bu ” . — Litauen: ” akcin ė bendrov ė ” , ” u ž daroji akcin ė bendrov ė ” . — Luxemburg: ” société anonyme ” , ” société en commandite par actions ” , ” association d'assurances mutuelles ” , ” société coopérative ” . — Ungern: ” biztosító részvénytársaság ” , ” biztosító szövetkezet ” , ” harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe ” . — Malta: ” limited liability company/kumpolnnija ta' responsabbiltá limitata ” . — Nederländerna: ” naamloze vennootschap ” , ” onderlinge waarborgmaatschappij ” . — Österrike: ” Aktiengesellschaft ” , ” Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit ” . — Polen: ” spó ł ka akcyjna ” , ” towarzystwo ubezpiecze ń wzajemnych ” .
L 323/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
— Portugal: ” sociedade anónima ” , ” mútua de seguros ” . — Slovenien: ” delni š ka dru ž ba ” . — Slovakien: ” akciová spolo č nost ” . — Finland: ” keskinäinen vakuutusosakeyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag ” , ” vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag ” , ” vakuutusyhdistys/försäkringsförening ” . — Sverige: ” försäkringsaktiebolag ” , ” ömsesidigt försäkringsbolag ” . — Förenade kungariket: incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited societies, registered under the Industrial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ” the association of underwriters known as Lloyd's ” .
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/43
BILAGA II
Bilagorna I och II till direktiv 98/78/EG skall ersättas med följande: ” BILAGA I BERÄKNING AV FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAGS JÄMKADE SOLVENS
1. VAL AV BERÄKNINGSMETOD OCH ALLMÄNNA PRINCIPER A. Medlemsstaterna skall föreskriva att beräkningen av den jämkade solvensen för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 2.1 skall utföras enligt någon av de i punkt 3 beskrivna metoderna. En medlemsstat får dock föreskriva att de behöriga myndigheterna kan tillåta eller föreskriva tillämpning av en annan i punkt 3 angiven metod än den som medlemsstaten har valt. B. Proportionalitet Vid beräkning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens skall hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen. Med proportionell andel avses antingen, vid användning av metod 1 eller metod 2, vilka beskrivs i avsnitt 3, den del av tecknade kapitalet som det aktuella företaget med ägarintresse direkt eller indirekt innehar eller, vid användning av metod 3, vilken beskrivs i avsnitt 3, de procentandelar som används för att upprätta den sammanställda redovisningen. Oavsett vilken metod som tillämpas skall dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag och har ett solvensunderskott, dotterföretagets totala solvensunderskott beaktas. Om, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag som innehar en andel av kapitalet strikt och otvetydigt är begränsat till denna kapitalandel kan dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på proportionell basis. Om det inte finns några kapitalband mellan vissa av företagen i en försäkringsgrupp eller en återförsäkringsgrupp, skall den behöriga myndigheten fastställa vilken proportionell andel som det skall tas hänsyn till. C. Eliminering av dubbelt utnyttjande av poster i solvensmarginalen C.1 Allmän behandling av poster i solvensmarginalen Oavsett vilken metod som används för att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens måste dubbelt utnyttjande av poster som får ingå i solvensmarginalen bland de olika försäkrings- och återförsäkringsföretag som beaktas vid beräkningen elimineras. I detta syfte skall, vid beräkning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens och när de metoder som beskrivs i avsnitt 3 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp elimineras:
L 323/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
— Värdet av alla tillgångar i detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för ett av dess anknutna företag.
— Värdet av alla tillgångar i ett till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
— Värdet av alla tillgångar i ett till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
C.2 Behandling av vissa poster
Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt C.1 får
— vinstreserver och framtida vinster som uppkommer i ett livförsäkringsföretag eller livåterförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas, och
— tecknade men inte inbetalda delar av kapitalet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas,
omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka kravet på solvensmarginal i detta anknutna företag. Däremot skall alla tecknade men inte inbetalda delar av kapitalet som representerar en möjlig skyldighet för ett företag med ägarintresse uteslutas vid beräkningen.
Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som representerar en möjlig skyldighet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall också uteslutas vid beräkningen.
Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som representerar en möjlig skyldighet för ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, skall uteslutas från beräkningarna.
C.3 Överförbarhet
Om de behöriga myndigheterna anser att vissa poster, andra än de som avses i C.2, som får ingå i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvensmarginal inte faktiskt kan göras tillgängliga för att uppfylla kravet på solvensmarginalen i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket den jämkade solvensen beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att uppfylla kravet på solvensmarginal i det anknutna företaget.
C.4 Summan av de poster som avses i C.2 och C.3 får inte överstiga kravet på solvensmarginal för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
D. Eliminering av kapital skapat inom gruppen
Vid beräkning av den jämkade solvensen skall ingen hänsyn tas till poster som får ingå i
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/45
solvensmarginalen och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och
— ett anknutet företag,
— ett företag med ägarintresse, eller
— ett annat företag som är anknutet till ett av dess företag med ägarintresse.
Hänsyn skall inte heller tas till poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas, om de ifrågavarande posterna härrör från ömsesidig finansiering med ett annat företag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
Ömsesidig finansiering föreligger särskilt när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag har ägarintresse i, eller ger lån till ett annat företag som direkt eller indirekt innehar en post som får ingå i solvensmarginalen för det första företaget.
E. De behöriga myndigheterna skall se till att den jämkade solvensen beräknas lika ofta som föreskrivs i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG med avseende på försäkringseller återförsäkringsföretags solvensmarginal. Tillgångarna och skulderna skall värderas enligt relevanta bestämmelser i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG.
2. BERÄKNINGSMETODERNAS TILLÄMPNING
2.1 Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag.
Beräkningen av den jämkade solvensen skall utföras enligt de allmänna principer och metoder som fastställs i denna bilaga.
När försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har fler än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall beräkningen av den jämkade solvensen enligt alla metoderna omfatta samtliga anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
När det gäller successivt ägarintresse (exempelvis då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett företag med ägarintresse i ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som också är ett företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag) skall den jämkade solvensen beräknas för vart och ett av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som har minst ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
Medlemsstaterna får avstå från att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens
— om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i samma medlemsstat och detta anknutna företag beaktas vid beräkning av den jämkade solvensen för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i det, eller
— om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett försäkringsholdingbolag som har sitt säte i samma medlemsstat som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och både försäkringsholdingbolaget och det anknutna försäkringseller återförsäkringsföretaget beaktas vid beräkningen.
L 323/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
Medlemsstaterna får också avstå från att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet antingen till ett annat försäkringsföretag eller till ett återförsäkringsföretag eller till ett försäkringsholdingbolag som har sitt säte i en annan medlemsstat, om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har enats om att låta den behöriga myndigheten i denna andra medlemsstat utöva extra tillsyn.
Undantag får i dessa fall endast medges om de behöriga myndigheterna har försäkrat sig om att de poster som får ingå i solvensmarginalen för de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som beaktas vid beräkningen är adekvat fördelade mellan dessa företag.
Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag har sitt säte i en annan medlemsstat än det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket en beräkning av den jämkade solvensen utförs, får medlemsstaterna föreskriva att det vid beräkningen skall tas hänsyn till det anknutna företagets solvenssituation så som denna bedöms av de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten.
2.2 Mellanliggande försäkringsholdingbolag
Vid beräkning av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkringseller återförsäkringsföretag i ett tredjeland genom ett försäkringsholdingbolag skall det mellanliggande försäkringsholdingbolagets ställning beaktas. Detta försäkringsholdingbolag skall, dock endast såvitt avser denna beräkning, vilken skall utföras enligt de allmänna principer och metoder som beskrivs i denna bilaga, behandlas som om det var ett försäkringsföretag som var underkastat dels ett solvenskrav med värdet noll, dels samma villkor som de som fastställs i artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 36 i direktiv 2005/68/EG såvitt avser vilka poster som får ingå i solvensmarginalen.
2.3 Anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland
Vid beräkning av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall det senare, dock endast såvitt avser denna beräkning, jämställas med ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag genom tillämpning av de allmänna principer och metoder som beskrivs i den här bilagan.
Om det tredjeland i vilket detta anknutna företag har sitt säte skulle kräva auktorisation och ställa ett solvenskrav på företaget som åtminstone är jämförbart med det som anges i direktiv 73/239/EEG, 2002/83/EG eller 2005/68/EG får medlemsstaterna med beaktande av de poster som får ingå för att uppfylla detta krav föreskriva att beräkningen i fråga om detta företag skall beakta det tredjelandets solvenskrav och de poster som får ingå för att uppfylla detta krav.
2.4 Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut
Vid beräkningen av jämkad solvens hos ett försäkringsföretag som är ett företag med ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut skall reglerna om avdrag av ett sådant ägarintresse enligt artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EEG och artikel 36 i direktiv 2005/68/EG samt bestämmelserna om medlemsstaternas möjlighet att under vissa villkor tillåta alternativa metoder och att tillåta att ett sådant ägarintresse inte skall dras av, gälla i tillämpliga delar.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/47
2.5 När nödvändig information inte finns tillgänglig Om de behöriga myndigheterna, oavsett orsak, inte har tillgång till information som är nödvändig för att beräkna den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag som har sitt säte i en medlemsstat eller i tredjeland, skall detta företags bokförda värde i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras från de poster som får ingå i den jämkade solvensmarginalen. I sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse tas med bland de poster som får ingå i den jämkade solvensmarginalen.
3. BERÄKNINGSMETODER Metod 1 : Avräknings- och totalmetoden Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan i) summan av a) de poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och b) den proportionella andelen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse av de poster som får ingå i solvensmarginalen för det anknutna försäkringsföretaget, och ii) summan av a) det bokförda värdet av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, b) solvenskravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, och c) den proportionella andelen av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. Om ägarintresset i det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget helt eller delvis består av indirekt innehav skall värdet av detta indirekta innehav ingå i punkt ii a ovan med beaktande av de relevanta successiva intressena och punkterna i b och ii c ovan skall omfatta de motsvarande proportionella andelarna av de poster som får ingå i solvensmarginalen för det anknutna försäkringsföretaget respektive av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
L 323/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
Metod 2 : Kravavräkningsmetoden Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan i) summan av de poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och ii) summan av a) solvenskravet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och b) den proportionella andelen av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. För att värdera de poster som får ingå i solvensmarginalen skall andelarna i den mening som avses i detta direktiv värderas med hjälp av kapitalandelsmetoden i enlighet med det alternativ som anges i artikel 59.2 b i direktiv 78/660/EEG. Metod 3 : Metod baserad på sammanställd redovisning Beräkningen av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse skall genomföras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan de poster som får ingå i solvensmarginalen, beräknade med utgångspunkt i sammanställda uppgifter, och a) antingen summan av solvenskravet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse och de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens proportionella andel av solvenskraven, som motsvarar de procentsatser som används för att upprätta den sammanställda redovisningen, b) eller solvenskravet beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter. Bestämmelserna i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG skall tillämpas vid beräkning av de poster som får ingå i solvensmarginalen och vid beräkning av solvenskravet med utgångspunkt i sammanställda uppgifter.
9.12.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 323/49
BILAGA II
EXTRA TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM ÄR DOTTERFÖRETAG TILL ETT FÖRSÄKRINGSHOLDINGBOLAG ELLER ETT FÖRSÄKRINGS- ELLER ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG I TREDJELAND
1. I fall då det är fråga om flera sådana försäkrings- eller återförsäkringsföretag som avses i artikel 2.2 och som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och som är etablerade i olika medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna se till att den metod som beskrivs i denna bilaga tillämpas på ett konsekvent sätt.
De behöriga myndigheterna skall utöva extra tillsyn lika ofta som föreskrivs i direktiven 73/239/EEG, 91/ 674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG med avseende på beräkningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens solvensmarginal.
2. Medlemsstaterna får avstå från den beräkning som avses i denna bilaga i fråga om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
— om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett företag som är anknutet till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag och beaktas vid den i denna bilaga föreskrivna beräkning som utförs för detta andra företag,
— om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag och ett eller flera andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i samma medlemsstat har samma försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som moderbolag, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget beaktas vid den i denna bilaga föreskrivna beräkning som utförs för ett av dessa andra företag,
— om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag och ett eller flera andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i andra medlemsstater har samma försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som moderföretag, och om det i enlighet med artikel 4.2 har ingåtts en överenskommelse som ger en tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat i uppgift att utöva den extra tillsyn som avses i denna bilaga.
När det gäller successivt ägarintresse (exempelvis ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkringseller återförsäkringsföretag i tredjeland, som i sin tur innehas av ett annat försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland) får medlemsstaterna begränsa tillämpningen av de beräkningar som avses i denna bilaga till det försäkringsholdingbolag eller försäkringseller återförsäkringsföretag i tredjeland som är det yttersta moderföretaget till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
3. De behöriga myndigheterna skall säkerställa att beräkningar som motsvarar dem som beskrivs i bilaga I utförs i fråga om försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.
Denna motsvarighet skall bestå i tillämpning av de allmänna principer och de metoder som beskrivs i bilaga I i fråga om försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.
L 323/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 9.12.2005
Moderföretaget skall, dock endast såvitt avser denna beräkning, behandlas som om fråga var om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som är underkastat
— ett solvenskrav med värdet noll när fråga är om ett försäkringsholdingbolag, eller
— ett solvenskrav bestämt enligt principerna i punkt 2.3 i bilaga I när fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland,
och skall underkastas samma villkor som de som anges i artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EG och i artikel 36 i direktiv 2005/68/EG i fråga om vilka poster som får ingå i solvensmarginalen.
4. När nödvändig information inte finns tillgänglig
Om de behöriga myndigheterna, oavsett orsak, inte har tillgång till den information som är nödvändig för att göra den beräkning som avses i denna bilaga och som rör ett anknutet företag som har sitt säte i en medlemsstat eller i tredjeland, skall detta företags bokförda värde i företaget med ägarintresse dras från de poster som får ingå i den beräkning som avses i denna bilaga. I sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse tas med bland de poster som får ingå i beräkningen. ”
spromemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
4 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) PF FP dels att 1 kap. 3, 4 och 10 §§, 7 kap. 9, 11, 23, 24 och 25–27 §§, 7 a kap. 1 §, 12 kap. 9 a § samt 19 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 3 c, 9 g och 9 h §§ samt 7 kap. 11 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 5 3 § PF FP Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det. Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt livförsäkringsrörelse) får (direkt livförsäkringsrörelse) får förenas endast med direkt skade- förenas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i försäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt med rörelse klasserna 1 och 2 samt med rörelse avseende återförsäkring (indirekt avseende återförsäkring av försäkförsäkring) av försäkring enligt ring enligt någon av dessa klasser någon av dessa klasser och av och av livförsäkring, om inte annat livförsäkring, om inte annat följer följer av tredje stycket. av tredje stycket. Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse bedrivas i samma försäkringsbolag, om sådan verksamhet samtidigt bedrevs vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj 1992. Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket skall hållas åtskilda hos bolaget. Särskilda bestämmelser finns i 5 kap. 1 § om försäkringsbolagets upplåning. 3 b § Med återförsäkring förstås i denna lag verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller en medlem i en försäkringssammanslutning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Med återförsäkringsbolag avses
4 TP Lagen omtryckt 1995:1567. PT 5 TP Senaste lydelse 1999:1124. PT 203
ett försäkringsbolag som har fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring. Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.
3 c § Ett försäkringsbolags förvaltning av tillgångar som motsvarar dess åtaganden för återförsäkring skall hållas åtskild från förvaltningen av bolagets tillgångar för direkt försäkring. De försäkringstekniska avsättningarna enligt 7 kap. 1 § för återförsäkring och utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring enligt 12 kap. 9 a § skall hållas åtskilda från bolagets övriga avsättningar. Tillgångar får inte överföras mellan verksamhet som avser återförsäkring och sådan som avser direkt försäkring.
6 4 § PF FP Med livförsäkringsbolag förstås Med livförsäkringsbolag förstås i denna lag bolag som uteslutande i denna lag bolag som uteslutande eller så gott som uteslutande driver eller så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse enligt direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 3 b § eller rörelse avseende 2 kap. 3 b §. Andra bolag som återförsäkring av livförsäkring . driver direkt försäkringsrörelse är Andra bolag är skadeförsäkrings- skadeförsäkringsbolag. bolag.
9 g § Med behörig myndighet avses enligt denna lag Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvudkontor inom EES.
9 h § Med specialföretag avses enligt denna lag ett företag, som utan att
6 TP Senaste lydelse 1993:1304. PT 204
vara försäkringsbolag eller återförsäkringsbolag, övertar risker från sådana bolag och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är efterställd företagets skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.
7 10 § TPF FPT Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i tredje stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i fråga om direkt försäkring. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges helt eller till vissa delar för 1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med 7 § medger uttaxering från delägare, den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets delägare, 2. lokala skadeförsäkringsbolag 2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 euro , belopp motsvarande 200 000 euro . 3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.
7 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 205
Frågor om medgivanden enligt Frågor om medgivanden enligt första–tredje styckena prövas av denna paragraf prövas av Finans- Finansinspektionen. Ärenden som inspektionen. Ärenden som är av är av principiell betydelse eller av principiell betydelse eller av synsynnerlig vikt prövas dock av nerlig vikt prövas dock av regeringen. regeringen.
Solvenspromemorians lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 9 § Försäkringsbolag som driver Ett försäkringsbolag skall ha direkt försäkringsrörelse samt tillgångar till ett belopp som försäkringsbolag som driver både motsvarar de försäkringstekniska direkt försäkringsrörelse och avsättningarna (skuldtäckning) och återförsäkringsrörelse skall ha utjämningsreserven för kreditförtillgångar till ett belopp som säkring enligt 12 kap. 9 a § . motsvarar de försäkringstekniska Tillgångarna skall placeras och avsättningarna (skuldtäckning). värderas i enlighet med 9 a–10 f, Tillgångarna skall placeras och 12, 13 och 29 §§. värderas i enlighet med 9 a–10 f, 12, 13 och 29 §§. Om ett annat försäkringsbolag än som avses i första stycket driver återförsäkringsrörelse, skall bolaget ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). För sådana tillgångar gäller 9 a–10 g §§ i tillämpliga delar (särskild skuldtäckning). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningarna för att få använda återförsäkring, som meddelas av företag med hemvist utanför EES, för skuldtäckning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 11 § PF FP Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag som avses i 9 § skall föra ett register som vid 9 § skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning som används för skuldtäckning
8 TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 206
och tillgångarnas värde. Om 1 kap. och tillgångarnas värde. Om 1 kap. 3 a § är tillämplig på försäkrings- 3 a eller 3 c § är tillämplig på bolagets verksamhet, skall bolaget försäkringsbolagets verksamhet, föra ett särskilt register för de skall bolaget föra ett särskilt tillgångar som används för register för de tillgångar som skuldtäckning i verksamheten används för skuldtäckning i avseende tjänstepensionsförsäk- verksamheten avseende tjänstering.. pensionsförsäkring respektive återförsäkring . Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.
11 b § Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag får användas för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningarna för användning av dessa tillgångar för skuldtäckning.
9 23 § TPF FPT Solvensmarginalen enligt 1 kap. Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för liv- 8 a § andra stycket skall för direkt försäkringsrörelse bestämmas på livförsäkringsrörelse bestämmas det sätt som anges i denna på det sätt som anges i denna paragraf. paragraf. Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp: 1. fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för försäkringsbolaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85, 2. en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som skall täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig, 3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående
9 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 207
räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt 4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkringsbolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år. För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år. Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §. Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggsförsäkring) skall beräknas enligt 25 §. Om återförsäkringsavtalen för- Om återförsäkringsavtalen försämrats i betydande utsträckning sämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till en endast eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen för visst fall Finansinspektionen för visst fall bestämma att det avdrag som bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven gjorts på grund av avgiven återförsäkring skall minskas. återförsäkring skall minskas. När mottagande återförsäkringsföretag har hemvist i ett annat land inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i företagets finanser. Finansinspektionen får medge att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket skall ske .
10 24 § PF FP Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster: 1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital, 2. övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, samt 3. obeskattade reserver. Utjämningsreserver som skall skuldtäckas enligt 7 kap. 9 § får inte ingå i kapitalbasen. För försäkringsbolag som För försäkringsbolag som tillämpar diskontering av försäk- tillämpar diskontering av försäk-
10 TP Senaste lydelse 2004:1179. PT 208
ringstekniska avsättningar för ringstekniska avsättningar för oreglerade skador skall, i fråga om oreglerade skador skall, i fråga om försäkring som avses i 2 kap. 3 a § försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18, första stycket klasserna 3–18 och kapitalbasen minskas med skillna- motsvarande återförsäkring , kapiden mellan odiskonterade och talbasen minskas med skillnaden diskonterade försäkringstekniska mellan odiskonterade och diskonavsättningar. För sådan försäkring terade försäkringstekniska avsättsom avses i 2 kap. 3 a § första ningar. För sådan försäkring som stycket klasserna 1 och 2 skall avses i 2 kap. 3 a § första stycket diskontering av de annuiteter som klasserna 1 och 2 samt motsvaingår i avsättningarna göras. rande återförsäkring skall diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras. Finansinspektionen får medge Finansinspektionen får , med den att också andra poster än som sägs begränsning som framgår av i första stycket får ingå i andra stycket, medge att också kapitalbasen. andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen.
11 25 § PF FP Solvensmarginalen enligt 1 kap. Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för 8 a § andra stycket skall för skadeförsäkringsrörelse bestäm- skadeförsäkringsrörelse och återmas med utgångspunkt i försäkring bestämmas med premieindex eller skadeindex. Vid utgångspunkt i premieindex eller beräkningen skall premie-, skadeindex. Vid beräkningen skall ersättnings-, avsättnings- och premie-, ersättnings-, avsättningsregressbelopp som avser försäk- och regressbelopp som avser ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § stycket klasserna 11–13 ökas med första stycket klasserna 11–13 50 procent. eller motsvarande återförsäkring ökas med 50 procent. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om motsvarande höjningar av beräkningskriterierna för solvensmarginalen som i första stycket, för andra försäkringsklasser än klasserna 11–13 i 2 kap. 3 a § första stycket, för att beakta de särskilda omständigheter som gäller för vissa särskilda återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer. Premieindex grundas på det högsta av 1. ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto för direkt försäkring och mottagen återförsäkring
11 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 209
med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller 2. bruttovärdet av de intjänade premierna. Premieindex utgörs av arton procent av det högsta beloppet enligt andra stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager, och sexton procent av återstoden. Skadeindex grundas på ett belopp bestående av 1. genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto eller kostnader för utförd assistans i direkt försäkring och mottagen återförsäkring för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för erhållna regressbelopp under samma tid, samt 2. en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid början av den treårsperiod som slutade med det föregående räkenskapsårets utgång. Skadeindex utgörs av tjugosex procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager, och tjugotre procent av återstoden. Om försäkringsrörelsen huvudsakligen omfattar kreditförsäkring eller försäkring som omfattar risker till följd av storm, hagel eller frost, skall dock beräkningen enligt fjärde stycket beräknas på grundval av de sju föregående räkenskapsåren. Solvensmarginalen utgör det högsta av premieindex eller skadeindex, multiplicerat med en kvot som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5. Om försäkringsbolagets verksamhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestämmelserna om skadeindex i tredje och femte styckena, skall solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex. Om den beräknade solvensmarginalen för ett försäkringsbolag är lägre än föregående års solvensmarginal, skall solvensmarginalen i stället bestämmas till solvensmarginalen för föregående år multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skador vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret och de tekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna skall återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga ett. Finansinspektionen får medge Finansinspektionen får medge att statistiska metoder används för att statistiska metoder används för bestämmande av andelen premier, bestämmande av andelen premier, 210
ersättningar, avsättningar och ersättningar, avsättningar och regressbelopp avseende försäk- regressbelopp avseende försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13. stycket 11–13 eller motsvarande återförsäkring . Om återförsäkringsavtalen har Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträck- försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räken- ning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen i ett enskilt får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven åter- gjorts på grund av avgiven försäkring skall minskas. återförsäkring skall minskas. När mottagande återförsäkringsföretag har hemvist i ett annat land inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i företagets finanser. Finansinspektionen får medge att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av solvensmarginal för återförsäkring av livförsäkring enligt de regler för livförsäkring som anges i 23 § samt om beräkning av kostnader för utförd assistans och om annan beräkning av solvensmarginalen för sjukränta. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av kostnader för utförd assistans och om annan beräkning av solvensmarginalen för sjukränta.
12 26 § PF FP För livförsäkringsrörelse gäller För livförsäkringsrörelse och följande. återförsäkring av skadeförsäkring gäller följande. Garantibeloppet enligt 1 kap. Garantibeloppet enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall uppgå till 8 a § andra stycket skall uppgå till ett belopp som motsvarar tre ett belopp som motsvarar tre miljoner euro eller det högre miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- det europeiska konsumentpris-
12 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 211
indexet, som Europeiska gemen- indexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen skapernas kommission årligen tillkännager. tillkännager. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om höjning av garantibeloppet för återförsäkring i syfte att beakta den ekonomiska och finansiella utvecklingen inom EES. När ett försäkringsbolag driver både direkt försäkringsrörelse och återförsäkring gäller kravet på ett garantibelopp om tre miljoner euro enligt andra stycket och höjningar som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket bara om verksamheten avseende återförsäkring är av sådan storlek att a) mottagna premier för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 15 miljoner euro eller b) försäkringstekniska avsättningar för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel. Kapitalbasen skall intill en tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i 22 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvensmarginalen.
13 27 § PF FP För skadeförsäkringsrörelse För direkt skadeförsäkringsgäller följande. Garantibeloppet rörelse gäller följande. Garantienligt 1 kap. 8 a § andra stycket beloppet enligt 1 kap. 8 a § andra skall uppgå till ett belopp som stycket skall uppgå till ett belopp motsvarar två miljoner euro eller som motsvarar två miljoner euro det högre belopp, grundat på eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Euro- konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommis- peiska gemenskapernas kommis-
13 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 212
sion årligen tillkännager. Om sion årligen tillkännager. Om rörelsen omfattar försäkring eller rörelsen omfattar försäkring eller risk som hänför sig till någon av risk som hänför sig till någon av klasserna 10–15 i 2 kap. 3 a § klasserna 10–15 i 2 kap. 3 a § första stycket, skall dock första stycket, skall dock garantibeloppet uppgå till ett garantibeloppet uppgå till ett belopp motsvarande tre miljoner belopp motsvarande tre miljoner euro eller det högre belopp, euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager. kommission årligen tillkännager. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel. Kapitalbasen skall intill en tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i 24 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvensmarginalen.
7 a kap. 14 1 § PF FP En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsbolag och a) dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag, b) försäkringsföretag med vilket försäkringsbolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, 2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är a) ett försäkringsholdingföretag, a) ett försäkringsholdingföretag eller , b) ett utländskt återförsäkringsföretag eller c) ett annat utländskt försäk- b) ett annat utländskt försäkringsföretag med hemvist utanför ringsföretag med hemvist utanför EES, eller EES, eller 3. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Vad som i detta kapitel föreskrivs i fråga om intresseföretag skall även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster.
14 TP Senaste lydelse 2006:533. PT 213
12 kap. 15 9 a § PF FP Skadeförsäkringsbolag som Skadeförsäkringsbolag som meddelar försäkring enligt 2 kap. meddelar försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 14 3 a § första stycket klass 14 (kreditförsäkring) skall göra en (kreditförsäkring) eller motsvautjämningsavsättning för förlust- rande återförsäkring skall täckning inom denna försäk- upprätta en utjämningsreserv för ringsklass. Avsättningar till förlusttäckning inom denna utjämningsavsättningen skall försäkringsklass. Avsättningar till göras till dess den uppgår till ett utjämningsreserven skall göras till belopp som motsvarar 150 procent dess den uppgår till ett belopp som av den högsta årliga premie- motsvarar 150 procent av den intäkten för egen räkning under de högsta årliga premieintäkten för fem föregående räkenskapsåren. egen räkning under de fem Avsättningarna skall för varje föregående räkenskapsåren. räkenskapsår motsvara 75 procent Avsättningarna skall för varje av det tekniska överskottet i räkenskapsår motsvara 75 procent kreditförsäkringsrörelsen. Avsätt- av det tekniska överskottet i ningarna får dock inte överstiga kreditförsäkringsrörelsen. Avsätttolv procent av premieintäkten för ningarna får dock inte överstiga egen räkning. Återföring av tolv procent av premieintäkten för utjämningsavsättningen får göras egen räkning. Återföring från bara för att täcka ett tekniskt utjämningsreserven får göras bara underskott i kreditförsäkrings- för att täcka ett tekniskt underskott rörelsen. i kreditförsäkringsrörelsen. Första stycket gäller inte bolag Första stycket behöver inte vilkas årliga premieinkomst av tillämpas av bolag vilkas årliga kreditförsäkring understiger fyra premieinkomst av kreditförsäkring procent av bolagets totala understiger fyra procent av premieinkomst och ett belopp bolagets totala premieinkomst och motsvarande 2 500 000 euro. ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.
19 kap. 16 1 § PF FP Finansinspektionen skall utöva tillsyn över att verksamheten i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar försäkringsbolagets näringsverksamhet. Inspektionen skall i sin Inspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta med tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsyns- motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning myndigheter och Europeiska som följer av Sveriges medlem- kommissionen i den utsträckning skap i Europeiska unionen. som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
15 TP Senaste lydelse 1999:600. PT 16 TP Senaste lydelse 1999:600. PT 214
När ett försäkringsbolag har påbörjat sin verksamhet, skall styrelsen och verkställande direktören genast underrätta Finansinspektionen om det.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Ett försäkringsbolag som har beviljats koncession före den 10 december 2005 behöver inte tillämpa bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket eller 7 kap. 26 § denna lag före den 1 januari 2009.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 3 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 1, 4, 5, 8, 10 och 12–15 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § samt 9 kap. 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 15 § samt 4 kap. 2 a och 5 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 2 § Denna lag gäller inte åter- Denna lag gäller inte för en försäkringsrörelse. Lagen gäller EES-försäkringsgivare som deltar inte heller för en EES-försäk- i koassuransverksamhet (samförringsgivare som deltar i koas- säkring) från ett utländskt suransverksamhet (samförsäkring) driftställe i annan egenskap än från ett utländskt driftställe i annan ledande försäkringsgivare, om egenskap än ledande försäk- verksamheten avser sådana stora ringsgivare, om verksamheten risker som anges i 2 a kap. 4 § avser sådana stora risker som tredje stycket försäkringsrörelseanges i 2 a kap. 4 § tredje stycket lagen (1982:713). försäkringsrörelselagen (1982:713). I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).
1 6 § PF F Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Med återförsäkring U förstås i U denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 b § försäkrings-
1 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 215
rörelselagen. Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som 1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller 2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. Fjärde stycket gäller inte sådana Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av tecknas för egen räkning av egenföretagare. egenföretagare. Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
15 § En försäkringsgivare från tredje land skall hålla förvaltningen av tillgångar som motsvarar dess åtagande för återförsäkring åtskild från förvaltningen av tillgångar för direkt försäkring. De försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 5 § för återförsäkring och utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring enligt 5 kap. 8 § skall hållas åtskilda från försäkringsgivarens övriga avsättningar. Tillgångar får inte överföras mellan verksamhet som avser återförsäkring och sådan som avser direkt försäkring.
3 kap. 2 2 § PF F
2 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 216
Finansinspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet. Finansinspektionen skall lämna Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa nära samarbete med dessa myndigheter. myndigheter och Europeiska kommissionen . Vad gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut skall Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. Finansinspektionen skall, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.
3 6 § TPF FPT Om en EES-försäkringsgivare Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäk- inspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om ringsgivaren att vidta rättelse. försäkringsgivaren inte följer Inspektionen skall underrätta den föreläggandet skall inspektionen behöriga myndigheten i försäkunderrätta den behöriga myndig- ringsgivarens hemland när den heten i försäkringsgivarens hem- förelägger om sådan rättelse. Om land . försäkringsgivaren inte följer föreläggandet , skall hemlandsmyndigheten också
3 TP Senaste lydelse 2005:1123. PT 217
underrättas . Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser. Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren. Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, skall Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tilllämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande utländska tjänstepensionsinstitut.
4 kap. 2 a § En försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.
5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om indelning 218
i försäkringsklasser beträffande koncession för återförsäkring.
5 kap. 4 1 § PF FP En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för direkt land skall som säkerhet för försäkringsrörelse i Sverige försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- bank eller ett kreditmarknadsföretag på det sätt och under nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen skall bestämmer. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlingar bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet. godtagit som säkerhet. Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.
4 § Tillgångar som en försäk- Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har ringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1–3 §§ får deponerat enligt 1–3 §§ får användas endast för betalning av användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig grundade skulder som hänför sig till försäkringsgivarens direkta till försäkringsgivarens försäkförsäkringsrörelse i Sverige. ringsrörelse i Sverige.
Solvenspromemorians lydelse Föreslagen lydelse
5 § En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta land skall för sin försäkförsäkringsrörelse i Sverige göra ringsrörelse i Sverige göra försäkringstekniska avsättningar försäkringstekniska avsättningar som motsvarar det belopp som som motsvarar det belopp som krävs för att försäkringsgivaren krävs för att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma skäligen kan förväntas uppkomma på grund av ingångna försäkrings- på grund av ingångna försäkringsavtal. avtal.
4 TP Senaste lydelse 2004:436. PT 219
Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar. Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.
8 § De försäkringstekniska avsätt- De försäkringstekniska avsättningarna skall täckas med ningarna och utjämningsreserven tillgångar på det sätt som gäller för för kreditförsäkring enligt 12 kap. skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § 9 a § försäkringsrörelselagen första stycket , 9 a–10 c, 10 e, 10 f (1982:713) skall täckas med samt 13 §§ försäkringsrörelse- tillgångar på det sätt som gäller för lagen (1982:713) eller enligt före- skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, krifter som meddelats med stöd av 9 a–10 c, 10 e, 10 f , 11 b samt någon av dessa bestämmelser. 13 §§ eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäckning endast När de försäkringstekniska omfatta direkt försäkringsrörelse. avsättningarna skall täckas, får När de försäkringstekniska avsätt- depositionen enligt 1–3 §§ räknas ningarna skall täckas, får in under förutsättning att depositionen enligt 1–3 §§ räknas depositionen dels består av in under förutsättning att värdehandlingar som får användas depositionen dels består av för skuldtäckning med tillämpning värdehandlingar som får användas av bestämmelserna i första stycket, för skuldtäckning med tillämpning dels inte har beaktats enligt 12 § av bestämmelserna i första stycket, första stycket fjärde meningen. dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen. De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.
10 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt visar vilka tillgångar som används för skuldtäckning och vilka tillgångar som används för att täcka säkerhetsmarginalen samt tillgångarnas värde. Om 1 kap. 15 § är tillämplig på försäkringsgivarens verksamhet, skall företrädaren föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende återförsäkring. Om en tillgång som antecknas i Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan ett register har upplåtits med rätt att dess fulla värde inte kan sådan rätt att dess fulla värde inte 220
utnyttjas för skuldtäckning eller kan utnyttjas för skuldtäckning för att täcka säkerhetsmarginalen, eller för att täcka säkerskall detta antecknas i registret. hetsmarginalen, skall detta antecknas i registret. Företrädaren för en försäk- Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall ringsgivare från tredje land skall utse en person att vara ansvarig för utse en person att vara ansvarig för registret (registerombud). Före- registren (registerombud). Företrädaren skall, när registerombudet trädaren skall, när registerombudet utsetts eller frånträtt sin befattning, utsetts eller frånträtt sin befattning, genast anmäla detta till Finans- genast anmäla detta till Finansinspektionen. inspektionen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som registerombud.
12 § En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar land skall, utöver de tillgångar som motsvarar de försäkrings- som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 §, tekniska avsättningarna enligt 5 § vid varje tidpunkt ha en kapitalbas och utjämningsreserven enligt 8 § , som är tillräcklig i förhållande till vid varje tidpunkt ha en kapitalbas den verksamhet som bedrivs. som är tillräcklig i förhållande till Kapitalbasens storlek skall den verksamhet som bedrivs. fastställas på grundval av den Kapitalbasens storlek skall direkta försäkringsrörelse som fastställas på grundval av den förförsäkringsgivaren bedriver i säkringsrörelse som försäkrings- Sverige. Kapitalbasen skall när givaren bedriver i Sverige. verksamheten bedrivs minst uppgå Kapitalbasen skall när verktill en nivå som beräknas med samheten bedrivs minst uppgå till utgångspunkt i verksamhetens art en nivå som beräknas med och omfattning (solvensmarginal). utgångspunkt i verksamhetens art Kapitalbasen får dock inte och omfattning (solvensmarginal). understiga ett minimibelopp Kapitalbasen får dock inte (garantibelopp). Tillgångar som en understiga ett minimibelopp försäkringsgivare deponerat i bank (garantibelopp). Tillgångar som en eller kreditmarknadsföretag enligt försäkringsgivare deponerat i bank 1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- eller kreditmarknadsföretag enligt ning av om kravet på garanti- 1–3 §§ skall beaktas vid bedömbelopp är uppfyllt, dock högst till ning av om kravet på garantiett belopp som motsvarar hälften belopp är uppfyllt, dock högst till av det minsta beloppet för ett belopp som motsvarar hälften garantibeloppet. av det minsta beloppet för garantibeloppet. De poster som ingår i kapitalbasen skall till ett belopp som minst motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.
Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 13 § PF FP Kapitalbasen för skadeförsäk- Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som ring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring (1982:713). För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt och återförsäkring av livförsäk- 7 kap. 25 § i den lagen . För ring beräknas solvensmarginalen skadeförsäkring beräknas garanti- enligt 7 kap. 25 § och 7 kap. beloppet till hälften av det belopp 25 a § samma lag . För direkt som krävs enligt 7 kap. 27 § skadeförsäkring beräknas garantisamma lag. beloppet till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § samma lag.
6 14 § TPF FPT Kapitalbasen för livförsäkring Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som framgår får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 § av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 § fjärde stycket försäkringsrörelse- fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713). För livför- lagen (1982:713). För direkt säkring beräknas solvens- livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § marginalen enligt 7 kap. 23 § och samma lag. Garantibeloppet för 7 kap. 25 a § samma lag. livförsäkring skall motsvara Garantibeloppet för livförsäkring hälften av det belopp som krävs och återförsäkring av enligt 7 kap. 26 § försäkrings- skadeförsäkring skall motsvara rörelselagen. En tredjedel av hälften av det belopp som krävs solvensmarginalen eller av garan- enligt 7 kap. 26 § försäkringstibeloppet, om det är större, skall rörelselagen. En tredjedel av motsvaras av poster som anges i solvensmarginalen eller av garan- 7 kap. 22 § första stycket 1–3 tibeloppet, om det är större, skall samma lag. motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1–3 samma lag.
5 TP PT Senaste lydelse 2006:538. 6 TP Senaste lydelse 2006:538. PT 222
Solvenspromemorians lydelse Föreslagen lydelse
15 § För direkt försäkringsrörelse i För försäkringsrörelse i Sverige Sverige som bedrivs av försäk- som bedrivs av försäkringsgivare ringsgivare från tredje land gäller från tredje land gäller även även bestämmelserna om säker- bestämmelserna om säkerhetshetsmarginal i 1 kap. 8 b–8 d §§ marginal i 1 kap. 8 b–8 d §§ försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (1982:713). (1982:713).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap. 7 1 § PF FP Finansinspektionen skall ha Finansinspektionen skall ha tillsyn över den verksamhet som tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen bedriver i Sverige. Inspektionen skall utöva tillsyn över att skall utöva tillsyn över att verksamheten bedrivs i enlighet verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och andra med denna lag och andra författningar som reglerar författningar som reglerar försäkringsgivarens näringsverk- försäkringsgivarens näringsverksamhet. Inspektionen skall ha ett samhet. Inspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter. behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen.
7 kap. 8 7 § TPF FPT Finansinspektionen skall anta ett anbud om övertagande av försäkringsbestånd om 1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådant undantag som kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och 2. behörig myndighet i det land där åtagandet skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet. Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas
7 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 8 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 223
om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas. Om det i ett bestånd av direkt Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår försäkring som överlåtits ingår åtaganden som skall fullgöras i ett åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finans- annat EES-land skall Finansinspektionen offentliggöra den inspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där. att offentliggöra beslutet där.
9 kap. 8 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen skall underrättas om den enligt 15 kap. 6 § försäkringsrörelselagen (1982:713).
Om det i ett bestånd av direkt Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller risker som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land, skall Finans- annat EES-land, skall Finansinspektionen offentliggöra den inspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet medgivna överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där. att offentliggöra beslutet där.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. De skyldigheter som följer av att lagen utvidgas till att gälla också för återförsäkring behöver inte uppfyllas av försäkringsgivare från tredje land före den 1 januari 2009. 3. En försäkringsgivare från tredje land som driver återförsäkringsrörelse i Sverige skall senast den 1 juli 2008 ansöka om koncession för sådan rörelse. Ansökan skall ske på sätt som föreskrivs i lagen för ansökan om koncession.
Förteckning över remissinstanser (återförsäkringspromemorian)
Sveriges riksbank, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Bokföringsnämnden, Premiepensionsmyndigheten, Konsumentverket, Konkurrensverket, Sveriges Försäkringsförbund, AFA, Konsumenternas försäkringsbyrå, Försäkringsjuridiska föreningen, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska Försäkringsförmedlares Förening, Svenska Aktuarieföreningen, Dina Försäkringar Riksförbund, SIRP (Svenska föreningen för partsförvaltade institut för risk- och pensionsplaner), Länsförsäkringsbolagens förening, Svenska Bankföreningen, FAR SRS, Redovisningsrådet, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige
Kompletteringspromemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
17 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) PF FP dels att 1 kap. 8 a §, 1 a kap. 7 § samt 7 kap. 1–3, 9, 10 c, 10 f; 10 g, 11, 23 och 26 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 3 c § samt 7 kap. 15 och 16 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 3 c § Ett försäkringsbolag som avses i 7 kap. 26 § tredje stycket skall hålla förvaltningen av tillgångar som motsvarar dess åtaganden för återförsäkring åtskild från förvaltningen av bolagets tillgångar för direkt försäkring. De försäkringstekniska avsättningarna enligt 7 kap. 1 § för återförsäkring och utjämningsavsättningen för återförsäkring av kreditförsäkring enligt 12 kap. 9 a § skall hållas åtskilda på samma sätt. Tillgångar får inte överföras mellan verksamhet som avser återförsäkring och sådan som avser direkt försäkring.
18 8 a § TPF FPT Ett försäkringsbolag skall, Ett försäkringsbolag skall, utöver tillgångar motsvarande utöver tillgångar som innehas för försäkringstekniska avsättningar skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, vid enligt 7 kap. 1 §, vid varje varje tidpunkt ha en tillräcklig tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Bestämmelser om vilka kapitalbas. Bestämmelser om vilka poster kapitalbasen får omfatta och poster kapitalbasen får omfatta och om avräkning från den finns i om avräkning från den finns i 7 kap. 22 och 24 a §§ och 26 § 7 kap. 22 och 24 a §§ och 26 § femte stycket för livförsäkfjärde stycket för livförsäk- ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och 24 a §§ och 27 § fjärde stycket för 24 a §§ och 27 § fjärde stycket för skadeförsäkringsrörelse.
17 TP Lagen omtryckt 1995:1567. PT 18 TP Senaste lydelse 2006:533. PT 226
skadeförsäkringsrörelse. Vid utövandet av verksamheten skall kapitalbasen minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginalen) enligt bestämmelserna i 7 kap. 23 § för livförsäkringsrörelse och i 7 kap. 25 § för skadeförsäkringsrörelse. Dock skall kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 7 kap. 26 § för livförsäkringsrörelse och i 7 kap. 27 § för skadeförsäkringsrörelse. När ett försäkringsbolag bildas skall kapitalbasen minst uppgå till garantibeloppet. Om kapitalbasen understiger solvensmarginalen eller garantibeloppet skall Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestämmelserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in poster i kapitalbasen och räkna av poster från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas.
1 a kap. 19 7 § PF FP I fråga om europabolag med ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europabolag) skall vad som sägs i följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter: 2 kap. 3 § femte stycket 3 om ledningsprövning, 7 a kap. 10 § om tystnadsplikt, 8 kap. 1 § femte stycket om suppleanter, 8 kap. 2 § första stycket om förtida avgång, 8 kap. 4 § om bosättningskrav och obehörighetsgrunder, 8 kap. 6 § om anmälan av aktieinnehav, 8 kap. 10 § tredje stycket om protokoll, 8 kap. 11 § första stycket andra meningen om beslutsunderlag, 8 kap. 11 § första stycket tredje meningen om inträde av suppleant, 8 kap. 12 § första stycket om jäv, 8 kap. 17 § om registrering, 9 kap. 12 § om upplysningsplikt mot bolagsstämman, 9 kap. 20 § om klander av bolagsstämmobeslut, 9 kap. 21 § om talan mot bolaget och skiljeförfarande, 10 kap. 5 § om revisorsjäv, 10 kap. 9 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 10 kap. 11 § första stycket om revisionsberättelsen, 11 kap. 11 § om jäv för lekmannarevisorer, 11 kap. 14 § om lekmannarevisorns granskningsrapport, 12 kap. 12 och 13 §§ om förbud mot vissa lån m.m., 14 kap. 3 § om tvångslikvidation,
19 TP Senaste lydelse 2004:578. PT 227
14 kap. 18 § andra–fjärde styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation, 16 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd, 19 kap. 8 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen, 19 kap. 9 § andra stycket om rätt för Finansinspektionen att närvara vid styrelsesammanträde och delta i överläggningarna, 19 kap. 11 § andra stycket 4 om 19 kap. 11 § andra stycket om föreläggande att vidta rättelse, föreläggande att vidta rättelse, 19 kap. 16 § första meningen om förbud för en ledamot i Finansinspektionens styrelse eller en befattningshavare hos inspektionen att ingå i ett svenskt försäkringsbolags styrelse, och 20 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.
7 kap. 20 1 § PF FP Ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar skall motsvara belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall motsvara bolagets ansvarighet för 1. försäkringsfall, förvaltnings- 1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- löpande försäkringar i skadeförsäkringsrörelse (ej intjänade säkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning) . (livförsäkringsavsättning), 2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador), 3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2, 4. sådan återbäring inom 4. sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), för (villkorad återbäring), och 5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf, och
20 TP Senaste lydelse 1999:600. PT 228
6 . fondförsäkringar som försäk- 5 . fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra ersätt- ringstagarna eller andra ersättningsberättigade bär plac- ningsberättigade bär placeeringsrisken för (fondförsäkrings- ringsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken). bär placeringsrisken). Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper på bolaget. Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.
21 2 § PF FP Avsättningen för ej intjänade premier skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäkringsavtal. Avsättningen för kvardröjande risker skall avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring. Livförsäkringsavsättningen skall Livförsäkringsavsättningen beräknas så att den alltid avseende direkt försäkring skall motsvarar summan av avsättning- beräknas så att den alltid arna för varje livförsäkringsavtal motsvarar summan av avsättningberäknat enligt tredje stycket. I arna för varje livförsäkringsavtal avsättningen skall det tillägg beräknat enligt tredje stycket. I inräknas som behövs för att täcka avsättningen skall det tillägg alla förluster på grund av att inräknas som behövs för att täcka försäkringarna upphör i förtid. En alla förluster på grund av att annan försäkringsmatematiskt försäkringarna upphör i förtid. En vedertagen beräkningsmetod för annan försäkringsmatematiskt kollektiv beräkning av avsättning- vedertagen beräkningsmetod för arna får användas, om den ger i kollektiv beräkning av avsättningstort sett samma resultat som om arna får användas, om den ger i avsättningen hade beräknats för stort sett samma resultat som om varje försäkring. avsättningen hade beräknats för varje försäkring. Livförsäkringsavsättningen för Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal utgörs av ett livförsäkringsavtal avseende skillnaden mellan det förväntade direkt försäkring utgörs av
21 TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 229
kapitalvärdet av bolagets framtida skillnaden mellan det förväntade utgifter för försäkringsavtalet och kapitalvärdet av bolagets framtida det förväntade kapitalvärdet av de utgifter för försäkringsavtalet och premier bolaget ytterligare kan ha det förväntade kapitalvärdet av de att uppbära för försäkringsavtalet premier bolaget ytterligare kan ha (prospektiv beräkningsmetod). En att uppbära för försäkringsavtalet annan försäkringsmatematiskt (prospektiv beräkningsmetod). En vedertagen beräkningsmetod får annan försäkringsmatematiskt användas, om avsättningen vedertagen beräkningsmetod får beräknad enligt en sådan metod användas, om avsättningen inte blir lägre än om en prospektiv beräknad enligt en sådan metod beräkningsmetod hade använts inte blir lägre än om en prospektiv eller om den metoden inte är beräkningsmetod hade använts möjlig att tillämpa för försäk- eller om den metoden inte är ringsavtalet. möjlig att tillämpa för försäkringsavtalet. Beräkningen enligt andra och tredje styckena skall grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som var för sig är betryggande. I verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall de antaganden som avses i fjärde stycket göras på ett aktsamt sätt. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall utföras minst en gång om året. Finansinspektionen får i enskilda fall besluta om undantag från vad som anges i sjätte stycket. Beräkningarna måste dock alltid utföras minst vart tredje år. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar. av livförsäkringsavsättningar avseende direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring .
22 3 § PF FP Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag skall 9 § skall upprätta och följa upprätta och följa försäkringsförsäkringstekniska riktlinjer. tekniska riktlinjer. Sådana Sådana riktlinjer skall innehålla riktlinjer skall innehålla principprinciperna för erna för 1. hur premier bestäms, 1. hur premier bestäms, 2. beräkning av försäkrings- 2. beräkning av försäkringstekniska avsättningar, tekniska avsättningar, 3. återköp och belåning av 3. återköp och belåning av försäkringar, försäkringar, 4. fördelning av återbäring till 4. fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade, ersättningsberättigade, 5. avgivande och mottagande av 5. avgivande och mottagande av
22 TP Senaste lydelse 1999:600. PT 230
återförsäkring, samt återförsäkring, samt 6. hur soliditeten skall tillgodo- 6. hur soliditeten skall tillgodoses. ses. De försäkringstekniska riktlinjerna skall kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Underlaget skall innehålla de antaganden som behövs för att beräkna 1. premier, försäkringstekniska avsättningar, tekniska återköpsvärden och belåningsvärden, 2. gränserna för skyldigheten att teckna återförsäkring och begränsningarna för mottagen återförsäkring, 3. fördelningen av återbäring, samt 4. soliditetsreserver. Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant beräkningsunderlag får bolaget helt eller delvis avstå från att upprätta det.
23 9 § PF FP Ett försäkringsbolag som driver Ett försäkringsbolag skall ha direkt försäkringsrörelse skall ha tillgångar för skuldtäckning som tillgångar till ett belopp som minst uppgår till ett belopp som motsvarar försäkringstekniska motsvarar avsättningar för egen räkning, med 1 . försäkringstekniska tillägg av värdet av avsättningar för egen räkning, reservdeposition som en 2. värdet av reservdeposition återförsäkringsgivare har ställt hos som en återförsäkringsgivare har bolaget , placerade i enlighet med ställt hos bolaget, och 9 a–10 e , 12, 13 och 29 §§ 3. utjämningsreserv för kredit- (skuldtäckning) . försäkring enligt 12 kap. 9 a §. Om ett annat försäkringsbolag Skuldtäckningstillgångarna skall än som avses i första stycket driver placeras och värderas i enlighet sådan återförsäkringsrörelse som med 9 a–10 f, 12, 13 och 29 §§. avses i 11 a § första stycket 3 skall bolaget ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). För sådana tillgångar gäller 9 a- 10 g §§ i tillämpliga delar (särskild skuldtäckning). Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring. Om avgiven återförsäkring inte Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska bolagets bidrar till att minska bolagets risktagande, får Finansinspek- risktagande, får Finansinspektionen för visst fall bestämma att tionen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan avdrag inte får göras för sådan
23 TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 231
återförsäkring. återförsäkring. Om den som mottagit återförsäkring har sin hemvist i en annan stat inom EES får dock avdrag inte vägras av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i återförsäkringsföretagets finanser.
24 10 c § PF FP Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas: 1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom. 2. Fem procent om placeringen 2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3. om inte annat följer av 3 eller 4 . 3. Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. 4 . Tio procent om placeringen 4. 25 procent om placeringen utgörs av andelar i invester- utgörs av skuldförbindelser ingsfonder eller sådana fond- utgivna enligt lagen (2003:1223) företag som avses i 1 kap. 7 § om utgivning av säkerställda lagen (2004:46) om invester- obligationer eller motsvarande ingsfonder som förvaltas av utländska skuldförbindelser från samma fondförvaltare, om inte samma emittent. annat medges av Finansinspektionen. 5. Det sammanlagda innehavet av placeringar enligt 3 och 4 som härrör från samma emittent eller låntagare får uppgå till högst 25 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Begränsningarna i första stycket Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på mot- 2, 3 och 4 skall tillämpas på svarande sätt för grupper av motsvarande sätt för grupper av
24 TP Senaste lydelse 2004:53. PT 232
emittenter eller låntagare med emittenter eller låntagare med inbördes anknytning. Med en inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av om en av dem drabbas av finansiella problem. finansiella problem. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får inom de ramar som anges i första inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare stycket meddela föreskrifter om föreskrifter om lämplig risksprid- lämplig riskspridning . ning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.
25 10 f § PF FP Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget. De tillgångar som används för De tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas enligt skuldtäckning skall värderas till tredje–sjätte styckena. Vid verkligt värde. Från detta värde värderingen skall avdrag göras för skall avdrag göras för skulder som skulder som hänför sig till hänför sig till förvärvet av förvärvet av tillgången. tillgången. Tillgångar som hänförs till posterna C.II.2 och 4, C.III samt C.IV i uppställningsformen för balansräkningen i bilaga 1 till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är avsedda att säkerställa försäkringsåtaganden genom att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaff-
25 TP Senaste lydelse 1999:600. PT 233
ningsvärdet om de vid tidpunkten för förfall eller konvertering kan inlösas eller avyttras till ett värde som är tillfredsställande med hänsyn till de försäkringsåtaganden som säkerställs. Om en obligation eller annan skuldförbindelse värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet skall den värderingsmetoden tillämpas till förfallo- eller konverteringstidpunkten. En obligation eller skuldförbindelse som värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet får inte avyttras före förfallo- eller konverteringstidpunkten. Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen medge undantag från förbudet att avyttra. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilket meddela föreskrifter om värde som tillgångar som anges i 1. värdering till verkligt värde, 10 § första stycket 13 högst får tas och upp till. 2. vilket värde som tillgångar Tillgångar som inte omfattas av som anges i 10 § första stycket 13 tredje och fjärde styckena skall högst får tas upp till. värderas enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket 1 används för skuldtäckning, får inte högre värde fastställas än det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.
26 10 g § TPF FPT Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag skall 9 § skall upprätta och följa upprätta och följa placeringsplaceringsriktlinjer. Sådana rikt- riktlinjer. Sådana riktlinjer skall linjer skall innehålla principerna innehålla principerna för placering för placering av samtliga av samtliga tillgångar, med en tillgångar, med en särskild särskild redovisning av redovisning av principerna för principerna för placering av de placering av de tillgångar som tillgångar som används för används för skuldtäckning. skuldtäckning.
26 TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 234
Livförsäkringstagare och de som erbjuds att teckna en livförsäkring i bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning till sådan information. Avser verksamheten tjänstepensionsförsäkring, skall informationen ges även till andra ersättningsberättigade på grund av försäkringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad riktlinjerna för verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall innehålla samt om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyldigheten. För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring skall bestämmelserna i 8 a § tillämpas.
27 11 § PF FP Ett försäkringsbolag som avses i Ett försäkringsbolag skall föra 9 § skall föra ett register som vid ett register som vid varje tidpunkt varje tidpunkt utvisar de tillgångar utvisar de tillgångar som används som används för skuldtäckning för skuldtäckning och tilloch tillgångarnas värde. Om 1 kap. gångarnas värde. Om 1 kap. 3 a § 3 a § är tillämplig på försäk- eller 3 c § är tillämplig på ringsbolagets verksamhet, skall försäkringsbolagets verksamhet, bolaget föra ett särskilt register för skall bolaget föra särskilda register de tillgångar som används för för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten skuldtäckning i verksamheten avseende tjänstepensionsförsäk- avseende tjänstepensionsförsäkring ring respektive återförsäkring . Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.
28 15 § TPF FPT Bestämmelserna i 10–10 e och 12 §§ gäller inte för återförsäkringsbolag. För sådana bolag gäller, utöver de begränsningar som följer av 9 a och 11 b §§, att skuldtäckningstillgångarna skall placeras så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständligheter och till följderna av allvarliga katastrofer. Investeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför
27 TP Senaste lydelse 2005:1121. PT 28 TP Tidigare 15 § upphävd genom 1999:600. PT 235
EES skall hållas på aktsamma nivåer. 29 16 § PF FP Bestämmelserna i 15 § gäller även för återförsäkringsverksamhet i ett försäkringsbolag som bedriver direkt försäkring, om återförsäkringsverksamheten är av den omfattning som framgår av 26 § tredje stycket.
30 23 § PF FP Solvensmarginalen enligt 1 kap. Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för 8 a § andra stycket skall för direkt livförsäkringsrörelse bestämmas livförsäkringsrörelse bestämmas på det sätt som anges i denna på det sätt som anges i denna paragraf. paragraf. Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp: 1. fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för försäkringsbolaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85, 2. en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som skall täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig, 3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt 4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkringsbolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år. För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.
29 TP Tidigare 16 § upphävd genom 2005:406. PT 30 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 236
Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §. Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggsförsäkring) skall beräknas enligt 25 §. Om återförsäkringsavtalen Om återförsäkringsavtalen försämrats i betydande försämrats i betydande utsträckning sedan föregående utsträckning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen räkenskapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspek- risköverföring, får Finansinspektionen för visst fall bestämma att tionen för visst fall bestämma att det avdrag som gjorts på grund av det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring skall avgiven återförsäkring skall minskas. minskas. Om den som mottagit återförsäkring har sin hemvist i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i återförsäkringsföretagets finanser. Finansinspektionen får medge att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket beräkningen enligt fjärde stycket skall ske. skall ske samt om beräkningen av solvensmarginal för återförsäkring av livförsäkring.
31 26 § PF FP För livförsäkringsrörelse gäller För direkt livförsäkringsrörelse följande. och återförsäkringsrörelse gäller följande. Garantibeloppet enligt 1 kap. Garantibeloppet enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall uppgå till 8 a § andra stycket skall uppgå till ett belopp som motsvarar tre ett belopp som motsvarar tre miljoner euro eller det högre miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsument- det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska prisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission gemenskapernas kommission årligen tillkännager. årligen tillkännager. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
31 TP Senaste lydelse 2003:510. PT 237
meddela föreskrifter om höjning av garantibeloppet för återförsäkring i syfte att beakta den ekonomiska och finansiella utvecklingen inom EES. Om ett försäkringsbolag bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse och återförsäkring gäller kravet på ett garantibelopp om tre miljoner euro enligt andra stycket och höjningar som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket bara om verksamheten avseende återförsäkring är av sådan omfattning att a) mottagna premier för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro eller b) försäkringstekniska avsättningar för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel. Kapitalbasen skall intill en tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i 22 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvensmarginalen.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008. 2. Ett försäkringsbolag som har beviljats koncession före den 10 december 2005 behöver inte tillämpa bestämmelsen i 7 kap. 26 § denna lag före den 1 januari 2009.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att 5 kap. 5, 8, 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 15 §, av följande lydelse. 238
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 1 15 § PF FP En försäkringsgivare från tredje land som bedriver både direkt försäkringsrörelse och återförsäkringsrörelse skall hålla förvaltningen av tillgångar som motsvarar dess åtagande för återförsäkring åtskild från förvaltningen av tillgångar för direkt försäkring. De försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 5 § för återförsäkring och utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring enligt 5 kap. 8 § skall hållas åtskilda på samma sätt. Tillgångar får inte överföras mellan verksamhet som avser återförsäkring och sådan som avser direkt försäkring. Första och andra styckena skall tillämpas bara om verksamheten avseende återförsäkring är av sådan omfattning att a) mottagna premier för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro eller b) försäkringstekniska avsättningar för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar. 5 kap. 2 5 § PF FP En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta land skall för sin försäkringsrörelse i Sverige försäkringsrörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäkrings- avsättningar. En försäkringsgivares försäkringstekniska givares försäkringstekniska avsättningar skall motsvara de avsättningar skall motsvara de belopp som behövs för att belopp som behövs för att
1 TP Tidigare 15 § upphävd genom 1999:602. PT 2 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 239
försäkringsgivaren vid varje försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma på grund av förväntas uppkomma på grund av ingångna försäkringsavtal. De ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna försäkringstekniska avsättningarna skall motsvara försäkringsgivarens skall motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för ansvarighet för 1. försäkringsfall, förvaltnings- 1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skade- löpande försäkringar i skadeförsäkringsrörelse (ej intjänade försäkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning), (livförsäkringsavsättning), 2. inträffade oreglerade försäk- 2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen ringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador), betalats ut (oreglerade skador), 3. sådan återbäring som är 3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2, som inte omfattas av 1 eller 2, 4. sådan återbäring inom 4. sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), för (villkorad återbäring), och 5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf, och 6. fondförsäkringar som försäk- 5. fondförsäkringar som ringstagarna eller andra ersätt- försäkringstagarna eller andra ningsberättigade bär placer- ersättningsberättigade bär placeringsrisken för (fondförsäkrings- ingsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken). bär placeringsrisken). Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar. 240
Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om meddela föreskrifter om de de försäkringstekniska avsättning- försäkringstekniska avsättningaars innehåll och beräkning. rnas innehåll och beräkning. Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.
3 8 § PF FP De försäkringstekniska avsätt- De försäkringstekniska avsättningarna skall täckas med ningarna och utjämningsreserven tillgångar på det sätt som gäller för för kreditförsäkring enligt 12 kap. skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § 9 a § försäkringsrörelselagen första, tredje och fjärde styckena, (1982:713) skall täckas med 9 a–10 c, 10 e, 10 f samt 13 §§ tillgångar på det sätt som gäller för försäkringsrörelselagen skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § (1982:713) eller enligt föreskrifter första, tredje och fjärde styckena, som meddelats med stöd av någon 9 a–10 c, 10 e, 10 f, 11 b , 13 och av dessa bestämmelser. Dock skall 15 §§ samma lag eller enligt skuldtäckning endast omfatta föreskrifter som meddelats med direkt försäkringsrörelse. stöd av någon av dessa bestämmelser. När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen. De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.
10 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Om 1 kap. 15 § är tillämplig på försäkringsgivarens verksamhet, skall företrädaren föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende återförsäkring. Om en tillgång som antecknas i Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan ett register har upplåtits med
3 TP Senaste lydelse 1999:602. PT 241
rätt att dess fulla värde inte kan sådan rätt att dess fulla värde inte utnyttjas för skuldtäckning, skall kan utnyttjas för skuldtäckning, detta antecknas i registret. skall detta antecknas i registret.
4 12 § PF FP En försäkringsgivare från tredje En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar land skall, utöver de tillgångar som motsvarar de försäkrings- som innehas för skuldtäckning tekniska avsättningarna enligt 5 §, enligt 8 §, vid varje tidpunkt ha en vid varje tidpunkt ha en tillräcklig tillräcklig kapitalbas. Kapitalkapitalbas. Kapitalbasens storlek basens storlek skall fastställas på skall fastställas på grundval av den grundval av den direkta direkta försäkringsrörelse som försäkringsrörelse som försäkförsäkringsgivaren bedriver i ringsgivaren bedriver i Sverige. Sverige. Kapitalbasen skall när Kapitalbasen skall när verkverksamheten bedrivs minst uppgå samheten bedrivs minst uppgå till till en nivå som beräknas med en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- 1–3 §§ skall beaktas vid bedömning av om kravet på garanti- ning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst till belopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för av det minsta beloppet för garantibeloppet. garantibeloppet. De poster som ingår i kapitalbasen skall till ett belopp som minst motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige. Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008. 2. De skyldigheter som följer av att lagen utvidgas för att gälla också för återförsäkring behöver inte uppfyllas av försäkringsgivare från tredje land före den 1 januari 2009. [3. En försäkringsgivare från tredje land som driver återförsäkringsrörelse i Sverige skall senast den 1 juli 2008 ansöka om koncession för sådan rörelse. Ansökan skall ske på sätt som föreskrivs i lagen för ansökan om koncession.
4 TP Senaste lydelse 2004:436. PT 242
4. Om en försäkringsgivare från tredje land inte uppfyller kraven enligt punkten 3, skall bestämmelserna om ingripande och sanktioner i lagen 5 tillämpas.] PF FP
5 TP Punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna behandlas i återförsäkringspromemorian. PT 243
Förteckning över remissinstanser (kompletteringspromemorian)
Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföreningen och Länsförsäkringsbolagens förening.