lagen.
Lagrådsremiss

Ändringar i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler

Beteckning
andringar-i-lagen-om-tillampning-av-europeiska-unionens-statsstodsregler
Typ
Lagrådsremiss
Datum
2016-02-25

Källa

1

Lagrådsremiss

Ändringar i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 25 februari 2016

Mikael Damberg

Magnus Corell (Näringsdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen lämnas förslag till kompletterande lagstiftning med anledning av den modernisering av Europeiska unionens regler om statligt stöd som slutfördes under 2014 och som syftade till att göra stödgivningen mer öppen. Det föreslås att det i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler införs en skyldighet för den som genomför en stödåtgärd att lämna uppgifter för offentliggörande och rapportering av stödåtgärden och att föra register över åtgärden. Det föreslås vidare en bestämmelse om hur en allmän domstol ska beakta ett yttrande från Europeiska kommissionen som rör tillämpningen av EU:s statsstödsregler. I lagrådsremissen föreslås även redaktionella ändringar i lagen med anledning av att en EU-förordning ersatts med en ny förordning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

3

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

4

2 Förslag till lag om ändring

i lagen (2013:388) om tillämpning

av Europeiska unionens statsstödsregler

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler dels att 1, 4, 5 och 13 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 12 § ska lyda ”Upplysningsskyldighet och registerföring”, dels att det ska införas två nya paragrafer, 12 a och 14 §§, och närmast före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Denna lag gäller för statligt stöd Denna lag innehåller bestämi den mening som avses i artikel melser om tillämpning av Europe- 107.1 i fördraget om Europeiska iska unionens statsstödsregler. unionens funktionssätt (EUFfördraget). Med olagligt stöd avses i denna Med olagligt stöd avses i denna lag stöd som lämnas i strid med lag stöd som lämnas i strid med genomförandeförbudet i artikel genomförandeförbudet i artikel 108.3 i EUF-fördraget. 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUFfördraget ).

4 § Av EU-rätten följer att den som ska betala tillbaka ett olagligt stöd ska betala ränta på stödbeloppet från den dag då stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag då stödet betalas tillbaka. Om Europeiska kommissionen beslutar att ett olagligt stöd är förenligt med den inre marknaden följer av EU-rätten att stödmottagaren ska betala ränta på stödbeloppet från den dag då stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag då Europeiska kommissionen meddelar beslutet. I kapitel V i kommissionens för- I kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den ordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för ar- om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget finns be- tikel 108 i fördraget om Europeiska stämmelser om beräkning av ränta. unionens funktionssätt, i lydelsen Bestämmelserna ska tillämpas även enligt kommissionens förordning i fall då kommissionen inte fattat (EU) 2015/2282, finns bestämmelnågot beslut i ärendet. ser om beräkning av ränta. Bestämmelserna ska tillämpas även i fall då kommissionen inte fattat något beslut i ärendet.

5

5 § Preskription av en fordran som Preskription av en fordran som avser återbetalning av olagligt stöd avser återbetalning av olagligt stöd avbryts, förutom på de sätt som avbryts, förutom på de sätt som framgår av 5 § preskriptionslagen framgår av 5 § preskriptionslagen (1981:130), på det sätt som avses i (1981:130), på det sätt som avses i artikel 15 .2 i rådets förordning artikel 17 .2 i rådets förordning (EU) ( EG) nr 659/1999 av den 22 mars 2015/1589 av den 13 juli 2015 om 1999 om tillämpningsföreskrifter genomförandebestämmelser för arför artikel 93 i EG-fördraget . tikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i den ursprungliga lydelsen .

12 a § Den som genomför en stödåtgärd som godkänts av Europeiska kommissionen eller som genom en förordning eller ett beslut av kommissionen undantagits från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget ska i den omfattning som kommissionen bestämt 1. lämna uppgifter för offentliggörande och rapportering av stödåtgärden, och 2. föra register över stödåtgärden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgifts- och registerskyldigheten i första stycket.

13 § När Europeiska kommissionen När Europeiska kommissionen har beslutat om ett kontrollbesök har beslutat om ett kontrollbesök enligt rådets förordning (EG) nr enligt rådets förordning (EU) 659/1999 av den 22 mars 1999 om 2015/1589, i den ursprungliga lytillämpningsföreskrifter för artikel delsen, har kommissionen rätt att 93 i EG-fördraget har kommiss- få handräckning av Kronofogdeionen rätt att få handräckning av myndigheten för att genomföra Kronofogdemyndigheten för att följande åtgärder hos företag: genomföra följande åtgärder hos företag: 1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och 2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av det berörda företaget. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten ska inte underrätta företaget om 5

6

en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Yttrande från Europeiska kom-

missionen

14 § Ett yttrande som lämnats av Europeiska kommissionen med tillämpning av artikel 29.2 i rådets förordning (EU) 2015/1589, i den ursprungliga lydelsen, får i allmän domstol beaktas av rätten utan åberopande av part. Parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

7

3 Ärendet och dess beredning

Europeiska kommissionen har 2012–2014 genomfört en översyn av EU:s regler om statligt stöd. En beskrivning av översynen finns i faktapromemorian 2011/12:FPM152 Modernisering av statliga stödet i EU (Almuniapaketet). Översynen har utmynnat i nya råds- och kommissionsförordningar samt en revision av ett antal riktlinjer för tillämpningen av statsstödsreglerna inom olika sektorer. Med anledning av översynen har promemorian Ändringar i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler utarbetats inom Näringsdepartementet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 . Promemorians lagförslag finns i bilaga 2 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna lämnas som bilaga 3 . Ett utkast till lagrådsremiss har beretts med Datainspektionen under hand. Beredningen har avsett förslaget till 12 a § lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler. En sammanställning av remissyttrandena och Datainspektionens synpunkter finns tillgängliga i Näringsdepartementet (N2015/06623/KSR). I denna lagrådsremiss lämnas också förslag till redaktionella ändringar i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler. Förslaget är motiverat av att rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget har upphört att gälla och ersatts av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Förslaget har inte remissbehandlats.

4 EU:s regler om statligt stöd

Bestämmelserna om statligt stöd finns i artiklarna 107–109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, förkortat EUF-fördraget. Bestämmelserna omfattar stöd från offentliga aktörer såsom stat, kommun eller landsting till en verksamhet som bedrivs på en marknad. Ett stöd omfattas av statsstödsreglerna om det uppfyller följande fyra kriterier: 1) stödet gynnar ett visst företag eller en viss produktion, 2) stödet finansieras direkt eller indirekt genom offentliga medel, 3) stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, och 4) stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Av artikel 107.2 och 107.3 framgår att Europeiska kommissionen kan tillåta statligt stöd som är eller kan vara förenligt med den inre marknaden. Även bestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i artikel 106.2 kan utgöra grund för kommissionen att tillåta ett statligt stöd. Artikel 108 innehåller bestämmelser om kommissionens granskning av statligt stöd. Enligt artikel 108.3 ska medlemsstaterna anmäla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder till kommissionen. En åtgärd får inte genomföras förrän den godkänts av kommissionen. Detta förbud kallas för genomförandeförbudet.

8

Av artikel 109 framgår att rådet får, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, anta de förordningar som behövs för tillämpningen av artiklarna 107 och 108 och får särskilt fastställa villkoren för tillämpningen av artikel 108.3 och vilka stödåtgärder som ska vara undantagna från detta förfarande. Med stöd av artikel 109 i EUF-fördraget har kommissionen bemyndigats att anta förordningar om undantag från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3. Bemyndigandet finns i rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd. I förordningen anges vilka grupper av stöd som kommissionen får undanta från anmälningsskyldigheten och vilka krav på insyn och kontroll som ställs på medlemsstaterna i fråga om stöd som undantagits från denna skyldighet. Förordningen innehåller också bestämmelser som innebär att kommissionen får anta förordningar om stöd av mindre betydelse, dvs. stödåtgärder som inte uppfyller samtliga kriterier i artikel 107.1 och som därför inte behöver anmälas. För närvarande gäller tre gruppundantagsförordningar och fyra förordningar om stöd av mindre betydelse, s.k. de minimis-stöd. Dessa behandlas i avsnitt 5.2.2. I artikel 106 i EUF-fördraget finns bl.a. bestämmelser om konkurrensreglernas tillämpning på företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Reglerna innebär att undantag kan göras i den mån tillämpningen av reglerna hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats företagen fullgörs. Kommissionen ska enligt artikel 106.3 säkerställa att bestämmelserna i artikeln tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna. Kommissionen har meddelat ett beslut om undantag från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3. Det behandlas i avsnitt 5.2.2. För en närmare beskrivning av statsstödsreglernas innehåll och tillämpning hänvisas till propositionen Olagligt statsstöd (prop. 2012/13:84 s. 10–23).

5 Moderniseringen av statsstödsreglerna

5.1 Huvuddragen i moderniseringen

I juli 2013 antog rådet två förordningar som utgör grunden för moderniseringen av EU:s statsstödsregler: – förordning (EU) nr 733/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 994/98 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd, och – förordning (EU) nr 734/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget. Efter dialog med medlemsstaterna fattade Europeiska kommissionen beslut om egna förordningar med tillämpningsföreskrifter på respektive områden och genomförde en översyn av samtliga riktlinjer. Större delen av

9

det ändrade regelverket trädde i kraft den 1 juli 2014. Regelverket innehåller som tidigare skyldigheter för medlemsstaterna när det gäller t.ex. registerföring och rapportering av genomförda stödåtgärder. En nyhet är bestämmelser om offentliggörande av stödåtgärder, s.k. transparenskrav. Ytterligare en nyhet är bestämmelser som ger kommissionen rätt att yttra sig i nationella domstolar i mål där statsstödsreglerna tillämpas. Rådet beslutade den 13 juli 2015 att upphäva förordningarna (EG) nr 994/98 och (EG) nr 659/1999 och ersätta dem med nya förordningar. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 994/98 överfördes till förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 659/1999 återfinns nu i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De nya förordningarna trädde i kraft den 14 oktober 2015.

5.2 Krav på offentliggörande, rapportering och registerföring

5.2.1 Krav för stöd som kommissionen godkänner

Kommissionens granskning av stödåtgärder Åtgärder som är att anse som statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUFfördraget är som utgångspunkt otillåtna, men kommissionen kan godkänna sådana stöd efter en ingående granskning. Närmare bestämmelser om granskningsförfarandet finns i artikel 108.2 och i rådets förordning (EU) 2015/1589. Förutsättningarna för kommissionen att godkänna ett statligt stöd finns framför allt i artikel 107.2 och 107.3. Artikel 106.2 om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ger också vissa möjligheter att tillåta stöd som omfattas av artikel 107.1. I artikel 107.2 föreskrivs att visst stöd är förenligt med den inre marknaden. Här nämns exempelvis stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung. Artikel 107.2 har ingen betydelse för de frågor som behandlas i denna lagrådsremiss. Av större intresse i detta sammanhang är bestämmelserna i artikel 107.3. Där räknas ett antal stödåtgärder upp som kan vara förenliga med den inre marknaden. Som exempel kan nämnas stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

10

Krav på offentliggörande och registerföring i kommissionens riktlinjer Bestämmelserna i artikel 107.3 ger kommissionen ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning av om en stödåtgärd ska godkännas eller inte. För att underlätta för medlemsstaterna att utforma sina stödåtgärder så att de är förenliga med den inre marknaden har kommissionen utfärdat en rad meddelanden och riktlinjer för vad den fäster vikt vid i sin bedömning av anmälda stödåtgärder. Riktlinjerna omfattar stöd för olika sektorer i näringslivet eller för olika ändamål. Som exempel på områden som omfattas av kommissionens riktlinjer kan nämnas följande: – stöd för utbyggnad av bredbandsnät (EUT C 25, 26.1.2013, s. 1), – regionalstöd för 2014–2020 (EUT C 209, 23.7.2013, s. 1), – stöd till filmer och andra audiovisuella verk (EUT C 332, 15.11.2013, s. 1), – stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar (EUT C 19, 22.01.2014, s. 4), – stöd till flygplatser och flygbolag (EUT C 99, 4.4.2014, s. 3), – stöd till forskning, utveckling och innovation (EUT C 198, 27.6.2014, s. 1), – stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 28.6.2014, s. 1), och – stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (EUT C 204, 1.7.2014, s. 1). Kommissionens riktlinjer behandlar inte endast frågor om vilka krav som en åtgärd bör uppfylla för att den ska anses vara förenlig med den inre marknaden. Som villkor för att bevilja stöd finns också i riktlinjerna krav på offentliggörande av information om stödåtgärder och stödmottagare. Kravet på offentliggörande gäller i allmänhet för alla statliga stöd som uppgår till 500 000 euro eller mer per stödbeslut (60 000 euro för stödmottagare verksamma inom primär jordbruksproduktion). När det gäller offentliggörande av information gäller exempelvis för stödåtgärder som omfattas av riktlinjerna för statligt stöd till flygplatser och flygbolag att medlemsstaterna ska publicera viss information på en heltäckande webbplats för statligt stöd, på nationell eller regional nivå (se punkt 162, som ändrats genom ett meddelande från kommissionen publicerat i EUT C 198, 27.6.2014, s. 30). Den information som ska publiceras är omfattande och avser bl.a. följande: – den fullständiga texten till den godkända stödordningen eller till beslutet om beviljande av individuellt stöd och dess genomförandebestämmelser, eller en länk till densamma, – namn på den beviljande myndigheten eller de beviljande myndigheterna, och – namn på enskilda stödmottagare, form och belopp av stöd som beviljats varje stödmottagare, dag för beviljande, typ av företag, stödmottagarens region och den ekonomiska sektor inom vilken stödmottagaren främst är verksam. Informationen måste offentliggöras när beslutet om att bevilja stöd har fattats, bevaras i minst tio år och vara tillgänglig för allmänheten utan restriktioner. Riktlinjerna innehåller även krav på registrering. I riktlinjerna för statligt stöd till flygplatser och flygbolag anges exempelvis att medlemssta-

11

terna måste säkerställa att detaljerade register förs över alla åtgärder som innefattar beviljande av statligt stöd i enlighet med riktlinjerna. Dessa register måste innehålla all den information som krävs för att man ska kunna fastställa att villkoren för förenlighet har iakttagits, särskilt villkoren om stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer. Registren måste bevaras i tio år från och med den dag då stödet beviljades och på begäran göras tillgängliga för kommissionen (punkt 164). Som nämnts ovan kan kommissionen med tillämpning av artikel 106.2 medge undantag också för statligt stöd som lämnas i form av ersättning till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Även på detta område har kommissionen utfärdat ett meddelande (EUT C 8, 11.1.2012, s. 8). Meddelandet innehåller en redogörelse för hur ett sådant statligt stöd bör vara utformat för att vara förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 106.2. Meddelandet innehåller också krav på medlemsstaten i fråga om offentliggörande på internet eller på annat lämpligt sätt av information om bl.a. innebörden av de skyldigheter som ålagts företaget i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster, det aktuella företaget och de stödbelopp som beviljats företaget (punkt 60).

Rapporteringskrav för godkända stöd Artikel 26 i rådets förordning (EU) 2015/1589 innehåller särskilda rapporteringskrav. Medlemsstaterna ska ge in årliga rapporter till kommissionen om alla stödordningar där ingen särskild rapporteringsskyldighet har beslutats. Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innehåller detaljerade bestämmelser om den årliga rapportens form och innehåll.

5.2.2 Krav för stöd som inte behöver anmälas

Gruppundantagsförordningar Kommissionen har antagit följande tre gruppundantagsförordningar som innebär att stödåtgärder är undantagna från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 och därmed från genomförandeförbudet: – kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, – kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och – kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014 av den 16 december 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

12

I kommissionens gruppundantagsförordningar anges vilka stödåtgärder som omfattas av undantag och villkoren för det. Förordningarna innehåller i princip likalydande krav på medlemsstaterna när det gäller offentliggörande av information, rapportering och registrering. I fråga om offentliggörande av information ska medlemsstaten på en övergripande webbplats för statligt stöd på nationell eller regional nivå ge – sammanfattande information om varje stödåtgärd som undantas med stöd av förordningen, – den fullständiga texten till stödåtgärden, t.ex. den lag eller förordning som utgör grund för att lämna stöd, och – i förekommande fall, ytterligare information om individuellt stöd som överstiger 500 000 euro, 60 000 euro för stödmottagare som är verksamma inom primär jordbruksproduktion eller 30 000 euro för företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskerioch vattenbruksprodukter. Det finns vissa begränsningar i informationskraven, t.ex. i fråga om stödåtgärder i form av skatteförmåner. Bestämmelserna om offentliggörande av information ska tillämpas från och med den 1 juli 2016. I bilagor till förordningarna anges närmare vilka uppgifter som ska lämnas och i vilket format. Allmänt sett ska informationen innehålla uppgifter om stödmottagare, berörda sektorer, stödbudgetens storlek och vilket typ av stöd det är fråga om (lån, garanti, bidrag m.m.). Beroende på vilken stödkategori det gäller ställs också vissa ytterligare krav. Exempelvis ska när det gäller stöd till forskning, utveckling och innovation särskilda uppgifter lämnas för stöd som avser forsknings- och utvecklingsprojekt, investeringsstöd till forskningsinfrastruktur och stöd till innovationskluster m.m. Gruppundantagsförordningarna innehåller krav på rapportering och registrering. Rapporteringskraven regleras närmare i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004. Registreringsskyldigheten innebär att medlemsstaten ska föra detaljerade register med information som är nödvändig för att fastställa att samtliga villkor i gruppundantagsförordningen är uppfyllda. Dessa register ska bevaras i tio år från den dag då stödet för särskilda ändamål beviljades eller det sista stödet beviljades enligt stödordningen. Med stödordning avses exempelvis ett regelverk som ger en myndighet möjlighet att bevilja individuellt stöd till ett företag för ett visst projekt. Förordningen (2015:211) om statligt stöd till regionala investeringar är ett exempel på en stödordning.

Förordningar om stöd av mindre betydelse Kommissionen har antagit följande fyra förordningar om stöd av mindre betydelse, s.k. de minimis-stöd: – kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, – kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse,

13

– kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, och – kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn. Av förordningarna följer att stöd som beviljas ett företag under en angiven tidsperiod och som inte överskrider ett bestämt belopp inte omfattas av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget. Stöd av mindre betydelse anses nämligen inte uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 och omfattas därmed inte heller av genomförandeförbudet i artikel 108.3. Kommissionens krav på medlemsstaterna syftar till att säkerställa att några olagliga stöd inte beviljas. Förordningarna om stöd av mindre betydelse innehåller ett krav på registerhållning. Medlemsstaten ska antingen upprätta ett centralt register över samtliga stöd som beviljats av myndigheterna i medlemsstaten eller på annat sätt säkerställa att uppgifter registreras och sammanställs så att det i efterhand kan kontrolleras att villkoren i förordningarna följs.

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse När det gäller statligt stöd i form av ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns ett undantag från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget: kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. I beslutet anges vilka stödåtgärder som omfattas av undantaget och vilka villkor som måste vara uppfyllda för att en åtgärd ska vara förenlig med den inre marknaden och därmed inte anmälningspliktig. Beslutet innehåller därutöver krav på offentliggörande av information, krav om att hålla uppgifter tillgängliga för att det ska gå att avgöra om den beviljade ersättningen är förenlig med beslutet och särskilda rapporteringskrav.

5.2.3 Behov av kompletterande nationella regler

Regeringens förslag: Den som genomför en stödåtgärd som godkänts av Europeiska kommissionen eller som genom en förordning eller ett beslut av kommissionen undantagits från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget ska, i den omfattning som kommissionen bestämt, lämna uppgifter för offentliggörande och rapportering av stödåtgärden samt föra register över stödåtgärden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om uppgifts- och registerskyldigheten.

Promemorians förslag: Den som vidtar en stödåtgärd som godkänts av Europeiska kommissionen eller som genom en förordning eller ett beslut av kommissionen undantagits från anmälningsskyldigheten i artikel

14

108.3 i EUF-fördraget ska till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter för offentliggörande och uppföljning av stödåtgärden samt föra register över stödåtgärden. Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Ekonomistyrningsverket anser att formuleringen ”Den som vidtar en stödåtgärd” bör förtydligas så att det framgår att det är myndigheten som beslutar om stöd som avses. Skatteverket , som lämnar liknande synpunkter, föreslår att det anges att uppgifter för offentliggörande och uppföljning även ska kunna lämnas till kommissionen. Energimyndigheten anger att förslaget bör kompletteras med att uppgifter även ska lämnas för rapportering. Länsstyrelsen i Västerbottens län och Länsstyrelsen i Västernorrlands län anger att personuppgiftslagen (1998:204) bör beaktas i fråga om offentliggörande av stöd som lämnas till enskilda näringsidkare. Länsstyrelserna påpekar även behovet av att det klargörs hur bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) påverkar de krav på offentliggörande som EU-rätten ställer. Även Riksgäldskontoret uppmärksammar att de bestämmelser om sekretess i offentlighetsoch sekretesslagen som gäller för stödgivarens verksamhet bör uppmärksammas i det fortsatta föreskriftsarbetet. Energimyndigheten, Verket för innovationssystem och Sveriges Advokatsamfund lämnar likande synpunkter. I fråga om registrering anger Karlskrona kommun och Energimyndigheten att innebörden av registreringskravet är oklar. Länsstyrelsen i Uppsala län och Stockholms kommun framför liknande synpunkter. Ett utkast till förslag motsvarande lagrådsremissens förslag har lämnats för synpunkter till Datainspektionen . Inspektionen noterar att inget i utkastet till lagrådsremiss ger vid handen att de uppgifter som kommer att behandlas är känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen eller uppgift om brott. Integritetsintresset gör sig mindre starkt gällande med hänsyn till detta samt till de beloppsgränser som för närvarande är aktuella och det faktum att det väsentligen är uppgifter som rör juridiska personer som kommer att bli registrerade och offentliggjorda. I de fall som fysiska personer får sina personuppgifter behandlade i det aktuella systemet måste man observera skyldigheten att informera den registrerade om behandlingen enligt 23–25 §§ personuppgiftslagen. Skälen för regeringens förslag: När kommissionen godkänner en stödåtgärd enligt artikel 107.3 i EUF-fördraget görs bedömningen ofta med utgångspunkt i riktlinjer som kommissionen utfärdat. Riktlinjerna innehåller många gånger omfattande krav på offentliggörande av information och registrering. Till det kommer de rapporteringskrav som följer av rådets förordning (EU) 2015/1589 eller som följer av kommissionens beslut att godkänna åtgärden. Detsamma gäller stödåtgärder som omfattas av en gruppundantagsförordning och, i fråga om registrering, av en förordning om stöd av mindre betydelse. När det gäller stödåtgärder som avser ersättning för allmännyttiga tjänster och som prövas enligt artikel 106.2 i EUF-fördraget ställs krav på offentliggörande av information och rapportering. En stor del av de stödåtgärder som genomförs i landet beslutas av statliga myndigheter under regeringen. Regeringen kan meddela föreskrifter som säkerställer att myndigheterna i sin stödgivning lämnar de uppgifter som krävs för att det ska bli möjligt att offentliggöra information på en 14 webbplats, att utarbeta rapporter och att föra register m.m. i enlighet med

15

de krav som gäller i det enskilda fallet. När det gäller de statliga myndigheterna behövs alltså ingen kompletterande lagreglering för att kraven ska kunna uppfyllas. EU:s statsstödsregler är dock inte begränsade till stödåtgärder som beslutas av staten. Reglerna omfattar även stöd som kommuner och landsting lämnar till företag. När det gäller stöd som omfattas av kravet på förhandsanmälan i artikel 108.3 i EUF-fördraget följer av 12 § första stycket lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler att kommunen eller landstinget i så fall ska lämna upplysningar om stödåtgärden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det finns dock inga bestämmelser om kommunernas och landstingens tillämpning av statsstödsreglerna i fråga om åtgärder som godkänts av kommissionen eller som inte måste anmälas innan de genomförs, men där krav ställs på offentliggörande, rapportering och registrering. Bestämmelser bör därför införas i lagen för att sådana krav ska kunna uppfyllas. Frågan är då hur bestämmelserna bör utformas. Med hänvisning till de synpunkter som Ekonomistyrningsverket och Skatteverket framför bör promemorians förslag justeras så att det tydligt framgår att det är den som genomför stödåtgärden som omfattas av kraven. Vidare föreslås i promemorian att uppgifter för offentliggörande ska lämnas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skatteverket föreslår i den delen att det i författningstexten anges att uppgifterna även ska kunna lämnas på kommissionens webbplats. Kravet på offentliggörande innebär att viss information ska publiceras på en övergripande webbplats på nationell eller regional nivå (se avsnitt 5.2.1 och 5.2.2). Detta kan ske på en webblats som medlemsstaten ansvarar för, men det kan också ske på en webbplats som kommissionen tillhandahåller. I promemorian nämns att kommissionen har tagit fram ett system för insamling, lagring och publicering av stödåtgärder där insamling ska kunna ske både genom manuell inmatning eller via automatisk överföring från andra datasystem (promemorians avsnitt 4.2.4). Offentliggörande kan också ske på andra sätt. Förslaget bör mot den bakgrunden formuleras som en skyldighet att lämna uppgifter för offentliggörande. Det bör vara en fråga för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i verkställighetsföreskrifter ange på vilket sätt uppgifter ska lämnas för offentliggörande (jfr 8 kap. 7 § första stycket 1 och 11 § regeringsformen). Regeringen avser att meddela sådana föreskrifter. I promemorian föreslås att uppgifter ska lämnas för uppföljning. Förslaget utgör en lagreglering av det krav som ställs på statliga myndigheter i 22 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet. Energimyndigheten föreslår att förslaget bör kompletteras med att uppgifter även ska lämnas för rapportering. Promemorians förslag syftar till att säkerställa att det rapporteringskrav som EU-rätten ställer ska fullgöras även när kommuner och landsting genomför stödåtgärder. För att det inte ska råda något tvivel om vad förslaget avser, bör det uttryckligen anges att uppgifterna ska lämnas för rapportering. När det gäller frågan om registrering framför flera remissinstanser att kraven bör förtydligas. Bestämmelserna om registrering finns i de kommissionsförordningar som reglerar specifika stödåtgärder. Bestämmelser finns också i förordningar om stöd av mindre betydelse och i riktlinjer 15

16

som kommissionen utfärdat. Allmänt sett föreskrivs att registret ska innehålla de uppgifter som krävs för att kommissionen ska kunna övervaka att villkoren för den specifika stödåtgärden följs. Stöd kan lämnas för en rad skiftande åtgärder och till många olika typer av stödmottagare. Villkoren för stöd och vad som i det enskilda fallet behöver registreras för att kommissionen ska kunna övervaka att stödgivningen är förenlig med EU:s statsstödsregler kan därmed variera. Av det skälet är det inte möjligt att i lagen förtydliga vad ett register ska innehålla. Om kraven behöver förtydligas eller kompletteras i något avseende får detta ske i verkställighetsföreskrifter. Med hänsyn till vad remissinstanserna har anfört bör det därför i lagen upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela verkställighetsföreskrifter. Flera remissinstanser har påpekat att det kan uppkomma frågor om offentlighet och sekretess och om tillämpning av personuppgiftslagens bestämmelser om behandling av personuppgifter. Frågan om sekretess kan aktualiseras när uppgifter om enskilda stödåtgärder, i allmänhet enskilda stödbeslut som överstiger 500 000 euro, ska offentliggöras på en webbplats (se avsnitt 5.2.1 och 5.2.2). De uppgifter som ska offentliggöras kan avse affärs- eller driftförhållanden som det gäller sekretess för (se t.ex. 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen). Möjligheten att bevilja stödet är emellertid beroende av att offentliggörande sker. Det ligger också i stödmottagarens intresse att stödet beslutas. För många typer av stöd kan samtycke till att uppgifterna offentliggörs ställas som villkor för att förmånen ska beviljas (jfr 12 kap. 2 §). Ett sådant samtycke innebär att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen inte utgör något hinder mot offentliggörande. I de fall ett krav på samtycke till offentliggörande inte ställs upp, kan bestämmelser som bryter sekretessen behöva införas. När det gäller frågan om personuppgiftsbehandling bör det framhållas att den behandling som ska ske så gott som uteslutande rör juridiska personer. För det fall uppgifterna som behandlas kan hänföras till fysiska personer bör det noteras att behandlingen är en förutsättning för att stödåtgärder ska kunna genomföras. De EU-rättsliga kraven på offentliggörande, rapportering och registerhållning ligger på medlemsstaten Sverige. Genom lagförslaget säkerställs att den som genomför en stödåtgärd gör det möjligt att uppfylla dessa krav. De skyldigheter som införs för stödgivaren att lämna uppgifter för offentliggörande och rapportering samt att föra register får därför anses vara en tillåten behandling av personuppgifter (jfr 10 § personuppgiftslagen). Regeringen utgår från att stödgivarna iakttar personuppgiftslagens bestämmelser vid sin behandling av personuppgifter. Lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler omfattar enligt 1 § statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUFfördraget, dvs. stöd som gynnar ett visst företag eller en viss produktion, finansieras direkt eller indirekt genom offentliga medel, snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Av förslaget följer emellertid att lagen också kommer att omfatta de krav på registrering som finns i förordningarna om stöd av mindre betydelse. Dessa förordningar utgör en del av EU:s statsstödsreg- 16 ler och innehåller villkoren för statligt stöd som inte uppfyller samtliga

17

kriterier i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Den nämnda paragrafen bör därför justeras så att det framgår att lagen innehåller bestämmelser om tillämpning av EU:s statsstödsregler.

5.3 Yttrande från Europeiska kommissionen

Regeringens förslag: I allmän domstol får rätten, utan åberopande av part, beakta ett yttrande som har lämnats av Europeiska kommissionen. Parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Svea hovrätt anger att det i den fortsatta beredningen, med hänsyn till bestämmelserna i 50 kap. 25 § rättegångsbalken, bör uppmärksammas vilka konsekvenser det kan få för processen i överinstansen att ett yttrande lämnas först efter överklagande. Domstolsverket delar hovrättens uppfattning.

Skälen för regeringens förslag

Artikel 29 i rådets förordning (EU) 2015/1589 Genom moderniseringen av statsstödsreglerna infördes i artikel 29 i rådets förordning (EU) 2015/1589 bestämmelser om samarbete mellan kommissionen och nationella domstolar. Bestämmelserna syftar till att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 107.1 och 108 i EUF-fördraget i nationella domstolar, särskilt i fall som kan få avgörande betydelse för rättspraxis när det gäller EU:s regler om statligt stöd. Artikeln har följande lydelse.

1. Vid tillämpning av artiklarna 107.1 och 108 i EUF-fördraget får medlemsstaternas domstolar från kommissionen begära upplysningar som den förfogar över eller yttranden i frågor som gäller tillämpningen av reglerna om statligt stöd. 2. Om en konsekvent tillämpning av artiklarna 107.1 eller 108 i EUFfördraget så kräver, får kommissionen på eget initiativ avge skriftliga yttranden till de domstolar i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av reglerna om statligt stöd. Den får också, med den berörda domstolens tillstånd, avge muntliga yttranden. Kommissionen ska underrätta den berörda medlemsstaten om sin avsikt att lämna in yttranden innan den gör det formellt. Endast i syfte att utarbeta sina yttranden får kommissionen begära att den berörda domstolen i medlemsstaten översänder de handlingar som står till domstolens förfogande och som är nödvändiga för kommissionens bedömning av ärendet.

Av skälen till artikeln (punkt 38) framgår att kommissionens yttranden och synpunkter inte är rättsligt bindande för de nationella domstolarna. Dessutom anges att yttranden och synpunkter bör lämnas inom ramen för nationella processuella regler och förfaranden, däribland sådana som

18

garanterar parternas rättigheter, med full respekt för de nationella domstolarnas oberoende.

Motsvarande regler på konkurrensområdet Bestämmelserna i artikel 29 i rådets förordning (EU) 2015/1589 har sin förebild i artikel 15 i förordning (EU) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (nu artikel 101 och 102 i EUF-fördraget). Av artikel 15 följer bl.a. att medlemsstaternas domstolar får begära upplysningar eller yttranden i frågor rörande tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler. Vidare får kommissionen på eget initiativ lämna skriftliga yttranden till medlemsstaternas domstolar och, efter tillstånd av domstolen i fråga, avge muntliga yttranden. Därutöver får kommissionen begära att domstolen översänder alla handlingar som är nödvändiga för att bedöma ärendet. I 8 kap. 13 § konkurrenslagen (2008:579) finns kompletterande bestämmelser till artikel 15. Av dessa framgår dels att ett yttrande som lämnats av kommissionen får beaktas utan att det åberopats av part, dels att parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet. Bestämmelserna behandlas i propositionen Moderniserad konkurrensövervakning (prop. 2003/04:80 s. 55–62 och 152).

Behov av kompletterande bestämmelser Frågan om tillämpningen av artiklarna 107.1 och 108 i EUF-fördraget kan komma upp i såväl allmänna domstolar som i allmänna förvaltningsdomstolar. En tingsrätt kan pröva frågor om t.ex. återkrav av statsstöd enligt lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler eller skadestånd på grund av olagligt statsstöd. Frågor om statsstödsreglerna kan också uppkomma i en förvaltningsrätt i ett mål enligt kommunallagen (1991:900). Av artikel 29 i rådets förordning (EU) 2015/1589 följer att en nationell domstol har rätt att begära information från kommissionen rörande tilllämpningen av statsstödsreglerna och att kommissionen har rätt att yttra sig till den nationella domstolen. Av artikeln framgår också att kommissionen har rätt att få ta del av de handlingar som står till domstolens förfogande och som är nödvändiga för kommissionens bedömning av ärendet. Frågan är om det vid sidan av dessa bestämmelser behöver införas några kompletterade regler i nationell rätt för att hantera kommissionens yttranden inom ramen för handläggningen av mål i domstol. Ett yttrande från kommissionen till en svensk domstol kommer sannolikt att behandla såväl rättsfakta som bevisfakta. Detta kan naturligtvis få konsekvenser för parternas processföring. Ett yttrande kan innebära att parterna behöver justera yrkanden och grunder, åberopa ny bevisning, vidta ytterligare skriftväxling, göra kompletteringar av olika slag eller begära kompletterande muntlig förberedelse m.m. Processen i ett dispositivt tvistemål i allmän domstol (t.ex. ett skadeståndsmål) bygger på att såväl rättsfakta som bevisning ska åberopas av part för att kunna ligga till grund för domstolens avgörande (17 kap. 3 § och 35 kap. 1 § rättegångsbalken). Möjligheten för rätten att i sådana mål grunda sitt avgörande på rättsfakta som anges i ett yttrande från kommissionen utan att det åberopats av part är således begränsad. I förarbe-

19

tena till 8 kap. 13 § konkurrenslagen görs dock beträffande kommissionens yttrande den bedömningen att rätten kan vara skyldig att beakta även rättsfakta som inte har åberopats av någon. Parterna skulle annars kunna disponera över yttrandet i strid mot EU-rätten och hindra dess genomslag (prop. 2003/04:80 s. 61). Bestämmelserna i konkurrenslagen har mot den bakgrunden utformats så att rätten får beakta ett yttrande från kommissionen utan att det har åberopats av part. Dessutom anges att parterna ska få yttra sig över yttrandet. Motsvarande ordning bör införas för yttranden som kommissionen lämnat till allmän domstol enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EU) 2015/1589. Bestämmelserna bör införas i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler. Svea hovrätt och Domstolsverket har väckt frågan om vilka konsekvenser ett yttrande från kommissionen får när yttrandet lämnas först sedan tingsrättens avgörande överklagats. Om ett yttrande skulle lämnas först i hovrätten, aktualiseras för parternas del bestämmelserna i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken. Av tredje stycket följer att i mål där förlikning om saken är tillåten får en part åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare, bl.a. om parten haft giltig ursäkt för att inte göra detta. Det blir en fråga för domstolarna att i det enskilda fallet pröva förutsättningarna för att åberopa ny bevisning eller nya omständigheter med anledning av ett yttrande från kommissionen. I detta sammanhang bör skälen (punkt 38) i förordningen uppmärksammas. Enligt dessa bör yttranden lämnas inom ramen för nationella processuella regler och förfaranden, däribland sådana som garanterar parternas rättigheter, med full respekt för de nationella domstolarnas oberoende. Denna formulering får anses innebära att rätten inte är skyldig att beakta ett yttrande om det skulle leda till avsevärda olägenheter i rättegången. Så skulle undantagsvis kunna vara fallet om yttrandet orsakar betydande fördröjning av målets handläggning. Att rätten beaktar ett yttrande behöver dessutom naturligtvis inte innebära att rätten är skyldig att följa yttrandet. För målen i allmän förvaltningsdomstol gäller att rättens avgörande ska grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt förekommit i målet (30 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Det innebär att uppgifterna ska vara tillförda målet och ha kommunicerats med parterna (18 §). Rätten har också vissa möjligheter att själv inhämta utredning (8 §) som även den får tillföras målet om utredningen kommunicerats på vederbörligt sätt. Till skillnad från dispositiva tvistemål gäller alltså att rätten kan grunda sitt avgörande på ett yttrande från kommissionen, förutsatt att det tillförts målet. Därmed behöver några kompletterande regler inte införas för yttranden som kommissionen enligt artikel 29 i rådets förordning (EU) 2015/1589 lämnar när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna. Eftersom de bestämmelser som nu föreslås har ett materiellt innehåll, bör den hänvisning som görs till EU-förordningen gälla förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. En följd av statiska hänvisningar är att om EU-bestämmelserna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen.

20

5.4 Redaktionella ändringar

Regeringens förslag: Hänvisningar i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler ska ändras redaktionellt för att anpassas till gällande EU-rätt.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler innehåller hänvisningar till rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget. Genom hänvisningarna görs vissa bestämmelser i förordningen om preskription tillämpliga i svensk rätt. Lagen innehåller också kompletterande bestämmelser till förordningen i fråga om kontrollbesök. Den 13 juli 2015 beslutade rådet att upphäva förordningen och ersätta den med rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De bestämmelser som lagen hänvisar till ändrades inte i sak. Hänvisningarna bör därför ändras till att avse den nya förordningen. I lagen finns också en hänvisning till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EGfördraget. Genom hänvisningen görs vissa bestämmelser i förordningen om ränta tillämpliga i svensk rätt. Den 27 november 2015 beslutade kommissionen att ändra titeln på förordningen till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De bestämmelser som lagen hänvisar till ändrades inte i sak. Lagens benämning av förordningen bör däremot ändras. De EU-bestämmelser som hänvisningarna gäller har ett materiellt innehåll. Hänvisningarna till respektive EU-förordning bör därför gälla förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. En följd av statiska hänvisningar är att om EU-bestämmelserna ändras, behöver lagstiftaren överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen.

6 Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2016.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: De krav på offentliggörande av information som ställs i gruppundantagsförordningarna ska iakttas senast den 1 juli 2016 (se t.ex. artikel 9.6 i kommissionens förordning [EU] nr 651/2014). Lagändringarna bör träda i kraft vid samma tidpunkt. Några 20 övergångsbestämmelser behöver inte införas.

21

7 Konsekvenser

Lagändringarna är nödvändiga på grund av de krav på öppenhet som ställs i EU:s statsstödsregler. Kraven berör framför allt staten och de statliga myndigheter som hanterar dessa stöd. Utgångspunkten är att de eventuella kostnader som uppstår hos myndigheterna för att uppfylla skyldigheten att lämna uppgifter för offentliggörande kan rymmas inom befintliga ramar. För kommuner och landsting som genomför stödåtgärder innebär lagändringarna att även dessa i egenskap av stödgivare berörs av transparenskrav som ställs på staten. Med hänsyn till att kommunernas och landstingens stödgivning är begränsad, såvitt känt har endast ett fåtal stödåtgärder rapporterats till kommissionen, bedöms konsekvenserna vara försumbara. För kommuner och landsting medför ändringarna inte några inskränkningar i den kommunala självstyrelsen. Lagändringarna bedöms sammantaget inte leda till några kostnadsökningar för det allmänna som inte kan hanteras inom befintliga ramar. Ändringarna bedöms inte heller medföra några konsekvenser för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt.

22

8 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler . Med olagligt stöd avses i denna lag stöd som lämnas i strid med genomförandeförbudet i artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUFfördraget ).

I paragrafens första stycke har lagens tillämpningsområde ändrats. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.3. Ändringen i första stycket är en följd av att det i lagen införts bestämmelser om stödåtgärder som regleras i förordningar om stöd av mindre betydelse som Europeiska kommissionen meddelat efter bemyndigande av rådet enligt artikel 109 i EUF-fördraget. Dessa förordningar utgör en del av EU:s statsstödsregler och innehåller villkoren för statligt stöd som inte uppfyller samtliga kriterier i artikel 107.1 i EUF-fördraget, vilket är den artikel paragrafen tidigare hänvisade till. Andra stycket har ändrats redaktionellt.

4 § Av EU-rätten följer att den som ska betala tillbaka ett olagligt stöd ska betala ränta på stödbeloppet från den dag då stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag då stödet betalas tillbaka. Om Europeiska kommissionen beslutar att ett olagligt stöd är förenligt med den inre marknaden följer av EUrätten att stödmottagaren ska betala ränta på stödbeloppet från den dag då stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag då Europeiska kommissionen meddelar beslutet. I kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) 2015/2282, finns bestämmelser om beräkning av ränta. Bestämmelserna ska tillämpas även i fall då kommissionen inte fattat något beslut i ärendet.

Ändringen, som är redaktionell, behandlas i avsnitt 5.4.

Preskription

5 § Preskription av en fordran som avser återbetalning av olagligt stöd avbryts, förutom på de sätt som framgår av 5 § preskriptionslagen (1981:130), på det sätt som avses i artikel 17.2 i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i den ursprungliga lydelsen .

Ändringen, som är redaktionell, behandlas i avsnitt 5.4.

Upplysningsskyldighet och registerföring

12 a § Den som genomför en stödåtgärd som godkänts av Europeiska kommission- 22 en eller som genom en förordning eller ett beslut av kommissionen undantagits från

23

anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget ska i den omfattning som kommissionen bestämt 1. lämna uppgifter för offentliggörande och rapportering av stödåtgärden, och 2. föra register över stödåtgärden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgifts- och registerskyldigheten i första stycket.

Paragrafen, som är ny, syftar till att säkerställa att den som genomför stödåtgärder ska iaktta de krav som EU-rätten ställer på medlemsstaten Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.3. I paragrafen föreskrivs i första stycket att den som genomför en stödåtgärd ska 1) lämna uppgifter för offentliggörande och rapportering av stödåtgärden och 2) föra register över stödåtgärden. Med den som genomför stödåtgärden avses den myndighet som har att besluta om stöd till enskilda företag. Skyldigheterna inträder när stödgivaren genomför en stödåtgärd som antingen godkänts av kommissionen eller som är undantagen från den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 108.3 i EUF-fördraget genom en förordning eller ett beslut som kommissionen meddelat. Genom formuleringen ”i den omfattning som kommissionen bestämt” tydliggörs att det av kommissionens beslut att godkänna en stödåtgärd eller av ett beslut eller en förordning om undantag från anmälningsskyldigheten måste följa ett krav på offentliggörande, rapportering eller registerföring för att bestämmelsen ska vara tillämplig. Detta innebär t.ex. att skyldigheten i punkt 1 inte gäller genomförande av stödåtgärder som omfattas av kommissionens förordningar om stöd av mindre betydelse, s.k. de minimis-stöd. Om det är fråga om behandling av personuppgifter ska personuppgiftslagen (1998:204) beaktas. Andra stycket innehåller en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om uppgifts- och registerskyldigheten i första stycket.

13 § När Europeiska kommissionen har beslutat om ett kontrollbesök enligt rådets förordning (EU) 2015/1589, i den ursprungliga lydelsen, har kommissionen rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos företag: 1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och 2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av det berörda företaget. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten ska inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Ändringen, som är redaktionell, behandlas i avsnitt 5.4.

24

Yttrande från Europeiska kommissionen

14 § Ett yttrande som lämnats av Europeiska kommissionen med tillämpning av artikel 29.2 i rådets förordning (EU) 2015/1589, i den ursprungliga lydelsen, får i allmän domstol beaktas av rätten utan åberopande av part. Parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet.

Paragrafen är ny. Närmast före paragrafen har en ny rubrik införts. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Paragrafen innehåller rättegångsbestämmelser för allmän domstols behandling av ett yttrande från kommissionen enligt artikel 29.2 i förordning (EU) 2015/1589. Av första meningen följer att rätten, även i andra mål än mål enligt denna lag, får beakta ett yttrande från kommissionen även om ingen av parterna har åberopat yttrandet. Det finns ingen skyldighet för rätten att skjuta upp sitt avgörande i väntan på ett yttrande. Rätten är inte skyldig att beakta ett yttrande som kommit in till rätten innan denna skilt målet eller ärendet från sig. Skulle ett yttrande komma in först därefter, får yttrandet lämnas utan avseende och läggas till handlingarna. Av andra meningen följer att parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ett yttrande från kommissionen.

Ikraftträdande

Ikraftträdandebestämmelsen behandlas i avsnitt 6.

25

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorians förslag

I promemorian lämnas förslag till kompletterande lagstiftning med anledning av den modernisering av Europeiska unionens regler om statligt stöd som slutfördes under 2014 och som syftade till att göra stödgivningen mer transparent. Det föreslås att det i lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler införs en skyldighet för den som vidtar en stödåtgärd att till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter för offentliggörande och uppföljning av stödåtgärden och att föra register över åtgärden. Det föreslås också en bestämmelse om hur en allmän domstol ska beakta ett yttrande från Europeiska kommissionen som rör tillämpningen av EU:s statsstödsregler. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

26

Bilaga 2 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler dels att 1 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 12 § ska lyda ”Upplysningsskyldighet och registerföring”, dels att det ska införas två nya paragrafer, 12 a och 14 §§, och närmast före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Denna lag gäller för statligt stöd Denna lag innehåller bestämi den mening som avses i artikel melser om tillämpning av Europe- 107.1 i fördraget om Europeiska iska unionens statsstödsregler. unionens funktionssätt (EUFfördraget). Med olagligt stöd avses i denna Med olagligt stöd avses i denna lag stöd som lämnas i strid med lag stöd som lämnas i strid med genomförandeförbudet i artikel genomförandeförbudet i artikel 108.3 i EUF-fördraget . 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget).

12 a § Den som vidtar en stödåtgärd som godkänts av Europeiska kommissionen eller som genom en förordning eller ett beslut av kommissionen undantagits från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget ska 1. till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter för offentliggörande och uppföljning av stödåtgärden, och 2. föra register över stödåtgärden.

27

Bilaga 2

Yttrande från Europeiska kom-

missionen

14 § I allmän domstol får rätten, utan åberopande av part, beakta ett yttrande som har lämnats av Europeiska kommissionen med tillämpning av artikel 23 a i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget i lydelsen enligt förordning (EU) nr 734/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget. Parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

28

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna

Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian: Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Havs- och vattenmyndigheten, Statens energimyndighet, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Verket för innovationssystem, Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Statens jordbruksverk, Boverket, Arbetsförmedlingen, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Göteborgs kommun, Härjedalens kommun, Karlskrona kommun, Luleå kommun, Nacka kommun, Stockholms kommun, Umeå kommun, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt näringsliv och Företagarna. Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig över promemorian: Statens skolverk och Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige. Följande remissinstanser har inte yttrat sig över promemorian: Luftfartsverket, Landstinget i Jönköpings län, Skåne läns landsting, Falu kommun, Gällivare kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun samt Swedfund.