angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

1 Nr 309.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 11 maj 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 maj 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför statsrådet Erlander:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: avlöningar ett förslagsanslag av 7 500 000 kronor (punkt 17),

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 309.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: omkostnader ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor (punkt 18) och

dels till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av 30 000 000 kronor (punkt 19).

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål. I skrivelse den 5 april 1945 har statens arbetsmarknadskommission framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1945/46.

I samband härmed har kommissionen givit en kortfattad översikt över läget på arbetsmarknaden under år 1944 samt en bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1945.

Med skrivelse den 3 maj 1945 har kommissionen överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse för år 1944. Nämnda berättelse torde såsom bilaga bifogas detta protokoll.

Arbetsmarknaden under år 1944.

Rörande förhållandena på arbetsmarknaden under år 1944 anför kommissionen i sin verksamhetsberättelse följande.

Den höga sysselsättningsnivå, som varit utmärkande för den svenska arbetsmarknaden åren 1942 och 1943, kännetecknade även 1944. Ehuru utgångsläget var något ogynnsammare än föregående år beroende bl. a. på massaindustriens försämrade avsättningsmöjligheter och en tillfällig nedgång i byggnadsverksamheten, låg sysselsättningen under andra halvåret t. o. m. på en högre nivå än föregående år. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som det förändrade utrikesläget under senare delen av året ledde till en total avspärrning från kontinenten, medan förbindelsen västerut liksom tidigare kunde upprätthållas genom lejdbåtstrafiken. Till den ökade sysselsättningen bidrog i hög grad byggnadsverksamhetens gynnsamma utveckling under året. Bristen på arbetskraft var icke fullt så accentuerad som under 1943, vilket sammanhängde med att skogsbrukets behov av arbetskraft var betydligt mindre än då. Arbetslösheten i fackförbunden nådde under året ett bottenläge, medan antalet hjälpsökande arbetslösa på grund av en främst till Västernorrlands län lokaliserad arbetslöshet, som berodde på massaindustriens produktionssvårigheter och den minskade sysselsättningen i skogen, var högre än föregående år.

En sammanfattning av de statistiska serier, som belysa arbetsmarknadens utveckling under åren 1943 och 1944, lämnas i tab. 1.

Socialstyrelsens sysselsättningsstalistik för industri och angränsande verksamhetsområden utvisar, att sysselsättningen inom dessa områden under första halvåret 1944 låg på en något lägre nivå än 1943, medan under andra halvåret förhållandet var det motsatta. Under november uppnåddes samma sysselsättningsnivå som i november 1939, och för december var indextalet 1944 t. o. m. högre än 1939 (95 mot 90).

Relationen mellan antalet arbetsansökningar och lediga platser vid arbetsförmedlingarna var under året i stort sett gynnsam, och det underskott på arbetssökande, som förelåg under sommarmånaderna, var mindre än föregående år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 309. 3

Tab. 1. Arbetsmarknaden under ären 1943 och 1944.

Arbetslösheten i fackförbunden låg under större delen av året på en ännu lägre nivå än 1943, och arbetslöshetssiffrorna under andra halvåret voro överhuvud taget de lägsta som någonsin konstaterats. En jämförelse mellan arbetslöshetssiffrorna för olika fackförbund utvisar att under senare delen av 1944 arbetslöshetsprocenten inom praktiskt taget samtliga förbund var lägre än vid samma tid föregående år. En särskilt gynnsam utveckling utvisa byggnadsfacken. Med hänsyn lill byggnadsverksamhetens stora betydelse ur sysselsättningssynpunkt kan det vara motiverat att närmare belysa arbetslöshetsförhållandena inom byggnadsfacken. 1 tab. 2. lämnas uppgifter örn antalet arbetslösa byggnadsarbetare (byggnadsträarbetare, murare, målare och byggnadsgrovarbetare) i procent av medlemsantalet åren 1939, 1940, 1943 och 1944.

Åren 1939 och 1940 lia medtagits i sammanställningen, enär sysselsättningen inom byggnadsverksamheten de åren nådde sin dittills högsta resp. lägsta omfattning. Av sammanställningen framgår, att arbetslösheten de tre första månaderna under 1944 var av något större omfattning än föregående år, medan läget därefter snabbt förbättrades. Under större delen av året voro arbetslöshetssiffrorna lägre än 1943 och understego liksom sistnämnda år även 1939 års nivå. Man lägger även märke till den säsongutjämning i sysselsättningen, som varit karakteristisk för byggnadsverksamheten under de två senaste åren och som är ett resultat av den statliga regleringen.

Tab. 2. Antalet arbetslösa i byggnadsfacken t % av medlemsantalet åren 1939, 1940,

1943 oell 1944.

4 Kunni. AIaj:ts proposition nr 309.

Antalet hjälpsökande arbetslösa, som redan mot slutet av 1943 visade en mer än säsongmässig stegring, var under hela lörsta halvåret 1944 betydligt större än under samma tid föregående år. Även under senare delen av året lågo hjälpsökandesiffrorna över 1943 års nivå men voro dock absolut sett låga. Ökningen i hjälpsökandesiffrorna sedan föregående år var främst lokaliserad till Västernorrlands län och berodde, som tidigare nämnts, på massaindustriens, särskilt i början av året, stora svårigheter att bereda de anställda arbete samt den minskade sysselsättningen i skogen. Sistnämnda orsak medförde under senare delen av året även en betydlig ökning av arbetslösheten i Norrbottens län, och antalet hjälpsökande arbetslösa i detta län uppgick vid årets utgång till 1 925. 1 Västernorrlands län nådde hjälpsökandesiffrorna sin kulmen under april, då 5 478 arbetslösa vörö anmälda hos arbetslöshetsnämnderna; vid slutet av året hade antalet nedgått till 2 571. Bortsett från Västernorrlands och Norrbottens län uppgick antalet hjälpsökande i övriga delar av landet vid 1944 års slut till 6 548 mot 8 290 vid samma tidpunkt föregående år.

Överflyttningen av arbetskraft framför allt till jordbruks- och skogsarbete nådde under 1944 icke tillnärmelsevis samma omfattning som föregående år. Jordbrukets arbetskraftsbehov var alltjämt svårt att tillgodose, och den frivilliga arbetshjälpen hade ungefär samma omfattning som under 1943. .Särskilt bärgningen av den rika höskörden vållade på många håll svårigheter, sorn måste bemästras genom särskilda åtgärder, såsom kollektiva hemper mitteringar av inkallade, utlåning av personal och hästar från militära förband m. ni. Även betodlingens arbetskraftsproblem voro betydande men kunde i stort sett lösas på ett tillfredsställande sätt. Genom arbetsförmedlingarna tillsattes omkring 62 000 platser inom jordbruket mot 57 000 år 1943.

Det minskade avverkningsprogrammet bränsleåret 1943/44 medförde en betydande nedgång i skogsbrukets arbetskraftsbehov. Fr. o. m. den 1 januari 1944 upphävdes produktionsplikten i de fyra nordligaste länen och fr. o. m. den 1 juli i hela landet. Med utgången av januari månad upphörde även tjänsteplikten för män födda år 1923 och fortsättningsvis sysselsattes endast arbetslösa och utlänningar vid förläggningar och arbetsplatser, där bidrag till ovan arbetskraft utgick. Under redovisningsåret tillsattes genom arbetsförmedlingarna endast 65 000 platser inom skogsbruket mot 122 000 föregående år. Med hänsyn lill del ovissa läget beträffande den framtida bränsleförsörjningen vidtogos icke några särskilda åtgärder för att stimulera ledig arbetskraft att övergå till skogsarbete. Först i slutet av året började frågan örn särskilda sådana åtgärder bli aktuell, då det visade sig, att avverkningsresullaten voro exceptionellt dåliga, bl. a. beroende på de svåra väderleksförhållanden, som rådde hela hösten.

Som framgick av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, var sgsselsättningen inom industri och angränsande verksamhetsområden under förra delen av 1944 något lägre men under senare delen högre än under föregående år. Hur sysselsättningsförhållandena gestaltade sig inom den egentliga industrin, framgår av tab. 3, vari redovisas sysselsättningsindex för de tre föregående åren under våren, början av hösten samt vid årsslutet.

Med den begränsning av exportmöjligheterna, som förefanns redan förut, påverkade den yttexdigare inskränkningen i utrikeshandeln under 1944 icke i nämnvärd grad sysselsättningsnivån. Hemmamarknadsindustrien nådde bl. a. på grund av byggnadsverksamhetens ökade omfattning under året en högre sysselsättningsnivå än föregående år.

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 309

Tab. 3. Indextal för antalet sysselsatta arbetare inom huvudgrupper av industri vid slutet av angivna månader åren 1942—1944. September 1939 = 100.

Beträffande de särskilda industriella områdena var arbetstillgången under året alltjämt synnerligen god vid järnbruk, skeppsvarv, mekaniska och elektriska verkstäder. Den under krigsåren framträdande bristen på kompetenta yrkesarbetare inom verkstadsindustrien reducerades betydligt under 1944, vilket framför allt berodde på att militärinkallelserna hade mindre omfattning än tidigare. Vid gruvorna medförde den under senare delen av året inställda malmexporten vissa driftsinskränkningar. Arbetarna vid exportgruvorna kunde dock i stor utsträckning sysselsättas med förberedelse- och undersökningsarbeten. Inskränkningarna berörde huvudsakligen de mellansvenska exportgruvorna, där sammanlagt omkring 500 man permitterades. Den friställda arbetskraften kunde i flertalet fall erhålla annat arbete. Vid de lappländska gruvorna skedde icke någon större reducering i antalet sysselsatta, men efter årsskiftet 1944/45 infördes för flertalet arbetare arbetsperioder om fyra veckor och en följande ledig vecka. Vid de mellansvenska gruvorna tillämpas för flertalet arbetare arbetsperioder med två lediga dagar varannan

vecka. „

Vid sågverk, pappersmassefabrikör och pappersbruk var arbetstillgången väsentligt påverkad av de starkt begränsade exportmöjligheterna. Vid massafabrikerna var vid januari månads utgång icke mindre än 30 procent av arbetsstyrkan permitterad. Under första halvard 1944 var sysselsättningen väsentligt lägre än under senare delen av aret, trots att en allt mindre del av den europeiska marknaden då stod till förfogande. Detta sammanhänger nied att utlandet verkställt köp av vissa trävaror och cellulosaprodukter tor leverans framdeles, när sjövägarna öppnas. Vid snickeri- och möbelfabriker var sysselsättningen god, och tidvis rådde brist pa yrkesvan arbetskraft.

Inom konsumtionsvaruindustrierna var sysselsättningen på det bela taget god. Vissa livsmedelsindustrier, såsom sockerbruk, choklad- och karamellfabriker, uppvisade en stegrad efterfrågan på arbetskraft, och inom textil- och beklädnadsindustrien var bristen på kvinnlig personal framträdande. Under senare delen av året kunde genom arbetsförmedlingens försorg baltiska flyktingar placeras i denna industri. Även vid sko fabrikerna var arbetstillgången relativt god, och arbetslösheten bland äldre manliga arbetare hade väsentligt reducerats. Genom under 1943 vidtagna åtgärder för att åstadkomma tillämpning av normal arbetsvecka upphörde praktiskt taget korttidsarbetet inom nämnda industrigren.

En av de väsentligaste orsakerna till den höga sysselsättningsnivån under 1944 var, som tidigare framhållits, den livliga byggnadsverksamheten be-

f) Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

träffande framför allt bostadsbyggen. De under större delen av året synnerligen låga arbetslöshetssiffrorna och den säsongutjämning, som åstadkommits genom den statliga regleringen, lia tidigare nämnts. Under sommarmånaderna var byggnadsproduktionen av sådan omfattning, att viss brist på kvalificerade yrkesarbetare, i första hand murare, uppstod på åtskilliga orter.

Som en följd av den livliga byggnadsverksamheten uppvisade byggnadsämnesindustriemer en motsvarande hög sysselsättning, som till stor del underbyggts av en under året förbättrad tillgång på råvaror, delvis beroende på att åtgärder, som tidigare vidtagits för inhemsk produktion, under 1944 börjat lämna resultat. Tillgången på bl. a. tegelbruksarbetare svarade ej mot efterfrågan, varför vissa svårigheter uppstodo att tillräckligt snabbt verkställa beordrade leveranser.

Inställandet av sjöfarten på Tyskland föranledde uppläggningar av ett stort antal fartyg och därmed en betydande ökning av antalet arbetssökande sjömän och stuveriarbetare. Emellertid kunde lejdbåtstrafiken upprätthållas och därjämte har viss ökning i sjöfarten på Finland inträtt, vilken medförde, att sysselsättningen bland sjöfolket under året ej blev så låg, som man haft anledning att vänta.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden anför kommissionen i skrivelsen den 5 april 1945:

Med hänsyn till de utrikespolitiska förhållandena är det för närvarande i hög grad vanskligt att lämna någon prognos beträffande utvecklingen på arbetsmarknaden. Denna utveckling kommer säkerligen att bliva i hög grad beroende av möjligheterna att återupptaga varuutbytet med utlandet, ävensom av de uppgifter som komma att åvila vårt land i samband med det internationella återuppbyggnadsarbetet. Den av allt att döma viktigaste faktorn vid bedömandet av arbetsmarknadssituationens sannolika utveckling är bränsleförsörjningen, vilken sammanhänger med tidpunkten för återupptagandet av importen av fossilt bränsle. Skulle en sådan import icke kunna komma till stånd under år 1945, blir bränsleförsörjningen helt beroende av vedavverkningarnas omfattning och möjligheterna att framforsla den avverkade veden. Även importen av andra råvaror än fossilt bränsle inverkar på möjligheterna att driva var industri och därmed på arbetsmarknaden. De prognoser, som i det följande framläggas, utgå ifrån antagandet att åtminstone i begränsad utsträckning varuutbytet med utlandet skall kunna komma i gång under senare hälften av år 1945.

1 det följande återgivas med de reservationer, som framgå av det föregående, vissa synpunkter på arbetsmarknadsläget inom olika industrigrenar.

Vad först angår gruvindustrien, torde sysselsättningen vid exportgruvorna, även örn malmexport ej skulle komma i gång under året, kunna fortgå tills vidare med de förberedelse- och undersökningsarbeten, som för närvarande bedrivas. Under sådana förhållanden synes man ha anledning att räkna med att någon ytterligare nedgång i sysselsättningen vid dessa gruvor icke skulle vara att befara. Vad åter angår de gruvor, som tillgodose det inhemska behovet av malm, är utvecklingen till väsentlig del beroende av järnverkens råvarubehov. Till föjd av att importen av handelsjärn bortfallit, föreligger visserligen ett ökat behov av inhemsk järnproduktion, men frågan om i vilken omfattning denna produktion kan uppehållas är avhängig av vilken bränsletilldelning järnverken kunna erhålla.

Kungl. Majus proposition nr 309.

7 Enligt en inom industrikommissionen företagen undersökning visade produktionen och sysselsättningen inom verkstadsindustrien viss nedgång under sommaren och hösten 1944. Inför hotet örn arbetskonflikt synes en viss forcering av produktionen lia ägt rum under de sista månaderna av föregående år och fram till konfliktens utbrott i början av februari 1945. Den relativt goda ordertillgången under hösten 1944, som en företagen undersökning utvisar, lyder på att någon väsentligare nedgång i efterfrågan på verkstadsindustriens produkter icke torde vara att förvänta under år 1945. Om arbetskonflikten drager ut på tiden, kan därjämte en viss ansamling av beställningar beräknas föreligga vid konfliktens slut. Även verkstadsindustriens sysselsättningsfrågor sammanhänga emellertid med bränsleförsörjningen.

■lord- och stenindustrien är i hög grad en hemmamarknadsindustri och sysselsättningen inom denna industri sammanhänger i stor utsträckning med byggnadsindustriens omfattning. Med hänsyn till det bostadsproduktionsprogram, som framlagts, och de stora byggnadsbehov, som även i övrigt föreligga, synes man kunna räkna med en god ordertillgång även inom denna bransch. För att täcka bristen på tegel har tegelbrukens tillverkning under vintern 1944/45 forcerats. Skall byggnadsverksamheten kunna upprätthållas, måste även i fortsättningen produktionen av tegel hållas på samma höga nivå som tidigare. Av samma skäl föreligger också behov av ökad cementtillverkning. Omfattningen av produktionen inom de nämnda industriområdena liksom inom porslinsindustrien och glasbruken blir dock beroende av bränsletillgången.

Till följd av fortsatt nedgång i exporten låg produktionen inom sågverk.sindustrien under år 1944 ej oväsentligt (ca 15 procent) under 1943 års nivå. Avsättningen av trävaror på den inhemska marknaden var mycket livlig och något högre än under föregående år. I fråga örn sågtimmerfångsten beräknas denna enligt de uppgifter, som för närvarande kunna erhållas, under innevarande år bliva i stort sett oförändrad jämfört med år 1944. Produktionen och sysselsättningen liera emellertid i hög grad på skeppningsmöjligheterna. Örn skeppningarna icke komma i gång under årets skeppningssäsong, kunna lagringssvåriglieter lägga hinder i vägen för att upprätthålla produktionen på samma nivå som i fjol, även örn avsättningen på den inhemska marknaden skulle Idiva lika gynnsam som hittills. Efterfrågan på snickeri- och möbelindustriens produkter ligger fortfarande på en hög nivå och inga tecken lia inregistrerats, som tyda på att sysselsättningen inom denna näringsgren skulle behöva minskas under året. Trähusfabrikernas produktionsutsikter torde likaledes böra bedömas vara goda, och skulle exportvägarna kunna öppnas, torde nian kunna hoppas på en betydande ökning av trähusproduktionen.

Sysselsättningen inom cellulosaindustrien hölls under år 1944 i stor utsträckning uppe genom produktion på lager. Härigenom lia lagringsmöjligheterna för ny produktion begränsats, varför sysselsättningens omfattning under innevarande år i väsentlig grad blir beroende av exportmöjligheterna. Örn skeppningarna komma i gäng, räknar man för år 1945 i gynnsamt fall med möjligheten av en ökning av årsproduktionen. .Skulle avspärrningen däremot fortsätta, synes det vara skäl ali kalkylera nied en successiv inskränkning av produktionen.

Av pappersproduktionen beräknas ca 70 procent av den normala totalproduktionen kunna avsättas på den inhemska marknaden. Beträffande denna del av produktionen synes icke föll närvarande skäl föreligga alt förvänta någon minskning. Eftersom nian inom pappersindustrien ej räknar nied större lagringsmöjligheter, torde däremot möjligheterna alt uppehålla nroduklion för export bliva hell beroende av huruvida export vägarna kunna komma alt öppnas.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

Inom textil- och beklädnadsindustrien synes man räkna med ungefär samma sysselsättning som föregående år. Produktionen under år 1944 var ej tillräcklig för att täcka konsumtionen av textilvaror, varför en viss nedgång av lagren av färdigfabrikat ägde rum. Textilindustriens produktion har sedan länge i viss mån begränsats av brist på arbetskraft, varigenom de råvaror, som tilldelats företagen, ej alltid kunnat utnyttjas. Enligt från industrikommissionen erhållna uppgifter torde råvarulagren vara tillräckliga för ali möjliggöra någon ökning av produktionen utöver 1944 års nivå. I vad mån möjligheter komma att föreligga att tillgodose arbetskraftbehovet inom denna industri, vilket till stor del avser kvinnlig arbetskraft, blir främst beroende av den allmänna utvecklingen på den kvinnliga arbetsmarknaden.

Vad avser gummivaruindustrien synes det föreligga övervägande skäl att med hänsyn till råvarutillgången räkna med oförändrad sysselsättning under år 1945.

Inom vissa delar av den kemisk-tekniska industrien kan knappheten på en del importerade råvaror komma att verka hämmande på produktionen. Beträffande flertalet importvaror torde emellertid lagren i viss utstäckning utdrygas genom ersättningsproduktion. Därest nu gällande grunder för tilldelning av förbrukningsreglerade råvaror ej blir föremål för en mera radikal omläggning, synas sysselsättningsutsikterna inom den kemisk-tekniska industrien på det hela taget ej komma att ändras i nämnvärd grad. Skulle varuutbyte med utlandet kunna komma i gång i tillfredsställande omfattning, kan nian därjämte bortse från de inskränkningar på grund av lagerknapphet beträffande vissa importvaror, som ovan framhållits.

Byggnadsverksamhetens utveckling är i väsentlig grad beroende av materialtillgången — vilken fråga i sin tur sammanhänger med bränsleförsörjningen — och av vilken arbetskraft, som med hänsyn till näringslivets övriga trängande behov kan avdelas till denna industri. För bostadsbyggnadsprogrammets genomförande för år 1945 beräknas dock material tillgången i stort sett kunna säkras.

För skogsbruket föreligger för närvarande ett mycket stort behov av arbetskraft, framför allt för vedavverkningarna. Avverkningsresultatet under första hälften av bränsleåret 1944/45 visar en avsevärd eftersläpning i förhållande till avverkningsprogrammet, och detta förhållande i förening med svårigheterna att förutse, när import av fossilt bränsle åter kommer til! stånd, har medfört att vår bränsleförsörjning har kommit i ett prekärt och svårbedömbart läge. Bränslekommissionen räknar med samma avverkningskvanlitet under bränsleåret 1945/46 som under det innevarande, d. v. s. 50 miljoner m3t, vartill kommer att en icke obetydlig eftersläpning kan befaras beträffande innevarande bränsleårs program. Enligt dessa premisser skulle sålunda arbetskraftsbehovet inom skogsbruket komma att bliva mycket betydande även under nästa avverkningsår.

Under de förutsättningar som i det föregående angivits skulle erforderliga arbetsmarknadsreglerande åtgärder under år 1945 främst komma att bestå i omflyttning av arbetskraft från överskotts- till bristområden. Vid genomförande av en sådan omflyttning föreligger emellertid risk för att viss begränsad arbetslöshet kan uppstå. Därjämte synes man lia att räkna med en kvarstående s. k. restarbetslöshet beträffande särskilt svårplacerad arbetskraft. Såvitt nu kan bedömas, synes däremot arbetslöshet i större omfattning icke vara att förvänta under år 1945 i annan mån än som kan föranledas av omställningssvårigheter i samband med förändringar i den militära beredskapen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

9 Föredraganden.

Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse framgår, att läget på arbetsmarknaden under år 1944 icke genomgått några mera anmärkningsvärda förändringar i förhållande till närmast föregående år. Sysselsättningen inom flertalet verksamhetsområden har varit utomordentligt god. Procentsiffran för arbetslösheten inom fackförbunden sjönk under året ytterligare ned till ett medeltal av 5 procent mot 5,7 procent för år 1943. I synnerhet för sista hälften av år 1944 redovisas siffror, som avsevärt understiga motsvarande siffror för år 1943. Den gynnsamma utvecklingen bär i väsentlig mån föranletts av de höga sysselsättningssiffrorna för byggnadsindustrien, vilka i synnerhet under årets sista månader avsevärt överstigit siffrorna under motsvarande tid 1943.

Den goda sysselsättning, som sålunda varit rådande, har medfört, att aibetslösheten varit av ringa omfattning, bortsett från ett par lokalt begränsade områden, framför allt i Västernorrlands län, där exportsvårighetei för massaindustrien i förening med minskade skogsavverkningar medförde en betydande ökning i antalet hjälpsökande arbetslösa under årets första månader. I nämnda län utvisade sålunda hjälpsökandesiffrorna i början av år 1944 en oroväckande stegring för att i april nå kulmen med 5 478 anmälda arbetslösa. Emellertid har sedermera en förbättring inträtt, bland annat till följd av statliga åtgärder, så att vid årets slut de arbetslösas antal nedgått till 2 571. Den av de svåra väderleksförhållandena under höstmånaderna förorsakade nedgången i skogsavverkningarna hade till följd att även inom Norrbottens län uppstod en ej obetydlig arbetslöshet med 1 925 anmälda arbetslösa vid årets slut. För riket i övrigt redovisades vid nyssnämnda tidpunkt G 548 hjälpsökande arbetslösa, innebärande en ganska avsevärd minskning i förhållande till motsvarande tidpunkt år 1943, då antalet arbetslösa utgjorde 8 290. De nu nämnda lokala störningarna medförde emellertid, att årsmedeltalet för antalet hjälpsökande arbetslösa under år 1944, 11 255, kom att ganska avsevärt överstiga 1943 års siffra, vilken var 7 081.

Som framgår av nyssnämnda siffror finnes, trots den mycket goda sysselsättningen och bristen på arbetskraft på viktiga produktionsområden, ganska många hjälpsökande arbetslösa, vilka ej kunnat placeras på den öppna marknaden ulan måst anvisas hjälp i en eller annan form. Förklaringen härtill torde framförallt ligga i det förhållandet, att man även under goda konjunkturer mäste räkna med att en viss, ehuru mindre procent av de arbetssökande utgöres av personer, som av olika anledningar äro svårplacerade på arbetsmarknaden. Framförallt torde åldersskäl bidraga härtill. Bland andra anledningar kan nämnas, att det ofta befinnes olämpligt att vid kortvarig arbetslöshet överföra den hjälpsökande till annat verksamhetsområde eller hänvisa honom till arbete på annan ort än hemorten. Självlallet är det angeläget att åt de personer, som av dessa anledningar måste bistås av det allmänna, i största möjliga utsträckning herodes lämpligt arbete.

Jag anser mig emellertid ej behöva vidare uppehålla mig vid förhållandena på arbetsmarknaden under det gångna året, för vilka arbetsmarknads-

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

kommissionen ingående redogjort i sin härvid fogade berättelse för nämnda år. Jag vill i stället komplettera kommissionens redogörelse med en kortfattad översikt över utvecklingen på arbetsmarknaden under innevarande år. Som allmänt omdöme kan sägas att sysselsättningen med vissa undantag alltjämt är mycket god. Vid månadsskiftet februari/mars 1945 utgjorde medeltalet för arbetslösheten inom fackförbunden 6 procent, vilken siffra är lägre än motsvarande siffror för de två närmast föregående åren. Liksom under senare hälften av år 1944 torde den livliga byggnadsverksamheten ha i avsevärd grad bidragit till att sysselsättningen kunnat hållas uppe på en så hög nivå. De under året rådande export- och importsvårigheterna ha emellertid medfört en del svårigheter att upprätthålla produktionen inom vissa verksamhetsområden. De begränsade exportmöjligheterna samt bristen på vissa råvaror, främst kemikalier, ha sålunda medfört avsevärda produktionsinskränkningar vid sågverk, pappersmassefabrikör och pappersbruk. Inom malmbrytningen har, oaktat betydande permitteringar, korttidsarbete måst införas. Arbetet vid de mekaniska verkstäderna, skeppsvarven och metallindustrin i övrigt har vidare alltifrån början av februari månad legat nere på grund av verkstadskonflikten. Den sålunda friställda arbetskraften synes dock i icke obetydlig utsträckning ha erhållit sysselsättning på annat håll, bland annat inom skogsbruket.

Antalet hos arbetslöshetsnämnderna anmälda hjälpsökande arbetslösa är fortfarande lågt. Kontantunderstöd utbetalas endast i undantagsfall och de vid beredskapsarbeten sysselsatta, förutom flyktingar och specialarbetare, uppgingo vid månadsskiftet april/maj till endast cirka 4 500 man vid statliga och 1 400 man vid statskommunala beredskapsarbeten. Dessa voro främst koncentrerade till Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län. Beträffande åldersfördelningen bland dem, som vid ifrågavarande tidpunkt sysselsattes i hjälparbete, kan nämnas, att alla i statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta samt närmare hälften av dem som hänvisats till statliga beredskapsarbeten voro över 50 år.

Den arbetsmarknadsfråga, som emellertid påkallat den största uppmärksamheten under innevarande år, är frågan om möjligheterna att anskaffa erforderlig arbetskraft för lösningen av vår bränsleförsörjning. Jag vill därför något närmare uppehålla mig vid denna fråga. Då utsikterna för bränsleförsörjningen i början av år 1944 bedömdes såsom relativt gynnsamma, ansågos vissa tidigare vidtagna åtgärder för att öka avverkningarna kunna slopas. Produktionsplikten upphörde sålunda helt från och med den 1 juli 1944 (i de fyra nordligaste länen redan från och med den 1 januari samma år). Vidare upphörde tjänsteplikten för vissa män i värnpliktsåldern med utgången av januari månad. Antalet under året genom arbetsförmedlingarna tillsatta platser inom skogsbruket sjönk kraftigt och utgjorde år 1944 endast 65 000 mot inemot det dubbla närmast föregående år.

Under årets senare hälft inträdde emellertid en avsevärd försämring i läget.

I september månad upphörde all import av stenkol och koks. Vidare visade det sig vid slutet av aret, att avverkningsresultaten i skogarna voro exceptionellt låga, bland annat beroende på de ogynnsamma väderleksförhållanden,

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

som rådde under höstmånaderna. Det befanns därför nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder för att återigen söka stimulera avverkningarna. Jag får sålunda erinra örn att, sedan riksdagen (skr. 107) anmält sina beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 128/1945 samt väckta motioner, har Kungl. Majit genom beslut den 23 mars 1945 fastställt vissa grunder för arbetspremier åt skogsarbetare ävensom i vissa fall åt skogsägare m. fl. Sådana premier må tills vidare utgå till och med den 30 juni 1945. Vidare har Kungl. Majit nyssnämnda dag utfärdat kungörelse angående hyresbidrag till ovana skogsarbetare, varigenom sådana bidrag kunna utgå även till arbetare, som äro indragna i arbetskonflikt. Slutligen må nämnas, att produktionsplikten återinförts i början av februari månad, varvid dock Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län tills vidare undantagits.

Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka, att tillgången på arbetskraft för skogsavverkningarna i stort sett motsvarat efterfrågan, sådan denna framgår av rekvisitionerna till arbetsförmedlingarna. Det på arbetsförmedlingarna anmälda otillfredsställda behovet har under den hittills gångna delen av avverkningssäsongen icke någon vecka för hela landet överskridit 4 000 man. Vid de inventeringar, som verkställts, lia skogsägarna anmält, att de för produktionspliktens fullgörande för mars månad endast hade behov avytterligare ca 13 000 man, för april 12 000 och för maj 11 000 man. Det anmälda behovet har relativt väl kunnat fyllas, och på det hela taget lia endast de skogsägare, som oundgängligen behövt van arbetskraft, och de, sorn saknat bostad för den beställda arbetskraften, icke kunnat få sitt behov av arbetskraft fyllt. Antalet ovana skogsarbetare utgjorde den 25 april i år 22 300, varav 9 700 tillhörde s. k. skogshuggarkurser. Av de ovana skogsarbetarna voro ca 4 800 utlänningar och omkring 8 000 strejkande metallarbetare. Den aktuella efterfrågan bos arbetsförmedlingarna på arbetskraft för skogsbruket var av någon större omfattning endast i Östergötlands, Älvsborgs, Värmlands, örebro, Kopparbergs och Jämtlands län, inom vilka län nyssnämnda dag funnes anmält ett behov av ca 2 500 man. Emellertid måste man räkna nied att så snart som efter snösmältningens upphörande mera gynnsamma betingelser uppkomma för skogsavverkningarna i Norrland ett mycket stort behov av arbetskraft kommer ali föreligga. Såvitt nu kan bedömas torde det bliva förenat nied åtskilliga svårigheter att hell tillgodose denna efterfrågan, vilken kommer att sammanfalla nied den säsongmässiga ökning av arbetslillgången, som normalt inträder under sommarmånaderna, främst inom jordbruket men även inom vissa industrier, exempelvis byggnadsindustrien. Beträffande sistnämnda industri torde dock den nu tilllämpade statliga regleringen komma att medföra, att stegringen blir mindre framträdande än som eljest skulle lia varit fallet. De befarade svårigheterna att tillgodose arbetskraftsbehovet under de närmaste månaderna torde i viss grad komma att öka därigenom att ett avsevärt antal av de flyktingar, som för närvarande vistas i vårt land och sorn utgöra ett fortfarande välbehövligt arbetskraftstillskott, återvända hem. Uppskattningsvis och lågt räknat torde för närvarande ca 5 000 danskar och HOGO norrmän vara direkt sysselsatta i den svenska produktionen, därav ca 2 000 i skogs-

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

bruket, 1 500 i jordbruket och 12 500 inom industrien. Av det anförda torde få anses framgå, att situationen på arbetsmarknaden under de närmaste månaderna kan utveckla sig i sådan riktning, att det visar sig erforderligt att vidtaga relativt långtgående åtgärder för att tillgodose skogsbrukets arbetskraftsbehov.

En bedömning av den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden, sett på något längre sikt, erbjuder självfallet stora vanskligheter. Därest bränsleförsörjningsfrågan kan tillfredsställande lösas, synes man emellertid ha grundad anledning räkna med att sysselsättningen under nästa budgetår skall bliva god och att våra produktionsresurser komma att bliva helt utnyttjade, bland annat för Sveriges medverkan i det internationella återuppbyggnadsarbetet efter kriget.

Särskilda frågor.

A. Komplettering av ofullständiga jordbruk.

Jämlikt beslut av 1938 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 juli samma år Blekinge läns hushållningssällskap att verkställa en systematisk inventering av de ofullständiga jordbruken inom länet enligt vissa riktlinjer samt tilldelade hushållningssällskapet medel för avlönande under budgetåret 1938/39 av en biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av dennes resekostnader ävensom för anställande under samma tid av en kvinnlig hemkonsulent och bestridande delvis av hennes resekostnader. Sedermera tilldelade Kungl. Maj:! den 15 september 1939 hushållningssällskapet för fortsättande av inventeringen under budgetåret 1939/40 ett belopp av tillhopa 11 000 kronor till bestridande av löne- och resekostnaderna åt nämnda biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av viss del av utgifterna för hemkonsulentens resor. Inventeringen, som är av försöksmässig karaktär, var ursprungligen avsedd att fortvara endast två år. Enligt riksdagens medgivande hava emellertid medel anvisats för inventeringens fortsatta bedrivande till och med budgetåret 1944/45. För sistnämnda budgetår anvisades för ändamålet ett belopp av 10 000 kronor, vilket avsågs skola användas jämväl för anlitande av viss specialutbildad personal för inventeringen ävensom för beredande av provisorisk löneförbättring åt den med inventeringen sysselsatta konsulenten.

Vid framläggandet av fjolårets proposition, nr 273, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. föreslog föredragande departementschefen, att ifrågavarande inventering skulle få fortsättas jämväl under budgetåret 1945/46 samt beräknade för ändamålet erforderliga medel till 10 000 kronor, att disponeras på enahanda sätt som det för innevarande budgetår beräknade beloppet. Riksdagen biföll nämnda förslag. Beräkningen av medelsbehovet föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I enlighet härmed torde för inventeringens bedrivande under budgetåret 1945/46 böra avses ett belopp av 10 000 kronor, vilket, liksom motsvarande belopp för föregående budgetår, torde böra bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

13 B. Företagarföreningar inom vissa län.

Företagarföreningarna hava till uppgift att befordra möjligheterna för lönande småföretagsverksamhet i vederbörande län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell natur.

Föreningarna ha startats vanligtvis på initiativ av länsmyndigheterna, och medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även länens landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samlälligheter. Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas struktur och uppgifter såsom organ för social hjälpverksamhet varit relativt begränsat, några hundratal i varje förening. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Företagarföreningar hava hittills bildats inom Göteborgs och Bohus, V ärmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Efter avlåtande av proposition nr 273 till 1944 års riksdag, i vilken en redogörelse för företagarföreningarnas dittillsvarande verksamhet lämnades, har Kungl. Maj:t beviljat följande föreningar understöd av statsmedel med följande belopp, nämligen Gävleborgs läns företagarförening 335 000 kronor, därav såsom subvention 110 000 kronor och såsom lån 225 000 kronor, Västerbottens företagarförening 300 000 kronor, därav såsom subvention 75 000 kronor och såsom lån 225 000 kronor, Västernorrlands läns företagarförening 275 000 kronor, därav såsom subvention 85 000 kronor och såsom lån 190 000 kronor, Norrbottens småindustriförening 200 000 kronor, därav såsom subvention 50 000 kronor och såsom lån 150 000 kronor, Jämtlands läns företagarförening 150 000 kronor, därav såsom subvention 50 000 kronor och såsom lån 100 000 kronor, samt Värmlands läns företagarförening 38 000 kronor, därav såsom subvention 18 000 kronor och såsom lån 20 000 kronor.

Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten hava företagarföreningarna erhållit statsbidrag från ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk och småindustri. För budgetåret 1944/45 har nämnda anslag upptagits till 85 000 kronor.

1 propositionen nr 273/1944 förordade föredragande departementschefen, att till de norrländska företagarföreningarna under budgetåret 1944/45 från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. finge utgå bidrag till föreningarnas administrationskostnader med högst 70 000 kronor, i den mån de för ändamålet under tionde huvudtiteln anvisade medlen visade sig ej förslå för en effektivisering av föreningarnas verksamhet.

Företagarföreningarna hava genom beslut av Kungl. Majit den 22 december 1944 och den 9 mars 1945 tilldelats bidrag lill sina administrationskostnader under budgetåret 1944/45 med sammanlagt 130 000 kronor, fördelade sålunda:

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

Norrbottens småindustriförening u. p. a....................... kronor 23 500

Västerbottens företagareförening » » 23 oqO

Jämtlands läns » » » j2 000

Västernorrlands läns > » » 22 000

Gävleborgs läns » » » 14 000

Värmlands läns > > , 13 000

Bohusläns > » , 22 500

Summa kronor 130 000

Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd med inalles 3 952 500 kronor, därav 2 685 000 kronor såsom lån och 1 267 500 kronor såsom subvention.

Föredraganden.

För utgivande av bidrag till företagarföreningarnas administrationskostnader har under en följd av ar anvisats medel från ett under tionde huvudtiteln uppfört anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga örn hantverk och småindustri. På framställning av norrlandskommittén förordades i propositionen nr 273 år 1944, s. 37, att utöver det belopp som för budgetaret 1944/45 för ändamålet äskats under nyssnämnda anslag ytterligare bidrag med högst 70 000 kronor finge utgå från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för en effektivisering av de norrländska företagarföreningarnas verksamhet. I samband härmed framhölls, att frågan örn denna anordnings fortsatta bestånd liksom överhuvud om sättet att budgettekniskt tillgodose behovet av medel för lån och bidrag till företagarföreningarna borde upptagas till omprövning.

Norrlandskommittén har sedermera med skrivelse den 4 december 1944 överlämnat utlåtande nied förslag till vissa åtgärder till främjande av småföretagarverksamheten i Norrland. För kommitténs förslag har redogjorts i en den 27 april 1945 avlämnad proposition, nr 290. I det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden erinrade chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin, örn att riksdagen hemställt om utredning rörande möjligheterna att främja hantverket och småindustriens utveckling i hela landet, samt framhöll, att han hade för avsikt att inom den närmaste tiden föreslå Kungl. Maj:t att låta igångsätta en dylik utredning. Med hänsyn härtill förutsattes, att den statliga finansieringen av företagarföreningarnas utlåning tills vidare skulle fortgå i oförändrade former och att medel härför fortfarande i mån av behov anvisas från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Som bidrag till företagarföreningarnas administrationskostnader beräknades ett belopp av 175 000 kronor för nästa budgetår, att helt utgå från förenämnda anslag under tionde huvudtiteln. För detta ändamål torde icke därutöver behöva beräknas några medel från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för nästa budgetår. Däremot bör under ifrågavarande anslag beräknas erforderliga medel för lån och subventioner åt föreningarna. Efter avlåtande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

proposition om åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. till 1944 års riksdag har Kungl. Majit beviljat lån och subventioner till företagarföreningarna med tillhopa 1 298 000 kronor. Det för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet torde kunna uppskattas till i runt tal 1 500 000 kronor, att utgå från de medel, som i enlighet med vad jag i det följande förordar, böra få disponeras av Kungl. Majit för främjande av företagsverksamhet.

C. Semesterrätt för reservarbetare.

I en till socialdepartementet den 30 maj 1944 inkommen skrivelse från en person, som sysselsattes med s. k. arkivarbete, har denne hemställt, att arkivarbetare måtte beviljas semester enligt de grunder, som fastslagits i semesterlagen.

I yttrande över framställningen den 30 november 1944 har statens arbetsmarknadskommission upplyst, att kommissionen meddelat föreskrift om att semester icke må medgivas sådan arkivarbetare. Denna föreskrift grundade sig på departementschefens uttalande i propositionen nr 286/1938 med förslag till lag om semester m. m., vari framhållits, att enär reservarbete vore en hjälpform semesterrätt enligt lagen icke tillkomme en reservarbetare. Då arkivarbete utgjorde en art av reservarbete, hade kommissionen ansett arkivarbetarna icke kunna komma i åtnjutande av semester.

Kommissionen anför härefter följande.

Från arkivarbetarhåll har vid olika tillfällen påyrkats en uppmjukning av dessa föreskrifter. Kommissionen har emellertid med hänsyn till nyss citerade uttalande av departementschefen hittills icke ansett sig kunna medgiva eller förorda någon ändring i gällande ordning. Det torde likväl vara ostridigt, att situationen vid arkivarbetena numera icke är densamma som^ vid tiden för semesterlagens tillkomst. Arkivarbetena hade då endast pågått i fyra år. Klientelet var mycket heterogent såväl med avseende på ålders- som yrkessammansättning. Arkivarbetama utgjordes företrädesvis av personer i medelåldern. Man räknade slutligen nied att denna hjälpform skulle komma att efter hand avvecklas eller åtminstone nedbringas till oansenliga proportioner.

År 1944 ha arkivarbetena bestått i tio år. Under sagda tid lia inemot 2 000 arbetslösa svenska medborgare bereus utkomst vid dessa arbeten under perioder av skiftande längd, de senare åren ca 300—400 personer i månaden. Några tendenser till en avveckling av hjälpformen röjas icke. Vid den omställning av arbetskraften även på de intellektuellas arbetsmarknad, som torde vara att emotse under tiden närmast efter ett vapenstillestånd, är antagligt, att arkivarbetenas betydelse som hjälpform för flera grupper av arbetslösa skall komma att ytterligare accentueras. Då arkivarbete torde kunna betraktas såsom en sannolikt bestående form av samhällshjälp för arbetslösa intellektuella m. fl. och de i dessa arbeten sysselsatta utföra samhällsnyttiga och allt mera krävande arbetsprestationer, påkallas enligt kommissionens uppfattning en ändrad inställning från statens sida till frågan örn semester eller motsvarande ledighet lör arkivarbetama.

Den förmån, som sålunda här förordas, kan tänkas komma arkivarbetaren till godo antingen i form av semester eller semesterersättning enligt semester-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

lagens bestämmelser eller också såsom en på andra men likvärdiga grunder baserad goltgörelse.

Kommissionen har under hand inhämtat, att 1942 års semesterkommitté icke ämnar föreslå någon ändring av den grundläggande principen i gällande semesterlagstiftning, enligt vilken rätt till semester endast kan tillkomma den, som står i anställningsförhållande till sin arbetsgivare. Då kommissionen utgår från att sysselsättning i arkivarbete även i fortsättningen skall anses utgöra en form av samhällshjälp och icke grundlägga något anställningsförhållande, följer härav, att semesterlagens bestämmelser ej kunna bli tillämpliga på i dessa arbeten sysselsatta. Ledighetsbestämmelserna för arkivarbetama måste följaktligen utformas på annat sätt.

Lämpligast torde vara att fastställa ledigheten till en dag för varje månad arkivarbetaren varit sysselsatt under minst 16 dagar av en månad å vederbörlig arbetsplats, varjämte det i semesterlagen intagna villkoret örn en sammanhängande arbetstid av 180 dagar såsom förutsättning för rätten till ledighet även bör uppfyllas av arkivarbetarna. Skulle emellertid 180-dagarsvillkoret komma att senare modifieras eller utgå ur nuvarande semesterlagstiftning, förutsätter kommissionen att den vidtagna ändringen skall automatiskt få tillämpas även på här föreslagna ledighetsbestämmelser för arkivarbetarna. Ledigheten torde böra beviljas allenast i form av arbetsfri dagar och någon semesterersättning överhuvud taget icke komma i fråga. För arkivarbetare, som äro underkastade skiftning, synes ledigheten lämpligen böra få uttagas med en dag i varje månad, arkivarbetaren likväl obetaget att kunna helt eller delvis förskjuta uttagningen av ledigheten till arbetsperiodens slut. Vad återigen angår de äldre, från skiftning undantagna arkivarbetarna borde dessa ha möjlighet att kunna, örn de så önska, disponera årets tolv ledighetsdagar i en följd med rätt för dem likväl att uppdela ledigheten på kortare tidsenheter. Ledigheten för arkivarbetare med halvtidstjänst bör utgöra tre dagar för en sammanhängande sexmånaders period. Åt vederbörande arbetsledare synes kunna anförtros uppgiften att under hänsynstagande till arkivarbetarens önskemål bestämma, när ledigheten skall utgå. Arbetsledaren skulle ha att till arbetsmarknadskommissionen göra anmälan örn uttagen ledighet å vederbörliga stvrke- och månadsbesked.

Med arkivarbetare torde i fråga örn åtnjutande av ledighet böra jämställas övriga grupper av arbetslösa, som åtnjuta arbetslöslietshjälp efter reservarbetsgrunder, d. v. s. dels i vanliga reservarbeten sysselsatta personer, dels musikerhjälpta.

Under åberopande av vad sålunda anförts har statens arbetsmarknadskommission hemställt om bemyndigande att från och med år 1945 kunna medgiva arkivarbetare, musikerhjälpta och eljest i reservarbete sysselsatta personer rätt till ledighet utan avdrag å lön efter de grunder kommissionen här utvecklat.

Gentemot vad kommissionen sålunda anfört ha ledamoten Brodén och ersättaren Styrman reserverat sig under åberopande av att arkivarbete vore en form av samhällelig hjälpverksamhet, med vars åtnjutande ej borde kombineras en sådan till ett anställningsförhållande bunden förmån som semester eller därmed jämförlig ledighet.

Föredraganden.

Som arbetsmarknadskommissionen framhållit kan den som är sysselsatt med arkivarbete, vilket är att betrakta som en form av reservarbete, ej enligt

Kungl. Majlis proposition nr 309.

gällande semesterlag grunda någon rätt till semester. Sådan rätt tillkommer enligt lagen endast arbetstagare, vilket begrepp i dess nuvarande innebörd ej anses omfatta reservarbetare, enär dessa av samhället beretts arbete såsom en hjälpform. 1942 års semesterkommitté ansåg sig ej böra föreslå några ändringar härutinnan. Kommittén framhöll emellertid, att även reservarbetare enligt kommitténs uppfattning kunde vara i behov av betald ledighet från arbetet, men uttalade samtidigt att, i den mån dessa arbetare ansåges böra få tillfälle till sådan ledighet från arbetet, detta ej borde ske genom att semesterlagen gjordes tillämplig å dem utan genom särskilda bestämmelser.

Vid anmälan av kommitténs förslag anförde jag för egen del, i det vid propositionen nr 273/1945 med förslag till lag örn semester fogade utdraget ur statsrådsprotokollet för socialärenden, att spörsmålet om betald ledighet för reservarbetare (arkivarbetare) syntes få prövas i samband med framläggande av förslag om åtgärder för arbetsmarknadens reglering.

Den omständigheten att reservarbetare, vilken utför ett honom av samhället såsom en hjälpåtgärd erbjudet arbete, ej kan betraktas som arbetstagare i semesterlagens bemärkelse, synes mig ej böra medföra att han på grund härav uteslutes från semesterrätt. Avgörande synes vara, huruvida han kan anses vara i behov av betald ledighet från det arbete, som samhället tillhandahållit honom. Jag delar i denna fråga den av semesterkommittén uttalade uppfattningen att så torde vara fallet. Beträffande reservarbetare är behovet måhända större än för vissa andra personer med regelbundet dagligt arbete, med hänsyn till att medelåldern för sådana arbetare är förhållandevis hög. Av anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka, att reservarbetare i enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit tiberia annes semesterrätt. Vid bifall till förenämnda proposition synas semesterreglerna böra utformas i anslutning till semesterlagen i dess i propositionen föreslagna lydelse. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter i ämnet.

I detta sammanhang synes jämväl frågan om viss ändring i den s. k. skiftningsregeln för arkivarbetare böra upptagas till prövning.

Skiftningsregeln sådan den nu tillämpas innebär, att arkivarbetare efter en sammanhängande arbetsperiod av 6 månader under viss tid (1 månad för familjeförsörjare och 2 månader för icke familjeförsörjare) avstänges från arkivarbete. Förfarandet har motiverats med att man i möjligaste mån vill söka förmå arkivarbetare att taga den anställning på den öppna marknaden, som står till buds. Emellertid är arbetare, som uppnått 60-årsåldern, undantagen från skiftningsregeln, då man ansett möjligheterna för en person i denna ålder att erhålla sysselsättning på den öppna marknaden vara så gott som obefintliga. Från arkivarbetarhåll har gjorts framställning örn ali nämnda åldersgräns måtte sänkas till 55 år. Då jag finner vägande skäl tala för en sådan sänkning, vill jag tillstyrka bifall härtill.

Innan Kungl. Majit fattar beslut i här nämnda båda spörsmål anser jag emellertid, att riksdagen bör beredas tillfälle att yttra sig över desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 10^5. 1 sorni. Nr 300 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

Medelsbehovet för budgetåret 1945/46.

I. Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Arbetsmarknadskommissionen.

Kommissionen framhåller till en början, att kommissionen funnit sitt tidigare återgivna försök till bedömning av arbetsmarknadsläget under år 1945 böra tjäna som utgångspunkt för en beräkning av medelsbehovet under budgetåret 1945/46. Behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder kunde alltså förväntas i stort sett bli av den omfattning, som förekommit eller beräknades förekomma under budgetåret 1944/45. Därtill borde man räkna med att särskilda åtgärder för tillgodoseende av skogsbrukets och jordbrukets behov av arbetskraft alltjämt torde bli nödvändiga. Med hänsyn till de svårigheter, som förefunnes vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, kunde dock de uppgjorda kostnadskalkylerna endast bliva approximativa.

Kommissionen upplyser, att till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. och överflyttning av arbetskraft under budgetåret 1944/45 följande belopp stöde till förfogande, nämligen

A. Under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.:

Från föregående budgetår kvarstående be-

belopp ca ...........................kronor 13 900 000

För budgetåret 1944/45 anvisat ..........

B. Under anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft (å allmän beredskapsstat I):

Från föregående budgetår kvarstående belopp ca ............................

För budgetåret 1944/45 anvisat, förslagsvis ................................

68 000 000 81 900 000

3 680 000

» 20 000 000 23 680 000

Summa kronor 105 580 000

Av förstnämnda anslag är ett belopp av ca 2,5 miljoner kronor avsett att stå till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet m. m.

Arbetsmarknadskommissionen upplyser vidare, att av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. under tiden juli 1944—mars 1945 förbrukats 17 miljoner kronor, varjämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beviljats dragningsrätt med 17,6 miljoner kronor för statliga beredskapsarbeten i styrelsens regi m. m. Enligt kommissionens beräkningar skulle en reservation av omkring 25 miljoner kronor på förevarande anslag uppkomma vid utgången av budgetåret 1944/45. Kommissionen erinrar i detta sammanhang om vad föredragande statsrådet i årets statsverksproposition (V. s. 19—20) anfört rörande ifrågavarande anslag.

Kungl. Majlis proposition nr 309.

19 Beträffande anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft meddelar kommissionen, att under tiden juli 1944—mars 1945 förbrukats omkring 10 miljoner kronor. Kommissionen beräknar, att anslaget för innevarande budgetår skall vara tillräckligt vid fullföljande av de planer, som uppgjorts för medlens användning. För den händelse nya uppgifter föranledda av den svåra bränslesituationen skulle tillkomma, torde förstärkning av anslaget bliva nödvändig.

Vid sin beräkning av medelsbehovet till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. säger sig kommissionen ha funnit sig böra upptaga till prövning tre alternativa möjligheter till lösning av hithörande finansieringsfrågor.

Enligt det första alternativet skulle arbetslöshetsanslagen på riksstaten begränsas till vad som motsvarade det vid en mera normal arbetsmarknadsutveckling motsedda medelsbehovet. Eventuellt skulle nämnda anslag kunna begränsas därigenom att sådana statliga beredskapsarbeten, som utföras i annan myndighets regi, såväl i fråga örn påbörjade som nya arbeten finansierades med anslag å allmän beredskapsstat. Om en mera omfattande arbetslöshetskris skulle inträffa under budgetåret, borde därutöver igångsättas arbeten, finansierade från å allmän beredskapsstat uppförda anslag.

Enligt det andra alternativet skulle på riksstaten beträffande beredskapsarbeten endast upptagas anslag för tillgodoseende av medelsbehov för fortsatt bedrivande efter den 1 juli 1945 av dessförinnan påbörjade eller principbeslutade dylika arbeten, för vilka kostnaderna under innevarande budgetår bestredes av medel från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Kostnaderna för nya arbetsföretag skulle bestridas från å allmän beredskapsstat uppförda anslag.

Slutligen kunde enligt ett tredje alternativ anslag till medel för beredskapsarbeten uteslutande upptagas å allmän beredskapsstat.

Kommissionen har härefter verkställt en beräkning av de anslag å riksstaten, som skulle erfordras enligt de tre alternativen, samt därvid anfört följande.

Enligt alternativ 1 skulle anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. få samma karaktär som anslaget under innevarande budgetår. Medel till beredskapsarbeten i såväl arbetsmarknadskommissionens som annan myndiuhets regi skulle sålunda bestridas från detta anslag.

Det torde vara ofrånkomligt, att även under nästa budgetår arbetslöshetshjälp herodes personer, som tillhöra yrkesområden med minskande sysselsättning och som av olika anledningar ej kunna överföras till något av arbetsmarknadens bristområden. Det är enligt kommissionens förmenande angeläget, att dessa arbetslösa, i den män de icke genom den offentliga arbetstörmedlingen kunna anvisas sysselsättning i öppna marknaden, i största möjliga utsträckning bringas hjälp i form av beredskapsarbete. Örn sådant hjälpbehov uppkommer, böra de sysselsättningsmöjligheter i hemorten, som de statskommunala beredskapsarbetena erbjuda, i första hand utnyttjas.

Dagsverkskostnaden vid andra statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi än försvarsarbeten under år 1944 utgjorde i medeltal 25 kronor 22 öre. Med en uppskattad kostnad av cirka 25 kronor och en så försiktigt beräknad sysselsättning sorn 250 dagar per år kommer »årsverkskostnadcn» alt uppgå

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

till omkring 6 000 kronor. Med en sysselsättning i statlina beredskapsarbeten i kommissionens egen och annan myndighets regi av omkring 7 500 man beräknas kostnaden till 45 miljoner kronor, varav iör arbeten i kommissionens regi 20 miljoner kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten att i händelse av arbetslöshet i första hand bereda de arbetslösa sysselsättning genom arbete i hemorten, anser sig kommissionen böra beräkna kostnaden för statskommunala beredskapsarbeten till 12,.5 miljoner kronor.

Statskommunala reservarbeten äro numera stadda på avveckling. Enär det alltjämt torde vara nödvändigt att för viss icke konkurrensduglig arbetskraft behålla denna hjälphjon, har för dessa arbeten upptagits ett belopp av 0,1 miljon kronor.

Då det erbjuder svårigheter att tillräckligt snabbt bereda hjälp i form av arbete, räknar kommissionen med att hjälp i viss utsträckning måste lämnas genom kontantunderstöd. Detta är särskilt förhållandet vid fall av kortvarig arbetslöshet, då en långväga förflyttning av den arbetslöse är olämplig både ur näringslivets och den enskildes synpunkt. Vid månadsskiftet mars/april 1945 utgick kontantunderstöd till ca 2 700 personer i ett 40-tal kommuner. Kostnaden för kontantunderstödsverksamhet, örn den bedrives i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår, torde för nästa budgetår böra beräknas till 2,s miljoner kronor.

Under senare tid lia arkivarbete och den vid sidan därav men efter samma principer utformade musikerhjälpen kommit lill användning i avsevärt ökad omfattning, främst till följd av lämpligheten att på detta sätt bereda hjälp åt flyktingar, som sökt sig till vårt land. För närvarande äro cirka 1 350 personer, varav 880 ulänningar, placerade vid arkiv- och musikarbetsplatser, och denna siffra torde komma att ytterligare stiga under återstående delen av innevarande budgetår. Med en sysselsättning under budgetåret 1945/46 av genomsnittligen 1 600 man, varav 400 skulle bli placerade endast under hälften av budgetåret, beräknas kostnaden för arkivarbete och musikerhjälp till 6 miljoner kronor.

För de statliga stenbeställningarna och därmed sammanhängande administrationskostnader skulle erfordras ett belopp av 3 miljoner kronor.

Vidare beräknas för arbetsförmedlingsverksamheten för resebidrag till arbetssökande, som anvisas arbete inom arbetsområde, för vilket resebidrag ej i annan ordning står till förfogande, ett belopp av 0,i miljoner kronor.

I sina beräkningar har kommissionen antagit, att Kungl. Maj:t för nästa budgetår skulle finna samma belopp, som står till Kungl. Maj:ts förfogande under budgetåret 1944/45 — 2,5 miljoner kronor — tillräckligt för främjande av företagsverksamhet m. m.

Medelsbehovet under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1945/46 skulle alltså kulina sammanfattas sålunda.

Statliga beredskapsarbeten ................

Statskommunala beredskapsarbeten ........

Statskommunala reservarbeten ............

Kontantunderstödsverksamhet ............

Arkivarbeten och musikerhjälp ............

Statliga stenbeställningar ................

Resebidrag till arbetssökande..............

Övrig hjälpverksamhet ..................

Till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet m. m.............

kronor 45 000 000

» 12 500 000

» 100 000

» 2 500 000

» 6 000 000

» 3 000 000

» 400 000

» 500 000

> 2 500 000

57 500 000

15 000 000

Summa kronor 72 500 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

21 Under förutsättning av en reservation på omkring 25 miljoner kronor vid innevarande budgetårs utgång skulle för budgetåret 1945/46 för arbetsmark nadsreglerande åtgärder böra beräknas ett anslag på riksstaten av 47,5 miljoner kronor. För det fall att statliga beredskapsarbeten i annan myndighets regi finansieras med anslag på allmän beredskapsstat, erfordras på riksstaten ett anslag av 22,5 miljoner kronor.

I fråga om alternativ 2 framhåller kommissionen, att kostnaderna för den 1 juli 1945 återstående arbete å påbörjade eller principbeslutade beredskapsarbeten i det betänkande, som investeringsutredningen nyligen framlagt, upptagits till ett belopp av 68 miljoner kronor. Skulle vid berörda slag av arbeten under nästa budgetår sysselsättas samma genomsnittliga arbetsstyrkor som under innevarande, beräknades att ett anslag av i runt tal 25 miljoner kronor härför bleve erforderligt. För andra ändamål än beredskapsarbeten skulle, enligt vad under alternativ 1 anförts, därjämte erfordras 15 miljoner kronor. Under tidigare nämnd förutsättning av en reservation på omkring 25 miljoner kronor vid innevarande budgetårs utgång skulle enligt detta alternativ för arbetsmarknadsreglerande åtgärder för nästa budgetår erfordras ett anslag på riksstaten av 15 miljoner kronor.

Enligt alternativ 3 skulle, anför kommissionen, anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. på riksstaten begränsas till andra arbetslöshetslindrande åtgärder än beredskapsarbeten. Kostnaden för dessa ändamål skulle, som under alternativ 1 nämnts, uppgå till 15 miljoner kronor. Med den meromnämnda reservationen på omkring 25 miljoner kronor vid innevarande budgetårs slut skulle sålunda något anslag för budgetåret 1945/ 46 icke vara erforderligt på riksstaten.

Kommissionen anför slutligen, att kommissionen icke funnit sig böra taga någon ställning till de nu angivna alternativen, då valet mellan dem syntes vara en fråga av huvudsakligen budgetteknisk natur.

Beträffande anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft, som innevarande budgetår är uppfört å allmän beredskapsstat, erinrar kommissionen örn att i statsverkspropositionen uttalats, att ett motsvarande anslag vore avsett att upptagas å den allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1945/46.

Ur detta anslag borde enligt kommissionen under nästa budgetår bestridas utgifter bland annat för omskolningsbidrag, familjetillägg, hyresbidrag m. m. (inklusive verktygs- och personlig utrustning) till ovan arbetskraft, som överflyttats till skogsarbete, ävensom för industrikonsulentemas verksamhet, arbetsblockorganisationen samt för anordnande av jordbruksläger för frivillig arbetskraft.

Kommissionen erinrar jämväl örn att enligt beslut av årets riksdag skulle ur detta anslag under nästa budgetår jämväl bestridas kostnaden för premier åt yrkesvana skogsarbetare ävensom åt enskilda skogsägare m. fl. vid utförande av vissa slag av skogsarbeten.

Kommissionen föreslår, att för budgetåret 1945/46 ett anslag av 50 miljoner kronor beräknas för här avsedda ändamål.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

II. Kommissioiiens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter.

Arbetsmarknadskommissionen.

Med avseende å medelsbehovet för förevarande ändamål erinrar kommissionen om att från förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, vilket för innevarande budgetår är upptaget till 7,5 miljoner kronor, hade Kungl. Maj:t för samma tid ställt till kommissionens förfogande sammanlagt 12,3 miljoner kronor att disponeras på följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst ............ kronor 2 700 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema,

högst........................................... » 9 500 000

Statsbidrag till pensioner åt befattningshavare vid arbetsförmedlingsanstalterna, förslagsvis.................. » 100 000

Summa kronor 12 300 000.

Rörande kommissionens medelsbehov för avlöningar under nästa budgetår anför kommissionen följande.

De omfattande regleringsåtgärderna på arbetsmarknaden ha under de senaste åren krävt en betydande utbyggnad av den härav föranledda administrationen. Sålunda har en väsentlig utvidgning av personalbeståndet vid såväl den centrala som framför allt de lokala förvaltningarna ägt rum.

Kommissionens kansli har jämlikt en av Kungl. Maj:t den 8 december 1944 och 9 mars 1945 fastställd plan omorganiserats. Antalet befattningshavare vid kansliet utgjorde vid mars månads utgång cirka 550.

Kungl. Majit har genom beslut den 24 september 1943 anbefallt kommissionen att tillhandahålla erforderlig kanslipersonal åt sakkunniga för utredning rörande vissa vid ett fredsslut auktuella arbetsförmedlingsfrågor, vilka sakkunniga genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1944 fått sitt uppdrag utvidgat att omfatta jämväl frågan om den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

Kungl. Majit har vidare genom beslut den 26 januari 1945 uppdragit åt sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande vilka åtgärder, som behöva vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Kommissionen har i sina beräkningar av medelsbehovet för nästa budgetår icke tagit hänsyn till de utgifter för avlöningar och omkostnader, som en eventuell överflyttning till kommissionen av ifrågavarande ärenden skulle medföra.

Utbyggnaden och effektiviseringen av arbetsförmedlingen (se bl. a. prop. 1944: 273, s. 45) ha fortgått jämväl under innevarande budgetår. En pågående översyn av länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas organisation är i det närmaste fullbordad.

Kommissionens verksamhet för utplacering och omflyttning av flyktingar och annan utländsk arbetskraft har starkt utvidgats. Behovet av personal för arbetsförmedling, förrådshållning och utlämning av klädesutrustning har successivt ökats. På framställning av statens utlänningskommission har arbetsmarknadskommissionen beslutat, att de tjänstemän vid länsarbetsnämnderna, som handlägga hithörande ärenden, skola få biträda utlänningskommissionen med vissa lokala tjänsteförrättningar samt dessutom fungera som

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

.statens flyktingsnämnds ombud. Uppdragen omfatta inspektion av förläggningar, ombesörjande av vissa åtgärder i underslödsfrågor m. m Det ökade arbete, som ifrågavarande uppdrag medför, och andra omständigheter ha nödvändiggjort en ytterligare förstärkning av länsarbetsnämndernas personal för utlänningsärenden. Vid månadsskiftet mars/april 1945 voro inom kommissionens kansli ca 50 och hos länsarbetsnämnderna ca 200 personer helt sysselsatta med handläggning av hithörande frågor.

Antalet tjänstemän vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedhngsanstalter har ökat från 829 i januari 1943 och 1 028 i januari 1944 till 1 283 under motsvarande månad innevarande år. Dessutom tillkomma ca 750 befattningshavare, som äro att betrakta såsom tillfälligt anställda.

Den offentliga arbetsförmedlingens tjänster ha under kriget tagits i anspråk i allt större utsträckning, vilket bland annat kommit till uttryck i ökningen av antalet tillsatta platser. Genom den offentliga arbetsförmedlingen tillsattes 1939 436 000 platser, 1940 509 000, 1941 609 000, 1942 798 000, 1943 893 000 och 1944 926 000. ,

Förhållandena på arbetsmarknaden påkalla den offentliga arbetsförmedlingens insatser för tillgodoseende av näringslivets skiftande behov av arbetskraft. Vid den omställning av näringslivet till mera normala förhållanden, sorn måste ske i samband med den militära beredskapens avveckling och utrikeshandelns återupptagande, komma stora krav att ställas pa arbets ormedlingen för medverkan vid arbetskraftens omflyttning. Dessa uppgifter komma att i betydande omfattning anförtros åt länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingsorganen. Med hänsyn härtill är det angelägen at arbetsförmedlingen utformas på sådant sätt, att av utvecklingen pa arbetsmarknaden betingade förstärkningar av organisationen lätt kunna genom-

Den fortsatta utbyggnaden av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, vid vilken arbetsförmedlingen har sig ålagd omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter, kommer att medföra ytterligare arbete för arbetsförmedlingen. Vid utgången av år 1941 utgjorde antalet medlemmar i de erkand^ arbetslöshetskassorna 290 000. 1 januari 1945 voro kassorna 32 till antalet med en medlemssiffra av 772 000. . .. ...

Arbetsförmedlingens ökade arbetsuppgifter kräva aven en specialisering tor tillgodoseende av vissa förmedlingsbehov.

Anordningar för tjänstemannaförmedhng (se prop. 1944: Ilo, s. 4o) na påbörjats, men främst på grund av bristen på lämpliga lokaler har utbyggnaden icke kunnat fortskrida i den takt, som fran början planerats. Av det erforderliga antalet tjänster lia hittills sammanlagt 2o tillsatts, for 16 hai ansökningstiden utgått, och återstoden, 20 tjänster, beraknas komma att tii -

sättas under innevarande budgetår. _ _ ... . ,

Efter samråd med den särskilda kommitté, som tillkallats för utredning av de partiellt arbetsföras problem (se prop. 1944:273, s. 46), bär kommissionen påbörjat utbyggande av socialkurator .werksamheten vid arbetsförmedlingen. Sedan i juni 1944 efter inhämtande av yttranden fran lansaibctsnämnderna i princip beslutats att för värjo län (utom Go lands) skulle inrättas en särskild befattning för arbetsberedning at partiellt arbetsföra, ha ifrågavarande befattningar ledigförklarats, i den man tillgängen pa tjanstelokaler och kvalificerade sökande det medgivit. Av 21 beslutade tjänster lia sålunda 10 tillsatts eller komma inom den närmaste tiden att tillsattas. Därjämte har viss personalförstärkning skett vid de kontor, dar redan tidigare anordningar i ifrågavarande syfte vidtagits. Den beslutade utbyggnaden beräknas till större delen vara slutförd under innevarande budgetår.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att Kungl. Maj:t i proposition

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

(nr 120) till årets riksdag föreslagit, att arbetsmarknadskommissionen tills vidare skall fungera som arbetsvårdsorgan för i militärtjänst skadade. Viss förstärkning av kommissionens personal, dels inom kansliet, dels vid länsarbetsnämnderna, torde vid bifall till propositionen bli erforderlig.

Ben utbyggnad av ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen, varom kommissionen i juni 1944 fattade beslut (se prop. 1944: 273, s. 45), har under innevarande budgetår påbörjats och kommer efter hand ait fullföljas. Med hänsyn till dels lokalsvårigheter, dels den begränsade tillgången pä kvalificerade sökande till de befattningar det här gäller måste utbyggnaden ske i relativt försiktig takt.

... u^der innevarande budgetår torde utbyggnaden komma att medföra en lonekostnadsokning av ca 105 000 kronor jämfört med kostnaderna under budgetaret 1943/44. Lönekostnaderna för ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen beräknas för innevarande budgetår uppgå till inalles ca 450 000 kronor bor nasta budgetår, då utbyggnaden torde i huvudsak hinna sluttöras, beraknas de totala lönekostnaderna för ungdomsförmedlingen och Yrkesvägledningen till ca 610 000 kronor. I jämförelse med budgetåret 1943/44 innebar delta sistnämnda belopp en merkostnad av ca 265 000 kronor och i jämförelse med budgetåret 1944/45 en merkostnad av ca 160 000 kronor. •ni1 betydande ökning av lönekostnaderna för innevarande budgetår har tillkommit genom beslutade löneförbättringar för den lägre personalen vid saväl kommissionens kansli som länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna. Efter framställning från kommissionen har Kungl. Majit genom beslut den 30 december 1944 förklarat hinder icke möta för kommissionen att, efter prövning av omständigheterna, förordna örn de avlöningsförhöjningar för befattningshavare vid kommissionens kansli, länsarbetsnämnderna och arbetsformedlingsanstalterna — i förekommande fall med retroaktiv tilllampning — vilka finnas påkallade i anslutning till de i kungörelsen den 1 december 1944 (nr 754) meddelade bestämmelserna angående provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1944/45 och tillfälligt barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. Tillika har Kungl. Majit förklarat hinder icke möta för kommissionen att förordna om engångsutbetalning av särskilt avlönings tillägg åt ifrågavarande personal enligt grunderna för de bamtdlägg, varom i nämnda kungörelse stadgas. Kommissionen har i enlighet med Kungl. Majits bemyndigande förordna! om avlöningsförhöjningar och engångsutbetalning av särskilt avlöningstillägg. Kostnaderna för innevarande budgetar uppgå till ca 115 000 kronor för kommissionens kansli och ca oOO 000 kronor för länsarbetsnämnderna och arbetsformedlingsanstalterna. Förslag örn fortsatt provisorisk tilläggsreglering för nästkommande budgetår vöre enligt vad chefen för finansdepartementet anmält i statsverkspropositionen avsett att föreläggas riksdagen. Kommissionen har i sina beräkningar icke tagit hänsyn till den prejudicerande inverkan ett bifall till ett dylikt förslag skulle innebära för kommissionens del.

Kommissionen erinrar i anslutning härtill om alt samtliga kostnader för nu angivna avlöningar hittills bestritts ur ett för såväl kommissionens kansli som länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter gemensamt anslag. Emellertid föreslår kommissionen nu, alt av budgettekniska skäl en uppdelning av nämnda anslag göres från och med nästa budgetår sålunda att ett anslag anvisas för den centrala förvaltningen, och ett anslag för de underlydande organen.

Med denna uppdelning beräknar kommissionen medelsbehovet för avlöningar under budgetåret 194546 för statens arbetsmarknadskommission till

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

2,4 miljoner kronor och för länsarbetsnämnderna och arbets!örmedlingsanstalterna lill 9,1 miljoner kronor.

Vad angår anslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, vilket för innevarande budgetår är upptaget till 4 miljoner kronor, erinrar kommissionen örn att Kungl. Majit för samma tid ställt till kommissionens förfogande sammanlagt 5,45 miljoner kronor att disponeras på föl-

jande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst .............kronor 1 580 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna,

högst ............................................ » 3 850 000

Värnpliktslånenämnderna, högst ...................... » 20 000

Summa kronor 5 450 000.

Rörande beräkningen av medelsbehovet för omkostnader under nästa budgetår föreslår kommissionen i anslutning till vad kommissionen föreslagit beträffande avlöningarna, att förenämnda omkostnadsanslag uppdelas på ett omkostnadsanslag för kommissionens centrala förvaltningar och ett omkostnadsanslag för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna. Kommissionen påpekar i detta sammanhang, att kostnaderna för de av länsstyrelserna förordnade revisorerna av familjebidragsnämndernas verksamhet hittills bestritts ur den för centrala förvaltningen avsedda delen av omkostnadsanslaget. Då enligt kommissionens förmenande dessa kostnader icke hörde hemma under det allmänna omkostnadsanslaget, ville kommissionen föreslå, att ett särskilt anslag beviljas för ifrågavarande ändamål.

Kommissionen beräknar i enlighet härmed medelsbehovet för omkostnader under budgetåret 1945/46 för statens arbetsmarknadskommission m. m. lill 1 miljon kronor och för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna till 3,8 miljoner kronor.

Kostnaderna för familjebidragsnämndernas revisorer beräknas av kommissionen för innevarande budgetår komma att uppgå till 560 000 kronor. Då medelsbehovet för budgetåret 1945/46 syntes kunna upptagas till ett något mindre belopp, ville kommissionen föreslå, att anslaget för ifrågavarande ändamål beräknas till 500 000 kronor.

Under hänvisning till vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen hemställt, att för budgetåret 1945/46 måtte anvisas

dels till Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar ett förslagsanslag av ............................................ kronor 2 400 000;

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar ett förslagsanslag av..............................kronor 9 100 000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av ...................................... kronor 1 000 000;

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader ett förslagsanslag av .......................... kronor 3 800 000;

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

dels till Kostnader för familjebidragsnämndernas revisorer ett förslagsanslag av .............................................. kronor 500 000;

dels ock till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett anslag av ...................................... kronor 50 000 000.

Storleken av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. skulle bliva beroende på vilket av de av kommissionen i det föregående angivna alternativen för beräkningen av anslaget, som valdes.

Föredraganden.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. under nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen utgått från att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skulle komma att bliva av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Med utgångspunkt härifrån och med betonande av att kommissionens beräkningar endast vöre approximativa har kommissionen uppskattat medelsbehovet för ifrågavarande ändamål till 72,5 miljoner kronor, varvid kommissionen antagit, att samma belopp som för nu löpande budgetår, 2,5 miljoner kronor, skulle befinnas tillräckligt för främjandet av företagsverksamhet m. m. För tillgodoseende ur budgetteknisk synpunkt av detta medelsbehov har kommissionen diskuterat olika utvägar, utan att dock själv fatta någon ståndpunkt till de av kommissionen angivna alternativen. För egen del anser jag de med 2 och 3 betecknade alternativen icke böra komma i fråga. Enligt dessa alternativ skulle medelsbehovet för statliga och statskommunala beredskapsarbeten — dock med undantag enligt alternativ 2 för vad som erfordras för slutförande av före den 1 juli 1945 påbörjade eller principbeslutade arbeten — även vid fortsatt gynnsamt sysselsättningsläge å arbetsmarknaden, i sin helhet upptagas å beredskapsstat. Enligt min mening föreligga icke tillräckliga skäl för ett frångående av hittillsvarande ordning, enligt vilken å riksstaten upptagits anslag till arbetsmarknadsreglerande åtgärder till belopp, motsvarande vad som beräknats bliva erforderligt vid en arbetslöshet av mera normal omfattning. Jag förordar alltså ett fasthållande vid nuvarande praxis vid avgörandet av i vilken omfattning de arbetsmarknadsreglerande åtgärderna böra finansieras med anslag å riksstaten. Även för nästa budgetår bör således anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. avses för de åtgärder, som kunna bliva erforderliga för bekämpande av en arbetslöshet av i stort sett samma karaktär och omfattning som under innevarande budgetår. De kostnader som kunna uppkomma för de ytterligare åtgärder, som kunna föranledas av en mera omfattande arbetslöshetskris, torde böra bestridas från anslag å beredskapsstat. Med dessa förutsättningar, vilka motsvara kommissionens alternativ 1, har kommissionen, som räknat med att vid utgången av innevarande budgetår skulle finnas en reservation av 25 miljoner kronor å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., beräknat anslagsbehovet under ifrågavarande anslag till (72,5 — 25) 47,5 miljoner kronor. Mot nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

beräkning synes intet vara att erinra. Av anslaget torde i likhet med vad som varit fallet under innevarande budgetår ett belopp örn i runt tal 2,5 miljoner kronor få disponeras av Kungl. Maj:t för främjande av företagsverksamhet.

Vidare har kommissionen, som utgått från att erforderliga arbetsmarknadsreglerande åtgärder under år 1945 till väsentlig del skulle komma att bestå i omflyttning av arbetskraft, föreslagit, att för detta ändamål skulle beräknas ett belopp av 50 miljoner kronor. Nämnda beräkningar synas mig kunna godtagas. Då enligt vad chefen för finansdepartementet anfört i propositionen nr 265 till årets riksdag förslag örn fastställande av allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46 ej är avsett att nu föreläggas riksdagen, torde anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft för nästkommande budgetår böra upptagas å riksstaten.

Icke heller mot arbetsmarknadskommissionens beräkning av kostnaderna för kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna synes någon mera väsentlig erinran vara att göra. Såsom av kommissionens redogörelse framgår, har såväl avlönings- som omkostnadsanslaget för innevarande budgetår måst överskridas högst väsentligt. Detta överskridande har huvudsakligen förorsakats av det alltjämt pågående och med hänsyn till arbetsmarknadens behov nödvändiga utbyggandet av kommissionens verksamhet. Den därav föranledda ökningen av antalet befattningshavare såväl i kommissionens centrala kansli som hos länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna torde i den mån personalen sysselsättes med arbetsuppgifter, som icke direkt sammanhänga med det under senare år rådande krisläget, vara att i huvudsak anse som ofrånkomlig. Emellertid torde man kunna räkna med att den återgång till mera normala förhållanden, som så småningom kan förväntas inträda, bör medföra viss minskning i kommissionens arbetsuppgifter av mera krisartad karaktär. Bland annat bör arbetet med arbetsanskaffningen för flyktingar kunna nedbringas. De arbetsuppgifter för kommissionens centrala kansli och för länsarbetsnämnderna, som sammanhänga med de omfattande militärinkallelserna under senare år, torde vidare under nästa budgetår till stora delar komma att bortfalla. Med hänsyn härtill anser jag en viss sänkning av de av kommissionen föreslagna anslagsbeloppen vara möjlig. Jag förutsätter härvid, att kommissionen ägnar ingående uppmärksamhet åt de möjligheter att begränsa personalbehovet, som kunna uppstå därigenom att av kriget föranledda arbetsuppgifter inskränkas eller bortfalla.

Kommissionen har för nästa budgetår förordat en uppdelning av de för innevarande budgetår anvisade anslagen till statens arbetsmarknadskommission: avlöningar samt statens arbetsmarknadskommission: omkostnader.

Från nyssnämnda avlöningsanslag bestridas för närvarande ej endast avlöningar till kommissionens egna befattningshavare utan även lönerna till personalen vid länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna. Motsvarande gäller beträffande omkostnadsanslaget, från vilket nu bestridas omkostnaderna för samtliga nämnda organ. Från sistnämnda anslag Ira härjämte bestritts ersättningarna till familjebidragsnämndernas revisorer. En-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

ligt den av kommissionen föreslagna uppdelningen skulle särskilda avlöningsrespektive omkostnadsanslag anvisas dels för kommissionens centrala förvaltning dels för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema. Då en sådan uppdelning synes lämplig, vill jag förorda att densamma kommer till stånd från och med nästa budgetår. Emellertid har kommissionen ansett ett särskilt anslag böra anvisas för avlönande av familj ebidragsnämndernas revisorer. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke medel för ändamålet i stället borde anvisas från anslag under fjärde huvudtiteln. En sådan överflyttning synes böra tagas under övervägande under höstens budgetarbete. I avbidan härpå vill jag ej motsätta mig att medel även för nästa budgetår anvisas under femte huvudtiteln. Emellertid anser jag ej, att detta bör ske under ett särskilt anslag, utan vill i stället förorda att medel för ändamålet anvisas under det anslag, från vilket avlöningar till kommissionens befatt-

ningshavare äro avsedda att utgå.

I enlighet med det anförda torde här ifrågavarande avlönings- och omkostnadsanslag böra beräknas sålunda:

Kronor

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, förslagsanslag ................................................ 2 700 000

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, förslagsanslag .................................................. 900 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema: Avlöningar, förslagsanslag .................................... 8 800 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema: Omkostnader, förslagsanslag .................................... 3 500 000.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser rörande dispositionen av anslagen.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln anvisa

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av ............ kronor 2 700 000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av .............. kronor 900 000;

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar ett förslagsanslag

av .................................. kronor 8 800 000;

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader ett förslagsanslag

av

kronor 3 500 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

dels till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett

reservationsanslag av ................ kronor 47 500 000;

dels ock till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag av..................kronor 50 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: N. O. Aurelius.

Bilaga.

I. Arbetsmarknaden under år 1944.

Den höga sysselsättningsnivå, som varit utmärkande för den svenska arbetsmarknaden åren 1942 och 1943, kännetecknade även 1944. Ehuru utgångsläget var något ogynnsammare än föregående år, beroende bl. a. på massaindustrins försämrade avsättningsmöjligheter och en tillfällig nedgång i byggnadsverksamheten, låg sysselsättningen under andra halvåret t. o. m. på en högre nivå än föregående år. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som det förändrade utrikesläget under senare delen av året ledde till en total avspärrning från kontinenten, medan förbindelsen västerut, liksom tidigare, kunde upprätthållas genom lejdbåtstrafiken. Till den ökade sysselsättningen bidrog i hög grad byggnadsverksamhetens gynnsamma utveckling under året. Bristen på arbetskraft var icke fullt så accentuerad som under 1943, vilket sammanhängde med att skogsbrukets behov av arbetskraft var betydligt mindre än då. Arbetslösheten i fackförbunden nådde under året ett bottenläge, medan antalet hjälpsökande arbetslösa på grund av en främst till Västernorrlands län lokaliserad arbetslöshet, som berodde på massaindustrins produktionssvårigheter och den minskade sysselsättningen i skogen, var högre än föregående år.

En sammanfattning av de statistiska serier, som belysa arbetsmarknadens utveckling under åren 1943 och 1944, lämnas i tab 1.

Tab. 1. Arbetsmarknaden under åren 1943 och 1944.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 309.

6 Tab. 2. Antalet arbetslösa i byggnadsfacken i % av medlemsantalet åren 1939, 1940,

1943 och 1944.

Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik för industri och angränsande verksamhetsområden utvisar, att sysselsättningen inom dessa områden under första halvåret 1944 låg på en något lägre nivå än 1943, medan under andra halvåret förhållandet var det motsatta, Under november uppnåddes samma sysselsättningsnivå som i november 1939, och för december var indextalet 1944 t. o. m. högre än 1939 (95 mot 90).

Relationen mellan antalet arbetsansökningar och lediga platser vid arbetsförmedlingarna var under året i stort sett gynnsam, och det underskott på arbetssökande, som förelåg under sommarmånaderna, var mindre än föregående år. j

Arbetslösheten i fackförbunden låg under större delen av året på en ännu lägre nivå än 1943, och arbetslöshetssiffrorna under andra halvåret voro överhuvud taget de lägsta som någonsin konstaterats. En jämförelse mellan arbetslöshetssiffrorna för olika fackförbund utvisar, alt under senare delen av 1944 arbetslöshetsprocenten inom praktiskt taget samtliga förbund var lägre än vid samma tid föregående år. En särskilt gynnsam utveckling utvisa byggnadsfacken. Med hänsyn till byggnadsverksamhetens stora betydelse ur sysselsättningssynpunkt kan det vara motiverat att närmare belysa arbetslöshetsförhållandena inom byggnadsfacken. I tab. 2. lämnas uppgifter om antalet arbetslösa byggnadsarbetare (byggnadsträarbetare, murare, målare och byggnadsgrovarbetare) i procent av medlemsantalet åren 1939, 1940, 1943 och 1944.

Åren 1939 och 1940 ha medtagits i sammanställning, enär sysselsättningen inom byggnadsverksamheten de åren nådde sin dittills högsta resp. lägsta omfattning. Av sammanställningen framgår, att arbetslösheten de tre första månaderna under 1944 var av något större omfattning än föregående år, medan läget därefter snabbt förbättrades. Under större delen av året voro arbetslöshetssiffrorna lägre än 1943 och understego liksom sistnämnda år även 1939 års nivå. Man lägger även märke till den säsongutjämning i sysselsättningen, som varit karakteristisk för byggnadsverksamheten under de två senaste åren och som är ett resultat av den statliga regleringen.

Antalet hjälpsökande arbetslösa, som redan mot slutet av 1943 visade en mer än säsongmässig stegring, var under hela första halvåret 1944 betydligt större än under samma tid föregående år. Även under senare delen av året lågo hjälpsökandesiffroma över 1943 års nivå men voro dock absolut sett låga. Ökningen i hjälpsökandesiffrorna sedan föregående år var främst lokaliserad till Västernorrlands län och berodde, som tidigare nämnts, på massa-

industrins, särskilt i början av året, stora svårigheter att bereda de anställda arbete samt den minskade sysselsättningen i skogen. Sistnämnda orsak medförde under senare delen av året även en betydlig ökning av arbetslösheten i Norrbottens län, och antalet hjälpsökande arbetslösa i detta län uppgick vid årets utgång till 1925. I Västernorrlands län nådde hjälpsökandesiffrorna sin kulmen under april, då 5 478 arbetslösa voro anmälda hos arbetslöshetsnämndema; vid slutet av året hade antalet nedgått till 2 571. Bortsett från Västernorrlands och Norrbottens län uppgick antalet hjälpsökande i övriga delar av landet vid 1944 års slut till 6 548 mot 8 290 vid samma tidpunkt föregående år.

Överflyttningen av arbetskraft framför allt till jordbruks- och skogsarbete nådde under 1944 icke tillnärmelsevis samma omfattning som föregående år. Jordbrukets arbetskraftsbehov var alltjämt svårt att tillgodose, och den frivilliga arbetshjälpen hade ungefär samma omfattning som under 1943. Särskilt bärgningen av den rika höskörden vållade på många håll svårigheter, som måste bemästras genom särskilda åtgärder, såsom kollektiva hempermitteringar av inkallade, utlåning av personal och hästar från militära förband m. m. Även betodlingens arbetskraftsproblem voro betydande men kunde i stort sett lösas på ett tillfredsställande sätt. Genom arbetsförmedlingarna tillsattes omkring 62 000 platser inom jordbruket mot 57 000 år 1943.

Det minskade avverkningsprogrammet bränsleåret 1943/44 medförde en betydande nedgång i skogsbrukets arbetskraftsbehov. Fr. o. m. den 1 januari 1944 upphävdes produktionsplikten i de fyra nordligaste länen och fr. o. m. den 1 juli i hela landet. Med utgången av januari månad upphörde även tjänsteplikten för män, födda år 1923, och fortsättningsvis sysselsattes endast arbetslösa och utlänningar vid förläggningar och arbetsplatser, där bidrag till ovan arbetskraft utgick. Under redovisningsåret tillsattes genom arbetsförmedlingarna endast 65 000 platser inom skogsbruket mot 122 000 föregående år. Med hänsyn till det ovissa läget beträffande den framtida bränsleförsörjningen vidtogos icke några särskilda åtgärder för att stimulera ledig arbetskraft att övergå till skogsarbete. Först i slutet av året började frågan örn särskilda sådana åtgärder bli aktuell, då det visade sig, att avverkningsresultaten voro exceptionellt dåliga, bl. a. beroende på de svåra väderleksförhållanden, som rådde hela hösten.

Som framgick av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, var sysselsättningen inom industri och angränsande verksamhetsområden under förra delen av 1944 något lägre men under senare delen högre än under föregående år. Hur sysselsättningsförhållandena gestaltade sig inom den egentliga industrin, framgår av tab. 3, vari redovisas sysselsättningsindex för de tre föregående åren under våren, början av hösten samt vid årsslutet.

Med den begränsning av exportmöjlighetema, som förefanns redan förut, påverkade den ytterligare inskränkningen i utrikeshandeln under 1944 icke i nämnvärd grad sysselsättningsnivån. Hemmamarknadsindustrin nådde bl. a. på grund av byggnadsverksamhetens ökade omfattning under året en högre sysselsättningsnivå än föregående år.

8 Tab. B. Indextal för antalet sysselsatta arbetare inom huvudgrupper av industri vid slutet av angivna månader åren 1942—1944. September 1939 = 100.

Beträffande de särskilda industriella områdena var arbetstillgången under året alltjämt synnerligen god vid järnbruk, skeppsvarv, mekaniska och elektriska verkstäder. Den under krigsåren framträdande bristen på kompetenta yrkesarbetare inom verkstadsindustrin reducerades betydligt under 1944, vilket framför allt berodde på att militärinkallelserna hade mindre omfattning än tidigare. Vid gruvorna medförde den under senare delen av året inställda malmexporten vissa driftsinskränkningar. Arbetarna vid exportgruvorna kunde dock i stor utsträckning sysselsättas med förberedelse- och undersökningsarbeten. Inskränkningarna berörde huvudsakligen de mellansvenska exportgruvorna, där sammanlagt omkring 500 man permitterades. Den friställda arbetskraften kunde i flertalet fall erhålla annat arbete. Vid de lappländska gruvorna skedde icke någon större reducering i antalet sysselsatta, men efter årsskiftet 1944/45 infördes för flertalet arbetare arbetsperioder om fyra veckor och en följande ledig vecka. Vid de mellansvenska gruvorna tillämpas för flertalet arbetare arbetsperioder med två lediga dagar varannan vecka.

Vid sågverk, pappersmassefabriker och pappersbruk var arbetstillgången väsentligt påverkad av de starkt begränsade exportmöjligheterna. Vid massafabrikerna var vid januari månads utgång icke mindre än 30 °/o av arbetsstyrkan permitterad. Under första halvåret 1944 var sysselsättningen väsentligt lägre än under senare delen av året, trots att en allt mindre del av den europeiska marknaden då stod till förfogande. Detta sammanhänger med att utlandet verkställt köp av vissa trävaror och cellulosaprodukter för leverans framdeles, när sjövägarna öppnas. Vid snickeri- och möbelfabriker var sysselsättningen god, och tidvis rådde brist på yrkesvan arbetskraft.

Inom konsumtionsvaruindustrierna var sysselsättningen på det hela taget god. Vissa livsmedelsindustrier, såsom sockerbruk, choklad- och karamellfabriker, uppvisade en stegrad efterfrågan på arbetskraft, och inom textiloch beklädnadsindustrin var bristen på kvinnlig personal framträdande. Under senare delen av året kunde genom arbetsförmedlingens försorg baltiska flyktingar placeras i denna industri. Även vid skofabrikema var arbetstillgången relativt god, och arbetslösheten bland äldre manliga arbetare hade

väsentligt reducerats. Genom under 1943 vidtagna åtgärder för att åstadkomma tillämpning av normal arbetsvecka upphörde praktiskt taget korttidsarbetet inom nämnda industrigren.

En av de väsentligaste orsakerna till den höga sysselsättningsnivån under 1944 var, som tidigare framhållits, den livliga byggnadsverksamheten beträffande framför allt bostadsbyggen. De under större delen av året synnerligen låga arbetslöshetssiffrorna och den säsongutjämning, som åstadkommits genom den statliga regleringen, ha tidigare nämnts. Under sommarmånaderna var byggnadsproduktionen av sådan omfattning, att viss brist på kvalificerade yrkesarbetare, i första hand murare, uppstod på åtskilliga orter.

Som en följd av den livliga byggnadsverksamheten uppvisade byggnadsämnesindustriema en motsvarande hög sysselsättning, som till stor del underbyggts av en under året förbättrad tillgång på råvaror, delvis beroende på att åtgärder, som tidigare vidtagits för inhemsk produktion, under 1944 börjat lämna resultat. Tillgången på bl. a. tegelbruksarbetare svarade ej mot efterfrågan, varför vissa svårigheter uppstodo att tillräckligt snabbt verkställa beordrade leveranser.

Inställandet av sjöfarten på Tyskland föranledde uppläggningar av ett stort antal fartyg och därmed en betydande ökning av antalet arbetssökande sjömän och stuveriarbetare. Emellertid kunde lejdbåtstrafiken upprätthållas, och därjämte har viss ökning i sjöfarten på Finland inträtt, vilken medförde, att sysselsättningen bland sjöfolket under året ej blev så låg, som man haft anledning att vänta.

Vissa sammanfattande uppgifter örn arbetsmarknaden under åren 1935— 1944 lämnas i bilaga 14.

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1944.

A. Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens organisation.

Under år 1940 ställdes den offentliga arbetsförmedlingen tills vidare under statlig ledning, varvid arbetsmarknadskommissionen blev chefsmyndighet för arbetsförmedlingen. Såsom lokal myndighet för biträde åt kommissionen i arbetsmarknads- och arbetsförmedlingsfrågor fungerar sedan dess en länsarbetsnämnd i varje län och en arbetsnämnd i Stockholms stad. Under dessa nämnder sortera arbetsförmedlingarna. Genom kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 703) ha vissa ändringar vidtagits i kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om länsarbetsnämnder. Enligt den nya kungörelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1945, skall länsarbetsnämnd, som tidigare bestått av ordförande och två ledamöter, sammansättas av ordförande samt det antal ledamöter Kungl. Majit bestämmer, dock minst i Stockholms stad fem och annorstädes sex. En av ledamöterna skall vara vice ordförande, och för varje ledamot utom vice ordföranden skall finnas personlig ersättare. Ordförande,

ledamöter och ersättare förordnas av Kungl. Majit för en tid av fyra år i sänder och efter förslag i särskild ordning. Sålunda skall förslag till ordförande och vice ordförande avgivas av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskommissionen. Beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dem skola förslag, avseende i varje särskilt fall en ledamot, avgivas av

1) landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna i Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle,

2) hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

3) svenska arbetsgivareföreningen,

4) landsorganisationen i Sverige samt

5) tjänstemännens centralorganisation.

Skall beträffande viss ledamot avgivas förslag av mer än en kommunalmyndighet eller förvaltningsutskott i mer än ett hushållningssällskap, skola förslagsställarna samråda om förslaget före dess avgivande.

Även bestämmelserna örn länsarbetsnämndens råd ha ändrats. Tidigare gällde, att ledamöter av rådet utsågos av kommissionen till det antal kommissionen bestämde. Enligt de nya bestämmelserna skall vägdirektören i länet alltid vara ledamot av rådet. Dessutom äga landstingets förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelsen och egnahemsnämnden utse vardera en ledamot. Beträffande arbetsnämnden i Stockholms stad skall i stället stadskollegiet utse tre ledamöter. Härutöver äger kommissionen alltjämt utse så många ledamöter, som kommissionen finner lämpligt.

De nya bestämmelserna innefatta en mycket betydande utvidgning av länsarbetsnämndernas uppgift. Från och med 1945 skola länsarbetsnämnderna även följa utvecklingen inom respektive län i fråga örn hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet samt efter arbetsmarknadskommissionens bestämmande öva tillsyn över arbetslöshetsnämndernas verksamhet. Detta innebär, att länsarbetsnämnderna infogats som ett led mellan kommissionen och arbetslöshetsnämnderna. Beträffande länsarbetsnämnds uppgifter i samband med hjälpverksamheten för arbetslösa hänvisas till redogörelsen på s. 45 f. för lagen den 30 juni 1944 (nr 475) örn arbetslöshetsnämnd och kungörelsen samma dag (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag.

Sveriges offentliga arbetsförmedling omfattade vid 1944 års utgång inalles 25 huvudkontor, 203 avdelningskontor, 453 ortsombud och 16 fristående sjömansförmedlingar, eller tillsammans 697 förmedlingsorgan. Av dessa voro 18 avdelningskontor nyinrättade under året. (I början av 1945 ha ytterligare 8 avdelningskontor inrättats). Förutom nu nämnda mera ordinarie arbetsförmedlingsorgan voro under året inemot 600 lokalombud, sorterande under kontor eller ortsombud, anställda å sådana orter, där avdelning av erkända arbetslöshetskassor fanns eller behov i övrigt förelåg av organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

Ungdomsförmedlingens organisation har under de senaste åren, icke minst

beroende på de ökade krav yrkesvägledningsuppgifterna medfört, kommit att te sig alltmera otillräcklig. Under år 1944 har kommissionen därför uppgjort planer för en successiv utbyggnad av denna. Utbyggnaden avser att dels förstärka de vid huvudkontoren redan upprättade länscentralerna, dels göra även avdelningskontoren bättre rustade för sina uppgifter i samband med ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Avsikten är, att vissa av de till över 200 uppgående avdelningskontoren skola utrustas med filialer för ungdomsförmedling. Antalet dylika filialer kommer att uppgå till ett 30-tal. Vid övriga avdelningskontor kommer verksamheten att handhas av dels ambulerande assistenter (knutna till länscentralerna eller till vissa av ovannämnda filialer), dels arvodes- och deltidsanställda s. k. kontaktmän (knutna till avdelningskontor, som inte på annat sätt specialutrustats för dessa uppgifter). Kontaktmännens antal beräknas komma att uppgå till omkring 150.

Vid slutet av år 1944 hade endast en del av dessa planer kunnat realiseras. Sedan även Gotland erhållit en särskild länscentral för ungdomsförmedling och yrkesvägledning, funnos dylika centraler upprättade i samtliga län. Filialer hade vid samma tidpunkt inrättats vid avdelningskontoren i Hälsingborg, Karlskoga, Lund, Norrköping, Skellefteå, Sundsvall, Södertälje och Ängelholm. Dessutom hade till avdelningskontor i Stockholms län knutits 8 kontaktmän.

För att samordna och organisera arbetsförmedlingsverksamheten för de mera intellektuellt betonade yrkena beslöt arbetsmarknadskommissionen i maj 1944 att inrätta en särskild tjänstemannaförmedling. Denna skall omfatta tjänstemän i ordets vidsträcktaste bemärkelse med eller utan universitets- eller högskolebildning, alltså i första hand förvaltningstjänstemän (i allmän och enskild tjänst), kontorister, tekniker, lantbruks- och skogstjänsteman samt lärare. Tjänstemannaförmedlingen organiseras med länscentraler i varje län och huvudcentral knuten till arbetsmarknadskommissionen. Såsom rådgivande organ till tjänstemannaförmedlingens huvudcentral fungerar en delegation, bestående av representanter för berörda företagar- och tjänstemannaorganisationer. Vid sidan av delegationen utses ett särskilt råd, ur vilket medlemmar skola kallas till delegationens sammanträden i den utsträckning, som kan anses erforderligt. Även till länscentralerna kunna delegationer knytas med representanter för företag och organisationer. Efter tjänstemannaförmedlingens utbyggnad, som beräknas kunna bli slutförd under loppet av år 1945, komma de nuvarande särskilda student- och lärarförmedlingarna att upphöra med sin verksamhet.

Efter tillkomsten av sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa (1943) fördes förhandlingar mellan socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen, berörda arbetsgivareorganisationer samt svenska sjöfolksförbundet rörande fastställande av enhetliga bestämmelser i fråga örn rekrytering av däcks- och maskinmanskap till fartygen. I mars 1944 nådde Sveriges redareförening och svenska sjöfolksförbundet en överenskommelse rörande principerna vid rekryteringen, och i ajiri 1 samma år utfärdade arbetsmarknadskommissionen på grundval därav särskilda anvisningar för arbetet vid sjömansförmedlingen. De nya be-

stämmelserna, som i huvudsak utgöra en stadfästelse av förut tillämpade principer, ha gjorts enhetliga för hela landet och skola tillämpas av alla sjömansförmedlingar. I anslutning härtill har personalorganisationen vid sjömansförmedlingama i flera fall förstärkts. Såsom rådgivande organ för sjömansförmedlingarna fungerar på orter med sjömansförmedling en sjöfartsdelegation, bestående av opartisk ordförande och fyra ledamöter. Redarorganisationema och sjöfolksförbundet utse vardera tvenne representanter jämte suppleanter. Som organ för rikets samtliga sjöfartsdelegationer har inrättats en central sjöfartsdelegation med säte i Göteborg med likartad sammansättning.

I juni 1944 beslöt arbetsmarknadskommissionen i princip att i samtliga län (utom Gotlands) inrätta befattningar (»sociala kuratorer») för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra. Ifrågavarande tjänst knytes organisatoriskt till arbetsförmedlingens huvudkontor men har hela länet som verksamhetsområde.

I syfte att effektivisera arbetsförmedlingsverksamheten vid de kvinnliga avdelningarna beslöt arbetsmarknadskommissionen i oktober 1944 att inrätta särskilda konsulentbefattningar vid länsarbetsnämnderna.

Därjämte ha under 1944 inom den offentliga arbetsförmedlingens organisation åtgärder vidtagits för att förbättra arbetsförmedlingen för artister, musiker, statister och liknande yrkesgrupper. Vid vissa större arbetsförmedlingar ha sålunda under året särskilda s. k. artist- och musikerförmedlingar inrättats.

För effektivisering av arbetsförmedlingen för flyktingar vidtogos särskilda anordningar (se s. 19 ff.).

Inom arbetsmarknadskommissionens kansli har under 1944 en allmän översyn av länsarbetsnämndernas personalorganisation företagits i syfte att inom ramen för nuvarande provisorium ytterligare effektivisera arbetsförmedlingsverksamheten och åstadkomma större enhetlighet mellan olika arbetstörmedlingstjänster. Den tid, inom vilken de av översynen föranledda förändringarna och förbättringarna kunna vara slutförda, kan svårligen närmare angivas, men avsikten är att söka genomföra dem senast under budgetåret 1945/46, givetvis med reservation för lägeändringar på arbetsmarknaden eller andra omständigheter, som kunna inträffa och avsevärt ändra länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas nuvarande organisation.

Socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen ha under 1944 gemensamt utarbetat broschyren »Arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring, råd och anvisningar». Handledningen bygger på stadganden i handböckerna för den offentliga arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna men har därutöver kompletterats med av respektive myndigheter senare utfärdade föreskrifter. Dessa gälla i främsta rummet tillämpningen av de allmänna villkoren jämlikt 15 § i arbetslöshetskasseförordningen. Därjämte inrymmer handledningen de nya bestämmelser, som under senare år tillkommit i fråga örn arbetsförmedlingens kontroll vid arbetsansökan från arbetslösa kassamedlemmar.

13 Arbetsförmedlingsverksamheten.

Liksom under föregående år hörde det under 1944 till den offentliga arbetsförmedlingens förnämsta uppgifter att söka åstadkomma utjämning mellan å ena sidan orter eller arbetsområden med brist på arbetskraft och å andra sidan orter eller områden med överskott på dylik. Till följd av den relativt stabila industriella sysselsättningen voro förändringarna i utbud och efterfrågan på arbete och arbetskraft mindre starkt markerade än under 1943.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1935—1944 framgår av ferb. A.

Inalles voro under 1944 cirka 651 800 personer inskrivna vid de olika förmedlingsorganen, eller cirka 10 000 färre än under 1943. Huvudparten utgjordes av manliga arbetssökande, eller 466 000; kvinnornas antal belöpte sig till 185 800. Tillsammans gjorde dessa personer 1 547 600 ansökningar örn arbete. På manliga avdelningen steg antalet ansökningar örn arbete med icke mindre än 108 200 i jämförelse med föregående år, under det att antalet lediga platser endast ökade med 800. Den kraftiga ökningen av ansökningar sammanhänger närmast med förhållandena i norrlandslänen, särskilt Västernorrland, där den rådande arbetslösheten medförde, att de sökande under flera månader än genomsnittligt varit fallet tidigare under kriget kvarstodo såsom aktuella arbetssökande på arbetsförmedlingarna. På kvinnliga avdelningen förelåg däremot en minskning av antalet ansökningar med inemot 13 500, medan antalet lediga platser steg med nära 25 900. De anmälda lediga platserna uppgingo tillsammans till cirka 1 138 100, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta 926 000. Relationen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft blev i genomsnitt ej fullt så gynnsam under år 1944 som under år 1943. Sålunda var antalet an-

Tab. 4. Verksamhetens omfattning vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

åren 1935—1944.1

1 Varje person, som en eller flera gånger under ett år besökt arbetsförmedlingen, redovisas i tabellen endast såsom en arbetssökande person under året. Den arbetssökande anses emellertid göra en ansökning om arbete varje månad han inställer sig. Därest han anvisas arbete och efter dettas avslutande återkommer till kontoret under samma månad, räknas han dock ha gjort förnyad ansökning örn arbete. En och samma arbetssökande person kan sålunda motsvaras av flera arbetsansökningar under samma år.

sökningar på 100 lediga platser under redovisningsåret 136 mot 131 år 1943. En jämförelse mellan tillsättningsresultatet under år 1944 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det senast tilländalupna året med 32 800 översteg det för år 1943 noterade. 1 genomsnitt tillsattes cirka 77 200 platser per månad. I dessa siffror ingå icke hänvisningar till beredskaps- och reservarbeten; förmedlingsresultatet avser alltså uteslutande platstillsättningen på den öppna marknaden.

Med hänsyn till att, såsom förut antytts, en kännbar brist på arbetskraft förelåg inom vissa områden, nödvändiggjordes alltjämt anordningar för alt åstadkomma en rationell fördelning av den tillgängliga arbetskraften. Arbetsförmedlingarnas interlokala förmedlingsarbete, varmed förstås i samverkan mellan skilda kontor tillsatta platser, underlättades genom de bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader med mera, som även under redovisningsåret ställdes till förfogande vid överflyttning av arbetskraft mellan olika yrkesområden. Till belysning av samarbetet mellan arbetsförmedlingsorganen inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift om i samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud tillsatta platser under åren 1936—1944.

Den interlokala förmedlingen åren 1936—1944.

Antal arbetssökande

Å r placerade genom

annat kontor

1936 .......................... 6 727

1937 .......................... 11 978

1938 .......................... 14 020

1939 .......................... 19 626

1940 .......................... 33 413

1941 .......................... 44 097

1942 .......................... 68 912

1943 .......................... 82 271

1944 .......................... 72 641 I

därav utom länet

3 674 6 722 8 380 12 005 17 956 23 052 36 833 47 140 40 885

I samverkan mellan olika kontor och ombud tillsattes under år 1944 över 72 600 platser, av vilka 59 500 manliga och 13 100 kvinnliga. Dessa siffror innebära en minskning i jämförelse med föregående år med 12 °/o. Anledningen till nedgången är den minskade omfattningen i förmedlingsverksamheten, då det gällde att anskaffa arbetskraft till skogarna. Genom ovannämnda platstillsättningar i samverkan bereddes tillsammans nära 40 900 personer anställning i annat län än det, inom vilket ansökan om arbete ingivits.

De varje vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar utgjorde liksom förut örn åren ett viktigt led i det interlokala förmedlingsarbete t.

Antalet tillsatta platser inom olika yrkesområden framgår av tab. 5 och 6. I den förra göres anknytning till tidigare års redovisningsförfarande, varför gruppbeteckningama i de båda tabellerna, såsom noten angiver, förete vissa skiljaktigheter.

15 Tab. 5. Antal tillsätta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna åren 1935—1944.

1 Statistiken omlades i viss utsträckning vid ingången av år 1943, varför direkta jämförelser med tidigare års siffror icke äro möjliga. Beträffande tillsatta platsers fördelning under år 1943 efter kön och näringsgrenar hänvisas till tab. 6.

2 Nedgången för dessa grupper är endast skenbar, enär under år 1941 till jordbruksgruppen räknades frivilliga skördearbetare samt till gruppen allmän tjänst personer i frivillig värnpliktstjänstgöring och frivillig luftbevakning, vilka fr. o. m. 1942 redovisats under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter».

Flertalet grupper uppvisade ökat antal lediga och tillsatta platser i förhållande till föregående år, dock med undantag för skogsbruket, där en nedgång ägt ruin med cirka 50 %. Stegringen för industri och hantverk gällde närmast byggnadsverksamheten.

Inom jordbruket tillsattes under år 1944 54 200 platser för män och 7 300 platser för kvinnor. Häri är icke inräknad den frivilliga arbetskraften till jordbruket, som var av ungefär samma omfattning som 1943; genom arbetsförmedlingarna tillsattes cirka 63 000 dylika platser.

Svårigheterna att anskaffa erforderlig arbetskraft till jordbruket voro starkt märkbara såväl under vårarbetet som vid hö- och stråsädesskördens bärgande. Vårarbetena kommo osedvanligt sent i gång och krävde på grund härav ett särskilt stort behov av tillfällig arbetskraft. Behovet av tillfälliga arbetare för skörden kunde, såsom förut nämnts, i stort sett tillgodoses. Bristen på ladugårdspersonal och mjölkningskunniga lanthembiträden var lika framträdande som förut örn åren. En närmare redogörelse för de åtgärder, som vidtogos för att tillgodose jordbrukets arbetskraftsbehov, lämnas å sid. 23 ff.

Anskaffande av arbetskraft till bet folten var 1944 ett mera svårlöst problem än under föregående år. En närmare redogörelse för de vidtagna åtgärderna lämnas å sid. 25 ff.

överflyttningen av arbetskraft bar underlättats, därigenom att kommissionen i maj 1944 bemyndigat länsarbetsnämnderna att tillhandahålla arbetstagare inom jordbruks- och torvarbete viss beklädnadsulrustning, nämligen blåställ och arbetsskodon.

16 Tab. 6. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförinediingsanstalterna åren 11113 och 1944.

Som tidigare framhållits, var efterfrågan på arbetskraft till skogarna efter produktionspliktens upphörande av avsevärt mindre omfattning än under föregående år. Antalet arbetssökande vana skogsarbetare var ungefär lika stort (24 000) som under 1943 (23 000). Antalet arbetsansökningar uppvisade en större stegring (1943—34 000; 1944—41000), vilket betyder, att även efterfrågan på yrkesvana skogsarbetare minskats och att skogsarbetarna under längre tid kvarstodo såsom aktuella arbetssökande på arbetsförmedlingen. De tillsatta platsernas antal uppgick till 65 000 (122 400 under år 1943), vilket utvisar, att en del av arbetskraften i skogarna allt fortfarande kom från andra yrkesområden. En närmare redogörelse för skogsbrukets arbetskraftsbehov lämnas å sid. 27 ff.

Under året kunde arbetsförmedlingarna göra 11 200 utplaceringar i frivillig luftbevakning och 2 000 utplaceringar i frivillig värnpliktstjänst.

Inom huvudgruppen industri och hantverk, inklusive byggnadsverksamheten, redovisades för praktiskt taget alla yrkesgrupper högre pia ts tillsättningssiffror för år 1944 än för 1943. De absoluta talen för hela näringsgruppen utgjorde 273 100 respektive 245 700. Den väsentligaste orsaken till den höga

sysselsättningsnivån var, såsom tidigare framhållits, den livliga byggnadsverksamheten beträffande framför allt bostadsbyggen men jämväl industribyggen. Lagstiftningen örn tillståndstvång för byggnadsarbete gällde även under 1944. Strävandena att utjämna byggnadssäsongen gåvo gynnsammare resultat under redovisningsåret än under 1943.

Sjöfarten hade ännu mindre omfattning än under de föregående krigsåren till följd av den skärpta avspärrningen.

Inom gruppen husligt arbete förelågo samma svårigheter som tidigare att skaffa erforderlig hjälp till hemmen. Under året tillsattes cirka 28 300 hembiträdesplatser, eller samma antal som föregående år. Däremot kunde behovet av tillfällig hemhjälp tillgodoses i något större omfattning än under 1943. Antalet förmedlade platser av detta slag ökade nämligen med omkring 9 500 till 114 500. Med hänsyn till svårigheterna att erhålla heltidsanställd huslig arbetskraft har utvecklingen gått i den riktningen, att tillfällig hemhjälp alltmer anlitas, och särskilda åtgärder av skilda slag ha vidtagits för att tillgodose det ökade behovet av sådan arbetskraft.

Student- och lårarförmedlingarnas verksamhet utmärktes av ökad livaktighet, och antalet tillsatta platser uppgick till 9 325, varav inemot 5 300 kommo på lärarförmedlingen. Stor brist rådde även under 1944 på såväl manliga som kvinnliga folkskollärare, och då även småskollärarinnorna syntes lia bättre sysselsättningsmöjligheter än förut, blevo svårigheterna än större att fylla de vakanser, som uppstodo till följd av bland annat inkallelser till beredskapstjänst.

Inom ungdoms förmedlingen inskrevos under året cirka 32 400 pojkar och cirka 28 200 flickor (under 18 år) exklusive ungdomsberedskapen. Inklusive ungdomsberedskapen utgjorde antalet cirka 43 500 respektive 42 200.

Antalet tillsatta platser exklusive ungdomsberedskapen utgjorde 55 700. Detta innebär jämfört med 1943 en ökning med cirka 8 % och i jämförelse med genomsnittssiffrorna för 5-årsperioden 1935—39 en ökning med 62 %>.

För att göra ungdomsförmedlingarnas tjänstemän bättre rustade för sina uppgifter anordnade kommissionen under året utbildningskurser av olika slag. Sålunda höllos två »praktikantkurser» för kvinnliga assistenter vid ungdomsförmedlingama samt en pedagogisk kurs vid folkskoleseminariet i Stockholm för ungdomsförmedlingstjänstemän.

I ökad omfattning lia tjänstemännen kunnat tillställas hjälpmedel för den grkesvägledande verksamheten. Inom kommissionens under året inrättade sektion för ungdomsförmedling och yrkesvägledning har utarbetandet av det sedan någon tid planerade yrkeskartoteket framskridit så långt, att en serie blad kunnat utsändas till arbetsförmedlingstjänstemännen. Kartoteket, som är avsett att användas som uppslagsverk, behandlar på varje blad ett yrke med angivande av arbetets art, de krav, yrket ställer på utövaren, samt ulbildnings- och löneförhållanden m. m. Yrkesbeskrivningarna kompletteras med översikter över större yrkesområden eller näringsgrenar. Uppgifterna

lia insamlats genom frågeformulär, intervjuer med yrkesmän, studiebesök på arbetsplatser, studium av facktidskrifter och -litteratur m. m. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med arbetsmarknadens organisationer.

I en särskild serie meddelanden, »Aktuellt för yrkesvägledningen», lia därjämte lämnats aktuella upplysningar om framtidsutsikterna på speciella yrkesområden, om skolor och utbildningsanstalter, nyutkommen litteratur m. m.

Tidigare utgivna broschyrer — »Att välja yrke», avsedd för elever i folkskolans avgångsklass, och »Gymnasisternas ämnesval», avsedd för lärjungar i gymnasiets »valringar» — ha utgivits i reviderad upplaga. Dessutom har utarbetats en broschyr för ungdomar i flickskolor, realskolor och kommunala mellanskolor.

Vidare har under året påbörjats utarbetandet av 7 distriktsöversikter över läroanstalter för yrkesundervisning, tillsammans omfattande hela riket och närmast avsedda att tjäna som lokala komplement till folk- och realskolebroschyrerna. Insamlingen av uppgifterna utföres till större delen av länscentralerna för ungdomsförmedling, varefter kommissionens kansli utför den slutliga redigeringen.

I avsikt att stimulera intresset för yrkesvalet och bl. a. även nå eleverna i landsbygdens folkskolor på ett mera direkt sätt har kommissionen i samarbete med Radiotjänst anordnat tre skolradioutsändningar samt i anslutning därtill en uppsatspristävling för folkskoleungdom, till vilken över 20 000 bidrag inlämnades.

Förutom deltagande från ett flertal ungdomsförmedlingars sida i på olika håll i landet anordnade ungdoms-, fritids- och andra utställningar märkes beträffande den mera propagandabetonade verksamheten även inspelandet av en kortfilm i samarbete med Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Filmen behandlar yrkesorientering med särskild hänsyn till hantverksyrken.

I samband med de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna angående hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och folkskolor samt de av skolöverstyrelsen lämnade provisoriska föreskrifterna beträffande skolläkares och skolsköterskors åliggande vid rikets allmänna läroverk har kommissionen medverkat vid utarbetande av skolöverstyrelsens närmare anvisningar rörande den medicinska yrkesrådgivningen och det samarbete, som därvid avses komma till stånd mellan ungdomsförmedlingarna och skolläkama.

Under året ha vidare inom kommissionen påbörjats en utredning angående låne- och stipendiemöjligheter för ungdom under yrkesutbildning samt en sammanställning av de formella kompetenskraven för statliga och kommunala tjänster.

En redogörelse för en av länsarbetsnämnden i Borås utförd undersökning angående boråsungdomens yrkesvals- och sysselsättningsproblem har under året utarbetats och är f. n. under tryckning.

Verksamheten i skolorna har planlagts i samråd med de båda delegatio-

ner, som äro knutna till kommissionen och i vilka olika skol- och lärarintressen äro företrädda.

Under läsåret 1943/44 lia sammanlagt ca 22 000 ungdomar i folk- och fortsättningsskolor på ca 350 orter erhållit yrkesvägledning.

Broschyren »Att välja yrke» har utdelats i folkskolornas avgångsklasser som ett hjälpmedel vid lärarnas yrkesorienterande undervisning. Efter det eleverna ifyllt ett frågeformulär »Frågor inför yrkesvalet» har yrkesvägledaren i den mån det varit möjligt hållit s. k. yrkesorienterande lektioner i skolorna. De ifyllda formulären, kompletterade med skriftliga utlåtanden från lärare och skolläkare, ha varit vrkesvägledaren till stor hjälp vid den följande enskilda rådgivningen.

Ett omfattande instruktionsarbete har även bedrivits bland folkskolans lärare. I samarbete med folkskolinspektörerna ha under 1944 konferenser hållits med ca 4 500 lärare på olika håll i landet. Aven i seminarierna har instruktionsverksamhet bedrivits. Dessutom har Sveriges allmänna folkskollärarförening i samarbete med kommissionen anordnat en två veckor lång fortbildningskurs i yrkesorientering för folkskollärare.

Vid de högre skolorna har yrkesvägledning i första hand givits i flickskolornas, realskolornas och mellanskolornas avgångsklasser samt i de s. k. »valklasserna», nämligen näst sista klassen i real- och mellanskolor, flickskolornas 5T och gymnasiernas ring I3 och II4. Orienterande lektionsföredrag av yrkesvägledare ha följts av enskild rådgivning med utgångspunkt från av eleverna ifyllda frågeformulär. Under läsåret 1943/44 har yrkesvägledning ägt rum vid 129 realskolor, 13 kommunala mellanskolor, 8 praktiska mellanskolor, 6 högre folkskolor och 46 flickskolor för sammanlagt ca 10 000 ungdomar samt i 69 gymnasier för något över 4 200 elever (motsvarande cirka 85 % av antalet elever i berörda klasser).

Den omorganisation av arbetsförmedlingsverksamheten för utlänningar, som arbetsmarknadskommissionen genomförde i slutet av år 1943, innebar, att de ordinarie arbetsförmedlingsorganen i vidgad omfattning fingo medverka vid utplacering av flyktingar i arbete på öppna marknaden. Under år 1944 har förmedlingsarbetet för flyktingar också i hög grad kunnat effektiviseras, och uppgifter av mera social natur, som redan förut i viss utsträckning förbundits med förmedlingsverksamheten för utlänningar, ha kunnat ägnas en mera omsorgsfull handläggning. Möjligheterna till flyktingarnas placering i arbete ha också kunnat rationellare utnyttjas. För lösning av de många olika uppgifterna ha arbetsförmedlingarna i många fall utökats med särskilda utlänningsavdelningar, och därjämte ha talrika tillfälliga arbetsförmedlingar knutits till mottagningsförläggningarna för flyktingar av olika nationaliteter.

Den stora baltiska flyktingströmmen, som satte in i slutet av september 1944, medförde naturligt nog, att de baltiska flyktingproblemen under senare delen av året kommo i förgrunden. På några få veckor sökte sig över 29 000 flyktingar till vårt land, och en rad extra åtgärder måste vidtagas av

de olika för mottagningsförfarandet ansvariga myndigheterna. För inkvartering av flyktingarna upprättades i vissa län sålunda närmare 100-talet förläggningar, många av mycket provisorisk karaktär, och det flertal arbetsförmedlingar, som i samband härmed organiserades, fick omedelbart träda i funktion. Till en början var huvuduppgiften att förse flyktingarna nied nödvändiga gångkläder, och här vilade i stort sett hela ansvaret på länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. Efter föreskriven karantänstid och sedan polismyndigheterna företagit viss säkerhetsundersökning, kunde själva utpLaceringen påbörjas. Trots att ackvisitionen av platser inföll under den del av året —- november och december månader — som ur arbetsmarknadssynpunkt är den minst lämpliga för placering av arbetskraft, kunde arbetsförmedlingarna under denna tid anskaffa arbete åt 7 222 baltiska flyktingar, vilka tillsammans med sina anhöriga — sammanlagt cirka 14 000 personer — kunde lämna mottagningsförläggningarna.

Vissa länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar fingo även ingående medverka i verksamheten för de till Nordsverige evakuerade finnarna. Här var utrustningsarbetet huvuduppgiften. Någon förmedlingsverksamhet av större omfattning blev icke aktuell på grund av att den arbetsföra delen av de evakuerade endast utgjorde 5 % och behövde utnyttjas för läger- och sjukhusverksamhet. Den omständigheten, att finnarna även medförde en hel del boskap, för vars skötsel krävdes stor personal, bidrog också till att antalet finska evakuerade, som kunde antaga arbete i öppna marknaden, blev begränsat. Dock tillfördes vår arbetsmarknad ett visst tillskott av vana finska skogsarbetare och kunniga hembiträden till landsbygden.

I många fall ha arbetsförmedlingarna kunnat placera yrkeskunniga utlänningar i respektive fack, men dessa placeringar voro dock vanligen beroende av väl vitsordad skicklighet och förtrogenhet med svenska språket. Detta gällde speciellt för yrkesmän inom mekaniska verkstadsindustrin. Inom träindustrin kunde ett flertal flyktingar placeras liksom även inom textilindustrin, som härigenom fick ett välbehövligt tillskott av yrkeskunnigt folk.

I de fall placering inom eget yrkesområde ej kunde ske, hänvisades de manliga flyktingarna i första hand till skogs- och jordbruk, medan de kvinnliga oftast erhöllo anställningar som hembiträden eller på hotell och restauranger, sjukhus och vårdanstalter. Därjämte ha olika industrigrenar absorberat relativt mycken arbetskraft. Särskilt inom textilindustrin har en stor del av den kvinnliga ovana arbetskraften funnit sysselsättning. I övrigt har det huvudsakligen varit fråga om hjälp- och tempoarbete vid fabriker. Även inom tegel- och torvindustrierna kunde utländsk arbetskraft placeras. Slutligen må nämnas, att intellektuella flyktingar i viss utsträckning erhållit arkivarbete.

Flyktingarnas ovana vid svensk miljö och svenska arbetsförhållanden har gjort det nödvändigt, att arbetsförmedlingen håller intim kontakt med den anvisade tills han funnit sig till rätta på arbetsmarknaden.

Ett speciellt problem utgöra de partiellt arbetsföra flyktingarna, och möj-

ligheterna att placera dessa i arbete ha varit rätt begränsade. De arbetsuppgifter, som närmast stått till buds, ha förutom lättare vägarbeten med förkortad arbetstid varit textilarbete, tempoarbete inom verkstadsindustrin, lättare sysslor i lantbruket samt inom hotell- och restaurangbranschen. Därtill kommer, som redan anförts, arkivarbete för de intellektuella.

Arbetsförmedlingen förmedlade under år 1944 45 376 arbetsanställningar åt utlänningar (av 34 olika nationaliteter), därav 36 453 för män och 8 923 för kvinnor. Beträffande fördelningen nationsvis kan nämnas, att 11 369 platser avsågo norrmän, 10 542 danskar och 11 300 balter. Därnäst kommo finnarna med 4 809 och estlandssvenskarna med 2 454 placeringar. De tillsatta platsernas fördelning på olika yrkesgrupper var följande: jordbruk cirka 8 000, skogsarbete 11100, industriarbete 10 000, byggnadsverksamhet 3 050, hotell- och restaurangrörelse 3 300, husligt arbete 3 800 samt hälsovård och sjukvård 1 400; återstoden, 4 725 platser, kom på andra yrkesgrupper.

Vid sidan av själva förmedlingsarbetet ha arbetsförmedlingsorganen varit flyktingar behjälpliga vid anskaffande av pass, ansökan om visering och ransoneringskort samt i vissa fall vid utfärdande av tillfälliga resebevis. En mångfald andra uppgifter ha även åvilat arbetsförmedlingarna. Hit höra utrustning med kläder och bohag åt flyktingarna, utbetalning av vissa startbidrag och resetraktamenten, utställande av biljettrekvisitioner m. m. och sist men icke minst en omfattande verksamhet av kuratorskaraktär. Vid utrustning av flyktingar ha arbetsmarknadsorganen samarbetat med privata hjälporganisationer.

Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen står under socialstyrelsens överinseende. Den offentliga arbetsförmedlingen fullgör i samband härmed omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter. Härigenom bliva de försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkommer inom för dem lämpligt arbetsområde.

För att meddela arbetsförmedlingens funktionärer undervisning om arbetslöshetsförsäkringens huvudprinciper och örn tekniska frågor rörande arbetsförmedlingens uppgifter i detta sammanhang anordnade kommissionen och socialstyrelsen gemensamt ett antal konferenser, i vilka förutom arbetsförmedlingens personal även arbetslöshetskassornas lokala redogörare deltogo.

I handböcker för den offentliga arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna, utgivna av socialstyrelsen 1936 resp. 1937, lia direktiv lämnats såväl i fråga om arbetsförmedlingens förhållande till de erkända arbetslöshetskassorna och deras medlemmar som i fråga örn arbetslöshetskassornas förhållande till sina medlemmar. Utöver nämnda handböcker har ett antal cirkulär utfärdats. Den förut nämnda handledningen »Arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen, råd och anvisningar» har utdelats även till redogörarna i de erkända arbetslöshetskassorna. Arbetsmarknadskommissionen har beslutat, att i handledningen meddelade bestäm-

Rihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sinni. Nr 309.

melser i tillämpliga delar jämväl skola äga giltighet vid arbetsförmedlingens handläggning av motsvarande frågor i samband med arbetslöshetsnämndernas verksamhet.

Vid masspermittering av kassamedlemmar i samband med jul- och nyårshelgerna utsättes arbetsförmedlingen för onormal belastning, då samtliga permitterade kassamedlemmar äro skyldiga fullgöra personlig arbetsansökan på arbetsförmedlingen. Det system med skriftlig arbetsansökan kombinerad med självdeklaration, som tidigare utarbetats i syfte att i detta hänseende underlätta arbetsförmedlingens arbete, har kommit till användning även vid årsskiftet 1944/45 och begagnats av cirka 34 000 kassamedlemmar. (Motsvarande siffror för årsskiftena 1942/43 och 1943/44 voro 37 000 resp. 35 000.)

Kommissionen lämnar här nedan en inom socialstyrelsen upprättad förteckning över de erkända arbetslöshetskassor, som voro i funktion den 1 januari 1945.

Erkand arbetslöshetskassa Erkänd den Medlemsantal

den 1/1 1945

Beklädnadsarbetarnas.............................. 2/i 1935 28 000

Sadelmakarnas, tapetserarnas och reseffektarbetarnas .. 1/2 1935 4 000

Stenindustriarbetarnas.............................. 23/2 1 93 5 4 2 00

Handelsanställdas m. fl............................. 1/i 1935 42 500

Sko- och läderarbetarnas .......................... V7 1935 10 200

Träindustriarbetarnas.............................. 1/i 1936 34 100

Musikernas ...................................... 21/i 1936 6 700

Lantarbetarnas .................................. 81/7 1936 46 400

Frisörernas ...................................... V10 1936 4 000

Livsmedelsarbetarnas.............................. 1/i 1937 32 000

Textilarbetarnas .................................. Vio 1937 39 800

Gjuteriarbetamas.................................. 1/'i 1938 10 100

Gruvindustriarbetarnas ............................ 1/i 1938 10 000

Handelstjänstemännens ............................ Vi 1940 6 400

De kemisk-tekniska industriarbetarnas m. fl........... 1/i 1941 13 500

Bleck- och plåtslagarnas .......................... x/4 1941 2 800

Försvarsverkens civila personals .................... 1/io 1941 22 500

Bryggeriarbetarnas ................................ x/i 1942 6 200

Transportarbetamas .............................. x/i 1942 6 700

Metallindustriarbetarnas............................ 1/6 1942 198 100

Bokbinderiarbetarnas.............................. 1h 1942 9 700

Hotell-, kafé- och restauranganställdas................ x/t 1942 18 000

Handelsresandenas ................................ V8 1942 500

Grov- och fabriksarbetarnas........................ 1/i 1943 95 500

Industritjänstemännens ............................ V9 1942 32 100

Elektrikernas .................................... Vi 1943 12 500

Arbetsledarnas.................................... 1/u 1942 15 000

Målarnas ........................................ x/io 1943 13 800

Sjöfolkets........................................ 10h 1943 8 500

Väg- och vattenbyggnadsarbetarnas.................. V1 1944 18 900

Järnvägsmännens.................................. 1/i 1945 25 000

Maskinbefälets.................................... V1 1945 2 000

Summa 779 700

23 För att erhålla en överblick av det inom vissa näringsgrenar förekommande korttidsarbetet företog kommissionen åren 1942—1944 inventeringar bland de kassamedlemmar, som besökte arbetsförmedling för att genom sina arbetslöshetskassor erhålla understöd i anledning av korttidssysselsättning. Kommissionen har genom denna årligen återkommande inventering, vilken företagits under en veckas tid vid rikets samtliga arbetsförmedlingar, kunnat konstatera en alltmer avtagande korttidsdrift. Vid 1944 års inventering visade sig av samtliga medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna cirka 17 % vara arbetslösa någon eller några dagar i veckan. Motsvarande siffror för år 1942 och 1943 voro 64 % resp. 34 °/o.

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars

arbetskraftsbehov.

Jordbruket.

Även år 1944 upprätthölls en omfattande militär beredskap, som medförde, att under sommaren en avsevärd del av landets jordbrukspersonal var inkallad. Detta gällde då huvudsakligen den personal, som på grund av gällande bestämmelser icke kunnat tilldelas uppgiftskort i angelägenhetsgrad A—C.

Detta förhållande medförde, att det uppstod ett avsevärt behov av extra arbetskraft under de arbetsbråda perioderna. Propagandan för de frivilliga arbetsinsatserna måste detta år ytterligare intensifieras, då beredskapströttheten av allt att döma ökat från föregående år. Under mottot »Landet kallar» propagerades för jordbruksarbete. Denna propaganda skedde genom affischer, broschyrer, tidningsartiklar, annonser och föredrag i samband med filmförevisningar. Särskilt visade sig den genom kommissionens försorg inspelade filmen »Landet kallar» vara ett utmärkt hjälpmedel, då det gällde att intressera skolungdomen för deltagande i beredskapsarbete. Även radion togs i olika former i anspråk för denna propaganda

Den frivilliga arbetskraften gjorde goda insatser, antingen genom direkt deltagande i jordbruksarbete eller genom att åtaga sig luftbevakning, varigenom möjliggjordes, att inkallade jordbrukare kunde lösgöras för sin ordinarie verksamhet. Sammanlagt deltogo 13 256 personer, därav 9 767 män och 3 499 kvinnor, i luftbevakning. Tillgången på frivilliga luftbevakare växlade liksom år 1943 avsevärt under året och var störst vid tiden för skolornas avslutning. Rekryteringen underlättades väsentligt under senare hälften av året, sedan löneförmånerna fr. o. m. den 1 juli 1944 avsevärt förbättrats.

Vad beträffar de direkta insatserna i jordbruksarbetet inriktades propagandan i första hand på enskild utplacering på olika lantgårdar. Genom arbetsförmedlingen utplacerades på detta sätt under året över 6 000 personer. Härtill kommo de, som utan arbetsförmedlingens medverkan anlogo tillfälligt arbete på landsbygden. Den enskilda utplaceringen på olika lant-

gårdar har visat sig vara att föredraga ur åtskilliga synpunkter. Statsverkets kostnader för denna verksamhet äro obetydliga, och de sålunda utplacerade komma i en nära kontakt med landsbygdens innevånare och lära sig att på ett särskilt sätt förstå jordbrukets förhållanden.

Till följd av att propagandan huvudsakligen inriktades på enskild utplacering på lantgårdar anordnades under året endast 409 arbetsläger med sammanlagt 7 623 deltagare, därav 3 068 manliga och 4 555 kvinnliga. Motsvarande antal deltagare år 1943 var avsevärt högre, nämligen 10 037 personer. Medelåldern hos deltagarna har emellertid stigit under årens lopp, vilket inneburit en ökning av deltagarnas arbetsprestationer och arbetsinkomst. Totalinkomsten för deltagarna vid arbetsläger uppgick under år 1944 till 311 793 kronor, vilket innebär en medelinkomst per arbetsdag av 3 kronor 11 öre. Motsvarande siffra för år 1943 var 2 kronor 76 öre.

En ny form av lägerverksamheten utgjorde de s. k. utbildningslägren. Under år 1944 anordnades fyra sådana i envar av grenarna lanthushåll, jordbruk och skogsbruk. Lägrens ändamål har varit, dels att förse jordbruket med arbetskraft, dels att bereda ungdom med utpräglad lust och fallenhet för praktiskt arbete möjlighet att på detta sätt skaffa sig en första praktik. I utbildningslägren ha deltagit sammanlagt 247 ungdomar.

För jordbruksarbete kortare tid än 10 dagar utplacerades cirka 45 000 personer, dels enskilt, dels å av organisationer och skolor upprättade arbetsläger. Vid de 409 arbetslägren sysselsattes 940 lägerledare och husmödrar. För utbildning av lägerledare anordnades i likhet med år 1943 särskilda kurser om två dagar, där ledarna instruerades i fråga om lägrens ekonomiska skötsel och ungdomens fritidssysselsättning.

Ett värdefullt tillskott av arbetskraft erhöll jordbruket genom den hempermittering, som under eftersommaren 1944 ägde rum av vissa kategorier av värnpliktiga tillhörande 1943 års klass (se s. 43).

Liksom föregående år utfärdades en kungörelse, som innebar att vissa tjänstemän beviljades sammanlagt tio dagars tjänstledighet med oavkortad lön för deltagande i skördearbete, som anvisats av den offentliga arbetsförmedlingen.

En betydande del av de frivilliga arbetsinsatserna utfördes av skolungdomen. Genom ett kungl, cirkulär (SFS 1944: 191) gavs i likhet med år 1943 möjlighet till viss ledighet från undervisningen under vårterminens sista och höstterminens första veckor för deltagande i för folkförsörjningen eller den allmänna beredskapen betydelsefullt arbete.

Kommissionen lät under hösten 1944 göra en förfrågan hos samtliga rektorer vid högre allmänna läroverk, realskolor, flickskolor och högre folkskolor om deras erfarenheter av skolungdomens deltagande i beredskapsarbete. Samtliga rektorer framhöllo, att skolungdomens utnyttjande i beredskapsarbete varit synnerligen värdefullt ur flera synpunkter. Arbetet har haft god inverkan på ungdomens fysiska och psykiska utveckling. Många ungdomar ha fått en riktigare uppfattning om kroppsarbetet och dess utövare, och detta har ökat respekten för och uppskattningen av detta slags arbete. Det

härdande kroppsarbetet, avpassat efter ungdomarnas arbetsförmåga, får anses såsom en hälsosam motvikt mot skolarbetet. Från flera håll har även framhållits, att det frivilliga beredskapsarbetets allmänt goda inverkan på skolungdomen kanske finge anses minst lika värdefullt som det av ungdomarna utförda arbetet.

För att tillgodose jordbrukets behov av ladugårdsskötare beslöt arbetsmarknadskommissionen i samråd med utlänningskommissionen att anordna statsunderstödda ladugårdsskötarekurser för praktisk utbildning i detta yrke av därtill lämpliga flyktingar, i första hand familjeförsörjare. Dessa kurser togo i ett flertal län sin början på nyåret 1945.

Betodlingen. Väderleksförhållandena voro år 1944 ej lika gynnsamma för betodlingen som under år 1943. Betsådden försenades betydligt till följd av regn och kyla. Gallrings- och upptagningsarbetet försvårades även tidvis avsevärt av regnväder. Betodlingsarealen hade år 1944 ökat och uppgick nästan till 1942 års nivå. Alla dessa olika omständigheter medförde, att arbetsförmedlingen fick stora svårigheter att tillgodose betodlingens arbetskraftsförsörjning. Det allmänna arbetsmarknadsläget inom betdistrikten utmärktes av en hög sysselsättningsgrad även för lågsäsongyrkena. Bedan tidigt stod det klart, att speciella åtgärder erfordrades för att möta de svårigheter, som väntades uppstå i fråga örn anskaffandet av erforderlig betpersonal. Arbetsmarknadskommissionen utfärdade därför direktiv till länsarbetsnämnderna att intensifiera rekryteringen av arbetskraft till betfälten. Förberedande arbeten vidtogos redan flera månader före den egentliga betkampanjens början. I samarbete med sockerbolaget samt betodlarföreningarna sökte man i god tid kartlägga behovet av arbetskraft och vidtaga organisatoriska åtgärder för att anskaffa den arbetskraft, som visade sig vara oundgängligen nödvändig för betskötselns genomförande Propaganda bedrevs efter tidigare prövade linjer, och anstalter träffades även för att söka ordna med gemensamt kosthåll, daghemsverksamhet m. m., varjämte anskaffningen och utbildningen av kockapersonal till gemensamhetshushållen förbereddes. Kontakt söktes även med de militära myndigheterna för att åt den vana betskötarpersonalen utverka ledighet under de mest kritiska tidsperioderna. Samtliga länsarbetsnämnder utanför de egentliga betdistrikten anmodades av arbetsmarknadskommissionen att medverka till en överflyttning av för betskötseln lämplig arbetskraft.

Vårens betgallringsarbete. Länsarbetsnämnden i Malmöhus län fungerade som centralorgan för arbetskraftsanskaffningen i sydsvenska betdistriktet, omfattande Skåne, Blekinge och södra Halland. Det anmälda behovet av extra arbetskraft inom detta distrikt uppgick till cirka 3 500 man. Detta kunde så småningom i stort sett täckas genom omflyttning av arbetskraft. Inom själva odlingsområdet anskaffades cirka 1 300 man. Från det sedvanliga rekryteringsområdet (norra Skåne, Småland och Blekinge) kommo 450 man. Från Norrland överflyttades ovan arbetskraft till ett antal av 900 man. Tillskottet av norrländsk arbetskraft innebar en avsevärd ökning gentemot

åren 1942 och 1943, då den sålunda överflyttade arbetskraften endast uppgick till cirka 150 respektive 100 man.

Åtskillig frivillig arbetskraft deltog vid gallringen. Största insatsen gjordes härvidlag av skolungdom, huvudsakligen från Hälsingborg och Eslöv, men även från Stockholm deltog ett hundratal skolungdomar. Sammanlagt 6 150 värnpliktiga betodlare, -körare och -skötare voro registrerade enbart inom Malmöhus län för ev. erforderlig ledighet från militärtjänstgöring. Dylik ledighet visade sig också vara behövlig i största utsträckning och beviljades under senare delen av maj och juni.

Bland de åtgärdei', som vidtogos för att redan under vårarbetet underlätta anskaffandet av arbetskraft, må nämnas anordnandet av 48 gemensamma hushåll och fem daghem för omhändertagande av barn, vilkas mödrar deltogo i betarbetet.

I Linköpingsdistriktet förelåg ett behov av arbetskraft om cirka 500 man. Vana betskötare kunde anskaffas, i huvudsak från Småland, till ett antal av 300, och sex arbetsläger med sammanlagt cirka 100 ungdomar sysselsattes härjämte med gallringen. I ett sjuttiotal fall förekom även enskild kontraktering av ovan arbetskraft. Omflyttning av den vana arbetskraften ägde rum alltefter arbetsuppgifternas fullbordande.

På Gotland utfördes vårskötseln av sockerbetorna, förutom av den vana arbetskraften, huvudsakligen av ovan yngre arbetskraft. Under juni och juli voro sammanlagt cirka 450 ungdomar, till största delen från fastlandet, sysselsatta i lantbruksarbete på Gotland, huvudsakligen betskötsel. Av dessa ungdomar voro cirka 100 manliga och 150 kvinnliga utplacerade enskilt, medan cirka 70 manliga och 130 kvinnliga voro placerade på arbetsläger.

I Skövdedistriktet hade till betgallringen anmälts ett restbehov av cii’ka 230 betskötare. Endast 90 vana betarbetare kunde anskaffas. Fem arbetsläger med 70 skolungdomar sysselsattes härjämte med betgallring. Av de registrerade betskötare, som voro inkallade till militärtjänstgöring, hempermitterades 130 man.

Höstens betupptagning. Behovet av extra arbetskraft inom sydsvenska betdistriktet uppgick vid betkampanjens början till cirka 4 100 man. Genom arbetsförmedlingen anskaffades cirka 3 800 man; härav belöpte på själva odlingsområdet 1 300, på mellersta Sverige och Norrland 1 150 samt på norra Skåne och Småland cirka 1 150, vilken sistnämnda siffra innebär en avsevärd ökning gentemot rekryteringsresultatet från detta område under våren.

Sammanlagt 7 000 värnpliktiga betodlare, -körare och -upptagare registrerades under året hos länsarbetsnämnden, större delen av dessa medgavs ledighet från militärtjänstgöring för deltagande i betupptagningen under oktober—november.

Sextio gemensamhetshushåll och elva daghem vörö anordnade, något som bidrog till att underlätta arbetskraftsanskaffningen.

I Linköpingsdistriktet fanns anmält ett behov av extra arbetskraft till betupptagningen om cirka 550 man. Genom arbetsförmedlingen anskaffa-

des 365 vana arbetare. Restbehovet täcktes nied ovan arbetskraft, därav 75 personer å arbetsläger och 175 genom enskild kontraktering.

På Gotland anskaffades 330 arbetare, varav 320 från fastlandet. Flertalet voro ovana vid betupptagningsarbete. För att upptagningen skulle kunna forceras utkommenderades efter hemställan från länsarbetsnämnden hos militärbefälhavaren på Gotland 132 värnpliktiga, som utförde sammanlagt 381 dagsverken.

I Skövdedistriktet rekvirerade betodlarna cirka 210 man till betupptagningen. Arbetsförmedlingen kunde anskaffa 100 vana betupptagare. Det återstående behovet tillgodosågs med ledig arbetskraft från torvmossarna inom länet samt ovan arbetskraft från Norrland. Ett femtiotal flyktingar och ett antal skolungdomar från landsbygden deltogo även i betupptagningen. Av den registrerade betpersonalen hempermitterades under upptagningssäsongen 327 värnpliktiga. Två gemensamhetshushåll voro anordnade.

Resultatet av 1944 års sockerbetsodling blev trots mindre goda väderleksförhållanden relativt gott, och betodlingens arbetskraftsproblem kunde, trots betydande lokala svårigheter, i stort sett lösas på ett tillfredsställande sätt. Arbetskraftens rörlighet spelade därvid en stor roll, och den tillresande arbetskraftens insatser voro såväl totalt som relativt starkt stigande i jämförelse med tidigare krisår.

Skogsbruket.

Behovet av arbetskraft till skogsbruket var under årets första månader relativt omfattande, men ej på långt när så stort som år 1943 och kunde i allmänhet tillgodoses. Utmärkande för läget torde vara, att Kungl. Maj:t genom kungörelse den 21 januari 1944 (nr 19) fr. o. m. utgången av januari månad upphävde kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt för män, födda år 1923. Under de följande månaderna var efterfrågan på arbetskraft till skogsarbete förhållandevis ringa. Sålunda utgjorde exempelvis under andra kvartalet antalet anmälda lediga platser inom skogsbruket endast 16 582 mot 49 305 motsvarande tid föregående år. Verksamheten med huggarkurser fortsattes i begränsad omfattning, och den ovana arbetskraft, som sökte skogsarbete, kunde beredas sådant. Några särskilda åtgärder för att stimulera ev. ledig arbetskraft att övergå till skogsarbete vidtogos dock icke. Överflyttningen av arbetskraft lill skogsbruket från andra yrkesområden hade sålunda betydligt mindre omfattning än under föregående år. Från och med februari månad bortföllo de tjänstepliktiga, och fortsättningsvis sysselsattes endast ett relativt litet antal ovana arbetare. Först i slutet av året började frågan om särskilda åtgärder göra sig gällande, då det visade sig att avverkningsresultaten voro exceptionellt låga, bl. a. beroende på de svåra väderleksförhållanden som varit rådande hela hösten.

De förmåner, som utgingo till den ovana arbetskraften, framgå av prop. 1943: 283, s. 22, 23 och 28. Dock infördes i januari 1944 vissa ändringar beträffande tillämpningen av gällande bestämmelser i så måtto, att arbetare, som enligt tidigare gällande bestämmelser kunde beviljas utbildningsbidrag,

därest han icke kunde beredas arbete i hemorten, enligt de nya bestämmelserna kunde komma i åtnjutande av förflyttningsbidrag och familjetillägg enligt för dessa bidragsformer gällande bestämmelser. Vidare överflyttades bestämmanderätten att bevilja utbyte av utbildningsbidrag mot familjetilllägg till länsarbetsnämnderna. Tidigare skulle framställning därom göras hos kommissionen.

Antalet till kommissionen rapporterade ovana arbetare, som åtnjöto bidrag vid slutet av varje månad åren 1943 och 1944, framgår av nedanstående sammanställning.

Antalet ovana arbetare inom skogsbruket var alltså under år 1944 endast något mer än en fjärdedel av motsvarande antal föregående år.

Arbetsförmedlingsverksamheten inom skogsbruket åren 1942—1944 framgår av ferb. 7.

Antalet tillsatta platser inom skogsbruket uppgick sålunda under år 1942 till 79 778. Under år 1943 steg antalet till ej mindre än 122 413 för att under 1944 sjunka till endast 65 006.

Under året förelåg ej något behov av att anordna kurser för utbildning av instruktörer och kockor. Däremot voro under första halvåret fem konsulenter för skogskockoma i verksamhet och under andra halvåret en konsulent, samtliga tillsatta av riksförsäkringsanstalten efter Kungl. Maj :ts medgivande.

De under år 1941 påbörjade månatliga inventeringarna av skogsbrukets arbetskraft fortsattes under år 1944. Skyldig att lämna uppgift till dessa inventeringar är enligt kungl, kungörelsen den 19 juli 1941 (nr 668) envar, som bedriver skogsavverkning med biträde av särskild för ändamålet anställd arbetskraft. Uppgifter skola lämnas dels om det antal arbetare, som sysselsättes vid inventeringstillfället, dels om ev. ytterligare föreliggande behov av arbetskraft. I september 1943 infördes det systemet, att endast större avverkare lämna uppgift varje månad, mindre avverkare däremot endast var tredje månad. Med större avverkare förstås i detta sammanhang sådana, som under avverkningsåret (‘/7 1943—3% 1944) ålagts en avverkning, omfattande i södra

29 Tal). 7. Arbetsförmedliiigsverksamlieten inom skogsbruket åren 1942—1944.

Sverige 200 m3t eller däröver och i norra Sverige 500 m3t eller däröver. Under juli och augusti företogos inga inventeringar. Resultatet av inventeringarna framgår av följande tablå, vars uppgifter hänföra sig till utgången av varje månad.

1 Endast större avverkare.

2 Inventeringen inställd.

Antalet förläggningar (huggarkurser) uppgick under år 1944 till 2 274 med 27 177 deltagare. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror under 1943 utgjorde 4 382 kurser och 57 026 deltagare, som under längre eller kortare tid deltogo i skogsarbete.

Vid av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningar för ovan arbetskraft av samtliga kategorier har regelbunden rapportering av arbetsresultaten fullgjorts till kommissionen.

30 Omfattningen av verksamheten vid dessa förläggningar framgår av följande tablåer.

Avverkade kvantiteter

I ovanstående uppgifter ingår ej familjetillägg eller hyresbidrag.

De individuella arbetsprestationerna varierade väsentligt. Sålunda kan nämnas, att den högsta medeldagsförtjänsten under en månad utgjorde 23:18 kr, då däremot vid en kurs dagsförtjänsten under viss månad icke kom upp till mer än 94 öre. Det dåliga resultatet berodde på den ogynnsamma väderleken under hösten.

Genomsnittsprestationen vid samtliga förläggningar, anordnade genom länsarbetsnämnderna, utgjorde 2,42 m3t per bidragstagare och dag.

Personer, som utan att ha arbetat vid av arbetsmarknadskommissionen bekostade förläggningar åtnjöto utbildnings-, förflyttningsbidrag, familjetillägg eller särskilt bidrag vid tjänsteplikt, utförde i runt tal 757 500 dagsverken (1943 3 675 000). Någon rapportering angående dessas arbetsprestationer har ej lämpligen kunnat genomföras, men erfarenheten har visat, att arbetsprestationerna för de enskilt utplacerade arbetarna äro något större än för dem som varit placerade vid förläggningarna. Detta torde ha sin orsak i att de, som tagit enskilt arbete, haft större förmåga att reda sig med skogsarbetet och förhållandena i skogen.

Arbetsprestationen för samtliga dem, som åtnjöto bidrag av något slag från arbetsmarknadskommissionen, kan omräknad i brännved angivas till i runt tal 4,43 milj. m3t.

De sammanlagda kostnaderna för bidrag och andra förmåner samt för huggarkurser och förläggningar uppgingo under år 1944 till 15 680 689 kronor. Häri ingå kostnader för uttagning av tjänstepliktig arbetskraft med 447 483 kronor.

Kommissionens innehav av baracker, vilka anskaffats för skogsbrukets räkning, minskade under året. Sålunda övertogos av domänverket 190 baracker; till enskilda försåldes 101 stycken, varjämte 700 baracker överlätos till andra statliga organ för annat ändamål än skogsbruket. Innehavet av skogsbaracker utgjorde vid december månads utgång 1 250. Sedan verksamhetens början ha sammanlagt 2 358 baracker ställts till skogsägarnas förfogande.

31 Tjänsteplikt för män födda 1923.

I enlighet med kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) fullgjorde under år 1943 män, födda 1923, helt eller delvis dem åliggande tjänsteplikt. Under januari månad 1944 voro ett mindre antal tjänstepliktiga ännu i arbete. I föregående årsberättelse lämnades en preliminär översikt över omfattningen av den vid årsskiftet 1943/44 fullgjorda tjänsteplikten. Här nedan följer en fullständig redovisning av hur tjänsteplikten fullgjorts.

Antal, som helt fullgjort tjänsteplikten.......................... 29 871

Antal, som delvis fullgjort tjänsteplikten.

Antal, som voro i arbete den 31/1 1944 då tjänsteplikten upphörde 3 368 Antal, som på grund av värnpliktstjänstgöring e. d. erhållit anstånd med tjänsteplikten, sedan en del därav fullgjorts...... 2 558

Antal, överförda till gruppen »lämpliga för handräckningsarbete» 1 868 Antal, som av hälsoskäl befriats från tjänsteplikt, sedan en del

därav fullgjorts ........................................ 217

Övriga (t. ex. personer som avvikit, sedan de fullgjort en del

av tjänsteplikten) ...................................... 53 8 064

Antal tjänstepliktiga, som icke fullgjort någon tjänsteplikt.

Antal personer, »lämpliga för skogs- och torvarbete» (därav skogsarbetare 2 749; jordbrukare med anstånd 103; övriga med

anstånd 3 568) ........................................ 6 455

Antal personer »lämpliga för handräckningsarbete»............ 1 612

Antal tjänstepliktiga studenter och likställda samt sjökaptener och likställda, vilka på grund av värnpliktstjänstgöring icke

fullgjort någon tjänsteplikt ............................- • 1 540

Antal, som av hälsoskäl befriats från tjänsteplikt i samband med inskrivningen eller i varje fall innan någon del av tjänste-

pliktsarbetet påbörjats .................................. 3 847

Övriga (sjömän utanför spärren, personer som avvikit eller av

annan anledning varit oanträffbara, fångar m. fl.).......... 321 13 775

Summa 51710

Av de 37 935 personer, som helt eller delvis fullgjort tjänsteplikten, hade 1 150 sysselsatts med torvarbete och 435 med såväl skogs- som torvarbete.

För att överlägga örn arbetskraftsfrågorna inom skogsbruket anordnades av arbetsmarknadskommissionen i samråd med bränslekommissionen en konferens i Stockholm den 1 november 1944. Till konferensen hade kallats representanter för domänstyrelsen och skogsstyrelsen samt från alla större skogsbolag och andra större skogsavverkare från hela riket.

Vid de sammankomster, som kommissionens ordförande regelbundet haft med skogsindustriernas samarbetsutskott (se s. 41) har även erhållits kontinuerliga informationer angående läget på skogsarbetsmarknaden.

32 Torvindustrin.

Den samlade torvproduktionen under år 1944 uppgick till ca 900 000 ten, vilket innebär en minskning med 25 %> i förhållande till år 1943. Orsaken till minskningen torde främst vara att söka i de dåliga väderleksförhållandena under vårmånaderna. På grund härav var behovet av arbetskraft under första halvåret icke större än att det i stort sett kunde tillgodoses. Under juli månad steg emellertid efterfrågan på arbetskraft mycket hastigt på grund av den torra och varma väderlek, som då inträdde. Vid denna tidpunkt kunde tillräckligt med arbetskraft icke anskaffas på öppna marknaden, varför arbetsmarknadskommissionen tillgrep åtgärden att nedlägga de vägarbeten, som i kommissionens regi bedrevos i södra Sverige med i huvudsak utländsk arbetskraft. Genom dessa åtgärder kunde torvindustriföretagen tillföras cirka 500 man, varigenom den värsta bristen på arbetskraft vid torvmossarna kunde täckas.

Liksom under år 1943 gällde arbetsförmedlingstvång för torvindustrin (kungl, kungörelse den 29 juli 1943 /nr 641/), vilket innebär, att vid företagen ej får anställas arbetskraft annat än genom arbetsförmedlingen eller med dess godkännande.

Direkt genom arbetsförmedlingen anvisades arbetskraft för torvarbete enligt nedanstående sammanställning.

Dessutom anordnades genom länsarbetsnämnderna arbetsläger för ungdom, som i huvudsak sysselsattes med enklare torvarbeten, såsom vändning och kupning. V

V eritsia elsina ustrin.

Den av kommissionen i maj 1940 igångsatta omskolningsverksamheten i form av beredskapskurser för verkstadsindustrin pågick även under år 1944. Från och med den 1 juli 1944 har emellertid verksamheten överflyttats från kommissionen till överstyrelsen för yrkesutbildning. Det har emellertid ansetts lämpligt att här införa redogörelse för hela verksamhetsåret. Kursernas antal, som vid utgången av 1943 uppgick till 48, utgjorde 43 vid utgången av år 1944, därav 28 för mekaniker, 4 för finmekaniker (i Stockholm), 1 för smeder • (i Stockholm), 8 för svetsare (i Stockholm, Uppsala, Jönköping, Göteborg, örebro och Härnösand), 1 för el. lindare (i Härnösand) och 1 för bilservicemekaniker (i Karlskrona). Under året ha dessutom varit anordnade kurser för verktygsskötare (i Uddevalla).

Kurserna för gassvetsare respektive bågsvetsare omfattade 8 veckor och kurserna för mekaniker, finmekaniker, verktygsskötare, smeder, el. lindare och bilservicemekaniker 6 månader. I en avdelning för finmekaniker i Stockholm utbildades kvinnliga elever.

Av de intill utgången av år 1944 utskrivna 7 593 eleverna ha 1 972 utbil-

33 Tab. 8. Beredskapskurser för verkstadsindustrin.

1 AN arbetslöshetsnämnd, LY kommunal anstalt för yrkesundervisning, V verkstadsskola för arbetslös ungdom resp. central verkstadsskola.

2 Elever, som avbrutit utbildningen på grund av erhållet arbete, sjukdom eller annan anledning.

8 Samundervisning med kvinnlig industriell reservarbetskraft.

däfs lill svarvare, 341 till fräsare, 162 till hyvlare, 64 till slipare, 413 till finmekaniker, 71 till elektromekaniker, 25 till verktygsskötare, 1 776 till bänkarbetare (filare), 5 till arborrare, 12 till borrare, 15 till centralinstrumentreparatörer, 199 till smeder, 2 483 till svetsare, 31 till el. lindare och 24 till bilservicemeltaniker.

De elever, som genomgått beredskapskurserna för verkstadsindustrin, torde så gott som samtliga ha absorberats inom näringslivet, de flesta i det yrke för vilket de omskolats.

34 Tab. 9. Beredskapskurser för kvinnlig industriell reservarbetskraft.

1 Se anm. 1 till tab. 8.

2 > » 2 > »8.

3 Barnundervisning med beredskapskurser för verkstadsindustrin.

Med tanke på industrins behov av reservarbetskraft igångsatte kommissionen under 1942 på skilda platser i landet beredskapskurser för utbildning av kvinnlig industriell reservarbetskraft. I dessa kurser intogos kvinnor, vilka vörö villiga att, då så behövdes, rycka in som reserver.

Kursverksamheten inriktades sålunda på det behov, som uppstår vid mobilisering eller då det eljest kan bliva nödvändigt att för andra arbetsuppgifter taga i anspråk manlig arbetskraft från industrin. Vid 1944 års slut pågingo 2 dylika kurser för mekaniker (i Göteborg och Hälsingborg). Sistnämnda kurser omfattade 3 månader.

Intill utgången av år 1944 voro 1 881 elever inskrivna, av vilka 28 vörö närvarande vid årets utgång och 1 351 utskrivits efter genomgången kurs. Av de utskrivna 1 351 eleverna utbildades 805 till mekaniker, 457 till gassvetsare och 89 till bågsvetsare.

Under år 1944 har även 3-månaders utbildning för kvinnlig reservarbetskraft i laboratorietjänst varit anordnad vid Förs vars väsen dets kemiska anstalt. Antalet utbildade elever i dessa kurser uppgick vid årets slut till 29.

35 Statsverkets nettokostnader för beredskapskurserna ha under år 1944 uppgått till 1 206 330 kronor. Uppgifter om antalet kurser samt elevernas fördelning på de olika kurserna lämnas beträffande beredskapskurserna för verkstadsindustrin i tab. S och beträffande beredskapskurser för kvinnlig industriell reservarbetskraft i tab. 9.

Deltagare i beredskapskurs, som är i behov av ekonomisk hjälp under utbildningstiden, kan erhålla sådan genom arbetslöshetsnämnd eller annat kommunalt organ. Till deltagare i kurs utom hemorten utgår inackorderingsbidrag, vartill statsbidrag kan erhållas med 75 procent, dock högst 60 kronor per månad. Om försörjningsplikt föreligger, kan dessutom kontantunderstöd (dagunderstöd och i vissa fall hyreshjälp) medgivas den hemmavarande familjen. Till behövande elev i kims, som är anordnad i hemorten, utgår kontantunderstöd. Samtliga kursdeltagare åtnjuta utan behovsprövning timpenning, varierande efter ålder och dyrort från 20 öre till 45 öre per timme.

Till deltagare i beredskapskurs för kvinnlig industriell reservarbetskraft utgår — förutom timpenning — antingen arbetslöshetshjälp enligt förutnämnda grunder eller till deltagare i kurs, som är anordnad i hemorten, dagarvode, varierande efter dyrort från kronor 2: — till 2: 40, och till deltagare i kurs utom hemorten inackorderingsbidrag, likaledes varierande efter dyrort, från 65 kronor till 80 kronor per månad. Dagarvode och inackorderingsbidrag, som utgå av statsmedel, kunna icke uppbäras samtidigt, och dagarvode utgår icke heller för det fall, att kontantunderstöd genom arbetslöshetsnämnd utgår. Till deltagare i dessa kurser, vilken uppbär fastställt dagarvode — alltså till elev, som är bosatt å kursorten — kan därjämte utgå viss ersättning för resor mellan bostad och kurslokal, vilken ersättning maximerats till 40 öre per dag. Deltagare i beredskapskurs för kvinnlig industriell reservarbetskraft erhåller även förmånen av fria överdragskläder under kurstiden.

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten.

Lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete (byggnadstillståndslagen), vilken gällde till och med den 30 juni 1944, har genom en lag den 17 mars 1944 (nr 94) erhållit förlängd giltighetstid t. o. m. den 30 juni 1945.

Varken byggnadstillståndslagen eller kungörelsen den 29 juli 1943 med tillämpningsföreskrifter till lagen örn tillståndstvång för byggnadsarbete (tilllämpningskungörelsen) ha under året undergått någon ändring.

I tillämpningskungörelsen föreskrevs ursprungligen bl. a., att i det antal arbetare, som utan byggnadstillstånd finge sysselsättas i byggnadsarbete, icke skulle inräknas vissa specialarbetare, såsom plåtslagare, elektriker, rörarbetare och glasmästeriarbetare. Genom beslut den 3 december 1943 förordnades emellertid, att även måleriarbetare skulle räknas till de specialarbetare, som

icke behövde inräknas i det ifrågavarande antalet. Förordnandet gällde från början endast för byggnadsföretag, som påbörjats före den 1 april 1944, men har sedan dess successivt förlängts och gäller för närvarande för byggnadsföretag, sorn' påbörjats före den 1 juli 1945.

Med hänsyn till bränslesituationen och arbetslösheten i Västernorrlands län meddelade Kungl. Maj:t den 5 maj 1944 generellt byggnadstillstånd för vissa för skogsbruket betydelsefulla slag av anläggningsarbeten inom länet, nämligen skogsvägar och flottleder å under skogsvårdsstyrelsens uppsikt stående skog, skogshärhärgen o. d. å skog tillhörig enskild person ävensom torrläggningsföretag inom område varå skogsvårdslagen ägde tillämpning. Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län hade att med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden besluta om tid för företags påbörjande samt, i den mån nämnden funne så erforderligt, om avbrott i arbetet. Vid ifrågavarande arbeten finge vid varje tid sysselsättas allenast de arbetstagare, som länsarbetsnämnden bestämde, sedan nämnden funnit desamma icke lämpligen böra sysselsättas i annan verksamhet i trakten eller anvisas arbete i annan del av landet.

I likhet med vad som tidigare skett har arbetsmarknadskommissionen under år 1944 lämnat särskilt medgivande för sysselsättning av skogs- och jordbruksarbetare samt på landsbygden bosatta diversearbetare i byggnadsarbeten, som avsågo anläggande eller förbättring av skogsvägar, uppförande eller reparation av bostäder för skogsarbetare samt härför erforderliga ekonomibyggnader samt andra för utvinnande av skogsprodukter och desammas framförande till allmän väg eller järnväg erforderliga arbeten i skogstrakter, dock allenast i den mån vederbörande länsarbetsnämnd funne behovet av arbetskraft till sådana arbeten icke lämpligen kunna tillgodoses på annat sätt. Vidare har kommissionen liksom tidigare medgivit, att fast anställda jordbruksarbetare intill den 31 mars 1945 eller senare tidpunkt, som vederbörande länsarbetsnämnd ägde bestämma, finge sysselsättas i byggnadsarbete, som bedrevs för arbetsgivarens räkning.

I fråga örn sättet för ingivande av ansökan örn byggnadstillstånd ha i samråd med statens byggnadslånebyrå fr. o. m. den 1 oktober 1944 införts i viss mån nya bestämmelser för ansökningar om bostadsbyggnadsarbeten. Dylika ansökningar, avseende arbeten i städer och köpingar, där byggnadslånebyrån har förmedlingsorgan, skola nämligen fr. o. m. nämnda dag ingivas till förmedlingsorganet, vare sig statligt lån skall sökas hos byrån eller ej. I samband härmed har tillfälle bereus vederbörande sökande att, örn lån hos statens byggnadslånebyrå skall sökas, erhålla s. k. förhandsgranskning hos byrån i samband med ansökan om byggnadstillstånd. Ansökningar, avseende bostadsbyggnadsarbeten av annan art än nyss sagts, skola — vare sig statligt lån skall sökas eller ej — i likhet med ansökningar för andra arbeten än bostadsbyggnadsarbeten såsom hittills ingivas till vederbörande länsarbetsnämnd.

I samråd med byggnadsberedningen beslöt arbetsmarknadskommissionen i januari 1945 att upprätta en fortlöpande statistik över beviljade och av-

37 Tab. 10. Beräknade byggnadskostnader 1 1000—tal kronor för under år 1044 beviljade resp. avslagna ansökningar, fördelade efter arbetets art och byggherre. Preliminära uppgifter.

Bihang lill riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 300.

slagna ansökningar om byggnadstillstånd. Av de preliminära uppgifter om verksamheten under år 1944, som föreligga, framgår, att under året beviljades sammanlagt 19 425 ansökningar örn byggnadstillstånd. Av ansökningarna biföllos 16 472 av arbetsmarknadskommissionen och 2 953 av Kungl. Maj:t. Under samma tid avslogos 1 374 ansökningar, varav 938 av arbetsmarknadskommissionen och 436 av Kungl. Maj:t. De beräknade byggnadskostnadema för samtliga bifallna ansökningar uppgingo till 1 757 milj. kr. och till byggnadsarbetena beräknades åtgå 30 milj. dagsverken. Närmare uppgifter om under 1944 beviljade resp. avslagna ansökningar om byggnadstillstånd lämnas i tab. 10.

Överträdelser av gällade bestämmelser synas ha skett i relativt liten omfattning. Arbetsmarknadskommissionen har dock låtit verkställa polisutredning i 102 fall, anmält till åtal i 47 fall och förelagt vite i 7 fall.

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap.

En värnpliktig kan, för att tillgodose arbetsmarknadens behov, under olika förutsättningar erhålla

a) mobiliseringsuppskov enligt uppskovskungörelsen, vilket innebär, att han befrias från inställelse vid mobilisering (under bestämd tid eller tills vidare) ävensom — med vissa undantag — från inställelse under förstärkt försvarsberedskap, eller

b) anstånd med inställelse viss tid under beredskap, eller

c) hempermittering för längre eller kortare tid från pågående beredskapstjänstgöring.

Mobiliseringsuppskovet grundas som regel på beslut av arbetsmarknadskommissionen (uppskovsgrupp II) eller, i fråga om vissa tjänstemän, av vederbörande verk eller myndighet (uppskovsgrupp I), men skall för personal i viss militär tjänsteställning eller viss ålder (under 25 år) underställas Kungl. Majit. Anstånd med inställelse till eller hempermittering från beredskapstjänstgöring beviljas i vissa fall av truppförbandschef, i regel dock av Kungl. Majit i kommandoväg.

Beträffande vissa näringsgrenar med mera säsongbetonad sysselsättning lia generella bestämmelser rörande anstånd respektive hempermittering under vissa tider av yrkeskunniga värnpliktiga kunnat meddelas. Detta har sålunda varit fallet i fråga om värnpliktiga jordbrukare, personal inom skogsbruket i arbetsledareställning eller med vissa speciella arbetsuppgifter, såsom milkolare m. fl. samt arbetsledare och vissa specialarbetare inom bränntorvindustrin. Vad jordbrukare och personal inom skogsbruket beträffar, har därvid det sedan år 1940 tillämpade systemet med uppgiftskort alltjämt kommit till användning. Förberedelsearbetet för här nämnda åtgärder för kollektiva hempermitteringar av värnpliktiga har utförts av arbetsmarknadskommissionen i samråd med överbefälhavaren och livsmedels- respektive bränslekommissionen samt representanter för berörda näringsintressen.

39 Tilldelningen av uppgiftskort till värnpliktiga jordbrukare är baserad på uppgifter, som införskaffats från arbetsblocken inom jordbruket rörande bland annat åkerarealens storlek, tillgången på värnpliktig och icke värnpliktig arbetskraft — även reservarbetskraft — samt arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning härav har en gradering av hempermitteringsbehovet kunnat ske med beaktande av såväl produktionssynpunkter som tillgången på icke värnpliktig arbetskraft ävensom varje enskild värnpliktigs arbetsuppgift.

Även uppgiftskorten för den värnpliktiga skogspersonalen äro med hänsyn till de värnpliktigas speciella arbetsuppgifter indelade i olika grupper.

Vid sidan av uppgiftskorten verkställdes kring årsskiftet 1943/44 tillfällig registrering inom vissa län av värnpliktiga körkarlar, sysselsatta hos skogsägare som ålagts en mera betydande produktionsplikt. På grundval av denna registrering medgavs under tiden januari—april 1944 hempermittering.

Arbetsledare och specialarbetare inom bränntorvindustrin registrerades våren 1944. Under senare halvåret 1944 genomfördes ny registrering inom vissa län av värnpliktiga skogskörare. På grundval av dessa register verkställdes hempermittering av torvpersonal under tiden 1 april—30 september 1944 och skogskörare under tiden 2 januari—30 april 1945.

Inom de sockerbetsodlande länen har liksom föregående år registrering skett av för betodlingen nödvändig yrkesvan värnpliktig arbetskraft, dels under våren 1944 av värnpliktiga, som erfordras för sommarskötsel av sockerbetorna, dels under sommaren 1944 av värnpliktiga, som åtagit sig betupptagning eller betkörning. Hempermittering av de i dessa register upptagna värnpliktiga har skett under resp. arbetssäsonger.

Utöver förutnämnda åtgärder har kommissionen medverkat till hempermittering av vissa andra grupper av värnpliktiga. Kommissionen har dessutom år 1944 efter remiss avgivit yttranden över enskilda framställningar örn hempermittering från eller anstånd med beredskapstjänstgöring från över 50 000 värnpliktiga.

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m.

Som ett led i efterkrigsplaneringen har kommissionen på uppdrag av chefen för finansdepartementet utfört vissa utredningar rörande de ekonomiska problem, som kunna uppkomma vid omställningen efter ett vapenstillestånd. Utredningsarbetet, som påbörjades under hösten 1943, har fortsatts under 1944. Under året ha undersökningar slutförts rörande industrins arbetskraftsförhållanden Vb 1939—7b 1943, krisorganens personal, vissa grupper i försvarets tjänst anställda, friställande av arbetskraft vid statens järnvägar efter krigets slut samt arbetskraftsförhållandena inom skogsbruket och bränntorvindustrin. Redogörelser för samtliga nu nämnda undersökningar lia avgivits till chefen för finansdepartementet och publicerats i serien »Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering» (SOU 1944:7 och 36).

40 Under året ha även pågått undersökningar rörande yrkes- och utbildningsförhållanden m. m. beträffande långtidstjänstgörande lottor och övriga kvinnliga krigsfrivilliga samt beträffande stuveriarbe tärnäs sysselsättningsförhållanden under krigsåren. Kommissionen har vidare utfört en undersökning rörande arbetskraften inom stöi're järn- och metallindustriföretag, som kunna befaras få minskad sysselsättning efter kriget. Samtliga dessa undersökningar slutfördes under början av 1945.

I samband med undersökningar beträffande arbetskraft, som kan komma att friställas efter krigets slut, beslöt kommissionen efter framställning av Sveriges hamnpolisförbund att även utföra en undersökning rörande yrkes- och utbildningsförhållanden m. m. för extra polispersonal för hamnbevakning.

Efter framställning av representativa organisationer inom skogshanteringen har kommissionen företagit en undersökning rörande behovet av skogligt utbildad personal, vilken undersökning även slutförts under 1944.

I samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning har kommissionen utfört en undersökning rörande yrkes- och utbildningsförhållanden för personer i åldern 14—19 år enligt uppgifter från beredskapsmönstringen år 1943.

I samband med efterkrigsplaneringen upptog kommissionen till behandling frågan, huruvida även i den lokala administrationen borde åstadkommas en motsvarighet till den sammanslagning av de centrala arbetslöshets- och arbetsförmedlingsmyndigheterna, som skedde 1940. Den 27 april 1944 avlämnade kommissionen till chefen för socialdepartementet en framställning, innehållande utkast till bestämmelser i syfte att åstadkomma dels större garanti för att kommunala organ (förslagsvis under den nya benämningen arbetslöshetsnämnder) för ombesörjande av statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet åt arbetslösa bleve tillsatta inom respektive kommun vid inträffande arbetslöshet, dels mera intimt samarbete mellan länsarbetsnämnderna och andra statliga och kommunala institutioner samt organ för parterna på arbetsmarknaden för att samordna åtgärder för beredande av sysselsättning åt arbetslösa. Dessa frågor förelädes riksdagen genom Kungl. Maj:ts proposition nr 280. Sedan riksdagen fattat beslut i anledning av nämnda proposition, utfärdades dels den 30 juni 1944 en lag om arbetslöshetsnämnd, dels den 20 oktober 1944 en kungörelse angående ändring i kungörelsen den 7 maj 1940 om länsarbetsnämnder. De önskemål kommissionen framfört i förenämnda skrivelse blevo härigenom i huvudsak tillgodosedda. (Jfr s. 10 och 45).

Under första halvåret 1944 beviljade kommissionen i vissa fall statsbidrag till kostnader för projektering av beredskapsarbeten, huvudsakligast vatten- och avioppsledningsföretag. Genom beslut den 4 augusti 1944 ställde Kungl. Maj:t efter framställning av investeringsutredningen till kommissionens förfogande ett belopp av 500 000 kronor att av kommissionen användas för bidrag enligt vissa grunder till detaljplanering av kommunala och enskilda anläggningsarbeten, och genom beslut den 10 november 1944 ställde Kungl. Maj :t efter framställning av kommissionen ytterligare 1 000 000 kro-

nor till kommissionens förfogande för samma ändamål. Från dessa anslag har kommissionen beviljat medel till projektering av företag av olika slag.

Örn inträdda förändringar i sysselsättningen inom industrin och angränsande verksamhetsområden har kommissionen erhållit uppgifter på tre olika vägar, nämligen a) genom föreskrifter örn skyldighet för arbetsgivare att anmäla anställning av löntagare och upphörande av anställning; b) genom utnyttjande av uppgifter, som arbetsgivare efter anmodan från socialstyrelsen frivilligt lämnat denna myndighet angående tillgången på arbetskraft m. m. samt c) genom rapporter från länsarbetsnämnder och arbetslöshetsnämnder.

I samband med efterkrigsproblemen upptogs under 1944 till övervägande åtgärder för att systematiskt inhämta jämväl förhandsuppgifter från företagare örn beräknade kommande förändringar i sysselsättningen av arbetskraft inom respektive företag. Såsom ett första led i detta arbete överenskoms, sedan huvudorganisationerna för arbetsgivare inom träindustrierna bildat ett skogsindustriernas samarbetsutskott, på förslag av detta, att det vid sammankomster inför kommissionens ordförande tid efter annan skulle lämnas redogörelser för den aktuella sysselsättningen inom dessa industrier och beräknade förändringar i sysselsättningen under de närmaste månaderna.

För industrin i övrigt skapades en motsvarighet härtill, sedan arbetsgivaresammanslutningarna bildat ett särskilt organ under benämningen Industrins omställningskommitté med uppgift bl. a. att tillhandagå de statliga myndigheterna med uppgifter om beräknade förändringar i den industriella sysselsättningen. Denna kommitté åtog sig att söka förmå till branschföreningarna anslutna arbetsgivare att i samband med de uppgifter som lämnas till socialstyrelsens sysselsättningsstatistik meddela, huruvida avskedande eller permittering av arbetskraft beräknades komma att ske inom de två närmaste månaderna samt att i så fall även insända en utförligare uppgift därom till sin branschförening för vidare befordran till omställningskommittén med angivande bl. a. av den anmälda driftsinskränkningens orsak samt beräknade längd och omfattning, av företaget vidtagna åtgärder för att bereda annan sysselsättning åt de avskedade eller permitterade, samråd med arbetsförmedlings- och hjälporgan ävensom förekomsten av arbetsobjekt i trakten, vilka kunde tillgripas för att lindra arbetslöshet. Omställningskommittén förband sig vidare att underrätta arbetsmarknadskommissionen örn sådana till kommittén inkomna uppgifter, som avsågo mera betydande driftsinskränkningar eller eljest kunde tänkas föranleda särskilda överväganden från kommissionens sida.

I samråd med socialstyrelsen föreskrevs i samband härmed, att samtliga uppgifter från industriidkare till socialstyrelsens sysselsättningsstatistik skulle inlämnas via länsarbetsnämnderna. Länsarbetsnämnderna skulle med ledning därav uppgöra förteckningar över företag, som anmält antingen att de ledo brist på arbetskraft eller alt de beräknade att vidtaga mera omfattande permilteringar eller avskedanden under de närmaste två månaderna. Förteckningarna skulle översändas dels till arbetsmarknadskommissionen,

dels till länsarbetsnämnden underställda arbetsförmedlingsorgan. Man åsyftade härmed dels att kommissionen skulle månadsvis erhålla en översikt över förskjutningarna på arbetsmarknaden för hela riket, dels att varje länsarbetsnämnd och därunder ställda arbetsförmedlingsorgan på ett tidigt stadium skulle få kännedom om vakanta arbetstillfällen respektive överskott på arbetskraft inom andra delar av länet och avpassa förmedlingsverksamheten därefter.

Då industrins huvudsammanslutningar sålunda förbundit sig att verka för ett mera allmänt avlämnande av uppgifter om förändringar i sysselsättningen från de olika industriföretagens sida, lades på industriföretagen ytterligare bördor. Med hänsyn härtill och då genom samarbetet möjligheterna ökades att erhålla kännedom om förskjutningarna i arbetsmarknadsläget, upphävde kommissionen den 5 oktober 1944 ovannämnda föreskrifter örn skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgifter örn anställande av löntagare och upphörande av anställning.

Det nya system för inhämtande av uppgifter om förändringar på arbetsmarknaden, som sålunda infördes, har hittills fungerat tillfredsställande. De uppgifter, som lämnats kommissionen från industrins omställningskommitté, ha i erforderlig utsträckning delgivits vederbörande länsarbetsnämnder för att sätta dessa i tillfälle att vidtaga åtgärder för att bereda sysselsättning åt permitterad eller avskedad personal och lia även föranlett andra åtgärder från kommissionens sida. Även direkt från kommissionens sida lia nied anledning av rapporter från industrins omställningskommitté åtgärder vidtagits.

Krigsindustrins mobiliseringsplanering har under 1944 förts vidare. Arbetet har liksom förut bedrivits i nära och kontinuerligt samarbete med såväl industrikommissionen, vars mobiliseringsbyrå för den skull är förlagd till arbetsmarknadskommissionens lokaler, som krigsmaterielverket i den män dess planering så påfordrar. Vidare ha företagits besök av representanter för arbetsmarknads- och industrikommissionerna vid ett 70-tal företag. Besöken avse jämväl att giva företagen tillfälle att diskutera principiella sidor av uppskovsväsendet och att vidmakthålla ett ömsesidigt förtroende. Vidare strävas det efter en nära kontakt mellan kommissionen och företagsledningarna medelst konferenser på initiativ från båda hållen.

Genom avtal med riksförsäkringsanstalten i egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen har arbetsmarknadskommissionen inom varje län från och med senare halvåret 1942 knutit en tjänsteman inom yrkesinspektionen, vanligen en distriktsingenjör, till varje länsarbetsnämnd i egenskap av industrikonsulent. Jämsides med verksamheten för yrkesinspektionens räkning, i förekommande fall under tjänstledighet, lia industrikonsulenterna i samarbete med länsarbetsnämnderna bistått krigsviktiga industriföretag vid mobiliseringsplanering, varvid särskild uppmärksamhet ägnats frågan om anskaffande, registrering, fördelning på företagen och, så vitt möjligt, utbildning av reservarbetskraft och välfärdsanordningar för denna.

43 Registrering i länsarbetsnämndernas beredskapsregister av icke värnpliktig personal, avsedd att under krig tagas i anspråk av myndigheter, organisationer och företag, vilkas verksamhet är särskilt betydelsefull för försvaret eller folkförsörjningen, har under året fortgått i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 720), ändrad genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 649).

I och med civilförsvarslagens ikraftträdande har registreringen i beredskapsregister fått ökad betydelse för åstadkommande av en ändamålsenlig fördelning av under krig tillgänglig arbetskraft för uppgifter inom den krigsviktiga industrin, jordbruket, civilförsvaret, hemvärnet etc. Sålunda beräknas den krigsviktiga industrin och jordbruket f. n. kunna tillföras sammanlagt ca 273 000 personer såsom ersättare för under krig inkallade värnpliktiga.

Genom beslut den 17 december 1943 bemyndigade Kungl. Majit arbetsmarknadskommissionen att vidtaga åtgärder för att i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet i en inom kommissionens kansli utarbetad promemoria vidmakthålla det genom 1943 års beredskapsmönstring (kungl, kungörelsen den 16 oktober 1942, nr 819) inbragta uppgiftsmaterialet i aktuellt skick.

I överensstämmelse härmed ha i mönstringsregistren redan befintliga blanketter försetts med uppgift om flyttning samt örn ändring av efternamn i samband med vigsel och i samband med antagande av nytt släktnamn. Vidare ha registren tillförts mönstringsuppgifter dels från svenska medborgare födda år 1929 i samband med den mönstring av dessa, som avslutades den 1 mars 1944, dels från de vid de militära inskrivningsförrättningarna Såkallade och de från anställning eller befattning vid krigsmakten entledigade. Avregistrering från mönstringsregistren har skett av personer, som avlidit, och av män, som inskrivits såsom värnpliktiga eller eljest inregistrerats vid krigsmakten.

Arbetsblockorganisationen. Utöver de uppgifter, som tillkomma arbetsblockorganisationen i dess egenskap av beredskapsorganisation, har verksamheten även under år 1944 främst avsett att tillföra jordbruket erforderlig arbetskraft.

Till grund för beräkningen av den erforderliga arbetskraften har legat mobiliseringsplanen av år 1942 och det under år 1943 upprättade komplementet härtill. I mobiliseringsplanen föreslås de värnpliktiga jordbrukarna till erhållande av uppgiftskort i olika angelägenhetsgrader. Detta system med uppgiftskort för att möjliggöra hempermittering av värnpliktig jordbrukspersonal under sommarhalvåret har även under 1944 visat sig vara synnerligen rationellt. För att jordbrukets ökade arbetskraftsbehov under stråsädesskörden skulle bli tillgodosett, erhöllo årets rekryter på framställning av arbetsmarknadskommissionen och livsmedelskommissionen samt riksblockmyndigheten särskild skördepermission. Rekryterna utplacerades huvudsakligen genom överblockledarnas försorg, och dessa kontrollerade också, att rekryterna aktivt dellogo i skörden. Slutligen må nämnas, alt i länsarbetsnämn-

(lernas register uppförda värnpliktiga betskötare och betupptagare hempermitterades under betsäsongen. (Se s. 25 ff, och 39.)

Jordbruket har även på sätt som framgår av lämnad redogörelse å s. 23 ff. under året tillförts avsevärd s. k. frivillig arbetskraft, som utplacerats antingen enskilt å olika gårdar eller också på arbets- eller utbildningsläger.

Samtidigt med åtgärderna för tillgodoseende av jordbrukets nu aktuella behov av arbetskraft pågick rekrytering av reservarbetskraft till jordbruket. Registreringen av denna reservarbetskraft har löobrutits ur sitt förra sammanhang med mobiliseringsplanen. I stället har anknytning skett till det hos länsarbetsnämnderna förda beredskapsregistret, där bl. a. reservarbetskraften i jordbruket är individuellt uppförd å särskilda registerkort.

Såsom ett andra led i beredskapsåtgärderna anmodades i februari månad länsblockmyndigheterna att särskilt tillse, att de krigstjänstgöringsskyldiga blockmedlemmarna upprättade växtodlingsplaner.

Den andra av arbetsblockorganisationens uppgifter är att i ett krisläge tillgodose jordbrukets behov av dragare och maskinell utrustning. Genom överblockledarna har under året utförts en inventering av traktorbeståndet inom jordbruket. Varje traktor registreras å ett registerkort med utförliga uppgifter örn dess beskaffenhet. Enligt överenskommelse med arméförvaltningens tygavdelning (militärregistret) skall rekvisition av jordbrukets traktorer för militärt eller annat ändamål hädanefter göras hos vederbörande länsblockledare, som har att anvisa sådana traktorer, vilkas ianspråktagande vållar jordbruket minst skada.

Även vad beträffar uttagningen av hästar för militärt ändamål fullgör arbetsblockorganisationen en förmedlande funktion. Den militära rekvisitionen av hästar sker numera i regel först efter samråd med länsblockledama. Dessa få besked om huru många hästar som skola utlagas. Länsblockledama ha därefter att i samråd med överblockledarna föreslå till uttagning sådana hästar inom länet, vilka lättast kunna undvaras inom jordbruket. Även vid utlåningen av hästar har arbetsblockorganisationen medverkat, och numera föreslås lämpliga fodervärdar vanligen av länsblockledama efter samråd med vederbörande överblockledare.

Åtgärder ha även vidtagits för att tillgodose jordbrukets behov av bl. a. maskinpersonal i ett krisläge. År 1944 ha under ledning av hushållningssällskapen med statsbidrag från arbetsmarknadskommissionen hållits kurser för reservmaskinskötare, huvudsakligen avsedda för icke värnpliktiga, som skola kunna disponeras för jordbruksarbete i händelse av krig. Under året utbildades på detta sätt cirka 2 5Ö0 personer, varför sammanlagda antalet utbildade reservmaskinskötare nu uppgår till över 8 000.

Arbetsblocken ha på sina håll frivilligt trätt i funktion. Så har varit fallet i vissa län i mellersta och norra delarna av landet, särskilt i Jämtlands och Värmlands län. Möjligheten att erhålla förskott av statsmedel i enlighet med den år 1943 utfärdade kungörelsen om förskott av statsmedel i vissa fall i samband med arbetsblockverksamheten i jordbruket (nr 626) har i viss utsträckning utnyttjats. Sammanlagt beviljades under åren 1943 och 1944

12 530 kronor, varav 1 735 kronor återbetalats. Befrielse från återbetalningsskyldighet har av riksblockmyndigheten meddelats för ett sammanlagt belopp om 3 132 kronor. De förskott, som sålunda vid årets slut återstodo att betala, uppgingo till sammanlagt 7 662 kronor.

Det, för vilket ovan redogjorts, kan sägas tillhöra arbetsblockorganisationens primära uppgifter. Under årens gång har organisationen emellertid vuxit allt fastare i det allmänna medvetandet och i samband därmed erhållit åtskilliga andra uppgifter. Detta kommer särskilt till synes beträffande de lokala blockfunktionärema, vilka allt mer tagits i anspråk för varierande uppgifter. Alla överblockledare ha givetvis icke utnyttjats i samma utsträckning, men följande exemplifiering ger ett visst begrepp om överblockledarnas ställning och utnyttjande, överblockledarna ha ofta haft i uppdrag att vara slaktgodemän och att vara ledamöter respektive ordförande i hästuttagningsnämnderna. De ha vidare anlitats för skördeuppskattning, arealinventering, kreatursräkning, undersökning av behovet av utländsk arbetskraft respektive utplacering av flyktingar i jordbruksarbete samt anskaffande av bostad åt dessa, organisation av varuförrådsspridning, beräkning av bränsle- och smörjoljebehovet för jordbrukets traktorer i ett krisläge, anskaffande av hästfordon och traktortåg för vedtransporter, organisation och tillsyn över arbetsläger för ungdom, organisation och kontroll av daghem för barn, kontroll av byggnadsverksamheten på landsbygden och för den nu pågående näringsutredningen i Norrbottens län.

Åtskilliga undersökningar ha under året utförts genom arbetsblockorganisationens försorg såväl centralt som lokalt. Den lokala arbetsblockorganisationen har visat sig vara lämpligt uppbyggd för utförande av undersökningar och utredningar av skilda förhållanden på landsbygden, företrädesvis inom jordbruksnäringen, och utnyttjas också av olika anledningar för sådant ändamål.

Såsom exempel på organisationens allmänna användbarhet må erinras om dess medverkan vid den finska evakueringen till Norrbotten och norra Västerbotten. De lokala blockfunktionärerna undersökte tillgången på befintliga utrymmen för uppställning av finska kreatur och förläggning av finska kreatursskötare, mottogo och installerade de evakuerade samt utövade en fortlöpande tillsyn över kreaturen och deras skötare.

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

Genom lag den 30 juni 1944 (nr 475) örn arbetslöshetsnämnd och kungl, kung. samma dag (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag infördes fr. o. m. den 1 juli 1944 nya bestämmelser angående de kommunala organen för statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet (se även s. 40). Benämningen på sådant kommunalt hjälporgan ändrades i samband därmed från arbetslöshetskommitté lill arbetslöshetsnämnd.

46 Bestämmelserna örn arbetslöshetsnämnds arbetsuppgifter och sammansättning m. m. skilja sig i vissa punkter från motsvarande bestämmelser i den genom ovannämnda lag i vissa delar upphävda kungörelsen den 30 juni 1934 angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet.

En betydelsefull nyhet är, att Kungl. Majit äger förordna om tillsättande av arbetslöshetsnämnd i en kommun, när arbetslösheten motiverar detta men kommunen underlåtit att på eget initiativ genom inrättande av arbetslöshetsnämnd möjliggöra effektiva åtgärder för lindrande av arbetslösheten.

Enligt övergångsbestämmelserna till tillämpningskungörelsen blevo de jämlikt äldre bestämmelser inrättade särskilda arbetslöshetskommittéema arbetslöshetsnämnder. De drätselkammare och kommunalnämnder, vilka enligt tidigare fattade kommunala beslut tjänstgjort såsom arbetslöshetskommittéer, kunna i fortsättningen fungera som arbetslöshetsnämnder. Detta gäller däremot icke andra kommunala organ, såsom fattigvårdsstyrelsen

I lagen bestämdes även att länsarbetsnämnderna skulle utöva vissa åligganden i samband med den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten för arbetslösa. De lia bl. a. att efter arbetsmarknadskommissionens bestämmande verkställa inspektion av den verksamhet, som bedrives av arbetslöshetsnämnderna inom respektive län.

I fråga om principerna för hjälpverksamhetens bedrivande ha inga ändringar vidtagits under året. Det system för statsbidrag till den kommunala hjälpverksamheten, som av Kungl. Majit godkändes den 6 december 1940, har tillämpats även under 1944. I det följande lämnas en redogörelse för verksamhetens omfattning och utformning.

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter om antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1935—1944 ingå i de sammanfattande uppgifter om arbetsmarknaden, som lämnas i bilaga 14. Av bilagan framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa under större delen av 1944 var större än under motsvarande tid 1943, men att hjälpsökandesiffrorna likväl, absolut sett, måste betecknas som låga. Vid jämförelser tillbaka i tiden bör dock beaktas, att den fortskridande tillväxten av medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna inverkat på hjälpsökandesiffrorna (jfr s. 22). Den säsongmässiga ökningen under årets första månader var förhållandevis stor, särskilt i jämförelse med föregående år. Ärsminimum inträffade i augusti, varefter en mindre säsongmässig stegring i hjälpsökandesiffrorna kunde noteras. Hjälpsökandefrekvensen under årets sista kvartal nådde dock ej tillnärmelsevis samma höjd som under första kvartalet.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet, redovisas i tab 11. Det var något större än motsvarande antal under närmast föregående år, vilket emellertid i detta hänseende uppvisade bottenrekord för tioårsperioden. Minimum under 1944 noterades för september med endast 173 rapporterande kommuner. Vid 1944 års utgång rapporterade 218 av rikets 2 518 kommuner

47 Tab. 11. Antal kommuner1 med rapporterad arbetslöshet åren 1935—1944.

1 Skee kommun i Bohuslän, som är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetsnämnd, har räknats som två kommuner.

Tab. 12. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på vissa geografiska områden åren 1935—1944. irsmedeltal.

48 Tab. 13. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1935—1944.

Årsmedeltal.

arbetslöshet. Folkmängden i de rapporterande kommunerna uppgick dock till 47,8 procent av folkmängden i hela riket. 1 171 kommuner (78,4 procent av rapportkommunema) var antalet hjälpsökande mindre än 1 procent av folkmängden, i 22 kommuner 1—2 procent, i 16 kommuner 2—3 procent och i 9 kommuner mer än 3 procent. Kommuner med en arbetslöshet av 4 procent och däröver voro Timrå i Västernorrlands län, Tärna1 i Västerbottens län samt Näsinge i Göteborgs och Bohus län. Timrå uppvisade den högsta siffran, 6,4 procent.

Av tab. 12 framgår, att de hjälpsökandes fördelning på geografiska områden företedde ganska stora avvikelser från den fördelning, som förelåg under de tre närmast föregående åren. Den främsta anledningen härtill var den relativt betydande arbetslösheten i Västernorrlands och Norrbottens län. Mer än en fjärdedel av medelantalet hjälpsökande arbetslösa 1944 hänförde sig sålunda till Västernorrlands läns landsbygd. I medeltal rapporterades här 3 113 hjälpsökande mot 1 217 föregående år.

1 Arbetslösheten i denna kommun var av tillfällig natur.

49 Tub. 14. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1 000 invånare inom olika län

åren 1935—1914. Årsmedeltal.

Av samtliga hjälpsökande voro under år 1944 44,2 procent hemmahörande i städer, därav 24,8 procent i storstäder, och 55,8 procent på landsbygden.

Ytterligare uppgifter om arbetslöshetens geografiska fördelning lämnas i tab. 13, vari redovisas medelantalet hjälpsökande i varje län under åren 1935— 1944, och i tab. 14, vari nämnda årsmedeltal satts i relation till hela folkmängden i respektive län. Det absoluta antalet hjälpsökande var störst i Västernorrlands län. Därnäst följde Stockholms stad, som år 1943 kom i första rummet. På tredje och fjärde plats följde Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad samt Norrbottens län. De nu nämnda länen kommo i stort sett i samma ordningsföljd som under fredsåren i början av tioårsperioden. Gynnsammast ställda i arbetslöshetshänseende voro Kronobergs, Västmanlands och Jämtlands län. För de båda sistnämnda länen, som under 1943 haft ett årsmedeltal av endast 1 hjälpsökande arbetslös, utgjorde motsvarande medeltal för 1944 17 resp. 18. Även i förhållande lill folkmängden var arbetslösheten störst i Västernorrlands län. Därnäst följde Göteborgs stad, Norrbottens län samt Göteborgs och Bohus län utom Göteborg. Endast Göte-

50 Tab. 15. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1935—1944.

Årsmedeltal.1

1 För tiden sl/i 1938—s% 1940 ha i statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, för vilka månatliga uppgifter om yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, fördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

borgs och Bohus län samt Malmö stad visade 1944 lägre arbetslöshetssiffror i förhållande till folkmängden än 1943.

I bilaga 1 lämnas uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i samtliga kommuner, som rapporterade arbetslöshet den 31 december åren 1943 och 1944.

I tab. 15 meddelas uppgifter örn de arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1935—1944. Av tabellen framgår, att inga större förskjutningar i yrkes-

51 Tab. 16. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1935—1944.

1 För åren 1935—1939 överensstämma icke summasiffroma med hela antalet hjälpsökande, då åldersuppgifter saknas för ett mindre antal hjälpsökande vid resp. tidpunkter. För 80/n 1939 saknas dessutom åldersuppgifter för vid statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa.

fördelningen förekommit sedan föregående år. Den största minskningen utvisade yrkesgruppen jord- och stenindustri, för vilken procenttalet nedgått från 16,2 till 10,0. Av de hjälpsökande tillhörde 75,1 procent yrkesgrupperna byggnadsverksamhet, jord- och stenindustri, träindustri, pappers- och grafisk industri samt handel, samfärdsel, förvaltning m. m. Inom samtliga dessa yrkesgrupper utom jord- och stenindustri var antalet arbetslösa högre än under föregående år.

En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av den 31 december anmälda hjälpsökande är intagen i bilaga 2. De yrkesgrupper, som vid utgången av 1944 uppvisade ett mera betydande antal arbetslösa, voro byggnadsverksamhet (3 324), arbete ej hänfört till annan grupp (1 883), jord- och stenindustri (989), landtransport (972), pappers- och grafisk industri (884), träindustri (755, därav sågverksindustri 687).

I tab. 16 meddelas uppgifter örn arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid olika tidpunkter. Av tabellen framgår, att antalet hjälpsökande i åldern 50 år och däröver vid årets slut utgjorde en mindre del av klientelet än vid samma tidpunkt de två närmast föregående åren. Ungdomsarbetslösheten var, ehuru i stigande, fortfarande av ringa omfattning, och antalet hjälpsökande i åldern 16—25 år utgjorde endast 7,2 procent av samtliga hjälpsökande.

Kvinnorna utgjorde under 1944 en ännu obetydligare del av de hjälpsökande arbetslösa än tidigare. Under 1944 voro i genomsnitt 55 av samtliga hjälpsökande kvinnor; vid årets utgång voro 48 (0,5 procent) kvinnor anmälda.

Alltifrån den 1 juli 1934 gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser rörande i vistelsekommun icke hemortsberättigade hjälpsökande arbetslösa.

52 Antalet sådana hos arbetslöshetskommittéema anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit ringa. Vid 1944 års utgång voro 179 eller 1,6 procent av samtliga hjälpsökande icke hemortsberättigade i den kommun, där de erhållit eller sökt arbetslöshetshjälp.

Arbetslinjen.

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. De arbeten, som kommissionen under år 1944 åtagit sig att utföra, lia dels varit egentliga försvarsarbeten eller eljest arbeten av betydelse för försvaret, dels väg- och spåranläggningar samt flottledsarbeten. Uppgifter rörande försvarsarbeten ingå ej i det följande annat än i fråga om antalet sysselsatta arbetare och medeldagsförtjänster. En fullständig förteckning över andra arbeten, som kommissionen under år 1944 åtagit sig, återfinnes i bilaga 3. Kostnaderna för dessa arbeten uppgå till sammanlagt 9 598 685 kr. Kostnadernas fördelning på olika län framgår av bilaga 8. En förteckning över under år 1944 avslutade arbeten — andra än försvarsarbeten — lämnas i bilaga 4.

Antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi under åren 1935—1944 redovisas i tab. 17. Under 1944 sysselsattes i genomsnitt 1 690 arbetslösa, varav 44,4 procent voro hänvisade från städer. Av hela antalet sysselsatta arbetslösa voro 66,2 procent försörjningspliktiga.

Enligt en undersökning avseende slutet av september 1944 voro av de vid kommissionens beredskapsarbeten sysselsatta hänvisade arbetslösa 79,7 procent sysselsatta inom hänvisningslänet mot 42,4 procent vid samma tid föregående år. Av arbetarna kunde 53,4 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister), 46,0 procent bodde i av kommissionen tillhandahållna förläggningar och 0,6 procent i genom egen försorg anskaffad tillfällig bostad.

Tab. 17. Antal arbetslösa sysselsatta vid arbeten i arbetsmarknadskommissionens

regi1 åren 1935—1944.

1 Omfattar t. o. m. juni 1940 statliga reservarbeten (inklusive statliga arkivarbeten) samt därefter statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi och statliga arkivarbeten samt fr. o. m. april 1942 även musikerhjälp.

53 Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa åtnjuta vissa sociala förmåner, såsom fri resa till och, under vissa förutsättningar, från arbetsplatsen, ersättning med 2 kronor per dag för sjukdagar m. m. De arbetare, som utnyttja av kommissionen tillhandahållen bostad, erlägga härför en avgift av 50 öre per dygn. I denna avgift ingår även ersättning för värme, lyse, sängutrustning med lakan, handdukar, tvättkärl samt vissa kokkärl. Arbetarna svara själva för den dagliga städningen, men skurning av golv m. m. verkställes på kommissionens bekostnad två gånger i månaden. Samtliga dessa förmåner utgå vid statliga beredskapsarbeten, oavsett i vilken myndighets regi arbetena bedrivas.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi (exklusive försvarsarbeten) under åren 1943 och och 1944 framgå av följande sammanställning.

1944 Medeldagsförtjänsterna för vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under åren 1942—1944, framgår av tab. 18. Förtjänsterna, som äro beräknade per 8-timmars dagsverke, inkludera indextillägg och semesterersättning samt i förekommande fall (försvarsarbeten) övertidsersättning. Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från angivna tal; särskilt är detta fallet under vintern, då arbetstiden

Tab. 18. Medeldagsförtjänster vid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi åren 1942—1944. Kronor per 8-timmars dagsverke.

1 Farleds-, flygfälts-, försvarsarbeten m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 309. 4

54 Tab. 19. Antal arbetslösa sysselsatta rid arkiv- och musikerhjälparbeten åren 1935—1944.

1 Medeltal tor de 8 månader, under vilka musikerhjälparbeten förekommo.

är något avkortad. Det bör observeras, att de i kommissionens regi utförda arbetena i största utsträckning bedrivas på ackord och att de angivna dagsinkomsterna inkludera utbetalda ackordsöverskott. Vid bedömande av de i denna och andra tabeller angivna medeldagsförtjänsterna för olika grupper av arbeten torde även beaktas, att variationer i grundpenningen för tidlönsarbete föreligga mellan olika orter och tidsperioder ävensom att omfattningen av ackordsarbetet varierar.

Antalet under år 1944 utförda dagsverken uppgick till 412 725 mot 489 366 under föregående år.

I antalet arbetslösa, sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi, inräknas även de arbetslösa, tillhörande intellektuella m. fl. yrken, vilka sysselsättas vid de fr. o. m. 1934 i form av statligt reservarbete anordnade arkivarbetena. Från och med april 1942 ingå häri även arbetslösa musiker, som erhållit musikerhjälp. Antalet personer, sysselsatta vid statliga arkiv- och musikerhjälparbeten under åren 1935—1944 framgår av tab. 19.

Siffrorna avse endast svenska arkivarbetare, resp. musiker, ej de flyktingar, som under året hjälpts genom placering i arkivarbeten (assistentarbeten) samt musikerhjälp.

Arbetslösa sysselsattes vidare förutom vid statliga även vid statskommupala arkivarbeten. I genomsnitt voro under 1944 75 arbetslösa sysselsatta vid sistnämnda slag av arbeten.

För hjälpperioden oktober 1944—april 1945 ha ansökningar örn musikerhjälp från 148 musikerorganisationer handlagts, varav 115 bifallits; 109 av organisationerna ha utnyttjat det erhållna tillståndet. Till följd av bl. a. bristande tillgång på vissa slag av instrumentalister ha några organisationers ansökningar ej kunnat beaktas.

Musikerorganisationer, som under senare delen av 1944 bedrivit denna form av arbetslöshetshjälp, ha varit verksamma inom 34 städer och 25 lands-

kommuner, köpingar och municipalsamhällen. Hos dessa organisationer ha under perioden intill den 1 januari 1945 sysselsatts 77 svenska musiker, förutom ett antal danskar, norrmän och balter. Av de musikerhjälpta vörö de flesta hemmahörande i Stockholm och Göteborg. Flertalet trakterade violin (34); närmast i ordningen kom violoncell (14), klarinett (9), piano (8) och kontrabas (3). Samtliga utövade aktiv musik såsom orkestermedlemmar, instruktörer eller dirigenter; praktiskt taget samtliga sysselsattes dessutom med att meddela undervisning åt orkestermedlemmar och skolungdom på de orter där de placerats, och många utnyttjades för notskrivning.

För att bispringa ett 25-tal musiker, huvudsakligen danskar, som icke kunnat beredas musikerhjälp under sommaren, anordnades i samverkan med musikaliska akademien en s. k. notskrivningscentral i Uppsala, vid vilken omkring 4 800 sidor notskrift utfördes.

Avlöningen vid arkivarbetena utgick tidigare helt enligt reservarbetslönesystemet. Från och med den 1 juli 1941 utgår avlöningen i form av en för olika orter varierande veckolön, vars storlek bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, vartill orten hänföres.

Den inom respektive ortsgrupper gällande veckolönen för arbetslösa, som sysselsättas vid arkivarbeten eller erhålla musikerhjälp, har sedan den 18 oktober 1942 utgått inom resp. ortsgrupper med följande belopp per vecka.

Ortsgrupp Kronor Ortsgrupp

A.......................... 45: 15 F......

B.......................... 47: 95 G......

C.......................... 50:40 H......

D.......................... 54: 40 I ......

E.......................... 55: 30

Kronor 59: 15 65: 45 71: 40 74: 90

Arkivarbetare och musiker, som hänvisats till arbetsplatser utom hemorten (interlokalt hänvisad) och som är familjeförsörjare, är berättigad att under vistelse på arbetsplatsen behålla den för hans hemort fastställda arbetslönen, varjämte den hemmavarande familjen efter behovsprövning kan tillerkännas hyreshjälp.

På grund av de genom bostadsknappheten särskilt höga hyrorna i vissa städer lia interlokalt hänvisade personer berättigats att uppbära ett hyresbidrag örn högst 20 kr. per månad för tiden till och med 1944. Därefter balett hyresbidrag om 30 kr. per månad i allmänhet medgivits interlokalt hänvisade, oavsett hänvisningsort.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos under 1944 förutom i kommissionens även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Dessutom bedrevs ett arbete i järnvägsstyrelsens regi. Kostnaderna för dessa beredskapsarbeten uppgingo till 41 738 312 kronor, därav statsbidrag 38 296 892 kronor. Bilaga 8 utvisar, hur dessa kostnader fördelade sig länsvis. Närmare 60 procent av kostnaderna kommo på Västernorrlands län. Samtliga dessa arbeten finnas upptagna i bilaga 3. I bilaga 5 meddelas uppgifter om kostnader och dagsverken för under

56 Tnb. 20. Antal arbetslösa sysselsatta ri<l statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi åren 1938—1944.

1944 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. (Samtliga arbeten bedrivna av väg- oeh vattenbyggnadsstyrelsen.)

I tab. 20 lämnas uppgifter örn antalet under åren 1938—1944 vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa. Av tabellen framgår, att under 1944 i medeltal 2 231 arbetslösa vörö sysselsatta vid dessa arbeten. Av de sysselsatta voro 1 292 eller 57,9 procent hemmahörande i Västernorrlands län. Från Göteborgs och Bohus län utom Göteborg voro 562 personer eller omkring en fjärdedel. Av samtliga sysselsatta voro 88,5 procent hänvisade från landskommuner; 90,7 procent voro försörjningspliktiga. Vid september månads utgång kunde av samtliga sysselsatta 75,8 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister) .

Medeldagsförtjänsterna (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under tiden juli 1940—december 1944 framgå av tab. 21.

Vid en jämförelse med motsvarande uppgifter för kommissionens arbeten bör beaktas, att de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utförda arbetena närmast äro jämförbara med kommissionens vägarbeten och att arbetsstyrkorna i väsentligt större utsträckning än vid arbeten i kommissionens regi bestå av folk från orten, s. k. dagkolonister. I fråga örn sociala förmåner gäller detsamma sorn vid kommissionens arbeten.

Statskommunala beredskapsarbeten. En förteckning över de beredskapsarbeten, som under 1944 beviljats för utförande i kommunal regi, återfinnes i bilaga 6. Kostnaderna uppgingo till 18 020 168 kr., varav 8 528 984 kr. ut-

57 Tab. 21. Äedeldagsförtj kuster vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbygg-

nadsstyrelsens regi juli 1940—december 1944. Kronor per 8-timmars dagsverke.

gjorde statsbidrag. Kostnadernas fördelning på de olika länen framgår av bilaga 8. Denna utvisar, att hälften av kostnaderna kom på Stockholms stad och ungefär en fjärdedel på Västernorrlands län. I bilaga 7 meddelas uppgifter om kostnader och antal dagsverken för under 1944 avslutade statskominunala beredskapsarbeten.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1938—1944 framgår av tab. 22. Under år 1944 sysselsattes vid dessa arbeten i medeltal 1 246 arbetslösa. Av hela antalet sysselsatta voro 64,4 procent hänvisade från städer; 96,7 procent voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under 1944 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten, uppgick i medeltal till 38, därav 17 städer och 21 landskommuner.

I tab. 23 redovisas medeldagsförtjänster per 8 timmars dagsverke för vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta under varje månad åren 1943

Tab. 22. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten

åren 1988—1944.

58 Tab. 23. Medeldagsförtjiiiister vid statsko minimala beredskapsarbeten åren 1943 och 1944.

Kronor per 8-timmars dagsverke.

och 1944. I densamma ha arbeten belägna i Stockholm med förorter, Göteborg och Malmö samt övriga städer resp. på landsbygden redovisats vart för sig.

Statskommunala reservarbeten.1 Efter 1939 ha arbetslöshetskommittéema (arbetslöshetsnämnderna) endast i ringa utsträckning sökt statsbidrag till statskommunala reservarbeten.

Dylika arbeten anordnas numera endast för mindre konkurrensduglig arbetskraft. De beräknade kostnaderna för under år 1944 beviljade statskommunala reservarbeten utgjorde 567 300 kr. mot 551 306 kr. föregående år. Av beloppet utgjorde 330 700 kr. arbetskostnader och 236 600 kr. övriga kostnader.

I tab. 24 meddelas uppgifter örn vid statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1935—1944. I genomsnitt sysselsattes under 1944

Tab. 24. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten (inkl. statskommunala arkivarbeten) åren 1935—1944.

Årsmedeltal

Städer

Lands-

bygd

Hela

riket

Därav i städer %

1944 Städer

Lands-

bygd

Hela

riket

Därav i städer %

3 859 2188

5 716 2 403 975

9 575 4 591 2 089

40-3

47- 7 53-3

50-7

49-3

48- 2

80'8

87-6

Januari___

Februari . Mars.....

April.....

Maj .....

Juni.....

Juli .....

Augusti... September

Oktober . November December.

140 163 174

17 23

18 16

20 28 13

97-6

88'8

85-8

81- 9 84-0

90- 2

84-9

89-4

91- 2

89- 6

82- 7

90- 3

Statskommunala arkivarbeten, se sid. 54.

59 Tab. 25. Medeldagsförtjänster vid statskommunala reservarbeten åren 1942—1944.

Kronor per 8-timmars dagsverke.

endast 169 arbetslösa vid dessa arbeten. Av arbetarna voro 87,6 procent hänvisade från städer; 60,4 procent voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under år 1944 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten, uppgick i medeltal till 6, därav 4 städer och 2 landskommuner. Medeldagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena under åren 1942— 1944 redovisas i tab. 25.

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa, sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1935—1944, framgår av tab. 26. Vid dylika arbeten sysselsattes under 1944 i genomsnitt 680 arbetslösa. Av de sysselsatta voro 47,0 procent hemmahörande i städer; 83,3 procent voro försörjningspliktiga.

Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 27 örn arbetslinjens omfattning under varje månad åren 1935—1944 och i tab. 28 om dess omfattning inom olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som er-

Tab. 26. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1935—1944.

Årsmedeltal

Städer

Lands-

bygd

Hela

riket

19 4 4

Städer

Lands-

bygd

Hela

riket

2 529 1384 537

3 442 2 407 1527

Januari Februari Mars ..

680 April ....

Maj......

Juni......

Juli......

Augusti .. September

Oktober .. November December

60 Tab. 27. Arbetslinjens omfattning' åren 1985—1944.

61 Tab. 28. Arbetslinjens omfattning inom olika geografiska områden

åren 1985—1844.

hållit hjälp i form av arbete, voro under 1944 i medeltal 65,2 procent sysselsatta vid statliga arbeten, 23,5 procent vid statskommunala arbeten och 11,3 procent vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under 1944 i medeltal 53,5 procent hjälpta enligt arbetslinjen mot 52,7 procent föregående år. I storstäderna voro 43,3 procent hjälpta enligt denna hjälpform mot 49,0 respektive 59,5 procent i övriga städer och landskommuner.

En jämförelse mellan hänvisningsförhållandena under 1944 vid olika slag av arbeten lämnar följande resultat.

I % av samtliga hänvisade inom resp.

utföra arbetet som dagkolonister (se s. 52 och 56). Vid utgången av sep-

tember 1944 vörö sålunda vid arbetsmarknadskommissionens arbeten 54,4 procent och vid arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi 75,1 procent dagkolonister.

I bilaga 9 återgives en sammanställning per den 31 december 1944 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten, som antingen slutförts under 1944 eller den 31 december voro under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

Understödslinj en.

Dagunderstöd. De dagunderstödsbelopp, som utgingo i början av 1944, voro fastställda den 1 april 1942 och beräknade på grundval av levnadskostnadsindex under första kvartalet 1942. Med hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som inträtt sedan dess, hemställde kommissionen i skrivelse den 8 februari, att Kungl. Majit ville bemyndiga kommissionen att snarast möjligt fastställa de maximibelopp för dagunderstöd, som framgå av nedanstående sammanställning. Framställningen bifölls av Kungl. Majit den 10 mars 1944.

Dagunderstödsverksamhetens omfattning under åren 1935—1944 framgår av tab. 29, vari angivits dels det genomsnittliga antalet dels det högsta antalet kommuner, som under respektive år bedrivit sådan verksamhet, samt av tab. 30, vari lämnas uppgifter örn antalet dagunderstödda arbetslösa under samma tioårsperiod. I denna redovisning har hänsyn icke tagits till dag-

Tab. 29. Antal kommuner, som bedrivit dngunderstödsverksamhet resp. hyreshjälpsverk-

samliet under åren 1935—1944.

63 Tab. 80. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1936—1944.

understödda deltagare i beredskapskurser eller i av arbetslöshelskommittéer anordnade andra kurser.

Av tabellerna framgår, att dagunderstödsverksamheten under år 1944 varit av något större omfattning än föregående år, som emellertid utvisade bottenrekord för tioårsperioden. Verksamheten var till största delen lokaliserad till de större städerna samt till kommuner i Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län. De höga siffrorna i början av året falla huvudsakligen på dessa län. Av samtliga dagunderstödda voro 66,7 procent hemmahörande i städer; 72,0 procent voro familjeförsöi jare.

I genomsnitt för hela riket uppgick under år 1944 understödet till 4 kr. 18 öre per dag och understödstagare mot 3 kr. 79 öre föregående år.

Hyreshjälp. Antalet kommuner, som bedrivit hyreshjälpsverksamhet under åren 1935—1944, framgår av tab 29, i vilken årsmedeltalet resp. högsta antalet kommuner resp. år finnas angivna. Antalet arbetslösa, som erhållit hyreshjälp under åren 1941—1944, redovisas i tab. 31.

Tab. 31. Antal arbetslösa, som erhållit hyreshjälp åren 1941—1944.

64 Tab. 32. Antal arbetslösa som erhållit kommunalt understöd åren 1935—1944.

Det sedan den 1 juli 1941 försöksvis tillämpade systemet med hyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten, att det förhindrar användandet av familjebostaden, har även tillämpats under 1944. Tillstånd för kommun att utgiva hyreshjälp till beredskapsarbetare avser dock endast arbetare sysselsatta vid viss, i delgivningsbrev eller eljest av kommissionen angiven arbetsplats. Sådant medgivande lämnades under 1944 liksom föregående år till städerna Stockholm, Solna, Göteborg och Mölndal. Tillståndet var begränsat till arbetsplatser med en timlön av omkring 1 krona eller därunder.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understöds verksamhet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta under åren 1935—1944 angives i tab. 32. Av tabellen framgår, att dylik understödsverksamhet under år 1944 liksom

Tab. 33. Ilen statliga och statsunderstödda ut bild långsö jiil pens omfattning åren 1935—1944. Årsinedeltal.

1 Häri ingå endast kursdeltagare, som åtnjutit statlig arbetslöshetshjälp. Elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom ingå sålunda ej och av eleverna vid beredskapskurser endast de, som åtnjöto dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnaderna. — 2 Medeltal för januari—juni.

65 Tab. 34. Understödslinjens omfattning: åren 1935—1944.

1 Kursdeltagare medräknade.

under 1943 bedrivits i mycket obetydlig omfattning. I medeltal åtnjöto under året 108 arbetslösa kommunalt understöd mot 80 föregående år.

Vtbildningshjälp. Av deltagarna i kommissionens beredskapskurser för verkstadsindustrin, för vilka kurser särskild redogörelse tidigare lämnats (jfr s. 32 ff.), voro ett flertal anmälda hos arbetslöshetsnämnd och åtnjöto hjälp i form av dagunderstöd, eller bidrag till inackorderingskostnader. Enligt arbetslöshetsnämndemas rapporter åtnjöto i genomsnitt per månad 271 kursdeltagare sådan hjälp.

Till följd av det ringa antalet hjälpsökande i ungdomsåldrarna har kommissionen under året icke bedrivit någon verksamhet i form av frivillig arbetstjänst eller ungdomsreservarbeten.

Kursverksamheten för arbetslösa bade under 1944 mycket begränsad omfattning. Den bedrevs mestadels i form av kurser anordnade av A. B. F. och understödda av kommissionen. Ett 50-tal arbetslösa sjömän i Göteborg och Norrköping bereddes sålunda tillfälle att deltaga i för dem särskilt avpassade kurser. Härutöver bedrevos genom A. B. F. på olika orter i landet diverse kurser i teoretiska ämnen. Till kostnaderna för arbetslösa personers deltagande i Folkuniversitetets kursverksamhet i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund har även under året statsbidrag utgått. Två snickerikurser voro genom vederbörande arbetslöshetsnämnd anordnade i Njurunda för 30 arbetslösa.

En speciell form av kursverksamhet har bedrivits av föreningen Bohus stickning. Genom dessa kurser har sysselsättning bereus hustrur och döttrar till arbetslösa stenhuggare inom Bohusläns stendistrikt. Dessa kvinnor ha på så sätt kunnat medverka till att förbättra stenhuggarfamiljernas ekonomiska ställning. Under året pågingo 3 dylika kurser med sammanlagt ett 50-tal deltagare.

I tab. 33 lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning åren 1934—1944.

Sammanfattande uppgifter rörande understödslinjen återfinnas i tab. 34. Denna tabell omfattar (i olikhet mot tab. 30) även antalet understödda personer, som erhållit dagunderstöd i samband med kursverksamhet. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto under 1944 i medeltal 95,4 procent dagunderstöd och 4,6 procent kommunalt understöd utan statsbidrag.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1935— 1944 lämnas i tab. 35. Under år 1944 åtnjöto i medeltal 74,1 procent av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp. Av dessa åtnjöto 53,4 procent hjälp enligt arbetslinjen, 18,3 procent enligt understödslinjen och 2,4 procent erhöllo utbildningshjälp. Den förstnämnda procentsiffran är den högsta, som hittills förekommit för denna hjälpform.

67 Tab. 35. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1935—1944.

En summarisk redovisning av kostnaderna för hjälpverksamheten under såväl budgetåret 1943/44 som kalenderåret 1944 återfinnes i bilagorna 10 och 11.

Statliga stenbeställningar.

I tab. 36 lämnas uppgift å antalet under varje månad 1944 med gatstenstillverkning för statens räkning sysselsatta arbetare. Av uppgifterna framgår, att under året i medeltal 917 stenhuggare och dagsverkare varit sysselsatta. Av dessa utgjordes 89 av genom länsarbetsnämnderna anvisad fullgod arbetskraft. Vidare framgår, att det genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 augusti 1942 fixerade maximiantalet 950 man, icke tangerats förrän i december månad.

Då det visat sig, att den verkliga sysselsättningen vid varje tillfälle på grund av bl. a. sjukdom och avgång av olika orsaker ganska väsentligt understiger det antal, för vilket sysselsättningsmedgivanden lämnats, har det ansetts möjligt att lämna sysselsättningstillstånd för ett större antal än 950 utan att inhämta Kungl. Maj:ts särskilda medgivande härtill. En närmare redogörelse härför har lämnats i föregående årsberättelse. Sålunda har sys-

68 Tab. 36. Vid statliga stenbeställningar under år 1944 sysselsatta arbetare.

selsättningstillstånden för årets olika månader varierat mellan 980 och 1 022. Årsmedeltalet utgör 1 000.

Under 1944 ha nya anställningsmedgivanden lämnats för 129 man. Av dessa utgjordes emellertid 26 av sådana personer, som tidigare arbetat inom gatstensindustrin, men för vilka sysselsättningstillstånden återkallats efter längre tids bortovaro från arbetet på grund av sjukdom eller andra orsaker. Således har nyanställning i egentlig mening medgivits för 103. Medgivande örn anställning har lämnats endast i de fall, då den företagna undersökningen visat, att vederbörande till följd av sjukdom, ålder eller tungt vägande familjeskäl ej synes ha haft möjlighet att antaga arbete utom hemorten eller annat tillgängligt arbete inom densamma. Under året ha något över 300 ansökningar örn nyanställning eller återanställning behandlats. Inkomna ansökningar under 1943 utgjorde cirka 500, varav 276 biföllos.

Orsaken till att under 1944 alltjämt ett stort antal välgrundade ansökningar inkommit, torde vara bl. a., att en hel del stenhuggare, som under senare åren varit sysselsatta i anläggningsarbeten av olika slag, på grund av tilltagande ålder och med tiden försämrade fysiska förutsättningar ej längre kunnat antaga arbete på annan ort. En annan bidragande orsak synes vara den minskade omfattningen av befästningsarbeten. Många stenarbetare, som under normala förhållanden med hänsyn till ålder och hälsotillstånd med fullt fog kunnat göra anspråk på arbete i hemorten, antogo dock på sin tid hänvisning till befästningsarbeten.

Samtidigt som nya sysselsältningstillstånd meddelats, ha en del tidigare lämnade återkallats. Detta bär möjliggjorts genom den kontinuerliga avgång, som skett på grund av dödsfall, varaktig sjukdom, hög ålder, övergång till annat arbete och andra orsaker. Sålunda ha under året sammanlagt 150 sysselsättningstillstånd återkallats. Av dessa belöpte sig 50 på Hal-

69 Tab. 37. Tillverkningen av sten för statens räkning under år 1944.

lands län. Skandinaviska Granitaktiebolaget har under 1944 ej bedrivit någon gatstenstillverkning för statens räkning inom nämnda län, varför hela det antal, för vilket bolaget erhållit sysselsättningsmedgivande inom detta län, avförts vid årsskiftet 1943—1944.

Omfattningen av stentillverkningen för statens räkning under år 1944 framgår av tab. 37.

Årskostnadsbidrag.

Från och med år 1941 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp — förutom engångsbidrag till vissa beredskaps- och reservarbeten (arbetsbidrag) — i form av s. k. årskostnadsbidrag. I redogörelsen för kommissionens verksamhet för år 1942 har närmare redogjorts för hur detta bidrag beräknas. Bidragssystemet tillämpas alltjämt endast försöksvis.

I tab. 38 redovisas de totala belopp, som utgått i årskostnadsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader för åren 1941—1943.

Antalet kommuner, som erhållit årskostnadsbidrag för dessa år, redovisas i efterföljande sammanställning, fördelade efter bidragsprocent.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 309.

70 Endast inom Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län förekom under 1943 högre bidragsprocent än 20. Bro kommun i det förstnämnda länet erhöll 55 procent i årskostnadsbidrag.

Tab. 38. Årskostnadsbidrag åren 1941—1943. Kronor.

71 G. Yärnplilitsbjälp.

Krigsfamilj ©bidrag.

Genom förordning den 15 juni 1944 (nr 322) har viss ändring vidtagits i 20 § krigsfamiljebidragsförordningen (nr 521/1942 med ändring nr 125/ 1943). Ändringen innebär, att anställning såsom officer, underofficer eller underbefäl i krigsmaktens reserver, såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer eller såsom i fredstid till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga automobilkåren likställes med sådan av värnpliktig fullgjord beredskapstjänstgöring, som berättigar till hemortslön, resp. till hemortslön med förhöjt dagsbelopp.

Ändrade bestämmelser ha vidare meddelats angående familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada. Dessa ändringar ha meddelats dels i förordningen den 30 juni 1944 (nr 456) angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, dels i kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 457) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av nyssnämnda förordning den 28 juni 1941.

Genom dessa ändringar, som trädde i kraft den 1 juli 1944, har förordningens tillämplighetsområde utvidgats till att omfatta ytterligare personalgrupper. Medan förut familjebidrag endast kunde utgå till den, vars kroppsskada ådragits tidigast den 17 april 1940, då den äldsta krigsfamiljebidragsförordningen, 1940 års förordning, trädde i kraft, kan familjebidrag numera beviljas den, vars kroppsskada ådragits, efter det att förstärkt försvarsberedskap infördes den 3 september 1939. Den invaliditetsgrad, vid vilken familjebidrag kan utgå, har sänkts så, att familjebidrag kan utgå redan då arbetsförmågan är nedsatt med minst en tredjedel, medan familjebidrag tidigare endast kunde utgå, då arbetsförmågan var nedsatt med minst hälften. Den bestämmelse, enligt vilken den som åtnjöt livränta endast kunde erhålla familjepenning, har upphävts. Enligt ett nytt stadgande kan efterlevande till kroppsskadad erhålla familjepenning jämsides med efterlevandelivränta.

I anslutning till de nya bestämmelserna om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, har arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet utfärdat anvisningar rörande de nya bestämmelsernas tillämpning.

Enligt krigsfamiljebidragsförordningen äger kommissionen medgiva, att med i förordningen omförinäld familjemedlem må jämställas annan den värnpliktige närstående person. Framställning om dylikt medgivande göres av vederbörande familjebidragsnämnd. Vägrar familjebidragsnämnden göra framställning, kan den värnpliktige eller den närstående själv göra framställning till kommissionen. Under år 1944 ha från familjebidragsnämnderna inkommit 1 489 dylika framställningar, av vilka 1 150 bifallits och 339 avslagits. Av värnpliktiga och dem närstående ha gjorts 59 framställningar, av vilka 18 bifallits, medan 41 lämnats utan bifall.

Ulan kommissionens medgivande må näringsbidrag för nedlagd rörelse,

tillhopa med familjepenning och bostadsbidrag, icke överstiga 300 kronor för månad. Framställningar örn sådant medgivande ha gjorts i 216 tall. Av de gjorda framställningarna ha 195 bifallits, medan 21 avslagits.

Därest familjebidragsnämnd beslutar att nedsätta eller indraga familjebidrag, enär giltig anledning icke ansetts föreligga för familjemedlem att lämna innehavd arbetsanställning, skall familjebidragsnämndens beslut underställas kommissionen. Dylika underställningar ha ägt rum i 33 fall. I 29 fall ha de underställda besluten fastställts, medan 4 beslut upphävts.

Kungl. Majit bär lämnat kommissionen bemyndigande att medgiva, att ansökningar om retroaktiv hemortslön, hemortslön för tjänstgöring under tiden 1 januari 1941—30 juni 1942, må upptagas till prövning utan hinder av att ansökningen icke inkommit i rätt tid, d. v. s. före utgången av år 1942. Under år 1944 ha inkommit 80 framställningar örn dylikt medgivande, av vilka 40 bifallits och 40 lämnats utan bifall.

Den genom rikets landshövdingar sedan den 1 juli 1941 med anlitande a\ särskilda statsmedel bedrivna hjälpverksamheten till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer har fortsatt under år 1944 efter samma riktlinjer som tidigare. Verksamheten avser att lämna hjälp i de fall, då sådan är erforderlig men icke kan beredas inom ramen för krigsfamiljebidragsförfattningarna. Inberäknat en särskild julutdelning, som i främsta rummet avsag bidrag till familjer med minderåriga barn, utanordnades av kommissionen till landshövdingarna för denna hjälpverksamhet under år 1944 ett sammanlagt belopp av 719 520 kronor. Föregående år utgjorde motsvarande belopp 717 254 kronor.

Viirnpliktslån.

För värnpliktslåneverksamheten ha under år 1944 gällt samma författningsbestämmelser som under år 1943.

Sedan värnpliktslåneverksamheten började hösten 1940 och till och med december månad 1944 ha inkommit sammanlagt 23 516 ansökningar örn värnpliktslån, gällande ett belopp av 36 237 596 kronor.

Genom värnpliktslånenämndernas beslut ha 8 424 ansökningar, gällande 13 301 563 kronor, helt eller delvis bifallits, varvid ett belopp av 6 092 089 kronor beviljats. 15 065 ansökningar, gällande 22 894 960 kronor, ha helt avslagits. Vid årets utgång förelågo 27 icke slutprövade låneansökningar, gällande ett belopp av 41 073 kronor.

Genom arbetsmarknadskommissionens t. o. m. den 31 december 1944 meddelade beslut i underställnings- och besvärsärenden har antalet av värnpliktslånenämnderna beviljade lån ökats med 315 (beviljat belopp 497 690 kronor). I 57 falt, där värnpliktslånenämnderna beviljat tillhopa 138 673 kronor, har kommissionen, efter underställning, upphävt vämpliktslånenämndernas beslut.

Av de beviljade lånen ha t. o. m. utgången av december månad 1944 31 lån på grund av olika omständigheter måst helt eller delvis avskrivas. I 21 fall är avskrivningen en följd av att låntagaren avlidit och i övriga fall av att

låntagaren råkat på obestånd. Ifrågavarande 31 lån ha ursprungligen gällt en sammanlagd lånesumma av 23 845 kronor. Det avskrivna beloppet är dock lägre; det exakta beloppet kan icke angivas på grund av att avskrivningarnas storlek i vissa fall är beroende på ackordsförhandlingar.

Enligt uppgift från statskontoret hade den 30 juni 1944 av de utbetalade lånebeloppen återbetalats 2 228 948 kronor.

Beträffande omfattningen av värnpliktslåneverksamheten under år 1944 må följande nämnas.

Under året ha av vämpliktslånenämnderna beviljats 303 lån å sammanlagt 258 329 kronor. Dessa fördela sig med avseende å lånebeloppens storlek enligt följande sammanställning.

Lånebelopp Anini lån

kronor

200—500 .................. 127

501—1 000.................. 129

1 001—1 500.................. 15

1 501—2 000.................. 19

2 001—2 500.................. 4

2 501—3 000.................. 4

3 001—3 500.................. 1

3 501—4 000.................. 3

4 001—4 500.................. —

4 501—5 000.................. 1

Summa 303

Hela antalet under året till kommissionen inkomna ärenden angående beviljande av vämpliktslån uppgick till 228. Av dessa jämte från föregående år balanserade 7 ärenden avgjorde kommissionen före december månads utgång 226, varav 49 avsågo av vämpliktslånenämnder underställda beslut och 177 av lånesökande ingivna besvär. I fråga örn underställda beslut upphävde kommissionen i ett fall vämpliktslånenämndens beslut angående lån å 1 000 kronor. I anledning av anförda besvär beviljades 14 lån å tillsammans 19 050 kronor.

Av under år 1944 till kommissionen inkomna 21 ärenden angående ändring i tidigare fastställda lånevillkor ha under samma tid 20 avgjorts.

Anstånd med erläggande av amortering, innebärande ändring i amorteringsplanen, har under 1944 beviljats av vämpliktslånenämnderna i 268 fall och av kommissionen i egenskap av lånebeviljande myndighet i 12 fall. Motsvarande antal avslagna anståndsansökningar var 22 resp. 1. Kommissionen bar dessutom i två fall efter av låntagarna anförda besvär bifallit av värnpliktslånenämnderna avslagna ansökningar om anstånd. Dessutom ha länsstyrelserna i ett betydande antal fall beviljat kortvariga anstånd med erläggande av förfallna amorteringar.

Skatteanstånd och militär moratorielagstiftning.

Förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. — skatteanståndsförordningen—vilken trädde i kraft

den 1 juli 1944, har ersatt förordningen den 17 november 1939 (nr 810/1939 med ändring nr 988/1941) med särskilda bestämmdlser angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga ävensom lagen den 30 december 1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall från stadgande örn uttagande av avgift för indrivning av kommunalutskylder. I motsats till motsvarande äldre bestämmelser gäller skatteanståndsförordningen jämväl i fredstid. Medan de äldre bestämmelserna endast vörö tillämpliga å värnpliktiga, är skatteanståndsförordningen tillämplig jämväl å vissa andra personalgrupper, vilka ha sin huvudsakliga bärgning av civilt yrke. Anstånd kunde tidigare avse utskylder, som förfallit under militärtjänstgöringen eller inom två månader därefter, men kan numera beviljas för utskyllder, som förfalla under tiden tre månader före — tre månader efter militärtjänstgöringen. Beviljat anstånd gäller intill dess den värnpliktige tre — tidigare två — månader i en följd varit fri från tjänstgöringen. I motsats till vad tidigare var fallet, är anstånd beroende på behovsprövning.

Till fullgörande av föreskrift i skatteanståndsförordningen har kommissionen, i samråd med riksräkenskapsverket, fastställt formulär och utfärdat anvisningar rörande förordningens tillämpning.

De tidigare i skilda författningar meddelade bestämmelserna till skydd för värnpliktiga m. fl. i fråga om hyres- och bostadsrätt, avbetalningsköp samt utmätning och konkurs ha ersatts av föreskrifter i förordningen den 26 maj 1944 (nr 245) — militära moratorieförordningen — angående tillämpningen av moratorielagen å värnpliktiga m. fl. Ehuru militära moratorieförordningen icke direkt ålägger kommissionen eller familjebidragsnämnderna några uppgifter, har kommissionen för att underlätta erforderliga upplysningar om det skydd, som förordningen medför, i cirkulär till familjebidragsnämndema lämnat en redogörelse för förordningens innebörd. Samtidigt har kommissionen meddelat föreskrifter angående fullgörandet av den vid förordningens tillkomst förutsatta skyldigheten för familjebidragsnämnderna att till avbetalningssäljare och utmätningsman lämna uppgift örn inkallads tjänstgöringstid.

75 Bilaga 1.

Uppgifter

rörande vissa arbetslöshetsiorhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1943 oell 1944.

A. Länsfördelning.

76 B. Kommunfördelning.

* anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande

månad.

1 Häri ingå 29 arbetslösa från Arvika landskommun, som den */i 1944 inkorporerades med Arvika stad.

82 De hjälpsökande arbetslösas fördelning på

83 Bilaga 2.

yrkesgrupper och län den 31 december 1944.

84 Bilaga 3.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1944 av arbetslöshetsmedel.

1 A = företag i Statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = » » Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

C = » » Järnvägsstyrelsens regi.

D= » ■> Riksantikvarieämbetets regi.

2 Tidigare bedrivet som statskommunalt reservarbete sedan som statskommunalt beredskapsarbete.

85 Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 309. 6

1 Därav 28 040 kr. utgörande vägdistriktets andel i totalkostnaderna för arbetet, vilken ej erlagts vid vägväsendcts förstatligande.

1 Efter slutförande av arbetena å Öjebro landsvägsbro återstående medel, som enligt K. Maj:ts beslut få disponeras.

91 Bilaga 4.

Förteckning över år 1944 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions regi.

i

92 Bilaga 5.

Förteckning över år 1944 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.1

1 Samtliga arbeten bedrevos i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

*

93 Bilaga 6.

Förteckning Öyér statskommnnala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1944 av arbetslöshetsmedel.

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa lall även årskostnadsbidrag, som lastställes först elter årets utgång.

* Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

97 Dag

för

beslut

Arbetsföretag

ul,

Anläggning av odlings- och ägovägar inom Harrsjöns torrläggningsföretag, Bureå s:n, Västerbottens län................

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningsanläggning för Gäddede byggnadsplaneområde, Frostvikens s:n, Jämtlands län (!1/4 1939)....................................

Avloppsledningar i Tyggårds viken, Karlstads stad...........

Ytterligare arbeten i samband med fortsatt utvidgning av hangarplattformen å Bromma flygplats, Stockholms stad (*/« 1944)

Ytterligare kostnader för terrassering av delar av Enskedebanan och Nynäsvägen, Stockholms stad (14/6 1941).............

Förlängning av blindlandningsbana, Bromma flygplats, Stockholms stad............................................

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningar inom Ekängsområdet, örebro stad (21/« 1943)..................

Röjnings- och terrasseringsarbeten på badplatsen Fläsian, Sundsvalls stad.............................................

Anläggning av odlingsväg från Byvägen till odlingsområdet söder örn Skyffelängssjön, Njurunda s:n, Västernorrlands län

Ytterligare arbeten å avloppsledningar inom Skidstaområdet i Domsjö, Själevads s:n, Västernorrlands län (”/3 1944) ...

Anläggning av väg från O. D. Wedins fastighet i Skönsbyn till Skönsbergs irnes soptipp i Tamböle, Sköns s:n, Västernorrlands län.................................................

Omläggning av enskild väg från O. D. Wedins fastighet i Skönsbyn till allmänna utfartsvägen vid Rosenlunds järnvägshållplats, Sköns s:n, Västernorrlands län..................

Vatten- och avloppsledningar i Storgatan m. fl. gator, Skönsbergs m:e, Västernorrlands län.......................

Anläggning av Noragatan m. fl. gator samt vatten- och avloppsledningar i dessa gator och i Bygatan och Hagavägen, Skönsbergs m:e, Västernorrlands län.........................

Anläggning av enskild väg från Timrå kyrka—Rovland vid Laggarberg till allmänna vägen Laggarberg—Gudmundsbyn, Timrå s:n, Västernorrlands län..........................

Tre branddammar inom Kiruna m:e, Norrbottens län........

Anläggning av enskild väg från Bänglings by till allmänna vägen vid Hässjö kyrka, Hässjö s:n, Västernorrlands län..........

Anläggning av enskilda vägar inom Krigsbyn, Hässjö s:n, Västernorrlands län........................................

Uppförande av verkstadslokal för laggkärlstillverkning, Bjärtrå s:n, Västernorrlands län................................

Ytterligare arbeten å anläggning av Basgränd och Skogsgatan samt vatten- och avloppsledningar i Basgränd och kvarteret Solfjädern, Skönsbergs m:e, Västernorrlands län 1944) ..

Ytterligare kostnader för restaurering av Bjärtrå kyrka samt inredande av bisättningsrum under gravkapellet, Bjärtrå s:n, Västernorrlands län (s/i 1944)...........................

Skjutbaneanläggning m. m. för Krokstrands skytteförening, Skee s:n, Göteborgs och Bohus län ......................

Viadukter och gångtunnlar vid Ängbybanan, Stockholms stad

100 Bilaga 7.

Förteckning över år lött avslutade statskommunala beredskapsarbeten.

* Jfr not 1 till bilaga 6.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 309. 7

Bilaga 8.

Kostnader för under år 1944 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis.

104 Sammanställning per den 31 december 1944 av statliga

105 Bilaga 9.

och statskomnmnala beredskapsarbeten under 1944.

106 Bilaga 10.

Utbetalade statsbidrag

till hjälpverksamheten för arbetslösa under

tiden */» 1943—3% 1944.1 Kronor.

1 Utöver i tabellen redovisade belopp har jämlikt kungl, brev den 25/„ 1942 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivits dragningsrätt å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för statliga beredskapsarbeten med kr. 14 133 260 och för steninköp med kr. 2 680 000. 3 Avser inkomster.

3 Statsbidrag till Gålö jordbruksskola.

107 Bilaga 11.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för tiden J/i—31/i2 1944.1 Kronor.

arbetslösa under

1 Utöver i tabellen redovisade belopp har jämlikt kungl, brev den “/„ 1942 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivits dragningsrätt å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för statliga beredskapsarbeten med kr. 16 212 230 och för steninköp med kr. 2 940 000.

Bila ga 12.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under tiden 1/i 1943—so/e 1944. Kronor.

1 Häri ingå kostnader för administration för värnpliktslånenämnder med kr. 16 855, revisorer för arbetslöshetsnämnder med kr. 8 234 samt kostnader för länsarbetsnämndernas förråd med kr. 99 761. Kostnader för anskaffning av kojor och kojinventarier, som icke medtagits i tabellen, ha uppgått till kr. 1 094 811. Försäljningar och hyresinkomster lia bokförts till kr. 1 044 533 samt på grund av omflyttningar m. m. ytterligare gottskrivits kr. 45 206, varför slutsumman utvisar en nettoutgift av kr. 5 072.

2 Avser inkomster.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 309.

oc

Bilaga 13.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. ni. under tiden l/i—31/ia 1914. Kronor.

1 Häri fördelade kostnader avser tiden Vi—**/«• Verksamheten överflyttades därefter till överstyrelsen för yrkesutbildning.

3 Häri ingå kostnader för beredskapskurser för bil- och traktorförare med kr. 115 757, administration för värnpliktslånenämnder med kr. 13 923, revisorer för arbetslöshetsnämnder med kr. 8 636 samt kostnader för länsarbetsnämndernas förråd med kr. 98 654. Kostnader för anskaffning av kojor och kojinventarier, som icke medtagits i tabellen, lia uppgått till kr. 3 994 506. Försäljningar och hyresinskomster har bokförts till kr. 4 573 590, varför slutsumman visar nettoinkomst av kr. 579 084,

3 Avser inkomster.

o

to

Ilo

Bilaga 14.

Arbetsmarknaden under åren 1935—1944.

kommunala beredskapsarbeten då sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock först fr. o. m. juli 1940 voro anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetsnämnderna.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetsmarknaden under dr 1944 5

II. Arbetsmarknadkommissionens verksamhet dr 1944 9

A. Arbetsförmedlingen.............................................. 9

Arbetsförmedlingens organisation................................ 9

Arbetsförmedlingsverksamheten.................................. 13

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars arbetskraftsbehov ........................................................ 23

Jordbruket .................................................. 23

Skogsbruket.................................................. 27

Torvindustrin ................................................ 32

Verkstadsindustrin............................................ 32

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten................ 35

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under

förstärkt försvarsberedskap ...................................... 38

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m............... 39

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.................................. 45

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning............ 46

Arbetslinjen............................. 52

Understödslinjen.............................................. 62

Hjälpverksamhetens totala omfattning .......................... 66

Statliga stenbeställningar ...................................... 67

Årskostnadsbidrag ............................................ 69

G. Värnpliktshjälp.................................................. 71

Krigsfamiljebidrag ............................................ 71

Värnpliktslån ................................................ 72

Skatteanstånd och militär moratorielagstiftning .................. 73

Bilagor.

1. Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rap-

porter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1943 och 1944 .................................................. 75

2. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län den 31

december 1944 .................................................. 82

3. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1944 av arbetslöshetsmedel............................ 84

4. Förteckning över år 1944 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens

arbetsmarknadskommissions regi.................................... 91

sid.

5. Förteckning över år 1944 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.................... 92

6. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1944 av arbetslöshetsmedel .................. 93

7. Förteckning över år 1944 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.. 100

8. Kostnader för under år 1944 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis .................................. 103

9. Sammanställning per den 31 december 1944 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten under 1944 ................................ 104

10. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

V? 1943—30/« 1944 .............................................. 106

11. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

1/i—31/12 1944 107

12. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden 1/i 1943—30/s 1944.......................................... 108

13. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden 1/i—31/i2 1944.............................................. 109

14. Arbetsmarknaden under åren 1935—1944 .......................... 110

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.