SOU

Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 1

Beteckning: SOU 1944:7
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1945:309: angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m., avsnitt 39
SOU 1944:12: Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 2,, avsnitt 270
SOU 1945:36: Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 11,, avsnitt 45
SOU 1945:54: Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 13,, avsnitt 19, 40, 128 och 1937
SOU 1946:44: Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. D. 1,, avsnitt 16
SOU 1952:50: Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget : översikt, avsnitt 1244
SOU 1955:13: Penningvärdeundersökningen, avsnitt 176
SOU 1974:57: Lägenhetsreserv betänkande

1X33 Z National Library of Sweden

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1944:7

FINANSDEPARTEMENTET

UTREDNINGAR ANGÅENDE

EKONOMISK EFTERKRIGSPLANERING i. INNEHÅLL: 1. Industriens arbetskraftsförhållanden Va 1939—VÖ 1943. 2. Industriens sysselsättning under åren närmast efter kriget. 3. Den

svenska industriens kapitalinvesteringar

åren

1942—1945. 4. Bostadsproduktionens förutsättningar efter ett vapenstillestånd.

C 1 9

4 L

Statens offentliga utredningar 1944 K r o n o l o g i s k

Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E. Lindahl och L. Lemne. Marcus. 71 s. Jo. Betänkande med förslag angående långtjänstunderbefäl m. m. Beckman. 91 s. Fö. Betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren. Marcus. 336 s. Fi. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrag m. m. Hoeggström, 66 s. S.

f ö r t e c k n i n g

Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. Beckman. 262 s. S. Betänkande med förslag till byordningar och struktioner för ordningsmännen i lappbyarna. M^ cus. 85 s. Jo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplai ring. 1. Marcus. 215 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordnic (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 7 FINANSDEPARTEMENTET

UTREDNINGAR ANGÅENDE

EKONOMISK EFTERKRIGSPLANERING I. INNEHÅLL: 1. Industriens arbetskraftsförhållanden 1/a 1939—VÖ 1943. 2. Industriens sysselsättning under åren närmast efter kriget. 3. Den

svenska industriens

kapitalinvesteringar

åren

1942—1945. 4. Bostadsproduktionens förutsättningar efter ett vapenstillestånd.

STOCKHOLM 1944 ISAAC

MARCUS B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G

å;;w§

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 mars 1943 har chefen för finansdepartementet föranstaltat om de utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering, som härmed publiceras. Med nedan angivna undantag komma övriga med stöd av nämnda bemyndigande verkställda utredningar att publiceras på samma sätt under samlingsrubriken Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. En utredning av riksbankens valutasakkunniga angående utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget har publicerats i 1944 års statsverksproposition (Inkomster å riksstaten, Bihang B).

Genom konjunkturinstitutet företagna utredningar

publiceras i institutets meddelanden.

Innehåll. Sid.

Industriens arbetskraftsförhållanden J/9 1939—V» 1943. sökning utförd av statens arbetsmarknadskommission Skrivelse till departementschefen I. Undersökningens omfattning och utförande II. Sammanfattning av undersökningsresultaten III. Slutförandet av undersökningen Bilagor Tabeller

Statistisk

under5 7 9 12 17 18 21

Industriens sysselsättning under åren närmast efter kriget. Utredning avgiven av industriens utredningsinstitut Skrivelse till departementschefen I. Industriproduktionens inriktning före kriget II. Förskjutningar i industriens sysselsättning under kriget III. Det aktuella sysselsättningsproblemets innebörd IV. Allmänna förutsättningar för industrikonjunkturen efter kriget V. Sysselsättningsproblemen inom olika industrigrenar VI. Industriens investerings reserver och investeringsplaner VII. Slutsatser angående den industriella sysselsättningen under åren närmast efter kriget Bilaga Den svenska industriens kapitalinvesteringar åren 1942—1945. undersökning utförd av kommerskollegium Skrivelse till finansdepartementet Undersökningens omfattning och utförande Tabeller Bilaga

45 47 49 53 58 60 64 79 89 94

Statistisk 97 99 101 107 119

Bostadsproduktionens förutsättningar efter ett vapenstillestånd. Betänkande avgivet av kanslichefen Alf Johansson 121 I. Bostadsbehovet 125 Bostadsbristen 126 Tillväxten i bostadsbehovet under följande år 131 Ersättningsbehov genom rivning och utdömning av lägenheter 134 Sammanställning av behovsuppskattningar och produktionsantaganden 136

4 Sid.

II. De reala resurserna för bostadsbyggandet efter ett vapenstillestånd. . . . A. Tillgången på exploateringsfärdig tomtmark B. Behovet av och tillgången på byggnadsmaterial C. Byggnadsarbetsmarknaden Sysselsättningen inom byggnadsindustrien sedan krigsutbrottet . . . . Säsongväxlingarna Byggnadsverksamhetens arbetskraftsproblem efter ett vapenstillestånd III. Byggnadskostnaderna. Förutsättningarna för en avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventionen A. Byggnadskostnadernas utveckling sedan år 1939 B. Det nuvarande subventionsbehovet C. Förutsättningarna för den generella bostadsbyggnadssubventionens avveckling D. Möjligheter att rationalisera bostadsproduktionen Utgallring av ekonomiskt sämre objekt och teknisk gallring Byggnadsteknisk forskning Standardisering E. Priserna å byggnadsmaterial

145 146 155 165 165 167

IV. Sammanfattning och avslutande synpunkter Bilagor

203 .207

169 173 173 182 188 191 192 194 195 201

INDUSTRIENS ARBETSKRAFTSFÖRHÅLLANDEN 1/9 1939-1/9 1943 STATISTISK UNDERSÖKNING UTFÖRD AV STATENS

ARBETSMARKNADSKOMMISSION

Till Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Sedan Herr Statsrådet i anslutning till bemyndigande enligt statsrådsprotokollet den 19 mars 1943 åt Statens arbetsmarknadskommission uppdragit alt verkställa vissa förberedande utredningar, avseende arbetsmarknadsproblem i samband med ett vapenstillestånd, har kommissionen i samråd med Industriens utredningsinstitut företagit en undersökning rörande industriens arbetskraftsförhållanden. Kommissionen får härmed överlämna redogörelse för ovan nämnda undersökning. Stockholm den 28 januari 1944. Statens arbetsmarknadskommission. A. THOMSON Waste

Lingren

U n d e r s ö k n i n g e n s omfattning o c h utförande.

Som ett led i det av chefen för finansdepartementet beordrade arbetet för efterkrigsplaneringen har statens arbetsmarknadskommission i samråd med industriens utredningsinstitut företagit en undersökning rörande industriens arbetskraftsförhållanden. Avsikten med undersökningen har varit att erhålla en så fullständig bild som möjligt av de kvantitativa och lokala förändringar i fråga om arbetskraftens sysselsättning inom industrien, som kriget medfört. Av praktiska skäl har undersökningen begränsats till huvudsakligen större industriföretag. Undersökningen har sålunda omfattat arbetsställen med minst 50 anställda. Beträffande mekaniska verkstäder har undersökningen dock utsträckts till att omfatta företag med minst 10 anställda. Företagsurvalet har skett med ledning av det företagsregister arbetsmarknadskommissionen upprättat på grundval av inventeringen av arbetskraften inom industri och hantverk den 18 april 1941. Den omständigheten att de mindre industriföretagen icke beröras av undersökningen torde icke i någon nämnvärd grad ha verkat förryckande på värdet av undersökningsresultaten. De i undersökningen ingående företagen redovisade den Vo 1939 nära 400 000 anställda arbetare. Som jämförelse kan nämnas, att den anställda arbetarpersonalen vid samtliga industriföretag enligt kommerskollegii industristatistik i medeltal under 1939 uppgick till omkring 560 000. Undersökningen företogs på så sätt, att arbetsmarknadskommissionen omkring den 15 oktober 1943 tillställde samtliga berörda industriföretag ett frågeformulär, vars utseende framgår av bilaga A. I anvisningarna till formuläret framhölls, att varje arbetsställe skulle redovisas särskilt. I antalet anställda vid resp. tidpunkter skulle även redovisas anställda, som uppgiftsdagen voro frånvarande på grund av militärtjänstgöring, sjukdom o. d. samt personer, som permitterats för kortare tid än en månad. Beträffande redovisningen av antalet nyanställningar under tiden Vo 1939—Vo 1943 betonades, att varje återanställning av en och samma person skulle räknas som nyanställning. Uppgifterna skulle senast den 30 oktober insändas till länsarbetsnämnden i det län, inom vilket arbetsstället var beläget. Infordrandet av felande uppgifter samt nödvändiga kompletteringar verkställdes av länsarbetsnämnderna. Den fullständiga redovisningen från länsarbetsnämnderna förelåg först under senare hälften av november. Av de 3 311 arbetsställen, från vilka uppgifter infordrades, redovisades uppgifter från 3 178. Endast 133 företag lämnade sålunda icke uppgifter till undersökningen. Av de redovisade uppgifterna medtogos emellertid icke 172 i undersökningen, varför denna omfattar 3 006 arbetsställen.

10 Av de redovisade arbetsställen, som icke ingå i undersökningen (172), kunde huvudparten icke medtagas av den anledningen att uppgifterna voro alltför ofullständiga eller felaktiga och komplettering av desamma icke kunde erhållas. Sammanlagda antalet anställda vid dessa arbetsställen uppgick den 1 september 1943 till 8 469. Vidare uteslötos företag, som nedlagts före den 1 september 1943 samt ett mindre antal företag, som icke voro att betrakta som industriföretag i egentlig mening. Under förutsättning att de 133 arbetsställen, för vilka uppgifter icke lämnades, i genomsnitt hade lika många anställda som de redovisade företagen, skulle antalet anställda vid dessa arbetsställen uppgå till ca 20 000. Lägges härtill ca 8 500 anställda vid arbetsställen, som redovisats men icke ingå i undersökningen, uppgår det totala antalet anställda vid i undersökningen icke ingående arbetsställen till närmare 30 000. Av hela antalet anställda vid de företag, som undersökningen avsett att omfatta, ingår sålunda i undersökningen omkring 95 °/o. Bearbetningen av materialet har skett på maskinell väg. Innan uppgifterna kunnat överföras till hålkort har ett omfattande gransknings- och kontrollarbete måst företagas; beträffande ett betydande antal av de lämnade uppgifterna ha kompletteringar införskaffats från uppgiftslämnarna. För att så snart som möjligt kunna framlägga preliminära resultat, verkställdes redan i början av december en maskinbearbetning av 2 521 uppgifter, som då voro färdiggranskade. Antalet anställda den 1 september 1943 vid arbetsställen ingående i den preliminära bearbetningen uppgick till 427 756, eller 82 °/o av samtliga i undersökningen ingående. Sedan erforderliga rättelser och kompletteringar hunnit verkställas beträffande den återstående delen a.v uppgifterna, kunde i mitten av december återstoden av materialet maskinbearbetas. Med hänsyn till det arbetskrävande tabelleringsarbetet efter maskinbearbetningen inskränktes emellertid denna bearbetning till punkterna 1—5 (med undantag av åldersfördelningen) i frågeformuläret. De framlagda undersökningsresultaten omfatta sålunda beträffande de kvarstående nyanställdas åldersfördelning, tidigare sysselsättning och mantalsskrivningsort icke hela materialet. Det bör dessutom framhållas, att icke alla företag kunnat lämna uppgifter om dessa förhållanden. Av 179 540 kvarstående nyanställda arbetare föreligga sålunda uppgifter om ålder endast för 142 246 (79,2 °/o), uppgifter om tidigare sysselsättning för 119 958 (66,8 °/o) och uppgifter om mantalsskrivningsort för 126 017 (70,2 °/o). De arbetsställen, för vilka dylika uppgifter saknas, fördelade sig — om man undantar gruppen skeppsvarv — ganska jämnt på olika näringsgrenar. Då man icke har anledning förmoda, att ifrågavarande förhållanden ställa sig annorlunda vid de icke redovisade arbetsställena, torde frågan om de nyanställdas fördelning på ålder, tidigare sysselsättning och mantalsskrivningsort, få anses tillfredsställande belyst trots materialets ofullständighet i dessa avseenden. Beträffande skeppsvarven ingå uppgifter om tidigare anställning endast för 35,9 °/o av de nyanställda samt uppgifter om ålder och mantalsskrivningsort för 45,5 °/o. Med hänsyn härtill har en särskild komplette-

11 ring beträffande dessa förhållanden verkställts för denna näringsgrupp. Resultatet framgår av följande sammanställning. % kvarstående nyanställda arbetare mantalsskrivna tidigare i annan kommun i åldern sysselsatta än den, inom under över inom industri vilken företaget 20 år 39 år o. hantverk är beläget

Vid i undersökningen ingående arbetsställen. . . . icke ingående arbetsställen Vid samtliga arbetsställen . .

11-5 21-4 16-9

22-1 12-7 16-9

74-0 73-3 736

29-3 9-1 23-1

I tab. 1—15 framläggas de preliminära undersökningsresultaten. Dessa omfatta icke frågorna 8 och 9 i frågeformuläret (planering av nybyggnadsarbeten samt principer vid eventuella permitteringar), som komma att bearbetas senare i samband med försöken till en kartläggning av de speciella lokala sysselsättningsproblemen. I tab. 1—4 redovisas efter näringsgrenar hela materialet med undantag av mekaniska verkstäder med mindre än 50 anställda. En särskild redovisning för samtliga mekaniska verkstäder lämnas i tab. 9. Tab. 5—8, vari förhållandena inom olika län belysas samt tab. 10—15, som redovisa de kvarstående nyanställdas förhållanden, omfattar däremot även mindre mekaniska verkstäder. I regel omfatta tabellerna hela antalet anställda och sålunda även personer, som den 7 9 1943 voro inkallade till militärtjänst. Sistnämnda datum voro icke mindre än 58 872, eller 11,2 °/o av samtliga anställda, inkallade och deltogo sålunda icke i produktionen. Det är emellertid av vikt att vid en översikt av industriens arbetskraftsförhållanden icke bortse från denna grupp. Vid en jämförelse mellan sysselsättningsnivån inom olika industrigrenar den 1 september åren 1939 och 1943 måste dock de inkallade frånräknas och detta har också skett i tab. 2 och tab. 7, som avse att belysa nämnda förhållanden. En sysselsättningsindex för V9 1943 med 7 9 1939 som bas har uträknats för samtliga näringsgrenar samt näringshuvudgrupper inom olika län. Det bör betonas, att denna sysselsättningsindex icke är fullt jämförbar med socialstyrelsens. I socialstyrelsens index ingår visserligen semesterlediga men däremot icke personer, som av annan anledning voro frånvarande från arbetet. Jämförelsen försvåras ytterligare av att socialstyrelsens index är konstruerad enligt kedjeindexmetoden, vilket bl. a. innebär att tillkomsten av nystartade företag ej påverkar indextalen. Slutligen bör betonas, att socialstyrelsens index även omfattar företag med mindre än 50 anställda. Vidare har även beräknats hur stor del av de sysselsatta 1939 resp. 1943, som voro kvinnor. I tab. 3 har redovisats antalet nyanställningar inom olika näringsgrenar under tiden 7 9 1939—7 9 1943. Som redan tidigare påpekats räknas varje återanställning av en och samma person som nyanställning. För att närmare belysa omsättningen av arbetskraft inom olika näringsgrenar har antalet nyanställningar under nämnda tidsperiod satts i relation till antalet anställda den 7 9 1943. Då betydande svårigheter torde ha förelegat

för vissa företag att redovisa det verkliga antalet nyanställningar och några kontrollmöjligheter icke stått kommissionen till buds, böra jämförelser mellan indextalen för olika näringsgrenar ske med viss försiktighet. Klassificeringen av företagen efter näringsgren har skett efter de principer, som tillämpas i kommerskollegii industristatistik. Vid grupperingen har samma indelning tillämpats som i socialstyrelsens sysselsättningsstatistik och arbetsmarknadskommissionens statistik över anställande och entledigande av arbetskraft.

II.

S a m m a n f a t t n i n g av u n d e r s ö k n i n g s r e s u l t a t e n .

Arbetarpersonal. Ett första studium av tabellerna ger vid handen, att icke obetydliga förskjutningar ägt rum sedan krigsutbrottet i fråga om arbetskraftens sysselsättning inom olika näringsgrenar. Av tab. 2 framgår, att antalet sysselsatta arbetare inom samtliga redovisade näringsgrenar (mekaniska verkstäder med mindre än 50 anställda ej medräknade) nedgått med 4 % . Indextalet (96) ligger 6 enheter högre än socialstyrelsens sysselsättningsindex för samtliga industrigrupper vid motsvarande tidpunkt. Betydande skillnader i sysselsättningen föreligga mellan olika näringsgrenar. E n mera betydande sysselsättningsökning kan sålunda konstateras för verkstadsindustrien, vissa grenar av livsmedelsindustrien och kemisk-teknisk industri medan däremot flertalet grenar av jord- och stenindustri, träindustri, pappers- och grafisk industri, textil- och beklädnadsindustri samt läder-, hår- och gummivaruindustri uppvisa sysselsättningsminskning. Det höga indextalet (139) för gruppen »annan jord- och stenindustri» är helt beroende på tillkomsten av ett nytt företag, Svenska Skifferolje AB, som redovisas inom denna grupp. Även grupperna »annan textilindustri» och »annan kemisk-teknisk industri» innesluta större nystartade företag, som inverkat höjande på sysselsättningsnivån. En jämförelse mellan de vid undersökningen framräknade indextalen och socialstyrelsens indextal för sysselsättningen inom olika näringshuvudgrupper den 1 september 1943 göres i följande sammanställning. Vid jämförelsen bör beaktas vad tidigare sagts om olikheterna i de båda indextalens konstruktion samt att socialstyrelsens index även omfattar företag med mindre än 50 anställda. XT.. .

„, ,„ Undersökningens Nanngshuvudgrupper index Malmbrytning och metallindustri 107 Jord- och stenindustri 87 Träindustri 83 Pappers- och grafisk industri 86 Livsmedelsindustri 97 Textil- och beklädnadsindustri 92 Läder-, hår- och gummivaruindustri 76 Kemisk-teknisk industri 105 Samtliga industrigrupper 96

Socialstyrelsens ^ 105 86 73 79 96 86 66 87 90

13 Sysselsättningsutvecklingen inom olika län belyses i tab. 7. Vid studiet av indextalen för olika näringshuvudgrupper bör hänsyn tagas till det absoluta antalet anställda inom resp. grupper. Uppgifter härom återfinnas i tab. 6. Tages antalet anställda arbetare — vilket begrepp sålunda inkluderar de inkallade — till utgångspunkt för en jämförelse mellan förhållandena 1939 och 1943 (tab. 1), finner man, att antalet anställda inom de större industriföretagen ökat från 394 548 till 432 638, eller med 9,7 °/o. Inom huvudgruppen malmbrytning och metallindustri har arbetarantalet ökat från 164 236 till 204 873, eller med icke mindre än 24,7 °/o. Inom grupperna jord- och stenindustri, livsmedelsindustri samt kemisk-teknisk industri kan konstateras en mindre ökning av arbetarantalet medan övriga grupper utvisa minskat antal anställda. Särskilt betydande är nedgången i antalet anställda vid skofabriker (37,8%) samt stenbrott och stenhuggerier (35,8%). Redovisningen av antalet nyanställningar under tiden XU 1939—Vo 1943 (tab. 3) visar på en förhållandevis stor omsättning av arbetskraft inom industrien. Det bör än en gång betonas att varje återanställning av en och samma person räknats som nyanställning. Om antalet nyanställningar under de fyra år undersökningen omfattar sättes i relation till antalet anställda den 1 september 1943, erhålles ett indextal på 115. Detta innebär, att antalet nyanställningar under ifrågavarande tidsperiod motsvarar mer än den samlade arbetsstyrkan 1943. Variationerna äro stora såväl mellan olika näringshuvudgrupper som mellan olika näringsgrenar inom samma huvudgrupp. Störst är givetvis omsättningen — förutom vid vissa säsongbetonade företag — inom de olika grupper av företag, vars produktion varit mera direkt betingad av krigsårens speciella förhållanden. I tab. 4 lämnas uppgifter om hur stor del av den nuvarande arbetsstyrkan, som utgöres av personer som nyanställts (ev. återanställts) sedan krigsutbrottet (kvarstående nyanställda). Antalet kvarstående nyanställda arbetare uppgick vid samtliga företag med minst 50 anställda till 172 823, eller 40,1 % av det totala antalet anställda. Den högsta procenten kvarstående nyanställda återfanns inom verkstadsindustrien; vid elektriska verkstäder voro icke mindre än 55,5 % nyanställda. De lägsta siffrorna uppvisade bryggerierna (15,3), skofabriker (20,6), pappersmassefabriker och pappersbruk (22,6 resp. 22,2), tobaksfabriker (24,1) samt sågverk (24,6). I tab. 8 lämnas närmare uppgifter beträffande antalet anställda, antalet nyanställningar samt antalet kvarstående nyanställda för de viktigaste näringshuvudgrupperna inom olika län. I tab. 9 lämnas motsvarande uppgifter beträffande mekaniska verkstäder med minst 10 anställda. Av tabellen framgår, att vid samtliga mekaniska verkstäder redovisades den 7 9 1943 93 888 anställda arbetare. Av dessa voro 11 212, eller 11,9%, sysselsatta vid arbetsställen med mindre än 50 anställda. En jämförelse mellan förhållandena vid större och mindre verkstäder ger vid handen att sysselsättningsindex den V9 1943 vid de förra uppgick till 112 mot 97 vid de senare. Motsvarande index för nyanställningar utgjorde 116 resp. 127. Procenten kvarstående nyanställda var praktiskt taget densamma inom de båda grupperna.

14 För de kvarstående nyanställda har, som tidigare nämnts, uppgifter inhämtats beträffande ålder, närmast föregående sysselsättning samt om vederbörande var mantalsskriven i annan kommun än den, inom vilket arbetsstället är beläget. Redovisningen av de kvarstående nyanställda efter mantalsskrivningsort (tab. 10) utvisar, att 24,1 % av samtliga nyanställda voro mantalsskrivna i annan kommun än den, inom vilken arbetsstället är beläget. En relativt stor rekrytering av arbetskraft från andra kommuner kan konstateras vid sprängämnesfabriker, kvarnar, sockerfabriker, garverier, järn- och stålmanufaktur, järn-, stål- och kopparverk samt flertalet företag inom jord- och stenindustri. Uppgifter om de nyanställdas åldersfördelning den 1 september 1943 lämnas i tab. 12. Av tabellen framgår, att 8 5 , 0 % voro under 40 år; 2 3 , 9 % voro under 20 år. Vid pappersbruk samt annan pappersindustri, grafisk industri, choklad- och karamellfabriker, trikåfabriker, skrädderier och sömnadsfabriker, garverier och skofabriker samt annan läderindustri voro omkring 1/3 eller mera av de nyanställda under 20 år. Inom följande näringsgrenar voro mer än 1U av de nyanställda över 40 år: stenbrott och stenhuggerier, cementfabriker och kalkbruk, tegelbruk, sågverk, sockerfabriker samt tändsticksfabriker. I tab. 13 meddelas uppgifter om de kvarstående nyanställdas sysselsättningsförhållanden närmast före nuvarande anställning. Tabellen utvisar, att nyrekryteringen till 43,1 % omfattat arbetskraft, som ej var sysselsatt inom industri och hantverk. Från jordbruk och skogsbruk kommo 8,6 % , från handel, samfärdsel och allmän tjänst 8,9 % och från husligt arbete 7,2 % ; 18,4 % utgjordes av personer, som hade annat arbete eller voro utan anställning. Till största delen bestod sistnämnda grupp av ungdom, som tidigare icke haft något förvärvsarbete. Under förutsättning att de kvarstående nyanställda inom de företag, som icke lämnat uppgifter härom, fördelade sig på samma sätt efter tidigare sysselsättning, skulle sålunda i undersökningen ingående företag sedan krigsutbrottet ha tillförts sammanlagt 77 000 arbetare från andra yrkesområden än industri och hantverk. 15 000 av dessa kommo från jordbruk och skogsbruk, 16 000 från handel, samfärdsel och allmän tjänst och 13 000 från husligt arbete. Huvudparten av de övriga 33 000 utgjordes av ungdom, som tidigare icke haft förvärvsarbete. Ett närmare studium av tab. 13 ger vid handen, att särskilt järn-, stål- och kopparverk, flertalet företagsgrupper inom jord- och stenindustri, snickerioch möbelfabriker, pappersmassefabriker och pappersbruk, flertalet företagsgrupper inom livsmedelsindustrien, vissa textilindustriföretag, garverier och gummivarufabriker samt sprängämnesfabriker i stor utsträckning nyanställt personal, som tidigare icke var sysselsatt inom industri och hantverk. Förvaltningspersonal. Under gruppen förvaltningspersonal redovisas arbetsledning (inkl. förmän), teknisk och administrativ personal. Av samtliga anställda den 1 september 1943 vid i undersökningen ingående företag med minst 50 anställda tillhörde 76 011, eller 14,9%, förvaltningspersonalen (tab. 1). Motsvarande procenttal den 1 september 1939 uppgick till 1 3 , 3 % . För-

15 valtningspersonalen har sedan krigsutbrottet betydligt utökats. Under det att antalet anställda arbetare ökade med 9,6 °/o, utgjorde ökningen för förvaltningspersonalen icke mindre än 25,5 °/o. Tages till utgångspunkt för jämförelsen icke antalet anställda utan antalet sysselsatta personer, uppgick sysselsättningsindextalet den 7 9 1943 för förvaltningspersonal till 116 mot 96 för arbetarpersonal (tab. 2). Av efterföljande sammanställning framgår, hur stor del av de anställda inom olika näringshuvudgrupper, som den 1 september åren 1939 och 1943 utgjordes av förvaltningspersonal. Näringshuvudgrupp

Malmbrytning och metallindustri Jord- och stenindustri Träindustri Pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri

% förvaltningspersonal V» V» 1939 1943

15*3 7- o 8*2 13*2 15*7 11-1 12*3 16"e Samtliga grupper 13-3

16*5 8' 2 9'6 14" 7 17* o 124 15*5 18*8 14'9

Sammanställningen utvisar, att förvaltningspersonalen inom samtliga grupper numera utgör en större del av de anställda än före krigsutbrottet. En närmare undersökning av förhållandena inom olika näringsgrenar den 1 september 1943 utvisar, att den högsta andelen förvaltningspersonal av samiliga anställda återfanns vid elektriska verkstäder (26,4%), grafisk industri (27,2 °/o), samt färg-, olje- och parfymfabrlker (25,2 % ) . Antalet nyanställningar av förvaltningspersonal under tiden V9 1939 —7 9 1943 har relativt varit betydligt mindre än av arbetarpersonal. Indextalet för nyanställningar uppgår sålunda endast till 57 för förvaltningspersonal mot 115 för arbetarpersonal (tab. 3). Antalet kvarstående nyanställda av samtliga anställda utgjorde för förvaltningspersonal 35,8 % mot 40,1 °/o för arbetarpersonal (tab. 4). Uppgifterna om den kvarstående nyanställda förvaltningspersonalens fördelning efter ålder den 1 september 1943 utvisa, att 89,8 % av de nyanställda voro under 40 år; icke mindre än 26,2 °/o voro under 20 år och endast 2,8 % voro över 50 år (tab. 11). Motsvarande procenttal för arbetarpersonal uppgick till 85,0, 23,9 och 5,4. Kvinnlig arbetskraft. Av undersökningen framgår, att det totala antalet kvinnliga arbetare inom industrien icke undergått någon förändring sedan krigsutbrottet. Antalet kvinnliga arbetare vid företag med minst 50 anställda uppgick den 7 9 1943 till 93 332 mot 93 233 den 7 9 1939 (tab. 1). Inom de olika näringsgrenarna ha emellertid betydande förskjutningar ägt rum i fråga om den kvinnliga arbetskraften, vilket belyses i efterföljande sammanställning.

16 Näringshuvudgrupp

Antal anställda h V» 1939 1943 l

Malmbrytning och metallindustri . . . 10 275 Jord- och stenindustri 2 418 Träindustri 528 Pappers- och grafisk industri 7 083 Livsmedelsindustri 12 072 Textil- och beklädnadsindustri 48 278 Läder-, hår- och gummivaruindustri 8 970 Kemisk-teknisk industri 3 609 Samtliga grupper 93 233

15 796 2 858 956 8 113 11578 44 072 6 818 3 141 93 332

Ökning ( + ) eller minskning ( - ) antal %

+ 5 521 + 440 + 428 + 1 030 494 — 4 206 —2 152 — 468 + 99

+ 53"7 + 18-a + 81'i +14*5 - 4"i — 8' i — 24-o — 13o + 0i

Som tidigare framhållits har den totala sysselsättningen inom den större industrien sedan krigsutbrottet minskat med 4 %>. Då det totala antalet kvinnor under samma tid icke förändrats, följer härav att kvinnornas relativa andel av den sysselsatta arbetskraften ökat. I tab. 2 lämnas uppgifter om hur stor del av de sysselsatta inom olika näringsgrenar den 7g åren 1939 och 1943, som utgjordes av kvinnor. Av tabellen framgår, att kvinnornas andel av den större industriens arbetsstyrka ökat från 23,6 till 24,5 % . Anmärkningsvärd är ökningen inom mekaniska och elektriska verkstäder. Uppgifterna om antalet nyanställningar under tiden 7» 1939—7 9 1943 (tab. 3) utvisar, att omsättningen av kvinnlig arbetskraft varit betydande. Nyanställningsindex för kvinnliga arbetare uppgick sålunda till 150 mot 106 för manliga. Begränsas jämförelsen till industrigrenar med minst 1 000 kvinnliga arbetare, finner man, att omsättningen av kvinnlig arbetskraft varit särskilt stor inom järn- och stålmanufaktur, mekaniska verkstäder, annan metallindustri, choklad- och karamellfabriker, slakterier och konservfabriker samt gummivarufabriker. Av samtliga anställda kvinnliga arbetare den 7s 1943 hade 47 539, eller 51,1 %>, nyanställts efter den Ve 1939. Motsvarande procenttal för manliga arbetare uppgick till 37,0 °/o. Uppgifter om antalet kvarstående nyanställda kvinnor inom olika näringsgrenar lämnas i tab. 4. Uppgifterna om de kvarstående nyanställdas åldersfördelning den 1 september 1943 utvisa, att icke mindre än 90,3 % av samtliga nyanställda kvinnliga arbetare voro under 40 år. Motsvarande procenttal för manliga arbetare uppgick till 83,0 °/o. Procenten nyanställda under 20 år uppgick för kvinnliga arbetare till 29,2 mot 21,9 för manliga. I vilken utsträckning den kvinnliga arbetskraften rekryterats från andra yrkesområden än industri och hantverk framgår av tab. 15. Tabellen utvisar, att 55,1 °/o av de kvarstående nyanställda kvinnliga arbetarna före nuvarande anställning icke voro sysselsatta inom industri och hantverk. Detta innebär, att den större industrien tillförts ett nytillskott av omkring 26 000 kvinnliga arbetare. Av dessa kommo 600 från jordbruk, 3 500 från handel och samfärdsel, 13 000 från husligt arbete och resten, 9 200, utgjordes huvudsakligen av ungdom, som tidigare icke haft försvärvsarbete. Medan som tidigare nämnts den kvinnliga arbetarpersonalen inom den

n större industrien sedan krigsutbrottet icke förändrats till sin totala omfattning, har den kvinnliga förvaltningspersonalen däremot ökat från 14 539 till 20 307, eller med 39,7 °/o. För den manliga förvaltningspersonalen var motsvarande procenttal betydligt lägre, eller 12,1 % . Index för nyanställningar uppgick till 82 för kvinnlig förvaltningspersonal mot 47 för manlig. Procenten kvarstående nyanställda var för kvinnlig förvaltningspersonal 51,0 och för manlig 30,2. Av samtliga kvarstående nyanställda kvinnor tillhörande förvaltningspersonalen voro 96,3 °/o under 40 år och 40,9 "/o under 20 år.

III.

Slutförandet a v u n d e r s ö k n i n g e n .

För ett bedömande av ovan antydda förskjutningar under krigsåren i arbetskraftens sysselsättning inom industrien och eventuella återverkningar härav under en kommande fredsproduktion, avser arbetsmarknadskommissionen att överlämna undersökningsresultaten och det inkomna materialet till Industriens utredningsinstitut, som i enlighet med finansministerns uttalande till statsrådsprotokollet den 19 mars 1943 erhållit i uppdrag att utarbeta en allmän översikt av den sannolika utvecklingen av sysselsättningen efter kriget inom olika branscher. Det till kommissionen inkomna materialet skall sålunda sammanställas med av utredningsinstitutet gjorda undersökningar i fråga om de kvantitativa sysselsättningsmöjligheterna inom vissa branscher —- speciellt verkstadsindustrien — samt de av kommerskollegium insamlade uppgifterna beträffande industriens investeringsplaner efter kriget. Kommissionen har vidtagit sådant arrangemang, att den lämnas möjlighet att i detalj följa den fortsatta utredningen för att i samråd med Industriens utredningsinstitut verkställa en kartläggning av de speciella lokala sysselsättningsproblem, som kunna uppstå. Om denna kartläggning av de lokala förhållandena skulle tyda på särskilt svåra anpassningsproblem på vissa orter, kan tänkas, att man i dessa fall bör verkställa särskilda kvalitativa undersökningar av arbetskraften. För åtgärder i samband med dylika undersökningar avser kommissionen att kunna lämna en närmare redogörelse, när den av Industriens utredningsinstitut ovan angivna undersökningen av industriens utveckling slutförts.

2—447232.

18 Bilaga A. STATENS ARBETSMARKNADSKOMMISSION Formulär nr C 57.

Insändes i 2 ex. till länsarbetsnämnden i det län, inom vilket företaget är beläget snarast möjligt och senast den 30 okt. 1943.

Uppgifter angående arbetskraften inom industrien. Företagets namn: stad köping landskomun

Uppgifterna avse arbetsställe i

län

under adress: Huvudsakliga fredstillverkningar: (Varje arbetsställe redovisas på särskild blankett' Förvaltningspersonal 1

Arbetarpersonal Samtliga

Män

Kvinnor

S:a

Män

Kvinnor

S:a

1. Antalet anställda den 1 september 19392 2. Antalet anställda den 1 september 19432 3. Antalet anställda frånvarande på grund av militärtjänstgöring den 1 september 1943 4. Antalet nyanställningar under tiden V» 1939—Vo 1943 3 5. Antalet den 1/o 1943 kvarstående anställDärav i åldern: - 1 9 år 20 39 » 40-49 > 50» 6. Antalet under punkt 5 redovisade, som före anställningen vid företaget voro sysselsatta inom Industri och hantverk Handel, samfärdsel och allmän tjänst Husligt arbete 7. Anlalet nyanställda, som äro mantalsskrivna i annan kommun än den, inom vilken arbetsstället är beläget 1 Under gruppen förvaltningspersonal red ovisas arbetsle ilning (inklusive förmän etc), teknisk och administrativ personal. 2 Under punkt 1. o. 2 redovisas även iinställda, som uppgiftsdagen voro frånvarande på grund av militärtjänstgöring, sjukdom o. i. samt person er, som permitterats för kortare tid än en månad 3 Varje återanställning av en och samm i person räkmis som nyanställning.

19 8.

Planerar Edert företag några nybyggnads- eller reparationsarbeten efter krigets slut? (ja eller nej) Angiv om möjligt hur många av företagets anställda, som vid tillfällig inskränkning av driften kunna beräknas sysselsättas vid dessa och under hur lång tid?

Vilka principer kommer Ni att tillämpa vid eventuella permitteringar efter krigets slut (med hänsyn till kvalifikationer, tidpunkt för anställning, kön, ålder, mantalsskrivningsort, tidigare sysselsättning, o. s. v.)?

Särskilda upplysningar:

den

(Firmanamn och underskrift) Ytterligare upplysningar kunna lämnas av:... telefon

20 Bilaga B.

Till

Industriens anpassning till den av kriget framtvingade krigs- och ersättningsproduktionen har medfört en betydande omflyttning av arbetskraften såväl inom som mellan olika yrkes- och arbetsområden. Att döma av den betydligt ökade omsättningen av arbetskraft inom olika företag finnes för närvarande ett rätt omfattande skikt av arbetare, som byter arbetsplats en eller flera gånger om året. Statens arbetsmarknadskommission har av Kungl. Maj:t erhållit i uppdrag att i samråd med Industriens utredningsinstitut utreda frågan om den nuvarande sysselsättningen inom olika industriföretag. Utredningen avser att underlätta lokaliseringen av de sysselsättningsproblem, som kunna tänkas vara förenade med en återgång till en mera normal fredsproduktion. Arbetsmarknadskommissionen översänder härmed till Edert företag frågeformulär avseende uppgifter ifråga om sysselsättningen under krigsåren. Formulären skola tillställas länsarbetsnämnden i 2 ex. senast den 30 oktober. Det torde vara överflödigt att närmare angiva de svårigheter, som äro förenade med att i ett frågeformulär så avfatta frågorna, att de generellt äro avpassade till alla de olikheter, som känneteckna de olika företagens verksamhet. En fråga, som avgöxes av parterna på arbetsmarknaden, är urvalet av dem, som skola permitteras. Av visst intresse för statsmakterna är emellertid, om man vid permitteringarna kommer att taga viss hänsyn till vederbörandes lämplighet för annat arbete, hans eller hennes möjlighet med avseende på bofasthet, försörjningsbörda o. s. v. att utan större svårigheter flytta till annan ort. Frågor i detta avseende äro därför medtagna i formuläret. Formulären skola tillställas länsarbetsnämnden i det län, arbetsstället är beläget. Uppgifter böra lämnas för varje enskilt arbetsställe, och i de fall man har planerat ett nedläggande av verksamheten efter kriget, bör detta särskilt angivas. Stockholm den 11 oktober 1943. Statens arbetsmarknadskommission A. THOMSON Axel

Granath.

TABELLER.

22 CS

TJI

O fl" 0*

»o

.BP

«* C*

:ffl

co j^

o eo

a /*C •rtCo

TJI

1-1

•o s c > > c :« Q

3 o CA

•zt 4-

& C3

co TJI

CO CO

ao TH

* O 00

4-> O

*«

TJI

O COffl • * O l O i * CO lO l > w co CM CM CO i-H

i-H CM

OJ i-i

CM LO CD tH

<T0

3 CO CO CO

CD KS

lO t -• O

QOlO O CO LO O c o TJI Tjt CO

00 C^ O O 00

CO lO t 1-H

00 • * iH Tf OJ

i-l c o o o i - H c n o o

CD • ^ O C O C D O O w • * ( M CO c o 1-H CO i-H

o c o ^ft

CM C5 C-

O LO CO TH H O C 2 CM CO

CM CO LO

OO OO CM

io co co CO i-H

TJI

io co TH

oo io t> CM

f-H

LO i-H

00 OJ

i-H

o o T H »o eo [ > CD c e» L O o CM

y-t

, -1 e» T H OJ TJI eo i-i

T H i-H CD i-H TJI LO »O CD TJI

01 o

co o

co o L O 1-H TJI c o co o

CO CO 03

H CM CO CD i-H

T U CM i-H c— LO CO i-H

CO O0 LO CO LO CO TJI O o> CM TJI eo

i-H CO TJI O CO CO 1—1

CO [>

0 0 CO W CO LO

CM CM CO e o c M i - H c n TJI O 0 0 i-H i-H i—1 r - oo o TJI TJI H t - ^ 0 0 0 0 CO G"0 CO oc * (M rt CM CM CM CO TJI CM

O C M i O C O I> • co c o m 0 0 CO i-H TH co

0 0 CO CM CM r - l CO CD CO oo CM co TJI

H i-H

co os •1

r » - ^ c ~ i o CO e o i-H i-H 1-H I-i

CO CO

r » c~ • CD - H 0 0 OJ CD CM CM eo

CM CO CM CO L O TH

TJI

O 03

TJI

LO CM O CM OJ 1-H i-H

l> H

i>-

00 CM CM TH l>- TJI

er.

co oo eo

CO c . CO l O CM CM

e» i—i o oo eo c ^ oo oc

t^ i-H

CO CD i-H

0 0 CO 0 4 CM ej

l i O r t f

i-l i o

o »

co rl

r- O i > >o

LO o io TT LO

ri i eo 00 OJ

TJI i-H

OJ [ ^ r-l L O OJ

CD CO CM CM r-l

i-H

i-H 00 CM

r » oo oo O [ * OO l O D oo c o L O l O CO CO t ^ l O * c o i > CO W l > CO CO O i - i c o i-H oo -r-t CM i-H

00 CO CO

P - CO i-H c^- 1-H 0 0 L ^ CO O CM CO CO o i-H 0 0 CO CM i-H CO CO CM T H LO CO

i-H

CO TJI TJI M C D CO O lO

CO t - i * 1 > O 1>- CM i-H LO O • c - L>> 00 1-H CM CO

eo'

*->C

*s aö fl

CM i-H

LO CO 2 > l> • OJ

3<^

i-H

^ co i-i

:aS

« * oxi

—-i —(

i # co

r » -i-i to i-H

"a tu CO a •S"*

lO i-H

00 ^f CM O CM TJI

r i

CO O

eo o

C» O i-H

eo !>• CM c o o - * ' * c ~ « c o T f i-H - ^ i * C i T H

CO W CD 0 0 CO i * o CM

e ro ro CD os CM c^ 0 0

«©

00 00

( 6 CO CM

CT3

> >

CCD

,2 "o

t/5

i > co H

»5

t»D

CM i-H r-H O

i—1 0 3 M CO O T—1 CO i—1

OJ CO

c$ C o

CO Gg CD

r-t

»SJ

CD t^

-* i-H

e» v-<

( M CO l > CO l > - CM i o TJI CM 0 0 -r-l T J I T H

TJ(

r-l L O o i * (M » H l Q CM t » 0 0 TJI CM 0 0 L O 0 3 CO CD i o o Cft T-l CO 1-H l > • i-H

O CO

C/3

co CM

TJI

uo i -I O

H i< CO O CM O

TJI

OO CO CD O Cc o o o i o I - H i-H CO CM i-H C> - l O CM 1-H

H e o o o i-H IM CO TJI CM 0 0 CM T-H

co c o co CD C 5 eo c o co o t^• O

i-l

W H

ffl CO

e o o OJ H CM

I-H

•* LO 00

o 00 lO CM

xf O C M C M C M C O ( M co o co oo i > o CO i-H CO CM o s CO 1-H CO i-H CO i-H

o >o

O 00

M ^ CO l > - »O T j i CM

OJ CO OJ

CM T j - CD LO O CO T—

0 0 TJI O CO t » CO OJ

CO o ^» c o CJ

CO 1-H

i-H co CO TJI

» H i i H O O OJ CM i-H OJ

x CM i-H l O CD C CM CM 1-H

LO CO CM TJ> TJI co

M CO T H i-H CD CM CM i-H

T H co o j CO CM CO CO CO r H

c o co

•H

" t CO CJ

1-1

C f t C O O C O L O i-H CM T f l CM CO e» T-H

O CM CM i-H T J I CM

0 0 CO 2 r-l OJ r H

TJI r-l r-l

00 i-H

i-H

r - CM tH

TJI O [^ |>^ CM

^~ o

eo i o CM CM

Sj85;

g o fl

<fc

S u

w oo en 1 - H O O C D C 7 5 ' * e» o TJI CM CO CM l > CM 1-H CO i-H r^

-r-l CM

t-, 0/

•o

s. CS

k i£

c c

E £

c s e o ,£ .c c c

c/ C

eo CA co

, 3

u tuo

•C

« p-, o X

c c-

1 — <: ty

sc •c

> 0

e v

3 K -? ir

•o o eo

ja 0

' • -

u o

•4-

i5 c

• -

c/3

, "v

•J

CT,

•o 0

F> CH

'> >

<b u

5 <J

CA'

rl CJ O

CC £ :«

JA o o

C/3

X c—

"o c

• -

c c

•5

JU o •M C/3

•E e

•

i > z~ cc

c c

u c 10

s9 kC t. > p c B Z t i E1 "a C *~i I— r>w "M

4-> C/5

t/)

H u

'C o

C/!

•<

c :

c~. 1*

•2

i 5

TO id Ol

CO T—1

03 o

-+ 1—1

i 3

r - co cc GM CO

CO CO

t»

i—t

CO rH

•<*

i1-

CC CC

-H

r H

-t!

-ti

iO CO

T *

T—1

00 CO CM

T—1

OS t O CM 1 — i

03 • ^

5 H -1

i—(

T*l

I -

CO CO CM

Cl US

©q

CC CD

rH rH

-T

Ol rH

1 00

3 0 f

I—!

§o

- M

CO t O CO CO CO CD CO o CD CO

CD l > CO CO H OJ

CO CD CC CM

co CO co o

1-1

Ol US

Ol O

<* co cc

00 00

Ol O] -ti Ol

cc CC cc CO

- 1

00 cc.

rH iH

CD CD CC i O CD

1—1

»o

co cc co> - " I

ties

urs

o CO

CO - t

o T-l

CD CO' T * lO -t O CC T - i CD

00 o

O l

1—<

CO CC

CC O iO CD —1 'CD

o -t o cc CM

-H CC T*

CD -F

i -

co X - T i ro -T<

T* CO ic

t» CC

>a cc

CO O l

T-i

CD t£S

urs

CD O l C O cc CD CC CM 'CO CM - t i CM CM CT O*

• > #

o oo

Ol rH O

•CO 1—t 1-1

rH T* [> O

i—I

t * co

-ti 1^-

CO CC o US T-I CO CO UO

Ttl

Q O

c»

CD LO

o cc

O l

co o CD

CM O 00

co — 1 oO-l

tö T *

i-O

O 00 CM

1—1

Tji

rH 03

o •o O l cc cc

i—I —t

t »

t»

CC' cc 00 Ol Ol

oo.

i—i

t©

US US

iO CO O0

i O - t O l

CD CD

cc o cc

t-l

CD CC -t*

i—i

CD CC

oo co o

03 O CO

-t 1-

1—1 » C CO O l CD O-l

T H

1-1

T-I

Ol -ri

cc-

CO CO

iO CX Ol

US rH

O-l

CD l>

co ur)

CC X

i—i

CM CO CD

CM oo •CD CM

cc cc

—1

-ti

O l CD X

1—1

eo CD cc co cc 00 Ol

-ti CD tO CM O l 1—1

su >

t©

-ti

acc

o»

00 C

t « l-H

rH 09

at •«# co ao o

"* Ol

U3 I ' D 03 i O CO CM

1—1

X o tCO X O CM l

'X)

*->

CC CO

'X CD

oo co

C-

S •o C o

«M CO

TJH

•d u

ao Ol

t©

•>*

rrrj

eo t o ^* T-I oo

co TH

to O -<#

T—i

^ti CM

co C-

o »o CO •Ttl O to

i» 03 o»

T * oi o o CM

-TJI H

T-I

co crc c ~

co co co o CO •<*

US CM CO eo o CM Tl< t f

<M i-H

c o o o o c c o o c o c o i - i CM CC T 1 l O — I CC CO O T j T f O O a H O l r f

TJI

CO to

TX iO CO CO co

CO oo (M

e o c o r - i O i c o o c o r - o N t O H t j l r | l H O S ( M m r H C O - - H > a 0 0 C O r H C 0 C M

O O ta

iO ffi CO CM cc co

CO oo Tji

cc co [>

cc CM

w w r f iO t ^ oo i> US CO co c o

i-l

OS t - l

i—I CD oo

CD CD

co co - t CC o O cc oo

•CD'

eo eo co co

ir-

—1

b- cc cc o o co US O l CO CO os o Ol Ol o l > GM co

T"?!

O l

-ti LO

oo o !> cc co CC

o CC' Ol

1—1

- t iO 00 cc

o o

CO iH CO

-ti o CO —1 O cc L O CC' i O

CM o

r-i

1—t

to T-i Ol

TH CO CO CO CO O >a co t a

0M ' C D o o - t i CM C D co eo i—i

CO CD

•CO CO

cc C M

—1

CO Ol

T-I

O l

00 t > CM CM -t o Ol

-TI

c» eo

-t

CO O l

e» •CD co OS 00

ICO CO O l

i—I

-+l CD CO

1—t

rH Ol CM CD -CD 1 3

00 LC

co " t

1—1

CO o

C •CO

eo O i-t Q Ol Oi Ol

•CD

urs oo

T—1

CD cc <* L Q CC CO [ > o

-o

T-i

-ii

3 GM O l CD O

»C

-ti CO

-t> co 03 CD t a

OJ 03

3 CO O OS T - 1 -ti CM

g GM 00 -CMr

3 LQ CD r H - M co 0 0 O l CC ro oo US » H LO kO CO

r» ei r» 00

T *

oo ta rH

co o

CM CO co o

CO ir-

TJI

co oo co

co co ** CO

co rH

T-<

ta cc

co t a

eo CM o o r» t a co »o C»

o i-i CO t O CSS T ^

co 00

O ^ti e o CO CO CO

CD O CM CM

O tO CM

»H

eo »a C3 O

CM CM oc CM " * r j < 0 0 CO O CM -rt<

Tl« CM O CO CO

ta CM

oo T-I

eo t o eo i-i US O

r>- C M • « * i—i c o CM CM C D

t— co tO

rH C»

00 MB ©s

ÖTJ

[>CM

O rH

C— Tji

c? -o ?e

> g 5

3 O, n

t< C3

:C3

T-I

o ^

10 TO"

3 3 ftfl S fe rt c S fl a - 1 r! !r! nc -—• V. O, P-,

X a, o, 2- PH PH

g «t-, 0

-i

= - -a •is

-3

-a. g •^

i «H

rt+3ä

w y

s -Q •CD

•a 5

6c A; r- I - o -^H ttC OJ -* <u o O > > X I

g g

-a

P3 cr; U

»H

d « co

S •<

• d

=C3

TJ3

o 5-1 3 ? -^ 3 r-

? -c

«?

-3

3 3

w c: fsd 3 "c: O X O

s 3 3

-c:

> OJ

°C5

és

—-

3 T-

_•**

•«

.2 ns^ o3 ~ .i3 , cC rr —i 3 T? v • i * Hi

«<

cc 3

•a C tea o, X t*

rt <esO ->

c X

j-;

M u; BO I/>

c5 c

»5 O •<J-H <

£" «s c

•O » O

^"2 >fl°§

us ^ tH

m »o T-i oo

T H C l

v-1

i—i

•s i

w o i Ö H H o b < * o b

«*

l 6 •<*

e o o w ' i O H i o

»!

ffi

i-H

ii)

00 Ä

•< o. J,

O i - * C O - * ( N r l O O

t->

» • ^ O O T H m i O l O Å

c.BP C3

fe C

C O C S C M I ^ C S - H C S C ^

cposoicoeo^^TH O S C M C ^ - C O C M C D C O C O r » T-i i O TH o i o CM

8 > t > C ~ C M i - l k C > l > - » 0

o»

t - c-

r-i OJ

c ^ e o o w s c o o e o i »

r-4

IÖ

* * eö

» W e»

oo I O c o O •<# o CM -tf co

( M i O

» r - i o c o c s i O H O i 00 l O TJ4 c o c o o o

si o w

0»

T-4

-r-l " *

C-

co o

oo t o co a N «9

CO CO l O CM CM

O S O i O r - I O O O O C O - * e P C D i - I C M I > - C O ! - t ^ f 4 o c ^ o a o T - H C D i n r U J H W r l ( 0 < # O H t > H C O r t t - H N r I

O O O O i - H i - I O O i - i C ^ e O O i O C D O O C O O O O o o ^ j i i o ^ c o c o c o c o

ea o

» C D t O T j O C D C D O O

» « C M C O l > - 0 0 C D C M l > o r a o i c c w H O H

r » C O C O i - I C D C D 0 0 C »

« C X | T # C O ( M C O ' # W

«© - ^ C5 CM

O T - I C O T H O T - H I - I T - I

CD CD « COCO T H OS N 0 5 r N rH CO O l O J T-t ( M CT l >

e» oo 1-4 as [>

• *

« i o o > o o m ca o a I O N m o c IO H <*«

CO N

» H O O T J I C O O O I M C O F - « O C M T - I C 5 I O C < J 0 1 e j c o M c i N H o o m I > T - | I # T - I C ^ - C M C ^ C M

H t « 0 5 0 i O H f f i O co c - • * " < # - e » CM CM CM

U S O i ' t f O C M C M C C l C D H C O M O t ^ - C O M C » < O O O O C O H O ( M f f i

» C O C M C O T I I H C O N S ^ C O r t f f l C O l M f f i M N W o g H C O M H

^ 4 <J5 CD O S H H C O l O ^ i O ) ( M OJ O»

> c s

•a :C3

•G r3

fl *

1/5

^ c ti

« > W

Si C

b « S S £ 44

• 3 * 3f? 43 T i

s 3

"en " Ö

« O.

•*••

—

JS Ä -5

s-s

3 S3 U

O ,

U 42

+ J

= s « 3t. 2r Mfl ?

^sj

"3 O "-3—"-5•-.S M 3 <

se B

t - —«

o, "g o 2 o

1-4

o o

>- c•Q . S

t»

p—"

<" S Si, <° «>

tf 00 o

11! i 44 5 _ 00 S-r

HfeO

a> C 44 « « C

•a fl

25 e o o to

eo C O os C O l O o o o O O

o T-H

r^ TK Tft i—l — J

O l

TO O l

O O

C J

TOOS

- H L^

T-l

(M TO I> *# o

»H

«* 00 r^

l O

i—i

r-,

O l

r-n

T H

eo U 3 o CO

O O

l-H on O o

Tt< O

T H

ep O o

co i f l

CD i—l

Tfl t-l

•41

»o

l-H i O

CO TH

o 00 C a CO

i O CO

«e

3 a <N

J -, S

1 CO 00

rt co

T H

_ «# "* 00

CD T—1

-# <o eo TOcr> co *»< •** T *

OS xj«

l-H

Tfl

l-H

T-H to O l CO eo C O k O 1 - 1 T M co o o CO r H o 03 rCO eo C M " H I

i—l ( M

i—i

Tjl • *

1—1 Tt<

^ 1<

r H CO

TO,_, »o «*

v-H

c->

• *

CO 1—1

CS ( M

o o

•>*

i—

eo o C5 CO

CO l O T-I CO l-H T-H

ffl

tw o r"- 0 0 co co

i—

t -

eo l - H OS on r~

«* TO

OJ rH

oo O "* t"f» M "* O l

O T H

T-H

-* t~

CD CO

eo OJ

l O i-l

CO CM

» c D c o M o o T H N i a i n r » c o c M a s o o c M o c O ' # i O M H ( O ^ C D i O H l >

i-H I-I

CM CM

o o

i-H

l>-

CO CM

t-l

CM ^CH

l-H

eo »o T - H

Tji

o CM

CO T-4

V-l

co 0 0 co co C D co r-t CM TOco o OC M CT -DH C M o CO

I O

T-H

_ CO l > - r t i OS -rJH l O c o CO T-H CM CM

CO >o c^

os co

i-H

T-H

t-H

OJ l-l

0 0 CO

rH co C O U0

t *

l-H

T-H

« *

T-H

l O

os os

l-H

TO TO

^CM

T H

i—1

CO CM

«* *« ^ TO ** -* T-l

Tji

O O >rj

eo C M

- H

T H

t» 03 C O

CM T-H

i *

CM T-H

eo «j

' 1

OS CM

TO <* o> rr> TO o ^ ^» TOTO

CO O CO 0 0 i-H o i o c^ co TJI co oo

rrco C M

r» C O eo C M

O CM CO

US TH

-H

CM CO

l-H

T H

»o

*eo »« r^

CD i-H

l-H

1—1

*tf

CD CD

TO TO o 00 CM

CO OJ OJ OJ

"tf

c_J O l

x * T-H CO

T-H CS

!> o

•

l-H

CO i-H

•^1

OJ i-H

i d ^*l CO

CO OJ

CD 1—1

l >

CD i d

co T - H © i r-i O

0 0

o o o t» CD os o O J

ri-

l>0 0

TOo co t*

TO TOco o l > TO

vOJ

O OJ

0 0

l-H

[ >

00 TO OJ

-H -* TO tä 00 •-< C O 00 *& TOco -rf

1 ^ -ti

CD 1 ^

CO l-H

T-H

i-H

CO CD OJ

T-H l-H " t

CD ~t<

-« 00 »Ci

o r H CO

T-H

t*" TO co 55 TO<M O

T-H

T-l

»o CM o co

TO O i-H

T H

CO CM

t>.

-X

00 T

l-H

CM l-H

CO CM

oo (55

.: ;

CM CO

l-H

CM CM

CM oo T-H

r-t <# i-t

CO CM CD T * CD OJ OS 0 0 •<#

O • * 00

T-l

co «s

OS ©J CD

CO —i

O P» TOoo

00 TO-JH t > io os co CM

OS l O

US CO

CO O

CD OJ

5* ** TO os i O

OJ OJ

T H

l ö

r^- co

i O

T+t

T-H

I f C O C D a-, C D »o 00 l > - m a) T f l ns CM r» i O i - H l - H l-H C O T-H eo t * ©1

os co

OJ OJ

o o

os co

os o CO

os o U3

T-H

CO CD "HH

OJ OJ CO

T-H

eo O J

OJ OJ

os US

o»

co ©o

eo C D oo " H J l O co TO C D C O 00 T - H 25 O J ©1 OJ OJ OJ >o

rH)

CO r» OS

OJ i O

rt O l O CO » O H

O rt C D i O eo i o oo C M OS "Ctl

TOQ co

o rtl m CS <—>

CD CO

>r"Cf T-H

.»«

^1- O J TOco co TOco l > o C D C O l-H C M o O J co C D C M os os

os l-H CO CD

eo T-H

T H

-* cM

eo er, O J co oo

O l

0O i-H TJI

l O OJ

0 0

o» - H

3 O» O

T-H

O >o en o !> (/) o TO t" TO os

0 0

o "di T-H CO

ea C D os os CM a.) 00 co OJ l>-

«#

TOco o CD

1-1

j> m ^tt io o os co co co o

eo o o "d< KS

i-H r}<

co "^

T *

l> I>

CO O Tf<

T H

TO -tf

•«*

<* -<* CO

eo r^

I O

CO CO

T H

U 0

-^i

-H

O • * rf o 00 i-O •>* co i - H C D O

—I co C O TO —1 [ > CO o T-H C O co co o i - H CM i-H CO >o

O l

co co

CD O l >

i-H CO

CO 1-4

CO • " * T-H i-H

Tfi

eo co l - H CO ©1 US

i O

en o r- r^

l-H

01 co r» CO TOCcoO Oi - H o OJ OS

CO OJ

00 GO (M

l O l-H CD

l-H

l O

T-H

l-H

>o >o C D

r)< O 00 O CO 0 5

CO O

OS CD

l O

CO i-H i H l>H Tj

CO CO

en r^- l > L— 00 \a o -rl •Q r<- C D i - H B» 00 C o o t « co

( M CO

i—l

!M ^-i

P H

r H

US ©1

TOTO

T H

t »

TOcn TO TO "*

X * »H

c o

T-l1

l-H

"-ti TH

T-l

i-H

C S "et»

co Q os C O ©1

TOTOco os TO o co

CO O J 01

T-H

T-H T-H

T-l

co US

o ©1 l - H

T (O"* s rt« CO

i-H

OJ ^H OJ

TO)X OJ

i ©

l-H

Ö rt 'C -S5 •a u «

«rH

*£ o rW ff

e£ **

a 6<

2 3

e J3

S s s rt

.TH

> t-

r«

3 OH "C rt C P* — ~• M

^. « :rt s S

Ii *-> CJ

r*i

^ CU <

'fc<

i i

••->

o rt

Ä g

•»

-rt

£> 3 "S — t i o -S4

2 X n tf u ra H 35- •<

•o « 3 3

" c CJ

•o

Is -3 •itf

•Ö

0 .2 -si rt

c: ^

"3 C "g 3

<n 3

3 S O« 3 i*H

h C

fa :0

-3

rrc O TS rt *3 3 «« .3 <S ' 3 ^4 =3

-i s SS o

8 ra

re"

.-H

•-

•3 ** "i 2 C -0. 'u A ät i rt

33 - 3 (-. 3 T Q

rt t-l

1ft

" - 1 JD. V3 3 *

«r-i : 0

U 0 A 0) u <->

"C £

•9 0 « 3 O 3

?s O S 3

ca rt 3 S1 ^! A; o 3 3 ,«

ä « 3

% B?

3 « 0 < !

.3 u 1C3

.pH

3, i « CO H

26 ,

u 05 00

•.

nya anst 13 =

5 "S

*-> —• o

, 4->

o 3 ^2 Tj ca «

<! tö 00

« fceS'—H ^ fl C c 12 OJ

t .3 o >• C Q Ja ::S

•T" C3 C3 r-

c" — CS :ca T 3

»•*

v p.—

> ti :0

0) rv

>, 2 S co

:ca ' >

Q^J ca , * J 4}

u ca c0^

? ers C OS H

> i fS C ti .-. :ci

K «5 t> i ca C t» K T O

c o

•pa «

|S •ss as

a -g fl B

1S a o e b cd

to (a O

CO OS

, +->

« ä-=

"cS

t©

> 3

:0 fri

ca t/3

C c5

"3 c

«S

0) XI t<

Tt u1 r—<

i * i u S T ca 5 ca —

>5 .

.2 « 5o —

T-H

•J M CO l O OS C S O CO

7-1

T H

T-H

« m o o n a i c ^ cscsooooococooc

O J O C O O C S O O C M O

r » c ~ i > T0- H ) - o t ^ c o To- H

oo co co >«

u s o o c s o i n c o c o

(O «*

( M CO T ) I O u O CO O l O CM T j i CO T * CM C S

os T - I c o c o eo CM no CM

16 OS O O O I O O! (M O J C ^ O T - H T - H C O C O C M

eoTticOT+tcscsTjio

r-1 -r-H O

CO CM

T *

i >

I O

00 CO

OJ CD CO CO OJ T j i t ^ o <o c o c o T J I

oo ©J

C B T j i T j i T j i i > c o o C

C S CS C -

£ ^ C 5 T - H C M T } I C D T J ! C O

o ^ c o c o t ^ c s i r o ^ © J C S O i O C S C D C D C O

l O 1 > CO CM

t-l

O O C O T - H C D C ^ C O C S C O

O J O O C S C O C O I > - T J I r » o o o c o i O T - H C D c ^ CO CM T j i CO CO O CO T j i OJ

os T-I o

- * CM co co co *JiCOOCOi0 01>-CS « H M r t O ) ( M O ! H

i o r> o cc eo 00

0 0 CM CM CO l O CO

CO OJ

T-H

O T-H

T-H

i-tcoin^^coc^-cs H i M t o - * c n N r o H e O H C J r J O l M H O

00 T*

r - i r ~ C D C O C 0 r - C O C M O T j i T-H CM T-H O CM CO eo T-I

r-1 CO T - H ! > • O l O CM CM eo CM

C O O C S I O T H C O C O C S

\rs T J I o T-H OJ o >o o O CM t >

os co >o co cs i o co co

O •<* C3 © O O 1> M O O O O O C S C S T J I C M C O US T-H CO T-H l O T-H OJ TH

O C M t ^ C O C S C O C D C C « 9 -r-H i O O CS CO CM »O IM TJI O CM iH TJI CM CO CO CS' T - 1 H C»

t H

o o M o n c i o o c a eo >.:: TJI co co co o m CO l O CM

O S C S C S C S O O T J I C S T — 1

CO CO H CO « * . 0 0 CO C S J > CO l O CO O J C O C ^ i O

O l O l O f - l O C S I > - r - H ÖS T-H H T-H CO

OJ O

—1 TJI 00 CO «S OJ

co co co

IM O

C ~ C S CO

O J T-H T - H O lO CO CM C CO C S T j i CM OJ T-H

CM CM T - H T J I T - H T H L ^ O O O T H T J I

C S CC CO CC -r-H l C CO K

CM C S - - f l O

eoc-oocococscoi>

O T — I C O T - H O O T - H C M T -

io co TJI co >* <o co o OS CM T j i CO

OJ OJ

CM CM CM CM CO T j i CM

M 00 eo

l > H M O l CO l O CO CM CM CM CO T j i

l O CO CO CO CM T J I CM O CM T-H T-H

I-l

Q C 4-» 03

O T | I O » N M ^ C O O J [ > C ~ - T - ! C O C O C O L ^

I H C S O D T - H T - H C M T - H T J I tH T - 1 T - I V H T-H i H

©j

<«J . c/>

cS os

ca +-> *ä3 c —

<u .3

•

O ^

|2j :CS

C T* o

:«

H O l O O t O M C O i O

O J c o T-H c o i-*. CO O CO t - I T-H CM T-H

lO O CD CO t > 0 0 CM CO CO » O CM l O CM 0 0 T—1 CM T - I T-H T H T H

c o

iH lti T-i

T H

•C ca ca H l

H O O O H T f O C S O 0 0 CO OS N CO O Tf W r-t T-H T - I O J r H T-H CM

F fl £, o

t- — :CS L>

3 Q*

e o i O H f o o c o T f c o co r- cs t ^ »o o T0 0 T H O - T # C S CM T J < I > 00

T-I

r» r- TJI TJI eo CM

t/3

ca t* ?" o 3.

(H :0

* •.$ 53 ca «

I ^ T - I O O C M I - I

OS CO C S T H

0 0 CS O

CM CO -=K

-rj* o

•ti *> s

oscocoocococoio

CO l >

o c M M M H T j c o m

O S T H T J I C M C O C M C O C M

•-i lo C ca +-> Cw «*! 3

M C O H T f i O C O l O f f l

H CO

cc I O TJI H co CM r- <M S> T H CO r-1

»jl

i-O

r» iH

H/ M

co H

H/ I M

eo tji OJ

C M

T-l T-H

o T-H T-H

T - I

*• tl CJ

3CS

S2 £t

3 Ei 5) O)

OD C

'u :ca

" f l Ji<! ej 3

"2 <u •> 3 C > C 4-> ^2 <A ca ^s

>—'

•t

lo -5< o ~

s JJ

r»

C! 4-

•§ § 5 -g 5 a 3 i •;.

t4-1 CO

o ,-4

1 -3 h

•0D

ti 4>

s *a l l s« N

<*-* •c

a •c c '? ~ _

3 •fl

3 5

u o

•St

O ,

t, rQ

2 J

•i '

<ri

3 S > c i 2 S S 5*

sa-flg-sjfl-gg

J 2 =ca =S « ^ r, =:

^ o |

s O i-) !-) f5 cyi K

C :0

o o

-fl J8

| g> J3 « §

-fl • X! 2 • O O 'g "C M « ! "T*

1M s s "fl fl 5 •g

C/3 00

27 o CD 1-1

o rO i-( r-t T H

oo CM TH

•

o » C— CO « o s as r-l CO

a.. [ >

»O

CM c o o c5o1 C : CO CM T-H

l O

i-H OS CO OS TH< C - -H/I CO 1-H 1-H T-H

e» o s c o c o t *j< - * T-H oo oo

0 0 CD CM ^ T H i-H

i H i—1 i-H

T-H

ta c~ c » c o ^i< i o OS O OJ 1-H O ]

i-H CM

1 * 1—1

ca t30

1 C

O O l CO

eo i O

CD l O

I > CO

C ^ CD "*> O

CO CD O OJ i-H D-

OS O i-H o CM CM CM iC5

eo H OJ O

X Ml r f CO CO CM

OS CM ID T J

bo CO c ^ co L > o - H co

o T-H i> 00

* (D

rf io

o T-}I eo -rj<

U J CM OS O

t-t I>o » iCO

CM T * O -t<

o CM OS o o

no CM a s oo a s c o

i-r TH

CM GO

xl :C3

q ca CO CO

i-l

T-H

H H CO T f

CO •#

OS |>

i-H OS

i-H

CD c o

s g o bl

ep c-- T j i T U O ] CM ^ TJI »o o s 0 0 H »o i>

CS Ct» C S ^ CM r - l CM CM TJI

•*

CM Tji

»O Tji

T *

i-H

tH o i H CO i H i£0

T j i ta i-H O o i-H CM (M

00 O j •<# c o CD CO »o c o i o >o OS O T-H

o CS

T-H

-n-i CM T * CO CM

•*#

i H

c s as co

•\ CO CM CO i^ - 1-1 i - i 0 0 CO O

CM t >

CJS r > ] OJ CM CM a s - H on 1- - i-H I T CO ds O a o - c^ co e CM T ) I i O O T-H •r-t C~ - *

ej D-

r-l o o 1-OS 1—1 1-H — 1 iH

T—(

CD CM 0 0 I - H Ö i-H

1—1

i-H

CO CO

r^- 0 0

-ti

T-l

r » CM D - i O 0 0

* * co co co co

ic ^*

«j< CM CM CD O

0 0 i-H

CO CD

CO C -

CO CM

r - co as eo c » i o t - i o o i ( 3 CO I M LO o CM io T-H

eo »o o s c o c o c o oo »O OS O » O i-H o s 00 CO i-H i-H 0 0 US 1-H

T-H CO CM

MS i-H ( 9 C - CD CM CO

i H -rti r>- c o

T *

co o

>iS

0 0 co CM OS -rjl c o T-ji

1-H 1-H CM

•*

r-t »o

CM i-H a s co H

oo oo o c o eo oo c o os T-H oo o co 00 o o CM T H O CO

*J«

i-l

-ti x

e j T-H a s T * oo eo c o -sr T * c o 1-H T j i 1-H r»

H oo CO CM T-H M CO -H/I

i-H

co c o a s a s r as O i o c o co T-H 0 0 CD C S

•* OJ

•<*

co w

I-H

Tji

ca c

t - oo

CM CM i-H

o»

rco

Tji

T-H

«0

i—i

»O TJI

i-H

o w IO i o co T j i CM oo 1-1

eo o a s CM os oo ^ CO r » i-H CM c : eo

OS O

c^ oo a s CM CM <-H CO

- H •X

"* OI CO

1- O

co - * CO 0 0

co C^

oo oo co co co O

i-H TU

co H

o »Q Ol

X O T*

OO - < * c^ CO CO o a s CM i o i-H O rcH

<* h w eo

co H co i o cs co • * CO X oo T-H o

CO TJI

»o H CO r— >o TH CO c o -t< cc Q O l r~ i-H

1-H

O 00

P - CO CO CS a s CO

r - l 1-H O 00 ^ [ > OO O "* CM 0 0

*"*

i H

> T ! CO rx o x o c^ i o c— r *

-p

CM CO CM

tH *^ tH OJ

o CO C-

i-H

•* OJ

^tf i O

o r# io

l O

CXI

r» O t» i * CO

lO co (M

M O o o 1 -•i IM H

OJ os OJ

1 H

i-H

Tji

o c o CM

:C3

Tfl

-m O

US I>-

»»

-H

«*<

O»

eo i o CM I-H i-H oo- o s co eo r>- i—' o c— CD o T-H c o oa as as OS h M M O [ • CS oc

«c* io H co os o co CM i O CO ( M

«*

i-H

r-(

t H

i-H CO CS oo l > Tji

N r#

o c o c o »o o e» i o co o eo

c^ o oo CO>

T-H

o l>

1-1

as as H lO CO i O

I-H

iO i-H

as O CO CO CM CM i-H C ~

»o CM CO CD 0 0 CO

Ol OJ OJ

« * CO 0 0 00 OS -rn c o c o i-H CM O 0 - H >C: as as O TJI I * CD c : ! p i-H i-H •"# "5

1-H 1-H

r » CM <M r>« CO CO I > »o CO T-H CO OJ O l co Tji

tH "9 « OS

O os

CM i-H CO CO i-H OO X ( M CO 1-H T-H

CO co

IM Q i-H i c

Tj io

r f OS io t^ 1-H

eo os CM

O co CO

g 5 ca "d

"Hr

g C

tji

t H

C - CO ».o CO • * - * O CO TJT i-H CO T-H

O» St TH

c o c o oo o

1-H

CO 1-H

a s - # O l 00 CM » O o r » c o a s c : op - M O CO n r o CO T H CO >o a s t > eo CM T H T—1 T H O] CM tH

os O CM t " - H i O oo eg •* O CO eo O eo 1-H T j i — - t CO

ca CO

00 l > i C OS CO l> H CO

i H

l> •

C/3 r-l St T—1

i-H

r » i—i

i-i

r » co i o o D O CM o co o as co r - co r * oo o T-H o TH rtf O J a s CM c o o - * co CO 1-H

c o CM a s c o

-**

e j i—I i O l H i O CD *J<

«1« CO O

^ia CÄ CO

CO T-H

o T-H

^< O - * CO CM CO r-l

-HH CC CM -*i i-H

CM CO T-H CO

OJ CD eo o TJI CO T H

S > CD CO CM

T H

i-H

T«

> » c»

11 c8

CO Tji b

fe CO

.§ s

£-

<XI c

>CO T ;

c; C

M o i.

S 2

'C CO

eo ce

ffl

C/ C

E c.

O it

'CD r>i X ti C

u 3

> .Si u

!H CO

<r. C

I 1 •J

1s c

XI u o

3 CÄ

c • -

•C

z -c

cö

E L

•c: •z

a C

—

C/2

—

X) ca

•c

•J

g C

—

xl <

•s 5

ca c

- s< £ C3

«tH

—

'v tC CU B CH T ;

'Z v:

«—i

3 Ä ca

^ T

O) CO

r£

-^ —>>

• —

-3 O

±£TJ Ä

> t!.

eo C

-C

t et

•5 .c

> X c

a "C :ca

T3 0)

o o

+->

-sk

C C

CSC

:~ c, C1 *

CD :

t/. C

eo ca

CO 11 :0

ca co

"t*

u •a

X CO

3 •d

g 'o?

ca eo »I

:ca

•n

•-

5 —

t-.

s g c

> o H

28 (i o

.s >

oo oo

1* CD C. te

ifj

T3 S <TS

tä

igeo

1-4

„

fa > CO

Rc8

> rt

C5 C o

«° T-I

C/3

>>;>

cu Q. CO

ttO

o c

•a IB

eo CV IX o i-

oo eo i O CD eo i - i

oo e o T-i

i-H

i-l

C ec

ii Cv

l > c^ eo CM

O ) rt C D cn> e o O vO O J rt l O l O C O o CM 0 O CM t > H C B H O o i-i 1—1 I-H T r t 1-1 o a

to cc I»

O o rt

C^ 0 0 r - oo 0 3 CD

CO CO

a t » i o co as i o T-i <35 0 0 xO o • ^ co eo O CD «5 i-l OJ

r t i c o CM CM eo H c~ oo o r » i >• oo 0 0 C D CT3 Oi 0 0 e>J CM w CM CM eo - * CM 04

OS - r t O 0 0

oc ^t

eo ex

05 •^t

»*

81 H

»O

e B f f i c n o c o - ^ M * ^ C S ( M C * Q O W C O C O X x O CM t> T-i O H o l O CM CM O

M M o o CD m t - o * m D - O N i - c o m © r t C O r t O O r t C M r t ©1 0 0 » O T - I C N < M C O C » e < S » H H O ^ Ö C O C C i O C D C D C D C D i O i O O

> rt a :rtrt rt Q rt

>rt c

"# "*

r H C M O t ~ « 5 - H O CM » O T-i O OS tH rrt O t o C D COC D •»# »rs l O 0 0

eo t >

i o eo

oo oo

US CM O CM O J T - I 1—1

c o tfj i Q

eo rt CD i *

I > O i-H l O 0 0 0 9 " * ^ i T-H 1—1 c - CM i n ©J

rtl

CN »O « S CN O eo cr> o CT5 O i - i eo CM co • r t 0 0

rtl

* < N O 3 C 0 ' ^ c o ^ ' *

eo e o

rt « rt

r » ( M i o c o ^ c o o o * * B T K i l O O C O ^ C O U J C O M C D f C O ^ H eo i-i eo i - i 00 t-i

oo o o 1 0 c - «o ^< C7S rt oo co 2-

bi > O rt C 'i c :c3 . 3

t H i O r t i O O r t r t O © C O l > - O r t C O O r t o i H M S O W i o t » CO rt CM

lO H C - i - ( 00 <M oo O OS C D O ]CM CM eo vO CD eo

e c D C Ä C O C B W ^ M e O M C O O t » W i O i O

H H

C/3

« : r t CO

"«^rrt s

O C71 < M CJS OJ CO C D i - l

00 OS 0 0 O

lO 00

C GS * J B

tJ *>', C Ä

o I > CD co CO OO

OS CO CM

•<*

t > l >

^t* T j i

i - 1

X a

«<

M Q D [ ^ O I > ^ 8 3 H eo TJI o j I O H m • * i-l CM us

:CS C

i—1 C 5 CM en r* ^n en eo »o r t i 0 0

c- o

CJ •O SOS :cS SO

eo oo no

•G « 3

i - i CD l O C O l O l O • * co "^f " ^ CM O i

i.-

i -

bi o C

eo i ^ (X

•

er -t

-il

o C5

c: o 00

«3

rti

C72 CM co er: l > - l O >r

O c~ cr

eo eo

c ^t

o o ^ o c o c n c - m c o CO eo i-i

O C

a »t i-t

4-4

« e <

a c fa

13 B

i «

rt<

"3 rt

S» er tc er. i C er. T -

t » CD 0 0 l O 0 0 1 > C I 5 m H l >

3T-t

—

C/3

|as

cc ,-t>

*->

c- r

(0 cc CO

L^-

:«

T3 £3 :«CO

—

-r

o rifl

-*«

« ev

fa • a a

o in P"

O W ^ C M C O C M C O N

1-1

*«

w o o a s H o o c D c n i * os>nTfic>]cocMi>cM i-H t* i-t e o

CM T-i v O CT5 U0 0 5 l O CD l > - CM - > * l O N N CM i-H -rf co eo

O»

os co r» rH

eo VO i-H O ( M CM CM CO i-H - * CM ••#

o c o

i-i

00 CO • *

O t»

3 CO

fe >

XJ •»i

hi _CP

o E SB CO

:rt

« [c ffi.- ? 'C i eo ::c C cc e c 'S E •« . 5 *

-: r X

./ 1

> if— •*c c B

13 O

1 "1 5 i

Q i l

-j

| ft

C a>

*->

> -*-

c» oo 50 X 3

"o O

"^ c!

[

•c

1 1 «! "2)) ' l C/3

i**

60 4)

r 5*-

« lo 5 0 bi t ca o ) tri a ,

b • c-

«-i p—1

> SO >

X c C

_o b

-rt CO

!•§ r-

X5 . - . C3 u

b 4 'b a

fa 2 .2

»•g

3 CO

•-

b 1

•i «

c 03

= <

5 C"- M I its co (M

M< CS O T-i C£ 3

5 CO

o M *•

T-(

i—l

i—1

T H

\»

CSJ

•+I

CM l O * *

O l co co * os M -m 00 r » c - »o o - f l CO r~ co CM er. T - l CO CM t > i-i co co Tfl

T H

OS Cl CO bCS O o i > CD CM O- CO as O • * •>* CO - ^ M Tji »o

o US 0 0 O CM CM xO CO O O «* Ml CM vO vO

<* co C D co T - I i o O eo o »o co oo cs co oo os M I oo o »o Ml CM CM CO CM o co CM

eo oo co i o 00 T H C D M i OJ 1-1

CM CO CO CO

cs »O

C I l O CD Ml co co i-i CO

00 N l > Co T-i co O 1(5 O i-l t-4

" * o r» o as co OS C D i—l CD in H 00 C C ^ j CD CD

eo M r - co T - I o T-l O C^ CM M O l > CS s> o - a s co co I O r~ e» C D M l CO CS Ml CM

co CD i—i i o

»O

00 O i H o 00 TJI eo

r -

T «

CM T H

T-l

I-I

00 o 0 0 O Ui iO CD O

00 O

CO C*- CD Ml

e»

f - co ir- as

o r H C O CM O S eo CD O CM M eo CM CM M< Ml

-ti

r-l

CM Ml

-Ti

l -

CO CO »O OJ Ml CO Ml CO i O

»o o i>Mi

TJ»

T *

i—1 CM T-1

o» tr- eg i o oo oo as ess o CM T 1 CM CO rH 1—1 Ml

00 00 >o CCO 00 IM N

CM 00 i—l H

H co O J co o Tji M CD CS M rH as CO Ml CO eo

ee ec

O (M M M »o l O CO M

o i--i

eo l O 00 00 I > r » oc H oo oo O CM C- CO CD ffl CO OJ T H I >

t» SM Ol

t» rooio o ea co as o

t-l

<N QO <N i—l

o co l>- CO r- co - * co cs CM M<

T-I

oo as co CM 09 T - l OJ l O i O 00 O I o co M r» co co cs CD C O l O T-l O »o O J T H

r-l

•*

i-l CM

i-l

r-- o CO »O GO

T-l

T—1

»M » r> *"

CO O i

O CO CO ran TH

-. <*

M< E~

c— a s co co

T * "<*

«S

* » co M< oo co a s M<

O T-I T—( 1—1

-1

CO O iH o Ci O

a» T H

CO l O M

M l

T H

D t -• 0 0

<}<

0 0

T - I

» O

-t<

0 0 CM

l>-

i O

T H

C -

D -

T - I

T-l

co C O äs CO H \od 55 l O CS CD

« * eo co

T-I

T—i

t O

l O

0 0 CO

t ^ TH

( M

O 1—1

l >

-rl

CO C l

•rH

o 00 C 5 co CO CO O CM er, oo TJI M M CD lO • * CM eo

T-I

OO CD M< TJI

1 ^

i-H

T-I

l O

©J KS

©J t ^ O

»3*

T H

r-l

Ml er:

t - «s eo os oo t - cs eo cs T - I T - I T H co CM « * CO CO M Ml M i o

co up - H ^ * as t-l

o O co CO

o i-i

3 CM

c^ n T-{ O O rkO M< M CO T H C M

-1

H H

co o

en T H O P» T * O eo co M

" ^ l00O C~CO O DCS l O O

l H

• * CD M

<M o co OJ CM co co OJ OJ M co

H O fj

t ~

cs as - *

eo T H oo as CO CS CM CD l O o co o I O T—1 IQ CM CD i—l T-l o 04 CM CM r-l

l O

CM t -

o cs

en M < O CO as cs CO eo Ml CO M CM co M

e» O vO i—1 Ceo CM l O CO CM r-l

CO e»

l H

M< •*

cs «) O CM i o C D co M< CO CM Ml l O O

a> i - «S O C5 eo cs »O Ml CO Ml uO

W 0O (M » l > o e» CO T - I l O M CD T-l T - I D »O OJ r-l

l-H O CM

00 TJI TJI

CO O CM CO OI 0O CO CC OJ

00 Ml CM CM I S »O CM

«S

T-I

co co

T-l

M l

r H

o iO

T d

OJ O T-l

- , O

OS as a s CM CM

CO ft *a co CD CO LO TH

\! 3 JS

l>- M

f -I

O I

t -

r-l

tH co co o CO CM CO M*

- p

r-l

t> I > oo

r-l

•<*!

oo r^ a s co co T H T H CM CM OJ CM CM CO CO

00 64 T H

N •<* eo O l co oo co CM OJ I O co cs co co •«* CM —1

eo o co i>- oo o co eo cs o i—i M co >o CO CM T - I Ml S> Ml

TJI

co T - l

OS H CO o CO T H

1—1

T-l

co H oo r - l£5 1—1 CD l O l O co M I cs Q CM I > CO Mi -ti T H <M >o xO

r » M< M< >o o >o as e» co co CD co co OJ O) i C co o cs CD

T-l

co co 00 OCl co CM CO l O O CO l O CM M<

T - I

csj

r-l CO O CO o (M O r)( O T * M< CO

CO —1 CS

CD CO i-i as co o CM M

CD T H

T -1

1—1

eo O J M I o *a co T H CM eo 00 CM co O ) H H

i > oo C^ CO CD c~ o c - Ml H CO i-i

1—1

o co CC I > a W rfl «f T-I co ftq O) C-l

oo oo

e» co co !>• M I

fr.

eo co Ml CM Ml

TJI

T ^

ee eo

r-l

1—1

T-i

t^ 00

TJI

CD i O 00

o r-l r-l

eo o

T-•i

e»

O O

00 »O CM CM CS e» CM Ml Ml co O CO O CM M eo T-l TH

O T-I IT- C- l O eo co l>- O CS O (M Ml CM »O eo H i—l

1»

IO O

r-l r - t > O trT-l T H e» o i

co eo

t» 35

3 CO o co co t > co co oo

M l

i—l

l O

cs o i O

T-I

Ml CM CS eo CM co T H co I-I

^£

•5

c c/-

3 X O o

"o o

X a

\, 9 H

s 9 ,«

3 "a

4 i

a ,

i. a H CS X 4 p, 3 H

X W

2 ec

5 C3

X X 0

P H

a t.

1 »5

•r-

o •C

SD SE

si u o

'C X

•ti

•J3

ÖJJ

X es

4 c

'C s

> B 08

xl C - 00 <

T 4XX

IJ 1i h 1 c IX

X o

c F

•-

• -

c c 4r-

ti eo

"E 'C X

a •c

5 3

i> iC X

A-

•o :

r. B

2< -^ CO a

a •a

o O

c 9 > <*E c c erK/ 9 c

c a

c/5

—é •- = B

—

**- s B -i£

'CC

=CS

•d CS

c M :cS tH

73 CJ

'tH :C3

> i

'E i - i

s 09

•t: v C C

£ X c

r «

> -

o 0)

O O

-r•J

v. —

> s "CB

to «C3

X C3

sa •CS o O

"G z a)u -o et o o

•3

i> c B

H CJ o >3

a. X

X cs

C CJ

X c: —i t/

X D — v

fe C ty

H->

-s-

r *

C cs

c er

QD CS H->

3 s

1 •i

c B ;r c B

cS CD

a> tH

:0 U co

•a tH

•a .2 v> S 3 3

i, v *a t is

CO"*

D O £ 3 OJ

I " * *#

t * » o o i s i» H N 5> .n

(- <*« •* i H ^

»o

-o , c i = 5

l :CS -a

C5 <J<* *H

x S c c 4j W

..M

1 r - 1 0 o» eo

(St»«5DSJ

l O O N M M '

S.5 • * N

aj « t o C3 ,-.

(N T-< .—I

CMCT5

3 S -ö

• Q ™

>—I CM

•«*

*TQ CO *-( "•# !M l O I~» --H •

«Q 0 0 CO CO <X> CO

co CM —1 CM J T - I SS

~* L * 3

5 g

T—I 1—i

eoococM<xiincoff«t^^

OOOJiflNOO'CCOOCO

3 :cS T3 4) 3 T3

•o »*

1—1

\0 r-l <X) <£> CO

•—I

( M C O r H « H N T H ( M ( M r H

O •** CM CO <M —1 CO

<M 1-1 <M

— I .-I

«*

g -.£> l O C© t ^ CM <M*T5 CM •<*

CS O)

CO G i CO C i CO O >C3 ^ CM <M O» r~- CO --I C7> CT> 09 lOtOCQt'N-^niON'ifi NCOCOWr-IH ^

"2 s vi

C -ö

3 C 03 3D

3 K

.4-1 £ .3

:o:0

05 05 05 OUT3 13

I T C S H

• ,—1

3 3 o0 Vo O o- uj a* - * w . i

o ° 3 ° Ö

t- 2

B — X!

O. JU «^3 « -g t- • es o «

00 P 0 0 O 1-5

!4 !4 O PQ HH

« j3 rt :o !o £ 3 «3 2 :«

ft>t»p»lt< O :cS :cs . 3 :cS O

31 VD O O

- H 1—I —<

( - W 3D C l

^ T j i GN» T J I T > O I M H C O C O T-I T H

T f C l Tji C l Tji O

!>• —• !>

i n » ^ "N» O J O - H t D VD r. O N 0 5 0 i C O C O O O r t N ' ^ i

Tji

l~~ C l VD

C C

05 "J I N tC N TT, CO H l O H i - i

X) T J I o

7-»

N T J I H ^ I C J

co r - -H

C C O O »

S M O S l i

WJ ci (?« ai ve vo CNJ to o

f» H H te o "—I TH

n a t » i N H i j » o o < * h > i - l (M CO r-1 CO — ' &t GM y-i

GK! G*» » - i

• * T J I c o r— c i C l T> V D CO I » V D SM CM TJI

a< co

N t C H O C O H N W C O H

ON» t -

| TJI CO TJIcC

— CO — N « OS l O l O ^ 1 VDOi-tGNJCOCOXiCTiO

—I V D CO-<J1 CO TVI T j i T j i CO T J I CO

o oj CO C l —<

co c i I £~- f— O

TjicOf^.oiorjQfiNjr^ot» l O H H O H O ^ t » T » N O T J I CC T J I T - , — i f ^

OCNJ O IC50 0

t D O i O B N VD CO V D O O TJI O VO GN» VD T-i . - t r » H

Tji c o —i »-i —i CO C l CO CO VD « l - i r t N T l 1

, 7 ! ; £ £ ; £ ; ; 2 — <^eococn <M vo ci r~ TJI co — T-I co (?*

i-- ci co r r^-t^.^

V C C O T H V O T J I C C T - I T - I

T - I

co H c i r»>~CO T J I ( M t--. CO t » T j i CO CO

VO CO —> T j i SNJ Tft t--. CO l O GN»

c v

o w w - a s N K i o m a ) C l t~» T J I l O C l VO » O in »-t in in t^ co -.c T-I co 5 0 - * 5 0 l O C O M 0 0 »? *

o c* VD l Tji O

I —CO o I GM CO »O

•e

a IS

c« ? > -T2 JZ £ 0

-i,

o u

0 O ' •O. «

X o -C ' Ö T 3

9i C. C. 3

'«

•01 "O

i^ococor-icoiocooo T j i v e CO CM O O

-H

O TJI TJI - H C l O — i GM CO f— CO O C O T J I < M < M GM

SS T—I ©

—iSOfNTjtfMiQ-OTjHOfflq CM T * -Tji T - I T H

iCi~-iCTtiTjicoTjicoco>n ^coNccsiOin^tMai

T - I H c o eo r - V D © O H , O I O I H ( > . QS

•

(B IM

9-° 2

T - I C O G M 1 > - C O C - » C O C 1 T J I T - I

o C5 ci in co GM co GMCOuO

T H

C ©

s8 eg

coco o c o ( N O

- H GM C l CO COC1 t ^ C O T-I

ft w

c o e v c o TJI v o - ^ V D i— N ( M

.* 3

o o O (M l^- C J

I t^ ta I T j i TJ, H t - .

r~;TjlTHCOCOr-.VDVD30CO covoGO>ncocoi--r-.TjiTji T-I-H coeocOioCN»CTjT-i

> o r^- i r j r - T J I c o C 3 V D C 3 VO l O X 3NI t - - H CN» t ^ CD <s» c o TJI

«m —<

Og g c«

-C v o t o i n co v e

i £ c OJ 1 IU s ^3 * J - a «H w i ; o H

O S

O " O ( M CO T J I T H T J I V O T J I CM

C 3

S i !

ONOTXin»-ir-Tjicocs r— TJI T-I to XOC5C0TJ1O

fflOMrtOUrt

T H V D CO —I

CO T H

2 -d g sp-s B j j U h > 1/3 C SC

O CO VO VO r - l <o x r - VD H

r - T J I o ^> VD C5 C3 !~— i f i C5 SQ (MCOCO CO

Tjli-H

T j i CO l O TJI TJ> - ^ C 5 -Tf 5QTJ1 H

CN»

CJOCOCNJX) i S r ^ ' ° S t ^ CNJiO GKIO

HÖHÖ— COVCCNJCOCOOCO O i - i i O C O O W - T j l i Q IOVOCSITJIT-ITJICOTJICOCN»

VO TJI CO O C l H ©J C O C O O N X C O T-H c o CQ T J I T-I < M - i ea

CD — T j i T J I C l CO » O

cos

c" + J C 4> OJ i 3

c i r - o c c v o v e v o o o c o N ( X 3 N ( N - i

f ^ X ' i o c o - p t ^ T j i c o i ^ t ^ T H f - i — i CO C l

O O C l VD i n TJI VC C . GM — o t ^ - c i c i i n c O t O T j i t o c o G M V D T j l C O f M C i O t ^ O T j I

T-i c o c o TJI c i

T-I i n

t ^ t > c o x i G M t ^ T j i - ; T j i i n

co»-(

N i c oc oc-»aoo eo ion oin- co

a :0 C TC

Sg o

_ c cs « .-e . 5

-FJ13 O <U - ^ T3 *-? C 00 O

1-5

r-l

o 52 gc.2 h

Ct O TSJ

t4 T ^ O

c3 OJ . •g 3 f2 :0 :0

t « CO S3, OJ oj OflTC ?D QO SD t ; c

C O O o J3 , 2

<U OCfc,« * J o .a b o ^ o * j

c c c s - Q - Q ^ a c s e

q ; eo

« « u t, c

is 2 c g j a ^ r v OJ

OJ 73

OJ "ir

ft>1« g-S S

32 > 2

• §

O O

O i O S C i C i O C . CitOCOiO

'-H 3-^ »^

cioaöcoo

o o o Ci o c> Ci o o c

CiCiCCCiOco Ci

ca c

RO .3

-a > « ii

§§oOJ5

JS • « to C C S

*2.5 S3 o £ c to B . ä b s :cS i § g -Ö

CO o ^

r-CCCO^TCTStTSO-rtlCO Cicococcocct-coco

O O C i CO o

to a; co > -a

•-1 B s to co

o -C — ao>« 3 ftOgfl CM

C i C i O- CO

't; 3

f ) £ C

1 c *i 2 Ö C .fl 3 t»

ec co >-i ci iC o co •**! in in

COOCOMiO —1 CM 1—I —< O CM <—1 C i GN»

—<0-HCiGN»GNjeN»CiOCi

« o to O

"2 » 3

. _?i fl to

S • B « g>

2 5 B » o, « §,.8 ö-S S " ö -fe! ö o

-3 — CO es C/5 CO c/3 5 £ T ^ - . 3 J£ pD £0 6b £ Ö

o t- *3 00 5 O « g B.2

: O O B ( 3 0 5 J 3 S O S

c B J§ "3 +•> t- 3 o .2 '<-

03 3 Co :o : 0 —i ^ «S (-> =3

t-. J5, <-i to t a » u - j d

C3 '

D« > en B to ^ O :c8 :C3 . 3 :<S O

33 rab. 8. A n t a l e t a n s t ä l l d a V» å r e n 1939 o c h 1943 s a m t a n t a l e t n y a n s t ä l l n i n g a r 'A» 1939— Va 1943 f ö r d e v i k t i g a s t e n ä r i n g s h u v u d g r u p p e r n a i n o m o l i k a l ä n . A r b e t a r p e r s o n a l . Antalet anställda

Län och näringsgrupper

Antal Antal kvar- Kvarstå Antal nyan- stående ny- ende nyAntal inV» 1943 ställanställda anställda arbetskalla- ningar V» 1943 i % av [ de Ve h 193H ställen /o 1939 samtliga Hela därav därav 1943 —»/• Hela anställda antalet kvin nor 1943 antalet kvin- V» 1943 nor

Stockholms stad. Malmbrytning och metallindustri Pappers- och grafisk i n d u s t r i . . . . Livsmedelsindustri rextil- och beklädnadsindustri . . Kemisk-teknisk industri Läder-, hår- o. gummivaruindustri

208 18154 22 619 4 511 2 932 35 443 12 996 2 982 34 6 541 7 371 2 456 715 7 254 2 472 943 29 6 038 5 675 2 061 513 3 850 1150 510 49 6 006 5 298 4 560 88 10 893 2 633 2 341 18 1630 1717 636 150 2 294 867 375 8 680 606 260 63 1673 119 245

57-5 33-5 20-3 49-7 50-5 40-4

Stockholms län. Malmbrytning och metallindustri Livsmedelsindustri Jord- och stenindustri Pappers- och grafisk industri . . . . Kemisk-teknisk industri rextil- och beklädnadsindustri.. .

53 11 5 4 6 4

8 624 11269 1341 1555 17 384 6 200 1063 1978 1738 850 145 3 827 703 438 1177 1156 317 126 1953 571 125 922 816 65 75 303 89 7 675 694 48 83 596 368 33 466 371 428 13 937 308 274

55-0 40-4 49-4 10-9 53-0 66-1

Uppsala län. Malmbrytning och metallindustri, rextil- och b e k l ä d n a d s i n d u s t r i . . . Pappers- och grafisk i n d u s t r i . . . . rräindustri Jord- och stenindustri livsmedelsindustri

33 6 2 5 1 7

3 077 1037 903 688 499 410

Södermanlands län. Vlalmbrytning och metallindustri rextil- och beklädnadsindustri . . . rräindustri Ford- och stenindustri

3 867 1080 912 699 456 441

207 935 20 27 149 102

495 21 123 75 64 41

4 319 1101 723 606 386 704

1549 601 188 159 91 189

113 510 12 12 15 55

40-1 55-6 20-6 22-7 20-0 42-9

96 11393 13 700 1059 1997 15 965 6 252 10 11

1643 1095 650

688 547 56

45-6 49-0 33-5 48-5

Östergötlands län. Malmbrytning och metallindustri rextil- och beklädnadsindustri . . . 3 appers- och grafisk i n d u s t r i . . . . livsmedelsindustri fräindustri leader-, hår- o. gummivaruindustri rörd- och stenindustri

107 39 15 12 13 4 6

9 821 14 208 1157 2113 19175 7 394 1013 7 478 7 206 4196 521 10 777 3 285 1896 2 760 2 795 601 283 2 091 663 273 1326 1377 597 100 2 509 517 229 1360 1241 43 198 1054 304 25 622 150 713 82 684 155 66 433 441 87 68 408 177 6

52-0 45-6 23-7 37-5 25-5 24-9 40-9

Jönköpings län. Malmbrytning och metallindustri fräindustri ..äder-, hår- o. gummivaruindustri textil- och beklädnadsindustri . . kemisk-teknisk industri

86 25 14 12 5

6 662 2 205 2174 1520 969

40-9 30-6 29-7 43-7 34-0

3—447232.

1665 1008 1180 86 625

109 131 106

9136 483 1495 2 269 33 363 2 021 737 222 1607 1270 53 479 148 31

2 284 1052 1087

8 293 1506 1612 1698 1293

816 395 303

3 736 695 601 703 163

401 22 282 611 122

34 T a b . 8 (forts.). Antal Antiil kvarAntal nyan- stående nyställV» 1943 Antal inanställda arbetskalla- lningar V» 1943 1 ställen / 9 1939 Hela därav de /» / 9 1939 -7o kvinHeln därav antalet nor 1943 1943 antalet kvinnor Antalet anställda

Län och näringsgrupper

Kronobergs län. Jord- och stenindustri Pappers- och grafisk industri Malmbrytning och metallindustri Träindustri

2 299 2119 1072 823

3 090 2110 1177 700

470 293 17 9

314 289 203

6 264 1299 853 288

1382 568 352 169

Kalmar län. Malmbrytning och metallindustri Träindustri Jord- och stenindustri Pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Kemisk-teknisk industri

4 023 1933 1226 1155 590 866

5 748 1920 1183 1055 778 721

203 104 56 325 283 78

856 230 116 111 45 93

4 623 2186 722 375 1719 1309

2 521 708 290 258 413 454

344 Blekinge län. Malmbrytning och metallindustri Jord- och stenindustri Textil- och beklädnadsindustri . . . Kemisk-teknisk industri

3 781 1132 725 201

3 873 866 731 440

419 262 461 5

656 80 30 67

3 540 1927 653 979

1618 484 284 243

Kristianstads lån. Jord- och stenindustri Malmbrytning och metallindustri Textil- och beklädnadsindustri . . . Pappers- och grafisk industri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Träindustri Livsmedelsindustri

1752 1533 1499 937 1033 762 648 542

295 2111 47 1974 1461 1070 419 1083 151 1079 109 837 53 745 185 722

212 345 85 102 160 143 129 79

4 795 2 427 1624 524 1351 1 567 793 2 903

1096 977 732 354 320 319 321 365

Malmö stad. Malmbrytning och metallindustri Textil- och beklädnadsindustri . . . Livsmedelsindustri Pappers- och grafisk industri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Jord- och stenindustri Kemisk-teknisk industri

5 512 6 215 2 216 989 1347 1071 699

7 200 531 6 261 810 2147 1181 509 1115 516 1054 34 670 170 619

991 227 106 86 51 58 27

9 850 7 566 2 638 1455 950 969 844

3 527 2 674 574 462 256 200 167

Malmöhus lån i övrigt. Malmbrytning och metallindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Livsmedelsindustri Jord- och stenindustri

5 930 4 267 3 844 3 956

7 670 172 1264 9 963 4 413 2 240 376 7 571 369 17 823 4 260 1043 504 4 324 4 047 213

3 416 2 019 1903 1638

Gotlands län. Jord- och stenindustri

35 Tab. 8 (forts.). Antalet anställda

Län och näringsgrupper

Antal Antal kvar- KvarståAntal nyan- stående ny- ende nyAntal V9 1943 in- ställanställda anställda arbetskalla ningar 79 1943 i % av l ställen h 1939 därav de V» /919.i9 samtliga Hela kvindärav Hela antalet nor 1943 - 7 9 kvin- anställda 1943 antalet nor h 1943

Textil- och beklädnadsindustri .. . Pappers- och grafisk industri Kemisk-teknisk industri

20 14 9

3 922 1059 745

3 606 2 577 1337 522 1033 208

164 141 114

5 030 1215 2152

1579 1139 627 332 51 383

43-8 46-9 37l

Hallands lån. Malmbrytning och metallindustri Textil- och beklädnadsindustri . . . Läder-, hår- o. gummivaruindustri

38 7 10

2 590 2 039 1150

3 499 183 1927 1061 817 475

623 129 50

3144 1359 548

1458 582 240

138 347 197

41-7 30-2 29-4

Göteborgs stad. Malmbrytning och metallindustri Textil- och beklädnadsindustri .. . Livsmedelsindustri Pappers- och grafisk industri Läder-, hår- o. gummivaruindustri

79 15 718 18 396 2 017 2 766 18 452 43 7 602 6 797 5 340 225 7 718 30 4 551 4 423 2103 325 6 962 14 1800 1734 552 177 1403 5 457 400 141 48 227

7 215 1288 3 045 2 592 1389 793 417 172 31 63

39-2 44-8 31i 24-0 15-8

Göteborgs och Bohus län i övrigt. Textil- och beklädnadsindustri . . . Pappers- och grafisk industri Malmbrytning och metallindustri Livsmedelsindustri Jord- och stenindustri

10 5 26 12 16

6 240 531 2 900 1227 991

2 345 1508 313 141 1337 130 487 310 431

53-2 17-2 59-3 40-5 39-7

Älvsborgs län. Textil- och beklädnadsindustri .. . Malmbrytning och metallindustri Pappers- och grafisk industri . . . . Jord- och stenindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Livsmedelsindustri

100 19 363 18 811 9 487 1619 17 000 40 4 862 7 034 325 968 7 791 10 2 514 2 753 353 342 1408 5 1101 1201 196 1019 86 8 1439 1192 111 1140 473 3 891 125 1720 623 66 6 553 208 61 411 916

6 789 4 003 3 545 242 182 786 60 379 249 477 45 496 104 297

36-1 50-4' 28-6 31-6 40-0 55-7 53-7

Skaraborgs län. Malmbrytning och metallindustri Jord- och stenindustri Textil- och beklädnadsindustri .. . Pappers- och grafisk industri . . . . Kemisk-teknisk industri Livsmedelsindustri Träindustri

35 16 12 3 3 5 7

2 665 2 019 1382 691 1029 551 435

Värmlands län. Malmbrytning och metallindustri pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri träindustri t e x t i l - och beklädnadsindustri . . . kemisk-teknisk industri

51 18 5 11 9 3

9 497 10 749 4 616 4 918 602 1403 1588 1276 821 1193 360 950

3 746 2 049 1539 1284 1637

4 405 2 553 1824 331 2 255 140 1201 715 1085 1

4 066 2197 1149 854 854 625 576

305 220 337 55 96

781 429 86 125 50 84 107

4 472 2 260 1243 1137 841 1363 775

2 215 967 438 327 258 460 232

281 273 306 101 148 127

54-5 44-0 38-1 38-3 30-2 73-6 40-3

198 1803 531 705 483 225 163 53 99 606 153 264

8158 2 752 1673 1252 2 083 1511

3 475 1063 1062 279 790 637

168 313 356 39 289 197

32-321-6 75-7 21-9 66-2 671

327 397 706 155 331 121 1

36 T a b . 8 (forts.). Antal Antal kvarAntal nyan- stående nyställanställda inVe 1943 Antal »/• 1943 kalla- ningar arbetsställen l / 9 1939 därav de Vo /e 1939 Hela kvin- V e Hela därav antalet nor 194a 1943 antalet kvinnor Antalet anställda

Län och näringsgrupper

Örebro län. Malmbrytning och metallindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Jord- och stenindustri Pappers- och grafisk industri . . . . Träindustri Textil- och beklädnadsindustri . . . Livsmedelsindustri

11936 14062 615 1500 13 624 4 665 2 740 1089 268 2 729 1839 2 012 592 152 3 655 597 1443 24 196 2 329 617 1401 1423 228 179 675 82 830 948 144 952 24 898 758 991 417 42 635 610 342

5 413 588 780 1183 349 408 414 118

Västmanlands län. Malmbrytning och metallindustri Jord- och stenindustri

13 825 15 461 1296 2 321 16 871 827 1109 31 121 1488

5 647 585

Kopparbergs län. Malmbrytning och metallindustri Träindustri Pappers- och grafisk industri . . . . Textil- och beklädnadsindustri . . . Läder-, hår- o. gummivaruindustri

13 698 15 326 2163 2 295 1986 2 001 879 737 350 450

431 2143 11953 29 287 2 513 248 191 1459 801 32 439 894 37 148

4 928 821 447 333 217

Gävleborgs län. Malmbrytning och metallindustri Pappers- och grafisk industri . . . . Träindustri Textil- och b e k l ä d n a d s i n d u s t r i . . . Kemisk-teknisk industri Livsmedelsindustri Jord- och stenindustri

9 704 11551 161 1802 4802 3 911 110 590 3 395 3 767 143 577 83 1755 1799 1217 46 295 426 75 36 422 424 272 51 418 167 407

8 438 1315 2 665 1569 487 461 764

3 476 623 1076 743 167 113 201

Västernorrlands län. Pappers- och grafisk industri Träindustri Malmbrytning och metallindustri Kemisk-teknisk industri

7 225

5958 4192 2 504 1343

047 440 386 129

5 077 4 597 3 259 2 318

1 §33

5 289 1488 805

Jämtlands län. Pappers- och grafisk industri . . . .

1 • 50

154 Västerbottens län. Malmbrytning och metallindustri Pappers- och grafisk industri . . . . Träindustri

2 218 1722 966

4 009 1317 754

12 11 4

528 146 108

3 771 457 127

2150 241 77

4 284 1087

4 283 683 460

18 1 1

753 54 17

3 879 1016 1206

1065 206 460

Norrbottens län. Malmbrytning och metallindustri Träindustri Kemisk-teknisk industri

98 70 43 6

998 1395 908 —

37 T a b . 9. A n t a l e t a n s t ä l l d a lf» å r e n 1939 o c h 1943 s a m t a n t a l e t n y a n s t ä l l n i n g a r V» 1939—V» 1943 v i d m e k a n i s k a v e r k s t ä d e r m e d m i n s t 10 a n s t ä l l d a . Länsfördelning. Arbetarpersonal. Antal anställda Antal arbetsstäl len

1939 Hela Därav anta- kvinlet nor

Antal Antal kvarstå KvarståAntal nyan- ende lnvanställ ende nyda /fl1943 anställda inkalställi % av lade v« ningar 1943 l/o 1939- Hela Därav samtliga V» 1943 anta- kvin- anställda let nor / 9 1943

135 29 28 44 72 73 23 47 6 19 35 49 58 27 53

6 292 5 071 1925 5 336 5 026 6 075 965 2 6*5 122 1870 875 2156 3126 1968 6 703

7 837 6197 2 364 7183 8101 8 498 1076 3 163 135 1753 998 2 890 3 868 2 654 8159

199 586 174 99 516 409 8 1 4 154 25 150 21 93 1726

1188 890 315 1150 1218 1403 188 514 26 323 181 448 577 492 1175

14 685 8 596 2 956 7 639 11473 7 578 783 2 476 148 1792 1400 4 584 5140 2 390 7 310

4 455 3183 1016 3 563 4 808 3 460 319 1168 78 818 475 1636 1784 1105 3 453

3 140 22 145 12 90 1076

1149 2 632 2112 3160 6101 1735 1606 1028 1432 179 577 156

1530 4156 3 225 3 997 7 376 2 080 1904 1301 2 227 302 640 274

140 212 36 463 34 38 16 43 7 3 1

254 481 599 764 797 312 320 226 360 30 96 40

1773 4 353 3 452 3 569 7 273 2 312 2213 1361 2 756 438 590 482

689 2166 1766 1715 3 033 950 744 566 1160 186 233 190

3 138 183 35 305 32 23 14 36 3 1 1

Summa

18 27 25 33 36 22 30 24 34 10 16 13 986

r2 075 93 888

14367 109 522 44 719

45-0 52-1 54-8 42-9 41-1 45-7 391 435 52-1 61-6 36-4 693 47-6

Därav vid mekaniska verkstäder med mindre än 50 anställda

9 675 11212

5 329

47-5

L ä n

Stockholms stad . . . Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar , Gotlands Blekinge Kristianstads Malmö stad Malmöhus i övrigt .. Hallands Göteborgs stad Göteborgs och Bohus i övrigt Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Vo 1943

14 225

148 453 95 83 4f0 359 5

56-8 51-4 43-0 49-6 59-4 40-7 29;6 36-9 57-8 46-7 47-6 56-6 46-1 41-6 423

38 T a b . 10. D e n Va 1943 k v a r s t å e n d e n y a n s t ä l l d a a r b e t a r e , s o m ä r o msntalsskrivna i a n n a n k o m m u n ä n d e n , i n o m v i l k e n a r b e t s s t ä l l e t ä r b e l ä g e t . 1'ördelning på olika näringsgrenar. Företag som ej lämnat uppgifter om de nyanställdas mantalsskrivningsort ärt ej medräknade. Antal kvarstående nyanställda arbetare

Därav mantalsskrivna i annan kommun

Malmbrytning och metallindustri Gruvor och anrikningsverk . . Järn-, stål- och kopparverk . . Järn- och stålmanufaktur . . . . Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektriska verkstäder Annan metallindustri

67 442 2 353 8 063 4 399 35 96b 3 333 8 394 4 932

17 698 561 2 655 1498 9171 975 1697 1141

Jord- och stenindustri Kolgruvor Torvindustri Stenbrott och stenhuggerier Cementfabriker, kalkbruk Tegelbruk Porslins-, kakel- och lergodsfabriker Glasbruk Annan jord- och stenindustri

6 467 911 341 686 5U5 750 1 450 10H5 819

2 264 2«7 202 218 250 284 571 230 222

Träindustri Sågverk och hyvlerier Snickeri- och möbelfabriker Annan trävaruindustri

5 090 2 133 2 530 427

1 179 403 667 109

Pappers- och grafisk industri Pappersmassefabriker Pappersbruk och pappfabriker. Annan pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Kvarnar Bagerier Råsockerbruk och raffinaderier . . . Choklad och karamellfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker. Tobaksfabriker Slakterier och konservfabriker Annan livsmedelsindustri

8 754 3 053 2 515 1354 1832

1461 559 541 147 214

8 143 414 1646 1671 1209 356 467 1682 698

2 150 171 512 684 295 45 61 335 47

Textil- och beklädnadsindustri Bomullsindustri Jute- oeh linneindustri Ylleindustri Trikåfabriker Skrädderier ocli sömnadsfabriker. Annan hithörande industri Läder-, hår- och gummivaruindustri Garverier Skofabriker Gummivarufabriker Annan hithörande industri Kemisk-teknisk industri Färg-, olje- och parfymfabriker . Sprängämnesfabriker Tändsticksfabriker Annsn kemisk-teknisk industri .

22 965 5 494 639 3 360 2 748 7189 3 535 2 506 619 8H9 299 689

3 854 1202 lift 554 444 955 584 506 226 143 24 113

4 650 1001 769 3i3 2 537

1264 174 365 11 714

120 017

3037G

Näringsgren

Summa

39 l

T a b . 11. D e n /s 1943 k v a r s t å e n d e n y a n s t ä l l d a i n o m o l i k a n ä r i n g s g r e n a r f ö r d e l a d e efter ålder. 1 a) Förvaltningspersonal. Antal kvarstående nyanställda

Näringsgren

Malmbrytning o. metallindustri.. Gruvor o. anrikningsverk Järn-, stål- o. k o p p a r v e r k . . . . .Järn- o. stålmanufaktur .Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektriska verkstäder Annan metallindustri Jord- och stenindustri Kolgruvor Torvindustri Stenbrott o. stenhuggerier.. .. 1 Cementfabrikcr, k a l k b r u k . . . . Tegelbruk Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. Glasbruk Annan jord- o. stenindustri .. Träindustri Sågverk o. hyvlerier Snickeri- o. möbelfabriker.. .. Annan trävaruindustri Pappers- o. grafisk industri . . . . Pappersmasscfabriker Pappersbruk o. pappfabriker Annan pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Kvarnar Bagerier Råsockerbruk o. raffinad Choklad- o. karamellfabriker Bryggerier o. läskedrycksfabr. Tobaksfabriker Slakterier o. konservfabriker.. Annan livsmedelsindustri . . . .

% under Därav Därav % i åldern 20 år med upp50 år gift därav om under 20 40— och kvinhela kvindär- Män nor ålder •JO år 39 år 49 år över antalet nor 17 456 5 597 13 977 262 342 83 191 18-8 471 1144 3D-3 1345 304 688 517 28-8 9 653 2 849 S302 24-7 145 846 376 25.5 3 478 1331 2 616 28-4 1104 414 831 30-2

238 45 6 13 11 10 7i 25 51

779 153 572 54

220 39 162 19

2 139 365 358 166 1250 1889 101 162 264 326 122 53 468 393

1002 106 114 88 694 1003 61 108 59 213 59 22 266 215

98 102 45 87 35 130 67

Textil- o. beklädnadsindustri . . . . Bomullsindustri Jute- o. linneindustri Ylleindustri Trikåfabriker Skrädderier- o. sömnadsfabr. Annan hithörande industri . .

550 98 74 45 6» 28 125 59 53

21-8 3.r7 5-4

kvinnor

172 16-1 2L-0 14-7 175 21-8 140 17-2 85 132 4-3

47-G 232 15-0 40G

45*3 12-1 29-1 46-8 114 46-3 150 42-0 113 38-6 23-9 5P6 10-8 52-1 12-4

27 1-2 2-6 3-3 4-8 2-0 1-8 11

11-8 58-ä

5-9

7-0

35-1

28-8 62-4 20-3 72-9 15-1 79-2 578 20-C 60-8 103 16-5 59-2 440 22-5 60-2 35 1714 27-2 613 25» 17M 69'0 289 291 61-2 15u 32-0 64-7 1017 28- ö 59'0 1557 189 67-2 101 4P6 51-4 155 23-2 59-3 255 2-0 7M-0 326 19-3 76-1 122 15-6 606 63 1-9 547 359 23-4 65-7 186 24-2 62-4

6-4 6-8 3-8

2-4

7'4

46-4 17-9

1-4

1-9 6 7 127 12-0 12-0 5-5 131

40-1 24-1 320 45-3 2 fö

5-4

2 763 1595 2 295 30-9 238 497 409 27-4 12 63 33 158 317 233 292 147 24» 240 28-3 769 1180 959 36-2 271 458 421 259 Läder-, hår- o. gummivaruindustri 874 448 579 339 Garverier 54 23 37 Skofabriker 17H 80 172 27-3 Gummifabriker 472 236 381 Annan hithörande industri . . 134 35-8 172 83 Kemisk-teknisk industri 1464 535 1211 258 Färg-, olje- o. parfymfabriker 483 23 L 401 26-9 Sprängämnesfabriker 52 223 188 32-4 Tändsticksfabriker 10 45 45 Annan kemisk-teknisk industri 242 713 577 24-6 Summa 28157 10638 22461 26-2 Samtliga i undersökningen ingående företag.

64-6 6-9 2-3 57-2 18-8 52 6-6 11 62-0 6-8 61-7 2-7 6-7 2-2 66-4 6-7 54 8 130 1-5 60 64-1 2-3 6-0 61-5 626 109 47 551 51 4-1 568 27.0 10-8

% over 39 år

11-9 11-7 1P8

615 653

8-6 2-9 18-7 2 3 11-7 116 2-8 219 6-9 1-3 19-7 2-0 3"2 20-0 9-2 8-6 5-3 127 5-0 2-0 110 6-5 12-0 13-3 6-7 0-5 4-0 0-6 15-0 13-t 10-7 17'5 170 26-4 8-1 2-8 14-2 5-9 7-5 18-7 17 208 5-9 5-6 1-7 17-3

59-2 67-9 56-5 66-2

9-0 2-5 6-3 5-5

53 G

7-3

501 11-6 55 2 4-2 59-0 4-5 604 65-4 64-4

9G 5-7 3-2

57-1

63G

7-4

6-2

167 16 5 14-0 5-6 19-8

5-4 7-1

22-7

5-7

369 3P4 45-5 430 35-4 24-8 86-1 28-G 7-3 21-6 136

36-0 8-6 5-0 1-8 9-8 1-9 23-8 23-8

31-0 29-5 383 39-2

21-6 23-1 129 10 4

2-6 13 1-0 2-4

1-3 6-7

2-0 4-2

36 37

19-8 38-5 18-0 35-7 26-7 41-4 17-4 31-7 5-2 21-2 45-2

5-2 1-4 4-1 2-8

11-0 161 40 5 2-5 244 46-G 0-7 24-3 48-4 4 2 207 34-8 2-0 19-4 3 4 i 32-7

12-7 5ö 3-2 4-5 34

5-5 18-7 37-1 23-7 17-2 40-9 142

7-2

7-0

40 Tab. 12. Den 1l'o 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar fördelade efter ålder. 1 b) Arbetarpersonal. Antal kvarstående nyanställda Näringsgren hela därav antalet kvinnor

20-8 16-3 17-2 9-6 13-5 20-4 2y-5 304 20-fc 281 27-8 27-8 31-3

63G 84 58-1 13-1 63-4 9-8 6O-0 8-2 64-4 7-8 66-4 13-8 65-3 5-7 59-6 9-4 565 134 65-7 11-8 60 9 13-4 50-7 21-9 6u-2 158 51-5 15-6 7-9 59-0 48-7 11-4 55-2 13-7 517 104 44-4 12-3 92 56-6 8-8 56-4

4'9 23-0 23-8 9 3 19-b 12-3 4-9 21-9 22-6 5-3 26'2 27-6 4-6 23-2 22-7 8-3 11-5 2-9 27-3 23-3 5'4 25-5 26-0 9 3 163 404 6-2 14-6 39-3 8 5 12-0 40-7 17-8 9-6 10-5 13'5 12-5 19-6 3-6 25-1 34 7 9-5 28-7 343 10-3 6-0 82-2

34-2 25-3 34-5 49-1 36-5

502 53-5 52-4 44 8 46-7

103 14-1 8-ft 4-0

5-3 7-1 4-6 21 5-7

63-3 62-1 71-9 59-2 57-9 663 462 68'0 72-8 262 616 23-5 63-5 27-0 56-6 193 67-o 31-6 60-2 332 57-9 19-4 62-7 28 2 537 33-8 492 39-1 44-1 16-6 62-2 39-2 47-6

12-6 125 7-4 20-6 6-7 153 7-0 14-6 11-5 8'5 8-9 7-5 9-4 5-4 6-2 13-6

30-0 447 24-8 319 ai-3 41-6 38-5 56-7 34-8 39-7 7-3 109 249 8-6 10-5 28.4 2-9 14-9 215 132 7-0 7 1 3-1 17 37-8 7-8 13-0 6o 14-2 19-5 357 6-7 11-1 20'2 5-8 7-8 14-1 3 7 17-6 298 4-i 19-2 26^ 8 9 21-0 316 4 3 16-1 21-0 2-8 232 34-0 2-7 30-9 33-5 4-3 104 27-9

14-1 10-9 10-4 19-3 8-4

4-0 6-1 6-4 1-8 4-8

27-2 36 3 30-1 17-2 32-8

28-9 27-4 45-6 16-3 45*7

14-4 17-9 12-0 133 13-8

665 682 755 56-8 65-2

12-8

63 4-9 3-0 15-1 6-4

11-2 6-5 11-9 10-7 12-2

23-8 37-1 12-2 14-9 26-0

Summa 179 540 47 897 142246 23-9

611 Malmbrytning o. metallindustri.. Gruvor o. anrikningsverk Järn-, stål- o. k o p p a r v e r k . . . . Järn- o. stålmanufaktur Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektriska verkstäder Annan metallindustri Jord- o. stenindustri Kolgruvor Torvindustri Stenbrott o. stenhuggerier.... Cementfabriker, k a l k b r u k . . . . Tegelbruk Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. Glasbruk Annan jord- o. stenindustri . . Träindustri Sågverk o. hyvlerier Snickeri- o. möbelfabriker.... Annan trävaruindustri Pappers- o. grafisk industri . . . . Pappersmassefabriker Pappersbruk o. pappfabriker Annan pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Kvarnar Bagerier Råsockerbruk o. raffinad Choklad- o. karamellfabriker.. Bryggerier o. läskedrycksfabr. Tobaksfabriker Slakterier o. konservfabriker Annan livsmedelsindustri Textil- o. beklädnadsindustri Bomullsindustri Jute- o. l i n n e i n d u s t r i . . . . Ylleindustri Trikåfabriker Skrädderier o. sömnadsfabriker Annan hithörande industri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Garverier Skofabriker Gummivarufabriker Annan hithörande industri Kemisk-teknisk industri Färg-, olje- o. parfymfabriker Sprängämnesfabriker Tändsticksfabriker Annan kemisk-teknisk industri 1

% under Därav Därav % i åldern 20 år med upp50 år gift under 2 0 - 40— och kvinom 20 år 39 år 49 år där- Män nor ålder över

94 129 11395 73 127 4 528 90 2 895 10 849 526 8 761 676* 1405 5 340 44719 3 855 37 992 7 324 32 3 333 13179 3 967 8 999 6 768 1520 5 807 11063 1764 8 515 61 915 915 956 &65 13*4 1158 4 1107 1059 772 13 955 1231 31 1876 859 1876 1259 342 1064 2181 189 870 7 785 703 5 684 182 2 266 3 120 3 977 358 2 965 16a 453 688 12 684 3 736 10 040 345 3185 3 9. >8 3 573 1108 2 925 16i>6 1014 1 455 3 457 1269 2 475 11068 4 774 9 170 17V* 512 512 854 1800 1937 304 1881 2 154 1319 94* 1277 134 397 ;<86 372 467 457 2619 1260 2 098 72b 1663 759 29 706 20 834 25 439 6 774 3 906 5 668 4.'.6 651 927 4 343 2 866 3 666 3 301 2 581 3 039 9 570 8 595 7 827 4 791 2 430 4 588 5 601 2 861 4 452 18* 594 667 1139 633 995 2 590 145.- 2 028 1205 593 835 7 504 1830 5 819 4:3 1179 1619 587 1232 789 276 445 445 4 208 494 3 406

Samtliga i undersökningen ingående företag.

231 19.5 21-9 26-5 23-2 11-5 261 25-6

16-8 168 17-8 7-o 32-3 106 32- 6 157 9-9

iri

9-<.

9-5 14-8 14-6 9-6

9-8 15-6 6-4 3-5

27-8 312 28-3 91 265 38-0 33-3 203

5-4 219 292

41 T a b . 13.

Den

'•.. 1943 k v a r s t å e n d e n y a n s t ä l l d a i n o m o l i k a n ä r i n g s g r e n a r f ö r d e l a d e efter tidigare sysselsättning. Arbetarpersonal.1 a) Samtliga.

Näringsgren

Antal kvar- Därav Därav % sysselsatta inom Ej sysstående nyan- med (eller med) selsatta ställda uppgift inom om tidi- induhandel, industri annat hela därav gare sys- stri o. jord-o. sam- husligt ankvin- selsätt- hant- skogsfärdsel arbete arbete1 o. hantverk m. m. ning verk bruk m. m. talet nor

Malmbrytning o. metallindustri.. 94129 11395 61714 2 3ul Gruvor och anrikningsverk . . 4 5*8 90 .larn-, stål- o. k o p p a r v e r k . . . . 10 849 526 6 906 3 772 Järn- o. stålmanufaktur 6 7t>2 1405 Mekaniska verkstäder 44719 3 855 33 611 7 324 32 2 631 Skeppsvarv 1317M 3 967 7 702 Elektriska verkstäder 6 768 1520 4 791 Annan metallindustri Jord- o. stenindustri 11063 1764 7 546 Kolgruvor 915 61 915 Torvindustri 1384 265 905 Stenbrott o. slenhuggerier.... 1158 1021 4 Cementfabriker, kalkbruk 1059 13 486 Tegelbruk 1231 31 789 Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. 1876 859 1573 Glasbruk 1259 1064 34a Annan jord- o. stenindustri . . 2181 189 793

18-7 23 9 366 12-0 25 5 18-6 11-8 12-7 19-2

103 5-4 118 8-6 99 132 13-1 8-6 8-4 12-7 8-0 3-5 9-3 6-2 12-1 5-5 8-8

149 0-3 0-8 2-0 231 14-1 32

4 803 504 2 003 55-4 2 495 47-5 305 43-1

19-0 16G 19-8 27-8

5-4 3-8 6-1 10-8

30 2-5 3-4 3-6

464 47-4 32-8 540 59-7

11-0 18-9 14-0

57 33 7-1 7-4 6-5

4 774 7 582 48-9 179 358 4 8 1 854 1657 47-5 304 18< 9 46-5 948 64K 54-2 134 408 586 372 462 34-6 1708 548 1260 723 534 40-8 Textil- o. beklädnadsindustri . . . . 29 706 20 834 20 998 54-2 Bomullsindustri 6 774 3 906 5 480 513 Jute- o. linneindustri 927 456 60H 38-3 Ylleindustri 4 343 2 866 3 355 47-7 Trikåfabriker 3 301 2 581 3 046 55-5 Skrädderier o. sömnadsfabr. . . 9 570 8 595 5169 59-6 Annan hithörande industri . . 4 791 2 430 3 339 58-8 Läder-, hår- o. gummioaruindustri 5 601 2 861 3 708 45-4 Garverier 182 6*8 29-7 667 Skofabriker 633 964 f)9-l 1 139 Gummivarufabriker 1394 37-7 2 590 1453 Annan hithörande industri . . 722 55-6 1205 593 4 815 614 Kemisk-teknisk industri 7 504 1830 Färg-, olje- o. parfymfabriker 1619 473 1086 684 Sprängämnesfabriker 1232 587 368 32-2 Tändsticksfabriker 445 276 445 77-5 Annan kemisk-teknisk industri 4 208 494 2 916 59-9 Summa 179540 47 897 119 958 569

84 6-4 5-1 19-6 2-3 5-4 22 5-3 7-3 36 5-1 66 6-1 1-8 1'0 3-6 80 21-2 1-9 8'2 4-0

124 22-6 113 7-7 13-3 6-6 17-1 11-8 25-9

94 6-0 18-5 6-7 3-4 11-8 8-1 13-4 3-9 144 10-8 35-1 11-9 135

63 63 31 7-5 9-1 4-8 57

Träindustri Sågverk o. hyvlerier Snickeri- o. möbelfabriker.. . . Annan trävaruindustri Pappers- o. grafisk industri . . . . Pappersmassefabriker Pappersbruk o. pappfabriker Annan pappersindustri Grafisk industri

7 785 3120 3 977 688 12 684 3 958 3 573 1696 3 457

Livsmedelsindustri Kvarnar Bagerier Råsockerbruk o. raffinaderier Choklad- o. karamellfabriker Bryggerier o. läskedrycksfabr. Tobaksfabriker Slakterier o. konservfabriker.. Annan livsmedelsindustri . . . .

11068 512 1937 2154 1319 397 467 2 619 1663

622 55-1 47-0 62-9 66-3 73-9 58-1 57-9

7-9 20-8 17-3 10-0 5-7 4-4 3-7 10-2

47-8 51 3 17-8 66-6 508 59-8 39-6 47-3 56-3

703 182 358 163 3 736 345 1108 1014 1269

8 792 3 037 2 689 1397 1669

Samtliga i undersökningen ingående företag.

0-6 0-4

103 1-8 11-4 0-2 14-9 8-6

162 16-4 209 158 8-5 17-6 15-5

37-8 44-9 530 37-1 33-7 26-1 41-9 42-1

155 8-7 227 17-7 136 13-4 13-9 20-4 12-5

52*2 48-7 82-2 33'5 49-2 40-2 60-4 52-7 43-7

222 21-7 23-2 14-7 275 24-4 27-6 811 30-0

496 446

18ft 14-8 22-7 22-3 15-8 18-6 110 16 2 12-5

511 51-9 52 5 535 45-8 41-4 65-4 45-2 59-2

154 16-3 19-4 23-8 10-7 14-3 10-6

205 21-0 326 13-9 22-9 20-3 21-3

45-8 48-7 61-7 52-3 44-5 40-4 41-2

6-G 22-7 5-2 1-1 5-4 84 12-0 7-9 1-8 8-2

87 3-5 10-8 7-3 130

313 22-9 23-0 457 22-0

54-6 703 40-9 62-3 44-4

7'0 67 37-1 11-5 2-6

129 111 11-4 9-0 14-4

886 31-6 67-8 22-5 40-1

8-9

7-2

18-4

43i

34 2-3

8o 3'9 2-3 76 7-8 96 3-4

14-K

52-5 56-9 53-6 52-6 67-2 460 40-3

42 Tab. 14. Den 1/o 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar fördelade efter tidigare sysselsättning. Arbetarepersonal. 1 b) Män. Därav Hela med upp antalet gift om nyan- tidigare sysselställda sättning

Näringsgren

Malmbrytning o. metallindustri.. Gruvor o. anrikningsverk . . . . Järn-, stål- o. k o p p a r v e r k . . . . Järn- o. stålmanufaktur Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektriska verkstäder Annan metallindustri Jord- o. stenindustri Kolgruvor Torvindustri Stenbrott o. stenhuggerier.... Cementfabriker, kalkbruk.. .. Tegelbruk Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. Glasbruk Annan jord- och stenindustri Träindustri Sågverk o. hyvlerier Snickeri- o. möbelfabriker.. .. Annan trävaruindustri Pappers- o. grafisk industri . . . . Pappersmassefabriker Pappersbiuk o. pappfabriker.. Annan pappersindustri Grafisk industri

82 734 4 438 10 3^!3

5 357 40 864 7 29-J 9 212 5 248 9 299 854 1119 1 154 1046 1200 1017 917 1992

Därav sysselsatta inom (eller med) jord- handel, induannat och stri o. samskogs- färdsel arbete hantbruk verk m. m. m. m.

6 065 854 747 1018 481 760 832 749 624 4 425 1937 2 225 263

55-1 58-6

87 21-3 17-9 12-0 6.1 4-4 5'0 12-6 225 25'2 427 12-1 25-» 19-3 19-1 17-1 24-2

523 56-7 49-6 42-2

205 17-1 22-0 323

6 306 2 802 18(19 590 1 045

530 50-G 42-5 65-2 71-2

4 522 233 955 1600 156 263 91 8öl 343

54-9 51-5 58-1 48-8 78-3 65-1 52-? 57'ö 517

15-1 20-3 20G 1-1 0-1 130 7-7 8-4 21-8 45 7-7 4-4

6 291 2 235 264 1135 657 478 1522

591 55-6 50-3 51-7 63-5 650 67-4

92 106 11-4 14-8 4-9 3-8 6-0

55 076 2 242 6 619 3148 31 236 2 631 5 4H6 3 734

647 56" G 48-7 62-G 68'G 74-0 639 62-G 52G 52-5 21-0 O'D-G

51-1 61-7 49 "2

103 5-5 11-8 9-3 98 13-1 13-0 9-2 8-8 13-3 94 3-5 9-4 6-2 16-0 6-3 69 5-1 3-9 5-8 8-4 5-9 3-5 9-2 10-2 4-2 12-5 24-9 93 8-1 11-4 92 27-6 15-2

Livsmedelsindustri Kvarnar Bagerier Råsockerbruk o. raffinad Choklad- o. karamellfabriker Bryggerier o. läskedrycksfabr. Tobaksfabriker Slakterier o. konseivlabriker.. Annan livsmedelsindustri . . . . Textil- o. beklädnadsindustri . . . . Bomullsindustri Jute- o. linneindustri Ylleindustri Trikåfabriker Skrädderier o. sömnadsfabr... Annan hithörande industri . .

7 082 2 938 3 619 525 8 948 3613 2 465 682 21S8 6 294 333 1083 1*50 371 263 95 1359 940 8 872 2 8«8 471 1477 720 975 2 361

Läder-, hår- o. gummivaruindustri Garverier Skofabriker Gummivarufabriker Annan hithörande industri . .

2 740 485 506 1137 612

1930 485 411 665 369

48'8 33-2 693 42-1 59-7

107 18-4 1-0 13-2 6-2

Kemisk-teknisk industri Färg-, olje- o. parfymfabriker Sprängämnesfabriker Tändsticksfabriker Annan kemisk-teknisk industri

5 674 1146 645 169 3 714

3 560 647 183 169 2 561

651 77-3 57-4 90-5 ^0-9

133 2-6 17-5 16-7

5-6 1-5 6-2 83 114 9-8 1-2 7-8

Summa

112 J)-5

Samtliga i undersökningen ingående företag.

S-G 10-2

25-9

7-9 7-0 5-7 103 10-8 8-G

6-5 8-8 22-5

163 16-6 21-6 16-1

155 8-6 18-1 15-6 16-1

9-0 26-9 17-8 13-7 12-8 15-7 21-5 10-3

221 22-3 22-G 17-1 26-0 25-G 28-3 23-2 24-2 19 6 15-9 24*2

213 f)-8 1H-0 16-4

18*7 18-2 238 26-8 32-G 23-2 20-8 22-G 20-1 317 25-9 24-1 43 2 27-9 133 8-7 153 8-3 14 6 18-2

43 T a b . 15.

D e n \« 1943 k v a r s t å e n d e n y a n s t ä l l d a i n o m o l i k a n ä r i n g s g r e n a r f ö r d e l a d e efter t i d i g a r e s y s s e l s ä t t n i n g . A r b e t a r e p e r s o n a l . 1 c) Kvinnor. Därav Hela med uppsysselsatta antalet gift om jordindunyan- tidigare och stri 0. sysselställda skogssättning hantverk bruk

Näringsgren

Malmbrytning o. metallindustri. Gruvor o. anrikningsverk . . . Järn-, stål- o. kopparverk... J ä r n - o. stålmanufaktur .. . Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektriska verkstäder , Annan metallindustri Jord- o. stenindustri Kolgruvor Torvindustri Stenbrott o. stenhuggerier.. .. Cementfabriker, kalkbruk.. .. Tegelbruk Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. Glasbruk Annan jord- o. stenindustri.. Träindustri Sågverk o. hyvlerier Snickeri- o. möbelfabriker. . .. Annan trävaruindustri

11395 90 526 1 405 3 855 32 3 967 1520

Pappers- o. grafisk industri . . . 1'appersmassefabriker Pappersbruk o. pappfabriker. Annan pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Kvarnar Bagerier Råsockerbruk o. raffinaderier Choklad- o. karamellfabriker.. Bryggerier o. läskedrycksfabr, Tobaksfabriker Slakterier o. konservfabriker.. Annan livsmedelsindustri . . . . Textil- o. beklädnadsindustri . . . . Bomullsindustri Jute- o. linneindustri Ylleindustri Trikåfabriker Skrädderier o. sömnadsfabr... Annan hithörande industri .. Läder-, här- o. gummivaruindustri Garverier Skofabriker Gummivarufabriker Annan hithörande industri

3 736 345 1108 1014 1269

Kemisk-teknisk industri Färg-, olje- o. parfymfabriker Sprängämnesfabriker Tändsticksfabriker Annan kemisk-teknisk industri Summa 1

1764 61 265 4 13 31 S59 342 189 703 182 358 163

4 774 179 854 304 948 134 372 1260 723 20 834 3 906 456 2 866 2 581 8 595 2 430 2 861 182 633 1453 593 1830 473 587 276 494 47 897

Därav % handel, hussamligt arfärdsel m. m. bete

6 638 59 287 624 2 375

412 5-1 8'7 63-8 36'7

0-6

—

2-8 0-5 0-3

—

10-5 53 11-1

2 236 1057 1481 61 158 3 5 29 741 315 169 378 66 270 42

44-5 416 28-0 34-4 2-5

0-3 1-4 2'8 6-0 7-6

13-3 6'4 68 3-3 1-3

—

290 28-9 47'9 294 16-7 29-6

2-4 22 0-6 1-6

7'7 3-5 16-0 90

—

2-2

—

8-6

2 486 235 820 807 624 3 049 125 702 209 490 134 371 827 191

296 8-9 ll-o 45 9 40'7 39 8 41-6 33-3 28-2 46-4 45-1 30-2 52 0 21-5

14 707 3 245 345 2 220 2 389 4 691 1817 1742 107 553 729 353 1255 439 185 276 355 31 730

52-0 48'2 29-0 45-G 53-2 59-1 51-8 41-7 13-1 51-6 33-7 513 506 55-1 7-6 695 52-7 44-9

04 2-1 0-2 0-1 0-3 1-fi 40 06 2-9 1-6 0-8 1-6 17 2l 1-2 1-3 2-9 .1-6

52 13 2-3 5-3 10'8 12-2 18-4 14-0 48 14-0 1-5 14-6 8'1 25-6 5-7 5-9 12 61 8-6 4-4 5'0 42 23-3 49 0-7 4-5 8'8 12-8 5-9 22 10-7 7-4

Samtliga i undersökningen ingående företag. företag.

l-o

0-7 1-5 4"8 346 2-5 3-7 1-7 1-5 0-7 49 0-4 1-7 1-3

ej sysselsatta inom annat arbete industri m. m. o. hantverk

inom (eller me-d)

32-0 89-8 72-4 23-7 323

15-8 5-1 5-6 6-7 19-6

256 353

163 15-3 132 49 3-2

492 50-8 85-4

588 94-9 91-3 36-2 CO.o

bo o 55" 5 58-4 72-0 65-6 97-5

— 49-0 47-G 148 383 75'7 31-2 333 77-5 60-8 11-5 9-0 294 23-2 31-6 33'5 19-0 32-0 436 247 37-7 22-0 27-5 34-2 36-o 136 15-7 19-5 18-5 20-6 1S-8 140 266 269 16-6 74-0 18-5 21-4 27-1

11-9 17-8 20-7 21-7 7-6 28-5

71-0 71-1 52-1 706 83-3 70-4

315 10-2 25-7 37-ft 39-7 17-0 128 20-5 30-6 19-0 20-0 10-0 135 13-1 19-1 17-1 32-7 10-7 236 20-1 22-2 30-8 8-4 22-2 47-9 15-9 122 14-8 7-6 9-4 13-5 193

70-4 91-1 89-0 54-1 59-3 602 58-4 66-7 71-8 53 6 54-9 6^-8 48-0 78-5 48-0 51-8 71-0 54-4 46-8 40-9 48-2 68-3 86-9 48-4 66-3 48-7 494 44-9 92-4 30 5 47-3 55i

INDUSTRIENS SYSSELSÄTTNING UNDER ÅREN NÄRMAST EFTER KRIGET UTREDNING AVGIVEN AV

INDUSTRIENS

UTREDNINGSINSTITUT

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

1 början av år 1943 beslöt industriens utredningsinstitut att upptaga utredningar angående sysselsättningsmöjligheterna på det industriella området efter kriget. Sedan Herr Statsrådet inbjudit representanter för institutet att deltaga i överläggningar rörande olika efterkrigsproblem, träffades sedermera en överenskommelse, enligt vilken institutet åtog sig att samordna sina utredningar med det utredningsarbete rörande efterkrigsproblemen, som i övrigt planlades. I en skrivelse till Herr Statsrådet av den 22 april 1943 framlade institutet förslag till en plan för sin medverkan (bilagd). Med åberopande av nämnda skrivelse anmodade Herr Statsrådet i skrivelse av den 7 maj 1943 institutet att verkställa undersökningar rörande »de/s den ungefärliga omfattning i vilken arbetskraft inom skilda industriella områden under olika förutsättningar kan väntas friställd vid upphörandet av nuvarande handelsavspärrning och rustningsproduktion, dels den omfattning i vilken i här ifrågavarande läge nya arbetstillfällen kunna väntas tillkomma i löpande industriell produktion eller för industriell investeringsverksamhet, som blir möjlig när nuvarande hinder för anläggningsarbeten bortfalla respektive när avsättningsmöjligheterna åter närma sig de för fredsförhållanden normala.» Sedan sommaren 1943 förflutit under förberedelser för delta utredningsarbete, igångsattes detta enligt de uppgjorda planerna under den följande hösten. Institutet ber härmed att till Herr Statsrådet få överlämna vissa huvudresultat av detta arbete. På grund av uppgiftens stora omfattning samt önskvärdheten att snabbast möjligt kunna framlägga ett resultat, har det härmed överlämnade utredningsresultatet delvis fått en preliminär karaktär. Institutet har för avsikt att, så länge samma problem kvarstå, fullfölja utredningsarbetet och kommer därvid, allteftersom frågor av särskild aktualitet uppkomma, att upptaga dessa till speciell behandling.

48 Utredningsarbetet har stått under ledning av institutets direktör, docent Ingvar Svennilson med sekreterare Axel Iveroth, D. H. S., samt fil. lic. Erik Dahmén som närmaste medarbetare. För att följa utredningsarbetet har institutels styrelse konstituerat sig såsom en industriens efterkrigskommitté under ordförandeskap av direktör Gustaf Söderlund. Vid utredningsarbetets genomförande har institutet upprättat ett intimt samarbete med vederbörande branschorganisationer. Inom dessa ha i vissa fall bildats särskilda efterkrigskommittéer. Bland de organisationer, som lämnat sin medverkan, må nämnas svenska gruvföreningen, jernkontoret, Sveriges mekaniska verkstäders förbund, Sveriges järn- och metallmanufakturförening, svenska trävaru-exportföreningen, svenska cellulosaföreningen, svenska pappersbruksföreningen, textilrådet, svenska konfektionsfabrikantföreningen, svenska garveriidkareföreningen, svenska skofabrikantföreningen samt Sveriges kemiska industrikontor. Dessa branschorganisationer respektive deras efterkrigskommittéer ha i samverkan med institutets ledning planlagt utredningsarbetet samt utarbetat översikter över sysselsättningsproblemen inom respektive branscher. Institutet har under utredningsarbetets gång haft förmånen samarbeta med en rad statliga institutioner, bland vilka må nämnas kungL kommerskollegium, statens arbetsmarknadskommission och statens induslrikommission. Stockholm den 28 januari 1944. Industriens utredningsinstitut ERNST W E H T J E . Ordförande i styrelsen.

I n d u s t r i p r o d u k t i o n e n s inriktning före kriget.

Som en bakgrund till diskussionen av de framtida sysselsättningsmöjligheterna inom industrien, har det ansetts lämpligt att ge en överblick över industriproduktionens sammansättning och inriktning före kriget. Även om under kriget många förändringar i detta avseende ägt rum, är dock den grundläggande strukturen hos den industriella kapaciteten alltjämt i sina huvuddrag oförändrad och måste bilda grundvalen för den fortsatta utvecklingen. Undersökningen av industriproduktionens inriktning före kriget har begränsats till år 1939, som i sina huvuddrag torde kunna representera industriens produktionsinriktning vid slutet av fredsperioden. Upprustningen hade då ännu icke börjat ställa några större anspråk på industriens kapacitet. Denna var i stället i huvudsak fullt utnyttjad för olika fredliga produktionsuppgifter, önskvärt hade måhända varit att utsträcka analysen till ett flertal år. Men produktionsapparaten befann sig under slutet av 30-talet i så snabb utbyggnad, att det ansetts lämpligt att välja en så sen period som möjligt. I angivet syfte ha samtliga industriprodukter år 1939 fördelats på huvudsakliga användningsområden. Fördelningen har i flera avseenden endast kunnat genomföras med relativt grov approximation. Resultaten av dessa beräkningar ha sammanställts i tabell 1. På tabell 1 bygga de i texten infogade diagram 1 och 2 \ I diagram 1 redovisas de slutprodukter, som lämna industrien för att vinna avsättning på olika marknader. De råvaror och halvfabrikat, som framställts inom industrien för vidare förädling inom denna, ha däremot uteslutits, då deras värde kan sägas ingå i de slutprodukter, som lämna industrien för avsättning utanför denna. (Storleken av dessa genomgångsposter framgår av diagram 2.) Diagram 1 belyser sålunda industriens beroende av olika marknader, dels exportmarknaden och dels olika delar av hemmamarknaden, varvid köparen kan vara den konsumerande allmänheten, jordbruket, byggnadsindustrien, industrien själv — vad gäller maskiner och annat industrikapital —• samt slutligen transportväsen, handel m. m., vilka sammanförts till en restgrupp. Diagrammet kan sägas ge en bild av den köpkraftiga efterfråga, som, flytande från olika källor, före kriget gav industrien en i huvudsak fullständig sysselsättning. 1 Fördelningen har skett enligt i huvudsak samma nyckel, som tillämpats vid de svenska nationalinkomstberäkningarna. Grundmaterialet för dessa beräkningar har ställts till institutets förfogande av aktuarien Einar Dahlgren. — Beträffande beräkningsmetoden må nämnas, att exportvärdena justerats från fob— till fabrikspris. 4—447232.

k u

JA MT*

B 3

« 3

'-'

(IX)

c u o

•* o co r co co

i<*

1 C5

J-| t ^

I 1

1 •c

1 CM

1 o if5 1 CCj

1 1 er. 1 1 1 oo i

1 CO

1 1

-f

CO lO

Q0 OO

»(5 -*• OJ

i^ o

-N

r-(

O) rH

•*

•? 1

•"•

5 O

^ '

fjl

cb r » eb

CX>

>o er co

CO CM

e©

»O

co os

tr-

<* i>-

cc CM

T—

•r

O CO

1 ^ CO CM co

1 1

1 IV

1 1 1

W»

^ ^ TO

•

i i

•H

c o co

o 6N _ tc " M CO rt 1 ^ o <~ CM CM « CO SM

o cx>

•O

?r-

CT5

i C

»o

•

er rH

•r+l rtS

Sv»

Tji

co o M

er •-

»T

•O

00 CO

-t ös

-t<

-(•

CO r-<

!>• 1-^

CM CM CM

1 1 1-?)^

1 1 1 1 | 1

1 1 1

CO KA •—.

4 X r"

ib -n

1 1 1

> . 3 35 e o - £ ca 3 O tn C 3

cc ce

CO CO

er fS»

(I c)

-t

»I

^T-

1 r>i

—<

Tji

1 1

-.C

CO l O ^H

•*

^ T*

(7<J

3 -3

iC5

±i

>rs CM

CÄ -^i iS

ib co

CM CO

1 1 •*

•*

rH i—1

•* CO rt

"tji

•a § é * •»

i U5

^ CO "*

-7-1 ec

Jord och sten indust (II)

-t if <M

«* IQ

5* V l O © c- r b* l ås Tfi

t-t

Verk stads industr O t.

^~ —•«*

Järn ståloch metal verk (I b)

—i

h b s « tai r™ fl —. 3

c o TO

1 l C -o

er,

Ä c » -s -°

1 m

-T

Massafabriker Graf o. an och papp pappers- indu bruk (IV a) (IV

• *

CJQ

Textil- Läd håroch bekläd- gum nadsvar industri indu (VI) (VI

g fl

•o

- H

t-^.

cn er <x>

T ^

g 3 -KCT

Liv med indu

_ ^_,

• *

no 3p - o ec HD

1 -r C 1 1 lCM

fe o

03 ^H ^S

"* coo b»

t»

rr.

<r.

1 •et

O CM

T^ T -

Elektr citets och gasver

fl •a o

5 Samtli indust grupp

too 2

C73

ib • *

r-i

s s

•c

u c N

^o tu

s3 "g2

is 53

•M ed

> 3 CO

F, E ert 3 8 +-> CO

u o u

t-.

rert i

•fl]

3 K 'o

o eel > > ft

H->

°2

3 00

3 C! t3 O !-3

> m

3 ej

t-.

> fl •-. •fl "3, > > i-. u ri -fl M M e. « ert ert

—J

c c

- 3

X- S

3 3

S"£ ^2,

, , ert o U

ert

c o

3 O

, -!

1—1

bl ca

ert

O ert

C c T

> IH

• ert ert

t2 X 'C > > 3 3 O O C/3 C/5

o. u

ert

3 t-. ti

1 C

F "S y X CO

•3 3

51 D i a g r a m 1.

Industriens p r o d u k t e r å r 1939, f ö r d e l a d e efter a n v ä n d n i n g .

Milj. kr. 2 500 T -

Industrigrupp, där varorna producerats: Elektricitets- och gasverk Kemisk-teknisk industri Läder-, hår- och gummivaruindustri Textil- och beklädnadsindustri Livsmedelsindustri Pappers- och grafisk industri Träindustri Jord- och stenindustri Malmbrytning och metallindustri

2 000

1 000

00 ib.o.o

Fmnmn

ÖK

Slutprodukterjör hemmamarknaden (produktion minus export)

Export

Innebörden av ovanstående förkortningar anges i vidstående tabell.

52 Däremot ger diagrammet icke någon rättvisande bild av den sysselsättning, som produktionen för dessa olika ändamål har krävt. För att i grova drag belysa fördelningen av den industriella sysselsättningen har i nedanstående tabell ett försök gjorts att omräkna slutprodukternas värde i arbetstimmar. Därvid har tillämpats det relativt förenklade förfaringssättet, att industristatistikens uppgifter om antalet arbetstimmar inom olika industrigrenar fördelats i proportion till produktvärdena på de varor, som gått till olika användningsområden. De arbetstimmar, som nedlagts på råvaror för den svenska industrien, ha i sin tur fördelats inom de industrigrenar, där dessa råvaror beräknas ha funnit användning. Sålunda ha de arbetstimmar, som beräknats åtgå för framställning av pappersmassa för inhemsk förbrukning, fördelats på pappersindustriens produkter. Beräkningarna äro givetvis endast ungefärliga och ha vid »förenad produktion» (exempel: oljor — oljekakor) en helt godtycklig karaktär. De torde emellertid på ett i huvudsak riktigt sätt ange storleksordningen av arbetsåtgången inom olika områden av produktionen. Då förädlingsgraden inom industrien växlar i hög grad mellan olika industrigrenar och varuslag, medför en omräkning från avsaluvärde till arbetstimmar en betydande förskjutning av olika användningsområdens relativa betydelse. Den mest betydande förändringen uppstår därigenom, att graden av industriell förädling är relativt låg för gruppen »icke varaktiga konsumtionsvaror»; särskilt gäller detta inom livsmedelsindustrien. Denna varugrupps andel av den industriella sysselsättningen har uppskattats till 31 %>, medan dess andel av produktvärdet är 39 °/o. Framställningen av byggnadsråvaror är ur industriell synpunkt relativt arbetskräv ande, och dess andel i sysselsättningen har beräknats till 17 °/o mot endast 12 °/o av produktvärdet. I övrigt gäller, att produkter från verkstadsindustrien, vilka P r o c e n t u e l l f ö r d e l n i n g av i n d u s t r i p r o d u k t i o n e n å r 1939 p å o l i k » a n v ä n d n i n g s o m r å d e n efter p r o d u k t v ä r d e t r e s p . antal i n o m i n d u s t r i e n n e d l a g d a arbetstimmar. Produktvärde

Arbetstimmar

Användningsområde milj. tim.

milj. kr. Produktion för hemmamarknaden: Konsumtionsvaror, icke varaktiga . . . > , varaktiga Summa konsumtionsvaror Byggnadsråvaror Industrikapital Jordbruksråvaror Jordbrukskapital Summa varor för jordbruket Övriga råvaror Övriga kapitalvaror Summa varor för hemmamarknaden

2 517-3 496-2 3 0135 791-9 268-4 138-6 61-1 199-7 161-7 410-2 4 8454

38-8 7-6 46-4 12-2 4-L 2-2 0-9 3-1 2-5 6-3

377-1 127-9 505-0 208-2 62-3

746 Export

1 645-7

923-9 293-3

6 4911

100-0

1217 2

100 Summa

30-4 23-9 94-1

2 2 7 76

53 ju grunda sig på industriell förädling vid såväl gruvor och järnverk som verkstäder, uppvisa en relativt hög arbetsåtgång i förhållande till produktvärdet. Detta framträder bl. a. för gruppen »varaktiga konsumtionsvaror», där även snickeriindustrien bidrar till att höja arbetsåtgången. I diagram 2 h a r inriktningen på olika marknader av produktionen inom de enskilda industrigrupperna närmare belysts. *

II.

F ö r s k j u t n i n g a r i i n d u s t r i e n s s y s s e l s ä t t n i n g u n d e r kriget.

Kriget har medfört betydande förskjutningar i den svenska industriproduktionens inriktning. Deras innebörd är alltför välkänd för att här behöva mera ingående karakteriseras. Erinras må endast om följande: Den begränsade försörjningen med importerade råvaror och bränslen . på vissa områden inskränkt industriens produktionsmöjligheter.

har

Alla industrier ha direkt eller indirekt blivit berörda därav. Antingen ha knappa importråvaror ingått i deras produktion, eller har ersättningsproduktion begränsat möjligheterna till inhemsk råvaruanskaffning. Bland industrier som särskilt hårt drabbats av sådana svårigheter kunna främst nämnas ett flertal konsumtionsvaruindustrier, textil-, läder-, gummivaruindustri m. fl., medan exempelvis större delen av verkstads- och snickeriindustrien varit relativt oberörda. Importens minskning har i betydande ökad inhemsk produktion av olika

grad kunnat motvägas ersättningsvaror.

genom

I viss utsträckning har importens nedgång medfört, att den inhemska produktionen blivit utsatt för mindre konkurrens från importerade färdigvaror och därigenom kunnat utvidgas (symaskiner, skrivmaskiner m. m.). Större betydelse har emellertid nedgången av importen av råvaror haft. Nästan på alla områden har ett utbyte av vissa råvaror eller en omläggning av produktionen måst äga rum. I många fall har därvid den färdiga varans kvalitet mer eller mindre förändrats. I allmänhet har emellertid omställningen kunnat ske inom ramen för de gamla företagsenheterna. Omställningen till produktion av fredskvalitet kommer då i regel icke att leda till något omflyttningsproblem på den öppna arbetsmarknaden. I undantagsfall har dock ny kapacitet måst utbyggas vid sidan av den äldre. De flesta av dessa fall hänföra sig till bränsleområdet (torv, tjära, skifferolja), som i denna utredning helt kommer att förbigås, då hela bränsleproblemet bäst torde behandlas i ett sammanhang. I övrigt hänför sig den speciella kapacitet, som byggts ut för att ersättta bortfallen import, främst till följande båda områden: metaller (koppar, aluminium, My m. m.), kemiska produkter (sprit, terpentin, cellull m. m.). Sysselsättningen vid sådana anläggningar kommer i det följande att beröras. Redan i detta sammanhang bör dock framhållas, att dess ökning under kriget sammanlagt är av relativt begränsad omfattning.

54 D i a g r a m 2.

P r o d u k t i o n e n i n o m o l i k a i n d u s t r i g r u p p e r , f ö r d e l a d efter a n v ä n d n i n g .

Milj. kr. 2 000

Export övriga kapitalvaror Övriga råvaror Industrikapital Byggnadskapital Byggnadsråvaror Jordbrukskapital Jordbruksråvaror Konsumtionskapital Konsumtionsvaror I ndustrirå varor

s o

500 Industrigrupp: I a

III

IV a

IV b

VII

VIII

Innebörden av ovanstående beteckningar anges i tab. 1.

Upprustningen har ställt ökade krav på vissa industrier. Upprustningen har främst berört de tunga industrierna samt i mera begränsad grad bl. a. snickeriindustrien, textil- och läderindustrien samt den kemiska industrien (krut och sprängämnen). Inom de fyra sistnämnda industrierna har rustningsproduktionen successivt minskats, medan den inom

55 den tunga industrien i stort sett alltjämt har sin maximala omfattning. Mot slutet av år 1943 torde rustningsproduktionen inom nyssnämnda industrier h a sysselsatt omkring 60 000 arbetare, d. v. s. drygt Vio av industriens hela arbetarantal. Därtill kom en spridd sysselsättning av mindre omfattning, ytterst inriktad på militära ändamål, exempelvis inom byggnadsindustrien. Förändringar av inkomstvolymen ha i förening med ransoneringar fört en förskjutning i konsumenternas efterfrågan.

med-

Dessa förhållanden komma att beröras i samband med diskussionen av sysselsättningsmöjligheterna efter kriget inom olika industribranscher. Näringslivets nya produktionsuppgifter ha i förening med dess fredsperspektiv, utvecklingen av dess inkomster samt skattetrycket påverkat efterfrågan på olika kapitalvaror. Vad gäller industriens investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner, kommer utvecklingen under kriget att belysas i samband med diskussionen av fredsperspektiven p å detta område. De trånga sektionerna inom byggnadsverksamheten frågan på alla slag av byggnadsmaterial.

ha begränsat

efter-

Byggnadsindustriens utveckling kommer att behandlas i en särskild av finansministern föranstaltad utredning och skall därför här förbigås. Hinder för utrikeshandeln

ha begränsat

exportvolymen.

Exportvolymen för industrivaror har sjunkit till omkring 2/s av sin förkrigsnivå. Då sysselsättningen inom industrien i övrigt i huvudsak varit oförändrad, torde exportens andel i industriens totala sysselsättning ha nedgått från omkring 7* till Vio. Nedgången i exporten har sålunda varit något större än ökningen av upprustningen, och den civila hemmamarknadens andel av industriproduktionen före kriget, omkring 3/4, bör i motsvarande mån ha ökats. Alla dessa faktorer ha medfört en omställning av produktionen, som dock i många fall kunnat ske på ett sådant sätt inom vederbörande företag eller industribranscher, att den icke tagit sig uttryck i någon förändring i det sysselsatta antalet arbetare. I andra hand ha emellertid förskjutningar i olika riktningar framträtt för olika industrigrupper. Dessa förskjutningar ha till en del motsvarats av en faktisk överflyttning från en industrigren till en annan. Som exempel må här nämnas, att kvinnor från textilindustrien, när sysselsättningen där nedgått, flyttat över till verkstadsindustrien. För industrien som helhet h a emellertid dessa förändringar av den sysselsatta personalen uppvägt varandra och den sammanlagda sysselsättningen har sålunda i huvudsak blivit oförändrad.

50 D i a g r a m 3.

Inom

i n d u s t r i e n a n s t ä l l d a m ä n o c h k v i n n o r d e n Vo 1939 och 1943. F ö r e t a g med m i n s t 50 a n s t ä l l d a .

1000-tal.

Inkallade Män, ej inkallade Totalt

X///\

Kvinnor

500 -T

Arbetarpersonal

Förvaltningspersonal

100 YPTXVÅ 1939

1939 1943

Detta framgår bland annat av en undersökning rörande förändringarna i industriens arbetsstyrka, vilken utförts av statens arbetsmarknadskommission i samråd med industriens utredningsinstitut och vars huvudresultat återgivits i diagram 3. Uppgifterna omfatta endast industriföretag med minst 50 anställda. Sammanlagt ha svar inkommit från företag med 455 000 anställda eller 72 % av industriens personal år 1939. Motsvarande siffror för enbart arbetarpersonal är 394 500 respektive 71 °/o. Enligt 1940 års officiella industristatistik, vari ingår en uppdelning av arbetarna på företag av olika storlek, utgjorde detta år antalet arbetare vid företag med minst £>0 anställda likaledes 71 °/o av totalantalet industriarbetare. Om samma fördelning rådde år 1939 kan alltså enquétens material betraktas som fullt representativt. Materialet kommer att utnyttjas av arbetsmarknadskommissionen i samråd med institutet för att belysa arbetsmarknadens utveckling lokalt och i fråga om olika slag av arbetskraft. I detta sammanhang kommer materialet att användas för att klargöra utvecklingen inom olika industribranscher. Enligt denna undersökning har antalet inom industrien anställda personer sedan år 1939 ökats med 52 000 personer eller med 11 °/o. Jämförelsen gäller per den 1 september. Denna dag uppgick antalet inkallade vid de uppgiftslämnande företagen till 57 000 man eller 12 °/o av den anställda per-

57 T a b e l l 2.

P e r s o n a l e n i n o m o l i k a i n d u s t r i g r u p p e r å r e n 1939 o c h 1943. Antalet anställda l /9 1939 1 000-tal

Minskad sysselsättning. A. Konsumtionsvaruindustrier (importerad råvara) . . . . d ä r a v : textilindustri . . . . skoindustri B. Konsumtionskapitalindustrier C. Byggnadsämnesindustrier . . därav: stenindustri' . . . . D. Exportindustri därav: malmbrytning skogsindustri . . . . Samtliga Ökad

107-5 75-6 10-0 15-0 26-4

Representativitet i % 1

81-4 83-3 75-8

81-1 40-8 69-1 78-8 100-8 73-9 72-0

42-4 180-4

52-9 78-4

4-7

72-0

13-4 55-8

Ökning ( + ) resp. minskning (—) 791939—V» 1943 i 1 000-tal av anställd personal

sysselsatt personal

4-9

i-1

3-4

-11-5 5-4 4-0

l-o

0-8 3-0

1-6

0-5

+ -

1-4 5-1

4-9

- 0-3 -10-9

8-3

-27-8

+ 6-1 + 50-1

+ 1-. + 18-

1-9 12-5

sysselsättning.

E. Konsumtionsvaruindustrier (svensk råvara) F. Tunga industrier därav: järn-, stål- o. kopparverk verkstadsindustri G. övrig industri Samtliga Hela industrien

36-3 144-2 11-4 2342 455-1

110-3 73-2 87-7 72-5 72-3

+ 0-2 + 18-5

+ 6-0 + 44-0

+ 3-8 + 600 + 51-7

+ 2-0 + 22-6 - 5-2

1 Vid beräkning av repr. har uppgiften om personalens antal den V» 1939 i AK:s undersökning ställts i relation till motsvarande uppgift för år 1939 i kommerskollegii industristatistik. Vissa avvikelser i fråga om gruppindelning kunna förekomma. Detta förklarar att de anförda %-talen i två fall överstiga 100. — a Minskningen hänför sig främst till gatstensarbetare.

sonalen. De sysselsattas antal hade sålunda sjunkit med omkring 5 000 personer sedan år 1939. Hänsyn har därvid icke tagits till inkallelserna vid sistsistnämnda tidpunkt. Dessa uppgingo dock sannolikt till endast ett par procent av den anställda arbetsstyrkan. Jämförelsen visar sålunda, att industrien mellan de båda tidpunkterna varken ökat eller minskat antalet sysselsatta i någon mera betydande grad, och att ökningen av de inkallades antal sålunda nära svarar mot ökningen av de anställda. För att belysa förskjutningarna mellan olika industrigrenar ha dessa indelats i ett antal huvudgrupper, som i huvudsak svara mot de utvecklingstendenser beträffande sysselsättningen som ovan angivits. I tabell 2 ha sammanförts sådana huvudgrupper, som minskat respektive ökat antalet sysselsatta arbetare. Ett studium av tabellen visar, att nedgången i sysselsättningen, som man

58 kunde vänta, främst är koncentrerad till de industrier, som äro direkt beroende av import och export. Nedgången i antalet sysselsatta uppgår för dessa båda grupper till 24 000 personer, men även antalet anställda har nedgått med ca 10 000 personer. Om hänsyn tages dels till undersökningens bristande representativitet, dels till inkallelserna år 1939, bör sannolikt den förstnämnda siffran justeras uppåt med ett par tusen personer. Förändringarna i de med byggnadsverksamheten nära förknippade byggnadsämnes- och konsumtionskapitalindustrierna äro av mindre betydelse. Ökningen i sysselsättningen är så gott som helt koncentrerad till den tunga industrien (ökning: omkring 20 000 personer). Därutöver h a r de anställdas antal i denna grupp ökats med omkring 30 000 personer. En justering med hänsyn till representativitet och inkallelser skulle icke mera avsevärt rubba dessa siffror. Av denna storleksordning är även det antal personer, som skulle bli friställda inom denna industrigrupp, om sysselsättningen efter kriget kunde upprätthållas vid nuvarande nivå och om inkallelserna nedginge till beräknad fredsnivå. Mellan förvaltnings- och arfretarpersonal har en viss förskjutning ägt rum under kriget. Om man betraktar uppgifterna för sysselsatta personer, finner man, att förvaltningspersonalens ökning uppgår till 1 6 % , medan arbetarpersonalen minskat 3 % . ökningen av förvaltningspersonalen torde i huvudsak vara av permanent natur. Den innebär ett fullföljande av tendenser, som framträdde redan före kriget, och som sammanhänga med utvecklingen av rationell företags- och arbetsledning samt teknisk kontroll och forskning. Till en del sammanhänger den sannolikt även med den omställning och reglering av produktionen, som ägt rum under kriget. Den kvinnliga arbetarpersonalens storlek har ej förändrats mellan jämförelseåren; ökningen av kvinnornas antal inom den tunga industrien (ca 5 500) motsvaras av en lika stor nedgång på annat håll. Av ökningen i sysselsatt förvaltningspersonal faller den större delen på kvinnlig personal.

III.

Det a k t u e l l a s y s s e l s ä t t n i n g s p r o b l e m e t s i n n e b ö r d .

Den fråga, som i denna utredning främst skall belysas, är, i vad mån man efter kriget har att motse en minskning eller ökning i sysselsättningen på olika industriella produktionsområden. Redan de förskjutningar i industriens sysselsättning under kriget, som i det föregående redovisats, ge vissa anvisningar om, vad som därvid bildar huvudproblemet. Uppenbart är, att en friställning av arbetskraft på det industriella området ej kan undvikas, om sysselsättningen inom industrien stannar vid nuvarande nivå. De inkallade ha nämligen i stor utsträckning ersatts med tillfälligt anställd personal, och det skulle fordras en ökning av sysselsättningen, som i genomsnitt för hela industrien har storleksordningen 10 %, för att permitteringar skola kunna undvikas, om inkallelsernas omfattning åter sjunker ner mot förkrigsnivån.

59 Mot bakgrund av siffrorna i tab. 2 skulle sysselsättningsproblemet närmare k u n n a fixeras på följande sätt: I första hand kan frågan ställas, om de industrier, vilkas sysselsättning nedgått (och då främst exportindustrien samt de konsumtionsvaruindustrier, som bygga på importerade råvaror) kunna väntas åter uppnå förkrigstidens produktion. Blir detta fallet, bör en nedgång av inkallelserna icke behöva föranleda några permitteringar inom dessa områden utan tvärtom uppstår ett behov av nyanställd arbetskraft av storleksordningen minst 10 000 personer. Till en del kan denna nya arbetskraft antagas strömma över från andra industrier, där permitteringar måste göras; till en del kan rekryteringen antagas ske från andra näringsgrenar eller bland arbetsmarknadens reserver. Antages vidare, att de konsumtionsvaruindustrier, som arbeta med svensk råvara, kunna öka sin sysselsättning med ett antal, som svarar mot de från dessa industrier inkallades antal, skulle som huvudproblem kvarstå frågan om möjligheten att sysselsätta den personal, som nu är anställd inom de tunga industrierna. Dessa ha, som tidigare visats, ökat sin sysselsättning under kriget med omkring 20 000 personer. De anställdas antal har därutöver ökats med omkring 30 000 personer eller med Ve av personalen före kriget. Under nyss gjorda antaganden, anger denna siffra det industriella sysselsättningsproblemets storleksordning. De frågor, som i detta sammanhang kunna ställas, bli då dessa: Kunna de tunga industrierna efter kriget beräknas ytterligare öka sin sysselsättning? Om så icke blir fallet, kan någon del av den personal, som måste permitteras inom den tunga industrien, när inkallelserna minskas, väntas finna sysselsättning inom industrier, där sysselsättningen ökas, respektive bli disponibel för sysselsättning inom andra näringsgrenar? Den sista frågan går utanför ramen för institutets utredning, som endast omfattar den industriella arbetsmarknaden i inskränkt bemärkelse och sålunda även lämnar sådana nära angränsande näringsgrenar som byggnadsindustri, transportväsende och skogsbruk utanför, övriga frågor, som här uppställts, skola i det följande diskuteras i samband med behandlingen av de enskilda industrigrenarnas avsättnings- och produktionsproblem efter kriget. I ett senare avsnitt skall ett försök göras till en sammanfattning av dessa delresultat. I detta sammanhang må endast erinras därom, att möjligheterna att sysselsätta friställd arbetskraft även är en kvalitets- och därmed i många fall också en omskolningsfråga. Sådana frågor skola i det följande i huvudsak förbigås, då de komma att bli föremål för behandling inom arbetsmarknadskommissionen. Här må endast erinras därom, att en del av dem, som ersatt de inkallade inom olika industrier, rekryterats bland arbetsmarknadens reserver av f. d. yrkesutövare och hemarbetande kvinnor. I den mån deras framträdande på arbetsmarknaden varit av tillfällig natur, reduceras i samma mån det överskott på arbetskraft inom det industriella området, som uppstår, när inkallelserna minskas.

60 IV.

A l l m ä n n a förutsättningar för i n d u s t r i k o n j u n k t u r e n efter kriget.

Vid varje försök att bedöma den industriella sysselsättningen under de närmaste åren ställs man inför det faktum, att vårt näringsliv och särskilt industrien i högsta grad är beroende av utvecklingen i utlandet. Detta gäller icke minst i det fall, som bildat förutsättningen för hela utredningsarbetet, nämligen att det pågående kriget i en nära framtid avslutas. — Hur den följande fredsperioden kommer att gestalta sig politiskt och ekonomiskt, låter sig ju icke med någon större säkerhet bedömas. Det har emellertid varit nödvändigt att beträffande alla dessa oöverskådliga frågor uppställa vissa relativt godtyckligt valda premisser. Friheten att välja dessa premisser har varit begränsad därigenom, att det redan av tekniska skäl framstått som en nödvändighet att utforma dem relativt enkelt. Förutsättningarna ha därvid i vissa avseenden medvetet kommit att utformas på ett sätt, som avviker från den utveckling, som ansetts mest sannolik. I varje fall har det icke varit möjligt att i förutsättningarna inrymma alla de alternativ beträffande den internationella utvecklingen, som synas öppna sig i framtiden. Sålunda har bland möjliga förutsättningar beträffande faktorer, som kunna begränsa de industriella sysselsättningsmöjligheterna, exempelvis tonnage- och råvarutillgång, valts relativt optimistiska alternativ. Vissa problem, som icke ansetts möjliga att helt överblicka, ha därigenom medvetet ställts utanför diskussionen. Detta måste ständigt hållas i minnet vid tolkningen av utredningsresultatet. En försämring av Sveriges ekonomiska läge i jämförelse med de uppställda förutsättningarna skulle i samma mån försämra utsikterna att på det industriella området upprätthålla full sysselsättning. Den följande diskussionen av förutsättningarna för efterkrigskonjunkturen skall anknytas till olika punkter bland de allmänna förutsättningar, som enligt nyss angivna principer efter samråd med finansdepartementet uppställdes av institutet vid utredningarnas inledande i oktober 1943. Krigets

utgång.

»En första etapp av utredningsarbetet beräknas avslutad under innevarande år. Som utredningspremiss gäller under denna etapp, att allmänt vapenstillestånd i Europa inträder under den stundande vintern. Handeln på fjärran östern antages fortsättningsvis komma att ligga nere. Det antages slutligen, att Sverige går ur krigsperioden utan att anfallas.» Förutsättningen beträffande krigets utgång har som inledningsvis antytts icke karaktären av en prognos utan endast av en relativt godtyckligt vald utredningspremiss. Valet har motiverats helt enkelt därav, att det ansetts möjligt att avsluta en första etapp av utredningsarbetet under innevarande vinter, och att det icke ansetts lämpligt att vid dessa utredningar taga sikte på annat än en nära liggande tidpunkt; blir kriget långvarigt, böra möjligheter föreligga att under dess fortsättning vinna en bättre utgångspunkt för bedömningen av fredskonjunkturen.

Gl Efterkrigsperioden. »Utredningarna skola avse utvecklingsmöjligheterna inom respektive branscher under en tidrymd av två år efter ett vapenstillestånd i Europa.» I enlighet med förutsättningarna om krigets utgång ha de båda efterkrigsåren i regel antagits infalla under åren 1944 och 1945. Det är givet, att utvecklingen under åren närmast efter kriget måste antagas medföra successiva, relativt djupgående förändringar. Det synes sålunda icke osannolikt, att ett vapenstillestånd i Europa följes av en kortare stagnation, föranledd av en allmän tvekan om den fortsatta utvecklingen och av tekniska hinder för ett omedelbart återupptagande av på fredliga uppgifter inriktad produktion. Därefter synes man ha anledning räkna med en period av relativt gynnsam konjunktur, som starkt påverkas av återuppbyggnadsbehoven. På något längre sikt kan slutligen, sedan de mest akuta återuppbyggnadsbehoven mättats, tänkas framträda tendenser till allmän depression i näringslivet. Denna allmänna utvecklingsgång innesluter i sin tur ett flertal olika varianter. Förloppet kommer bland annat i hög grad att påverkas av de successiva prisförändringarna. Det har icke i detta sammanhang ansetts möjligt att underkasta sådana olika skeden av konjunkturutvecklingen efter kriget en närmare analys. I vissa sammanhang har dock framträtt en viss skillnad i bedömningen av de båda efterkrigsåren. I allmänhet har dock framtidsbedömningen mera karaktären av en grov medeltalsbedömning för de första två efterkrigsåren. Allmänt h a r i anslutning till de nedan angivna förutsättningarna om det internationella ekonomiska läget den meningen framträtt, att en internationell återuppbyggnadskonjunktur med eventuella avbrott kommer att sträcka sig över båda de första efterkrigsåren. Det internationella ekonomiska läget. »Beträffande det internationella läget efter vapenstilleståndet förutsattes, att ett återuppbyggnadsarbete på den europeiska kontinenten relativt snart igångsattes, och att en omfattande efterfrågan för sådana ändamål framträder. Efterfrågan på varor för andra ändamål antages fortsättningsvis bli relativt begränsad. Även kontinentens leveransförmåga antages bli begränsad. Det antages vidare, att möjligheter relativt snabbt öppnas till handel västerut. Beträffande konjunkturutvecklingen i England och U.S.A. räknas som huvudalternativ, att en viss omställning till fredsproduktion genomföres relativt snabbt samt att stark efterfrågan framträder på varor för återuppbyggnad och andra civila ändamål. Andra alternativ och kompletterande förutsättningar kunna uppställas efter fritt val.» Innebörden av denna förutsättning måste tyvärr bli i betydande grad svävande. Man har säkerligen vid besvarandet av de frågor, som ställts till olika branschorganisationer och företag, gjort sig olika föreställningar om bl. a. den omfattning, i vilken ett handelsutbyte med olika länder kan komma till stånd. Det har emellertid icke ansetts möjligt att på denna punkt göra en längre gående precisering. I detta sammanhang må särskilt understrykas en allmän synpunkt på hela utredningsarbetet och dess resultat. Det är givet, att det i regel erbjuder mycket

större svårigheter att överblicka de faktorer, som bestämma utrikeshandelns utveckling, i jämförelse med motsvarande faktorer, som påverka hemmamarknaden. Av detta skäl ha utredningsresultaten i första hand kommit att gälla sådana förändringar efter kriget, som icke i högre grad påverkas av den internationella utvecklingen och sålunda i högre grad produktionen för hemmamarknaden än exporten. Det behöver icke framhållas, att detta icke innebär, att hemmamarknadens utveckling tillmätts en större betydelse än utvecklingen på exportmarknaden. Man måste emellertid uppmärksamma den därmed följande risken, att även i det praktiska handlandet — såväl från statens som organisationernas och företagens sida — hemmamarknaden på grund av den mindre ovissheten kommer att ägnas alltför stor uppmärksamhet vid förhandsplaneringen. I den mån man därvid binder sig för på hemmamarknaden ensidigt inriktade planer, löper man tydligen risk att försumma de möjheter, som utrikeshandeln på ett senare stadium kan visa sig erbjuda. Hemmakonjunkturen. »Sverige antages efter vapenstilleståndet behålla i huvudsak samma rörelsefrihet beträffande sin inre ekonomiska politik som före kriget samt komma att eftersträva ett återupptagande av import och export i normal omfattning. Den inhemska prisutvecklingen styres på ett sådant sätt, att en finansiell kris inom näringslivet av samma typ som åren 1920—21 undvikes. En eventuell försämring av den svenska exportindustriens kostnadsnivå i förhållande till utlandet antages bliva motvägd genom justering av växelkurserna. Inkomstvolymen beräknas variera inom relativt trånga marginaler. For att erhålla en enkel utredningspremiss göres i detta sammanhang det antagandet, att inkomstvolymen blir i huvudsak oförändrad. Utbyggnaden av försvaret genomföres i huvudsak enligt den nu gällande femårsplanen. » Såsom underlag för hemmamarknadsindustriens framtidsbedömning har det ansetts nödvändigt att uppställa de anförda förutsättningarna angående den inhemska pris- och inkomstutvecklingen. Innebörden får anses vara den, att den nuvarande inkomstvolymen, i pengar räknat, förblir oförändrad, medan de reala inkomsterna stiga i takt med en eventuell successiv sänkning av levnadskostnaderna. Denna förutsättning har, såsom angivits, valts för att skapa en relativt enkel utgångspunkt för utredningsarbetet. Man har likväl varit medveten om, att den inneburit en hög grad av godtycklighet. Förutsättningen för en oförändrad inkomstvolym kan sägas vara en kombination av full sysselsättning och oförändrade lönesatser. Man har sålunda i detta sammanhang förutsatt, att det mål, full sysselsättning, skulle uppnås, som utgör syftet med alla fredsförberedelser. Med denna utgångspunkt kan frågeställningen sägas vara den, att man genom en undersökning av näringslivets olika delar söker klargöra, i vilken utsträckning dessa kunna beräknas bidraga till att skapa en fullständig sysselsättning, varvid tyngdpunkten lägges på de faktorer, som i främsta rummet äro ägnade att stimulera hela konjunkturläget, nämligen export- och investeringsverksamhet. Man förutsätter vidare, att i den mån full sysselsättning icke skapas genom

den fria utvecklingen på de studerade områdena, extraordinära åtgärder skola vidtagas för att ändå uppnå en så fullständig sysselsättning som möjligt. Förutsättningen rörande den fulla sysselsättningen har sålunda karaktären av en arbetshypotes. Vid dess uppställande har man givetvis varit medveten om, att det på många områden icke torde bli möjligt att upprätthålla samma extrema sysselsättningsgrad som under kriget. De förutsättningar, som uppställts, innefatta, att man genom penningpolitiska åtgärder kommer att kunna förebygga en långt gående deflationsprocess av samma typ som åren 1920—21. Vid analysen av utvecklingsmöjligheterna har även det motsatta alternativet, en fortsatt allmän prisstegring, uteslutits. Som huvudalternativ har man i stället räknat med ett relativt begränsat prisfall i takt med en eventuell sänkning av importpriserna och en successiv ökning av importens volym. Även med en sådan avgränsning av utvecklingsalternativen framstår pris- och inkomstutvecklingens inverkan på efterfrågan, både vad gäller konsumtions- och kapitalvaror, som ytterst svårbedömd. En allmän reservation måste bland annat göras för en spekulativt uppskjuten efterfrågan under åren närmast efter kriget i avvaktan på högre kvaliteter och lägre priser. Utvecklingen i detta avseende blir givetvis beroende av gången i prisutvecklingen. Man kan icke bortse från möjligheten, att tendenser till köpstrejk kunna framträda under kortare perioder. Tillgång på tonnage, bränsle och

råvaror.

»Tonnagetillgången antages icke lägga hinder i vägen för en eljest möjlig export (Visserligen kan utvecklingen bli en annan, men en motsvarande reduktion av sys selsättningsmöjligheterna torde då relativt lätt kunna fastställas.) Industriens försörjning med fossilt bränsle antages bibehållen vid nuvarande nivå. En successiv avveckling av vedlagren antages samtidigt äga rum. Importen av råvaror antages bliva tillräcklig för att i förening med den inhemska råvaruproduktionen möjliggöra full sysselsättning av industriföretagen. Tillförseln av råvaror från fjärran östern antages dock i enlighet med tidigare gjort antagande utebliva.» I själva verket synas de största riskerna för ofullständig sysselsättning efter kriget hota i form av en otillräcklig tillgång på tonnage, bränsle och råvaror. Det har emellertid ansetts omöjligt att bedöma, hur utvecklingen i detta avseende faktiskt kommer att gestalta sig. Därför har det angivna relativt optimistiska alternativet valts. Skulle utvecklingen bli en annan, får hela bedömningen av utvecklingen i motsvarande mån revideras. Innebörden av den angivna förutsättningen är emellertid samtidigt den, att ersättningsproduktionen i övervägande grad måste upprätthållas. Denna förutsättning har synts bäst rimma med den fördelning av världens råvarutillgångar, som kan väntas bli ett led i det internationella återuppbyggnadsarbetet. Parallellt med utredningsinstitutets utredning och i kontakt med denna har en utredning utförts av statens industrikommission angående importbehovet av olika råvaror. Även därvid har man utgått ifrån förutsättningen

64 om full sysselsättning i näringslivet. Av naturliga skäl har det ännu icke varit möjligt att bedöma de handelspolitiska möjligheterna att förverlliga en import av denna omfattning.

S y s s e l s ä t t n i n g s p r o b l e m e n i n o m o l i k a industrier.

Utredningarna om sysselsättningen inom olika industrier ha verkställts under medverkan från vederbörande branschorganisationer. Huvudresultaten av dessa utredningar redovisas i det följande i kort sammandrag. Uppmärksamheten har därvid koncentrerats på sådana områden, vilka ur sysselsättningssynpunkt kunna väntas erbjuda särskilda problem. Gruvor. Sysselsättningen vid järnmalmsgruvorna har bibehållits på den nivå, som uppnåddes åren strax före kriget. Antalet arbetsställen har ej ökats i motsats till vad fallet var under förra världskriget. Vid de järnmalmsgruvor, som ägas av svenska järnbruk och ha till huvudsaklig uppgift att förse dessa med malm, sysselsättas i regel 20—25 °/o av gruvindustriens hela arbetarantal. Då järnhanteringen under givna förutsättningar förefaller ha utsikter till god sysselsättning under den tvåårsperiod det här gäller, kunna även nämnda gruvor räkna med ett motsvarande sysselsättningsläge. Skulle maimproduktionen till äventyrs icke kunna vidmakthållas, ha dessa gruvor enligt uppgift en icke oväsentlig arbetsreserv av under kriget eftersatta undersöknings-, tillredningsoch reparationsarbeten att tillgripa. Arbetsställen, personal och produktlon vid järnmalmsgruvorna.

År

1937 38 39 40 1941 42

Antal arbetsställen

Förvaltningspersonal

81 92 86 92 94 89

559 610 641 664 705 739

Arbetarpersonal

Produktion i milj. ton

antal arbetare

direkt användbar malm

anrikningsmalm

slig

briketter och sinter

9 230 10 750 10 650 10 150 10 620 10 330

1373 12-87 12-47 9-94 9-09 8-73

2-48 2-55 2-74 2-70 295 2-55

1-22 1-26 1-32 1-35 1-44 1-35

0-91 0-97 0-97 1-05 1-08 1-08

Exportgruvorna sysselsätta i runt tal 60 % (Grängesbergskoncernen ensam 35 °/o) av samtliga arbetare vid järnmalmsgruvorna. Behovet av järn för återuppbyggnaden i de krigshärjade länderna blir otvivelaktigt mycket stort. Även om skrottillgången får enorm omfattning, kommer den knappast att

65 vara av sådan beskaffenhet och belägenhet, att den kan tillvaratagas annat än i begränsa.d utsträckning. Behovet av järnmalm kan därför antagas bliva mycket betydande och medgiva utrymme för export av den svenska högprocentiga malmen. I vad mån avsättning kan vinnas under den kortare tid, som här är i fråga, blir emellertid beroende av dels i vilken utsträckning järnindustrien i resp. länder utgått oskadd ur kriget, dels hur snart återuppbyggnadsarbetet kommer i gång, och dels huruvida det blir möjligt att erhålla likvid för leveranserna. Det synes icke osannolikt, att den före kriget ej oväsentliga malmexporten på England och U. S. A. kan återupptagas ganska snart, särskilt om kriget i Östasien fortsätter. Den på några håll utökade exporten av lågprocentiga malmer får man räkna med kommer att upphöra, vilket emellertid icke torde medföra några mera betydande sysselsättningsproblem. Vad frågan om sysselsättningsreserver för exportgruvorna beträffar, har Grängesbergsbolaget vid sina anläggningar inga eftersatta tillredningsarbeten, men dylika kunna i begränsad omfattning bedrivas i förskott. Vid övriga gruvor synas möjligheter föreligga att skapa tillfällig sysselsättning för en del av arbetarstammen. Arbetsställen, personal och produktion vid sulfidmalmsgruvorna.

År

1937 38 39 40 1941 42

Antal arbetsställen

23 21 21 21 26 35

Förvaltningspersonal

175 163 185 212 272 332

Arbetarpersonal

Produktion i milj. ton

antal arbetare

direkt användbar malm

anrikningsmalm

slig

1859 1811 1812 2 054 2 614 2 779

0-25 0-23 0-20 0-19 011 013

0-72 0-79 0-91 097 135 uppg. saknas

0-26 032 0-34 0-32 0-44 057

Vid bedömandet av utvecklingen efter kriget för sulfidmalmsgruvorna får man skilja på sådana gruvor, där brytningen sker för metallframställning inom landet, d. v. s. huvudsakligen västerbottensfälten, och sådana gruvor, vilkas produktion tidigare regelmässigt gått på export, d. v. s. framför allt vissa bly- och zinkgruvor i mellersta Sverige. Vad den förstnämnda kategorien, d. v. s. västerbottensfälten, beträffar, får hänsyn tas till, att produktionen för inhemsk förädling under normala tider betingas av den avsättning, som kan ernås för de framställda metallerna i konkurrens med importerade sådana. En avgörande faktor för denna produktion efter kriget blir därför prisutvecklingen för metaller. Då i vissa fall produktionsutvidgningen under kriget baserar sig på mindre rika fyndigheter, kan denna del av produktionen väntas bli särskilt priskänslig. Vissa risker för begränsning av produktionen efter krigets slut får man därför räkna med. För den tvåårsperiod det här är fråga om torde de dock icke vara så stora. Under alla omständigheter kunna dock icke sysselsättningsmöjligheter påräknas för den arbets5—447232.

kraft, vilken anställts som ersättning för de inkallade. Brytningen vid vissa gruvor kan vidare bli reducerad av rent tekniska skäl med åtföljande minskning av sysselsättningen såväl vid gruvorna som vid smältverken. Tack vare den nybyggda linbanan genom den malmförande zonen ha dock förutsättningarna för exploatering av nya fyndigheter avsevärt ökats. Tidigare har praktiskt taget all slig från zink- och blygruvoma i mellersta Sverige exporterats. Då Europas sammanlagda produktion av dylik slig normalt är otillräcklig för världsdelens behov torde de svenska gruvorna ej få några svårigheter att avsätta sina sliger och upprätthålla sin sysselsättning. Exporten kan dock måhända ej upptagas omedelbart, exempelvis därför, att det dröjer innan hyttorna på kontinenten komma i drift igen. Järnindustrien. Järnhanteringens produktionsförmåga av valsat och smitt järn och stål torde i nuvarande läge ej överstiga hittills uppnådda maximum eller ca 890 000 ton valsat och smitt järn och stål. Orsakerna härtill äro främst den begränsade tillgången på arbetskraft, fossilt bränsle och smidesjärnskrot. Försörjningen med tackjärn har under krigsåren gestaltat sig förhållandevis tillfredsställande, vilket även torde bli fallet under övergångsåren efter kriget. Vid obegränsad tillgång på bränsle och arbetskraft kan m a n räkna med, att järnverkens samlade kapacitet av valsat och smitt järn och stål stiger till ca 1 milj. ton. Genom komplettering av förefintliga anläggningar är emellertid en väsentlig ökning av denna kapacitet möjlig inom relativt begränsad tid. Exporten av valsat och smitt järn och stål uppgick 1937/39 till ca 200 000 ton pr år och bestod så gott som uteslutande av högvärdigt kvalitetsstål. Under krigsåren har exporten av sådant stål starkt nedgått, men i stället har kommit en betydande export av handelsjärn till grannländerna. För vår järnhantering är det ett utomordentligt intresse att snarast möjligt återfå sin förkrigsexport. Under de två första efterkrigsåren bör man dock räkna med nedsatt köpförmåga på kontinenten. I U. S. A. och England, vilka tidigare viktiga marknader nu under flera år varit avstängda, torde dessutom den gamla kundkretsen endast efter hårt och långvarigt arbete kunna återvinnas. Det är därför synnerligen betydelsefullt att söka ersättning för dessa exportvaror på andra marknader, t. ex. Ryssland, Sydamerika och Schweiz. Tyvärr vågar man nog icke räkna med större export av högvärdigt kvalitetsstål under ifrågavarande period än 100 000 å 150 000 ton pr år. Däremot förefaller det sannolikt, att krav komma att ställas från våra grannländer på betydligt större kvantiteter handels järn, än vad Sveriges försörjningsläge på detta område tillåter. Hemmamarknadens behov av järn under övergångstiden kan beräknas icke understiga förkrigsbehovet eller ca 1 milj. ton pr år. Möjligheterna att åstadkomma den import av handelsjärn, som skulle krävas för att vid antagna förutsättningar i fråga om exporten ernå balans i järnförsörjningen, kunna ej anses vara alltför goda. Tyskland har under kriget varit vår ende leveran-

67 tör. F r å n de tidigare leverantörländerna, Belgien, Frankrike och Luxemburg, torde under nämnda tid inga större kvantiteter stå att få. Detsamma gäller antagligen även U. S. A. och England, varvid dock möjligheterna till import från förstnämnda land bedömas ljusare. I nuvarande läge föreligga vissa svårigheter att ersätta en eventuellt bortfallande import av vissa järnartiklar, varav några av särskild betydelse för byggnadsproduktionen. Om emellertid förefintliga kompletteringsplaner vid de svenska järnverken (vilka beräknas kunna fullföljas inom 1 XU år efter beslut att förverkliga dem) komma till utförande, innebär detta en avsevärd förbättring av försörjningsläget. Detta gäller exempelvis tillverkningen av tunnplåt, smidesjärnrör och valstråd. Beträffande grovplåt och gjutna rör blir hemmamarknaden däremot beroende av tillförsel utifrån, respektive ersättning med annat material, även om möjligheterna till kapacitetsökning vid järnbruken tillvaratagas. Sammanfattande kan sägas, att järnhanteringens utsikter till full sysselsättning under övergångstiden efter ett vapenstillestånd i Europa vid de givna förutsättningarna te sig goda. Det måste emellertid starkt understrykas, att en nödvändig betingelse för att en sådan gynnsam utveckling skall komma järnverken i allmänhet till godo är, att en snedbelastning till förfång för kvalitetsstålverken eller manufakturtillverkningen ej inträder. Räknat på götproduktionen, representerar kvalitetsstålet f. n. omkring 40 % och handelsjärnet 60 °/o av totala kvantiteten. Sedan några år föreligger en tendens till ökning av handelsjärnets andel. Ur den fulla sysselsättningens synpunkt är det önskvärt, att nuvarande proportion mellan de båda tillverkningsområdena något så när bibehålies. Tillverkningen av kvalitetsmaterialet fordrar nämligen inom hela arbetsproceduren mycket större omvårdnad och betydligt mera arbetskraft än tillverkningen av handels järn. Järnverken sysselsatte med tillverkning av manufakturprodukter år 1937 cirka 5 400 arbetare. För närvarande överstiger antalet 8 000. Sysselsättningen på detta område har sålunda ökats med cirka 50 °/o. Det är i hög grad önskvärt, att förädlingen och manufaktureringen av framför allt kvalitetsstål vinner ökad terräng. Utsikterna härför bero i första hand på om exporten kan upprätthållas eller helst utökas. Verkstadsindustrien. Bland de olika ur produktionssynpunkt mera enhetliga industrigrupperna är verkstadsindustrien utan jämförelse den, som ur sysselsättningssynpunkt är av störst betydelse. Den sysselsatte år 1939 enligt industristatistiken icke mindre än 170 000 arbetare eller 30 % av hela industriens arbetarantal. Den står även ur konjunktursynpunkt, särskilt vad gäller efterkrigsåren, i centrum för intresset. Efterfrågan p å de kapitalvaror, som den framställer, är ju i allmänhet särskilt konjunkturkänslig, och dessutom har till denna industri koncentrerats större delen av de senaste årens rustningsproduktion. Vid utredningsarbetet rörande verkstadsindustrien har det ansetts lämp-

as ligt att gå fram efter två vägar. Dels ha de enskilda företagarna anmodats att redogöra för sin framtidsbedömning i form av svar på en enquéte, som utgått till ett mycket stort antal företag, dels ha vissa uppgifter insamlats, som avse att ur centrala synpunkter belysa utvecklingen p å verkstadsindustriens olika marknader. I det följande lämnas först en redogörelse för enquéten bland företagarna; deras framtidsbedömning kommer därefter att jämföras med de uppgifter, som i övrigt föreligga. Företagens

framtidsbedömning.

Trots att antalet företag, som enquéten omfattar, endast är en mindre del (410 st.) av totala antalet företag, sysselsatte dessa företag år 1939 ca 63 °/o av totala antalet arbetare inom verkstadsindustrien. Materialets representativitet kan därför sägas vara relativt tillfredsställande. Vid bearbetningen av materialet ha som »större» företag räknats sådana med mer än 100 arbetare, övriga ha betecknats som »mindre» företag. Siffrorna för de större verkstäderna visa totalt på en ökning av antalet arbetstimmar från 1939 till 1943 med 13 % . Avsaluproduktionens försäljningsvärde ökade med 32 %, varvid hänsyn icke tagits till den höjda prisnivån. Vid de mindre verkstäderna ökades antalet arbetstimmar med 12 °/o och avsaluproduktionens försäljningsvärde med 41 °/o. Den relativa ökningen av antalet arbetstimmar är sålunda ungefär densamma vid de större och mindre företagen, varemot försäljningsvärdet stigit förhållandevis mer vid de senare. Av särskilt intresse är att konstatera de förskjutningar, som ägt rum mellan olika slag av beställningar mellan åren 1939 och 1943. Dessa framgå av diagram 4. Sammanfattningsvis kan sägas, att tillverkningen för den civila inhemska marknaden tagit i anspråk ungefär samma antal arbetstimmar under år 1939 och 1943. Ökningen i totalantalet arbetstimmar har sålunda i huvudsak uppkommit därigenom, att stegringen av de militära beställningarna varit större än nedgången i exporten. För de större verkstäderna tillsammantagna beräknas avsättningen på den inhemska marknaden enligt de inkomna svaren visa en fortgående minskning under 1944 och 1945. Från 1943 till 1945 sjunker antalet arbetstimmar med 14 °/o. Det beräknade antalet arbetstimmar ligger dock fortfarande betydligt över 1939 års nivå. Minskningen får givetvis ses i samband med, att företagen räkna med minskade militära beställningar. Exporten beräknas samtidigt komma att uppnå en motsvarande ökning, vilket i sin tur innebär, att densamma under 1945 nära nog skulle komma upp till 1939 års nivå. Den totala sysselsättningen kommer enligt denna bedömning att under såväl 1944 som 1945 ligga på samma nivå som 1943. Den utveckling, som efter kriget väntas äga rum inom olika grenar av verkstadsindustrien visar väsentliga olikheter. Inom de flesta grenar redovisas samma eller något ökad sysselsättning. Minskad totalsysselsättning redovisas bl. a. inom tyngre och lättare maskinindustri. Kraftigaste nedgången framkommer inom den tyngre maskinindustrien, där ökningen av sysselsättningen under kriget (10 °/o) i särskilt hög grad betingats av stora militära

69 Diagram 4. Beräknad sysselsättning vid s t ö r r e verkstäder å r e n 1939—1945.

;fciingar:

löO Export

Vy fc

Vy h VÄ v '<•

* Inhemska marknaden

•fel VA k

40 Militära fceBtällainsar

1S39

beställningar, medan avsättningen på den civila inhemska marknaden varit ungefär oförändrad och exporten gått ned till 30 °/o av förkrigsnivån. Sysselsättningen vid de mindre verkstäderna beräknas komma att stiga med 9 °/o under 1944 och ytterligare 3 % under 1945, varvid man i första hand räknar med en ökad avsättning för export i förhållande till såväl nuvarande läge som till tiden före kriget. Det måste kraftigt understrykas, att de av företagen lämnade uppgifterna om den beräknade sysselsättningen under 1944 och 1945 måste anses vara mycket ungefärliga och delvis vila p å osäkra grunder — detta betonas också kraftigt av företagen själva. Särskilt gäller detta de bedömanden, som gjorts rörande exportmöjligheterna. Med all reservation härför, synes den gjorda undersökningen ge vid handen, att sysselsättningen inom verkstadsindustrien under de förutsättningar, som lagts till grund för företagarnas bedömanden, under den närmaste efterkrigstiden skall kunna i stort sett hållas uppe på den höga nivå, som uppnåtts under kriget. Detta förutsätter dock en omställning mot fredsproduktion, som i viss utsträckning innebär en omflyttning av arbetskraft mellan olika företag. Viktigare

bestämningsfaktorer

för verkstädernas

sysselsättning.

De uppgifter rörande vissa delar av verkstadsindustriens marknad, som kunna inhämtas ur centralt tillgängliga källor, bestyrka i huvudsak den bild av verkstadsindustriens sysselsättning, som framgått av enquéten. Ur den tidigare (s. 5 ff.) framlagda utredningen rörande användningen av industriens produkter kunna hämtas vissa uppgifter, som kunna bilda utgångspunkt för en diskussion av verkstadsindustriens sysselsättning. Vid denna utredning ha verkstadsindustriens slutprodukter i grova drag fördelats på följande användningar:

70 Produktion år 1939 milj. kr. %

Slutprodukter

för

hemmamarknaden:

Konsumtionsvaror (icke varaktiga) 30,3 Konsumtionskapital 290,2 Jordbruksförnödenheter 3, i Jordbrukskapital 57, o Byggnadsråvaror 392, i Industrikapital (maskiner) 263,6 Övriga kapitalvaror (transportmedel m. m.) 345,5 Summa hemmamarknaden 1 381,8 Export

1,7 16,o 0,2 3,1 21, c 14,5 19,o 76, i

433,5

23,9

Samtliga slutprodukter från verkstadsindustrien 1815,3

100,0

Halvfabrikat för vidare förädling inom landet (främst vid andra verkstäder)

393,2

I a n s l u t n i n g till f e m å r s p l a n e n för f ö r s v a r e t h a r u t f ö r t s e n b e r ä k n i n g r ö r a n d e rustningsproduktionens i n v e r k a n p å i n d u s t r i e n s sysselsättning, vilken k o m b i n e r a t s m e d d e n p r o g n o s för d e s t ö r r e v e r k s t ä d e r n a , s o m f r a m g å t t av i n s t i t u t e t s e n q u e t e . Att d ö m a a v d e n n a j ä m f ö r e l s e skulle i n n e b ö r d e n a v v e r k s t ä d e r n a s f r a m t i d s b e d ö m n i n g v a r a den, a t t d e i h u v u d s a k r ä k n a m e d e n oförändrad eller något ökad sysselsättning efter kriget för den civila hemmamarknaden. D e n stabilitet i f r a m t i d s f ö r v ä n t n i n g a r n a , som p å d e t t a s ä t t f r a m k o m m i t , synes väl m o t i v e r a d a v de f ö r u t s ä t t n i n g a r , som k u n n a a n t a g a s k o m m a att gälla för olika delar av v e r k s t a d s i n d u s t r i e n s h e m m a m a r k nad. I korthet m å i detta s a m m a n h a n g erinras om följande: E n s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g h a r ä g n a t s å t f r å g a n o m de b e h o v av varaktiga konsumtionsvaror (möbler, glas, porslin, h u s h å l l s - o c h r a d i o a p p a r a t e r m . m . ) , s o m k u n n a k o m m a a t t f r a m t r ä d a efter kriget. Av d e n n a u t r e d n i n g synes f r a m g å , att det visserligen icke — v a d gäller de i u t r e d n i n g a r n a b e r ö r d a v a r o r n a — k a n a n t a g a s u n d e r kriget h a u p p s t å t t n å g r a s t ö r r e eftersatta b e h o v . F ö r b r u k n i n g e n a v s å d a n a v a r o r h a r t v ä r t o m i m å n g a fall icke sjunk i t m e r a a v s e v ä r t u n d e r f ö r k r i g s n i v å n . Det u p p s v i n g för b o s t a d s b y g g a n d e t , s o m m a n k a n r ä k n a m e d efter kriget, b ö r e m e l l e r t i d vid en stabil i n k o m s t k o n j u n k t u r leda till en icke oväsentlig ö k n i n g a v f ö r b r u k n i n g e n a v a l l m ä n h e t e n s i n k ö p a v s å d a n a v a r o r . I fråga o m vissa a n d r a v a r o r , s o m icke b e r ö r t s i u t r e d n i n g e n (exempelvis p e r s o n b i l a r ) , t o r d e d ä r e m o t en k a p i t a l f ö r t ä r i n g h a ägt r u m i en u t s t r ä c k n i n g , s o m icke ä r oväsentlig. Även vid en r e l a t i v t försiktig b e d ö m n i n g a v e f t e r k r i g s k o n j u n k t u r e n synes m a n d ä r f ö r s o m ett m i n i m u m k u n n a r ä k n a m e d en i stort sett stabil e f t e r f r å g a n p å v a r a k t i g a k o n sumtionsvaror. F ö r b r u k n i n g e n av jordbruksmaskiner s v a r a d e före kriget e n d a s t för n å g r a p r o c e n t av v e r k s t a d s i n d u s t r i e n s f ö r s ä l j n i n g a r . P å d e n n a relativt b e g r ä n s a d e m a r k n a d k u n n a emellertid a v s ä t t n i n g s m ö j l i g h e t e r n a efter kriget b e t r a k t a s s o m relativt g y n n s a m m a . E t t fortsatt s k y d d för j o r d b r u k a r n a s i n k o m s t e r b ö r

71 i förening med rationaliseringsåtgärder av olika slag verka stimulerande på efterfrågan. Verkstadsindustrien producerade före kriget en mångfald av material för byggnadsindustrien, såsom olika slag av järn- och stålmanufaktur, järnkonstruktioner, rörledningsarbeten samt elektrisk material. Efter kriget har man, om materialtillgången icke lägger hinder i vägen, sannolikt ati motse en ökning av byggnadsproduktionen. I främsta rummet gäller detta bostadsbyggandet, som får antagas stiga upp mot förkrigsnivån. Såsom framgår av framställningen rörande den industriella investeringsverksamheten (s. 35 ff.), synes man även i fråga om industribyggandet efter kriget kunna räkna med en höggradig stabilitet. Då därjämte byggnadsverksamheten på flera andra områden under krisen fått stå tillbaka, synes det med reservation för råvarutillgången sannolikt, att den samlade byggnadsverksamheten icke kommer att understiga förkrigsnivån, och att efterfrågan på motsvarande verkstadsmaterial därför blir livlig. Den på annat ställe behandlade investeringsenquéten visar, att man även i fråga om industriens maskinanskaffning bör kunna räkna med en höggradig stabilitet efter kriget. Den svenska verkstadsindustrien svarade före kriget för omkring 2/3 av den svenska industriens försörjning med maskiner. Även om det främst är anskaffningen av importerade maskiner, som har fått stå tillbaka, synes det sannolikt, att de fredliga produktionsuppgifler, som den svenska industrien kommer att ställas inför, i stor utsträckning komma att medföra anspråk på maskiner även av svenskt fabrikat. Bland övriga kapitalvaror som framställas inom verkstadsindustrien märkas främst transportmedel såsom lastbilar och fartyg. I fråga om lastbilarna, får man räkna med en betydligt kraftigare förslitning under kriget än i fråga om personbilarna; åtminstone i detta avseende föreligga förutsättningar för en omfattande produktion. Varvsindustrien synes, med sedvanlig reservation för råvarutillgången, ha sysselsättningen säkerställd för de två närmaste åren med återuppbyggnad av svenskt och, i mån av utrymme, även utländskt tonnage. Närmast före kriget avsattes närmare V* av verkstadsindustriens slutprodukter på exportmarknaderna. Vad gäller exportkonjunkturen efter kriget, synes det vara mycket vanskligt att ur allmänna handelspolitiska synpunkter vinna någon bekräftelse på företagarnas förhoppning om en ökning upp emot förkrigstidens volym. Det synes dock icke osannolikt, att en sådan utveckling kommer att ligga inom det handelspolitiskt möjligas gräns. I två avseenden föreligga i själva verket förutsättningar för en större export. För det första bör efter kriget en betydligt större efterfrågan från utlandets sida framträda; fråga är ju endast, om den kan rymmas inom den ram, som bestämmes av olika handelspolitiska hänsyn, inklusive våra åtaganden i samband med det internationella återuppbyggnadsarbetet. För det andra föreligger otvivelaktigt vid många verkstäder en kapacitet, som, om arbetskraft och råvaror kunna disponeras i erforderlig utsträckning, möjliggör en större export än före kriget.

72 Skogsind ustri erna. De uppskattningar rörande virkesanskaffning och produktion, som företagen inom hithörande branscher gjort, grunda sig på förutsättningen av full kolförsörjning. Helt allmänt bedömt förefaller det dock sannolikt, att — om brännvedslagren tagas i anspråk — en reducering av den antagna kolförbrukningen till nuvarande omfattning icke mera väsentligt skulle rubba möjligheterna att framskaffa de beräknade virkesmängderna och icke heller verkens beräknade produktion. Större svårigheter i förstnämnda hänseende skulle brist på lastbilar för vedtransporter bereda. Personalen inom skogsindustrien. År

Förvaltnings personal

Arbetarpersonal

Totalt

Sågverk och hyvlerier. j Ve

1939 1943 1943 1943

919 964 57

14 782 12 671 1411

15 701 13 635 1468

9U7

1939 1943 1943 1943

1591 1766 123 1643

20 236 17 487 2 230 15 257

21827 19 253 2 353

1939 1943 1943 1943

1696 1 823 140

16 587 16 090 1893

18283 17913 2033

14 197

15880 Pappersm assefa briker.

i1'9

16900 Pappersbruk och pappfabriker. IVe

Den svenska trävaruproduktionen uppgick åren före kriget till ca 1,3 milj. stds, varav 45 °/o avsattes inom landet och återstoden exporterades. Även om man under första året efter kriget anlitar förefintliga timmerlager, beräknas tillverkningen stanna något under förkrigskvantiteten. Vad beträffar avsättningsmöjligheterna efter kriget kan förutsättas, att den inhemska konsumtionen vid väntat livligt bostadsbyggande kommer att öka något, men att de ganska betydande lagren av färdiga trävaror medge samma exportkvot som under åren närmast före kriget. Man får räkna med, att det verkliga importbehovet i de länder, som äro av intresse för oss, blir utomordentligt stort. Med hänsyn till sannolikt begränsad tillgång på betalningsmedel och transportmöjligheter torde dock efterfrågan i realiteten komma att understiga den årliga medelimporten åren före kriget. Denna uppgick under tioårsperioden 1929/38 till 3,7 milj. stds i de länder, till vilka nordiskt trä exporterades. De totala exportmöjligheterna torde emellertid även komma

73 att vara begränsade, varför det förefaller ganska sannolikt, att hela vår för export disponibla trä varuproduktion skall finna avsättning under de två åren närmast efter kriget, och att i enlighet härmed sysselsättningen vid sågverk och hyvlerier tämligen väl skall kunna upprätthållas under denna tid. Tillverkningen av kemisk massa uppgick under åren före kriget till ca 2,4 milj. ton och den försålda kvantiteten till 1,9 milj. ton, varav ca 95 % exporterades. Av mekanisk massa tillverkades ca 0,7 milj. ton. Härav försåldes ca 0,3 milj. ton (90 % på export). Den av verken för egen räkning behållna eller inom landet försålda massan gick till pappers- och papptillverkning, varav i sin tur en stor del exporterades. Genom anlitande av förefintliga massavedslager beräknar man att redan under första fredsåret kunna uppnå en produktion av samma storleksordning som före kriget. Under andra året beräknas nyanskaffningen av ved för både kemisk och mekanisk massa möjliggöra en tillverkning, som något överstiger förkrigsårens. Vad avsättningen beträffar, torde man kunna utgå från en tämligen oförändrad relation mellan tillverkning och export för såväl kemisk som mekanisk massa. Om man antar att den handels- och valutapolitiska utvecklingen samt transport- och kreditförhållandena icke uppställa några avgörande hinder, och att Sverige i förhållande till övriga exportländer skall kunna behålla sin andel i importen före kriget, torde vår kapacitet kunna utnyttjas tämligen väl. Utsikterna att bereda arbete för i det närmaste samma arbetsstyrka som före kriget te sig därför relativt gynnsamma under de två närmaste efterkrigsåren. Av produktionen av papper och papp, som 1938 och 1939 uppgick till 0,77 resp. 0,95 milj. ton, konsumerade den inhemska marknaden normalt Va, Företagen beräkna, att produktionsmöjligheterna under vartdera av de två efterkrigsåren skola komma att något överstiga den högre av dessa kvantiteter. Hemmamarknadens behov för de närmaste åren väntas ligga på i stort sett nuvarande nivå. Den för export disponibla kvantiteten kan därför antagas bliva något större än före kriget. Med hänsyn till läget i importländerna — så långt detta kan överblickas — förefaller det sannolikt, att Sverige får relativt goda möjligheter att hävda sig i konkurrensen under de två första åren efter kriget. Under förutsättning därjämte att handelspolitiska samt betalnings- och transportsvårigheter i möjligaste mån kunna övervinnas, vågar man antaga, att vår pappersindustris produktionskapacitet till huvudsaklig del skall kunna utnyttjas, och att sysselsättningsmöjligheterna sålunda bli goda.

74 Textil- och beklädnadsindustrien. Förändringarna under kriget av antalet sysselsatta arbetare inom textilindustrien (vid företag med minst 50 arbetare) framgår av följande tabell: Antal anställda Samtliga

Antal inkallade 79 1943

Antal sysselsatta 7 9 1943

Sysselsatta 7 9 1943 i % av anställda 7o 1939

79 1939

79 1943

17 846 10 741 8 713

17 135 10 514 7 901

1479 669 378

15 656 9 845 7 523

87-7 91-7 86-3

21960 2 950

20 510 2 933

494 221

20 016

91-1 91-9

7 802

9 051

70 012

68 044

8 967

Bomullsindustri Ylleindustri Trikåfabriker Skrädderier o. sömnadsfabriker. Jute- och linneindustri Annan hithörande industri Hela textil- och beklädnadsindustrien

2 712 106-7 8 325 91-5 64 077

Denna jämförelse visar en nedgång under kriget av antalet sysselsatta med 9 °/o. Denna nedgång har kommit till stånd trots den ökning av produktionen för militära ändamål, som ägt rum i jämförelse med år 1939. Nedgången för den civila tillverkningen har sålunda i själva verket varit större. Minskningen av antalet med framställning av varor för civila ändamål sysselsatta arbetare från 7 9 1939 till 7 9 1943 kan uppskattas till 15 % för hela textilindustrien. Nedgången växlar från omkring 20 °/o för bomullsindustri och trikåfabriker, 17 °/o för ylleindustri till 12 °/o för skrädderier och sömnadsfabriker. Härvid har antagits, att såväl inkallelserna som den militära tillverkningen den Vo 1939 varit av så liten omfattning, att man kan bortse därifrån. Den låga sysselsättningsnivån i textilindustrien beror delvis p å svårigheten att bereda sysselsättning överlag på grund av den svenska produktionsapparatens mindre allsidiga uppbyggnad, vilken orsakat vissa trånga sektioner under nuvarande avspärrning. Emellertid är brist på arbetskraft den huvudsakliga orsaken till den minskade sysselsättningen. Av utredningar inom Sveriges textilindustriförbund framgår exempelvis, att textilfabrikerna (exklusive konfektions- och sömnadsfabriker) den 7 8 1943 hade kunnat bereda arbete åt 8 400 arbetare mera, än vad man kunnat anställa. Efterfrågan

på textila

färdigvaror.

Konsumtionen av beklädnadsartiklar har under kriget sjunkit successivt till 1942. Från och med detta år har konsumtionen varit i det närmaste oförändrad och uppgått till i genomsnitt ungefär 75 °/o av 1939 års volym. Inom institutet har i annat sammanhang utförts en utredning angående sambandet mellan konsumtionsvolymen på textilvaror, inkomstutvecklingen samt pris-

75 nivån för textilvaror. Enligt denna utredning skulle konsumtionen av beklädnadsartiklar variera proportionellt mot realinkomsten och omvänt proportionellt mot de relativa priserna på textilvaror. Utvecklingen av dessa ekonomiska faktorer kan bidraga till förklaringen av den minskade textilkonsumtionen. Emellertid torde till denna även ha bidragit allmänhetens önskan att icke under ransoneringsperioden utnyttja sin kupongtilldelning till det yttersta utan i stället spara en viss marginal för oförutsedda behov. Det kan därför icke för närvarande sägas med bestämdhet hur den totala konsumtionen skulle utvecklas, om konsumtionsregleringen upphävdes redan nu. Inom de köpkraftigare befolkningsskikten skulle man förmodligen kunna räkna med en ökad konsumtion av textilvaror. Det är emellertid svårt att förutse i vilken omfattning en sådan ökning skulle inkräkta på det sortiment, som skulle stå till övriga konsumenters förfogande. Konsumtionsregleringen skulle dock sannolikt kunna hävas i samband med vapenstilleståndet utan att detta i och för sig skulle behöva medföra några mera betydande förändringar i konsumtionen. I den föregående diskussionen angående utvecklingen av den inhemska efterfrågan på textilvaror har icke berörts den minskning av allmänhetens och framför allt handelns efterfrågan på textilvaror, som åtminstone under kortare tid kan väntas på grund av svårigheter att avveckla lagren av krisbetonade varor, då varor av fredskvalitet bliva tillgängliga eller kunna tänkas bliva tillgängliga inom överskådlig tid. Av vikt vid bedömandet av dessa marknadsfrågor är det förhållandet, att lagren av krisvaror äro förhållandevis stora. De avsevärda lagren av krisbetonade varor, vilka huvudsakligen finnas i handeln, kunna under en övergångstid allvarligt minska framför allt detaljhandelns efterfrågan, särskilt som starkt minskade inköp från allmänhetens sida och avsevärda prissänkningar på krisvaror skulle kunna menligt påverka handelns likviditet och även allmänna inställning. H u r starka nyssberörda verkningar bliva, blir bland annat beroende av, i vilken grad allmänheten anser varorna vara krisbetonade och komma att ersättas av bättre och eventuellt även billigare varor inom relativt kort tidrymd. Klart är, att en export av krisbetonade varor, vilka alla hava gott bruksvärde, skulle avsevärt underlätta textilbranschens återgång till normala förhållanden. En betydande konsumtionsreserv torde finnas i fråga om heminredningsartiklar, vilken torde aktualiseras, i den mån varor av fredskvalitet bli tillgängliga och en ökning av bostadsproduktionen kommer till stånd. Produktionen av heminredningsartiklar torde dock svara för högst 10 % av totala sysselsättningen. Även i fråga om vissa s. k. tekniska artiklar synes en viss konsumtionsreserv ha ackumulerats. Tillgången på textilindustriens

råvaror.

Då i de fastslagna allmänna förutsättningarna för efterkrigsutredningarna ingår, att importen västerifrån kommer att återupptagas i en omfattning, som är tillräcklig för uppnående av full sysselsättning, kommer här textil-

76 industriens råvaruförsörjning, som till alldeles övervägande del är beroende av import västerifrån, endast att beröras mycket kortfattat. Med hänsyn till de inom landet befintliga lagren av bomull och den likaledes betydande inhemska produktionen av cellull synes bomullsindustriens sysselsättning icke komma att begränsas av råvarutillgången. Detta är även fallet i fråga om konstsilkeindustrien, ehuru en viss import av konstsilkegarner torde bliva nödvändig för bibehållande av full sysselsättning. Beträffande ylleindustriens råvaruförsörjning må erinras därom, att en betydande del av världsproduktionen av ull är koncentrerad till Australien, och att möjligheterna till import därifrån förefalla ovissa — särskilt med hänsyn till de stora behoven i de krigförande länderna. Importen av för linne-, jute- och hampindustrierna i normala tider nödvändiga råvaror kan knappast tänkas komma i gång i normal omfattning under den aktuella tvåårsperioden; i varje fall gäller detta jute. De ersättningsmaterial, som framkommit under kriget, och som icke torde kunna få någon allvarligare konkurrens utifrån, äro emellertid av den beskaffenheten, att de även efter ett vapenstillestånd väntas kunna användas av respektive industrier. Import och export av textila

varor.

På textil- och beklädnadsindustriens sysselsättning kommer givetvis även att inverka storleken av den import av textila halvfabrikat och färdigvaror, som kan komma i fråga. Att bedöma importens omfattning är icke möjligt, då man saknar kännedom såväl om kostnadsnivåerna inom de utländska textilindustrierna som om utvecklingen av det allmänna handelspolitiska läget. Med hänsyn till det av allt att döma mycket betydande behovet av textilvaror i de krigförande länderna kan dock även vissa möjligheter till en tillfällig export av textila helfabrikat komma att uppstå. Som ovan berörts, kan en betydande lindring av en eventuell efterkrigskris i textilbranschen väntas, därest en del av branschens lager av mera krisbetonade varor skulle kunna vinna avsättning i utlandet. Sysselsättningen. De huvudfaktorer, som kunna beräknas påverka efterfrågan inom textiloch beklädnadsindustrien ha i det föregående redovisats. Med reservation för råvaruförsörjningen bör samma slutsatser i huvudsak även gälla för produktionen och sysselsättningen. Sysselsättningen för militära ändamål kan visserligen beräknas falla bort, men detta motväges därav, att produktionen för civila ändamål för närvarande understiger den löpande förbrukningen.

77 Läder- och skoindustrierna. Produktionen vid garverierna är för närvarande ungefär lika stor som under förkrigstiden (1937—38). Antalet anställda arbetare uppgick den */„ 1943 till drygt 2 500, av vilka över 300 voro inkallade till militärtjänst. Antalet sysselsatta arbetare är för närvarande obetydligt mindre än vid krigsutbrottet. Sysselsättningen inom garveriindustrien påverkas dels av efterfrågan på läder och dels av tillgången på hudar. Vad efterfrågan beträffar, beräknas skokonsumtionen efter krigets slut ånyo stiga till 1937—38 års nivå för civila skodon med motsvarande nedgång för militära, och den inhemska läderförbrukningen med undantag för den närmaste tiden efter kriget kan förmodas bli av samma storleksordning som under förkrigsperioden. Härvid har hänsyn dock icke tagits till eventuell utländsk konkurrens på den svenska marknaden. Omedelbart efter kriget synes, om kreditfrågan kan ordnas, relativt goda förutsättningar finnas för läderexport, bl. a. till grannländerna. Konkurrens från gummiskodon och -sulningsmaterial kan väntas öka efter kriget. Däremot ha flertalet ersättningsmaterial, som framkommit under detta, visat sig så avgjort underlägsna läder, att de näppeligen erbjuda någon egentlig konkurrens. Råvarufrågan torde utgöra det allvarligaste efterkrigsproblemet för garveriindustrien och kan komma att avsevärt påverka sysselsättningen. Normalt täckes garveriernas behov av hudar för framställning av bottenläder till 95 °/o genom import av utländska tunga hudar. Svenska hudar användas huvudsakligen för ovanläder och en icke obetydlig kvantitet exporteras. Importmöjligheterna från transoceana länder måste av flera skäl bedömas med en viss försiktighet. Möjlighet finnes dock till fortsatt vidgad användning av det inhemska hudmaterialet, vilket bör kunna kompletteras med hudar från Danmark. Med antydda förbehåll beträffande tillförseln av hudar synes man kunna räkna med ungefär samma produktion de två närmaste åren efter kriget som under 1937/38, vilken var något lägre än 1939. Garveriindustrien torde därför bli i stånd att sysselsätta ungefär lika många arbetare som före kriget, vilket i stort sett motsvarar det nuvarande antalet. I skoindustrien voro under 1939 i genomsnitt under året drygt 12 000 arbetare anställda och vid slutet av 1943 närmare 9 500, av vilka dock troligen ca 900 voro inkallade till militärtjänst. Antalet sysselsatta arbetare har alltså minskat från ca 12 000 till knappt 9 000 eller med drygt 25 % . Sysselsättningens storlek under de två första åren efter ett vapenstillestånd bestämmes dels av efterfrågan p å skodon och dels av tillgången p å material för desamma. Enligt föreliggande uppgifter torde inga större eftersatta behov hos allmänheten ha uppstått under kriget. Någon stegring av efterfrågan torde dock eventuellt kunna inträffa, emedan en viss efterfrågereserv skapats i gross- och detaljhandeln på grund av den under krigsåren starka begränsningen av färgoch modellurval beträffande skodon, varjämte en viss komplettering av num-

78 mersorteringarna torde erfordras. Vidare må framhållas, att detaljhandeln troligen kommer att inneha relativt stora lager av s. k. ersättningsskodon, vilka icke bli efterfrågade i en fredshushållning. Möjligen kan export av dessa ersättningsskodon ifrågakomma. I den mån försörjningsläget så medger, skulle även en icke obetydlig export av läderskor kunna äga rum under åren närmast efter krigets slut. Förutsättningen härför är dock att kreditfrågan löses. De antydda tendenserna rörande efterfrågans utveckling synas ge vid handen, att skoindustriens avsättningsmöjligheter — med reservation för erforderlig tillgång på läder — i stort sett komma att vara oförändrade i förhållande till 1937/38. Under angivna förutsättningar räknar därför skoindustrien med att kunna återställa en arbetarstam motsvarande 1937/38 års, d. v. s. en arbetsstyrka som med ca 10 % eller drygt 1 000 personer understiger 1939 års. Kemisk-teknisk industri. Sysselsättningen inom kemisk-teknisk industri i trängre bemärkelse har, såsom framgår av nedanstående tabell, i sin helhet icke nämnvärt förändrats under kriget. Utvecklingen har dock varit mycket oenhetlig. Sprängämnesfabrikerna och vissa nyupptagna industrigrenar ha utvidgat starkt. Inom andra branscher har produktionen begränsats av råvarusvårigheter. Tändsticksindustrien har gått kraftigt tillbaka på grund av att exporten inskränkts. År

Förvaltningspersonal

Arbetarpersonal

Totalt

Inkallade

V9 1939 V9 1943 x /9 1943

2 566 3 560 278

12 883 15 073 1554

Sysselsatta

V» 1943

3 282

13 519

15 449 18 633 1832 16 801

Anställda

Den kemisk-tekniska industriens utveckling under kriget och de aktuella produktionsfrågorna inom branschen äro för närvarande föremål för närmare analys. Arbetskraftsbehovet inom den kemisk-tekniska branschen är i förhållande till produktvärdet relativt litet. Det förefaller sannolikt, att i stort sett inga mera betydande sysselsättningsförändringar komma att inträffa efter kriget. På vissa håll kommer kris- och krigsproduktionens avveckling antagligen att medföra någon minskning av arbetskraftsbehovet. I viss mån har dock, exempelvis vad beträffar ammunitionstillverkning, en nedskärning i detta avseende redan skett. Omfattningen av surrogattillverkning och dylik krisproduktion är dessutom av vissa undersökningar att döma relativt begränsad. När handeln västerut åter kommer i gång, bör å andra sidan sysselsättningen ökas i de grenar av den kemiska industrien, som hållits tillbaka genom avspärrningen.

79 VI.

Industriens investeringsreserver och investeringsplaner.1

Tre olika huvudelement ha varit avgörande för den industriella investeringsverksamhetens omfattning i Sverige under krigsåren. För det första har krigshotet för vårt land med de därav följande kraven på rustningsproduktion också inneburit krav på industriella investeringar framför allt inom den tunga industrien. För det andra har avspärrningen medfört dels en minskning, dels en ökning av de industriella investeringarna. Å ena sidan ha investeringarna minskats överlag inom exportindustrien och delvis inom den industri, som är beroende av importerad råvara. Å andra sidan har nödvändigheten av att upptaga olika slag av ersättningsproduktion föranlett investeringar på andra håll. För det tredje kan man räkna med en investeringsverksamhet, som stått i samband med mer eller mindre klara fredsperspektiv. Under det första krigsåret dominerade de omfattande investeringarna för rustningsproduktion; under det andra krigsåret började man företa betydande investeringar för ersättningsproduktion (eftersom man då ställde in sig på ett långvarigt krig), medan övriga investeringar i andra industrier än de tunga i allmänhet voro ganska obetydliga; fr. o. m. det tredje krigsåret började »fredsberedskapsinvesteringarna» spela en stor roll, samtidigt som investeringarna för rustningsproduktion alltjämt voro stora, och även stora investeringar för ersättningsproduktion fullföljdes (även om man icke längre i större utsträckning påbörjade några nya projekt för sådan produktion). Under det tredje och fjärde krigsåret har man därför en omfattande investeringsverksamhet inte endast inom vissa utan inom de flesta industrigrupper. Om man ser till industrien i dess helhet är det tydligt, att nettoeffekten av dessa konjunkturelement varit den, att någon allmän minskning i den industriella investeringsverksamheten inte inträffat under krigsperioden i jämförelse med de närmaste förkrigsåren, trots att investeringarna under dessa år voro ovanligt omfattande i samband med den då rådande högkonjunkturen inom de flesta områdena av industrien. 2 De frågor rörande industriens investeringsplaner, som kommerskollegium sedan flera år regelbundet ställt till industriföretagen, ha i anledning av den härmed framlagda utredningen — i samråd med institutet och sedan genom dess försorg näringsorganisationerna rådfrågats — utformats på ett nytt sätt. Sålunda anmodades företagen under hösten 1943 att uppge 1

Med 2>investeringsreserv> avses här reserv av investeringsoö/eA^ icke investeringsfonder. Ovan skisserade bild av den industriella investeringsverksamheten under kriget bygger på det material som publicerats av kommerskollegium på grundval av uppgifter hämtade direkt från företagen. I Meddelanden från konjunkturinstitutet ser. B: 2, 1943, har genom bidrag från utredningsinstitutet lämnats en mera ingående diskussion av industriens investeringar under kriget. 2

80 T a b . 3.

Industriens investeringar och investeringsplaner.1 1939

1941 Industribyggnader Andra anläggningar för driften Maskiner och apparater Bostäder m. m. för personalen Skyddsrumsbyggnader m. m. Samtliga investeringar

120 84 208 11 8 432

112 90 213 12 41 468

140 101 222 19 13 496

Industribyggnader Andra anläggningar för driften Maskiner och apparater Bostäder m. m. för personalen Skyddsrumsbyggnader m. m. Samtliga investeringar

100 100 100 100 100 100

93 107 102 109 513 108

117 120 107 173 163 115

Investeringsslag

1944/45

173 145 277 33 10 638

175 107 250 34 8 574

125 42 98 11 0-9 277

146 127 120 309 100 133

104 50 47 100 11 64

Milj. kr.

184 140 268 34 10 636

Index: 1939 == 100.

153 167 129 309 125 147

144 173 133 300 125 148

1 En uppvärdering har skett med hänsyn till att icke alla företag, som lämnat uppgift för år 1943, också lämnat för år 1944.

1) de investeringsplaner, som man avsåge att realisera under år 1944, vare sig fred inträdde under detta år eller ej, 2) de investeringsplaner, som man avsåge att realisera under år 1944 endast under förutsättning, att kriget fortsatte, 3) de investeringsplaner, som man ämnade realisera under åren 1944 och 1945 under förutsättning att fred inträdde under instundande vinter samt »att konjunkturerna därefter utvecklade sig tillfredsställande för företa.get». I samtliga fall förutsattes att byggnadstillstånd skulle kunna erhållas respektive att tillgången på material och arbetskraft skulle bli tillräcklig. Det insamlade materialet har sedermera bearbetats av kommerskollegium. Huvudresultaten av undersökningen ha sammanställts i tabellerna 3—4 med tillhörande diagram 5. De insamlade uppgifterna visa, att industrien i allmänhet har betydande investeringar på sitt program. Intrycket härav förstärkes, om man tar i betraktande, att många fall föreligga då företag hysa omfattande investeringsplaner, utan att de ansett sig kunna uppge ens ett ungefärligt värde av dessa investeringar i redovisningen till kommerskollegium. Å andra sidan får man inte glömma, att genomförandet av investeringsplanerna i viss grad också är beroende av i de olika fallen skiftande konjunkturförväntningar, som visserligen kunna bli realiserade, men som även kunna komma att slå fel. Största delen av de uppgivna investeringsplanerna äro emellertid sådana, som man avser att genomföra vare sig fred inträder eller ej, och dessa planer torde kunna betraktas såsom förhållandevis fasta. De kunna därför med relativt stor säkerhet räknas med som en relativt oberoende konjunkturstimulerande faktor, i den mån icke exceptionella politiska Siffrorna för åren 1943 och 1944 (44/45) äro delvis preliminära.

81 T a b . 4 a.

Industriens investeringar och investeringsplaner. Milj. kr. 1939

1944/45'

Malmbrytning och metallindustri . . Därav: Järn- och stålverk Järn- och stålmanufaktur Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektroteknisk industri Jord- och stenindustri Därav: Cementindustri Träindustri Därav: Sågverk och hyvlerier Wallboardindustri Pappers- och grafisk industri Därav: Pappcrsmasseindustri Pappersbruk och p a p p f a b r i k e r . . . . Livsmedelsindustri

30 12 47 8 21 30

33 12 58 13 26 32

28 15 70 14 19 34

50 16 82 18 29 47

47 17 93 18 24 44

48 15 71 20 23 40

4L 7 15 3 5 17

14 16

13 13

5 16

8 22

6 16

4 13

2-6

7 1-9 38

9 1-4 43

S 52 51

10 4-7 43

37 58

6 1-0 50

23 10 44

22 9 43

27 8 30

30 11 42

22 13 34

32 17 42

12 18 40

Textil- och beklädnadsindustri . . , Därav: Bomullsindustri Ylleindustri Trikåindustri Sömnadsindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri.

7 5 4-2 51 13

9 7 2-2 4*2 8

9 6 3-6 3-6 8

10 8 2-9 6-0 11

11 9 48 4'6 11

10 8 4-3 7-6 11

10 6 6-9 8-9 6

Kemisk-teknisk industri.

11 Kraft-, belysnings- och vattenverk. Därav : Elektricitetsverk Gasverk ,

70 6

86 5

98 5

111 6

127 7

98 7

26 3

1 Planerade att genomföras vare sig fred inträder eller ej. endast om fred inträder.

2 Planerade att genomföras

eller ekonomiska händelser inträffa. I varje fall kan man genom ett studium av dessa investeringsplaner bilda sig en uppfattning om några av de investeringsbehov, som föreligga, särskilt när man har möjlighet att samtidigt överblicka investeringsverksamhetens utveckling under kriget. — De investeringsplaner, som företagen uppgivit skola realiseras under åren 1944—1945 under förutsättning av att fred inträtt, torde till största delen vara av betydligt mindre fast slag än de tidigare berörda. För redovisningen av denna »fredsreserv » har nämligen uttryckligen angivits förutsättningen av en gynn6—447232

82 T a b 4 b.

Industriens investeringar och investeringsplaner. Index 1989 = 100. 1939

19441 Malmbrytning och metallindustri Därav: Järn- och stålverk Järn- och stålmanufaktur Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Elektroteknisk industri Jord- och stenindustri Därav: Cementindustri Träindustri Därav: Sågverk och hyvlerier Wallboardindustri Pappers- och grafisk industri Därav: Pappersmasseindustri Pappersbruk och pappfabriker. Livsmedelsindustri

100 100 100 100 100 100

110 100 123 163 124 107

93 125 149 175 90 113

167 133 174 225 138 157

157 142 198 225 114 147

160 125 151 250 110 133

100 100

93 81

36 100

57 138

43 .100

100 100 100

88 73

113 54 98

100 200 116

125 181 98

100 142 132

100 100 100

96 90 98

117 80 68

130 110 95

96 130 77

139 170 95

Textil- och beklädnadsindustri Därav: Bomullsindustri Ylleindustri Trikåindustri' Sömnadsindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri.

100 100 100 100 100

129 140 52 82 62

129 120 86 71 62

143 160 69 118 85

157 180 102 90 85

143 160 102 149 85

Kemisk-teknisk industri.

190 Kraft-, belysnings- och vattenverk.. Därav: Elektricitetsverk Gasverk

100 100

123 83

159 100

181 117

140 117

1 Planerade att genomföras vare sig fred inträder eller ej. endast o m fred inträder.

Planerade att genomföras

sam efterkrigskonjunktur. Till en mindre del torde dessa efterkrigsplaner dock kunna anses vara relativt »fasta». Till denna redovisningspost ha nämligen sannolikt hänförts en del av de investeringar, som man velat men hittills inte fått eller inte kunnat genomföra (på grund av brist på maskiner, arbetskraft, vägrat byggnadstillstånd etc.) 1 . I vilket fall som helst ge de lämnade uppgifterna, även om de uppenbarligen äro mycket ofullständiga, i lik1 De flesta av dessa investeringsplaner torde dock ha kommit att föras bland dem, som man önskar realisera under år 1944 vare sig fred inträder eller ej.

83 Diagram 5. Industriens investeringar och investeringsplaner. Milj. kr. Planerade a t t genomföras endast om fred inträder investeringar (investeringsplaner) i 1939 års priser

Planerade att genomföras vare si( fred inträder eller ej

1944 Samtliga investeringar

1944 Byggnader, endra anläggningar, bostäder oeh skyddsrum

1944 Maskiner

het med tidigare nämnda planer för år 1944 vissa möjligheter att bedöma industriens investeringsreserver. I tabell 5 redovisas den arbetskraft och den mängd byggnadsmaterial, som de industriella nybyggnadsplanerna för år 1944 kunna väntas kräva. De investeringsplaner för de närmaste åren, som industrien uppgivit, kunna delvis vara ett uttryck för eftersatta investeringsbehov, som uppkommit till följd av krigstidens svårigheter. När man talar om eftersatta investeringsbehov, är det av vikt att skilja mellan å ena sidan tekniskt, å andra sidan konjunktur ellt (eller strukturellt) betingade sådana. Med tekniskt investeringsbehov åsyftas då nödvändigheten av att ha vissa maskiner eller anordningar inom en fabrik, för att produktionen skall kunna ske på ett tekniskt-ekonomiskt tillfredsställande sätt. Om sålunda en viss maskin inte kunnat anskaffas under kriget, med påföljd att en gammal maskin måst användas så länge, att den icke längre möjliggör en tekniskt-ekonomiskt tillfredsställande produktion, kan man tala om, att ett tekniskt betingat behov att ersätta den gamla maskinen med en ny föreligger. Ett tekniskt betingat investeringsbehov 1 I diagram 5 liar till år 1944 hänförts dels de »fasta> planerna för detta år, dels halva »fredsreserven» för åren 1944—1945.

84 T a b e l l 5.

B e r ä k n a d å t g å n g av a r b e t s k r a f t o c h b y g g n a d s m a t e r i a l för i n d u s t r i e n s i n v e s t e r i n g a r u n d e r å r 1944. Planerad byggnads- o. anläggningsverks, milj. kr.

Beräknad åtgång av dagsverken milj.

Beräknad åtgång av byggnadsjärn 1 000 ton

Beräknad åtgång av cement 1000 ton

325 113

405 138

6'7 2*2

8-6 29

65 25

75 30

165 50

205 65

A = vare sig fred inträder el ler ej. — B = under förutsättning att fred inträder. B inkluderar samtliga under A redovisade ir vesteringar plus hälften av de för åren 1944/45 redovisade investeringar, vilkas realiserande ä r beroende av inträdd fred.

kan också föreligga, om man under kriget icke kunnat tillgodogöra sig nya tekniska framsteg på produktionens område, t. ex. på grund av att de nya förbättrade maskinerna inte kunnat erhållas eller helt enkelt därför, att man icke nu har möjlighet att få taga del av de senaste tekniska framstegen. Ett dylikt behov föreligger i verkligheten nästan alltid inom många industrier även under vanliga förhållanden; en industri försöker alltid vara tekniskt optimalt utrustad men kan givetvis inte i varje ögonblick vara detta. Med ett konjunktur ellt investeringsbehov åsyftas det förhållandet, att vissa investeringar — ehuru de inte behöva vara tekniskt nödvändiga — behövas, för att man skall kunna utnyttja möjligheter till vinstgivande produktion. Om ett företag till följd av bristande tillgång på arbetskraft, byggnadsmaterial eller maskiner eller av någon annan anledning inte varit i stånd att under kriget utrusta en produktionsapparat, som kan utnyttja efterkrigstidens möjligheter, så kan man tala om ett konjukturellt (eller i vissa fall strukturellt) betingat investeringsbehov. Vad först beträffar frågan, i vad mån man kan räkna med, att ett tekniskt betingat eftersatt investeringsbehov kommer att göra sig gällande under den närmaste efterkrigstiden, kan det vara skäl att först begränsa frågan till att gälla, i vad mån ett dylikt behov föreligger på grund av att förslitna maskiner ej kunnat ersättas i normal takt, eller på grund av att byggnader inte kunnat underhållas. Det bör då framhållas, alt den omständigheten, att investeringarna varit mycket omfattande under kriget, givetvis icke utesluter, att en kapitalförtäring i denna mening kan ha skett. Det är visserligen ganska klart, att för hela industrien värdeminskningen genom förslitning o. d. icke överstigit värdet av företagna investeringar, trots att en ganska stor del av de till omkring 2 7 3 miljarder kr. uppgående investeringarna under åren 1939—1942 är sådana investeringar, som direkt föranletts av kriget och avspärrningen, varav en del icke innebära något nettotillskott till det industriella realkapitalet på längre »fredssikt». 1 Men detta utesluter icke, att investe1

Angående de beräkningar, som leda till denna slutsats, se nyssnämnda Medd. fr. Konj.inst. sid. 134 ff.

85 T a b e l l 6.

Industriens byggnadsverksamhet och maskinanskaffningar. (Medeltal för åren 1937—39 och 1940—43.) Byggnads- och anläggningsverksamhet

Maskinanskaffningar

1937-39 1940—43

Index 1937—39 1940—43 Index 1937-39 1937-39 milj. kr. milj. kr. = 100 milj. kr. milj. kr. = 100

Malmbrytning och metallindustri Jord- och stenindustri Pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Läder-, sko- och gummivaruindustri .. Kraft-, belysnings- och vattenverk Hela industrien

40-6 6-9 52 9-7 141 7-0 2-8 67 3-7

70-0 12-6 5-8 10-8 12-7 11-8 3-7 16-3 8-7

9(5-2

172 181 111 112 90 168 160 244 236 158

64-1 9-4 8-5 32-6 19-0 14-6 4-4 9-4 16-5 178-5

97-6 19-8 9-3 27-5 21-1 19-0 4-6 19-9 26-] 244-9

152 211 109 84 111 130 106 213 159 137

ringar av visst slag eller inom vissa industrier blivit eftersatta, ehuru nyinvesteringar på andra håll uppvägt verkningarna härav i totalsumman för investeringar inom hela industrien. 1 Vad de olika slagen av investeringar beträffar, kan man draga en viss slutsats av den sammanställning av byggnadsverksamheten och anskaffningarna av maskiner inom olika industrigrupper före och under kriget, som gjorts i tabell 6. Det faller genast i ögonen att byggnadsverksamheten i många grupper ökats väsentligt mera än maskinanskaffningarna. Om m a n tar hänsyn till, att byggnadskostnaderna i allmänhet icke ökats lika mycket som priserna på maskiner, blir denna skillnad ännu mera markerad. Sålunda torde man kunna säga, att byggnadsverksamheten inom den tunga industrien i genomsnitt under krigsåren legat på en omkring 40 % högre nivå än före kriget, under det att maskinanskaffningarna legat högst 10 % högre. Massaindustrien uppvisar en relativt obetydlig minskning i byggnadsverksamheten men betydligt minskade nyanskaffningar av maskiner. Inom textilindustrien har man en byggnadsverksamhet, som ligger närmare 40 °/o högre än före kriget, medan maskinanskaffningarna minskats med 5 å 10 °/o. Läder-, sko- och gummivaruindustrien har en minskning i maskinanskaffningarna med mera än 25 % , under det att byggnadsverksamheten ökats mera än 25 °/o. I endast två industrigrupper har relationen mellan byggnadsverksamhet och maskinanskaffningar bibehållits ungefär oförändrad från tiden före 1

Dessutom måste man tänka på, att det här endast gäller en kapitalförtäring, som tar sig uttryck i ett tekniskt betingat investeringshehov. Det viktigaste slaget av värdeförändringar °i realkapitalet i vårt nuvarande samhälle betingas icke i första hand av den tekniska förslitningen i förhållande till investeringarna utan framför allt av inträffande förändringar i de ekonomiska förutsättningarna för olika industrier, m. a. o. av konjunkturella (och strukturella) ekonomiska förändringar. De investeringsbehov, som sammanhänga härmed, behandlas först längre fram.

kriget, nämligen inom jord- och stenindustrien och livsmedelsindustrien. Ser man till hela industrien, finner man en ökning i byggnadsverksamheten med omkring 30 % men en ungefär oförändrad maskinanskaffning. Då man kan utgå ifrån att inga helt nya företag uppfört byggnader, utan att man också kunnat skaffa erforderliga maskiner, förstärkes intrycket av, att det måste föreligga en icke alldeles obetydlig eftersättning av maskinanskaffningarna på en del håll inom industrien, särskilt då i vissa industrigrupper t. ex. textilindustrien. För hela industrien kan man kanske uppskatta detta eftersatta behov av maskiner till minst 100 milj. kronor, räknat i förkrigsårens priser. 1 Det är givet att denna eftersättning framför allt betingats av importsvårigheterna, då importvolymen för maskiner och apparater i genomsnitt legat 25 °/o lägre än före kriget. Man synes därför berättigad' säga, att industrien här har en viss investeringsreserv, som dock inte är särskilt stor, och som framför allt inte kan väntas ha någon större direkt betydelse för den industriella sysselsättningen efter kriget, eftersom det till största delen är fråga om ett importbehov beträffande maskiner. De eftersatta maskinanskaffningsbehov, varom nu talats, borde givetvis komma till synes även i de av industriföretagen redovisade investeringsplanerna för de närmaste åren. Så är dock endast delvis fallet. Visserligen redovisa de industrigrupper, för vilka, enligt vad ovan sagts, ett visst eftersatt maskinanskaffningsbehov kan antagas föreligga, också relativt omfattande investeringsplaner under rubriken »maskiner och apparater», men de mera betydelsefulla konjunkturelit eller strukturellt betingade investeringsbehoven dominera i allmänhet bilden av investeringsplanerna. Beträffande byggnader och andra anläggningar har däremot underhåll och reparationer sannolikt icke blivit eftersatta i någon större utsträckning trots den brist på arbetskraft och material, som tidvis förelegat. En uppskattning av de investeringsreserver, som sammanhänga med eventuellt uteblivna möjligheter att under kriget följa med i den tekniska utvecklingen, är naturligtvis omöjlig att ge. Man torde endast kunna säga, att en sådan reserv med säkerhet föreligger, även om den endast till en mindre del kunnat komma till uttryck i de nu redovisade investeringsplanerna, och att den sannolikt kan få en viss betydelse för investeringsverksamhetens utveckling redan under de närmaste efterkrigsåren men framför allt på litel längre sikt. Sannolikt kan den slutsatsen dragas, att de uppgivna investeringsplanerna icke till någon större del äro uttryck för ett tekniskt betingat eftersatt investeringsbehov, utan främst för vad som här kallats konjunkturelit betingade investeringsbehov. Planerna äro med andra ord främst inriktade på en anpassning av kapaciteten till nya fredliga produktionsuppgifter. Karak teristiskt härför är också, att mycket obetydliga investeringsbelopp redovisats 1

Det bör observeras, att uppskattningen endast avser ett tekniskt betingat eftersatt behov I den mån nya investeringsprojekt ej kunnat realiseras överhuvud taget utan måst ställas p; framtiden, äro de därigenom ej realiserade maskinanskaffningarna ej här medräknade utan be röras först längre fram.

87 Diagram 6. Investeringar och investeringsplaner inom olika industrigrupper. Mcn3umtion3varuindu3tri (importerad r£vara) KoEBUati oasvaruindU3trl

följ. kronor

(Svensk råvara)

50 40 30 20 10 0

Milj.kronor

111i l1Pi I i

4u 30

^ ^

20 10 0

i i i k i '

v//

'1940

1944 Bygcna&srSvaruindustri

Kcnsumtionskapitalvaruindustri •wn j . kronor

20 10 0 1939

p^<

1944 Tunga industrier

Exportindustri

1941 Planerade att genomföras endast om fred inträder

Planerade att genocföras Tare sig fred intrader eller ej

>2I

88 under rubriken »investeringar, beräknade att genomföras under år 1944, endast om kriget fortsätter». I syfte att underlätta ett bedömande av investeringsreservens karaktär har sammanställts ett diagram, där industrierna sammanförts i olika grupper efter produkternas huvudsakliga användning (diagram 6). 1 Det framgår av detta diagram, att investeringsplanerna äro relativt stora i förhållande till krigstidens investeringar i konsumtionsvaruindustrien och i konsumtionskapitalvaruindustrien, under det att investeringsplanerna ligga lägre i exportindustrien och den tunga industrien, där investeringarna gå kraftigt upp redan under kriget, särskilt dess senare år. Man torde kunna tolka detta förhållande så, att ett visst eftersatt investeringsbehov, i den mening det här är tal om, föreligger inom de industrigrupper, som främst arbeta för hemmamarknaden. Exportindustrien — särskilt cellulosaindustrien — har i motsats till större delen av hemmamarknadsindustrien men i likhet med rustningsindustrien tvingats till betydande investeringar för att kunna anpassa sin produktion efter det under kriget och avspärrningen förändrade läget. Hemmamarknadsindustrien däremot har varit mera benägen att avvakta utvecklingen, särskilt som råvarutillgången på sina håll varit osäker. Delvis torde förklaringen också ligga däri, att många av de industrier, som ingå i konsumtionsvaruindustrien och i konsumtionskapitalvaruindustrien, ha en sådan produktion, som ansetts mindre oundgänglig för folkförsörjningen under krigsåren, med påföljd att de haft svårare att få rätt till material och arbetskraft för investeringar. Inom ifrågavarande industrigrupper torde sålunda i planerna för 1944 och 1945 redovisas ganska många investeringar, för vilka byggnadstillstånd inte erhållits, eller för vilka man inte ansett det lönt att begära dylikt tillstånd. 2 Ser man något närmare på de olika industrigrupperna, finner man, att gruppen konsumtionsvaruindustri på utländsk råvarubas är alltför heterogen, för att man skall kunna säga något generellt om investeringsbehoven och investeringsplanerna. Textilindustrien, som är den största av de i gruppen ingående branscherna, har såsom framgår av tabell 4, trots att dess investeringar under kriget på det hela taget varit ganska stora, ett omfattande investeringsprogram både för den händelse kriget fortsätter och för den händelse fred skulle inträda under 1944. Såsom i annat sammanhang nämnts, sammanhänger detta delvis med att maskinanskaffningarna under kriget stött på ganska betydande svårigheter, men även omfattande byggnadsarbeten ingå bland planerna. Samma är förhållandet inom en del a n d r a under gruppen sammanförda branscher. Beträffande gruppen byggnadsämnesindustri må erinras om, att investe1 Grupperingen har skett på i huvudsak samma sätt som i undersökningen angående sysselsättningsutvecklingen. — Till investeringarna under år 1944 har i diagrammet, u t o m de »fasta* investeringsplanerna för detta år, hänförts halva investeringsreserven för åren 1944—1945. 2 En sammanfattande och systematisk undersökning av mängden, storleken och airten av de byggnadsarbeten, som varit planerade men ej kunnat komma till stånd på grund a v tillståndstvånget beträffande sådana arbeten, skulle givetvis här varit av intresse, men har' ännu inte kunnat göras.

89 ringsverksamheten och i samband härmed också rationaliseringen här ofta var mycket betydande åren före kriget, och att därför kapaciteten kan sägas vara i stort sett tillräcklig även för en byggnadsverksamhet av samma betydande omfattning som under åren före kriget. Detta är givetvis anledningen till, att man icke kan tala om några särskilt stora investeringsbehov eller k a n vänta sig några omfattande investeringsplaner. Inom den tunga industrien spela järn- och stålverkens investeringsbehov och investeringsplaner en dominerande roll. Stora investeringar ha visserligen företagits även under de gångna krigsåren, men man synes räkna med, att betydande moderniserings- och rationaliseringsarbeten samt komplettering av anläggningarna komma att krävas. För den starkt differentierade mekaniska verkstadsindustriens del föreligga också betydande investeringsplaner, som dock knappast i någon större utsträckning torde betingas av den tekniska förslitningen utan väl framför alit av tekniska nyheter och förbättringar, berörande såväl produktionsteknik som varuslag. Till sist må nämnas, att fredsreserven av investeringar praktiskt taget uteslutande ligger hos de enskilda företagen. De statliga industriföretagen redovisa praktiskt taget endast sådana investeringsplaner, som man beräknar att realisera, vare sig fred inträder eller ej.

VII.

S l u t s a t s e r a n g å e n d e den i n d u s t r i e l l a s y s s e l s ä t t n i n g e n u n d e r å r e n n ä r m a s t efter kriget.

De slutsatser, som i det följande dragas av de verkställda utredningarna, måste betraktas som helt bundna av de inledningsvis uppställda allmänna förutsättningarna. Bland dessa är en av de viktigaste, att försörjningen med råvaror under de båda behandlade efterkrigsåren genom import och inhemsk produktion i allmänhet skall bli tillräcklig för att möjliggöra ett fullt utnyttjande av industriens kapacitet. Så länge begränsningen av importen nödvändiggör, att dyrbar ersättningsproduktion upprätthålles, kommer dock ett knapphetsläge att bestå. I samma mån torde det bli nödvändigt att behålla vissa regleringar av produktion och förbrukning, och konjunkturen kan därmed beräknas få samma prägel som under kriget, med trånga sektioner, som tvinga till en även i fortsättningen omställd produktion. En fortsatt knapphet på fossilt bränsle kommer att verka i samma riktning. Redan i ett sådant läge kunna emellertid konjunkturförändringar av normal fredstyp ha ett visst svängrum, och allteftersom importmöjligheterna på olika områden ökas, ersättningsproduktionen lägges ner, varuknappheten upphör och regleringarna avvecklas, blir utrymmet för en fri konjunktur allt större. Under den övergångstid, som kan beräknas följa närmast efter kriget, kommer sålunda sannolikt att råda en viss dualism, vad gäller de faktorer, som i främsta rummet bestämma sysselsättningskonjunkturen. Till en början kom-

90 mer bilden att domineras av knappheten på varor, men allteftersom importen ökas, träda de gängse konjunkturfaktorerna i förgrunden. De verkställda utredningarna ha endast i ringa mån varit ägnade att kasta nytt ljus över frågan om råvaruförsörjningen efter kriget. Möjligheterna till import ha sålunda genom nyss angivna antagande i huvudsak ställts utanför diskussionen. På en punkt har dock försörjningen med råvaror underkastats en närmare analys, nämligen vad gäller produkter av järn och stål. Beträffande detta område ha de verkställda utredningarna visat, att det inom relativt begränsad tid bör bliva tekniskt möjligt att — under förutsättning av tillräcklig tillgång på fossilt bränsle — öka järnproduktionen i en sådan grad, att en befarad nedgång av importen kan motvägas för flertalet viktigare användningsområden. Som en allvarlig risk kvarstår emellertid, att tillgången på gjutna rör för byggnadsverksamheten samt grovplåt främst för varvsindustrien kan befaras komma att understiga behoven. En fortsatt knapphet på importerat bränsle kan även i övrigt medföra risker för en begränsning i byggnadsindustriens tillgång på råvaror. Dessa risker för byggnadsverksamheten äro ur sysselsättningssynpunkt desto allvarligare, som utvecklingen inom denna näringsgren måste antagas bli en av de faktorer, vilka i främsta rummet komma att bära upp den fria konjunkturutveckling, som så småningom bör komma att avlösa den första tidens knapphetshushållning. De faktorer, som måste tillmätas den största betydelsen för sysselsättningskonjunkturen, äro nämligen otvivelaktigt å ena sidan exporten samt å andra sidan investeringsverksamheten, varav byggnadsverk samheten är den dominerande delen. I den nu framlagda utredningen har det av lätt förstådda skäl icke varit möjligt att skapa någon större klarhet rörande exportens utvecklingsmöjligheter ens under de relativt godtyckligt valda förutsättningar, som ligga till grund för utredningsarbetet. Inom alla de exportindustrier, som blivit föremål för särskild utredning, har dock den slutsatsen synts ligga utom diskussion, att det — med bortseende från rena katastrofalternativ — får antagas komma till stånd en ökning av exportvolymen utöver den nuvarande starkt nedpressade nivån. Hur långt man vågat sträcka sina förväntningar, har emellertid berott på de antaganden man ansett sig kunna göra angående den handelspolitiska utvecklingen, de köpande ländernas betainingsmöjligheter samt i samband därmed den kreditpolitik på exportområdet, som från svensk sida kan antagas ifrågakomma. Även vid ett försiktigt bedömande av dessa frågor har det emellertid synts sannolikt, att vissa industrier ha att motse en relativt livlig exportkonjunktur. Vad gäller sågade trävaror, synes man sålunda våga räkna med, att exporten och därmed även sysselsättningen kommer att svara mot hela produktionsförmågan. Även inom massa- och pappersindustrien har man ansett sannolikt, att kapaciteten skall bliva relativt väl utnyttjad. Vad gäller verkstadsindustrien, ha företagen själva under växlande antaganden beträffande handels- och kreditpolitiken räknat med en successiv stegring av exporten upp emot förkrigsnivån. Den nu starkt utbyggda kapaciteten

91 torde emellertid, om icke hemmamarknadens anspråk på verkstadsprodukter mot förmodan ökas, kunna tillåta en större export än före kriget. För de traditionella kvalitetsvarorna av järn och stål torde det bliva ett tidsödande arbete att återvinna den gamla kundkretsen, men man har anledning hoppas att även finna nya marknader för dessa varor. Under första efterkrigstiden torde man i stället kunna avsätta betydande kvantiteter handelsjärn och enklare manufakturvaror, vilket dock är en för vårt land onormal export. Vid utebliven export av kvalitetsstål får man räkna med risk för arbetsbrist vid kvalitetsstålverken, då dessa anläggningar ej kunna annat än delvis användas för framställning av handelsjärn. Beträffande järn och stål synes under de givna förutsättningarna exportmöjligheterna i hög grad komma att begränsas av möjligheten att importera handelsjärn, alldenstund den inhemska produktionen i gynnsammaste fall täcker landets konsumtionsbehov. Under de allmänna förutsättningar som uppställts, synes man sålunda kunna räkna med en övervägande gynnsam exportkonjunktur under de första åren efter kriget. En sådan utveckling blir i flera avseenden av betydelse u r sysselsättningssynpunkt, icke endast vad gäller själva exportindustrien. För det första skapas därmed ett högre underlag för den allmänna inkomst- och sysselsättningsnivån. För det andra bör exporten kunna i betydande utsträckning ge ett utbyte i form av importvaror, som möjliggör en ökad sysselsättning för ett flertal industrier och sålunda ökar utrymmet för en konjunkturförbättring på hemmamarknaden. Exporten och det därmed förknippade handelsutbytet blir sålunda i flera avseenden av strategisk betydelse för konjunkturutvecklingen efter kriget. Den måste av detta skäl i jämförelse med faktorer av hemmamarknadskaraktär under åren närmast efter kriget tillmätas en större vikt, än som varit motiverat under förkrigstidens förhållanden. Vid sidan av exporten måste främst investeringsverksamheten bliva en utslagsgivande faktor för inkomst- och sysselsättningskonjunkturen efter kriget. Denna verksamhet faller till större delen utanför det industriella området men är i sin helhet av väsentlig betydelse för den industriella sysselsättningen därigenom, att industrien i så stor utsträckning står som leverantör av materiel för all slags investeringsverksamhet. Det har med hänsyn därtill ansetts nödvändigt att uppställa vissa förutsättningar rörande den allmänna utvecklingen på detta område. Beträffande byggnads- och anläggningsverksamheten har det ansetts motiverat att antaga, att dess sammanlagda volym under efterkrigsåren kommer att stiga upp mot förkrigstidens nivå. En genomgång av byggnadsverksamhetens olika delar synes — med reservation för råvarutillgången — bestyrka ett sådant antagande. Bostadsbyggandet har sålunda blivit så starkt eftersatt under kriget, att det måste antagas komma att stiga upp mot förkrigsnivån. Den industriella byggnadsverksamheten företer att döma av den enquéte bland industriföretagen, som verkställts, åtminstone under det närmaste året en hög grad av stabilitet. Reserven av industriella investeringar, avsedda att genomföras vid gynnsam konjunktur under de båda första efterkrigsåren, synes också vara betydande. Även på andra områden ha byggnads- och anläggningsarbeten blivit efter-

92 satta, och man får väl därför närmast räkna med, att tidvis en trängsel kan komma att uppstå inom det utrymme, som kommer att stå till byggnadsverksamhetens disposition, vad gäller råvaror och arbetskraft. Stiger byggnadsverksamheten sålunda upp till förkrigsnivån, kommer därigenom att uppstå en efterfrågan på varor från järn- och verkstadsindustrien samt den egentliga byggnadsämnesindustrien. Den utredning, som verkställts rörande efterfrågan på olika varaktiga konsumtionsvaror, tyder på, att sysselsättningskonjunkluren på detta område efter kriget i hög grad blir beroende av ett uppsving i bostadsbyggandet. Tack vare den goda inkomstkonjunkturen under kriget har visserligen efterfrågan på detta område icke hållits tillbaka i en utsträckning, som svarar mot bostadsbyggandets nedgång. Men en stegring av bostadsbyggandet upp mot förkrigsnivån synes bilda en garanti för en livlig sysselsättning på detta område, särskilt vad gäller tillverkningen av möbler samt andra inventarier och husgeråd. Även efterfrågan på annan investeringsmateriel, som produceras inom verkstadsindustrien, kan väntas utveckla sig övervägande gynnsamt, och man har därför anledning hoppas, att nedgången av rustningsproduktionen i stort sett skall kunna neutraliseras. De faktorer, som berörts, göra det sannolikt, att man under angivna förutsättningar bör kunna räkna med, att den sysselsättning, som nu uppnåtts inom den tunga industrien, skall kunna i huvudsak vidmakthållas. Den utveckling beträffande export och investeringsverksamhet, som bör vara att motse under förutsättning att vissa råvarufrågor lösas, kan väntas komma att bilda underlag för en sådan inkomstkonjunktur, att detta i och för sig bör leda till en god sysselsättning inom samtliga konsumtionsvaruindustrier. Om då vidare, såsom i dessa utredningar förutsatts, råvarutillgången kommer att bliva tillräcklig för att svara mot denna ökade efterfrågan, bör sysselsättningen inom dessa industrier i stort sett komma att stiga upp mot förkrigsnivån. Man synes sålunda, under de förutsättningar som uppställts, ledas till den slutsatsen, att de konjunkturrörelser på export- och investeringsområdet, som kunna beräknas framträda efter kriget, böra leda till ett närmande till förkrigsnivån av sysselsättningen inom de områden, där den under kriget tvingats ned, d. v. s. främst exportindustrien och de industrier, som baserats på importerad råvara. Detta gäller givetvis endast som ett mycket allmänt omdöme, och en reservation måste göras för tillfälliga rubbningar, som bl. a. kunna komma att sammanhänga med prisutvecklingen. Frågeställningen kring sysselsättningsproblemet begränsas därmed, såsom inledningsvis antytts, i huvudsak till den ansvällning av personalen, som ägt rum inom den tunga industrien och då främst verkstadsindustrien. Storleksordningen av det sysselsättningsproblem, som här uppstår, när inkallelserna återgå till fredsnivå, har tidigare angivits röra sig om i runt tal 30 000 personer, om sysselsättningen kan upprätthållas vid nuvarande nivå.

93 De utredningar, som framlagts, visa givetvis icke, att denna personal i fortsättningen icke skulle kunna finna sysselsättning inom den tunga industrien. Detta skulle emellertid förutsätta antingen en ökning av produktionen för hemmamarknaden, utöver vad företagen vågat räkna med under den betraktade perioden, eller en höjning av exporten över förkrigsnivån. Vid en överblick över hela arbetsmarknaden synes man emellertid böra bereda sig på, att ett överskott av arbetskraft av denna storleksordning kan komma att behöva placeras på annat håll. En del kan väntas återvända till de arbetsmarknadsreserver, från vilka de mobiliserats, andra —• och då särskilt en del av de kvinnor, som fått tillfällig anställning inom verkstadsindustrien — kunna antagas komma att återvända till olika konsumtionsvaru- eller exportindustrier. Andra åter, och kanske en större del, kunna behöva beredas arbete inom andra näringsgrenar, exempelvis byggnadsindustri och transportväsende, som falla utom ramen för denna utredning. Till slut må anmärkas, att i det föregående uppmärksamheten endast inriktats på de saidoposter för sysselsättningen inom olika industrigrenar, som bli av betydelse för arbetsmarknadsbalansen under övergångstiden efter kriget. Därutöver komma säkerligen att uppstå omflyttnings- och omskolningsproblem av betydande omfattning. För ett bedömande av dessa frågor, som i vissa avseenden äro föremål för undersökning av statens arbetsmarknadskommission i samarbete med institutet, kan den härmed framlagda utredningen endast tjäna som en allmän bakgrund.

94 Bilaga.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

I anledning av Herr Statsrådets skrivelse av den 5 ds får styrelsen för industriens utredningsinstitut härmed meddela, att institutet är berett att lämna sin medverkan vid utredningarna rörande de ekonomiska efterkrigsproblemen i huvudsak enligt det program, som angivits i statsrådsprotokollet av den 19 mars 1943. Institutet hade redan tidigare uppgjort ett program för vissa utredningar rörande industriens efterkrigsproblem. Planen för detta utredningsarbete sammanfaller nära med de riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet. I anslutning härtill får institutet föreslå, att de delar av utredningsarbetet, vid vilka institutet skulle medverka, planläggas på följande sätt: I centrum för utredningsarbetet ställes sysselsättningen av arbetskraften på det industriella området under åren närmast efter ett vapenstillestånd. Det ligger i sakens natur, att utvecklingen av sysselsättningen på olika industriella områden under omställningsperioden icke med någon större grad av exakthet nu låter sig förutberäknas. Detta följer redan av det förhållandet, att möjligheterna för det internationella handelsutbytet efter kriget, vare sig det gäller import eller export, nu icke kunna överblickas. De alternativ, som därvidlag erbjuda sig, äro även alltför många för att kunna i detalj analyseras. Den tekniska utvecklingen kan vidare öppna nya, nu icke påräknade ekonomiska perspektiv. Dessa omständigheter påverka i sin tur exempelvis den industriella anläggningsverksamheten. De komma även att öva inflytande på den statliga ekonomiska politiken, som i sin tur är grundläggande för industriens utvecklingsmöjligheter. På grund av dessa omständigheter måste man redan från början göra klart för sig, att det nu icke är möjligt att för den industriella omställningen efter kriget ställa en mera preciserad prognos och knappast heller att uppställa ett begränsat antal alternativ. Utredningsarbetet kan därför enligt institutets uppfattning icke taga sikte pä annat än att analysera och sammanställa sä många som möjligt av de förutsättningar, som i sista hand måste påverka utvecklingen, hur denna än i övrigt kan komma att gestalta sig. Institutet har ansett sig redan från början böra klargöra, att man icke bör ställa större krav. än vad här angivits, på resultatet av de föreslagna utredningarna. Arbetet kompliceras ytterligare därav, att näringslivets olika delar äro inbördes beroende av varandra liksom av statens åtgärder pä det penning-, finans-, social- och handelspolitiska området. Så länge dessa näringspolitiska förutsättningar icke äro kända, är det givetvis omöjligt att helt överblicka de industriella utvecklingsmöjligheterna. Institutet förutsätter emellertid, att under det allmänna utredningsarbetets gång större klarhet successivt skall vinnas om näringspolitikens målsättningar. De utredningar, som institutet är berett att nu igångsätta och redan i vissa delar har påbörjat, omfatta i huvudsak följande frågor: Grundläggande blir en kartläggning av den nuvarande industriella krigshushållningen med särskilt beaktande av inslagen av rustnings- och ersättningsproduktion. Denna kartläggning kan sedan bilda utgångspunkten för en avvägning av utvecklingstendenserna på olika industriområden. Institutet har träffat övereskommelse med statens industrikommission, att den skall tillhandahälla material för utförande av denna del av utredningsarbetet.

95 När det gäller att vinna klarhet om utvecklingsmöjligheterna efter kriget inom olika delar av produktionen, måste beaktas, i vilken utsträckning upprustningen kommer att fullföljas. Institutet har utgått ifrån, att man på denna punkt får göra det antagandet, att den nu gällande planen för försvarets utbyggande kommer att fullföljas i oförändrad omfattning. Uppgifter om, vad detta kommer att innebära för den industriella sysselsättningen under de närmaste åren, har institutet för avsikt att inhämta genom kontakt med statens krigsmaterielnämnd, som ställt sin medverkan i utsikt. Vad gäller exportindustrien har institutet förutsatt, att exportföreningen i enlighet med statsrådsprotokollet kommer att åtaga sig utredningar angående exportmarknanadernas utveckling under och efter kriget. Dessa förändringars återverkningar på sysselsättningen inom vederbörande industrier kommer institutet att infoga i sin allmänna översikt över den industriella utvecklingen. Det är institutets avsikt att på detta område intimt samarbeta med exportföreningen. Institutet måste även vid sitt utredningsarbete stå i nära kontakt med det organ, som handhar utredningen angående Sveriges deltagande i återuppbyggnadsarbetet. Vad gäller produktionen för hemmamarknaden, komma uppgifter att inhämtas från enskilda industriföretag och branschorganisationer, som kunna tjäna till att belysa utvecklingen efter kriget. Institutet kommer även att utvidga de studier angående de inhemska konsumtionsbehoven, som påbörjats på vissa områden. Vid bedömandet av denna fråga, måste institutet emellertid i flera avseenden bygga på material från andra utredningsorgan. Detta skall i det följande belysas med två exempel: Av största betydelse för utvecklingen inom vissa industrier blir den framtida byggnadsverksamheten. Enligt det nyss anförda statsrådsprotokollet skall bostadsbyggandet bli föremål för speciell utredning genom särskilda sakkunniga. Den statliga och kommunala investeringsverksamheten skall enligt samma program inventeras av sakkunniga, som arbeta i samråd med statens arbetsmarknadskommission, önskvärt vore, att detta arbete utvidgas till att omfatta även de ordinarie statliga och kommunala investeringarna. Ett intimt samarbete med dessa parallella utredningsorgan blir tydligen nödvändigt, om institutets utredningsarbete skall kunna genomföras. Vid ett bedömande av varvens sysselsättningsmöjligheter blir likaså det material av betydelse, som insamlas genom Sveriges redareförening och kommerskollegium. Institutet har även för avsikt att, så långt ske kan, med hjälp av vederbörande industrier och branschorganisationer söka analysera frågan om ersättningsproduktionens existensvillkor efter kriget. Det kan emellertid till en början i huvudsak endast bli fråga om att klargöra vissa tekniska och ekonomiska förutsättningar, vilka sedermera, om så visar sig motiverat, få läggas till grund för ett näringspolitiskt ståndpunktstagande. Såsom redan tidigare antytts, måste det möta stora svårigheter att redan nu fastställa utvecklingen av den industriella investeringsverksamheten efter kriget, d. v. s. vid en tidpunkt, som kan komma att ligga flera år framåt i tiden. Institutet har emellertid för avsikt att söka närma sig detta problem utan att dock kunna utlova att ställa en prognos. Bl. a. skall undersökas möjligheten att göra en inventering av de industriella investeringsobjekt, som av en eller annan anledning under kriget måst ställas på framtiden. Vissa hållpunkter för ett bedömande av investeringsutvecklingen föreligga i de utredningar rörande industriens investeringsverksamhet, som institutet påbörjat, och varav en del kominer att publiceras i konjunkturinstitutets närmaste rapport. I detta sammanhang må beröras ett investeringsområde, som står på gränsen till det industriella, nämligen industriarbetarnas bostäder. Frågan om åtgärder för förbättring av industriarbetarnas bostadsförhållanden är sedan ett år föremål för utredning inom institutet i samråd med en kommitté av in-

90 dustrimän. Utredningen, som kommer att framläggas inom en nära framtid, är bland annat avsedd att ge en överblick över den behovsreserv, som föreligger på detta område. Vissa av dess resultat torde kunna infogas i den planerade efterkrigsutredningen. Vid behandlingen av sysselsättningsproblemet inom industrien förutsätter institutet, att arbetet kommer att ske i intimt samråd med statens arbetsmarknadskommission. Arbetsfördelningen mellan institutet och kommissionen torde lämpligen bli den, att institutet utför en mera fördjupad analys av det industriella sysselsättningsproblemet, och att de resultat, som därvid framkomma, sedermera infogas i den allmänna översikt över sysselsättningen, som uppgöres av arbetsmarknadskommissionen. Vad gäller sysselsättningen i skogen, komma av institutets utredningsarbete sannolikt att framgå vissa uppgifter, som kunna läggas till grund för ett bedömande av skogsindustriens behov av timmer och massaved efter kriget. Dessa uppgifter torde få infogas i det utredningsarbete rörande sysselsättningen i skogen, som handhaves av arbetsmarknadskommissionen. Vid sitt studium av den industriella sysselsättningen har institutet även för avsikt att beröra de kvalitativa arbetsmarknadsproblem, som komma att uppstå vid en omställning till fredsproduktion. Dessa problem komma på ett särskilt tillspetsat sätt att göra sig gällande på vissa orter, med omfattande rustnings- eller ersättningsproduktion. Institutet kommer enligt överenskommelse med statens arbetsmarknadskommission att i samarbete med denna söka tränga dessa frågor närmare in på livet. Slutligen får institutet meddela, att dess direktör, docent Ingvar Svennilson, utsetts att, på sätt som angives i statsrådsprotokollet, representera institutet vid gemensamma överläggningar i berörda frågor. Upplysningsvis må vidare nämnas, alt institutets styrelse utsett undertecknad att som ordförande leda dess överläggningar rörande de här berörda efterkrigsproblemen. Stockholm den 22 april 1943. GUSTAF SÖDERLUND

DEN SVENSKA INDUSTRIENS KAPITALINVESTERINGAR ÅREN 1942—1945 STATISTISK

UNDERSÖKNING

KOMMERSKOLLEGIUM

7—447232.

Till Kungl.

Finansdepartementet.

Sedan kommerskollegium nu slutfört den undersökning rörande industriens kapitalinvesteringar i egna anläggningar under år 1943 samt planerade dylika investeringar under år 1944, beräknade att genomföras oberoende av ett vapenstillestånd, ävensom rörande uppskattad reserv av investeringar för åren 1944—1945, avsedda att igångsättas under förutsättning av en gynnsam fredskonjunktur, vilken Kungl. Maj:t genom skrivelse den 15 oktober 1943 uppdragit åt kollegium att verkställa, får kollegium härmed överlämna redogörelse beträffande resultaten av undersökningen. Stockholm den 15 februari 1944. STIG SAHLIN

i I

A. LILIENBERG. /

K.-G.

Nilsson.

U n d e r s ö k n i n g e n s omfattning o c h utförande. Genom beslut den 15 oktober 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att verkställa en statistisk undersökning rörande industriens kapitalinvesteringar i egna anläggningar under år 1943 samt planerade dylika investeringar under år 1944, beräknade att genomföras oberoende av ett vapenstillestånd, ävensom rörande uppskattad reserv av investeringar för åren 1944—1945, avsedda att igångsättas under förutsättning av en gynnsam fredskonjunktur. Sedan undersökningen nu slutförts, framläggas härmed resultaten av densamma. Enligt Kungl. Maj:ts föreskrift skulle nu förevarande undersökning ske efter i huvudsak samma riktlinjer, som tidigare i motsvarande fall vunnit tillämpning, och densamma ansluter sig därför beträffande planläggning och utförande i allt väsentligt till de av kollegium 1938—1939 och 1941—1942 verkställda undersökningarna rörande industriens kapitalinvesteringar. Uppgifter h a inhämtats om dels de definitiva kostnaderna för under 1942 verkställda anläggningar och installationer, dels kostnaderna för under år 1943 verkställda och planerade investeringar, dels slutligen för 1944 beräknade kapitalinvesteringar; de sistnämnda investeringarna ha uppdelats på dels sådana som beräknas bli genomförda vare sig kriget fortsätter eller ej, dels sådana investeringar som beräknas bli genomförda endast under förutsättning att kriget skulle fortsätta. I enlighet med det givna utredningsuppdraget har ett försök gjorts att utöver ovan nämnda investeringar ernå kännedom om förefintlig fredsreserv av investeringar, d. v. s. sådana investeringar som äro avsedda att verkställas under åren 1944 och 1945 endast under förutsättning av en gynnsam fredskonjunktur. Investeringskostnaderna ha fördelats på 1) industribyggnader, 2) andra anläggningar för industridriften, 3) maskiner och apparater, 4) bostäder och andra byggnader för personalen samt 5) skyddsrumsbyggnader och material för luftskydds- och liknande ändamål. Samma kostnadsspecifikation har tillämpats vid samtliga tidigare undersökningar av samma slag med undantag för den sist upptagna posten, som infördes först vid 1941 års undersökning. Till 1942 års undersökning insamlades härutöver uppgifter om den beräknade åtgången av arbetskraft för 1943 års beräknade anläggningsarbeten; dessa uppgifter ha ej medtagits i årets undersökning. Liksom vid de tidigare undersökningarna omfattar även denna senast verkställda undersökning endast mera betydande industriföretag (arbetsställen), varvid den undre gränsen i regel satts till företag med minst omkring

102 50 sysselsatta arbetare. Beträffande vissa industrigrenar, där företag av mindre storlek dominera, ha även en del företag med lägre arbetarantal än 50 medtagits i syfte att ernå någorlunda tillfredsställande representativitet. Samtliga i tidigare undersökningar ingående företag ha i regel medtagits, varjämte uppgifter infordrats beträffande omkring 100 sedan 1942 nytillkomna företag samt kraftverksföretag, vilka enligt från Svenska vattenkraftföreningen erhållen uppgift under 1943 verkställt ny- eller ombyggnader. Sammanlagt omfattar redovisningen omkring 4 300 industriföretag (arbetsställen), varav ca 100 nytillkomna. Till följd av det använda urvalssystemet äro de redovisade företagen icke jämnt fördelade på industristatistikens olika grenar. Sådana grupper, som i övervägande grad omfatta företag av småindustrien karaktär, äro självfallet svagare representerade än övriga, oaktat urvalet för ifrågavarande grupper omfattar företag av mindre storleksordning än eljest i regel är fallet. Helt och hållet orepresenterade i undersökningen äro vidare en del ur storlekssynpunkt mindre betydande industrigrupper, nämligen lergodsfabriker, tullkvarnar, stärkelsefabriker, lantbruksbrännerier, fiskberedningsanstalter, gummireparationsverkstäder samt andra gödselmedelsfabriker än superfosfatfabriker. De för undersökningen utarbetade frågeformulären utsändes till de enligt ovan angivna grunder utvalda industriföretagen omkring den 26 oktober 1943. Enligt den fastställda planen skulle uppgifterna ha varit insända till kommerskollegium senast den 13 i följande månad. I åtskilliga fall begärdes och beviljades uppskov med redovisningen till en senare tidpunkt, och i en del fall ha uppgifter inkommit först efter upprepade påminnelser. 1 stort sett kan dock industrien sägas ha lojalt och beredvilligt lämnat de för undersökningen begärda uppgifterna. Det dröjde emellertid till mitten av januari månad, innan redovisningen kunde anses vara så fullständig, att den slutliga bearbetningen kunde äga rum. Redan under loppet av december hade emellertid en preliminär sammanräkning av då inkomna uppgifter verkställts, vars resultat under hand tillställts intresserade parter. Huvudresultaten av den verkställda utredningen äro sammanställda i tab. 1. Redovisningen där sker med uppdelning på olika industrigrupper i huvudsaklig överensstämmelse med det i industristatistiken fr. o. m. år 1940 tilllämpade grupperingssystemet, vilket i vissa avseenden skiljer sig från det vid tidigare undersökningar använda. För varje industrigrupp meddelas redovisningens grad av fullständighet i form av representativitetssiffror, som angiva de till utredningen redovisade företagens arbetarantal år 1941 i procent av respektive gruppers totala arbetarantal enligt industristatistiken för samma år. Siffrorna i fråga belysa den i det föregående omnämnda ojämnheten i redovisningens representativitet för olika industrigrupper. Emellertid framgår också, att de ur investeringssynpunkt tyngst vägande industrigrenarna äro väl företrädda i undersökningen. Sammanlagt ingå 80 °/o av hela industrien, efter arbetarantalet räknat, i undersökningen. Vid representativitetens beräknande på ovan angivet sätt har självfallet hänsyn icke kunnat tagas till de efter 1941 nygrundade företag, för vilka investeringsuppgifter

103 inhämtats. Vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års investeringsundersökningar voro respektive 74, 75, 79 och 80 °/o av hela industrien representerade. De i tab. 1 meddelade uppgifterna avse industriföretagens under respektive år verkställda, planerade eller beräknade anläggningsarbeten och maskininstallationer av olika slag. Även kostnader för ombyggnads- och andra större förbättringsarbeten äro medräknade, varemot reguljära underhålls- och reparationskostnader liksom kostnader för tomtförvärv icke skolat ingå. Det är likväl sannolikt, att underhållsarbeten i viss utsträckning medräknats, enär sådana ofta i företagens bokföring icke kunnat skiljas från nyanläggningar. Beträffande arbeten, som varit utlämnade på entreprenad, ha uppgiftslämnarna haft att uppgiva entreprenadsumman, för i egen regi utförda arbeten sammanlagda kostnaden för arbetslöner, materiel o. s. v. och för maskiner etc. totala anskaffningskostnaden inklusive installationskostnader. För anläggningar och maskininstallationer, som påbörjats före redogörelseårets ingång respektive icke avslutats före dess utgång, skulle enligt formulärets anvisningar endast upptagas den del av kostnaden, som faller på de under året verkställda arbetena. Emellertid torde sannolikt redovisningen i en del fall avse under resp. redovisningsår verkställda likvider, oavsett huruvida själva anläggningsarbetena m. m. ägt rum då eller tidigare. Beträffande innebörden av de i tabellen upptagna olika investeringsposterna må följande upplysningar lämnas. Under rubriken industribyggnader hava förts fabriks-, verkstads-, kontors-, lager- o. d. lokaler. Andra driftsanläggningar omfatta hamnar, lastkajer, vägar, broar, järnvägsspår, transportanordningar, kraftstationer, kraft-, gas- och vattenledningar för industridriftens behov, garagebyggnader och liknande anläggningar för industridriften. Under rubriken maskiner och apparater redovisas kostnaden för anskaffad och installerad maskinell utrustning och apparatur, varaktiga större redskap och verktyg, kontorsmaskiner, bilar och annan transportmateriel. Även maskiner etc, som installerats som ersättning för äldre sådana, samt maskinella anläggningar, som företag verkställt för eget behov med egen personal, äro medräknade. Posten bostäder m. m. för personalen avser förutom egentliga bostäder alla andra av företagen för personalen uppförda lokaler, såsom inarketenterier, samlingslokaler, sjukstugor, sportplatser m. m. Endast byggnader, som utförts genom företagens egen försorg, äro medräknade, alltså icke sådana som personalen själv låtit utföra med eventuellt stöd av företagen i form av egnahemslån m. m. Rubriken skyddsrumsbyggnader m. m. slutligen avser förutom egentliga luftskyddsrum även grundförstärkningar etc. för luftskyddsändamål samt material för luftskydds- och liknande ändamål, såsom luftvärnspjäser, luftreningsaggregat etc. Vid investeringsuppgifternas infordrande ha från firmor med flera anläggningar särskilda uppgifter begärts för var och en av dessa för att bl. a. möjliggöra redovisning av investeringskostnadernas fördelning på olika industrigrenar. I regel ha också uppgiftslämnarna fullgjort sin redovisning på önskat sätt. I de fall, då gemensamma uppgifter för flera anläggningar lämnats och uppdelning icke kunnat verkställas, ha investeringskostnaderna vid tabelle-

104 ringen redovisats under den industrigrupp, dit den huvudsakliga verksamheten hör, medan vid beräkningen av representativitetsprocenten fördelning skett på de olika grupperna. Resultaten torde emellertid i stort sett icke nämnvärt påverkas av det nämnda förhållandet. Beträffande de för gruppen elektricitetsverk redovisade beloppen bör märkas, att de i stort sett avse statliga och kommunala kraftverk samt enskilda kraftproducenter för distribution, medan industriföretagens kraftverksbyggen för egna behov i regel redovisas under respektive industrigrupper (rubriken andra driftsanläggningar). Distributionsverk utan egen kraftkälla ingå icke i redovisningen. I nedanstående tablå lämnas ett sammandrag av uppgifterna i tab. 1 angående under åren 1942—1945 verkställda, beslutade eller planerade investeringar av olika slag. 19 4 2 1 000 kr Industribyggnader 185 059 28-9 Andra driftsanläggningar.... 140 619 22-0 Maskiner m. m 269 995 42-2 Bostäder o. d 5-4 34 651 Skyddsrumsbyggnader 1-5 9 901 Summa 640 255 1000 1

19 44

1 000 kr.

173 908 145 171 279 5S0 33 068 9 605

27-1 22-6 43-6 5-2 1-6 641 2S2 1000

157 335 105 578 226 476 30 872 7 363

1944 45» 1 000 kr 29-8 20-0 42-9 5-9 1-4

527 621 100-0

Investeringar under förutsättning av gynnsam fredskonjunktur 2 Därav 8 294 000 kr. ospecificerade investeringar.

111795 40 760 87 861 10 444 862

44-4 16-2 34-9 4-2 0-3

251 722 1000

(fredsreserv).

Av tablåns siffror avse uppgifterna för 1942 de under detta år faktiskt verkställda investeringarna och kunna betraktas som i stort sett exakta, då de i regel torde vara hämtade direkt ur företagens bokföring. För 1943 upptager tablån härovan liksom tab. 1 de sammanlagda beräknade kostnaderna för anläggningsarbeten och maskinanskaffningar, som vid tiden för uppgifternas avgivande omkring mitten av november voro verkställda eller under utförande eller också enligt fattade beslut voro avsedda att utföras under återstoden av året. Med hänsyn till att undersökningen ägde rum nära årets slut, varför större rubbningar av uppgjorda planer icke äro att vänta, finnes skäl att antaga, att 1943 års definitiva investeringssiffror icke komma att i avsevärdare grad skilja sig från de här uppgivna beräknade beloppen. Redovisningen har i inånga fall inskränkts till att omfatta endast sådana investeringar, som vid uppgifternas avlämnande i november redan slutförts, men å andra sidan torde en del av de för 1943 upptagna investeringsbeloppen icke komma att utbetalas förrän under följande år. Vid föregående års undersökning, som ägde rum vid ungefär samma tidpunkt, beräknades det totala investeringsbeloppet för 1942 till 630,5 miljoner kronor, medan den definitiva siffran nu uppgivits till 634,1 miljoner kronor för de företag, som ingingo i föregående års undersökning. Det kan nämnas, att även beträffande 1941 rådde synnerligen god överensstämmelse mellan förutberäknade och

105 definitiva investeringsbelopp (466,5 resp. 466,7 miljoner kronor). Man torde därför k u n n a våga antaga, att också de nu för 1943 redovisade beloppen skola visa sig tämligen tillförlitliga, även om naturligtvis vissa justeringar av siffrorna äro att förutse. Av årets totalt beräknade investeringar voro, såsom framgår av tab. 2, 556,97 miljoner kronor eller 86,9 % redan verkställda eller definitivt beslutade vid redovisningstillfället omkring 13 november 1943. För 1942 var motsvarande procentsiffra 82,7 °/o. Företagens investeringsplaner för 1944 ha redovisats alternativt, nämligen å ena sidan investeringar, som beräknas bli genomförda vare sig kriget fortsätter eller ej, och å andra sidan investeringar, som beräknas bli genomförda endast under förutsättning av fortsatt krigstillstånd. Beträffande sistnämnda investeringar lämnas summariska uppgifter i tab. 4, medan investeringarna enligt det första alternativet mera detaljerat redovisas i tab. 1. Kostnaderna äro beräknade under förutsättning att byggnadstillstånd erhålles och ha upptagits enligt vid redovisningstillfället gällande priser. Då exakta värdesiffror i regel icke förelågo vid tiden för uppgifternas avlämnande, äro de för 1944 redovisade beloppen givetvis endast ungefärligt uppskattade. I ganska stor utsträckning ha uppgifter för ifrågavarande år överhuvud icke lämnats, då vederbörande företags nybyggnadsprogram för året ännu icke tagit fastare form eller kostnadsberäkningar för påtänkta anläggningsarbeten icke förelegat. Av lämnade upplysningar framgår, att investeringar i dylika fall ofta till avsevärda belopp antingen äro påtänkta eller under vissa förutsättningar kunna komma till stånd. Å andra sidan ha i vissa fall upptagits kostnader för utbyggnader under 1944, som från företagens sida visserligen äro önskvärda men som på grund av mellankommande hinder möjligen icke kunna bliva i sin helhet genomförda. Enligt tab. 1 uppgår totalsumman av de för 1944 redovisade investeringarna till 527,6 miljoner kronor mot 641,3 miljoner kronor närmast föregående år, eller en värdemässig minskning med omkring 18 °/o. Tages emellertid hänsyn till den ovan påpekade ofullständigheten hos redovisningen för 1944, framkommer en något gynnsammare relation mellan de båda ifrågavarande årens investeringar. I tab. 3 ha de för 1943 redovisade investeringsbeloppen sammanräknats för sådana företag, som lämnat redovisning även för 1944. Denna tabells totalsiffror (i 1 000 kr.) äro sammanställda med motsvarande siffror för 1944 i nedanstående tablå. 1943 1944 Industribyggnader 153 589 157 335 Andra drifisanläggningar 140 532 105 578 Maskiner och apparater 245 586 226 476 Bostäder m. m. för personalen 29 586 30 872 Skyddsrumsbyggnader m. m 8 912 Z^_^ Summa 578 205 527 624 Enligt tablåns siffror skulle alltså 1944 års investeringar nu beräknas komma att understiga 1943 års totalsiffra med inemot 9 % vid de företag, som lämnat redovisning för båda åren. Det bör märkas att nämnda minskning avser den rent värdemässiga relationen och icke är uttryck för änd-

106 ringar av investeringsvolymen. Med hänsyn till redovisningens relativa ofullständighet och tämligen osäkra beskaffenhet på denna punkt är det icke rådligt att av de framkomna resultaten draga alltför bestämda slutsatser rörande de framtida investeringsutsikterna. Man torde dock våga betrakta de redovisade investeringsbeloppen för 1944 såsom minimisiffror, vilka kunna komma att mer eller mindre överskridas, såvida för närvarande gällande förutsättningar i stort sett förbli oförändrade. Till jämförelse kan nämnas, att vid föregående undersökning investeringarna för 1943 i november 1942 förhandsberäknades till 583,1 miljoner kronor, medan vid nu förevarande undersökning den mera exakta investeringssiffran för samma år uppgivits till 624,1 miljoner kronor vid de företag, som ingingo i 1942 års undersökning. Vad slutligen beträffar den redovisade fredsreserven av investeringar avse siffrorna i tab. 1 de enligt nu gällande priser beräknade kostnaderna för olika anläggningsarbeten och maskinanskaffningar e t c , som företagen avse att verkställa under åren 1944 och 1945 under förutsättning att vapenstillestånd skulle inträda i Europa under innevarande vinter, att konjunkturerna därefter utveckla sig tillfredsställande för resp. företag samt att tillgången på material och arbetskraft blir tillräcklig. Det inkomna uppgiftsmaterialet är på denna punkt ännu ofullständigare än beträffande de ovan omnämnda fasta investeringarna för 1944. På uppgiftsformulären begärdes att ungefärliga belopp skulle uppgivas, även om verkliga kostnadsberäkningar icke förelåge, så att en viss uppfattning om de planerade investeringarnas storleksordning kunde erhållas. Emellertid ha många företag föredragit att icke alls meddela några siffror rörande fredsinvesteringarnas storlek under motivering att ifrågavarande investeringar ännu endast befunne sig på diskussionsstadiet, att deras omfattning komme att helt bero på utvecklingen efter återinträdd fred o. s. v. Å andra sidan har i fall, då uppgift lämnats om planerade fredsinvesteringar, den reservationen gjorts, att en del av de för 1944 och 1945 redovisade investeringarna på grund av olika mellankommande hinder måhända måste uppskjutas till senare år. Såsom tidigare omnämnts, omfattar den föreliggande undersökningen praktiskt taget samtliga tidigare redovisade företag. Undantagen utgöras av ett antal numera upphörda företag samt vissa företag med verksamheten förlagd till förhyrda lokaler och med obetydlig maskinutrustning (rörledningsverkstäder o. d.), vilka visserligen lämnat uppgifter till föregående undersökningar men vilkas investeringar då varit av så ringa omfattning, att deras medtagande ansetts överflödigt i fortsättningen. Någon komplettering av uppgiftsmaterialet med äldre företag utöver tidigare medtagna har icke ansetts nödvändig denna gång. De i tab. 1 redovisade investeringsbeloppen vid nyredovisade företag härröra sig därför helt och 'hållet från sedan närmast föregående undersökning nygrundade (nyanmälda) företag, vilkas antal såsom förut meddelats uppgår till något över 100. Stockholm den 11 februari 1941.

107 T a b . 1.

U n d e r å r e n 1942—1945 v e r k s t ä l l d a , p l a n e r a d e e l l e r b e r ä k n a d e k a p i t a l i n v e s t e r i n g a r i 1000 k r o n o r .

Anm.

Procenttalen inom parentes vid de olika industrigrupperna utvisa redovisningens representativitet (se texten sid. 102). 5

3 År

Industribyggnader

1942 43 44 44/5

2 899 1933 2 013 615

2 878 2 622 2 969 15

4146 5 439 3 608 940

2 696 1721 1798 115

199 111 58

12 818 11826 10 446 1685

Andra malmgruvor (90 %)

1942 43 44 44/5

1725 582 224 5

2 704 491 1220 25

3155 2 484 1618 5

1732 409 604 15

56 23

9 372 3 989 3 666 50

Järn- och stålverk (99 %)

1942 43 44 44/5

15 293 11493 11157 11912

8 200 5 407 3 739 10147

21328 25 465 24 590 13138

5 087 3 830 4 515 2 630

484 358 268 265

50 392 46 553 44 269 38 092

Metallframställningsvcrk (100 %)

1942 43 44 44/5

3 439 1242 650

8 506 2 099 523

13 470 4 721 .477

212 265 300

—

25 627 8 327 1950

Metallvalsverk 1 (98 %)

1942 43 44 44/5

1584 1480 890

149 150 500

2 263 2 962 1200

446 500 50

55 85 20

4497 5177 2 660

—

1942 43 44 44/5

391 6

87 40

123 30

—

601 76

562 76

Bleckvarufabriker (56 %)

1942 43 44 44/5

341 410 559 460

57 127 51 100

798 853 1090 115

42 8

3 7 10

1241 1405 1710 675

Järn- och (81 %)

stålmanufaktur

1942 43 44 44/5

4 790 4 445 4 265 2 550

571 579 225 395

5 877 6 248 3 035 1157

939 1521 1454 1320

147 189 125

12 324 12 982 9104 5 422

115 128 45

Annan metallmanufaktur (72 %)

1942 43 44 44/5

2 036 3 629 3 591 1385

39 394 453 170

3188 3 327 2 389 603

319 727 820 10

42 156 40

5 624 8 233 7 293 2168

10 21

1 Industrigrupper

1. Malmbrytning metallindustri.

8 Bo- SkyddsAndra Maski- städer rumsdrifts- ner och m. m. anlägg- appa- för per- byggningar rater sonalen nader ni. m.

1 Summa Därav nyredoTotal visade företag

och

Järnmalmsgruvor (91 %)

Metallraffinaderier (57 %)

•i

m. m. 2

Ingick i tidigare unders ökning ar i gru ppen m etallman ufaktur. » aiinan järii- och r netallindi istri.

— 166 80 490

— 213 344

—

108 Tab. 1 (forts.). 1

Industrigrupper

Guld- och silvervarufabriker (79 %)

1 Ar

Bo- SkyddsAndra MaskiInstäder rumsdustri- drifts- ner och m. m. byggbygg- anlägg- appaper- nader nader ningar rater för sonalen m. m.

1942 43 44 44/5

7 5

Galvaniserings- o. d. fabriker 1 (63 %)

1942 43 44 44/5

42 102

Tackjärnsgjuterier (89 %)

1942 43 44 44/5

1104 1243 2130 421

1942 43 44 44/5

1 •

9 Summa Total

Därav nyredovisade företag

115 162 70 37

—

2 5 1

124 178 71 37

108 112 34

3 1

153 220 34

49 22 5

132 138 55

1295 1286 1426 144

209 303 175

108 53 25

2 848 3 023 3 811 565

14 5

2 351 1417 1203 905

230 46 111

2 001 1629 1068 158

36 2 253

14 3 6

4 632 3 097 2 641 1063

1942 43 44 44/5

30 361 34 046 23 017 8 246

6 649 7 257 4 320 1336

35 323 42 897 30 436 2 978

3 602 2 746 3 489 764

2 419 3 276 2 997 25

78 354 90 222 64 259 13 349

412 619 52

Skeppsvarv (95 %)

1942 43 44 44/5

8 912 8 576 6 601 1545

3 018 2 795 5 487 25

4 377 5 852 5 504 670

1256 463 323 10

442 754 267 200

18 005 18 440 18182 2 450

59 16

Elektroteknisk (93 %)

1942 43 44 44/5

11964 8 345 10 578 1860

598 1242 120 100

10 598 11197 8 787 2 555

4 485 2 656 1395

1139 666 590 20

28 784 24106 21470 4 535

4 69 265

1942 43 44

139 S38 102

14 33 10

100 175

2 35

1506 2 045 607

44/8

1251 964 495 20

Summa grupp 1 (84 %)

1942 43 44 44/5

86 987 80177 66 986 30 264

21161 15 328 15176 4 864

5115 5 722 4 407 510

256 501 240 424 192 849 70 476

1028 1900 938

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5

651 740 331

33 745 109 293 23 476 115 721 19 823 85 857 12 318 22 520 321 53 921 209 50 477

3 30 80

—

1028 1000 038

1028 1900 938

1942 43 44 44/5

1281 593 80 250

Reparations- och rörledningsverkstäder (36 %)

Övriga mek. (90 %)

verkstäder

industri

Instrument- och urfabriker (79 %)

2. Jord- och

—

<. > •-

stenindustri.

Kolgruvor (100 %)

52 70 145

—

1333 698 300 250

Ingick i tidigare underscikningE r i gru] )pen an lan järn - och m etallindu stri.

—

109 T a b . 1 (forts.). 1

Industrigrupper

2 År

* 1

8 Bo- SkyddsAndra Maski- städer Industri- drifts- ner och m. m. rurasbyggbygg- anlägg- appa- för pernader nader ningar rater sonalen m. m.

1 Summa Total

Därav nyredovisade företag

10 094 5 053 472 28

1918 1340 80

1450 1475 742 6 630

61 115

—

5 794 3 034 287 5

524 96 7 10

424 227 35 1200

173 251 131 550

691 837 350 4 755

148 156 226 120

1942 43 44 44/5

53 94 185 695

45 68 69 50

196 316 135 1240

71 142 100 100

— —

365 623 494 2 085

Cementfabriker (100 %)

1942 43 44 44/5

1425 232 450 250

1193 599 150

—

1685 1547 533 1880

590 1313 425 130

41 14 20 5

4 934 3 705 1578 2 265

Cementvarufabriker 1 (49 %)

1942 43 44 44/5

1477 2 393 1618 180

90 318 153 10

970 1736 2 257 1390

84 177 75

8 18 50

—

2 629 4 642 4153 1580

1942 43 44 44/5

3 616 3 920 3103 590

161 399 82 440

1727 1704 1575 349

414 647 258 195

101 6 3

—

6 019 6 676 5 021 1574

Porslins- och kakelfabriker (100 %)

1942 43 44 44/5

376 1146 1686

109 91 420

221 499 686

480 275 1310

19 21 75

1205 2 032 4177

— — —

Glasindustri (93 %)

1942 43 44 44/5

455 1166 2 579 385

219 290 254 103

431 410 2 819 234

347 491 1571 150

—

1452 2 451 7 241 872

— — — —

1942 43 44 44/5

4814 6 956 3 972 500

11439 9 252 7 243

1485 765 1365

_ — —

—

— — —

17 838 16 973 12 580 500

— — —

1942 43 44 44/5

15 002 17 070 13 761 4 063

4 666 3 594 1459 1153

23 206 19 405 16 030 9 853

4143 4 097 5 337 705

302 162 171 10

47 319 44 328 36 758 15 784

2 012 1455 80

275 61

— — —

2 012 1455 80

Torvindustri (57 %)

Stenindustri (73 %)

Kalk- och kritbruk (69 %)

Tegelbruk (70 %)

Annan jord- och stenindustri (65 %)

Summa grupp 2 (75 %)

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5

1081 343 53 13

2 676 1578 125

1942 43 44 44/5

296 101 6

405 695 17

1036 598 57

—

19 2

— — 14 4

.—

5 3 5

94 18

—

Ingick i tidigare undersökningar i gruppen annan jord- och stenindustri.

— — — — — — — — — — — — —

•

—

•

— — — — —

•

—

no Tab. 1 (forts.). 1

2 Industrigrupper

År

1 *

1 Bo- SkyddsInAndra Maskidustri- drifts- ner och städer rumsm. m. byggbygg- anlägg- appa- för per- nader ningar rater nader sonalen m. m.

8 Summa Total

Därav nyredovisade företag

Träindustri.

Sågverk (62 %)

och

hyvlerier

1942 43 44 44/5

2 303 2 561 1985 1610

915 1354 773 412

4147 5 284 3 021 2168

1275 1187 671 86

Lådämnes- och lådfabriker (60 %)

1942 43 44 44/5

34 30 1 10

13 3 9

56 71 37 77

7 Faner- och plywoodfabriker (91 %)

1942 43 44 44/5

755 183 10

40 60 60

997 417 155 100

10 Wallboardfabriker (100 %)

1942 43 44 44/5

1756 1130 310 200

9 44 275

3 302 3 359 1980 500

130 157 250 50

45 4 12

5 242 4 694 2 827 750

1255 2 474 1025

Snickeri- och möbelfabriker (56 %)

1942 43 44 44/5

2 725 2 707 1148 2 869

320 286 160 118

2 909 2 487 1071 1540

216 654 573 74

82 109 62 2

6 252 6 243 3 014 4 603

220 1005 161

Annan träindustri (61 %)

1942 43 44 44/5

181 296 40 245

30 23 3

323 405 155 25

6 20

13 11

553 755 198 285

1942 43 44 44/5

7 754 6 907 3 494 4 934

1475 3 522 1186

658 1516 149

1644 2 018 1494 225 4 42

22 633 22 934 12 808 10 101

1942 43 44 44/5

11734 12 023 6 419 4 410 808 1945 725

174 216 121 2

Därav nyredovisade företag

1327 1770 1280 530 5 15

1475 3 522

1475 3 522 1186

1942 43 44 44/5

7 935 4 605 6 035 2 095

1522 1971 1010

20 049 13 470 14 749 3 730

835 1611 1424

143 29 5

1942 43 44 44/5

17 14

153 143

5 15

—

94 360 20 750

269 532 20 2 000

1942 43 44 44/5

2 479 3 405 2 819 3 454

1458 885 440 489

6 590 8197 10 740 9 483

462 661 327 340

68 16 50

11057 13164 14 376 13 766

Summa

grupp

in.

3 (61

34 74 47

4 62

8 674 10 460 6 497 4 276

—

110 121 47 87 1802 661 225 100

—

4. Pappers- och grafisk industri. Cellulosafabriker (100 %)

Träsliperier (84 %)

Pappersbruk och pappfabriker (100 %)

30 484 21686 23 223 5 825

—

Ill T a b 1 (forts.). 1

Industrigrupper

2 År

* 1

» 1

Bo- SkyddsInAndra Maskidustri- drifts- ner och städer rumsbygg- anlägg- appa- m. m. byggnader ningar rater för per- nader sonalen m. m.

Summa Total

Därav nyredovisade företag

Pappersförädlings- och grafisk industri (63 %)

1942 43 44 44/5

3 722 2 055 2 501 9 915

102 201 80 50

5 366 5 075 3 747 3 742

20 21 40 15

103 72 13

9 313 7 424 6 381 13 722

90 40

Summa grupp 4 (83 %)

1942 43 44 44/5

14153 10 079 11355 15 714

3 235 3 200 1530 1539

32 099 27102 29 256 17 705

1322 2 308 1791 355

314 117 68

51123 42 806 44 000 35 313

90 40

—

90 40

—

90 40

963 1281 715 350

5 6 3 28

83 4

1780 1538 1418 698

149 105 10

3 734 3 023 1969 7145

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5

—

Livsmedelsindustri.

Handelskvarnar (78 %)

Bageriindustri (47 %)

Sockerindustri 1 (100 %)

1942 43 44 44/5

708 234 700 320

21 13

1942 43 44 44/5

1863 1489 1275 5 850

58 94 66

1589 1290 618 1295

75 45

1363 2 251 8 294

795 107

7 672 4 838

172 195

42 79

10 044 7 470 8 294

—

44 17 205 300

3 951 3 903 5 037 4 000

—

7 406 6 569 4123 1780

—

1942 43 44 44/5

—

Choklad- och konfektindustri (83 %)

1942 43 44 44/5

1471 1218 1348 1105

17 54 100

1946 2 332 2159 385

473 282 1225 2 210

Mejeriindustri (41 %)

1942 43 44 44/5

2 834 3 017 1571 1050

407 198 471

4 071 2 925 1831 700

94 420 250 20

1942 43 44 44/5

2 986 1213 3 305 3 050

102 256 775

1498 1266 1271 335

33 25 202

4 21 158

4 623 2 781 5 711 3 385

1942 43 44 44/5

618 574 410 1450

525 473 371 545

5 4 10

1179 1051 791 2 035

—

1942 43 44 44/5

1266 467 1135 2 500

1061 535 850 200 771 100 "142 o. s. v.

25 11 2

2 400 1870 2133 2 600

—

Slakterier (92 %)

Charkuterier (40 %)

Konservfabriker (77 %)

1 2

Siffrorna avse räkenska psåren V. 1941 - " / , Ospecificerade invested]igår.

40 48 7 25

J12 Tab . 1 (forts.). 1

2 Industrigrupper

År

Margarinindustri (74 %)

5 G

1942 43 44 44/5

125 23 55

1942 43 44 44/5

14 7

Bryggerier och maltfabriker (59 %)

1942 43 44 44/5

701 519 905 3 680

Vatten- och läskdrvcksfabriker (47 %)

1942 43 44 44/5

16 47

1942 43 44 44/5

406 65 40 2150

59 5 18

415 209 156 100

128 2

1942 43 44 44/5

1172 698 37 160

7 11

1444 1174 186 150

168 208

Summa grupp 5 (64 %)

1942 43 44 44/5

15 543 11822 19 075 21390

1817 941 1529 700

23 523 19 334 10 457 7101

Därav nyredovisade företag

1942 43 44

1942 43 44 44/5

2 790 2 875 2 336 2 790

1942 43 44 44/5 1942 43 44 44/5

Jästfabriker och destilleringsverk (84 %)

Tobaksfabriker (100 %)

Annan livsmedelsindustri (41 %)

8 Bo- SkyddsAndra MaskiIndustri- drifts- ner och städer rumsm. m. bygg- anlägg- appa- för per- oyggnader ningar rater nader sonalen m. m.

Summa Total

4 40 100

38 361 195 25

288 327 175

—

297 114 27 545

1692 1787 1719 3 066

14 73 11 35

20 39

2 724 2 532 2 662 7 326

321 221 290 50

2 7 15

—

340 270 297 140

1 6

165 390 290 125 302 410 175

1009 287 214 2 250

Därav nyredovisade företag

—

5 7

2 796 2 098 223 360

1189 1791 1891 2 343

381 304 385 310

42 453 34192 33 337 31844

63 396

63 25

—

63 396

536 413 155 12

4 506 5 086 3 918 3 933

131 479 585 70

271 213 50

8 234 9 066 7 044 6 805

—

3 087 3166 2 264 3 095

123 475 101 500

5 448 5 005 5 673 4 310

739 1649 900 525

195 209 201

9 592 10 504 9139 8 430

—

14 237 200 100

5 40

290 189 473 420

8 100

1 28

310 502 773 520

—

44/5 6. Textil- och beklädnadsindustri. Ylleindustri (97 %)

Bomullsindustri (99 %)

Linne-, hamp- och industri (99 %)

jute-

113 Tab. 1 (forts.). 1

Industrigrupper

2 År

6 Konstfiber- och silkefabriker (96 o/0)

1942 43 44 44/5

266 984 210 350

10 Trikåfabriker (80 %)

1942 43 44 44/5

1042 1484 1190 3 080

Repslagerier och bindgarnsfabriker (98 %)

1942 43 44 44/5

135 546 15 1250

Band- och gardinfabriker samt snörmakerier (78 %)

1942 43 44 44/5

83 219 184 50

Vadd-, schoddy- och drevfabriker (74 %)

1942 43 44 44/5

69 247 272 60

1942 43 44 44/5

242 292 324 660

63 82 23

565 486 369 330

6 65

Sömnadsindustri (81 %)

1942 43 44 44/5

3 752 2145 4142 5 782

60 105 15

1889 1932 1987 1336

153 172 188 300

Hatt- och (83 %)

1942 43 44 44/5

203 97 685 100

6 Annan textil- och beklädnadsindustri (48 %)

1942 43 44 44/5

5 759 4 473 284 23

976 1886 355

Summa grupp 6 (88 %)

1942 43 44 44/5

17 442 16 765 12106 17 340

1917 3127 682 532

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5

457 1010

90 Färgerier, blekerier m. m. (71 %)

mössfabriker

7 Bo- SkyddsAndra MaskiIndustri- drifts- ner och städer rumsm. m. byggbygg- anlägg, appa- för per- nader rater ningar nader sonalen m. m.

9 Summa Total

Därav nyredovisade företag

1102 1014 1185 40

—

30 175

1398 2183 1395 390

—

43 45 15 20

1635 2 594 2132 2 588

149 177 220 25

27 22 20

2 896 4 322 3 577 5 713

10 4

82 44

396 310 78 300

75 170 15

139 123 35 85

2 14 1

688 1150 108 1550

—

3 11

227 394 220 135

—

20 35

299 428 453 128

—

870 890 722 1055

—

166 388 85 20

6 020 4 742 6 417 7 438

29 44 6

2 8

333 245 777 105

5 559 5 732 468 26

243 781

21 85

12 558 12 957 1107 49

457 1995

21838 22 757 16 568 13 431

1492 3 450 2 020 995

736 1284 356 20

43 425 47 383 31732 32 318

496 2 043 6 15

33 933 2 15

6 10 4

496 2 043 6 15

187 146 176 58

5 10 30

122 140 74 1 5

—

114 T a b . 1 (forts.). 2

8 År

Bo- SkyddsAndra Maski- städer rumsIndustri- drifts- ner och m. m. byggbygg- anlägg- appa- tör per- nader nader ningar rater sonalen m. m.

1942 43 44 44/5

1358 1825 660 620

45 126 146

1434 1107 700 500

1942 43 44 44/5

432 103

25 175 150 5

188 118 180 60

1942 43 44 44/5

700 573 763 695

114 36

933 938 343 167

1942 43 44 44/5

1200 1827 1550 1000

287 32

Annan hithörande industri (69 %)

1942 43 44 44/5

762 850 955 275

Summa grupp 7 (82 %)

1942 43 44 44/5

4 452 5178 3 928 2 805

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5

Industrigrupper

9 Summa Därav nyredoTotal visade företag

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri. 27 105 45

3132 3 233 1661 1320

29 15

674 473 330 280

10 6 10

87 192 29 10

55 137

1889 1876 1135 872

18 5

2 586 2 515 3 650 884

100 100 30

4 273 4 474 5 230 2 254

—

22 33 10

298 311 278 98

18 102

1120 1296 1243 373

8 4

493 402 306 105

5 439 4 989 5151 1709

475 324 139 480

229 459 75

11088 11352 9 599 5 099

18 28 15

—

18 28 15

—

18 28 15

1942 43 44 44/5

645 421 1479 1800

63 138 125 480

398 561 863 15

21 67 11 45

34 1 10

1161 1188 2 488 2 340

—

01 je- och fettindustri (71 %) 1942 43 44 44/5

777 670 250 115

122 334

1332 1139 1166 260

7 2

2 301 2145 1416 375

1942 43 44 44/5

1758 2 486 110 125

205 127 20

1343 845 701 376

26 91

3 332 3 549 831 506

Garverier

Päls- och skinnvarufabriker (54 %)

Skoindustri (83 %)

Gutnmivarufabriker (99 %)

8. Kemisk-ieknisk Färg- och (70 %)

268 70 110 200 62

—

industri.

fernissfabriker

Tvättmedels-, parfym- och ljusfabriker (76 %)

—

16 3 1

—

115 Tab. 1 (forts.). 1

3 Industrigrupper

År

Industribyggnader

Läkemedelsfabriker (88 %)

1942 43 44 44/5

176 1417 3166

6 10 20

407 487 458

Ugnskolnings- och trädestillationsverk (36 %)

1942 43 44 44/5

1666 2 656 540

721 1027 236

Sprängämnes- och ammunitionsfabriker (96 %)

1942 43 44 44/5

6 287 3 076 8144 50

1942 43 44 44/5

88 679 231

1942 43 44 44/5

551 65 517

1942 43 44 44/5

1510 3 819 2 275 250

1942 43 44 44/5

173 332 963

1942 43 44 44/5

Summa grupp 8 (81 %)

Därav nyredovisade företag

Tändsticksfabriker (100 %)

Fabriker för förtätade gaser (44 %)

Elektrokemisk (100 %)

industri

Superfosfatfabriker (100 %)

Annan kemisk-teknisk dustri (75 %)

9. Kraft-, belysningsvallenverk.

in-

9 Bo- SkyddsSumma Andra Maskidrifts- ner och städer rumsDärav anlägg- appa- m. m. byggnyredoför perTotal nader ningar rater visade sonalen m. m. företag 596 1915 3 675

—

7 1 31

3 084 3135 2 557

410 669 445

38 89 100

5 919 7 576 3 878

506 2 285 15

2 360 916 2 068 550

3 250 1966 2 820 75

1081 417 825 150

321 142 115

13 299 6 517 13 972 825

23 27

177 275 378

18 1

283 978 639

—

1551 166 1122

—

942 98 475

1 3

3 813 11020 10 279 150

484 980 410

42 106

219 1046 2 294

—

1835 3 051 993 3110

79 1208 149 775

3 798 5 328 3 971 1175

1942 43 44 44/5

15 466 18 672 18 668 5 450

4157 5 221 3 696 1805

1942 43 44 44/5

327 2 552 300

1942 43 44 44/5

7106 4 623 3 659 6 258

115 548 1396 830

4 15 54 62 35

—

6 409 17 277 13 829 400

157 3 592 750

—

392 1420 3 363

—

150 293 160 10

23 26 117 5

5 885 9 906 5 390 5 075

65 1380 605 200

18 763 25 900 25 962 2 051

2 210 2 429 1854 205

532 415 423 10

41128 52 637 50 603 9 521

744 7 260 1371 200

8 171 50

379 4 499 1016 200

30 28 5

744 7 260 1371 200

79 737 91326 64 248 12 755

20 992 28 229 26 042 6 274

1005 1000 888 145

110 894 126 025 95 501 25 432

329 443 880

och

Elektricitetsverk (79 %)

2 054 847 664

T a b . 1 (forts.). 4

3 År

Industribyggnader

Gasverk (88 %)

1942 43 44 44/5

619 280 571 742

2 579 3 207 3 325 605

2 412 3 262 3 222 1980

Vattenledningsverk (69 %)

1942 43 44 44/5

535 2 335 3 732 2 835

6 976 8 907 7 700 8 718

696 808 1512 827

Summa grupp 9 (79 %)

1942 43 44 44/5

8 260 89 292 7 238 103 440 7 962 75 273 9 835 22 078

24100 32 299 30 776 9 081

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5

258 291 600

67 150 177

1 Industrigrupper

1—9. Samtliga (80 %).

grupper

Därav nyredovisade företag

1942 43 44 44/5 1942 43 44 44/5

7 Bo- SkyddsAndra Maski- städer rumsdrifts- ner och m. m. bygganlägg- appa- for per- nader ningar rater sonalen m. m.

9 Summa Därav nyredoTotal visade företag

26 12 1

5 636 6 770 7119 3 327

10 314 282 127

38 67 692

8 255 12 431 13 918 12 507

1015 1323 1170 272

2118 926 1357

124 785 145 226 116 538 41266

329 443 880

' 4 2 3

329 443 880

185 059 140649 269995 173908 145 171 279 530 157 335 105 578 226476 111 795 40 760 87 861

34 651 33 068 30 872 10 444

9 901 9 605 7 363 862

2 725 9189 2 509 215

318 171 189

4 16 65

2 389 6 271 786

729 1490 967

640 255 6165 641 282 17 137 527 624 4 516 215 251 722 6165 17137 4 516 215

6165 17137 4 516 215

117 T a b . 2.

O m k r i n g d e n 13 n o v e m b e r 1943 r e d a n v e r k s t ä l l d a e l l e r definitivt b e s l u t a d e i n v e s t e r i n g a r . 1000 k r .

Industrigrupper

Industrib yggnader

BoSkyddsAndra Maskirumsdrifts- ner och städer m. m. bygg- Summa anlägg- appaför per- nåder ningar rater sonalen m. m.

1. Malmbrytning och metallindustri..

72 817

20 416

104 141

12 961

214 526

15 463

3 212

3 521

40 499

6 476

10 707

20 738

9 075

3 078

24 044

2 205

38 507

4. Pappers- och grafisk industri 5. Livsmedelsindustri

17 679

6. Textil- och beklädnadsindustri....

15 376

2 879

19 767

3 071

42 021

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri 8. Kemisk-teknisk industri

4 754

4 364

10 218

17 034

4 594

24 003

75 985

27 508

110 483

556 972

9. Kraft-, belysnings- och vattenverk

5 879

Summa 1—9

158118 T a b . 3.

112 910 250361

28G70

T o t a l i n v e s t e r i n g å r 1943 vid f ö r e t a g s o m l ä m n a t r e d o v i s n i n g ä v e n f ö r å r 1944. 1000 k r . Industribyggnader

BoSkyddsAndra Maskirumsdrifts- ner och städer m. m. bygg- Summa anlägg- appaför per- nader ningar rater sonalen m. m.

1. Malmbrytning och metallindustri.. 2. Jord- och stenindustri 3. Träindustri

75 419

23 008

107 346

14 646

5 539

225 958

16 068

2 984

17 412

3 842

40 458

4 573

9 907

17 618

4. Pappers- och grafisk industri

6 404

2 516

18 718

29 021

Industrigrupper

5. Livsmedelsindustri

9 000

15 609

27 073

6. Textil- och beklädnadsindustri

13 781

2 841

18 839

1 133

39 506

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri

4 857

4 405

8. Kemisk-teknisk industri

16 320

4 679

22 734

2 265

46 359

9. Kraft-, belysnings- och vattenverk

102 180

30 616

142 096

Summa 1—9

153 589

245 5S6

29 586

8 912

578 205

118 T a b . 4.

I n v e s t e r i n g s p l a n e r för å r 1944, b e r ä k n a d e att g e n o m f ö r a s e n d a s t o m k r i g e t fortsätter. 1000 k r .

Industrigrupper

Industribyggnåder

1. Malmbrytning och metallindustri..

2. Jord- och stenindustri 3. Träindustri 4. Pappers- och grafisk industri

BoMaski- städer SkyddsAndra rumsdrifts- ner och m. m. bygg- Summa anlägg- appa- för per- nader rater ningar sonalen m. m. 439

3 296

— — —

—

957 765

6 733

2 033

20 125

5. Livsmedelsindustri

6. Textil- och beklädnadsindustri . . . .

—

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri

— —

8. Kemisk-teknisk industri

10 132

9. Kraft-, belysnings- och vattenverk

—

— —

Summa 1—9

119 Bilaga. KUNGL. KOMMERSKOLLEGIUM Statistiska

byrån

STOCKHOLM

Att

U p p g i f t OD1 k a p i t a l i n v e s t e r i n g a r . •. , i n e d a n a n g i v n a industrianläggning. Län—distr.

Industrigrupp

avlämnas senast

d e n 13 n o v e m b e r ««TC«»«C*

1943.

[Blankett

Kontrollnummer

Intern statistikbeteckning Ägarens namn och postadress: Anläggningens hemortskommun: »

Genomläs noga anvisn i n g a r n a å sid. 2 f ö r e formulärets ifyllande.

namn och postadress:

Obs.! Skyldighet att avgiva förevarande uppgifter föreligger jämlikt Kungl. kung. den 16 maj 1913 nr 84) § 3. Uppgifterna avfattas i två exemplar, varav det ena är avsett att behållas som koncept ch det andra insändes direkt till Kommerskollegium senast den 13 november 1943. Uppgifterna äro :onfidentiella enligt lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (Sv Förfaml. nr 249 1937) § 16. Om tveksamhet skulle föreligga beträffande någon investeringsposts medtagande eller placering under formuläret upptagna rubriker, bör noga tillses, att redovisningen sker efter samma grunder som tillimpats vid tidigare utredningar av samma slag (senast år 1942), så att full jämförbarhet med dessa rhålles. Skriv tydligt — helst med skrivmaskin.

i—B.

U n d e r å r 1942 v e r k s t ä l l d a s a m t u n d e r å r 1943 v e r k s t ä l l d a och planerade kapitalinvesteringar. (Se anvisning 1).

Beräknad investering år 4945 Investerat totalbelopp år 4942.

Totala beloppet

kronor

Därav redan verkställda eller be slutade investeringar kronor

Industribyggnader (se anvisning 2) Andra anläggningar för industridriften utom bostäder o. d. (se anvisning 3) Maskiner och apparater (se anvisning 4) Bostäder och andra byggnader för personalen (se anvisning 5) Skyddsrumsbj'ggnader samt material för luftskydds- och liknande ändamål (se anvisning 6) Summa

!—E.

F ö r å r 1944 b e r ä k n a d e kapitalinv e s t e r i n g a r s a m t f r e d s r e s e r v av i n v e s t e r i n g a r . (Se a n v i s n i n g 7).

E Investeringar avsedda att verkställas beräknade att under åren 4944 ocb genomföras endast 494H endast under om kriget fortförutsättning av sätter återinträdd fred kronor kronor

Investeringsplaner för år 4944 beräknade att genomföras vare sig kriget fortsätter eller ej kronor

Industribyggnader (se anvisning 2) Andra anläggningar för industridriften utom bostäder o. d. (se anvisning 3) Maskiner och apparater (se anvisning 8) Bostäder och andra byggnader för personalen (se anvisning 9) Skyddsrumsbyggnader samt material för luftskydds- och liknande ändamål (se anvisning 6) Summa A n m ä r k n i n g . Ovan under C, uvudsakligen följande varuslag: 1) belopp under C: 2) i » D: 3) » » E:

och E angivna investeringar äro avsedda för produktion av

120 F.

Särskilda upplysningar (se anvisning 10).

den

1943.

(Firmanamn och underskrift)

ANVISNINGAR. Anvisning 1. Under ,4 (första kolumnen) meddelas totalkostnaden för under år 1942 vid förevarande industrianläggning verkställda anläggningsarbeten och maskininstallationer av olika slag. ,För arbeten, som varit utlämnade på entreprenad, bör alltså entreprenadsumman uppgivas, för arbeten, som utförts i egen regi, sammanlagda kostnaden för arbetslöner, material o. s. v. och för maskiner etc. totala anskaffningskostnaden inklusive installationskostnader. För anläggningar, som påbörjats före årets ingång eller som icke avslutats före dess utgång, upp läges endast den kostnad, som under året verkligen nedlagts. Åven kostnader för ombyggnads- och andra större förbättringsarbeten skola tagas med i räkningen, däremot icke reguljära underhålls- och reparationskostnader. Ej heller medräknas event, kostnader för tomtförvärv. Under B (andra och tredje kolumnerna) meddelas de sammanlagda beräknade kostnaderna för anläggningsarbeten och maskinanskaffning etc, vilka verkställts, äro under utförande eller enligt fattade beslut eller uppgjorda planer skola verkställas under år 1943. I andra kolumnen redovisas sålunda totala beräknade kostnaderna för de olika slag av anläggningar och maskinanskaffningar, som verkställts eller planerats att verkställas under 1943. I tredje kolumnen upptagas kostnaderna endast för sådana anläggningar och maskinanskaffningar, som redan verkställts under 1943 eller som äro under utförande eller kontrakterade eller annorledes definitivt beslutade för utförande under sagda år. Beträffande principerna för uppgifternas utarbetande hänvisas i tillämpliga delar till anvisning ovan beträffande uppgifter under A. För investeringsarbeten, vilkas utförande endast delvis infallit eller beräknas infalla under 1943, bör alltså endast den till nämnda år hänförliga delen av kostnaden upptagas. Uppgifterna för 1943 böra kalkyleras enligt samma grunder, som enligt anvisning i första stycket gälla för redovisningen av 1942 års investeringar (under A), så att järnförbarhet i möjligaste mån erhålles. Anvisning 2. Såsom industribyggnader räknas fabriks-, verkstads-, kontors-, lager- o. d. lokaler. Anvisning 3. Här avses anläggning eller ombyggnad av hamnar, lastkajer, vägar, broar, järnvägsspår, transportanordningar, kraftstationer, kraft-, gas- och vattenledningar för industridriftens behov, garagebyggnader etc. Anvisning 4. Under rubriken maskiner och apparater upptages kostnaden för anskaffad maskinell utrustning och apparatur, varaktiga större redskap och verktyg, kontorsmaskiner, automobiler och annan_ transportmateriel etc. inklusive installationskostnader. Även maskiner e t c , som installerats som ersättning för äldre sådana, samt maskinella anläggningar, som för eget behov verkställts av företaget med egen personal, medräknas. Däremot medräknas icke maskiner e t c , som beställts men under året ej levererats till företaget. Större maskinaggregat, som delvis installerats antingen före årets ingång eller efter dess utgång, upplagas endast med den del av kostnaden, som faller på de under året verkställda installeringarna.

Anvisning 5. Hit räknas, förutom egentliga bosl der, alla andra av företaget för personalen uppför lokaler, såsom marketenterier, samlingslokaler, sjuksl gor, sportplatser o. d. Endast byggnader, som utföi genom företagets egen försorg, skola medräknas här, al så icke sådana, som personalen själv låtit utföra m eventuellt stöd av företaget i form av egnahemslån m. För byggnader, som påbörjats före årets ingång ell som icke fullbordats före dess utgång, upptages ends den del av kostnaden, som faller på de under året vei ställda arbetena. Tomtvärde medräknas icke. Anvisning 6. Här avses, förutom egentliga lu skyddsrum, även grundförstärkningar etc. för lui skyddsändamål. Med material för luftskydds- och Ii nande ändamål åsyftas luftvärnspjäser, luftrenini aggregat etc, däremot icke omkostnader i samband m mörkläggningsövningar. Anvisning 7. Under C redovisas de sammanlag beräknade kostnaderna — enligt nu gällande priser för olika anläggningsarbeten och maskinanskaffninf. e t c , som, under förutsättning att byggnadstillstånd erh les, beräknas bli genomförda under år 1944, vare kriget fortsätter eller icke. Hit föras sålunda icke såda investeringar, som företaget avser att genomföra endi om kriget fortsätter eller endast om fred inträder, förstnämnda föras i stället under D och de sistnämn under E. Investeringar, som redovisas under C, m< tagas icke under D eller E. Under D redovisas de sammanlagda beräknade ko naderna — enligt nu gällande priser — för anläggnin arbeten och maskinanskaffningar e t c , som om by nadstillstånd erhålles äro avsedda att verkställas uni år 1944 endast under förutsättning att kriget forlsätl Under E slutligen redovisas de sammanlagda ben nade kostnaderna — enligt nu gällande priser — olika under C eller D icke medräknade anläggningsar ten och maskinanskaffningar e t c , som företaget av att verkställa under åren 1944 och 1945 endast imi förutsättning att fredstillstånd inträder i Europa uni instundande vinter, att konjunkturerna därefter veckla sig tillfredsställande för företaget samt att 1 gången på material och arbetskraft blir tillräcklig. / den mån kostnadsberäkningar ännu icke förelig böra ungefärliga belopp uppgivas, så att en viss uppfi ning om de planerade investeringarnas storleksordn kan erhållas. Beträffande principerna för vippgifternas utarbetar hänvisas i tillämpliga delar till anvisning 1. ""Anvisning 8. Beträffande redovisningen under di na rubrik hänvisas i tillämpliga delar till anvisning ** Anvisning 9. I fråga om redovisningen under der rubrik hänvisas i tillämpliga delar till anvisning 5. Anvisning 10. Upplysningar kunna här ges t. om de svårigheter att genomföra anläggningsarbel och maskinanskaffningar o. d., som under de gång krigsåren eventuellt ha mött företaget, om byggna tillstånd vägrats, om reguljära underhållsarbeten mi eftersättas av brist på material eller arbetskraft eller någon annan anledning o. s. v.

BETÄNKANDE ANGÅENDE

BOSTADSPRODUKTIONENS FÖRUTSÄTTNINGAR EFTER ETT VAPENSTILLESTÅND

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Undertecknad, som den 10 juni 1943 tillkallats för att som ett led i utredningen av de ekonomiska problem, som möta vid omställningen efter ett vapenstillestånd, verkställa undersökning av byggnadsindustriens produktionsförhållanden, i första hand kostnadssituationen inom denna industri och möjligheterna att skapa förutsättningar för en normal bostadsproduktion, varvid även omfattningen av byggnadsindustriens behov av arbetskraft borde upptagas till övervägande, får härmed överlämna bifogade betänkande angående bostadsproduktionens förutsättningar efter ett vapenstillestånd. En plan för undersökningen inlämnades den 1 juli 1943 och godkändes av herr statsrådet. Vissa av de problem, som där uppställdes, ha ej hittills hunnit färdigbehandlas. Detta gäller särskilt en teknisk utredning om betydelsen ur kostnadssynpunkt av vissa nyare byggnadstekniska metoder samt en jämförande undersökning om byggnadskostnadernas lokala variationer; dessa utredningar torde kunna slutföras såsom led i byggnadslånebyråns fortlöpande utredningsverksamhet. Då frågan om prisbildningen på de viktigare byggnadsmaterialen är föremål för undersökning inom priskontrollnämnden, ha därmed sammanhängande problem här endast kortfattat berörts. I särskilda frågor har medverkan lämnats av civilingenjör Evert Strokirk, arkitekt Lennart Bergvall och fil. lic. Gustav Cederwall. Ett flertal tjänstem ä n inom byggnadslånebyrån ha vidare anlitats. Stockholm den 10 februari 1944. Alf

Johansson.

Bostadsbehovet.

E n beräkning av bostadsbehovet under följande år — med beaktande särskilt av det behov, som kan komma att göra sig gällande under de två första åren efter ett vapenstillestånd — måste grundas på uppskattningar av dels den i utgångsläget föreliggande bostadsbristen, dels den fortgående tillväxten i behovet genom ökning av hushållsbeståndet, dels slutligen det ersättningsbehov, som uppkommer genom avgång ur det befintliga bostadsbeståndet genom rivning och utdömning av lägenheter. Till vägledning för bedömning av förstnämnda faktor, bostadsbristen, finnas tillgängliga de periodiskt upprepade enquéter rörande bostadsmarknadsläget i rikets städer, som anordnas av socialstyrelsen, samt uppgifter, som i skilda sammanhang insamlats av byggnadslånebyrån; dessa material ge dock endast delvis siffermässiga mått på den förefintliga bristen, varför man vid uppskattningen av denna faktor jämväl måste anlita jämförelser mellan de faktiska tillskotten till bostadsbeståndet under senare år och den beräknade behovsutvecklingen under samma tid. Över den under följande år fortlöpande tillväxten i bostadsbehovet utföras inom byggnadslånebyrån beräkningar, grundade på befolkningsframskrivningar samt undersökningar av hushållsbildningsvanorna; dessa beräkningar ha i det följande använts. Vad slutligen angår ersättningsbehovet till följd av rivning och utdömning av lägenheter kunna till vägledning tjäna vissa av den fortlöpande byggnadsstatistikens uppgifter jämte uppskattningar av förekomsten av utdömda eller utdömbara, bebodda lägenheter på olika orter, som lämnats i av socialstyrelsen och byggnadslånebyrån anordnade enquéter. På grundval av dessa olikartade, delvis ofullständiga och osäkra uppgifter ha gjorts försök att uppskatta omfattningen av den akuta bostadsbristen i det utgångsläge, som kan tänkas föreligga vid ett vapenstillestånd, den fortlöpande tillväxten i hushållsbeståndet samt ersättningsbehovet under följande år. Dessa uppskattningar ha därefter sammanställts med alternativa antaganden av produktionens omfattning, varvid syftet varit att bestämma förutsättningarna på bostadsbehovets sida för de olika alternativen i fråga om produktionsvolym, i antal lägenheter räknad. Dessa sammanställningar kunna tjäna som en grund för bedömningen av inom vilken tid bostadsbristen kan avvecklas vid en viss antagen produktionsomfattning och å andra sidan av vilka förutsättningar som finnas för att bevara en viss produktionsomfattning under en följd av år. Härvid ha beräkningarna utförts för en femårsperiod, 1945—1950. Utredningsuppdraget avser visserligen närmast de två första åren efter ett vapenstillestånd. På grund av den under senare år acku-

126 mulerade bristen skulle bostadsbyggnadsbehovet, beräknat endast för en tvåårsperid, kunna tänkas variera inom mycket vida marginaler alltefter den grad i vilken bostadsbristen tankes avvecklad. En mycket snabb avveckling av bostadsbristen, exempelvis på ett år, skulle förutsätta en utomordentligt hög nivå för bostadsbyggandet i början, men förutsättningarna för bostadsbyggandet i fortsättningen äro sådana, att praktiskt taget inga utsikter funnes att bevara en sådan nivå en längre tid. Det har därför synts berättigat att utsträcka beräkningarna till att gälla en längre period och att därvid söka bestämma en nivå för bostadsproduktionen, som samtidigt tillgodoser kravet på avveckling av bostadsbristen inom rimlig tid och önskemålet om en för en längre följd av år stabiliserad produktion. Bostadsbristen. Begreppet bostadsbrist är relativt och omöjligt att på direkt statistisk väg exakt mäta. I extrema fall, vid ren husvillhet, är bostadstillgången mindre än antalet bestående hushåll, vilket nödvändiggör offentliga åtgärder för provisorisk inkvartering i lokaler, ej avsedda att tjäna som bostäder. Denna ytterlighetsform av bostadsbrist har under de senare årens bostadskris fått endast relativt ringa utbredning. Vid den sedvanliga undersökningen av bostadsmarknadsläget i städerna hösten 1943 rapporterades 610 hushåll, eller 0,5 promille av samtliga, såsom provisoriskt inkvarterade, därav 40 procent i de två städerna Karlskoga och Karlskrona. Av i viss mån liknande innebörd ä r det förhållandet, att lägenheter, som utdömts av hälsovårdsmyndigheterna eller bort utdömas, fortfarande bebos till följd av svårigheten att uppbringa ersättningsbostäder. Bostadsbristen under senare år har otvivelaktigt medfört — vilket kan anses väl försvarligt under rådande förhållanden — dels att fortsatt beboende av ett stort antal lägenheter, som redan utdömts, måst medgivas, dels att hälsovårdsmyndigheternas verksamhet att ingripa mot bostäder, som under normala förutsättningar bort utdömas, starkt begränsats. I socialstyrelsens enquéte rörande bostadsmarknadsläget i städerna på våren 1943 ingick en fråga om i vilken utsträckning utdömda lägenheter beboddes. Från praktiskt taget alla städer uppgavs, att sådant förekom i större eller mindre utsträckning. Siffermässiga uppgifter lämnades endast från en del av städerna. Med utgångspunkt från dessa och under antagandet att förekomsten av bebodda, utdömda lägenheter på andra orter är genomsnittligt densamma som i uppgiftsorterna kan uppskattas, att 4 500 å 5 000 utdömda lägenheter i stadssamhällena användes som bostad vid räkningstillfället. I samband med en enquéte rörande bostadsbyggnadsbehovet för år 1944, som byggnadslånebyrån anordnade i början av hösten 1943, lämnades från ett stort antal orter uppgift om antalet bebodda lägenheter, som redan utdömts eller under normala förutsättningar skulle ha utdömts. Med ledning av dessa uppgifter kan uppskattas, att i samtliga stadssamhällen omkring 9 000 lägenheter tillhöra dessa kategorier. Dessa uppskattningar äro givetvis osäkra, men det finnes knappast någon anledning att antaga, att de ange storleksordningen av antalet bebodda, utdömda eller — enligt de kommunala myndigheternas uppfattning — omedelbart utdömbara lägenheter felaktigt. Det må till jämförelse nämnas, att beräk-

127 ningar som gjordes före kriget över förekomsten av lägenheter, som enligt de skärpta kraven i hälsovårdsstadgans föreskrifter om bostad borde utdömas i närmare framtid, lämnade väsentligt högre siffror som resultat. Utöver den obetydliga husvillheten samt det nödtvungna beboendet av utdömda eller utdömbara lägenheter tager sig bostadsbristen uttryck däri, att frånvaron av en bostadsreserv försvårar omflyttningen på bostadsmarknaden och begränsar de bostadssökandes valmöjligheter, samt däri, att svårigheten eller omöjligheten att finna bostad enligt de bostadssökandes egna önskemål tvingar till förändringar i bosättnings- och hushållsbildningsvanor, såsom uppskov med självständig bosättning för nygifta, upplösning av hushållsenheten, t. ex. då familjeförsörjaren får arbete på annan ort, kvarboende hos föräldrar utöver sedvanlig tid, ökning av inneboendesystemet o. s. v. Dessa senare förhållanden innebära en uppdämning av ett bostadsbehov, som bryter igenom, när förutsättningarna därför skapas genom ökad bostadstillgång. Såsom förut framhållits är bostadsbrist ett relativt begrepp och oåtkomlig för direkt statistisk mätning. Hur stor bostadsreserven bör vara är en fråga om bostadsmarknadens sätt att fungera. Tidigare ansågs en reserv på 3 procent som normal. Erfarenheterna från 1930-talet tyda på, att vid då rådande förhållanden beträffande omflyttningen på bostadsmarknaden en reserv på 2 procent var tillräcklig för att uppehålla balans på marknaden i den meningen, att ingen enbart av knapphet eller överflöd i bostadstillgången betingad tendens till förskjutning i den allmänna hyresnivån uppkom. Detta hindrar inte, att en bostadsmarknad med en reserv på 1 eller l 1 /, procent kan uppfattas som dräglig, i synnerhet om hyresreglering förhindrar konkurrensen mellan de bostadssökande att driva upp hyresnivån; det är givetvis en fråga om grad. Vid bedömningen av storleken av det uppdämda bostadsbehov, som uppkommit genom anpassning av bosättnings- och hushållsbildningsvanor, måste iakttagas, att inte endast svårigheten att finna bostad utan även många andra omständigheter inverka på dessa vanor. Det är t. ex. sannolikt, att de omfattande inkallelserna inverkat betydligt på bosättningen. I vilken utsträckning ett under krigsåren uppdämt bostadsbehov tager sig utlopp i effektiv bostadsefterfrågan, när bostadstillgången ökar, kommer givetvis att påverkas av även andra framtida förutsättningar än bostadstillgången, framför allt av framtida inkomst- och sysselsättningsförhållanden. På hösten 1939 var, enligt den då verkställda allmänna bostadsräkningen, bostadsreserven i stadssamhällena 2,0 procent, vilket enligt nyss anförda synpunkter kan betraktas som en normal reserv. Detta motsvarar omkring 23 000 lägenheter. Till följd av otillräckligheten i tillskotten till bostadsbeståndet under år 1940 och särskilt år 1941 förtärdes snabbt reserven. Vid en inventering på hösten 1940 konstaterades att reserven praktiskt taget helt försvunnit på ett stort antal mindre och medelstora orter. Hösten 1941 hade bristen blivit allmän med endast ett fåtal betydelselösa undantag. Från senare år föreligga sifferuppgifter om reservens storlek endast från de största städerna. I Stockholm var hösten 1943 siffran 0,1 procent, i Göteborg 0,2. I

128 svaren till socialstyrelsens enquéte rörande bostadsmarknadsläget hösten 1943 uppgavs från städer med mer än 10 000 invånare tillgången i fråga om den vanligaste lägenhetskategorien som otillräcklig i samliga fall utom 3, där tillgången angavs som knapp; även på mindre orter betecknades tillgången i flertalet fall som otillräcklig. Dessa uppgifter jämte allmänna erfarenheter från senare år ge vid handen, att i det stora flertalet stadssamhällen bostadsreserven praktiskt taget helt försvunnit. Uppskattningsvis kan för närvarande reserven i samtliga stadssamhällen icke uppgå till mer än ett par tre tusen lägenheter. Reservminskningen sedan 1939 kan sålunda beräknas till drygt 20 000 lägnheter. Då ett normalt bostadsmarknadsläge kan anses kräva en bostadsreserv av den storlek, som förefanns 1939, ställer alltså en fullständig avveckling av bostadsbristen till denna del kravet på en produktion utöver löpande behovstillskott av omkring 20 000 lägenheter. En uppfattning av storleken av det uppdämda bostadsbehovet kan erhållas endast indirekt, genom jämförelse mellan de faktiska tillskotten till bostadstillgången och den på grundval av demografiska uppgifter beräknade tillväxten i bostadsbehovet vid givna hushållsbildningsvanor. Sporadiska uppgifter ha visserligen givits om exempelvis antalet nygifta på vissa orter, som måst uppskjuta sin bosättning, men dessa uppgifter äro ej tillräckligt många eller tillräckligt säkra för att tillåta statistisk användning. En undersökning av hushållsbeståndets tillväxt i tätorterna under åren före krigsutbrottet ger vid handen, att den faktiska tillväxten betydligt översteg den, som motsvarade då skeende förändringar i tätortsbefolkningens storlek och struktur vid oförändrade hushållsbildningsvanor (uttryckta genom förhållandet mellan antalet individer och antalet hushållsföreståndare inom varje särskild köns-, ålders- och civilståndsgrupp). Vid oförändrad hushållsbildningsgrad (motsvarande den år 1939 gällande) skulle de under perioden 1935—1939 skeende förändringarna i befolkningens storlek och sammansättning med avseende på ålder och civilstånd ha betingat ett årligt genomsnittligt tillskott i hushållsantalet av omkring 28 500. Siffran är jämfört med tidigare perioder hög; den betingas av den rådande åldersfördelningen, den högkonjunkturspräglade inflyttningen samt den starka förskjutningen i civilståndsfördelningen tack vare ökad giftermålsfrekvens. Den faktiska tillväxten i hushållsbeståndet var emellertid bortåt 34 000 i årligt genomsnitt (motsvarande 37 000 å 38 000 i årlig bruttoproduktion av bostäder) eller omkring 15 procent högre än den vid oförändrade hushållsbildningsvanor beräknade. Skillnaden ger ett mått på förskjutningen under perioden i hushållsbildningsvanorna, eller vad man kan kalla hushållssprängningen, bestående främst däri, att ogifta (och i viss utsträckning även förut gifta) vuxna personer, som förut icke varit självständiga hushållsbildare, skaffa egen bostad. Att en betydande dylik hushållssprängning försiggick under åren före kriget bekräftas av allmänna erfarenheter; den starka högkonjunkturen och därmed följande stabila sysselsättningen under dessa år var givetvis ägnad att befordra en sådan utveckling. Den period av fyra år, under vilken bostadsbristen utvecklats och stabiliserats, åren 1940 t. o. m. 1943, ha de demografiska förutsättningarna för hus-

129 hållsbildningen i stadssamhällena ej väsentligt skiljt sig från den föregående perioden. Inflyttningsöverskottet har visserligen genomsnittligt varit något lägre till följd av inflyltningsminskning under periodens första år, men giftermålsfrekvensen har varit hög och den allmänna betingelse för stark hushållsbildning, som ligger i åldersfördelningen, har ej hunnit förändras mera avsevärt, om än tendensen varit nedåtgående. Räknar man med oförändrade hushållsbildningsvanor inom alla ålders- och civilståndsgrupper, får man till resultat, att hushållsbeståndets tillväxt i tätorterna vid under åren 1940—1943 faktiskt gällande giftermålsfrekvens och inflyttningsöverskott skulle ha varit genomsnittligen 25 000 om året, eller 100 000 för hela perioden. Till detta svarar en bruttoproduktion av bostäder om 85 000, motsvarande ett nettotillskott av omkring 77 000 lägenheter. Härtill är att lägga de 20 000 lägenheter, varmed såsom härovan utvecklats bostadsreserven minskat under perioden; ökningen i antalet bebodda lägenheter i tätorterna kan sålunda beräknas till 97 000. Om hushållsbildningsgraden inom olika ålders- och civilståndsgrupper varit helt oförändrad, skulle det icke tillgodosedda, uppdämda behovet alltså begränsa sig till några få tusen lägenheter. Antagandet att hushållsbildningsgraden varit helt oförändrad är dock knappast realistiskt. Hushållssprängning har med säkerhet förekommit i icke obetydlig omfattning, i synnerhet under periodens senare hälft, då ju sysselsättningskonjunkturen varit väl jämförlig med åren före kriget. En del av de pensionärshemslägenheter, som kommit till under dessa år, torde kunna räknas in under denna kategori. En undersökning inom byggnadslånebyrån rörande de hushåll, som bebodde under år 1942 färdigställa lägenheter, gav vid handen, att omkring 12 procent av dessa lägenheter beboddes av enpersonshushåll; en betydande del av dessa torde representera hushållssprängning. Då sålunda en del av 97 000 lägenheter, varmed beståndet av bebodda bostäder vuxit, faktiskt tagits i anspråk i och med hushållssprängning, får differensen mellan lägenhetstillskott och beräknat hushållstillskott betraktas annorlunda: uppdämningen av bostadsbehovet för andra grupper av hushållsbildare, t. ex. nygifta, måste räknas högre i samma mån som hushållsbildningsgraden faktiskt förskjutits och lägenheter upptagits av förut icke hushållsbildande grupper. Någon säker grund för uppskattning av dessa förhållanden finnes dock icke. Om för åren 1940 t. o. m. 1943 räknas samma grad av hushållssprängning som för åren 1935—1939, skulle vid de faktiskt gällande förhållandena beträffande giftermålsfrekvens och inflyttningsöverskott hushållsbeståndets tillväxt i årligt genomsnitt ha varit ej fullt 29 000, eller för fyraårsperioden 117 000. Denna beräkning ger sålunda ett uppdämt behov av 20 000 lägenheter. Här må på nytt understrykas den relativa karaktären hos bostadsbristen. Huruvida det uppdämda, latenta bostadsbehovet är att räkna till några få tusen eller till 20 000 eller eventuellt mera beror i viss grad på förutsättningar i framtiden. Till den del detta uppdämda behov består av uppskjuten bosättning för nygifta eller tillfällig hushållsupplösning i samband med inkallelser eller familjeförsörjarens arbete på annan ort o. s. v. kan m a n säker9-447232.

130 ligen räkna med att det till sin huvuddel kommer att göra sig gällande när bostadstillgången så tillåter och när de tillfälliga förhållanden, som medverkat till behovets uppdämning, undanröjts, tämligen oberoende av framtida konjunkturer. Utlösningen av den del av det uppdämda behovet, däremot, som representerar av bostadsbristen förhindrad hushållssprängning, är däremot med all sannolikhet i starkare grad beroende av de förutsättningar, som bildas främst av den framtida inkomst- och sysselsättningskonjunkturen. Det förefaller med hänsyn till här anförda beräkningar befogat att räkna med att vid god konjunktur under den kommande period, då bostadsbristen kan avvecklas, ett nu latent, på grund av bostadsbristen uppskjutet behov av omkring 20 000 lägenheter skulle komma att göra sig gällande; detta innebär antagandet att en under bostadsbristen tillbakahållen förskjutning i hushållsbildningsgraden, jämförlig med den som faktiskt kom till stånd under perioden 1935—1939, i efterhand skulle utlösas, när bostadstillgången förbättrades. Vid sämre konjunkturer under den period, då bostadsbristen kan avvecklas, kan det i efterhand utlösta behovet sannolikt räknas lägre. Med hänsyn därtill, att en del hushållssprängning redan under bostadsbristens år faktiskt kommit till stånd, samt därtill, att — såsom nyss utvecklats — en stor del av det uppdämda behovet är mindre känsligt för framtida konjunkturförutsättningar, är det dock icke skäl att räkna väsentligt lägre; i fortsättningen har för fall av medelgod eller sämre konjunktur det latenta. nu av bostadsbristen tillbakahållna behovet uppskattats till 15 000 respektive 10 000 lägenheter. För att sammanfatta: om såsom akut bostadsbrist i tätorterna för närvarande räknas 1) det antal hushåll, som äro husvilla i meningen provisoriskt inkvarterade eller som bebo utdömda eller enligt vederbörande kommunala myndigheters uppfattning omedelbart utdömbara lägenheter, 2) det antal lägenheter, varmed nuvarande bostadsreserv understiger 2 procent av bostadsbeståndet, samt 3) det antal hushåll, vars bildande uppskjutits under bostadsbristens år och som sannolikt komma att efterfråga bostäder, när bostadstillgången förbättras, skulle enligt de här anförda beräkningarna den nuvarande bostadsbristen kunna uppskattas på följande sätt: 1. Husvilla eller i utdömda eller utdömbara lägenheter boende 10 000 2. Bristande bostadsreserv 20 000 3. Uppdämt bostadsbehov 10 000 å 20 000 Summa 40 000 ä 50 000 Dessa beräkningar gälla tätorterna. För den egentliga landsbygden kunna motsvarande statistiska beräkningar icke utföras. Då landsbygdens hushållsbestånd i stort sett icke växer, kan man emellertid utgå ifrån, att något problem om akut, marknadsmässig bostadsbrist där icke föreligger annat än rent undantagsvis. Landsbygdens bostadsfråga är ju i dominerande grad en fråga om ersättning för undermåliga lägenheter och förbättrad bostadsutrustning. Bostadsbristen i tätorterna uppkom genom produktionsunderskotten under åren 1940 och 1941. Under de två senaste åren har tack vare de statliga stödåtgärderna bostadsbyggandet haft sådan omfattning, att läget i stort sett hållits oförändrat. Den nu pågående produktionen och de nu bedömbara förut-

131 sättningarna för fortsatt produktion under innevarande år ge anledning att förvänta, att — om inga oförutsedda förändringar i förutsättningarna inträffa — läget även under år 1944 skall kunna bevaras oförändrat eller måhända något förbättras. Någon mera väsentlig förändring i det allmänna läget finnes icke anledning att räkna med. I den fortsatta diskussionen av bostadsbehovets utveckling efter ett vapenstillestånd har därför som utgångsläge valts ett bostadsmarknadstillstånd, präglat av en akut bostadsbrist, som motsvarar den nu rådande. Tillväxten i bostadsbehovet under följande år. Till grund för h ä r följande bedömning av bostadsbehovets utveckling i fortsättningen ligga beräkningar, utförda inom byggnadslånebyrån, rörande hushållstillskottet i tätorterna åren 1945—1949. Prognoser rörande hushållsbeståndets fortsatta tillväxt måste av praktisktstatistiska skäl göras i femårsgrupper och femårsperioder. Utgångspunkten för h ä r ifrågavarande beräkningar är folkmängden i tätorterna den 31/i2 1940, fördelad efter kön, ålder och civilstånd. Denna folkmängd har framskrivits till slutet av år 1945 under antagande av 1939 års dödlighet samt av en inflyttning under femårsperioden av 75 000 män och 75 000 kvinnor, vilket att döma av uppgifter om inflyttningen till rikets städer torde svara mot inflyttningen under den gångna delen av perioden. Förändringarna i civilståndsfördelningen åren 1940—1945 ha beräknats med hänsyn till nuvarande giftermålsfrekvens. Därefter har folkmängden framskrivits till den 31/i2 1950 med 1939 års dödlighet och den för 1945 beräknade civilståndsfördelningen. Med användande av 1939 års hushållsbildningsgrad (lägenhetsinnehavare i förhållande till boende i olika köns-, ålders- och civilståndsklasser) har skillnaden i antalet hushåll vid slutet av åren 1945 och 1950 beräknats. Om ingen inflyttning räknas, skulle under dessa förutsättningar hushållsbeståndet i tätorterna växa med genomsnittligen 12 800 hushåll om året under perioden 1945—1950. En hushållsbildning av denna omfattning betingas enbart av förskjutningarna i den till 1945 framskrivna tätortsbefolkningens ålderssammansättning under antagande av oförändrad civilståndsfördelning, oförändrade hushållsbildningsvanor samt ingen inflyttning. Antagandet om oförändrad civilståndsfördelning under perioden 1945— 1950 innebär en giftermålsfrekvens, som är 10 å 12 procent lägre än den nuvarande. Det senaste årtiondets höga giftermålsfrekvens har betytt en fortskridande förskjutning av civilståndsfördelningen. Förutsatt goda konjunkturer finns knappast anledning att räkna med att den nuvarande giftermålsfrekvensen skall gå tillbaka (antalet äktenskap per år torde däremot gå mot sänkning till följd av förskjutningarna i åldersfördelningen). Räknar man med nuvarande giftermålsfrekvens såsom bestående under femårsperioden 1945—1950, betyder detta en fortskridande förskjutning i civilståndsfördelningen, som omräknad i hushållsbildning vid oförändrad hushållsbildningsgrad och ingen inflyttning höjer siffran för genomsnittligt hushållstillskott under perioden till 15 100. Å andra sidan kan lågkonjunktur tänkas sänka giftermålsfrekvensen. För att illustrera denna faktors betydelse kan

132 nämnas, att om 1931 års låga giftermålsfrekvens (20 ä 25 procent lägre än den nuvarande) skulle gälla under femårsperioden 1945—1950 betydde detta en sänkning av det årliga hushållslillskottet i tätorterna till 10 600 vid oförändrad hushållsbildningsgrad och ingen inflyttning. Variationer i nettoinflyttningen från den egentliga landsbygden till tätorterna spela givetvis en väsentlig roll för hushållsbeståndets tillväxt, om än denna faktor icke har den dominerande betydelse i detta sammanhang som ofta antages. De nyss anförda siffrorna ge vid handen, att även ulan någon som helst inflyttning skulle hushållstillskotten i tätorterna under följande femårsperiod vara betydande till följd av de inre strukturförskjutningarna inom tätortsbefolkningen. Det torde vara obehövligt att här utveckla, varför ett antagande om ingen flyttning från egentlig landsbygd till tätorter är orimligt under alla nu överhuvud beaktansvärda förutsättningar. Ett bedömande av det sannolika inflyttningsnettot under följande femårsperiod måste göras med hänsyn till olika konjunkturlägen samt till det förhällandet, att de mest mobila åldersgrupperna i den egentliga landsbygdens befolkning hålla på att minska. Under 1930-talets övervägande lågkonjunkturpräglade förra hälft var nettoinflyttningen till tätorterna ca 110 000. Om denna siffra reduceras i samma grad som den mobila landsbygdsbefolkningen minskat, vilket innebär antagandet att den egentliga landsbygdens relativa flyttningsförlust vore oförändrad, skulle för femårsperioden 1945—1950 erhållas ett inflyttningsnetto för tätorterna på 84 000. 1930-talets senare, högkonjunkturpräglade hälft hade ett inflyttningsnetto för tätorterna på ca 220 000. En reduktion under antagande av oförändrad relativ flyttningsförlust för landsbygden ger för femårsperioden 1945—1950 161 000. Såsom förut nämnts torde man för 1940-talets första hälft, som ur konjunktursynpunkt haft en blandad karaktär, kunna, räkna med ett inflyttningsnetto för tätorterna på omkring 150 000. Av följande tabell framgår, hur det beräknade hushållstillskottet per år i tätorterna under perioden 1945—1950 varierar med inflyttningsöverskottet under tre alternativa antaganden rörande giftermålsfrekvens och civilståndsfördelning samt under antagande av oförändrade hushållsbildningsvanor: Beräknat hushållstillskott p e r å r i t ä t o r t e r n a åren 1945-1950 vid oförändrad hushållsbildningsgrad. A

Flyttningsöverskott för femårsperioden

Giftennålsfrekvens —1931 års

Oförändrad civilståndsfördelning = 1945 års beräknade

Nuvarande giftermålsfrekvens

0 75 000 100 000 125 000 150 000 175 000 200 000 225 000

10 600 13 700 14 700 15 700 16 700 17 800 18 800 19 800

12 800 16100 17 200 18 300 19 400 20 500 21600 22 700

15100 J8 600 19 700 20 900 22100 23 200 24 400 25 500

133 Av de i förspalten uppsatta alternativa antagandena angående inflyttningsöverskottet k a n såsom förut anförts det lägsta, ingen flyttning, betraktas sakna beaktansvärd sannolikhet. Det högsta, 225 000 i inflyttningsöverskott under femårsperioden, är väl inte omöjligt men skäligen osannolikt även under förutsättning av högkonjunktur under hela perioden. Det överstiger något inflyttningsöverskottet under 1930-talets senare del, vilket med hänsyn till de pågående förändringarna inom den mobila landsbygdsbefolkningen skulle betyda väsentligt större relativa flyttningsförluster för den egentliga landsbygden än under den starka högkonjunkturen före krigsutbrottet. Vill man bland de kombinationer mellan de för hushållsbildningen bestämmande, konjunkturkänsliga faktorerna, giftermålsfrekvens och flyttningsnetto, som tabellen innehåller, välja sådana, som kunna antagas sannolikt svara till a ena sidan en utpräglad lågkonjunktur, a andra sidan en stabil högkonjunktur, förefaller det rimligt att för lågkonjunkturfallet stanna inför de kombinationer, som ge ett årligt hushållstillskott på 14 000 å 16 000, och för högkonjunkturfallet inför dem, som visa hushållstillskott på 22 000 a 23 000. Lågkonjunkturfallets undre gräns motsvarar exempelvis ungefär kombinationen inflyttningsöverskott 75 000 och till 1931 års nivå sänkt giftermålsfrekvens; att detta skulle för närmast följande femårsperiod komma att underskridas synes icke sannolikt. Högkonjunkturfallets övre gräns betyder exempelvis kombinationen inflyttningsöverskott 175 000 och bevarande av nuvarande höga giftermålsfrekvens, vilket såsom gällande en hel femårsperiod förefaller betryggande som maximiantagande. I fråga om högkonjunkturfallet tillkommer dock ännu en faktor, nämligen hushållssprängningen. I beräkningarna ha hittills antagits, att hushållsbildningsgraden är oförändrad, d. v. s. att förhållandet mellan antalet lägenhetsinnehavare och antalet personer inom varje köns-, ålders- och civilståndsgrupp förblir konstant. Såsom i tidigare sammanhang diskuterats var detta icke fallet under högkonjunkturen före kriget; till följd av förskjutningar i hushållsbildningsvanorna var då den faktiska tillväxten i hushållsantalet ca 15 procent högre än den nivå, som motsvarade tillväxten vid oförändrad hushållsbildningsgrad. För att i beräkningarna ge utrymme åt en vid god konjunktur sannolik fortsättning i framtiden av en dylik hushållssprängningsprocess bör den på grundval av hittills redovisade faktorer uppskattade hushållstillväxten ökas. Säkra hållpunkter för hur stor ökningen bör vara stå inte till buds. Här antages, att femårsperiodens genomsnittliga årliga hushållstillskott ökas med 2 000 ä 3 000 hushåll om året till följd av hushållssprängning vid god konjunktur. Detta torde kunna betraktas som en försiktig uppskattning, och ett överskridande därav ligger under gynnsamma betingelser ingalunda utanför möjligheternas gräns. I synnerhet beträffande kortare perioder av mera intensiv högkonjunktur är det väl tänkbart, att hushållstillskottet till följd av hushållssprängning kan komma att väsentligt överstiga det här antagna. Det bör även beaktas, att byggande med offentligt stöd av bostäder för pensionärer, ungdom, ensamstående mödrar o. s. v. verkar i samma riktning.

134 De beräkningar, som hittills redovisats, gälla femårsperioden 1945—1950 i genomsnitt, då jn underlaget varit en jämförelse mellan det hushållsbestånd, som svarar till en till år 1945 framskriven tätortsbefolkning, och det hushållsbestånd, som svarar till en under olika kombinationer av antaganden till år 1950 framskriven befolkning. Detta femårsgenomsnitt kan inte utan vidare tillämpas för varje särskilt år inom perioden. Tendensen i hushållsbildningen är efter att nyligen ha passerat kulmen fallande till följd av förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur. En jämförelse mellan hushållstillskotlet för här ifrågavarande femårsperiod och de på enahanda grunder beräknade hushållstillskotten för omkringliggande femårsperioder ger vid handen, att den av demografiska strukturförändringar betingade nedgången i hushållsbeståndets tillväxthastighet kan beräknas till omkring 1 000 hushåll per år. En fördelning av hushållstillskottet för åren 1945—1950 på periodens särskilda år bör därför göras sålunda, att en fallande serie erhålles med en nedgång av 1 000 hushåll per år. De här redovisade beräkningarna kunna sammanfattas i följande tablå, där »lågkonjunkturfallet» betecknats som A (genomsnittligt tillskott för femårsperioden 15 000 hushåll), »högkonjunkturfallet» med C (genomsnittligt tillskott 25 000 hushåll), varjämte inlagts ett fall B, som tankes representera medelgod konjunktur. A

17 000 16 000 15 000 14 000 13 000

22 000 21 000 20 000 19 000 18 000

27 000 26 000 25 000 24 000 23 000

Det framgår av vad som förut sagts, att fall A närmast motsvarar allmänna konjunkturförutsättningar och därmed följande hushållsbildningsbetingelser i giftermålsfrekvens, inflyttning o. s. v. av den art, som voro gällande under 1930-talets förra hälft, under det att fall C närmast motsvarar de genomsnittliga förhållanden under senare delen av det gångna decenniet (däremot icke de mest högkonjunkturpräglade åren, såsom 1937 och 1939). Ersättningsbehov genom rivning och utdöniiiing av lägenheter. Bortsett från variationerna i bostadsreserven (och under tider av akut bostadsbrist i det uppdämda bostadsbehovet) bestämmes bostadsproduktionsbehovet av nettotillskottet av hushåll samt av det ersättningsbehov som uppkommer genom avgång ur det befintliga bostadsbeståndet i och med rivning, utdömning eller ändrad användning av bostadslägenheter. Under de senaste årtiondena har avgången från bostadsbeståndet genom rivning (utdömning, som ej föranlett rivning, och ändrad användning redovisas inte av den fortlöpande stalistiken) varit en förhållandevis konstant andel av bruttoproduktionen eller omkring 10 procent. Man kunde haft anledning att räkna som sannolikt, att avgången under de senaste årens bostadskris skulle ha varit mindre än sedvanligt. Så synes dock icke ha varit fallet. Enligt socialstyrelsens byggnadsstatistik

135 var år 1942, det sista år för vilket uppgifter redovisats, avgången 9,9 procent av bruttoproduktionen. Det är sannolikt, att under år 1943, då den allmänna byggnadsregleringen först blev effektiv, rivningsfrekvensen blivit mindre. Betraktas frågan på längre sikt, måste man räkna med en stigande och så småningom starkt stigande kurva för avgången och ersättningsbehovet. Härtill medverka flera omständigheter. Det bestånd av bostadshus, som kom till under de tidigare skedena av det moderna svenska stadsväsendets utveckling, från 1870-talet fram till förra världskriget, och som icke redan ersatts eller ombyggts, åldras, blir alltmera omodernt och drager växande underhållskostnader. Skärpningen av föreskrifterna om bostad i hälsovårdsstadgan hade knappast hunnit bli helt effektiv i tillämpningen före krigets utbrott och har därefter hämmats genom bostadsbristen. Städernas växande utbredning ökar behovet av moderna lägenheter i centrala lägen, vilket påskyndar rivning och ombyggnadsverksamhet. I här ifrågakommande sammanhang kan ombyggnad i stort sett likställas med rivning och ersättningsbyggnad. Den stigande tendensen på längre sikt i denna förnyelseprocess för det äldre bostadsbeståndet framgår därav, att enligt 1939 års allmänna bostadsräkning ombyggnadsfrekvensen under 1930-talet var mer än tre gånger så hög som under 1920-talet (i städer med mer än 10 000 invånare utom Stockholm). Slutligen torde problemet om en stadsplanemässig sanering av äldre stadspartier komma att få en växande aktualitet och så småningom, särskilt i samband med den avtagande tillväxt och stagnation i hushållsbildningen, som kommer att inträffa som en följd av framtida förskjutningar i befolkningens sammansättning, framträda som en bostadspolitisk fråga av största räckvidd. I här förevarande sammanhang, där frågan gäller bostadsbyggnadsbehovet under de första åren efter ett vapenstillestånd, alltså en period, då avveckling av den akuta bostadsbristen bör sältas i främsta rummet bland bostadsförsörjningsangelägenheterna, vore det naturligt att räkna med en avgång ur bostadsbeståndet av endast ringa omfattning. Vad gäller rivningen måste dock hänsyn tagas därtill, att en livlig nybyggnadsverksamhet i viss grad är sammankopplad med rivningsverksamhet, som bereder plats för nybyggen på välbelägna tomter. I synnerhet om tillgångarna på exploaleringsfärdig tomtmark och på vattenledningsrör äro knappa, kan en sådan sammankoppling vara väl motiverad. I fråga om utdömningen av lägenheter har i det föregående gjorts en uppskattning av det under bostadsbristens år ackumulerade beståndet av utdömda och utdömbara lägenheter, vilket beräknades till bortåt 10 000 lägenheter, varav omkring hälften icke faktiskt utdömda men enligt de kommunala myndigheternas uppfattning omedelbart utdömbara. Med hänsyn till vad som är känt genom tidigare undersökningar rörande förekomsten av undermåliga lägenheter i stadssamhällena samt till de befogenheter hälsovårdsmyndigheterna numera ha på detta område torde det icke innebära en överskattning, om man räknar med att under en följande femårsperiod ytterligare 10 000 lägenheter skola komma i utdömbart skick.

136 Även beträffande utdömningen ter det sig naturligt att räkna med en begränsad omfattning, så länge den akuta bostadsbristen består. En viss utdömning och utrymning av hälsovådliga lägenheter är dock även vid bostadsbrist ofrånkomlig. I samma mån som den akuta bostadsbristen i framtiden kan avvecklas, växa möjligheterna att undanröja det undermåliga bostadsbeståndet; den lägenhetsproduktion utöver vad som motsvarar den löpande nettotillväxten i hushållsbeståndet, som till en början kan tillgodose det uppdämda bostadsbehovet och bygga upp en bostadsreserv, kan i fortsättningen skapa ersättning för en ökad avgång från bostadsbeståndet genom utdömning av hygieniskt mindervärdiga lägenheter och så småningom genom stadsplanemässig sanering. Det säger sig själv, att det här inte kan vara fråga om någon helt bestämd tidsföljd mellan de ändamål, som den framtida bostadsproduktionen skall tjäna. Bostadsbristens avveckling och lägenhetsbeståndets sanering kunna givetvis delvis löpa parallellt. (Från produktionens synpunkt sett kommer i detta sammanhang även in frågan om bostadsbyggandets inriktning i fråga om lägenhetsstorleken, utrymmesstandardens utveckling, som dock ej berör den här diskuterade frågan om bostadsbehovet i antalet lägenheter räknat.) Utifrån här anförda synpunkter har i följande sammanställningar rörande bostadsbehovet i fortsättningen räknats med ett ersättningsbehov för rivning och utdömning sammanlagt om 10 procent av bruttoproduktionen, så länge vid det gällande antagandet om produktionens storlek bostadsbrist i form av uppdämt behov eller otillräcklig bostadsreserv består. Detta innebär ett antagande av något lägre rivning än normalt. Då den akuta bristen avvecklats, antages utdömningen svälla intill dess ett ersättningsbehov av 20 000 lägenheter har tillgodosetts. I den mån ett visst produktionsantagande visar sig kunna medföra överskott utöver de behov, som representeras av bristen i utgångsläget, hushållstillskottet under perioden samt en utdömning av nyss nämnd omfattning, tankes överskottet motsvarat av stadsplanemässig sanering. Sammanställning av behovsuppskattningar och prodnktionsantaganden. I efterföljande tabeller I—VI (s. 17—22) ha de beräkningar rörande bostadsbrist, hushållstillskott och avgång ur lägenhetsbeståndet, som gjorts i föregående avsnitt, sammanställts med alternativa antaganden rörande bostadsproduktionens omfattning fem år framåt, perioden 1945—1949. Då tidpunkten för insättandet av ett efterkrigsprogram ligger i det ovissa, bör anmärkas, att en förskjutning på något år icke spelar någon väsentlig roll, förutsatt att utgångsläget är i huvudsak det, som här antagits. En förskjutning på längre tid eller avsevärd förändring av nyssnämnda förutsättning måste givetvis föranleda revision av beräkningarna. Fyra olika produktionsantaganden ha gjorts, det lägsta innebärande en årlig bruttoproduktion i tätorterna om 35 000 lägenheter, det högsta 50 000 lägenheter. Minimiantagandet motsvarar ungefär det bostadstillskott, varmed man såvitt nu kan bedömas kan räkna innevarande år. Maximianta-

137 Fall I:

T a b . I. Stabil h ö g k o n j u n k t u r .

Ersättning för avgångna läg enheter ProdukKon- Produk- tion för Hus- och junk- tion för uppdämt lägenhets- Kvarbehov Rivning sanering terssane- Summa tur- hushållsoch läge tillskott (utdömring reserv ning)

År

1945 1946 1947 1948 1949

G G

27 000 26 000 25 000 24 000 23 000

Summa

125000 Årsmedeltal

25 000

1945 1946 1947 1948 1949

Summa

27C00 26 000 25 000 24 000 23 000 125 000

Årsmedeltal

25 000

1945 1946 1947 1948 1949

27 000 26 000 25 000 24 000 23 000

13 500 14 500 12 000

1. C

1 Årsmedeltal

25 000

c c

27 000 26 000 25 000 G 24 000 G ' 23 000 C Summa 125000 25 000 Årsmedeltal 1

Inkl. ersättningsproduktion

Exkl. ersättningsproduktion 9

17 500

31 500 31500 31500 31 500 31500 157 500

35 000 35 000 35000 35 000 35 000 175000

3 500

35 000

—

3 000 3 000 3 000 3 000 3 000

40000 lägenheter per år 4 000 1000 — 4 000 1000 — 4 000 1000 — 6 000 3 000 — 17 000 14 000 —

36 000 36 000 36 000 34 000 23 000

40 000

15 000

8 000

3 000

4 000

32 500

12 500

6 500

2 500

1000 Bruttoproduktiot :

Bruttoproduklioi i:

— —

165 000

40 000 40 000 40000 40 000 40 000 200000

7 000

33 000

40 000

45 000 45 000 45 000 45 000 45 000 225000

— —

3 500 3 500 3 500 3 500 3 500

45 000 lägenheter per år 4 500 1000 — 4 500 1000 — 8 000 4 500 — 21 000 4 000 13 500 22 000 18 500 —

40 000

17 500

22 500

00 000

40 500 40 500 37 000 24 000 23 000 165 000

4 000

4 500

12 000

33 000

45 000

45 000 45 000 28 000 24 000 23 000

50 000 50 000 50 000 50 000 50 000

8 000 4.

1945 1946 1947 1948 1949

7 Brulioproduklior i: 35 000 lägenheter per år 3 500 1000 2 500 — 3 500 1000 2 500 — 3 500 1000 2 500 — 3 500 2 500 1000 — 3 500 1000 2 500 —

9 000 10 000 11000 10000

3. C C C G C Summa

4 500 5 500 6 500 7 500 8 500

2. C C C C C

•i

Summa

3 500

Bruttoproduktic n: 18 000 19 000 3 000

4;ooo

40 000

4 000 4 000 4 000 4 000 20 000

4 000

— —

50 000 lägenhete r per år 1000 1000 18 000

— — —

— —

22 000 23 000

5 000 5 000 22 000 26 000 27 000

45 009

85 000

165 000

250 000

4 000

9 000

17 000

33 000

50 000

Den anl agna brisl en 40000 lägenhete r ej täckt efter 5 år

gandet överstiger med 5 000 lägenheter den högsta nivå, som någonsin nåtts av bostadsbyggandet; 1939 års produktion uppgick till 45 000 lägenheter. I skilda sammanhang i det föregående har framgått, att beräkningen av bostadsbehovet för följande år måste göras under hänsynstagande till de allmänna konjunkturförhållanden, som då kunna råda. Inflyttnings-

138 Tabell II. Stabil m e d e l g o d k o n j u n k t u r .

Fall II:

Ersältning för avgångna lägenheter ProdukKon- Produk- tion för Hus- och junk- tion för uppdämt lägenhets- Kvartur- hushållsbehov Rivning sanering terssane- Summa läge tillskott och (.utdömring reserv ning)

År

1945 1946 1947 1948 1949

B B B B B

22 000 21000 20 000 19 000 18 000

Summa

35 000

12 500

20 000

Årsmedeltal

20 000

7 000

2 500

4 000

1945 1946 1947 1948 1949

B B B B B

22 000 21000 20 000 19 000 18 000

14 000 15 000 6 000

— —

3 000 3 000 3 000 3 000 3 000

1. Bruttoproduktion: 9 500 2 500 2 500 10 500 11500 2 500 3 500 2 500 — 2 500

Bruttoproduktioi i:

— — — —

1000 1000 1 000 10 000 7 0C0

7 500 7 500

175 000

8 000

27 000

35 000

36 000 36 000 26 000 19 000 18 000

40 000 40 000 40 000 40 000 40 000

135 000

13 000

27 000

40 000

40 500 37 500 20C00 19 000 18 000

45 000 45 000 45 000 45 000 45 000

135 000 27 000

225 000

45 000 33 000 20 000 19 000 18 000

50 000 50 000 50 000 50 000 50C00

35 000

20 000

7 000

3 000

4 000

1945 1946 1947 1948 1949

Summa

22 000 21000 2)000 19 000 18 000 100000

Bruttoproduktioi i: 45 000 lägenheter per år. 18 500 3 500 1000 — 4 500 16 500 3 500 4 000 7 500 — 3 500 15 000 6 500 25 000 — 3 500 22 500 26 000 — — 3 500 23 500 27 000 — — 17 500 35 000 20 000 52 500 J10 000

Årsmedeltal

20 000

7 000

1945 1946 1947 1948 1949

B B B B B

22 000 21000 20 000 19 0C0 18 000

23 000 12 000

Summa

100 000

Årsmedeltal

20 000

35 000 7 000

Bruttoproduktioi i:

— — —

85 000 35 000 35 000 35 000 35 000

a 31500 3 L 500 31500 22 500 18 000

Summa

3 500

Inkl. ersättningsproduktion

3 500 3 500 3 500 12 500 17 000 40000

Årsmedeltal

1 Exkl. ersättningsproduktion

35 000 lägenhetci • per år.

40 000 lägenhetei per år. 1000 — 4 000 1000 4 000 — 11 000 14 000 — 7 000 11000 21000 19 000 22 000 — 20000 30000 65 000

B B B B B

Summa

6 000

4 000

10 500

18 000

45 000

50 000 lägenheter per år.

4 000 4 000 4 000 4 000 4 000 20 000

1000 13 000 6 000

—

— —

20 000 27 000 28 000

5 000 17 000 30 000 31000 32 000

20 000

75 000

115 000

4 000

15 000

23 000

27 000

50 000

—

överskottet, giftermålsfrekvensen och hushållsbildningsgradens förskjutningar äro enligt erfarenheten i viss grad konjunkturkänsliga och i synnerhet påverkade av sysselsättningsläget. Med hänsyn härtill har i tabellerna samspelet mellan behovsutveckling och produktionsutveckling belysts under varierande konjunkturantaganden, varvid varje tabell representerar ett sådant antagande. De sex konjunkturfall, som valts, äro följande:

139 Fall III:

T a b e l l III. Sakta fallande k o n j u n k t u r e r .

Ersättning för avgångna lägenheter 'ProdukKon- Produk- tion för Hus- och junk- tion för uppdämt lägenhets- Kvarbehov tur- hushållsRivning sanering terssane- Summa och läge tillskott (utdömring reserv ning)

Summa Exkl. ersättningsproduktion

Inkl. ersättningsproduktion 10

1. Bruttoproduktion:

B B A A

27 000 21 000 20 000 14 000 13 000

4 500 10 500 11500 3 500

—

2 500 2 500 2 500 2 500 2 500

Summa

12500 Årsm edeltal

19 000

6 000

2 500

1945 1946 1947 1948 1949

Bruttoproduktion 3 000 3 000 3 000 — 3 000 3 000 —

35 000 lägenheter per år. 1000 — 3 500 — 3 500 1000 — 3 500 1030 — 17 500 15 000 22 000 17 500 2 000 20 000 4 000

17 500

3 500

10 000

40 000 lägenheter per år. — 4 000 1000 — 4 000 1000 — 9 000 6 000 26 000 11000 12 000 27 000 24 000

1945 1946 1947 1948 1949 Summa

27 000 21 000 20 000 14 000 13 000

9 000 15 000 11000

20 000

70 000

Årsm edeltal

19 000

7 000

3 000

4 000

7 000

14 000

C B B A A

Bruttoproduktion:

C B B A A

1945 1946 1947 1948 1949

Summa Årsm edeltal

27 000 21 000 20 000 14 000 13 000

13 500 19 500 2 000

— —

3 500 3 500 3 500 3 500 3 500

95 000

35 000

17 500

45 000 lägenheter per år. — 4 500 1000 — 4 500 1000 23 000 1500 18 000 31000 27 500 32 000 28 500 95 000 57 500 20 000

19 000

7 000

3 500

4 000

Bruttoproduktion:

C B B A A

27 000 21000 20 000 14 000 13 000

18 000 17 000

Summa

95000 Årsmedeltal

19 000

35 000 7 000

•J945 1946 1947 1948 1949

I. II. III. IV. V. VI.

— — —

19 000

4 000 4 000 4 000 4 000 4 000

50 000 lägenheter per år. 1000 5 000 — — 8 000 12 000 30 000 15 000 11000 36 000 32 000 37 000 33 000

20 000

4 000

16 000

120 000 21000

Stabil högkonjunktur. Stabil medelgod konjunktur. Sakta fallande konjunkturer. Hastigt fallande konjunkturer och återhämtning. »Fredskris» och hastigt stigande konjunkturer. Uppskjuten »fredskris» och stigande konjunkturer.

31 500 31500 31500 17 500 13 000 125 000 25 000

35 000 35 000 35 000 35 000 35 000 175 000 35 000

36 000 36 000 31000 14 000 13 000 130000 26 000

40 000 40 000 40 000 40 000 40 000 200000 40 000

40 500 40 500 22 000 14 000 13 000 130 000 26 000

45 000 45 000 45 000 45 000 45 000 225000 45 000

45 000 38 000 20 000 14 000 13 000 130000 26 000

50 000 50 000 50 000 50 000 50 000 250 000 50 000

140 Fall IV:

År

Tabell IV. Hastigt fallande k o n j u n k t u r e r o c h å t e r h ä m t n i n g .

Ersättning för a\ gångna 1 egenheter ProdukKon- Produk- tion för Hus- och junk- tion för uppdämt lägenhets- Kvartur- hushållsbehov Rivning sanering terssane- Summa läge tillskott och (utdömring reserv ning)

Summa Exkl. ersättningsproduktion

Inkl. ersätlningsp ro auktion

31500 31500 20 000 24 000 18 000

35 000 35 000 35 000 35 000 35 000

25 000

35 000

40 000 40 000 40 000 40 000 40 000 200000

1945 1946 1947 1948 1949

B A A B B Summa

22 000 16 000 15 000 19 000 18 000 90000

Årsmedeltal

18 000

1945 1946 1947 1948 1949

B A A B B

22 000 16 000 15 000 19 000 18 000

Bruttoprodukt loi i: 40 000 lägenhetei• per år. 14 000 3 000 — 1000 4 000 16 000 3 000 6 000 — 8 000 3 000 14 000 — sooo 25 000 5 000 3 000 13 000 16 000 — 3 000 19 000 22 000 — —

Summa

35 000

15 000

75 000

36 000 32 000 15 000 24 000 18 000 125 000

Årsmedeltal

18 000

7 000

3 000

4 000

8 000

15 000

25 000

40 000

45 000 1ägenhelei per år. 1000 — 4 500 14 0U0 17 500 — 5 000 21500 30 000 17 500 21000 — 23 500 27 000 — 20000 02 500 100000

40 500 2? 500 15 000 24 000 18 000

45 000 45 000 45 000 45 000 45 000 225 000

4 000

1. Bruttoproduktion: 9 500 2 500 2 500 15 500 5 000 2 500 5 000 2 500 2500 — 35000 12 500 7 000 2.

3. 1945 1946 1947 1948 1949

B A A B B

Summa Årsmedeltal

B A A B B

Summa Årsmedeltal l

2 500

Brultoproduklioi i:

22 000 16 000 15 000 19 000 18 000 90000

35 000

3 500 3 500 3 500 3 500 3 500 17 500

13C00

7 000

3 500

18 500 11500

— 5 000

—

4. 1945 1946 1947 1948 1949

Bruttoproduktioi t:

22 000 16 000 15 000 19 000 18 000

23 000 7 000

90 000 18 000

35 000

4 000 4 000 4 000 4 000 4 000 20000

7 000

4 000

— 5 000

—

35 000 ägenheter per år. — 1000 3 500 1000 3 500 — 12 500 15 000 — 6 500 3 000 11000 14 500 17 000 — 20 000 17 500 50000 4 000 3 500 10 000

12 500

20 000

125 000 25 000

45 000

50 000 1 Igenheter per år. 1000 19 000

—

— — —

4 000 31 000 22 000 28 000

5 000 27 000 35 000 26 000 32 000

45 000 23 000 15 000 24 000 18 000

50 000 50000 50 000 50 000 50 000

85 000

125 000

4 000

17 000

25 000

250 000 50 000

I tabellerna ha de antagna konjunkturlägena betecknats med A för lågkonjunktur, B för medelgod konjunktur, G för högkonjunktur. Konjunkturläget tankes främst karakteriserat av sysselsättningen. En granskning av tabellerna kan föranleda följande allmänna synpunkter, varvid i första hand beaktas å ena sidan den tid, inom vilken bostads-

141 Fall V:

T a b e l l V. »Fredskris> o c h hastigt s t i g a n d e k o n j u n k t u r e r .

Ersättn ing för avgångna lä genheter ProdukKon- Produk- tion för Hus- och junk- tion för uppdämt lägenhets- Kvarbehov tur- hushållsRivning sanering terssane- Summa och läge tillskott ring (utdömreserv ning)

År

a 1.

1945 1946 1947 1948 1949

B C C C Summa

17 000 81 000 25 000 24 000 23 000 110 000

7 X

14 500 10 500 6 500 7 500 1000

2 500 2 500 2 500 2 500 2 500

35 000 lägcnhetci per år. — 3 500 1000 3 500 1000 — 3 500 1000 — 3 500 1000 — 11000 S500 —

40 000

12 500

liruitoproduktiun:

Summa Exkl. ersättningsproduktion

Inkl. ersättningsproduktion

<»

31 500 31 500 31500 31500 24 000

150 000

35 000 35 000 35 000 35 000 35 000 175000

5 000

30 000

35 000

36 000 36 000 31 000 24 00O 23 000

40 000 40 000 40 000 40 000 40 000

200 000

30 000

40 000

— —

3 500 3 500 3 500 3 500 3 500

45 000 lägenhetei per år. — 4 500 1000 12 500 — 9 000 15 000 1500 10 000 21000 — 17 500 22 000 — 18 500

40 500 32 500 30 000 24 000 23 000

45 000 45 000 45 000 45 000 45 000

2 500

— —

Årsmedeltal

22 000

1945 1946 1947 1948 1949

B C C C Summa

17 000 21000 25 000 24 000 23 000

19 000 15 000 6 000

— —

3 000 3 000 3 000 3 000 3 000

110 000

40 000

40 000 lägenheter per år. — 4 000 1000 4 000 1000 — 9 000 6 000 — 16 000 1000 12 000 14 000 17 000 — 50 000 15 000 20000

Årsmedeltal

22 000

8 000

3 000

4 000

1945 1946 1947 1948 1949

23 500 11500 5 000

Summa

17 000 21000 25 000 24 000 23 000 110000

40 000

17 500

20 000

37 500

150 000

225 000

Årsmedeltal

22 000

8 000

3 500

4 000

7 500

15 000

30 000

45 00Ö

1945 1946 1947 1948 1949

17 000 21000 25 000 24 000 23 000

50 000 50 000 50 000 50 000 50 000

Summa

8000 2.

3. A B C

c C

B C C

Årsmedeltal

Bruttoproduktioi i:

BrntLoproduktioi i:

3 000

4. Bmtloproduktto i: 50 000 lägenhetei per år. — 5 000 1000 2S000 4 000 18 000 22 000 — 4 000 7 000 4 000 4 000 4 000

.— —

20 000

22 000

8 000

4 000

5 000

— —

15 000 22 000 23 000

20000 26 000 27 000

45 000 28 000 30 000 24 000 23 000

60000 12 000

30 000

50 000

bristen kan avvecklas, samt å andra sidan möjligheten att bevara en viss produktionsnivå under hela perioden. Vid en produktion på 35 000 lägenheter, d. v. s. ungefär den i är rådande omfattningen, kommer avvecklingen av bostadsbristen att kräva lång tid. Under förutsättning, att goda konjunkturer råda under hela perioden,

142 Fall VI:

T a b e l l VI. U p p s k j u t e n >fredskris> o c h stigande k o n j u n k t u r e r .

Ersättning för avgångna 1< igenheter ProdukKon- Produk- tion för Hus- och junk- tion för uppdämt lägenhets- Kvart ur- hushällsbehov Rivning sanering terssane- Summa läge tillskott och (utdömring reserv ning)

År

1945 1946 1947 1948 1949

C A B B C

27 000 16 000 20 000 19 000 23 000

4 1.

8 Summa

105000 Bruttoproduktion: 4 500 2 500 15 500 2 500 11 500 2 500 3 500 2 500 5 000 2 500 40000 12 500

Årsmedeltal

8 000

1945 1946 1947 1948 1949

27 000 16 000 20 000 19 000 23 000

9 000 20000 6 000 5 000

3 000 3 000 3 000 3 000 3 000

—

9 000

12 000

Summa Årsmedeltal

40 000

15 000

20 000

8 000

3 000

4 000

1945 1946 1947 1948 1949

Summa

27 000 16 000 20 000 19 000 23 000 105 000

40 000

3 500 3 500 3 500 3 500 3 500 17 500

Årsmedeltal

8 000

3 500

1945 1946 1947 1948 1949

C A B B C

27 000 16 000 20 000 19 000 23 000

Summa

105000 21000

2. C A B B C

Bruttoproduktioi i: 13 500 16 500 5 000

— 5 000

Årsmedeltal

Brultoproduktioi i:

—

3. C A B B C

2 500

Bruttoproduktioi i: 18 000 12 000 5 000

—

4 000 4 000 4 000 4 000 4 000

5 000 40 000

8 000

4 000

Summa Exkl. ersättningsproduktion

Inkl. ersättningsproduktion

31 500 31500 31500 22 500 28 000

35 000 35 000 35 000 35 000 35 000 175000

35 000 lägenhete r per år.

1000 1000 1000 10 000 4 500 17 500 3 500

— — — — — — —

3 500 3 500 3 500 12 500 7 000 30 000 6 000

40 000 lägenhetei per år. 1000 — 4 000 1000 4 000 — 11000 14 000 — 7 000 11000 21 000

145 000 29 000

35 000

55 000

36 000 36 000 26 000 19 000 28 000 145 000

40 000 40 000 40 000 40 000 40 000 200 000

29 000

40 000

40 500 32 500 25 000 19 000 28 000

45 000 45 000 45 000 45 000 45 000

145 000

225 000

29 000

45 000

45 000 28 000 25 000 19 000 28 000

50 000 50 000 50 000 50 000 50 000

145 000 29 000

45 000 lägenhetei per år. 1000 — 4 500 9 000 12 500 — 10 000 6 500 20 000 22 500 26 000 — 13 500 17 000 — 20000 42 500 SO 000 4 000 8 500 16 000 50 000 lägenheter per år. 1000 — 5 000 18 000 22 000 — 1000 20 000 25 000 27 000 31 000 — 18 000 22 000 — 20000 65 000 105 000 4 000 13 000 21000

50 000

skulle ännu vid periodens slut bostadsbrist bestå i form av otillräcklig reserv ocb endast en bråkdel av beståndet av undermåliga lägenheter skulle h a kunnat undanröjas från marknaden. Vid de mindre gynnsamma konjunkturalternativen skulle visserligen bostadsbristen vid periodens slut i allmänhet vara avvecklad, men avvecklingstiden skulle vara 4 å 5 år, och

143 i de två sista fallen, som representera övergående kris, omedelbart eller uppskjutet, och därefter stigande konjunkturer, skulle lägenhetssaneringen ännu vid periodens slut stöta på svårigheter. Detta produktionsalternativ torde utan vidare kunna betecknas som otillräckligt ur bostadsmarknadssynpunkt, vilket betyder, att man under alla omständigheter — om förutsättningar i övrigt därtill finnas — bör räkna med en högre bostadsproduktion efter ett vapenstillestånd än den nu rådande. En produktion på 40 000 lägenheter, vilket ungefär motsvarar 1938 års nivå, ger en avveckling av bostadsbristen i högkonjunkturfallet på fyra år, i övriga fall i allmänhet på tre år, ävensom möjlighet att inom perioden undanröja undermåliga lägenheter i den omfattning, som i det föregående uppskattats som behövlig. Vid de mindre gynnsamma konjunkturalternativen skulle därutöver ett visst utrymme ges för avgång genom stadsplanemässig sanering under periodens senare del. Ur bostadsmarknadssynpunkt vore detta produktionsalternativ i och för sig acceptabelt, även om bostadsbristens avveckling vid högkonjunktur kan anses väl långsam. Det följande produktionsalternativet, 45 000 lägenheter, motsvarar såsom förut nämnts 1939 års produktion. En produktion av denna omfattning ger i högkonjunkturfallet möjlighet till avveckling av bostadsbristen i form av uppdämt bostadsbehov och otillräcklig reserv inom tre år samt utdömning av 20 000 lägenheter inom fyra år, varjämte även ett visst överskott för kvarterssanering erhålles under periodens sista år. Vid de sämre konjunkturalternativen sker bristens avveckling på två å tre år och överskottet för kvarterssanering blir under periodens senare del betydande. Under förutsättning av goda och stabila konjunkturer synes detta alternativ väl avvägt med hänsyn till kraven på å ena sidan bristens avveckling inom rimlig tid, å andra sidan stabilitet. Vid mindre gynnsamma konjunkturförutsättningar föranleda de stora överskott, som i tabellerna införts under kvarterssanering, under periodens senare del överväganden med hänsyn till stabiliteten, vilka närmare utföras i anknytning till det sista produktionsalternativet. Detta sista produktionsalternativ, 50 000 lägenheter, betyder en bostadsbyggnadsvolym, som per femårsperiod räknat är drygt 30 procent högre än under någon tidigare period. Ser man enbart till angelägenheten att snabbast möjligt avveckla den rådande bostadsbristen och överhuvud till den första efterkrigstidens bostadsmarknadsförhållanden, kunde en sådan produktionsnivå väl försvaras. I högkonjunkturfallet skulle bristen vara i det stora hela avvecklad efter två år, varefter det tredje året skulle ge möjlighet att från marknaden avföra 20 000 undermåliga lägenheter. Under periodens två sista år skulle det överskott, som i tabellen införts under kvarterssanering, uppgå till ungefär samma storlek som det då löpande hushållstillskottet. För de sämre konjunkturalternativen sker givetvis avvecklingen av bostadsbristen och undanröjandet av underhaltiga lägenheter ännu snabbare och överskottet för kvarterssanering blir ännu större. Det må här i förbigående anmärkas, att önskemålet om en stabil produktion av bostäder under hela den period, som här tagits i betraktande, givet-

144 vis inte under alla omständigheter kan hävdas absolut. Arbetsmarknadsförhållandena kunna tänkas utveckla sig på sådant sätt, att det ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt framstår som lämpligt, att bostadsbyggandet under en kortare tid sväller till en omfattning, som i fortsättningen icke kan uppehållas. En sådan utveckling måste visserligen skapa åtminstone partiella krissituationer och allehanda komplikationer på arbetsmarknaden, men det är givetvis icke otänkbart, att fördelar av annan art för näringslivets utveckling i dess helhet på kortare eller längre sikt kunna överväga dessa olägenheter. Detta är sagt för att framhålla, att ur bostadsmarknadens synpunkt en produktion på den mycket höga nivå, som antages i det sista produktionsalternativet, kan motiveras för en kortare tid. Om emellertid stabilitetssynpunkten fasthålles, framstå vid del högsta produktionsalternativet överskotten under rubriken kvarterssanering under periodens senare del även i fallet av stabil högkonjunktur såsom höga. Stadsplanemässig sanering av större omfattning kräver i hög grad tidsödande förberedelser och förutsätter bostadspolitiska åtgärder från statens och kommunernas sida av stor räckvidd. I här redovisade beräkningar, som avse balansen på bostadsmarknaden mellan hushållsbeståndets utveckling och bostadsbeståndets utveckling, har som enhet för bostadsproduktionen använts lägenheten. Ur produktionens synpunkt kan ju en viss förändring av lägenheternas genomsnittliga storlek i de flesta hänseenden, med hänsyn till arbetskraftsbehov o. s. v., vara likvärdig med en förändring av antalet framställda lägenheter. En höjning av den genomsnittliga lägenhetsstorleken i den löpande bostadsproduktionen, d. v. s. dennas inriktning mot en höjd utrymmesstandard, är därför ur produktionsstabiliseringssynpunkt att betrakta som ett alternativ till den kvarterssanering, som i tabellerna har fått sörja för överskottet, när övriga bostadsmarknadsbehov ha täckts. En viss tendens till sådan höjning har på senare tid gjort sig gällande, men en mera väsentlig ökning av den genomsnittliga lägenhetsstorleken under kommande femårsperiod torde, liksom kvarterssanering av större omfattning, kräva bostadspolitiska åtgärder av betydande räckvidd. Betydelsen av denna faktor ur här ifrågakommande synpunkter framgår exempelvis därav, att det överskott, räknat i lägenheter och i tabellen tillfört kvarterssaneringen, som uppstår vid en produktion av 50 000 lägenheter i fallet av stabil högkonjunktur, skulle ur produktionssynpunkt kompenseras av en höjning av eldstadsanstalet per lägenhet från nuvarande omkring 3 till omkring 3 7. Vid medelgod konjunktur skulle vid samma produktionsalternativ överskottet, om detta lades enbart på ökad lägenhetsstorlek, kräva en ökning av eldstadsantalet till 4 3. Det är givet, att en kombination av ökad lägenhetsstorlek och kvarterssanering kan tänkas för att uppsuga det överskott, som vid en viss produktionsomfattning uppkommer utöver det löpande hushållstillskottet, när bostadsbristen avvecklats. En förutsättning överhuvud taget för att en nivå för bostadsproduktionen, som erfordras för att inom rimlig tid avveckla den nuvarande bostadsbristen, skall kunna bevaras stabil för en längre period, är att bostadsstandarden sti-

145 ger, vare sig detta sker genom att lägenhetsstorleken i den löpande produktionen ökas eller genom att det äldre bostadsbeståndet saneras eller genom en kombination av dessa båda standardhöjningsprocesser. Detta gäller naturligtvis i än högre grad, om m a n utsträcker betraktelsen över längre perioder, än som här gjorts. De bostadspolitiska frågor, som här anmäla sig, skola ej upptagas till behandling i detta sammanhang. Den standardhöjning, som förutsattes för stabil produktion i de flesta konjunkturfallen, är vid produktionsalternativet 50 000 lägenheter så stark och kräves så snabbt insatt, att en produktion enligt detta alternativ måste bedömas som vanskligt stor och medförande risker för krisartade bakslag. Produktionsalternativet 45 000 lägenheter innebär i dessa hänseenden däremot krav, som rimligtvis böra kunna uppfyllas vid de olika konjunkturförutsättningarna. I högkonjunkturfallet skulle denna produktionsnivå kunna uppehållas under hela femårsperioden, om en stadsplanemässig sanering omfattande något mer än 20 000 lägenheter åstadkommes; alternativt skulle en höjning av lägenhetsstorleken i den löpande produktionen från genomsnittligt 3 till 33 vara tillräcklig för att stabilisera produktionen. Vid de mindre gynnsamma konjunkturfallen, då man måste räkna med svagare tillväxt i hushållsbeståndet, förutsätter bevarandet av en sådan nivå för bostadsproduktionen en mera omfattande sanering eller en starkare ökning av den genomsnittliga lägenhetsstorleken, dock icke i högre grad än som kan betraktas som rimligt att förvänta. Då detta produktionsalternativ dessutom innebär en relativt snabb avveckling av den nuvarande bostadsbristen, synes det väl tillgodose de dubbla krav, som här ställts ur bostadsmarknadssynpunkt respektive produktionsstabiliseringssynpunkt. Det förefaller därför rimligt att som utgångspunkt för en planering av efterkrigstidens bostadsbyggande välja en produktionsnivå av 45 000 lägenheter. En högre nivå än denna kan sannolikt bevaras endast en kortare tid eller förutsätter en långt starkare standardhöjningsprocess än som här antagits.

II.

De r e a l a r e s u r s e r n a för b o s t a d s b y g g a n d e t efter ett vapenstillestånd.

Sammanbrottet inom bostadsbyggnads verksamheten år 1940 betingades främst av den höjda räntenivån, de stigande byggnadskostnaderna samt byggnadsföretagarnas bedömning av räntabilitet och marknadsutsikter. Materialbrist gjorde sig gällande först under år 1941, då cementbeslaget uppenbarligen starkt dämpade den då uppåtgående byggnadskonjunkturen; verkan var i huvudsak psykologisk, ty i verkligheten förhindrades intet bostadsbygge genom cementregleringen. Det kan nu — på grundval av de senaste två årens erfarenheter — konstateras, att med de under förra delen av år 1941 rådande priserna och med det finansiella stöd, som då gavs från statens sida, bostadsbyggande på flertalet orter var fullt räntabelt; byggnadsföretagarnas misstroende mot läget och utsikterna var då uppenbarligen den vikti10—i4723'2.

146 gaste faktorn till förhindrande av en starkare uppgång av produktionen än den, som kom till stånd. I särskild grad gäller detta beträffande Stockholm, vars nuvarande bostadsbrist till väsentlig del går tillbaka på produktionsunderskottet under år 1941. Under de två senaste åren ha som bekant material- och arbetskraftstillgångarna utgjort de begränsande faktorerna för ^byggnadsverksamheten och nödvändiggjort reglering. Det är dock endast under vissa delar av år 1943, som regleringen betytt en begränsning av företagarinitiativen inom bostadsbyggandet. En undersökning rörande byggnadsverksamhetens förutsättningar efter ett vapenstillestånd måste givetvis innefatta försök att uppskatta de realtillgångar i form av tomtmark, byggnadsmaterial och arbetskraft, som då kunna stå till buds. A.

Tillgången på exploateringsfärdig tomtmark.

Under de senaste åren har knapphet på exploateringsfärdig tomtmark endast i undantagsfall lagt hinder i vägen för eller försenat byggnadsföretag, for vilka förutsättningar i övrigt funnits. Det har dock icke saknats anledning att befara, att situationen i detta hänseende skulle komma att försvåras, främst genom begränsning i tillgångarna på vattenledningsrör. Vid kommunaltekniska föreningens möte sommaren 1943 uttalades sålunda farhågor för att bostadsbyggandet under följande år skulle komma att hämmas genom otillräcklig tillgång på exploateringsfärdig tomtmark. För att möjliggöra en överblick av denna frågas läge har i byggnadslånebyråns regi gjorts en inventering av tomtmark och rörtillgångar, varöver kommunerna förfoga. Syftet med undersökningen har varit att erhålla närmare uppgifter dels om den nuvarande tillgången på exploateringsfärdig tomtmark, dels om den sannolika tillgången på tomtmark åren 1944 och 1945. För ett bedömande av tillgången p å tomtmark under de närmaste åren har det synts angeläget att äga kännedom om omfattningen av den tomtmark, som kan väntas bli exploateringsfärdig under förutsättning att endast hos kommunerna den 1 november 1943 befintliga lager av vattenledningsrör stå till förfogande. Det har även synts vara av betydelse, att uppgifter bli tillgängliga rörande kommunernas nuvarande tillgång på vattenledningsrör och beräknade behov av vattenledningsrör för färdigställande av tomtmark för bostadsändamål. Uppgifterna rörande dels tillgången på exploateringsfärdig tomtmark, dels tillgången på och behovet av vattenledningsrör ha lämnats av byggnadslånebyråns förmedlingsorgan på ett antal orter på ett för ändamålet utarbetat frågeformulär, av vilket bifogas ett exemplar (Bilaga 1). a) Förteckning

över tomtmark

(mark),

avsedd för

bostadsbebyggelse.

Å blanketten skulle lämnas en nominativ förteckning över tomtmark, där bebyggelse icke påbörjats före den 1 november 1943 och som var belägen inom område, där stadsplan var eller kunde beräknas bli fastställd inom de

147 närmaste två åren. Vidare skulle upptagas viss tomtmark, som var bebyggd med rivningsmogna hus. Tomtmarken skulle anges kvartersvis. För tomtmarken skulle uppgifter lämnas rörande ägare, byggnadssätt, beräknad bruttovåningsyta och belägenhet (främst ur trafiksynpunkt). Vidare skulle anges den utsträckning, i vilken tomtmarken var exploateringsfärdig, varvid följande uppdelning skulle göras: (A) Exploateringsfärdig tomtmark. Härmed skulle förstås tomtmark, till vilken ledningar voro framdragna och där stadsplaneändring icke erfordrades. (B: 1) Ej exploateringsfärdig tomtmark, som beräknades bli exploateringsfärdig senast den 31 december 1944. (B: 2) Ej exploateringsfärdig tomtmark, som beräknades bli exploateringsfärdig under år 1945. Rörande tomtmark såväl under B: 1 som B: 2 gällde, att för eventuellt erforderliga ledningar tänktes disponerade endast de lager av rör, som kommunen innehade vid upprättandet av förteckningen. (C) Ej exploateringsfärdig tomtmark, som kunde bli exploateringsfärdig under de närmaste två åren, om kommunen kunde skaffa ett tillskott av vattenledningsrör. Dylik mark skulle anges endast om den sammanlagda beräknade bruttovåningsytan under A, B: 1 och B: 2 understege 10 % av det nuvarande bostadsbeståndets bruttovåningsyta. b) Tillgång på vattenledningsrör

(gjutna,

heltjocka).

På formuläret skulle även anges tillgången på vattenledningsrör. Särskild uppgift skulle lämnas för dels omedelbart disponibel tillgång på rör, dels övrig rörtillgång, vari skulle inräknas t. ex. de lager av rör, som kommunen med hänsyn till luftskyddssynpunkter eventuellt skaffat sig. c) Beräknat

behov av vattenledningsrör

(gjutna,

heltjocka).

Här skulle anges kommunens behov, utöver nuvarande lager, av vattenledningsrör under de närmaste två åren, om i »Förteckning över tomtmark (mark), avsedd för bostadsbebyggelse» upptagen tomtmark skulle göras exploateringsfärdig. Formuläret utsändes till 107 orter med förmedlingsorgan (städer, köpingar och municipalsamhällen med över 3 000 invånare). Uppgifterna skulle återsändas till byrån senast den 30 november 1943. Det har för ett rätt stort antal orter visat sig förenat med betydande svårigheter att lämna de begärda uppgifterna. Sålunda hade vid ovan angivna tidpunkt icke fullt 40 förmedlingsorgan insänt blanketten till byrån. Under december och januari ha, efter det att ytterligare anhållan om ifrågavarande uppgifter gjorts från byrån, samtliga orter sånär som på fyra (Sundbyberg, Avesta, Lidköping och Höganäs) insänt de begärda uppgifterna eller meddelat, att dylika för närvarande icke eller endast delvis kunde lämnas. Sålunda har från Göteborg meddelats, att staden endast kan lämna uppgifter för av kommunen ägd mark, från Hallstahammar, att tillgången på tomt-

148 mark icke kan bedömas förrän stomplan upprättats för det s. k. Åhlbergsområdet, från Saltsjöbaden och Oxelösund, att all eller större delen av marken äges av enskilda företag. Två städer, Kalmar och Norrtälje, ha icke lämnat förteckning över exploateringsfärdig tomtmark men meddelat, att tillgången på dylik mark är tillräcklig. Fullständiga uppgifter rörande exploateringsfärdig tomtmark saknas jämväl för Kumla, Mariestad och Sävedalens municipalsamhälle. Tillgången på exploateringsfärdig tomtmark på de enskilda orterna framgår av tabell VII. Tabellarisk framställning av tillgången på och behovet av vattenledningsrör på de enskilda orterna har ej ansetts nödvändig i detta sammanhang. Vissa förmedlingsorgan ha utöver nämnda uppgifter lämnat vissa allmänna uppgifter ägnade att kasta ljus över ortens tomtmarksproblem. Ett kort referat av dessa lämnas i det följande. Västerås. Omkring 50 °/o av tomtmarken äges av staden. Återstoden äges av staten och enskilda. Dessa senare betinga sig i regel sådana priser, att marken för närvarande icke torde bebyggas. Örebro. Omkring hälften av tomtmarken tillhör enskilda. Skulle dessa icke vilja sälja marken på rimliga villkor, kan annan mark iordningställas. Behovet av Vattenledningsrör för iordningställande av denna mark kan dock icke angivas. Uppsala. Enskild mark har endast medtagits i de fall, där snar sanering planerats eller framstår såsom sannolik. Luleå. De i den centrala staden i enskild ägo befintliga tomterna komma troligen, trots att de kunna bebyggas när som helst, icke att bli bebyggda inom de närmaste åren på grund av priserna på dem. Östersund. Den i enskild ägo befintliga tomtmarken kommer sannolikt icke att bebyggas av ägaren eller att säljas. I ett par fall kommer sådan mark att bebyggas med byggnader, som endast i ringa mån komma att inrymma bostäder. Huskvarna. I den angivna bruttovåningsytan ingår 23 150 n r avsedd för större byggnder (sluten bebyggelse). Då dylika hus fordra stort kapital och lägenheterna i sådana hus äro mindre uppskattade, torde endast en ringa del av dessa fullbordas under de närmaste två åren. Falkenberg. 3-våningshusens bruttovåningsyta har beräknats under antagande av en bredd av 11 m trots att stadsplanen tillåter djupare hus (upptill 16 m). Enär i stadsplanen ingen skillnad göres mellan öppen och villabebyggelse och den vanliga bebyggelsen är 1- och 2-familjsvillor, har all mark, avsedd för öppen bebyggelse redovisats såsom tillhörande villaområden, även sådan där hinder ej finnes för uppförande av något större hus (liknande uppgifter ha lämnats från Tranås, Hedemora och Tomelilla). Skellefteå. Tomter med sluten bebyggelse ligga inom den äldsta delen av staden och äro i regel bebyggda. Även där bebyggelsen är gammal och utan värde, betinga tomterna .på grund av sitt läge högt pris, om de ens äro till salu. Bostadsbebyggelse är därför ekonomiskt lönande på dessa tomter, endast om bottenvåningen utnyttjas för affärsändamål.

149 Tranås. De flesta exploateringsfärdiga tomterna äro i enskild ägo, vilket försvårar deras utnyttjande. Staden äger emellertid stora stadsplanelagda områden, som kunna utnyttjas, om vattenledningsrör erhållas. Nynäshamn. All mark är i enskild ägo, varför exploateringen blir beroende på villigheten att upplåta marken samt priserna på den. Vid inventeringen av den omedelbart eller inom de närmaste två åren exploateringsfärdiga tomtmarken i städer och stadsliknande samhällen har, såsom framgår av den nyss lämnade redogöreslen, redovisning begärts för tomtmark upp till en gräns, som motsvarar 10 procent av ortens nuvarande samlade bostadsutrymmen. Denna gräns har valts med hänsyn därtill, att genomsnittligen och i de enskilda fallen med endast få undantag denna mängd tomtmark ger rum för den största bostadsproduktion, som rimligtvis och även under gynnsammaste allmänna betingelser kan tänkas komma till stånd under de första åren efter ett vapenstillestånd. Den motsvarar en årsproduktion av nära 60 000 lägenheter för samtliga tätorter. I de följande uppskattningarna av utbyggnadsbehovet i fortsättningen har det ansetts befogat att räkna med högre gräns endast för ett fåtal orter med exceptionellt snabbt industriell tillväxt under de senaste åren, i vilka fall dessutom reservation bör göras för möjligheten av bakslag i den industriella utvecklingen efter kriget. E n granskning av kolumn 6 i tabell VII ger vid handen, att för flertalet orter den tomtmark, som redan är exploateringsfärdig eller som med anlitande av i kommunens ägo nu befintliga tillgångar av vattenledningsrör kan göras exploateringsfärdig före utgången av år 1945, är väl tillräcklig för den största bostadsbyggnadsvolym, varmed man har anledning räkna under de närmaste åren. Härvid har sammanräknats tomtmark i såväl enskild som i kommunal eller statlig ägo. Det är självklart, att ett omdöme o m tomtmarkens tillräcklighet under tiden efter ett vapenstillestånd måste lida av samma ovisshet, som gäller beträffande tidpunkten för detta. Om det antages, att bostadsproduktionen så länge kriget varar behåller ungefär den nuvarande omfattningen, betyder detta, att tomtmark till en omfattning, motsvarande ungefär 3 procent av det existerande bostadsbeståndets bruttovåningsyta kommer att årligen exploateras. Men å andra sidan kan ju samtidigt ytterligare tomtmark hinna ställas i exploateringsfärdigt skick. Om man utgår ifrån, att knapphet på tomtmark kan anses föreligga eller snart riskeras på orter, där den sammanlagda bruttovåningsytan för tomtmark, som i tabell VII betecknas A, B: 1 och B: 2, icke uppnår 10 procent av bostadsbeståndets sammanlagda bruttovåningsyta, skulle 17 av de 107 redovisade orterna ha en mer eller mindre knapp försörjning med tomtmark. Till dessa böra läggas 4 orter, där expansionen under senare år varit så stark, att man för att vara på säkra sidan bör räkna med högre utbyggnadsbehov än de 10 procenten. Mest framträdande bland orter, där knapphet kan anses råda — icke relativt sett men med hänsyn till ortens betydelse — äro Stockholm och Göteborg, varvid dock beträffande den senare är att erinra, att endast tomtmark i kommunens ägo redovisats.

150 T a b e l l VII.

T i l l g å n g p å t o m t m a r k d e n 1 n o v e m b e r 1943. Bruttovå ningsytan för fastigheter å tomtmark med ned; mstående exploateringsmöjligheter i % av bostadsbeståndets bruttov iningsyta den 1 november 194:3

O r t

ExploateringsExploa- färdig inom de tera) g-;närmaste 2 färdig Samtliga åren. om senast d. vattenlcdn.-rör 3I /i2 1945 kunna erhållas 1

Exploateringsfärdig

Exploateringsfärdig senast d. 31 /is 1944

5-30 2-18 14-04 10-55 6-78 17-50 6-70 8-47 6-80 6-87 4-82 4-54 3-27

2-70 3-84 6-17 8-16 4-82 4-43 5-70 2-34 3-70 8-21 5-16 13-60 901

0-34

5-35 15-48 29-19 8-01 8-30 8-51 1233 14-64 22-76 3-54 8-04 14-01 7-99 21-42 5-45 18-67 11-40 22-43 9-28

4'89

— —

Därav summa kol. 1, 2 och 3

4-60 3-01 1-84

12-94 8-98 2664 20-35 15-68 21-93 12-40 14-49 1050 31-26 9-98 18-14 12-28

8-34 5-97 24-80 2035 15-68 21-93 12-40 12-67 10-50 15-08 9-98 18-14 12-28

10-24 39-13 40-91 13-78 16-60 18-67 14-05 21-99 27-34 11-28 16-71 59-26 18-14 21-42 10-57 28-81 17-60 42-91 10-85

1024 15-48 40-91 13-78 16-60 9-36 14-05 21-99 22-76 11-28 14-63 22-86 18-14 21-42 6-98 18-67 17-60 42-91 9-28

Städer med mer än 30000 inv. Stockholm Malmö Norrköping Hälsingborg TCnrås Jönköping Eskilstuna Uppsala Gävle Västerås Linköping

— 4-59 1-64 4-08

—

— — —

1-86

1-82 16-18

—

— .,

Städer med mellan 10—30000 inv. Södertälje Lidingö Solna Nvknninc Katrineholm Nässjö Växjö Visby Karlskrona Kristianstad Landskrona Ystad Trellebora

Mölndal

11-72 4-51 6-13 0-85 1-72 7-35

— 23'6 5

1-26 2-17 9-81

—

4-58

5-92 409 8-85 5-65

1-82 2-50

2-08 36-40

450 359 10-14

1-53 4-15 12-65

2-05 7-83

—

1-57

1 Enligt de utsända formulären 1 ehövde upi »gift ej lämnas angående i c lenna kolu mn redovisad tomtmark, om i de övriga \lpptagits to mtmark motsvarande 10 % av dåvar ande bostadsbestånd.

151 r a b e l l VII .

(Forts.).

Bruttovåningsytan för fastigheter å tomtmark med nedanstående exploateringsmöjligheter i % av bostadsbeståndets bruttovåningsyta den 1 november 1943

O r t

Trollhättan

Exploateringsfärdig

Exploateringsfärdig senast d. 81 /i2 1944

26-83 13-17 10-34 9-95 2-72 12-94 4-29 2-87 18-43 6-96 8-88 15-84 11-92 5-29 13-94

1-27 2-41 8-51 7-43 2-26 4-50 2-81 11-64 5-23 1-48 2-78 9-62 2-35 1-96

ExploateringsExploa- färdig inom de teringsnärmaste 2 Samtliga färdig åren, om senast d. vattenledn.-rör sl /i2 1945 kunna erhållas 1 3

7-88

35-98 1558 18-85 18-13 10-93 17-44 14-42 1451 31-01 17-91 11-66 15-84 21-54 15-39 22-55

28-10 1558 1885 18-13 4-97 17-44 7-37 14-51 31-01 8-44 11-66 15-84 21-54 7-79 22-55

12-90 20-02 19-22 11-69 12-48 25-39 13-35 39-06 18-10 79-23 31-31 23-63 44-73 15-57 2150 96-87 10'47 18-23 32-49 11-25

11-18 6-47 12-90 9-35 12-48 25-39 13-35 29-42 613 63-18 31-31 19-03 30-83 10-63 21-50 9687 5-16 1689 20-19 11-25

0-75 5-96 0-27

Därav summa kol. 1, 2 och 3

7-05

7-35 947

0-15 6-65

7-60

0-43

1-72 13-55 632 2-34

8-23

9-64 11-97 16-05

Städer med mindre än 10 000 inv. Enköping Strängnäs Motala Mjölby

Vetlanda

Ljungby Oskarshamn Sölvesborg Ängelholm Eslöv Falkenberg Kungälv

10-75 1'66 11-10 8-45 11-63 2016 6-35 12-75 6-13 53-13 9-J2 16-20 21-49 3-71 8-23 42-48 5-15 16-57 19-04 6-19

4-81 1-80 0-90 0-85 5-23 7-00 8-44

7-69 2-83 9-34 4-97

10-05 14-60

1-95 13-27

4-60 13-90 4-94

54-39 0-32 1-16 2-16

532 1-34 12-30 2-90

1 Enligt de utsända formulären behövde uppgift ej lämnas angående i denna kolumn redovisad tomtmark, om i de övriga upptagits tomtmark motsvarande 10 % av dåvarande bostadsbestånd.

152 Tab.

VII.

(Forts.).

Bruttovåningsytan för fastigheter å tomtmark med nedanstående exploateringsmöjligheter i % av bostadsbeståndets bruttovåningsyta den 1 november 1943 O r t

Exploateringsfärdig

Exploateringsfärdig senast d. 31 /i2 1944

12-45 3-55 11-67 12-29 21-80 20-61 1-29 12-56 25-35 21-37 13-29 37-73 8-58 65-26 28-85 14-74 71-99 9-11

Köpingar m. m.2 Finspångs köping Flens m:e Hallsbergs köping Hornsbergs m:e Kinna m:e Nynäshamns k ö p i n g . . . . Säffle köping Tomelilla köping Åtvid

5-99 11-87 17-36 4531 2-08 14-26 0-92 43-88 40-17

Exploateringsfärdig inom de närmaste 2 Samtliga åren, om vattenledn.-rör kunna erhållas 1

1 Ulricehamn . Skara Tidaholm Falköping . Filipstad Arvika Lindesberg .. Sala Köping Arboga Hedemora .. Ludvika Hudiksvall .. Bollnäs Sollefteå Örnsköldsvik Skellefteå Boden

Exploateringsfärdig senast d. 31 /i2 1945

5-29 2-00 24-64

4-93 1-84 0-86 23-21 18-84 2-36 9-19 29-19 4-84 1-84

7-95 12-97

423 49-43 58-43 30-99

4-19 1-22

27-11 2-51

5-17

329 5-62 7-59 0-56 3-90

27-27

Därav summa kol. 1, 2 och 3

612 92-76 276 29-51 3-35

25-69 18-52 36-31 12-29 21-80 20-61 10-45 63-83 75-57 13-29 56-57 15-13 74-45 86-37 17-25 82-00 10-95

25-69 555 36-31 12-29 21-80 20-61 6-22 14-40 26-21 75-57 13-29 56-57 15-13 74-45 59-26 14-74 82-00 10-95

9-28 11-87 22-98 45-31 15-79 107-02 4-24 7339 74-69

9-28 11-87 22-98 4531 9-67 14-26 1-48 43 88 71-34

84T>4

1 Enligt de utsända formulären behövde uppgift ej lämnas angående i denna kolumn redovisad tomtmark, om i de övriga upplagits tomtmark motsvarande 10 % av dåvarande bostadsbestånd. — 2 Bruttovåningsytan 20 x ortens invånarantal den 1 januari 1943.

F r å n många orter har uppgivits, att en större eller mindre del av den exploateringsfärdiga tomtmarken befinner sig i enskild ägo och att det är ovisst, huruvida denna kommer att upplåtas till priser, som möjliggöra bebyggelse, eller överhuvud upplåtas för bebyggelse inom de närmaste åren. Beträffande mindre orter, där sedvanligen större delen av tomtutbudet utgöres av enskild tomtmark, torde detta problem icke ha större räckvidd. För

153 större och vissa medelstora orter skulle det dock otvivelaktigt k u n n a uppstå svårigheter, om knapphet på tomtmark gjorde sig gällande och kommunen saknade möjligheter att effektivt reglera utbudet. Problemet belyses beträffande städerna med mer än 30 000 invånare av följande sammanställning rörande tomtmark, i procent av bruttovåningsytan, som är nu exploateringsfärdig eller kan färdigställas före utgången av 1945 med anlitande av nu föreliggande rörtillgångar i kommunens ägo. Tomtmark i Tomtmark i statens eller statens, kommunens kommunens ägo eller enskild ägo

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Örebro Borås Jönköping Eskilstuna Uppsala Gävle Västerås Linköping

5,7 6,o 9,9 18,0 7,6 9,4 7,9 5, o 10,5 10,c 6,7 10,4 9,5

8,3 6,o 24,8 20,3 15,7 21,9 12,4 12,7 10,r, 15,i 10,o 18,1 12,3

U t ö v e r S t o c k h o l m o c h Göteborg (samt L i n k ö p i n g ) skulle, o m e n d a s t t o m t m a r k i offentlig ä g o m e d r ä k n a d e s , y t t e r l i g a r e n å g r a a v d e s t ö r r e städ e r n a v a r a i en situation, d ä r e n t o m t b r i s t k u n d e b e f a r a s , o m u n d e r n ä r m a s t f ö l j a n d e å r en e x p a n s i o n a v b o s t a d s b y g g a n d e t skulle s k e o c h n y tilldelning a v v a t t e n l e d n i n g s r ö r ej k u n d e i f r å g a k o m m a . Även o m ingen e n s k i l d t o m t m a r k k u n d e p å r ä k n a s för bebyggelse u n d e r dessa år, ä r d o c k f ö r ä n d r i n g e n icke a v d e n s t o r l e k s o r d n i n g , a t t d e n väsentligt r u b b a r följande bedömninga v m ö j l i g h e t e r n a a t t e r h å l l a t o m t m a r k för en vidgad b o s t a d s b e b y g g e l s e efter ett v a p e n s t i l l e s t å n d . F ö r h ä r i f r å g a k o m m a n d e ä n d a m å l h a r u p p g j o r t s e n f ö r t e c k n i n g ( h ä r ej återgiven) över d e orter, d ä r u t f y l l n a d a v d e n t o m t m a r k , s o m ä r f ä r d i g eller k a n göras färdig m e d n u v a r a n d e r ö r t i l l g å n g a r i k o m m u n e n s ä g o , k a n a n s e s b e h ö v l i g enligt h ä r a n l a g d b e d ö m n i n g s g r u n d ; u t f y l l n a d e n h a r t ä n k t s g j o r d till o m k r i n g 10 p r o c e n t eller d e n h ö g r e siffra, s o m i s ä r s k i l d a fall k a n m o t i v e r a s . Med l e d n i n g a v d e a v k o m m u n e r n a s uppgifter f r a m g å e n d e f ö r h å l l a n dena mellan bruttovåningsyta och rörbehov h a r den erforderliga rörkvantit e t e n b e r ä k n a t s . D e t m å f r a m h å l l a s , a t t d e t h ä r ä r fråga o m e n s u m m a r i s k u p p s k a t t n i n g , s o m gjorts m e d e n viss s ä k e r h e t s m a r g i n a l . D e e r h å l l n a u p p gifterna ge vid h a n d e n , a t t r ö r b e h o v e t p e r k v a d r a t m e t e r b r u t t o v å n i n g s y t a v a r i e r a r från 0,5 till 8 k g ; v ä r d e t 5 k g / m 2 h a r h ä r valts. Resultatet a v d e n n a b e r ä k n i n g blir, a t t u t ö v e r d e r ö r t i l l g å n g a r , v a r ö v e r k o m m u n e r n a n u förfoga, skulle e r f o r d r a s o m k r i n g 3 800 t o n för a t t intill slutet a v 1945 m ö j l i g g ö r a e n e x p l o a t e r i n g s f ä r d i g t o m t m a r k , p å vilken e n ut-

154 byggnad av stadssamhällenas bostadsbestånd med 10 procent (eller i vissa undantagsfall mera) skulle kunna ske. Nära två tredjedelar av detta behov avser de två största städerna. Härvid har icke räknats därmed, att på åtskilliga orter överskott enligt här använd summarisk beräkningsgrund föreligga. Det av kommunerna själva i denna inventering uppgivna behovet utgör sammanlagt 9 700 ton. Skillnaden förklaras givetvis därmed, att kommunerna i många fall redovisat behovet enligt egna utbyggnadsplaner, vilka ofta överstiga den här tillämpade beräkningsgrunden, samt att kommunerna även medräknat andra rörbehov än dem som avse bostadsbebyggelsen. Enligt uppgifter från industrikommissionen beräknas importen av gjutna heltjocka rör (tryckrör) till 14 000 a 15 000 ton. Dessutom beräknas att av 1943 års kontingent ytterligare skall erhållas 1 740 ton. Inom landet tillverkas för närvarande icke raka tryckrör men väl tryckrördelar i viss utsträckning. Ä 1943 fördelades 14 400 ton, varvid förutom direkt konsumtion av kommunerna upplades förråd för det eller de närmaste årens markexploatering. De kvantiteter tryckrör som kommunerna disponera framgå av den i det föregående redovisade inventeringen och ha där uttryckts i den mängd tomtmark, som med anlitande av dessa rörtillgångar kan givas exploatering. Utöver dessa lager finnas enligt uppgift från industrikommissionen knappast några nämnvärda lager hos grossister eller entreprenadfirmor. Om man såsom ytterlighetsfall utgår från total avspärrning av importen under krigets slutskede eller första tiden efter ett vapenstillestånd, måste man sålunda i första hand räkna med de tillgångar, som kommunerna disponera. Det framgår av den inventering, för vilken härovan redogjorts, att flertalet kommuner kunna anses självförsörjande beträffande de närmaste två åren. I ett antal kommuner är dock den nuvarande tillgången otillräcklig för en utbyggnad av den omfattning, som här räknats som behövlig för realiserande av ett bostadsbyggnadsprogram efter ett vapenstillestånd. För att tillgodose de senare kommunernas behov finnas dock även vid det tänkta ytterlighetsfallet av fullständigt importbortfall vissa andra möjligheter. Stålmuffrör kunna i viss utsträckning ersätta de gjutna rören, ehuru kostnaden blir större. Dessa rör kunna tillverkas inom landet till en kvantitet av 2 000 å 4 000 ton. Dessutom kunna armerade trärör användas, och det beräknas, att man med dessa kan ersätta 5 000 å 6 000 ton gjutna rör per år. Vidare finnas möjligheter att använda vissa slag armerade betongrör i likhet med vad som n u i stor utsträckning sker i Danmark och Tyskland; speciellt i sådana trakter av landet, där vattnet är mindre aggressivt (södra Sverige) kunna dessa rör användas med fördel. Slutligen m å hänvisas till den proposition, som torde framläggas vid årets riksdag, om byggande av en anläggning inom landet för tillverkning av gjutna tryckrör med en kapacitet av 15 000 ton, varigenom självförsörjning beträffande dessa rör skulle ernås. Produktionen torde kunna påräknas först vid mitten av år 1945, förutsatt att anläggningens byggande igångsattes inom den närmaste tiden. Med den vid byggnadslånebyråns inventering konstaterade tillgången på

155 exploateringsfärdig mark, som för närvarande föreligger eller som inom de närmas le två åren kan med anlitande av hos kommunerna disponibla lager färdigställas, med den ännu fortgående importen, samt slutligen med de möjligheter till ersättning inom landet, som föreligga även vid fullständigt importbortfall, synes ett bostadsbyggnadsprogram av den omfattning, som i föregående avsnitt diskuterats, icke behöva äventyras genom brist på tomtmark. Det är dock givet, att på vissa orter tillfällig knapphet k a n komma att göra sig gällande och verka hämmande, om kravet på en snabb expansion av bostadsbyggandet ställes, och det är därför angeläget, att m a n inom kommunerna observerar dessa frågor och vidtager förberedelser, där sådana kunna behövas. B.

Behovet av och tillgången på byggnadsmaterial.

För att erhålla en grund för bedömningen av behovet av byggnadsmaterial av olika slag för bostadsproduktionen efter ett vapenstillestånd samt möjligheterna att tillgodose detta behov har inom byggnadslånebyråns tekniska avdelning gjorts en detaljerad beräkning av materialåtgången per lägenhet i olika hustyper. De därvid erhållna värdena ha därefter tillämpats på den totala bostadsbyggnadsvolymen, beräknad dels enligt innevarande år förväntade förhållanden, dels enligt det produktionsalternativ p å 45 000 lägenheter i tätorterna, som i första avsnittet diskuterades. De sålunda erhållna mängderna ha därefter proportionerats upp med hänsyn till bostadsbyggnadsverksamheten utanför tätorterna, vilken med ledning av vissa låt vara osäkra erfarenheter antagits utgöra omkring 15 procent av den totala. Fördelningen mellan enfamiljs- och flerfamiljshus har skett enligt nu gällande proportioner mellan dessa lägenhetstyper. Härvid har till »enfamiljshus» även räknats tvåfamiljshus (ävensom eventuella radhus), enär dessa ur materialsynpunkt äro ganska likvärdiga Resultaten av beräkningarna redovisas i Bilaga 2. För flerfamiljshusen ha angivits tvenne siffror på antalet lägenheter, nämligen 26 000 och 36 000. Den förra siffran anger den beräknade byggnadskvantiteten år 1944 och den senare en beräknad produktion för ett år efter vapenstilleståndet enligt tidigare redovisade grunder. Dessa siffror gälla tätorterna. Vad enfamiljshusen beträffar beräknas för tätbebyggda samhällen produktionen för 1944 bli ca 6 700 lägenheter och första efterkrigsåret 9 000 st. Medräknas däremot alla bostäder i hela landet, tillkomma utöver nyssnämnda antalet lägenheter vissa kvantiteter, och dessa kunna antagas helt utgöras av enfamiljshus eller därmed jämförliga. Kategorierna »enfamiljshus» bli då totalt 12 700 för 1944 och 18 000 för ett år efter vapenstilleståndet. Beträffande lägenhetsstorlekarna har beräknats att vid flerfamiljshusen lägenheten har en nettoyta av 50 m 2 och enfamiljshuset en nettoyta av 60 m2, vilka värden i stort sett överensstämma med medelvärdena på den nuvaran-

15G de produktionen. Med anlagande av ett effektivitetstal av ca 80 % blir bruttoytan = 63 respektive 75 m 2 . Vid beräkning av volymen per lägenhet har gjorts det antagandet, att flerfamiljshusens medelhöjd är källare + fyra våningar. Visserligen uppföres flertalet sådana hus endast i 3 våningar + källare, men å ena sidan äro 2våningshusen relativt få och av ringa storlek och å andra sidan äro de hus, som äro över 3 våningar, ganska många samt i allmänhet även rätt höga (ända upp till 10 våningar), varför man bör med tämligen god approximation kunna räkna med 4 bostadsvåningar + källare som medeltal. Med antagande av en våningshöjd av 3 m blir då volymen per lägenhet i flerfamiljshuset omkring 250 m'\ Som tidigare antytts innefattar rubriken > enfamiljshus» även en svårbestämbar kvantitet tvåfamiljshus, och för att rätt bedöma den erforderliga totala materialkvantiteten måste man taga hänsyn till att vid dessa senare hus källaren blir gemensam. Då även ofta våningshöjden i dessa enfamiljshus är något lägre än i flerfamiljshus (2,5 å 2,6 m) samt källaren även lägre, har antagits en total genomsnittshöjd av bostad och källare på 4,7 m, varigenom volymen för enfamiljshus blir 75 X 4,7 = 350 m 3 . Enhetskvantiteterna av material ha uträknats dels per lägenhet vid de olika slagen byggnader, dels även per m 3 byggnadsvolym. Till grund för beräkningarna ligga materialuppgifter från ett flertal fastigheter av olika storleksordning, varvid det visat sig finnas ganska god överensstämmelse mellan de olika byggnaderna ävensom med de uppgifter, som lämnas i samband med nu tillämpade byggnadstillståndstvång, varför man torde våga påstå, att här angivna kvantiteter under förutsättning av en relativt likformig byggnadsproduktion böra kunna anses tämligen representativa. Stommen. För beräkning av materialet till stommen har antagits att samtliga flerfamiljshus äro uppförda av stenmaterial med bjälklag av betong. Enfamiljshusen däremot ha antagits utförda med såväl väggar som bjälklag av trä. Emellertid äro en del flerfamiljshus framförallt tvåvåningshusen ofta uppförda med träväggar, men å andra sidan förekommer ett antal enfamiljshus, kanske framförallt i sydligaste delarna av landet, som äro uppförda av sten. Härvid har alltså gjorts det antagandet att antalet lägenheter i flerfamiljshusen av trä utgör ungefär samma antal som enfamiljshusen av sten, varigenom en utjämning härvidlag kan antagas. Vidare finnas också träbjälklag i viss utsträckning i stenhusen, men även betongbjälklag över källarna i enfamiljshusen, och även här har antagits att en utjämning skett. Beträffande byggnadsmaterialen i övrigt ha följande antaganden gjorts. Trävirke. Här innefattas såväl det virke, som erfordras i den färdiga byggnaden som även formvirke för betongarbeten och ställningsvirke, varvid i senare fallet hänsyn tagits till virkets upprepade användning. Trähusen ha förutsatts utförda huvudsakligen av en stomme av 2" plank samt värmeisolerade med porösa träfiherskivor.

157 Cement mate Hal. Till all betong har räknats med E-cement, och endast för slipning av källargolv och till cementmosaik har räknats med A-cement i viss utsträckning. Vid enfamiljshusen har gjorts det antagandet, att grundmurarna utföras av färdiggjutna betonghålstenar vilande på grundplattor av betong. Då en del enfamiljshus utföras med källarmurar helt av betong men å andra sidan även en del tvåvånings flerfamiljshus byggas med betonghålsten i grunden har, i analogi med vad tidigare skett beträffande stomme av trä och sten, gjorts det antagandet, att dessa olika utföringsformer uppväga varandra. Lättbetong av skilda fabrikat har antagils förekomma i följande former. 20 procent av flerfamiljshusen ha antagits utförda av lättbetong. Givetvis varierar den procentuella fördelningen mellan lättbetong- och tegelbyggnader starkt både i lokalt hänseende och även från tid till annan beroende på tillgången på material, transportförhållanden m. m. Det bör påpekas, att vid byggnader med lättbetong skorstensstockar och i regel inurpartier med kanaler utföras i tegelmurverk. Även till vänneisolering av källare med betongväggar har beräknats åtgå vissa kvantiteter lättbetong. Då emellertid träullsplattor är det vanligaste materialet härvidlag, har lättbetongen endast antagits representera ca 25 procent av denna isolering. Träullsplattorna. Då numera i stor utsträckning (enligt här gjort antagande till 25 procent) ytterväggarna vid tegelhus utföras endast 1 sten tjocka och förses med extra värmeisolering i regel av träullsplattor, har beräknats den kvantitet träullsplattor som denna extra isolering representerar. Tegelmaterial. 80 procent av flerfamiljshusen ha antagits utförda av tegelmurverk och vidare har räknats med skorstensstockar av tegel i enfamiljshusen och de flerfamiljshus som utföras av lättbetong. Samtliga yttertak i såväl flerfamiljs- som i enfamiljshusen ha antagits belagda med tegel i enlighet med direktiv lämnade av statens industrikommission. I flerfamiljshusen ha de lägenhetsskiljande väggarna antagits utförda av bärande murverk (tegel eller lättbetong) men alla övriga innerväggar av plattor. I vilken utsträckning tegel, lättbetong eller slaggbetong kommer till användning kan icke bestämmas, utan hela den beräknade kvantiteten h a r redovisats som »mellanväggsplattor». Asfalt. Asfalt kan förekomma i form av ren asfalt eller av emulsioner. Järnmaterial. Förutom vad som framgår av de angivna rubrikerna i tabellen erfordras visst material i form av sträckankarjärn, räcken o. s. v., men dessa relativt små kvantiteter kunna inrangeras som »armeringsjärn», vilken summa är rätt väl tilltagen. Påpekas bör, att armeringsjärnet är beräknat endast under förutsättning av nuvarande hus men icke gjutna betonghus. Armerade innerbetongväggar kunna endast i undantagsfall godtagas. Vid beräkning av de smidda rören har antagits, att även varmvattenrören utföras av järn, med hänsyn till vårt nuvarande försörjningsläge, men då

158 det ur alla synpunkter är önskvärt, att dessa ledningar utföras av kopparrör, har i en särskild rubrik »kopparrör» angivils den kvantitet som beräknats härför. Kan alltså koppar erhållas, skall kvantiteten »smidda rör» minskas med en summa, som är ungefär dubbelt så stor som den angivna kopparkvantiteten. Spisar. I städerna har beträffande flerfamiljshusen gjorts en fördelning mellan gas- och elspisar i enlighet med uppgifter lämnade av el- och gasverken, d. v. s. 75 procent gasspisar och 25 procent elspisar. Vid enfamiljshusen har gjorts det antagandet, att då endast tätorterna medtagas, är fördelningen 70 procent gasspisar, 20 procent elspisar och 10 procent ved- och agaspisar, men då hela landets enfamiljshus medräknas är fördelningen 35 procent gasspisar, 15 procent elspisar och 50 procent aga- och vedspisar. Förutom i tabellerna angivna material förekomma givetvis andra, exempelvis vissa värmeisoleringsmaterial som mattor av skilda slag m. m. Då kvantiteten icke kan bestämmas men i den mån dessa material ersätta andra rubricerade isoleringsmaterial, får man innefatta dem i dessa rubriker. Detta gäller också en hel del andra material. I tabellerna äro icke medtagna sådana material som äro rent lokalt betonade, såsom grus och stenmaterial samt kalk och bjälklagsfyllning. I anslutning till den i bilaga 2 redovisade förteckningen över olika mängder byggnadsmaterial, som erfordras för viss angiven bostadsproduktion, skall här diskuteras möjligheterna att anskaffa dessa material. Den bostadsproduktion som skall vara genomförd 1944 är redan nu i ganska stor utsträckning igångsatt, och de material som erfordras för densamma torde också till ganska stor del finnas anskaffade av byggnadsföretagarna, och man kan säkert utgå ifrån, att praktiskt taget hela materialbehovet täckes av de lager som nu finnas inom landet antingen i form av färdiga produkter eller av råmaterial och bränsle. Som en icke osannolik eventualitet måste man givetvis — även bortsett från möjligheten att landet blir indraget i krig — räkna med att i krigets slutskede och den första tiden efter ett vapenstillestånd importmöjligheterna begränsas eller helt bortfalla en kortare eller längre tid. Å andra sidan torde i en situation, där krigshandlingarna upphört, det komma att te sig försvarligt att tära på lager, som upplagts med beredskapssyfte i förväntan att import snart skall kunna organiseras. I det följande har gjorts ett försök till bedömning av hur bostadsbyggandets materialförsörjning skulle komma att ställa sig i händelse av fullständigt importbortfall under en 6-månadersperiod. Därvid har antagits att i och med ett vapenstillestånd vissa militära anläggningsarbeten skulle kräva mindre av exempelvis cement och byggnadsjärn samt att annan byggnadsverksamhet, för offentliga och industriella ändamål, icke skulle öka i omfattning. Det säger sig självt, att bedömningen måste på flera punkter vara osäker, speciellt på grund av ovissheten om lagerställningen. Räknas produktionen som jämnt fördelad under året, skulle för de 6 månaderna beräknas materialbehov till vid snävaste alternativet 13 400 lägen-

159 heter i flerfamiljshus och 6 350 lägenheter i en- och tvåfamiljshus i hela landet och i det vidare alternativet 18 000 lägenheter i flerfamiljshus och 9 000 i en- och tvåfamiljshus. Trävirke och träfiberplattor samt snickerier. Några svårigheter ha icke förefunnits beträffande dessa helt inhemska material, vilkas framställning icke heller erfordrar importerat bränsle. Efterkrigsperioden torde med all sannolikhet innebära stark efterfrågan från utlandet på dessa material, och detta kan möjligen medföra en viss prisstegring för de produkter som kunna exporteras. För att då kunna säkra den inhemska konsumtionen kan en prishöjning även inom landet bli nödvändig. Brist bör emellertid icke behöva befaras. Cement. Materialet tillverkas helt inom landet. Av råvarorna för framställningen är det endast gipssten som importeras. För årets produktion äro lagren tillräckliga, och skulle hel avspärrning inträffa, kan den erforderliga ringa kvantiteten sannolikt erhållas medelst lejdtrafik eller eventuellt kan man genom användande av ersättningsmaterial klara denna fråga. För framställningen av cement åtgå stora mängder bränsle. I första hand har man minskat bränslebehovet genom »inmalning» av finmalen slagg och därvid skapat ett nytt cement, s. k. E-cement, som endast till ca 50 procent utgöres av vanligt portlandscement (A-cement). Detta nya cement är fullt tillfredsställande för bostadsproduktionen och användes nu så gott som uteslutande därstädes. Endast en mindre mängd »oblandad» A-cement erfordras för vissa golvbeläggningar ävensom för svåra grundarbeten o. dyl. Enligt uppgifter framställes nu A-cementet med endast 40 procent importerat bränsle och resten inhemskt (ved, torv och brunkol). Enligt uppgift äro bränslelagren vid cementfabrikerna goda, och 1944 års produktion är säkrad. Med avstängning kan, om tillräcklig bränsletilldelning från befintliga kollager ställes till disposition, även den stora produktionen klaras. Att framställa cementet med elektriskt bränsle är teoretiskt möjligt, men verkställda undersökningar visa, att kostnaderna bli abnormt höga, varför denna väg får anses utesluten. Genom den under de två senaste åren bedrivna kraftiga upplysningsverksamheten rörande betongens rationella sammansättning samt genom den återhållsamhet som licenstvånget framtvingat har, såsom man kunnat konstatera, förbrukningen per byggnadsenhet icke ökat, trots att numera betongbjälklagen ökat både i antal och tjocklek jämfört med förut. Skulle under det närmaste året en fullständig avspärrning av importerat bränsle inträffa under 6 månader, kan tydligen utan vidare vår nuvarande konsumtion tillfredsställas. Om vid en dylik situation de militära behoven minska och vidare en ytterligare rationalisering av betongarbetena, som mycket väl låter sig göra, verkställes, torde med all sannolikhet det större bostadsproduktionsprogrammet kunna genomföras. Murtegel. För framställning av detta material användes före kriget impor-

160 terat bränsle i ganska stor omfattning, men nu har man i stor utsträckning övergått till användning av ved och torv till bränningen. Endast till fasadtegel användes nu kol, men även härtill kan, möjligen med något eftersättande av kravet på utseendet, även inhemskt bränsle tillgripas. Utförda provningar visa, att hållfastheten hos tegel utfört med inhemskt bränsle är fullt jämförbar med tidigare tillverkade tegelprodukter. Den utpräglade säsongkaraktär som tegelproduktionen hittills uppvisat har genom att ett antal större tegelbruk verkställt utbyggnader, varigenom vinterbränning möjliggöres, i viss grad utjämnats, men ännu flera dylika utbyggnader, som samtidigt innebära en rationalisering av driften och som resultera i bättre kvaliteter på teglet, skulle hälsas med tillfredsställelse. För dyligt vintertillverkat tegel har nu, i huvudsak för åstadkommande av artificiell torkning av detsamma, tilldelats fossilt bränsle. För att kunna utbyta sistnämnda bränsle mot inhemskt sådant måste en del ombyggnader vidtagas vid vissa tegelbruk, men detta torde icke möta några större svårigheter. För ca ett år sedan uppstod framför allt i Mälarlandskapen viss knapphet på tegel. Man kan då ställa den frågan, om materialet kan framställas i tillräckliga mängder. Det bör då erinras om, att tegel dels är det material som ingår i byggnaden med största kvantiteten, dels också är av den beskaffenheten, att det icke får belastas med alltför långa transporter, om icke priset skall bliva alltför högt. Vidare måste tegelindustrien arbeta på tämligen lång sikt och då avsättningen är helt beroende av byggnadsverksamhetens fluktuationer kan lätt uppstå temporär eller lokalt betonad brist. Kan emellertid tegelindustrien i god tid erhålla kännedom om ungefärliga behovet av tegel och därigenom givas garanti för en på längre sikt planerar produktion, torde några svårigheter icke behöva uppstå med detta material även med det största programmet. Taktegel. Vad som ovan anförts beträffande murtegel gäller också i stort sett takteglet. Lättbetong. Häri inbegripas olika slag av cementbålsten (huvudsakligen använt till grunder vid enfamiljshus), vidare gasbetong, siporex och vibroblocksten. För framställning av dessa, så när som på gasbetongen, är cemcntet det material som i detta sammanhang är av intresse. Emellertid är cementhalten låg, varför man i förhållande till byggnadsvolymen får minsta möjliga cementåtgång. Gasbetongen tillverkas i stort sett med inhemskt material. Dessa produkter torde sålunda vara tämligen oberoende av landels importförhållanden. Byggnadsjärn. Bostadsproduktionen har fått sitt behov av byggnadsjärn tillgodosett dels av svensk produktion, dels genom import. Inbördes förhållandet mellan armeringsjärn och balkar har undergått viss förskjutning och synes nu för bostäder utgöra ca 90 procent av armeringsjärn och endast 10 procent balk. Skulle en total avstängning av vår import inträda, bortfaller i första hand det importerade järnet, som nu för bostadsbyggnadernas del uppgår till ca 40

161 procent. I andra hand innebär denna avstängning sannolikt vissa svårigheter med bränsleförsörjningen för de svenska järnbruken, som nu svara för ca 60 procent av bostädernas behov av byggnadsjärn. Då den inhemska produktionen för närvarande utgör ca 75 000 ton och årsbehovet för det största bostadsprogrammet utgör ej fullt 40 000 ton. erfordras för bostäderna en ganska stor del av totalkvantiteten. Halvårsbehovet på 20 000 ton torde dock enligt gjorda uttalanden och enligt vad som på annat sätt bekantgjorts med stor sannolikhet finnas i lager hos byggnadsföretagare, hos industrierna samt hos grossister och järnhandlare. Även det största programmet torde därför utan svårighet kunna genomföras. Endast ett statligt beslag torde dock kunna lämna exakta besked om dessa lagers storlek. Under den tid av 1 Va år som licensgivning för bostadsbyggnader förekommit för järn har genom vissa rationaliseringsåtgärder förbrukningen nedgått med ca 20 procent per byggnadsenhet, och möjligheter finnas sannolikt till någon ytterligare nedpressning. Järnbalkar. Järnbalkar däremot finnas enligt uppgift från järnbalksgrossister i rätt stora mängder i deras lager, men då dessa för bostadsproduktionen användas i betydligt begränsad omfattning, saknar detta primärt intresse. Däremot är det av betydelse att kunna använda dessa balkar framförallt till industribyggen som ersättning för armerings järn, vilket utan större olägenheter kan ske. De relativt få balkar som erfordras för bostadsbyggandet kunna helt tillverkas inom landet, dels som valsade profiler, dels som svetsade balkar. Diskbänkar. Skulle en fullständig avspärrning omöjliggöra tillverkningen av den n u använda compoundplåten, vari bl. a. ingår importerat nickel, ha möjligheter undersökts och förberedelser vidtagits för tillverkning av diskbänkar av porslin. Beslag. Dessa tillverkas numera helt inom landet samt med sådana råmaterial som icke importeras. Sintrade och klinkerplattor. Viss mindre del av råmaterialet liksom även viss del av bränslet importeras, men då desssa material dels utgöra en mycket ringa del i byggnaden, dels kunna installeras sedermera behöver icke eventuell brist på dessa material lägga hinder i vägen för byggnadsverksamheten. Evakueringsrör och plattor av fiber och cement. Tidigare utfördes dessa av asbestfiber med cement som bindemedel, men då asbest icke kunnat importeras, använder man nu i stället cellulosafiber. Det nya materialet benämnt celent har visserligen icke samma goda egenskaper som asbestcementet (eternit) men kan anses som ett tillfredsställande ersättningsmaterial. Man har emellertid funnit, att med användande av dessa fibercementtrummor till evakueringskanaler ljudisoleringen mellan de olika lägenheterna blir mindre god, varför man nu i största möjliga utsträckning murar dessa kanaler, varigenom behovet av dylika trummor avsevärt minskat. Asfalt och asfaltimpr egnerad papp. Denna rubrik innefattar ett flertal olika pappsorter för skilda ändamål, vilka i huvudsak skiljas åt genom olika 11—447282.

162 grad av asfalthalt. Tidigare innehöll pappen, förutom cellulosa, en ganska avsevärd mängd lextillump, som gav materialet vissa goda egenskaper, framförallt beträffande dess volymbeständighet. Under nuvarande förhållanden h a r denna textillump högst avsevärt reducerats, och följden har blivit, all pappens kvalitet avsevärt försämrats. En annan bidragande orsak härtill är den, att den asfalt vi nu erhålla, rumänsk, icke är av samma goda kvalitet som den tidigare erhållna, varför såväl impregneringen som framförallt klis terprodukterna icke äro av samma kvalitet som tidigare. Asfalten får ju helt importeras — från Rumänien — men leveranserna kunna sägas ha varit tillfredsställande. I viss utsträckning ha inhemska tjäi produkter ersatt asfalten. För att minska förbrukningen av asfalt och asfaltpapp har beträffande takläggningen föreskrivits, att bostadsbyggnader endast få täckas med taktegel, som ju helt är en svensk produkt. Under teglet placeras en s. k. underlagspapp, som emellertid är en enklaste sortens takpapp utan textillump och med ringa asfaltmängd. Skulle det även bli nödvändigt avstå från denna papp, kunna utan olägenhet hårda träfiberplattor tjäna som skydd under teglet utan någon egentlig kostnadsökning. Grundisoleringen utföres i stor utsträckning med asfalt eller asfaltemulsioner. Om dessa icke kunna erhållas, kan utan olägenhet eller egentlig kostnadsökning vattentät betong, cementputs och omsorgsfull dränering utgöra en fullgod ersättning. Badrums-, terrass- och balkongisoleringarna äro de som i sista hand kunna undvara asfaltmaterial, men även här kan en vattentät betongisolering utföras. Vid trähus förekommer asfaltpapp i stor utsträckning, men här är asfalthalten tämligen låg, och vidare utgör denna papp intet absolut nödvändigt material. Brist på asfalt och övriga material, vari asfalt ingår, utgör alltså, vad beträffar bostadsbyggnaderna, intet större hinder för produktionen. Galvaniserad plåt. Till framställningen av denna åtgår förutom järn även svåranskaffbar zink, varför stor sparsamhet måst iakttagas med detta material. Förut användes plåt i stor utsträckning till taktäckning, men nu föreskrives för bostäder tegeltäckning av taken. Även beslagning av hela skorstenar med plåt tillätes nu icke längre. Förutom till hängrännor, stuprör och fönsterbleck användes denna plåt i rätt stor utsträckning i korrugerad form till balkongräcken. Sistnämnda användning kan givetvis helt bortfalla, om så är nödvändigt. Ehuru det givetvis medför vissa olägenheter, kan för någon kortare tid — några månader el. dyl. — uppsättning av hängrännor eller stuprör anstå, och eventuellt kunna i nödfall provisoriska vattenavlopp av trä eller dylikt anordnas. Plåt till evakueringstrummor, som tidigare tillverkats i stor utsträckning, kan ersättas med annat material i enlighet med vad tidigare antytts.

163 Sålunda bör icke heller brist på detta material under ca 6 månader hindra bostadsbyggandet. Badkar. Dessa utgöras av gjutjärn, som emaljbehandlas. Särskilt ha vid vissa tidpunkter svårigheter att leverera badkar uppstått, beroende på ati emaljen, som importeras, varit svår att erhålla. E n tillverkning har igångsatts av badkar bestående av kakelklädda betonglådor, och dessa torde kunna ersätta de vanliga karen, ehuru de givetvis icke ha samma eleganta utseende. Emellertid kan, som nu även ofta sker, badkarens installerande tills vidare få anstå. Tvättställ tillverkas helt inom landet, och de råmaterial, som importeras, finnas här i sådana mängder, att brist icke skall behöva befaras även med tämligen lång avspärrning. Linolja. Ehuru tillgången för närvarande är tämligen god, måste detta material importeras, och brist kan vid avspärrning uppstå. Dels kunna en del inhemska cellulosafärger i viss grad ersätta linoljefärgen, dels kan, utan större olägenhet, målning anstå under någon tid. Glas. Råmaterialet soda samt fossilt bränsle — speciellt gasrika kol — kunna i händelse av en total avspärrning bereda avsevärda svårigheter. Några betydande lager vare sig av råmaterial eller av färdig vara finnas icke heller. Dock kunna — om det politiska läget vid en eventuell avspärrning tillåter detta — de beredskapslager av glas som nu upplagts eventuellt tillgripas. En viss del av glaset, kanske ca 50 procent, kan provisoriskt ersättas med träfiberplattor, ehuru givetvis rätt stora olägenheter och kostnader måste bli förknippade härmed. Då sodan icke erfordras i alltför stora kvantiteter, kan, o m möjligheter därtill kunna beredas genom lejdtrafik, erhållas en kvantitet, som motsvarar ganska avsevärd glastillverkning. Dock torde glaset vara ett av de material som kan komma att erbjuda vissa svårigheter. Elektrisk installationsmateriel. Här är det huvudsakligen koppar och gummi, som äro av intresse, enär övrigt material tillverkas inom landet. Kopparn utgör en relativt ringa kvantitet, och för detta ändamål torde vår inhemska kopparproduktion kunna täcka behovet. Gummi som isoleringsmaterial kan, enligt uppgifter som lämnats, ersättas med andra ämnen utan att de olägenheter inträda som vid förra krigets krisinstallationer ibland förekommo. Numera verkställas vidare ledningsdragningarna i pansarrör, som möjliggör utbyte av ledningarna utan ingrepp i byggnaden. Sålunda kan anses, att elektriska installationer utan olägenhet kunna utföras även vid avspärrat läge. Elspisar, gasspisar, kylskåp. Allt är inhemsk produktion, och större leveranssvårigheter böra icke behöva befaras. Avloppsrör, s. k. normalrör (gjutjärn). Dessa användas i bostäderna uteslutande till avloppsledningar och som luftningsrör för avlopp. I avsikt att nedbringa förbrukningen av dessa rör har under halvtannat år för bostadsbyggnaderna föreskrivits, att avloppsrören i källaren och delvis på vinden icke få utföras av järn utan skola utgöras av cementrör eller glace-

164 rade lergodsrör. Detta utbyte har också i stort sett utfallit tillfredsställande och innebär en besparing av ca 25 procent av järnförbrukningen. Under förutsättning av nämnda reduktion är behovet av dylika rör och rördelar följande: 39 500 lägen54 000 lägenheter heter Raka rör 3 900 ton 5 320 ton Rördelar med golvbrunn och vattenlås 3 990 , 5 460 » Summa 7 890 ton 10 780 ton Då emellertid av många skäl den nämnda reduktionen på 25 procent icke för närvarande helt genomförts, bör man för säkerhets skull räkna med en ca 10 pocent högre konsumtion än den som här angivits. Inom landet tillverkas nu raka rör vid två tillverkningsställen och rördelar vid ett flertal bruk. År 1944 beräknas produktionen av normalrör till ca 6 000 ton och av rördelar till 5 000 ton. Importen för år 1944 skall enligt svensk-tyska handelsavtalet utgöra 22 000 ton av alla slag av gjutna rör. Härav torde 7 000 å 8 000 ton kunna disponeras för avloppsrör. Sålunda disponeras under 1944 med normala importförhållanden 18 000 ä 19 000 ton raka rör och rördelar, varigenom behovet för bostädernas del är fullt tryggat. Fördelningen är nu alltså ca 60 procent inhemsk tillverkning och 40 procent import. Skulle fullständig avspärrning inträda, måste den importerade kvantiteten, ca 8 000 ton, ersättas med något slag av inhemsk tillverkning. Trenne vägar äro härvid framkomliga, och en kombination av desamma torde vara den lämpligaste. I första hand kan produktionen av normalrör upptagas vid ett flertal andra gjuterier utan att allt för vidlyftig maskinell utrustning erfordras, dock under villkor att rören få tillverkas i kortare längder (3 fot), vilket medför dubbla antalet skarvar mot nu; priset på röret får ökas något. Emellertid kunna nämnda merkostnader icke innebära större ökning än 0,3 å 0,4 procent av totala byggnadskostnaderna för de fasligheter, där dylika rör skulle förekomma. Denna produktion kan beräknas till ca 4 000 ton. I andra hand kunna till avloppsrör användas inom landet producerade klena stålrör, vars tillverkning kan avsevärt ökas. Även dessa rör ställa sig dyrare än de gjutna rören, men ökningen torde icke bli större än nyss nämnda 0,3 a 0,4 procent. Denna produktion torde man kunna uppskatta till 2 000 ton. I tredje hand kunna skärpta krav på rörbesparande planlösningar samt ytterligare utbyte mot betong- eller tegelrör minska behovet av gjutjärnsrör. Prov ha verkställts att helt utföra rörstammarna av cementrör, och ehuru de icke utfallit helt och hållet tillfredsställande, kan dock denna lösning tänkas såsom ett provisorium vid total brist på järnrör, varvid givetvis installerandet bör utföras så, att utbyte till järnrör sedermera kan utan större olägenheter verkställas.

165 Tillgångarna skulle då vid avspärrning bli följande: Normalproduktion inom landet 11 000 ton Tillverkning av korta rör 4 000 » » •> stålrör för avloppsändamål 2 000 > 17 000 ton Som synes är alltså tillgången fullt tillräcklig för bostadsproduktionen. En given förutsättning för denna ökade produktion är, att erforderligt bränsle och tackjärn stå att erhålla, men då dessa kvantiteter i detta fall äro relativt ringa, torde denna detalj icke behöva innebära några svårigheter. De nuvarande lagren av gjutna rör äro tämligen ringa, och då nuvarande produktion och import å ena sidan endast jämnt uppväger konsumtionen på grund av den livliga byggnadsverksamheten, skapas icke heller för närvarande några lager. Smidda rör. Behovet för bostadsproduktionen är 8 900 ton för 39 500 lägenheter och 12 300 ton för 54 000 lägenheter. Mot detta svarar en svensk tillverkning av 34 500 ton. Importen beräknas till 17 000 å 18 000 lon. Lagerhållningen är enligt uppgift ganska tillfredsställande. Som synes utgöra de smidda rören, även i händelse av total avspärrning, icke något hinder för det större bostadsprogrammet. Radiatorer. Tillverkningen är helt svensk, och endast vissa fabrikstekniska svårigheter ha hittills begränsat tillverkningen, men då nu dessa ha blivit bemästrade, synes material i tillräcklig omfattning kunna erhållas även för det utvidgade programmet. Som sammanfattande omdöme torde kunna sägas, att även om försörjningen med vissa material, särskilt glas och gjutna rör, kan komma att bereda svårigheter, man dock icke synes behöva räkna med oöverkomliga hinder genom materialbrist för realiserandet efter ett vapenstillestånd av ett bostadsbyggnadsprogram av den omfattning, som ur bostadsmarknadssynpunkt ter sig önskvärt. C.

Byggnadsarbetsmarknaden.

Sysselsättningen inom byggnadsindustrien sedan krigsutbrottet. År 1939 uppgick antalet byggnadsarbetare, enligt då gjorda uppskattningar, till 150 000 å 155 000 man. Den utomordentliga byggnadskonjunkturen under de närmast föregående åren hade givetvis medfört en stark tillväxt av kåren; i årligt genomsnitt beräknades tillväxten under åren 1935—1939 till omkring 12 000 man. Vid krigsutbrottet var byggnadsarbetarnas antal omkring 50 procent större än vid 1930-talets början. Till följd av byggnadskrisen 1939/40 inskränktes sysselsättningen inom byggnadsindustrien starkt. Byggnadsverksamheten för andra ändamål än bostäder bevarades visserligen i stort sett i sin förutvarande omfattning och t. o. m. utökades på vissa punkter, men bostadsbyggandet, den dominerande

166 grenen under förkrigstiden, krympte till en bråkdel av den tidigare volymen, och totalresultatet blev en sammanlagd byggnadsproduktion på hösten 1940, som var endast något mer än hälften av produktionen ett år tidigare. Den arbetslöshet, som uppkom under det första året av näringslivets omställning till krigsförutsättningarna, var till mycket stor del en arbetslöshet för byggnadsarbetare. Under år 1941 skedde en mindre återhämtning inom byggnadsverksamheten. Produktionen inom samtliga grenar på hösten delta år kan uppskattas till omkring 60 procent av byggnadsverksamheten hösten 1939, vilket betydde, att då omkring 90 000 man voro sysselsatta i byggnadsarbete. Under detta år av vad man kunde kalla stabiliserad lågkonjunktur för byggnadsindustrien försiggick en betydande överflyttning av arbetskraft från byggnadsarbetsmarknaden till andra delar av arbetsmarknaden, där bristen på arbetskraft var akut, skogsbruket, jordbruket och den mekaniska industrien. Enligt en summarisk uppskattning skulle de omkring 60 000 byggnadsarbeare eller förutvarande byggnadsarbetare, som på hösten 1941 icke hade arbete inom byggnadsindustrien, kunna fördelas ungefär lika på grupperna arbetslösa eller inkallade respektive överflyttade till andra sysselsättningar. Främst till följd av bostadsbyggandets återupplivande under åren 1942 och 1943 har den totala byggnadsvolymen och sysselsättningen på byggnadsarbetsmarknaden under dessa år avsevärt ökats. Med ledning av de uppgifter, som föreligga beträffande bostadsbyggandet och vissa andra grenar av byggnadsverksamheten, men under antagande av en väsentlig minskning i reparationernas omfattning, jämfört med förkrigstidens förhållanden, kan den pågående byggnadsverksamheten under högsäsongen 1943 uppskattas till bortåt 80 procent av produktionen vid motsvarande tid år 1939, vilken siffra bestyrkes av allmänna erfarenheter på håll, där man har direkt kontakt med byggnadsindustrien. (Med hänsyn till att en viss säsongutjämning förekommit under senaste år kan byggnadsvolymen, räknad per år, under sistförflutna år uppskattas till en något högre procentuell andel av 1939 års volym än vad som gäller den vid högsäsongen pågående byggnadsverksamheten.) Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik visar en avsevärt lägre siffra, men denna statistik är beträffande byggnadsverksamheten icke representativ och synes särskilt under det senast gångna året ha förlorat kontakten med den faktiska utvecklingen. Arbetslösheten inom byggnadsfacken var vid högsäsongen, månaderna augusti—september 1943, av ungefär samma relativa omfattning som vid högsäsongen 1939 eller t. o. m. något lägre (i vägt genomsnitt 8,1 procent mot 9,1 procent). Då den stora platsrörligheten inom byggnadsyrkena avsätter en relativt stor omsättningsarbetslöshet även under högsäsong vid högkonjunktur, torde man kunna säga, att ingen arbetslöshet utöver normal omsättningsarbetslöshet bestod inom byggnadsfacken under föregående års högsäsong. Inräknas denna normala omsättningsarbetslöshet i sysselsättningen, skulle, om föregående uppskattningar av produktionsvolymen läggas till grund, under den senaste högsäsongen 120 000 å 125 000 byggnadsarbetare ha varit knutna till byggnadsindustrien mot 150 000 ä 155 000 år 1939. Skillna-

167 den, omkring 30 000 man, motsvaras av inkallelser samt ännu bestående övergång till andra sysselsättningar, vilka båda faktorer torde stå för ungefär hälften av skillnaden vardera. Härvid är visserligen att taga hänsyn till avgång genom dödsfall eller ålder respektive nyrekrytering under de fyra år som gått efter 1939. Härom föreligga inga uppgifter. Man kan emellertid utgå ifrån, att såväl avgång som nyrekrytering varit av förhållandevis mycket ringa omfattning under åren efter 1939. Som ett resultat av den utomordentligt snabba expansionen av byggnadsverksamheten under senare delen av 1920-talet och under 1930-talet var säkerligen ålderssammansättningen hos landets byggnadsarbetarkår år 1939 sådan, att ringa avgång genom hög ålder eller dödsfall förekommit under de senast gångna åren. Å andra sidan har givetvis krisförhållandena och arbetslösheten under åren 1940 och 1941 hämmat nyrekryteringen, dock icke helt, eftersom rekryteringen delvis är eftersläpande och bestämd av konjunkturförhållandena under tidigare år, då det ursprungliga yrkesvalet gjorts; detta senare gäller givetvis främst yrken med längre utbildningstid. I brist på direkta uppgifter antages här, att avgång och nyrekrytering uppvägt varandra: ingenting tyder på att detta skulle ge anledning till nämnvärda fel i beräkningarna. Som komplettering till här anförda beräkningar kan nämnas vissa uppgifter angående antalet medlemmar i byggnadsfackföreningarna den 1 sepiember 1939 och den 1 januari 1943 enligt sammanställningar, utförda inom arbetsmarknadskommissionen. Mellan nämnda tidpunkter hade det sammanlagda medlemsantalet förblivit i stort sett oförändrat. Härtill kan dock ha bidragit en utvidgning av fackförbundens verksamhetsområde och ökad organisationsgrad. I de särredovisade städerna med mer än 30,000 invånare hade antalet medlemmar sammanlagt sjunkit med 8 procent. Med hänsyn till att medlemskap i byggnadsfackförening i vissa fall bibehålles även vid arbete inom annat område —• om detta uppfattas som mera tillfälligt — synes denna uppgift bestyrka den här gjorda beräkningen, att omkring 15,000 byggnadsarbetare ännu hösten 1943 hade arbete utanför byggnadsindustrien. Enligt tidigare redovisad beräkning hade ungefär det dubbla antalet arbete på andra områden hösten 1941, vilket skulle betyda, att under uppsvinget för byggnadsverksamheten åren 1942 och 1943 en återströmning skett av omkring hälften av det antal byggnadsarbetare, som under de egentliga krisåren sökt sig över till annat arbete; att så i verkligheten förekommit bestrides icke av allmänna erfarenheter. Säsongväxlingarna. Det gamla önskemålet om utjämning av sysselsättningens säsongmässiga variationer inom byggnadsverksamheten har till en viss grad förverkligats under de senaste två åren, eller från den tidpunkt, våren 1942, då åtgärderna att återuppliva bostadsbyggandet fingo effekt. Flera omständigheter ha samverkat härvidlag. Den betstående bostadsbristen h a r understrukit angelägenheten att snabbt skaffa fram ett bostadstillskott, vilket stimulerat vinterbyggen för färdigställande under våren. Bostadsbristen och förekomsten av ett stort uppdämt bostadsbehov har minskat eller helt av-

168 lägsnat beroendet av oktoberfardagen, eftersom efterfrågan på nya lägenheter kunnat påräknas vilken tid på året som helst. Den statliga bostadssubventionens konstruktion har eliminerat betydelsen av skillnaderna i byggnadskost nåder mellan vinter- och sommarbyggen. Slutligen har den allmänna byggnadsregleringen, i synnerhet under år 1943, starkt medverkat till dämpande av säsongrörelserna. Tendensen till säsongutjämning framträder visserligen icke i de byggnadsstatistiska serierna i någon påtaglig grad. Detta torde bero på redovisningstekniska förhållanden: bakom en uppgift om exempelvis visst antal lägenheter under byggnad kan dölja sig högst olikartade konkreta produktionsförhållanden. Det synes sannolikt, att en stor del av sådana byggen, som under åren före kriget redovisades som pågående under vintern, i själva verket icke representerade annat byggnadsarbete än vissa mindre arbetskrävande förberedelsearbeten, under det att de senaste årens förhållanden drivit fram verkliga vinterbyggen i större antal. Att en viss utjämning av säsongväxlingen för bostadsbyggen kommit till stånd, kan emellertid visas indirekt redan med hjälp av byggnadsstatistiken. För städer med mer än 30,000 invånare har sedan 1934 i denna lämnats uppgift rörande omfattningen av den pågående bostadsbyggnadsverksamheten, räknad i lägenheter, vid kvartalsskiftena. Som ett mått på den grad av jämnhet eller ojämnhet, varmed bostadsbyggandet bedrives, kan tjäna siffran för förhållandet mellan antalet lägenheter under byggnad vid högsäsongen och antalet under året fullbordade lägenheter. För städer med mer än 30 000 invånare var åren 1934—1939 i genomsnitt denna siffra 81,5 procent. För året 1943 var motsvarande siffra 65,1 procent. En motsvarande beräkning beträffande vinterproduktionens omfattning (räknad per den 1 januari) i förhållande till det årliga lägenhetstillskottet ger vid handen, att produktionen vid nyåret 1943 utgjorde 41,1 procent av lägenhetstillskottet under år 1943, under del att produktionen vid nyåret 1944 uppgick till 51,9 procent av det beräknade tillskottet av lägenheter år 1944. Det är härav uppenbart, att en betydande utjämning av bostadsbyggandets säsongväxlingar kommit till stånd under de senaste åren och att utjämningseffekten successivt förbättrats. (För byggnadsverksamheten som helhet torde utjämningen dock icke vara starkare vintern 1943/44 än vintern 1942/43, vilket sammanhänger med en nedgång under hösten 1943 i byggnadsverksamhet för andra ändamål än bostäder.) Säsongutjämningen framträder också klart i de statistiska uppgifterna rörande arbetslösheten för byggnadsarbetare. Följande tablå visar den procentuella arbetslösheten enligt fackföreningarnas uppgifter för de fyra huvudgrupperna av byggnadsarbetare under två förkrigsår, 1937/38 och 1938/39. samt de två senaste åren. Det bör anmärkas, att de två här som jämförelse använda förkrigsåren utmärktes av högkonjunktur, varmed sammanhänger, att även säsongväxlingarna voro mindre utpräglade än t. ex. de lågkonjunkturbetonade åren under förra hälften av 1930-talet.

169 /i

31/ ,'1

10,9 9,9 9,4 9,2

29,9 26,9 17,5 19,r,

40,0 36, i 29, i —

Byggnadsgrovarbetarc: 1937—38 1938—39 1942—43 1943

18,« 18,4 7,9 7,8

32,5 29,4 12,7 13,5

41,7 37,9 19,8

Murare: 1937—38 1938—39 1942—43 1943

5,4 4,3 5,1 5,3

28,5 23,5 18,9 25,3

35,s 27,8 34,2 —

Målare: 1937—38 1938 — 39 1942—43 1943

1,6 1,1 8,6 3,9

23,r 21,6 23,2 12,3

50a 48,7 34,7

Byggnadsträarbetare : 1937—38 1938—39 1942—43 1943

30 I fråga o m de två första g r u p p e r n a , t r ä a r b e t a r e och g r o v a r b e t a r e , f r a m t r ä d e r en p å t a g l i g m i n s k n i n g av s ä s o n g a r b e t s l ö s h e t e n u n d e r de två senaste vintr a r n a . ( F ö r b y g g n a d s g r o v a r b e t a r n a h a r ä v e n en s t a r k r e d u k t i o n av a r b e t s lösheten u n d e r h ö g s ä s o n g e n inträtt, vilket tyder p å en viss a l l m ä n s a n e r i n g av detta a r b e t s o m r å d e . ) B e t r ä f f a n d e de övriga g r u p p e r n a , m u r a r e och m å l a r e , ä r t e n d e n s e n m i n d r e enhetlig. Bortsett från m e r a tillfälliga inflytelser vid redovisningstillfallena t o r d e detta s a m m a n h ä n g a d ä r m e d , att m u r a r n a s a r b e t e i h ö g r e g r a d ä n a n d r a b y g g n a d s a r b e t a r g r u p p e r s ä r b e r o e n d e av k l i m a t f ö r h å l l a n d e n a s a m t att m å l a r n a s sysselsättning ä r i m i n s t lika h ö g g r a d b e r o e n d e a v r e p a r a t i o n s a r b e t e n a s o m f a t t n i n g och s ä s o n g f ö r h å l l a n d e n som av nybyggnadsverksamhetens. F r å g a n o m m ö j l i g h e t e r n a av b e v a r a d eller f ö r s t ä r k t s ä s o n g u t j ä m n i n g i förts ä t t n i n g e n u p p t a g e s i ett följande avsnitt. Byggnadsverksamhetens arbetskraftsproblem efter ett vapenstillestånd. Då b y g g n a d s a r b e t a r k å r e n m i n s k a t u n d e r k r i g s å r e n och d å de b y g g n a d s b e h o v , s o m k u n n a v ä n t a s föreligga efter kriget, ä r o väsentligt s t ö r r e ä n d e n n u p å g å e n d e b y g g n a d s p r o d u k t i o n e n , ä r det u t a n v i d a r e klart, att b y g g n a d s a r b e t s m a r k n a d e n s p r o b l e m efter ett v a p e n s t i l l e s t å n d icke b ö r ställas som ett p r o b l e m o m s y s s e l s ä t t n i n g s k r i s för detta o m r å d e . E n d a s t en n u oförutsebar, k a tastrofal f ö r s ä m r i n g a v m a t e r i a l f ö r s ö r j n i n g s l ä g e t eller en m e r eller m i n d r e tillfällig d e s o r g a n i s a t i o n a v f ö r e t a g a r v e r k s a m h e t e n skulle k u n n a o r s a k a en s å d a n k r i s ; h ä r , s o m g e n o m g å e n d e , förutsattes givetvis att l a n d e t s u t r i k e s politiska läge icke r a d i k a l t f ö r ä n d r a s , F r å g e s t ä l l n i n g e n i d e n a k t u e l l a diskussionen ä r ju icke heller d e n n a , o m arbetslöshet b e h ö v e r b e f a r a s i n o m bygg-

170 nadsfacken, när kriget är slut; utan den motsatta: om möjligheterna att genom expansion inom byggnadsverksamheten kompensera sysselsättnings minskning på andra arbetsområden. Stundom ha måhända överdrivna föreställningar om möjligheterna i detta hänseende kommit till uttryck. Den roll av våldsamt expansiv nyckelindustri, som byggnadsindustrien hade under 1930-talet, kan den sannolikt aldrig i fortsättningen spela, då — såsom behandlats i första avsnittet — hushållsbeståndets tillväxt går mot stagnation. Det omedelbara behovet av byggnader. för bostäder och för andra ändamål, under de första åren efter ett vapenstillestånd skulle väl tillåta en produktion — om materialförsörjningen gjorde en sådan möjlig — betydligt över den högsta förkrigsnivån, men en sådan produktion skulle innebära risken av en snart inträdande kris. Ur byggnadsarbetsmarknadens synpunkt skulle otvivelaktigt en dylik utveckling vara ägnad att väcka betänkligheter. Man kan för det första vara tveksam, om tillgången på arbetskraft skulle räcka för en omedelbart insatl expansion av byggnadsverksamheten upp till en nivå, väsentligt högre än 1939 års. Det kan visserligen hänvisas till att under åren 1937—1939 det genomfördes en utomordentligt snabb och kraftig expansion av byggnadsverksamheten, men dessa år utgjorde slutskedet i en långvarig, över nära två årtionden spännande, endast tillfälligt i samband med krisen omkring 1933 avbruten starkt stigande utveckling, varunder rekryteringen till byggnadsyrkena successivt ökats. Efter ett vapenstillestånd står byggnadsarbetsmarknaden i det läget, att rekryteringen varit starkt nedpressad eller nära nog avbruten under en period av minst fem år. I ett sådant läge måste m a n befara, att en plötslig expansion till en nivå väsentligt överstigande den högsta hittills förekommande kominer att medföra svårigheter beträffande de byggnadsyrken, som kräva längre utbildning, i första hand murarna. Å andra sidan står man inför risken, att efter ett fåtal år en mer eller mindre krisartad sammandragning av byggnadsverksamheten inträffar, innebärande omöjlighet att där sysselsätta den ökade kåren av utbildade arbetare. Om av allmänna arbetsmarknadspolitiska skäl det skulle vara nödvändigt att hastigt expandera vissa verksamhetsgrenar, som senare måste krympa, förefaller det riktigare, att detta göres på sådana områden, där huvudsakligen ickeyrkesarbetare krävas. Det må emellertid här framhållas, att en bostadsbyggnadsverksamhet av den omfattning, som i första avsnittet ur där anlagda synpunkter befanns lämpligast, bevarad under en längre följd av år måste betraktas som en mycket viktig stabiliseringsfaktor för den följande ekonomiska utvecklingen. Då under 1940-talet tillväxten i de arbetsföra åldrarna i stort sett avstannar, blir ju den totala sysselsättningsutvecklingens problem ett helt annat än under de gångna decennierna. Kan därunder byggnadsindustrien bevara den högt uppdrivna betydelse som sysselsättningsskapande faktor, som den nådde under det sista året före krigsutbrottet, skulle detta otvivelaktigt starkt bidraga till att uppnå och bibehålla ett välbalanserat konjunktur- och arbetsmarknadsläge.

171 I första avsnittet har en bostadsproduktion under åren efter ett vapenstillestånd omfattande 45 000 lägenheter i tätorterna ansetts vara ur där anlagda synpunkter lämpligt avvägd. En sådan produktionsvolym betyder en ökning på 40 procent i förhållande till 1943 års bostadsproduktion. Vid den här i det föregående gjorda uppskattningen av den totala byggnadsvolymen 1943 antogs (på grundval av socialstyrelsens undersökningar av fastighetsförvaltningskostnaderna) reparationernas omfattning minskade i förhållande till vad som gällde under förkrigsåren. Man torde kunna utgå ifrån att efter kriget reparationsvolymen går upp till förkrigsnivån och sannolikt tillfälligt överskrider denna, eftersom inånga reparationer under de senaste åren uppskjutits till följd av materialbrist och andra omständigheter; bostadsbristens hävande och därav följande livligare omflyttning på bostadsmarknaden kommer även att betyda ökad reparations volym. För bostadsbyggnadsverksamheten som helhet, inklusive reparationer, skulle därmed det här skisserade bostadsbyggnadsprogrammet, förutsatt oförändrad genomsnittlig lägenhetsstorlek, betyda en produktion av samma omfattning som 1939 eller, med hänsyn till reparationerna, tillfälligt något större. Härvid har antagits, att proportionerna mellan bostadsbyggandet i tätorterna och det statistiskt föga kända bostadsbyggandet på den egentliga landsbygden förblivit oförändrade. Om det för resonemangets skull antages, att övrig byggnadsverksamhet får samma omfattning under de första åren efter ett vapenstillestånd som år 1939, vilket enligt uppgift från Industriens utredningsinstitut synes sannolikt beträffande industribyggena, skulle den totala produktionsvolymen för byggnadsverksamhetens samtliga grenar bli densamma som under det sista förkrigsåret. Enligt nyss gjord uppskattning var antalet i byggnadsarbete sysselsatta vid senaste högsäsong ungefär 30 000 mindre än vid högsäsongen år 1939; skillnaden motsvarade till omkring hälften inkallelser, till andra hälften överflyttning till andra arbetsområden. Förutsatt samma säsongförhållanden som före kriget, skulle ett återvändande till 1939 års produktionsvolym givetvis betyda, att byggnadsverksamheten efter ett vapenstillestånd inte endast kunde ge sysselsättning åt inkallade byggnadsarbetare, när inkallelserna avvecklades, utan även bereda rum för en återströmning av arbetskraft till byggnadsindustrien från andra arbetsområden i samma omfattning som hittills bestående övergång i motsatt riktning förekommit under krigsåren. Det är ju emellertid ett starkt motiverat önskemål, att säsongförhållandena förändras, vilket också såsom nyss framhållits skett i viss grad under de senaste två åren. Om denna utjämning kan bestå eller ytterligare förbättras efter kriget, blir arbetskraftsbehovet, räknat efter antal arbetare, lägre i förhållande till byggnadsvolymen, räknad per år, än före kriget. Om med utgångspunkt från de faktiska förhållandena beträffande omsättnings- och säsongarbétslöshet under åren 1936—1939 beräknas effekten under i övrigt oförändrade förhållanden av säsongutjämning p å produktresultat per arbetare, befinnes, att en hundraprocentig säsongutjämning skulle öka produktresultatet per arbetare med omkring 20 procent. För exempelvis murare

172 skulle detta betyda en sänkning av den genomsnittliga arbetslösheten per år från 17 procent, vilken gällde åren 1936—1939, till 2 procent, som var den under samma år genomsnittliga siffran för säsongtopparna. En så fullständig säsongutjämning är praktiskt knappast tänkbar med hänsyn till byggnadsindustriens nuvarande organisation samt tekniska och klimatiska betingelser. I varje fall torde man för de närmaste efterkrigsåren icke kunna räkna med en dylik effekt; en ökning av produktresultatet per arbetare under de första åren efter vapenstilleståndet med 10 procent torde få anses som ett gott resultat av strävanden att utjämna byggnadsindustriens säsongvariationer. Förverkligas en säsongutjämning av här senast nämnda grad, skulle en byggnadsproduktion under åren närmast efter vapenstilleståndet av samma omfattning som år 1939 möjliggöra en sysselsättningsökning, motsvarande ungefär hälften av den minskning, som skett 1939—1943. Byggnadsindustrien skulle, exempelvis, kunna bereda sysselsättning åt inkallade byggnadsarbetare, om inkallelserna helt avvecklades men däremot icke kunna taga emot en återströmning av den mängd förutvarande byggnadsarbetare, som ännu 1943 befunno sig i andra arbeten. För att även detta senare skall kunna ske och sålunda byggnadsarbetarekåren på nytt skall kunna växa till en storlek av 150 000 å 155 000 man förutsattes vid en säsongutjämning av nyssnämnd grad, att byggnadsvolymen per år ökas med omkring 10 procent i förhållande till 1939. Att latenta byggnadsbehov finnas, motsvarande en dylik byggnadsvolym under de första åren efter ett vapenstillestånd, är otvivelaktigt. Vid en lägenhetsproduktion på 45 000 lägenheter skulle enbart en höjning av den genomsnittliga lägenhetsstorleken i den löpande produktionen från 3 eldstäder per lägenhet till omkring 3*5 medföra en tioprocentig ökning av den totala byggnadsvolymen (inberäknat alla grenar av byggnadsverksamheten). En ökning av reparationsvolymen till IV2 gånger det under förkrigstiden normala, vilket med hänsyn till den stora mängden av under krigsåren eftersatta reparationer icke förefaller otroligt såsom en övergående företeelse, skulle ha enahanda effekt. En dylik form för ökning av byggnadsvolymen skulle ur materialsynpunkt ha vissa fördelar, ur sysselsättningssynpunkt däremot vissa olägenheter genom den ojämna verkan på olika arbetargrupper. Slutligen synas de här ej tidigare direkt beaktade behov av byggen för offentliga ändamål, som göras gällande såsom angelägna, vara mycket stora. Ur de synpunkter, som h ä r anlagts, och för vilka bostadsmarknadens behov i första hand lagts till grund, ter det sig naturligt att betrakta byggnadsverksamheten för offentliga ändamål — till den del det icke gäller byggnadsbehov av mycket hög angelägenhetsgrad — som en residuell faktor på byggnadsmarknaden, som tillgodoses i den mån arbetsmarknadsläget så kräver och de reella resurserna räcka till. I de i det föregående framlagda beräkningarna rörande materialtillgångarna ha för flertalet material marginalerna varit sådana, att en med 10 procent i förhållande till år 1939 ökad byggnadsvolym utan svårighet kunde beredas rum. Beträffande vissa material, där brist kan befaras, måste gi-

173 vetvis ovissheten om material tillgångens tillräckiighet ökas, om man räknar med större byggnadsvolym. Dock har även i fråga om dessa genomgående vid bedömningen tagits i beaktande möjligheten av att arbetsmarknadsläget skulle kunna göra en byggnadsvolym, något större än 1939 års, önskvärd. Det torde vara försvarligt att räkna med alt icke alla förändringar i de förutsättningar, som inverka på byggnadsbehov och byggnadsvolym efter ett vapenstillestånd, utlösas omedelbart och på en gång. Om exempelvis avvecklingen av inkallelserna sker successivt under en viss period, kunna måhända i början otillräckliga materialtillgångar hinna bli rikligare och möjliggöra en successiv uppgång i sysselsättningen inom byggnadsindustrien. Även genomförandet av säsongutjämning måste, som förut antytts, tänkas ske successivt. Med hänsyn till det anförda synes det befogat att räkna med, att byggnadsindustrien — om icke omedelbart vid ett vapenstillestånd så dock inom en relativt snabbt genomförd uppgångsperiod — skall kunna komma upp i en produktionsvolym, som även vid väsentlig utjämning av säsongväxlingarna, jämfört med förkrigstiden, skall kunna bereda sysselsättning åt ett arbetarantal, som motsvarar 1939 års. Detta skulle innebära, att byggnadsindustrien skulle kunna ge arbete åt nu inkallade byggnadsarbetare och därtill åt ett antal, uppskattat till omkring 15 000, vilket motsvarar det antal byggnadsarbetare, som under åren 1939—1943 övergått från byggnadsverksamhet till ändra arbetsområden.

B y g g n a d s k o s t n a d e r n a . F ö r u t s ä t t n i n g a r n a för e n a v v e c k l i n g av d e n g e n e r e l l a b o s t a d s b y g g n a d s s u b v e n t i o n e n . A

Byggnadskostnadernas utveckling sedan år 1939.

1 1940 års byggnadskostnadssakkunnigas betänkande (SOU 1941:4) samt i Promemoria rörande bostadsförsörjningen (SOU 1942: 3) ha redogörelser lämnats för byggnadskostnadernas utveckling fram till hösten 1941. I anslutning till dessa skall här göras en översikt av byggnadskostnadsutvecklingen från det sista förkrigsåret upp till det praktiskt taget helt stabiliserade kostnadsläge, som varit rådande under det sistförflutna året. Socialstyrelsens byggnadskostnadsindex är baserat på kostnaderna för ett vintern 1938—39 uppfört trevånings smalhus i Stockholm. Den visar en stegring av byggnadskostnaderna, beräknad med fasta vikter, fram till 1943 på 38 a 39 procent. Socialstyrelsens index lider emellertid av vissa brister av den art, som äro praktiskt oundvikliga vid varje fortlöpande indexberäkning. Det bostadshus, som tjänar som indexbas, är i vissa hänseenden, t. ex. beträffande lägenhetsfördelningen, numera icke fullt representativt. 1 fråga om materialprisnoteringarna är att märka, att dessa vid bastillfället hämtades från fakturor, avseende faktiska leveranser, under det att vid följande beräkningstillfällen prisuppgifter insamlats från leverantörer och

174 entreprenörer utan samband med faktisk leverans. I syfte att få en kontroll på socialstyrelsens byggnadskostnadsindex och ett underlag för indexarbetet i fortsättningen har inom byggnadslånebyrån utförts en revision av indexberäkningarna, varvid dels prisnoteringarna korrigerats med hänsyn till vad som faktiskt betalts för material o. s. v. vid i detalj undersökta byggnadsföretag år 1943, dels en ny indexbas uppgjorts i anslutning till ett 1943 byggt hus av numera mera representativ beskaffenhet; för detta nya »indexhus» ha därefter kostnaderna med fasta vikter räknats tillbaka till prisläget i början av år 1939. Korrigeringen av prisnoteringarna i enlighet med faktiskt betalda priser leder till ändring av indexsiffran från 139 till 136. Huvudresultatet av de beräkningar, som gjorts på grundval av den nya indexbasen, framgår av följande sammandrag: Kostnad Vi 1939 Kronor

Material för eg. byggnadsarbeten 77 437: 08 Arbetslöner för eg. byggnadsarbeten 59 656: 74 Underentreprenörer 79 897: 09 Övriga omkostnader 21 618: 27 238 609:18

Kostnad Vio 1943 Kronor

Kostnad sökninq Vi 1939— Vio 1943 Kronor %

120 2 1 6 : 0 7 66 5 8 7 : 3 1 105 9 2 8 : 5 3 27 2 0 6 : 27

42 7 7 8 : 9 9 6 930:57 26 0 3 1 : 4 4 5 587:95

55,2 11,6 32, < 25,<

319 9 3 8 : 1 3

81328:95

34, i

Enligt denna från 1943 bakåt till 1939 gjorda beräkning skulle byggnadskostnaderna totalt ha stigit med 34 procent. Materialet för egentliga byggnadsarbeten visar en stegring med 55 procent, arbetslöner för egentliga byggnadsarbeten nära 12 procent. Underentreprenaderna (värme- och sanitär installation, elektrisk installation, måleriarbeten, glasmästeri, plåtslageriarbeten o. s. v.), vilka innefatta kostnader för såväl material som arbete, ha stigit något svagare än totalkostnaden, eller med ej fullt 33 procent. Övriga omkostnader, vilka innefatta hyra för maskiner och redskap, biltransporter, försäkringar, räntor och kreditivavgifter under byggnadstiden, arbetsledning, arkitekt- och konstruktörsarvoden, allmänna administrationskostnader samt vissa småutgifter, ha stigit med 26 procent. Om byggnadskostnaderna, varmed här avses byggherrens självkostnader med avdrag för tomten, delas upp i de tre huvudkomponenterna materialkostnader, arbetslöner och övriga omkostnader (för administration, arbetsledning, kapitalkostnader o. s. v.), varvid posten underentreprenader fördelas på de övriga och underentreprenörernas pålägg (efter approximativ uppskattning) tillföras övriga omkostnader, finner man, att före kriget materialkostnaderna utgjorde i runt tal halva byggnadskostnaden, arbetslönerna ej fullt 40 procent och övriga omkostnader något mer än 10 procent. Till följd av den olikformiga prisutvecklingen har materialkostnadernas andel stigit till mellan 55 och 60 procent, under det att arbetslönernas andel sjunkit till något över 30 procent. En undersökning av orsakerna till skillnaden i de resultat, som erhållas.

175 då inan beräknar kostnadsutvecklingen på basis av ett år 1939 uppfört hus (indextalet 136 enligt socialstyrelsens korrigerade beräkning) respektive på basis av ett år 1943 uppfört hus (indextal 134), ger vid handen, att den huvudsakliga förklaringen ligger i olika viktsiffror för byggnadsmaterialen, beroende på olikheter i konstruktioner och materialval. Den malerialbudget, som gällde beträffande 1939 års indexhus, hade till hösten 1943 i vägt genomsnitt stigit 61 procent i pris, under det att materialbudgeten för 1943 års indexhus under samma tid stigit med endast 55 procent. En viktig roll spelar i detta sammanhang det förhållandet, att 1943 års indexhus använder långt mindre järnkrävande konstruktioner än 1939 års hus. Det är att märka att den skillnad i indexutslaget, som detta betingar, icke ger uttryck för den besparing, som vinnes genom övergång från en mera till en mindre järnkrävande konstruktion, utan blott för det förhållandet, att prisstegringen på byggnads järn, som varit långt starkare än den genomsnittliga materialprisstegringen, väger tyngre i 1939 års hus än i 1943 års. En liknande roll spelas av vissa asbest- och asfaltprodukter, för vilka prisstegringen varit mycket stark; dessa ha långt högre vikt i 1939 års hus än i 1943 års, vilket främst sammanhänger med förändringar i konstruktion och evakueringssystem. Enligt gängse indexteori äro de båda metoder att mäta pris- och kostnadsutvecklingen under en viss period, som representeras av socialstyrelsens (korrigerade) index och av den här refererade indexberäkningen på basis av ett under sista året uppfört hus, principiellt likvärdiga. Då resultaten ej sammanfalla, har man blott att konstatera, att en fullt fast jämförelsebasis icke finnes. Skillnaden i utslag är ju dock relativt obetydlig, och resultatet kan sägas vara, att stegringen i byggnadskostnaderna för ett ordinärt bostadshus i Stockholm sedan början av år 1939 varit omkring 35 procent. Schematiskt sammansättes den kostnadsstegring på 81 000 kronor och 34 procent, som 1943 års indexhus visar jämfört med 1939, på följande sätt: Kostnadsstegring för material » » löner > övrigt

Kronor

% av stegring

60 000 13 000 8 000 81000

74 16 10 100

Av hela byggnadskostnadsstegringen sedan förkrigstiden kommer tre fjärdedelar på materialkostnaderna, ej fullt en sjättedel på lönerna. I de två betänkanden, vartill tidigare hänvisats (SOU 1941: 4 och SOU 1942: 3) har byggnadskostnadsutvecklingen fram till slutet av år 1941, då huvudparten av kostnadsstegringen under hela krigstiden redan hade inträffat, närmare analyserats. Som huvudsakliga resultat av dessa granskningar framhävdes vissa grundläggande faktorer såsom väsentligen bestämmande för de stegrade priserna på byggnadsmaterial, i främsta rummet transportkostnaderna samt bränslepriserna; en tredje för flera byggnadsmaterial gemensam kostnadsstegrande faktor utgjordes av de höjda järnpriserna, i sin tur i viss utsträckning bottnande i de stegrade bränslepriserna och i viss mån trans-

176 portkostnaderna. Till dessa kan numera läggas prisstegringen på trä; i den här refererade indexberäkningen svarar kostnadsökningen för trävaror och snickerier för 30 procent av hela stegringen för material för egentliga byggnadsarbeten och för mer än 15 procent av den totala byggnadskostnadsstegringen eller lika mycket som arbetslönerna såväl i egentliga byggnadsarbeten som i underentreprenader. Som grund för en bedömning av vad den kommande prisutvecklingen kan komma att betyda för byggnadskostnaderna i fortsättningen skulle kunna försökas en detaljerad analys av varje delpost i kostnadsindex. Då emellertid faktiskt byggnadskostnadsutvecklingen — i den mån den sammanhänger med den allmänna prisutvecklingen — väsentligen bygges upp av prisförändringarna för ett fåtal grundläggande poster och då en detaljprövning måste vidlådas av osäkerhet i ett stort antal punkter, synes för det här förevarande syftet en mera summarisk analys vara att föredraga, varvid de nyss nämnda huvudfaktorerna i den senare byggnadskostnadsutvecklingen ägnas särskild uppmärksamhet. Beträffande transportkostnaderna lämnar det material, som ligger till grund för indexberäkningarna föga ledning. Däri ingå nämligen dessa kostnader i regel i priserna på byggnadsmaterialen, som levereras fritt byggnadsplatsen. E n analys med ledning av inom priskontrollnämnden befintliga kalkyler rörande transportkostnadernas andel i de olika materialpriserna skulle ställa sig alltför omständlig och är sannolikt endast delvis möjlig att genomföra. P å grund härav har en annan utväg anlitats. 1940 års byggnadskostnadssakkunniga gjorde nämligen på sin tid en särskild beräkning rörande transportkostnadernas betydelse i förhållande till andra i byggnadskostnaderna ingående faktorer (se a. a. s. 64—65). Man gjorde därvid en sammanställning för kostnaderna för transporter av samtliga byggnadsmaterial från leverantörens lager (fabrik) och fram till byggnadsplatsen för ett ordinärt bygge i ett av Stockholms ytterområden. Enligt dessa beräkningar skulle transportkostnaderna sommaren 1939 ha uppgått till omkring 5 procent av de totala byggnadskostnaderna. Huvuddelen av transporterna skedde med bil, resten med järnväg eller till en mindre del med båt. Fram till hösten 1940 hade transportkostnaderna stigit med 35 procent. Man torde nu sannolikt kunna räkna med ungefär en fördubbling av förkrigskostnaderna på detta område. För båtfrakterna är den genomsnittliga stegringen sedan förkrigstiden av denna storleksordning. De genomsnittliga bilfrakterna torde ha stegrats med bortåt 100 procent. Järnvägsfrakternas uppgång är mindre, men man får här ta hänsyn till att just för byggnadsmaterial gällde tidigare tämligen allmänt rätt betydande fraktnedsättningar, som under kriget bortfallit. Även beträffande biltransporterna gäller kanske i viss utsträckning något liknande; som stor beställare kunde byggnadsindustrien före kriget erhålla särskilt förmånliga fraktuppgörelser, medan möjligheterna härtill numera icke äro lika goda och fraktstegringen därför på detta område kanske större än den genomsnittliga. Slutligen får hänsyn även tagas till att restriktionerna för biltrafiken framtvingat en övergång till andra transportmedel,

177 lag och båt, vilken övergång kan ha medfört ytterligare kostnadsstegring. Det synes därför befogat att för byggnadsindustriens del i stort sett räkna , med en fördubbling av fraktkostnaderna. Tillämpas resultatet av detta re| sonemang på grunden för här använda byggnadskostnadsberäkningar, erhålles att transportkostnaderna före kriget för ifrågavarande fastighet, med en kostnad av ej fullt 240 000 kronor år 1939, skulle ha utgjort (5 procent därav eller) ungefär 12 000 kronor. Med en fördubbling härav skulle de sålunda ha stigit till 24 000. Av den totala materialprisstegringen, 60 000 kronor, skulle sålunda 12 000 komma på ökningen av transportkostnaderna. När man på detta sätt isolerat transportkostnaderna, är fältet öppet för en bedömning av den framtida utvecklingen. Antages halva transportkostnadsstegringen gå tillbaka, skulle byggnadskostnaderna enligt dessa beräkningar sålunda sjunka med 6 000 kronor eller nära 2 procent. Vid sidan av de stegrade transportkostnaderna har ökningen av bränslekostnaderna spelat en stor roll för uppgången av byggnadsmaterialpriserna. Här finnes ingen annan möjlighet än att med tillhjälp av uppgifter rörande bränsleåtgången inom olika materialindustrierna söka göra en uppskattning av den samlade bränslekostnadsstegringen. Som bekant är framställningen av åtskilliga byggnadsmaterial — järn, cement, tegel — relativt bränslekrävande. Mycket grovt skulle man kunna uppskatta, att bränslekostnaderna före kriget utgjorde i genomsnitt 10 procent av materialpriserna fritt byggnadsplatsen (d. v. s. lika mycket som transportkostnaderna). Man synes vidare kunna antaga den genomsnittliga bränslekostnadsstegringen till en tredubbling, om man nämligen räknar icke endast med prisstegringen på bränslen utan även med den kostnadsstegrande verkan av övergången till dyrare och mindre effektiva ersättningsbränslen. Bränslet i de material, som i n g å i den till grund för indexberäkningarna liggande fastigheten, skulle sålunda före kriget ha kostat 12 000 kronor och stigit till 36 000 kronor 1943. Stegringen skulle sålunda utgöra 24 000 kronor eller mer än en tredjedel av materialprisstegringen. Även om beräkningen endast har en ytterst approximativ karaktär, förefaller resultatet dock rätt rimligt. Också detta resultat ägnar sig väl som grund för en bedömning av den framtida utvecklingen. Liksom beträffande transportkostnaderna har man väl här anledning att räkna med en icke obetydlig tillbakagång efter den starka bränslekostnadsstegringen under kriget. Det är lätt att med hjälp av angivna siffror klargöra effekten av olika antaganden rörande efterkrigstidens bränsleprisnivå. En betydande post bland materialutgifterna utgöres av trävarorna. Inklusive snickerier o. dyl. uppgick kostnaden härför år 1939 i indexfastigheten till i runt tal 25 000 kronor. Denna post har stigit med i runt tal 50 procent till 37 500 kronor. Härvidlag är stegringen starkare för själva trävarorna, drygt 65 procent, och svagare för snickerierna. Träprisstegringen svarar sålunda för ca 12 500 kronor av hela materialfördyringen. Av materialprisstegringen för ifrågavarande fastighet på 60 000 kronor har sålunda grovt räknat 12 000 kronor kunnat hänföras till stegrade transport 12—447232.

178 kostnader, 24 000 kronor till stegrade bränslekostnader och 12 500 kronor till prisstegringarna på trävaror och snickerier. Av återstående 11 500 kronor synes man kunna hänföra en avsevärd del till prisstegringar på byggnadsmaterial av olika slag, i vilka järn ingår, utöver den prisstegring, som direkt framkallats av ökade bränslekostnader. En närmare precisering härav bereder dock stora svårigheter. Den här förda diskussionen kan sammanfattas i följande tablå, där ökningen av byggnadskostnaderna för 1943 års indexhus uppdelats i sina huvudkomponenter. Total kostnadsstegring 81 000 kronor Därav Materialprisstegring 60 000 » I materialprisstegringen ingår: Ökade transportkostnader... 12 000 kronor Ökade bränslekostnader . . . . 24 000 » Prisstegring på trävaror . . . . 12 500 » Övrigt 11 500 > Lönestegring 13 000 > Ökning av övriga kostnader 8 000 » I det föregående har byggnadskostnadsutvecklingen tagits i betraktande efter sedvanlig indexmetod, d. v. s. de olika posterna i byggnadskostnaderna ha antagits ingå med fasta vikter (visserligen med olika vikter i 1939 års respektive 1943 års indexhus, men i var och en av de på dessa båda baser gjorda jämförelserna med oförändrade vikter). Detta innebär antagandet av oförändrat byggnadssätt, oförändrat materialval, oförändrade konstruktioner och hustyper o. s. v. En indexmässig mätning av byggnadskostnadsutvecklingen ger icke utslag för faktiskt inträffade förändringar i byggnadsmetoderna, anpassning av materialvalet med hänsyn till förändrade prisrelationer och till materialförsörjningsläget, förbättring av konstruktioner och planlösningar o. s. v. De antaganden, som ligga i det fasta viktsystemet och vilka innebära, att man med index mäter verkan på byggnadskostnaderna av enbart prisernas förändringar under i övrigt oförändrade omständigheter, äro givetvis icke realistiska; en dylik byggnadskostnadsindex ger därför ett otillräckligt uttryck för byggnadskostnadernas verkliga utveckling. Såsom i fortsättningen skall vidare diskuteras ha sedan förkrigstiden åtskilliga förändringar inträffat i byggnadstekniken i vidsträckt mening, vilka medfört, att den verkliga byggnadskostnadsstegringen avsevärt skiljer sig från den av ett fast-vikt index redovisade. Det bereder vissa svårigheter att få ett tillförlitligt mått på den verkliga byggnadskostnadsstegringen. Material, som möjliggör en noggrann undersökning av byggnadskostnaderna under tidigare år, har varit tillgängligt i endast mycket begränsad omfattning. Byggnadskostnaderna kunna från fall till fall variera tämligen slumpartat och spridningen i materialet är därför stor. Av en korrekt jämförelse måste dessutom krävas, att de jämförda husens kvalitet är enhetlig eller att betydelsen ur kostnadssynpunkt av förekom-

179 mande olikheter i detta hänseende kan bestämmas. Av tillgängligt material uppfyllas dessa krav bäst av de fastigheter, som under en följd av år uppförts av A.B. Stockholmshem för barnrika familjer samt av H. S. B:s byggen. Det förra företagets verksamhet är ju begränsad till Stockholm, där såväl under året närmast före krigsutbrottet som under det senast gångna stora byggnadsföretag genomförts i bolagets regi; i ett betydande antal andra städer ha såväl under det sista förkrigsåret som under senast förflutna år bostadshus uppförts av H. S. B. A.B. Stockholmshem uppförde 1938—39 fastigheter, färdigställda till xh respektive Vio 1939, till en sammanlagd byggnadskostnad av 12,6 miljoner kronor. Byggnadskostnaden per m 3 varierade mellan 58: 30 och 65 kronor, med ett vägt genomsnitt av 61:92 kr./m 3 . För färdigställande under å r 1943 och början av 1944 har bolaget byggt fastigheter till en total byggnadskostnad av 17,3 miljoner kronor, varvid byggnadskostnaden per m 3 varierat mellan 77 och 84 kronor med ett genomsnitt av 79: 66 kr./m 3 (beträffande ett av de senare företagen, representerande en byggnadskostnad av 1,59 miljoner kronor, är kostnaden ej slutgiltig, endast beräknad). Stegringen från 1939 till 1943 är genomsnittligen 28,7 procent. F r å n H. S. B. ha erhållits för här förevarande syfte användbara uppgifter från 13 landsortsstäder, i vilka bostadsfastigheter uppförts dels till Vio 1939, dels till senare delen av 1943 eller början av 1944. Dessa uppgifter ha underkastats en viss bearbetning i syfte att nå fullständig jämförbarhet. Kubikmeterkostnaden 1939 varierar mellan 52 å 53 kronor till 68 å 69 kronor (det senare i Luleå) med ett genomsnitt av 58: 71 kr./m 3 . Den uppgivna byggnadskostnaden i 1943—44 års fastigheter varierar mellan 67 å 68 och 90 kr./m 3 med ett genomsnitt av 75: 50 kr./m 3 . (För jämförbarhetens skull användas här de uppgivna kostnaderna, oavsett om dessa godtagits av byggnadslånebyrån eller icke.) För samtliga städer är den genomsnittliga kostnadsstegringen 28,6 procent, eller piaktiskt taget densamma som framkom ur Stockholmsmaterialet. Den stegring, som framträder i H. S. B.-materialet, är för olika städer mycket växlande, från lägst 14 procent till högst 36,6 procent. Detta beror givetvis till stor del därpå, att det i varje särskilt fall är fråga om en jämförelse gällande endast två byggnadsföretag, varvid slumpartade avvikelser från det normala kunna medföra starka förskjutningar i relationstalet. Men det synes även förhålla sig så, att det under de senare åren skett en faktisk förskjutning i byggnadskostnadsstrukturen i landet, innebärande att byggnadskostnaderna stigit relativt starkare i de landsdelar, där byggnadskostnaderna tidigare legat lägre (och även fortfarande ligga lägre); detta överensstämmer med allmänna erfarenheter, som gjorts inom byggnadslånebyrån. Städer i östra Mellansverige, där inflytelserna från huvudstaden varit starkast, hade före kriget väsentligt högre byggnadskostnader än städer i andra delar av landet, bortsett från övre Norrland. De fem orter, som i materialet kunna hänföras till den förra gruppen (Gävle, Södertälje, Nyköping, Köping, Sandviken) visa för 1939 års hus en genomsnittlig byggnadskost-

180 nad per m 3 på 59: 70 kronor, för 1943—44 års hus en kostnad på 73: 42 kronor; stegringen uppgår för dessa orter i genomsnitt till 23 procent. Bortsett från städerna i övre Norrland visa övriga i materialet representerade orter (Örebro, Jönköping, Lidköping, Karlstad, Falun, Borlänge) en stegring från 55:45 kr./m 3 till 72:44 kr./m 3 , eller med 30,6 procent. Den senare gruppen ligger fortfarande lägre, men skillnaden, som 1939 utgjorde nära 4 kr., har krympt ihop till 1 kr./m 3 . Beträffande de norrländska städerna (Sundsvall. Luleå), där nu som tidigare byggnadskostnaderna ligga högre än i andra delar av landet, frånsett Stockholm, har stegringen varit jämförlig med den senare gruppens. Det är här att märka, att de byggnadsföretag, som här lämnat jämförelsematerial, sannolikt i mindre grad undergått sådana förändringar i byggnadsmetoder, konstruktioner, planlösningar o. s. v. än som gäller bostadsbyggnadsverksamheten i allmänhet. De storföretag, det här är fråga om, voro även före kriget väl utrustade i tekniskt avseende; den gransknings- och rådgivningsverksamhet i fråga om byggnadskonstruktioner, planlösningar och materialval, som under de senaste åren utövats, har helt naturligt icke kunnat ha samma relativa betydelse för dessa företags verksamhet som för den stora massan av mindre bostadsbyggnadsföretag. Det förefaller därför inte obefogat att antaga, att den genomsnittliga verkliga byggnadskostnadsstegringen varit något lägre än som framgår av det här använda materialet. Som en försiktig uppskattning torde kunna sägas, att den verkliga byggnadskostnadsstegringen sedan år 1939 uppgått till 25 å 30 procent. Byggnadskostnad har här uppfattats som byggherrens självkostnader utom tomtkostnad. Vid byggen, som utföras på entreprenad, inkluderar byggnadskostnaden entreprenörens (liksom underentreprenörers) vinst; vid byggen, som utföras i egen regi, inräknas däremot icke byggmästarens eget arvode eller vinst och icke heller de spekulationsvinster, som vid det före kriget för enskild byggnadsverksamhet gängse systemet för finansiering av den högst belägna delen av fastighetskapitalet kunde göras av den ene eller den andre av de finansiella parter, som deltogo i affären. När det gäller att taga i betraktande förändringarna i icke endast de egentliga byggnadskostnaderna enligt här använd definition utan i de totala anskaffningskostnaderna för bostadshus, kunna de senare vinsterna icke inräknas under någon rimlig definition av anskaffningskostnad; tomtkostnad och normalt byggmästararvode måste däremot givetvis läggas till de egentliga byggnadskostnaderna. Att erhålla exakta sammanfattande statistiska uttryck för storleken av dessa poster och deras förändringar är praktiskt taget omöjligt. Tomtkostnaden varierar ju starkt med hänsyn till läge och grundläggningsförhållanden. I samband med omformningen av reglerna för den statliga tertiärlånegivningen år 1941 föreskrevs, att tertiärlån fick utgå endast under förutsättning, att tomtkostnaden icke översteg 1935 års nivå på orten. På många orter har detta betytt en sänkning av tomtpriserna under den nivå, som gällde de sista förkrigsåren. På övriga torde tomtprisnivån hållits i stort sett konstant; en-

181 dast i undantagsfall har stegring förekommit. Härvid bortses från, att den kommunala subventionen till bostadsbyggandet under senare år ofta haft formen av billig tomtupplåtelse. I fråga om byggmästararvodet är det ogörligt att bestämma vad som före kriget kunde betraktas som normalt; gränsen mellan normalt arvode och vinst därutöver var givetvis flytande. Genom den kontroll över fastigheternas anskaffningskostnader, som under de senaste åren utövats i samband med den statliga lånegivningen, ha inte endast överskottsvinster skurits bort utan även byggmästararvodena hållits inom gränser, som ansetts rimliga. Jämförelser mellan konkreta fall från förkrigstiden respektive det senaste året avseende förändringar i total anskaffningskostnad, inklusive tomtkostnad och byggmästararvode skulle säkerligen lämna starkt varierande resultat. Blott som exempel må här anföras följande jämförelse mellan de två bostadsfastigheter från 1939 respektive 1943, som utgjort baser för de förut refererade indexberäkningarna. Om beträffande 1943 års indexhus, räknat tillbaka till 1939, tillämpas de för 1939 års indexhus faktiskt gällande tomtkostnaderna (inklusive grundförstärkning) samt byggmästararvode, omräknade med hänsyn till objektens olika storlek, och därefter jämförelse göres med de för 1943 års hus faktiskt gällande tomtkostnaderna och det godtagna byggmästararvodet, konstateras för dessa poster sammanlagt en minskning av omkring 13 000 kronor. Kostnadsstegringen, som för de egentliga byggnadskostnaderna utgjorde 34,1 procent, blir för totala anskaffningskostnadens tillväxt till följd av denna minskning begränsad till 21,2 procent. Nu är detta exempel med säkerhet icke representativt för landets städer i allmänhet, framför allt därför, att tomtkostnaden i Stockholm har en långt större relativ betydelse än i andra städer. I medelstora städer torde tomtkostnad och byggmästararvode under förkrigstiden i normala fall ha uppgått till bortåt 15 procent av anskaffningskostnaden. Om man antager, att dessa poster tillsammantagna förblivit oförändrade, medan de egentliga byggnadskostnaderna stigit, skulle detta betyda, att indextalet för total anskaffningskostnad stigit omkring 4 enheter mindre än indextalet för egentlig byggnadskostnad. I själva verket torde tomtkostnad och byggmästararvode tillsammantagna (bortsett från kommunal subvention i form av tomtrabatt) ha sjunkit något på de flesta orter, varför anskaffningskostnadsstegringen begränsats ännu mera i förhållande till stegringen i den egentliga byggnadskostnaden. En exakt beräkning rörande generella eller genomsnittliga förhållanden är här, som nämnts, ogörlig. Man torde dock ha fog för omdömet, att till en ökning av den verkliga byggnadskostnaden på 25 å 30 procent svarar en ökning av den totala anskaffningskostnaden, om hänsyn tages till tomtkostnad och normalt byggmästararvode, på 20 å 25 procent. Det är verkan av denna ökning av bostadsfastigheternas anskaffningskostnader på hyrorna, som det statliga stödet åt bostadsbyggandet haft att motväga.

182 B.

Det nuvarande subventionsbehovet.

Det statliga stödet har formen av dels tertiärlån intill en övre gräns av 85 (egnahem), 90 (flerfamiljshus i enskild regi) eller 95 procent (hus i kommunal eller därmed i lånehänseende likställd förvaltning), dels tilläggslån, vilka löpa utan ränta och amortering samt avskrivas efter 10 år, om hyresavkastningen då ej väsentligt höjts, och vilka sålunda under nämnda förutsättning utgöra ren kapitalsubvention. Tilläggslånet utgör i fall av normal kommunal andel i subventionen 80 procent av den s. k. överkostnaden, vilken är skillnaden mellan fastighetens godkända anskaffningskostnad och det beräknade avkastningsvärdet. I fråga om en- och tvåfamiljshus beräknas intet avkastningsvärde; subventionen har beträffande dessa hus en mera summarisk form och utgöres därav, att en del av tertiärlånet, motsvarande högst 10 procent av den godkända anskaffningskostnaden, är ränte- och amorteringsfri. Avkastningsvärdet för flerfamiljshus beräknas med utgångspunkt från en hyresavkastning, som bestämmes av hyrespriser, vilka satts i huvudsaklig överensstämmelse med hyrorna i de år 1939 byggda, jämförliga bostadsfastigheterna på orten med tillägg för den ökning i fastighetsförvaltningskostnaden, som uppkom före 1 januari 1942, det datum till vilket den allmänna hyresregleringen anknutits. På orter, som genom den nya bebyggelsen tendera att förändra bebyggelsekaraktär eller där tillräckligt, användbart hyresstatistiskt jämförelsematerial saknas, kunna hyrorna bestämmas genom jämförelse med förhållandena på andra, i övrigt ungefär jämförliga orter. Avkastningsvärdet erhålles genom att denna hyresavkastning minskas med fastighetens beräknade driftskostnader, varefter nettoavkastningen kapitaliseras enligt finansieringsplanens faktiska årliga kapitalkostnad. Driftskostnaden beräknas i anslutning till den allmänna hyresregleringen sålunda, att kostnader för reparation och underhåll räknas lägre än vad som motsvarar normalt underhåll på längre sikt med nu gällande priser; häri ligger tanken, liksom i motiven för den allmänna hyresregleringen, att på längre sikt kompensation skall erhållas antingen genom sänkning av de för underhållskostnaderna bestämmande priserna eller genom justering av hyrorna till en ny definitiv nivå för förvaltningskostnaderna inom fastighetsbeståndet i allmänhet. Vid kapitaliseringen av nettoavkastningen gäller för närvarande i allmänhet beträffande flerfamiljshus i sten, att bottenlån kan erhållas upp till 60 procent av taxeringsvärdet till en ränta av 3,5 procent, sekundärlån till 70 procent av taxeringsvärdet till en ränta av omkring 4 procent samt 40 års amortering, vilket för bostadskreditföreningarnas lån med inräknande av fond- och förvaltningsbidrag ger en annuitet på 5,2 procent. För de återstående 30 procenten av fastighetskapitalet (tertiärlån och egen insats) räknas en annuitet av 6,65 procent. Då tertiärlånets faktiska annuitet under de första 10 åren är lägre, betyder den för detta lån och egeninsatsen gemensamma annuitetsberäkningen, att fastighetsägarens egen insats under denna period

183 ! blir högre (ca 9 procent vid tioprocentig insats och 12 å 13 procent vid femprocentig insats), vilket medgiver en amortering av egeninsatsen på 10 a 15 år, vilket med hänsyn till riskerna i detta läge torde kunna anses rimligt. Om taxeringsvärdet och det av byggnadslånebyrån beräknade avkastningsvärdet sammanfalla, blir kapitaliseringsprocenten, förhållandet mellan nettoavkastning och avkastningsvärde, 4,615. Då, såsom ofta är fallet, taxeringsvärdet något understiger det beräknade avkastningsvärdel, blir, för den händelse övre belåningsgränsen för bottenlånet bestämmes i förhållande till taxeringsvärdet, kapitaliseringsprocenten något högre. Den del av fastighetskapitalet, som enligt här refererade beräkningsgrunder I icke kan förräntas, överkostnaden, som skall täckas av subventionen, bestämmes sålunda av förhållandet mellan anskaffningskostnad, hyresavkastning, driftskostnaden samt förräntning och amortering av fastighetskapitalet. Detta förhållande varierar starkt mellan olika orter, och även inom en ort kunna (iverkostnaderna visa stor spridning alltefter hustyp, belägenhet o. s. v. Orsaken härtill är väsentligen, att de förhållanden som bestämde bostadsbyggandets räntabilitet före kriget voro starkt växlande. Då den generella bosiadsbyggnadssubventionen konstruerades med syftet att motverka byggnadskostnadsstegringens överförande på hyresnivån och då man därvid anknöt till hyresnivån på varje särskild ort, blev med nödvändighet subventionsbehovet olika. Till variationerna i överkostnad har även bidragit, att såsom i det föregående berörts byggnadskostnadsstegringen varit olika stark i olika delar av landet. Även härvidlag kan talas om anknytning till den allmänna hyresregleringen, som ju i sin tillämpning betytt en fastlåsning av den i utgångsläget gällande hyresstrukturen, d. v. s. verkat som ett prisstopp på hyresmarknaden. Såsom reglering i en krissituation torde en dylik metod vara praktiskt ofrånkomlig; vad bostadsbyggnadssubvenlionen beträffar framstår det dock som ett önskemål, att så småningom en utjämning skall kunna åvägabringas i de statliga stödåtgärderna. För att ge en överblick av överkostnadens lokala växlingar och de för dessa bestämmande förhållandena ha i följande tabell 1 sammanställts för respektive orter normala tomtkostnader, byggnadskostnader, driftskostnader och hyror, allt beräknat per m 2 nettovåningsyta. De där anförda priserna per m 2 ha kalkylerats på ett hus med förhållandevis låg byggnadskostnad, för vilket underlagsplaner uppgjorts inom byggnadslånebyrån. Byggnadskostnaderna äro beräknade på basis av de »grundpriser» för byggnadsstommen, som enligt byggnadslånebyråns erfarenheter gälla på olika orter och som sålunda variera med hänsyn till grundläggningsförhållanden, värmeisolering och konventionella olikheter i byggnadssätt, vartill lagts kostnaderna för en viss enhetlig utrustning. Kalkylerna ha genomförts för 25 utvalda orter. Överkostnaden har beräknats i procent av anskaffningskostnaden. Som jämförelse har i sista kolumnen införts den genomsnittliga överkostnad, som beräknats för stenhus på respektive orter vid behandlingen av preliminära låneärenden sedan september 1943. Det må nämnas, att vid den slutliga be1

Se sid. 64.

184 Tabell VIII. Jämförelse mellan tomtkostnad, byggnadskostnad, driftskostnad, hyra samt överkostnad i vissa städer. O r t

Stockholm

Västerås Linköping Karlskrona Hälsingborg Borås Karlstad

Trollhättan Skövde

Skellefteå

ÖverkostTomtByggnadsDriftsÖverkost- nad, enl. Hyra kostnad kostnad kostnader nad enl. 2 kr/m 2 nvy kr/m 2 nvy kr/m 2 nvy kr/m nvy beräkn. i % Blb.s pre!, beslut, i % 43-40 32-65 2610 23-50 23-50 26-10 22-16 23-50 26-10 19-56 20-90 20-90 19-56 26-10 16-96 19-56 19-56 19-56 19-56 19-56 14-35 15-02 13-01 19-56 13-01

353*47 341-88 279-57 334-54 30521 322-56 321-77 311-20 304-81 285-49 312-70 326-10 298-90 341-48 278-00 313-09 280-36 287-07 312-54 321-92 309-94 316-25 332-02 360-80 335-17

9-98 9-98 8-40 9-12 9-15 9-26 8-81 9-50 935 8-33 8-73 10-45 7-92 10-20 8-75 9-74 8-09 8-41 9-02 8-97 9-03 929 10-oo 10-91 9-75

30-30 26-25 20-55 24-80 22-4 5 25-60 23-05 23-95 23-10 20-30 21-40 24-30 21-85 27-30 22-b 5 22-30 21-95 20-09 21-25 23-40 21-40 22-55 24-55 26-15 23-95

7-8 14-1 7"7 13-0 1-4 7-7 7-6 10-7 16-7 18-3 132 12-7 1-7 6-8 17-6 5-5 17-6 20-1 10-3 17-4 13-9 9-4 13-5 12-4

6-1 9l 9-0 12 2 4-3 3-8 4-8 15-1 137 16-8 15-9 102 2-4 10-5 16-2 10-6 15-4 18-0 11-3 16-2 108 7-0 8-7 14-3

handlingen av låneärenden överkostnadsberäkningen visat sig i genomsnitt något (ca 10 procent) överstiga den preliminära beräkningen; detta kan föranleda en justering uppåt av siffrorna i sista kolumnen med i genomsnitt endast en enhet. Vid jämförelse mellan de två kolumnerna för överkostnad bör framhållas, att den genomsnittliga överkostnaden vid faktiskt behandlade låneärenden för många orter är beräknad på endast ett fåtal fall, varvid tillfälligheter haft stort spelrum. Det framgår av tabellen, att överkostnaden varierar från noll (i Stockholm) upp till 20 procent. (I enstaka fall på mindre orter kan ännu högre överkostnad uppkomma.) Beräknas ett vägt genomsnitt av de överkostnader, som förekommit vid behandling av låneärenden i byggnadslånebyrån under det senaste halvåret, varvid icke endast de i tabellen för jämförelses skull medtagna orterna utan ett större representativt urval av orter lägges till grund, erhålles en överkostnad av 7 å 8 procent av anskaffningskostnaden; uteslutes Stockholm, blir för de övriga orterna överkostnaden något över 10 procent.

185 Här ställer sig först frågan om förhållandet mellan den tidigare behandlade ökningen av byggnadskostnaderna och av bostadsfastigheternas anskaffningskostnader sedan 1939 och den nuvarande överkostnaden. Att denna senare och därmed den direkta kapitalsubventionen kunnat bli så mycket lägre än den av byggnadskostnadsindex registrerade stegringen i byggnadskostnaderna beror dels på de i det föregående behandlade förhållanden, som inneburit, att den verkliga byggnadskostnadsstegringen varit mindre än den i index beräknade samt att till följd av begränsning av tomtkostnader och byggmästararvoden de totala anskaffningskostnaderna stigit svagare än de egentliga byggnadskostnaderna, dels därpå att tertiärlåneverksamheten inneburit en sanering av bostadsfastigheternas finansiering, varigenom de på olika orter starkt varierande marginaler mellan hyresavkastning och årliga kostnader för fastigheten, som antingen medgav en mycket hög avkastning på fastighetsägarens egna kapital eller vid försäljning kapitaliserades i spekulationsvinster, skurits ned. För att exemplifiera: den nettoavkastning' som behövs för att täcka kapitalkostnaderna vid de nu i allmänhet vid tertiärbelåning gällande finansieringsvillkoren (boltenlån å 3,5 procent intill 60 procent, sekundärlån med en annuitet av 5,2 procent intill 70 procent samt en annuitet för resten av fastighetskapitalet på 6,65 procent), är 23 procent lägre än den som motsvarar förkrigstidens finansieringsvillkor — trots lägre räntor p å underliggande krediter (bottenlån å 3 procent intill 60 procent, sekundärlån till 3,5 procents ränta och 40 års amortering) — därest på fastighetskapitalet över sekundärlånets övre gräns räknas en avkastning på 12,5 procent; bruttoavkastningen skulle, vid samma driftskostnader, ligga 15 å 16 procent lägre. En avkastning av nämnda storleksordning eller högre var före kriget ingalunda ovanlig, i synnerhet inte i Stockholm. Från andra sidan betraktat: en övergång från det före kriget sedvanliga finansieringssystemet till det nuvarande, på statliga tertiärlån och begränsning av toppkapitalets avkastning grundade, kompenserar — under antagande av nyss nämnda avkastning på de översta 30 procenten av fastighetskapitalet — en stegring av anskaffningskostnaderna p å bortåt 20 procent. Ett studium av hyresnivåns förhållande före kriget till byggnadskostnader och andra för fastigheternas räntabilitet bestämmande faktorer på olika orter ger vid handen starka olikheter, som te sig svårförklarliga. Den avkastning, som krävts eller faktiskt erhållits på kapital, placerat i nybyggda fastigheter över primär- och sekundärlån, har varierat på ett till synes irrationellt sätt. Den marginal, som har kunnat taga upp en höjning av byggnadskostnaderna, har på vissa orter, särskilt Stockholm och ett antal andra städer i östra Mellansverige, varit mycket stor; vid det förenhetligade finansieringssystem, som den statliga tertiärlånegivningen medfört, har hela eller större delen av ökningen i fastigheternas anskaffningskostnader kunnat kompenseras, varför behovet av ren subvention i form av tilläggslån är inget eller ringa. På andra orter, däribland många mindre men även medelstora

186 särskilt i de västra och sydöstra delarna av landet, har marginalen varit smalare, hyresnivån lägre i förhållande till byggnadskostnaderna; då dessutom dessa områden drabbats av en relativt starkare byggnadskostnadsstegring, är behovet av subvention för att hålla hyresnivån större. Givetvis iinnas inom respektive områden undantag, men den allmänna bilden är den här skisserade. Dessa förhållanden betyda även, att subventionsbehovet är mindre korrelerat med höga byggnadskostnader än med låga hyror. Såsom i tidigare sammanhang berörts äro i Stockholm och östra Sverige byggnadskostnaderna högre — trots en viss utjämning under senare år — än i de södra och västra delarna av landet, men i det förra området äro hyrorna relativt sett ännu högre och överkostnaderna därför även lägre än i det senare. En icke oansenlig roll för överkostnadens storlek på en ort spelas av de taxor, som gälla för vatten, renhållning, elektricitet och sotning. I synnerhet då höga sådana taxor belasta fastigheternas driftskostnader samtidigt som kommunalskatten är hög, kan överkostnaden med flera enheter överstiga den som föreligger på en i övrigt jämförlig ort med mera normala kommunala taxor och skatter. Även tomtprisnivån framstår ofta såsom illa anpassad till hyresnivån och övriga för fastighetsekonomien bestämmande förhållanden. Även på en och samma ort kunna med de regler, som nu gälla för beräkningen av subventionsbehovet, detta variera betydligt från fall till fall. Olikheter i hustyp med avseende främst på husbredd, hushöjd och trappornas inplacering i huskroppen kunna betyda väsentliga skillnader i fastighetsekonomiskt hänseende. Som en illustration till detta skall här återges vissa resultat av kostnads- och avkastningskalkyler, utförda för ett antal hus av varierande typ enligt underlagsplaner, som utarbetas av arkitekt G. Wejke i byggnadslånebyrån. Kalkylerna ha gjorts med tillämpning av tomtkostnader, byggnadskostnader, driftskostnader och hyror i två medelstora städer, av vilka den ena har mycket hög, den andra låg överkostnad. De här utvalda hustyperna äro tre trevånings smalhus, två med en husbredd av 11,50 m., varav det ena med dagerbelyst trappa, det andra med i huskroppen indragen, artificiellt upplyst trappa, samt ett med en husbredd av 12,30 m. med indragen trappa; för dessa smalhus ha även huslängden och antalet trappor varierats (två respektive tre trappuppgångar). Vidare har valts ett fyravånings smalhus med en husbredd av 12,30 m. med indragen trappa och hiss. Soui jämförelse har tagits punkthus, 14 X 16 m., med tre och fyra våningar utan hiss samt fyra till sex våningar med hiss. Såväl tomt- och byggnadskostnader som driftskostnader variera avsevärt för dessa olika typer; även hyran per m 2 neltovåningsyta blir trots samma lägenhetsutrustning något varierande särskilt till följd av olikheter i lägenhetsstorlek, som betingas av de olika husbredderna. Resultaten, uttryckta i överkostnad i procent av anskaffningskostnaden, framgå av följande tablå:

187 A.

Ort med hög överkostnad.

Ort med låg

överkostnad. Överkostnad, % Ort A B

Trevånings smalhus, 11,5 o m., dagerbelyst trappa 2 trappuppg. 21, i » » » » T> » 3 » 20,0 » » » indragen s> 2 » 18,6 » y, » » » » 3 > 18,2 » » 12,30 » » » 2 > 18,2 » » » » ,v » 3 » 17,4 Fyravånings » > > » » 3 16,7 Punkthus, 3 vån., utan hiss 15,9 >, 4 » » » 11,3 4 med » 13,2 » 5 » » 11,5 v 6 » >^ H,2

2,3 1,9 — 0,5 7 — 1,5 6 — 0,98 — 1,8 5 — 1,5 — 1,7 7,3 — 4,o —6,2 — 6,6

Det f r a m g å r av tabellen, a t t ö v e r k o s t n a d e n i högst väsentlig g r a d b e t i n g a s av h u s t y p e n . E n j ä m f ö r e l s e ger vid h a n d e n , att en s k i l l n a d i ö v e r k o s t n a d m e l l a n d e t e k o n o m i s k t s ä m s t a o c h det e k o n o m i s k t b ä s t a h u s e t p å o m k r i n g 10 p r o c e n t föreligger, d. v. s. u n g e f ä r lika m y c k e t som ö v e r k o s t n a d e n för n ä r v a r a n d e g e n o m s n i t t l i g e n u p p g å r till. Det ä r att m ä r k a , att den v a n l i g a s t e t l e r f a m i l j s h u s t y p , som för n ä r v a r a n d e f ö r e k o m m e r , n ä r m a s t ö v e r e n s s t ä m m e r m e d den h u s t y p , s o m i o v a n s t å e n d e t a b l å f r a m s t å r som e k o n o m i s k t m i n s t g y n n s a m . H ä r m å s t e e m e l l e r t i d göras d e n r e s e r v a t i o n e n , att olika o m s t ä n d i g h e t e r k u n n a lägga h i n d e r i v ä g e n för de e k o n o m i s k t m e r a f ö r d e l a k t i g a h u s t y p e r n a . H ö g r e h u s h ö j d e r ä n t r e v å n i n g a r ä r o icke tillåtna p å m å n g a orter och k u n n a m å h ä n d a s t u n d o m a n s e s o l ä m p l i g a s å s o m b r y t a n d e m o t d e n f ö r u t v a r a n d e bebyggelsens k a r a k t ä r . P u n k t h u s e n f ö r u t s ä t t a relativt s t o r a lägenheter, för att l ä g e n h e t s p l a n e n skall bli tillfredsställande (medelnettov å n i n g s y t a n i h ä r k a l k y l e r a d e p u n k t h u s ä r 58 n r ) . Dylika o m s t ä n d i g h e t e r b e g r ä n s a givetvis m ö j l i g h e t e r n a a t t g e n o m b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n s i n r i k t n i n g p å de ekonomiskt g y n n s a m m a s t e hustyperna reducera subventionsbehovet, m e n ä v e n m e d d e n n a r e s e r v a t i o n ä r det u p p e n b a r t , a t t p r o b l e m e t ä r v ä r t u p p m ä r k s a m h e t , d å det gäller att b e d ö m a m ö j l i g h e t e r n a att avveckla d e n g e n e rella b o s t a d s b y g g n a d s s u b v e n t i o n e n . I dessa j ä m f ö r e l s e r m e l l a n olika h u s t y p e r h a r t v å v å n i n g s h u s e t icke m e d tag its. P å m å n g a m i n d r e o r t e r o c h ä v e n p å m å n g a o m r å d e n i m e d e l s t o r a o c h större städer m e d g e s t a d s p l a n e b e s t ä m m e l s e r n a ej m e r ä n t v å v å n i n g a r . D e n n a h u s h ö j d h a r s ä k e r l i g e n sitt b e r ä t t i g a n d e , n ä r det gäller m i n d r e h u s i t r ä (såsom d e n i s m å s t ä d e r ofta f ö r e k o m m a n d e h u s t y p e n m e d fyra l ä g e n h e t e r ) , m e n n ä r m a n p r e s s a r in f l e r f a m i l j s h u s i sten u n d e r s t a d s p l a n e b e s t ä m m e l s e r , som p a s s a för en bebyggelse av h e l t a n n a n t y p , blir resultatet m e d n ö d v ä n dighet u n d e r h a l t i g t u r e k o n o m i s k a s y n p u n k t e r , vilket b e s t y r k e s d ä r a v a t t t v å v å n i n g s flerfamiljshus s o m regel visa en m y c k e t h ö g ö v e r k o s t n a d . U t o m h u s t y p e n i n v e r k a flera a n d r a o m s t ä n d i g h e t e r p å ö v e r k o s t n a d e r n a s v a r i a t i o n e r p å en ort. I n p l a c e r i n g a v affärslokaler i en fastighet i n n e b ä r i a l l m ä n h e t , att s u b v e n t i o n s b e h o v e t blir r i n g a eller intet. E n vanlig a n l e d n i n g

188 till höga överkostnader är, att tomtpriset icke är på ekonomiskt riktigt sätt anpassat till den hyra, som kan uttagas, eller att tillräcklig hänsyn icke tagits vid tomtprisbestämningen till kostnader för grundförstärkning o. s. v. Byggnadslånebyråns material visar icke någon helt enhetlig tendens beträffande den betydelse, som lägenheternas utrustningsstandard har för överkostnaden. I de fall, då lägenheter med mycket enkel utrustningsstandard byggts, har dock överkostnaden i flertalet fall varit högre än ortens normala till följd därav, att hyresvärdet sjunkit starkare än byggnadskostnaden. Variationer inom mera normala gränser i utrustningsstandard synas däremot icke ha någon bestämd inverkan på subventionsbehovet. C. Förutsättningarna för den generella bostadsbyggnadssubventionens avveckling. På grundval av de i det föregående framlagda synpunkterna på subventionsbehovets uppkomst och betingelserna för dess nuvarande storlek skall här diskuteras förutsättningarna för dess avveckling. Härvid avses den statliga stödform, som har egentlig subventionskaraktär, lilläggslånen. Betydelsen av den statliga finansiella medverkan i bostadsförsörjningsverksamheten, som tertiärlånen innebära, har i det föregående belysts. Det förefaller som om — bortsett från eventuella frågor om modifikationer av dess regler — frågan om denna iåneverksamhets fortsättande för närvarande icke skulle behöva ställas under diskussion. I varje fall måste förutsättningarna för avvecklingen av de mera krisbetonade tilläggslånen först klargöras. Detta är en angelägenhet icke minst ur bostadspolitiska synpunkter; det är med hänsyn till bostadsstandardens utveckling på längre sikt säkerligen mera rationellt, att — när de akuta krisproblem, som uppkommit på bostadsmarknaden under krigsåren, fått en någorlunda tillfredsställande lösning — de of fentliga medel som utgivas för bostadsförsörjningsändamål inriktas icke på en generell bostadsbyggnadssubvention utan på förbättring av de i bostadshänseende sämre ställda samhällsgruppernas bostadsförhållanden. Överkostnaden är en funktion främst av byggnadskostnader, hyresavkastning och finansieringsvillkor. Tomtkostnader samt driftskostnader för fastigheterna ha givetvis även sin betydelse, men dessa faktorers förändringar ha icke spelat någon mera väsentlig roll för uppkomsten av subventionsbehovet och det förefaller icke heller sannolikt, att de skulle få större betydelse ur awecklingssynpunkt under de närmast följande åren. I fråga om finansieringsvillkoren torde här, i anslutning till den räntestabiliseringspolitik, som de penningvårdande myndigheterna deklarerat, lämp ligen väljas förutsättningen av i stort sett oförändrad räntenivå. Detta betyder dock icke, att finansieringsvillkoren för bostadsbyggandet behöva tänkas helt oförändrade. I synnerhet under det senaste året har gjort sig gällande en tendens till utsträckande av primärkreditens räntevillkor till sekundärkreditens område, fl fråga om amortering upprätthåller byggnadslånebyrån krav

189 pä att lån i sekundärläge skall amorteras enligt vissa minimiregler.) Detta | tager sig uttryck dels däri, att kreditinstituten, när de ha möjlighet därtill, i bestämma övre belåningsgränser i förhållande till byggnadslånebyråns avkastningsvärden, vilka ofta överstiga taxeringsvärdena, dels däri att samma räntevillkor erbjudas för sekundärlån som för primärlån. Med hänsyn till denna tendens har det synts berättigat att vid en undersökning av förutsättningarna för subventionens avveckling räkna med alternativ, som innebära förbilligande av underliggande kredit genom förskjutning av primärlänegränsen uppåt samt gynnsammare ränta för sekundärlån. Beträffande hyresnivån väljes här som förutsättning, att strävandet att förhindra en allmän höjning vidhålles. Detta bör dock inte anses förhindra, att på vissa orter hyresnivån kan justeras uppåt. Om icke en återgång icke endast i den allmänna byggnadskostnadsnivån utan även i byggnadskostnadsstrukturen inom landet sker, kan nämligen på vissa orter med mycket hög överkostnad den nuvarande hyresnivån komma att visa sig ohållbar även när subventionen på det stora flertalet orter kan avvecklas utan hyreshöjning. Under dessa allmänna förutsättningar beträffande finansieringsvillkor och hyresnivå blir frågan om avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventionen i huvudsak en fråga om sänkning av anskaffningskostnaderna. I följande tabell IX (s. 70) illustreras verkan av en sänkning av anskaffningskostnaderna i den formen, att för de i tabell VIII medtagna orterna beräknats den hyresförändring som erfordras för att eliminera kvarstående överkostnad, därest anskaffningskostnaderna sänkas med 5, 10 eller 15 procent. 1 fråga om finansieringsvillkoren ha valts tre alternativ, nämligen A: Primärlån 60 procent, sekundärlån 10 procent av taxeringsvärdet, sekundärlåneränta 4 procent; B: Primärlån HO procent, sekundärlån 10 procent av avkastningsvärdet, sekundärlåneränta 4 procent; i'.: Primärlån 60 procent, sekundärlån 10 procent av avkastningsvärdet, sekundärlåneränta 3,5 procent. De i tabellens första kolumn som utgångsvärden införda överkostnaderna äro beräknade under förutsättning av finansierings villkor i enlighet med allernalivet A. Vid en sänkning av anskaffningskostnaderna med 5 procent kvarstår ett visst hyreshöjningsbehov på flertalet orter, om subventionen borttoges. Vid en nedgång med 10 procent har i ungefär hälften av de i tabellen medräknade orterna hyreshöjningsbehovet helt bortfallit och på flera av de övriga är det skäligen obetydligt; på 6 av de 25 orterna överstiger i finansieringsalternativet B den erforderliga hyreshöjningen vid borttagande av subventionen 5 procent. Vid en sänkning av anskaffningskostnaderna, slutligen, med 15 procent har hyreshöjningsbehovet på flertalet orter helt bortfallit och den återstående överkostnad, som kan behöva täckas genom hyreshöjning, på de få övriga orterna är mycket obetydlig. Det bör uppmärksammas, att på större orter i allmänhet subventionen kan borttagas utan kvarstående hyreshöjningsbehov redan vid en sänkning

190 Tabell IX. överkostnad och hyreshöjningsbehov vid olika grader av sänkning av anskaffningskostnaden i vissa städer.

Ort

Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . . Uppsala Eskilstuna . "Västerås . . . Linköping . Norrköping Karlskrona. Hälsingborg Borås Karlstad . . . Örebro . . . . Södertälje . Växjö Visby Lund Landskrona Uddevalla . Trollhättan Skövde Falun Sundsvall .. Östersund... Skellefteå . ..

A B C NuvaErforderlig hy res Erforderlig hyresErforderlig hyres rande höjning i procent för höjning i procent för höjning i procenl för överkost att eliminera över- att eliminera över- att eliminera övernad enl. kostn. om ansk.kostn. om ansk.kostn. om ansk.beräkn. kost.n. sänkes med kostn. sänkes med kostn. sänkes med i % 10% 15< 5* 10: 15* 10* 15 o%

7-8 144 7-7 13-0 1*4 7-7 7-6 10-7 16-7 18-3 13-2

12-7 17 6'8 17-6 5'5 17-6 20-1

10-3 17-4 13-9 9-4 13-5 12-4

1*9 6-5 1-8

1-9 1-7 3-8 9-7 9-7 5-4 5-2 1-1 8-6 0-3 8-9 10-9 3-6 8'7 6-1 2-9 5-7 5-0

0-5 60

2-6

2-1

4-9

1-6

0-5 6-1 6-0 2-1 1-8

0-2 0-8 3-2 9-6 91 5-6 4-7

6-0 5'5 2-3 1-3

1-8

9-1

5-6

1-8 37

8-7 10-9 23 8-6 5 '7 2-4 5-5 44

5-2 7-3

5-3 7-3 02 52 2-7 2-3 1-6

2-6 2-4

1-9 4-2

0-9

0-1

5-1 2-3

5-3 4-8 1-6 0-7

2-2

1-8 1-2

4-9 10

8o 1-G

l-o

2-1 1-1

av anskaffningskostnaderna på 10 procent eller mindre. Av orter med mer än 30 000 invånare, som ju representera huvuddelen av stadsbygden och av bostadsbyggnadsbehovet, är det endast i Borås och Hälsingborg, där något hyreshöjningsbehov av nämnvärd omfattning, 5 å 6 procent, kvarstår. Det kan under sådana omständigheter ifrågasättas, om icke den generella bostadsbyggnadssubventionen kan betraktas som mogen för avveckling redan efter en sänkning av anskaffningskostnaderna med omkring 10 procent, i synnerhet om genom samtidig utvidgning av bostadssociala åtgärder sämre ställda befolkningsgruppers bostadsförsörjning underlättas. Det är givet, att problemet kommer p å annan bog, om den förutsättning beträffande finansieringsvillkoren, som här valts i anslutning till den nu förda räntestabiliseringspolitiken, icke realiseras. En förskjutning av det allmänna ränteläget med V* procent uppåt eller nedåt är i sin verkan på

191 fastighetsekonomien likvärdig med en förändring i anskaffningskostnaden på omkring 4 procent. Om de här valda premisserna godtagas, torde som sammanfattande omdöme kunna sägas, att den generella hostadshyggnadssubventionens avveckling utan väsentlig förändring i ränteläge och i hyresnivå förutsätter en sänkning av anskaffningskostnaderna för bostadsfastigheter med omkring 10 procent. Förutsatt oförändrade tomtkostnader och byggmästarearvoden motsvarar detta en sänkning i de egentliga byggnadskostnaderna, uttryckt i indexsiffror, från nuvarande (korrigerade) indexläge på 135 till ett indexläge på omkring 120. Möjligheterna att inom, säg, de närmaste två åren efter ett vapenstillestånd eller på längre sikt nå en sådan sänkning är i huvudsak en fråga om rationalisering av bostadsproduktionen samt om prisutvecklingen på byggnadsmaterial. D. Möjligheter att rationalisera bostadsproduktionen. I fråga om möjligheterna att rationalisera bostadsproduktionen bör i här förevarande sammanhang avseende främst fästas vid sådan rationalisering, som inom de allra närmaste åren kunna tänkas avsätta resultat i form av minskat subventicnsbehov. Det ligger i sakens natur, att de på byggnadskostnadsutvecklingen mera revolutionerande förändringarna i produktionsteknik och i bostadsbyggandets organisation kunna avsätta resultat endast så småningom. Detta gäller sådan kostnadsreduktion, som kan bli resultatet av intensifierad byggnadsteknisk forskning, industrialisering av produktionen av vissa byggnadselement, standardisering, säsongutjämning och anpassning av lönesystemet inom byggnadsindustrien därtill, rationalisering inom materialindustrierna samt större företagsenheter inom bostadsbyggande och bostadsförvaltning, innebärande möjligheter till mera högkvalificerat projekteringsarbete, till serieproduktion med effektivare utnyttjande av material och arbetskraft samt till billigare anläggnings- och driftskostnader för t. ex. värmesystem och annan fastighetsutrustning. Alla de uppräknade utvecklingsmomenten äro på marsch, mer eller mindre, men resultaten i form av byggnadskostnadssänkning kunna inte utmogna med en gång. Industriell tillverkning av byggnadsdelar, exempelvis, befinner sig i stor utsträckning på experimentstadiet och säkra uppgifter om när och hur stor kostnadssänkning som kan förväntas kunna knappast erhållas. Lönesystemets anpassning till en genom säsongutjämning förlängd årlig arbetstid torde kräva, att säsongutjämningen framstår som stabiliserad. Standardisering förutsätter ofta anskaffning av nya maskiner, vars amortering i början belastar tillverkningskostnaderna. Större företagsenheter ha under de senaste åren i ökad omfattning ombesörjt bostadsbyggandet — dock ej alltid med låga byggnadskostnader som resultat — men för att nå den för efterkrigstiden önskvärda produktionsomfattningen komma säkerligen småföretag alt även behövas i stor mängd. O. s. v. Det är givetvis en angelägenhet av utomor-

192 dentlig vikt, att all dylik pä längre sikt sannolikt fruktbärande utveckling befordras så energiskt som möjligt och vissa resultat kunna säkerligen utmogna på relativt kort tid, men det torde vara en illusion att tro, att mera omvälvande resultat kunna beställas till visst datum i närmaste framtid. Utgallring av ekonomiskt sämre objekt och teknisk granskning. En nära till hands liggande möjlighet till rationalisering i viss, om än icke produktionsteknisk mening av bostadsproduktionen är en skärpt utsortering avekonomiskt mindre gynnsamma objekt vid behandlingen av låneansökningar inom byggnadslånebyrån. I själva verket har en utveckling i sådan riktning pågått särskilt under de senaste månaderna. I början av den utvidgade statliga stödverksamheten, under år 1942, var angelägenheten alt överhuvud få fram ett bostadstillskott så stor, att en starkare gallring icke var möjlig. I samma mån som produktionen kommit upp på en efter omständigheterna tillfredsställande nivå och byggnadslånebyråns resurser ökats — de äro dock ännu i vissa hänseenden otillräckliga — ha skärpta krav kunnat göras gällande. Såsom i det föregående framhållits är spridningen i överkostnad inom en och samma ort ofta stor. Hustypens betydelse i detta sammanhang illustrerades. Genom vidgad upplysningsverksamhet i dessa fastighetsekonomiskt väsentliga frågor samt genom strängare bortgallring av ekonomiskt mindre goda projekt vid behandlingen av låneansökningar torde ej oväsentliga besparingar i överkostnad kunna åstadkommas. Granskningen får härvid ibland utsträckas till att gälla stadsplanen, eftersom denna ofta binder bebyggelsen till ekonomiskt olämpliga hustyper. 1 fall, då sådant förekommer, bör antingen stadsplanen omarbetas, där möjligheter därtill finnas, eller bebyggelse icke komma till stånd, då subvention av offentliga medel erfordras. Av liknande betydelse — om än icke gällande själva bostadsbyggandets rationalisering — är, såsom förut påpekats, att tomtpriserna ofta icke äro riktigt anpassade efter hyresläget på ett område eller efter grundläggningskostnaderna. Inom byggnadslånebyrån har under de senaste månaderna påbörjats en systematisk aktion för att få rättelse i dessa förhållanden, varigenom många fall av onormalt hög överkostnad kunna undvikas. Att med anspråk på precision beräkna en dylik utgallring av ekonomiskt mindre gynnsamma byggnadsföretag låter sig givetvis icke göra. Ett begrepp om storleksordningen av den nedpressning av överkostnaden, som kan vara möjlig att nå på denna väg, ges av följande. Om i byggnadslånebyråns material från det senaste halvåret göres en utgallring av sådana fall, där överkostnaden överstiger den övre gränsen för vad som med hänsyn till de allmänna förutsättningarna på orten kan anses som normal variation (vilka omfatta omkring en femtedel av materialet), minskas överkostnaden i genomsnitt från omkring 10 procent till omkring 7 procent. En verkan i samma riktning kan säkerligen vinnas genom ett fortsatt utövande av den sida av byggnadslånebyråns verksamhet, som utgöres av upplysningsverksamhet beträffande lägenhetsplaner, konstruktioner, tekniska anvisningar rörande material o. s. v. samt teknisk granskning av de objekt.

193 för vilka lån sökes. Även härvidlag gäller att i början av den utvidgade statliga låneverksamheten möjligheterna voro begränsade men att de sedermera ökats, vilket bl. a. tagit sig uttryck däri, att under det senaste året en generell teknisk förhandsgranskning genomförts. I vad gäller konstruktioner och ! material har denna granskning delvis varit sammankopplad med granskningen vid ansökan om byggnadstillstånd. Den viktigaste verkan av denna tekniska granskning är säkerligen den kvalitetshöjning, som den åstadkommer, men ofta är verkan även den, att subventionsbehovet reduceras. När det gäller lägenhetsplanerna åstadkommes denna senare verkan dels därigenom att lägenhetsytan blir effektivare utnyttjad och därigenom får ett högre hyresvärde per m 2 , dels därigenom att en god planlösning kan vara en förutsättning för en rationell byggnadskonstruktion. Erfarenheter ge vid handen, att i särskilda fall denna verkan kan vara högst avsevärd; att göra en siffermässig totaluppskattning av dess betydelse är dock icke möjligt. Som en följd av den byggnadstekniska granskningen och andra, mer eller mindre därav oberoende verksamma omständigheter ha under de senaste åren vissa förändringar i bostadshusens konstruktiva utförande blivit allt mera allmänt genomförda, vilka bidragit till att de verkliga byggnadskostnaderna icke stigit i samma grad som byggnadskostnadsindex. Den knapphet på byggnadsmaterial, särskilt järn, som förelegat, har haft till resultat, att byggnadsstommen för flerfamiljshus av sten numera så gott som undantagslöst utföres av murverk till såväl ytterväggar som lägenhetsskiljande innerväggar. Vid detta utförande bli avstånden mellan de bärande väggarna måttliga, varför betongbjälklagets konstruktion kunnat förenklas ; och förbättras därigenom att en massiv betongplatta, vanligen med korsande armering, kan utföras, vidare har den bärande delen av bjälklaget gjorts tjockare. Genom dessa åtgärder har järnåtgången för ett flerfamiljshus kunnat reduceras med 20—25 procent, samtidigt som byggnadens standard förbättrats och kostnaden för bjälklag och stomme minskat. Ytterväggar av betong ha, på grund av järnknapphet, så gott som helt ersatts med väggar av murverk, vilket med nuvarande materialpriser inneburit en minskning av byggnadskostnaden. Det ökade krav på värmeisolering, som på de senaste åren uppställts, har medfört att i vissa fall ytterväggar av tegel konstruerats med 1-stens tjocklek samt extra isolering i stället för 1 Va-stens mur, vilket medfört en reduktion av väggens kostnad. I andra fall har den ökade värmeisoleringen inneburit någon ökning i byggnadskostnad men i gengäld reduceras driftskostnaden så mycket, att en total besparing åstadkommes. Strävan att erhålla bättre värmeisolering av ytterväggar har även medfört att större fönsteröppningar, överbyggda med balkar, ersatts med mindre fönster, över vilka billigare konstruktioner som valv eller armerade tegelbalkar kunna utföras. För hus uppförda av trä torde kravet på ökad värmeisolering icke i något fall ha medfört någon kostnadsökning, varför där en ren vinst i driftskostnad erhålles. 13—447232.

194 Genom att de nu byggda bostadshusen erhållit en väsentligt bättre värmeisolering än tidigare bör uppvärmningssystemet vid rationell konstruktion kunna utföras med mindre dimensioner och för mindre kostnad. Vid större byggnadsprojekt utföras numera i större utsträckning panncentraler, som betjäna flera närliggande byggnader, vilket innebär en minskning av driftskostnaden. Knappheten på rör och rördelar och den granskning, som byggnadsobjekten underkastas, ha medfört att planlösningen i viss mån rationaliserats, så att badrum och kök tillhörande olika lägenheter placerats på sådant sätt, att minsta möjliga antal rörstammar erfordras; inom H. S. B. har på allra senaste tiden ett system för rördragningar i standardbadrum utarbetats, med vilket en besparing av ca 60 kronor per badrum beräknas uppstå. Inom betongtekniken har utvecklingen inneburit, att betonggjutningen ägnats större omsorg, bland annat genom att effektivare betongkontroll införts. Enligt de nya tilläggen till statliga cement- och betongbestämmelserna får vid byggnader med sådan kontroll betong- och järnmaterialet utnyttjas till högre påkänningar, vilket inneburit en besparing i såväl material som kostnad. För betonggjutningar ha vidare i allt större utsträckning fabrikstillverkade formlameller börjat användas, varvid formvirke sparas, och därmed har formkostnaden kunnat nedbringas. För inredningsarbeten, som t. ex. snickerier och golvläggningar, synas fabrikstillverkade, standardiserade artiklar fått större användning, vilket i längden måste medföra reducerade kostnader härför. Genom att plåt till taktäckning för närvarande icke kunnat tillåtas har en minskning av kostnaden för taktäckningen uppstått. En sammanfattande uppskattning av vad dessa och andra byggnadstekniska förändringar under senare år betytt är svår att utföra. Som exempel kan nämnas, att endast framdrivandet av mera rationella, järnsparande bjälklagskonstruktioner betytt en reducering av byggnadskostnaden med ett par procent. Det återstår på detta område åtskilliga ytterligare möjligheter att genom fortsatt upplysnings- och granskningsverksamhet utvinna och mera allmänt genomföra förbättringar, som ha en kostnadsbesparande effekt. Byggnadsteknisk forskning. En forskningsverksamhet på bred basis och på längre sikt har igångsatts under de senaste åren i regi av statens kommitté för byggnadsforskning. Denna kommitté har på sitt program upptagit forskning, som skall möjliggöra uppförandet av u r teknisk synpunkt fullgoda bostadshus till lägsta möjliga kostnad. De uppgifter, som för närvarande pågå, och vilka, om de lämna gynnsamma resultat, kunna bidraga till att reducera byggnadskostnaderna, äro bland annat utexperimenterande av billiga mellanväggskonstruktioner med god ljudisolering, vissa undersökningar angående grundläggningsarbeten på mindre god undergrund samt undersökning av för fabriksmässig tillverkning avsedda huselement. Resultat från dessa arbeten kunna enligt uppgift påräknas inom de närmaste två åren.

195 Vidare har samma kommitté på längre sikt igångsatt forskning inom produktionsteknik, vilken forskning har till mål att klarlägga den inverkan, som den allmänna tekniska och ekonomiska utveckligen har på produktionsme| toderna och produktionskostnaderna, att genom arbetsstudier konstatera förI delar och olägenheter i tekniska och ekonomiska avseenden hos brukliga i produktionsmetoder samt att med ledning av vunna erfarenheter giva riktlinjer för byggnadsproduktionens rationalisering Resultaten från denna forskning kunna otvivelaktigt komma att få vittgående konsekvenser för bostadshusens byggnadskostnad. I detta sammanhang kan även nämnas, att inom H. S. B. för närvarande pågå undersökningar med uppförande av bostadshus enligt ett nytt system, från vilka undersökningar slutgiltiga resultat torde kunna påräknas inom den närmaste tiden. Betydelsen ur byggnadskostnadssynpunkt kan ännu icke be• dömas. Under detta arbete ha dock vissa detaljproblem funnit sin lösning. Standardisering. Ett viktigt led i nu pågående strävanden att rationalisera bostadsbyggandet och förbilliga byggnadskostnaderna är det arbete, som utföres av den under standardiseringskommissionen sorterande byggstandardiseringen. Här skall en översikt göras av möjligheterna att genom standardisering nedbringa byggnadskostnaderna, såvitt dessa möjligheter nu kunna bedömas. När man genom standardisering söker minska kostnaderna för en produkt, betyder detta, att man avstår från mindre väsentliga fördelar, som kunna erhållas med en för varje fall särskilt avpassad produkt, för att genom standardisering underlätta och förbilliga produktion, distribution och lagerhållning. Standardiseringens förmåga att reducera kostnaderna beror dels på vilka förhållanden, som före standardiseringen äro rådande inom respektive industri och dels på hur långt standardiseringen kan drivas, d. v. s. på hur stort variationsbehov, som måste tillgodoses. Detta innebär, att den möjliga kostnadsminskningen genom standardisering är betydligt större inom exempelvis snickeriindustrien, som nu arbetar nästan hantverksmässigt, än vid produktion av exempelvis spisar, där standardiseringen endast minskar antalet varianter inom en i övrigt rationellt ordnad tillverkning. Nedan skall för olika material prövas i vilken mån kostnaderna kunna nedbringas genom standardisering, och hur detta kan tänkas påverka byggnadskostnaderna som helhet. Det är därvid nödvändigt, att — för att överhuvud taget nå ett resultat —• basera kalkylerna på tämligen subjektiva, allmänna överväganden om standardiseringens sannolika inverkan på kostnaderna i de olika fallen. Trävaror. Vanligt sågat och hyvlat virke förekommer för närvarande i handeln i dimensioner huvudsakligen baserade på tummåtten, vilka i sin tur i äro en följd av vår normala export på England. Virket uppsågas dessutom för många andra än egentliga byggnadsändamål, varför föga skulle vara att vinna genom standardisering på detta område; ett standardiseringsarbete på detta område torde vara tämligen utsiktslöst.

196 Hyvlade lister och profiler av olika slag förekomma däremot i trävaruhandeln i ett mycket stort antal varianter, som alls icke motsvara det verkliga behovet av varierande profiler. Säkerligen kan man för nyproduktionen av bostäder mycket väl nöja sig med ett litet antal olika listprofiler, varigenom såväl hyvling som lagerhållning avsevärt skulle kunna förbilligas. Sannolikt skulle kostnaderna på så vis kunna nedbringas med 20 procent, varför en sådan standardisering vore önskvärd. Dessa produkter utgöra emellertid endast en bråkdel av en procent av byggnadskostnaderna. Dessutom kominer alltid ett visst behov av äldre listprofiler att förefinnas för ombyggnader och reparationer. Det torde emellertid vara riktigast, att de ökade kostnader, som detta medför, får bäras av de byggnader, som behöva dessa profiler, och icke av nybyggnadsverksamheten. Träfiberskivor, wallboard och liknande produkter tillverkas redan nu i ett relativt litet antal standardiserade format, vilka valts huvudsakligen med tanke på exportmarknaden, där dessa nu äro inarbetade. Det finns därför säkerligen ingen möjlighet att genom nationella standardiseringsåtgärder nedbringa kostnaderna för dessa material. Natursten och naturstensarbeten. Natursten användes inom bostadsbyggandet huvudsakligen till fönsterbänkar, golv och trappor. Möjligheterna att standardisera tillverkningen av fönsterbänkar sammanhänger intimt med möjligheterna att standardisera fönstren. Golvplattor av natursten böra utan svårighet kunna standardiseras, så att tillverkarna kunna producera dessa som lagervaror. Även trappsteg torde i viss utsträckning kunna standardiseras på grund av att våningshöjderna genom gällande byggnadsföreskrifter variera tämligen litet. Även om naturstensprodukterna i allmänhet endast i ringa grad belasta de totala byggnadskostnaderna, torde relativt mycket kunna vinnas genom standardisering på detta område, enär naturstensindustrien för närvarande arbetar utomordentligt säsongbetonat bland annat beroende därpå att fönsterbänkar och trappsteg ofta icke beställas i bestämda mått utan dessa måste på bygget kontrollmätas av fabrikanten, innan tillverkningen kan påbörjas. Tegel och tegelprodukter. Tillverkningen av murtegel bedrives redan nu på ett så rationellt sätt, att kostnaderna för själva teglet icke torde kunna nedbringas genom några standardiseringsåtgärder. Däremot uppkomma säkert ökade kostnader på andra byggnadsdelar, därigenom att tegelformaten variera i olika delar av landet. Man har nämligen icke mindre än fyra tegelformat, normaltegel, stortegel, småtegel och s. k. Skånetegel. En omläggning till för hela landet enhetliga tegelformat skulle emellertid medföra sådana kostnader för respektive tillverkare, att det säkerligen icke skulle bli möjligt att vinna några ekonomiska fördelar härmed under de närmaste åren. övriga keramiska produkter såsom golv- och väggplattor tillverkas redan nu i vissa standardformat, vilka i stort sett äro gemensamma för olika tillverkare. En minskning av antalet färg- och modellvariationer skulle dock säkerligen kunna nedbringa kostnaderna även för dessa produkter. Glas och glasprodukter. Möjligheterna till standardisering av fönsterglas

197 sammanhänga med möjligheten att standardisera fönstren. Det bör emellertid observeras, att endast ungefär hälften av den årliga glastillverkningen | användes för nybyggnader; resten förbrukas för lagningar och andra ändamål. Det har från glasindustriens sida framhållits, att en alltför långt driven I standardisering av fönsterglas icke underlättar tillverkningen utan endast I minskar möjligheterna att effektivt utnyttja det från maskinerna erhållna glaset. Dock skulle en standardisering, som omfattar en mindre del av glasproduktionen vara önskvärd och kunde verka förbilligande därigenom att | glasbruken då kunna lägga upp lager i form av tillskurna rutor under vin1 termånaderna, som normalt är dödsäsong. Järn och jämprodukter. Järnprofiler, armeringsjärn, järnrör o. s. v. användas sedan länge i bestämda standardiserade typer och någon större reduktion av antalet modeller torde icke vara möjlig på detta område. Däremot torde åtskilliga besparingar genom standardisering kunna åstadkommas i fråga om en hel del inredningsdetaljer av järnmaterial. Detta torde gälla bland annat följande produkter: spisar, radiatorer, kylskåp, ståldörrar, branddörrar, armatur för värme- och vattenledningar, ventilationsgods m. m. Ännu mera gäller detta om byggnadsbeslag, vilka för närvarande föras i marknaden i ett otal omotiverade variationer. Här borde betydande besparingar kunna göras genom en förnuftigt driven standardisering. Det bör dock observeras, att dessa produkter utgöra en förhållandevis liten del av de totala byggnadskostnaderna. Sanitetsgods m. m. Inom denna grupp torde det främst vara tvättställ och s. k. högspolande wc-stolar. vilka kunna förbilligas genom standardisering. S. k. lågspolande wc-stolar måste till sin utformning i hög grad anpassas efter det system, som användes för spolningen, varför en allmän standardisering av dessa knappast kan genomföras. De högspolande wc-stolarna betraktas visserligen som en äldre, mera primitiv produkt men ställa sig å andra sidan billigare än de lågspolande, varför deras användning i en billig bostadsproduktion torde vara väl motiverad. För närvarande finnes ett stort antal tvättställstyper, vilka utan olägenhet för konsumenterna böra kunna reduceras till några få typer. Högspolande wc-stolar böra kunna standardiseras i en enda typ, under förutsättning att man kan eliminera de hinder därför, som utgöras av varierande lokala föreskrifter angående skålventilation och rensluckor. Diskbänkar och disklådor, som under normala tider nästan utan undantag utföras av rostfri plåt, tillverkas redan nu i ett måttligt antal modellvariationer, vilka ytterst sällan frångås beroende på att de dyrbara pressverktygen lägga hinder i vägen för användning av specialprodukter.

198 Köks- och annan skåpinredning. Dessa inredningselement torde i hög grad kunna förbilligas genom att tillverkningen av dessa överföres till snickerifabriker, så att köken på platsen hopbyggas i helt monteringsfärdiga element. För närvarande förekommer emellertid sådan tillverkning endast i mycket ringa omfattning. Det normala är, att skåpluckor och lådor tillverkas på snickerifabriken, medan hyllor och skåpfronter förfärdigas hantverksmässigt på byggnadsplatsen. Även om man icke genomgående skulle kunna realisera tanken på att helt tillverka skåp etc. å fabrik, böra åtskilliga besparingar kunna göras därigenom att lådor och skåpluckor standardiseras, så att dessa kunna lagertill verkas vid snickerifabrikerna och icke som nu specialtillverkas för varje särskilt bygge. Fönster- och dörrsnickerier. Inom detta område torde de största besparingarna genom standardisering kunna göras. Det normala är för närvarande, att såväl fönster som dörrar för varje bygge specialtillverkas enligt arkitekternas ritningar, varigenom snickerifabrikerna dels tvingas till ideliga maskinomställningar, och dels till dyrbara nyanskaffningar av verktyg samt dels måste följa byggnadsproduktionens säsongvariationer. Dörrsnickerierna lämpa sig särskilt väl för standardisering, då det för normal bostadsproduktion icke torde finnas några skäl att använda mera än ett fåtal standardiserade dörrtyper, vilket också kommit till uttryck i nu fastställd standard för dörrsnickerier, där det förekommer tre typer av innerdörrar samt en tamburdörr. Standardisering av fönstersnickerier pågår för närvarande inom byggstandardiseringen och bör kunna genomföras i mycket stor utsträckning vad beträffar utformning av fönstrens profildetaljer, varigenom behovet av omställningar och anskaffning av verktyg i hög grad minskas. Däremot torde det av flera skäl vara svårare att måttstandardisera fönster än dörrar. Dock torde man för den stora massan av enkla bostadshus kunna använda sig av ett relativt litet antal standardiserade fönsterstorlekar, vilket redan med framgång praktiserats inom den monteringsfärdiga trähusindustrien. Så länge bostadsproduktionen sker i enlighet med hittills gängse praxis, d. v. s. i stort sett hantverksmässigt, torde man i huvudsak inte genom standardisering kunna nedbringa byggnadskostnaderna på andra punkter än dem, som berörts h ä r ovan. Däremot torde det vara möjligt att förbilliga även andra i byggnaderna ingående element genom standardisering och massproduktion, för den händelse att enhetligt måttsystem kunde skapas och vinna allmän anslutning. Detta skulle i realiteten innebära, att alla huvudmått och anslutningsmått inom en byggnad utgjorde multiplar av en bestämd s. k. modul med en storlek av 10 å 20 cm. Lämpligaste storleken av denna modul torde kunna fastställas först genom ingående utredningar, vilka också med medel från industrien igångsatts inom byggstandardiseringen. Det torde icke vara någon större svårighet att anpassa måtten på olika utrymmen efter ett sådant modulsystem, då det endast undantagsvis torde medföra någon nämnvärd nackdel, om rumsmått m. m. icke kunna varieras hur som helst utan endast inom bestämda »steg» på exempelvis 15 cm. Kunde ett sådant modul-

199 system genomföras, skulle detta dels i betydlig grad minska de kostnader för spill av byggnadsmaterial, som uppstår genom kapning på byggnadsplatsen, och dels skulle åtskilliga byggnadselement, särskilt rördelar och dylikt, kunna levereras i standardiserade längder, varigenom monteringskostnaderna för dessa byggnadsdelar skulle kunna avsevärt reduceras. Genomförandet av ett sådant modulsystem måste emellertid beräknas taga relativt lång tid i anspråk och även draga vissa kostnader för omläggning av produktionen inom en del materialindustrier. De ekonomiska fördelarna med en sådan modulstandardisering kunna därför uttagas först efter många år. Man torde för ovan berörda materialgrupper kunna bedöma de sannolika besparingsmöjligheterna enligt nedan:

Material

snickerier och skåpinredn , beslag inredning (spisar etc.) natursten värme- och sanitär installation 1 glas

Andel i totala kostnaden enl 1940 års byggn. kostn.sakkunniga

3-62 % 1-82 % 3-38% 2-50%; 8-10% 0-45 % 1937

Tänkbar reduktion genom standardisering i %

30 20 20 20 10 10

i % av totala byggnadskostn. I'll 0-26 0-67 0-50 0-81 005 3-40

Avser endast material härför.

Som slutomdöme torde man kunna säga, att mellan 3 och 4 procent av byggnadskostnaden borde kunna sparas genom standardisering. Dessa besparingar böra kunna uttagas inom en icke alltför lång tid. Däremot torde det knappast vara möjligt att på denna väg i större utsträckning reducera byggnadskostnaderna inom lopppet av 2—3 år. Å andra sidan är det icke osannolikt, att man på längre sikt kan uppnå ännu större besparingar genom standardisering än dem, som ovan angivits. Som ovan nämnts beror standardiseringens förmåga att minska kostnaderna därpå, att den medger en rationalisering av tillverkning, distribution och lagerhållning. Detta betyder emellertid, att standardiseringen icke i någon högre grad kan inverka på kostnaderna förrän huvuddelen av konsumtionen blivit inriktad på de standardiserade produkterna. Först då kan producenten tillgodogöra sig standardiseringens fördelar och sänka priserna. Konsumenterna torde emellertid i inånga fall vara ovilliga att avstå från användning av icke standardiserade material, så länge standardprodukterna icke äro påtagligt billigare än de icke standardiserade. För att standardiseringen skall bli framgångsrik kräves därför medverkan från såväl producenter som konsumenter. Det kräves av producenterna, att dessa i eget intresse genom sin prissättning premiera standardprodukterna redan innan användningen av

200 dessa blivit allmän. Av konsumenterna kräves, att dessa, likaledes i eget intresse på lång sikt, använda standardprodukter överallt, där så låter sig göra, även där standardprodukten ännu icke blivit nämnvärt billigare än icke standardiserad material. Det finns för närvarande goda förutsättningar för att skapa förståelse härför bland såväl producenter som konsumenter. Det torde därför icke vara omöjligt att på övertygelsens väg, genom lämplig, effektiv propaganda, förmå såväl producenter som konsumenter att medverka till en -genomförd standardisering. För att på denna väg genomföra en frivillig övergång till standardiserade produkter kräves emellertid en relativt lång tid, sannolikt 2—5 år. Om man obetingat kräver, att standardiseringens fördelar omedelbart skulle kunna komma bostadsproduktionen tillgodo, torde det vara nödvändigt att genom restriktiva åtgärder hindra användning av specialprodukter, i sådana fall där standardprodukter finnas att tillgå. Sådana åtgärder skulle dock säkerligen i utomordentlig hög grad impopularisera standardiseringsarbetet och skulle därför på längre sikt vara till mycket stor skada för det fortsatta standardiseringsarbetet ej bara inom byggnadsfacket utan även på andra områden. Man måste därför bestämt tillråda, att standardiseringens praktiska användning genomdrives på övertygelsens väg, även om detta tager något längre tid i anspråk. Inom byggstandardiseringen har hittills utarbetats standard för dörrsnickerier, och för närvarande pågår arbete på standardisering av fönstersnickerier, naturstensprodukter, sanitetsporslin och diverse byggnadsbeslag. Då föreliggande utredning närmast avser att belysa standardiseringens möjligheter att bidraga till reduktion av byggnadskostnaderna under de allra närmaste åren, bör i detta sammanhang också beröras den tid, som själva standardiseringsarbetet kan komma att taga i anspråk. Därvid är att märka, att standardiseringsarbetet till sin natur är utomordenligt krävande. Det gäller att finna en sådan utformning av standardprodukterna, som dels ur teknisk och ekonomisk synpunkt är den riktigaste, och dels också så mycket som möjligt överensstämmer med hittills gängse praxis. Standardprodukten måste dessutom för att bli allmänt använd vara sådan, att inga vägande invändningar mot dess utformning kunna göras samt att motiven för den valda utformningen äro tydligt påvisbara. Detta kräver, att varje förslag till standard utarbetas utomordentligt noggrant och under intim kontakt med såväl producenter som konsumenter. Detta måste under alla omständigheter taga relativt lång tid i anspråk. Med det årsanslag, som byggstandardiseringen nu åtnjuter, h a r dörrstandardiseringen tagit cirka 9 månader i anspråk, och fönsterstandardiseringen torde komma att taga lika lång tid. Önskar man en snabbare takt på standardiseringsarbetet, bör detta icke ske på bekostnad av arbetets grundlighet utan genom att större resurser ställas till standardiseringsarbetets förfogande. Det framgår av föregående översikter, att de största möjligheterna att inom de allra närmaste åren genom produktionens rationalisering nedbringa kost-

201 naderna, om inga nu oförutsedda nya fruktbärande uppslag framkomma, torde vara knutna till en med hjälp av upplysningsverksamhet, teknisk granskning och skärpning av kraven på god ekonomi hos objekten vid behandling av låneärenden befordrad inriktning av bostadsbyggandet på lämpliga hustyper, lägenhetsplaner och konstruktioner samt till vissa de aktuella forskningsarbeten, som pågå i byggnadsforskningskommitténs regi. En uppskattning av det sammanlagda resultatet, mätt i byggnadskostnadsbesparing, som kan ernås på dessa vägar, har icke tillräckligt säkra hållpunkter för att bli mera bestämd. Med hänsyn till vad som i olika sammanhang framförts i det föregående, synes det dock icke alltför optimistiskt att räkna med att en byggnadskostnadssänkning (vid givna priser) på 3 å 5 procent skall kunna vinnas inom de närmaste två åren. De sannolikt större resultat som kunna vinnas genom standardisering, industriell tillverkning av byggnadsdelar, säsongutjämning och större företagsenheter för bostadsproduktion och bostadsförvaltning torde i huvudsak kunna utmogna först i en senare period.

Priserna på byggnadsmaterial.

När det nuvarande subventionssystemet infördes, var en väsentlig punkt i argumenteringen, att den byggnadskostnadsstegring som hade uppstått var av tillfällig natur, betingad av de extraordinära omständigheterna under krig och avspärrning; främst på grund härav borde icke de höjda byggnadskostnaderna få överföras på den allmänna hyresnivån eller på hyresnivån för nybyggda hus. Såtillvida är det naturligt, att i en diskussion, som rör förutsättningarna för en avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventionen, fästa avseende mest vid möjligheten av en återgång i den prisstegring, som under krigsåren inträffat i de poster, som sammansätta byggnadskostnaderna. I föregående avsnitt III A h a r byggnadskostnadsutvecklingen 1939—43 analyserats. Det framgick därvid, att ungefär tre fjärdedelar av den vid indexberäkningarna framkommande kostnadsstegringen kunde hänföras till stegring i materialpriserna. Av den totala kostnadsstegringen på 81 000 kronor i det år 1943 uppförda bostadshus, som utgjorde bas för beräkningarna, svarade materialprisstegringen för omkring 60 000 kronor, lönestegringen för 13 000 kronor och ökningen i övriga kostnader för 8 000 kronor. När det gäller att bedöma möjligheterna till en reduktion av byggnadskostnaderna genom prissänkningar förutsattes här, att lönerna förbli oförändrade. Lönesatserna ha sedan 1939 stigit svagare för byggnadsarbetare än för industriarbetare i allmänhet; å andra sidan torde förlängningen i den årliga arbetstiden genom säsongutjämning under de senaste två åren ha betytt en ej oväsentlig förbättring av byggnadsarbetarnas årslöner. Arbetslönernas andel av byggnadskostnaderna har i och med de senaste årens utveckling minskat avsevärt; även en kraftig lönereduktion, t. ex. ned Ull förkr.igsnivån, skulle betyda en nedgång i byggnadskostnaderna med endast

202 3 å 4 procent. Här förutsattes, att det av penningpolitiska och andra skäl icke anses lämpligt att reducera penninglönenivån. Löneproblemet inom byggnadsindustrien kan för närvarande betraktas väsentligen som en fråga om dels framtida anpassning till en stabiliserad säsongutjämning dels undanröjande eller förhindrande av sådan ackordsprissättning, som är hinderlig för tekniska framsteg inom byggnadsverksamheten. Av huvudposten »övriga kostnader» torde ej heller vara att vänta några väsentliga bidrag till en byggnadskostnadsreduktion. Större delen av denna post utgöres av arbetslöner för arbetsledning samt arkitekt- och konstruktörsarvoden. Vissa delposter, såsom räntor och försäkring under byggnadstiden variera under i övrigt givna förhållanden med de totala byggnadskostnaderna och kunna därför beräknas falla vid en nedgång i byggnadskostnaderna, men denna post är helt oväsentlig i det stora sammmanhanget. Under dessa förutsättningar får praktiskt taget hela den byggnadskostnadsreduktion genom prisförändringar, varmed man kan räkna, åstadkommas genom sänkning av materialpriserna. I föregående sammanhang har anförts, att en avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventionen utan hyreshöjning i större delen av stadsbygden skulle kräva en kostnadsreduktion, motsvarande en nedgång i byggnadskostnadsindex från omkring 135 till omkring 120. En kostnadsminskning genom sänkta materialpriser av denna storleksordning skulle kräva, att något mer än hälften av den materialprisstegring, som inträffat efter 1939, går tillbaka. I det fall, som representeras av 1943 års indexhus, skulle en återgång med 35 000 kronor av den 60 000 kronor stora materialkostnadsökningen sedan 1939 åstadkomma en reduktion av index till 120. Den tidigare framhävda stora betydelse, som i detta sammanhang tillkommer transportkostnaderna och särskilt bränslekostnaderna, framträder däri, att en återgång beträffande dessa poster till förkrigsnivån skulle ensamt vara tillräcklig för att åvägabringa den behövliga kostnadssänkningen, även om all annorlunda betingad prisstegring (huvudsakligen trä- och järnpriser) stode kvar. En fullständig återgång till förkrigsnivån i bränsle- och transportkostnader är väl icke sannolik under den närmaste tiden efter ett vapenstillestånd, men den väsentliga betydelse, som dessa poster ha, när det gäller möjligheterna att reducera byggnadskostnaderna, måste under alla omständigheter understrykas. Här skall ej försökas någon prognos av den kommande prisutvecklingen utan endast angivas problemets allmänna förutsättningar. Om den behövliga byggnadskostnadsreduktionen skall åstadkommas enbart genom materialprissänkning — om man alltså icke räknar med några möjligheter till kostnadsbesparande rationalisering i bostadsbyggandet — kan delta åstadkommas genom att något mer än hälften av kostnadsstegringen efter 1939 på bränsle, transporter, trä, järn och övriga material går tillbaka. Om man r ä k n a r med rationaliseringsmöjligheter under de närmaste åren av den grad, som i föregående avsnitt ansetts sannolik, skulle en tillbakagång av prisstegringen på samtliga material med omkring en tredjedel vara tillräcklig för

203 det här diskuterade ändamålet. En sådan tillbakagång kan naturligtvis tänkas som resultat av många olika kombinationer av prisförändringar, t. ex. återgång med hälften av stegringen efter 1939 beträffande bränsle-, transport- och järnpris, oförändrat prisläge för övriga. Här må understrykas angelägenheten av en effektiv priskontroll beträffande byggnadsmaterial speciellt under en period, då de grundläggande priserna på bränsle o. s. v. tendera nedåt. Stora delar av byggnadsmaterialmarknaden behärskas av karteller, såsom bland annat framhållits i en motion i andra kammaren, nr 421, av herr Nilsson i Stockholm m. fl. Även i fråga om värme- och sanitär installation och andra underentreprenader förekommer monopolistisk prissättning i stor utsträckning. Även om priskontrollen under de senaste åren och speciellt efter prispolitikens skärpning på hösten 1942 medfört en viss krympning av vinstmarginalerna därigenom, att priskontrollnämnden vid prövning av framställningar om prisförhöjning, som motiverats genom ökning av de rörliga kostnaderna, tagit hänsyn till räntabilitetsläget inom vederbörande industri, torde dock betydande monopolvinster fortfarande förefinnas inom stora delar av byggnadsmaterialindustrien. Enligt uppgift pågå inom priskontrollnämnden undersökningar rörande förhållandena inom flera viktiga materialindustrier. Under en period av fallande pristendenser är effektiv priskontroll särskilt viktig för att förhindra, att sänkning av de grundläggande priserna suges upp av vinstökning i materialindustrien och icke föras vidare genom prissystemet fram till de priser, som bestämma byggnadskostnaderna.

IV.

Sammanfattning och avslutande synpunkter.

I de tidigare avsnitten ha förutsättningarna för bostadsproduktionen efter ett vapenstillestånd tagits i betraktande dels ur synpunkten av bostadsbehovets utveckling under följande år, dels ur synpunkten av de tillgängliga resurserna av tomtmark, byggnadsmaterial och arbetskraft. Resultatet var beträffande förstnämnda faktor, att den nu föreliggande bostadsbristen och den sannolika tillväxten i hushållsbeståndet under följande år motiverar en bostadsproduktion av samma storlek, räknat i antal lägenheter, som under år 1939, vilket år representerar den högsta nivå till vilken bostadsproduktionen inom landet någonsin nått. Härvid har även beaktats önskvärdheten ur konjunkturstabilitetens synpunkt av att den beräknade produktionsomfattningen kan bevaras under en längre följd av år. På längre sikt är en förutsättning härför, att bostadsstandarden höjes genom produktionens inriktning på större lägenheter samt genom sanering av det äldre bostadsbeståndet. De resurser, som kunna under nu bedömbara förutsättningar väntas vara tillgängliga, synas tillräckliga för en produktion av den omfattning, som u r behovssynpunkt på kortare och längre sikt kan motiveras. På några orter

204 kan en viss brist på exploateringsfärdig tomtmark måhända befaras, och i fråga om byggnadsmaterial äro riskerna för brist störst beträffande gjutna rör och fönsterglas. Med reservation för en nu oförutsebar försämring av materialförsörjningens förutsättningar kunna dock möjligheterna att genomföra ett bostadsbyggnadsprogram av nämnd omfattning bedömas föreligga. I fråga om byggnadsindustriens förmåga att efter ett vapenstillestånd bereda sysselsättning kan man icke räkna med ett större arbetarantal inom byggnadsindustrien än år 1939 annat än mera tillfälligt. Byggnadsindustrien torde clock, även om säsongväxlingarna utjämnas i betydande grad, kunna utöver det nuvarande antalet arbetare sysselsätta ytterligare omkring 30 000 man, vilket motsvarar den reduktion genom inkallelser och övergång till andra arbetsområden, som inträffat sedan förkrigstiden. En granskning av kostnadsförhållandena inom bostadsbyggnadsverksamheten ger vid handen, att vid i huvudsak oförändrat läge beträffande hyresnivå och räntor det erfordras en sänkning av något mer än 10 procent av byggnadskostnaderna för att den nuvarande generella byggnadskostnadssubventionen skall kunna avvecklas. Härvid förutsattes att tertiärlåneverksamheten fortsätter. Förutsättningarna för att ernå en sådan reduktion inom de närmaste åren genom rationalisering och prissänkning ha övervägts. I fråga om rationaliseringsmöjligheter ha därvid med utgångspunkt från de senaste årens erfarenheter de viktigaste aktuella besparingsmöjligheterna ansetts ligga i utgallring av ekonomiskt mindre goda byggnadsobjekt vid behandlingen av låneansökningar, upplysningsverksamhet och tekniska anvisningar beträffande material, konstruktioner och lägenhetsplaner samt i vissa i regi av kommittén för byggnadsforskning bedrivna forskningsarbeten. De stora besparingsmöjligheterna genom standardisering, industriell tillverkning av byggnadsdelar, säsongutjämning och större företagsenheter inom bostadsbyggande och bostadsförvaltning torde endast till en mindre del hinna utmogna inom de närmaste två åren. Beträffande möjligheterna till kostnadsreduktion genom prissänkningar spelas en avgörande roll av priserna på bränsle och transporter. Den erforderliga kostnadssänkningen kan erhållas, om något mer än hälften av den prisstegring på byggnadsmaterial, som inträffat sedan förkrigstiden, går tillbaka. I kombination med en genom rationalisering vunnen kostnadsreduktion med 3 å 5 procent erfordras, att omkring en tredjedel av materialprisstegringen sedan förkrigstiden går tillbaka för att vid gällande hyres- och ränteförhållanden subventionen i form av tilläggslån skall kunna avvecklas. Det är angeläget, att under en period med fallande pristendens priskontrollen effektivt sörjer för att sänkningar i de grundläggande priserna, främst bränslepriset, följas av prissänkningar på byggnadsmaterial. Till slut må framhävas angelägenheten av att kommunerna äro beredda till initiativ för bostadsförsörjningen i fortsättningen och icke endast så länge bostadsbristen är pressande utan även på längre sikt. Utvecklingen i

205 fråga om bostadsförsörjningen på olika orter under de senaste åren har i hög grad varit beroende av de kommunala åtgärder som vidtagits med växlande snabbhet och omfattning. För att ett bostadsbyggnadsprogram av den i första avsnittet diskuterade omfattningen skall kunna genomföras, icke endast under de första åren efter ett vapenstillestånd utan med den uthållighet, varförutan allvarliga risker för kriser uppstå, är det en förutsättning, att bostadsförsörjningsplaner uppgöras i kommunerna, nyproduktion och sanering av det äldre bostadsbeståndet samordnas, tidskrävande förberedelsearbeten i fråga om stadsplaner o. s. v. i god tid vidtagas och ett målmedvetet arbete för bostadsstandardens höjande sättes in med anlitande av det ekonomiska stöd härför, som statsmakterna kunna komma att ställa till förfogande. Det finns enligt erfarenheten anledning att befara, att, om man litar enbart till enskilda initiativ, produktionen röner bakslag även om relativt ringa tendens till ökning i bostadsreserven gör sig gällande. Efter bostadskrisen under åren närmast efter förra världskriget tog det i de största städerna bortåt tio år, innan bostadsbristen var hävd, trots att produktionsbetingelserna voro gynnsamma. Även för bevarande och fortsatt förbättring av den säsongutjämning, som gjort sig gällande under de senaste åren, synes en medverkan från kommunala organs sida önskvärd. Även om den allmänna byggnadsregleringen i fortsättningen förändras till form och innehåll i och med att dess viktigaste nuvarande förutsättning, materialknappheten, förändras, torde dess fortsättande i någon form vara motiverad, så länge regleringsåtgärder erfordras ur säsongutjämningssypunkt; det synes i sådant fall önskvärt, att dess handhavande i viss utsträckning överföres på kommunala organ. I detta sammanhang m å även påpekas betydelsen av att 47 § i hyreslagen sättes i kraft; detta kan anses vara en viktig förutsättning för en bestående säsongutjämning, när bostadsbristen avvecklats. För att befordra förberedelsearbeten för bostadsproduktionen efter ett vapenstillestånd torde det vara ändamålsenligt att anordna en konferens med representanter för kommuner och övriga berörda parter för dryftande av frågor rörande byggnadsverksamheten och bostadsförsörjning, vilket i skrivelse till Konungen av den 17 april 1943 föreslagits av styrelsen för Svenska arkitekters riksförbund. Det framgår av åtskilliga sammanhang i det föregående, att omfattande bostadspolitiska åtgärder från statens sida utgöra en förutsättning för genomförande av det här diskuterade bostadsbyggnadsprogrammet på längre sikt. Denna aspekt på frågan skall dock icke tagas upp till behandling i detta sammanhang.

207 STATENS BYGGNADSLÅNEBYRÅ Utredningsavdelningen

Bilaga 1.

STOCKHOLM 16

Kommun:

F ö r t e c k n i n g ö v e r t o m t m a r k ( m a r k ) , a v s e d d för b o s t a d s b e b y g g e l s e . Anvisningar. I omstående förteckning skall upptagas tomtmark (mark), där bebyggelse icke påbörjats före den 1 november 1943 och som är belägen antingen a) inom stadsplanelagt område och icke erfordra stadsplaneändring eller erfordra mindre sådan ändring, vilken beräknas kunna genomföras inom de närmaste två åren; eller b) utom stadsplanelagt område, för vilket stadsplan beräknas kunna fastställas inom de närmaste två åren. I förteckningen skall jämväl upptagas c) tomtmark (mark), som är bebyggd med rivningsmogna hus och sannolikt kommer att bli exploateringsfärdig för ny bebyggelse under de närmaste två åren, förutsatt att nu befintliga vattenledningsrör (i gatan) icke behöva bytas ut och all avgången av lägenheter kommer att bli obetydlig. Kol. 1. Tomtmarken anges kvartersvis (t. ex. kv. Hjorten nr 1—10 eller kv. Resedan nr 3 och 7); övrig mark anges för varje fastighet (stadsäga), dock att tomtmark (mark) vilken är avsedd för villabebyggelse, anges områdesvis, varvid i kol. 1 anges t. ex. »Villaområde I, 20 lägenheter». I kol. 2 anges, om tomtmarken (marken) är i statens, kommunens eller enskild ägo (»stat», »kommun», »enskild»). I kol. 3 anges om tomtmarken (marken) är avsedd för a) slutet byggnadssätt, b) öppet byggnadssätt, c) villabebyggelse (områden avsedda för hus med en högst två lägenheter). I kol. 4 anges den beräknade bruttovåningsytan. Då fråga är om villaområden sättes bruttovåningsytan lika med 80 X antalet lägenheter för ifrågavarande område (bruttovåningsytan per lägenhet antages utgöra 80 m 2 ). För tomtmark, där rivning fordras före exploatering, anges såsom bruttovåningsyta skillnaden mellan den beräknade bruttovåningsytan i de planerade nybyggnaderna och bruttovåningsytan i de hus, som skola rivas. I kol. 5 anges i vilken utsträckning tomtmarken (marken) är exploateringsfärdig enligt följande beteckningssätt: (Obs! Byggnadsmarken anges i den ordning, som ur läges-, grundläggningsoch trafiksynpunkter anses mest lämplig.) A. Exploateringsfärdig tomtmark, betecknas A. Härmed förstås tomtmark, till vilken ledningar äro framdragna och där stadsplaneändring icke erfordras. B: 1. Ej exploateringsfärdig tomtmark (mark), som beräknas bli exploateringsfärdig senast den 31/i2 1944, betecknas B: 1. Hit räknas tomtmark (mark), för vilken stadsplan (stadsplaneändring) kan erhållas (genomföras) senast den 31 /i2 1944 och/ eller till vilken ledningar beräknas vara framdragna senast den 31/i2 1944, varvid förutsattes, att kommunen ifråga om vattenledningsrör endast disponerar de eventuella lager, som kommunen nu innehar, inbegripet lager, som kommunen med hänsyn till luftskyddssynpunkter eventuellt skaffat sig. B: 2. Ej exploateringsfärdig tomtmark (mark), som beräknas bli exploateringsfärdig under år 1945, betecknas B: 2. Hit räknas tomtmark (mark), för vilken stadsplan (stadsplaneändring) kan erhållas (genomföras) under år 1945 och/eller till vilken ledningar beräknas bli framdragna under år 1945, varvid förutsattes, att kommunen ifråga om vattenledningsrör endast disponerar vad som kan kvarstå av de lager, som

208 kommunen nu innehar, inbegripet lager, som kommunen med hänsyn till luftskyddssynpunkler eventuellt skaffat sig. C. Ej exploateringsfärdig tomtmark (mark), som kan bli exploateringsfärdig under de närmaste två åren om kommunen kan skaffa ett tillskott av vattenledningsrör, betecknas C. För den händelse den beräknade sammanlagda bruttovåningsytan för tomtmark (mark) upptagen under A, B: 1 och B: 2 utgör 10 °/o eller mer av det nuvarande bostadsbeståndets bruttovåningsyta (bruttovåningsytan i m 2 torde approximativt vara lika med 20 X antalet i kommunen bosatta) behöver uppgift om tomtmark (mark), som är att hänföra under C, icke upptagas i förteckningen. Uppnås icke 10 %, upptages under C så mycken tomtmark (mark), att den för denna beräknade bruttovåningsytan tillsammans med bruttovåningsytan under A, B: 1 och B: 2 uppgår till 10 °/o av det nuvarande bostadsbeståndets. I kol. 6 anges tomtmarkens (markens) belägenhet, främst ur trafiksynpunkt, enligt följande beteckningssätt: god, medelgod, dålig. Om exploateringsfärdig tomtmark finnes inom angränsande kommun (förortskommun), i vilken personer sj^sselsatta i Eder kommun äro bosatta eller kunna väntas bosätta sig, var god ange detta under anm. å sista sidan.

Beteckning

Ägare (»stat» »kommun», »enskild»)

Byggnadssätt (»öppet», »slutet», »villa»)

Bruttovåningsyta (m 2 )

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

ExploateBelägenhet ringsmöjlig- (»god», »mindre heler god», »dålig») kol. 5

kol. 6

209 Tillgång på vattenledningsrör (gjutna, heltjocka). R ö r s t o r l e k T i l l g å n g a r

4" (meter)

6" (meter)

över 8" (meter)

8" (meter)

Omedelbart disponibel tillgång

Summa J

) Häri upptas t. ex. även de lager av rör, som kommunen med hänsyn till luftskyddssynpunkter eventuellt skaffat sig. Beräknat behov av vattenledningsrör (gjutna, heltjocka). Kommunens behov, utöver nuvarande lager, av vattenledningsrör under de närmaste två åren om i »Förteckning över tomtmark (mark), avsedd för bostadsbebyggelse» upptagen tomtmark (mark) skall göras exploateringsfärdig: 4":

meter; ":

6": meter;

meter;

8":

meter;

meter.

Anm.

den

194-

Tel. 14—447232.

210 B e r ä k n i n g av e r f o r d e r l i g b y g g n a d s m a t e r i e l vid en Enhetskvantiteter Flerfamiljshus Sort

Flerfamiljshus kvant/ läg.

kvant, m3

Enfamiljshus kvant/ kvant/ läg m

26 800 st

36000 st

1 584 000

Trävirke. Spärrar och bjälkar kbf Reglar och plank, bräder (inkl. snickerier och formvirke) 248-7

0-176

135-0 0-385

1 182 000

0'994

382-7

1-170

1165 3-340 1290 3-725

6 665 000 8953 000 7 847 000 10537 000

37-5

0-15

0-19 7'8

0-00076 0-0292

0-19 2-65 84

21 Summa trävirke Träfiberskivor

1010 000

1350 000

5100 195 600

6800 262 800

755 000

19 000

25 000

0-084

780000 Cementmaterial. Cement kval. A ton > > E Cementhålsten Lättbetong (20 % av stenhusbebyggelsen) Lättbetong till isolering av källare

0-007G 0-240

0-7

Summa lättbetong

217 Träullsplatta: På tegelvägg (25 % av tegelhus) Träullsplatta: I källare

033 f>4

9 000 11000

11500 14 500

Summa träullsplatta

0-73

20 000

20000 Tegelmaterial. Murtegel (med antagande av att 80 % utföres av tegel, 20 % av lättbetong) Taktegel Sintrade klinkerplattor Glacerade, lerrör, cementrör och delar lon Evakueringsrör (celent, tegelrör, gipsvinklar) Mellanväggsplattor Dräneringsrör

5 950 237 338 1-86 0-023 557

1500 4-30 159 000 000 224 000 000 1200 3 4 4 9 060000 12 170 000 200 500 2-2 0-0063 149 200

0-103

0-193

52 3-2 13

0-208 0-013 0-052

50 0-143

2 760

3 720

1394 000 86 000 350 000

1872 000 116 000 480000

130 000

180 000

268000 89 000 1 718 000 653 000

360 000 120000 2 308 000 877 000

3845000 Papp. Imp. grundisoleringspapp » ytterväggspapp > papp i badr. 2 lag » > å balk 1 > Oimp. papp Underlagspapp (tak) Summa papp

0-020

10-0 8-8 64-1 24-4 1068

0-040 0-014 0-257 0-098 0-429

10 0-029 100 0-286 5 0-014 250 0-715 63 0.180 428 1-224

211 Bilaga

bostadsproduktion av nedanstående omfattning. i

•i

39 500 lägenheter 26 800 Fh 12 700 E h

45 000 lägenheter 36 000 F h 9 000 E h

54 000 lägenheter 36 000 F h 18 000 E h

2 897 000

2 799 000

4 014 000

7 805 000 14 795 000 10 485 000 20 970 000 14 470000 21460000 8 710000 10510000 11700 000 23 400000 16 557 000 24351000

19 438 000

29 923 000

22 237 000

33 937 000

Enfamiljshus 6 700 st

12 700 st

9 000 st

18 000 st

33 500 lägenheter 26 800 F h 6 700 E h

905 000

1 715 000

1 215 000 2 430 000

2 087 000

2 110 000

1300 17 800 562 800

4 000 000 2 840 000 5 670 000

3 120 000

5 010 000

7 020 000

1700 23 900 756 000

6 400 213 400 562 800

7 500 229 300 1 068 000

8500 286 700 756 000

10 200 310 600 1 512 000

564 000

755 000

2 400 33 700 1 068 000

—

-—

—

3 400 47 800 1 512 000 — —

19 000

25 000

—

780 000

9 000 11000

11500 14 500

26 000

11500 14 500 26 000

—

10 100 000 19 000 000 13 500 000 27 000 000 169 100 000 178 000 000 237 500 000 251 000 000 8 040 000 15 240 000 10 800 000 21 600 000 17 100 000 24 300 000 22 970 000 33 770 000 240100 220 300 39 600 163 900 177 100 27 900 19 800 14 700 1290

2 460

3 480

4 050

5 220

5 460

7 200

— 335 000

— 635000

— 450 000

— 900 000

1 394 000 86 000 685 000

1 394 000 86 000 985 000

1 872 000 116 000 930 000

1 872 000 116 000 1 380 000

127 000 90 000 67 000 900 000 670 000 1 270 000 45 000 33 500 63 500 — — — 1 675 000 3 175 000 2 250 000 800 000 567000 422 000 2867 500 5435500 3852 000

180 000 1 800 000 90 000 — 4 500 000 1134 000

197 000 670 000 301 500 89 000 3 393 000 1075 000

257 000 i 270 000 331 500 89 000 4 893 000 1 453 000

270 000 900 000 405 000 120 000 4 558000 1 444 000

360 000 1 800 000 450000 120 000 6 808000 2 011 000

7 704000

5 725 500

8293 500

7 697 000

212 Enhetskvantitetcr Flerfamiljshus Sort

kvant/ läs. Asfalt. Asfalt till badr. 3 lag stryk •D

balk. 2

» grund

Summa asfalt

kvant/ m3

kvant/ kvant/ läg. ms

0-012 0-005 0034

0-051

. , 0-015 — — — 0-074 — 0-089

> >

0-9 01

—

0-054

st ton

ton ....

Enfamiljshus

Flerfamiljshus

26 800 st 320 135 910

~—. —

0-3 0-05

—

24100 2 700

0-132 1 0-32

— —

1450 26 800 3 980

0240 0-021 0-059 0-002 0006 O-oio 0-026 0-003 0367

— — — — — — — —

Järnmaterial. Byggnadsjärn. Armeringsjärn Balkar Plåt. Galv. plåt Diskbänkar Radiatorer Smidda rör. Smidda rör (röda rör) med tuber Smidda skarvrör > galv. rör » > skarvrör Galv. aduc. rördelar Svarta » delar > smidesjärnsrör för gas .. Aduc. delar för gas Summa smidda rör Gjutna avloppsrör. Raka rör Rördelar med golvbrunn vattenlås

0-077 0-006 0-037 0-005 0-004 0-002 0-025 0002

0-158

— — — — — — — —

0-106

—

0-083

—

0-101

2 710

0-207

— o-ioi — 0-184

—

2 684 000 462 000

—

2 950

—

6 700

17-24

_ —

Pannor, spisar m. m. Pannor större (5—10 m 2 ) . » mindre (1—2 m2)

0-11

—

Gasspisar

0-75

Elspisar .

0-25

m 100-15

Ved- och Agaspisar.

Spik Järnbeslag

4 235 2 840

material

B-rör Stålrör

Tvättgrytor Badkar Pumpar

2 060 160 990 135 110 55 670 55

och

Summa gjutna avloppsrör Elektrisk

> > > > > > >

—

> > ton

—

125 15

• 1 1070 — \0-35 /0-20 — \0-15 f 010 \0-50 1 — — 1

0-04

—

— —

26 800 1070

0-112 0015

—. 0-150 — 0-020

— —

3 000 400

36 000 st

213 1 Enfamiljshus 6 700 st 12 700 st 9 000 st

190 — 940

33 500 lägenheter 26 800 Fh 18 000 st 6 700 Eh

39 500 45 000 lägenheter lägenheter 26 800 Fh 36 000 Fh 12 700 Eh 9 000 Eh

54 000 lägenheter 36 000 Fh 18 000 Eh

565 180

700 180

2 550

2 630

27 900 3 340

35 100 4 050

37 900 4 500

2 335 33 500 6120

3125 39 500 8 050

3140 45 000 8 210

4 330 54 000 11 090

4 320

3 670

4 930

7 090

1 060

2 390

36 110 180 470 54

148 150 122 845 75

160 185 182

198 200 170

216 255 250

3 305

0 610

6 695

12 290

3 400

3 900

4 570

5 320

1820 3 320

3 390

3 990

6 790

7 890

5 460 10 780

837 500 1 587 000 1 125 000 2 250 000 190 055 100 500 135 000 270 000

3 521 500 562 500

4 271 000 652 000

4 730 000 755 500

5 855000 890500

135 — 665 800

270 —

420 135

2 000

2 700

5 400

26100 3 040

885 6 700 2140

1675 12 700 4 070

1190 9 000 2 880

2 380 18 000 5 760

140 395 13 40 67 175 20

3 050

270 750 25 75 127 330 38

190 530 18 55 90 235 27

2 460

100 — 495 595

510 135

6 700

12 700

9 000

18 000

2 950 6 700

2 950 12 700

3 950 9 000

3 950 18 000

4 700

4 450

6 300

24 800

24 550

33 300

2 700

8 030

8 600

10 800

9 000

6 350

9 000

12 700 39 500 1070

9 000 45 000 1440

18 000 54 000 1440

6 350

6 700 6 700

12 700 12 700

9 000 9000

18 000 18 000

—

6 700 33 500 1070

2 700

4 010

4 910

5 380

6 730

214 Enhetskvantiteter Flerfamiljshus Flerfamiljshus

Enfamiljshus

kvant/ läg.

kvant/ ms

kvant/ kvant/ 26 800 st läg. m5

36 000 st

0-025 0-003 0-004

670 80 110

900 110 145

Koppar till elledningar kg D:o för kylskåp och elspisar.... > Kopparrör >

4-05 1-33 100

— 0-60

108 000 35 600 268 000

145 000 48 000 360 000

15-38

15 000 3146 000 42 300 150 100 510 1257 000 536 000 26 800 26 800

20 200 4 226 000 56 900 201600 685 1688 000 720 000 36000 36 000

Sort

Metaller. Metaller för värme- oeh sanitär anläggning ton Kranar och mätarfören. för gas > Metallbeslag >

0-035 0004 0-006

— —

Koppar.

Summa koppar

» Blygummiledningar 0-56 Elledningar m 116-3 Bakelitmaterial 158 kg Isoleringsmaterial 5-60 > Linolja och terpentin 0-019 ton Golvbeläggning (parkett forbolin) m2 46-9 A.-glas , > 200 WC 1 st Tvättställ 1 >

6'75 0-040

10-0

— 17-35 — 4-0 0-47 0-0063 0-022

140 2-0 6-0 — 0-050 0-188 50 20-6 0-08 — 1 — 1

— 0-029

— — 0-40 0-0051 0-0170

— 0-143 0-059

— —

215 Enfamiljshus 6 700 st 12 700 st

9 000 st

2 1 3 33 500 39 500 45 000 lägenheter lägenheter lägenheter 26 800 Fh 26 800 Fh 36 000 Fh 18 000 st 6 700 Eh 12 700 Eh 9 000 Eh

4 54 000 lägenheter 36 000 Fh 18 000 Eh

235 30 35

445 50 65

315 35 45

630 70 90

905 110 145

130 175

145 190

180 235

45 000 4 000 67 000

85 000 7 600 67 000

61000 5 400 90 000

122 000 10 800 90 000

153 000 39 600 335 000

193 000 43 200 335 000

206 000 53 400 450 000

267 000 58 800 450 000

150 400

222 800

527 000

709 400

775 800

26 800 50 800 36 000 72 000 938 000 1 778 000 1 260 000 2 520000 13 400 25 400 18 000 36 000 40 200 76 200 54 000 108 000

41800 4 084 000 55 700 190 300

65 800 4 924 000 67 700 226 300 1145 2 057 000 797 000 39 500 39 500

422 000 138 000 6 700 6 700

800 000 261000 12 700 12 700

567 000 185 000 9 000 9 000

1131 000 370 000 18 000 18 000

1 679 000 674 000 33 500 33 500

56 200 92 200 5 486 000 6 746 000 74 900 92 900 255 600 309 600 1135 1 585 2 255 000 2 822 000 905 000 1 090 000 45 000 54 000 45 000 1 54 000

Statens offentliga utredningar 1944 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen).

Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d .

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Industri.

Kommunalförvaltning. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrag m. m. [4]

H a n d e l och sjöfart.

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s finansväsen.

K o m m u n i k a t i o n s väsen.

Politi. Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [3]

Bank-, kredit- och penningväsen.

N a t i o n a l e k o n o m i och socialpolitik. Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 1. [7]

H ä l s o - och sjukvård.

A l l m ä n t näringsväsen.

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordningar och instruktioner för ordningsmännen i lappbyarna. [6]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m. [2] Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. [ Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l r ä t t .

Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 1944. 447232