Doc 1946:225

Kungl. Majlis proposition nr 225. 1

Nr 225.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag till fångvården m. m., given Stockholms slott den 29 mars 1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­ för Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars 1956.

Närvarande: Statsministern H ansson , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , D anielson , V ougt , M yrdal ,” Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför che­ fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I propositionen nr 342 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag till revision av bestämmelserna om verkställighet av frihetsstraff m. m. För­ slaget, som utarbetats på grundval av det betänkande i ämnet som avgivits av strafflagberedningen (SOU 1944:50), godtogs i allt väsentligt av riksda­ gen (rd. skr. nr 575). Sedan fångvårdsstyrelsen den 15 december 1945 erhål­ lit i uppdrag att skyndsamt inkomma med de förslag, som i anledning härav kunde finnas påkallade med avseende å fångvårdens anslagsbehov för nästa budgetår, bar styrelsen i skrivelser den 8 och den 18 februari 1940 avgivit Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förslag till anslagsäskanden för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalten^, avsedda att föreläggas 1946 års riksdag. Betänkande med utredning och förslag rörande löneställningen för vaktoch arbetsledarpersonalen vid fångvården m. m. har den 16 november 1945 avgivits av löneutredningen för viss fångvårdspersonal. Betänkandet, som även omfattar förslag rörande löneställningen för motsvarande personal vid statens uppfostringsanstalt å Bona, var vid tiden för avlåtandet av årets statsverksproposition föremål för övervägande inom justitiedepartementet. På grund av det anförda kunde förslag beträffande flertalet anslag till fångvården samt beträffande Bonaanstaltens avlöningsanslag icke framläg­ gas i statsverkspropositionen. I riksstatsförslaget för nästa budgetår upptogos därför bland annat följande anslag under andra huvudtiteln med allenast be­ räknade belopp, nämligen anslagen till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, Fång­ vårdsstyrelsen: Omkostnader, Fängvårdsanstalterna: Avlöningar, Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, Interneringsnämnden, Ungdomsfängelsenämn­ den, Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport samt Statens upp­ fostringsanstalt å Bona: Avlöningar. Jag får nu ånyo anmäla dessa anslags­ frågor. Samtidigt torde jämväl få anmälas frågan om investeringsanslag till Sinnessjukavdelning m. m. vid centralfängelset å Härlanda.

Andra huvudtiteln.

E. Fångvården m. m.

Tidigare utredningar. Organisationsfrågornas nuvarande läge.

Frågan om ordnandet av fångvårdens anstaltsorganisation har under de senaste decennierna vid flera tillfällen varit föremål för ut­ redning. År 1930 tillkallades sålunda landshövdingen S. Hagströmer för ut­ redning rörande möjligheten att åstadkomma större koncentration i fängelse­ väsendet och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmannens år 1931 avlämnade betänkande i ämnet (SOU 1931:16) överlämnades seder­ mera till statens organisationsnämnd med uppdrag att framlägga utredning och förslag angående fångvårdens framtida ordnande och vad därmed ägde samband. Nämndens utredning, som avlämnades år 1933, utmynnade i för­ slag om koncentrering av driften vid de för vanligt fångförvar avsedda an­ stalterna samt viss utbyggnad av organisationen i övrigt i syfte att bättre till­ godose kravet på specialbehandling för särskilda brottslingskategorier. Efter dessa båda huvudlinjer genomfördes under de följande åren en allmän om­ organisation av fångvårdens anstaltsväsende. Å ena sidan centraliserades vården å anstalterna för vanligt fångförvar till ett fåtal större fängelser, var­ igenom åtskilliga anstalter kunde antingen nedläggas eller förändras, samti­ digt som det blev möjligt att inom den sålunda begränsade organisationen genomfora en särskilt ur besparingssynpunkt betydelsefull rationalisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 3

driften. A andra sidan utbyggdes — i anslutning till den utveckling som ägt rum mot större differentiering av behandlingsformerna för särskilda katego­ rier av brottslingar — den för olika former av specialbehandling avsedda anstaltsorganisationen genom förändring av anstalter för vanligt fångförvar till specialanstalter och genom inrättande av helt nya anstalter. Organisationen vann sin slutliga utformning efter en av särskilt tillkallade sakkunniga år 1941 i samråd med fångvårdsstyrelsen verkställd utredning. En sammanfat­ tande redogörelse för den närmare innebörden av nu nämnda utveckling åter­ finnes i 1942 års statsverksproposition (II ht s. 69 ff.). Även om den under krigsåren inträffade utomordentliga stegringen av fångantalet tillfälligt sprängt ramen för 1941 års organisation, utgör denna alltjämt grundstom­ men i den nuvarande anstaltsorganisationen. Frågan om fångvårdens ordnande har därefter ånyo upptagits av strafflagberedningen. De principer, som ligga till grund för den nya lagen om verk­ ställighet av frihetsstraff (SFS 872/1945), förutsätta omfattande ändringar i den nuvarande anstaltsorganisationen, bland annat en betydande utvidgning av den öppna anstaltsvården på bekostnad av den slutna. Strafflagberedningen har därför även framlagt förslag till en genomgripande omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende. En sådan omorganisation måste genomföras under de närmaste åren.

Fångvårdens personalorganisation har senast varit före­ mål för översyn av 1941 års sakkunniga. På de sakkunnigas förslag genom­ fördes vissa rationaliseringar men på grund av fångantalets därefter inträf­ fade starka stegring kunde sakkunnigförslaget icke i alla delar förverkligas. Strafflagberedningen har ej verkställt någon översyn av personalorganisatio­ nen i vidare mån än att beredningen i samband med sina kostnadsberäkning­ ar angivit de förändringar som den föreslagna nya anstaltsorganisationen skulle medföra beträffande personalen i högre lönegrader (betänk, s. 329 ff.). 1945 års löneutredning för viss fångvårdspersonal har i sitt förut omförmäla betänkande uttalat, att utredningen vid sin granskning av personalorganisa­ tionen vid anstalterna funnit, att vissa förhållanden i fortsättningen borde äg­ nas uppmärksamhet. Härom innehåller betänkandet i huvudsak följande. Utredningen har fäst sig vid, alt flera befattningshavare i befälsgrad för närvarande användas för göromål på expeditionerna, till vilka de i allmän­ het torde få anses överkvalificerade. Utredningen finner det önskvärt, att arbets! örhallandena a anstaltsexpeditionerna —■ som berördes i samband med den besparingsutredning som 1940/41 verkställdes av särskilda sakkun­ niga i samråd med fångvårdsstyrelsen (proposition 194/41) — ytterligare granskas närmare ur arbetsteknisk synpunkt i syfte att nedbringa kostna­ derna för förvaltningen av anstalterna. Det synes utredningen vidare böra övervägas, örn icke kroppssjukvården skulle vinna på att i viss utsträckning tillföras kvinnlig personal med sjuksköterskeutbildning. För närvarande fun­ nes icke å fångvårdens stat upptagen någon sådan personal, ej ens vid det s. k. kroppssjukhuset å Långholmen, som hade 38 vårdplatser. Även beträf­ fande kökspersonalen förordar utredningen en undersökning, huruvida icke vissa fördelar vore att vinna på ali i köken anställa kvinnlig fackutbildad

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

personal i större utsträckning än som hittills skett. En fråga av synnerligen stor ekonomisk räckvidd är, enligt vad utredningen vidare anför, huru stort antal befattningshavare som å de olika anstalterna må vara erforderligt för ett behörigt fullgörande av förekommande uppgifter. Detta spörsmål, som helt legat utanför utredningsuppdraget, finner utredningen förtjäna närmare övervägande. Utredningen förordar i dylikt syfte, att tjänstgöringsschema särskilt vid de större anstalterna underkastas en översyn, förslagsvis av sta­ tens organisationsnämnd, för att utröna örn ej bevakningsuppgifterna genom lämpligare arbetsfördelning eller andra särskilda anordningar av olika slag skulle kunna fullgöras av ett mindre antal befattningshavare än för när­ varande. Undersökningen borde även avse verkstadsdriftens organisation. I anslutning härtill uttalar utredningen vidare såsom ett önskemål, att plane­ rade nybyggnader, innan de komma till utförande, på motsvarande sätt göras till föremål för närmare granskning i syfte att åstadkomma största möjliga besparingar i personalhänseende. Slutligen har utredningen uttalat, att de hittillsvarande rekryteringsförliållandena för fångvårdens personal i lägre lönegrader måste betraktas såsom otillfredsställande. Ehuru man torde kunna räkna med en betydande förbättring i delta hänseende, sedan fångvårds­ styrelsen utfärdat nya föreskrifter beträffande rekryteringen till ifrågava­ rande befattningar, framhåller utredningen angelägenheten av att möjlighe­ terna till ytterligare förbättringar av rekryteringsförhållandena även i fort­ sättningen komma att beaktas.

I infordrat utlåtande över löneutredningens betänkande har fångvårdssty­ relsen vitsordat behovet av granskning i vissa hänseenden av personalorgani­ sationen. Statskontoret, som jämväl utlåtit sig i ärendet, har därvid under hänvisning till de av utredningen gjorda uttalandena understrukit, att perso­ nalorganisationen vid fångvården icke kan anses rationellt utformad.

Departe­ Genom straffverkställighetsreformen har frågan örn fångvårdens organi­ ments­ sation kommit i ett helt nytt läge. Såsom av den föregående redogörelsen

chefen.

framgår är den nuvarande anstaltsorganisationen för vanligt fångförvar i huvudsak resultatet av en under en följd av år verkställd centralisering av vården till ett fåtal större fängelser. Straffverkställighetsreformen åter, som syftar till en långt driven differentiering av klientelet, förutsätter att de större anstalterna skola ersättas med eller förändras till mindre, de flesta av hu­ vudsakligen öppen karaktär, samt att anstaltsorganisationen skall utbyggas med ett flertal kolonier. Såväl denna decentralisering som den ökade frihet och den mera individuella omvårdnad, som enligt reformen skall komma de intagna till del, äro ägnade att öka kostnaderna för fångvården. På grund av det anförda är det angeläget att fångvårdens förestående om­ organisation genomföres på sådant sätt att förefintliga möjligheter att sam­ tidigt rationalisera driften tillvaratagas. Fångvårdsstyrelsen har därför den 22 februari 1946 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att, med beaktande av prin­ ciperna i den nya lagen örn verkställighet av frihetsstraff och på grundval av strafflagberedningens förslag i ämnet, utarbeta en plan för omorganisa­ tion av fångvårdens anstaltsväsende jämte därtill knuten personal, avsedd att tjäna till ledning vid bedömandet av uppkommande frågor örn anskaf­ fande och inrättande av nya anstalter, nedläggande eller modernisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 5

befintliga anstalter samt anstalternas personalbehov. Denna plan, som skall avlämnas före den 1 juni 1946, bör därefter lämpligen bliva föremål för översyn av statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Därvid böra de förhållanden beträffande personalorganisationen, vilka löneutredningen ansett böra ägnas uppmärksamhet, särskilt beaktas. Med hänsyn till det läge, vari fångvårdens organisationsfrågor sålunda befinna sig, torde man tills vidare böra ställa sig i viss mån avvaktande vid bedömande av dessa spörsmål och vad därmed äger samband. Detta är av

betydelse bland annat vid behandlingen av fångvårdens anslagsbehov för

nästa budgetår.

Anstaltsorganisationen.

I statsverkspropositionen till 1944 års riksdag gavs en översikt av fång­

vårdens dåvarande anstaltsorganisation (II ht s. 67 ff.; jfr II ht 1942 s. 56

ff.). I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för de föränd­ ringar beträffande organisationen, som sedermera ägt rum eller beslutats, ävensom för strafflagberedningens förslag till ny anstaltsorganisation.

1. Anstalter för vanligt fångförvar av män. Sedan den 1 januari 1944 har

platsutrymmet för vanligt fångförvar utökats huvudsakligen med öppna plat­ ser. Den i 1944 års statsverksproposition omnämnda kolonien Leverstad i Skaraborgs län, som provisoriskt använts såsom ungdomsanstalt, samt rann­ sakningshäktet i Kalmar med den därtill anknutna kolonien Ödevata — ti­ digare huvudsakligen utlänningsavdelning — ha sålunda numera tagits i an­ språk för vanligt fångförvar. Härjämte ha efter riksdagens medgivande för samma ändamål förvärvats lantegendomarna Lockerud i Skaraborgs län och Sörbyn i Västerbottens län, vilka båda användas såsom kolonier. Yt­ terligare en koloni, avsedd i första hand för vanligt fångförvar, har inrättats å den arrenderade egendomen Åby i Sorunda socken, Stockholms län. Vid Stöpsjön i Värmlands län har vidare försöksvis anordnats en förläggning för vägarbeten m. m. Slutligen har, då fångantalet varit som högst, ett ökat antal platser ställts till förfogande å Svartsjö och å Stockholms stads rannsakningsfängelse. Å andra sidan kommer platsutrymmet för vanligt fångförvar att minska genom att straffängelset i Karlstad — nu delvis tvångsarbets- och alkoholistanstalt för kvinnor (35 av 54 platser) — tages i anspråk såsom säkerhetsanstalt samt genom att nya sinnessjukavdelningar inrättas vid centralfängelserna å Härlanda och i Härnösand (jfr det följande). Efter dessa förändringar disponeras fångvårdens platsutrymme för vanligt fångförvar av män på följande sätt (siffrorna angiva antalet platser). Central fängelser: Långholmen 470, Malmö 162, Härlanda 135, Mariestad 71, Härnösand 109; Sträf fängelser: Kristianstad 70, Vänersborg 75, Västerås 55, Gävle 71; Kronohäkten: Linköping 20, Jönköping 15, Karlskrona 20, örebro 15, Fa­ lun 20, Sundsvall 15, Umeå 20, Luleå 20;

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Rannsakningshäkten: Kalmar 10, Visby 10, Halmstad 10, Hudiksvall 10, Östersund 10, Haparanda 10; härjämte tillhopa 41 platser för häktade på vissa specialanstalter (Uppsala 10, Nyköping 8, Norrköping 8, Västervik 5, Ystad 5, Karlstad 5); Kolonier: Sorunda-Åby 18, Singeshult 30, Ödevata 25, Lockerud 20, Lever­ stad 8, Rödjan 8, Stöpsjön 30, Sörbyn 25.

Reservutrymme ä krono- och rannsakningshäkten: Linköping 51, Jönkö­ ping 5, Karlskrona 48, Örebro 65, Falun 31, Sundsvall 24, Umeå 3, Luleå 13, Kalmar 62, Visby 9, Halmstad 17, Hudiksvall 13, Östersund 19, Haparan­ da 5. Provisoriska straffanstalter: Svartsjö med kolonien Kungsgården 120 4- 10, Stockholms stads rannsakningsfängelse 100.

Fångvårdens normala organisation för vanligt fångförvar av män, som den 1 januari 1944 omfattade 1 542 platser, skulle alltså efter angivna föränd­ ringar rymma 1 658 platser. Inräknas reservutrymmet om 335 platser på krono- och rannsakningshäktena, samt de 230 platserna å provisoriska an­ stalter blir det totala antalet platser 2 193. Härtill komma omkring 60 plat­ ser för kroppsligt sjuka.

Enligt strafflagberedningens förslag skall, såsom tidigare nämnts, den öppna anstaltsvården utvidgas på bekostnad av den slutna. Beredningen fö­ reslår att ett antal slutna anstalter, såväl för vanligt fångförvar som för spe­ cialvård — Linköping, Jönköping, Västervik, Karlskrona, Örebro, Falun, Gävle, Sundsvall och Luleå samt, efter en övergångstid, Hudiksvall och Långholmen — skola nedläggas. De slutna anstalter som bibehållas — Mal­ mö, Göteborg, Mariestad, Härnösand, Norrköping, Växjö, Uppsala, Kristian­ stad, Vänersborg, Karlstad, Västerås, Nyköping, Kalmar, Visby, Ystad, Halm­ stad, Östersund, Umeå och Haparanda — skola undergå genomgripande mo­ dernisering, bl. a. genom att befintligt cellutrymme tages i anspråk för in­ redande av dagrum, arbetsrum etc. Härigenom minskas anstalternas plats­ antal. Vissa av de anstalter som enligt förslaget skola nedläggas, nämligen Linköping, Västervik, Hudiksvall och Sundsvall, skola ej ersättas av nybygg­ da anstalter. I stället för de sju övriga nedlagda anstalterna skola däremot uppföras dels sex anstalter av en ny typ, i regel innehållande ett 40-tal öpp­ na och ett 10-tal slutna platser, dels en sluten anstalt i Stockholm eller stock­ holmstrakten med omkring 200 platser. Vidare föreslås att en sjukhusbetonad anstalt för kvinnor med ca 40 platser skall uppföras i trakten av Växjö; det nu för kvinnor använda centralfängelset i Växjö skall tagas i anspråk för manligt klientel. I övrigt skall platsbehovet tillgodoses genom att ett antal nya kolonier inrättas, företrädesvis genom att fångvården övertar eller ar­ renderar lantgårdar; dessa kolonier skola vara avsedda var och en för 20— 30 intagna. Svartsjöanstalten och Stockholms stads rannsakningsfängelse skola icke vidare tagas i anspråk för fångvårdens räkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 7

Platsutrymmet för vanligt fångförvar, inberäknat platser för häktade, be­ räknar strafflagberedningen till omkring 1 200 platser. Detta utrymme skulle fördelas på följande sätt (de nuvarande anstaltsbenämningama slopas):

å slutna anstalter: Stockholm (nybyggnad) 100, Malmö 85 (— 77), Härlanda 70 (— 65), Mariestad 60 (— 11), Härnösand 70 (— 39); Växjö 45 (— 30), Kristianstad 55 (— 15), Vänersborg 50 (— 25), Västerås 40 (— 15); Visby 20 (+ 1), Umeå 20 (— 3), Östersund 20 (— 9), Haparanda 15; härjämte tillhopa 45 platser för häktade på vissa specialanstalter (Uppsala 10, Nyköping 5 (— 3), Norrköping 15 (+ 7), Kalmar 5 (+ 5), Ystad 5, Karlstad 5); å nybyggda huvudsakligen öppna anstalter (slutet anstaltsutrymme inom parentes): Gävle 40 (10), Jönköping 40 (10), Karlskrona 35 (5), örebro 40 (10), Falun 40 (10), Luleå 35 (5);

å kolonier: Singeshult 30, Lockerud 20, Leverstad 10 (+ 2), Rödjan 10 (+ 2), Sör­ byn 25, samt sex nya kolonier med sammanlagt 150 platser. Den nya organisationen skulle i enlighet härmed rymma 745 slutna och 475 öppna platser, sammanlagt alltså 1 220 platser för vanligt fångförvar av män. Å de större anstalterna skulle dessutom finnas tillhopa 60 platser för kroppsligt sjuka (delvis avsedda även för specialklientel och kvinnor). För att möjliggöra straffverkställighetsreformens ikraftträdande den 1 juli 1946 har 19i5 års riksdag anvisat medel dels till modernisering av äldre fångvårdsanstalter och dels till anskaffande och iordningställande av sju nya kolonier (rd. skr. 599). Därvid har förutsatts, att fyra av kolonierna skola inköpas och de övriga arrenderas (prop. 334/1945 s. 6 f. o. 76).

2. Spceialanstalter för män. Såsom specialanstalter betecknas ungdoms-

anstaller (för verkställighet av ungdomsfängelse), säkerhetsanstalter (för verkställighet av förvaring och internering) och sinnessjukavdelningar (för undersökning av häktades sinnesbeskaffenhet samt vard av stråtfriförklarade personer och sinnessjuka fångar). Under denna rubrik ha jämväl redovisats anstalter, vilka huvudsakligen mottagit utlänningar, som om­ händertagits enligt utlänningsförfattningarna. Sedan den 1 januari 1944 har beträffande ungdomsanstalterna icke förekommit annan ändring än att såsom tidigare anmärkts kolonien Leverstad icke längre disponeras för ifrågavarande klientel. Enligt nuvarande ordning fördelas det manliga ungdomsfängelseklientelet efter observation å mottagningsavdelningen i Nyköping på de öppna anstalterna Skenäs, Mäs­ hult och Åby, av vilka Mäshult är avsett för intellektuellt efterblivna och de övriga mottaga normalfall, saint på de halvslutna anstalterna Uppsala

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3. Anstalter för kvinnor. Den centrala straffanstalten för kvinnor är för

närvarande centralfängelset i Växjö. Denna anstalt, som har sammanlagt 100 platser, användes såväl för vanligt fångförvar som för alla typer av special­ fall. Anstaltsutrymmet disponeras normalt på följande sätt: vanligt fångför­

var 71 platser, ungdomsfängelse 10 platser, förvaring och internering 3 plat­

ser och sinnessjukavdelning 16 platser. Till Växjöanstalten har år 1945 an­ knutits kolonien Solhyddan, belägen å svenska diakonissällskapets egendom Viebäck, vilken koloni har 12 platser. Frånsett kvinnliga häktade, vilka be­ redas plats på samtliga med häktesavdeLningar försedda anstalter, motta­ gas i övrigt kvinnor för vanligt fångförvar endast å Långholmens kvinnoavdelning, som rymmer 10 platser. Å Långholmen finnes därjämte en sinnes­ sjukavdelning för kvinnor med 10 platser. Till ungdomsfängelse dömda kvin­ nor placeras, förutom i Växjö, å ungdomsanstalterna i Lannaskede och Sjö­ liden, vilka anstalter, som rymma 36 resp. 12 platser, tillhöra och drivas av svenska diakonissällskapet; a sällskapets egendom Viebäck finnas härutöver ett femtontal platser i reserv för detta klientel. Strafflagberedningen räknar för det kvinnliga fångklientelet med ett utrymmesbehov av sammanlagt 160 platser, varav 60 (nu 81) för vanligt fång­ förvar, 55 (nu 73) för verkställande av ungdomsfängelse, 15 (nu 3) för för­ varade och internerade, 25 (nu 26) å sinnessjukavdelning samt 5 för kropps­ ligt sjuka. Enligt beredningens förslag skall den övervägande delen av kvin­ norna erhålla öppen anstaltsvård. Beredningen föreslår därför, som redan nämnts, att den slutna anstalten i Växjö tages i anspråk för manligt klientel utan att ersättas av något nytt slutet kvinnofängelse av liknande beskaffen­ het. För vissa grupper som skola vårdas eller observeras av läkare föreslås dock en mindre nybyggnad av sjukhuskaraktär i Växjötrakten. Flertalet kvinnliga fångar skola enligt beredningens förslag fördelas mel­ lan den nya Växjöanstalten och två till denna anknutna kolonier samt tills vi­ dare den nuvarande anstalten i Halmstad jämte en till denna anknuten villa­ byggnad, som för närvarande ej användes för fångvårdsändamål. Härjämte skall en koloni för kvinnor anordnas i anslutning till den föreslagna nya an­ stalten i Stockholm. Stockholmsanstaltens sinnessjukavdelning skall vidare rymma ett antal plaiser för kvinnliga undersökningsfall. Vad angår det kvinnliga ungdomsfängelseklientelet skall detta fördelas, förutom å ett mind­ re antal slutna platser i den nybyggda Växjöanstalten och Halmstad, å de nuvarande anstalterna Lannaskede och Sjöliden, vilka alltså skola bibehål­ las. Viebäcksanstalten skall kvarstå såsom reserv. Den närmare innebörden av strafflagberedningens förslag framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter övervägande av nu nämnda och andra på frågan inverkande om­ ständigheter har styrelsen stannat för att beräkna det genomsnittliga fång­ antalet under budgetåret 1946/47 till 2 300. 1 fråga örn organisationen av anstalterna för vanligt fångförvar av män föreslår styrelsen, att straffanstalten å Svartsjö samt kronohäktena i Linköping och Sundsvall nedläggas från och nied den 1 juli 1946. Stockholms stads rannsakningsfängelse anser styrelsen ej vidare behöva tagas i anspråk för straffverkställighet; det härom gällande avtalet mellan kronan och Stockholms stad (jfr II ht 1944 s. 114) har därför, enligt vad styrelsen meddelar, uppsagts till den 1 juli 1946. I övrigt räknar styrelsen med att verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona skall kunna inskränkas väsentligt, varvid styrelsen förutsätter att i stället rannsakningshäktet i Kalmar med kolonien Ödevata skall kunna mottaga fångar från hela östra Götaland. Sistnämnda anstalt skulle därvid förändras till straffängelse. Såsom ett lörsta led i det av strafflagberedningen föreslagna nybyggnadsprogrammet föreslår styrelsen i särskild skrivelse den 6 februari 1946, att en ny anstalt uppföres å Brynäs egendom vid Gävle, avsedd att ersätta det nuvarande fängelset i denna stad. Vad angår koloniorganisationen begär styrelsen ej någon utbyggnad utöver de hittills beslutade sju nya kolonierna (jfr prop. 334/1945 s. 76 o. 342/1945 s. 191 f.); styrelsen räknar därvid med att trots nedläggandet av straffanstalten a Svartsjö fa behålla den å Svartsjöegendo­ men belägna kolonien Kungsgården. Vad angår specialanstalterna för män föreslås ej någon ändring beträffande ungdomsfängelseorganisationen. I fråga om säkerhetsanstalterna anser styrelsen, att under nästa budgetår erfordras ytterligare 15 platser för förvarade och internerade män. Styrelsen förutsätter därvid, att anstalten i Norrköping icke skall kunna rymma mer än 70 platser för detta klientel (jfr det föregående s. 8). Under erinran att styrelsen tidigare föreslagit, att rannsakningsfängelset i Hudiksvall skulle tagas i anspråk för att tillgodose det sålunda felande platsutrymmet men att frågan härom ansetts kräva ytterligare övervägande (prop. 334/1945 s. 83) anför styrelsen i denna del: Därest Hudiksvallsanstalten icke ifrågakommer såsom säkerhetsanstalt, mäste återstående 15 platser anskaffas pa annat håll. Det ligger då närmast till hands att räkna med Kalmaranstalten för delta ändamål; denna anstalt har av strafflagberedningen föreslagits såsom säkerhetsanstalt, en anordning som också fångvårdsstyrelsen tidigare förordat, örn emellertid såsom sty­ relsen —— - föreslår kronohäktet i Linköping nedlägges och verksam­ heten vid kronohäktet i Karlskrona begränsas, kommer rannsakningshäk­ tet i Kalmar^ med kolonien Ödevata att i stor utsträckning tagas i anspråk lör vanligt fångförvar. Under sådana förhållanden kan det befinnas lämphgare att i stället för Kalmaranstalten utnyttja annan sluten anstalt såsom säkerhetsanstalt. Vilken anstalt som härvid kan ifrågakomma, blir beroende på hur hela fångklientelet kommer att fördela sig efter den omskiktning som blir en följd av fangarnas fördelning på slutna och öppna anstalter efter den 1 juli. Med hänsyn härtill finner styrelsen lämpligt att i det följande rakna med 15 platser å sluten anstalt utan att något avgörande nu träffas, vilken anstalt som skall ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Med avseende å sinnessjukavdelningarna föreslår styrelsen i särskilda skri­ velser den 26 september 1945 och den 8 januari 1946, att den nuvarande av­ delningen i Jönköping nedlägges och att en ny avdelning inrättas vid central­ fängelset å Härlanda. Beträffande slutligen anstalterna för kvinnor föreslås ej någon ändring under nästa budgetår.

Över fångvårdsstyrelsens förslag i vad det avser nedläggande eller ändrad disposition av vissa anstalter lia yttranden inhämtats från därav berörda myn­ digheter. Beträffande förslaget att nedlägga straffanstalten å Svartsjö har styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt d Svartsjö hänvisat till en av styrel­ sen i skrivelse den 23 augusti 1945 till chefen för socialdepartementet gjord hemställan om skyndsam utredning rörande bland annat den lämpliga an­ vändningen av anstaltsbyggnaderna å Svartsjö. I skrivelsen hade styrelsen, som ifrågasatt en förflyttning av alkoholistklientelet, uttalat sig för att i ökad omfattning taga byggnaderna i anspråk för förvaring av för jordbruksarbete användbara straffångar. Nämnda uttalande grundade styrelsen bland annat på det förhållandet, att av det å Svartsjö förvarade alkoholist- och tvångsarbetarklientelet endast ett fåtal kunde användas i jordbruket och att dettas behov av arbetskraft icke på långt när kunde täckas enbart från dessa kate­ gorier. För jordbrukets behöriga skötsel fordrades i medeltal 50 man, vartill komme 20 man för trädgårdsskötsel. Av det å Svartsjö för närvarande för­ varade alkoholist- och tvångsarbetareklientelet kunde endast 8—10 respek­ tive 10—15 man användas i jordbruksarbete. Av de till straffanstalten å Svartsjö hänvisade straffångarna, för närvarande omkring 40—50, brukade åtminstone hälften sysselsättas i jordbruket. Dettas behov av arbetskraft hade sålunda till stor del fyllts av straffångarna. Återstoden av behovet av arbets­ kraft hade fått fyllas antingen genom lejd arbetskraft eller genom att befatt­ ningshavare vid anstalten, i den mån de kunnat undvaras fran andra göro­ mål, fått hjälpa till i jordbruket. Därest straffanstalten nedlades, måste det behov av arbetskraft, som täckts av straffångar, fyllas genom anställande av arbetskraft utifrån. Detta skulle självfallet avsevärt minska det för närvarande icke obetydliga överskottet från jordbruksdriften. Ur de av styrelsen anförda synpunkterna måste det sålunda te sig önskvärt med ett bibehållande av straffanstalten. Mot det föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping har länsstyrelsen i Östergötlands län, med bifogande av ett av landsfogden i länet avgivet yttrande av samma innebörd, förklarat sig icke hava något att erinra. Vad beträffar förslaget att nedlägga kronohäktet i Sundsvall har länsstyrelsen i Västernorrlands län, under hänvisning lill ett av landslog­ den i länet avgivet yttrande, anfört alt ett ganska stort antal häktade förva­ rades å kronohäktet i Sundsvall för undergående av rannsakning inför dom­ stol i denna stad. En indragning av kronohäktet skulle medföra, att ifråga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

varande häktade måste transporteras till Härnösand för förvaring å central­ fängelset därstädes i avbidan på rannsakning och mellan de olika rannsaknmgstdlfallena. Motsvarande bleve förhållandet vid verkställighet av frihets straff beträffande personer från Medelpad, vilka för närvarande av polis­ myndigheterna införpassades till kronohäktet för undergående av straffet. 1 bada fallen uppkomme ett större antal transporter och ökade restider vilket medförde viss ökning av såväl polispersonalens som fångvårdsperso­ nalens arbetsborda. Därjämte tillkomme givetvis ökade kostnader för fång­ transporterna. Ur andra synpunkter än de nu anförda syntes däremot olägenheter av kronohäktets indragning ej uppstå. Angående den av fångvårdsstyrelsen förordade inskränkningen av verk­ samheten vid kronohäktet i Karlskrona har länsstyrelsen i Ble­ kingelan framhållit, att ett icke ringa antal dömda från militärförläggningar 1 ..^aIlskrona ^'tjänade frihetsstraff vid kronohäktet. Då fångvårdsstyrelsen val linge anses hava beaktat detta, föranledde förslaget icke något länssty­ relsens vidare yttrande. Vad slutligen angår den med inskränkningen av verksamheten vid sist­ nämnda kronohäkte sammanhängande frågan om förändring av rannsak­ ningshäktet i Kalmar till straffängelse har länsstyrelsen i Kalmar län visserligen förklarat sig icke lia något att erinra mot förslaget härom, enär anstalten under ytterligare någon tidrymd torde kunna användas såsom fäng­ else. Samtidigt har länsstyrelsen emellertid hänvisat till tidigare av länssty­ relsen den 14 oktober 1943 och den 13 januari 1945 avgivna yttranden över vissa framställningar av fångvårdsstyrelsen rörande ifrågavarande anstalt i vilka yttranden länsstyrelsen med hänsyn till häktets belägenhet å en av såväl historia skal som ur byggnadssynpunkter synnerligen värdefull plats utta­ lat sig tor en förflyttning av häktet till annat område. Länsstyrelsen har där­ vid bifogat yttrande fran drätselkammaren i Kalmar, varl drätselkammaren torkklut sig icke önska någon form av fångvård förlagd till fängelsets nu­ varande plats. Drätselkammaren har därvid hänvisat bland annat till en av byggnadsnämnden i Kalmar den 26 augusti 1943 avlåten skrivelse, vari an­ toris bland annat: Fängelset är nu beläget centralt i staden i en omgivning, som ur olika syn­ punkter ager ett stort varde även för en betydligt vidare krets än den som w«eSen eraS a,'. s:nnh;ll|f“ts befolkning. Ravelinen Prins Carl där fängelse­ byggnaden uppfördes under 1850-talets förra del utgör det främsta bevarade Sta m Är V",ka Pä. ,630 l",el b5r1ade s-taS vict d Staden Kalmar och ingar som del i försvarsanläggningarna vid

ten tnSfornarfnnu1 kvarstående monumentalt utformade huvudinfarbygSd“Sm£ke.en pl"l“" är »klarad för

rw km I3 ?tad.svallarna asa betydande värde för den tätbebyggda stensta­ den5 pef° ^ wv? IS1? efijnskap av lättillgängliga rekreations- och parkområnnm d erlld ibrytest-de nu.av fängelsebyggnaden och dess anläggningar därri stTSYfSriST ^ 6tt Sådant att d6raS mIIjÖ- °Ch Pa'pkvärde

folksko wiiri1 aj !1 Kmed, fan&ekseanläggningen är en av stadens större folkskolor belägen och kan denna icke utan stora uppoffringar flyttas. Sko­

Kungl. Maj:ts proposition m 225. 15

lan har dessutom ett ändamålsenligt läge i stadsplanen med hänsyn till sitt upptagningsområde. Staden har alltsedan fängelsets byggnad i hög grad ut­ vecklats och detsamma är numera invuxet i samhällsbildningens centrala delar samt dominerar olyckligt stadsbilden vid stadens huvudtrafikleder.

Fångvårdsanstalternas beläggning under tiden den 1 janu­ ari 1945 — den 1 mars 1946 framgår av följande från centrala fångregistret infordrade översikt (jfr II ht 1945 s. 97).

Översikt rörande fångvårdsanstalternas beläggning under tiden V i 1945— l/s 1946.

Belagda platser I

för specialvård för vanligt fångförvar Ungdoms- sinnessjuk­ å samt-l (inom parentes anstalter avdelningar liga Dag angives antalet (inom paren­ förva­ (inom paren­ tvångs- anstal- j platser som tes angives ri ngs- tes angives utlän-

arbets- ter i

tagits i an­ antalet in­ och in­ antalet plat­ ningsoch alko­ Summa språk på tagna å ung tern e- ser som avdelholistan­ Stockholms domsanstalt ringsan- tagits i an­ ning stalter stads rannsak- som ej dri­ stalter språk för ningsfängelse) ves i fång­ straffrivårdens regi) förklarade)

1945 >/i 1854 (128) 292 (45) 198 290 (151) 102 15 897 2 751 I

1 868 (125) 282 (45) 204 276 (150) 96 14 872 2 740 j Vs Va 1883 (106) 264 (47) 215 299 (131) 96 12 886 2 769 1 831 (88) 256 (41) 206 204 (122) 113 11 870 2 701 V« Vs 1741 (90) 259 (44) 203 279 (118) 154 14 885 2 626 Ve 1715 (91) 239 (44) 202 261 (103) 158 17 877 2 592

1658 (87) 243 (45) 204 262 (95) 150 15 874 2 532 Vi 1573 (65) 226 (43) 199 242 (80) 76 15 758 2 331 Ve

v» 1621 (57)

Fångvårdsstyrelsens beräkning rörande fångantalet under nästa budgetår Departe-

ments-

torde kunna godtagas. chefen. Ehuru styrelsen erhållit i uppdrag att efter ytterligare utredning planlägga fångvårdens blivande anstaltsorganisation, synes hinder icke möta att redan nu genomföra vissa förändringar av anslaltsväsendet, vilka stå i överensstäm­ melse med principerna för den beslutade verkställiglietsreformen. Såvitt an­ går anstalterna för vanligt fån g förvar tala sålunda starka skäl för att, såsom styrelsen föreslagit, nedlägga kronohäktena i Linköping och Sundsvall från och med den 1 juli 1946. De olägenheter i fråga örn för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

väring av häktade personer, som, enligt vad länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalat, kunna befaras inträda genom Sundsvallsanstaltens nedläggande, synas icke vara av den betydelse att de böra hindra en dylik åtgärd. Anmär­ kas må, att uppskov i rannsakningsmål torde bliva alltmer sällsynta d ett modernt rättegångsförfarande. De provisoriska utrymmena i Stockholms stads rannsakningsfängelse och i slottsbyggnaden å Svartsjö böra vidare icke längre tagas i anspråk för straff­ verkställighet. Rannsakningsfängelset torde emellertid även framdeles behöva i enstaka fall användas för fångvårdens räkning, varför nytt avtal om dispo­ sition av utrymme därstädes träffats med Stockholms stad. Frågan här­ om kommer att anmälas framdeles i särskild proposition. Vad angår det föreslagna nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö har tvångsarbetsanstal­ ten styrelse anfört beaktansvärda skäl till stöd för att fortfarande hänvisa straffångar till arbete i anstaltens jordbruk. I viss mån blir detta önskemål tillgodosett, örn den till anstalten knutna kolonien Kungsgården i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag — vilket jag i denna del förordar — även i fortsättningen kommer att användas för straffverkställighet. Under förutsätt­ ning att lämplig förläggning kan erhållas, finnes enligt min mening ej heller något att erinra mot att ytterligare ett antal fångar tills vidare placeras i jordbruksarbete på Svartsjöanstalten. I anledning av fångvårdsstyrelsens förslag örn inskränkning av verksam­ heten vid kronohäktet i Karlskrona må erinras, att ifrågavarande anstalt en­ ligt den av strafflagberedningen förordade planen för anstaltsorganisationen skall ersättas med en ny medelstor fångvårdsanstalt i Karlskronatrakten. En begränsning av platsutrymmet vid den nuvarande anstalten skulle, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, medföra ökat platsbehov vid rannsakningshäk­ tet i Kalmar. Sistnämnda anstalt skulle därför enligt styrelsens förslag för­ ändras till straffängelse. Mot bibehållandet av Kalmaranstalten ha emellertid starka invändningar i skilda sammanhang rests av ortsmyndigheterna och riksantikvarieämbetet har tidigare ingripit till skydd mot åverkan på grund av byggnadsarbeten för anstaltens räkning. Då invändningarna enligt min mening förtjäna beaktande samt anstalten även ur fångvårdens synpunkt är mindre lämpligt belägen, bör dess användning redan nu i största möjliga ut­ sträckning begränsas. Frågan örn dess definitiva nedläggande eller ersättande med anstalt på lämpligare plats bör upptagas i samband med planläggandet av fångvårdens framtida organisation. Erinras må, att under senare år sär­ skild återhållsamhet iakttagits i fråga om förbättringsarbeten vid denna an­ stalt (jfr prop. nr 2/1944 s. 116). På grund av det anförda kan jag ej till­ styrka fångvårdsstyrelsens förslag beträffande vare sig rannsakningshäktet i Kalmar eller kronohäktet i Karlskrona. Fångvårdsstyrelsen har icke väckt förslag örn inrättande av några kolonier för straff- och fängelsefångar utöver de redan befintliga och de sju nya kolonier med sammanlagt omkring 200 platser, till vilka 1945 års riksdag anvisat medel. Däremot har styrelsen äskat medel till uppförande — i huvud­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 17

saklig överensstämmelse med ett i strafflagberedningens betänkande intaget preliminärt förslag till ny anstaltstyp — av en anstalt a Brynäs egendom vid Gävle, innehållande 40 öppna och 10 slutna platser och avsedd att er­ sätta det nuvarande fängelset i Gävle. I övrigt har styrelsen icke avgivit för­ slag till nybyggnader. Ehuru jag för närvarande, särskilt med hänsyn till det åt fångvårdsstyrel­ sen lämnade utredningsuppdraget, icke är beredd att taga slutlig ställning till frågan örn genomförandet av det av beredningen föreslagna nybyggnadsprogrammet, ämnar jag snarast möjligt framlägga förslag örn uppförande av en ny, till största delen öppen anstalt vid Gävle. Det får nämligen enligt min mening anses i hög grad angeläget att alltför lång tid icke får förflyta efter ikraftträdandet av verkställighetslagen, innan fångvården förfogar över en anstalt, som utformats med tanke på de nya principerna för verkställig­ heten. Enär fångvårdsstyrelsens förslag att för ändamålet taga i anspråk Brynäs egendom kräver ytterligare övervägande, är jag emellertid ej beredd att nu framlägga förslag i ämnet. Jag torde därför få återkomma till frågan i särskild proposition. När de nya kolonierna och den nybyggda anstalten vid Gävle tagits i anspråk, kommer fångvårdens öppna anstaltsutrymme, under förutsättning att var och en av de nya kolonierna innehåller ett trettiotal platser, att om­ fatta sammanlagt omkring 400 platser. Häri ingå dock samtliga platser vid nuvarande kolonier, av vilka några framdeles torde komma att nedläggas. Enligt strafflagberedningens förslag skulle det för vanligt fångförvar avsedda öppna anstaltsutrymmet uppgå till 475 platser. Under den första tiden efter verkställighetslagens antagande kommer det sålunda att finnas ett färre an­ tal öppna platser än som antagits bliva erforderliga. I likhet med fångvårds­ styrelsen har jag emellertid icke ansett det böra ifrågakomma att nu inrätta ytterligare kolonier — det av strafflagberedningen föreslagna antalet har redan överskridits — åtminstone icke förrän den pågående utredningen rö­ rande anstaltsorganisationen avslutats. De nya principerna för straffverk­ ställigheten böra likväl kunna tillämpas någorlunda väl, men det är natur­ ligtvis angeläget, att arbetet med anskaffande av ytterligare öppna anstalter bedrives med all skyndsamhet. Jag vill även erinra, att första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande över förslaget till verkställighetslag (s. 75) såsom en fördel framhållit, att relationen mellan antalet vårdplatser på öppna och på slutna anstalter torde komma att medföra, att den öppna vården först successivt kunde genomföras i avsedd utsträckning. Fångvårds­ styrelsen finge nämligen därigenom möjlighet att inhämta värdefulla erfa­ renheter, som kunde tillgodogöras vid den nya organisationens slutliga ge­ nomförande. Vad angår specialanstalterna för män har fångvårdsstyrelsen icke föreslagit någon ändring i den nuvarande organisationen av ungdomsanstalterna. Dessa rymma numera sammanlagt 251 platser, vilket i huvud­ sak överensstämmer med det av strafflagberedningen beräknade platsbehovet Bihang till riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 225. 2

18 Kung!. Maj:ts proposition nr 225.

under normala tider. Det högsta antalet intagna män har under 1945 utgjort 251 och hittills under 1946 229. I fråga om säkerhetsanstalterna har fångvårdsstyrelsen ansett behov före­ ligga av 15 slutna platser utöver det utrymme, som kan beredas å anstalterna i Norrköping, Hall och Karlstad. Med hänsyn till att platsutrymmet vid Norrköpingsanstalten därvid beräknats mycket lågt •— 70 platser av nuvarande 110 platser — torde man emellertid icke för närvarande behöva räkna med en dylik utvidgning. Beträffande fångvårdens sinnessjukavdelningar delar jag fångvårdsstyrel­ sens mening att, jämte den utökning av avdelningarna å Håga och i Härnö­ sand vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, en ny undersökningsavdelning bör inrättas vid centralfängelset å Härlanda, avsedd att ersätta den nuvarande avdelningen i Jönköping, vilken skulle nedläggas. Anslag för ändamålet äskas i det följande. Organisationen kommer härefter att omfatta 298 platser. Den högsta beläggningen med undersökningsfall och straffriförklarade har under år 1945 utgjort 315 men under den gångna delen av 1946 endast 219. Någon ytterligare utbyggnad av fångvårdens sinnessjukavdel­ ningar torde därför icke för närvarande böra ifrågakomma. Vad slutligen angår anstalterna för kvinnor finner jag i likhet med fångvårdsstyrelsen icke skäl att för nästa budgetår föreslå någon änd­ ring av den nuvarande anstaltsorganisationen.

Löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonal m. fl.

Frågan örn löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fång­ vården, omfattande befattningshavare i 12 och lägre lönegrader, har, såsom inledningsvis anmärkts, varit föremål för utredning genom särskilt tillkal­ lade sakkunniga (löneutredningen för viss fångvårdspersonal). Utredningens den 16 november 1945 avlämnade betänkande innefattar i huvudsak förslag dels om en allmän lönegradsuppflyttning för ifrågavarande personal dels örn ökning av antalet befattningar i befälsgrad och dels om särskild lönesättning för sådana befattningshavare, huvudsakligen ekonomipersonal, vilka ha övervägande andra uppgifter än bevakning och arbetsledning.

Personalens nuvarande löneställning m. m Större delen av fångvårdens

personal i lägre lönegrader kan, i överensstämmelse med en i löneutredningens betänkande gjord åtskillnad, uppdelas i bevakningspersonal och perso­ nal inom verkstadsdriften. Till den senare gruppen hänföres personal, som handleder de intagna i verkstäder eller eljest vid mera omfattande inomhusarbeten, till den förra övriga befattningshavare, sålunda även de som sysselsättas i jordbruks- och trädgårdsdrift. Befattningshavare, som syssel­ sättas huvudsakligen såsom sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal inne­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

En stor del av befattningshavarna såväl inom bevakningen som verkstadsdriften uppbära sådan ersättning, som enligt avlöningsförfattningarna må utgå för bestridande av göromål, som eljest ankomma på befattningshavare i högre lönegrad än den vartill tjänstemannen hör (civila avlöningsreglementet 21 § 2 mom. och civila icke-ordinariereglementet 19 § 2 morn.). Under senare år ha sålunda enligt en av utredningen verkställd beräkning ungefär 60 procent av samtliga ordinarie vaktkonstaplar inom verkstadsdriften och omkring 12 procent av de ordinarie vaktkonstaplarna i bevakningstjänst kommit i åtnjutande av denna förmån. Vid säkerhetsanstalten i Norrköping utgår sedan den 1 juli 1938 arvoden med 120 kronor om året till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänsteman i högst lönegrad 12 i bevakningstjänst. Arvodena äro avsedda att utgöra er­ sättning för den riskfyllda tjänstgöringen vid denna anstalt (s. k. risktillägg). Omkring 300 av ifrågavarande befattningshavare, motsvarande omkring 43 procent av den ordinarie och extra ordinarie personalen, hyra bostäder av fångvården. Dessa äro i allmänhet belägna i anstaltsbyggnaden eller i omedelbar anslutning till anstalten. Rörande befattningshavarnas nuvarande arbetsuppgifter och tjänstgörings­ förhållanden har en utförlig redogörelse lämnats i löneutredningens betän­ kande. Befattningshavarnas åligganden regleras av vissa tjänstgöringsföreskrifter i den år 1921 utfärdade instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten ävensom i arbetsordningen för fångvårdsstaten av år 1923. Dessa bestämmelser äro utformade i anslutning till det då gällande systemet för straffverkställigheten, vilket dominerades av cellstraffet. De äro därför i stor utsträckning föråldrade och komma att omarbetas i samband med genomförandet av straffverkställighetsreformen. Denna reform — enligt vil­ ken cellstraffet i princip avskaffas och ersättes med vård i friare former med huvudvikten lagd på straffets fostrande syfte —■ kommer att ställa be­ fattningshavarna inför nya och betydligt mera kvalificerade uppgifter än tidigare. I sådant hänseende må här återgivas följande av strafflagbered­ ningen anförda allmänna synpunkter (SOU 1944:50 s. 291). De krav, som ställas på fångvårdsorganen, komma att ökas, därest be­ redningens förslag till reformering av verkställigheten genomföres. En grund­ tanke i förslaget är att söka giva fångvården en mera positivt uppbyggande och social inriktning. Målet är att komma fram till en individuell fångbe­ handling i öppna och naturliga former. De intagna skola stimuleras till arbete och självverksamhet. Deras kontakt med yttervärlden skall ökas. Studier och andra fritidssysselsättningar skola uppmuntras genom organiserad bildningsverksamhet. Såsom en följd härav kommer tyngdpunkten inom fångvården att förskjutas från bevakningstjänsten till arbetsdriften och den sociala verksamheten. Det ligger i sakens natur att detta icke kan uppnås endast genom införandet av nya regler för verkställigheten utan att det främst kommer att bero av personalens standard huruvida en verklig fångvårdsreform skall bliva genomförd eller ej. Beträffande personalens rekrytering och utbildning ha nya bestämmel­ ser utfärdats den 18 augusti 1945. Dessförinnan gällde i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 21

För antagning i fångvårdens tjänst erfordrades ej någon särskild utbild­ ning. Aspirant fick till en början tjänstgöra såsom tillfällig vikarie, huvud­ sakligen under semesterperioder (s. k. reservtjänsteman). Tjänstgöringen un­ der de första åren blev därför icke sammanhängande. Efter väl vitsordad tjänstgöring erhöll aspiranten härefter, i mån av tillgängliga platser, efter hand befordran till extra, extra ordinarie och ordinarie tjänsteman. Tjänstemän i såväl bevakning som verkstadsdrift måste i regel före ordi­ narie anställning genomgå särskild utbildningskurs, s. k. bevakningsskola. Denna brukade omfatta en tid av tre månader. Bevakningsskoloma ha un­ der krigsåren av ekonomiska skäl varit inställda. Ytterligare utbildning före­ kom i regel ej. Dock anordnades några år (1931, 1933 och 1935) — såsom en påbyggnad på bevakningsskolan — utbildningskurser för dem, som aspirerade på befordran till tjänsteställning i befälsgrad (underbefälsskolor). Sådan kurs pågick två månader. En del av personalen i verkstadsdriften bereddes jämväl tillfälle till kortare kurser vid hantverksinstitut.

Genom de nya bestämmelserna, vilka grunda sig på en av fångvårdssty­ relsen med biträde av särskilda sakkunniga verkställd utredning (SOU 1944:60; jfr II ht 1945 s. 104), har skärpning skett såväl av fordringarna för tillträde till fångvårdsmannabanan som av utbildningskravet för beford­ ran. Rörande innebörden av de nya bestämmelserna må här lämnas följande redogörelse. Vid antagning i fångvårdens tjänst skall företräde i regel givas åt sö­ kande, som efter genomgången folkskola skaffat sig ytterligare utbildning genom avläggande av realexamen, genomgående av folkhögskola, skola för yrkesundervisning eller liknande läroanstalt eller på annat likvärdigt sätt. Om reservtjänsteman under sammanlagt tre månader tjänstgjort vid fångvårdsanstalt, skall styresmannen vid vederbörande centralfängelse till fång­ vårdsstyrelsen insända yttrande angående tjänstemannens lämplighet för be­ fordran till extra tjänsteman och för vidare utbildning inom fångvården. Vid yttrandet skall fogas bl. a. tjänstemannens betyg över genomgången ut­ bildning (folkskola, realskola, korrespondensstudier, yrkesutbildning eller dylikt). Den som förordnats till extra tjänsteman skall, därest styrelsen icke medgiver undantag, erhålla förberedande utbildning genom korrespondens­ undervisning i ämnena svenska, matematik, samhällslära, sociallagstiftning och kriminalvård. Sedan extra tjänstemän avlagt godkända prov, åligger det styresmannen att till styrelsen insända utlåtande angående tjänstemannens lämplighet för fortsatt utbildning inom fångvården. De som efter denna förberedande undervisning och prövning godkänts beordras till centrala utbildningskurser omfattande tre månaders undervis­ ning i bl. a. straffrättsliga, kriminologiska, pedagogiska, medicinska och sociala ämnen. I fortsättningen skola befattningshavarna beredas tillfälle till praktik å sinnessjukhus, varjämte skola anordnas lokala kurser i sinnessjukvård vid fångvårdsanstalter samt utbildningskurser i yrkesämnen, företrädesvis vid statens hantverksinstitut, m. m.

Rörande de nuvarande anställnings- och befordringsförhållandena må vi­ dare lämnas följande från löneutredningens betänkande hämtade uppgifter. Genomsnittsåldern vid första anställningen i bevakningstjänst för manliga befattningshavare utgör mellan 25 och 26 år. Ordinarie anställning har un­ der de senaste åren icke vunnits förrän vid omkring 35 års ålder. Antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i befälsgrad inom bevak­

22 Kungl. Majlis proposition nr 225.

ningstjänsten var den 1 juli 1945 i stort sett 1/6 av antalet vaktkonstaplar. En undersökning av befordringsåldern för 46 ordinarie överkonstaplar, som voro i tjänst den 1 juli 1945, har visat, att befordran i genomsnitt förekom­ mit vid 48 års ålder efter omkring 16 år såsom ordinarie vaktkonstaplar. Anställnings- och befordringsförhållandena för den manliga personalen i verkstadsdriften skilja sig från bevakningspersonalens framför allt därige­ nom. att det särskilt inom vissa yrkesgrenar fordras långvarig yrkesutbild­ ning. Denna utbildning har i regel varit avslutad, innan vederbörande vun­ nit anställning i fångvården. Till följd härav är den genomsnittliga anställningsåldem inom flera yrkesgrenar högre än för bevakningspersonalen. Detta har dock endast gällt personer med långvarig yrkesutbildning och el­ jest särskilt väl kvalificerade. Aspiranter, som väl ha yrkesutbildning men icke kunnat åberopa sådana meriter, som nu nämnts, ha däremot vunnit befordran efter i huvudsak samma grunder som bevakningspersonalen. Tjänstetiden före ordinarie anställning är för denna senare grupp i stort sett densamma som för bevakningspersonalen eller mellan 9 och 10 år. Vaktfruar i bevakningstjänst ha anställts och befordrats efter i huvudsak samma grunder som den manliga bevakningspersonalen. Tjänstetiden före befordran till ordinarie tjänsteman har dock i allmänhet varit kortare; för dem som åren 1942—1944 förordnades till ordinarie vaktfruar utgjorde så­ lunda den genomsnittliga tjänstetiden före befordran till ordinarie tjänst mellan 6 och 7 år. Åldern vid första anställningen är i genomsnitt mellan 28 och 29 år. — Vaktfruar inom verkstadsdriften rekryteras och erhålla be­ fordran efter samma grunder som vaktfruar i bevakningstjänst. För anställ­ ning inom verkstadsdriften eller i specialtjänst (husmödrar m. fl.) kräves er­ forderlig yrkesutbildning.

Såsom nämnts fastställdes den nuvarande löneställningen för den lägre fångvårdspersonalen i huvudsak i samband med den allmänna löneregle­ ringen vid 1921 års riksdag. Sedermera ha framställningar gjorts om för­ bättrade lönevillkor för befattningshavarna och förslag härom ha särskilt under senare år framförts från både fångvårdsstyrelsens och personalens sida. Såvitt angår framställningar, som under senare år prövats av stats­ makterna, torde få hänvisas till redogörelser härutinnan, som lämnats i statsverkspropositionerna under andra huvudtiteln (senast II ht 1945 s. 85 ff.) samt i löneutredningens betänkande (s. 19 ff.). Framställningarna ha åsyf­ tat såväl en allmän uppflyttning av befattningarna till högre lönegrader som åtgärder i syfte att åstadkomma mera tillfredsställande rekryterings- och befordringsförhållanden än för närvarande.

Löneutredningens förslag. I första hand förordar utredningen, såsom in­

ledningsvis nämnts, en allmän lönegradsuppflyttning för per­ sonalen. Härför talar enligt utredningens mening främst den förändring av personalens arbetsuppgifter, som under de senaste åren ägt rum och som efter genomförandet av den nya straffverkställighetslagen kommer att ytter­ ligare accentueras. Vidare åberopas, att genom de av fångvårdsstyrelsen ny­ ligen utfärdade bestämmelserna en skärpning skett i fråga om fordringarna för tillträde till fångvårdsmannabanan samt att utbildningen i fortsättningen kommer at* ställa större krav på personalen än hittills. I fråga om perso­ nalens förändrade arbetsuppgifter anföres bland annat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 23

Även enligt utredningens mening lia genom de förändringar i fångvårdsarbetet, som äro en följd av de senaste årtiondenas reformer på förevarande område, större fordringar kommit att ställas på personalen än tidigare, då behandlingen av de intagna var mera schematisk och i allmänhet bunden vid stränga krav på de intagnas isolering. Vid ett godtagande av det i proposi­ tionen nr 342 framlagda förslaget till ny lagstiftning om verkställighet av frihetsstraff m. m. komma dessa fordringar att ytterligare ökas särskilt ge­ nom den mera individuella tillsyn över de intagna, som reformen bland annat åsyftar, liksom även till följd av den ökade omsorgen örn de intagnas sysselsättning ej blott i det egentliga arbetet utan även på deras fritid. Så­ lunda torde personalens omdöme komma att bliva i viss utsträckning väg­ ledande vid prövningen av de förhållanden, under vilka den intagne bör få avtjäna sitt straff. Även personalens skyldighet att deltaga i eftervården av de intagna får anses innebära ett nytt moment i deras uppgift inom fång­ vården. I detta sammanhang må även erinras, att befattningshavarna före­ slagits skola erhålla ökad representation i anstaltsnämnderna. Vad nu sagts gäller personalen inom såväl bevakning som verkstadsdrift.

Däremot avvisar utredningen att såsom skäl för en löneförbättring åberopa jämförelser med lönevillkoren för befattningshavare inom andra områden, vilka ansetts ha likartade arbetsuppgifter eller i varje fall vara i fråga om utbildning och ansvar jämförbara med fångvårdspersonalen. Under hän­ visning till att i tidigare framställningar örn löneförbättring för fångvår­ dens personal sådana jämförelser gjorts särskilt med vårdare (A 8) och ar­ betsledare (A 10) vid skyddshem, vissa befattningshavare vid försvarets an­ läggningar (arbetsförmän, mästare och verkmästare) samt personal inom polisväsendet (jfr II ht 1945 s. 86) anför utredningen: Vad först angår nämnda befattningshavare vid skyddshemmen kan enligt utredningens mening deras lönegradsplacering icke i och för sig motivera en allmän höjning av löneställningen för fångvårdspersonalen. Det må sålunda erinras örn att antalet vårdarebefattningar vid skyddshemmen uppgår till sammanlagt blott fem (fyra ordinarie samt en extra), vilka samtliga mnehavas av kvinnliga befattningshavare med tjänstgöring vid en specialanstalt, nämligen Lövstaanstalten för själsligt abnorma manliga skyddshemselever. Denna anstalt, vilken har en läkare som chef, mottager ett synnerligen svårfostrat klientel, bestående av omhändertagna, som utan att vara sinnessjuka eller .sinnesslöa dock på grund av själsliga defekter äro så svårfostrade, att de icke lämpligen kunna mottagas i övriga anstalter. Vidare skola vårdarna bo tillsammans med och därigenom ha ständig tillsyn över eleverna. Be­ träffande arbetsledare vid skyddshemmen må framhållas, att dessa be­ fattningshavare — som skola vara utbildade slöjdlärare eller trädgardsmäs­ tare — lia till huvudsaklig uppgift att undervisa barn i skolåldern. Vad här­ efter angår jämförelserna med löneställningen för vissa befattningshavare vid försvarets verkstäder kunna dessa enligt utredningens mening ej heller anses bärande på grund av de väsentliga olikheter i fråga örn arbetets om­ fattning och art. som föreligga. Det må erinras örn att yrkesgrenarna inom fångvården av flera skäl — lil. a. fångklientelets beskaffenhet och frihetsberövandenas längd — måste vara begränsade till sådana arbeten, som i regel icke kräva .större färdighet av arbetaren än att han med erforderlig handledning kan fullgöra desamma. Verkstadsdrift i egentlig mening före­ kommer och huvudsakligen blott vid de största anstalterna. Det ligger vidare i sakens natur, att olikheterna i fråga örn intensitet och effektivitet i arbetet

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

måste vara stora i jämförelse med förhållandena vid försvarets verkstäder och andra liknande anläggningar. Med hänsyn till den yrkesutbildning, som inom vissa grenar av fångvårdens verkstadsdrift fordras av befattningsha­ varna, synes dock den nuvarande rekryteringsgraden (A 6) åtminstone i de utpräglade yrkesgrenarna vara jämförelsevis låg, även örn man tillbörligt beaktar antydda skiljaktigheter. Vissa jämförelser hava även anställts med lönerna inom polisväsendet. I betraktande av de väsentliga olikheter i fråga om utbildning och arbetsuppgifter mellan befattningshavarna inom denna kår och vid fångvården torde dock några paralleller svårligen kunna dragas. Det bör även framhållas, att lönesättningen för polispersonalen torde ha be­ stämts jämväl med hänsynstagande till den jämförelsevis låga pensions­ åldern.

Vid bestämmandet av löneförbättringens storlek har löneutredningen med hänsyn till behovet av en riktig avvägning i förhållande till andra befattningshavargrupper stannat vid att föreslå en allmän uppflyttning av perso­ nalen inom såväl bevakningen som verkstadsdriften med en lönegrad. Här­ om anföres närmare: Vid övervägandet av frågan om en skälig förbättring av fångvårdsperso­ nalens löneställning måste givetvis iakttagas, att personalen inpassas i den gällande löneskalan på sådant sätt, att en riktig avvägning ernås i förhål­ lande till andra tjänstemannagrupper. Härvid lärer till utgångspunkt höra tågås den för ifrågavarande befattningshavare lämpliga rekryteringsgraden. För närvarande gäller för den manliga personalen, att rekryteringen i all­ mänhet sker till 6 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än den eljest i all­ mänhet förekommande lägsta rekryteringsgraden för närmast jämförlig manlig personal. Enligt utredningens mening skulle en uppflyttning av re­ kryteringsgraden till 7 lönegraden för fångvårdspersonalens vidkommande innebära en skälig avvägning i förhållande till andra grupper av befatt­ ningshavare. En uppflyttning till 8 lönegraden skulle medföra en skillnad i Imttenläget med tre lönegrader i jämförelse med den vanligen förekomman­ de lägsta rekryteringsgraden, vilket enligt utredningens uppfattning icke är motiverat. Med nu angivna utgångspunkt återstår att taga ställning till frågan örn en skälig förbättring av löneställningen för befattningshavarna i befordringsgraderna. För närvarande gäller en skillnad av genomgående två lönegrader mellan de manliga befattningarna och tre lönegrader mellan de kvinnliga. Utredningen har för sin del icke funnit anledning föreslå nå­ gon ändring i nu angivna hänseenden.

Med hänsyn till att skälen för en löneförbättring främst äro att hänföra tdl förändringar i fråga örn vårduppgifterna anser utredningen, att uppflyttningen i lönegrad bör begränsas till befattningshavare, vilka ha till hu­ vudsaklig uppgift att utöva tillsyn över och handleda de intagna. Däremot borde löneställningen för kontors- och ekonomipersonal m. fl. bestämmas i enlighet med de grunder, som inom andra förvaltningsområden tillämpades för sådan personal. Till vad utredningen härutinnan föreslagit får jag åter­ komma i det följande. Vid övervägande av spörsmålet örn en allmän lönehöjning har utredningen även prövat huruvida anledning förelåge att bibehålla nuvarande olikhet i lönesättningen för manlig och kvinnlig personal. Då utredningen förutsatt, att den vittutseende frågan om ett allmänt genomförande inom statsförvalt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 25

ningen av likalönsprincipen borde upptagas till prövning i ett större sam­ manhang än det förevarande, har utredningen utgått fran hittillsvarande grunder för lönesättningen. Utredningen har dock ansett sig böra tillägga, att — såvitt utredningen kunnat finna —- arbetsuppgifterna för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade nied de åliggan­ den, som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare. Utredningen har vidare övervägt, huruvida en lönegradsdifferentiering borde genomföras med hänsyn till tjänstgöringens något olikartade beskaf­ fenhet vid olika anstalter, särskilt anstalter för specialvård, men funnit detta medföra alltför stora olägenheter ur organisatorisk synpunkt. Dock har utredningen icke velat motsätta sig, att särskild ersättning av samma storlek som hittills finge utgå till bevakningspersonalen vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping, vid vilken anstalt risken för övervåld från de intagnas sida vore särskilt stor. I enlighet med det anförda har utredningen föreslagit, att de manliga be­ fattningarna inom bevakningen och verkstadsdriften — nu placerade i lö­ negraderna A 6, A 8, A 10 och A 12 — uppflyttas till lönegraderna A 7, A 9, A 11 och A 13 samt att de kvinnliga befattningarna i lönegraderna A 3 och A 6 uppflyttas till lönegraderna A 4 och A 7. Utredningen har där­ vid förutsatt, att för extraordinarie och extra tjänstemän skola tillämpas motsvarande lönegrader å löneplanerna Eo och Ex. Löneutredningen framhåller, att det sålunda framlagda förslaget innebär ett brytande av den likställighet i lönehänseende, som för närvarande före­ ligger med jämförlig personal vid statens sinnessjukhus, samt tillägger med avseende härå: Såsom framgår av det föregående är den av utredningen förordade uppflyttningen föranledd av mera kvalificerade uppgifter för personalen i sam­ band med ändrade former för behandlingen av de intagna samt skärpta kompetens- och utbildningskrav. Någon lika genomgripande ändring av be­ handlingsformer eller kompetensvillkor för sinnessjukhusens personal lärer icke hava genomförts. Det må även framhållas, att någon motsvarighet till fångvårdens verkstadsdrift icke finnes vid sinnessjukhusen. I betraktande av det anförda anser utredningen, att den uppkomna löneskillnaden mellan fångvårdspersonalen och sinnessjukhusens motsvarande befattningshavare är befogad. Enligt löneutredningens förslag skola vidare inrättas ytterligare be­ fattningar i befäl sgrad. Behovet av befälst jänster är nämligen en­ ligt utredningens mening för närvarande icke fullt tillgodosett inom vare sig bevakningen eller verkstadsdriften. Detta har, enligt vad utredningen framhåller, även kommit till uttryck på det sätt att ett jämförelsevis stort antal befattningshavare sedan lång tid tillbaka uppbure särskild vikariatsersättning för göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Visserligen sammanhängde detta delvis med den ovanligt höga fångbeläggning­ en under senare år, men även bortsett härifrån syntes en ökning av antalet befälstjänster av behovet påkallad. Utredningen har örn de allmänna grun­ derna för sin prövning i denna del anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vid sitt bedömande av behovet av befälstjänster har utredningen ansett sig icke böra ingå på frågan om utökning av det nuvarande antalet tjänster över­ huvud taget, vilket spörsmål icke lärer ingå i det åt utredningen lämnade uppdraget. Med denna utgångspunkt har utredningen granskat personalför­ hållandena vid de olika anstalterna, varvid utredningen till grund för sin granskning lagt den normalorganisation för anstaltsväsendet, som antogs av 1941 års riksdag (prop. 194; rd. skr. nr 251). Det må framhållas att denna organisationsplan var beräknad för en medelbeläggning av 2 000 intagna eller samma siffra, som beräknats av strafflagberedningen. Utredningen har dock även sökt taga hänsyn till de ändringar av planen, som föranletts av därefter vidtagna utbyggnader, särskilt av kolonisystemet, liksom även i den mån det varit möjligt till de ytterligare förändringar häri, som äro att vänta i anled­ ning av ikraftträdandet av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt och förslaget till lag örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Ut­ redningen far i anslutning härtill anmärka, att behovet av befälstjänster i allmänhet torde bliva större, i den mån anstaltsväsendet utbygges med allt flera mindre anläggningar. Till detta förhållande har dock utredningen på nuvarande stadium av anstaltsväsendets omorganisation icke kunnat taga hänsyn. Med nu nämnda utgångspunkter för granskningen av personalförhållandena vid anstalterna har utredningen kommit till det resultatet, att en viss uppfatt­ ning av befattningar till högre lönegrad bör ske, nämligen inom den manliga bevakningskåren av dels 25 befattningar i nuvarande 6 lönegraden (23 ord., 2 e. o.), varav 1 till A 11, 23 till A 9 och 1 till Eo 9, dels 2 befattningar i nuvarande 8 lönegraden (1 ord., 1 e. o.) till A 11, dels ock 3 befattningar i nuvarande 10 lönegraden (ord.) till A 13; inom verkstadsdriftens manliga personal av dels 16 befattningar i nuvaran­ de 6 lönegraden (13 ord., 2 e. o., 1 ex.) till A 9, dels ock 5 befattningar i nu­ varande 8 lönegraden (ord.) till All; samt inom den kvinnliga personalen i såväl bevakning som verkstadsdrift av 2 befattningar i nuvarande 3 lönegraden (1 e. o., 1 ex.) till A 7 (första vakt­ fru) ävensom 1 befattning i nuvarande 6 lönegraden (ord.) till A 9 (mot­ svarande uppsyningsman). Enligt detta förslag skulle alltså 7 icke-ordinarie befattningar samtidigt med uppflyttningen överföras till ordinarie stat. Härutöver förordar utredningen ordinariesättning av ytterligare 4 befattningar i befälsgrad, nämligen 2 uppsyningsmän av 2:a klass (Mariestad, Hall), 1 överkonstapel (Norrköping) och 1 yrkesmästare av 2:a klass (Hall). Rörande den närmare innebörden av förslaget i förevarande del hänvisas till två vid utredningens betänkande såsom bilagor fogade sammanställningar, avseende läget den 1 juli 1945. Utredningen har därvid understrukit, att i den mån ändrade förhållanden inträda, exempelvis genom nedgång i fång­ antal eller nedläggande av anstalter eller dylikt, härav betingade förändringar i fråga örn befattningshavarnas antal och placering måste vidtagas. I fråga örn vissa synpunkter, som utredningen vid förslagets avgivande be­ aktat, anlores: Vad först angår uppflyttningarna inom den manliga bevakningspersonalen har utredningen funnit, att arbetsuppgifter och ansvar för de nuvarande upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 27

syningsmännen av 2:a klass vid centralfängelserna a Härlanda och i Malmö motivera, att de jämställas med uppsyningsman av l:a klass. Detsamma får anses gälla beträffande den uppsyningsman, som är placerad vid sinnessjuk­ avdelningen å Långholmen. Utökningen av antalet befälstjänster vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping har närmast föranletts av att denna anstalt, som har ett mycket svårskött klientel, för närvarande dispone­ rar ett vid jämförelse med andra anstalter ringa antal befälsposter. I fråga örn anstalterna i Mariestad och å Hall har hland annat beaktats, att dessa an­ stalter bestå av flera skilda avdelningar på betydande avstånd från varandra, vilket kräver en större befälskår än eljest erfordrats. Den föreslagna överkonstapelstjönsten vid anstalten å Skenäs har utredningen närmast avsett för den befattningshavare, som har att handleda och undervisa eleverna i trädgårdsskötsel. I fråga om uppflyttningarna vid de mindre anstalterna har utredningen vidare utgått ifrån, att vid varje sådan anstalt i regel bör under styresmannen finnas en befattningshavare i befälsgrad. Beträffande härefter uppflyttningarna inom den manliga arbetsledande per­ sonalen må bland de särskilda synpunkter, som utredningen beaktat nämnas följande. Verkstäder, som ha en omfattande och dyrbar maskinell uti rist­ ning vilket framför allt är fallet med snickeriverkstäderna, böra ha ett pro­ portionsvis större antal befattningshavare i högre lönegrader än övriga verk­ städer. Detsamma har utredningen ansett böra gälla för verkstäder av vars personal i allmänhet fordras en särskilt lång yrkesutbildning (bokbinderi, tryckeri). I vissa fall har härjämte hänsyn tagits till att undervisningsmomen­ tet får anses vara av särskild vikt (Uppsala, Skenäs). Utredningen vill vi­ dare anmärka, att det icke är möjligt att uppgöra någon normalorganisation för verkstädernas personalbestånd. Härför äro dessa alltför olika bade i fråga örn storlek och utrustning. Vad härefter angår den kvinnliga personalen i bevakning och verkstadsdrift avse de föreslagna uppflyttningarna till första vaktfru (A 7) närmast en tjänst vid verkstadsdriften och en inom bevakningen vid Vaxjoanstalten. Den nya tjänsten i A 9 — för samma anstalt — avses utgöra en motsvarig­ het till befattning såsom uppsyningsman vid centralfängelserna tor manliga intagna Utredningen har med hänsyn till anstaltens storlek funnit det mo­ tiverat att en sådan befattning inrättas. En av de nuvarande befattningshavama vid anstalten fullgör också för närvarande enligt vad som upplysts i huvudsak motsvarande göromål som uppsyningsman i bevakningstjänst. Vad särskilt angår löneställningen för personalen i verkstadsdriften fram­ håller utredningen — som i denna del samråd med chefen för försvarets fabriksstyrelse och överingenjören därstädes — att den ordinarie personalen i den egentliga verkstadsdriften efter de föreslagna uppflyttningarna skulle komma att bestå av väsentligen befattningshavare i 13, 11 och 9 lönegraderna vid de största verkstäderna samt 11 och 9 lönegraderna vid de mindre. Be­ fattningarna i 7 lim egra den bleve endast ett fåtal och vore avsedda huvud­ sakligen för mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Med avseende å såväl be­ vaknings- som arbetsledarpersonalen tillägger utredningen, att de föreslagna uppflyttningarna icke omfatta samtliga de fall, där särskild vikariatsersättning utgår, samt anför härom vidare: I en del fall utgör nämligen denna ersättning en gottgörelse för ökade ar­ betsuppgifter som bero på den höga fångbeläggningen under de senaste åren och lia därför icke föranlett några uppflyttningar. Da utredningen vid framläggande av sill förslag utgått från en medelbeläggmng av 2 000 intagna,

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

kan utredningen givetvis icke förorda inrättande av högre tjänster för dy­ lika fall. Vidare har utredningen avstått från att föreslå eller endast i be­ gränsad omfattning föreslagit uppflyttningar av den anledningen, att en an­ stalt är avsedd att nedläggas eller att få ändrad användning. Detta gäller bl. a. anstalterna å Långholmen samt i Linköping, Jönköping och Karls­ krona. Bland de kvarstående ersättningarna finnes slutligen ett fåtal fall, där det mäste anses tvivelaktigt, huruvida de göromål som premierats med särskild vikariatsersättning verkligen äro av den beskaffenhet, att de böra grunda rätt härtill. De fall, som här åsyftas, avse sjukvårdare och köksföre­ ståndare. Beträffande de förra har utredningen funnit, att deras arbetsupp­ gifter icke kunna anses berättiga till högre lönegradsplacering än den som tillkommer vaktkonstapel i allmänhet. Den utbildning i sjukvård, som ifrå­ gavarande befattningshavare i allmänhet genomgått — i regel, enligt vad som upplysts, såsom fast anställd vid försvarsväsendet — torde ej heller böra berättiga vederbörande till förhöjd placering. Endast i den mån sådan be­ fattningshavare är förman inom en avdelning, där flera sjukvårdare tjänst­ göra, lärer en befälsställning och därmed eventuellt rätt till ersättning här­ för få anses föreligga. I fråga örn köksföreståndarna får utredningen hän­ visa till den följande framställningen, avseende ekonomipersonalen vid fångvårdsanstaltema.

En given följd av de föreslagna uppflyttningarna har utredningen ansett vara, att den nuvarande anordningen med särskilda vikariatsersättningar efter lönerevisionens genomförande skall kunna avvecklas. Dylik ersättning borde i fortsättningen endast ifrågakomma, där fångvårdsstyrelsen med hänsyn till den höga fångbeläggningen eller av andra särskilda skäl funne ofrånkomligt att åt befattningshavare anförtro arbetsuppgifter, som eljest ankomme på tjänsteman i högre lönegrad.

I samband med sin översyn av löneställningen för nu ifrågavarande perso­ nal har löneutredningen även till övervägande upptagit frågan om befatt­ ningshavarnas tjänste benämningar. Utredningen har därvid ut­ gått från ett förslag som i sådant hänseende framlagts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1942:46). För vaktkonstapel föreslogo de sak­ kunniga benämningen förman, för överkonstapel förste förman och för lälärare i yrkesämne titeln lärare, varjämte klassbeteckningama för vrkesmästare och uppsyningsman skulle borttagas. I stället för vaktfru och första vaktfru förordades beteckningarna vårdsyster resp. första vårdsyster. Med anledning av vissa invändningar, som rests mot beteckningarna för­ man och förste förman, har löneutredningen stannat vid att förorda bibe­ hållande av beteckningarna vaktkonstapel och överkonstapel. I fråga örn övriga manliga befattningar har utredningen i huvudsak biträtt vad som föreslagits av tjänsteförteckningssakkunniga. Beteckningen yrkesmästare har dock synts utredningen vara att föredraga framför den av de sakkunniga förordade benämningen lärare för lärare i yrkesämne. I enlighet härmed har utredningen föreslagit införande av benämningarna yrkesmästare i stället för yrkesmästare av lia och 2:a klass och lärare i yrkesämne samt uppsyningsman för uppsyningsman av lia och 2:a klass.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vad angår de kvinnliga befattningarna har utredningen — under erin­ ran bl. a. om lagen den 15 juni 1945 (nr 423) om kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag, vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1946 — haft under övervägande, att förorda samma benäm­ ningar för såväl manliga som kvinnliga befattningar inom bevaknings- och verkstadsdriften vid fångvården. Med hänsyn till beskaffenheten av de göro­ mål, som äro förenade med ifrågavarande befattningar, har utredningen dock funnit det uppenbart, att de nuvarande manliga tjänsterna kunna be­ hörigen upprätthållas endast av män och de kvinnliga tjänsterna endast av kvinnor. På grund härav har utredningen ansett, att hittillsvarande anord­ ning med särskilda kvinnliga tjänstebenämningar lämpligen bör bibehållas även i fortsättningen. Då utredningen för sin del icke funnit anledning till erinran mot tjänsteförteckningssakkunnigas förslag till tjänstetitlar för den kvinnliga personalen, har utredningen förordat, att benämningarna vaktfiu och första vaktfru ersättas nied värdsyster resp. första vårdsyster. För den befattning i lönegraden A 9, som skulle inrättas vid centralfängelset i Växjö, har utredningen dock föreslagit tjänstetiteln uppsyningsman.

Vad härefter angår de befattningshavare, vilka enligt utredningens förslag icke skulle omfattas av den allmänna lönegradsuppflyttningen utan vilkas löneställning borde bedömas efter särskilda grunder, har utredningen in­ ledningsvis uttalat, att gemensamt för ifrågavarande befattningshavare vöre, att de icke behövde erhålla den utbildning i fångvård m. m., som avsåges skola meddelas övriga tjänstemän. Till denna kategori har utredningen hän­ fört sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal, nämligen be­ fattningshavare med sysselsättning såsom sjuksköterskor, kontors- och kanslibiträden, bilförare, maskinister, eldare och elektriker samt köksföre­ ståndare, husmödrar och kokerskor. Vid löneplaceringen av personal med uppgifter såsom sjuksköterskor och kokerskor bär utredningen samiått med 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, samt be­ träffande maskinist- och eldarpersonalen med byggnadsstyrelsens värmetek niska avdelning. 1. Sjuksköterskor. En första vaktfru och en vaktfru vid sinnes­ sjukavdelningarna å Håga (Eo 6) resp. Långholmen (A 3) föreslås placerade som sjuksköterskor, båda tills vidare i A 7: Innehavarna av dessa tjänster ha båda fullständig sjuksköterskeutbildning och tjänstgöra såsom biträden åt sinnessjukläkarna vid bl. a. laboratorie­ arbetet och den medicinska behandlingen av de intagna. Befattningarna fylla enligt vad utredningen kunnat finna ett stadigvarande behov och böra jäm­ ställas med tjänst såsom Översköterska vid statliga sinnessjukhus. På grund härav förordas, att dessa vaktfrubefattningar uppföras såsom ordinarie tjäns­ ter och därvid erhålla samma löneställning och tjänstebenämning som de, vilka kunna komma att för nämnda befattningar vid de statliga sinnes­ sjukhusen föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och eko­ nomipersonal. Det förutsättes därvid, att för behörighet till befattningarna föreskrives att vederbörande genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola. Tills vidare synas befattningarna böra uppföras såsom sjuksköterskor i A 7.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

2. Kontorspersonal. Två första vaktfruar, en i A 6 och en i Eo 6, samt sex vaktfruar i A 3 föreslås placerade såsom kanslibiträden, den ena i A 7 och den andra i Eo 7, resp. kontorsbiträden i A 4: Sammanlagt åtta vaktfruar, varav en i A 6, en i Eo 6 och sex i A 3, äro enligt inhämtade upplysningar sysselsatta på anstaltsexpeditioner med före­ kommande kontorsgöromål. Vid Växjöanstalten beslår sålunda kontorsper­ sonalen av en första vaktfru (A 6) och tre vaktfruar. Av övriga här avsedda befattningshavare tjänstgöra en första vaktfru (Eo 6) och två vaktfruar vid anstalten å Hall samt en vid fängelset i Härnösand. Med hänsyn till att de arbetsuppgifter, som fullgöras av ifrågavarande befattningshavare i vaktfrugrad, enligt vad utredningen inhämtat i allmänhet bestå av mera kvalifice­ rade uppgifter än rena skrivgöromål, har utredningen funnit det skäligt, att de sex vaktfrubefattningarna förändras till tjänster såsom kontorsbiträden i A 4. Första vaktfrubefattningarna, vilkas innehavare fullgöra självstän­ digare åligganden, böra vidare utbytas mot kanslibiträdesbefattningar i A 7 resp. Eo 7. Förslaget innebär sålunda, förutom ändring av tjänstetitlarna, höjning av befattningarnas löneställning med en lönegrad. 3. Bilförare. Fem vaktkonstapelstjänster, två i A 6, en i Eo 6 och två i Ex 6, föreslås ändrade till befattningar såsom bilförare i 5 lönegraden: Av denna kategori finnas fem befattningshavare i vaktkonstapelsgrad, nämligen två i A 6 vid anstalten å Långholmen, en i Eo 6 vid Hallanstalten samt en i Ex 6 vid vardera av anstalterna å Skenäs och Singeshult. I en­ lighet med den löneställning, som enligt beslut av 1945 års riksdag fastställts för motsvarande befattningshavare vid statens sinnessjukhus, böra ifrågavaramte tjänstemän placeras i 5 lönegraden. Att i samband härmed överföra de två ordinarie befattningshavarna vid Långholmen å övergångsstat lärer icke vara erforderligt, då dessa tjänstemän torde kunna beredas tjänstgö­ ring inom bevakningskåren. För de nya befattningshavarna får utredningen föreslå benämningen bilförare.

Av de nya befattningarna skulle tre placeras i A 5 och två i Eo 5. 4. Maskinister och eldare m. fl. Dessa befattningshavare äro för närvarande placerade såsom yrkesmästare av 1 :a klass (Långholmen A 10, Hall Eo 10) eller 2:a klass (Malmö, Härlanda, Härnösand A 8) eller såsom vaktkonstaplar (lönegrad 6). Vid Norrköpingsanstalten finnes vidare en be­ fattning såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass i A 7. Vid anstalten å Långholmen tjänstgör en överkonstapel (A 8) såsom elektri­ ker (reparatör). Löneställningen för ifrågavarande befattningshavare har varit föremål för prövning av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17 s. 44 f.). De sakkunniga hade i samarbete med byggnadsstyrelsens värmetekniska av­ delning utarbetat vissa allmänna regler för löneplaceringen av maskinperso­ nalen. Dessa normalregler voro i hithörande delar följande. 1. Maskinmästare av 3:e klass (A 10): ansvarsmaskinist vid medelstora högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad. 2. Maskinist av 2:a klass (A 9): ansvarsmaskinist vid mindre högtrycks­ ångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad. 3. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass (A 8): ansvarsställning vid större kokseldade värmecentraler jämte hiss och ventilationsmaskineri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 31

4. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass (A 7): ansvarsställning viel mindre kokseldade värmecentraler. 5. Eldare av lia klass (A 6): eldare och ersättare för maskinist av 2:a klass. 6. Eldare av 2:a klass (A 5): eldare ulan ansvarsställning. Befattningshavare, vilkas huvuduppgift vore att verkställa reparationer vid vissa större eller medelstora högtrycksångcentraler, borde under benämning­ en reparatörer hänföras till den normala reparatörsgraden, d. v. s. 7 lönegra­ den. Av maskinisterna borde krävas maskinistutbildning. I fråga om fångvårdens maskinist- och eldarpersonal funno tjänsteförteckningssakkunniga, att den ordinarie personalens löneplacering i stort sett över­ ensstämde med de angivna riktlinjerna, och föreslogo därför inga förändring­ ar beträffande dessa befattningshavare. De sakkunniga förutsatte dock, att nämnda riktlinjer komme att för fångvårdsstatens del följas även efter ge­ nomförandet av planerade förändringar av anläggningarnas karaktär samt att nya befattningar i enlighet med de sakkunnigas system inrättades, därest placering av befattningshavarna icke skulle vara möjlig genom utnyttjande av befintliga lönegrader. I anslutning härtill föreslogs förändring av en tjänst i Eo 8 vid Norrköpingsanstalten till förut berörda befattning i A 7, vilket för­ slag genomfördes vid 1942 års riksdag. Löneutredningen anknyter, i enlighet med ett av byggnadsstyrelsens vär­ metekniska avdelning upprättat förslag, till 1945 års lönereglering för bl. a. maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus: Vid den lönereglering, som genomförts vid 1945 års riksdag för bl. a. ma­ skinpersonalen vid statens sinnessjukhus, uppflyttades vissa maskinister fran 8 och 10 lönegraderna till resp. 9 och 11 lönegraderna. Under erinran härom har byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, som efter framställning av utredningen upprättat förslag i ämnet, funnit det skäligt, att även fångvår­ dens motsvarande maskinpersonal i ansvarsställning (nuvarande jrkesmästarna av lia klass i lönegrad 10 och av 2:a klass i lönegrad 8) måtte er­ hålla samma löneförbättring. Vid Skenäsanstalten, vars värmeanläggning sköttes av två vaktkonstaplar i Ex 6, borde inrättas en befattning i lönegrad 8, varjämte vissa skäl förelåge för uppflyttning av befattningen vid Norr­ köpingsanstalten, vilken vore försedd med koleldade pannor, fran 7 till 8 lönegraden. Eldarpersonalen borde placeras i samma lönegrader — 5 och 5 __ sorn vid sinnessjukhusen, därvid eldare, vilken skulle tjänstgöra sas°™ ersättare för maskinist, borde placeras i 6 lönegraden och övriga i lönegrad 5. Härjämte innebär förslaget nya tjänstebenämningar. Utredningen har icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits beträffande saval maskinist- som eldarpersonalen. Maskinistbefattningen å Hall, vars nuvaran­ de löneplacering (Eo 10) i flera framställningar, bl. a av fångvårdsstyrelsen, betecknats för låg, lärer sålunda icke böra placeras i högre an 11 lönegraden. Befattningen bör dock i samband härmed göras ordinarie. Vissa extra eldar­ befattningar synas även böra uppföras såsom extra ordinarie tjänster. Befatt­ ningen i överkonstapelsgrad (A 8) vid anstalten a Långholmen vars inne­ havare huvudsakligen utför reparationsgöromål, torde slutligen bora uppta­ gas såsom reparatörstjänst i samma lönegrad. I enlighet härmed .skulle följande befattningar inrättas, nämligen 7 maskinister, därav 2 i A 11 (i stället för nuvarande yrkesmästare av lia

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

klass vid Långholmen [A 10] och Hall [Eo 10]), 3 i A 9 (i stället för nuva­ rande yrkesmästare av 2:a klass vid Malmö, Härlanda och Härnösand [A 8]) och 2 i A 8 (i stället för en värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass vid Norrköping [A 7] och en vaktkonstapel vid Skenäs [Ex 6]); en reparatör i A 8 (i stället för en överkonstapel vid Långholmen [A 8]); samt 11 eldare, därav 2 i A 6 (i stället för 2 vaktkonstaplar vid Långholmen och Härlanda [A 6]), 3 i Eo 6 (i stället för 3 vaktkonstaplar vid Härnösand, Hall [Eo 6] och Skenäs [Ex 6]) och 6 i Eo 5 (i stället för 6 vaktkonstaplar vid Långholmen [2 Ex 6] och Hall [4 Ex 6]). Förslaget innebär alltså i huvudsak en genomgående höjning med en lönegrad för maskinistbefattningarna i 7 och högre lönegrader till A 8, A 9 och A 11 samt utbyte av en tjänst i Ex 6 vid Skenäsanstalten till en ma­ skinisttjänst i A 8, medan eldarbefattningarna skulle kvarstå i lönegrad 6 (ersättare för maskinist) eller nedflyttas till lönegrad 5. 5. Kökspersonal. De vaktkonstapel- m. fl. befattningar, vilkas in­ nehavare tjänstgöra såsom köksföreståndare eller husmödrar, sammanlagt 12, vill utredningen ersätta med köksföreståndartjänster, varvid befattningar­ na med några få undantag skulle bibehållas i nuvarande lönegrader 6 och 8. De vaktfrubefattningar, vilkas innehavare enbart syssla med kokerskegöromål, 4 till antalet, föreslås vidare skola efter hand utbytas mot ekonomibiträdestjänster i lönegrad 2. Såsom motivering anföres: Av kategorien köksföreståndare finnas åtta befattningshavare, varav sju manliga och en kvinnlig. Av de manliga tjänstemännen äro sex placerade såsom vaktkonstaplar (5 i A 6 och 1 i Eo 6) och den sjunde såsom över­ konstapel (A 8). Den kvinnliga befattningshavaren innehar första vaktfrugrad (Eo 6). Befattningshavarna tjänstgöra vid de största anstalterna, näm­ ligen två vid anstalterna å Långholmen (1 A 8 och 1 A 6) samt övriga vid anstalterna i Malmö, å Härlanda, i Mariestad, Härnösand och Norrköping samt å Hall. Ehuru det med visst fog, åtminstone i fråga om de manliga befattningshavarna, kan åberopas, att de i tjänsten lia tillsyn över och an­ svar för intagna som biträda vid matens tillredning och utportionering m. m. och att de därför åtminstone delvis ha uppgifter motsvarande dem som åvila befattningshavare i allmän bevakningstjänst, har utredningen likväl funnit övervägande skäl tala för att löneställningen för dessa befattningshavare bestämmes i överensstämmelse med vad som gäller för motsvarande befatt­ ningshavare vid de statliga sinnessjukhusen. Dessa befattningshavare äro efter den lönereglering, som beslöts vid 1945 års riksdag, placerade i A 5 (biträdande köksföreståndare), A 6 och A 8 samt, vid de största sinnes­ sjukhusen, A 10. Man lärer liksom beträffande övrig ekonomipersonal vid fångvården icke kunna fordra, att ifrågavarande tjänstemän skola undergå den utbildning, som avses för befattningshavare i bevakning och verkstads­ chef!. På grund härav och då den nuvarande löneställningen synes i huvud­ sak riktigt avvägd i förhållande till närmast jämförliga tjänster vid statens sinnessjukhus, torde inga andra ändringar böra vidtagas än att innehavaren av överkonstapelstjänsten vid anstalten å Långholmen (A 8) samt befatt­ ningshavarna vid övriga anstalter tilldelas benämningen köksföreståndare. De icke-ordinarie befattningarna böra i samband härmed överföras på ordi­ narie stat. Den andre befattningshavaren i köket vid anstalten å Långhol­ men bör, därest han icke kan överföras till bevakningstjänst, överföras å

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 33

övergångsstat samt efter avgång från tjänsten ersättas med en biträdande köksföreståndare i A 5. De befattningshavare, vilka uppgivits fullgöra uppgifter såsom husmödrar, äro till antalet fyra, och placerade vid anstalterna å Skenäs och Mäshult (Eo 6 ) samt vid kolonierna Solhyddan (Ex 6 ) och Sorunda-Åby (Ex 3). Be­ fattningen vid Skenäsanstalten bör enligt vad utredningen funnit inrättas så­ som ordinarie köksföreståndartjänst i 6 :e lönegraden. I fråga om övriga be­ fattningar vill utredningen icke föreslå annan ändring än att beteckningen köksföreståndare införes såsom tjänstebenämning samt att befattningshava­ ren vid kolonien Sorunda-Åby uppflyttas till Ex 4. Ett fåtal vaktfruar i Eo 3 och Ex 3 finnas, vilka enligt inhämtade upplysningar uteslutande syssla med kokerskegöromål. Utredningen före­ slår, att dessa befattningar, till antalet fyra och placerade två vid anstalten i Växjö samt en vid vardera av anstalterna å Skenäs och Mäshult, ersättas med tjänster såsom ekonomibiträden i Eo 2 respektive Ex 2, allt eftersom de nuvarande befattningshavarna avgå ur tjänst.

Vad utredningen sålunda föreslagit innebär ur lönekostnadssynpunkt uppflyttning av en tjänst från Ex 3 till Ex 4, nedflyttning av en befattning från A 6 till A 5 och fyra icke-ordinarie befattningar från lönegrad 3 till löne­ grad 2 samt slutligen överförande till ordinarie stat av tre extra ordinarie befattningar i 6 lönegraden.

Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning har den föreslagna löneregleringen med utgångspunkt från antalet befattningshavare den 1 juli 1945 beräknats medföra en årlig utgiftsökning av omkring 175 000 kronor frånsett rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg. Med avseende å denna beräkning anför utredningen: Härjämte bör beräknas ökade kostnader för vikarier under semestrar och sjukledigheter. Å andra sidan har emellertid utredningen såsom av det före­ gående torde framgå förutsatt, att anordningen med de särskilda vikariatsersättningama, för vilka kostnaderna frånsett rörligt tillägg och kristillägg kunna uppskattas till omkring 16 400 kronor årligen, skall kunna avvecklas. En besparing på minst 10 00Ö kronor lärer därför till en början kunna be­ räknas uppkomma. Vidare bör beaktas, att kostnadsberäkningarna äro gjor­ da med utgångspunkt från antalet befattningshavare den 1 juli 1945. Då emellertid fångantalet sedan dess sjunkit väsentligt, bör man räkna med att den extra personalen kan reduceras.

Vissa representanter för Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges ar­ betsledareförbund, vilka deltagit i överläggningar med utredningen, ha i sär­ skilda yttranden anfört reservationer till vissa punkter i utredningens förslag. Sålunda lia representanter för fångvdrdsmannaförbundet ansett att utredningen icke tillbörligt beaktat framför allt svårigheterna att rekrytera för fångvårdsarbetet lämpliga personer samt uttalat, att en allmän höjning med två lönegrader bort upptagas såsom förslag. Med avseende å ekonomi­ personalen ha fångvårdsmannaförbundets representanter vidare ansett, att jämväl bilförare och köksföreståndare borde inbegripas i den allmänna löneuppflyttningen, eniir dessa befattningshavares göromål i stor utsträckning niliang till riksdagens protokoll 1946. 1 sunil. Nr 225. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vöre förenade med övervakningsskyldighet. Varje befattningshavare, som hade sig ålagt att på ett intimt sätt vistas tillsammans med de intagna och därvid hade tillfälle till ständig fostrande påverkan borde enligt reservan­ ternas mening erhålla utbildning för uppgiften. Representanter för arbetsledareförbundet ha föreslagit, att personalen i verkstadsdriften skall rekryteras i lägst 9 lönegraden. Härom anföres: De föreslagna tjänsterna såsom yrkesmästare i lönegraderna 9, 11 och 13 torde, ehuru med tvekan, kunna godtagas beträffande sådana befattnings­ havare inom yrkesdriften, på vilka ställas anspråk på yrkesutbildning. En­ ligt vår mening kan i detta fall icke nog understrykas betydelsen av att till dessa tjänster endast ifrågakomma personer som förvärvat tillräcklig yrkes­ kunskap. Det torde med log kunna ifrågasättas att detta uppnås därest re­ kryteringen av yrkesmästaretjänsterna i fortsättningen liksom hittills som regel kan komma att ske i vaktkonstapel lönegrad. Olägenheterna av ett sådant förfaringssätt äro flera. För det första torde det bli svårt och sanno­ likt omöjligt att för denna lön erhålla tillräckligt kompetenta aspiranter till yrkesmästaiebefattningarna. Om man likväl skulle kunna erhålla aspiranter, som äro villiga att taga en befattning som vaktkonstapel i avvaktan på be­ fordran till yrkesmästare, så är denne handikapad därigenom att vid beford­ ran till yrkesmästare hänsyn tages icke endast till .skicklighet utan jämväl till förtjänst. I den mån hänsyn tages till tjänstetid måste det därför normalt inträffa att den som besitter den bättre yrkesskickligheten blir sina konkur­ renter underlägsen i fråga örn förtjänst. Av här i korthet angivna skäl synes det därför önskvärt dels att för yrkesdriftens räkning tillskapas en särskild aspiranttjänst och dels att aspirantlönen icke sättes så lågt att en rekryte­ ring av kvalificerade yrkesmän omöjliggöres. Vi föreslå i detta syfte, att ny­ anställd med befattning inom arbetsdriften i fortsättningen inplaceras så­ som extra yrkesmästare och i lägst 9 lönegraden.

Yttranden. Yttranden över löneutredningens betänkande ha, efter re­

miss, avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden, fångvårdsstyrelsen, svenska fångvårdssällskapet, Sveriges fångvårdsmannaförbund, Sveriges ar­ betsledareförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Fångvårdsstyrelsen har i ärendet hört styresmännen vid ett tjugutal anstalter. Såväl fångvårdsstyrelsen som de hörda sammanslutningarna ha därvid ut­ talat sig för en omedelbar lönereglering för ifrågavarande personal. Statskontoret åter har motsatt sig en lönereglering för närvarande samt därvid åberopat dels att en sådan reglering skulle föregripa nu pågående utredning rörande löneställningen för motsvarande personal vid bl. a. sin­ nessjukhusen och dels att straffverkställighetsreformens verkningar beträf­ fande fångvårdens personalbehov ännu icke kunna överblickas. Sålunda an­ föres: Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 24 november 1944 ha särskilda sakkun­ niga tillkallats för utredning rörande löneställningen och därmed samman­ hängande anställningsförhållanden för bl. a. den lägre vård- och ekonomi­ personalen vid statliga vårdanstalter såsom sinnessjukhusen m. fl. institu­ tioner. Nämnda sakkunniga ha ännu icke slutfört berörda uppdrag. I före­ varande betänkande framhålles, att de krav, som ställas å fångvårdens och sinnessjukhusens personal äro så olikartade, att en höjning av fångvårdstjänstemännens avlöningsförmåner icke skulle medföra några konsekvenser

Kunell. Maj.ts proposition nr 225. 35

för sinnessjukhuspersonalens del (s. 70). Vad de sakkunniga i detta hän­ seende anfört har emellertid icke övertygat statskontoret, att tjänstgörings­ förhållandena motivera en högre lönestälining för personalen vid fångvår­ den än vid sinnessjukhusen. Framhållas må i detta sammanhang att utred­ ningen föreslagit en allmän löneuppflyttning av vård- och arbelsledarpersonalen vid statens uppfostringsanstalt å Bona »ehuru till stöd för en löne­ förbättring icke lärer kunna åberopas samma skäl som beträffande fång­ vårdspersonalen» (s. 85). Med hänsyn till vad som anförts, förefaller det statskontoret icke välbetänkt att till slutlig prövning upptaga frågan om löneställningen för berörda personal vid fångvården, anstalterna å Bona, Svartsjö och Velinga™ innan utredningen rörande sinnessjukhuspersonalens avlö­ ningsförhållanden slutförts. Enligt vad de sakkunniga framhålla är personalorganisationen vid fång­ vården icke rationellt utformad (s. 76, 84). — — — Härtill kommer att straffverkställighetsreformens genomförande medför en omgestaltning av fängelserna samt vård- och arbetsförhållandena för fångarna, som givetvis i väsentlig mån påverkar personalbehovet och kraven å tjänstemännens kva­ lifikationer i skilda hänseenden. Icke förrän personalorganisationen erhållit en rationel! utformning och de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter i samband härmed fixerats, bör enligt statskontorets mening en reglering av personalens avlöningsförmåner komma till stånd. Dessförinnan torde icke heller såsom föreslagits nya befäls- eller arbetsledartjänster böra inrättas. I stället synes man, såsom hittills i stor utsträckning skett, böra inskränka sig till att, i de fall förekommande arbetsuppgifter så påkalla, dubblera redan befintliga dylika befattningar. Vid angivna förhållanden har statskontoret på ett par undantag när an­ sett sig sakna anledning att gå in på förslagets enskildheter (jfr det följande). Allmänna lönenämnden har, i nära överensstämmelse med vad statskon­ toret i sådant hänseende uttalat, anfört att lönenämnden icke blivit övertygad örn att sådana förhållanden inom fångvården numera uppkommit, som kunde motivera en genomgående mera förmånlig lönestälining för fångvårdens tjänstemän än för befattningshavare vid sinnessjukhusen. Även om enligt lönenämndens mening en lönereglering för fångvårdens personal knappast kunde genomföras utan att vissa konsekvenser därav komme att följa för sinnesssjukhusens befattningshavare, ville lönenämnden dock icke ställa sig avvisande mot det föreliggande förslaget.

w Personal i bevakning och verkstadsdrift.

Beträffande förslaget om en a 11män lönegradsupp flyttning har fångvårdsstyrelsen, under hän­ visning i huvudsak till sin i 1945 års statsverksproposition återgivna motive­ ring (II ht. s. 85 f.), förordat en uppfattning med två lönegrader i stället för en. Styrelsen understryker starkt angelägenheten av alt lönefrågan nu får sin lösning i samband med att de nya bestämmelserna örn stratfverkställiglicten träda i kraft. Fångvårdssällskapet har uttalat, att en med två lönegrader höjd lönestälining med hänsyn till de ringa befordringsutsikterna och de krav, tjänsten ställde på befattningshavarna, framstode såsom synnerligen starkt motiverad och samma ståndpunkt har intagits av fångvårdsmannaförbundet, sorn anslutit sig till de synpunkter sorn dess representanter anfört i särskilt yttrande till utredningens betänkande, varvid förbundet ytterligare understrukit särskilt rekryteringssvårigheterna.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 22ö.

Frågan om löneställningen för de kvinnliga befattning shav a rn a har i några yttranden varit föremål för uttalanden. Sålunda har allmänna lönenämnden understrukit angelägenheten av att frågan örn ett allmänt ge­ nomförande inom statsförvaltningen av likalönsprincipen göres till föremål för utredning snarast möjligt, lämpligen genom 1945 års lönekommitté. En leda­ mot av lönenämnden har i denna del reserverat sig och förordat, att de kvinn­ liga tjänsterna i såväl bevakning som verkstadsdrift utan uppskov erhålla samma löneställning som motsvarande manliga befattningar. Samma stånd­ punkt har intagits av fdngvårdssällskapet och av yrkeskvinnors samarbetsförbund. Fångvårdssällskapet anför i denna del: Att likalönsprincipen icke genomförts i löneutredningens förslag, finner sällskapet förvånande. En kvinnlig tjänsteman, som utför ett arbete och upp­ bär ett ansvar fullt jämförbart med det som ankommer på en vaktkonstapel, överkonstapel, uppsyningsman eller yrkesmästare, bör enligt sällskapets me­ ning självfallet tillerkännas en med dessa tjänstemän jämbördig löneställning. Då de kvinnliga befattningshavarna dessutom utgöra ett fåtal i förhållande till de manliga, skulle likalönsprincipens genomförande härvidlag inte heller bliva betungande ur statsfinansiell synpunkt. En depreciering av de kvinnliga tjänsterna bör icke heller stadfästas. Det av löneutredningen framlagda för­ slaget medför i praktiken det förhållandet, att den kvinnliga tjänsteman, som förestår kvinnoavdelningen vid centralfängelset å Långholmen, placerats som lia vårdsyster (i stället för uppsyningsman som rimligt och naturligt vore) i samma lönegrad som en vaktkonstapel, ehuru hennes ansvar måste beteck­ nas som väsentligt större. Vidare placeras en kvinnlig tjänsteman vid central­ fängelset i Växjö, vilken i realiteten fungerar som yrkesmästare, såsom l:a vårdsyster i stället för yrkesmästare.

Med avseende å utredningens förslag om inrättande av nya befatt­ ningar i befälsgrad har statskontoret —- oaktat ämbetsverket såsom förut nämnts icke velat ingå på enskildheterna i löneutredningens förslag -— likväl uttalat sig emot en uppflvttning från A 10 till A 13 av uppsyningsmannen vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, som för närvarande hade samma lönegradsplacering som uppsyningsmännen vid sinnessjukhusen, vil­ ka förestode avdelningar av i regel större omfattning än vid Långholmen. Fångvårdsstyrelsen har i enlighet med önskemål, som framförts av styres­ männen vid vissa anstalter, föreslagit inrättande av ytterligare ett antal befordringstjänster: Vad först angår den vanliga bevakningspersonalen avses enligt utredning­ ens förslag för styresmansbefattningen vid fångkolonien å Åby i Sorunda soc­ ken en uppsyningsman i Ex 13. Direktören vid vårdanstalten å Hall, under vilken nämnda koloni lyder, har under åberopande av strafflagberedningens förslag rörande ny straffverkställighet (s. 330) hemställt, att befattningen måtte placeras i A 15, samt framhållit, att, örn Åbykolonien skulle nedläggas, tjänsten kan överflyttas till den koloni, som torde bli ofrånkomlig för Hallan­ staltens del. Fångvårdsstyrelsen tillstyrker detta förslag. Direktören vid centralfängelset å Långholmen har i sitt yttrande påpekat, att utredningen föreslagit, att den nuvarande för sinnessjukavdelningen vid centralfängelset avsedda tjänsten som uppsyningsman av 2 :a klass uppflyt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tas till uppsyningsman i lönegrad A 13 (av lia klass) saint ultalar, att mot­ svarande uppflyttning bör ske beträffande den uppsyningsman av 2 :a klass, som nu är placerad å fängelsets kroppssjukhus. Direktören åberopar därvid yttrande av kroppssjukläkaren, dr Boye, som framhåller den nuvarande uppsvningsmannens ovanliga kunnighet och skicklighet samt lämplighet för upp­ gifterna å kroppssjukhuset. Dr Boye anför också, att den nuvarande uppsyningsmannen avsagt sig meriterande vikariat vid andra anstalter tor att ägna sig åt fångvårdens kroppssjukvård, där han tjänstgjort i 27 år. Fångvårdsstyrelsen får starkt understryka vad sålunda anförts. Oavsett den nuvarande uppsyningsmannens förtjänster får styrelsen emellertid fram­ hålla, alt de arbetsuppgifter, som åvila uppsyningsmannen å kroppssjukhu­ set, äro av sådan art, att desamma väl motivera en uppflyttning av tjänsten. Kroppssjukhuset vid centralfängelset å Långholmen har 38 vårdplatser och är ej blott den största sjukavdelningen utan jämväl ett cenlralsjukhus mom fångvården. Uppsyningsmannen har att närmast under kroppssjukläkaren ansvara för den rätta skötseln av avdelningen, å vilken utöver uppsymngsmannen tjänstgöra 6 befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen hemställer i en­ lighet härmed, att en av de av utredningen avsedda fem uppsyningsmanstjänsterna i A 11 vid centralfängelset å Långholmen utbytes mot en uppsy ningsmansbefattning i A 13. ... För ungdom sanstalten å Skenäs föreslås av direktören där en tjänst såsom idrottsinspektör i A 13. Styrelsen vitsordar att det sedan länge funnits ett starkt behov av en sådan instruktör å denna fångvårdens största ungdomsanstalt. Styrelsen anser sig emellertid för närvarande ej kunna till­ styrka förslaget i vidare mån än att, utöver vad utredningen föreslagit, i stället för en vaktkonstapelstjänst inrättas en befattning såsom överkonsta­ pel i A 9 med uppdrag att bl. a. handha ledningen av de intagnas fysiska fostran. . I fråga om arbetsdriftens personal anser sig styrelsen efter framställning av direktören vid vårdanstalten å Hall böra föreslå den utvidgningen av ut­ redningens förslag, att tva vaktkonstapelstjänster utbytas mot yrkesmästartjänster i A 9, den ena avsedd för snickeriet å Hall och den andra för arbets­ driften å Håga. Direktören vid Hallanstalten har vidare föreslagit bl. a. att befattningen som tvättföreståndare vid nämnda anstalt, som av utredningen (sid. 85) före­ slagits som yrkesmästare i A 9 (nu Eo 8 ) placeras något högre. Detta yrkande anser sig styrelsen tillsvidare icke böra biträda. Däremot tillstyrker styrelsen ett av direktören vid centralfängelset å Härlanda framfört förslag att jämväl vid nämnda fängelse (förutom å Hall och i Härnösand) för tvätteriet inrättas en yrkesmästartjänst i A 9. Direktören påpekar att ett tvät­ ten för yrkesmässig drift är under uppförande med anlitande av ett särskilt investeringsanslag. Ett genomförande av detta förslag skulle medföra den förändringen av löneutredningens förslag, att en vaktkonstapelstjänst ut­ bytes mot en yrkesmästartjänst i A 9. Jämväl beträffande den kvinnliga personalen ha önskemål framförts ut­ över utredningens förslag. Vid centralfängelset i Växjö finnes för närvarande en extra ordinarie Birsta vaktfru som tjänstgör som både trädgårds- och skolkökslärarinna, uppgifter som vid ett kvinnofängelse som Växjöanstalten äro av den största betydelse. För att kunna erhålla och behålla en för dessa uppgifter tillräckligt kvalificerad kraft anser styrelsen nödvändigt,, alt tjänsten flyttas upp från Eo 7 enligt utredningens förslag till Eo 9. Direk­ tören vid Växjöanstalten har för sin del föreslagit samma lönegrad som lör kurator (A 10).

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdsstyrelsens förslag innebär således uppflyttning av ytterligare sju befattningar nämligen inom den manliga bevakningskåren: en befattning i nuvarande lEx 12 till A 15 (föreståndare för koloni); en i nuvarande A 10 till A 13 (uppsynings­ man å kroppssjukhuset å Långholmen) och en i nuvarande Eo 6 till A 9 (idrottsledare å Skenäs); inom den manliga personalen i verkstadsdriften; tre befattningar i nuva­ rande 6 lönegraden till A 9 (yrkesmästare å Hall för snickeri [A 6 ]), å Håga för diverse arbeten [Eo 6 ] och å Härlanda för tvätteri [A 6 ]); samt inom den kvinnliga personalen: en tjänst i nuvarande Eo 6 till Eo 9 (träd­ gårds- och skolkökslärarinna i Växjö). Uppflyttning av uppsyningsmanstjänsten vid kroppssjukhuset å Lång­ holmen har förordats även av fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapet. Arbetsledare förbundet har i anslutning till det av förbundets re­ presentanter avgivna särskilda yttrandet förordat, att för den mera kvalifi­ cerade yrkesdriften inrättas en särskild aspiranttjänst. Nyanställd med be­ fattning inom denna yrkesdrift skulle enligt förbundets förslag inplaceras så­ som extra yrkesmästare i lägst 9 lönegraden. Då denna lönegrad sålunda i detta hänseende icke borde vara att betrakta såsom befordringsgrad, syntes det vidare nödvändigt att åtminstone något utöka antalet yrkesmästartjänster i 11 och 13 lönegraderna. Angelägenheten av bättre befordringsmöjligheter för den kvinnliga per­ sonalen har vidare understruktits av yrkeskvinnors samarbetsförbund, som i likhet med fångvårdssällskapet förordat att första vaktfrubefattningen vid kvinnoavdelningen å Långholmen förändras till en uppsyningsmanstjänst.

Löneutredningens förslag i fråga om personalens tjänstebenämn i n g a r har föranlett erinran endast såvitt avser benämningarna vårdsys­ ter och första vårdsyster. Yrkeskvinnors samarbetsförbund — liksom även en ledamot i lönenämnden -— har sålunda förordat gemensam benämning för såväl manliga som kvinnliga tjänster. Förbundet, som i varje fall mot­ satt sig beteckningarna vårdsyster och första vårdsyster, har funnit benäm­ ningarna vakt för vaktkonstap^ och vaktfruar samt förste vakt för över­ konstaplar och första vaktfruar möjligen kunna införas.

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Förslaget angående sjuk­ sköterskornas löneplacering har ej föranlett erinran. För att möjlig­ göra en successiv övergång till anlitande av kvinnlig personal för sjukvården har fångvårdsstyrelsen i detta sammanhang hemställt, att antalet ordinarie vaktkonstapelstjänster minskas med 8 och att i personalförteckningen uppta­ gas 10 tjänster — nämligen dels nämnda åtta tjänster och dels de av utred­ ningen förordade två sjukskötersketjänsterna -— under beteckningen sjuk­ sköterskor och sjukvårdare. I fråga om kontorspersonalen har fångvårdsstyrelsen uttalat, att styrelsen ansett sig böra tills vidare avstå från något yrkande på denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 39

punkt i avvaktan på att 1944 års personalutredning skall taga under om­ prövning jämväl frågan örn lönegradsplaceringen för all kontorspersonal vid fångvårdsstaten.

Vad angår bilförare har fångvårdsstyrelsen, under framhållande att

vid fångtransporter i bil i regel medfölja särskilda fångförare, biträtt ut­ redningens förslag. Styrelsen föreslår emellertid, att ytterligare en bilförarbefattning inrättas vid vårdanstalten å Hall. Härom anföres: Fångvårdsstyrelsen vill för egen del påpeka, att det vid Hallanstalten lin­ nas två chaufförer, därav en å jordbrukets stat med anställning såsom ar­ betare i statens tjänst. Vid bestämmandet av arvode för denne har det gällt att beakta, att han för pensionering såsom arbetare i statens tjänst av ve­ derbörande sakkunniga myndighet (statskontoret) ansetts vara att hänföra till person med yrkesutbildning. Pensionsunderlaget för denne befattnings­ havare är alltså detsamma som för befattningshavare i lönegrad Eo 7. Det måste anses vara mindre lämpligt örn chaufförerna vid vårdanstalten a Hall skulle komma att tillhöra skilda löneställningar, A 5 resp. Eo 7. Styrelsen får därför föreslå, att den nu såsom arbetare i statens tjänst anställde chauf­ fören erhåller anställning såsom bilförare i A 5. Genom hans överförande å ordinarie stat nedbringas avlöningskostnaderna för anstaltens jordbruks­ drift. Statskontoret har uttalat att, därest särskilda chaufförstjänster erfordra­ des, befattningarna syntes böra placeras i 6 lönegraden. Eljest borde enligt ämbetsverkets mening de befattningshavare, som vid sidan av dem åliggande enklare göromål jämväl toges i anspråk som bilförare, erhålla ställning så­ som förste ekonomibiträden i 5 lönegraden.

Fångvårdsmannaförbundet, vars uppfattning delas av fangvardssällskapet,

har i likhet med förbundets representanter i utredningen ansett, att bilförar­ na böra erhålla samma löneställning som vaktkonstaplarna: Chaufförerna vid fångvården kunna knappast jämföras med samma yrkes­ utövare vid sinnessjukvården. Vid fångvården lia chaulförema pa grund av den omfattande arbetsdriften att utföra tunga och ansvarsfulla transporter. De ha ock numera mestadels med sig intagna som medhjälpare vid av- och pålastning och då körsloma nied arbetet i övrigt mestadels utföres utanför anstaltsområdet, kräves både noggrann tillsyn och gott omdöme. Chauffö­ rerna få ofta även vara behjälpliga vid och på egen hand ombesörja forsling av intagna till sjukhus m. fl. inrättningar och de lia därvid samma uppgift som vaktkonstapel i allmänhet. Rörande maskinist- och eldarpersonalens löneställning ha

ett flertal erinringar gjorts. Arbetsledare förbundet har sålunda, under åbero­

pande av en i förbundets utlåtande gjord jämförelse rörande maskinutrust­ ningen vid anstalten å Hall, å ena, och vid vissa sinnessjukhus, a andra sidan, hemställt alt maskinisten å Hall i likhet med ansvarsmaskinisterna vid ifrå­ gavarande sinnessjukhus placeras i A 13 med tjänstebenämningen maskin­

mästare. Fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapct lia hemställt,

att eldarbefattningama placeras lägst i vaktkonstapels grad. Fångvårdsman­ naförbundet anför härom:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdens s. k. eldare lia så gott som alltid att utöva tillsyn över in­ tagna som utföra eldningsarbetet. De äro ålagda att vid sidan av denna sin övervakningsskyldighet utföra allehanda reparationer av anstalternas värme-, belysnings- och sanitära anläggningar, av lås och stängselanordningar. De ut­ föra härunder rörläggnings- och installationsarbeten m. m. Oftast lia de med sig intagna, som därvid erhålla undervisning och utbildning i dessa yr­ ken. Dessa befattningshavare, som av de sakkunniga fått benämningen eldare, men som endast undantagsvis syssla nied eldningsarbete, böra där­ för, om de icke i fortsättningen såsom hittills skola benämnas vaktkonstap­ el1, tillföras reparatörsgruppen och placeras i lägst 7 lönegraden.

Fangvårdsmannaförbundet har vidare ansett, att den föreslagna reparatörstjänsten vid Långholmen i A 8 bör ersättas med en befattning såsom verksmontör med högre löneplacering: Denna befattningshavare, vars egentliga titel borde vara verksmontör, har att vid nyanläggnings- och omändringsarbeten av det elektriska nätet inom fängelset uppgöra kostnadsförslag. Innan anläggningen eller omändringen får tagas i bruk, skall verksmontören uppgöra ritningar samt noga kontrol­ lera att anläggningen eller omändringen är utförd i överensstämmelse nied av statlig myndighet fastställda föreskrifter ävensom de av Stockholms El-verk utfärdade installationsbestämmelserna. Montören har städse minst två intagna som medhjälpare i arbetet. Dessa äro i de flesta fall fullt okunniga inom yrket, varför de måste läras och noga övervakas så att inga misstag begås. Driftspänningen uppgår till 380 volt och är sålunda livsfarlig. De honom underställda skall han undervisa och delgiva de grundläggande principerna och föreskrifter, som erfordras för utövare i yrket. Sedan år 1917, då elektrifieringen å Långholmen påbörjades och intill år 1931 innehades ansvaret för den elektriska anläggningen av en konsul­ terande ingenjör. Sistnämnda år, då den nuvarande montören efter tre-årig utbildning vid Stockholms stads yrkesskola erhöll Kungl. Kommerskolle­ giums installatörbevis och Stockholms El-verks installatörsrättigheter, har hela ansvaret för såväl nyanläggningar som omändringar av ledningsnätet åvilat honom. Bland övriga arbetsuppgifter som åvila montören må nämnas skötseln och tillsynen av följande elektriska installationer och materialier, nämligen ca 125 st. elektriska motorer, ca 4 100 belysningsuttag, lokaltelefonväxel med 40 anknutna apparater m. m. En jämförelse av löneförhållanden för verksmontörerna vid Kungl. Post­ verket, Stockholms tygstation, Mariebergs ammunitionsfabrik och Långhol­ men utvisar att verksmontörerna vid de förstnämnda arbetsplatserna äro avsevärt bättre avlönade än vad som föreslagits för den vid Långholmen an­ ställde.

Vad angår placeringen av kökspersonalen anse såväl fångvårdssty­ relsen som fangvårdsmannaförbundet att de befattningshavare, vilka tjänst­ göra såsom köksföreståndare vid de större anstalterna och vilka enligt ut­ redningens förslag skulle bibehållas i lönegraderna 6 och 8 , böra omfattas av den allmänna löneregleringen. Fångvårdsstyrelsen anför i denna del: Fångvårdsstyrelsen finner det uppenbart, att kvinnlig fackutbildad per­ sonal bör i ökad utsträckning användas i fångvårdsanstalternas kök. För­ delar torde härvid vara att vinna såväl i fråga om matens tillredning som

Kungl. Maj.ts proposition nr 225- 41

beträffande proviantartiklamas tillgodogörande. Samtidigt synes det styrel­ sen svårt ali, så länge manliga befattningshavare tjänstgöra som köksföre­ ståndare, placera dem en lönegrad lägre än vaktkonstapel. Köksförståndare vid sinnessjukhusen finnas ju i både 8 och 10 lönegraderna, men det lärer då, såvitt styrelsen inhämtat, röra sig örn kök för anstalter med flera hundratal intagna. Å andra sidan är styrelsen av den uppfattningen att de intagna, som biträda i en fångvårdsanstalts kök i allmänhet äro betydligt svårare att taga hand örn än de interner som kunna hjälpa till i ett kök till­ hörande ett sinnessjukhus. Styrelsen anser sig därför böra påyrka, att köksföreståndaren å Långholmen placeras i A 9 samt köksföreståndarna vid öv­ riga ifrågavarande anstalter i A 7.

Allmänna lönenämnclen finner övervägande skäl tala för uppflyttning ej blott av köksföreståndarna utan även av dem som för närvarande fullgöra göromål såsom husmödrar: I anslutning till av utredningsmännen uppdragna riktlinjer för löneregle­ ringen ha de befattningshavare, vilka tjänstgöra som köksföreståndare sammanlagt åtta — icke ansetts böra omfattas av lönegradsuppflyttningen. Från de sakkunnigas sida har härvid uttalats, att det icke torde kunna ford­ ras, att ifrågavarande tjänstemän skulle undergå en utbildning, som avsåges för befattningshavare i bevakning och verkstadsdrift. Lönenämnden vill för sin del ifrågasätta lämpligheten av att tillskapa en särskild befordringsgång för det fåtal tjänstemän, varom här är fråga, helst som — enligt vad utred­ ningsmännen uppgivit — de åtminstone delvis torde fa anses ha arbetsupp­ gifter motsvarande dem som åvila befattningshavare i allmän bevaknings­ tjänst. Lönenämnden finner därför övervägande skäl tala för att köksföre­ ståndarna i likhet med befattningshavare i allmänhet böra genomgå anord­ nade utbildningskurser samt inbegripas i den allmänna lönegradsuppflytt­ ningen. Även de tjänstemän, vilka för närvarande fullgöra uppgifter som husmödrar, synas under enahanda villkor böra omfattas av löneregleringen.

Beträffande de vaktfruar vilka uteslutande syssla med kokerskegöromål föreslår lönenämnden, att den nuvarande löneslällningen bibehålies i av­ vaktan på resultaten av pågående utredningar rörande lönegradsplaceringen av lägre ekonomipersonal vid statliga vårdanstalter m. fl. institutioner även­ som vid försvarsväsendet (1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, samt försvarets tjänsteförteckningssakkunniga).

Kostnaderna. Kostnaderna för löneregleringen beräknar fångvårdsstyrel­ sen vid en allmän uppflyttning med allenast en lönegrad men vid bifall i öv­ rigt till de i styrelsens utlåtande förordade ändringarna i utredningens för­ slag lill i runt tal 198 000 kronor frånsett tillägg. Styrelsen anför härom när­ mare : Med avseende å kostnadsberäkningarna vill styrelsen påpeka, att löneutredningen beträffande extra ordinarie tjänstemän räknat efter den andra och beträffande extra befattningshavare efter den lägsta löneklassen inom resp. lönegrader. Enligt styrelsens erfarenhet motsvarar det bättre verklig­ heten att räkna med något högre löneklasser inom resp. lönegrader, vilket emellertid ökar kostnaderna med allenast några hundratal kronor. Emeller­ tid bitr lill de av utredningen angivna kostnaderna läggas de av lönegrads­ uppflyttningen föranledda ökade kostnaderna för vikarier under semestrar

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

och sjukledighet, vilka av styrelsen uppskattas till i runt tal 20 000 kronor per år; härtill kommer att ytterligare medel måste beräknas under avlöningsposten till rörligt tillägg. Den årliga kostnadsökningen för rörligt tilllägg beträffande nu ifrågavarande befattningshavare beräknar styrelsen till i runt tal 25 000 kronor. Slutligen bör det av löneutrednmgen angivna belop­ pet höjas med kostnaderna för de förändringar styrelsen i sitt utlåtande förordar, vilka kostnader av styrelsen uppskattas till i runt tal 9 000 kro­ nor. Samtidigt kan såsom utredningen påpekar en besparing beräknas upp­ stå till följd av att de särskilda vikariatsersättningarna förutsättas skola in­ dragas. Under avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal har för dessa särskilda vikariatsersättningar beräknats ett belopp av 8 000 kronor. Styrelrelsen finner sig kunna tillstyrka en nedsättning av detta belopp med blott 6 000 kronor, enär vissa ersättningar under de närmaste åren fortfarande måste utgå. Såsom styrelsen ovan även omnämnt minskas avlöningskostnaderna för fångvårdens jordbruksdrift genom överföring av en chaufför till ordinarie stat.

Departe­ Den nuvarande löneställningen för fångvårdens personal i lägre lönegrader

ments­

chefen. daterar sig, såsom av den inledande redogörelsen framgår, i huvudsak från början av 1920-talet, då ännu cellstraffet satte sin prägel på straffverk­ ställigheten. Den följande utvecklingen har medfört en väsentligt föränd­ rad syn på de straffrättsliga reaktionerna, vilket tagit sig uttryck i ett om­ fattande reformarbete på straffverkställighetens område. I fjolårets statsverksproposition uttalade också min företrädare i ämbetet, att fångvårds­ personalens löneställning icke motsvarade de kvalifikationer som ifrågava­ rande befattningshavare numera måste besitta med hänsyn till den mo­ derna fångvårdens huvudsakliga karaktär av fostran och utbildning. Han framhöll även, att strafflagberedningens förslag till ny lagstiftning örn straff­ verkställigheten skulle komma att ställa ytterligare krav på fångvårdstjänstemännen. Sedan denna genomgripande reform nu blivit antagen av riksdagen, framstår en allmän förbättring av de nuvarande löneförhållan­ dena för dessa befattingshavare såsom en nödvändig följd härav. Utan en sådan förbättring kan man ej räkna med att fångvården framdeles skall kunna rekrytera och behålla personal med de kvalifikationer straffverkställighetsreformen förutsätter. Detta skulle otvivelaktigt äventyra det väsentliga i reformen. Ytterligare uppskov med löneregleringen synes under sådana förhållanden ej kunna äga rum. Det läge, vari fångvårdens organi­ sationsfråga för närvarande befinner sig, bör emellertid föranleda den all­ männa modifikationen i löneutredningens förslag, att någon ökning av an­ talet ordinarie och extra ordinarie tjänster i bevakning och verkstadsdrift tills vidare icke bör ske. Såsom utredningen föreslagit bör löneförbättringen avse såväl en all­ män lönegradsuppflyttning som en ökning av antalet befordringstjänster. I förstnämnda hänseende har utredningen stannat vid att föreslå en uppflyttning med en lönegrad. Av fångvårdsstyrelsen och från fångvårdsmannahåll har åter förordats en uppflyttning med två lönegrader, vilket an­ setts motiverat särskilt av rekryterings- och befordringsskäl. Under förut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

sättning att den allmänna lönegradsuppflyttningen förenas nied en skälig ökning av antalet befordringstjänster synes emellertid den av utredningen föreslagna uppflyttningen — vilken godtagits av allmänna lönenämnden — vara tillräcklig även med hänsyn till behovet av förbättrade rekryteringsoch befordringsförhållanden. Jag ansluter mig därför till löneutredningens förslag örn en allmän uppfattning av personalen i bevakning och verkstadsdrift med en lönegrad. Lönesättningen för befattningshavare med övervägade andra uppgifter än bevakning och arbetsledning bör, såsom utredningen förordat, prövas särskilt. Härtill återkommer jag i det följande. Beträffande de kvinnliga befattningshavarna har utredningen ej ansett tillräckliga skäl föreligga att frångå den nuvarande olikheten i lönesättning­ en för manlig och kvinnlig personal. Utredningen har dock konstaterat, att arbetsuppgifterna för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakli­ gen är sysselsatt med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade med de åligganden, som ankomma på motsvarande man­ liga befattningshavare. Enär lönesättningen för manliga och kvinnliga be­ fattningshavare med samma ansvar och arbetsuppgifter i princip bör vara densamma, tala därför starka skäl för att utjämna den nuvarande olikheten i detta hänseende beträffande fångvårdens personal. Att jag likväl icke nu kan upptaga denna fråga beror på att den står inför sin lösning i ett större sammanhang. De spörsmål, som äro förenade med ett allmänt genomföran­ de av likalönsprincipen inom statsförvaltningen, torde nämligen inom en nära framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet. Vad angår behovet av befattningar i befälsgrad möter såtillvida svårighet att bedöma detta behov som straffverkställighetsreformens inverkan på fång­ vårdens personalorganisation icke för närvarande kan angivas i detalj. Nöd­ vändigheten alt i samband med ikraftträdandet av den nya straffverkstäl­ lighetslagen förbättra rekryterings- och befordringsförhållandena inom fång­ vården gör emellertid, såsom redan påpekats, att trugan örn inrättande av ytterligare befordringstjänster ej kan uppskjutas. Löneutredningen har vid uppgörande av sitt förslag i denna del utgått fran den nuvarande anstalts organisationen och en medelbeläggning av 2 000 intagna, motsvaiande den av såväl 1941 års sakkunniga som strafflagberedningen uppskattade normal­ beläggningen å fångvårdens anstalter. Med hänsyn härtill och då den före­ stående, av straffverkställighetsreformen betingade decentraliseringen av anstaltsväsendet uppenbarligen medför ett ökat behov av tjänster i befälsgrad, synas betänkligheter icke behöva möta mot en utökning av antalet dylika tjänster i den omfattning utredningen föreslagit. Å andra sidan torde man ej heller utan starkt vägande skäl för närvarande böra gå utöver utred­ ningens förslag. Enskildheterna i utredningens förslag örn ökning av befälstjänsternas an­ tal lia på ett undantag när — avseende uppsyningsmannen vid Långholmens sin ness j ilka vdeln ingen (jfr s. 36 fl.) — lämnats ulan anmärkning av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. .Tåg kan också i allt väsentligt an­ sluta mig lill förslaget i denna del. De önskemål örn ytterligare uppfin­ ningar, som framförts i de avgivna yttrandena, synas mig av nyss anförda skill icke i nuvarande läge böra tillgodoses i vidare man än att styresmans-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

befattningen vid kolonien Åby, nu i Ex 12, med hänsyn till den av strafflagberedningen för dylika befattningar förordade löneplaceringen uppflyttas till Ex 15. Vad särskilt angår arbetsledareförbundets framställning om högre rekryteringstjänster i verkstadsdriflen må framhållas, att löneutredningens förslag innefattar en relativt sett så avsevärd ökning av antalet befordringstjänster i verkstadsdriften, att några rekryteringssvårigheter knap­ past behöva befaras. Icke mindre än 54 av ett sjuttiotal tjänster i den mera kvalificerade verkstadsdriften skulle sålunda vara befälstjänster. Vissa i yttrandena berörda löneplaceringsfrågor torde framdeles kunna upptagas till omprövning oberoende av organisationsfrågorna i övrigt. Detta gäller särskilt befattningarna såsom idrottsledare å Skenäs och såsom tvätt­ föreståndare vid Härlanda. Beträffande den förra befattningen bör en så­ dan omprövning ske sedan en planerad gymnastikbyggnad vid Skenäsanstalten blivit uppförd. Medel till denna byggnad finnas nu anvisade å beredskapsstat. Vad angår tvättföreståndartjänsten bör erfarenhet avvaktas rörande kapaciteten hos den ännu ej färdigställda tvättinrättningen vid Härlandaanstalten. Tillsättningen av de nya befälstjänsterna bör, då anledning därtill före­ ligger, förknippas med sådana villkor, att övergången till den framtida fångvårdsorganisationen underlättas. Vidare bör, såsom löneutredningen fram­ hållit, systemet med särskilda vikariatsersättningar avvecklas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga föreskrifter i nu angivna hänseenden. Utredningens förslag med avseende å personalens tjänstebenämningar för­ anleder ej annan erinran från min sida än att benämningen vårdsyster ej synes böra införas i strid mot de från yrkeskvinnornas sida framförda önske­ målen. Benämningarna vaktfru och första vaktfru torde därför böra bibe­ hållas. Förslaget örn särskild lönesättning för sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen skulle i vissa fall medföra löneförbättringar motsvarande vad som föreslagits för personalen i bevakning och verkstadsdrift, d. v. s. uppfatt­ ning med minst en lönegrad. Detta gäller sjuksköterskorna, kontors- och kanslibiträdena samt maskinisterna. Beträffande dessa grupper har i yttran­ dena anmärkning framställts endast såvitt avser maskinistbefattningen å Hall, som av arbetsledareförbundet ansetts böra erhålla högre placering med hänsyn till storleken av maskinanläggningen vid denna anstalt. Vad angår övriga grupper innebär utredningens förslag, att befattningshavarna skulle bibehållas i nuvarande lönegrader (reparatören å Långholmen, eldarna i ansvarsställning, köksföreståndarna och husmödrarna) eller nedflyttas en lö­ negrad (bilförarna, övriga eldare, biträdande köksföreståndaren å Lång­ holmen och ekonomibiträdena). I samtliga dessa fall ha invändningar rests mot utredningens förslag. Tjänsterna ha därvid i allmänhet ansetts böra om­ fattas av den allmänna lönegradsuppflyttningen, varvid såsom huvudsakligt skäl anförts, att ifrågavarande tjänstemän vid sidan av sina speciella uppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lia att utöva tillsyn över intagna eller meddela dessa undervisning eller utbild­ ning. För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens förslag, vil­ ket överensstämmer med gällande allmänna principer för placering av de personalkategorier varom här är fråga. De uppgifter nied tillsyn och utbild­ ning, som i dessa fall åligga befattningshavarna, synas nämligen ej vara av den betydelse att de böra föranleda likställighet nied bevaknings- och arbetsledarpersonalen; de intagna ställas i regel till personalens förfogande endast såsom hjälp eller handräckning, ofta mera tillfälligt, och utbildningen har närmast karaktären av nödig handledning för göromålens behöriga utföran­ de. I fråga örn maskinisten på Hall och reparatören på Långholmen åbero­ pas arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär. Efter att under hand ha un­ derställt dessa frågor byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning får jag förorda en uppflyttning av den förra befattningen till A 13, maskinmästare, och av den senare till A 9, montör. I övrigt föreslår jag ej andra avvikelser från vad utredningen föreslagit än att bilförarna, såsom statskontoret för­ ordat, bibehållas i 6 lönegraden och att de vaktfruar, som uteslutande syssla med kokerskegöromål, tills vidare bibehållas i 3 lönegraden. Vid bedömandet av löneställningen för kökspersonalen är av särskild betydelse, att de nu­ varande manliga befattningshavarna i princip böra ersättas med fackutbddad kvinnlig personal. Med avseende å personalen i bevakning och verkstadsdrift har jag i det föregående ansett mig icke kunna för närvarande förorda någon ökning av antalet ordinarie och extra ordinarie befattningar. För sjukvårds-, kontorsoch ekonomipersonalens del föreligga ej samma betänkligheter mot att öka antalet dylika befattningar, enär utredningens förslag härom endast gäller tjänster som kunna antagas komma att bibehållas även efter fångvårdens omorganisation. Jag tillstyrker därför förslaget i denna del. Det är angeläget, att den nu gjorda åtskillnaden mellan personal i be­ vakning och arbetsdrift, å ena, samt övrig personal, å andra sidan, uppe­ hälles för framtiden. Det bör sålunda ej förekomma, att vaktfru- och vaktkonstapelstjänster besättas med personer, vilka avses att tagas i anspråk för väsentligen andra uppgifter än de för vilka befattningarna äro avsedda. I sitt yttrande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen föreslagit dels att åtta vaktkonstapelstjänster ersättas med tjänster i samma lönegrad, betecknade »sjuksköterskor och sjukvårdare», och dels att vid Hallanstalten inrättas ytterligare en befattning såsom bilförare, avsedd för en befattningshavare som nu avlönas å jordbrukets stat. Förstnämnda^ för­ slag avser att möjliggöra ett successivt utbyte av manlig personal i sjukvårds­ tjänst mot kvinnlig. Detta syfte synes emellertid tills vidare böra tillgodoses på så sätt att Kungl. Majit, i den män nuvarande vaktkonstapel- i sjukvårds­ tjänst kunna givas annan placering, medgiver anställande i stallet av lckeordinarie kvinnlig personal. Med denna personals inplacering å ordinarie tjänster synes nämligen böra anstå i avvaktan på lösningen av frågan örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 49

I sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff har strafflag­ beredningen föreslagit, att sociala avdelningen och arbetskontoret organise­ ras såsom särskilda byråer. Den nya arbetsbyrån skulle därvid övertaga led­ ningen av jordbruksdriften. Rörande omorganisationen anföres bland annat: När beredningens förslag till nya verkställighetsregler genomföres, kom­ mer en betydande del av de nya uppgifterna att åvila sociala avdelningen. Bl. a. tillkomma ytterligare understödsärenden, frågor örn bildningsverksamheten på anstalterna och frågor rörande de intagnas anstaltsplacering; sistnämnda ärenden, som för närvarande handläggas av arbetskontoret, torde böra överflyttas till byrådirektören på sociala avdelningen och aktuarien på centrala fångregistret. Med hänsyn härtill föreslår beredningen att sociala avdelningen, samtidigt som dess personal förstärkes, organiseras som en sär­ skild byrå inom fångvårdsstyrelsen. Såsom framhållits i kapitlet om de intagnas arbete, bör enligt beredning­ ens mening även fångvårdsstyrelsens arbetskonlor utvidgas och förstärkas. Därvid torde det vara lämpligt att kontoret omorganiseras till en särskild byrå, samtidigt som den tillföres ökad expertis. Det bör särskilt övervägas, huruvida de sakkunniga biträden i jordbruksärenden och byggnadsärenden som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande kunna givas en fastare anknytning till styrelsen. Beredningen vill framhålla att det för att förslaget till en mera öppen fångvård med ökad koloniverksamhet skall kunna genomföras är en nödvändig förutsättning att fångvårdsstyrelsen har en så­ dan organisation att den kan taga nödiga initiativ och utöva en effektiv led­ ning i dessa hänseenden. I samband med omorganisationen skulle byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret ersättas med byråchefstjänster samt en byråsekreterartjänst å sociala avdelningen med en förste byråsekreterartjänst. Härjämte skulle personalen förstärkas med en förste byråsekreterare (å ar­ betsbyrån) och två förste amanuenser samt, efter hand, med biträdespersonal för expeditionsgöromål. För att bereda fångvårdsstyrelsen ökad expertis i psykiatriska och andra medicinska frågor skulle inrättas en särskild be­ fattning såsom överinspektör för hälso- och sjukvård i C 5. Arvodena till styrelsens sakkunniga biträden i jordbruks- och byggnadsärenden skulle vi­ dare efter hand förstärkas.

I skrivelse den 8 februari 1946 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning rörande styrelsens medelsbehov för budgetåret 1946/47. Styrelsen konsta­ terar därvid, att nedgången i fångantalet medför minskning inom vissa om­ råden av styrelsens arbete men att demia minskning motväges av den starka ökning av arbetsuppgifterna, som följer av den vidgade användningen av kriminalvård i frihet. Minskningen i antalet intagna torde nämligen, enligt vad styrelsen uttalar, icke så mycket bero på en nedgång av brottsligheten överhuvud som på ökad användning av villkorlig dom och villkorlig fri­ givning. Denna förskjutning hade inträtt samtidigt som fångvårdsstyrelsen genom lagstiftningsåtgärder fått sig ålagt att på ett helt annat sätt än blott för få år sedan taga sig an frågorna om övervakning, tillsyn och eftervård av det i frihet vårdade klientelet. Till följd härav komme fångvårdsstyrel­ sens totala arbetsbörda alltjämt att öka. Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I fortsättningen har styrelsen lämnat en utförlig redogörelse för de nya arbetsuppgifter, som tillförts styrelsen under senare år, särskilt genom de nya lagarna om villkorlig dom och villkorlig frigivning (jfr II ht 1945 s. 75). Ytterligare uppgifter av krävande art förestå, enligt vad styrelsen framhåller, särskilt på grund av de nya lagarna örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt och örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Härom anföres: Den nya lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt har trätt i kraft den 1 januari 1946 och den av 1945 års höstriksdag antagna lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. skall tillämpas från och med den 1 juli 1946. Båda dessa lagar föranleda omfattande organisatoriska åtgärder. Anstaltsväsendet skall omläggas; nya anstalter skola anskaffas och organiseras. De nya formerna för straffverkställigheten medföra ökade uppgifter och kräva avgöranden av nya spörsmål. Här må endast erinras, att de utvidgade förmånerna för de intagna komma att kräva närmare tillsyn från styrelsens sida. I ett flertal frågor har styrelsen att meddela anvisningar och bemyndiganden. Styrelsen vill i detta avseende framhålla, att det under förarbetena till ifrågavarande lagstiftning i skilda instanser framhållits, att en väg­ ledande och kontrollerande verksamhet från styrelsens sida utgör en förut­ sättning för att den mera fria och individualiserade fångvård, som införes, skall kunna fungera på ett betryggande sätt. Enligt föreskrift i den nya verkställighetslagen skall det hädanefter ålig­ ga fångvårdsstyrelsen att meddela bestämmelser örn strafftidens längd även­ som pröva frågor om avbrott i och förlängning av strafftiden. De dömdas placering på olika anstalter enligt de nya bestämmelserna kommer att kräva ökat arbete.

Styrelsen tillägger, att ett genomförande från och med den 1 juli 1946 av den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fång­ vården torde komma att medföra avsevärt ökat arbete, bland annat för be­ handling av frågor om uppflyttning i löneklass.

För nästa budgetår föreslår fångvårdsstyrelsen en fullständig omorga­ nisation av styrelsen enligt de riktlinjer, som uppdragits av straff­ lagberedningen. Styrelsen skulle i enlighet härmed organiseras på fyra by­ råer, en kanslibyrå, en socialbyrå, en kameralbyrå och en arbetsbyrå. Till socialbyrån skulle hänföras bland annat ärendena om anstaltsplacering och strafftidsberäkning. Administrationen av jordbruksdriften skulle, såsom strafflagberedningen förordat, överflyttas till arbetsbyrån. Rörande den när­ mare fördelningen av arbetet mellan byråerna anföres: Å kanslibyrdn skulle handläggas bland annat följande ärenden: om fång­ vårdens allmänna organisation; om ordning och disciplin; ledningen och in­ seendet över behandlingen av de intagna; ärenden om hälso- och sjukvård; örn de intagnas undervisning och fritidssysselsättning; om de intagnas rätt till läsning och brevskrivning, rätt att mottaga besök och erhålla permis­ sion samt andra förmåner; örn intagens inställande inför domstol; om in­ tagens arbete hos arbetsgivare utom anstalten; om intagens vistelse i enrum eller gemensamhet; om intagens rätt att disponera över arbetspremier och annan arbetsinkomst; om straffregistret; örn anställande, utbildning och förflyttning samt befordran, tjänstledig­ het och avsked för befattningshavare i styrelsen ävensom befattningshavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 51

vid fångvårdanstaltema med undantag av kamrerare samt inom skydds­ konsulentorganisationen; örn ansvar för tjänstefel av nu ifrågavarande be­ fattningshavare; örn matriklar rörande befattningshavare hos fångvårdssty­ relsen, vid fångvårdsanstalten^ och inom skyddskonsulentorganisationen. Å socialbyrån skulle handläggas bland annat följande ärenden: om de in­ tagnas placering å anstalt samt förflyttning mellan anstalter; om beräkning av strafftid; örn inräkning i strafftid av vistelse utom anstalt och förlängning av strafftid; örn eftervård; örn understöd åt villkorligt dömda, frigivna och ut­ skrivna; örn nåd och villkorlig frigivning; örn tillsynen över villkorligt döm­ da och villkorligt frigivna; om förundersökning; örn skyddsverksamheten för frigivna och utskrivna; om centrala fångregistret och registret över vill­ korligt dömda. Å kameralbyrån skulle handläggas följande ärenden: örn fångvårdens in­ komster och utgifter samt staters upprättande, örn upphandling av proviant­ artiklar och andra förnödenheter; örn anläggning av fångvårdsanstalter samt byggnads- och underhållsarbeten vid anstalterna; om tillämpning av avlöningsreglementena såvitt angår placering i löneklass m. m.; om anmärk­ nings-, avskrivnings- och balansmål; örn uppbörd av för arbetsdriften infly­ tande medel m. nr.; örn kassarörelse för vissa anstalter; örn övriga ärenden av ekonomisk natur, där ej beslutanderätten tillkommer annan byrå; om fångtransportleders anordnande; örn kamrerare vid fångvårdsanstalt. Arbetsbyrån skulle handlägga ärenden om intagnas sysselsättande i verk­ stads- och jordbruksdrift samt med annat arbete ävensom ärenden om stor­ leken av intagen tillkommande arbetspremie; örn arbetsplanering och verkstadsorganisation; örn upphandling.

Den nya kanslibyrån skulle bestå av den nuvarande kansliavdel­ ningen samt avdelningen för straffregistret. Kansliavdelningen har nu föl­ jande personal: 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 kansli­ skrivare (A 11), 2 kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) samt vaktpersonal. Enligt styrelsens förslag skulle denna personal förstärkas med 1 byråsekreterare i Eo 21 samt 3 biträden, varav 1 kanslibiträde i A 7 och 2 skrivbiträden i Eo 2. Såsom motivering anföres: Jämväl kanslibyrån kommer att få en rad nya betydelsefulla arbetsupp­ gifter. Det torde vara tillräckligt att erinra örn att de ökade förmåner som enligt nya verkställighetslagen tillerkänts de intagna samt de nya bestäm­ melserna örn intagens disposition av arbetspremier ävensom frågor örn in­ tagens vistelse i enrum eller gemensamhet komma att kräva utsträckt över­ vakning samt ingripande från styrelsens, kanslibyråns, sida. Härtill kommer emellertid, att kanslibyrån efter den 1 juli måste erhålla möjlighet att på ett annat sätt än nu omhändertaga alla de frågor som sammanhänga med re­ krytering och utbildning av anstalternas personal i enlighet med de riktlin­ jer, som fastställts av Kungl. Maj:t. En av de viktigaste förutsättningarna för alt en verklig fångvårdsreform skall komma till stånd, är nämligen att fång­ vården erhåller en sovrad och välutbildad personal. Då personalärendena och de allmänt administrativa ärendena, såsom förut framhållits, redan före ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen betydligt ökat, finner styrel­ sen ofrånkomligt att kanslibyråns personal förstiirkes med en extra ordinarie byråsekreterare och eif viii kvalificerat biträde. Åt biträdet skulle anförtros ait bland annat föra tjänstematriklarna för fångvårdsstyrelsen, fångvårdsanstallerna och skyddskonsulentorganisationen. Styrelsen anser sig med hänsyn härtill böra föreslå att för detta ändamål inrättas en ordinarie kanslibiträdestjänst.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Arbetet för styrelsens registrator har starkt påverkats av de senaste årens reformer och beräknas komma att väsentligt ökas efter den 1 juli. En rad nya ärenden tillkomma nämligen med den nya verkställighetslagen. Ären­ dena örn bestämmande av strafftid beräknas uppgå till inemot 5 000 per år samt ärendena örn placering å anstalt till omkring 4 500 per år. Då registratorn redan nu måste i stor utsträckning tillgripa övertid, finner styrelsen det nödvändigt, att registratorn erhåller ett extra ordinarie skrivbiträde till hjälp. Ett biträde å kanslibyrån handhar expedieringen av styrelsens post. Under de senaste åren har biträdet endast genom ständigt övertidsarbete kunnat fullgöra sina åligganden. De nya arbetsuppgifter, som från och med den 1 juli 1946 åvila styrelsen, komma givetvis att medföra en mycket stark an­ svällning av styrelsens post beroende bland annat på ärendena om bestäm­ mande av strafftid och om anstaltsplacering. Styrelsen finner det därför nödvändigt att äska medel till ett extra ordinarie skrivbiträde, som skulle biträda med styrelsens post.

Beträffande avdelningen för straffregistret, som nu har 8 befattningshavare — 1 byrådirektör (A 28), 2 aktuarier (A 21), 1 amanuens (Eo 16), 1 kontors­ biträde (A 4) och 3 skrivbiträden (1 A 2, 1 Eo 2, 1 Ex 2) — föreslås ej någon personaländring. Den nuvarande sociala avdelningen med centrala fångregistret skulle or­ ganiseras såsom särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordi­ narie byråchef. Härom anföres: En stor del av de nya arbetsuppgifter, som ålagts styrelsen, lia i främsta rummet kommit att åvila den sociala avdelningen. Denna avdelning omhänderhar för närvarande ärenden sammanhängande med övervakningen och tillsyningsverksamheten beträffande villkorligt dömda och villkorligt frigivna. Avdelningen har vidare att handlägga frågor om understöd åt frigivna och utskrivna, villkorligt dömda samt intagnas familjer. Byrådirektören å avdel­ ningen är såsom nämnts föredragande vid yttranden rörande nådeansökningar och ansökningar om fakultativ villkorlig frigivning samt är ledamot av styrelsen vid handläggning av ärenden enligt 18 § första stycket lagen om villkorlig frigivning. Till avdelningen hör också centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda. Med ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen tillkomma ytterligare understödsärenden samt ärendena om anstaltsplacering och strafftidsberäkning. Överhuvud medföra de ökade krav som lagstiftningen ställer på den sociala sidan av fångvården att fordringarna på den sociala avdelningen bli väsentligt skärpta. Med hänsyn till det betydligt ökade arbetet på avdelningen samt till de ansvarsfulla och krävande nya uppgifterna för chefen för avdelningen finner styrelsen i likhet med strafflagberedningen, att avdelningen bör organiseras som en särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie byråchef. Med en sådan anordning skulle den sociala sidan av fångvårdsstyrelsens verk­ samhet bli tillgodosedd på ett sätt, som svarar mot verksamhetens betydelse.

Sociala avdelningens personal utgöres för närvarande av, förutom byrå­ direktören (A 28), 1 byråsekreterare (A 21), 1 aktuarie (Eo 21), 1 kansli­ biträde (A 7) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna personal tages del­ vis i anspråk för intemeringsnämnden. Byrådirektören tjänstgör sålunda såsom sekreterare hos nämnden med ett arvode, som sedan år 1931 utgjort 2 400 kronor för år. Det ena skrivbiträdet tjänstgör helt hos nämnden och

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 53

avlönas å nämndens stat; kanslibiträdet och det andra skrivbiträdet avlönas å fångvårdsstyrelsens stat men biträda nämnden under tid motsvarande sam­ manlagt ett halvt biträdes arbetsdag. — För centrala fångregistret tillkomma utöver nyss angiven personal 5 skidvbiträden (1 Eo 2, 4 Ex 2). Fångvårdsstyrelsens förslag beträffande socialbyråns personal förutsätter, att denna befrias från arbete för interneringsnämnden; byrådirektören skulle frånträda sitt sekreteraruppdrag hos nämnden och det skrivbiträde, som nu helt tjänstgör hos denna, skulle överföras å nämndens stat. Styrelsen före­ slår i enlighet med vad strafflagberedningen förordat — förutom att byrådirektörstjänsten ersättes med en byråchefstjänst i A 30 — att den nuva­ rande byråsekreterartjänsten förändras till en befattning såsom förste byråsekreterare i A 24 ävensom att personalen förstärkes med en förste amanu­ ens i Eo 18: Byråsekreteraren å sociala avdelningen biträder byrådirektören med bland annat ärendena örn nådeansökningar och ansökningar om villkorlig frigiv­ ning samt är föredragande vid handläggning av ärenden enligt 18 § första stycket lagen om villkorlig frigivning. Till den tjänsteman, som efter den 1 juli 1946 skulle handlägga dessa ärenden, torde med hänsyn till social­ byråchefens arbetsbörda böra i viss omfattning delegeras ärenden angående nåd och villkorlig frigivning. Med hänsyn härtill och då tjänstemannens uppgifter överhuvud bli av mycket mer krävande natur finner styrelsen nödvändigt, att befattningen uppflyttas till förste byråsekreterare i A 24. Från och med den 1 juli 1946 skall fångvårdsstyrelsen meddela beslut om å vilken anstalt intagning skall ske av dem soln dömts till frihetsstraff både i vad det gäller dem som äro häktade och dem som vistas på fri fot.------------ Dessa ärenden äro särskilt betydelsefulla därigenom att de äro avgörande för frågan om öppen eller sluten anstaltsvård. Antalet ärenden av denna ari beräknas uppgå till omkring 3 000 per år. Beträffande de fångar —■ bland annat alla straffångar med minst 6 månaders strafftid samt förvarade, inter­ nerade och till ungdomsfängelse dömda — vilka skola underkastas särskild undersökning (observation) efter intagandet, skall styrelsen vidare, när ut­ låtandet över undersökningen inkommer, meddela beslut om anstaltsplaceringen. Sådana beslut torde erfordras i bortåt 1 500 fall om året. Erfaren­ heten visar, att beslut angående förflyttning ofta måste meddelas med kort varsel. Trots de betydande arbetsuppgifter som sålunda tillkomma har styrelsen funnit att det skulle låta sig göra att åtminstone tills vidare låta den nu å sociala avdelningen tjänstgörande aktuarien övertaga den närmaste hand­ läggningen av ärendena om anstaltsplacering. Han har för närvarande bland annat att hålla tillsyn över de å avdelningen förda registren, centrala fång­ registret och registret över villkorligt dömda, och skall därvid granska de till fångregistret från anstalterna inkommande avgångskorten beträffande villkorligt frigivna. En förutsättning för att aktuarien skall kunna åläggas att handha anstaltsplaceringen vid sidan örn andra uppgifter är att avdel­ ningen förstärkes med en förste amanuens, som skulle biträda främst a centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda men därjämte också med ärenden inom skyddsverksamheten. Förste amanuensen måste besitta goda statistiska kunskaper. Vidare föreslås ökning av bilriidespersonalen med eli kontorsbiträde i A 4 och eli skrivbiträde i A 2 samt, teir centrala fångregislrets vidkommande,

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

utbyte av två extra skrivbiträdestjänster mot två ordinarie dylika tjänster. I förstnämnda hänseende åberopas socialbyråns ökade arbetsuppgifter i all­ mänhet. Beträffande fångregistrets biträdespersonal anföres: För det till sociala avdelningen hörande centrala fångregistret har alltsedan registrets inrättande anvisats medel till enbart icke-ordinarie biträdespersonal, nämligen för ett extra ordinarie skrivbiträde och fyra extra skrivbiträden. Registret, som redan från början varit till ovärderlig hjälp för fångvårds­ styrelsens och anstalternas arbete, har genom de senast tillkomna arbets­ uppgifterna i samband med den villkorliga frigivningen och anstaltsplaceringen m. m. blivit ett mycket betydelsefullt organ för fångvårdsstyrelsens verksamhet. Det synes styrelsen därför starkt påkallat, att registret, när det­ samma nu blivit ett oumbärligt organ för styrelsen, tilldelas även ordinarie biträdespersonal.

Utöver vad sålunda föreslagits skulle erfordras särskild personal för de ärenden angående beräkning av strafftid m. m., som jämlikt 18 § straffverk­ ställighetslagen från och med den 1 juli 1946 skulle överflyttas till fång­ vårdsstyrelsen. Under erinran att strafflagberedningen förutsatt, att bestyret med beräknande av strafftid skulle bibehållas hos länsstyrelserna, anför fångvårdsstyrelsen örn nu ifrågavarande ärenden: Ärendena örn beräknande av strafftid äro för närvarande fördelade på samtliga länsstyrelser. Hos Överståthållarämbetet lia dessa ärenden upptagit en manlig befattningshavare under halva hans dagliga tjänstgöring och en annan manlig tjänsteman under viss del av dagen, varjämte ett kvinnligt biträde varit helt sysselsatt med dessa ärenden. Genom alt ärendena förläggas till fångvårdsstyrelsen kommer därför en avlastning att ske för Överståt­ hållarämbetet och länsstyrelserna. Frågor örn inräknande i strafftid av av­ brott på grund av sjukdom avgöras för närvarande i betydande utsträckning nådevägen av Kungl. Maj:t efter högsta domstolens hörande. Fångvårds­ styrelsens övertagande av dessa ärenden medför alltså arbetsbesparing i justitiedepartementet, högsta domstolen och nedre justitierevisionen. En viss ledning för bedömande av arbetsbördan och därmed personal­ behovet erhåller man av följande uppgifter rörande antalet nytillkomna straff-, fängelse- och bötesfångar 1941: 4 117; 1942: 4 900; 1943: 5 639; 1944: 5 108: 1945: 4 543. Härtill komma ärenden om inverkan på strafftiden av avbrott i straffverkställigheten. Nu nämnda ärenden äro ofta av svårbedömd art. Härom vittnar icke minst det stora antalet tveksamma rättsfall av detta slag och den uppmärksamhet som justitiekanslern och justitieombudsmannen ägna häråt. Örn man vidare beaktar vilken betydelse dessa beslut ha för de dömda själva, finner styrel­ sen det oundgängligen nödvändigt att det för handläggningen av dessa ären­ den finnes tillgång till tillräcklig och fullt kompetent personal. Att veder­ börande byråchef i någon större utsträckning skulle kunna meddela beslut i dessa frågor är uteslutet; hans arbetstid skulle då bli utfylld med sådana göromål. Ärendena måste delegeras till underordnad tjänsteman, vilken skulle äga hänskjuta tveksamma fall — och de bli icke få — till byråchefens be­ dömande.

Den tjänsteman, åt vilken uppdraget att handlägga dessa frågor sålunda skulle delegeras, anser styrelsen med hänsyn till arten av arbetet böra bli ordinarie förste byråsekreterare; i löneavseende kunde han icke, därest

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

kompetent kraft skulle erhållas, placeras lägre än i lönegrad A 26. Härut­ över erfordrades en byråsekreterare i Eo 21 och en förste amanuens i Eo 18. Såsom biträden åt dessa befattningshavare erfordrades ett kontorsbi­ träde i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2. Kameralbyrån skulle övertaga den nuvarande kameralavdelning­ ens personal, vilken utgöres av 1 byråchef (A 30), 1 kamrerare (A 24), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 assistent av l:a klass (Eo 20), 1 assistent av 3:e klass (A 16)\ 1 kansliskrivare (A 11), 1 kanslibiträde (A 7), 1 kontors­ biträde (Eo 4) och 3 skrivbiträden (1 Eo 2, 2 Ex 2). Assistenten av l:a klass, kontorsbiträdet och ett extra skrivbiträde lia anställts i samband med att kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena centra­ liserats till fångvårdsstyrelsen. Enligt styrelsens nu framlagda förslag skulle nyssnämnda bestyr, som tillförts styrelsen från och med budgetåret 1941/42, i personalbesparande syfte delvis återföras till de kassaanslutna anstalterna. Härom anföres bland annat: De ökade arbetsuppgifterna ha gjort det nödvändigt att undersöka möj­ ligheten att begränsa uppgifterna. Undersökningen har visat att styres­ männen vid de kassaanslutna anstalterna kunna övertaga vissa redogörargöromål utan att någon personalförstärkning erfordras. Styrelsen ^ får därför föreslå en viss decentralisering av dessa anstalters kassarörelse fran och nied budgetåret 1946/47, så att endast avlöningar uträknas och utbetalas av fång­ vårdsstyrelsen. Kassarörelsen i övrigt skulle handhavas a anstalterna. Genom den nu föreslagna decentraliseringen kan i första hand indragas ett extra skrivbiträde. Därjämte kan den extra ordinarie assistenttjänsten av lia klass indragas och ersättas med en amanuenstjänst i 16:e lönegraden. Mellan denne amanuens och den å kameralbyrån tjänstgörande assistenten av 3 :e klass skulle fördelas bland annat arbetsuppgifterna med formell och anslagsteknisk granskning av från fångvårdsanstalten^ inkommande månadsräkenskaper, kontroll av bokföringen för styrelsens egen kassarörelse (inkl. uppbörd för fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift m. m., avlö­ ningar för vissa fångvårdsanstalter, utgifter å byggnads- m. fl. anslag m. m.), uträkning av avlöningar för vissa fångvårdsanstalter, kontroll över disposi­ tionen av byggnads- m. fl. anslag, m. m. Dessa befattningshavare skulle ävenledes biträda kamreraren med granskning av arvodesräkningar för över­ vakare och tillsynsmän samt granskning av framställningar örn placering och uppfattning. i löneklass, vilka ärenden tillväxa alltmer.

Den föreslagna decentraliseringen skulle alltså möjliggöra utbyte av en assistent i Eo 20 mot en amanuens i Eo 16 samt indragning av ett skriv­ biträde i Ex 2. I detta sammanhang har styrelsen vidare framfört förslag örn inrättande av en särskild befattning för kontroll av anstaltsorganisationen m. m. Här­ utinnan anföres att under de kommande aren, da anstaltsorganisationen kommer att genomgå stora förändringar och straffverkställigheten skall re­ formeras, det mer än någonsin kommer att vara nödvändigt flir styrelsen att i detalj övervaka utvecklingen inom anstaltsväsendet, personaluppsdtt-

Uppehållcs för närvarande av en amanuens i Eo 16.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ningen vid de olika anstalterna m. m. så att en lämpligt avvägd organisation erhålles. Med hänsyn till att reformerna inom fångvården komme att med­ föra stora utgifter för statsverket, syntes en sådan särskild granskning på­ kallad. Styrelsens ledamöter och de befattningshavare hos styrelsen, som el­ jest skulle kunna ifrågakomma, kunde med hänsyn till sina arbetsåligganden icke medhinna ett dylikt uppdrag. Styrelsen hemställde därför, att en tjänst såsom byråsekreterare i lönegrad Eo 21 måtte från och med budget­ året 1946/47 tills vidare inrättas å styrelsens kameralbyrå. Beträffande arbetsbyrån åberopar fångvårdsstyrelsen, att det nu­ varande arbetskontoret enligt strafflagberedningens förslag skulle utbrytas till en särskild byrå med uppgift att omhänderha ledningen av såväl jordbruks­ son! verkstadsdriften. Styrelsen anför bland annat: Strafflagberedningen har i sitt betänkande uttalat, att styrelsens arbetskontor bör utvidgas och förstärkas. Beredningen anför (s. 163), att det förefölle olämpligt att bibehålla den nuvarande skillnaden mellan verkstadsdriften och jordbruksdriften. Den senare, som kunde väntas få ökad betydelse allt­ eftersom fångvården finge en mera öppen karaktär, torde liksom den förra böra läggas direkt under styrelsens arbetskontor. Detta organ torde även böra taga en mera direkt befattning med arbetsdriften å de smärre anstalter, som för närvarande själva ombesörja de intagnas sysselsättning. Arbetskon­ toret syntes böra erhålla en organisation, som mera överensstämde med ett modernt industrikontors. Därvid kunde det ifrågasättas att tillföra kontoret ytterligare sakkunskap i tekniska spörsmål och jordbruksfrågor. Styrelsen erinrar även, att 1945 års statsrevisorer upptagit frågan om fång­ vårdens jordbruksdrift och därvid anslutit sig till strafflagberedningens ståndpunkt, att jordbruksdriften skulle inordnas under arbetskontoret. För egen del understryker styrelsen vad beredningen och statsrevisorerna sålunda anfört samt uttalar, att inordnandet av jordbruksdriften under arbetskontoret skulle betyda en så viktig utvidgning av kontorets verksamhetsområde, att kontoret borde organiseras som en särskild byrå under en ordinarie byråchef. Arbetsbyrån skulle övertaga arbetskontorets nuvarande personal, som be­ står av 1 byrådirektör (A 28) — vilken tjänst skulle förändras till byråchefs­ tjänst i A 30 2 byråsekreterare (1 A 21, 1 Eo 21), 1 förste amanuens (Eo 18), 1 assistent av 3:e klass (A 16)\ 2 amanuenser (1 Eo 16, 1 Ex 16), 2 kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna personal bör enligt fångvårdsstyrelsen förstärkas med en förste byråsekre­ terare i A 24. I detta hänseende åberopas, att förslag om dylik förstärkning framförts av strafflagberedningen. Med inrättandet av den likaledes av bered­ ningen föreslagna förste amanuenstjänsten finner styrelsen däremot kunna anstå till nästa budgetår. I fråga om biträdespersonalen föreslår styrelsen, att en ny tjänst i A 7 inrättas och att i samband därmed den extra skrivbiträdestjänsten indrages: Med hänsyn till utökningen av arbetskontorets verksamhetsområde fin­ ner styrelsen nödvändigt, att tjänsteställningen för den befattningshavare ä arbetskontoret, som handhar den för en sådan avdelning så viktiga uppgiften Uppehålles för närvarande av en amanuens i Eo 16.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 57

som diarieföringen, förbättras. Diarieföringen för arbetskontoret omfattar förandet av arbetskontorets diarium, tillverkningsregister, inköpsregister, ackordspremieregister och maskininventarium. I tillverkningsregistret an­ tecknas samtliga beslut örn s. k. förläggning av arbeten avseende verkstadsdriften och i inköpsregistret alla inköp av materialier, fördelade på varu­ grupper. Maskininventariet innehåller uppgifter å samtliga maskiner och mera värdefulla verktyg, som inköpts för verkstadsdriftens räkning. Ifråga­ varande arbete utföres för närvarande av ett extra ordinarie kontorsbiträde. Styrelsen finner det nödvändigt, att för byrån inrättas en avdelningsregistratorstjänst såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, för att styrelsen tor denna uppgift skall kunna förvärva fullt kompetent person. Den kvinnliga perso­ nalen skulle icke behöva utökas; i samband med att en kanslibiträdestjänst inrättas, kan en extra skrivbiträdestjänst indragas. Fångvårdsstyrelsen uttalar vidare sin anslutning till strafflagberedningens förslag, att arbetsbyrån bör tillföras ökad expertis i jordbruksfrågor. På grund av de förändringar inom arbetsdriften, som kunde tänkas ske, finner styrelsen det dock icke lämpligt att sträcka detta krav längre än att en av de å byrån för olika driftgrenar föredragande tjänstemännen —- förste byrå­ sekreteraren eller byråsekreterarna — skall besitta särskilda kunskaper i jordbruksfrågor.

Beträffande nu utgående arvoden och särskilda ersättningar föreslår fångvårdsstyrelsen, att arvodena till styrelsens biträdande läkare och biträdande arkitekt höjas med 1 800 kronor resp. 1 000 kronor till 3 000 kronor resp. 6 000 kronor. I fråga örn förstnämnda arvode erinras, att strafflagberedningen föreslagit inrättande av en tjänst såsom överinspektör för hälso- och sjukvård vid fångvården i lönegrad C 5 samt att styrelsen i sitt utlåtande över beredningens betänkande tillstyrkt detta förslag. Styrelsen funne sig emellertid icke böra för närvarande framlägga förslag om denna befattning utan ansåge det lämpligare att med tjänsten finge anstå lill dess anstaltsorganisationen blivit fastare utformad. I stället borde arvodet till sty­ relsens sakkunniga biträde i hälsovårdsärenden höjas. Med avseende å arki­ tektarvodet anföres: Styrelsens biträde i bvggnadsärenden uppbär ett arvode av 5 000 kronor. Det nuvarande biträdet — arkitekten G. Birch-Lindgren —- äger sa länge han kvarstår i tjänst dessutom uppbära ett personligt tillägg å 700 kronor. Re­ formerna inom fångvården ha medfört, att arkitekten under senare år blivit tagen i anspråk i långt större utsträckning än som avsågs, när arvodet fast­ ställdes. Då styrelsen jämväl under lång tid framåt måste i vidgad utsträck­ ning anlita den kunskap och erfarenhet, som styrelsens arkitekt besitter, fin­ ner styrelsen i likhet med strafflagberedningen starka skäl tala för alt ar­ vodet iiöjes. Styrelsen får därför föreslå en höjning av arvodet från 5 000 kro­ nor till 6 000 kronor, varvid det personliga tillägget bör utgå med oförändrat belopp. Vidare föreslår styrelsen, att det nu å fångvårdsanstalternas stat upptagna arvodet till styrelsens sakkunniga biträde i jordbruksärenden, vilket arvode för innevarande budgetår höjts från t 000 kronor till 1 500 kronor, utan änd­ ring av arvodets belopp överföres lill styrelsens stat.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Även för ett sakkunnigt biträde i utbildningsfrågor begär styrelsen ett sär­ skilt arvode. I detta hänseende erinras, att Kungl. Majit, oaktat medel för ändamålet icke beräknats i gällande stat, för innevarande budgetår anvisat 400 kronor till en dylik sakkunnig, avsedd att biträda styrelsen beträffande personalutbildningen. Enligt styrelsens mening borde den sakkunniges ar­ betsområde utökas. Styrelsen hänvisar härutinnan till följande av styrelsen gjorda uttalande i yttrande den 30 oktober 1945 över en av Sveriges yngre läroverkslärares förening gjord framställning rörande omdaning av under­ visningsväsendet vid statens fångvårdsanstaller (jfr det följande s. 90, 92 f.): Att, såsom föreningen föreslagit, förlägga undervisningen vid fångvårdsanstaltema under skolöverstyrelsens ledning, vore enligt fångvårdsstyrelsens mening olämpligt. Bortsett från det förhållandet, att undervisningen i väsent­ lig utsträckning avser sådan utbildning, som mera tillhör överstyrelsens för yrkesutbildning än skolöverstyrelsens kompetensområde, vill fångvårdsstyrel­ sen framhålla, att hela utbildningsproblemet är så nära förknippat med andra sidor av fångvårdsarbetet att det bör stå under fångvårdsstyrelsens led­ ning. Däremot bör fångvårdsstyrelsen erhålla tillgång till erforderlig pedago­ gisk expertis. Denna fråga synes böra uppmärksammas vid den omorganisa­ tion av styrelsens sociala avdelning, som blir erforderlig, därest det framlagda förslaget till ny verkställighetslag antages. Styrelsen vill erinra om att en sak­ kunnig pedagog numera ställts till styrelsens förfogande i personalutbild­ ningsfrågor. Det är enligt styrelsens mening lämpligt, att denne sakkunnige knytes fastare till styrelsen och får taga befattning även med frågor rörande undervisningen av de å fångvårdsanstalten^ intagna.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att hos styrelsen finge vara anställd en sakkunnig för utbildningsfrågor rörande per­ sonalen och för undervisningen av de intagna. För att kunna erhålla fullt kompetent person erfordrades ett arvode av 2 000 kronor. Till dagarvoden åt sakkunniga jämlikt 84 § nya verkställighetslagen före­ slår styrelsen att i avvaktan på närmare erfarenhet beräknas 400 kronor: Fångvårdsstyrelsen skall ha särskild sammansättning jämlikt lagen örn verkställighet av frihetsstraff m. m. I 84 § nämnda lag föreskrives, att fång­ vårdsstyrelsen skall bestå av överdirektören eller ställföreträdare för honom och tjänsteman i styrelsen, som Konungen bestämmer, jämte två av Konung­ en utsedda sakkunniga vid handläggning av ärenden, där avgörandet på­ verkar strafftidens längd — 28 § fjärde stycket (sjukhusvistelse m. m.), 36 § andra stycket (permission), 38 § andra stycket (inställelse inför domstol etc.) och 76 § (bestraffning). Till dagarvoden åt de sakkunniga vid handläggning av dessa ärenden torde i avvaktan på närmare erfarenhet böra beräknas 400 kronor.

Slutligen hemställer styrelsen om ytterligare medel till löneklassuppflyttningar och vikarier med 2 000 kronor resp. 10 095 kronor: Alltsedan budgetåret 1942/43 ha under icke-ordinarieposten å fångvårds­ styrelsens avlöningsstat några medel icke beviljats för löneklassuppflgttningar. Ett äskande av styrelsen i detta avseende avvisades av föredragande departementschefen (se II ht 1945 s. 76) under hänvisning till att dylika kostnader torde kunna hållas inom det då anvisade anslagsbeloppet. Finans­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 59

ministern har i 1941 års statsverksproposition i anledning ay ändring i stat­ uppställningen för avlöningsanslagen från och med budgetåret 1941/42 för­ klarat, att icke-ordinariepostema för budgetåret 1941/42, även till den del de avsågo tidigare schablonmässigt beräknade kostnader för avlöningsförhöjningar m. m., beräknats så att de skulle motsvara det verkliga behovet. Medel för icke-ordinarie tjänster skola alltså beräknas med utgångspunkt från de löneklasser, som befattningshavarna beräknas tillhöra under veder­ börande budgetår. Fångvårdsstyrelsens icke-ordinariepost har beräknats ef­ ter dessa direktiv. Under sådana förhållanden måste styrelsen ånyo hem­ ställa örn anvisande av medel för löneklassuppflyttningar. Styrelsen beräk­ nar det härför erforderliga beloppet till 2 000 kronor. De medel, som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande för avlönande av vikarier under befattningshavarna jämlikt avlöningsreglementena tillförsäkrade semesterledigheter — 0 905 kronor —- anvisades av 1942 års riksdag. Sedan dess har styrelsens personal utökats med ett flertal be­ fattningshavare. Såsom styrelsen ovan anfört kommer från och med bud­ getåret 1946/47 ytterligare ett antal befattningshavare att behöva tillföras sty­ relsen. Detta gör att styrelsen måste hemställa om ytterligare medel för av­ lönande av vikarier vid semesterledigheter. Styrelsen har beräknat kostna­ derna för vikarier för den personal, som styrelsen funnit erforderlig för bud­ getåret 1946/47, till sammanlagt 19 800 kronor. I vissa fall komma vikarier icke att förordnas. Det för vikarier erforderliga beloppet kan därför nedsät­ tas från 19 800 kronor till 17 000 kronor. Icke-ordinarieposten skulle alltså höjas med (17 000 — 6 905) 10 095 kronor. Styrelsen får i detta samman­ hang uttala, att inga medel beräknats under icke-ordinarieposten för vika­ rier under sjukledigheter och att styrelsen därför utgår från att liksom hit­ tills få med Kungl. Maj:ts medgivande överskrida icke-ordinarieposten med ■erforderligt belopp.

Med nu angivna utgångspunkter har fångvårdsstyrelsen beräknat de olika anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens avlöningsstat till följande belopp: avlöningar till ordinarie tjänstemän 224 500 (+ 60 200) kronor; arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, 15 400 (+ 6 700) kronor; avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 140 200 (+ 30 900) kronor; rörligt tillägg 50 000 (+ 16 000) kronor. Ordinarieposten har vid den sålunda gjorda beräkningen räknats upp med kostnaderna för två ordinarie tjänster — en assistenttjänst av 3:e klass och en skrivbiträdestjänst — till vilka medel på grund av innehavarnas tjänst­ göring å högre icke-ordinarie befattning ej beräknats i gällande stat. Sam­ tidigt har icke-ordinarieposten nedsatts med kostnaderna för en amanuens i Eo 16 och ett skrivbiträde i Eo 2 (jfr II ht 1945 s. 77 resp. II ht 1942 s. 53). Anslaget i dess helhet har alltså beräknats till (224 500 + 15 400 + 140 200 + 50 000) 430 100 kronor, ökningen, 113 800 kronor, kan specifi­ ceras på följande sätt.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ler ock någon av byråsekreterarna å byrån skulle besitta särskilda kunska­ per i jordbruksfrågor. Lönenämnden har under hand inhämtat, att av ve­ derbörande skulle fordras agronomutbildning. Huruvida den ifrågasatta an­ ordningen är den mest lämpliga för tillgodoseende av behovet av expertis inom fångvårdsstyrelsen på jordbruksområdet, synes lönenämnden tvek­ samt. I varje fall finner lönenämnden tjänstebenämningen byråsekreterare mindre lämplig för förevarande befattningshavare. Det synes lönenämnden, att densamma närmast bör ersättas med benämningen byråinspektör. I avvaktan på resultatet av det åt 1944 års personalutredning lämnade ut­ redningsuppdraget torde de av fångvårdsstyrelsen föreslagna ordinarie skrivbiträdesbefattningarna böra ersättas med extra ordinarie skrivbiträdestjänster. Lönenämnden vill vidare framhålla, att de tjänstemän, som för närva­ rande äro anställda som extra skrivbiträden, efter lämplig prövotid torde böra beredas extra ordinarie anställning under förutsättning, att ett stadig­ varande behov kan anses föreligga av dessa befattningshavare.

Departe­ Fångvårdsstyrelsens nuvarande byråindelning tillkom medan styrelsen

ments­

chefen. hade uppgifter nästan uteslutande såsom centralmyndighet för en anstaltsorganisation av cellfängelser och därmed jämförliga anstalter. Denna orga­ nisation hade föga gemensamt med det nuvarande anstaltsväsendet. Sär­ skilt den öppna anstaltsvården och den betydande utvecklingen av fång­ vårdens verkstads- och jordbruksdrift ha medfört en genomgripande omda­ ning av anstaltsorganisationen. Med den nu beslutade straffverkställighetsreformen kommer det äldre systemet att helt övergivas. För fångvårdssty­ relsen lägges därmed tonvikten på de socialvårdande uppgifterna. Den so­ ciala sidan av styrelsens verksamhet har redan tidigare trätt i förgrunden genom de uppgifter, som efter tillkomsten av de nya lagarna örn villkorlig dom och villkorlig frigivning tillagts styrelsen såsom tillsynsmyndighet be­ träffande kriminalvården i frihet. I denna egenskap har styrelsen att taga befattning med det talrika klientelet av villkorligt dömda och villkorligt fri­ givna personer, varjämte styrelsen blivit chefsmyndighet för skyddskonsulentorganisationen. Den betydande ökning av fångvårdsstyrelsens arbetsbörda, som efter hand uppkommit, har haft till följd, att den ursprungliga ramen för styrelsens or­ ganisation i viss mån sprängts. Den sociala avdelningen och arbetskontoret utgöra sålunda numera väsentligen självständiga avdelningar inom styrel­ sen. I konsekvens härmed har också strafflagberedningen föreslagit, att des­ sa avdelningar utbrytas till särskilda byråer. När fångvårdsstyrelsen nu upp­ tagit detta förslag och därvid förordat att styrelsen för framtiden skall orga­ niseras på fyra byråer, måste emellertid beaktas, att tillräckliga hållpunkter för närvarande saknas för bedömande av frågan huruvida en definitiv or­ ganisation av denna omfattning är motiverad. Allmänna lönenämnden, som även anfört betänkligheter i detta hänseende och ifrågasatt en sammanslag­ ning av kanslibyrån och kameralbyrån, förordar för sin del, att särskild ut­ redning verkställes rörande styrelsens organisation. Under de närmaste åren kommer styrelsen emellertid under alla förhållanden att få så många arbetskrävande uppgifter i samband med verkställighetsreformens genomförande,

Kungl. Maj. ts proposition nr 225.

att en tillfällig anordning med fyra byråer kan anses motiverad. Betänklig­ heter torde ej behöva möta att för denna tid inrätta ytterligare två byråer, enär en av de nuvarande byråcheferna kommer att uppnå pensionsåldern under år 1948. Den på angivet sätt utbyggda organisationen bör alltså icke betraktas som definitiv. Senast vid ifrågavarande byråchefs avgång från tjänsten bör den av lönenämnden förordade utredningen rörande styrelsens permanenta organisation vara verkställd. Beträffande ärendenas fördelning mellan kanslibyrån och den nya social­ byrån kan jag ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag. Frågor örn anstaltsplacering och strafftidsberäkning torde alitsa böra handläggas av so­ cialbyrån. Vad angår kameralbyrån bör, såsom både strafflagberedningen och fångvårdsstyrelsen förordat, ledningen av jordbruksdriften överföras till den nya arbetsbyrån. Styrelsens förslag att delvis återföra bestyret med krono- och rannsakningshäktenas kassa- och räkenskapsväsende till dessa anstalter lämnar däremot rum för tvekan. I detta hänseende erinras, att centraliseringen till fångvårdsstyrelsen av ifrågavarande ärenden genomförts såsom ett led i den av 1941 års sakkunniga förordade rationaliseringen av driften vid fångvårdens anstalter. Frågan huruvida en återgång till det tidi­ gare systemet bör ske synes därför lämpligen böra tagas under övervägande vid den översyn av fångvårdsanstaltemas personalorganisation som, enligt vad i annat sammanhang anförts, är avsedd att komma till stånd i samband med den förestående omdaningen av anstaltsväsendet. I avvaktan härpå bör någon ändring i fråga om styrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet vid vissa anstalter ej genomföras. Med avseende å fångvårdsstyrelsens personal gäller liksom beträffande byråindelningen, att det icke är möjligt att nu bedöma det framtida beho­ vet. Styrelsen har visserligen tillagts ett stort antal nya arbetsuppgifter och ytterligare uppgifter förestå, men arbetsökningen beror till viss del på själva genomförandet av de många reformerna pa straffveikställighetens område. En viss försiktighet bör därför iakttagas särskilt i fråga örn inrättande av nya ordinarie tjänster. Vid bedömande av personalbehovet bör dessutom be­ aktas, att styrelsens personal under de senaste åren förstärkts med ett tiotal befattningshavare, vilken arbetskraft delvis kommer att frigöras i den mån fångantalet går ned och återgång sker till normala förhallanden (jfr II ht. 1945 s. 76). Å andra sidan är det synnerligen angeläget, att styrelsen nu erhåller tillräcklig personal för att bemästra de många maktpåliggande upp­ gifter som förestå, icke minst i samband med fångvårdens omorganisation. örn, såsom i det föregående föreslagits, sociala avdelningen och arbetskonloret utbrytas till särskilda byråer böra två av byrådirektörstjänstema förändras till byråchefstjänster. De nya byråcheferna böra tills vidare upp­ föras på extra ordinarie stat. I samband med socialbyråns tillkomst bör vi­ dare, såsom både strafflagberedningen och fångvårdsstyrelsen förordat, den nuvarande byråsekr.eterartjänsten å sociala avdelningen uppflyttas till förste byråsekreterartjänst i A 24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle inrättas sju nya befattningar i 18 och högre lönegrader, nämligen två förste byråsekreterare, den ena i A 26 och den andra i A 24, tre byråsekreterare i Eo 21 saint två förste ama­ nuenser i Eo 18. Av dessa avses förste byråsekreteraren i A 26, en byråsekre­ terare och en förste amanuens för de nya ärendena angående beräkning av stratftid m. m. Med ledning av uppgifter, som inhämtats från Överståthål­ larämbetet, där för närvarande omkring en fjärdedel av samtliga ärenden angående strafftidsberäkning handläggas, synes emellertid kunna antagas, att två tjänstemän med hjälp av biträdespersonal skola kunna tillfredsstäl­ lande bestrida dessa göromål. Enär självständig beslutanderätt skulle till­ komma den högre av dessa, synes intet vara att erinra mot att denne placeras i A 26. Såsom medhjälpare åt honom torde böra finnas en befattningshavare med tjänsteställning såsom förste amanuens. Den föreslagna tjänsten såsom förste byråsekreterare i A 24 skulle inrättas å arbetsbyrån i samband med att ledningen av jordbruksdriften överflyt­ tas dit. Med hänsyn till den betydande utvidgning av jordbruksdriften, som förestår i samband med utbyggandet av den öppna anstaltsvården, torde en tjänst i 24 lönegraden vara nödvändig. Den bör dock tills vidare uppföras på extra ordinarie stat. Innehavaren bör besitta särskild sakkunskap i jord­ bruksfrågor och tilläggas benämningen förste byråinspektör. Av de begärda nya befattningarna i övrigt — två byråsekreterare i Eo21 och en förste amanuens i Eo 18 -—- avses en byråsekreterartjänst för vardera av kanslibyrån och kameralbyrån samt amanuenstjänsten för socialbyrån. För kanslibyråns del torde böra medgivas förstärkning med en förste ama­ nuens. Däremot synes ej föreligga tillräcklig anledning att utöka personalen å kameralbyrån, särskilt som ledningen av jordbruksdriften föreslås över­ flyttad från denna byrå till arbetsbyrån. Den föreslagna amanuenstjänsten å socialbyrån finner jag mig böra tillstyrka. Om fångvårdsstyrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet för de mindre anstalterna bibehålies, bör ej ske någon ändring beträffande den nu å kameralavdelningen placerade assistenttjänsten i Eo 20, vilken befatt­ ning enligt styrelsens förslag skulle förändras till amanuenstjänst i Eo 16. Ej heller bör i sådant fall någon skrivbiträdestjänst indragas. Vad angår behovet av ytterligare biträdespersonal har fångvårdsstyrelsen föreslagit inrättande av åtta nya biträdestjänster, därav två kanslibiträden i A 7, två kontorsbiträden, ett i A 4 och ett i Eo 4, samt fyra skrivbiträden, ett i A 2 och tre i Eo2; samtidigt skulle emellertid ett extra skrivbiträde å arbetskontoret indragas. I betraktande av att styrelsens biträdespersonal under senare år förstärkts med sammanlagt sju biträden, därav tre från och med den 1 juli 1945 (II ht 1945 s. 76), synes tveksamt, huruvida en så betydande ökning av biträdesbefattningarna är behövlig. Med hänsyn till svårigheten att tillförlitligt bedöma behovet har jag dock ansett mig böra förorda, att medel för biträden beräknas i hela den av fångvårdsstyrelsen föreslagna om­ fattningen. Därvid förutsätter jag emellertid, att det skall ankomma på

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Kungl. Maj:t att bestämma i vilken utsträckning de för ändamålet anvisade medlen må komma till användning. Visst belopp synes böra stå till Kungl. Maj:ts förfogande såsom reserv. Ingen av de nya biträdestjänster, som kom­ ma att inrättas, bör tills vidare upptagas på ordinarie stat. Däremot torde hinder ej möta mot att två av de extra skrivbiträdesbefattningarna vid cen­ trala fångregistret, på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, förändras till ordi­ narie tjänster. Styrelsens förslag örn ökad medelsanvisning för olika ändamål under an­ slagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, ha ej givit mig anledning till erinran. Till löneklassuppflyttningar och semestervikarier har styrelsen slutligen be­ gärt 2 000 kronor resp. 10 095 kronor. I dessa hänseenden finner jag ej an­ ledning till annan erinran än alt sistnämnda belopp synes vara för högt be­ räknat. Emellertid framgår av styrelsens anslagsberäkningar, att några me­ del ej alls upptagits till vikarier under sjukdom. Med hänsyn härtill synes skäligt, att ytterligare sammanlagt 10 000 kronor beräknas till löneklassupp­ flyttningar och vikarier.

I enlighet med det anförda kunna de olika anslagsposterna i fångvårdssty­ relsens avlöningsstat beräknas på följande sätt. Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän uppräknas med lönen till en förste byråsekreterare i A 26, 9 327 kronor, samt vidare med 8 190 kronor, motsvarande avlöningskos 'madema för tre skrivbiträden (två av dessa, placerade å centrala fångregistret, överföras till ordinarie stat; för det tredje finnas medel nu ej beräknade, enär tjänstens innehavare tidigare uppe­ hållit högre icke-ordinarie befattning). Uppflyttningen av en byråsekreterar­ befattning å sociala avdelningen från A 21 till A 24 föranleder, med hänsyn till förestående ombyte å tjänsten, icke någon anslagsuppräkning. Enär före­ varande post nu upptager medel till allenast den ena av byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret, medför dessa tjänsters för­ ändring till extra ordinarie byråchefstjänster nedsättning av posten allenast med belopp motsvarande lönen till en byrådirektör eller 11 706 kronor. Höjningen av posten skulle i enlighet härmed stanna vid (9 327 + 8 190 — 11 706 = 5 811) 5 900 kronor och posten alltså uppföras med (164 300 + 5 900) 170 200 kronor. Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t, uppräknas i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag med 6 700 kronor till 15 400 kronor. Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-or­ dinarie personal beräknas medel till tva byråchefer a socialbyrån och arbetsbyrån, 24 306 kronor, en förste byråinspektör å arbetsbyrån, 7 992 kronor, tre förste amanuenser, 16 902 kronor, samt till biträdespersonal enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, 19 600 kronor, eller samman­ lagt 68 800 kronor. Ä andra sidan minskas posten med arvodet till nu an­ ställd successionsvikarie för byrådirektören å arbetskontoret, 4 200 kronor, Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225. 5

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

de överskridits (360 kronor), att anstaltsväsendets omorganisation och ut­ byggnad kräver ett stort antal resor samt att inspektionsverksamheten under den nya verkställighetslagens första år måste intensifieras för kontroll av la­ gens tillämpning. Styrelsen föreslår därför en höjning av posten med 2 000 kronor till 7 000 kronor. Förslaget om ökning av expensposten avser det till andra expenser än bränsle, lyse och vatten anvisade beloppet. Beträffande dessa expenser framhålles, att utgiftsökningar i olika hänseenden äro att vänta särskilt till följd av straffverkställighetsreformen och de föreslagna personalförstärk­ ningarna inom styrelsen. Sålunda anföres: Till följd av den nya verkställighetslagen måste ett stort antal blanketter omarbetas och nytryckas. Då blanketterna måste tryckas i jämförelsevis stora upplagor bliva kostnaderna betydande. Överförandet från länsstyrelserna till fångvårdsstyrelsen av strafftidsberäkningen samt de ärenden angående anstaltsplacering, som komma att åvila styrelsen, medföra vidare avsevärt ökade utgifter för blanketter, skrivmaterial, telefonsamtal m. lii. Ökningen av antalet befattningshavare kräver an­ skaffandet av möbler, skrivmaskiner och andra inventarier samt i viss ut­ sträckning installerandet av nya telefonapparater och ökar överhuvud åt­ gången av förbrukningsartiklar. Till en del måste nu nämnda utgifter be­ lasta innevarande budgetår men till större delen komma de att falla på nästa. Städningsavtalet medför ökade utgifter, som ytterligare stegras genom ök­ ningen av antalet befattningshavare. Från anslaget till övriga expenser bestridas vidare kostnaderna för under­ håll av samt — i viss utsträckning — drivmedel till styrelsens å central­ fängelset å Långholmen stationerade automobil. Slutligen erfordras liksom under innevarande budgetår ett belopp av 400 kronor till nyanskaffning av böcker till det i samband med ordnandet av fångvårdspersonalens utbild­ ning upprättade lånebiblioteket i straffrättsliga och kriminologiska ämnen. På grund av vad sålunda anförts och då belastningen å anslagsposten under budgetåret 1944/45 uppgått till i runt tal 60 000 kronor, anser styrel­ sen det icke möjligt att för kommande budgetår beräkna posten lägre än till 62 000 kronor, vilket innebär en höjning med 27 000 kronor. Rörande den närmare beräkningen av utgifterna hänvisar styrelsen till följande tablå. Utgifter för Beräknade utgifter 1944/45 för 1946/47 '

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl... 18 300 » 22 000 » Telegram, telefonabonnemang m. m. och

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar

60 000 kronor 62 000 kronor.

Beträffande posten till publikationstryck åberopar styrelsen, att denna post under kommande budgetår kommer att belastas med trycknings­ kostnader för dels den redogörelse för straffverkställighetens syfte m. m.,

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

som jämlikt 24 § lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. skall finnas tillgänglig för de intagna, och dels ny arbetsordning för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten. Styrelsen föreslår därför, att posten höjes med 4 500 kronor till 7 000 kronor. Styrelsens omkostnadsanslag skulle i enliget härmed höjas med samman­ lagt (2 000 + 27 000 + 4 500 =) 33 500 kronor till 82 000 kronor. Statskontoret har ej funnit anledning till annan erinran mot fångvårdssty­ relsens beräkning av förevarande anslag än att posten till sjukvård med hänsyn till tidigare belastning och den nu föreslagna personalökningen syn­ tes böra uppräknas till åtminstone 2 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens under senare år allt mer växande arbetsbörda och Departe­

ments­

därav föranledda personalförstärkningar ha medfört betydligt ökade om­ chefen. kostnader. År 1944 höjdes därför förevarande anslag från 42 000 kronor till 48 500 kronor. Av ökningen anvisades 6 000 kronor till expenser och 500 kronor till publikationstryck. Enär höjningarna delvis voro avsedda för utgifter av engångsnatur, ansågs ytterligare uppräkning ej böra ske för innevarande budgetår (II ht 1945 s. 79). De nya arbetsuppgifter, som komma att åvila styrelsen under nästa bud­ getår och de personalökningar, som fördenskull ansetts erforderliga, måste medföra rätt avsevärda ytterligare kostnadsökningar. Med hänsyn jämväl till den senast redovisade belastningen å anslaget synes det av fångvårdssty­ relsen nu begärda beloppet, 82 000 kronor, ej böra nedsättas. Till sjukvård m. m. bör härutöver, såsom statskontoret framhållit, anvisas ytterligare 1 000 kronor. Anslaget skulle alltså uppföras med 83 000 kronor. Det kommande budgetårets utgifter bliva till stor del av engångsnatur. Från­ sett vissa kostnader för publikationstryck och inventarieanskaffning möter emellertid nu svårighet att närmare bedöma i vilken utsträckning så kom­ mer att bliva fallet. I samband med att anslaget ställes till vederbörandes förfogande bör därför föreskrift utfärdas örn sådan redovisning av utgifter­ na, att därav framgår hur stort belopp som tagits i anspråk för kostnader av engångsnatur. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

alt till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslag^an­

[3.] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är

i gällande riksstat uppfört med 4 423 000 kronor. Kungl. Maj:! har den 29 juni 1945 fastställt följande personalförteckning för fångvårdsanstalterna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

Kungl. \laj:ts proposition nr 225.

Anm. 2. Antalet ordinarie vakttruar må överstiga det i förteckningen angivna antalet under förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar hållas obesatta vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter. Anm. 3. De i personalförteckningen upptagna extra ordinarie tjänsterna skola inrättas från och med den 1 januari 1946. En av de i personalförteckningen uppförda kronohäktesföreståndarna av 3:e klass är avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar. De i förteckningen upp­ tagna extra ordinarie befattningarna — samtliga läkartjänster ha inrät­ tats i samband med den från och med den 1 januari 1946 genomförda om­ organisationen av fångvårdens undersökningsväsende. Den 29 juni 1945 har Kungl. Majit vidare fastställt följande avlöningsstat för fångvårdsanstalten^, att tillämpas under budgetåret 1945/46.

Avlöningsstat.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 1 527 500

Summa kronor 4 423 000.

I samband med avlöningsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskri­ vit, bland annat, att av anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal finge under tiden den 1 juli—den 31 december 1945 tagas i anspråk högst 690 000 kronor; att vid fångvårdsanstalten^ finge tills vidare under budgetåret 1945/46 vara anställda högst följande antal extra ordinarie befattningshavare i 20 och lägre lönegrader, nämligen: 1 assistent av lia klass (vid ungdomsanstalten å Mäshult), 1 assistent av 2:a klass (vid centralfängelset å Långholmen), 3 assistenter av 3:e klass utan fast placeringsort, 5 sociala kuratorer i löne­ graden Eo 10, 10 uppsyningsman av 2:a klass eller yrkesmästare av lia klass, 21 yrkesmästare av 2 :a klass eller överkonstaplar, 6 socialassistenter i lönegraden Eo 7 (från och med den 1 januari 1956), 119 vaktkonstaplar, 7 första vaktfruar, 13 vaktfruar ävensom under tiden den 1 juli — 31 decem­ ber 1955 8 kontorsbiträden och 17 skrivbiträden samt under tiden den 1 ja­ nuari—den 30 juni 1956 15 kontorsbiträden och 13 skrivbiträden; samt att såsom styresman för rannsakningshäktet i Kalmar skulle från och med den 1 juli tills vidare till och med den 31 december 1945 vara anställd en extra direktör i lönegraden Ex 24. Begränsningen av medelsanvisningen under första budgethalvåret har skett med hänsyn till nedgång i fångantalet. De extra ordinarie befattningar, som tillkommit från och med den 1 januari 1946, lia inrättats vid fångvårdens undersökningsavdelniingar. Medgivande alt anställa viss ytterligare ickeordinarie personal har lämnats i samband med att beslut fattats örn inrät­ tande av kolonierna Solhyddan och Stöpsjön (jfr del följande s. 74).

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 225 .

Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Maj:t sedermera medgivit fångvårdsstyrelsen att överskrida det för tiden den t juli—den 31 december 1945 under icke-ordinarieposten anvisade beloppet. Därest ifrå­ gavarande anslagspost i sin helhet kunde antagas bliva otillräcklig för utgif­ terna under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att före den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad. Samti­ digt har Kungl. Majit medgivit fortsatt anställande till budgetårets slut av en direktör i Ex 24 vid rannsakningshäktet i Kalmar. Nyssnämnda direktörsbefattning har ursprungligen inrättats på grund av det höga fångantalet under krigsåren. Av samma anledning lia under avlöningsstatens anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar beräknats medel till tillfälliga arvoden åt envar av styresmännen vid kronohäktena i Linköping, Karlskrona och Örebro med 800 kronor samt åt envar av sty­ resmännen vid rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall med 600 kronor.

I sin skrivelse med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna har fång­ vårdsstyrelsen framhållit, att man vid bedömande av fångvårdens personalbehov under budgetåret 1 94 6/4 7 finge avväga å ena sidan vilken personal, som kunde indragas till följd av nedgången i an­ talet intagna i allmänhet, och å andra sidan vilka särskilda krav på per­ sonal som uppstode till följd av den fortsatta utvecklingen av den öppna anstaltsvården och av straffverkställighetsreformen i övrigt ävensom av ikraftträdandet av lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt m. m. En sådan avvägning vore i praktiken en svår uppgift och det vore också nödvändigt att vid indragningar och förflyttningar till andra anstal­ ter hänsyn foges till personalen, så att övergångsförhållandena ej alltför hårt drabbade befattningshavarna och deras familjer. Beträffande straffverkställighetsreformens inverkan på personalbehovet anföres i styrelsens skrivelse: De av strafflagberedningen föreslagna vårdformerna medföra behov av ökad personal i skilda hänseenden. Beredningen har själv (s. 163) med rätta pekat på behovet av ökad personal för arbetsdriften. Vidare kräves ökad personal pa anstaltsexpeditionema. Den individualisering av vården, som skall komma till stånd, förutsätter ett nära samarbete mellan styrelsen och anstalterna och anstalterna inbördes. Enbart en sådan sak som den före­ skrivna undersökningen av sådana intagna, vilka ha en strafftid av sex må­ nader eller däröver, liksom anstaltsplaceringen av fångklientelet över huvud, medför omfattande expeditionellt arbete. Det är vidare uppenbart, att de in­ tagna under friare vårdformer kräva ökad tillsyn. Idrott och annan fritids­ sysselsättning medför behov av personal, som äger förutsättningar för dessa uppgifter. Där man med nuvarande system kunnat nöja sig med fåtaligare personal, medför därför det nya, friare systemet krav på ökat antal tjänste­ män. Härtill kommer, att, när anstaltsorganisationen skall utökas med ett ganska stort antal nya anstalter, varje anstalt kräver en viss minimipersonal, vilket gör att personalökningen, relativt sett, blir större än om det gällt

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

att öka antalet platser på redan befintliga anstalter. Det är emellertid att märka, att hela reformen bygger just på en organisation av små anstalter, därför att det där finns möjlighet till verkningsfullare personlig påverkan än på större. Utgiftsökningen för det ökade personalbehovet uppväges där­ för av den bättre vård, som kan beredas den intagne. I den nya verkställigheten ingår jämväl en rad andra faktorer, som äro ägnade att medföra ökat arbete för personalen, t. ex. permissionerna, strä­ van att bereda de intagna specialistvård å polikliniker och sjukhus, ävensom föreskriften i lagens 39 §, att transport å järnväg i regel bör företagas i van­ lig personvagn. För nästa budgetår beräknar styrelsen, att det nuvarande personalbestån­ det å de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna skall behöva förstärkas dels för de slutna anstalterna med 30 vaktkonstap^, 3 vaktfruar och 6 skrivbiträden och dels för de öppna anstalterna med 8 föreståndare för fångkoloni, 8 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare), 30 vaktkonstap^ och 8 första vaktfruar (husmödrar). Av personalförstärk­ ningen för de öppna anstalterna beräknas 1 föreståndare, 1 överkonstapel och 1 första vaktfru för kolonien Sörbyn, vilken tagits i bruk under januari 1946, och övriga befattningar för de vid 1945 års höstriksdag beslutade sju nya kolonierna (två av vaktkonstaplarna äro avsedda att tjänstgöra såsom bilförare). Vad angår personalbehovet vid den utbyggda organisationen av säkerhetsanstalter föreslår styrelsen, att personalen vid den nya säkerhetsanstalten i Karlstad utökas med en assistent av 3:e klass, en uppsyningsman av l:a klass och en yrkesmästare av 2:a klass. Till assistentbefattningen av 3:e klass, vars innehavare vore avsedd att tjänstgöra såsom redogörare, skulle trans­ porteras föreståndaren för det ena av de båda kronohäkten (Linköping och Sundsvall), som enligt styrelsens förslag skulle nedläggas. Härom anföres: Fängelsets räkenskaper föras för närvarande av en tjänsteman med över­ konstapels tjänsteställning; han äger därjämte uppbära ett arvode av 300 kronor för år för förandet av räkenskaperna för fångkolonien vid Stöpsjön, som är administrativt ansluten till Karlstadsanstalten. Genom att Karlstadsanstalten organiseras såsom säkerhetsanstalt med två kolonier komma redogörarebestyren att ökas i sådan utsträckning, att en särskild redogörarebefattning blir nödvändig vid anstalten. Styrelsen föreslår, att innehavaren av tjänsten erhåller placering såsom assistent av 3:e klass i lönegrad A 16. Vid bifall till detta förslag har styrelsen för avsikt att låta transportera en av de nuvarande kronohäktesföreståndarna av 2:a klass i lönegrad A 16, som på grund av styrelsens förslag örn nedläggande av vissa häkten icke vidare be­ hövas, till den nya befattningen såsom assistent av 3:e klass. Resultatet skulle bli, att en av kronohäktesföreståndarebefattningarna av 2 :a klass i lönegrad A 16 utbytes mot en assistentbefattning av 3:e klass i samma lönegrad. Utöver nyss angivna befattningar vid Karlstadsanstalten föreslås en ny överkonstapelstjänst vid den slutna anstalt, som enligt styrelsens mening skulle vara erforderlig utöver de nuvarande säkerhetsanstalterna i Norrkö­ ping, Hall och Karlstad. För de fyra kolonierna till dessa anstalter beräknas 4 föreståndare, 4 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare), 16 vaktkonstaplar och 4 första vaktfruar (husmödrar).

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Det sålunda beräknade behovet av ytterligare personal vid anstalterna för vanligt fångförvar och säkerhetsanstaltema — tillhopa 124 tjänster — kan, enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar, till en mindre del tillgodoses genom överflyttning av personal från anstalter som skola nedläggas eller användas i mindre omfattning än tidigare. På detta sätt skulle personalbehovet kunna begränsas till sammanlagt 105 nya befattningar, nämligen 12 föreståndare för fångkoloni, 1 uppsyningsman av Ira klass, 12 (— 2 ) yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar, 62 (— 14) vaktkonstaplar, 12 första vaktfruar (husmödrar) samt 6 skrivbiträden (—3 vaktfruar). Koloniföreståndarna skulle placeras i 15 lönegraden. Hälften av dessa skulle uppföras å ordina­ rie stat. likaså uppsyningsman!^ av 1 :a klass, en vaktkonstapel och halva antalet yrkesmästare-överkonstaplar och första vaktfruar. övriga tjänster skulle upptagas å extra ordinarie stat utom 48 av vaktkonstapelsbefattuingama, vilkas innehavare skulle vara extra tjänstemän. Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen beräknat medel till vissa befattningar utöver nu angivna 105 tjänster, nämligen dels till personal vid de under 1945 inrättade kolonierna Solhyddan och Stöpsjön och dels till 2 vaktfruar, vilka skulle överflyttas från avlöningsstaten för statens vid fång­ vårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter till fångvårdsanstalternas avlöningsstat. Vad angår personalen vid nämnda kolonier med­ delar styrelsen, att å Solhyddan anställts en föreståndarinna med löneställning såsom assistent i Ex 12 — enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t samt dessutom 2 första vaktfruar. Beträffande Stöpsjön erinrar styrelsen, att Kungl. Maj :t i samband med att beslut fattats om koloniens inrättande medgivit, att där linge anställas en tjänsteman med uppgifter motsvarande föreståndares vid fångkoloni, en tjänsteman med uppgifter motsvarande över­ konstapels samt 6 vaktkonstaplar och 2 kokerskebiträden. Då några medel till ifrågavarande 13 befattningshavare vid Solhyddan och Stöpsjön icke be­ räknats i gällande stat, har styrelsen räknat upp anslaget med avlöningskostnadema för dem. Beträffande de till överflyttning föreslagna vaktfruarna anför styrelsen: Med hänsyn till att det är önskvärt med gemensam lief ord ringsgång för vaktfruar vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter och för vaktfruar vid fångvårdsanstalten^ har enligt riks­ dagens medgivande föreskrivits, att det fastställda antalet ordinarie vaktfruar vid fångvårdsanstalten^ må överskridas i den mån ordinarie vaktfrubefattningar till motsvarande antal hållas obesatta vid det andra slaget av anstal­ ter. Sådan överflyttning har nu ansetts böra ske i fråga örn två vaktfruar. Anslaget till statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alko­ holistanstalter: Avlöningar bär föreslagits nedsatt med vederbörligt belopp. Ytterligare föreslår styrelsen fem nya tjänster såsom sociala kuratorer i Eo 10, en vid vardera av centralfängelset i Härnösand, ungdomsanstalten å Skenäs samt säkerhetsanstaltema i Norrköping, å Hall och i Karlstad. Sammanfattningsvis innebär alltså fångvårdsstyrelsens förslag, att medel skulle beräknas för (105 + 13 + 2 + 5) 125 nya tjänster å fångvårdsstaten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225 . 75

De av fångvårdsstyrelsen för nästa budgetår föreslagna ändringarna be­ träffande anstaltsorganisationen skulle föranleda ändrad placering av vissa tjänster. I samband med nedläggandet av straffanstalten å Svart­ sjö borde sålunda tre av de nu å övergångsstat uppförda befattningarna — en assistenttjänst av 1 :a klass och två överkonstapelstjänster — vilka tidigare överförts från staten för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, återföras till sist­ nämnda anstalts stat. Härom anföres: A övergångsstaten för fångvårdsanstalterna finnas för närvarande bland annat en assistent av lia klass, en uppsyningsman av 2 :a klass och två över­ konstaplar. Ifrågavarande befattningshavare, som tidigare voro uppförda å övergångsstat å den för tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö fast­ ställda personalförteckningen, överfördes från och med den 1 juli 1943 till fångvårdens stat, dock alltjämt kvarstående å övergångsstat. Anledningen härtill var, att dessa befattningshavare användes uteslutande vid den å Svart­ sjö inrättade straffanstalten. När straffanstalten nu, såsom styrelsen föreslår, nedlägges, böra assistenten och överkonstaplarna återföras till tvångsarbetsoch alkoholistanstaltens övergångsstat och ordinarieposten å fångvårdsan­ stalten^ avlöningsstat nedsättas med lönekostnaden för dessa tre befatt­ ningshavare. På grund av omorganisationen inom fångvården har styrelsen nämligen funnit att endast uppsyningsmannen i fortsättningen kan beredas tjänstgöring inom fångvården. Styrelsen har i särskild underdånig skrivelse (till socialdepartementet) hemställt att nämnda tre befattningshavare måtte återföras till tvångsarbetsanstalten övergångsstat. Förutom att nedlägga straffanstalten å Svartsjö är det, såsom av det före­ gående framgår, fångvårdsstyrelsens avsikt att nedlägga kronohäktena i Lin­ köping och Sundsvall samt att starkt begränsa användningen av kronohäktet i Karlskrona. Beträffande styresmännen vid dessa tre anstalter — kronohäktesföreståndare av 2:a klass i A 16 — föreslår styrelsen, som redan nämnts (s. 73), att en befattning förändras till assistenttjänst av 3:e klass i A 16 och placeras vid säkerhetsanstalten i Karlstad. Den andra befattningen be­ räknas på motsvarande sätt bli erforderlig vid anstalten i Kalmar, som skulle förändras till straffängelse. Den tredje befattningen anser styrelsen, med hänsyn till att innehavaren bomme att avgå med pension örn något mer än ett år. böra överföras till övergångsstat. Genom att två kronoliäktesföreståndare av 2:a klass transporterades till assistenter av 3:e klass kunde två extra assistenttjänster av 3:e klass, vartill medel beviljats av 1944 års riksdag (II ht 1944 s. 99 f.), indragas. Den begränsade användningen av anstalten i Karlskrona möjliggjorde vidare nedflyttning av styresmansbefattningen där­ städes till uppsyningsman av 2 :a klass (A 10). Förslaget örn förändring av rannsakningshäktet i Kalmar till straffängelse bör enligt fångvårdsstyrelsens mening vidare medföra, att styresmansbefattniingen där, som nu uppehälles av en extra direktör i Ex 24, förändras till en ordinarie tjänst i A 24. Därvid skulle den nu för Kalmaranstalten avsedda kronohäktesföreståndart jönsten av 3:c klass indragas och ett till direktören därstädes utgående arvode å 1 000 kronor för bestyr med kolonien Ödevata nedsättas till 300 kronor. Styrelsen anför:

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I och med att kronohäktet i Linköpins nedlägges samt användningen av anstalten i Karlskrona begränsas, får anstalten i Kalmar med den därtill anslutna kolonien Ödevata starkt ökad betydelse som fångvårdsanstalt för östra Götaland. Styrelsen anser sig därför böra föreslå, att styresmansbefattningen där, som nu uppehälles av en extra direktör i lönegrad Ex 24, blir ordinarie tjänst i A 24. Denna uppfattning har föreslagits jämväl av strafflagberedningen. Medel finnas för närvarande icke beräknade för någon ordi­ narie styresmansbefattning vid Kalmaranstalten, men däremot finnes å per­ sonalförteckningen för fångvårdsanstalterna uppförd en befattning såsom kronohäktesföreståndare av 3:e klass, avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar. Då styrelsen icke anser det under alla förhållanden givet, att någon av de å övergångsstat uppförda direktörerna av 3:e klass kan förflyttas till Kalmar­ anstalten, böra under ordinarie-posten medel beräknas till en direktör av 3:e klass. Samtidigt nedsättes icke-ordinarieposten med lönen till den extra direktören i Kalmar, varjämte det nu med 1 000 kronor utgående arvodet till den extra direktören för bestyret med Ödevata-kolonien skulle kunna minskas till 300 kronor. Såsom förut framhållits, anser styrelsen nödvändigt med hän­ syn till Kalmaranstaltens ökade betydelse efter den 1 juli 1946 såsom anstalt för vanligt fångförvar, att en assistent placeras vid Kalmaranstalten. Detta skulle ske genom att en kronohäktesföreståndare av 2 :a klass överflyttas till anstalten, som skulle hänföras till straffängelserna.

I detta sammanhang hemställer styrelsen vidare att befattningen såsom styresman för rannsakningshäktet i Halmstad uppflyttas från A 10, uppsy­ ningsman av 2:a klass, till A 15, kronohäktesföreståndare av 3:e klass: Såsom styresman vid rannsakningshäktet i Halmstad tjänstgör för närva­ rande en uppsyningsman av 2:a klass i lönegrad A 10, som därjämte under tiden 1 juli 1944—31 december 1945 uppburit tillfälligt arvode om 600 kronor per år med hänsyn till de på grund av det höga fångantalet ökade arbets­ uppgifterna. Lönesättningen såsom uppsyningsman av 2:a klass måste med den användning av anstalten som styrelsen avser och med hänsyn till de skärpta krav som med straffverkställighetens genomförande komma att ställas på styresmännen betraktas som alltför låg. Strafflagberedningen har före­ slagit, att styresmanstjänsten vid nämnda anstalt placeras i lönegrad A 18, men styrelsen anser sig i nuvarande läge böra stanna vid att styresmannen får ställning såsom kronohäktesföreståndare av 3:e klass i lönegrad A 15.

Beträffande personal en vid fångvårdens sinnessjukav­ delningar har fångvårdsstyrelsen — under erinran att anslag för den nya personalorganisationen vid undersökningsväsendet i gällande stat upp­ tagits allenast för tiden den 1 januari—den 30 juni 1946 — nu beräknat ifrågavarande avlöningskostnader för helt år; därvid har anslaget nedsatts med motsvarande för senare halvåret 1945 beräknade arvodeskostnader för sinnessjukläkarpersonal (jfr prop. 240/1945 s. 12 och det följande). Beträf­ fande de högre undersökningsläkartjänsterna — 2 överläkare i Eo 28, 6 förste läkare i Eo 28 och 4 överläkare i Eo 27 — hemställer styrelsen samtidigt, att de från och med nästa budgetår överföras till ordinarie stat. Styrelsen hän­ visar härvid till innehållet i en av styrelsen den 27 oktober 1945 avlåten skrivelse till Kungl. Majit angående löneställningen för ifrågavarande läkare. I skrivelsen anfördes bland annat:

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vid det förestående tillsättandet av ifrågavarande tjänster vid fångvårdens sinnessjukavdelningar torde en ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus icke kunna förordnas att inneha extra ordinarie befattning vid någon fångvårdens sinnessjukavdelning med lägre lönegradsplacering utan att han avgår från sin ordinarie tjänst. Det torde visserligen icke vara tekniskt uteslutet att förordna ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus att inneha extra ordinarie tjänst i samma lönegrad vid en fångvårdens sinnessjukavdelning med frånträdande av utövningen av sin ordinarie tjänst, men ett sådant förtärande torde icke vara ägnat att göra de nya tjänsterna lockande. Vid sadant iörhallande be­ farar fångvårdsstyrelsen att till ifrågavarande tjänster icke komma att anmäla sig sökande med erforderlig kompetens. Styrelsen anser därför, att åtgärder mäste vidtagas för att till de högre undersökningsläkartjänsterna — alltså ej andre läkartjänsterna — erhålla sökande bland kompetenta förste läkare eventuellt överläkare vid statens sinnessjukhus. Såsom provisorisk anordning får fångvårdsstyrelsen föreslå, att överläkareoch förste läkartjänsterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar, icke till­ sättas, därest överläkare eller förste läkare vid statliga sinnessjukhusen fin­ nas bland de sökande och i första hand prövas böra ifrågakomma, utan att i stället allenast vakansförordnanden meddelas å dem. Härvid bör den för­ ordnade läkaren bibehållas vid sin å egen tjänst utgående lön, omräknat till den dyrort, där han blir placerad. Härutöver bör vid sådant vakansförord­ nande å överläkartjänst vederbörande, om han är överläkare vid statligt sin­ nessjukhus, få uppbära den hyresersättning, Kungl. Maj:t bomme att be­ stämma, samt, örn han är förste läkare, dels vikariatsersättning enligt samma grunder, som gälla vid förste läkares förordnande på högre befattning vid statliga sinnessjukhus, dels ock nämnda hyresersättning. Överläkare vid stat­ ligt sinnessjukhus, som erhållit förordnande vid sinnessjukavdelning inom fångvården, finge givetvis avstå bostad, som upplåtits till honom vid stat­ ligt sinnessjukhus.

Under erinran att i enlighet med den sålunda gjorda framställningen endast vakansförordnanden meddelats å två av överläkartjänsterna ävensom att två av de fyra övriga överläkartjänsterna tillsatts med ordinarie andre läkare vid statliga sinnessjukhus, anför styrelsen såsom ytterligare motivering för att överföra ifrågavarande tjänster till ordinarie stat: Genom att ordinarie läkare vid statliga sinnessjukhus utnämnas till inne­ havare av eller erhålla vakansförordnande å extra ordinarie läkartjänster vid fångvårdens sinnessjukavdelningar kunna de ordinarie tjänsterna vid de statliga sinnessjukhusen icke besättas med ordinarie innehavare. Detta är ur den statliga sinnessjukvårdens synpunkt en stor olägenhet. För rekrytering vid fångvården synes det nödvändigt, att de betydelsefulla tjänsterna som överläkare och förste läkare bli uppförda såsom ordinarie. Då det likaledes ur allmänt förvaltningsmässiga synpunkter måste anses synnerligen önsk­ värt, att de nuvarande, för dessa särskilda fall tillskapade avlöningsbestämmelserna avlösas av de vanliga bestämmelserna, får styrelsen ånyo hemställa att överläkare- och förste läkaretjänsterna uppföras ä ordinarie stat.

1 fråga örn övriga högre tjänster föreslår fångvårdsstyrelsen indrag­ ning av två vakanta pastors- och förste lä rarbefatt­ ningar, nämligen befattningarna vid central fängelserna å Härlanda och i Växjö. Enär de uppgifter, som åvilat pastorerna vid dessa anstalter, numera enligt medgivande av Kungl. Maj:! fullgjordes av utomstående prästmän mot

78 Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

visst arvode, kunde två befattningar såsom pastor och förste lärare utgå ur personalförteckningen och antalet sådana befattningar upptagas med 2 i stället för 4. Anslaget hade tidigare nedsatts med lön till pastorn och förste läraren vid centralfängelset i Växjö och borde nu minskas jämväl med lönen till pastorn och förste läraren vid centralfängelset å Härlanda.

Ytterligare hemställer fångvårdsstyrelsen dels örn uppfattning av ett extra ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset å Långholmen till ordinarie kanslibiträde och dels örn anvisande av ökade medel — 25 400 kronor — till vikarier för deltagare i utbildningskurser: Den stora arbetsbördan å kamrerarkontoret vid centralfängelset å Lång­ holmen har vid upprepade tillfällen varit föremål för styrelsens uppmärk­ samhet. Styrelsen har därvid icke kunnat undgå att observera, att arbets­ uppgifterna för det till kamrerarens förfogande stående extra ordinarie kon­ torsbiträdet — uträkning av lönen för cirka 250 befattningshavare, förande av anslagstabeller m. m. — ovillkorligen påkallar en högre lönegradsplacering. Löneutredningen för viss fångvårdspersonal har föreslagit inrättande av kanslibiträdesbefattningar vid vissa anstalter. Styrelsen får hemställa, att en kanslibiträdestjänst måtte inrättas jämväl vid centralfängelset å Lång­ holmen och att alltså en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning måtte få utbytas mot en ordinarie kanslibiträdestjänst.

I fångvårdsstyrelsens utredning angående fångvårdspersonalens utbildning och rekrytering har styrelsen beräknat utgifterna för vikarier för befatt­ ningshavare, som deltaga i sådan kurs, till 32 000 kronor, att belasta anslags­ posten å fångvårdsanstaltemas avlöningsstat till avlöningar till övrig icke­ ordinarie personal. För sådant ändamål har tidigare anvisats sammanlagt 12 600 kronor, därav 10 000 kronor från och med budgetåret 1945/46. Ytter­ ligare (32 000 — 12 600) 19 400 kronor skulle alltså erfordras. Med hänsyn till den föreslagna ändrade lönegradsplaceringen för vaktkonstaplar och vaktfruar och till att tillfälliga befattningshavare numera äga uppbära arvodestillägg motsvarande provisoriskt lönetillägg uppgå emellertid de årliga kost­ naderna för vikarier till 38 000 kronor i stället för 32 000 kronor, varför an­ visande av ytterligare (38 000— 12 600) 25 400 kronor skulle erfordras.

Beträffande anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersätt­ ningar (jfr statsliggaren s. 42 f.) har fångvårdsstyrelsen till en början räknat med vissa nedsättningar av anslaget. En automatisk ned­ sättning till ett belopp av (47 500 + 9 500) 57 000 kronor skulle sålunda upp­ komma i samband med omorganisationen av det rättspsykiatriska undersök­ ningsväsendet (prop. 240/1945 s. 12): För budgetåret 1946/47 bortfalla de för innevarande budgetår till arvoden åt vissa sinnessjukläkare och vikarier för dessa beräknade beloppen, 47 500 kronor. Till ersättning åt icke heltidsanställda läkare för sinnesundersök­ ningar enligt taxa samt kostnad för renskrivning av utlåtandena däröver har för budgetåret 1945/46 upptagits ett belopp av 14 500 kronor. Detta belopp kan för budgetåret 1946/47 minskas till 5 000 kronor, enär ersättning för utlåtande endast skall utgå till sinnessjukläkarna i Växjö och Visby. An­ slagsposten kan alltså på denna grund sänkas med (14 500 — 5 000) 9 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 79

Det tidigare under punkten [l] anmälda förslaget om överförande till fångvårdsstyrelsens stat av arvodet till ett jordbrukstekniskt biträde skulle medföra en nedsättning med 1 500 kronor. Genom indragning i enlighet med vad verkställighetslagen förutsätter av de nuvarande tillsyningsmannabefattningarna vid vissa fångvårdsanstalter — kronohäktet i Sundsvall, rann­ sakningshäktena i Hudiksvall och Haparanda, ungdomsanstalten i Ystad och vårdanstalten i Västervik —- skulle inbesparas (570 + 570 - t - 495 + 450 + 570) 2 655 kronor. Ytterligare 8 360 kronor skulle inbesparas genom indragning eller nedsättning av arvoden i samband med de för nästa bud­ getår föreslagna ändringarna beträffande anstaltsorganisationen: Om, såsom styrelsen föreslår, kronohäktena i ^Linköping och Sundsvall nedläggas från och nied den 1 juli 1946, kunna vissa arvoden indragas, näm­ ligen till styresmannen i Linköping 800 kronor, till läkarna (1 200 + 1 080) 2 280 kronor samt till predikanterna (1 200 + 1 080) 2 280 kronor, eller sam­ manlagt (800 + 2 280 + 2 280) 5 360 kronor. Styrelsen har i det föregående föreslagit, att användningen av kronohäktet i Karlskrona skulle begränsas. Detta medför dels att det särskilda arvodet till styresmannen, 800 kronor, kan indragas, dels ock att arvodena å 1 200 kronor till läkaren och predikanten kunna nedsättas. Styrelsen anser ett be­ lopp av sammanlagt 1 200 kronor erforderligt till arvoden åt dessa arvodister vid begränsad användning av häktet. Å posten skulle alltså kunna inbesparas (800 + 2 400 — 1 200) 2 000 kronor. Straffanstalten å Svartsjö skall nedläggas-------------. Till kroppssjukläkare vid straffanstalten utgår för närvarande ett arvode av 1 000 kronor för år, vilket kan indragas.

Vid bifall till förslaget om inrättande av en direktörstjänst av 3:e klass vid Kalmaranstalten kunde vidare det till direktören där nu utgående arvo­ det för bestyr med kolonien Ödevata nedsättas med 700 kronor till 300 kronor. Av de tillfälliga arvoden, som på grund av den höga beläggningen under krigsåren utgått till styresmännen vid kronohäktena i Linköping, Karlskrona och örebro samt rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall skulle — förutom arvodena vid förstnämnda två anstalter — även arvodena vid Halm­ stad och Hudiksvall, vardera å 600 kronor, bortfalla. Arvodet till förestån­ daren vid örebroanstalten anser styrelsen däremot böra bibehållas, enär det föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping skulle återverka på ar­ betet vid kronohäktet i örebro, som inom ett stort område bleve den enda straffanstalten för vanligt fångförvar. A andra sidan räknar styrelsen även med ett flertal anslagsökning­ ar å arvodesposten väsentligen föranledda av straffverkställighetsreformen. Till arvoden åt vissa ledamöter i de anstaltsnämnder, som skola inrättas jämlikt 4 § straffverkställighetslagen, begär styrelsen sålunda 15 000 kronor: Enligt 4 § straffverkställighetslagen skall vid fångvårdsanstalt finnas en anstaltsnämnd, bestående av styresmannen och fyra av Kungl. Maj:t utsedda personer. Till belysande av nämndens arbetsuppgifter får styrelsen referera följande ur 4 § straffverkställighetslagen:

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

»Styresmannen skall, där det kan ske utan dröjsmål, till överläggning i nämnden upptaga frågor örn fånges hållande i enrum under arbete eller fri­ tid, om disciplinära åtgärder och om eftervård ävensom andra viktigare frå­ gor. Nämnden har ock alt avgiva yttrande över ansökning örn nåd eller vill­ korlig frigivning samt att behandla ärende som fångvårdsstyrelsen hänskjuter till nämnden eller vars upptagande påkallas av ledamot. Nämnden må besluta framställning till Konungen eller fångvårdsstyrelsen angående de intagnas behandling eller förhållandena å anstalten i övrigt. Utöver vad nu sagts har nämnden att medverka till upprätthållandet av önskvärd förbindelse mellan intagen och honom närstående samt att främja arbetsanskaffning åt intagen, som skall lämna anstalten. De ledamöter av nämnden sorn icke på grund av sin tjänst hava att taga befattning med de intagna åligger att under regelbundna besök å anstalten följa de intagnas behandling.» Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 344) räknat med att arvo­ den skulle utgå till de från fångvården fristående ledamöterna i anstaltsnämnderna och har beräknat kostnaderna till 5 000 kronor. Den ändrade utformning, som verkställighetslagens bestämmelser örn anstaltsnämnd erhållit under riksdagsbehandlingen, medför, att kostnaderna för nämndernas organisation och verksamhet bli högre än vad strafflagbe­ redningen beräknat. Bland annat blir antalet nämnder större än som förut­ satts av beredningen, vilken ej räknat med anstaltsnämnder vid ungdomsanstaltema. Antalet ledamöter, som ej äro tjänstemän vid fångvården och som alltså böra åtnjuta ersättning för sina uppdrag, har vidare ökats från två till tre. De uttalanden, som riksdagen gjort angående nämndernas verk­ samhet, torde slutligen medföra, att denna får vidgad omfattning och be­ tydelse. Styrelsen ansluter sig till beredningens ståndpunkt, att ersättning bör utgå till ledamot av anstaltsnämnd, som icke är fångvårdstjänstemän. Vid sina överväganden örn ersättningens natur har styrelsen stannat för att föreslå, att ledamot av anstaltsnämnd skall beträffande rätten till och sättet för er­ sättning jämställas med nämndemännen i häradsrätterna. Den ledamot, som utsetts till ordförande, bör med hänsyn till hans särskilda åligganden erhålla något högre ersättning. Styrelsen föreslår, att till sådan ledamot av anstaltsnämnd, som icke är tjänsteman vid fångvården, må, om han icke utsetts till ordförande, från och med den 1 juli 1946 för deltagande i nämndens sammanträden utgå rese­ kostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E 1 allmänna resereglemente!, dock att 17 § 1 och 2 mom. icke skall äga tilllämpning vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente. Vidare före­ slår styrelsen, att till ordförande må från och med den 1 juli 1946 för del­ tagande i nämndens sammanträden utgå resekostnads- och traktamentser­ sättning efter rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet, dock att vid bedömande av ordförandens rätt till dagtraktamente 17 § 1 och 2 mom. resereglementet icke skall äga tillämpning. Styrelsens förslag innebär, att ordföranden skulle för sammanträdesdag äga uppbära traktamente med 15 kronor och annan ledamot, därest han icke är fångvårdstjänstemän, 10 kronor. Styrelsen får erinra örn att icke lagfarna ledamöter av övervakningsnämnd äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och trakta­ mentsklass II E i allmänna resereglementet, dock att 17 § 1 mom. icke skall äga tillämpning vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente. Styrelsen har även övervägt, huruvida ledamot av anstaltsnämnd, som icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 225 .

på grund av sin tjänst har att taga befattning med de intagna, skulle er­ hålla ersättning jämväl för de regelbundna besök, som det åligger honom att företaga å anstalten för att följa de intagnas behandling. Vägande skäl kunna anföras för en sådan anordning; hesöken komma att taga tid och i vissa fall, då ledamoten är bosatt å annan ort, föranleder besöket utgifter för resan. Så blir i allmänhet fallet, då anstalten är belägen på landet, eller då flera anstalter ha gemensam anstaltsnämnd. Å andra sidan torde uppdra­ get böra betraktas som ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vilket i viss utsträckning får utföras utan ersättning. Det må erinras örn att övervakare över villkorligt dömda och tillsynsmän över villkorligt frigivna, utskrivna m. fl. för resor, som de företaga för uppdragets fullgörande, erhålla ersätt­ ning endast för resekostnaden. Styrelsen anser, att åtminstone tills vidare samma regel bör gälla för ledamot av anstaltsnämnd, som utan att deltaga i sammanträde med nämnden besöker anstalten för att följa de intagnas behandling. I avvaktan på närmare erfarenhet om anstaltsnämndernas arbetsbörda får styrelsen föreslå, att ett belopp av 15 000 kronor upptages till resekostnadsoch traktamentsersättningar åt från fångvården fristående ledamöter i anstaltsnämnderna.

Till läkararvoden i anledning av det nya observation sförfarandet i fråga om långtidsfångar beräknar styrelsen vidare 22 000 kronor: Jämlikt 56 § straffverkställighetslagen skall den, som skall undergå ung­ domsfängelse, intagas å särskild mottagningsavdeining, där han skall under­ kastas särskild undersökning till ledning för anstaltsplaceringen och den fort­ satta behandlingen. Delta sker för närvarande vid ungdomsanstalten i Ny­ köping beträffande män och vid centralfängelset i Växjö beträffande kvinnor. Jämlikt 63 § straffverkställighetslagen skall till förvaring eller internering dömd intagen underkastas liknande undersökningslörfarande. Elt sådant undersökningslörfarande skall jämlikt 43 § tillämpas jämväl beträffande straff- och fängelsefångar, när strafftiden uppgår lill minst sex månader. Undersökningarna skola äga rum å särskilda observationsavdelningar vid vissa anstalter. Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 241) räknat med alt av det slutna anstaltsutrymme, som enligt beredningens för­ slag skulle finnas för straff- och fängelsefångar, följande platsantal skulle disponeras såsom observationsplatser: Ny Stockholmsanstait 50; Växjö 15; Växjötrakten (för kvinnor) 10; Visby 5; Malmö 25; Härlanda 20; Väners­ borg 10; Härnösand 20; Östersund 5; Umeå 5; Summa platser 165. Straffiagberedningen har förklarat (s. 333), att det av beredningen före­ slagna observations!örfarandet föranleder, att ökade medel mäste städas till förfogande för arvoden åt läkare vid observationsanstalterna. I vissa fall borde tilläggsarvode utgå åt kroppssjukläkaren vid anstalten, i andra borde en särskild psykiater anlitas mot årsarvode. 1 elt fall — vid Slockliolmsanstalten — borde en sinnessjukläkare anställas på heltid; i den män han ej erhölle full sysselsättning kunde lian lämpligen biträda på sinnessjukavdel­ ningen. Den sammanlagda ökningen av läkararvodena beräknade beredningen till 22 000 kronor. Beträffande observationsavdelningarnas förläggning har fångvårdsstyrelsen dea uppfattningen, att strafflagberedningens ovan återgivna förslag i vad gäller straff- och fängelsefångar i huvudsak torde kunna följas. Härjämte Ilar man emellertid att räkna nied observationsavdelningar jämväl för för­ varade och internerade. Dessa avdelningar böra lämpligen förläggas för män till mottagningsavdelningarna i Norrköping och Karlstad samt för kvinnor till mollagningsavdelningen i Växjö. För till ungdomsfängelse dömda bär lik- Bihany lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 223. 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

som nu är fallet undersökningen verkställas å mottagningsavdelningarna i Nyköping (för män) och i Växjö (för kvinnor). Inrättande av observationsavdelningar vid vissa anstalter bör icke utgöra hinder för att undersökning i vissa fall kan företagas även annorstädes, där­ est kompetent läkare står till förfogande. Sådana undantag kunna betingas av att det befinnes lämpligt att icke förflytta intagen från den anstalt, där ban vistas, när straffet eller skyddsåtgärden skall verkställas. Man bär också att räkna med att det kan inträffa, att intagen till följd av särskilda förhål­ landen måste sändas till anstalt, där observationsavdelning ej finnes inrättad. Vad angår antalet straff- och fängelsefångar, som skola hänvisas lill un­ dersökning, hade strafflagberedningen på grundval av 1942 års siffror räknat med ett antal av omkring 1 250. Med hänsyn till tendensen till minskning av antalet fångar med längre strafftider, torde antalet undersökningsfall icke behöva beräknas högre än 900. Härtill skall läggas antalet nykomna förva­ rade och internerade, som åtminstone under nästa budgetår ej torde överstiga 200 . Slutligen tillkomma minst 200 till ungdomsfängelse dömda, vilka ej medtagits i strafflagberedningens beräkningar. Antalet undersökningsfall skulle alltså omfatta omkring 1 300 personer. Beträffande formen för beredande av ersättning åt de läkare, som utföra observationerna, har strafflagberedningen som nämnts anvisat två olika för­ faringssätt. Härjämte torde man emellertid jämväl böra räkna med att i vissa fall ersättning kan utgå med visst belopp för varje undersökning så som fal­ let är t. ex. när tjänsteläkare utfärdar läkarintyg enligt lagen den 22 juni 1939 örn särskild förundersökning i brottmål; ersättningen utgår då med 30 kronor. Troligen kommer ett system, inbegripande alla tre formerna, att behöva användas. Vid bestämmande av vilken ersättningsform som bör ifrågakom­ ma vid vane särskild anstalt får hänsyn tagas till anstaltens typ samt till­ gången på lämplig läkare. Det torde få ankomma på fångvårdsstyrelsen att i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47 framlägga en närmare ut­ formad plan för observationsavdelningarnas förläggning, ävensom förslag till formen för ersättningen. Vad det nu gäller är att söka fixera totalkostnaderna. Ehuru det är för­ enat med svårigheter att för närvarande bedöma dessa, anser styrelsen möj­ ligt att hålla kostnaden inom ramen av det av strafflagberedningen föreslag­ na beloppet, 22 000 kronor.

Med anledning av ikraftträdandet av lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt hemställer styrelsen, att till arvoden åt rådgivan­ de psykiater, vid envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad, beräknas (2 X 2 400) 4 800 kronor:

Behovet av psykiatrisk rådgivning blir särskilt framträdande vid de slutna anstalterna, där i många fall de ur behandlingssynpunkt mera svårartade komma att samlas. Vid säkerhetsanstalten å Hall utövas den psykiatriska rådgivningen av överläkaren å sinnessjukavdelningen å Håga (utan särskild ersättning). Vad som erfordras ytterligare är anställande av psykiater vid envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad. Vid bestämmandet av storleken av det arvode, som skulle utgå till envar av nämnda psvkiatriker måste hänsyn tagas till den omständigheten, att enligt straffverkställig­ hetslagen säkerhetsanstaltens läkare och då främst dess psykiater tillerkänts ett betydande inflytande vid behandling av klientelet (67 §). Styresmannen har sålunda ålagts att samråda med läkaren: vid meningsskiljaktighet mel­ lan styresman och läkare skall i vissa fall frågan hänskjutas till fångvårds­

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 .

styrelsen. Med den ställning psykiatern härigenom fått kan det till honom utgående arvodet icke sättas lägre än 2 400 kronor. Självfallet skall det åligga honom att jämväl vid behov lämna psykiatrisk vard åt dem, som äro intagna å till säkerhetsanstalt hörande kolonier. För den händelse psykiatern ej är bosatt på orten, bör han enligt styrelsens mening äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning. För kroppss jukläkaren vid centralfängelset å Lång­ bo 1 m e n föreslår styrelsen en höjning av nu utgående arvode a 7 200 kro­ nor till 9 600 kronor — frånsett dvrtids- och kristillägg: Arvodet till kroppssjukläkaren utgår sedan den 1 juli 1936 med 7 200 kronor per år, vartill kommer dyrtidstillägg och kristillägg*med 46 %, var­ för hela ersättningen för närvarande uppgår till 10 454 kronor. Boye tillträdde den 1 januari 1939 och har under sin mer än sexåriga tjänstetid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt bestritt sin befattning. Till följd av det intresse Boye visat och det förtroende han åtnjuter har han kommit att anlitas av de intagna i mycket stor utsträckning. Han har mottagning å sjukhuset varannan dag och konsulteras då av de intagna, som vistas antingen i själva fängelset eller å kroppssjukhuset. Detta sjukhus, som i medeltal har 36 patienter, kan betecknas som välutrustat och tidsenligt. Till följd av Boyes skicklighet och kroppssjukhusets goda utrustning har fångvårdsstyrelsen i alltmer vidgad utsträckning låtit till centralfängelset och dess kroppssjukhus överflytta intagna som äro i behov av mera konti­ nuerlig läkarvård. Icke minst för med tuberkulos behäftade intagna har vistelsen på kroppssjukhuset visat sig välgörande. Utom såsom läkare för de intagna är Boye jämväl verksläkare för fängel­ sets personal, i allt omkring 230 tjänstemän. Ersättning till verksläkare, som tillika är anstaltsläkare, utgår endast vid besök i befattningshavares bostad. Flertalet tjänstemän konsultera honom emellertid, som naturligt är, vid hans mottagningar å sjukhuset. För dessa konsultationer, som numera uppgå till 1 200 per år, utgår icke någon som helst ersättning. Till följd av nu nämnda omständigheter har Boyes arbetsbörda ökat undan för undan. Mottagningstiderna omfatta omkring 6 —7 timmar varannan dag. De dagar han icke är på sjukhuset står han i förbindelse per telefon med sjukhuspersonalen. Boye räknar själv med att hans arbetstid numera är mellan 2 och 3 gånger så lång som under första verksamhetsåret. Boye har hos styrelsen hemställt, att hans arvode med hänsyn till den stegrade arbetsbördan måtte ökas med 33 %>. Styrelsen finner denna framställning synnerligen behjärtansvärd. Den betydelse en fullgod medicinsk vård har vid behandlingen av fångvårdsklientelet har starkt understrukits av strafflagberedningen. Styrelsen får för sin del framhålla att sättet för sjukvårdens utövande på fångvårdsanstalter liksom på andra offentliga institutioner i mycket blir bestämmande för andan och tonen därstädes. Mot en höjning av arvodet skulle kunna anföras, att Långholmsfängelsets beläggning efter hand kommer att minskas genom att de intagna flyttas till kolonier eller andra anstalter. Även föreligger förslag om Långholmsfängelsets nedläggande och uppförande av en mindre statlig fångvårdsanstalt i Stockholm eller dess närhet. Örn Långholmsfängelsets upp­ gifter beskäras, kommer emellertid kroppssjukhuset att bibehållas. Örn en ny statlig fångvårdsanstalt uppföres, räknar fångvårdsstyrelsen med att så­ som strafflagberedningen föreslagit ett kroppssjukhus skall uppföras vid den nya anstalten. Under sådana förhållanden måste fångvårdsstyrelsen för sin del uttala,

8 i Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att det vore till stor skada om eventuella omorganisationsplaner, som kunna taga lång tid att realisera, finge stå i vägen för en arvodesförhöjning som ur­ alia synpunkter måste betecknas som synnerligen befogad. Styrelsen till­ styrker därför, att arvodet ökas från 7 200 kronor med 2 400 kronor till 9 600 kronor, varå skulle liksom hittills utgå dyrtidstillägg och kristillägg enligt nu gällande grunder.

Till vikarie för ifrågavarande läkare begär styrelsen samtidigt en an­ slagsökning med 800 kronor. I anledning av kolonisystemets utvidgning beräknar styrel­ sen dels (7 X 300) 2 100 kronor till arvoden åt styresmän m. fl. för bestyr med kolonier, dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt kroppssjukläkare och dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt prästmän: Styrelsen övergår härefter till frågan örn arvoden åt styresmän m. fl. för

bestyr med kolonier.

Ett arvode å 300 kronor torde liksom hittills utgå till den befattningshavare, som handhar redogörarebestyren för kolonien Solhyddan. Medel härför böra beräknas. Kungl. Maj:t har medgivit, att till direktören vid straffängelset i Karlstad för bestyr med fångkolonien vid Stöpsjön samt till den befattningshavare vid fängelset, som sköter bokföringen för kolonien, må utgå arvode med 300 kronor till en och var för år räknat. Medel böra för budgetåret 1946/47 be­ räknas för arvodet till direktören, men däremot icke för den befattnings­ havare, som handhar bokföringen, därest styrelsens ovan framlagda förslag om inrättande av en assistenttjänst av 3:e klass vid fängelset bifalles. Till en var av direktören och lantbruksinspektoren vid säkerhetsanstalten å Hall utgår arvode å 300 kronor för bestyr med fångkolonien Äby i Sorunda socken. Jämväl kamreraren vid Hallanstalten, som fått sitt arbete ökat på grund av nämnda koloni, har i en underdånig ansökning hemställt, att Kungl. Majit måtte tillerkänna honom ersättning för förandet av koloniens räkenskaper med 300 kronor för år. Styrelsen vill vitsorda, att kolonisyste­ met givetvis medför ökade arbetsuppgifter för de högre befattningshavarna vid vederbörande huvudanstalt, men styrelsen anser sig icke kunna tillstyrka, att samtliga dessa befattningshavare erhålla kompensation härför genom särskilda arvoden. Styrelsen intager den ståndpunkten, att endast den befatt­ ningshavare, som har huvudansvaret för såväl huvudanstalten som kolonien eller kolonierna, nämligen styresmannen, bör erhålla någon ersättning. Denna bör sättas till 300 kronor för år oavsett koloniernas storlek eller antal. Lantbruksinspektorn vid säkerhetsanstalten å Hall uppbär visserligen för närvarande ett arvode å 300 kronor för bestyren med Åby, men detta får en­ ligt styrelsens mening betraktas som ett undantagsfall, betingat av brukningsenheternas storlek. Styrelsen får hemställa om anvisandet av ytterligare medel för arvoden till styresmän vid anstalter med kolonier, nämligen dels till direktören vid centralfängelset i Härnösand (kolonien Sörbyn och ytterligare en koloni), dels till direktören vid säkerhetsanstalten i Norrköping (en koloni), dels ock till styresmännen vid de tre anstalter, till vilka komma att anslutas kolonier för vanligt fångförvar. Till arvoden åt styresmän vid vissa fångvårdsanstalten för bestyr med kolonier bör alltså anvisas sammanlagt (5 X 300) 1 500 kronor. Styrelsen räknar med att de ovan åsyftade kolonierna för vanligt fångförvar skola anslutas till centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och å Härlanda. Beträffande kroppssjukvården vid kolonier kan man i allmänhet icke räkna

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

nied att denna skall kunna skötas av kroppssjukläkaren vid huvudanstalten. Styrelsen har funnit den bästa och billigaste lösningen vara att kroppsjuk­ vården vid kolonierna anförtros åt vederbörande provinsialläkare mot er­ sättning enligt provinsialläkartaxan. För detta ändamål bör anvisas ett be­ lopp av 300 kronor per koloni. Med hänsyn till det sätt, varpå ersättningen skulle utgå, torde vederbörande poster böra betecknas förslagsvis. Medel måste beräknas för kropp ssjukvården vid de fyra kolonier, som skola anslutas till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i Karlstad (2 st.). Medel måste ävenledes beräknas dels för kolonien å Sörbyn, som kommer att vara helt tagen i bruk under budgetåret 1946/47, dels för den jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande inrättade kolonien Solhyddan å Viebäck, dels ock för den fångförläggning, som enligt nådigt bemyndigande anordnats vid Stöpsjön i Värmlands län och som kommer att bli i verksamhet under hela budgetåret. Slutligen erfordras medel för kroppssjukvården vid de sju kolonier för vanligt fångförvar, vilka skola inrättas under budgetåret 1946/ 47 i anledning av straffverkställighetsreformen. Det sammanlagda anslags­ behovet skulle alltså uppgå till (14 X 300) 4 200 kronor. För religionsvårdens utövande erfordras ytterligare medel, nämligen dels för de fyra kolonierna till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i Karlstad, dels till kolonierna å Sörbyn och vid Stöpsjön, dels ock för de sju kolonierna för vanligt fångförvar. Med ett beräknat anslagsbehov av högst 300 kronor per koloni skulle alltså erfordras (13 X 300) 3 900 kronor. För ökat arbete med religionsvården vid centralfängelset i Mariestad i anledning av tillkomsten av kolonien å Lockerud erfordras ett belopp av 300 kronor. För religionsvård skulle alltså behövas ytterligare medel med sammanlagt 4 200 kronor. För predikantarvoden vid centralfängelset å Härlanda — där be­ fattningen såsom pastor och förste lärare föreslås indragen — skulle tillkom­ ma 3 960 kronor, motsvarande det belopp som i gällande stat anvisats för enahanda ändamål vid centralfängelset i Växjö. Den nu utgående särskilda ersättningen å 400 kronor för passning av port och grind vid säker hetsanstalten i Norrköping föreslår styrelsen höjd till 600 kronor. Såsom skäl åberopas, att innehavaren av ifrågavarande syssla är bunden under större delen av dagen och att där­ för ett årligt arvode av 400 kronor framstår som alltför ringa.

På grundval av de i det föregående framlagda förslagen har fångvårds­ styrelsen beräknat de olika anslagsposterna i fångvårdsanstalternas avlöningsstat till följande belopp: avlöningar till ordinarie tjänstemän 2878000 (4 673 700) kronor; arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t 170 700 (—11 700) kronor; avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 926 500 (4- 399 000) kronor; rörligt tillägg 670000 (4- 161 200) kronor. Beträffande anslagsposterna till ordinarie tjänstemän och övrig icke-ordi­ narie personal hänvisar styrelsen lill särskilda, vid styrelsens skrivelse fogade

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

nebeloppen för de ordinarie befattningshavare, som antagits till extra ordi­ narie befattningshavare i högre lönegrader. Icke-ordinarieposten är av riksdagen förslagsvis betecknad men Kungl. Maj:t har från och med budgetåret 1942/43 meddelat föreskrift om att posten icke må utan medgivande av Kungl. Majit överskridas. Styrelsen får hem­ ställa, att sådan föreskrift från och med nästa budgetår intill dess medels­ behovet å icke-ordinarieposten kan med större säkerhet än för närvarande be­ räknas icke måtte meddelas.

Med avseende å personalförteckningen har fångvårdsstyrelsen hemställt, att de nuvarande klassbeteckningarna för direktör, assistent och kronohäktesföreståndare borttagas. Såsom skäl åberopas, att löneutredningen för viss fångvårdspersonal förordat slopande av motsvarande beteckningar för uppsyningsman och yrkesmästare. 1 detta sammanhang har styrelsen även hemställt, att den nu å övergångsstat uppförda kontorsbiträdestjänsten — tidigare uppförd å staten för tvångsarbets- och alkoholistanstalten i Lands­ krona — måtte få överföras till ordinarie stat.

Yttranden över fångvårdsstyrelsens nu återgivna anslagsäskanden ha, ef­ ter remiss, avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Därjämte har medicinalstyrelsen hörts, såvitt angår fångvårdsstyrelsens förslag beträf­ fande läkarpersonalen vid fångvårdsanstalterna, samt styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö hörts, såvitt angår förslaget om återförande av vissa befattningar å övergångsstat till tvångsarbetsanstaltens stat. Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin tidigare i yttrande över löneutredningens betänkande hävdade uppfattning, att frågan örn löneställningen för den lägre fångvårdspersonalen icke borde upptagas till slutlig prövning för närvarande (jfr det föregående s. 34 f.). Med hänsyn härtill och under hänvisning jämväl till det fångvårdsstyrelsen den 22 februari 1946 medde­ lade uppdraget att upprätta en plan för anstalts- och personalorganisatio­ nen inom fångvården finner statskontoret försiktigheten bjuda, att personal­ organisationen icke bindes genom inrättandet av nya ordinarie tjänster. Er­ forderligt personalbehov syntes för den skull i största möjliga utsträckning böra tillgodoses med icke-ordinarie befattningshavare. Beträffande fångvårdsstyrelsens förslag rörande de lönegradsplacerade tjänsterna i övrigt uttalar statskontoret, att ett överförande å ordinarie stat av styresmannen vid Kalmaranstalten icke torde böra ske, så länge två direktörstjänster av 3:e klass funnes uppförda å övergångsstat. Icke heller syn­ tes ett återförande av viss personal från fångvårdsstaten övergångsstat till motsvarande stat vid tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö böra vidtagas, örn icke förutsättningar funnes att utnyttja befattningshavarna inom sistnämnda anstalt. De arbetsuppgifter som enligt framställningen ankomme å det kontorsbiträde, som biträdde kamreraren vid Långholmen, vöre enligt statskontorets mening icke av beskaffenhet att motivera ett ut­ byte av nämnda befattning mot en kanslibiträdestjänst. Ämbetsverket av­ styrkte för den skull förslaget härom. Ett överförande å ordinarie stat redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

från och nied den 1 juli 1946 av de i samband nied det låttspsykiatriska undersökningsväsendets omorganisation den 1 januari 1946 inrättade över­ läkar- och förste läkartjänsterna kunde statskontoret icke heller förorda. Med avseende å vissa arvoden och särskilda ersättningar anföres i stats­ kontorets yttrande: Till arvode åt en psykiater vid vardera av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad har fångvårdsstyrelsen föreslagit ett belopp av 2 400 kronor. Då statskontoret på grundval av den förebragta utredningen icke kunnat bilda sig någon säker uppfattning örn arbetets blivande omfattning, kan ämbets­ verket icke bedöma hur stort arvode, som skäligen bör ifrågakomma. Kost­ naderna för det nya observationsförfarandet kunna enligt vad fångvårdssty­ relsen framhållit ännu icke beräknas med någon säkerhet. Styrelsen äskar emellertid tills vidare i enlighet med strafflagberedningens uppskattning av medelsbehovet ett belopp av 22 000 kronor för ändamalet. Statskontoret för­ utsätter, att för ifrågavarande uppgifter i största möjliga utsträckning anlitas eljest inom fångvården sysselsatta läkare, och att för arbetet, i varje fall till heltidsanställda läkare, icke utgår särskild ersättning. Arvodet till kroppssjukläkaren å Långholmen utgör nu inklusive tillägg 10 454 kronor. Enligt vad framställningen utvisar erfordra arbetsuppgifterna en tjänstgöring mot­ svarande halvtidsanställning. Vid sadant förhållande synes arvodet i stolt sett väl avpassat. Då emellertid ersättningar av ifrågavarande slag. numera regelmässigt icke äro indexreglerade, bör enligt statskontorets mening ifrå­ gavarande arvode omräknas till ett fast belopp. För sin del förordar ämbets­ verket, att i anslutning till de normer, som följts vid bestämmande av arvo­ dena till de biträdande överläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimer­ lasarettet, beloppet fixeras till 10 600 kronor. Vad angår fångvårdsstyrelsens hemställan att få överskrida posten till av­ löningar till övrig icke-ordinarie personal utan att inhämta Kungl. Maj:ts medgivande härtill uttalar statskontoret, att en sådan frihet för statsmyndig­ het vid anslagsdisposilionen av principella skäl icke lärer böra ifråga­ komma. Allmänna lönenämnden har såvitt angår personal, vars löneställning icke varit föremål för prövning av löneutredningen, endast uttalat sig beträffan­ de förslagen om överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna samt örn reglering av arvodet till kroppssjukläkaren å Lång­ holmen. Förstnämnda förslag tillstyrkes under hänvisning till att i årets statsverksproposition samtliga extra ordinarie överläkar- och förste läkar­ tjänster vid sinnessjukhusens undersökningsstationer föreslagits överförda på ordinarie stat. Vad angår kroppssjukläkaren å Långholmen har löne­ nämnden ej velat motsätta sig en arvodesförbättring för denne med hänsyn till vad i ärendet anförts angående den ökning i läkarens arbetsuppgifter, som inträtt efter det ersättningen fastställdes. Lönenämnden kunde dock icke — i betraktande av löneställningen för de vid fångvårdens sinnessjuk­ avdelningar heltidsanställda läkarna — tillstyrka, att ersättningen för före­ varande uppdrag, vilket syntes få anses som en deltidstjänst, bestämdes till det av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet utan bolle före, att detsamma borde något reduceras. Medicinalstyrelsen har uttalat sin anslutning till samtliga av fangvardssty-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

reisen framlagda förslag rörande läkarpersonalen vid fångvården; dock för­ ordar medicinalstyrelsen, att frågan om en allmän reglering av kroppssjukläkarnas arvoden snarast upptages till prövning. Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har, med hänsyn till knappheten på personal vid denna anstalt, förklarat sig ej ha något att erin­ ra mot fångvårdsstyrelsens förslag att återföra en assistenttjänst av Ira klass och två överkonstapelstjänster till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

I detta sammanhang torde få anmälas en av Sveriges yngre läroverkslärares förening i skrivelse den 4 oktober 1945 gjord framställning rörande om­ daning av undervisningsväsendet vid statens fångvårdsanstalten Enligt för­ eningens förslag skulle undervisningen inom fångvården -— samtidigt som systemet med korrespondensundervisning utbyggdes — organiseras genom inrättande av särskilda lärartjänster, en i A 27 och nio i A 23, samt under­ ställas skolöverstyrelsen. Fångvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen, strafflagbe­ redningen och svenska fångvärdsmannasällskapet, vilka hörts över förening­ ens framställning, ha emellertid ej ansett sig kunna tillstyrka en sådan orga­ nisation.

Departe­ Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit möta för närvarande svårigheter att

ments­

bedöma fångvårdens personalbehov under nästa budgetår. Å ena sidan med­

chefen.

för nedgången i fångantalet en minskning av detta behov, å andra sidan ökas behovet av personal på grund av straffverkställighetsreformen. Härtill kom­ mer, att ett riktigt bedömande av personalbehovet är möjligt först efter den allmänna översyn av personalorganisationen som, enligt vad i annat sam­ manhang nämnts, är avsedd att komma till stånd i samband med planlägg­ ningen av anstaltsväsendets omorganisation. Någon ökning av antalet ordi­ narie tjänster å fångvårdsstaten bör under dessa förhållanden ej ske för när­ varande. Även i fråga om inrättande av nya extra ordinarie tjänster bör åter­ hållsamhet iakttagas. Fångvårdsstyrelsen har funnit behov föreligga av sammanlagt 144 nya tjänster i lägre lönegrader. På grund av personalbesparingar i anledning av ändrad disposition av vissa anstalter i samband med fångantalets nedgång har styrelsen emellertid ansett tillräckligt att begära medel för 125 av dessa befattningar. Den sålunda begärda anslagsökningen avser till en mindre del tjänster vid de kolonier, som tillkommit sedan anslaget senast beräknades, nämligen Sörbyn (1 föreståndare, 1 överkonstapel och 1 första vaktfru), Sol­ hyddan (1 föreståndarinna, 2 första vaktfruar) och Stöpsjön (1 föreståndare, 1 överkonstapel, 6 vaktkonstaplar, 2 kokerskebiträden). Till personal vid förstnämnda koloni, som rymmer 25 platser, har emellertid tidigare på fång­ vårdsstyrelsens förslag anvisats 26 000 kronor, vilket belopp möjliggör an­ ställande av erforderlig personal därstädes (II ht 1945 s. 92, 103). Ytterligare medel för detta ändamål böra därför ej beräknas. Däremot bör anslaget upp­ räknas för tillgodoseende av personalbehovet vid de båda övriga kolonierna, varvid dock för Solhyddan böra upptagas vaktfruar i stället för första vakt­ fruar och för Stöpsjön ekonomibiträden i stället för kokerskebiträden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 91

För envar av de elva nya kolonier — sju för vanligt fångförvar och fyra för förvaring och internering — som skola anskaffas enligt beslut av 1945 års riksdag, föreslår fångvårdsstyrelsen en föreståndare, en överkonstapel (rättare), 4 vaktkonstaplar och en första vaktfru (husmoder); härutöver före­ slås 2 vaktkonstaplar, avsedda att tjänstgöra såsom bilförare vid de för van­ ligt fångförvar avsedda kolonierna. Då kolonierna skola rymma 20—30 plat­ ser vardera, synes styrelsens förslag väl avvägt såvitt avser antalet befatt­ ningshavare vid varje koloni. Till bilförare böra däremot medel ej beräknas för närvarande. Vad angår tjänsternas lönegradsplacering synes annan änd­ ring ej böra vidtagas än att de föreslagna första vaktfruarna ersättas med ekonomibiträden. Anslag torde böra beräknas för samtliga nu ifrågavarande tjänster, men medlen böra ställas till förfogande först i den mån de nya kolo­ nierna tagas i bruk och personalbehovet vid dem ej kan tillgodoses genom överflyttning av personal från andra anstalter. För de slutna anstalterna för vanligt fångförvar begär styrelsen personal­ förstärkning med 30 vaktkonstaplar, 3 vaktfruar och 6 skrivbiträden samt för de slutna säkerhetsanstalterna med 1 uppsyningsman av lia klass, 1 yrkesmästare av 2:a klass (Karlstad) och en överkonstapel (ny sluten anstalt). Enär man, såsom i annat sammanhang anförts (s. 18), tills vidare icke torde behöva räkna med någon ny sluten säkerhetsan stalt utöver Karlstadsanstalten, bortfaller behovet av sistnämnda tjänst. Beträffande den begärda personalförstärkningen i övrigt måste beaktas, att behovet av personal på de slutna anstalterna minskat genom fångantalets nedgång och att ytterligare minskning är att emotse såsom följd av klientelets överflyttande i betydande omfattning till kolonier. Fångvårdsstyrelsen har själv ansett möjligt att av denna anledning lösgöra 19 tjänster för annat ändamål. Det synes mig emel­ lertid på goda skäl kunna antagas, att ytterligare personalbesparingar kunna göras, och jag anser mig därför nu ej kunna förorda annan förstärkning av personalen vid de slutna anstalterna än med de av styrelsen begärda sex skrivbiträdena. Dessa äro, enligt vad jag inhämtat, avsedda för de största anstalternas expeditioner. Vad särskilt angår säkerhetsanstalten i Karlstad utgår jag från att den för denna anstalt avsedda uppsyningsmanstjänsten icke skall behöva placeras högre än i A 11. Fångvårdsstyrelsens förslag örn inrättande av fem nya kuratorstjänster fin­ ner jag mig böra tillstyrka. Däremot kan jag ej biträda förslaget örn över­ förande till fångvårdens stat av två ordinarie vaktfrutjänster, nu upptagna å avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbetsocli alkoholistanstalter. Någon utökning av antalet ordinarie befattningar å fångvårdsstaten bör nämligen av förut anförda skäl ej ske för närvarande. Koloniföreståndarna böra, såsom föreslagits, placeras i 15 lönegraden utom vid Solhyddan, som endast bär 12 platser, där placering bör ske i 13 löne­ graden. Ekonomibiträdena böra placeras i 4 lönegraden, vilket överensstäm­ mer med löneutredningens förslag beträffande dylika befattningshavare. Be­ träffande halva antalet koloniföreståndare i 15 lönegraden ävensom beträf­ fande kuratorerna och skrivbiträdena bör hinder ej möta mot inrättande av

92 Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

extra ordinarie befattningar; övriga nya tjänster torde tills vidare böra upp­ tagas på extra stat. Sammanfattningsvis skulle alltså medel beräknas för följande nya befatt­ ningar: 12 koloniföreståndare, därav 6 i Eo 15 och 6 i Ex 15, 1 koloniföre­ ståndare i Ex 13 (Solhyddan), 5 sociala kuratorer i Eo 10 , 12 överkonstaplar (rättare) i Ex 9, 50 vaktkonstapel- i Ex 7, 2 vaktfruar i Ex 4, 13 ekonomi­ biträden i Ex 4 och 6 skrivbiträden i Eo 2. Kostnaderna för dessa 101 befatt­ ningar skulle bliva 312 100 kronor, frånsett tillägg. Såsom redan nämnts böra medlen ställas till förfogande endast i den mån behov av ytterligare personal uppkommer. Vad härefter angår förslagen om ändrad placering av tjänster i anledning av ändringar i anstaltsorganisationen föranledas vissa avvikelser från fång­ vårdsstyrelsens förslag. Styrelsen har föreslagit, att straffanstalten å Svartsjö nedlägges samt att i anledning därav tre tjänster, vilka nu äro uppförda å fångvårdsanstalternas övergångsstat — en assistent av l:a klass och 2 över­ konstaplar — överföras till tvångsarbetsanstaltens stat. Om fångar fort­ farande skola användas i jordbruksarbete vid Svartsjöanstalten — varemot jag förklarat mig ej lia något att erinra — böra emellertid dessa tjänster bi­ behållas å fångvårdens stat. Enligt styrelsens förslag skulle vidare verksam­ heten vid kronohäktet i Karlskrona inskränkas och rannsakningshäktet i Kalmar i samband därmed förändras till straffängelse. Då jag ej ansett mig kunna biträda förslaget härom, äro några personaländringar ej att vidtaga beträffande dessa anstalter. Frågan huruvida extra direktör i Ex 24 även under nästa budgetår skall vara anställd vid Kalmarhäktet torde dock få ankomma på Kungl. Majlis prövning. Medel för ändamålet böra fortfaran­ de beräknas. Styrelsens i detta sammanhang framställda förslag om upp­ fattning av styresmansbefatlningen vid rannsakningshäktet i Halmstad kan jag i nuvarande läge ej biträda. Däremot tillstyrker jag styrelsens förslag, att den ene av föreståndarna för de till nedläggande föreslagna kronohäktena i Linköping och Sundsvall placeras såsom assisetnt av 3:e klass vid den nya säkerhetsanstalten i Karlstad och den andre uppföres å övergångsstat. I samband härmed böra — ehuru kronohäktesföreslåndarbefattningen i Karlskrona bibehålies —- två extra assistenttjänster av 3:e klass indragas. Framställningen örn överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna torde böra bifallas; förslag örn inrättande av ordinarie tjänster för motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusens undersökningsstationer har, såsom lönenämnden framhållit, framlagts i årets statsverksproposition (V ht s. 205). Likaså biträder jag förslagen örn indragning av pastors- och förste lärarbefattningarna vid centralfängelserna å Härlanda och i Växjö, örn uppfattning av ett extra ordinarie kontorsbiträde vid cen­ tralfängelset å Långholmen till kanslibiträde och om anvisande av ytterli­ gare medel till vikarier för deltagare i utbildningskurser. Nyssnämnda bi­ träde, som föreslagits överförd till ordinarie stat, bör dock tills vidare bibe­ hållas i extra ordinarie ställning. Beträffande den av Sveriges yngre läroverkslärares förening väckta frå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

gan om omdaning av fångvårdens undervisningsväsende, är jag ej beredd att nu framlägga något förslag. Frågan, som är av stor vikt, bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet. Även detta spörsmål bör sålunda tagas under övervägande vid den förestående översynen av fångvårdens organisation. I fråga örn anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­ da av Kungl. Majit, synas endast obetydliga jämkningar vara att vidtaga i fångvårdsstyrelsens förslag. Nu utgående arvoden till läkare och predikant vid kronohäktet i Karlskrona böra sålunda, om detta häkte användes i oför­ ändrad omfattning, bibehållas vid nuvarande belopp. Även arvodet till sty­ resmannen vid kronohäktet i Kalmar för bestyr med kolonien Ödevata bör, därest ändring ej sker beträffande direktörstjänsten vid nämnda häkte, beräknas till samma belopp som nu. Såväl beträffande sistnämnda arvode som beträffande det tillfälliga arvodet till styresmannen vid kronohäktet i Örebro bör gälla, att det skall ankomma på Kungl. Majits prövning, huru­ vida arvodena skola utgå. Därest fångar alltjämt komma att användas i Svartsjöanstaltens jordbruk, bör vidare arvodet till läkaren därstädes ej in­ dragas, men det torde kunna nedsättas, förslagsvis till 600 kronor. Beträffande arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset å Lång­ holmen — vilket arvode för närvarande utgår med 10 454 kronor, varav 7 200 kronor i grundarvode och 3 254 kronor i dyrtids- och kristillägg — har fångvårdsstyrelsen föreslagit en höjning av grundarvodet med 2 400 kronor till 9 600 kronor. Med hänsyn lill vad som upplysts angående den med befattningen förenade arbetsbördan finner jag i likhet med allmänna lönenämnden en viss förbättring av arvodet skälig. Det synes lämpligen böra förändras till ett fast arvode å 12 000 kronor. Övriga av styrelsen föreslagna anslagshöjningar under arvodesposten fin­ ner jag mig böra biträda. Till vissa ledamöter i anstaltsnämnder torde alltså böra utgå ersättning efter samma grunder som till nämndemän; dock bör ordförande åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass 1 B i stället för II E. Bestämmelser om ersättning till läkare i anledning av det nya observalionsförfarandet beträffande vissa fångar torde få utfärdas av Kungl. Majit. De av statskontoret angivna riktlinjerna böra därvid i huvudsak följas. Fångvårdsstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet för nu angivna ända­ mål ävensom för vissa ytterligare arvoden ha ej givit mig anledning till erinran. Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen räknat örn samtliga poster i avlöningsstaten. Detta har lett till en uppräkning av anslaget i dess helhet, som i betydande omfattning icke motiveras av de för olika nya ändamål be­ gärda anslagsökningarna. Den största uppräkningen gäller anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän. I styrelsens specifikation rörande ökningar å ordinarie- och icke-ordinarieposlerna (s. 86 ) upptages sålunda en höjning av förstnämnda post å 200 000 kronor, med vilket belopp denna post tidigare nedsatts, enär den varit för högt beräknad (II lil 1943 s. 62). Under de båda senast förflutna budgetåren har ifrågavarande anslagspost emellertid varit i stort sett rikligt beräknad. Budgetåret 1943/44 utgjorde

94 Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

sålunda det under posten anvisade beloppet 2 227 000 kronor, medan ut­ gifterna uppgingo till 2 169 900 kronor. Sistförflutna budgetår vörö mot­ svarande siffror 2 182 000 kronor resp. 2 181100 kronor. Under sådana förhållanden föreligger ej anledning att uppräkna posten för nästa budget­ år. överhuvud synes någon omräkning av anslaget ej böra ske, förrän resul­ tatet av den förestående översynen av fångvårdens personalorganisation föreligger. Därvid måste emellertid förutsättas, att anslagsposten till icke­ ordinarie personal fortfarande uppföres förslagsvis. Denna post bör dock alltjämt, såsom statskontoret framhållit, få överskridas endast efter med­ givande av Kungl. Maj:t. Anslagsposterna i fångvårdsanstalten^ avlöningsstat beräknas i enlighet med det anförda på följande sätt. Posten till avlöningar till ordinarie personal ökas med kost­ naderna för den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen, i vad den berör ordinarie personal, 127 800 kronor. Vidare uppräknas posten i anledning av överförandet till ordinarie stat av vissa läkare vid undersökningsavdelningama med 131 500 kronor. Å andra sidan nedsättes pos­ ten med avlöningskostnaderna till pastorn och förste läraren vid central­ fängelset å Härlanda, 9 465 kronor; för motsvarande befattning vid central­ fängelset i Växjö, som jämväl skulle indragas, ba medel ej beräknats i gäl­ lande stat. Posten ökas alltså med (127 800 + 131 500 —- 9 465 = 249 835) 249 900 kronor till (2 204 300 + 249 900) 2 454 200 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit har fångvårdsstyrelsen beräknat till 170 700 kronor. I anledning av de jämkningar i styrelsens förslag, som förordats av mig, höjes detta belopp med 4 300 kronor till 175 000 kronor, vilket innebär en nedsätt­ ning av postens nuvarande belopp med 7 400 kronor. Under posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie person a 1 beräknas medel till löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen, inbegripet ökade kostnader för vikarier, 40 000 kronor, till ny personal huvudsakligen vid öppna anstalter, 312 100 kronor, samt till vikarier för deltagare i utbildningskurser, 25 400 kronor. Till personal vid undersökningsavdelningarna -—- andre läkare och kanslipersonal — vartill medel tidigare beräknats blott för halvt år, beräknas härjämte 42 200 kronor samt för uppflyttning av ett kontorsbiträde å Långholmen 600 kronor. Posten minskas å andra sidan med 63 000 kronor, motsvarande de i gäl­ lande stat för halvt år beräknade kostnaderna för läkarpersonal, som över­ föres till ordinarie stat, samt med 9 060 kronor för två extra assistent­ tjänster av 3:e klass, vilka indragas. Nettohöjningen blir alltså (40 000 + 312 100+ 25 400 + 42 200 + 600 — 63 000 — 9 060 = 348 240) 348 300 kronor och postens summa (1 527 500 + 348 300) 1 875 800 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med hänsyn till de fö­ reslagna personaländringarna med 90 000 kronor till 598 800 kronor. Anslagets slutsumma skulle alltså bliva (2 454 200 + 175 000 + 1 875 800 + 598 800) 5 103 800 kronor, vilket innebär en höjning med 680 800 kro­ nor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 .

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskri­ vit, bland annat, att anslagsposten till reseersättningar icke finge utan Kungl. Majits med­ givande överskridas, att av anslagsposten till expenser förslagsvis 730 000 kronor finge tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten samt, under tiden den 1 juli—den 31 de­ cember 1945, högst 32 500 kronor för övriga expenser, att av de under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposterna a), b), c), d), e), f), g) och h) finge under tiden den 1 juli—den 31 december 1945 tagas i anspråk högst hälften av de för respektive ändamål anvisade be­ loppen. Vidare har Kungl. Majit medgivit, att av det till expenser anvisade beloppet högst 300 kronor finge användas till inköp av böcker för bevakningspersonalens bibliotek, samt att av delposten till religions- och skolundervisning högst 3 000 kro­ nor finge användas till kostnader för föredrag m. m. och högst 4 700 kronor till prenumeration å tidningar och tidskrifter. Begränsningen av medelsanvisningen har i enlighet med vad som uttalades i fjolårets statsverksproposition (II ht s. 113) skett på grund av fångantalets nedgång; vid tiden för regleringsbrevets avlåtande utgjorde detta antal om­ kring 2 500, medan anslaget beräknats för en medelbeläggning av 3 000 fång­ ar. Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Majit emellertid se­ dermera medgivit, att de för tiden den 1 juli—den 31 december 1945 under vissa poster i omkostnadsstaten anvisade beloppen finge överskridas. Därest ifrågavarande anslagsposter i sin helhet kunde antagas bliva otillräckliga för utgifterna under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att före den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad. Budgetredovisningen för det senast förflutna budgetåret visar en överbe­ lastning av anslaget, som då utgick med 2 960 400 kronor, å 414 100 kronor. Följande poster ha — maximerade poster med Kungl. Majits medgivande — överskridits med nedanstående belopp i avrundade tal uttryckt (inom paren­ tes har angivits det belopp, varmed vederbörande post varit upptagen för budgetåret 1944/45): sjukvård för personal (12 000 kronor) med 6 200 kro­ nor, expensposten till bränsle, lyse och vatten (730 000 kronor) med 128 700 kronor, övriga expenser (65 000 kronor) med 13 900 kronor, inköp och under­ håll av inventarier (85 000 kronor) med 29 600 kronor, renhållning av fäng­ elseområden och fängelselokaler (42 000 kronor) med 16 300 kronor, bekläd­ nad och sängkläder (200 000 kronor) med 188 800 kronor, hälso- och sjukvård (160 000 kronor) med 53 700 kronor, religions- och skolundervisning (14 000 kronor) med 3 900 kronor, omkostnader för permitterade, frigivna och ut­ skrivna (70 000 kronor) med 32 300 kronor, fångtransport (200 000 kronor) med 61 000 kronor, kostnader för vård m. m. av män å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården (46 000 kronor) med 2 500 kronor samt kostna­ der för vård m. m. av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvår­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 99

den (75 000 kronor) med 39 900 kronor, utgörande alltså ett sammanlagt överskridande med 576 800 kronor, övriga poster visa besparing, nämligen posten till reseersättningar (50 000 kronor) 5 400 kronor, till publikationstryck (4 700 kronor) 20 kronor, till utspisning (1 130 000 kronor) 155 200 kronor, till diverse utgifter (40 000 kronor) 500 kronor, till tjänstedräkt åt befatt­ ningshavare (21 700 kronor) 1 500 kronor samt till upphuggning av cellföns­ ter (15 000 kronor) 100 kronor, tillhopa besparade medel 162 700 kronor. Nettoöverskridandet blir alltså det förut angivna beloppet (576 800 — 162 700) 414 100 kronor. För innevarande budgetår har anslaget höjts med 5 000 kronor, motsva­ rande en i gällande stat gjord uppräkning av anslagsposten till sjukvård för personal (II ht 1945 s. 12 f.).

I sin skrivelse den 18 februari 1946 med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna har fångvårdsstyrelsen hemställt om ökad medelsanvisning under flertalet poster i omkostnadsstaten. Vid beräkningen av de erforderliga be­ loppen säger sig styrelsen ha beaktat, dels att fångantalet för budgetåret 1946/ 47 beräknas till 2 300 mot 3 000 för innevarande budgetår, dels att Kungl. Maj :ts beslut örn utbildningskurser för fångvårdspersonal m. m. medför vissa ökade utgifter, dels ock att den av 1945 års riksdag antagna lagen om verk­ ställighet av frihetsstraff m. m. påverkar utgifterna å ett flertal omkostnads­ poster. Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna anföres: Posten till sjukvård för personal höjdes vid 1945 års riksdag från 12 000 kronor till 17 000 kronor och då sistnämnda belopp rätt väl stämmer med den senaste belastningen, torde posten böra upptagas med oförändrat belopp. Posten till reseersättningar är för närvarande upptagen med 50 000 kro­ nor. I sina för Kungl. Majit framlagda beräkningar om de årliga kostnaderna för reseersättningar till följd av de nya utbildningskursema för fångvårds­ personalen har styrelsen beräknat dessa till 25 500 kronor. Några ökade me­ del till reseersättningar på denna grund ha emellertid icke ställts till styrel­ sens förfogande. För nästa budgetår måste medel anvisas jämväl till de kostnader som för­ anledas av utbildningen. Med hänsyn till att viss besparing — 5 400 kronor ■— uppstod å anslagsposten under senast förflutna budgetår torde ökningen emellertid icke behöva uppgå till 25 000 kronor utan i avvaktan på närmare erfarenheter stanna vid 15 000 kronor. Posten skulle alltså uppföras med 65 000 kronor. Styrelsen får dock uttala, att det är möjligt att kostnaderna under budgetåret 1946/47 icke kunna hållas inom nämnda belopp på grund av utbyggnaden av den öppna anstaltsorganisationen, som för med sig kost­ nader för tjänstgöringstraktamenten och flyttningsersättningar. Expensposten till bränsle, lyse och vatten har under de senaste budgetaren överskridits ganska avsevärt. Förhållandena å bränslemarknaden äro fort­ farande sådana, att återgång i någon nämnvärd grad till billigare bränslen icke är att förvänta under nästa budgetår. Två omständigheter äro ägnade att stegra kostnaderna, nämligen de genom verkställighetsreformen ökade arbetspremier till sådana intagna, som tjänstgöra som handräckning vid vedsågning m. m. samt utbyggandet av anstaltsorganisationen med ett flertal mindre anstaltsenheter. Styrelsen får diirför hemställa, att posten upptages med ett från 730 000 kronor lill 800 000 kronor förhöjt belopp.

100 Runvi. Maj:ts proposition nr 22-5.

Posten till övriga expenser påverkas i fråga om blankettåtgång m. m. direkt av förändringarna i antalet intagna. Då fångantalet går ned, skulle man alltså kunna nedsätta postens belopp. Under 1944/45 då fångantalet var högre än som beräknas för 1946/47, var emellertid posten överbelastad med 13 900 kronor. Styrelsen hemställer därför att posten för 1946/47 upptages med oförändrat belopp, 65 000 kronor. Det är emellertid möjligt att straffverkställighetsreformen oell nyorganisationen av sinnessjukavdelningarna komma att medföra större krav än nu kan förutses. Bland annat måste nya blanket­ ter uppgöras och äldre blanketter omarbetas. Styrelsen bär vid upprepade tillfällen haft anledning att framföra sina bekymmer i anledning av att medlen till inköp och underhäll av inventarier vid fångvårdsanstalten^ varit otillräckliga. Det är en mängd möbler, husge­ råd och andra dyrbara inventarier samt utrustningspersedlar, som skola be­ kostas av denna post. Styrelsen har tidigare till Kungl. Maj:t överlämnat en förteckning å enligt styrelsens mening välgrundade framställningar från an­ stalterna örn inventarier, som icke kunnat av styrelsen beviljas av brist på medel. Förteckningen upptar bland annat bilar, cyklar, radioapparater, skrivoch räknemaskiner, inventarier för de intagnas bostadsrum och dagrum samt till expeditionslokaler m. m. Även om vissa anstalter nedläggas och inventarieanskaflningen för vissa nya anstalter sker nied anlitande av särskilda riksstatsanslag, är enligt styrelsens mening ett belopp av 85 000 kronor allt för litet för inventarieanskaffningen till ett 40-tal fångvårdsanstalten När fångantalet under andra hälften av 1930-talet höll sig kring 1 700— 1 900 intagna, uppgingo kostnaderna för inventarier till 80 000—90 000 kro­ nor. En sådan kostnadsnivå betydde ej, att inventarieuppsättningen på de olika anstalterna över lag hade den standard, som är önskvärd för en allmän anstalt. Detta visade sig också, när fångantalet i början av 1940-talet steg och behovet av inventarier växte. En hel del utrangeringar måste verkställas. Vid fastställandet av anslagspostens belopp måste hänsyn även tågås till den omständigheten, att till följd av den stora omsättningen av intagna förslit­ ningen blir mycket stor och brukningstiden kort. Vid anstalter, avsedda för oroliga eller sinnessjuka intagna, har man av naturliga skäl att räkna med ringa varsamhet med inventarierna. Under budgetåret 1944/45 uppgingo kost­ naderna för ersättningsanskaffningen av till utspisning och renhållning er­ forderliga porslins- och emaljvaror till i runt tal 28 000 kronor. Sedan slutet av 1930-talet har en icke oväsentlig allmän kostnadsstegring inträtt, som enbart den motiverar en anslagshöjning. En annan omständighet, sorn ävenledes påverkar belastningen, är att antalet vid fångvårdsanstalter stationerade bilar ökat sedan slutet av 1930-talet och kommer att öka ytter­ ligare med den projekterade utbyggnaden av anstaltsorganisationen med öpp­ na anstalter enligt kolonisystemet. Bilarna äro nödvändiga för avlägset be­ lägna anstalter, men betinga kostnader för reparation o. d. I samband med reformsträvandena beträffande straffverkställigheten ha också kraven på an­ stalternas allmänna standard stigit. Styrelsen hemställer därför att posten till inventarier höjes från 85 000 kronor med 25 000 kronor till 110 000 kronor. Posten till renhållning av fängelseområden och fängelselokaler, 42 000 kro­ nor. har under flera år överskridits, för senast tilländalupet budgetår med 16 300 kronor. Styrelsen måste föreslå en avsevärd förhöjning av postens belopp. Strafflagberedningen har i sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m. m. föreslagit en höjning av arbetspremierna till de intagna från i genomsnitt 40 öre till i genomsnitt 1 krona, innebärande en förhöjning med 150 procent. Beredningens förslag i detta avseende har ej mött någon erinran. Kostnaderna för arbetspremier under posten uppgå till i runt tal

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 101

20 000 kronor. Med hänsyn till de förhöjda arbetspremierna, får man räkna med en kostnadsförhöjning under posten. Denna torde kunna begränsas till 20 000 kronor. Utbyggnaden av kolonisystemet medför ävenledes ökade kost­ nader för renhållning. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till överbelastningen å posten får styrelsen hemställa, att posten höjes från 42 000 kronor med 38 000 kronor till 80 000 kronor. Posten till utspisning ansågs i 1945 års statsverksproposition kunna beräk­ nas på grundval av ett portionspris av en krona och posten har i gällande regleringsbrev upptagits med 950 000 kronor. För budgetåret 1946/47 har man att utgå från det av fångvårdsstyrelsen angivna medeltalet fångar. 2 300. Styrelsen måste vidhålla sin tidigare uppfattning, att det icke är tillrådligt att utgå från ett så lågt portionspris som en krona. Utspisningen vid institutioner av olika slag — det må vara militärkaserner, sjukhus eller andra anstalter — är förbunden med särskilda krav och detta är i synnerhet fallet vid anstal­ ter, som verkställa åtgärder innebärande frihetsberövande. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att ett så lågt portionspris som en krona icke torde finnas vid andra anstalter än fångvårdens och sinnessjukvårdens. Från sinnessjukhusen har emellertid ofta framförts klagomål över kostens otillräcklighet och medicinalstyrelsen har på senaste månaderna vidtagit den åtgärden, att helmjölk numera utspisas. Samtidigt har medicinalsty­ relsen hos Kungl. Majit anmält sin avsikt att pröva ett försök med enhetskost för personal och patienter, varigenom portionspriset skulle stiga upp emot en krona 50 öre. För fångvårdens del är en förbättring av kosten nödvändig, enligt styrelsens mening ofrånkomlig, enär de intagna till allt större antal börja sysselsättas med hårt arbete, särskilt ut.earbete. Styrelsen förordar där­ för ett portionspris av kronor 1: 20. Kostnaden skulle då bli (2 300 X 365 X 1:20) 1 007 400 kronor. Härtill kommer kostnaden för arbetspremier till de intagna för arbete i köken m. m., för närvarande 18 000 kronor, vilket belopp emellertid måste höjas med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som skall genomföras. Styrelsen beräknar ett belopp av 35 000 kronor vara er­ forderligt. Sammanlagda kostnaden skulle alltså bli (1 007 400 + 35 000) 1 042 400 kronor, utjämnat 1 040 000 kronor. Posten till beklädnad och sängkläder har under de senaste budgetåren bli­ vit avsevärt överskriden. Med hänsyn härtill finner sig styrelsen trots ett lägre fångantal icke kunna upptaga posten till annat belopp än det för inne­ varande budgetår anvisade, 200 000 kronor. En annan omständighet, som talar härför, är, att den öppna anstaltsvården med trädgårds-, jord- och skogsbruk kräver ett större antal och även en annan uppsättning skyddspersedlar m. m. än som användes vid anstalter med verkstadsdrift. Posten till hälso- och sjukvård, för budgetåret 1944/45 upptagen med 160 000 kronor, har för nämnda budgetår överskridits med 53 700 kronor. Trots nedgången i antalet intagna finner sig styrelsen nödsakad att begära höjning av anslagsposten och får styrelsen härom anföra följande. Tandvård åt de intagna förekommer i ganska stor utsträckning. Styrelsen räknar emellertid med alt tandvård i och med den nya straffverkställighetens genomförande kommer att beviljas i vidgad omfattning. Delta synes befogat med hänsyn till önskvärdheten att do intagna vid frigivningen icke äro be­ häftade med sådana defekter, som minskar deras arbetsförmåga. En förbätt­ rad tandvård inom fångvårdsanstalterna torde också stå i överensstämmelse med statsmakternas strävanden i allmänhet på tandvårdens område. Jämlik! 68 S andra stycket straffverkställighetslagen må intagen, som är hell eller delvis arbetsoförmögen, erhålla arbetspremier enligt särskilda grun­ der. För bedömande av antalet dagsverken, för vilka arbetspremier således komma all utgå, får styrelsen lämna följande statistiska uppgifter:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225 . 103

Tillfälle till tidningsläsning bör beredas intagen (31 §). Enligt gällande regleringsbrev må till prenumeration å tidningar och tidskrifter användas högst 4 700 kronor. Prenumeration å tidningar och tidskrifter för de intagna har förekommit mycket länge, men anspråken från anstalterna ha varit större än styrelsen med anvisade medel kunnat tillgodose. Styrelsen hemställde i skrivelse den 17 maj 1945 till justitiedepartementet med förslag till reglerings­ brev för budgetåret 1945/46 örn anvisande av ytterligare medel för ändamålet och anförde då följande: I omkostnadsstaten för innevarande budgetår finnes upptagen en post till publikationstryek å 4 700 kronor. Från denna post bestridas kostnaderna för utgivande av tidningen Ur pressen, som utdelas bland de intagna. Styrelsen har uteslutit denna post ur staten för budgetåret 1945/46, enär styrelsen avser att från och med nästa budgetår låta pre­ numerera på dagliga tidningar för de intagna i större utsträckning än hittills skett. Sty­ relsen har därför med ytterligare 4 700 kronor till 23 700 kronor höjt posten till reli­ gions- och skolundervisning, från vilken prenumerationskostnader bestridas.

Styrelsen åsyftade att för prenumeration å tidningar och tidskrifter få använda — utöver vad som kunnat därför disponeras av förutnämnda belopp å 14 000 kronor — ytterligare 4 700 kronor. Enligt regleringsbrevet har pos­ ten till religions- och skolundervisning höjts till 23 700 kronor, men disposi­ tionen av medel för prenumeration å tidningar och tidskrifter har som nämnts begränsats till 4 700 kronor. För att styrelsen skall kunna uppfylla den nya verkställighetslagens föreskrifter anser styrelsen nödvändigt, att av posten till religions- och skolundervisning för prenumeration å tidningar och tid­ skrifter må få användas (3 300 + 4 700) 8 000 kronor. Härom torde fram­ ställning få göras i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47. Enligt föreskrift i gällande regleringsbrev må av posten till religions- och skolundervisning disponeras högst 3 000 kronor till kostnader för föredrag, filmförevisningar m. m. Detta belopp är alldeles för litet för att styrelsen skall kunna tillfredsställa kraven från anstaltsledningarnas sida. Dessa före­ drag och filmförevisningar m. m. äro inte enbart till för de intagnas fritids­ sysselsättning utan är även en viktig länk i undervisningsarbetet bland de intagna. Styrelsen får därför hemställa att omkostnadsposten höjes, så att styrelsen kan för nämnda ändamål disponera 5 000 kronor per budgetår. I 30 § föreskrives, att den intagne bör uppmuntras till självstudier. Styrel­ sen har möjligheter att från anslagsposten lämna bidrag till de intagnas kor­ respondensstudier. Huruvida medelsanvisningen är tillräcklig, får de när­ maste åren utvisa. Styrelsen avstår för närvarande från ytterligare medels­ äskande i detta avseende. Från posten till religions- och skolundervisning bestridas för närvarande arbetspremier till intagna, som biträda i anstaltsbiblioteken m. m. Med hän­ syn till den höjning av arbelspremierna, som skall genomföras, erfordras an­ visande av ytterligare i runt tal 3 000 kronor. Posten kommer emellertid att belastas med ytterligare kostnader för arbetspremier. Enligt 68 § straffverk­ ställighetslagen skall arbetspremie utgå även när intagen under arbetstid deltager i undervisning, som anordnats vid anstalten. Kostnader i sistnämn­ da avseende, som synas böra belasta förevarande post, låta sig icke överslagsvis beräknas. Styrelsen kan ej i vidare mån jin nu skett precisera de beräknade ökade kostnaderna (15 000 + 2 000 + 3 000) men anser, att posten måste höjas från för närvarande 23 700 kronor med 26 300 kronor till 50 000 kronor. Beträffande posten till omkostnader för permitterade, frigivna och utskriv­ na må erinras att denna post för budgetåret 1944/45, då den var upptagen med 70 000 kronor, överskridits med i runt tal 32 000 kronor. För innevarande budgetår är den upptagen med 90 000 kronor.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 225 .

Enligt 71 § andra stycket straffverkställighetslagen skall vid den intagnes frigivning eller utskrivning, i händelse han saknar andra tillgängliga medel, enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande av hans besparade medel anvisas främst skäligt belopp tor hans uppehälle under den närmaste tiden. Strafflagberedningen har ansett 50 kronor i stället för för närvarande 25 kronor vara skäligt belopp. Fängelsefånge äger fritt förfoga över intjänt arbetspremie eller inkomst av arbete, som han själv skaffat sig (60 §), medan annan intagens arbetspremiemedel eller inkomst av arbete, som han själv skaffat sig, skall fördelas i två delar, disponibla medel och besparade medel. De dis­ ponibla medlen må disponeras under anstaltstiden, medan de besparade med­ len skola bevaras till frigivningen eller utskrivningen; dock äger fångvårds­ styrelsen bestämma, alt dessa medel ina användas för fullgörande av underhållsskyldighet eller för tillgodoseende av annat för den intagne eller honom närstående trängande behov ävensom till anskaffande av böcker eller annat som kan bereda honom nyttig sysselsättning under fritid, beträffande den som undergår ungdomst ängelse, förvaring eiler internering även för annat ändamål (71 §). 1 71 § andra stycket talas jämväl örn nödig beklädnad åt intagen. Jäm­ likt 296 § i nu gällande arbetsordning för fångvårdsstaten må straff- och fängelsefånge tilldelas nödtorftig beklädnad. Styrelsen har med stor tillfreds­ ställelse konstaterat, att det nied föreskriften örn »nödig beklädnad» blir möjligt att på ett bättre sätt än nu sörja för de intagnas utrustning vid av­ gång Irån fångvårdsanstalt. Till följd av bristen på medel har här måst iakt­ tagas en återhållsamhet som många gånger stått i direkt motsättning till vad man velat uppnå med straffet. Att återge en intagen friheten under sådana iörhållanden, att han lämnar anstalten med en nödtorftigt lagad kostym och några kronor kontant för uppehället är nämligen ofta liktydigt med att pressa ned honom på nytt i de understa samhällsskikten. För dessa ändamål måste därför tillräckligt med medel stå till förfogande. Likaledes har man att räkna med att fångvården kan behöva tillskjuta medel till resor vid permission som omförmäles i 36 § verkställighetslagen. Liksom strafflagberedningen anser styrelsen att med skiiligt belopp för uppehället under närmaste tiden efter frigivningen (71 §) i regel bör avses ett belopp av 50 kronor. Nedgången i fångantalet är ägnad att minska ut­ gifterna för de intagnas utrustning, men med hänsyn till de förhållanden, som nu behandlats, anser sig styrelsen icke kunna beräkna beloppet under förevarande anslagspost lägre än till 100 000 kronor. Posten Jill diverse utgifter, för innevarande budgetår upptagen med 53 000 kronor, påverkas bland annat av de nya utbildningskursema för fångvårds­ personal. För detta ändamål ha vissa medel redan anvisats, nämligen från och med budgetåret 1944/45 2 400 kronor och från och med budgetåret 1945/ 46 ytterligare 10 000 kronor. Såsom framgår av styrelsens underdåniga skri­ velse den 19 juni 1945 beräknas emellertid de årliga kostnaderna för diverse utgifter till 16 800 kronor. Ytterligare (16 800 — 12 400) 4 400 kronor erford­ ras alltså anvisade under posten. Från posten bestridas arbetspremier åt intagna, som tjänstgöra på anstaltsexpeditionerna eller utföra arbeten, för vilka arbetspremierna icke kun­ na belasta annan titel. Dessa kostnader uppgå till i runt tal 6 000 kronor. Med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som skall genomföras från och med budgetåret 1946/47, erfordras anvisande av ytterligare i runt tal 8 000 kronor. Posten till diverse utgifter påverkas icke så direkt av variationerna i fång­ beläggningen som fallet är med vissa andra omkostnadsposter. Styrelsen räk­ nar därför icke med någon nämnvärd minskning i denna belastning på grund

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 105

av beräknad minskning i antalet intagna, utan måste i stället räkna med öka­ de medelsbehov, dels för drivmedel till bilar vid nya kolonier, dels för olika slag av spel m. m. i anledning av föreskrift i straffverkställighetslagen (30 och 58 §§) om att särskild uppmärksamhet skall ägnas de intagnas fritids­ sysselsättning, dels ock för bestridande av styrelsens representationskostna­ der vid vissa anstalter, vilka i ganska stor utsträckning besökas av studiedele­ gationer m. m. För sistnämnda ändamål har styrelsen tidigare (år 1944; jfr II ht i 1945 års statsverksproposition s. 110) hemställt örn 1 000 kronor. På grund av vad styrelsen sålunda anfört rörande kostnaderna under pos­ ten till diverse utgifter får styrelsen föreslå, att posten upptages med ett från 53 000 kronor med 17 000 kronor till 70 000 kronor förhöjt belopp. Styrelsen får dock uttala, att detta belopp kan visa sig för litet, därest bilar måste an­ skaffas till flertalet av de nya kolonierna. Beträffande posten till fångtransport får styrelsen omnämna, att föreskrift intagits i 39 § straffverkställighetslagen, att transport å järnväg i regel bör företagas i vanlig personvagn. Detta kommer givetvis att medföra ökade kostnader. En annan omständighet, som ävenledes kommer att påverka kost­ nadsutvecklingen, är den ökade öppna anstaltsvården med ett flertal spridda kolonier. I avvaktan på närmare erfarenhet finner styrelsen icke skäligt att föreslå någon ändring i ifrågavarande omkostnadsposts belopp, utan torde posten böra upptagas med oförändrat belopp, 200 000 kronor. Med hänsyn till nedgången av antalet ungdomsfängelse ådömda torde pos­ ten till kostnader för vård m. m. av män d ungdomsanstalter, .sorn ej tillhöra fångvården, kunna nedsättas från 46 000 kronor till 40 000 kronor. På grund av den starka överbelastningen å motsvarande post beträffande ungdoms­ fängelse ådömda kvinnor anser .styrelsen, att denna post måste bibehållas vid det nuvarande beloppet, 100 000 kronor. Posten till tjänstedräkt åt befattningshavare torde med hänsyn till belast­ ningen kunna något nedsättas, nämligen från 21 700 kronor med 1 700 kronor till 20 000 kronor. Posten till upphuggning av cellfönster å 15 000 kronor torde icke behöva upptagas för följande budgetår, enär styrelsen å tilläggsstat för budgetåret 1945/46 fått anvisat ett investeringsanslag å 250 000 kronor till modernise­ ring av vissa äldre fångvårdsanstalter och styrelsen har för avsikt att be­ strida kostnader för fönsterupphuggning från detta anslag. När^ medelsan­ visning för fönsterupphuggning ånyo blir aktuell, torde styrelsen få inkomma med äskande i detta avseende. Till understöd åt intagnas familjer upptogs å omkostnadsstaten för inne­ varande budgetår ett belopp av 10 000 kronor. Erfarenheten under den tid, som förflutit sedan medlen ställdes till styrelsens förfogande, har visat, att ett anslag för detta ändamål är av synnerligt värde för avhjälpande av den ekonomiska kris för familjen, som ofta inträffar, när familjeförsörjaren be­ rövas sin frihet. Beträffande utbetalandet av sådant understöd har Kungl. Majit i regleringsbrevet föreskrivit, att understöd må utgå endast efter nog­ grann prövning av hjälpbehovet i varje särskilt fall och da bistånd är ound­ gängligen nödvändigt, samt att understöd, så långt det är möjligt, bör be­ stämmas med hänsyn till den intagnes villighet att själv med arbetspremier hjälpa sina närstående. Anslaget är emellertid otillräckligt. Strafflagberedningen, som hade sin uppmärksamhet riktad jämväl på denna fråga, anförde i sitt betänkande an­ gående verkställighet av frihetsstraff följande: Redan nu finnas vissa av donationsmedel upprättade fonder, från vilka fångvårdssty­ relsen utbetalar bidrag åt anhöriga lill fångar som av den egna arbetsinkomsten sända medel till familjen. De ekonomiska möjligheterna att utbetala sådana understöd äro

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

emellertid mycket begränsade. Det synes därför önskvärt att staten ekonomiskt träder emellan. Då det är av vikt att sådana bidrag till familjen ställas i relation till den döm­ des egna arbetsprestationer, kunde det övervägas att låta understöden utgå som avlöningsförhöjningar till intagna, som ha försörjningsplikt. Ett sådant system torde emeller­ tid vara ägnat att vålla praktiska olägenheter. Då bidrag endast bör utgå när verkligt behov föreligger, måste nämligen en prövning därav verkställas i varje särskilt fall, och det torde därför få anses oegentligt att låta bidraget utgå som avlöning. Enligt bered­ ningens mening bör man i stället anknyta till det nuvarande systemet att lämna bidrag från särskilda fonder. Staten torde böra ställa medel till fångvårdsstyrelsens disposition att användas till bidrag åt intagnas anhöriga. Som villkor för utbetalning bör gälla att den intagne av sin arbetsinkomst medverkar till familjens försörjning. En viss propor­ tion bör föreligga mellan den intagnes egna bidrag och tillskotten ur allmänna medel. Beviljandet av bidrag bör föregås av en särskild undersökning, som lämpligen torde böra utföras av kurator vid anstalten eller av skyddskonsulent. Samråd bör äga rum med vederbörande socialvårdsmyndigheter. I avvaktan på erfarenheter av systemets verk­ ningar torde anslaget till en början kunna vara relativt begränsat, förslagsvis hälften så stort som anslaget till understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. eller 50 000 kronor. Bidrag böra tills vidare endast beviljas i ömmande fall. Bidragsbeloppen torde kunna variera mellan 25 och 100 kronor i månaden. Beredningen har i sitt förslag upptagit ett stadgande (72 §) av innebörd att fångvårds­ styrelsen enligt grunder som Konungen bestämmer må bevilja familjebidrag åt intagen som visat sig mån att bispringa dem mot vilka han är underhållsskvldig. Stadgandet förutsätter att närmare direktiv meddelas i samband med beviljandet av anslag för ändamålet eller eljest i administrativ ordning.

Det av beredningen föreslagna stadgandet har visserligen icke upptagits i straffverkställighetslagen, men detta torde — att döma av departementsche­ fens yttrande — bero på att föreskrift av detta innehåll kunde meddelas i administrativ ordning. Anslaget bör lämpligen upptagas i samband med före­ varande anslagsäskanden och styrelsen hemställer att för ändamålet anvisas ett belopp av 50 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle anstalternas omkostnadsanslag för bud­ getåret 1946/47 upptagas med (17 000 sjukvård för personal m. m. + 65 000 reseersättningar + 800 000 bränsle, lyse och vatten + 65 000 övriga expenser + 110 000 inventarier + 80 000 renhållning + 1 040 000 utspisning + 200 000 beklädnad + 200 000 hälso- och sjukvård + 50 000 religions- och skolunder­ visning + 100 000 omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna +

70 000 diverse utgifter + 200 000 fångtransport + 40 000 kostnader för vård av män å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 100 000 kostnader för vård av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 20 000 tjänstedräkt + 50 000 understöd åt intagnas familjer) 3 207 000 kronor, vilket belopp med 241 600 kronor överstiger det av riksdagen för budgetåret 1945/46 beviljade beloppet 2 965 400 kronor och med 348 600 kronor det av Kungl. Majit för nämnda budgetår i regleringsbrevet anvisade beloppet 2 858 400 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har vidare begärt ett särskilt anslag till in­ köp av bilar för kolonier med 42 000 kronor. Styrelsen har därvid ut­ gått från att bilar till ett beräknat inköpspris av 7 000 kronor per bil måste anskaffas till sex av de nya kolonierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 107

I infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning har statskon­ toret anfört, att det lägre fångantalet i och för sig borde vara ägnat att minska fångvårdens omkostnader. Anstaltsväsendets omorganisation och vårdfor­ mernas förändring verkade emellertid i motsatt riktning. Särskilt höjningen av arbetspremierna och förbättringen av standarden i olika hänseenden med­ förde ökade utgifter. Svårigheter förelåge under dessa omständigheter för en beräkning av omkostnadsanslaget. Det ville dock förefalla statskontoret, som örn anslaget borde kunna begränsas till lägre belopp än styrelsen föreslagit. Sålunda syntes i betraktande av anslagsbelastningen under budgetåret 1944/ 45 särskilt posterna till renhållning, religions- och skolundervisning samt diverse utgifter väl högt tilltagna. Statskontoret ville för sin del ifrågasätta en nedskärning av dessa poster till respektive 70 000, 30 000 och 53 000 kronor. Jämväl inom ramen av dessa belopp syntes åtskilliga nya utgiftsändamål kunna tillgodoses. En höjning av posten till understöd åt intagnas familjer torde icke böra ifrågakomma. Framhållas finge, att fångarna genom den beslutade höjningen av arbetspremierna erhållit ökade möjligheter att bi­ draga till sina anhörigas uppehälle. (Jfr prop. 342/1945, s. 123). Frågan örn och i vad mån hilar erfordrades vid de olika anstalterna undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket förutsatte emellertid, att sådana fordon anskaffades endast för anstalter, vilkas behov av transporter icke kunde tillgodoses på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom anli­ tande av reguljära transportmedel eller hyrbilar.

Departe-

Den av fångvårdsstyrelsen nu begärda betydande anslagsökningen avser

ments-

i väsentlig omfattning sådana utgifter, vilka oavsett straffverkställighets- chefen. reformen måste anses av förhållandena påkallade för genomförande av er­ forderlig standardhöjning inom fångvården. En betydande kostnadsökning föranledes vidare av den beslutade höjningen med i genomsnitt över 100 pro­ cent av fångvårdens arbetspremier. Sistnämnda förhållande påverkar ett flertal poster i omkostnadsstaten. Erinras må, att strafflagberedningen upp­ skattat statsverkets årliga merkostnader på grund av förhöjda arbetspremier till ungefär 350 000 kronor (bet. s. 334). I några hänseenden torde nedsättning kunna ske beträffande de av fång­ vårdsstyrelsen begärda beloppen. I likhet med statskontoret anser jag så­ lunda tillfyllest, att posten till renhållning höjes med 28 000 kronor till 70 000 kronor. Även i fråga örn posterna till religions- och skol­ undervisning samt diverse utgifter har statskontoret föresla­ git begränsning av vad fångvårdsstyrelsen begärt. Med hänsyn bland annat till de under sistförflutna budgetår redovisade besparingarna å dessa poster, torde de böra bestämmas till 40 000 kronor resp. 00 000 kronor, vilket inne­ bär uppräkning av de nu för ifrågavarande ändamål anvisade beloppen med 16 300 kronor resp. 7 000 kronor. Beträffande posten till utspisning har styrelsen trots nedgången av fångantalet begärt en höjning nied 90 000 kro­ nor. Styrelsen har därvid räknat med ett portionspris av en krona 20 öre i stället för en krona i gällande stat. Sistnämnda pris motsvarar den fak­

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tiska portionskostnaden under budgetåren 1942/43 och 1943/44 (jfr II ht 1944 s. 108; 1945 s. 113). Enligt vad jag inhämtat har portionspriset under år 1945 ökats till en krona 8 öre. En kostförbättring har sålunda redan kommit till stånd. Ehuru jag ej har något att erinra mot en skälig ytterligare för­ bättring av kosthållet, synes man vid anslagsberäkningen ej böra utgå från högre portionspris än en krona 10 öre. Med ett beräknat fångantal av 2 300 kan utspisningsposten då bestämmas till oförändrat belopp, 950 000 kronor. övriga av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringar beträffande medelsan­ visningen för olika ändamål under förevarande anslag finner jag mig kunna tillstyrka. Vad särskilt angår medelsbehovet till understöd åt intag­ nas familjer må framhållas, att det av styrelsen nu begärda beloppet, 50 000 kronor, motsvarar vad strafflagberedningen beräknat för detta ända­ mål (bet. s. 334). Styrelsens framställning om anvisande av ett särskilt anslag för inköp av bilar finner jag mig böra avstyrka. Medel för detta ändamål böra ej anvisas, förrän de nya kolonierna anskaffats samt behovet av bil kunnat närmare bedömas. Med iakttagande av de i det föregående av mig förordade jämkningarna beträffande fångvårdsstyrelsens förslag till beräkning av förevarande anslag skulle det av styrelsen begärda beloppet, 3 207 000 kronor, kunna nedsättas med (10 000 renhållning + 10 000 religions- och skolundervisning + 10 000 diverse utgifter + 90 000 utspisning) 120 000 kronor till 3 087 000 kronor. Det i gällande riksstat upptagna anslaget, 2 965 400 kronor, skulle alltså höjas med (3 087 000 — 2 965 400) 121 600 kronor. Därest fångantalet skulle visa avsevärd fortsatt nedgång, torde det liksom nu få ankomma på Kungl. Majit att begränsa medelsanvisningen. I syfte att erhålla en bättre överblick av utgifterna under anslaget ämnar jag taga under övervägande att föreskriva en mera detaljerad redovisning av dessa. Bland annat synes lämpligt, att utgifter för arbetspremier redo­ visas särskilt. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkost­ nader för budgetåret 1946/47 anvisa ett

[5.] 5. Interneringsnämnden, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat

uppfört med 15 500 kronor och disponeras enligt följande stat, som fastställts av Kungl. Majit den 29 juni 1945, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46. Avlöningar. 1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. m., förslagsvis » 3 700

Ilo Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

ringsnämndens arbetsuppgifter fordras, att de avlagt examen, medförande be­ hörighet till domarebefattning. Då juridisk sakkunskap i övrigt icke torde finnas att tillgå bland kansliets anställda, är det sannolikt, att sekreteraren och hans biträde övervägande skulle komma att sysselsättas med uppsättande av föredragningspromemorior. Eftervårdsfrågorna skulle under sådana för­ hållanden komma att i huvudsak läggas på kontorshiträden och skrivbiträ­ den, en utveckling som skulle bli till allvarlig skada för ungdomsfängelse­ nämndens arbete, inom vilken en mycket kvalificerad ledning av eftervården är särskilt behövlig. Betänkligheterna mot att för närvarande göra alltför djupgående föränd­ ringar i nämndernas organisation förstärkas av den omständigheten, att det på nuvarande stadium är omöjligt att förutsäga, hur omfattande internerings­ nämndens arbete kommer att bli efter den nya lagstiftningens genomförande. Styrelsen får vidare omnämna att första lagutskottet i utlåtande (nr 36) till årets riksdag ifrågasatt lämpligheten alt behålla den interneringsnämnden åvilande prövningen av frågor rörande ådömande av förvaring och interne­ ring. En inskränkning av denna art av interneringsnämndens uppgifter skulle minska ledamöternas arbete, men i mindre grad sekreterarens.

Med hänsyn till den ökning av interneringsnämndens arbetsbörda, som är att förutse i anledning av ikraftträdandet från och med den 1 januari 1946 av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt, föreslår fång­ vårdsstyrelsen, att den nuvarande sekreteraren ersättes med en heltidsanställd sekreterare med arvode, motsvarande avlöning efter minst 28 löneklassen, Gort, i 1921 års avlöningsreglemente, jämte dyrtidstillägg och kristillägg, samt att ytterligare två kvinnliga biträden anställas hos nämnden. Vidare föreslås, att de nuvarande båda arvodena å 600 kronor till biträden åt sekreteraren sammanslås till ett arvode samt att civila icke-ordinariereglementet göres tilllämpligt beträffande nämnden, varvid ett av de kvinnliga biträdena skulle placeras i Eo 4 och de båda övriga i Eo 2. Rörande den sålunda föreslagna omorganisationen anföres närmare:

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som förestår inom interne­ ringsnämnden, är det nödvändigt, att nämnden erhåller heltidsanställd sekre­ terare. Sekreteraren bör hava avlagt examen, medförande behörighet till do­ marämbete. Då han härutöver måste vara väl förfaren i frågor rörande straff­ verkställigheten, beräkning av strafftid m. m. finner styrelsen ofrånkomligt att sekreteraren får uppbära ett arvode efter minst 28 löneklassen, G-ort, i 1921 års avlöningsreglemente (nr 270/1925) för befattningshavare vid statsde­ partement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Å arvodet, 9 540 kronor, bör utgå dyrtids- och kristillägg. Sekreteraren bör äga åtnjuta 30 dagars semester, dock att därest till sekreterare utnämnes ordi­ narie eller extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst, berättigad till högre antal semesterdagar än 30, sekreteraren må åtnjuta honom i innehavd ordinarie eller extra ordinarie befattning tillkommande semester. Beträffande avdrag under sjukledighet och annan ledighet bör interneringsnämnden — i likhet med vad för närvarande gäller — äga fastställa avdragens storlek. Sty­ relsen finner emellertid sekreterarens arbetsuppgifter vara så krävande, att han till sitt förfogande bör ha ett biträde med samma formella kompetens som sekreteraren. Denna anordning är nödvändig också med hänsyn till be­ hovet för nämnden att vid förfall för sekreteraren äga tillgång till en i hit­ hörande frågor insatt tjänsteman. Arvodet till biträdet bör bestämmas till 1 200 kronor för år räknat, varå dyrtidstillägg eller annat tillägg ej må utgå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 . lil

Beträffande biträdespersonalen har intemeringsnämnden framfört önske­ mål örn tre kvinnliga biträden. Ett av biträdena bör erhålla kontorsbiträdes tjänsteställning med hänsyn till att vissa göromål av mera kvalificerad art komma att anförtros åt henne, nämligen förande av diarium med tillhörande register över inkomna handlingar och ärenden, förande av journaler över de utskrivna och deras tillsynsmän för kontroll av tillsynens utövande, upp­ sättande av vissa skrivelser m. m. Fångvårdsstyrelsen får vitsorda behovet av nämnda befattningshavare. De två andra böra bli extra ordinarie skriv­ biträden. Styrelsen anser det nödvändigt, att civila icke-ordinarie reglementet blir tillämpligt vid intemeringsnämnden i likhet med vad som nu gäller för sinnessjuknämnden. Med en sådan anordning blir det möjligt för inteme­ ringsnämnden att själv antaga befattningshavare, varjämte från nämndens anslag kunna bestridas kostnader för vikarie under semester och sjukledighet. I övrigt innefattar fångvårdsstyrelsens förslag uppräkning av nu anvisade medel till dagarvoden, vikarier och omkostnader. Anslaget har beräknats på följande sätt. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättning­ ar, bestämda av Kungl. Maj:t, har upptagits 12 000 (+6 700) kronor till dagarvode åt ordförande och ledamöter, 9 540 (+ 7 140) kronor till arvode åt nämndens sekreterare, 1 500 (+ 1 200) kronor till arvode åt vikarie för sekreteraren samt 1 200 kronor till arvode åt biträdande sekre­ terare eller sammanlagt (24 240) 24 300 kronor. Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal, vilken post icke längre skulle upptagas förslagsvis, har beräknats 8 193 kronor till ett kontorsbiträde i Eo 4 och två skrivbiträden i Eo 2, 900 kronor till vikarier för biträden under semester och sjukledighet samt 900 kronor till övertidsersättningar och tillfälliga biträden, sammanlagt (9 993) 10 000 kronor. Till rörligt tillägg har upptagits en ny post å 1 200 kronor. Till omkostnader har beräknats 5 200 kronor, varav 200 (+ 200) kronor till sjukvård m. m., 3 500 (+ 1 500) kronor till reseersättningar samt 1 500 (+ 900) kronor till expenser. Anslaget i dess helhet har alltså uppförts med (24 300 + 10 000 + 1 200 + + 5 200) 40 700 kronor, vilket innebär en ökning med 25 200 kronor. Över fångvårdsstyrelsens framställning har yttrande inhämtats från stats­ kontoret, som ansett övervägande skäl tala för att gemensamt kansli icke inrättas för intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden innan när­ mare erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av den nya förvarings- och interneringslagen. Med hänsyn till svårigheten alt för närvarande bedöma personalbehovet å interneringsnämndens kansli förordar statskontoret att för budgetåret 1946/47 anvisas medel allenast för anställande av en arvodesavlönad sekreterare med heltidstjänstgöring och semestervikarie för honom samt ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom för tillfällig biträdeshjälp och övertidsersättningar. Mot en sådan inskränkning i det framlagda förslaget borde enligt ämbetsverkets mening icke vara något att erinra, därest an­

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

slagsposten till icke-ordinarie personal alltjämt uppfördes förslagsvis. Före­ skrift borde dock meddelas, att anslagsposten icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. För sekreteraren anser statskontoret vara tillfyllest, att med utgångspunkt från lönegraden Eo 24 bestämma arvodet till 11 000 kronor, varvid vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet borde göras tillämpliga på honom. Till vikarie åt sekreteraren syntes böra beräknas ett belopp av 1 000 kronor samt för tillfällig biträdeshjälp och övertids­ ersättningar 1 800 kronor. I övrigt föranledde framställningen icke annat uttalande från statskontorets sida än att posten till reseersättningar borde kunna begränsas till 3 000 kronor. Allmänna lönenämnden, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har därvid uttalat sig endast rörande den föreslagna sekreterarbefattningen. Nämnden anser sig icke kunna tillstyrka, att arvodet till sekreteraren avväges på sätt fångvårdsstyrelsen förordat. Skulle denne befattningshavare åtnjuta ersättning i form av arvode, syntes detta böra fastställas att utgå med ett belopp i ett för allt. Därest föreliggande osäkerhet rörande omfattningen av interneringsnämndens framtida uppgifter icke ansåges utgöra hinder här­ för, borde emellertid sekreterartjänsten redan från början inrättas såsom extra ordinarie med placering i 26 lönegraden.

Departe­ Frågan örn inrättande av gemensamt kansli för intemeringsnämnden och

ments­

ungdomsfängelsenämnden väcktes, emedan en omorganisation av intemerings-

chefen.

nämndens kansli måste genomföras för att möta uppkommande arbetsök­ ning i samband med den nya förvarings- och interneringslagens ikraft­ trädande. Med hänsyn till vad som anförts mot en sådan sammanslagning synes emellertid förslag härom ej böra framläggas för närvarande. En relativt betydande förstärkning av interneringsnämndens kansliperso­ nal torde dock bliva ofrånkomlig. Enär tillräcklig erfarenhet rörande arbets­ ökningens storlek saknas, synes frågan om denna personals storlek och sammansättning under nästa budgetår lämpligen få avgöras av Kungl. Maj:t. Därest sekreterare anställes på heltid, vilket synes antagligt, bör med hän­ syn till de juridiska kvalifikationer, som måste ställas på denne befattnings­ havare, sekreterararvodet bestämmas så, att det minst motsvarar de kon­ tanta avlöningsförmånerna till adjungerad ledamot i hovrätt. Ett belopp av 15 000 kronor bör därför beräknas för sekreterare och vikarie för denne under semester; med biträdande sekreterare torde man däremot tills vidare ej böra räkna. Till biträdespersonal synes böra upptagas 7 000 kronor, i runt tal mot­ svarande avlöning till ett biträde i Eo 4 och ett i Eo 2 jämte tillfällig skrivhjälp. Därvid förutsättes, att anslagsposten till icke-ordinarie personal lik­ som hittills uppföres förslagsvis. I den mån heltidsanställd biträdespersonal anställes bör icke-ordinariereglementet göras tillämpligt på nämnden. Fångvårdsstyrelsens förslag örn ökad medelsanvisning i övrigt under före­ varande anslag finner jag mig kunna biträda med den jämkningen att det till reseersättningar upptagna beloppet, på sätt statskontoret förordat, be­ gränsas till 3 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 113

I enlighet med det anförda skulle anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar beräknas till 27 000 kronor, därav 12 000 kronor till dagarvo­ den åt ordförande och ledamöter och 15 000 kronor till sekreterarpersonal. Posten till icke-ordinarie personal skulle upptagas med 7 000 kronor och den nya posten till rörligt tillägg med 1 000 kronor. Till omkostnader skulle anvisas 4 700 kronor. Anslagets summa skulle alltså bliva (27 000 + 7 000 + 1 000 + 4 700) 39 700 (+ 24 200) kronor. Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksda­ gen att

dels fastställa följande stat för intemeringsnämnden, att tillämpas tills vidare under budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar. 1. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

Omkostnader.

Summa kronor 39 700 ;

dels ock till Intemeringsnämnden för bud­ getåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av kronor 39 700.

[6.] 6. Ungdomsfängelsenämnden, förslagsanslag. Detta anslag är i riks-

staten för löpande budgetår uppfört med 12 200 kronor. Den av Kungl. Majit den 29 juni 1945 för nämnden fastställda staten (statsliggaren s. 47) upptager under rubriken Avlöningar en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. å 3 800 kronor. I samband med statens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, att denna anslagspost skall disponeras för renskrivningskostnad m. m. samt medgivit, att för tillgodo­ seende av nämndens behov av skrivhjälp må tills vidare vara anställt ett skrivbiträde med arvode motsvarande avlöning i lönegraden Eo 2. Till om­ kostnader upptager staten förslagsvis 3 700 kronor, varav förslagsvis 900 kro­ nor anvisats till expenser. I sin under nästföregående punkt omnämnda skrivelse den 7 september 1945 har fångvårdsstyrelsen efter förslag av nämnden förordat, att det hos nämnden anställda biträdet erhåller kontorsbiträdes tjänsteställning. Till stöd härför åberopas, att biträdet anförtrotts jämförelsevis kvalificerade göromål såsom att föra journaler, uppsätta skrivelser m. m. Styrelsen föreslår vidare, Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr £ 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att civila icke-ordinariereglementet göres tillämpligt beträffande nämnden, varvid biträdet skulle placeras i Eo 4. Ytterligare hemställer styrelsen, att omkostnadsposten till expenser höjes med 400 kronor för att möjliggöra frankering av försändelser i de fall, då så ur sekretessynpunkt finnes påkallat. Rörande anslagsberäkningen anföres i styrelsens skrivelse: Avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör beräknas för lönekostnaden till ett extra ordinarie kontorsbiträde 2 781 kronor, för arvode till vikarier under semester och viss sjukledighet, 400 kronor, och för övertidsersättningar och tillfälliga biträden, 400 kronor, och alltså upptagas med sammanlagt 3 581 kronor eller avrundat 3 600 kronor, innebärande en sänkning i jämförelse med medelsanvisningen för budgetåret 1945/46 med 200 kronor. Å staten bör upptagas en avlöningspost till rörligt tillägg å förslagsvis 400 kronor. Å omkostnadsstaten bör upptagas en ny post till sjukvård för personal m. m. å 100 kronor. Omkostnadsposten till expenser-------------. Posten torde därför höjas med 400 kronor till 1 300 kronor. Vid bifall till styrelsens förslag skulle anslaget i dess helhet höjas nied 700 kronor till 12 900 kronor. Såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ha lämnat fångvårdssty­ relsens förslag utan erinran.

Departe­ Med tillstyrkande av fångvårdsstyrelsens förslag får jag föreslå, att Kungl.

ments­

chefen. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stat för ungdomsfängelsenämnden, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar. 1. Arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis .. kronor 4 700 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

Omkostnader.

Summa kronor 12 900.

dels ock till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 225 . 117

två paviljonger, nied 40 platser på jordbruksavdelningens huvudbyggnad och 20 platser på vardera av jordbruksavdelningens två flyglar. För närvarande äro eleverna förlagda med omkring 55 på hantverksavdelningen — 35 i den ena och 20 i den andra paviljongen, varvid den senare utgör förtroendeav­ delning — och 60 på jordbruksavdelningen, varvid den ena flygeln står obe­ lagd. Av dessa siffror kan utläsas att det vore möjligt såväl att förlägga an­ staltens alla elever till hantverksavdelningen med dess 132 platser och sålun­ da ställa jordbruksavdelningens förläggningar tomma som att förlägga samt­ liga de till hantverksavdelningen hänvisade eleverna i den ena av avdelning­ ens två paviljonger med dess 66 platser. Enligt styrelsens mening talar emellertid vägande skäl emot sådana åt­ gärder. Styrelsen har redan i sin skrivelse den 21 november 1944 och jämväl ovan framhållit försämringen av det klientel som anstalten får mottaga. Det är naturligt att ju färre ynglingar som dömas till tvångsuppfostran, desto strängare blir urvalet. Av de under budgetåret 1944/45 nykomna 41 eleverna hade 23 tidigare varit föremål för åtalseftergift, förverkat villkorlig dom eller varit intagna på skyddshem samt 8 av de återstående vid läkarundersökning betecknats såsom debila eller psykopater. För att omhänderhava och i möj­ ligaste mån fostra ett dylikt klientel behöver anstalten använda alla sina re­ surser i fråga om differentiering. Eleverna böra sålunda liksom nu är fallet särskiljas i icke alltför stora grupper. Härtill kommer att styrelsen önskar att endast i nödfall använda elevförläggningarna i övervåningen i de ivå pavil­ jonger som höra till hantverksavdelningen. Sovrummen — »boxarna» — i nämnda våningar äro nämligen till sin typ särskilt föråldrade och har där­ för utsatts för berättigad kritik samt böra, därest anstalten skall behållas för sitt nuvarande ändamål, med det snaraste omändras. Ehuru styrelsen sålunda tills vidare anser olämpligt att göra besparingar genom att stänga vissa elevförläggningar, förklarar sig styrelsen ha för av­ sikt att åstadkomma en ur utbildningssynpunkt lämpligare fördelning av ele­ verna mellan hantverks- och jordbruksavdelningarna, så att flertalet elever kommer att förläggas till hantverksavdelningen. Härför kräves, enligt vad styrelsen anför, att det för skötseln av anstaltens jordbruk erforderliga an­ talet elever nedbringas till 45 eller därunder. Detta ämnar styrelsen verk­ ställa genom viss rationalisering av jordbruksdriften. Härvid skulle efter hand tre extra förmän kunna entledigas. Däremot anser styrelsen icke lämpligt att för närvarande nedlägga under­ visningen i något av de hantverk eller industriellt betonade yrken, vari un­ dervisning nu meddelas, utan ämnar i stället låta elevantalet inom de olika yrkena växla allt efter lägligheten. Någon personalindragning inom hant­ verksavdelningen finner styrelsen sålunda tills vidare icke böra komma i fråga. Ej heller beträffande personalen i övrigt föreslår styrelsen någon änd­ ring. I fråga örn den extra assistenttjänsten i lönegraden Ex 20, vilken tjänst inrättades år 1943, samt vissa andia icke-ordinarie befattningar anför sty­ relsen följande. Vad beträffar den extra assistentbefattningen vill styrelsen särskilt fram­ hålla betydelsen av att denna befattning bibehålies. Av den av styrelsen an­ förda motiveringen för befattningens tillkomst, vilken utförligt återgivits i 1944 års statsverksproposition (11 ht s. 126 f.), framgår att redan vid en normal elevbeläggning ett stort behov förelegat av en dylik förstärkning

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 225 .

av den högre personalen vid anstalten för att bereda direktören lättnad i expeditionsarbetet och därmed lämna honom möjlighet att ägna önsklig tid åt anstaltens övriga anglägenheter. Visserligen är elevbeläggningen för närva­ rande att räkna såsom under det normala, men utvecklingen är ännu oviss. Bland de högre placerade befattningarna vid anstalten är assistentbefatt­ ningen ur organisationssynpunkt nödvändig, och dess framtida ställning bör, örn anstalten kommer att bibehållas för nuvarande ändamål, omprövas i för­ hållande till andra tjänster, så snart väntad vakans å pastors- och förste lärartjänsten eller å en tjänst som lärare och avdelningsföreståndare inträder. Under nuvarande förhållanden anser sig styrelsen å andra sidan icke böra föreslå att assistentbefattningen upptages såsom ordinarie eller extra ordi­ narie. Av samma anledning avstår styrelsen från förslag örn att den extra ordinarie sjuksköterskebefattningen och den extra bagerskebefattningen, vilka båda äro stadigvarande behövliga för anstaltsdriften, uppflyttas till ordinarie, respektive extra ordinarie.

I enlighet med det anförda har styrelsen ej föreslagit annan ändring be­ träffande förevarande anslag än en nedsättning med belopp motsvarande avlöningskostnaderna för tre extra förmän eller med 7 600 kronor. Anslaget har följaktligen beräknats till (272 800—7 600) 265 200 kronor. Länsstyrelsen i Östergötlands län har, efter remiss, förordat bifall till anstaltsstyrelsens framställning. Statskontoret, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har ej fun­ nit anledning till annan erinran mot anstaltsstyrelsens förslag än att ämbets­ verket ilragasatt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för bibehållande av den extra assistenttjänsten. Statskontoret erinrar i detta hänseende, att antalet vid anstalten inskrivna elever, då denna tjänst år 1943 inrättades, utgjorde omkring 250. Även om denna befattning ansetts behövlig vid en beläggning av normal storlek (omkring 175 elever), hade enligt statskontorets mening en sa kraftig nedgång i elevantalet numera inträtt, att en indragning av tjäns­ ten borde allvarligt övervägas.

Såsom förut nämnts har löneutredningen för viss fångvårdspersonal i sitt betänkande avgivit förslag även till lönereglering för Bon a anstal­ tens personal i lägre lönegrader. Denna personal, vars arbets­ tid uppgår till 48 timmar i veckan, kan med hänsyn till tjänstgöringsförhål­ landena uppdelas i fem personalkategorier, nämligen bevakningspersonal, personal för jordbruks- och trädgårdsdriften, personal för hantverksdriften, ekonomipersonal samt övrig personal. Följande i löneutredningens betän­ kande lämnade uppgifter avse förhållandena den 1 juli 1945. Bevakning spersonalen. Denna grupp består av 9 tjänstemän, varav 2 förste förmän och 7 förmän. Tjänstgöringen avser främst s. k. inre tjänst, d. v. s. att övervaka ordningen inom elevförläggningarna. Arbetet fullgöres efter sär­ skilt schema, varvid befattningshavarna alternera i tjänstgöringen på olika förläggningar. Personalen för jordbruks- och trädgårdsdriften består av 18 tjänstemän, varav en uppsyningsman, 2 förste förmän (en i jordbruket och en i skogs­ bruket) och 15 förmän. I jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel syssel­ sättas ett 50-tal intagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 119

Personalen för hantverksdriften utgöres av 13 tjänstemän, varav 1 uppsy­ ningsman, 3 yrkesmästare av l:a klass, 6 yrkesmästare av 2:a klass och tre förmän. Hantverksavdelningen, som omfattar sju verkstäder, sysselsätter ett 50-tal intagna, motsvarande omkring 4 elever på varje befattningshavare. De sju verkstäderna utgöres av en smides- och mekanisk, en skrädderi-, en snic­ keri-, en sadelmakeri-, en skomakeri-, en mureri- och en måleriverkstad. De tre yrkesmästarna av lia klass äro föreståndare för de tre förstnämnda verk­ städerna. Hantverksdriften avser främst att bereda yrkesundervisning åt de intagna. Till ekonomipersonal kunna hänföras 6 befattningshavare, nämligen 1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av första klass, 4 eldare och 1 hus­ moder. Övrig här avsedd personal utgöres av kontorspersonal, personal för sjuk­ vården och nattvakter. Såsom kontorspersonal tjänstgöra 1 förste förman och 1 förman. Personalen för sjukvården består av 1 förman (sjukvårdare) samt 1 sjuksköterska. Nattvakterna äro till antalet 8. Löneställningen för nu ifrågavarande personal vid Bonaanstalten har allt­ sedan befattningarnas tillkomst i huvudsak följt lönesättningen för motsva­ rande personal vid fångvården. Löneutredningen, som i enlighet med direktiven samrått med anstaltens styrelse, har för sin del icke haft något att erinra mot att befattningshavarna vid anstalten få komma i åtnjutande av samma allmänna lönegradsuppflyttning som av utredningen föreslagits beträffande fångvårdens tjänstemän. Utredningen har därvid anfört att, ehuru till stöd för en löneförbättring icke torde kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen, an­ svar och arbetsuppgifter dock syntes vara så likartade, att löneställningen skäligen borde vara i huvudsak densamma. Emellertid erinrar utredningeni detta sammanhang, att den starka nedgången av tvångsuppfostringsklientelet — en följd av de nya lagarna om villkorlig dom och örn eftergift av åtal mot underåriga — föranlett utredning om anstaltens användning för annat ändamål än tvångsuppfostran, vilken utredning ännu icke vore slutförd. Den allmänna lönegradsuppflyttningen bör, enligt löneutredningen, liksom inom fångvården begränsas till befattningshavare med huvudsaklig uppgift att utöva tillsyn över och handleda eleverna. Några ändringar i den nuvarande skillnaden på två lönegrader mellan de olika befattningarna finner utred­ ningen icke böra vidtagas utan lönegradsuppflyttningen borde avse all ifrå­ gavarande personal. I enlighet härmed skulle befattningarna förman (A 6), förste förman och yrkesmästare av 2:a klass (A 8) samt yrkesmästare av

l:a klass och uppsyningsman (A 10) uppflyttas till resp. A 7, A 9 och All.

Den icke-ordinarie personalen borde placeras i motsvarande lönegrader en­ ligt löneplanerna Eo och Ex. Utredningen tillägger, att utredningen icke fun­ nit det påkallat att förorda någon utökning av antalet befattningar i befälsgrad. Tjänstebenämningama inom ifrågavarande personalkategori anser utred­ ningen icke böra ändras i vidare mån än att klassbeteckningarna för yrkes­ mästare borttagas. Vad härefter angår övriga befattningshavare vid anstalten, vilkas löneställ-

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 . 121

I yttranden över löneutredningens förslag lia såväl statskontoret som all­ männa lönenämnden helt motsatt sig en lönereglering för närvarande för Bonaanstaltens personal under hänvisning till pågående utredning örn an­ staltens framtida användning. Styrelsen för anstalten har i sitt yttrande inledningsvis anknutit till den av utredningen gjorda jämförelsen mellan löneställningen för fångvårdens och Bonaanstaltens personal samt därvid anfört: Att löneställningen för den vård- och arbetsledande personalen i lägre lönegrader vid Bonaanstalten alltsedan befattningarnas tillkomst i huvudsak följt lönesättningen för motsvarande personal vid fångvården är riktigt, men mot en jämställdhet av sådant slag har styrelsen under årens lopp vid upp­ repade tillfällen framfört erinringar. Det förhåller sig nämligen otvivelak­ tigt så, att den vård- och arbetsledande personalen vid Bonaanstalten allt­ ifrån början av anstaltens verksamhet år 1905 och intill de allra senaste åren haft ansvar och arbetsuppgifter, som genomgående varit vida mer krävande än fångvårdspersonalens. Bona har nämligen i motsats till de egentliga fångvårdsanstalterna varit en öppen anstalt, där verksamhe­ ten helt inriktats på internernas fostran och utbildning. Tillkomsten av 1902 års lag om tvångsuppfostran innebar i själva verket en re­ aktion mot att fångvård överhuvud taget skulle användas för mycket unga brottslingar. Att de principer, som alltid varit rådande för behandlingen av tvångsuppfostringsklientelet visat sig så bärande och livsdugliga, att de efter hand vunnit insteg inom fångvården för alt slutligen komma till klart ut­ tryck i det förslag till ny straffverkställighetslag, som nyligen antagits avriksdagen, måste ur social synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Men när utredningen framhåller, att den åberopade förändringen av fångvårdsper­ sonalens arbetsuppgifter motiverar en uppfattning i lönegrad, medan för Bonapersonalens del »till stöd för en löneförbättring icke lärer kunna åbe­ ropas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen», kan styrelsen icke underlåta att konstatera, att motsvarande skäl för Bonapersonalens del all­ tid förelegat. Om sålunda arbetsuppgifterna för den vård- och arbetsledande personalen vid Bona varit vida ansvarsfullare och mera omfattande än för motsvarande personal vid fångvården, intager däremot Bonapersonalen, enligt vad sty­ relsen vidare anför, en med personalen vid skyddshemmen fullt jämförlig ställning. Enär Bonaanstalten sannolikt icke komme att mera än ett fåtal år framåt användas för sin nuvarande uppgift, har styrelsen emellertid an­ sett sig i nuvarande läge icke kunna påyrka cn lönereglering för personalen vid Bonaanstalten till överensstämmelse med villkoren för motsvarande per­ sonal vid skyddshemmen. Styrelsen har däremot instämt med löneutredningen, när denna förklarat sig icke lia något att erinra mot att vissa när­ mare angivna grupper av befattningshavare vid anstalten finge komma i åt­ njutande av samma allmänna lönegradsuppflyttning som fångvårdens tjäns­ temän. Enligt styrelsens mening vore det obilligt örn statsmakterna, på grund av att anstalten möjligen endast en begränsad lid komme att använ­ das för sitt hittillsvarande ändamål, skulle förmena dess personal en sedan många år fullt motiverad löneförbättring. Vad angår den föreslagna allmänna uppflytlningens omfattning har anstaltsstyrelsen anslutit sig till kravet på uppfattning med två lönegrader. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 225 .

syntes nämligen styrelsen som örn utredningen för fångvårdspersonalens del tagit för ringa hänsyn till att arbetsuppgifterna vore så svåra, psykiskt pressande och för önskvärda aspiranter så litet lockande, att för detta spe­ ciella och ganska begränsade arbetsområde en förhållandevis hög lönesättning borde ske. I motsats till löneutredningen har anstaltsstyrelsen funnit en viss utökning av antalet befattningar i befälsgrad erforderlig. Styrelsen har sålunda för­ ordat uppflyttning av två ordinarie förmansbefattningar (A 6), vilkas nu­ varande innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman resp. trädgårdsmäs­ tare, ävensom av de båda uppsyningsmanstjänstema (A 10). Förmansbefattningarna föreslås uppflyttade till befälsgrad, motsvarande förste förman: Av de ordinarie förmännen innehava två förtroendeposter av samma art som förste förmannen i skogsbruket, nämligen en såsom ladugårdsförman och en såsom trädgårdsmästare. Omfattningen av skogsbruket, ladugårds­ skötsel och trädgårdsskötseln är betydande: anstaltens produktiva skogs­ mark uppgår till över 1 500 tunnland, anstaltens ladugård är nyligen full­ bordad, högmodern anläggning med plats för 120 nötkreatur och trädgårds­ skötseln omfattar bland annat driften av två moderna växthus. Ehuruväl styrelsen skulle anse tillfullo berättigat att framlägga förslag örn samtliga jordbruksförmäns jämställdhet i löneavseende med yrkesmästare, finner sig styrelsen i anstaltens nuvarande läge böra inskränka sig till för­ slag örn uppflyttning allenast av de två ordinarie förmän som tjänstgöra i ladugården och trädgården. Enligt vad ovan anförts hava båda arbetsupp­ gifter och ansvar av en art, som borde berättiga dem till ställning såsom förste förman. Vad angår tjänsten som ladugårdsförman må härutöver fram­ hållas att ladugården vid Svartsjöanstalten förestås av en förste förman (A 8) samt att utredningen föreslagit, att den förmansbefattning (A 6) vid Venn garnsanstalten, vars innehavare tjänstgör såsom ladugårdsförman, skall er­ sättas med en tjänst såsom förste förman i lönegrad A 9. Vad beträffar tjänsten som trädgårdsmästare må erinras att trädgårdsmästare vid Venngarnsanstalten är placerad i 8 lönegraden och vid skyddshem i 10 lönegraden samt att enligt utredningens förslag den vaktkonstapel (6 lönegraden), som förestår trädgården vid ungdomsanstalten å Skenäs, skall uppflyttas till över­ konstapel i 9 lönegraden, varjämte utredningen icke velat motsätta sig att trädgårdsmästaren vid Svartsjöanstalten, där icke ens växthus finnes, upp­ flyttas från nuvarande 12 till 13 lönegraden. Med stöd av vad sålunda an­ förts fai styrelsen hemställa att vid Bonaanstalten den förman, som förestår ladugården, och den förman, som förestår trädgården, uppflyttas till förste förmån i 9, resp. 10 lönegraden, allt efter det utredningens eller styrelsens förslag till allmän lönegradsuppflyttning vinner bifall. Vid sådan uppflytt­ ning bör den i trädgården tjänstgörande förmannen lämpligen erhålla tjänstebenämningen trädgårdsmästare.

Uppsyningsmännen anser styrelsen böra erhålla samma ställning som nu­ varande uppsyningsman av l:a klass vid fångvården: Såsom framgår av utredningens redogörelse äro vid anstalten anställda två uppsyningsman i lönegraden A 10. Den ene av dessa tjänstgör på hantverksavdelningen, den andre på jordbruksarvdelningen, båda såsom närmaste män till avdelningsföreståndarna, vilka tillika äro arbetsledare, resp. lantbruks­ inspektor i 18 lönegraden. Uppsyningsmännens tjänsteställning och upp­ gifter innebära, att de äro överordnade till och lia uppsikt över samtliga yr-

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 . 123

liesmästare och förmän. De synas tillfullo motsvara uppsyningsman av l:a klass vid fångvården (i 12 lönegraden). Vissa av yrkesmästarna vid anstalten hava ju från och med den 1 juli 1945 placerats i 10 lönegraden eller lika med uppsyningsmännen. Redan för att uppsyningsmännens överordnade ställ­ ning skall kunna bibehållas synas de därför böra uppflyttas en lönegrad — eller, för att den tidigare bestående skillnaden i lönegradsplacering skall bi­ behållas och jämställdhet ernås med uppsyningsmännen av l:a klass vid fångvården — två lönegrader. Därjämte böra de bliva delaktiga av den all­ männa lönegradsuppflyttning, som kan bliva beslutad enligt utredningens eller styrelsens förslag (lägst 11, högst 14 lönegraden).

I anslutning härtill anför styrelsen: Såsom-------------föreligga överhuvud taget fullgoda skäl för att samtliga de befattningshavare vid en uppfostringsanstalt — liksom vid en fångvårdsanstalt av modem typ — vilka såsom tillsyns- eller arbetsledarpersonal hava att taga närmare del i internernas fostran och utbildning, böra äga samma löneställning, oavsett om de undervisa internerna i yrkesämnen eller hand­ leda och fostra dem under annan tid än den som avses för yrkesarbete. Enligt styrelsens på erfarenhet grundade uppfattning är det för de olika personal­ grupperna oförståeligt att den enes eller andres arbetsinsats, som för fostringsresultatet i dess helhet är lika betydelsefull, skall värderas högre örn det gäller yrkesundervisning än om det gäller internernas fysiska eller psykiska fostran i övrigt. Av den personal, som skall tjänstgöra bland internerna utanför arbetstiden, måste fordras en utbildning som är likvärdig med den som kräves av yrkesundervisarna. Därest löneställningen icke göres enhetlig, kommer det med all säkerhet att visa sig att kompetent personal för hand­ ledning av internerna under icke-arbetstid bliver svårare att erhålla. Hänsyn lill anstaltens utredningsläge gör emellertid, att styrelsen anser sig böra avstå från att föreslå särskild uppfattning av de befattningshavare vid anstalten som fullgöra tillsynst jämt. Vad härefter angår utredningens förslag rörande löneställningen för eko­ nomipersonalen m. fl. har anstaltsstyrelsen funnit sig höra biträda förslaget i denna del beträffande placeringen av nattvakterna (Eo 6). Övriga av ifrå­ gavarande befattningshavare — såväl maskinisten och eldaren i ansvarsiställning som de, beträffande vilkas löneställning utredningen ej föreslagit någon ändring — borde däremot placeras i högre löneställning än vad utredningen förordat. Befattningshavarna kunde visserligen betraktas som ingående i ekonomipersonalen med vissa speciella uppgifter, men samtliga komme i så nära beröring med eleverna att de i själva verket även, i mer eller mindre grad, hade fostrande och utbildande uppgifter. På grund härav borde samt­ liga komma i åtnjutande av den av anstaltsstyrelsen förordade allmänna lönegradsuppflyttningen med två lönegrader. Sjuksköterskan, vilken vore rödakorssyster, förestode anstaltens sjukstuga — för närvarande med biträde av en extra ordinarie förman — och borde redan därigenom, som utredning­ en hävdat i fråga om Iva sjuksköterskor vid fångvårdsstaten, jämställas med Översköterska vid statliga sinnessjukhus och i avbidan på annan, nu pågående utredning placeras i 7 lönegraden. Av nu angivna skäl bar an­ atal Isstyrelsen förordat att maskinistbefattningen placeras i A 10 (utred­ ningen: A 9), eldaren i ansvarsställning i A 7 (A 6) och övriga eldare i Eo 7 (Eo 5), husmodern i A 8 (A 0) och sjuksköterskan i Eo 8 (Eo 0 t. v.). Mot

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 .

utredningens förslag till ändrade tjänstebenämningar för vissa av ifråga­ varande befattningar har styrelsen icke haft något alt erinra. De årliga kostnaderna för den av anstaltsstyrelsen föreslagna löneregle­ ringen ha, enligt samina beräkningsgrund som utredningen använt, av sty­ relsen beräknats uppgå till i runt tal 10 400 kronor. I anstaltsstyrelsens yttrande har personalorganisationen vid anstalten, avdelning 34 av Sveriges fångvårdsmannaförbund, förklarat sig instämma! Fångvårdsmannaförbundet har vidhållit den av dess representanter i utred­ ningen hävdade meningen, att en allmän lönegradsuppflyttning med två löne­ grader borde ske. Förbundet har vidare, i likhet med anstaltsstyrelsen, hem­ ställt att de två förmansbefattningar, vilkas innehavare tjänstgöra såsom la­ dugårdsförman resp. trädgårdsmästare, uppflyttas till befälsgrad.

Departe­

Såsom framhållits i årets statsverksproposition (II ht. s. lil) har medi­

ments­

chefen. cinalstyrelsen framlagt ett preliminärt förslag, enligt vilket Bonaanstalten — sedan den blivit obehövlig för sitt nuvarande ändamål — skulle efter vissa örn- och tillbyggnadsarbeten tagas i anspråk för den statliga sinnesslövården. Nämnda förslag har lagts till grund för äskande av anslag för nästa budgetår till ombyggnad av vissa elevförläggningar vid anstalten (prop. nr 177 s. 33, 68 och 69). Denna ombyggnad, som avser att ersätta de nuvaran­ de olämpliga sovplatsanordningarna med rum för de intagna av modem typ, bör komma till stånd oavsett den ifrågasatta ändrade användningen av an­ stalten. I syfte att underlätta förändringen har Kungl. Maj:t vidare den 12 januari 1946 föreskrivit, att lediga eller ledigblivande ordinarie befattningar vid anstalten tills vidare icke skola återbesättas med ordinarie innehavare. För nästa budgetår kan man emellertid utgå från att anstalten kommer att användas för tvångsuppfostran. Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan örn Bonaanstaltens anslagsbehov till omkostnader under nästa budgetår lades en medelbelägg­ ning av 100 elever till grund för anslagsberäkningen. Under första kvartalet 1946 har elevantalet hållit sig mellan 83 och 100. Anledning att frångå nyss­ nämnda beräkningsgrund, som vid omkostnadsanslagets behandling godta­ gits av riksdagen (rd. skr. nr 2/1946 p. 41), föreligger därför ej. Styrelsen för Bonaanstalten, som vid avgivande av sina anslagsäskanden räknat med ett genomsnittligt elevantal av 125 elever, har med denna ut­ gångspunkt ansett, att anstaltens personal under nästa budgetår kan in­ skränkas med tre extra förman. Vid den av mig antagna lägre medelbelägg­ ningen böra ytterligare personalbegränsningar övervägas. Emellertid synes anstaltens nuvarande organisation trots den beräknade nedgången i elev­ antalet böra bibehållas i huvudsak oförändrad. Att sammanföra eleverna i alltför få förläggningar skulle sålunda, såsom anstaltsstyrelsen framhållit, inskränka differentieringsmöjligheterna, vilket, särskilt i betraktande av kli! entelets försämring, måste anses olämpligt ur vårdsynpunkt. Ej heller synes någon av de nuvarande verkstäderna utan tvingande skäl böra nedläggas. Möjligheterna att inskränka personalbehovet äro under dessa förhållanden jämförelsevis begränsade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225 . 125

Av de högre befattningshavarna vid anstalten har innehavaren av den i A 24 placerade tjänsten såsom pastor och förste lärare den 22 mars 1946 utnämnts till kyrkoherde. Den sålunda ledigblivna befattningen får, såsom förut angivits, icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Med hänsyn såväl till ovissheten om anstaltens framtida användning som till elevanta­ lets nedgång torde befattningen emellertid icke böra uppehållas ens på för­ ordnande. För nästa budgetår böra i stället anvisas medel till en predikant, vars arvode, med hänsyn till att han hör uppehålla undervisningen i reli­ gionskunskap och morallära, torde böra beräknas till 2 000 kronor. Om pastorstjänsten icke uppehälles, är det å andra sidan nödvändigt, att den nuvarande assistenttjänsten i Ex 20 bibehålies. I detta hänseende må sär­ skilt framhållas, att anstaltsledningens arbetsbörda är beroende icke blott av beläggningen å anstalten utan även av antalet villkorligt utskrivna ele­ ver. Detta antal utgjorde den 1 mars 1946 233. Av de ordinarie befattningarna i lägre lönegrader lia hittills fyra ledig­ blivna tjänster — tre förmansbefattningar samt befattningen såsom eldare av 2:a klass — icke återbesatts. Med utgången av april månad blir ytter­ ligare en förmanstjänst ledig. Även örn de nuvarande tre extra förmansbefattningama såsom anstaltsstyrelsen föreslagit indragas, torde vid en me­ delbeläggning av 100 elever vikarier bliva erforderliga endast å två av nämnda vakanta befattningar, nämligen å två av förmans tjänsterna. För nästa budgetår kan man därför räkna med sammanlagt fem förmanstjänster och en eldartjänst mindre än för närvarande. Vidare torde av icke-ordinariepersonal två nattvakter kunna indragas. Ytterligare personalinskränk­ ningar torde ej kunna genomföras utan mera betydande organisatoriska förändringar. Sådana böra av förut anförda skäl icke ske utan ytterligare nedgång i elevantalet. Skulle en sådan nedgång inträffa, torde det få an­ komma på Kungl. Majit att föreskriva de personalbesparande åtgärder, som utan försämring av vårdmöjligheterna kunna vara möjliga att genomföra. 1 fråga om löneställningen för personalen i lägre lönegrader är jag ense med löneutredningen för viss fångvårdspersonal örn att personalen vid Bonaanstalten bör erhålla samma löneförbättring som motsvarande personal vid fångvården. Jag förordar alltså en allmän uppfattning av bevakningspersonalen samt personalen i jordbruks-, trädgårds- och hantverksdrilten med en lönegrad. I nuvarande läge kan jag också i princip ansluta mig till ut­ redningens uppfattning, att några ytterligare tjänster i befälsgrad icke böra inrättas. I fråga om de båda förmän, som förestå Bonaanstaltens ladugård och trädgård, tala dock särskilda skäl för en ändrad tjänsteplacering redan nu. Såväl ladugårds- som trädgårdsskötseln äro otvivelaktigt, såsom anslaltsstyrelsen framhållit, av den omfattning, att den motiverar befälsställning för nämnda befattningshavare, som lia det omedelbara ansvaret för dessa grenar av driften. Då behovet av ifrågavarande tjänster kommer att kvar­ stå oberoende av bur anstalten framdeles kommer att användas, synas be­ tänkligheter icke behöva möta mot att de erhålla en löneplacering som

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 .

svarar mot uppgifternas kvalificerade art. I likhet med anstaltsstyrelsen för­ ordar jag därför att de uppflyttas till A 9. I fråga om ekonomipersonalen och övriga befattningshavare, som icke tjänstgöra i bevakning och yrkesdrift, kan jag på huvudsakligen samma skäl som beträffande fångvårdens motsvarande personal ansluta mig till vad löneutredningen föreslagit. Värmeledningsskötaren torde alltså böra upp­ flyttas från A 8 till A 9, den ordinarie eldaren från A 5 till A 6 och natt­ vakterna från Eo 5 till Eo 6. Övriga ifrågavarande befattningshavare böra bibehållas i nuvarande lönegrader; löneställningen för sjuksköterskan bör dock upptagas till omprövning i enlighet med de principer som efter förslag av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, kunna komma att fastställas för sjukvårdspersonal i allmänhet. Personalens tjänstebenämningar torde böra ändras i överensstämmelse med utredningens förslag. Härutöver bör den befattningshavare, som förestår trädgårdsdriften, i samband med den av mig nu föreslagna lönegradsuppflyttningen erhålla benämningen trädgårdsmästare. Anslaget har i enlighet med det anförda beräknats på följande sätt. Posten till avlöningar till ordinarie personal minskas med avlöningskostnadema till pastorn och förste läraren, fyra förmän och en eldare av 2:a klass eller med 22 200 kronor. Å andra sidan ökas posten med kostnaderna för genomförande av den föreslagna löneregleringen i vad den berör ordinarie personal eller med 4 300 kronor. Resultatet blir alltså en nettominskning med (22 000 — 4 300) 17 900 kronor till (148 700 — 17 900) 130 800 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­ da av Kungl. Majit, uppräknas med det föreslagna predikantarvodet, 2 000 kronor, till 5 800 kronor. Posten avlöningar till ick e-o rdinarie personal nedsättes med avlöningskostnadema för tre extra förmän och två nattvakter, 10 968 kronor. Samtidigt ökas den med kostnaderna för dels den föreslagna löne­ regleringen, såvitt den avser icke-ordinarie personal, och dels vikarier å två ordinarie förmansbefattningar eller (1 923 + 6 115) 8 038 kronor. Posten bestämmes i enlighet härmed till (85 700 — 10 968 + 8 038) 82 800 kronor, vilket innebär en sänkning med 2 900 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn till de föreslagna personaländringama minskas med 4 000 kronor till 30 600 kronor. Anslaget uppföres alltså med (130 800 + 5 800 + 82 800 + 30 600) 250 000 (— 22 800) kronor. I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens uppfostringsanstalt å Bona:

Kungl. Maj.ts proposition nr 225 .

Kapitalinvesteringar.

Statens allmänna fastighetsfond.

[9.] 6. Sinnessjukavdelning m. in. vid centralfängelset å Härlanda. Vid behandlingen i propositionen nr 240 till 1945 års riksdag av frågan om om­ organisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet förutsättes, så­ som tidigare nämnts (s. 9), att någon ändring icke skulle ske beträffande det dåvarande antalet sinnessjukavdelningar vid fångvården. Dessa skulle fortfarande vara förlagda till Långholmen, Håga, Malmö, Härnösand, Jön­ köping, Västervik och Växjö. Beträffande undersökningsavdelningen vid Jön­ köping, som är av provisorisk natur, hade fångvårdsstyrelsen dock föreslagit, att denna skulle så fort ske kunde utbytas mot en undersökningsstation för­ lagd till Härlandaanstalten i Göteborg. Då frågan om inrättande av en under­ sökningsstation vid Härlanda enligt föredragande departementschefens ut­ talande krävde ytterligare övervägande, räknades i propositionen endast med personalorganisationen vid de redan befintliga sinnessjukavdelningarna (prop. s. 3). I skrivelse den 26 september 1945 har fångvårdsstyrelsen framlagt förslag om inredande av en sinnessjukavdelning vid centralfängelset å Härlanda. Styrelsen har därvid framhållit, att frågan örn nedläggande av sinnessjuk­ avdelningen vid Jönköpings!ängelset under åratal varit aktuell till följd av avdelningens otillfredsställande beskaffenhet samt att det med hänsyn till de stegrade anspråk, som hädanefter bomme att ställas på fångvårdens sin­ nessjukavdelningar vore ofrånkomligt att nu skrida till nedläggande av Jönköpingsavdelningen. Att den nya avdelningen borde förläggas till Härlandafängelset funne styrelsen likaledes naturligt och lämpligt. För västra Sverige erfordrades ovillkorligen en undersökningsstation med centralt läge. Fäng­ elset hade vidare sådana utomhusområden — bl. a. en stor trädgård — och arbetsmöjligheter, att en sinnessjukavdelning med fördel läte sig anordnas där. Beträffande storleken av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset har styrelsen uttalat, att den nya avdelningen borde erhålla ungefär samma kapa­ citet som Jönköpingsavdelningen eller ett femtiotal platser, varmed vunnes också den fördelen, att de intagna kunde uppdelas å två grupper i skilda vå­ ningar, varvid undersökningsfälten kunde hållas för sig och vårdfallen för sig. Enligt styrelsens i överensstämmelse härmed uppgjorda förslag, alterna­ tiv 1, skulle de två översta våningarna i cellbyggnadens södra del tagas

i anspråk för ändamålet. Dessutom skulle en läkaravdelning inredas i den

s. k. administrationsflygeln, varjämte direkt förbindelse skulle anordnas med läkaravdelningen genom påbyggnad av den nuvarande förbindelsebyggnaden mellan cellbyggnaden och administrationsflygeln. Kostnaderna skulle uppgå till 190 000 kronor.

Sedan i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria samt i in­

fordrade yttranden vissa erinringar framförts mot fångvårdsstyrelsens så­ lunda framlagda förslag, särskilt i vad det avsåg inrättande vid Härlanda-

130 Kungl. Majtts proposition nr 225.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande över det med alternativ 1 betecknade förslaget, har därvid, under hänvisning till de i departementspro­ memorian gjorda erinringarna mot delta, förordat att frågan foges under förnyad prövning av fångvårdsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, uttalat betänkligheter såväl ur ekono­ misk som ur bvggnadsteknisk synpunkt mot den enligt alternativ 1 före­ slagna, dyrbara ombyggnaden. Beträffande alternativ 2 har styrelsen hänvi­ sat till sitt yttrande över alternativ 1 men samtidigt förklarat sig icke ha nå­ got att erinra mot de för alternativ 2 beräknade kostnaderna i och för sig. Alternativ 3 har, enligt meddelande under hand, icke givit styrelsen anled­ ning till erinran. Medicinalstyrelsen har ansett sig kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ 1 endast såsom ett provisorium: Förslaget att genom relativt små omändringar utnyttja två våningar i cellbvggnaden till sinnessjukavdelning medför, att den allmänna planlösningen för avdelningarna redan från början i stort sett är given. Denna planlösning med en lång, centralt liggande korridor, som måste användas till matrum och delvis även till dagrum, är ej lyckad, enär direktbelysningen av korridoren är otillräcklig och det i och för sig rikliga utrymmet för dagrumsändamål ej lämpligen kan uppdelas i skilda delar till matrum, arbetssal och egentligt dagrum. Med hänsyn till önskvärdheten av att hålla de psykiskt sjuka skilda från det egentliga fångvårdsklientelet synes placeringen av sinnessjukavdel­ ningen i samma flygelbyggnad som en fängelseavdelning mindre lämplig. Ur vårdsynpunkt vore därför en särskild nybyggnad för sinnessjukavdelning­ en att föredraga.--------— Det framgår ej av förslaget, huru man avsett att ordna patienternas arbete och sysselsättning. För dem, som intagits på undersökningsavdelningen, är denna fråga av något mindre betydelse, då flertalet av dem endast stanna på avdelningen kort tid, men för dem som intagas för vård är ordnandet av lämplig sysselsättning av fundamental betydelse med hänsyn till behandling­ en av fallen. Även örn man därvid räknar med att sysselsättning till någon del bör kunna ordnas dels på avdelningen, eventuellt i det föreslagna dag­ rummet, dels ock ute i det fria. kräves härtill oundgängligen särskilda arbetssalar och verkstäder. Tillräckliga sådana föranstaltningar måste anses som en oundgänglig förutsättning för ett godkännande av en vårdavdelning vid fängelset. Styrelsen finner det framlagda förslaget böra kompletteras i enlighet med framförda anmärkningar och finner sig i varje fall — örn möjligheter nu icke föreligga för en avsevärt bättre lösning ur sinnessjukvårdens synpunkter — kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det före­ liggande förslaget endast som ett provisorium.

Det med alternativ 2 betecknade förslaget har medicinalstyrelsen tillstyrkt under förutsättning att sinnessjukavdelningen inrymdes i cellbyggnadens södra flygel. Vad angår alternativ 3 har styrelsen under hand förklarat sig ej ha något att erinra mot detta såsom provisorisk lösning. Sistnämnda alternativ har under hand godtagits även av fångvårdsstyrel­ sen, varjämte förslaget tillstyrkts av direktören vid centralfängelset å Här­ landa, som i en under hand överlämnad promemoria anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 131

Med anledning av arkitekt G. Birch-Lindgrens P. M. angående Härlanda sinnessjukavdelning får jag anföra, att förslaget, sorn går ut på att för­ lägga sinnessjuk- och läkaravdelningen till bottenvåningen synes mig vara en god lösning ur såväl allmän vårdsynpunkt som ur byggnadsteknisk syn­ punkt. Genom förslaget kommer centralavdelningen icke att berövas ljuset från lanteminerna, och det behöver ej heller befaras, att allmänheten skall komma att störas av de å sinnessjukavdelningen intagna. Fullt dagsljus erhålles till sinnessjukavdelningen genom ljuset, som inströmmar från de stora gavelfönstren och genom att en del av sidoväggarna upphugges, vari­ genom också ett större dagrum erhålles. Genom att taga den nuvarande s. k. säcksömnadsverkstaden och gamla gemensamhetssalen i anspråk för läkaravdelning, varvid en dörr bör upptagas mellan denna och korridoren, kom­ ma ljusa och rymliga lokaler att stå till läkarnas förfogande i direkt anslut­ ning till sinnessjukavdelningen. Då jag sålunda finner den föreslagna dispositionen av lokalerna för sin­ nessjukavdelningen ändamålsenlig utan att beröva de å centralavdelningen till långa frihetsstraff dömda erforderliga utrymmen och dagsljus, får jag tillstyrka den sålunda föreslagna dispositionen av fängelsets lokaler för in­ redning av sinnessjukavdelning vid detta fängelse.

Med frågan örn inrättande av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset sammanhänger delvis frågan om utförande av vissa reparation soch ändringsarbeten vid samma fängelse. I skrivelse den 23 au­ gusti 1945 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning om särskilt anslag för dessa arbeten. Arbetena avse omläggning av värmeledningssystemet inom fängelsebyggnaden och domstolsbyggnaden samt framdragande av ledningar till anstaltens befäls- och underbefälsbostäder och till det s. k. gamla tvättteriet. Rörande behovet av nytt värmeledningssystem anföres i fångvårdsstyrel­ sens sistnämnda skrivelse: Nya värmeledningsanordningar vid anstalten ha länge varit starkt av be­ hovet påkallade. Bränsleåtgången är orimligt hög på grund av det ålder­ domliga värmesystemet, och trots sträng eldning är det icke möjligt att hålla de intagnas bostadsrum vid normal temperatur. Sedan numera fönstren i bostadsrummen blivit upphuggna, har den låga temperaturen blivit allt­ mera kännbar under vintrarna. Aven övriga lokaliteter äro otillräckligt upp­ värmda. Den nuvarande värmeledningsanordningen togs i bruk år 1907. Uppvärm­ ningen av domstolsbyggnaden sker medelst ångradiatorer. För uppvärmning av fängelsebyggnaden — med undantag av kyrksalen, som uppvärmes av ångradiatorer — samt administrations-, köks- och sjukavdelningarna är i var och en av dessa lokaliteter en motströmsapparat installerad. I denna värmes med ånga värmeledningsvatten som på grund av självtryck cir­ kulerar till radiatorerna. Radiatorerna utgöras i cellerna av kamflänsrör, vilka placerats i golvbjälklaget.

Vid värmeledningsarbetenas utförande avser styrelsen att i huvudsak följa ett av Hugo Theorells ingeniörsbyrå aktiebolag år 1938 utarbetat förslag. Förslaget innehåller följande. Byggnaderna skola helt uppvärmas medelst pumpvarmvatten, och för detta ändamål skola nya huvudledningar framdragas från reserverat uttag i för-

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

delningsrummet vid panncentralen. Från de nya huvudledningarna göras an­ slutningar till de gamla huvudledningarna vid platsen för molslrömsapparaterna, vilka skola demonteras. Rörledningarna till donrstolsbyggnaden förläggas i mark uti befintlig kulvert, varjämte nya radiatorer installeras inom byggnaden. 1 bostadsrummen i fängelset uppställas radiatorer invid korridorväggen. I samband härmed omläggas rörledningsstammarna fram till huvudledning­ arna. Kyrkan förses med ändrade radiatorer. Anläggningarna inom administrations- och köksflyglama bibehållas med undantag av att några radiatorer omläggas från ånga till varmvatten. Det befintliga expansionskärlet utbytes mot ett högre beläget. Efter förslagets uppgörande har för besparing av bränsle och arbetskraft funnits lämpligt att även planera framdragning av ledningar i kulvert från värmecentralen till befäls- och underbefäisbostädema, vilka uppvärmas av var sin panna placerad i källaren, samt till det s. k. gamla tvätteriet, vilket är avsett att användas till förrådsbyggnad för skrädderiverkstaden, sedan den nya tvättanläggningen — vartill anslag beviljats av 1944 års riksdag (jfr Ka­ pitalbudgeten 1944, bil. 1, s. 3 f.) — blivit färdigställd. Till avhjälpande av de svåraste olägenheterna i fängelsebyggnaden har fångvårdsstyrelsen, enligt vad styrelsen i sin skrivelse meddelar, av de å sta­ ten för fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond till reparations- och underhållskostnader m. m. anvisade medlen anvisat 5 000 kronor. På grund härav har byggnaden från innevarande eldningsperiods början kunnat uppvärmas med pumpvarmvatten i de gamla kamflänsrören. Omläggningen av hela fängelsets värmesystem anser styrelsen emellertid icke kunna uppskjutas. Återstående kostnader för denna omläggning —■ vil­ ket arbete i största möjliga utsträckning skulle utföras i egen regi med anli­ tande av fångarbetskraft — ha av arkitekten Birch-Lindgren beräknats till 20 000 kronor enligt följande uppställning: Demontering av gamla ledningar, nya radiatorer och led­ ningar (enligt Theorells ingeniörsbyrås beräkning 22/e

Håltagningar, efterlagning, målning, ritningar,

Avgår för utförande med fångarbetskraft . . kronor 10 000 Avgår för redan utförda installationsarbeten » 5 000 ;> 15 qqq

Summa kronor 20 000.

Med hänsyn såväl till det starka behovet av nya värmeledningsanordningar som till försörjningsläget på bränsleområdet finner styrelsen icke försvarligt att uppskjuta frågan örn omläggning av värmeledningen vid fängelset. Sty­ relsen har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till omläggning av värmeledning m. m. vid centralfängelset å Härlanda å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 bevilja ett investeringsanslag av 20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 133

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, förklarat sig icke ha något att erinra mot fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Den provisoriska sinnessjukavdelningen i Jönköping omfattar såväl en Departe­

ments­

vårdavdelning som en undersökningsavdelning, vardera med ett 30-tal plat­

chefen.

ser. Den fyller ej de anspråk, som böra ställas på en sinnessjukavdelning, och bör därför snarast möjligt nedläggas. Enligt fångvårdsstyrelsens i första hand framlagda förslag, alternativ 1, skulle både vårdavdelningen och undersökningsavdelningen överflyttas till en nyinrättad avdelning vid centralfängelset å Härlanda. Att inom en anstalt av denna typ inrätta en avdelning för vård av sinnessjuka synes emellertid ej lämpligt. Detta klientel — huvudsakligen bestående av straffriförklarade personer — bör omhändertagas å specialanstalter och ej inhysas i ombyggda cellfängelser. Enligt vad jag inhämtat möter vid nuvarande beläggning ej hinder mot att förflytta vårdfallen i Jönköping till för ändamålet lämpliga anstalter. Med hänsyn härtill erfordras för närvarande blott inrättande av en ny undersökningsavdelning. Denna nya avdelning bör, såsom fångvårdsstyrelsen förordat, förläggas till Härlandaanstalten. Styrelsens förslag till inrättande av en dylik avdel­ ning, alternativ 2, skulle emellertid bliva förhållandevis dyrbart, vilket beror på att styrelsen även för detta fall tänkt sig en ombyggnad efter samma principer som vid alternativ 1. En väsentlig kostnadsbesparing skulle upp­ nås genom alternativ 3, som utarbetats efter förebild från den nuvarande undersökningsavdelningen vid centralfängelset i Malmö. Då sistnämnda alter­ nativ även torde vara lämpligt ur medicinsk synpunkt och det ej föranlett erinran från de hörda myndigheternas sida, finner jag mig böra förorda en lösning i överensstämmelse med detta. De reparations- och ändringsarbeten, i huvudsak avseende omläggning av värmeledningssystemet, för vilka fångvårdsstyrelsen hemställt örn särskilt anslag, böra lämpligen komma till utförande samtidigt med att sinnessjuk­ avdelningen inredes. Ett gemensamt anslag å (97 000 + 20 000) 117 000 kronor torde därför böra äskas för samtliga nu ifrågavarande arbeten. Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sinnessjukavdelning m. m. vid centralfängelset å Härlanda för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 117 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet: Åke Mossler.