('med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 15>r år 1961 1

JSr 154

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m.; given Stockholms slott den H april 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i vattenlagen; 2) lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled; samt 3) lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

WILHELM

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt förslaget skall kommunerna — landskommuner, köpingar och stä­ der — få rätt att självständigt föra talan i flertalet vattenmål för tillgodo­ seende av allmänna intressen inom orten. Någon inskränkning i kammar­ kollegiets nuvarande behörighet att bevaka det allmännas talan i vatten­ målen åsyftas icke. Förslaget innebär vidare, att de bestämmelser om kungörelsers publice­ ring i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande författningar, skall upphävas utan att ersättas med föreskrifter om annan publiceringsmetod. Slutligen föreslås i propositionen bestämmelser om muntlig förberedelse i vattenmål. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6, 38, 42, 44, 65 och 79 §§ samt 11 kap. 11, 32—35, 40, 47, 50, 59, 65, 77, 79, 82, 87, 88, 91 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Rätten att handhava de med före­ Rätten att handhava de med före­ tag, som i detta kap. avses, förenade tag, som i detta kap. avses, förenade angelägenheter utövas å sammanträ­ angelägenheter utövas å sammanträ­ de, därvid envar deltagare i företaget de, därvid envar deltagare i företaget äger rösträtt efter det andelstal, som äger rösträtt efter det andelstal, som jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är be­ jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är be­ stämmande för hans skyldighet att stämmande för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. taga del i kostnaden för företaget. Kallelse till sammanträde skall, där Kallelse till sammanträde skall, där ej i särskilda stadgar annorledes be­ ej i särskilda stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen delgivas siämts, antingen skriftligen delgivas samtliga deltagarna minst en vecka samtliga deltagarna minst en vecka före sammanträdet eller ock minst före sammanträdet eller ock senast fjorton dagar därförut kungöras så­ fjorton dagar därförut kungöras i väl i kyrkan för den eller de försam­ minst en av ortens tidningar. Beträf­ lingar, där samfälligheten är belägen, fande sådant sammanträde skall i öv­ som ock i minst en av ortens tidning­ rigt vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet i ar. Beträffande sådant sammanträde tillämpliga delar lända till efterrät­ skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § är fö­ telse. reskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614. beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 § 1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956: 581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande 10 kap. 79 § 1941: 614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952: 235, beträffande 11 kap. 47 och 50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 § 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§ 1946:839, beträffande 11 kap. 88 § 1948:479, beträffande 11 kap. 91 § 1941:614 samt be­ träffande 11 kap. 97 § 1960:304.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961 3

Rätten att —----------------------underhåll, tillämpas. Kallelse till sammanträde skall, där Kallelse till sammanträde skall, där ej i särskilda stadgar annorledes be- ej i särskilda stadgar annorledes be­ stämts, antingen skriftligen delgivas stämts, antingen skriftligen delgivas samtliga deltagarna minst en vecka samtliga deltagarna minst en vecka före sammanträdet eller ock minst före sammanträdet eller ock senast fjorton dagar därförut kungöras så- fjorton dagar därförut kungöras i väl i kyrkan för den eller de försam- minst en av ortens tidningar. lingar, där anläggningen är belägen, som ock i minst en av ortens tid­ ningar.. Beträffande sådant----------------- --------- till efterrättelse.

9 KAP.

70 §. Sammanträde för fördelning av er­ Sammanträde för fördelning av er­ sättning efter ty i 69 § sägs varde sättning efter ty i 69 § sägs varde hållet så snart ske kan, dock i fall, hållet så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §§, ej före tillträ­ som avses i 58—60 §§, ej före tillträ­ desdagen. Kallelse till sammanträde desdagen. Kallelse till sammanträde skall genom Konungens befallnings- skall genom Konungens befallningshavandes försorg med posten sändas havandes försorg med posten sändas till ägaren av den fastighet, varom till ägaren av den fastig,het, varom fråga är, kända innehavare av ford­ fråga är, kända innehavare av ford­ ran, som skall utgå ur ersättningen, ran, som skall utgå ur ersättningen, samt rättighetshavare, åt vilka sär­ samt rättighetshavare, åt vilka sär­ skild ersättning blivit bestämd; är skild ersättning blivit bestämd; är innehavare av fordran okänd, föran- innehavare av fordran okänd, föranstalte ock Konungens befallningsha- stalte ock Konungens befallningshavande, att kungörelse om sammanträ­ vande, att kungörelse om sammanträ­ det minst fjorton dagar förut upplä­ det minst fjorton dagar förut införes ses i kyrkan för den församling, där i allmänna tidningarna och tidning fastigheten är belägen, samt införes i inom orten. allmänna tidningarna och tidning inom orten. De med------- av ersättningsgivaren.

10 KAP.

6 §. Om tid och ställe för sammanträ- Om tid och ställe för sammanträ­ de, som i 5 § sägs, så ock för syne- de, som i 5 § sägs, så ock för syncgång, som i samband därmed före- gång, som i samband därmed före­ tages, förordne förrättningsmannen lages, förordne förrättningsmannen efter samråd med övriga synemän efter samråd med övriga synemän

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 15t år 1961

och sökanden, samt meddele sakäga­ och sökanden, samt meddele sakäga­ re och andra besked därom medelst re och andra besked därom medelst kungörelse, som av förrättningsman- kungörelse, som genom förrättningsnen varder minst tre veckor före den mannens försorg varder minst fjor­ för sammanträdet utsatta tiden av­ ton dagar före sammanträdet införd i sänd till vederbörande pastorsämbete en eller, där förhållandena påkalla för uppläsande, så snart ske kan, i det, två eller flera av ortens tidning­ kyrkan för församling, där samman­ ar. Om tid och plats för första sam­ trädet skall hållas, så ock minst fjor­ manträdet under förrättningen varde ton dagar.förut införd i en eller, där därjämte underrättelse i god tid till­ förhållandena påkalla det, två eller ställd allmänt ombud och ortsombud. flera av ortens tidningar. Om tid och plats för första sammanträdet under förrättningen varde därjämte under­ rättelse i god tid tillställd allmänt ombud och ortsombud. Finnas, då —------- före sanmianträdet. Har sammanträde ---------- i ärendet.

38 §. Efter samråd med de övriga syne- Efter samråd med de övriga syne­ männen ävensom med sökanden, där männen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, bestämme för- så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen tid och ställe för rättningsmannen tid och ställe för syneförrättningen. Han skall därom syneförrättningen. Han skall därom ofördröj ligen ej mindre underrätta de ofördröj ligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda andra synemännen än även utfärda kungörelse, vari tillika de fastigheter, kungörelse, vari tillika de fastighe­ som företaget förmenas angå, skola ter, som företaget förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan skola namngivas eller, i den mån det ske på oförtydbart sätt, utmärkas kan ske på oförtydbart sätt, utmär­ medelst gemensam geografisk eller kas medelst gemensam geografisk el­ annan beteckning; föranstalte ock ler annan beteckning; föranstalte ock därom, att kungörelsen varder minst därom, att kungörelsen varder minst tre veckor före den för förrättningen fjorton dagar före förrättningssamutsatta tiden avsänd till vederböran­ manträdet införd i en eller, där för­ de pastorsämbete för uppläsande så hållandena påkalla det, två eller fle­ snart ske kan i kyrkan för den eller ra av ortens tidningar. de församlingar, där fastighet, som nyss nämnts, är belägen, så ock minst fjorton dagar före förrättningssammanträdet införd i en eller, där för­ hållandena påkalla det, två eller fle­ ra av ortens tidningar. Är företaget —--------- ---------- — stadgade ordning. I kungörelse -—------------ ------ - ersättning därför

42 §. Är fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning elning av sjö eller reglering av vatt- ler uttappning av sjö eller reglering nets avrinning ur sådant vattenom- av vattnets avrinning ur sådant vat­

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961 5

råde eller förändring av vattnets tenområde eller förändring av vatt­ djup eller läge i vattendrag, där nets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled eller kungsådra eller allmän farled eller allmän flottled finnes, eller kan före­ allmän flottled finnes, eller kan före­ tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest av­ tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest av­ ses, antagas beröra allmänna intres­ ses, antagas beröra allmänna intres­ sen av någon betydelse, skall avskrift sen av någon betydelse, skall avskrift av ansökningshandlingarna jämte av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål av för- kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen översändas till kam­ rättningsmannen översändas till kam­ markollegiet, som har att, där det markollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra talan för tillgodo­ prövas nödigt, föra talan för tillgodo­ seende av de allmänna intressen, som seende av de allmänna intressen, som kunna vara i fråga. kunna vara i fråga. Föres efter------------ ------- stycket förmäles. Om förordnande — ---------------- därtill förekommer. 2 inom. Kan företag antagas beröra allmänna intressen inom orten av nå­ gon betydelse, skall förrättningsmannen utan dröjsmål översända avskrift av kungörelsen till vederbörande kommun. Kommun äger föra talan för tillgodoseende av allmänna in­ tressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

44 §• Beträffande företag, —----------------- — statens vatteninspektion. Avskrift av kungörelsen skall till­ Avskrift av kungörelsen skall tilllika utan dröjsmål översändas till or­ lika utan dröjsmål översändas till or­ tens hälsovårdsmyndighet, förste pro­ tens hälsovårdsmyndighet, förste pro­ vinsialläkaren i länet och distrikts- vinsialläkaren i länet och distriktsingenjören för vatten och avlopp ingenjören för vatten och avlopp samt, om företaget är av betydelse för samt, om företaget är av betydelse för byggnadsverksamheten eller ordnan­ byggnadsverksamheten eller ordnan­ det av avlopp inom orten, till bygg­ det av avlopp inom orten, till bygg­ nadsnämnden och länsarkitekten. nadsnämnden och länsarkitekten. Förste provinsialläkaren, distriktsin- Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören för vatten och avlopp och genjören för vatten och avlopp och länsarkitekten hava att, om anled­ länsarkitekten hava att, om anled­ ning därtill förekommer, hos Kö­ ning därtill förekommer, hos Ko­ rningens befallningshavande göra an­ nungens befallningshavande göra an­ mälan om företaget för den åtgärd, mälan om företaget för den åtgärd, som enligt 42 § sista stycket eller el­ som enligt 42 § 1 mom. sista stycket jest må ankomma på Konungens be- eller eljest må ankomma på Konung­ fallningsbava nde. ens bef al I ni n g sha va nde.

G Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

Förrättningen skall,----- ------------------och avslutas. Varder nytt-------------------------- bestämda ställen. Finnes under förrättningens fort- Finnes under förrättningens fort­ gång saken angå fastighet, som ej på gång saken angå fastighet, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivits i sätt i 38 § är föreskrivet angivits i förut utfärdad kungörelse om för- förut utfärdad kungörelse om för­ rättningen, och har ej ägare och rättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den känd nyttjanderättshavare till den fastighet ändock tillstädeskommit, fastighet ändock tillstädeskommit, åligge förrättningsmannen att därom åligge förrättningsmannen att därom utfärda kungörelse med tillkännagi- utfärda kungörelse med tillkännagi­ vande vad ägare till sådan fastighet vande vad ägare till sådan fastig,het så ock nyttjanderättshavare, där den- så ock nyttjanderättshavare, där den­ nes rätt är i fråga, har att iakttaga nes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av talan vid samman- för bevakande av talan vid samman­ träde ävensom att till sakägare, som träde ävensom att till sakägare, som nu nämnts, avsända underrättelse på nu nämnts, avsända underrättelse på sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall sist tre veckor före sammanträdet för minst fjorton dagar före sammanträuppläsande i kyrkan avsändas till det införas i en eller flera av ortens pastorsämbetet i den eller de försam- tidningar. Har enligt 39 § meddelats lingar, där i kungörelsen angivna fas- föreskrift om handlingars tillhandatighetcr äro belägna, så ock minst hållande, skall ett exemplar av kunijorton dagar före sammanträdet in- görelsen ofördröj ligen översändas till föras i en eller flera av ortens tid- de härför bestämda ställen. Är upningar. Har enligt 39 § meddelats fö- penbarligen fråga allenast om viss elreskrift om handlingars tillhanda- ler vissa sakägares hörande, vare hållande, skall ett exemplar av kun- kungörelse och underrättelse, som nu görelsen ofördröjligen översändas till sagts, dock icke erforderliga, såframt de härför bestämda ställen. Är up- sådan sakägare i den för stämning penbarligen fråga allenast om viss el- stadgade ordning kallas till sammanler vissa sakägares hörande, vare träde sist å åttonde dagen förut, kungörelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sakägare i den för stämning stadgade ordning kallas till sam­ manträde sist å åttonde dagen förut. Har sammanträde-------------------------- till sammanträdet.

79 §. Vad i 30 § törsta och andra styc- Vad i 30 § första och andra styc­ kena är stadgat om förrättningskost- kena är stadgat om förrättningskost- 11 ad lände jämväl till efterrättelse i nåd lände jämväl till efterrättelse i fråga om syneförrättning, som avses fråga om syneförrättning, som avses i 32 §; dock att ersättning till orts- i 32 §; dock att ersättning till ortsombud, som omförmäles i 42 § and- ombud, som omförmäles i 42 § 7 ra stycket, skall förskjutas av sökan- mom. andra stycket, skall förskjuden. tas av sökanden. Äro flera--------------- ---------- förskottspliktiga funnes. Delägare vare--------------------------sin rätt.

Kungi. Maj.ts proposition nr 154 år 1961 7

För sina sammanträden vare vat- För sina sammanträden vare vat­ lendomstol berättigad att disponera tendomstol berättigad att disponera över nödiga lokaler i tings- eller råd­ över nödiga lokaler i tings- eller råd­ hus, allmän skola eller annan allmän hus, allmän skola eller annan allmän byggnad, som icke är för tillfället byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ända­ upptagen för sitt huvudsakliga ända­ mål eller utgöres av gudstjänstlokal. mål eller utgöres av gudstjänstlokal. Vållas särskilda utgifter för upp­ Vållas särskilda utgifter för uppvärm­ värmning, belysning, städning eller ning, belysning, städning eller dylikt, dylikt, skola de ersättas. skola de ersättas. Bestämmelserna i första stycket skola gälla jämväl i fråga om sam­ manträden för muntlig förberedelse.

32 §. Äro ansökningshandlingarna —------------------------- utfärda kungörelse. Kungörelsen skall innehålla Kungörelse skall innehålla dels tillkännagivande: dels tillkännagivande: att, intill---------------- - --------dylika ställen; att, därest------------------------ eller ställen; att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits mantråde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens skola därstädes i avskrift vara för sammanträde, de vid dessa sammanparterna att tillgå; samt träden förda protokollen samt vatten­ domstolens utslag skola därstädes i avskrift vara för parterna att tillgå; samt att kallelser----------------------------------— är sagt; dels erinran--------------------- - — skola ingivas; dels ock —------------ — — särskilt biträde. I mål,---------- - ------- ------------------är utfört. Innefattar ansökan — ------- ------------- i företaget. Om kungörelsens--------------------------finnes stadgat. Är fråga--------------------------------------- stycket sägs. Huruledes mål------------ --------------61 § andra stycket.

33 §. Kungörelse, som i 32 § sägs, skall Kunigörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg genom vattenrättsdomarens försorg dels för uppläsande så snart ske kan inom tio dagar införas i en eller flera i kyrkan genast avsändas, i mål, som i av ortens tidningar så ock, där fråga 17 § 1—19 samt 18, 19, 21 och 22 av­ cj allenast är om företag enligt 7 el­ ses, till pastorsämbetet i den eller de ler 8 kap., i allmänna tidningarna. församlingar, där fastigheter, som Ett exemplar av kungörelsen skall omförmälas i kungörelsen, äro be- tillika med ett exemplar av ansök-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

lägna, i mål, som avses i 17 § U, 15, ningshandlingarna ofördröjligen sän- 16 och 17, till pastorsämbetet i den das till det eller de ställen, som i eller de församlingar, där den del av kungörelsen angivits. farleden eller flottleden, varom frå­ ga är, framgår, samt i mål, som av­ ses i 17 § 20, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, i vilka ansö­ kan om företaget förut kungjorts, dels ock inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast är om företag enligt 7 eller 8 kap., i allmänna tid­ ningarna. Ett exemplar av kungörel­ sen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna ofördröj li­ gen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits., Vattenrättsdomaren skall------- — — — — sådan sakägare. Där sakägare, — —------------ — nu sagts. Är jord--------— — --------- sätt underrättad. Ägare av--------------- -------------- fastighetens ägare.

34 §. Finnes fastighet,-------- — — — — den myndighet. Är i------------------------ - skall verkställas. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall vattenrättsdomaren jämväl underrät­ ta kommun, inom vars område till­ gången å grundvatten kan påverkas.

35 §. 1 mom. Där fråga--------------------------i fråga. Föres efter — —-----------------biträda dem. Om allmänt — — —------------- parternas kännedom. 2 mom. Finnes i----------------------------- den myndighet. Är fråga om företag enligt 7 kap., Är fråga om företag enligt 7 kap., skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat skall vad i 10 kap. 42 § 1 mom. är äga motsvarande tillämpning. stadgat äga motsvarande tillämpning. 3 mom. I mål, som avses i 17 § 2 — 11 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 74 § andra och femte styckena, må kommun föra ta­ lan för tillgodoseende av allmänna in­ tressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiet. Kan företag, som avses i första stycket, antagas beröra allmänna in­ tressen inom orten av någon bety del-

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961 9

se, skall vattenrättsdomaren utan

dröjsmål översända kungörelsen till

vederbörande kommun. Är fråga om

ansökan om tillstånd att tillgodogöra

grundvatten, skall dock kungörelsen

städse tillställas kommun, inom vars

område tillgången på grundvatten

kan påverkas.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle 1 mom. Prövar vattenrältsdomaren böra lämnas parterna att växla flera tillfälle böra lämnas parterna att växskrifter än ovan sagts, äge han för- la flera skrifter än ovan sagts, äge ordna därom och i den för kallelser han förordna därom och i den för till parterna stadgade ordning med- kallelser till parterna stadgade ord­ dela dem de för ändamålet nödiga ning meddela dem de för ändamålet föreskrifter. nödiga föreskrifter. 2 mom. Där det för målets bere­ dande är lämpligt, må vattenrättsdo­ maren förordna om muntlig förbere­ delse i målet eller i särskild del där­ av. Sådan förberedelse skall äga rum inför vattenrättsdomaren. Tid och ställe för muntlig förbe­ redelse skola bestämmas av vatten­ rättsdomaren, och skall besked där­ om delgivas de parter, som enligt vattenrättsdomarens bestämmande skola inställa sig; där det av särskil­ da skäl är påkallat, må beskedet i stället meddelas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning­ en. Vattenrättsdomaren må förelägga part vid vite att komma tillstädes el­ ler infinna sig personligen. Vid för­ beredelsen må förlikning icke stad­ fästas eller målet på grund av parts medgivande eller uteblivande avgöras eller avskrivas. Part äge vid muntlig förberedelse åberopa av honom ingi­ ven skrift. Redogörelse bör lämnas för skriftens innehåll. I övrigt skall vad rättegångsbalken innehåller om muntlig förberedelse i tillämpliga de­ lar gälla med iakttagande att vad som sägs om rätten skall avse vattenrätts­ domaren. Vid muntlig förberedelse skall fö­ ras protokoll. Därom skall i tillämp-

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

liga delar gälla vad om protokollfö-

ring vid vattendomstolens samman­

träde är föreskrivet.

Framgår av utlåtande, som i 45 § Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag eller åt­ sägs, eller eljest, att företag eller åt­ gärd, varom i målet är fråga, angår gärd, varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit enligt vad i fastighet, som icke blivit enligt vad i .‘12 § är föreskrivet i kungörelse angi­ 32 § är föreskrivet i kungörelse an­ ven, åligge vattenrättsdomaren att given, åligge vattenrättsdomaren att därom utfärda kungörelse med till­ därom utfärda kungörelse med till­ kännagivande vad ägare till sådan kännagivande vad ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshava- fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att re, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av sin rätt i iakttaga för bevakande av sin rätt i målet ävensom att i fall, som i 33 § målet ävensom att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där finnes stadgat, sägs, och på sätt, där finnes stadgat, meddela sakägare, som nu nämnts, meddela sakägare, som nu nämnts, underrättelse om kungörelsens utfär­ underrättelse om kungörelsens utfär­ dande. Kungörelsen skall genom vat- dande. Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg sist å fjor­ tenrättsdomarens försorg sist å fjor­ tonde dagen före vattendomstolens tonde dagen före vattendomstolens sammanträde införas i en eller flera sammanträde införas i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast är om företag enligt 7 el­ ej allenast är om företag enligt 7 el­ ler 8 kap., i allmänna tidningarna ler 8 kap., i allmänna tidningarna. Ett samt för uppläsande i kyrkan avsän­ exemplar av kungörelsen skall ofördas till pastorsämbetet i den eller de dröjligen sändas till det eller de i församlingar, där de i kungörelsen kungörelse enligt 32 § angivna ställe angivna fastigheter äro belägna. Ett eller ställen. exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställe eller ställen. Där så — finnes stadgat.

50 Huvudförhandling i------------ --------- — parterna välbelägen. Tiden och stället för vattendomsto­ Tiden och stället för vattendomsto­ lens sammanträde bestämmes av vat­ lens sammanträde bestämmes av vat­ tenrättsdomaren och skall sist å fjor­ tenrättsdomaren och skall sist å fjor­ tonde dagen före sammanträdet till­ tonde dagen före sammanträdet till­ kännagivas parterna i den för kallel­ kännagivas parterna i den för kallel­ ser till dem bestämda ordning. ser till dem bestämda ordning. Om anledning därtill förekommer, skall uppgift tillika lämnas å de frågor, som avses skola behandlas vid sam­ manträdet. Har sökanden — parternas rätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961 11

Av de vid vattendomstolens sam­ De handlingar, som ingivits vid manträde ingivna handlingar samt sammanträde för muntlig förberedel­ vattendomstolens protokoll och utslag se eller vid vattendomstolens sam­ skall av vattenrättsdomaren inom manträde, de vid dessa sammanträ­ den för utbekommande av expedition den förda protokollen samt vatten­ i vattenmål stadgade tid avskrift domstolens utslag skola av vatten­ sändas till det eller de i kungörelse rättsdomaren inom den för utbekom­ enligt 32 § angivna ställen. mande av expedition i vattenmål stadgade tiden i avskrift sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställena. Är fråga------------ — — — statens v atteninspektion.

65 §. Ändå att-------------------------- motsvarande tillämpning. Har svarandepari genom att ute­ Har svarandepart genom att ute­ bliva från vattendomstolen eller ej bliva från muntlig förberedelse eller iakttaga föreläggande, som vatten­ vattendomstolens sammanträde eller rättsdomaren eller vattendomstolen ej iakttaga föreläggande, som vatten­ meddelat, eller genom påstående eller rättsdomaren eller vattendomstolen invändning, som han insett eller bort meddelat, eller genom påstående eller inse sakna fog, eller annorledes ge­ invändning, som han insett eller bort nom vårdslöshet eller försummelse inse sakna fog, eller annorledes ge­ föranlett uppskov i målet eller eljest nom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnad, gottgöre han sökan­ föranlett uppskov i målet eller eljest den de utgifter, som därigenom åsam­ vållat kostnad, gottgöre han sökan­ kats denne. den de utgifter, som därigenom åsam­ kats denne.

77 §• Möter ej mot talans upptagande Möter ej mot talans upptagande hinder, som i 76 § avses, teckne vat­ hinder, som i 76 § avses, teckne vat­ tenrättsdomaren å stämningsinlagan tenrättsdomaren å stämningsinlagan föreläggande för svaranden vid även­ föreläggande för svaranden vid även­ tyr, som i 82 § förmäles, att inom viss tyr, som i 82 § förmäles, att inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter det stäm- minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna delgivits honom, ningshandlingarna delgivits honom, till vattenrättsdomaren ingiva skrift­ till vattenrättsdomaren ingiva skrift­ ligt svaromål å stämningspåstående- ligt svaromål å stämningspåståendena med bifogande av de handlingar na med bifogande av de handlingar lian vill åberopa till stöd för svaro­ han vill åberopa till stöd för svaro­ målet så ock att senare iakttaga be­ målet så ock att senare iakttaga be­ stämmelse, som vattenrättsdomaren stämmelse, som vattenrättsdomaren må komma att jämlikt 80 S meddela må komma alt jämlikt 79 § 2 mom. om tid och plats, då parterna hava eller 80 § meddela om tid och plats, att inställa sig inför vattendomsto­ då parterna hava alt inställa sig för len för målets vidare utredning. målets vidare utredning.

12 Kungi. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Finner vattenrättsdomaren för må­ 1 mom. Finner vattenrättsdomaren lets beredande erforderligt, att ytter­ för målets beredande erforderligt, att ligare skriftväxling äger rum mellan ytterligare skriftväxling äger rum parterna, äge han förordna därom. mellan parterna, äge han förordna därom. Vattenrättsdomaren äge ——---------- --------82 § förmäles. 2 mom. Där det för målets bere­ dande är lämpligt, må vattenrätts­ domaren förordna om muntlig förbe­ redelse i målet eller i särskild del där­ av. Sådan förberedelse skall äga rum inför vattenrättsdomaren. Tid och ställe för munllig förbe­ redelse skola bestämmas av vatten­ rättsdomaren, och skall besked där­ om delgivas parterna. Vattenrättsdo­ maren må förelägga part vid vite att komma tillstädes eller infinna sig personligen. Vid förberedelsen må förlikning icke stadfästas eller målet på grund av parts medgivande eller uteblivande avgöras eller avskrivas. Part äge vid muntlig förberedelse åberopa av honom ingiven skrift. Re­ dogörelse bör lämnas för skriftens in­ nehåll. 1 övrigt skall vad rättegångs­ balken innehåller om muntlig förbe­ redelse i tillämpliga delar gälla med iakttagande att vad som sägs om rät­ ten skall avse vattenrättsdomaren. Vid muntlig förberedelse skall fö­ ras protokoll. Därom skall i tillämp­ liga delar gälla vad om protokollföring vid vattendomstolens samman­ träde är föreskrivet.

82 §• Underlåter svaranden att inom fö­ Underlåter svaranden att inom fö­ relagd tid avgiva svaromål eller har relagd tid avgiva svaromål eller har part genom att utebliva från vatten­ part genom att utebliva från muntlig domstolen eller ej iakttaga föreläg­ förberedelse eller vattendomstolens gande, som vattenrättsdomaren eller sammanträde eller ej iakttaga före­ vattendomstolen meddelat, eller ge­ läggande, som vattenrättsdomaren el­ nom påstående eller invändning, som ler vattendomstolen meddelat, eller han insett eller bort inse sakna fog, genom påstående eller invändning, eller annorledes genom vårdslöshet som han insett eller bort inse sakna eller försummelse föranlett uppskov fog, eller annorledes genom vårdslös-

Kungl. Maj:ts proposition nr löt år 1961 13

i målet eller eljest vållat kostnad för het eller försummelse föranlett uppmotparten, vare den försumlige, ändå skov i målet eller eljest vållat kostatt hans talan bifalles, pliktig att nåd för motparten, vare den försumgottgöra motparten de utgifter, som lige, ändå att hans talan bifalles, därigenom åsamkats denne. pliktig att gottgöra motparten de ut­ gifter, som därigenom åsamkats den­ ne.

87 §. Möter ej------------ —-------- utfärda kungörelse. Kungörelsen skall innehålla Kungörelsen skall innehålla dels tillkännagivande: dels tillkännagivande: att, intill------------------------- eller personer; att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits manträde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens skola på nämnda sätt i avskrift vara sammanträde, de vid dessa samman­ för parterna att tillgå; samt träden förda protokollen samt vat­ tendomstolens utslag skola på nämn­ da sätt i avskrift vara för parterna att tillgå; samt att kallelser —--------------------- eller personer; dels ock —----------------------------------- 89 § avgivas. Angå besvären----------------- -— — 89 § andra stycket. I sammanhang--------—------------- sammanträdet bestämmas.

88 §.

Angående offentliggörande av kun- Angående offentliggörande av kun­ görelse, som i 87 § sägs, gälle beiräf- görelse, som i 87 § sägs, gälle vad i fande mål, som avse företag enligt 6 33 § första stycket finnes stadgat. Är kap., vad i 33 § första stycket finnes företag enligt 7 eller 8 kap. av mindstadgat i fråga om mål enligt 17 § 1 i, re omfattning och berör det allenast 15, 16 och 17 men i andra fall vad viss eller vissa sakägare, må kungönämnda lagrum föreskriver beträf- relsen, i stället för att införas i en elfande mål, som omförmälas i 17 § ler flera ortstidningar, delgivas envar 1—13 samt 18, 19, 21 och 22; dock sakägare. vare i fråga om företag enligt 7 eller 8 kap. ej erforderligt, att kungörel­ sen införes i allmänna tidningarna. Är sådant företag av mindre omfatt­ ning och berör det allenast viss eller vissa sakägare, må kungörelsen, i stället för att införas i en eller flera ortstidningar, delgivas envar sak­ ägare. Kungörelsen varde------------ -—- — — mottaga förrättningshandlingarna. Angå besvär,-------------------------- nämnda intressen. Där i--------------------- — motsvarande tillämpning.

91 §. I besvärsmål skall tid och ställe för I besvärsmål skall tid och ställe för målets handläggning inför vatten- målets handläggning inför vatten-

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

domstolen sist å fjortonde dagen före domstolen sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas parter­ sammanträdet tillkännagivas parter­ na i den för kallelser till dem be­ na i den för kallelser till dem be­ stämda ordning, såframt ej underrät­ stämda ordning, såframt ej under­ telse därom intagits i kungörelse en­ rättelse därom intagits i kungörelse ligt 87 §. enligt 87 §. Om anledning därtill fö­ rekommer, skall uppgift tillika läm­ nas å de frågor, som avses skola be­ handlas vid sammanträdet. Underställningsmål skall-------- mottaga förrättningshandlingarna. Är fråga kungörelse skett.

97 §. 1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta: kostnaden för--------------------------sökandens försorg; ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i It § förmäles; om i It § andra stycket förmäles; gottgörelse åt person-------------------------- i målet; gottgörelse åt sakkunnig, — ---------------------- föranstaltar; samt ersättning för------------ -------- — 45 § 1 mom. Vad nu--------------------- —-------- hans besvär. Där i---------------------------------- — av klagande. Huruvida kostnad, —— ------- ------------- gällande regler. 2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig domstolens sammanträde eller vid förberedelse, vid vattendomstolens undersökning enligt 45 § 2 mom. skall sammanträde eller vid undersökning av allmänna medel utgå gottgörelse enligt 45 § 2 mom. skall av allmänna åt domstolens ledamöter och åt an- medel utgå gottgörelse åt domstolens nan i domstolen tjänstgörande per- ledamöter och åt annan i domstolen son, vars biträde erfordras. Kostna- tjänstgörande person, vars biträde erden för sådan gottgörelse skall stan- fordras. Kostnaden för sådan gottgöna å statsverket. relse skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1962. Lagen äger ej tillämpning beträf­ fande mål eller ärende, som av vat­ tendomstol eller synemän avgjorts före ikraftträdandet. Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. första punkten och 11 kap. 35 § 3 mom. andra stycket första punkten nya la­ gen stadgas skall ej gälla i mål, vari före ikraftträdandet kungörelse utfär­ dats med stöd av 10 kap. 38 § eller 11 kap. 32 eller 61 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr I54 år 1961 15

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i all­ män flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Sedan i underställningsmål röran­ Sedan i underställningsmål röran­ de företag enligt (i kap. vattenlagen de företag enligt 6 kap. vattenlagen vattendomstolen meddelat beslut om vattendomstolen meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av åtgärder för redan be­ vidtagande av åtgärder för redan be­ fintlig allmän flottleds utvidgande fintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande, äge envar, som vill eller förbättrande, äge envar, som vill yttra sig över synemännens förslag yttra sig över synemännens förslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. till bestämmelser rörande de i 10 kap. 19 § vattenlagen omförmälta frågor, 19 § vattenlagen omförmälta frågor, att inom trettio dagar från det vat­ att inom trettio dagar från det vat­ tendomstolens beslut meddelades till tendomstolens beslut meddelades till Kungl. Maj :ts befallningshavande in­ Kungl. Maj:ts befallningshavande in­ giva eller i betalt brev med posten in­ giva eller i betalt brev med posten in­ sända sina erinringar i saken. Erford­ sända sina erinringar i saken. Erford­ ras före ärendets avgörande ytterliga­ ras före ärendets avgörande ytterliga­ re utredning, äge Kungl. Maj :ts be­ re utredning, äge Kungl. Maj :ts be­ fallningshavande härför anlita biträ­ fallningshavande härför anlita biträ­ de av förrättningsmannen eller annan de av förrättningsmannen eller annan sakkunnig person; prövas nödigt att sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna, lämne Kungl. vidare höra sakägarna, lämne Kungl. Maj:ts befallningshavande dem till­ Maj :ts befallningshavande dem till­ fälle att yttra sig vid sammanträde in­ fälle att yttra sig vid sammanträde för Kungl. Maj:ts befallningshavande inför Kungl. Maj :ts befallningshavan­ eller, där fråga är om mindre flottled de eller, där fråga är om mindre flott­ och det i övrigt finnes lämpligt, inför led och det i övrigt finnes lämpligt, någon av länsstyrelsens tjänstemän. inför någon av länsstyrelsens tjänste­ Kungörelse om sådant sammanträde män. Kungörelse om sådant samman­ skall minst tre veckor före samman­ träde skall minst tre veckor före sam­ trädet dels avsändas till pastorsäm­ manträdet tillställas den eller de per­ betet för uppläsande i kyrkan för den soner, som jämlikt 10 kap. 26 § vat­ eller de församlingar, där flottleden tenlagen utsetts att mottaga hand­ framgår, dels tillställas den eller de lingarna i målet, ävensom senast tio personer, som jämlikt 10 kap. 20 § dagar förut införas i en eller flera vattenlagen utsetts att mottaga hand­ tidningar inom orten. Anläggaren av lingarna i målet, ävensom senast tio flottleden varde lill sammanträdet dagar förut införas i en eller flera särskilt kallad.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Så snart — — — —---------------------och 30 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1962.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närlig­ gande marks torrläggning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Sedan handlingarna--------------------- — ingivna planen. Kungörelsen skall genom vatten- Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg dels för upp­ rättsdomarens försorg inom tio dagar läsande så snart ske kan i kyrkan införas i en eller flera av ortens tid­ genast översändas till pastorsämbetet ningar så ock i allmänna tidningarna. i den eller de församlingar, där järn­ vägen skall framgå, dels ock inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidning­ arna.

10 §.

Under syneförrättning--------—------ ----- av järnvägen. Om tid och plats för sammanträ­ Om tid och plats för sammanträ­ de skall förrättningsmannen utfärda de skall förrättningsmannen utfärda kungörelse, vari den sträcka av järn­ kungörelse, vari den sträcka av järn­ vägen, som med sammanträdet avses, vägen, som med sammanträdet avses, skall tydligen angivas; föranstalte skall tydligen angivas; föranstalte ock därom, att kungörelsen beträf­ ock därom, att kungörelsen beträf­ fande varje sammanträde varder fande varje sammanträde varder minst tre veckor förut avsänd till ve- minst fjorton dagar förut införd i en

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 17

derbörande pastorsämbete för upplä­ eller flera av ortens tidningar. Försande i kyrkan för den eller de för­ rättningsmannen åligge ock att inom samlingar, där den del av järnvägen samma tid i betalt öppet brev eller framgår, som med sammanträdet av­ brevkort å posten avlämna underrät­ ses, så ock minst fjorton dagar före telse om förrättningen till ägare av sammanträdet införd i en eller flera mark, som framställt erinran mot av ortens tidningar. Förrältnings- planen. mannen åligge ock att inom tid, som sist sagts, i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna underrät­ telse om förrättningen till ägare av mark, som framställt erinran mot planen.

Denna lag tråder i kraft den 1 ja­ nuari 1962.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 151 dr 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1961.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i vattenlagen m. m. o'ch anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november 1959, nr 320, har riksdagen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att vidga kommunernas behörig­ het att vara parter i vattenmål. Med anledning härav har inom justitiede­ partementet upprättats en promemoria (stencilerad), dagtecknad den 6 ok­ tober 1960, med förslag angående kommuns rätt att föra talan i vattenmål. Vid promemorian fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (bilaga B). Över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, vattendomstolarna, väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Svenska vattenkraftföreningen, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund, styrelsen för Svenska stadsförbun­ det, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Fjällkommunernas samarbetskommitté, Tornedalskommunernas förbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund samt Riks­ förbundet Landsbygdens folk. Med det utlåtande, som avgivits av Nedre Norrbygdens vattendomstol, har överlämnats ett särskilt yttrande av två vattenrättsdomare vid vattendom­ stolen. Vid det av länsstyrelsen i Kronobergs län avgivna yttrandet har fo­ gats utlåtanden av kommunalfullmäktige i Almundsryds och Traryds kö­ pingar samt Urshults kommun. Länsstyrelsen i Blekinge län har överlämnat yttranden av stadsfullmäktige i Karlshamn, Ronneby stads drätselkammare och kommunalfullmäktige i Mörrums kommun. Länsstyrelsen i Värmlands

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961 19

län har vid sitt yttrande fogat utlåtanden av kommunalfullmäktige i Nors, Fryksände och Finnskoga-Dalby kommuner. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har överlämnat yttranden, som inhämtats från Älvdalens, Mora, Rättviks, Leksands, Lima, Malungs, Järna och Stora Skedvi kommuner. Vid det av länsstyrelsen i Västernorrlands län avgivna utlåtandet har fogats yttranden av kommunalfullmäktige i Borgsjö, Fjällsjö, Junsele och Resele kommuner och av stadsfullmäktige i Sollefteå stad. Länsstyrelsen i Jämtlands län har inkommit med yttranden av kommunalfullmäktige i Ströms, Frostvikens, Kalls, Offerdals och Svegs kommuner. Vid utlåtandet från länsstyrelsen i Västerbottens län är fogat yttranden från Vilhelmina, Tärna, Stensele, Sorsele och Degerfors kommuner, Umeå landskommun och Åsele köping. Med det utlåtande, som avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län, har överläm­ nats yttranden från Luleå stad samt Arvidsjaurs, Arjeplogs, Jokkmokks, överluleå och Nederluleå kommuner. Yttranden har därjämte inkommit från Norrlandsförbundet, Norrlands na­ turvärn och Sveriges fartygsbefälsförening. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1956 har dåvarande chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig, lagmannen Nils Viklund, för att verkställa utredning angående vattendomstolarnas organisa­ tion och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen, som tidigare avgivit flera förslag1, har den 17 oktober 1960 framlagt en promemoria (stencilerad) med vissa avslutande synpunkter och förslag. Däri avhandlas bl. a. frågan om förfarandet i vattenmål. I detta hänseende har utrednings­ mannen undersökt olika möjligheter till partiella reformer för underlättan­ de och påskyndande av vattendomstolarnas arbete och därvid kommit till det resultatet, att den nuvarande processordningen i stort sett bör bibe­ hållas. I två hänseenden föreslår utredningsmannen reformer. I anledning närmast av vad som anförts i riksdagens skrivelse den 6 december 1955, nr 376, förordas sålunda, att bestämmelserna i vattenlagen och därtill knutna författningar om offentliggörande av kungörelse i kyrka skall upphöra att gälla. Vidare föreslås bestämmelser om muntlig förberedelse i vattenmål. Promemorian bilagda förslag till lag om ändring i vattenlagen m. fl. lagför­ slag torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (bilaga C). över utredningsmannens promemoria med därvid fogade lagförslag har ef­ ter remiss yttranden avgivits av, såvitt nu är i fråga, vattenöverdomstolen efter hörande av vattendomstolarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vat­ tenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion, 1951 års rättegångskommitté, länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbot­ tens län, domkapitlet i Luleå stift, Svenska vattenkraftföreningen, Riksför­ bundet Landsbygdens folk, styrelsen för Sveriges advokatsamfund, Väster­ bottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Norrbottens länsorgan för vatten­ kraftfrågor, Sveriges juristförbund, Svenska väg- och vattenbyggares riks­ förbund samt Statstjänarkartellen. 1 .Jfr prop. 1958: 33 och 1960: 52.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

Med det utlåtande, som avgivits av Nedre Norrbygdens vattendomstol, har överlämnats ett särskilt yttrande av två vattenrättsdomare vid vattendom­ stolen. Vid fiskeristyrelsens utlåtande har fogats yttrande av statens vat­ teninspektion. Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat ett utlåtan­ de av lantbruksnämnden i länet. Domkapitlet i Luleå stift har vid sitt utlå­ tande fogat ett yttrande av kyrkoherden H. Sandberg i Jokkmokk. Frågan om förfarandet i vattenmålen har även berörts i en framställning från Folkpartiets ungdomsförbund den 9 januari 1959, vari bl. a. hemställts om åtgärder för en snabbare handläggning av vattenmålen. Jag anhåller nu att få upptaga de ifrågavarande förslagen. I avd. I avser jag att behandla frågan om kommuns rätt att föra talan i vattenmål, i avd. II frågan om kyrkokungörandet i sådana mål och i avd. III frågan om för­ beredelsen i vattenmålen.

I. Kommuns rätt att föra talan

Gällande bestämmelser m. m. Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i 2 kap. bestämmelser om byggande i vatten och vattentäkt. Be­ träffande alla sådana företag gäller enligt 2 och 43 §§, att de skall utföras så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Enligt vad som framgår av motiven till bestämmelser­ na bör åt desamma givas den tolkningen, att det däri begagnade ordet »an­ nan» brukas såsom ett gemensamt uttryck för alla motstående intressen, såväl enskilda som allmänna. Av särskild vikt är för vattenbyggnadsföreta­ gens del de i kapitlets 3 § upptagna allmänna förutsättningarna för byggan­ de i vatten, vilket medför skada på annans egendom eller berör allmänna intressen. För dylik vattenbyggnad krävs enligt paragrafen viss matematisk relation mellan nyttan och skadan — uträknade i penningar — av det ifrå­ gasatta företaget. Men även när detta villkor är uppfyllt, föreligger hinder för tillstånd, om företaget kommer att medföra intrång i vissa särskilt an­ givna allmänna intressen. Ett företag, som ej uppfyller villkoren om visst förhållande mellan nyttan och skadan eller som medför allmänna olägen­ heter av det slag som angives i lagen, kan emellertid få komma till stånd un­ der förutsättning att det prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt samt Kungl. Maj :t efter hemställan av vattendomstol lämnar medgivande till företaget. Liknande be­ stämmelser har meddelats i 44 § i fråga om anordnandet och nyttjandet av vattentäkt. Bl. a. gäller, att nyttjande av vattentäkt ej må medföra, att ett flertal fastigheter berövas erforderligt vatten till husbehovsförbrukning el­ ler att större fabrik eller annan anläggning, varav många har uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas. Enligt 3 kap. 2 och 26 §§ vattenlagen är de nyssnämnda allmänna förut­ sättningarna för byggande i vatten i stort sett tillämpliga också i fråga om vattenreglering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1961 21

I 4 kap. vattenlagen lämnas föreskrifter om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar. Här märkes först be­ stämmelserna om bygdekraft. Den som anlägger ett kraftverk av viss omfattning kan enligt 1 § förpliktas att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den årliga kraftmängd, som kan utlagas i anläggningen. Storleken av denna s. k. bygdekraftsandel bestämmes av vattendomstolen för tjugu år i sänder, första gången räknat från det kalenderår under vilket anläggningen enligt därom meddelad bestämmelse skall ha fullbordats. Om ej anläggningens ägare eller någon, som må anses berättigad att komma i åtnjutande av byg­ dekraft, eller också myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att bevaka bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos vattendom­ stolen påkallar ny prövning, skall förut meddelad bestämmelse lända till efterrättelse jämväl för påföljande tjuguårsperiod. Talan om rätt att komma i åtnjutande av kraft, som anläggningens ägare har förpliktats att tillhanda­ hålla, föres enligt 4 § efter ansökan hos vattendomstolen av den som må anses berättigad till kraft. Närmast följande paragrafer ävensom kapitlets 16 § innehåller bestämmelser om nyprövning. Kungl. Maj :t eller myn­ dighet, åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att i förevarande hänseende beva­ ka det allmännas rätt, ävensom företagaren kan påkalla ny prövning angå­ ende de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen vissa vattenkraftanläggningar och vattenregleringar må äga bestånd. Yrkande om sådan prövning skall framställas under femtiofemte året efter det kalenderår, un­ der vilket företaget skall ha fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. Föreskrives vid nyprövningen för tillgodoseende av allmänna intressen vill­ kor, som är till men för byggnadens ägare m. fl., skall ersättning av stats­ medel i vissa fall utgå. Beträffande större vattenregleringar finnes särskilda bestämmelser i kapitlets 13 § om Kungl. Maj :ts prövningsrätt. När det gäller reglering av någon av de sex största sjöarna i landet äger Kungl. Maj :t enligt denna paragraf pröva, huruvida av allmänna skäl hinder möter mot företaget eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande. Samma prövningsrätt kan tillkomma Kungl. Maj :t, då det är fråga om andra vattenregleringar, som är av synnerlig omfattning. Förutsättningen är, att Kungl. Maj :t förbehåller sig sådan prövning och besked därom lämnas vat­ tendomstolen innan målet slutligen avgjorts av denna. Om reglering sa vgift stadgas i 4 kap. 14 och 15 §§. Enligt 14 § kan ägare av strömfall, som får båtnad av ett vattenregleringsföretag, bli skyldig att erlägga en år­ lig avgift, bestämd inom viss latitud med hänsyn bl. a. till den olägenhet el­ ler fördel som genom företaget uppkommer för den kringliggande bygden. Avgiftsskyldighetens omfattning bestämmes av vattendomstolen för en tio­ årsperiod. Första gången skall denna räknas från det kalenderår, under vil­ ket tillståndet till vattenregleringen först tagits i anspråk. Ny prövning kan begäras av strömfallsägaren eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestäm­ mer. År 1959 infördes en bestämmelse, som gav vattendomstolen rätt att på

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

yrkande av sådan myndighet meddela beslut om förskottsinbetalning av en del av de årliga avgifter, som bestämts för en avgiftsperiod. Enligt uttalande av föredragande departementschefen i prop. 1959: 31 s. 34 kunde det förut­ sättas att den myndighet, som hade att framställa sådant yrkande, nämligen kammarkollegiet, genom hänvändelser till vederbörande länsstyrelse och kommuner gjorde sig underrättad om det omedelbara behovet av avgifts­ medel.1 Influtna avgiftsmedel skall enligt 15 § användas — förutom till reg­ lering av skador, som ej blivit ersatta i vattenmålet — för att tillgodose all­ männa ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget. Som exem­ pel på sådana ändamål nämner lagen jordbrukets främjande, beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller små­ industri eller eljest för befolkningens behov.

Vattenlagens 7 kap. innehåller bestämmelser om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning och invallning. I förevarande sam­ manhang må beträffande dessa bestämmelser endast anmärkas, att de i flera hänseenden — särskilt beträffande vattenavledning och invallning — lik­ nar reglerna om byggande i vatten och vattenreglering. Såvitt avser avloppsvatten, varom bestämmelser intagits i 8 kap. vattenlagen, skiljes mellan kloakvatten och industriellt avloppsvatten. I det förstnämnda avseendet gäller enligt 23 § som en allmän regel, att den, som avleder eller ämnar avleda kloakvatten till vattenområde, skall vidtaga de åtgärder till motverkande av förorening, som med hänsyn till beskaffen­ heten av vattenområdet och förhållandena i övrigt kan anses påkallade ur allmän eller enskild synpunkt. Vissa slag av kloakvatten får ej avledas med mindre det uppenbarligen kan ske utan olägenhet. Industriellt avloppsvat­ ten får enligt 32 § ej avledas på sådant sätt, att genom förorening av vat­ tenområde olägenhet av någon betydelse uppkommer ur allmän eller em skild synpunkt, med mindre föroreningens förebyggande prövas kräva åt­ gärder, som ej skäligen kan fordras. Kan avloppsvatten befaras i avsevärd mån förnärma allmänna intressen, må medgivande till dess utsläppande läm­ nas endast om Kungl. Maj :t efter hemställan av vattendomstolen förklarat, att med hänsyn till fabrikens eller inrättningens betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt hinder icke möter däremot. Flertalet av de företag, som berörts i det föregående, förutsätter särskilt tillstånd. Prövningen skall i allmänhet ske vid vattendomstol, men när frå­ ga är om vattenregleringar, torrläggningar och utsläppande av avloppsvat­ ten skall företaget i vissa fall prövas vid synef örrättning enligt 10 kap. vattenlagen. I förrättningsmannens åligganden ingår att utfärda kun­ görelse om förrättningen. Enligt 42 § skall kungörelsen jämte avskrift av an­ sökningshandlingarna översändas till kammarkollegiet bl. a. i fråga om torr­ läggnings- och vattenregleringsföretag, som kan beröra allmänna intressen av någon betydelse. Enligt samma paragraf åligger det kollegiet att, där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som ■ Jfr tredje lagutskottets uti. 1959: 5 s. 17.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961 23

kan vara i fråga. I 43 och 44 §§ stadgas, att förrättningsmannen under olika förutsättningar skall översända avskrift av kungörelsen och, i vissa fall, även avskrift av ansökningshandlingarna till bl. a. fiskeristyrelsen, sta­ tens vatteninspektion, ortens hälsovårdsmyndighet och byggnadsnämnd. Om förfarandet vid vattendomstol meddelas bestämmelser i vattenlagens 11 kap. De flesta målen vid vattendomstol anhängiggöres genom skriftlig ansökan. Är ansökningshandlingarna fullständiga skall kungörelse utfärdas om an­ sökningen av det innehåll, som närmare anges i 11 kap. 32 §. Enligt 33 § skall kungörelsen jämte ett exemplar av ansökningshandlingarna översän­ das till person — tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig enskild person —- som utsetts att såsom aktförvarare hålla handlingarna i målet tillgängliga för parterna.1 I vissa fall skall meddelande tillställas läns­ styrelsen. Denna skall sålunda på grund av föreskrift i 34 § underrättas i de fall, då berörd fastighet finnes tillhöra kronan eller allmän anstalt. Är tillämnat företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall länsstyrelsen tillställas ansökningshandlingarna jämte kungörelsen. Är frå­ ga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall den kommun underrättas, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas. I mål om byggande i vatten och vattenreglering skall enligt 35 § 1 mom. an­ sökningshandlingarna och kungörelsen insändas till kammarkollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kan vara i fråga. Föres på detta sätt talan av allmänt om­ bud, åligger det ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Be­ träffande torrläggningsföretag hänvisas i paragrafens 2 mom. till den förut återgivna föreskriften i 10 kap. 42 §. Fiskeristyrelsen skall jämlikt stad­ gande i 11 kap. 36 § i vissa fall underrättas på samma sätt som kammar­ kollegiet. Även statens vatteninspektion och övriga i 10 kap. 44 § anmärkta myndigheter och tjänstemän skall ibland tillställas meddelande från vat­ tendomstolen. I motsats till vad som gäller i dispositiva tvistemål har domstolen i vatten­ målen en långtgående officialprövningsskyldighet, särskilt i vad avser allmänna intressen. Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen kan sålunda enligt stadgande i 43 § självmant föranstalta om bevisning. Om det är lämp­ ligt, kan vattenrättsdomaren vidare enligt 48 § förordna att särskilda sam­ manträden skall hållas i sammanhang med undersökning genom sakkunnig eller vattenrättsingenjör eller också i annan ordning. Därvid skall vederbö­ rande kommuner, trafikanter och andra lämnas tillfälle att yttra sig an­ gående den inverkan företag eller åtgärd, som det är fråga om i målet, kan medföra på allmän samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna in­ tressen samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen m. in. För anordnandet av sådana sammanträden äger vattenrättsdomaren påkalla biträde av länsstyrelsen. 1 Se även s. 29.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Sedan förberedelsen i ett mål avslutats skall vattendomstolen hålla hu­ vudförhandling i målet. Enligt 50 § skall den hållas vid syn på stället eller, om målet kan prövas utan syn, på annan plats som är välbelägen för par­ terna. Närmare bestämmelser om kammarkollegiets åligganden i vatlenmålen återfinnes i kungörelsen den 23 december 1918 angående bevakande av det allmännas talan i vattenmål. Där det enligt bl. a. vattenlagen tillkommer myndighet, som Kungl. Maj :t utser, att föra talan för att tillvarataga viss bygds intressen eller eljest för att bevaka det allmännas rätt, åligger det kammarkollegiet att bevaka dylik talan. Kollegiet äger också i andra fall, när fråga om allmänt intresse förekommer, föra talan för det allmänna. Avser talan vid vattendomstol medgivande till företag, beträffande vilket Kungl. Maj :t må förbehålla sig prövningsrätt, huruvida hinder möter mot företaget eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande, skall kollegiet, om skälig anledning föreligger härtill, i god tid göra framställning till Kungl. Maj :t om förhållandet. Har kammarkollegiet fattat beslut om bevakande av talan, skall denna utföras av kollegiets advokatfiskal som dess ombud. I särskilda fall kan kollegiet meddela förordnande att föra talan åt annan person, som finnes lämplig därtill. Vid talans utförande skall ombudet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som kollegiet må med­ dela, och skall, om vattendomstolen meddelat beslut varigenom för det all­ männa förd talan ogillats, förvara det allmännas rätt till fullföljd av talan mot beslutet; på kollegiet ankommer därefter att, om anledning föreligger därtill, fullfölja talan på det allmännas vägnar. Företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet är nu­ mera redan på planeringsstadiet underkastade viss offentlig undersökning. Bestämmelser härom finnes i kungörelsen den 24 april 1953 angående förbe­ redelse av vissa företag enligt vattenlagen. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak, att länsstyrelsen i samråd med företagaren skall, så snart de tek­ niska’ förutsättningarna för företaget blivit i huvudsak klarlagda, bereda kommunala organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som har till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, tillfälle att framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren om företagets huvudsakliga planläggning och om utförandet av skadeförebyggande åtgär­ der. Företagaren skall också medverka till att ortsbefolkningen får erfor­ derliga upplysningar om företaget. Länsstyrelsen kan för detta ändamål anordna särskilda sammanträden. På kammarkollegiet ankommer att efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild utredning som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering ur allmänna naturskyddssynpunkter.

Beträffande kommuns rätt att i ett kraftverksmål föra talan för tillvara­ tagande av allmänt intresse har i rättspraxis uttalats, att kommun väl får anses äga rätt att såväl vid vattendomstolen som i högre instans andraga vad kommunen för tillgodoseende av sina allmänna intressen aktar nödigt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961 25

men att det icke kan antagas, att i sådant mål behörighet att såsom part föra — och således även självständigt fullfölja — talan för det allmänna tillkommer annan än kommarkollegiet.1

Framställningar om lagändring. I två vid 1959 års riksdag väckta likalydande motioner (1:332 och 11:402) hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till sådant tillägg i vattenlagen, att kommunerna blir berättigade att uppträda som sakägare i vattenmål. Tredje lagutskottet inhämtade yttranden över motionerna från vissa myn­ digheter och sammanslutningar.2 I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 22) uppehöll sig utskottet först vid vissa frågor om kommuns rätt till ersättning i vattenmål för skattebortfall och om beskattning av vattenkraft­ anläggningar in. m. Rörande kommunernas partsställning såvitt avser all­ männa intressen i vattenmålen framhöll utskottet därefter, att kommunerna — även om de icke såsom fastighetsägare eller av annan grund vore sak­ ägare i egentlig mening — icke helt saknade möjligheter att vid sidan av kammarkollegiet verka för att deras intressen beaktades. Utskottet fort­ satte: Sålunda må erinras om det förberedelseförfarande, som numera i regel äger rum i alla större vattenbyggnadsmål. Syftet härmed är bl. a. att kom­ munala organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som har till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, skall få till­ fälle att framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren om företa­ gets huvudsakliga planläggning och om vilka skadeförebyggande åtgärder som bör vidtagas för att skydda mera betydande allmänna intressen. Vidare har vattendomstolarna möjlighet — ehuru den hittills inte ansetts behöva begagnas i någon större utsträckning — att hålla särskilda sammanträden för att lämna bl. a. vederbörande kommuner tillfälle att yttra sig i vatten­ byggnadsmål. Den långtgående officialprövning som åligger vattendomsto­ larna medför att kommun, även om den inte är sakägare i vattenlagens me­ ning, inte kan vägras att framlägga sina synpunkter på de frågor av allmän natur som är under prövning i målet. Framhållas må också att frågan om tillåtligheten av stora och ingripande utbyggnadsföretag ofta hänskjuts till Kungl. Maj :ts avgörande. Det av formella regler mera obundna administra­ tiva förfarandet i sådana underställningsärenden ger kommunerna vissa yt­ terligare möjligheter att bevaka sina intressen. Även om alltså kommunerna för närvarande inte är utestängda från att komma till tals i de stora vattenbyggnadsmålen, har utskottet full förstå­ else för kommunernas uppfattning att den nuvarande ordningen inte bere­ der dem tillräckliga möjligheter att hävda sina intressen i dessa mål. Detta innebär inte någon kritik av kammarkollegiets verksamhet. Kollegiet fullgör, såvitt utskottet kan bedöma, på ett förtjänstfullt sätt den betydelsefulla och nödvändiga uppgiften som främste företrädare för de allmänna intressen, som menligt berörs av vattendragens utbyggnad. Med hänsyn till de ofta våldsamma ingrepp i bygdens liv och ortsbefolkningens levnadsförhållanden, som de stora ulbyggnadsföretagen innebär, framstår det enligt utskottets mening som ett rättvisekrav att de lokala intressena direkt får komma till 1 NJA I 1959 s. 81; jfr NJA I 1959 s. 540. J Beträffande innehällct i yttrandena, se L'U 1959: 22 s. 7—12.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

tals i vattenmålen i större utsträckning än nu är fallet. Kommunerna har också i allmänhet helt andra resurser numera att tillvarataga sina intres­ sen än vad fallet var då vattenlagen tillkom. Det synes således rimligt och rättvist att kommunerna i princip får talerätt beträffande frågan om tillåt­ ligheten och utformningen av utbyggnadsföretag, såvitt avser inverkan på olika allmänna intressen av särskild betydelse för den berörda bygden. I vattenmålen uppkommer dessutom ofta åtskilliga skadefrågor av gemen­ samt intresse för en kommuns innevånare, t. ex. frågor om utförandet av badplatser och andra fritidsområden eller om motverkande av sanitära olä­ genheter. Beträffande sådana angelägenheter synes det i allmänhet vara mera praktiskt att talan förs av kommunerna själva än av kammarkollegiet. Utskottet har med vad nu anförts velat peka på några områden, där rätt­ visesynpunkter och praktiska skäl kan åberopas för att stärka kommuner­ nas partsslällning. Även andra områden kan tänkas, där det måhända är lämpligt att kommunerna får behörighet att föra talan. Från kommunalt håll har exempelvis nämnts frågorna om regleringsavgifter och bygdekraft. Frågan i vilka hänseenden kommunerna bör tillerkännas talerätt fordrar emellertid ytterligare undersökningar och överväganden. Vidare är utskottet medvetet om att en utvidgning av kommunernas behörighet att vara parter medför vissa problem beträffande samordningen med kammarkollegiets verksamhet i vattenmålen. En förstärkning av kommunernas ställning bör enligt utskottets mening inte få innebära att kammarkollegiets uppgift som företrädare för allmänna intressen blir överflödig. Ett centralt organ som främste företrädare för de vattenkraftintresset motstående allmänna intres­ sena är enligt utskottets mening även för framtiden erforderligt. Å andra sidan får kommunernas ändrade ställning inte leda till onödigt dubbelarbete med ökade utredningskostnader och vidlyftigare domstolsbehandling som följd. En lösning av detta problem kan vara att kommuns rätt att föra talan görs beroende av att kammarkollegiet inte uppträder i målet som talesman lör samma intressen som kommunen avser att bevaka. En sådan regel synes dock böra kompletteras med bestämmelser om att kammarkollegiet skall samråda med vederbörande kommun och helt eller delvis avstå från att självt föra talan, i den mån de allmänna intressena kan förväntas bli på ett betryggande sätt tillvaratagna genom kommunens försorg. Även andra lösningar torde vara möjliga. Hur samordningsproblemet skall lösas fordrar emellertid vissa närmare överväganden av praktisk och lagteknisk art.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan om åtgärder i syfte att vidga kommunernas behörighet att vara parter i vattenmål. Såsom tidigare nämnts godkände riksdagen utskottets utlåtande.

I en gemensam framställning i maj 1959 till Kungl. Maj:t har Fjäll kom­ munernas samarbetskommitté, Tornedalskommunernas förbund och Norr­ lands naturvärn framfört önskemål om att kommunerna skall få rätt att föra självständig talan i vattenmålen så att de kan bevaka bygdernas intressen.

Departementspromemorian. I departementspromemorian framhålles, att kravet på civilrättslig grund för rätt till talan i princip upprätthålles inom vattenrättens område och att sålunda kommun, som vill föra talan såsom sakägare i ett vattenmål, har att åberopa äganderätt eller annan sakrätt till egendom, som tages i anspråk för företaget eller menligt påverkas därav. Ehuru denna regel ofta torde tillämpas på ett för kommunerna liberalt sätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1961 27

medför den självfallet, att kommunerna i många fall blir utestängda från att uppträda såsom sakägare i vattenmålen. Det påpekas emellertid samti­ digt, att kommunerna därför icke betagits alla möjligheter att komma till tals i vattenmålen. När det gäller större företag ger 1953 års kungörelse angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen de kommunala organen tillfälle att på ett tidigt stadium framföra önskemål om företagets huvudsakliga planläggning och om åtgärder som kan förebygga eller minska skador. Vattendomstolarna kan föranstalta om särskilda sammanträden för att lämna bl. a. kommunerna tillfälle att yttra sig om företagets inver­ kan på allmänna intressen. Kommun har också möjlighet och rätt att, utan att vara part i målet, direkt inför vattendomstolen eller högre instans fram­ föra vad kommunen anser erforderligt för att tillgodose sina allmänna in­ tressen. När fråga är om företag, som på grund av stadgandena i 2 kap. 3 § tredje stycket eller 4 kap. 13 § vattenlagen blivit föremål för Kungl. Maj :ts bedömande, får kommunerna dessutom regelmässigt tillfälle att yttra sig om företaget. I alla de nu nämnda fallen uppträder kommun icke såsom sakägare utan fastmera såsom företrädare för kommunmedlemmarnas ge­ mensamma intressen. På flera håll har den uppfattningen kommit till uttryck, att gällande rätt icke ger kommunerna tillräckliga möjligheter att framföra sina synpunk­ ter och yrkanden i vattenmålen. Främst gäller detta i fråga om kraftverk och vattenregleringar, som ofta kan medföra betydande ingrepp i bygdens liv och ortsbefolkningens levnadsförhållanden. Riksdagen har anslutit sig till denna mening och i samband därmed betecknat det såsom ett rättvisekrav att de lokala intressena direkt får komma till tals i vattenmålen i stör­ re utsträckning än som fallet nu är. Enligt vad i promemorian anföres bör det dock icke komma i fråga att till förmån för kommunerna ge sakägarbegreppet i vattenmål ett annat och vidare innehåll än det har för närvaran­ de. Den förstärkning av kommuns ställning i dessa mål, som riksdagen be­ gärt, föreslås i stället få formen av ett medgivande för kommun i dess egen­ skap av representant för vissa allmänna intressen att självständigt föra

talan i målen. Det framhålles tillika, att en dylik ställning som företrädare

för allmänna intressen i vissa avseenden tillkommer kommun redan enligt gällande rätt.1 Den ifrågasatta reformen skulle därför ej innebära någon principiell nyhet. I anslutning till vad som nu gäller om kammarkollegiets talan i vatten­ mål enligt 11 kap. 35 § vattenlagen föreslås den nya ordningen komma i fråga i mål om byggande i vatten och vattenreglering. Den bör innebära rätt för kommun att föra talan för tillvaratagande av allmänna ortsintressen. Dit kan vara att hänföra frågor om företags tillåtlighet enligt vattenlagen, om anläggnings utformning och om åtgärder för att förebygga eller minska skada eller olägenhet, allt i den mån något lokalt allmänintresse beröres. 1 Se 2 kap. 9 § och 3 kap. 8 § vattenlagen; jfr även vattenrätts- och dikningslagskommittéernas år 1910 avgivna bet. med förslag till vattenlag m. m. s. 368 och det av särskilda sak­ kunniga år 1917 avgivna bet. med förslag till vattenlag m. in. s. 223.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

I och för sig är det — enligt vad i promemorian anföres — av process­ ekonomiska skäl önskvärt, att man begränsar kretsen av de kommuner som, ensamma eller jämsides med kammarkollegiet, får föra talan för till­ varatagande av det allmännas rätt. En sådan begränsning vinnes, om talerätten förbehålles den eller de kommuner, där företaget huvudsakligen skall utföras. I regel är det också dessa kommuner, som främst blir lidande ge­ nom företagen. Emellanåt kan dock företag ha betydande verkningar även inom andra kommuner. Den berörda inskränkningen skulle i sådana fall vara obillig. Med hänsyn härtill föreslås rätt att föra talan skola medgivas icke blott den eller de kommuner, inom vilka företaget huvudsakligen skall verkställas, utan även andra kommuner, där skada eller intrång vållas ge­ nom företaget. Till kommun bör i detta sammanhang icke hänföras lands­ ting (jfr NJA II 1919 s. 195). I promemorian erinras vidare om, att vattenrättsdomaren i vissa fall skall tillställa kammarkollegiet ansökningshandlingar och kungörelse. En mot­ svarande rätt att få dessa handlingar sig tillsända föreslås tillkomma kom­ mun, inom vilken företaget huvudsakligen skall utföras. Från kommunalt håll har uttalats önskemål om behörighet för kommun att föra talan även beträffande regleringsavgifter och bygdekraft. Vad angår regleringsavgifterna talar enligt promemorian praktiska skäl för att den nuvarande ordningen bibehålies. Kammarkollegiet bör alltså fortfarande ensam bevaka det allmännas intresse i dessa hänseenden, kommun själv­ fallet obetaget att till kollegiet framföra de önskemål och göra de påpe­ kanden som kommunen anser erforderliga. I promemorian uttalas vidare, att på högsta domstolens prövning är beroende ett mål, vari fråga är om kommuns rätt att föra talan om storleken av bygdekraftsandel. Först när domstolens avgörande i detta mål meddelats, anses det lämpligen kunna bedömas, om något behov av lagändring föreligger. En sådan torde i varje fall icke böra företagas förrän i samband med en eventuell revision av bygdekraftsreglerna, vartill förslag föreligger. Den nya bestämmelsen om kommuns rätt att föra talan föreslås skola införas i 11 kap. 35 § vattenlagen. I fråga om vattenreglering, som handlägges vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, erfordras ett motsvarande tillägg i 10 kap. 42 §. Riksdagen har i sin framställning berört problemet om en samordning mellan kammarkollegiets verksamhet för tillvaratagande av de allmänna intressena i vattenmålen och en motsvarande verksamhet från kommuner­ nas sida. Därvid har bl. a. framhållits, att kommunernas ändrade ställning icke får leda till onödigt dubbelarbete med ökade utredningskostnader och vidlyftigare domstolsbehandling som följd. De föreskrifter härom, som må vara erforderliga, behöver enligt vad som uttalas i promemorian icke inta­ gas i vattenlagen utan kan utfärdas i administrativ ordning, eventuellt så­ som ändring i 1918 års kungörelse angående bevakande av det allmännas talan i vattenmål. Det anses emellertid lämpligt att vänta därmed, tills man

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961 29

fått någon erfarenhet av den omfattning, i vilken den nya talerätten kom­ mer att utnyttjas. En fråga, som i viss mån sammanhänger med samordningsproblemet, gäller ersättning för sådan kostnad, som kommun får vidkännas, när den bevakar talan för allmänna intressen. Någon särskild reglering därav ut­ över nuvarande bestämmelser i 11 kap. 65 § vattenlagen anses ej erforder­ lig (jfr prop. 1952: 52 s. 95). Vattendomstolen får alltså avgöra i vad mån kommunens kostnad är att hänföra till nödig kostnad och som sådan av beskaffenhet att böra gäldas av sökanden. Om — utöver kommunen •— kam­ markollegiet fört talan i målet, kan självfallet denna omständighet inverka vid prövningen, huruvida kommunens kostnad varit nödig för att tillvara­ taga det allmännas rätt. Avslutningsvis uttalas i departementspromemorian önskemålet, att den nya ordningen skall kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen föreslås därför skola träda i kraft den 1 juli 1961.

Yttrandena. Förslaget att i lag reglera spörsmålet om kommuns rätt att föra talan i vattenmål har biträtts av flertalet remissinstanser. Vattenöverdomstolen erinrar om att den redan tidigare — i utlåtande till tredje lag­ utskottet över de förut anmärkta motionerna till 1959 års riksdag — fram­ hållit, att starka skäl kunde andragas för att bereda kommunerna möjlighet att i vattenrättsprocessen bevaka vissa allmänna intressen. Enligt Nedre Norr­ bygdens vattendomstol främjas ett mera effektivt tillvaratagande av allmän­ na ortsintressen bäst, om ortsintressena har en självständig talerätt. Väster­ bygdens vattendomstol åberopar såsom en vid vattendomstolen vunnen er­ farenhet, att det stundom kan vara lämpligt att kommun får föra själv­ ständig talan i frågor av gemensamt intresse för kommunens innevånare. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att en kommuns allmänna intressen redan nu synes väl tillvaratagna i de fall, som berör styrelsens ämbetsområde, dels genom den ordning, som gäller för upprättande och fastställande av arbetsplan för väg och dels genom de möjligheter att kom­ ma till tals i vattenmålen, som kommunen faktiskt har. Styrelsen har dock intet att erinra mot att kommun tillägges en självständig rätt att föra talan för tillvaratagande av allmänna ortsintressen. Icke heller vattenfallsstyrel­ sen har i och för sig något att erinra mot att kommunerna beredes lagstadgad möjlighet att självständigt föra talan i vattenmål. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det med hänsyn till kommunernas ställning inom da­ gens samhälle naturligt, att dessa tillerkännes författningsenlig rätt att så­ som företrädare för allmänna ortsintressen föra talan i vattenmål. En dylik befogenhet för kommunerna synes enligt länsstyrelsen väl överensstämma med den inom förvaltningen rådande tendensen att lägga ökat ansvar och inflytande på kommunerna, vilken tendens bl. a. tagit sig uttryck i de nya bestämmelserna inom byggnadslagstiftningen. Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till de stora vattenkraftutbygg­ naderna, främst i Norrland, och anför:

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Många sådana företag är av beskaffenhet att i hög grad inverka på bety­ delsefulla näringsgrenar såsom jordbruk, skogsbruk, fiske, renskötsel och turistnäringen samt på kommunikationerna. Landskapsbilden utsättes ej sällan för stora förändringar, överdämningar av bebyggelser liksom andra av vattenregleringar följande förhållanden, som medför minskning av anta­ let arbetstillfällen eller minskad trivsel, inverkar negativt på befolknings­ utvecklingen. Mångfalden och storleksordningen av företagens verkningar medför många problem för de av företagen berörda kommunerna. Länsstyrelsen har funnit det angeläget att ägna uppmärksamhet åt vattenbyggnadsföretagens verkningar i kommunalt hänseende ävensom åt kom­ munernas verksamhet att bevaka sina intressen i vattenmålen. Länsstyrel­ sen har därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att kommun bör givas rätt att i sin egenskap av kommun föra talan i vattenmål. Då vatten­ lagen på sin tid tillkom, torde man inte ha räknat med att kommunerna i allmänhet var lämpade att föra talan för allmänna intressen i vattenmålen. Numera är förhållandena härutinnan helt annorlunda. Kommunerna har numera en fast organisation och i övrigt långt bättre möjligheter att bevaka sina intressen än vad tidigare varit förhållandet. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser en förstärkning av kommuner­ nas ställning i vattenmål vara ett angeläget länsintresse med hänsyn till de befarade verkningarna av pågående och planerade utbyggnadsföretag. Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen hälsar med tillfredsställelse att ett förslag tramlagts om rätt för kommun att föra talan till bevakande av den egna bygdens särskilda intressen. Kommunalfullmäktige i Fryksände kommun anser det vara praktiskt att kommun får bevaka lokala allmänna intressen med hänsyn till att kammarkollegiet icke alltid torde få den rätta uppfattningen om uppkommande skador och intrång i nämnda hänseenden. Svenska vattenkraf tf öreningen uttalar, att den kan förstå de önskemål som framställts om uttrycklig lagbestämmelse angående kommuns talerätt, och motsätter sig icke en rättslig reglering av frågan. Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor anser det vara svårt för kammarkollegiet, som är förlagt till Stockholm, att förskaffa sig samma ingående kännedom om de lokala förhållandena som de kommunala myndigheterna får anses äga. Enligt läns­ organet har det också från kommunalt håll och sakägarhåll betecknats så­ som principiellt olämpligt, att ett statligt ämbetsverk skall bevaka de s. k. motstående intressena i vattenmål, där vattenfallsstyrelsen ensam eller till­ sammans med andra sökande för talan. Norrlands naturvärn betonar, att det med nutida uppfattning om kommunernas ansvar för ekonomiska och andra intressen inom kommunerna måste framstå såsom ett verkligt behov att kommunerna får talerätt till bevakande av den egna bygdens särskilda intressen. Sveriges fartygsbefälsförening fäster uppmärksamheten på att ett tlertai stora projekt i samband med de landväga kommunikationernas utbyggnad berör även inre farleder i vårt land samt framhåller att befolk­ ningens levnadsförhållanden inom en kommun kan komma att i mycket hög grad beröras av begränsningar i en vattenleds utbyggnadsmöjligheter. Kom­ munerna kan i dessa fall ha egna intressen att bevaka, som inte samman­ faller med centrala myndigheters men vilkas betydelse för landets näringsliv och ekonomi dock kan vara mycket stor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 31

Mellanbygdens vattendomstol intager en avvisande hållning till tanken att närmare reglera kommuns talerätt. Vattendomstolen uttalar, att den hit­ tillsvarande ordningen med kammarkollegiet som ensam företrädare för all­ männa intressen i vattenmål enligt domstolens åsikt är tillräcklig, även såvitt avser de lokala allmänintressena inom de av målen berörda kommu­ nerna. Även kammarkollegiet intager en avstyrkande ståndpunkt i lagstift­ ningsfrågan. Kollegiet förordar, att spörsmålet om kommuns behörighet att töra talan i vattenmål i varje fall göres till föremål för fortsatt utredning och att nytt förslag till lagstiftning jämte fullständiga förslag till administra­ tiva följ dförfattningar underkastas remissbehandling.

Vad angår grunderna för en lagreform på området har det i departementspromemorian framlagda förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran, övre Norrbygdens vattendomstol framhåller, att det i rättspraxis allmänt torde förekomma, att kommun tillätes yttra sig i frågor, som rör allmänna ortsintressen. Den självständiga talerätten blir dock av betydelse för rätten för kommun att få ersättning för sina rätte­ gångskostnader och att fullfölja talan. Med hänsyn till att sakägarbegreppet i ansökningsmål enligt vattenlagen icke är fullt klarlagt och då det­ ta förhållande synes ha särskild aktualitet i fråga om kommunernas talerätt, torde det enligt vattendomstolens mening vara ägnat att verka till en efter­ strävansvärd enhetlighet i bedömningen av talerätten, om kommuns rätt att föra självständig talan inom ett viktigt område göres fri från kravet att kommun skall vara sakägare. I ett par av yttrandena har emellertid förslaget utsatts för kritik i före­ varande hänseende. Därvid har framförts önskemål om ändring i vatten­ lagens sakägarbegrepp under hänvisning bl. a. till att riksdagen i sin för­ utnämnda skrivelse hemställt om åtgärder i syfte att vidga kommunernas behörighet att vara parter i vattenmål. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor uttalar, att vad kommunerna önskar och åsyftar är ett rättsligt skydd för sådana orts- och bygdeintressen, som genom vattenkraftutbygg­ naderna skadas eller lider intrång, och en härpå grundad talerätt för kom­ mun i vattenmål. Länsorganet förordar alltså att sakägarbegreppet i vatten­ mål skall givas ett annat innehåll än det nu har. Kommuns talerätt i dylika mål skall också grundas därpå, att ett kommunen tillkommande rätts­ ligt intresse skadas, och icke på en lagfäst talerätt för bevakande av all­ männa bygdeintressen. Den i promemorian förordade lösningen betecknas som en halvmesyr, som icke tillgodoser kommunernas intressen i de stora vattenmålen på sätt de har rätt att fordra. Till dessa synpunkter ansluter sig kommunalfullmäktige i flera kommuner i Västerbottens län. Även kommunalfullmäktige i Borgs jo anser, att sakägarbegreppet bör vidgas till förmån för kommunerna. Styrelsen för Sveriges advokatsam­ fund anför bl. a. följande:

Styrelsen anser det önskvärt att kommunerna får möjlighet att i de stora

vattenexploateringsmålen bevaka de kommunala ortsintressena och att de

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 15'r år 1961

bereds tillfälle att genom talan inför vattendomstol framlägga synpunktei och yidtanden beträffande företagens tillåtlighet och sättet för deras ut­ förande, när företagen motiverar anspråk på skadeförebyggande åtgärder eller ersättningar rörande sådana frågor som natur och trevnad, allmänna badplatser, allmänna vatten- och avloppsanläggningar, brandskydd, kom­ munikationer m. m. Emellertid anser styrelsen------------ att en civilrättslig grund bör tillskapas för rätt till sådan talan. Objekt av angiven art bör således, utan att vara av beskaffenhet att kunna hänföras till viss fastig­ het, tillerkännas rättsligt skydd mot angrepp. Ingripanden i de sålunda rättsligt skyddade intressena bör berättiga kommunen till ersättning och legitimera talan av vederbörande kommunala organ. Härför erforderliga bestämmelser bör upptagas i 9 kap. vattenlagen. Preciseringen av de objekt som sålunda bör erhålla rättsligt skydd tarvar givetvis mera ingående över­ väganden än vad styrelsen varit i tillfälle att företaga. Ytterligare bestäm­ melser i anslutning härtill torde icke erfordras, då vattenlagens regler om skydd för sakägare skulle bli tillämpliga även på kommunerna, under för­ utsättning givetvis att det aktuella företaget innebär ett angrepp på ett sålunda rättsligt skyddat kommunalt intresse.

Den i promemorian föreslagna ändringen skulle däremot i praktiken icke innebära någon förstärkning av kommuns ställning i vattenmål annat än i fråga om kommuns möjlighet att självständigt föra talan mot lägre rätts beslut i frågor som rör allmänna ortsintressen.------------ - Förslaget ger vis­ serligen kommun talerätt i en fråga om exempelvis det allmänna intresset av att badmöjligheterna inom kommunen icke försämras men utan att samtidigt ge objektet för sådan talan något rättsligt skydd. En dylik tale­ rätt har, såvitt styrelsen kan finna, ingen reell innebörd. Förslaget skulle icke ens trygga rätten till ersättning för kostnader å målen, då frågan huru­ vida dessa varit nödiga skulle bli beroende bl. a. av den talan kammar­ kollegiet fört. Ett genomförande av det i promemorian framlagda förslaget skulle enbart härigenom samt jämväl i övrigt medföra risk för splittring mellan kommun och kammarkollegiet och därmed även mellan olika så­ som allmänna rubricerade intressen. Enligt styrelsens uppfattning ter det sig ur dessa synpunkter lyckligare att begränsa kommunernas sak­ legitimation till vissa till arten angivna lokala skadeobjekt, vilka skyddas genom bestämmelser i 9 kap. vattenlagen. Visserligen medger en sådan grund för rätt till talan att kommunen, liksom varje annan legitimerad sakägare, jämväl är oförhindrad att föra talan som part i frågor om exempelvis ett företags tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 eller 12 § vattenlagen, vare sig företagets inverkan på kommunens sålunda skyddade objekt är av beskaffenhet att rimligen kunna påverka företagets tillåtlighet eller icke, men en sådan talan är då att betrakta som en talan från en sakägare vilken som helst och icke obetingat såsom en talan från en företrädare för ett allmänt in­ tresse. Motsvarande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västerbottens län, som anslutit sig till länsorganets förut återgivna uttalande. Därest genomförande av en lagändring, som hänför sig till saklegitimationsfrågorna, skulle be­ finnas medföra en fördröjning av den brådskande frågan om kommuns tale­ rätt i vattenmål, anser länsstyrelsen att man måhända till nöds kan bli tvungen att tills vidare acceptera den i departementspromemorian före­ slagna utvägen. Om så sker, är det enligt länsstyrelsens mening angeläget,

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961 33

att åtgärder skyndsamt vidtages i syfte att ernå en slutgiltig och mera till­ fredsställande lösning av frågan. I samma riktning uttalar sig Norrlands naturvärn.

Den i departementspromemorian föreslagna begränsningen av kommuns talerätt till vissa typer av vattenmål har föranlett uttalanden i några remissyttranden. Österbijgdens vattendomstol anser det lämpligt, att uppmärksamhet i sammanhanget ägnas åt frågan om kommunernas ställning i mål om grundvatten och avloppsvatten. Kommu­ nerna har ansvaret för lösningen av vatten- och avloppsfrågorna — vatten­ domstolen hänvisar i sammanhanget till lagen den 3 juni 1955 om allmän­ na vatten- och avloppsanläggningar — men trots att kommunen eller veder­ börande kommunala organ skall underrättas i mål om vatten- och avloppsfrågor, torde kommunen som sådan icke ha större rätt att föra talan i des­ sa mål än som nu angetts i promemorian beträffande mål om byggande i vatten eller vattenreglering. Vattendomstolen förordar därför, att även frå­ gan om kommuns ställning i mål om grundvatten och avloppsvatten nu blir behandlad och att kommun i dem likställes med vad som skall gälla i mål om byggande i vatten och om vattenreglering. Söderbggdens vattendom­ stol erinrar om förekomsten av mål rörande rätt för en industri att för täckande av sitt fabrikationsvattensbehov anlägga större vattentäkt, vars utnyttjande kan befaras försvåra en närliggande tätorts vattenförsörjning. Skäl kan enligt domstolens mening med tanke på sådana fall finnas att låta den utvidgade kommunala talerätten gälla även i vattentäktsmål, där det sökta företaget är av betydande omfattning eller har ingripande verk­ ningar. Vidkommande åter avloppsmål kan t., ex. anläggandet eller utvid­ gandet av en fabrik, som utsläpper industriellt avloppsvatten, stundom medföra besvärande problem för närliggande kommuner. Av sådan anled­ ning kan det enligt vattendomstolen ibland föreligga berättigat intresse för dessa kommuner att i målet om fabriksutsläppet framlägga sina allmänna synpunkter genom självständig talan. Även Västerbygdens vattendomstol förordar, att uppmärksamhet i sammanhanget ägnas åt vattentäkts- och avloppsmålen. Jämväl i mål om mera omfattande torrläggningsföretag lä­ rer det enligt samma vattendomstols mening vara av vikt för kommun att kunna bevaka allmänna ortsintressen i sanitärt avseende m. m. I frågan har också kammarkollegiet uttalat sig. Med hänsyn till att i 1959 års riks­ dagsmotioner endast avsågs vattenkraftmål, kan man enligt kollegiet må­ hända förledas att tro, att spörsmålet om kommunernas partsställning är begränsat till dylika mål. Detta anser kollegiet dock icke vara fallet. Anser man att kommunerna har ett skäligt anspråk på förbättrad partsställning i kraftverksmål, bör en vidgad talerätt tillerkännas dem även i vissa andra grupper av mål, såsom avloppsmål. Vid en lagstiftning bör uppmärksam­ mas, att vattentäkts- och avloppsmålen, såvitt kollegiet förstår, i fortsätt­ ningen kommer att utgöra en allt större del av det totala antalet nya vat­ tenmål, där allmänna intressen kan beröras. Kollegiet anmärker i detta sam- 3 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

34 Kungl. Majjts proposition nr 154 år 1961

manhang, att kollegiets bevakning av allmänna intressen i ansökningsmål enligt vattenlagen icke är begränsad till mål som avses i 11 kap. 35 § 1 mom. vattenlagen. Med stöd av 1 § kungörelsen den 23 december 1918 angående bevakande av det allmännas talan i vattenmål utför kollegiet sådan talan även i åtskilliga andra vattenmål. Ronneby stads drätselkammare kan icke instämma i förslaget, att en förstärkning av kommuns ställning i vatten­ mål skall begränsas enbart till frågor om byggande i vatten samt vatten­ reglering.

Frågan om vilka intressen som skall omfattas av ko mmuns talerätt beröres av många remissorgan, övre Norrbygdens vat­ tendomstol ifrågasätter, om icke den i promemorian använda bestämning­ en »allmänt ortsintresse» är ägnad att vilseleda. Den åsyftade innebörden synes enligt samma domstol bäst tydliggjord, om uttrycket »allmänt in­ tresse» bibehålies även beträffande kommuns behörighet med lämplig be­ stämning för att utvisa, att behörigheten skall vara beroende av att det all­ männa intresset har anknytning till kommunen. Två vattenrättsdomare vid Nedre Norrbygdens vattendomstol har givit uttryck för liknande uppfatt­ ning. De finner uttrycket »allmänna ortsintressen» vara alltför obestämt och kunna medföra den uppfattningen, att de intressen, för vilka kommun äger föra talan, är av annat slag än de, som kammarkollegiet har att till­ varataga. I stället bör den nya behörighetsregeln anknytas till motsvarande stadgande rörande kammarkollegiet, så att kommuns talerätt skall avse tillgodoseendet av de allmänna intressena, i den mån kommunen beröres därav. Även termen »allmänna intressen» kan synas obestämd, men under årens lopp har den dock i rättstillämpningen fått en ganska klart fixerad innebörd. Dock ifrågasättes, om icke också i denna formulering inrymmes frågor om regleringsavgift och bygdekraft, vilka enligt motiven till försla­ get tills vidare bör lämnas å sido. österbygdens vattendomstol framhåller, att uttrycket »allmänna ortsintressen» icke alltid torde överensstämma med de intressen en kommun kan vilja bevaka. Det förekommer sålunda att kommun av ekonomiska skäl vill främja tillkomsten av en anläggning, som andra kommuner av hänsyn till allmänna intressen, såsom naturskydd och trevnad, bekämpar. Även i andra fall, t. ex. då det gäller en kommunal ekonomisk fråga eller en vattenförsörjnings- eller avloppsfråga, kan en kom­ mun ha anledning att intaga en ståndpunkt som, betraktad ur en vidare synvinkel, avviker från »allmänna ortsintressen». Det synes lämpligt att kommun får rätt att — utan att vara sakägare i civilrättslig mening — föra talan för tillvaratagande av såväl kommuns speciella intressen som allmän­ na intressen inom orten. Uttrycket »allmänna ortsintressen» torde enligt samma vattendomstols mening vidare vara mindre lämpligt om avsikten är att däri icke inbegripa frågor om bygdekraft och regleringsavgift. Västerbygdens vattendomstol anser det ej lämpligt att kommun uppträ­ der som part för att tillgodose sina fiskaliska intressen, då dessa frågor i regel lär ligga vid sidan av de frågor, som skall behandlas i vattenmål. 1 vissa fall torde kommuns fiskaliska intressen till och med kunna medföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 35

ett ställningstagande, som ej tillräckligt beaktar de skador vederbörande företag kan förorsaka allmänna intressen, varvid kommunen kommer i en motsatsställning till exempelvis kammarkollegiet. Det torde emellertid knap­ past vara möjligt att i lagtext särskilja de olika slag av allmänna frågor, beträffande vilka kommun skulle få intaga partsställning, på annat sätt än som skett i förslaget. Kammarkollegiet efterlyser en närmare undersökning av frågan vilka in­ tressen som skall omfattas av kommunens processuella befogenheter och anför följande:

Varken uttrycket i den föreslagna lagtexten »allmänna ortsintressen» eller den i motiveringen begagnade lokutionen »lokala allmänintressen» är särskilt klargörande. Innebörden av förstnämnda uttryck är, om uttrycket ställes emot sin språkliga motsats »enskilda ortsintressen», oviss. Möjligen motsvarar den i motiven begagnade formuleringen bättre intentionerna i förslaget. Kammarkollegiet föreställer sig att utgångspunkt för en undersökning av behovet av talerätt för kommun i vattenmål bör tagas i kommunernas skyl­ dighet att ombesörja viss verksamhet. I blickfältet kommer därvid inverkan av företag enligt vattenlagen på exempelvis brandskyddets ordnande och på sanitära förhållanden. Då ett företag genomföres inom en tättbefolkad trakt kan även vederbörande kommunala organs ställning av lokal planmyndig­ het tänkas utgöra saklig grundval för kommunal talan i vattenmålet. I sa­ kens alltjämt tämligen outredda skick är kollegiet -------------ovisst om i vad mån lagfästande av behörighet för kommunen att föra talan för kommu­ nala intressen av här avsedd art innebär en rättsändring. I promemorian omnämnes några frågor, som regelmässigt omfattas av kammarkollegiets talan i större kraftverks- och sjöregleringsmål, nämligen företagets tillåtlighet med hänsyn till motstående intressen, bestämmande av regleringsavgifter samt bestämmande av bygdekraftsprocent. Några an­ märkningar torde få göras beträffande sagda frågor. Lagfästes rätt för kommunen att även i annan egenskap än fastighets­ ägare föra talan i vattenmål, kan kommunens talan självfallet avse frågan om företagets tillåtlighet med hänsyn till åtskilliga motstående intressen. Vissa dylika intressen kan ha en tämligen klar kommunal aspekt. Andra — och däribland några av de mest betydelsefulla — har en utpräglad rikskaraktär, såsom det allmänna naturskyddsintresset, tillgodoseendet av tillräck­ liga livsbetingelser inom landet för vandringsfisk samt bevarandet av bästa möjliga förutsättningar för fortsatt renskötsel. Mellan dessa två utpräglade typer av ett företag motstående intressen finnes en stor mängd, från mål till mål växlande intressen av allmän karaktär. Sistnämnda intresseområde lik­ som självfallet nyss åsyftade utpräglade riksintressen måste — såsom ock­ så riksdagen synes mena — alltfort bevakas av central ställföreträdare. I detla sammanhang må anmärkas att bedömandet från kommunal synpunkt av ett företags önskvärdhet eller lämplighet kan på ett sätt, som stundom måste vara främmande för central företrädare av företaget motstående in­ tressen, bli beroende av vilka värden av kompenserande art som företagaren erbjuder sig att tillföra kommunen. Delta torde kunna bestyrkas med exem­ pel från vissa kraftverks- och sjöregleringsföretag, som under senare år underställts prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ytterligare må anmärkas att åtminstone i mycket vidsträckta kommuner avvägandet av etl företags positiva och negaliva verkningar icke behöver utfalla på samma säll för den av företaget närmast berörda befolkningen och för kommunens offi­ ciella företrädare.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 15 4 år 1961

I promemorian uttalas att kammarkollegiet av praktiska skäl bör fortfa­ rande ensam bevaka det allmännas intressen i fråga om bestämmande av regleringsavgift. Kollegiet delar denna mening. Redan det förhållandet, att användningsområdet för de från visst vattenregleringsföretag härflytande regleringsmedlen mycket ofta omfattar ett stort antal kommuner, kommer kommun att framstå såsom mindre ägnad att självständigt föra talan i dy­ lik sak. Kollegiet nödgas emellertid påpeka att lagtexten icke väl återspeg­ lar den i motiven intagna ståndpunkten. Det kan icke uteslutas att domsto­ larna skulle komma att anse sig på språkliga grunder tvungna att låta ut­ trycket »allmänna ortsintressen» avse även bestämmandet av reglerings­ avgift. Den sist gjorda formella anmärkningen synes även vara giltig i fråga om behandlingen i promemorian av spörsmålet om talerätt beträffande bygdekraftsprocent. Kammarkollegiet vill härutöver ifrågasätta om det i högsta domstolen anhängiga, i promemorian berörda målet samt den sedan länge vi­ lande lagstiftningsfrågan verkligen utgör bärande skäl för att lämna spörs­ målet om talerätt beträffande bygdekraft helt öppet vid reglering av kom­ munernas ställning i vattenmål. Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser det vara ett öns­ kemål att kommun får rätt att föra talan i fråga om regleringsavgift och bygdekraft samt erinrar om de indirekta skador i form av ett försämrat skatteunderlag, som särskilt kännbart drabbar sådana kommuner, inom vilkas gränser endast regleringsdammar anlägges och som icke kan komma i åtnjutande av kompensation på sätt som kan ifrågakomma för kraftverksdammar. Styrelsen fortsätter: Härutöver torde kunna andragas åtskilliga exempel på indirekta skador för kommunerna till följd av företag, hänförliga till byggande i vatten eller vattenreglering. Sålunda kan ett företag tillfoga den för många inlands­ kommuner betydelsefulla turistnäringen ett ytterst kännbart avbräck ge­ nom irreparabla ingrepp i naturen. Från kommunalt håll har också fram­ hållits såsom en följdverkan av avflyttningen från en kommun på grund av ett vattenkraftsföretag att underlaget för befintliga skolor rubbats, varigenom gjorda investeringar i skolfastigheter blivit helt eller delvis onyttiga. I fråga om fiskets befrämjande har kommun i vattenlagen tillerkänts initia­ tivrätt på sätt närmare framgår av stadgandet i 2 kap. 9 §. Det synes därför rättvist och rimligt, att de kommunala intressena direkt får komma till tals i vattenmål, som gäller lagligheten och tillåtligheten av ett företag eller en åtgärd, som kan lända till väsentligt förfång för fiskerinäring av större betydenhet. Jämväl andra för den av byggande i vatten eller vattenreglering berörda bygden betydelsefulla frågor, som för sin lösning kan påkalla ett kommunalt engagemang för att tillgodose intresset av gemensamhetsanordningar av sanitär eller annan art, motiverar en självständig talerätt för kommunerna. En uppräkning av alla de spörsmål av allmänt intresse, som kan resas i detta sammanhang, torde icke kunna ske med anspråk på full­ ständighet.

I likhet med styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhål­ ler åtskilliga andra remissorgan, att kommuns talerätt bör omfatta frågor om regleringsavgift och bygdekraft. Kommuns behörighet i dessa hänse­ enden bör enligt Nedre Norrbygdens vattendomstol gälla såväl i mål, vari des­ sa frågor behandlas tillsammans med frågor om kraftutbyggnader, som i mål och ärenden, som allenast angår förevarande ämnen. Länsstyrelsen i Norr­

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961 37

bottens län framhåller, att regleringsavgifterna redan nu, i varje fall i Norrbottens län, har en mycket stor betydelse för därav berörda kommuner, exempelvis Suorvamedlen för Jokkmokks och Gällivare kommuner, samt att avgifternas betydelse kommer att ytterligare öka efter genomförandet av förestående stora regleringar både i Skellefteälv och Luleälv. Det synes länsstyrelsen därför rimligt att kommunernas behörighet att själva bevaka sina intressen i hithörande frågor lagfästes. Det föreligger enligt länssty­ relsens mening icke heller någon anledning att förvägra kommunerna tale­ rätt beträffande bygdekraften. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrå­ gor har sig icke bekant vilka praktiska skäl som skulle tala för den nuva­ rande ordningens bibehållande i fråga om regleringsavgifterna. Däremot känner styrelsen väl till, att storleken av dessa avgifter är av den allra största betydelse för de av vattenbyggnadsföretagen berörda bygderna. Det ligger enligt länsorganets mening vidare i sakens natur, att det för de re­ presentanter, som är ansvariga för dessa bygder, är lättare att bedöma be­ hovet av regleringsavgifter för att i möjligaste mån undanröja och minska skadeverkningarna av utbyggnaderna. Bygdekraften är med den utform­ ning reglerna därom fått i vattenlagen icke i dagens läge av samma betydel­ se för kommunerna som regleringsavgifterna. Det oaktat är bevakandet av bygdekraftsfrågan ett allmänt intresse, som nära berör de kraftverksbyg­ get omgivande kommunerna och deras medlemmar. Talerätt för detta in­ tresse bör därför tillkomma kommunerna. I samma riktning uttalar sig styrelsen för Sveriges advokatsamfund. I det yttrande, som avgivits enligt beslut av kommunalfullmäktige i Kalls kommun framhålles, att kammar­ kollegiet och kommun i något fall kan ha avsevärt olika mening om regleringsavgifts storlek. Det vore i sådant fall orätt, om det allmännas syn­ punkter företräddes endast av kollegiet. Till förmån för kommunernas ta­ lerätt beträffande regleringsavgifter och bygdekraft uttalar sig vidare läns­ styrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Fjällkommunernas samarbetskommitté, Norrlandsförbundet, Norrlands na­ turvärn samt flera av de i ärendet hörda kommunerna. Länsstyrelsen i Jämtlands län motsätter sig ej att frågan om kommuner­ nas talerätt beträffande bygdekraft får anstå i avvaktan å en revidering av gällande bygdekraftsregler. Det förefaller länsstyrelsen inkonsekvent att icke tillerkänna kommunerna talerätt beträffande regleringsavgifter. Dessa avgifter utgör ju, anför länsstyrelsen, regleringsföretagets ersättning till bygden för det intrång och de olägenheter, som icke kunnat preciseras av vattendomstolen. Här måste sålunda vara fråga om ett sådant allmänt ortsintresse, som lämpligen bör kunna tillvaratas av kommunerna. Då verk­ ningarna av ett regleringsföretag ofta sträcker sig långt nedströms själva regleringsinagasinet, kan åtskilliga kommuner tänkas komma att göra an­ språk på att föra talan beträffande såväl företagets tillåtlighet som regle­ ringsavgifterna. Därest det av processekonomiska eller andra skäl anses olämpligt att ett flertal kommuner för talan om regleringsavgifter, synes

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

den kommunala talerätten i detta hänseende kunna begränsas till att avse endast den eller de kommuner, inom vars områden regleringsmagasinet kommer att ligga eller företaget eljest huvudsakligen utföres. I varje fall anser länsstyrelsen det mer tillfredsställande att begränsa talerätten på nyssnämnda sätt än att helt utesluta kommuner från varje möjlighet att självständigt föra talan om regleringsavgifter. Flera remissinstanser, däribland vattenöverdomstolen och några länssty­ relser, framhåller, att det uppenbarligen bör tillkomma vederbörande kom­ mun själv att avgöra, om kommunen skall föra talan, varför det ifrågasättes, om ej i tydlighetens intresse de i departementspromemorians lagförslag använda orden »prövas det nödigt» bör utgå ur lagtexten. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor föreslår, att rätt för kommun att föra talan i vattenmål skall föreligga, så snart ska­ da eller intrång kan befaras genom ett företag.

Även frågan om samordning av kammarkollegiets och kommuns talan för det allmänna har behandlats i flera ytt­ randen. Österbygdens vattendomstol uttalar, att det av riksdagen framförda kra­ vet, att talerätt för kommun icke skall få leda till bl. a. vidlyftigare dom­ stolsbehandling, ofta torde vara oförenligt med verkligheten. En ökad rätt för kommunerna lärer med stor sannolikhet även orsaka ökad utredning. I synnerhet är det antagligt att kommunerna, även om kammarkollegiet för talan i frågor av allmänt intresse, kommer att däri framföra egna syn­ punkter och åberopa särskilda utredningar. Därmed följer ansvällning och tyngre handläggning av vattenmålen. Detta är dock olägenheter som enligt vattendomstolen torde få bäras, om den avsedda rätten bedömes vara av betydande värde. övre Norrbygdens vattendomstol anser det vara svårt att i lag eller för­ fattning åstadkomma så klara och otvetydiga bestämmelser om vilket organ det under olika förutsättningar skulle tillkomma att verka för tillvara­ tagande av ett allmänt intresse, att tveksamhet och irritation förebygges. Ett författningsmässigt stadgat ställningstagande i dessa tveksamma fall skulle sannolikt, på vilken myndighet det än ankomme, i sig självt med­ föra arbete av avsevärd och kostnadskrävande omfattning. Det synes kunna förväntas, att en kommun inträder i ett mål för att bevaka ett allmänt in­ tresse först efter att med kammarkollegiet ha diskuterat ett samgående. Enligt vattendomstolens mening bör det, i vart fall tills vidare, lämnas åt kollegiet och kommunerna att efter eget bedömande göra upp om en för­ delning av utförandet av talan för det allmänna intresset. I betydande ut­ sträckning torde utredning och övrigt processmaterial kunna införas gemen­ samt, även om samgående icke sker i fråga om själva utförandet av talan. Såsom i promemorian påpekats lär bestämmelserna om ersättning för rätte­ gångskostnaderna motverka, att arbetet i ett mål göres onödigtvis vidlyf­ tigt genom att kommun jämsides med kollegiet nedlägger arbete i en fråga, som faller under bådas behörighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t år 1961 39

Nedre Norrbygdens vattendomstol hävdar, att kommunernas talan för till­ varatagande av allmänna ortsintressen bör vara oberoende av kammarkol­ legiets talan.1 Härom anföres följande: Med hänsyn till den officialprövning, som åligger domstolen i fråga om tillgodoseende av allmänna intressen, synes några olägenheter icke kunna uppkomma därav att talan för allmänna intressen samtidigt kan föras, kan­ ske på olika sätt, av skilda organ. Förutsättningarna synes vara goda för ett gott samarbete mellan advokatfiskalsämbetet och kommunerna. Den er­ farenhet, som samlats av advokatfiskalsämbetet, och ämbetets kännedom om vattenprocessen, blir under alla förhållanden ett värdefullt stöd och komplement för de allmänna bygdeintressena. Det behov som kan föreligga av att samordna kammarkollegiets talan och kommunernas talan torde fullt tillräckligt kunna tillgodoses genom föreskrifter, innebärande att kammaradvokatfiskalen har att hålla sig underrättad om hur kommunerna avser att tillvarataga allmänna ortsintressen och genom skyldighet för kommunerna att härom på begäran lämna uppgifter till advokatfiskalsämbetet. I fråga om vissa allmänna intressen kan det te sig naturligt att de i första hand bevakas av advokatfiskalsämbetet. Detta gäller främst sådana all­ männa intressen, som ej har närmare samband med förhållandena i den be­ rörda bygden. I den män de allmänna intressena har lokal anknytning till bygden, ligger det i sakens natur, att ortsintressenas egna representanter bör få utföra självständig talan. Angeläget är att advokatfiskalsämbetet överva­ kar att fatalietider iakttages, t. ex. i fråga om anmälan av oförutsedda skador och omprövning av regleringsavgifter. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att fall kan inträffa, där kammarkollegiet och kommunen har skilda åsikter eller olika intressen att bevaka. Kollegiet kan ha till uppgift att bevaka ett intresse, som sträcker sig långt utöver kommunens gränser, t. ex. naturvårdsintresset, medan kom­ munens intresse är mera lokalt betonat. Kommunen kan bli tvungen att för tillgodoseende av sina intressen verkställa utredningar av företagens verk­ ningar i skilda hänseenden och det är då viktigt för kommunen att talan kan föras med stöd av sådana utredningar. Promemorians mening i hithörande frågor kan icke delas av kammar­ kollegiet, som menar att uppskovsförslaget bygger på ett antagande, att Kungl. Maj :ts möjligheter att i efterhand göra den detaljreglering, som erfarenheten skulle visa vara önskvärd, är mera omfattande än de i själva verket är. Kungl. Maj:t skulle nämligen väl kunna i administrativ ordning meddela reglerande föreskrifter angående kollegiets verksamhet, men skulle däremot icke — i vart fall icke utan bemyndigande i vattenlagen — kunna i samma ordning begränsa eller annorledes reglera kommunens processuella kompetens. Dylikt bemyndigande finnes ej i lagförslaget. Kungl. Maj:t skulle alltså enligt kollegiet vid framtida detaljreglering finna sin handlingsmöj­ lighet på ett ensidigt sätt begränsad. Till undvikande av dubbelarbete, motstridiga yrkanden och onödiga mer­ kostnader bör enligt vattenfallsstyrelsen redan från början klarläggas, i

1 I ett av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen avgivet särskilt yttrande understrykes— med hänsyn till risken för dubbelarbete och onödiga utredningskostnader—behovet av samord­ ning mellan kollegiets och kommunernas ifrågavarande verksandiet, varom bestämmelser bör meddelas redan i samband med lagändringen.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

vilka frågor kammarkollegiet respektive kommunerna skall företräda de allmänna intressena. Möter, såsom i promemorian antagits, svårigheter mot en sådan uppdelning innan erfarenhet vunnits av den omfattning, i vilken den nya talerätten kommer att utyttjas, synes frågan, åtminstone tills vi­ dare, böra så lösas, att överenskommelse från fall till fall får träffas mellan kommun och kollegiet om vem som skall föra det allmännas talan i upp­ kommande frågor. Svenska vattenkraftföreningen framhåller, att ett genomförande av för­ slaget öppnar möjlighet för både kommun och kammarkollegiet att i viss utsträckning föra talan i samma fråga. Detta kan enligt föreningens åsikt knappast vara lämpligt. Det kan mycket väl inträffa att kommunen har en annan uppfattning än kammarkollegiet om vad som är önskvärt ur all­ män synpunkt, och man skulle sålunda i målet kunna få mot varandra stri­ dande representanter för det allmänna. Man bör vidare undvika att dubbel­ arbete uppstår och att utredningar i samma frågor företages både av kol­ legiet och av kommun, varigenom dubbla rättegångskostnader uppkommer. Enligt föreningens mening bör man redan från början meddela bestämmelser rörande dessa spörsmål, lämpligen med innehåll att kollegiet skall avgöra i vilka frågor i ett mål, som talan får föras av kommunen i stället för av kam­ markollegiet. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund erinrar om önskvärdheten av att förfarandet enligt kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen effektiviseras, varigenom en önskvärd sam­ ordning sannolikt skulle på ett tidigt stadium kunna åvägabringas mellan kommunernas och kammarkollegiets verksamhet i vattenmålen. Denna frå­ ga beröres även i det yttrande som avgivits av Norrbottens länsorgan för vattenkraft frågor.

I anslutning till vad som i departementspromemorian uttalats rörande kommuns rätt till ersättning för rättegångskostnad framhåller österbygdens vattendomstol att det beträffande kammarkollegiet synes för­ hålla sig så, att kollegiet är berättigat till ersättning för särskild utgift och kostnad, medan kostnaden för kollegiets egen verksamhet skall stanna å det allmänna. Om kommun medges rätt att föra talan i vattenmål utan att vara sakägare, bör enligt vattendomstolens mening motsvarande regler gälla. Kommunen bör alltså icke erhålla ersättning för arbete, som utföres av kommunens egna befattningshavare, medan däremot gottgörelse bör kunna tillerkännas kommun för särskilda utgifter och kostnader.

Vad beträffar frågan om underrättelse till kommun om an­ sökan i mål, vari kommun må föra talan, föreslår vattenöverdomstolen ett förtydligande av bestämmelsen i förslaget, att ansökningshandlingar och kungörelse skall översändas till den eller de kommuner, inom vilka före­ taget huvudsakligen skall verkställas. Härav anser vattenöverdomstolen det ej fullt tydligt framgå, hur avgränsningen mellan olika kommuner i detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 41

hänseende skall ske. Även Nedre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter ett förtydligande av sagda bestämmelse. Flera vattendomstolar riktar kritik mot förslaget, att vattenrättsdomare skall vara skyldig tillställa kommun ansökningshandlingarna. Därvid framhålles att en sådan ordning stundom kan medföra väsentligt arbete och av­ sevärda kostnader. Härtill kommer, att ansökningshandlingarna — liksom övriga handlingar i målen — är lätt tillgängliga för vederbörande kommun hos aktförvararna, vartill ofta utses kommunala befattningshavare. Ifrågava­ rande vattendomstolar förordar därför, att endast kungörelserna, vari bl. a. ges anvisning om var ansökningshandlingarna är att tillgå, skall tillhanda­ hållas kommunerna. Följes emellertid förslaget i departementspromemorian, bör enligt Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar en jämkning ske i de i 11 kap. 29 § vattenlagen upptagna bestämmelserna rörande an­ talet exemplar, vari ansökningshandlingar skall ingivas. Övre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter, om icke kretsen av de kom­ muner, som skall tillställas kungörelse, bör utökas att omfatta — förutom kommuner, där företaget huvudsakligen verkställes — jämväl kommuner, som eljest kan antagas väsentligt beröras av företaget. Två vattenrätts­ domare vid Nedre Norrbygdens vattendomstol förordar, att kungörelse skall sändas till varje kommun, som beröres av företaget. Österbygdens vattendomstol ifrågasätter, om det är nödvändigt eller ens lämpligt att underrätta kommunerna i alla mål om byggande i vatten, så­ lunda även i det stora antal mål rörande broar, bryggor, trummor, utfyllna­ der m. m., som vattendomstolarna har att behandla. Det synes beträffande mål om byggande i vatten vara tillräckligt, att kommunerna underrättas om sådana mål som anges i 11 kap. 27 § 6 mom. vattenlagen, d. v. s. om dem som rör företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Det torde vara rena undantagsfall, då kommun anser sig ha intresse att bevaka i andra mål. Liknande uttalande göres av Söderbygdens vattendomstol. Ronneby stads drätselkammare förordar, att avskrift av ansökningshand­ lingarna skall tillställas icke enbart den eller de kommuner, inom vilka före­ taget huvudsakligen skall verkställas, utan även de kommuner, som kan be­ räknas lida skada av företaget. En ökad rätt för kommun att erhålla an­ sökningshandlingar i vattenmål skulle väsentligen underlätta en kommuns möjligheter att tillvarataga sin rätt. Till förmån för en dylik bestämmelse uttalar sig även Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen och Norrlands naturvärn.

Vad beträffar övergångsbestämmelserna hemställer länssty­ relsen i Västerbottens län och Norrlandsförbundet, att skyndsamma åtgär­ der måtte vidtagas för genomförande av ifrågavarande lagändring. Norr­ lands naturvärn förordar att de nya stadgandena skall få träda i kraft i och med alt lagarna utkommer av trycket. Naturvärnet hälsar med glädje för­ slaget, att kommunerna skall kunna föra talan även i de mål, som är anhängiga vid ikraf(trädandet. De praktiska svårigheterna beträffande redan

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

anhängiga mål kan säkerligen lösas med gott handlag hos vattendomstolar­ na. Kommunerna ha redan nu brukat att hos vattendomstolen framföra sina synpunkter och detta torde inför den kommande lagändringen ske i än större utsträckning. Vattenöverdomstolen fäster uppmärksamheten på att vissa problem bör beaktas beträffande mål, som är anhängiggjorda vid nya lagstiftningens ikraftträdande. Som exempel nämnes frågan i vad mån kungörelse och ansökningshandlingar skall översändas till kommuner i mål, vari kungörelse utfärdats före ikraftträdandet. Vidare nämnes spörs­ målet huruvida en kommun, som inträder i rättegången med stöd av den nya lagstiftningen, är bunden av redan utsatta tidsfrister. Övre Norrbyg­ dens vattendomstol ifrågasätter, om rätt till ersättning bör medgivas för kostnader, som nedlagts för talans förberedande före ikraftträdandet. Kom­ munalfullmäktige i Kalls kommun uttalar, med instämmande av länssty­ relsen i Jämtlands län, att de nya bestämmelserna bör möjliggöra för kom­ mun att föra talan även i mål, där redan före ikraftträdandet tillåtligheten prövats men slutligt tillstånd då ej ännu lämnats.

Departementschefen. Företag som genomföres med stöd av vattenlagen kan ofta medföra betydande olägenheter för kringliggande bygd och dess in­ vånare. Att kommunerna i sådana fall vill framföra sina synpunkter och yrkanden vid vattendomstolsbehandlingen är naturligt. Enligt gällande bestämmelser åligger det kammarkollegiet att bevaka det allmännas talan i vattenmålen. Såsom berörts i det föregående saknar emellertid kommun för den skull icke helt möjligheter att göra sin stäm­ ma hörd. Sålunda gäller bl. a. att kommun, även om den ej är part i målet, icke kan vägras att direkt inför vattendomstolen utveckla sina syn­ punkter på de frågor av allmänt intresse, som är föremål för prövning. De möjligheter, som står kommunerna till buds, har dock ej ansetts till­ fredsställande från kommunal synpunkt. I sin i det föregående omnämnda skrivelse har riksdagen betecknat det som rimligt och rättvist, att kom­ munerna får bättre möjligheter än för närvarande att hävda sina intres­ sen. Därvid har betonats, att kommunerna i våra dagar ofta har helt andra resurser i sådant hänseende än vad fallet var, då vattenlagen kom till för mer än fyrtio år sedan. Även enligt min mening är en reform påkallad. Utan att kammarkol­ legiets befattning med vattenmålen därför bör upphöra, synes det nu kun­ na anförtros åt kommunerna — landskommuner, köpingar och städer — att självständigt föra talan i dessa mål och därvid bevaka sådana allmän­ na intressen, som de anser viktiga för orten. Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om det i år av riksdagen antagna förslaget om ändring i vat­ tenlagen, innebärande bl. a. att vid vattendomstolens tillåtlighetsprövning särskild betydelse skall tillmätas ett företags verkningar för bygden och dess invånare (se prop. 1961: 13, tredje lagutskottets utlåtande 1961:5). Med hänsyn främst till att utvecklingen pekar mot en avveckling av municipalsamhällsinstitutionen, synes det mindre lämpligt att nu tillerkänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961 43

även municipalsamhällena en självständig rätt att föra talan för allmänna intressen (jfr prop. 1959: 172 s. 9 f). I den promemoria, som med anledning av riksdagens framställning i ämnet upprättats inom justitiedepartementet, har förordats, att förstärk­ ningen av komunernas ställning i vattenmålen skall ges formen av ett med­ givande för kommun att i egenskap av representant för vissa allmänna intressen föra talan i målen. Detta förslag har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har anmält avvikande mening och uttalat sig för «en lagändring, varigenom de allmänna intressen, som angår orten, skall ges ett särskilt rättsligt skydd med kommun som saklegitimerad för dessa intressen. Förslaget i promemorian tillmötesgår emel­ lertid enligt min mening i skälig mån intresset att stärka kommunernas ställning i vattenmålen. Jag biträder sålunda i princip detta förslag. Enligt departementspromemorian bör de nya bestämmelserna om kom­ muns talerätt vinna tillämpning endast i mål om byggande i vatten och om vattenreglering för kraftändamål. Även om det främst är sådana före­ tag, som brukar leda till mera betydande olägenheter från allmän synpunkt, synes den föreslagna gränsdragningen väl snäv. Såsom vid remissbehand­ lingen från några håll anmärkts, kan också tillgodogörande av grundvatten, torrläggningar och avloppsföretag i vissa fall beröra viktiga allmänna in­ tressen. Jag kan därför tillstyrka att även mål om sådana företag skall om­ fattas av de nya bestämmelserna. Delade meningar har framkommit om vilka intressen som kommun lämpligen bör äga företräda. Enligt min uppfattning bör reformen åsyfta att i mål som nyss nämnts ge kommunerna en av kammarkollegiet obero­ ende, i princip oinskränkt rätt att föra talan för tillgodoseende av sådana allmänna intressen, som har lokal karaktär eller eljest har anknytning till orten. Att ett allmänt intresse, som har lokal aspekt, även är av rikskaraktär skall sålunda icke betaga kommun rätten att ensam eller vid sidan av kam­ markollegiet företräda intresset i vattenrättsprocessen. Undantagna från kommuns behörighet bör endast vara sådana allmänna intressen, som helt saknar anknytning till viss ort, t. ex. det allmännas intresse i fråga om skyldighet för vattenbyggnads ägare att jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen erlägga avgift till befrämjande av fisket inom landet. Bevakandet av allmän­ na intressen, som främst har anknytning till ett municipalsamhälles förvalt­ ningsområde, bör ankomma på den kommun, till vilken samhället hör. Om de nya bestämmelserna utformas i enlighet med dessa principer kommer de bl. a. att medföra rätt för kommun att föra talan om bygdekraft och regleringsavgift i ansökningsmål angående kraftverk resp. vattenregle­ ringar. Med hänsyn till den betydelse dessa frågor kan äga för kommunerna, synes detta böra godtagas. Kommunerna torde även böra tillerkännas en motsvarande rätt i vissa andra fall, nämligen när det gäller redan anhängiggjorda mål om ny prövning av bygdekraftsskyldigheten jämlikt 4 kap. 1 § sista stycket, om bestämmande av regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § andra stycket och om ny prövning av sådan avgift enligt femte stycket i sistnämnda paragraf. Samma regler bör också gälla om mål om ansökan enligt 2 kap. 8 §

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1961

andra stycket rörande anordningar eller föreskrifter till skydd för fiske. Där­ emot kan jag icke förorda, att den befogenhet att genom ansökan påkalla vat­ tendomstolens prövning i berörda hänseenden, som enligt de ifrågavarande lagrummen skall vara förbehållen myndighet som Kungl. Maj :t bestäm­ mer, d. v. s. kammarkollegiet, skall tillerkännas även andra företrädare för det allmänna (jfr prop. 1954: 23 s. 59 och tredje lagutskottets utlåtande nr 2 s. 36). Härav följer, att kommun i mål, anliängiggjort av kollegiet, icke kan framställa yrkande, som går utöver kollegiets. Befogenheten att fram­ ställa yrkande om att regleringsavgift delvis skall utgå som engångsbelopp (4 kap. 14 § sista stycket) bör även liksom hittills vara förbehållen kolle­ giet. Av vad jag sagt i det föregående torde följa, att behov icke föreligger av någon närmare reglering i lag eller annan författning av förhållandet mel­ lan kammarkollegiets och kommuns talan för det allmänna. Självfallet är dock ett nära samarbete mellan kollegiet och de kommuner, som beröres av ett företag, alltid önskvärt och i många fall nödvändigt, om de allmän­ na intressena skall kunna hävdas med erforderlig kraft och en ansvällning och fördyring av processen skall kunna undvikas. Till underlättande av kammarkollegiets arbete torde det med tanke härpå böra åläggas kommun, som för talan i ett vattenmål såsom företrädare för allmänna intressen, att underrätta kollegiet om detta. Vad beträffar kostnader, som kommun åsamkas när den bevakar talan för det allmänna, bör det såsom i departementspromemorian anförts till­ komma vattendomstolen att pröva, huruvida dessa kostnader jämlikt 11 kap. 65 § vattenlagen är av beskaffenhet att böra gäldas av sökanden i målet. För kommunen talan i mål rörande ansökan av kammarkollegiet en­ ligt 2 kap. 8 § andra stycket eller 4 kap. 1 eller 14 § nämnda lag, torde kom­ munen, som oftast är att anse som kollegiets medpart, regelmässigt böra stå sina egna rättegångskostnader (jfr prop. 1954: 23 s. 59—60). I departementspromemorian har föreslagits, att den eller de kommuner, inom vilka ett vattenbyggnads- eller vattenregleringsföretag huvudsakligen skall verkställas, skall tillställas såväl ansökningshandlingar som kungörel­ se. Med anledning av den kritik som vid remissbehandlingen riktats här­ emot vill jag förorda den begränsningen, att endast kungörelser skall över­ sändas. Vidare torde kretsen av kommuner, som skall underrättas om an­ sökningen, böra utökas i jämförelse med vad som förordats i promemorian, så att varje kommun som beröres av ett företag får underrättelse. Såsom förutsättning bör dock gälla, att företaget kan antagas inverka på ett all­ mänt intresse inom orten och att detta intresse är av någon betydelse (jfr 10 kap. 42 § första stycket). Den omständigheten att vissa kommunala or­ gan redan enligt gällande bestämmelser skall underrättas, när fråga är om avloppsföretag, synes icke böra föranleda, att sådana företag skall undan­ tagas i förevarande hänseende. I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordar jag att till 11 kap. 35 § vattenlagen fogas ett nytt tredje moment, i vars första stycke upp­ tages en bestämmelse om rätt för kommun att i mål, som avses i 17 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 45

2—11 och 19, ävensom i mål om ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten med föreskrift tillika att kommun, som för sådan talan, snarast skall underrätta kammarkollegiet därom. I ett andra stycke i samma moment bör bestämmelser meddelas om kommuns underrättande. Till detta stycke torde lämpligen böra överflyttas den i 11 kap. 34 § sista stycket upptagna föreskriften om skyldighet för vattenrättsdomaren att i fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grund­ vatten underrätta kommun, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas. Såvitt avser syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8 kap. vattenlagen bör motsvarande regler om kommuns talan för allmänna intressen upptagas i ett nytt andra moment i 10 kap. 42 §. Denna lagändring föranleder formella jämkningar i 10 kap. 44 och 79 §§ samt 11 kap. 35 § 2 mom. På grund av hänvisningen i 10 kap. 45 § till bl. a. 42 § i samma kap. kommer beträffande syneförrättningsfallen att gälla, att förrättningsmannen — i samband med kungörelsens översändande till kommun som berörs av företaget — bör lämna de upplysningar rörande allmänna intressen inom orten, vartill han kan ha tillgång.1 Enligt hänvisning i 11 kap. 88 § skall kommun i vissa fall tillställas besvärshandlingar ävensom av vattenrättsdomaren jämlikt 87 § samma kap. utfärdad kungörelse. Vad beträffar övergångsförhållandena synes det vara ett önskemål, att de nya reglerna i vid omfattning blir tillämpliga beträffande mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Detta bör emellertid ej få leda till, att avgörandena i de äldre målen försenas eller att processuella komplikationer eljest uppkommer. Med hänsyn bl. a. härtill bör det föreskrivas, att äldre lag skall gälla beträffande mål och ärenden, som vid ikraftträdandet redan avgjorts i första instans. Härutöver torde icke er­ fordras föreskrifter i annat hänseende än beträffande reglerna i 10 kap. 42 § 2 mom. och 11 kap. 35 § 3 mom. om underrättelser till kommun i vissa fall, vilka regler — i den mån de saknar motsvarighet i äldre lag — icke bör äga tillämpning i mål, vari kungörelse utfärdats före nya lagens ikraftträdande.

II. Kungörande i kyrka m. m.

Gällande bestämmelser. Enligt vattenlagen med därtill anslutande författ­ ningar skall kungöranden i kyrka ske i följande fall: 1. kallelse till sammanträde med deltagarna i torrläggnings- och avloppsföretag skall alternativt kungöras i kyrkan för den eller de församlingar, där företaget är beläget (7 kap. 64 § och 8 kap. 51 § vattenlagen); 2. om sammanträde för fördelning av nedsatta ersättningsmedel skall, då innehavare av fordran är okänd, av länsstyrelsen utfärdad kungörelse

1 Jfr NJA II 1920 s. 469.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 54 år 1961

uppläsas i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen (9 kap. 70 § vattenlagen och 13 § lagen om flottning i allmän flottled); 3. kungörelse om tid och ställe för sammanträde m. m. under syneförrättning rörande flottledsföretag skall uppläsas i kyrkan i den församling, där sammanträdet skall hållas (10 kap. 6 § vattenlagen); 4. om tid och plats för framläggande av utlåtande vid syneförrättning rö­ rande flottledsföretag skall kungörelse uppläsas i vederbörande kyrkor (10 kap. 28 § vattenlagen); 5. kungörelse om tid och ställe för syneförrättning m. m. rörande vatten­ reglerings-, torrläggnings- eller avloppsföretag skall uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där fastighet som företaget angår är belägen (10 kap. 38 och 65 §§ vattenlagen); 6. om yrkande rörande utvidgning av företag som nyss nämnts skall kungörelse uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där ifrågakommande fastigheter är belägna (10 kap. 58 § vattenlagen); 7. om tid och plats för framläggande av utlåtande vid syneförrättning rörande torrläggningsföretag skall i vissa fall kungörelse uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där berörda fastigheter är belägna (10 kap. 71 § vattenlagen); 8. av vattenrättsdomaren utfärdad kungörelse om ansökningsmål, besvärsmål eller underställningsmål vid vattendomstol skall uppläsas i veder­ börande församlingars kyrkor (11 kap. 33, 47, 61, 88 och 91 §§ vatten­ lagen) ; 9. länsstyrelses kungörelse om sammanträde för sakägares hörande an­ gående de i 10 kap. 19 § vattenlagen omförmälda frågorna skall uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där flottleden framgår (14 § lagen om flottning i allmän flottled); 10. av vattenrättsdomaren utfärdad kungörelse angående plan över järn­ vägs eller spårvägs läge och vattenavlopp genom dess banvall skall upp­ läsas i kyrkan för de församlingar, där järnvägen (spårvägen) skall fram­ gå (4 § lagen om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning); samt 11. kungörelse om tid och plats för sammanträde under syneförrättning rörande järnvägs- eller spårvägsanläggning samt om framläggande av ut­ låtande därvid skall likaledes uppläsas i kyrka för de församlingar, där järnvägen (spårvägen) skall framgå (10 och 12 §§ nyssnämnda lag om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas). Alla de kungörelser som nu nämnts skall offentliggöras — förutom ge­ nom uppläsning i kyrka — genom införande i en eller flera ortstidningar. De under 2 och 10 behandlade kungörelserna skall dessutom införas i Postoch inrikes tidningar. Detta gäller också sådan kungörelse som avses i punkt 8, om kungörelsen ej uteslutande avser torrläggnings- eller avlopps­ företag. Härtill kommer, att kända sakägare i många fall skall tillställas personliga underrättelser samt att kungörelserna som regel hålles tillgäng­ liga hos aktförvarare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 47

I rättegångsbalken finnes föreskrifter om delgivning genom kungörande 1 kyrkan i 33 kap. 16 och 19 §§. Dessa bestämmelser är, på grund av hän­ visningen ill kap. 1 § sista stycket vattenlagen, tillämpliga även i vatten­ mål. Bestämmelserna om kungörelsers uppläsande i kyrka tillämpas ej enligt ordalagen i de särskilda författningarna. Genom lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka har man nämligen i prin­ cip avskaffat uppläsandet i kyrka av s. k. världsliga kungörelser. I 1 § nämnda lag stadgas, att om i lag eller författning är föreskrivet, att kun­ görelse skall uppläsas i kyrka, skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller på annan lämplig plats i eller invid kyrkan anslås kungö­ relsens rubrik eller kort uppgift om dess innehåll jämte tillkännagivande, att kungörelsen, där ej laga hinder möter, under den närmaste veckan fin­ nes tillgänglig för allmänheten på pastorsexpeditionen eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles gudstjänsten annorstädes än i kyr­ kan, skall anslag äga rum där den förrättas. Enligt bestämmelser i 1 och 2 §§ skall dock kungörelsen undantagsvis uppläsas i kyrkan. I kungörelsen den 29 maj 1942 med föreskrifter rörande tillämpningen av lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka föreskrives, att kungörelse, när den överlämnas till vederbörande pastor, antingen skall vara försedd med rubrik innehållande kort uppgift om inne­ hållet eller ock vara åtföljd av sådan uppgift. Anslag om kungörelse skall ske genom att rubriken eller uppgiften införes i förteckning, vilken uppsättes å tid och ställe, som stadgas i 1 § av lagen. På förteckningen skall pastor angiva var och under vilken tid kungörelsen finnes tillgänglig för allmänheten. Föreskrifter om profan kungörelses uppläsande i kyrkan innebär såle­ des numera i allmänhet blott, att meddelande om kungörelsen anslås. Be­ stämmelser om liknande publiceringsförfaranden genom anslag har givits även på annat sätt. Enligt 14 § kommunallagen den 18 december 1953 skall sålunda kungörelse om fullmäktigsammanträde anslås på en av kommunen anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla).

Frågans behandling vid 1955 års riksdag. I två vid 1955 års riksdag väckta motioner (I: 162 och II: 205) framfördes förslag om ändring av de i olika författningar införda bestämmelserna angående vissa kungöranden i kyrka. Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära så­ dan ändring. Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 41), att de rubriker över inkomna kungörelser, som nu författningsenligt sättes upp i kyrkorna, praktiskt taget saknar betydelse i publiceringshänseende och att åtgärder bör vidtagas i syfte att få till stånd en bättre ordning. Att omedel­ bart och allmängiltigt föreskriva, att de särskilda stadgandena om kungö­ rande i kyrka skall upphöra att gälla ansåg utskottet dock icke möjligt. I stället förordades eu reform etappvis. Såsom ett led däri borde ingå eu över­ syn av de viktigare författningar, som alltjämt inrymmer bestämmelser om

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

kungörande i kyrka, varvid denna publiceringsmetod borde utbytas mot andra sådana eller, om möjligt, slopas utan ersättning. Utskottet fortsatte: Vilka publiceringsförfaranden som bör komma till användning i stället för kyrkokungörandet får naturligen bero på de särskilda kraven inom oli­ ka lagstiftningsområden. Utskottet vill emellertid som en allmän grundsats uttala, att man bör söka skapa sådana publiceringsmetoder, vilka medför ett verkligt allmänt bekantgörande. Från denna utgångspunkt synes man böra eftersträva att använda annonsering i ortspressen, medan däremot anslagsförfaranden i allmänhet ej är ändamålsenliga. Att helt undvika publicering genom anslag lär döck, bl. a. av ekonomiska skäl, ej låta sig göra. Utskottet fann sig icke kunna tillstyrka vare sig att någon omedelbar lag­ ändring skulle ske eller att en särskild utredning i frågan skulle tillsättas. Däremot föreslogs, att utskottets synpunkter i frågan borde genom skrivelse till Kungl. Maj:t bringas till Kungl. Maj :ts kännedom. Vad utskottet hem­ ställt bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse 1955:376). Frågan om att avskaffa förfarandet med kungörelse i kyrka har varit fö­ remål för behandling även vid 1960 års riksdag (jfr motion II: 574 och första lagutskottets utlåtande nr 15).

Utredningsmannen. Utredningsmannen för vattendomstolarnas organisa­ tion framhåller att — liksom när det gäller övriga profana kungörelser -— kyrkokungörandet i fråga om de vattenrättsliga kungörelserna synes vara utan nämnvärd praktisk betydelse ur publiceringssynpunkt. Det finnes där­ för ingen anledning motsätta sig att föreskrifterna därom upphäves. En så­ dan åtgärd innebär för övrigt en förenkling av förfarandet, vilken med hän­ syn till kyrkokungörandets omfattning i vattenrättsliga sammanhang torde vara icke helt oväsentlig. Utredningsmannen påpekar emellertid, att vinsten av förenklingen blir beroende av huruvida bestämmelserna om kungörande i kyrka kan slopas utan ersättning eller om denna publiceringsmetod måste utbytas mot en annan. Alla de kungörelser, som enligt nuvarande vatten­ rättsliga bestämmelser skall uppläsas i kyrka, skall också publiceras i orts­ pressen. Därjämte skall vissa av kungörelserna såsom förut anmärkts in­ föras i Post- och inrikes tidningar, vartill i en del fall kommer bl. a. per­ sonliga underrättelser till kända sakägare. Dessa publiceringsmetoder är en­ ligt utredningsmannens mening i och för sig fullt tillräckliga för att upp­ fylla rimliga krav på ett allmänt bekantgörande. Utredningsmannen föreslår därför, att gällande föreskrifter om kungörande i kyrka i vattenlagen, lagen om flottning i allmän flottled och lagen om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning skall upphävas utan att ersättas av andra bestämmelser.

Yttrandena. Förslaget att upphäva de vattenrättsliga föreskrifterna om kungöranden i kyrka bär vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Remissorganen har också i allmänhet anslutit sig till utredningsmannens uppfattning, att några nya bestämmelser om annan publiceringsmetod icke kan anses erforderliga. I det sistnämnda hänseen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961 49

det har dock avvikande mening anmälts i särskilt yttrande av en vattenrättsdomare vid Mellanbygdens vattendomstol. Denne framhåller, att kun­ görande i kyrka numera otvivelaktigt är av ringa faktiskt värde men att det synes betänkligt att inom det vattenrättsliga området slopa detta hävdvun­ na förfarande utan att något annat sättes i dess ställe. Såvitt angår under­ rättelse till sakägarna själva torde tillkännagivande i allmänna tidningarna vara ännu verkningslösare än kungörande i kyrka. Annonserande i ortspres­ sen innebär bättre publicitet, men enär det icke torde kunna förutsättas, att ortstidningarnas annonsavdelningar läses av alla vederbörande med högre grad av noggrannhet och regelbundenhet, anser nämnde vattenrättsdomare det vara erforderligt, att jämte annonserande i ortstidningar tillämpas även annat kungörande, som verkligen är ägnat att nå ortsborna. Söderbygdens vattendomstol ifrågasätter en ersättningsföreskrift såvitt angår kungörelse rörande ansökan enligt 11 kap. 17 § 19 vattenlagen om företag, som avses i 8 kap. samma lag. Skälet härför skulle vara, att i detta slag av mål per­ sonliga underrättelser till sakägarna ej utgår annat än då fråga är om be­ stämmande av ersättning för skada genom förorening samt att företag av ifrågavarande slag stundom kan på ett mera allmänt sätt beröra invånarna i den kommun, där företaget är beläget. I det yttrande, som avgivits av Västerbottens länsorgan för vattenkraft­ frågor har berörts vissa frågor om kungörelseförfarandet i vattenmål, som icke behandlats i utredningsmannens promemoria. Enligt 11 kap. 50 § andra stycket vattenlagen skall tid och ställe för vattendomstolens sammanträde tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordningen sist på fjortonde dagen före sammanträdet. Med tanke främst på sakägarombuden i vattenmålen ifrågasätter nu länsorganet, att nämnda fjortondagarstid skall förlängas, förslagsvis till fyra veckor. Länsorganet hemställer vi­ dare om föreskrift, att det i kungörelsen om sammanträdet skall angivas fullständigt vad som skall förekomma vid sammanträdet. Länsorganet fram­ håller, att det under senare år blivit allt vanligare, att vattendomstolarna tid efter annan håller sammanträden för förhandling rörande vissa delfrå­ gor i målen, beträffande vilka därefter deldom meddelas. Visserligen brukar i den kungörelse om dylika sammanträden, som vattendomstolen utfärdar, intagas föreskrift om vad som skall förekomma därvid. Denna uppgift är dock ofta långt ifrån fullständig, vilket medför, att parter och ombud icke alltid är på det klara med, vilka frågor som skall behandlas, och därför icke heller alltid kan inställa sig nöjaktigt förberedda. Även styrelsen för Sveri­ ges advokatsamfund uttalar sig för en förlängning av den tid före ett sam­ manträde, då parterna skall underrättas därom.

Departementschefen. Förslaget att upphäva de bestämmelser om kungö­ relsers publicering i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande lagar, bar genomgående biträtts vid remissbehandlingen och jag vill även för egen del tillstyrka denna lagändring. Liksom utredningsmannen anser jag övriga, redan föreskrivna publiceringsmetoder vara tillräckliga, varför 4 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 154

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 154- år 1961

några bestämmelser icke torde erfordras i stället för dem, som skall upp­ hävas. Med anledning av ett vid remissbehandlingen framfört förslag vill jag härutöver förorda en bestämmelse av innehåll att parterna i ansökningsoch besvärsmål — i samband med att tid och ställe för vattendomstolens sammanträde tillkännages dem — skall meddelas uppgift å de frågor, som avses bli behandlade vid sammanträdet. Sådan uppgift bör dock icke in­ tagas i tillkännagivande om sammanträde med mindre särskild anledning därtill förekommer. Detta torde regelmässigt icke vara förhållandet, när ett mål skall behandlas i sin helhet. Ett förslag av några remissorgan om för­ längning av den tid före ett sammanträde, då detta skall tillkännagivas parterna, anser jag mig icke böra biträda. Vad nu förordats innebär ändringar i 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11 kap. 33, 47, 50 och 91 §§ vattenlagen ävensom i 14 § lagen om flottning i allmän flottled samt 4 och 10 §§ lagen om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryg­ gande av närliggande marks torrläggning. I samband med nämnda ändring­ ar i vattenlagen torde 11 kap. 88 § samma lag få jämkas i redaktionellt hänseende.

III. Muntlig förberedelse

Gällande bestämmelser. Förberedelsen i vattenmål har alltsedan vattenla­ gens tillkomst varit i huvudsak skriftlig. Någon ändring därutinnan skedde ej i samband med processreformen.1 Vissa förberedande undersökningar kan dock äga rum vid sammanträde med parterna. Enligt 11 kap. 45 § 1 mom. vattenlagen kan vattenrättsdomaren sålunda uppdraga åt sakkun­ nig att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande i mål, vari er­ fordras särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering. Där så med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen fin­ nes erforderligt, skall vattenrättsdomaren lämna parterna besked om tiden för undersökningens företagande. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan vattenrättsdomaren också uppdraga åt vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en av dem. Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna un­ derrättelse. Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrätts­ domaren därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökningen sker allenast såsom förberedelse för domstolens sam­ manträde till syn på stället, är dock underrättelse och protokoll ej av nö­ den. Vidare må i sammanhanget erinras om den förut berörda bestäm­ melsen i 11 kap. 48 § vattenlagen om sammanträden med bl. a. vederbö- 1 Jfr SOU 1944:10 s. 225.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 51

rande kommuner och trafikanter angående företags inverkan på allmän samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna intressen.1

Utredningsmannen. Utredningsmannen framhåller, att åtskillig tid enligt vad erfarenheten visar kan vara att vinna, om parterna under den skrift­ liga förberedelsen eller efter dennas avslutande beredes möjlighet att sam­ manträffa inför någon ledamot av vattendomstolen till muntlig förbere­ delse. Vid en sådan kan parternas ståndpunkter ofta klarläggas snabbare och exaktare än som är möjligt vid en rent skriftlig förberedelse. Den muntliga förberedelsen innebär också fördelar i andra hänseenden. Upp­ gifter rörande tillämnad bevisning kan sålunda inhämtas. Många frågor kan därvid bli förlikta, överenskommelser kan lätt träffas om erforderlig ytterligare utredning samt plan för huvudförhandlingen kan uppgöras i samförstånd med parterna. Jämväl arbetet för domstolens ledamöter kan genom ett sådant förfarande bli mindre betungande och tidsödande. Ut­ redningsmannen anser det uppenbart, att alla dessa omständigheter är ägnade att underlätta huvudförhandlingen och inskränka tiden för denna. Vid de större vattendomstolarna har också under de gångna åren utvecklat sig den praxis, att någon av domstolens ledamöter haft överläggningar med parterna i vissa frågor. Det är enligt utredningsmannens uppfattning syn­ nerligen önskvärt, att denna praxis lagfästes. Detta gäller framför allt med tanke på de stora kraftverks- och vattenregleringsmålen. Även i mindre mål kan dock ofta en muntlig förberedelse vara motiverad. De kostnader, som uppstår för parterna och andra intressenter genom de muntliga förberedelse­ sammanträdena, torde i de allra flesta fall uppvägas genom den besparing, som vinnes genom den snabbare och smidigare behandlingen av målet. Ut­ redningsmannen anser det icke vara att vänta, att sammanträden för munt­ lig förberedelse blir utsatta i andra fall än då det för vattenrättsdomaren står klart, att väsentliga fördelar kan vara att vinna genom en sådan för­ beredelse. Utredningsmannen föreslår, att bestämmelser om muntlig förberedelse, såvitt avser ansökningsmålen, skall införas i ett nytt andra moment i It kap. 40 § vattenlagen, vilken paragraf för närvarande innehåller vissa före­ skrifter om den skriftliga förberedelsen. Enligt de sålunda föreslagna nya bestämmelserna skall vattenrättsdomaren beredas möjlighet att förordna om muntlig förberedelse, när det finnes påkallat för målets beredande. För­ beredelsen bör hållas inför vattenrättsdomaren. Är det önskvärt eller nöd­ vändigt att teknisk expertis biträder vattenrättsdomaren, bör denne enligt utredningsmannens mening anmoda vattenrättsingenjörerna eller en av dem att närvara. Någon särskild bestämmelse härom torde ej vara erforderlig i lagen. Lika litet som den muntliga förberedelsen skall vara obligatorisk i vattenmålen, bör tvingande regler meddelas angående den omfattning i vilken ett mål bör behandlas vid sådan förberedelse. I de fall muntlig för­ beredelse skall hållas i mindre mål kan det ofta vara ändamålsenligt att ' Se sid. 6. 4f B ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr l,U

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

upptaga hela målet till behandling. När det åter gäller mera omfattande mål, synes regelmässigt endast någon eller några frågor eller frågekomplex erfordra muntlig behandling. Härav följer också, att det i varje sär­ skilt fall måste beslutas om, vilka parter som skall närvara vid förbere­ delsen. Att sökanden alltid bör vara med torde vara klart, men vilken eller vilka av dennes motparter som måste infinna sig kan svårligen avgöras på förhand. Härom bör det tillkomma vattenrättsdomaren att bestämma liksom beträffande tid och ställe för förberedelsesammanträdet. Även om detta sammanträde i regel bör äga rum på vattendomstolens kansliort, kan en­ ligt utredningsmannen kostnadssynpunkter och hänsyn till parterna ibland motivera att förberedelsen hålles på annan ort. Till förberedelsen skall ifrågakommande parter kallas. Med hänsyn till att kretsen av dessa blir be­ gränsad, torde individuella kallelser vara att föredraga framför kallelser, som införes i ortstidning och hålles tillgängliga hos aktförvarare i enlighet med bestämmelserna i 11 kap. 32 § vattenlagen. Vad angår formen för den muntliga förberedelsen anser utredningsmannen det icke vara påkallat att i lagen meddela några regler. Förhandlingsgången och ordningen vid för­ handlingen böra i stället bestämmas av vattenrättsdomaren med hänsyn till vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Däremot torde det i lagen böra utsägas, att protokoll alltid skall föras (jfr 11 kap. 45 § 2 mom. andra stycket vattenlagen). Därutöver föreslås beträffande protokolleringen, att man inskränker sig till en hänvisning till de regler, som gäller för protokoliföring vid huvudförhandling.1 Bestämmelser om muntlig förberedelse i stämningsmål skall enligt för­ slaget upptagas i ett nytt andra moment i 11 kap. 79 § vattenlagen. De synes enligt utredningsmannens mening till sitt innehåll i stort sett böra överensstämma med de föreslagna bestämmelserna om förberedelse i ansökningsmål. Med hänsyn till stämningsmålens karaktär föreslås dock, att alla parter blir kallade i dessa mål. På grund av hänvisning i 11 kap. 92 § vattenlagen blir de nya reglerna om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämpliga även i besvärs- och underställningsmål. Utöver de lagändringar som här berörts föreslår utredningsmannen jämk­ ningar i vissa andra paragrafer ill kap. vattenlagen, nämligen i 11 §, som gäller disponerandet av lokaler för sammanträden och utgifter för städ­ ning m. m. av sådana lokaler, i 65 §, som behandlar rättegångskostnader i ansökningsmål vid vattendomstol, i motsvarande bestämmelser i 82 § be­ träffande stämningsmål samt i 97 §, vari bestämmelser meddelats om vissa kostnader i vattenmål.

Yttrandena. Utredningsmannens förslag beträffande muntlig förberedelse i vattenmål har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remiss­ organen. Vattenöverdomstolen anser den föreslagna ordningen vara ägnad

1 11 kap. 72 § vattenlagen; jfr 3—9 §§ kungörelsen den 3 juni 1960 med närmare före­ skrifter om protokollföring, dagböcker och aktbildning i mål vid vattendomstol m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961 53

att utgöra ett lämpligt komplement till vattenlagens bestämmelser om må­ lens beredande till huvudförhandling. Övre Norrbygdens vattendomstol fram­ håller, att den muntliga förberedelsen är nyttig även i hänseenden, som icke nämnts av utredningsmannen och betonar särskilt behovet av överlägg­ ningar med närvaro av parter och sakkunniga om sakkunnigutredningar. Enligt Nedre Norrbygdens vattendomstol är behovet av muntlig förberedelse måhända icke så stort. Vattendomstolen har dock icke något att erinra mot att möjlighet att hålla muntlig förberedelse införes. I det av två vattenrättsdomare vid sistnämnda domstol avgivna särskilda yttrandet betonas, att den muntliga förberedelsen torde möjliggöra avsevärda kostnadsbesparingar för såväl sökandena som det allmänna, särskilt genom förkortning och kon­ centration av huvudförhandlingen. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anser förevarande reform angelägen samt vitsordar, att erfarenheterna av muntliga förberedelser är goda och att desamma uppenbarligen underlättar såväl domstolens som parternas arbete. Västerbottens länsorgan för vatten­ kraftfrågor instämmer livligt i utredningsmannens ifrågavarande förslag samt fortsätter: Det råder intet tvivel om att avsevärda fördelar står att vinna genom till­ skapande av en lagfäst möjlighet till muntlig förberedelse i vattenmålen. Detta gäller icke blott vattendomstolarnas befattningshavare utan kanske i lika hög grad de olika sakägarna, vilkas intressen länsorganet har att i första hand bevaka. För den som haft tillfälle att under det senaste decenniet följa vattendomstolshandläggningen i de stora kraftverks- och regleringsmålen har det framstått som ett uppenbart slöseri med tid och pengar, när hela da­ gar av domstolshandläggningen ofta åtgått till långvariga och sakligt ofta föga givande muntliga anföranden och diskussioner om en enda isolerad er­ sättningsfråga, som kanske inte berört mer än ett fåtal av den understundom till hundratals personer uppgående menigheten. Härutinnan skulle otvivel­ aktigt mycket stå att vinna, om domstolsförhandlingen föregicks av en munt­ lig förberedelse, varigenom materialet kunde begränsas och koncentreras. 1951 års rättegångskommitté har icke funnit anledning till erinran mot lagförslaget. Den närmare utformningen av reglerna om muntlig förberedelse behand­ las i några remissyttranden. Vattenöverdomstolen anser i likhet med utredningsmannen att den munt­ liga förberedelsen alltid bör hållas inför vattenrättsdomaren. Med hänsyn till bestämmelserna i It kap. 45 § 2 mom. vattenlagen synes något behov icke föreligga av muntliga förberedelser i tekniska frågor inför vattenrättsingenjör. Beträffande muntlig förberedelse i brottmål anmärker vattenöverdom­ stolen, att enligt utredningsmannens förslag till ändring av It kap. 79 § vattenlagen bestämmelserna blir tillämpliga i sådana brottmål, där talan föres av enskild målsägande. I sådana brottmål, vari allmänt åtal föres, lärer på grund av bestämmelserna ill kap. 84 § vattenlagen institutet icke bli tillämpligt. Med hänsyn till de speciella regler, som gäller förfarandet i sådana mål, torde det icke böra ifrågakomma att genom ändring av sist­ nämnda lagrum utsträcka tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen till

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 15k år I96i

sådana brottmål. Vattenöverdomstolen anför vidare att, på grund av hänvisningsbestämmelsen i 11 kap. 1 § sista punkten vattenlagen, rättegångs­ balkens regler om muntlig förberedelse blir tillämpliga på sådan förberedelse i vattenmål, därest icke regler härom, avsedda att vara uttömmande, med­ delas i vattenlagen. Ehuru de av utredningsmannen föreslagna bestämmel­ serna om muntlig förberedelse i vattenmål icke framstår såsom uttömman­ de, framgår det ej, huruvida utredningsmannen avsett att för vattenmålens del i något hänseende utesluta tillämpning av dessa rättegångsbalkens reg­ ler. Det torde vara uppenbart, att exempelvis rättegångsbalkens bestämmel­ ser om påföljd i vissa fall av parts utevaro och om tredskodom samt om förbud mot ingivande och uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt anförande icke är lämpade för muntlig förberedelse i vattenmål. Det kan ifrågasättas, vilka befogenheter som skall tillkomma vattenrättsdomaren vid muntlig förberedelse. Vattenöverdomstolen anser det påkallat, att vid ärendets fortsatta behandling nu angivna synpunkter beaktas. Som utred­ ningsmannen uttalat bör det ankomma på vattenrättsdomaren att bestäm­ ma tid och plats för förberedelsen samt avgöra vilka som skall kallas till för­ handlingen. I fråga om kallelseförfarandet kan det ifrågasättas, huruvida särskilda bestämmelser är erforderliga för andra mål än stämningsmålen. Med hänsyn till syftet med den muntliga förberedelsen synes det ändamåls­ enligt, att frågan om kallelseförfarandet i dessa andra mål avgöres från fall till fall. Möjlighet för vattenrättsdomaren att tillämpa samma kallelse­ förfarande som vid kallelse till huvudförhandling bör enligt vattenöverdomstolens mening hållas öppen. Vad åter angår stämningsmålen synes det lämp­ ligt att parterna kallas genom delgivningsförfarande såsom utredningsman­ nen föreslagit. Beträffande slutligen ordningen vid muntlig förberedelse bi­ träder vattenöverdomstolen vad utredningsmannen uttalat härom och anser liksom utredningsmannen, att i lagen bör utsägas att protokoll alltid skall föras vid muntlig förberedelse. Enligt Övre Norrbygdens vattendomstol skulle den muntliga förberedel­ sen fylla ett behov i brottmål. De som bedrivit förundersökningen är ofta, naturligt nog, icke så insatta i de tekniska och hydrologiska förhållandena. Härtill kommer att rättsläget mången gång kan vara synnerligen komplice­ rat liksom behovet av utredning svåröverskådligt för parterna. I fråga om protokollföringen biträder nämnda vattendomstol utredningsmannens för­ slag. Skyldigheten att föra protokoll behöver ej vara betungande, då be­ stämmelserna om protokollföring i vattenmål lämnar stort utrymme åt dom­ stolen för avgörande från fall till fall av frågan om protokollets utförlig­ het. Vattendomstolen framhåller härjämte önskvärdheten av att förbere­ delse skall kunna äga rum — förutom inför vattenrättsdomaren — inför vattenrättsingenjör. I det särskilda yttrande, som avgivits av två vattenrättsdomare vid Nedre Norrbygdens vattendomstol, uttalas samma önske­ mål. Däri anföres tillika, att protokolleringsskyldigheten icke bör göras un­ dantagslös, då muntlig förberedelse kan vara av värde jämväl vid behand­ ling av frågor, där protokollföring medför ingen eller ringa nytta i förhål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961 55

lande till tidsåtgången för protokollets uppsättande. Mellanbygdens vatten­ domstol ifrågasätter, huruvida det bör föreskrivas, att kallelse till munt­ lig förberedelse i ansökningsmål skall delgivas vederbörande; på sätt jäm­ likt 11 kap. 32 § gäller i fråga om andra kallelser, som ej skall kungöras i ortstidningarna, synes det böra stadgas att kallelsen skall »tillställas» dem som bör närvara vid förberedelsen. Två vattenrättsdomare vid sistnämnda vattendomstol ifrågasätter i ett särskilt yttrande, om fog finnes för att i lik­ het med utredningsmannen utgå från att kretsen av ifrågakommande par­ ter vid muntlig förberedelse i ansökningsmål alltid blir så begränsad, att man bör utesluta möjligheten att kallelser till förberedelsen bör meddelas par­ terna på det för underrättelser till dem vanliga sättet, nämligen genom att kallelser införes i ortstidningar och hålles tillgängliga hos akbförvarare. I samma riktning uttalar sig styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Sveriges Juristförbund ifrågasätter om icke den av utredningsmannen föreslagna ordningens införande kräver särskilda bestämmelser, då eljest rättegångsbalkens bestämmelser om muntlig förberedelse torde bli tillämp­ liga. Nedre Norrbygdens vattendomstol anför, att — även om nu införes bestäm­ melser om muntlig förberedelse — därmed icke tillgodoses hela det behov av överläggningar, som kan finnas i olika situationer. Det ligger därför enligt vattendomstolens mening nära till hands att i detta sammanhang även ägna översyn åt bestämmelserna om undersökningar. Vattendomsto­ len förordar i sådant hänseende att rättsliga utredningar skall kunna ske enligt 11 kap. 45 § vattenlagen och att vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare eller protokollssekreterare skall kunna utföra sådan undersökning.

Departementschefen. Vattendomstolen handlägger som regel målen vid huvudförhandling. Denna föregås av en förberedelse, vilken ledes av vattenrättsdomaren. På grund särskilt av vattenmålens tekniska karaktär är förberedelsen i huvudsak skriftlig. Ett undantag från denna princip utgör den undersökning på stället, som vattenrättsingenjörerna •— med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen — har att företaga efter förordnande av vattenrättsdomaren. Utredningsmannen har undersökt möjligheterna att genom ändringar av de processuella reglerna i vattenlagen åstadkomma en snabbare och billi­ gare behandling av vattenmålen. Dessa undersökningar har bl. a. lett till förslag om bestämmelser angående muntlig förberedelse. Förslaget innebär att ett förfarande, som redan i viss utsträckning tillämpats vid några vatten­ domstolar med ett till synes gott resultat, blir lagfäst. Vid remissbehand­ lingen har förslaget i princip tillstyrkts som ett lämpligt komplement till gällande regler om förberedelse och huvudförhandling. Det bör även enligt min mening med vissa jämkningar genomföras. Med hänsyn till vattenmålens omfattning och beskaffenhet bör de nya reglerna avfattas så, att vattenrättsdomaren får en betydande frihet att be­ stämma rörande den muntliga förberedelsen. Liksom utredningsmannen

56 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1961

anser jag sålunda, att vattenrättsdomaren bör få förordna om muntlig för­ beredelse i de fall då det enligt hans mening är lämpligt för ett måls bere­ dande, vare sig det sker medan den skriftliga förberedelsen ännu pågår eller efter dennas avslutande. Förordnande om muntlig förberedelse bör kunna meddelas i alla vatten­ mål utom brottmål, vari allmänt åtal föres. Såsom vattenöverdomstolen i sitt remissyttrande framhållit är ett undantag för sådana mål betingat av de speciella regler som gäller beträffande dem. En fråga som uppmärksammats vid remissbehandlingen gäller, huru­ vida muntlig förberedelse alltid skall hållas inför vattenrättsdomaren eller om jämväl vattenrättsingenjör skall kunna, efter vattenrättsdomarens för­ ordnande, hålla sådan förberedelse. Med hänsyn till möjligheterna att ordna ingenjörsundersökningar å stället synes det icke föreligga något egentligt behov av bestämmelser om muntlig förberedelse, ledd av vattenrättsingenjör. Jag kan således icke biträda förslagen därom. Det bör ankomma på vattenrättsdomaren att bestämma, huruvida mål skall företagas till muntlig förberedelse i sin helhet eller blott till viss del. Det bör vidare, såvitt avser ansökningsmålen samt besvärs- och underställningsmålen, vara vattenrättsdomarens sak att med beaktande av vilka frå­ gor som skall dryftas avgöra, vilka parter som skall kallas till förberedel­ sen. Vad beträffar kallelseförfarandet bör som utredningsmannen anfört del­ givning användas. Enligt allmänna regler skall sådan i regel ske genom pos­ ten. Några detaljbestämmelser beträffande delgivningen torde icke vara nödvändiga. En bestämmelse, enligt vilken parterna alltid måste underrät­ tas genom delgivning, kan emellertid i vissa fall medföra olägenheter; så lär exempelvis vara förhållandet, om ett betydande antal personer skall under­ rättas eller om en kallelse riktar sig till en obestämd krets av sakägare. En undantagsregel synes därför erforderlig, enligt vilken vattenrättsdomaren, när det är påkallat av särskilda skäl, kan underrätta parterna i den för kal­ lelser till dem bestämda ordningen. För stämningsmålens del kan annan metod för parternas kallande än delgivning dock icke komma i fråga (jfr 11 kap. 81 § sista stycket vattenlagen). Enligt 11 kap. 1 § vattenlagen skall i allt, varom ej i nämnda lag eller an­ nan lag eller författning är särskilt stadgat, om rättegången i vattenmål gäl­ la vad som är föreskrivet i fråga om allmän domstol, där det är tillämpligt. På grund härav blir rättegångsbalkens regler om muntlig förberedelse till­ lämpliga i vattenmål, i den mån icke särskilda stadganden eller modifieran­ de föreskrifter meddelas. Ett spörsmål av detta slag gäller påföljd för parts utevaro. Reglerna i 42 och 44 kap. rättegångsbalken om bl. a. tredskodom och måls avskrivande på grund av parts utevaro synes icke böra tillämpas i fråga om sammanträde för muntlig förberedelse i vattenmål. Om parterna eller någon av dem uteblir från sådant sammanträde, torde, om man bortser från rättegångskostnaderna, verkan härav endast böra bli att ett nytt förberedelsesammanträde skall utsättas, därest vattenrättsdomaren an­ ser detta vara erforderligt för att nå det med den muntliga förberedelsen av­ sedda syftet. Är det önskvärt eller nödvändigt att part kommer tillstädes

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961 57

eller inställer sig personligen, bör vattenrättsdomaren kunna förelägga ho­ nom vite, varvid de befogenheter, som enligt 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 § första stycket och 20 kap. 1 § rättegångsbalken tillkommer rätten, bör åvila vat­ tenrättsdomaren. Enligt 9 kap. 8 § rättegångsbalken skall vitesföreläggande delgivas den som föreläggandet avser. Härav följer att underrättelse enligt den för kallelser till parterna bestämda ordningen icke kan ifrågakomma vid vitesföreläggande. Har sådant föreläggande meddelats part, men kan den muntliga förberedelsen avslutas utan hinder av att parten ej kommit till­ städes, får vitet enligt stadgande i sistnämnda paragraf ej utdömas. Den muntliga förberedelsen i vattenmål bör ske i de former, som enligt vattenrättsdomarens bedömande är bäst ägnade att i varje särskilt fall till­ godose dess uppgift att underlätta målets beredande. Med hänsyn härtill och till vattenmålens tekniska natur torde förbudet i 42 kap. 11 § rättegångsbal­ ken mot uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt anförande icke böra upprätthållas vid förberedelse i sådana mål. Åberopas skrift vid förbe­ redelsesammanträde, torde dock som regel redogörelse böra lämnas för dess innehåll (jfr 11 kap. 55 § vattenlagen). I 42 kap. 18 § rättegångsbalken stadgas bl. a., att dom i anledning av ta­ lan om anspråk, som medgivits eller eftergivits, må meddelas under förbe­ redelsen i dispositiva tvistemål ävensom att förlikning må stadfästas av rät­ ten. Dessa föreskrifter, som icke torde böra gälla i vattenmålen, lär redan på grund av domförhetsreglerna ill kap. 2 § vattenlagen icke kunna tillämpas beträffande sådana mål. Liksom utredningsmannen anser jag att protokoll alltid bör föras vid för­ beredelsesammanträde. Om det som förekommer vid sammanträdet icke ger anledning till annat, skall protokollet självfallet göras kortfattat. Reglerna om protokollföring vid vattendomstolens sammanträde, vilka avses gälla även i fråga om förberedelse, lägger icke hinder i vägen härför. Protokoll som förts vid muntlig förberedelse bör, liksom därunder ingivna handling­ ar, tillställas aktförvararna i målen. Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har från ett håll förordats sådan komplettering av bestämmelserna om undersökning genom vattenrättsingenjör, att undersökning på stället även skall kunna hållas i rättsliga frågor och då av vattenrättsdomaren eller juridiskt utbildad tjäns­ teman vid vattendomstolen. Något behov härav synes emellertid ej föreligga. Hinder finnes ej att upptaga rättsliga frågor vid den här förordade munt­ liga förberedelsen. Såsom utredningsmannen föreslagit torde bestämmelserna om muntlig förberedelse för ansökningsmålens del kunna upptagas i ett nytt moment i 11 kap. 40 § vattenlagen och i fråga om stämningsmålen i ett likaledes nytt moment i 79 § samma kapitel. På grund av redan gällande hänvisning i ka­ pitlets 92 § blir reglerna om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämp­ liga i besvärs- och underställningsmålen. I anslutning till nu förordade lag­ ändringar erfordras smärre jämkningar i 11 kap. 11, 32, 59, 65, 77, 82, 87 och 97 §§ vattenlagen. Ändringarna i 59 och 65 §§, som avser ansöknings-

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

mål, blir enligt 92 resp. 93 § gällande beträffande besvärs- och underställningsmål.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1962.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom justitiedeparte­ mentet upprättats förslag till 1) lag om ändring i vattenlagen; 2) lag om ändrad lydelse av 1b § lagen den 19 juni 1919 (nr b26) om flott­ ning i allmän flottled; samt 3) lag om ändrad lydelse av b och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr b60) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bär iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av den lydelse bilaga A1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § rege­ ringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Birgitta Liljefors

1 Det i bilaga A upptagna förslaget till lag om ändring i vattenlagen har här uteslutits i de delar detsamma lämnats utan erinran av lagrådet. Frånsett vissa formella jämkningar är förslaget därutinnan likalydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i vattenlagen. Även de båda övriga i bilagan upptagna lagförslagen, vilka är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961 59

Bilaga A

Förslag

till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6, 38, 42, 44, 65 och 79 §§ samt 11 kap. 11, 32—35, 40, 47, 50, 59, 65, 77, 79, 82, 87, 88, 91 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

År fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning el­ ning av sjö eller reglering av vatt­ ler uttappning av sjö eller reglering nets avrinning ur sådant vattenom­ av vattnets avrinning ur sådant vat­ råde eller förändring av vattnets tenområde eller förändring av vatt­ djup eller läge i vattendrag, där nets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled eller kungsådra eller allmän farled eller allmän flottled finnes, eller kan före­ allmän flottled finnes, eller kan före­ tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest av­ tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest av­ ses, antagas beröra allmänna intres­ ses, antagas beröra allmänna intres­ sen av någon betydelse, skall avskrift sen av någon betydelse, skall avskrift av ansökningshandlingarna j ämte av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål av för- kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen översändas till kam­ rättningsmannen översändas till kam­ markollegiet, som har att, där det markollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra talan för tillgodo­ prövas nödigt, föra talan för tillgodo­ seende av de allmänna intressen, som seende av de allmänna intressen, som kunna vara i fråga. kunna vara i fråga, Föres efter —--------------------------- s tycket förmäles. Om förordnande------------ —-------- i lärtill förekommer. 1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 § 1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956: 581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande 10 kap. 79 § 1941: 614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952: 235, beträffande 11 kap. 47 och 50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 5 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 88 § 1948: 479, beträffande 11 kap. 91 § 1941: 614 samt be­ träffande 11 kap. 97 $ 1960: 304.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

2 mom. För tillgodoseende av all­

männa intressen inom orten må kom­

mun föra talan vid syneförrättning-

en. Om sådan talan skall kommunen

snarast underrätta kammarkollegiet.

Kan företaget antagas beröra all­

mänt intresse inom orten, skall för-

rättningsmannen, om nämnda intres­

se är av någon betydelse, utan dröjs­

mål översända avskrift av kungörel­

sen till vederbörande kommun.

1 mom. Där fråga----------------------------- i fråga. Föres efter-------------------------- — biträda dem. Om allmänt------------------------------parternas kännedom. 2 mom. Finnes i------------ — —---------— — den myndighet. Är fråga om företag enligt 7 kap., Är fråga om företag enligt 7 kap., skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat skall vad i 10 kap. 42 § 1 mom. är äga motsvarande tillämpning. stadgat äga motsvarande tillämpning. 3 mom. I mål, som avses i 17 § 2 — 11 och 19, ävensom i mål, vari fråga är om ansökan enligt 2 kap. 8 § and­ ra stycket samt b kap. 1 § sista styc­ ket och lb § andra och femte styc­ kena, må kommun föra talan för till­ godoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kam­ markollegiet. Kan företag, som avses i första stycket, antagas beröra allmänt in­ tresse inom orten, skall vattenrätts­ domaren, om nämnda intresse är av någon betydelse, utan dröjsmål över­ sända kungörelsen till vederbörlig kommun; dock skall, där fråga är om ansökan om tillstånd att tillgodo­ göra grundvatten, kungörelsen städ­ se tillställas kommun, inom vars om­ råde tillgången på grundvatten kan påverkas.

40 §• Prövar vattenrättsdomaren tillfälle 1 mom. Prövar vattenrättsdomaren böra lämnas parterna att växla flera tillfälle böra lämnas parterna att väx­ skrifter än ovan sagts, äge han för­ la flera skrifter än ovan sagts, äge ordna därom och i den för kallelser han förordna därom och i den för

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961 61

till parterna stadgade ordning med­ kallelser till parterna stadgade ord­ dela dem de för ändamålet nödiga ning meddela dem de för ändamålet föreskrifter. nödiga föreskrifter. 2 mom. Där det för målets bere­ dande är lämpligt, må vattenrättsdomaren förordna om muntlig förbere­ delse i målet eller i särskild del där­ av. Sådan förberedelse skall äga rum inför vattenrättsdomaren. Tid och ställe för muntlig förbe­ redelse skola bestämmas av vatten­ rättsdomaren och besked därom del­ givas de parter, som enligt vattenrättsdomarens bestämmande böra in­ ställa sig vid förberedelsen. Där det av särskilda skäl är påkallat, må be­ skedet i stället meddelas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordningen. Vattenrättsdomaren må vid vite förelägga part att komma till­ städes eller infinna sig personligen. I fråga om vitet skola därvid gälla be­ stämmelserna i 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 § första stycket och 20 kap. 1 § rätte­ gångsbalken; vad där sägs om rätten skall gälla vattenrättsdomaren. Ute­ bliva parterna eller någon av dem från sammanträde för muntlig förbe­ redelse, och kan denna på grund där­ av ej avslutas, skall vattenrättsdoma­ ren förordna om nytt sådant sam­ manträde. Part skall vid muntlig förberedelse äga åberopa av honom ingiven skrift. Redogörelse bär lämnas för skriftens innehåll. Vid muntlig förberedelse skall fö­ ras protokoll. Därom skall i tillämp­ liga delar gälla vad om protokollföring vid vattendomstolens samman­ träde är föreskrivet.

79 §. Finner vattenrättsdomaren för må- 1 mom. Finner vattenrättsdomaren lets beredande erforderligt, att ytter- för målets beredande erforderligt, att Iigare skriftväxling äger rum mellan ytterligare skriftväxling äger rum parterna, äge han förordna därom. mellan parterna, äge han förordna därom. Vattenrättsdomaren äge---------------------- — 82 § förmäles. 2 mom. Där det för målets bere­ dande är lämpligt, må vattenrältsdomaren förordna om muntlig förbe- 5 Bilianu till riktdagenn protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

redelse i målet eller i särskild del där­

av. Sådan förberedelse skall äga rum

inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förbe­

redelse skola bestämmas av vatten­

rättsdomaren och besked därom del­

givas parterna. Vattenrättsdomaren

må vid vite förelägga part att komma

tillstädes eller infinna sig personli­

gen. 1 fråga om vitet skola därvid

gälla bestämmelserna i 9 kqp. 8 §,

19 kap. 5 § första stycket och 20 kap.

1 § rättegångsbalken ; vad dår sägs

om rätten skall gälla vattenrättsdo­

maren. Utebliva parterna eller någon

av dem från sammanträde för munt­

lig förberedelse, och kan denna på

grund därav ej avslutas, skall vatten­

rättsdomaren förordna om nytt så­

dant sammanträde.

Part skall vid muntlig förberedelse

äga åberopa av honom ingiven skrift.

Redogörelse bör lämnas för skriftens

innehåll.

Vid muntlig förberedelse skall fö­

ras protokoll. Därom skall i tillämp­

liga delar gälla vad om protokollfö-

ring vid vattendomstolens samman­

träde är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1962.

Lagen äger ej tillämpning beträf­

fande mål eller ärende, som av vat­

tendomstol eller synemän avgjorts

före ikraftträdandet.

Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. andra

stycket och 11 kap. 35 § 3 mom. and­

ra stycket första punkten nya lagen

stadgas skall ej gälla i mål, vari före

ikraftträdandet kungörelse utfärdats

med stöd av 10 kap. 38 § eller 11 kap.

32 eller 61 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 54 år 1961 63

Bilaga B

Vid departementspromemorian den 6 oktober 1960 fogat förslag till

Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

År fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning eller ning av sjö eller reglering av vattnets uttappning av sjö eller reglering av avrinning ur sådant vattenområde vattnets avrinning ur sådant vatteneller förändring av vattnets djup el- område eller förändring av vattnets ler läge i vattendrag, där kungsådra djup eller läge i vattendrag, där eller allmän farled eller allmän flott- kungsådra eller allmän farled eller led finnes, eller kan företag, som i allmän flottled finnes, eller kan före- 32 § 1—3 mom. eljest avses, antagas tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest av­ beröra allmänna intressen av någon ses, antagas beröra allmänna intresbetydelse, skall avskrift av ansök- sen av någon betydelse, skall avskrift ningshandlingarna jämte kungörel- av ansökningshandlingarna jämte sen utan dröjsmål avförrättnings- kungörelsen utan dröjsmål av förrätt­ mannen översändas till kammarkol- ningsmannen översändas till kamlegiet, som har att, där det prövas no- markollegiet, som har att, där det digt, föra talan för tillgodoseende av prövas nödigt, föra talan för tillgodode allmänna intressen, som kunna seende av de allmänna intressen, som vara i fråga. kunna vara i fråga. Föres efter------- ------------------ stycket förmäles. Om förordnande--------------------- — därtill förekommer. 2 mom. Beträffande företag, som avses i 32 § 3 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen översändas till den el­ ler de kommuner, inom vilka företa­ get huvudsakligen skall verkställas. Prövas det nödigt, må sådan kom­ mun så ock annan kommun, där ska­ da eller intrång vållas genom före­ taget, föra talan för tillvaratagande av allmänna ortsintressen i målet.

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 42 § SFS 1920: 459 och beträffande 11 kap. 35 § 1952: 235.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1961

Om allmänt-------------------- - — parternas kännedom. 2 mom. Finnes i------------- - ------ — den myndighet. Är fråga ------------------------- - motsvarande tillämpning. 3 mom. I mål, som avses i 1 mom., skall ett exemplar av ansöknings­ handlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenråttsdomaren över­ sändas till den eller de kommuner, inom vilka företaget huvudsakligen skall verkställas. Prövas det nödigt, må sådan kommun så ock annan kommun, där skada eller intrång vållas genom företaget, föra talan för tillvaratagande av allmänna ortsintressen i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15A år 1961 65

Bilaga C

Vid promemorian den 17 oktober 1960 fogade förslag till

1) Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11 kap. 11, 33, 40, 47, 65, 79, 82 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.,

Sammanträde för fördelning av er­ Sammanträde för fördelning av er­ sättning efter ty i 69 § sägs varde sättning efter ty i 69 § sägs varde hållet så snart ske kan, dock i fall, hållet så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §§ ej före tillträ­ som avses i 58—60 §§, ej före tillträ­ desdagen. Kallelse till sammanträde desdagen. Kallelse till sammanträde skall genom Konungens befallnings- skall genom Konungens befallningshavandes försorg med posten sändas havandes försorg med posten sändas till ägaren av den fastighet, varom till ägaren av den fastighet, varom fråga är, kända innehavare av ford­ fråga är, kända innehavare av ford­ ran, som skall utgå ur ersättningen, ran, som skall utgå ur ersättningen, samt rättighetshavare, åt vilka sär­ samt rättighetshavare, åt vilka sär­ skild ersättning blivit bestämd; är skild ersättning blivit bestämd; är innehavare av fordran okänd, föran- innehavare av fordran okänd, föranstalte ock Konungens befallningsha- stalte ock Konungens befallningshavande, att kungörelse om sammanträ­ vande, att kungörelse om sammanträ­ det minst fjorton dagar förut upplå­ det minst fjorton dagar förut införes ses i kyrkan för den församling, där i allmänna tidningarna och tidning fastigheten är belägen, samt införes i inom orten. allmänna tidningarna och tidning inom orten. De med av ersättningsgivaren.

10 KAP.

6 §•

Om tid och ställe för sammanträ- Om tid och ställe för sammanträ­ de, som i 5 § sägs, så ock för syne- de, som i 5 § sägs, så ock för synegång, som i samband därmed företa- gång, som i samband därmed företa­ ges, förordne förrättningsmannen ef- ges, förordne förrättningsmannen ef­ ter samråd med övriga synemän och ter samråd med övriga synemän och

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 6 § SFS 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941:614, beträffande 10 kap. 65 § 1920:459, beträffande 11 kap. 33 § 1952:235, beträffande 11 kap. 47, 65, 79 och 82 §§ 1946: 839 samt beträffande 11 kap. 97 § 1960: 304.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b dr 1961

sökanden, samt meddele sakägare och sökanden, samt meddele sakägare och andra besked därom medelst kungö­ andra besked därom medelst kungö­ relse, som av förrättning smannen relse, som genom förrättningsmanvarder minst tre veckor före den för nens försorg varder mint fjorton da­ sammanträdet utsatta tiden avsänd gar före sammanträdet införd i en el­ till vederbörande pastorsämbete för ler, där förhållandena påkalla det, uppläsande, så snart ske kan, i kyr­ två eller flera av ortens tidningar. kan för församling, där sammanträ­ Om tid och plats för första samman­ det skall hållas, så ock minst fjorton trädet under förrättningen varde där­ dagar förut införd i en eller, där för­ jämte underrättelse i god tid tillställd hållandena påkalla det, två eller flera allmänt ombud och ortsombud. av ortens tidningar. Om tid och plats för första sammanträdet under för­ rättningen varde därjämte underrät­ telse i god tid tillställd allmänt om­ bud och ortsombud. Finnas, då--------- före sammanträdet. Har sammanträde ------- i ärendet.

38 §. Efter samråd med de övriga syne- Efter samråd med de övriga syne­ männen ävensom med sökanden, där männen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, bestämme för- så lämpligen kan ske, bestämme forrättningsmannen tid och ställe för rättningsmannen tid och ställe för syneförrättningen. Han skall därom syneförrättningen. Han skall därom ofördröj ligen ej mindre underrätta de ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda andra synemännen än även utfärda kungörelse, vari tillika de fastighe­ kungörelse, vari tillika de fastighe­ ter, som företaget förmenas angå, ter, som företaget förmenas angå, skola namngivas eller, i den mån det skola namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart sätt, utmär­ kan ske på oförtydbart sätt, utmär­ kas medelst gemensam geografisk el­ kas medelst gemensam geografisk el­ ler annan beteckning; föranstalte ock ler annan beteckning; föranstalte ock därom, att kungörelsen varder minst därom, att kungörelsen varder minst tre veckor före den för förrättningen fjorton dagar före förrättningssamutsatta tiden avsänd till vederböran­ manträdet införd i en eller, där för­ de pastorsämbete för uppläsande så hållandena påkalla det, två eller flera snart ske kan i kyrkan för den eller av ortens tidningar. de församlingar, där fastighet, som nyss nämnts, är belägen, så ock minst fjorton dagar före förrättningssammanträdet införd i en eller, där förhållandena påkalla det, två eller flera av ortens tidningar. Är företaget----------------------— stadgade ordning. I kungörelse-------------------------- ersättning därför.

65 §. Förrättningen skall —------------------------och avslutas. Varder nytt —• — —-------- — bestämda ställen. Finnes under förrättningens fort- Finnes under förrättningens fort­ gång saken angå fastighet, som ej på gång saken angå fastighet, som ej på

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961 67

sätt i 38 § är föreskrivet angivits i sätt i 38 § är föreskrivet angivits i förut utfärdad kungörelse om förrätt­ förut utfärdad kungörelse om förrätt­ ningen, och har ej ägare och känd ningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den fastig­ nyttjanderättshavare till den fastig­ het ändock tillstädeskommit, åligge het ändock tillstädeskommit, åligge förrättningsmannen att därom utfär­ förrättningsmannen att därom utfär­ da kungörelse med tillkännagivande da kungörelse med tillkännagivande vad ägare till sådan fastighet så ock vad ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för beva­ är i fråga, har att iakttaga för beva­ kande av talan vid sammanträde kande av talan vid sammanträde ävensom att till sakägare, som nu ävensom att till sakägare, som nu nämnts, avsända underrättelse på nämnts, avsända underrättelse på sätt sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall i 8 § stadgas. Kungörelsen skall sist tre veckor före sammanträdet för minst fjorton dagar före sammanträ­ uppläsande i kyrkan avsändas till det införas i en eller flera av ortens pastorsämbetet i den eller de försam­ tidningar. Har enligt 39 § meddelats lingar, där i kungörelsen angivna fas­ föreskrift om handlingars tillhanda­ tigheter äro belägna, så ock minst hållande, skall ett exemplar av kun­ fjorton dagar före sammanträdet in­ görelsen ofördröjligen översändas till föras i en eller flera av ortens tid­ de härför bestämda ställen. Är up­ ningar. Har enligt 39 § meddelats fö­ penbarligen fråga allenast om viss el­ reskrift om handlingars tillhandahål­ ler vissa sakägares hörande, vare lande, skall ett exemplar av kungö­ kungörelse och underrättelse, som nu relsen ofördröjligen översändas till de sagts, dock icke erforderliga, såframt härför bestämda ställen. Är uppen­ sådan sakägare i den för stämning barligen fråga allenast om viss eller stadgade ordning kallas till samman­ vissa sakägares hörande, vare kungö­ träde sist å åttonde dagen förut. relse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sakägare i den för stämning stadga­ de ordning kallas till sammanträde sist å åttonde dagen förut. Har sammanträde —----- ----------------- till sammanträdet.

It KAP

It

§• För sina sammanträden vare vat­ För sina sammanträden vare vat­ tendomstol berättigad att disponera tendomstol berättigad att disponera över nödiga lokaler i tings- eller råd­ över nödiga lokaler i tings- eller råd­ hus, allmän skola eller annan allmän hus, allmän skola eller annan allmän byggnad, som icke är för tillfället byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ända­ upptagen för sitt huvudsakliga ända­ mål eller utgöres av gudstjänstlokal. mål eller utgöres av gudstjänstlokal. Vållas särskilda utgifter för upp­ Vållas särskilda utgifter för upp­ värmning, belysning, städning eller värmning, belysning, städning eller dylikt, skola de ersättas. dylikt, skola de ersättas.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 15) år 1961

Bestämmelserna i första stycket

skola gälla jämväl i fråga om sam­

manträden för muntlig förberedelse.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg genom vattenrättsdomarens försorg dels för upplåsande så snart ske kan inom tio dagar införas i en eller flera i kyrkan genast avsändas, i mål, som i av ortens tidningar så ock, där fråga 17 § 1—13 samt 18, 19, 21 och 22 av­ ej allenast är om företag enligt 7 el­ ses, till pastorsämbetet i den eller de ler 8 kap., i allmänna tidningarna. församlingar, dår fastigheter, som Ett exemplar av kungörelsen skall omförmälas i kungörelsen, äro be­ tillika med ett exemplar av ansök­ lägna, i mål, som avses i 17 § 1), 15, ningshandlingarna ofördröjligen sän­ 16 och 17, till pastorsämbetet i den das till det eller de ställen, som i eller de församlingar, där den del av kungörelsen angivits. farleden eller flottleden, varom fråga är, framgår, samt i mål, som avses i 17 § 20, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast är om företag enligt 7 el­ ler 8 kap., i allmänna tidningarna. Ett exemplar av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansök­ ningshandlingarna ofördröjligen sän­ das till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits. Vattenrättsdomaren skall sådan sakägare. Där sakägare---------------- ------- nu sagts. Är jord------------------------- sätt underrättad. Ägare av------------------------ - fastighetens ägare.

40 §. Prövar vattenrättsdomaren tillfälle 1 mom. Prövar vattenrättsdomaren böra lämnas parterna att växla flera tillfälle böra lämnas parterna att väx­ skrifter än ovan sagts, äge han för­ la flera skrifter än ovan sagts, äge ordna därom och i den för kallelser han förordna därom och i den för till parterna stadgade ordning med­ kallelser till parterna stadgade ord­ dela dem de för ändamålet nödiga fö­ ning meddela dem de för ändamålet reskrifter. nödiga föreskrifter. 2 mom. Där det för målets bere­ dande finnes påkallat, må vatten­ rättsdomaren förordna om muntlig förberedelse i målet eller i särskild del därav. Sådan förberedelse skall äga rum inför vattenrättsdomaren. Tiden och stället för den muntliga förberedelsen skall bestämmas av

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961 69

vattenrättsdomaren och besked där­

om delgivas de parter, som enligt vat-

tenrättsdomarens bedömande böra in­

ställa sig vid förberedelsen. Skall del­

givning ske genom sökandens för­

sorg, skall vad i 32 kap. 2 § rätte­

gångsbalken sägs om rätten avse vat­

tenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall fö­

ras protokoll. Därom skall i tillämp­

liga delar gälla vad som finnes före­

skrivet om protokoll öring vid vat­

tendomstolens sammanträde.

Framgår av utlåtande, som i 45 § Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag eller åt­ sägs, eller eljest, att företag eller åt­ gärd, varom i målet är fråga, angår gärd, varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit enligt vad i fastighet, som icke blivit enligt vad i 32 § är föreskrivet i kungörelse an­ 32 § är föreskrivet i kungörelse an­ given, åligge vattenrättsdomaren att given, åligge vattenrättsdomaren att därom utfärda kungörelse med till­ därom utfärda kungörelse med till­ kännagivande vad ägare till sådan kännagivande vad ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshava- fastighet så ock ny ttj ander ättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att re, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av sin rätt i iakttaga för bevakande av sin rätt i målet ävensom att i fall, som i 33 § målet ävensom att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där finnes stadgat, sägs, och på sätt, där finnes stadgat, meddela sakägare, som nu nämnts, meddela sakägare, som nu nämnts, underrättelse om kungörelsens utfär­ underrättelse om kungörelsens utfär­ dande. Kungörelsen skall genom vat- dande. Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg sist å fjor­ tenrättsdomarens försorg sist å fjor­ tonde dagen före vattendomstolens tonde dagen före vattendomstolens sammanträde införas i en eller flera sammanträde införas i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast är om företag enligt 7 el­ ej allenast är om företag enligt 7 el­ ler 8 kap., i allmänna tidningarna ler 8 kap., i allmänna tidningarna. Ett samt för uppläsande i kyrkan avsän­ exemplar av kungörelsen skall oför­ das till pastorsämbetet i den eller de dröj ligen sändas till det eller de i församlingar, där de i kungörelsen kungörelse enligt 32 § angivna ställe angivna fastigheter äro belägna. Ett eller ställen. exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställe eller ställen. Där så--------------------------finnes stac

65 §. Ändå att------------------------- motsvarande tillämpning. Har svarandepart genom att ute- Har svarandepart genom att ute­ bliva från vattendomstolen eller ej bliva från muntlig förberedelse eller iakttaga föreläggande, som vatten- vattendomstolens sammantrade eller

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

rättsdomaren eller vattendomstolen ej iakttaga föreläggande, som vatten­ meddelat, eller genom påstående el­ rättsdomaren eller vattendomstolen ler invändning, som hän insett eller meddelat, eller genom påstående eller bort inse sakna fog, eller annorledes invändning, som han insett eller bort genom vårdslöshet eller försummelse inse sakna fog, eller annorledes ge­ föranlett uppskov i målet eller eljest nom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnad, gottgöre han sökan­ föranlett uppskov i målet eller eljest den de utgifter, som därigenom åsam­ vållat kostnad, gottgöre han sökan­ kats denne. den de utgifter, som därigenom åsam­ kats denne.

79 §• Finner vattenrättsdomaren för må­ 1 mom. Finner vattenrättsdomaren lets beredande erforderligt, att ytter­ för målets beredande erforderligt, att ligare skriftväxling äger rum mellan ytterligare skriftväxling äger rum parterna, äge han förordna därom. mellan parterna, äge han förordna därom. Vattenrättsdomaren äge---------------- --------82 § förmäles. 2 mom. Där det för målets bere­ dande finnes påkallat, må vatten­ rättsdomaren förordna om muntlig förberedelse i målet eller i särskild del därav. Sådan förberedelse skall äga rum inför vattenrättsdomaren. Tiden och stället för den muntliga förberedelsen skall bestämmas av vattenrättsdomaren och besked där­ om delgivas parterna. Skall delgiv­ ning ske genom kärandens försorg, skall vad i 32 kap. 2 § rättegångsbal­ ken sägs om rätten avse vattenrätts­ domaren. Vid muntlig förberedelse skall fö­ ras protokoll. Därom skall i tillämp­ liga delar gälla vad som finnes före­ skrivet om protokoll öring vid vat­ tendomstolens sammanträde.

82 §. Underlåter svaranden att inom fö- Underlåter svaranden att inom fö­ relagd tid avgiva svaromål eller har relagd tid avgiva svaromål eller har part genom att utebliva från vatten- part genom att utebliva från muntdomstolen eller ej iakttaga föreläg- lig förberedelse eller vattendomstogande, som vattenrättsdomaren eller lens sammanträde eller ej iakttaga vattendomstolen meddelat, eller ge- föreläggande, som vattenrättsdomanom påstående eller invändning, som ren eller vattendomstolen meddelat, han insett eller bort inse sakna fog, eller genom påstående eller invändeller annorledes genom vårdslöshet ning, som han insett eller bort inse eller försummelse föranlett uppskov sakna fog, eller annorledes genom i målet eller eljest vållat kostnad för vårdslöshet eller försummelse föran­ motparten, vare den försumlige, ändå lett uppskov i målet eller eljest vålatt hans talan bifalles, pliktig att lat kostnad för motparten, vare den

Kungl. Maj.ts proposition nr löt år 1961 71

gottgöra motparten de utgifter, som försumlige, ändå att hans talan bifaldärigenom åsamkats denne. les, pliktig att gottgöra motparten de utgifter, som därigenom åsamkats denne.

97 §. 1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta: kostnaden för--------------------------- sökandens försorg; ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i 11 § förmäles; om i 11 § andra stycket förmäles; gottgörelse åt-------------------------- -i målet; gottgörelse åt--------------- ---------- föranstaltar; samt ersättning för —------- : -----------45 § 1 mom. Vad nu ------------------------ - hans besvär. Där i-------------------------- av klagande. Huruvida kostnad-------------------------- gällande regler. 2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig domstolens sammanträde eller vid förberedelse, vid vattendomstolens undersökning enligt 45 § 2 mom. skall sammanträde eller vid undersökning av allmänna medel utgå gottgörelse enligt 45 § 2 mom. skall av allmänna åt domstolens ledamöter och åt an- medel utgå gottgörelse åt domstolens nan i domstolen tjänstgörande per- ledamöter och åt annan i domstolen son, vars biträde erfordras. Kostna- tjänstgörande person, vars biträde erden för sådan gottgörelse skall stan- fordras. Kostnaden för sådan gottgöna å statsverket. relse skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den

2) Lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i all­ män flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Sedan i underställningsmål röran­ Sedan i underställningsmål röran­ de företag enligt 6 kap. vattenlagen de företag enligt 0 kap. vattenlagen vattendomstolen meddelat beslut om vattendomstolen meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av åtgärder för redan be­ vidtagande av åtgärder för redan be­ fintlig allmän flottleds utvidgande fintlig allmän flottleds utvidgande el­ eller förbättrande, äge envar, som vill ler förbättrande, äge envar, som vill

72 Kungl. Ma[:ls proposition nr lök år 1961

yttra sig över synemännens förslag yttra sig över synemännens förslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. till bestämmelser rörande de i 10 kap. 19 § vattenlagen omförmälta frågor, 19 § vattenlagen omförmälta frågor, att inom trettio dagar från det vat­ att inom trettio dagar från det vatten­ tendomstolens beslut meddelades till domstolens beslut meddelades till Kungl. Maj :ts befallningshavande in­ Kungl. Maj :ts befallningshavande in­ giva eller i betalt brev med posten in­ giva eller i betalt brev med posten in­ sända sina erinringar i saken. Er­ sända sina erinringar i saken. Er­ fordras före ärendets avgörande yt­ fordras före ärendets avgörande yt­ terligare utredning, äge Kungl. Maj :ts terligare utredning, äge Kungl. Maj :ts befallningshavande härför anlita bi­ befallningshavande härför anlita bi­ träde av förrättningsmannen eller träde av förrättningsmannen eller annan sakkunnig person; prövas nö­ annan sakkunnig person; prövas nö­ digt att vidare höra sakägarna, lämne digt att vidare höra sakägarna, lämne Kungl. Maj :ts befallningshavande Kungl. Maj :ts befallningshavande dem tillfälle att yttra sig vid sam­ dem tillfälle att yttra sig vid sam­ manträde inför Kungl. Maj:ts befall­ manträde inför Kungl. Maj :ts befall­ ningshavande eller, där fråga är om ningshavande eller, där fråga är om mindre flottled och det i övrigt fin­ mindre flottled och det i övrigt finnes nes lämpligt, inför någon av länssty­ lämpligt, inför någon av länsstyrel­ relsens tjänstemän. Kungörelse om sens tjänstemän. Kungörelse om så­ sådant sammanträde skall minst tre dant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdet dels av­ veckor före sammanträdet tillställas sändas till pastorsämbetet för upplå­ den eller de personer, som jämlikt 10 sande i kyrkan för den eller de för­ kap. 26 § vattenlagen utsetts att mot­ samlingar, där flottleden framgår, taga handlingarna i målet, ävensom dels tillställas den eller de personer, senast tio dagar förut införas i en el­ som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen ler flera tidningar inom orten. An­ utsetts att mottaga handlingarna i läggaren av flottleden varde till sam­ målet, ävensom senast tio dagar för­ manträdet särskilt kallad. ut införas i en eller flera tidningar inom orten. Anläggaren av flottleden varde till sammanträdet särskilt kal­ lad. Så snart--------------------------och 30 §1

Denna lag träder i kraft den

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b dr 1961 73

3) Lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närlig­ gande marks torrläggning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Sedan handlingarna--------—--------- — ingivna planen. Kungörelsen skall genom vatten- Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg dels för upp­ rättsdomarens försorg inom tio dagar läsande så snart ske kan i kyrkan ge­ införas i en eller flera av ortens tid­ nast översändas till pastorsämbetet i ningar så ock i allmänna tidningarna. den eller de församlingar, där järn­ vägen skall framgå, dels ock inom tio dagar införas i en eller flera av or­ tens tidningar så ock i allmänna tid­ ningarna.

10 §•

Under syneförrättning------------------- ----- av järnvägen. Om tid och plats för sammanträde Om tid och plats för sammanträde skall förrättningsmannen utfärda skall förrättningsmannen utfärda kungörelse, vari den sträcka av järn­ kungörelse, vari den sträcka av järn­ vägen, som med sammanträdet avses, vägen, som med sammanträdet avses, skall tydligen angivas; föranstalte skall tydligen angivas; föranstalte ock därom, att kungörelsen beträf­ ock därom, att kungörelsen beträf­ fande varje sammanträde varder fande varje sammanträde varder minst tre veckor förut avsänd till ve­ minst fjorton dagar förut införd i en derbörande pastorsämbete för upplä­ eller flera av ortens tidningar. För­ sande i kyrkan för den eller de för­ rättningsmannen åligge ock att inom samlingar, där den del av järnvägen samma tid i betalt öppet brev eller framgår, som med sammanträdet av­ brevkort å posten avlämna underrät­ ses, så ock minst fjorton dagar före telse om förrättningen till ägare av sammanträdet införd i en eller flera mark, som framställt erinran mot av ortens tidningar. Förrättnings­ planen. mannen åligge ock att inom tid, som sist sagts, i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna underrät­ telse om förrättningen till ägare av mark, som framställt erinran mot planen.

Denna lag träder i kraft den

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 april 1961.

Närvarande:

justitierådet R egner , regeringsrådet J arnerup , justitieråden af T rolle , B omgren .

Enligt lagrådet den 27 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­ rådet den 10 mars 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlå­ tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till lag om ändring i vattenlagen, lag om ändrad ly­ delse av 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled samt lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid an­ läggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närlig­ gande marks torrläggning. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av hovrättsassessorn G, Dyrssen.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

10 kap. 42 §. I fråga om företag som behandlas i denna paragraf torde kommuns tale­ rätt böra avse rätt att föra talan icke blott vid syneförättningen utan även vid vattendomstol, jämväl genom att anföra besvär. Orden »vid syneför-

rättningen» böra därför utgå. Lämpligt synes vara att, i enlighet med av­

fattningen av 1 mom., det nya 2 mom. inledes med bestämmelsen om över­ sändande av kungörelseavskrift samt att i en andra punkt stadgas, att kommun äger föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten, varefter i en tredje punkt intages föreskriften angående underrät­ telse till kammarkollegiet. Ändras 2 mom. enligt vad nu sagts, föranledes härav en jämkning i tredje stycket av övergångsbestämmelserna.

11 kap. 35 §. Av vad departementschefen anfört rörande kommuns talerätt i fråga om mål enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § and­ ra och femte styckena framgår, att talerätten icke skall omfatta anhängiggörande av dylikt mål utan allenast rätt att — såsom vid självständig inter­ vention — föra talan i mål som anhängiggjorts av därtill enligt lagrummen

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961 75

behörig sökande. För att begränsningen skall bliva tydligare böra orden »vari fråga är om ansökan» utbytas mot »som anhängiggjorts genom ansökan».

11 kap. 40 och 79 §§. Enligt förslaget skall allenast beträffande vitesföreläggande om vattenrättsdomaren gälla vad i rättegångsbalken stadgas om rätten. Härigenom uteslutas från tillämpning vid muntlig förberedelse inför vattenrättsdomaren åtskilliga bestämmelser som enligt rättegångsbalken kunna vinna tilllämpning vid muntlig förberedelse i tvistemål, bl. a. vissa andra bestäm­ melser i 9 kap. Av motiven framgår att begränsningen har sin grund i att det icke ansetts lämpligt att, i den mån möjlighet därtill eljest skulle förefunnits, valtenrättsdomaren vid förberedelsen stadfäster förlikning eller av­ gör målet på grund av medgivande eller parts utevaro eller ock avskriver målet. Detta är också den egentliga innebörden i den föreslagna bestäm­ melsen om nytt sammanträde därest parterna eller någon av dem uteblir; att vattenrättsdomaren, om det finnes lämpligt, äger förordna om nytt sam­ manträde är uppenbart. Anledning att begränsa vattenrättsdomarens pröv­ ning i vidare mån än nyss sagts lärer icke föreligga. På grund härav samt för att bestämmelsernas innebörd i fråga om rättegångsbalkens tillämplig­ het skall bliva tydligare synes det vara påkallat, att avfattningen av andra och tredje styckena i paragrafernas 2 mom. ändras, lämpligen så att däri, efter stadgandena om bestämmande av tid och ställe för förberedelsen och parternas underrättande därom, i skilda punkter stadgas dels att vatten­ rättsdomaren må förelägga part vid vite att komma tillstädes eller infinna sig personligen, dels att vid förberedelsen förlikning icke må stadfästas eller målet på grund av parts medgivande eller uteblivande avgöras eller av­ skrivas, dels att part äger åberopa av honom ingiven skrift och att redogö­ relse bör lämnas för skriftens innehåll, dels slutligen att i övrigt vad rätte­ gångsbalken innehåller om muntlig förberedelse i tillämpliga delar skall gälla med iakttagande att vad som sägs om rätten skall avse vattenrättsdo­ maren. Lagrådet hemställer om ändringar i enlighet med vad nu sagts.

Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Birgitta Liljefors

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 14 april 1961.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 6 april 1961 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 10 mars 1961 remitterade försla­ gen till 1) lag om ändring i vattenlagen; 2) lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled; samt 3) lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, att lagförslagen, med ändring av 10 kap. 42 § samt 11 kap. 35, 40 och 79 §§ vat­

tenlagen i överensstämmelse med lagrådets yrkande samt med ett par redak­

tionella jämkningar, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande. Tillika förmäler föredraganden, att in­ tet är att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Ulla Larsson

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner 610327