('med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963 1

Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193); given Stockholms slott den 18 oktober 1963. Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193). Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att avvisning enligt 19 § utlänningslagen skall kunna ske ej endast såsom för närvarande vid utlännings ankomst till riket eller omedelbart därefter utan jämväl intill tre månader efter ankomsten. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr lss

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, att 19, 20 och 57 §§ utlänningslagen den 30 april 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Utlänning, som ankommer till ri­ Utlänning må ock avvisas, ket, må ock avvisas, 1) om han kan antagas komma Dom han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin att sakna erforderliga medel för vistelse här i riket eller, därest han sin vistelse här i riket eller, därest ämnar besöka Danmark, Finland el­ han ämnar besöka Danmark, Fin­ ler Norge, för sin vistelse därstädes land, Island eller Norge, för sin vis­ ävensom för sin hemresa; telse därstädes ävensom för sin hemresa; 2) om han ämnar söka sitt uppe­ 2) om han ämnar söka sitt uppe­ hälle här i rikek eller i Danmark, hälle här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge och det skäligen Finland, Island eller Norge och det kan antagas att han icke kommer skäligen kan antagas att han icke att ärligen försörja sig; kommer att ärligen försörja sig; 3) om han, enligt vad känt är, un­ 3) om han, enligt vad känt är, un­ der de senast förflutna två åren yr­ der de senast förflutna två åren yr­ kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs­ kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs­ sigt utnyttjat annans otuktiga lev­ sigt utnyttjat annans otuktiga lev­ nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel; olovlig införsel eller utförsel; 4) om han tidigare inom eller 4) om han tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihets­ utom riket blivit dömd till frihets­ straff och det skäligen kan befaras straff och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller att han kommer att här i riket eller i i Danmark, Finland eller Norge fort­ Danmark, Finland, Island eller Nor­ sätta brottslig verksamhet; eller ge fortsätta brottslig verksamhet; el­ ler 5) om det med hänsyn till hans 5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att han kom­ skäligen kan befaras att han kom­ mer att här i riket eller i Danmark, mer att här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge bedriva sabo­ Finland, Island eller Norge bedriva tage, spioneri eller olovlig underrät­ sabotage, spioneri eller olovlig un­ telseverksamhet. derrättelseverksamhet. 1 Senaste lydelse av 19 och 20 §§ se SFS 1957:697.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963 3

Utlänning må jämväl, på begäran Utlänning må jämväl, på begäran av den centrala utlänningsmyndig- av den centrala utlänningsmyndigheten i Danmark, Finland eller Nor­ heten i Danmark, Finland, Island el­ ge, avvisas i annat fall, om det kan ler Norge, avvisas i annat fall, om antagas att han eljest begiver sig till det kan antagas att han eljest begi­ det land, som framställt sådan begä­ ver sig till det land, som framställt ran. sådan begäran. Vad i------- ---------------- eller bosättningstillstånd.

20 §.

Avvisning skall ske vid utlän­ Avvisning skall ske vid utlän­ nings ankomst till riket eller ome­ nings ankomst till riket eller ome­ delbart därefter; beslut om avvis­ delbart därefter; avvisning med ning meddelas av polismyndighet. stöd av 19 § må dock ske intill tre månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av polis­ myndighet. Finner polismyndigheten--------------------- — icke föreligger. Vad i----------- --------------------------bör avvisas.

57 §. Beslut om avvisning, som medde- Beslut om avvisning, som med­ lats av polismyndighet, skall gå i delats av polismyndighet vid utlänverkställighet utan hinder av an- ningens ankomst till riket eller omeförda besvär. delbart därefter, skall gå i verk­ ställighet utan hinder av anförda besvär. Dom eller — —----------------avgivit nöjdförklaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964. Vad i 19 § sägs om Island skall dock träda i tillämpning först den dag Konungen förordnar. Lagen den 1 december 1961 (nr 674) om ändring i utlänningslagen upphäves såvitt avser nämnda paragraf.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 4 okto­ ber 1963.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden L indström , L indholm , K ling , S koglund , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i utlänningslagen samt anför. Frågan om de nordiska ländernas anslutning till Europarådets konven­ tion den 13 december 1957 om persontrafik m. m. — vilken bl. a. stadgar att medborgare i fördragsslutande stat skall vid besök upp till tre månader utan förvärvssyfte kunna inresa till och utresa från annan fördragsslutande stats område mot företeende av pass eller något av de identitetskort som finns upptagna i konventionens appendix — har vid flera tillfällen dryftats inom Nordiska rådet. Vid sin tionde session i mars 1962 i Helsingfors hem­ ställde rådet, efter förslag av trafikutskottet som ansåg att en nordisk an­ slutning borde anstå, i rekommendation nr 17 den 22 mars 1962 till regering­ arna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att genomföra en sådan ord­ ning att bl. a. identitetskort i lämplig utsträckning kan godtagas för inresa i och vistelse under tre månader inom det nordiska passkontrollområdet samt att i samband därmed reglera möjligheterna att under samma tid avlägsna icke önskvärda utlänningar efter i huvudsak enhetliga regler i de berörda ländernas utlänningslagar. I november 1962 tillsatte de fyra nordiska länderna en gemensam expertgrupp med uppdrag att närmare undersöka möjligheterna att ge­ nomföra rekommendationen. Expertgruppen har i betänkande, som av de svenska ledamöterna av­ gavs den 9 april 1963, bl. a. föreslagit — förutom godtagande av vissa identitetskort för inresa till och vistelse inom det nordiska passkontroll­ området under tre månader — ändring i den svenska utlänningslagen. över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt, statspolisintendenten, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden, ar­ betsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963 5

serna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, utlänningsutredningen, Svenska arbetsgivareföreningen och Lands­ organisationen i Sverige. Överståthållarämbetet har jämväl överlämnat yttrande av poliskamma­ ren i Stockholm. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbot­ tens län har envar bifogat yttrande från landsfogden i länet varjämte de överlämnat, länsstyrelsen i Malmöhus län yttrande från poliskamrarna i Malmö, Hälsingborg och Lund samt polischefen i Trelleborg och länsstyrel­ sen i Norrbottens län yttranden från Föreningen Norrbottens läns lands­ fiskaler samt från landsfiskalerna i övertorneå, Paj ala och Kiruna. I anledning av expertgruppens förslag har efter överläggningar mellan de nordiska länderna den 20 maj 1963 undertecknats tilläggsprotokoll till överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Efter ytterligare beredning har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 och jag anhåller nu att få upptaga frågan härom till behandling.

Gällande rätt. I fråga om utlännings rätt att inresa och uppehålla sig i riket samt inneha anställning gäller enligt utlänningslagen bl. a. följande. Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall, därest Kungl. Maj :t så förordnat, vara försedd med pass (4 §). Vid inresan skall han, om Kungl. Maj :t ej annorlunda förordnat, uppvisa sitt pass för polis­ myndighet; han är även skyldig att lämna de upplysningar som begäres (5 § första stycket). Enligt 7 § äger Kungl. Maj :t förordna att utlänning ic­ ke utan tillstånd (visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd) må inresa eller uppehålla sig i riket. 1.15 § stadgas att Kungl. Maj :t äger för­ ordna att utlänning icke utan tillstånd (arbetstillstånd) får här i riket inneha anställning eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands. I anslutning till dessa föreskrifter i utlänningslagen har meddelats ut­ förliga bestämmelser i utlänningskungörelsen den 4 juni 1954. I fråga om andra utlänningar än medborgare i de nordiska länderna innebär des­ sa bestämmelser bl. a. följande. Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling vilken enligt när­ mare bestämmelser i kungörelsen må gälla såsom pass. Efter ändring genom kungörelse den 3 maj 1963 (nr 92), vilken trätt i kraft den 1 juni samma år, gäller av behörig myndighet i vissa angivna länder utställt identitetskort såsom pass vid inresa i riket och vistelse här intill tre må­ nader från inresan. Vid utlännings inresa från annat än nordiskt land skall polismyndigheten förse legitimationshandling med anteckning om dagen för utlänningens ankomst till riket. Sådan anteckning skall dock ej

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1963

göras å nämnda identitetskort. Utlänning äger icke uppehålla sig i riket över tre månader utan att inneha uppehållstillstånd. Sådant tillstånd må som regel icke meddelas utlänning vilkens legitimationshandling utgöres av identitetskort. Den uppehållstillståndsfria tiden räknas i princip från dagen för inresan, därvid med dag för inresa i Sverige jämställes dag för inresa i det övriga nordiska passkontrollområdet. För att ut­ länningen här i riket skall få ha anställning eller utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands fordras regelmässigt att arbetstill­ stånd meddelats. Arbetstillstånd må dock ej meddelas utlänning som icke innehar annan legitimationshandling än identitetskort. Medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge åtnjuter passfrihet och är undantagna från skyldighet att inneha uppehålls- eller arbets­ tillstånd. Såvitt gäller utlännings avlägsnande från riket skiljer utlänningslagen mellan fyra olika former för sådant avlägsnande: avvisning, förpassning, förvisning och utvisning. Avvisningens innebörd är att en utlänning vid inresan hindras komma in i riket eller i omedelbar anslutning till inresan avlägsnas ur riket. Skall utlänning först senare avlägsnas ur riket, sker detta genom förpassning, förvisning eller utvisning. Bestämmelser angående de omständigheter under vilka en utlänning får avvisas upptages i 18 och 19 §§ utlänningslagen. Medan 18 § ger for­ mella awisningsgrunder — avvisning av utlänning som saknar vederbör­ lig legitimationshandling eller erforderligt inresetillstånd eller eljest åsido­ sätter utlänningslagens föreskrifter angående inresan — är de i 19 § som awisningsgrunder upptagna omständigheterna av materiell karaktär. Ut­ länning må således enligt 19 § första stycket awisas 1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för*sin vistelse här i riket eller, därest han ämnar besöka Danmark, Finland eller Norge, för sin vistelse därstädes ävensom för sin hemresa, 2) om han ämnar söka sitt uppehälle inom något av de nordiska länderna och det skäligen kan antagas att han icke kommer att ärligen försörja sig, 3) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt ut­ nyttjat annans otuktiga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig in­ försel eller utförsel, 4) om han tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen kan befaras att han kommer att fort­ sätta brottslig verksamhet inom något av de nordiska länderna, eller 5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i något av de övriga nordiska länderna bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Härjämte stadgas i ett andra stycke av 19 § att utlänning må awisas även i annat fall än de nu angivna, nämligen på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten i Danmark, Finland eller Norge, om det kan antagas att han, om han erhöll tillstånd att inresa, skulle bege sig till det land som

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1963 7

framställt begäran om avvisning. Avvisning med stöd av 19 § får jämlikt paragrafens tredje stycke ej ske beträffande den som innehar visering, up­ pehållstillstånd eller bosättningstillstånd. Beslut om avvisning meddelas enligt 20 § av polismyndighet; uppkom­ mer fråga om avvisning av någon som påstår sig vara politisk flykting eller förekommer anledning till avvisning enligt 19 § andra stycket, skall dock ärendet avgöras av utlänningskommissionen efter hörande av ut­ länningsnämnden. Har beslut om avvisning meddelats av polismyndighet, skall det jämlikt stadgande i 57 § gå i verkställighet utan hinder av an­ förda besvär. Bland formerna för avlägsnande av utlänning, som kommit in i landet, är förpassning det förfarande som användes då utlänningen saknar er­ forderligt pass eller tillstånd att vistas här i riket (22 §). Förpassningsbeslut meddelas av utlänningskommissionen efter utlänningsnämndens hörande (23 §). Förvisning, som beslutas av domstol, förutsätter att ut­ länningen dömes till ansvar för brott (26 och 27 §§). Beslut om utvisning ankommer på länsstyrelse eller — om det är fråga om politisk flykting — utlänningskommissionen (30 §). Såsom utvisningsgrunder upptages i 29 § — förutom att utlänning är hemfallen åt alkoholmissbruk eller att han under de senaste fem åren utom riket ådömts eller undergått frihets­ straff (punkterna 2 och 4) — att utlänning yrkesmässigt bedriver otukt eller eljest underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig eller att utlänning av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undan­ drager sig att uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot en­ skild person (punkterna 1 och 3). Såväl dom eller beslut om förvisning som utvisningsbeslut skall inne­ hålla förbud för utlänningen att återvända till riket (28 och 32 §§). Mellan de nordiska länderna har den 12 juli 1957 träffats överenskom­ melse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Överenskommelsen, som utgår från den redan tidigare införda passfri­ heten för medborgare i nordisk stat, innebär att passkontroll av icke­ nordbor sker vid nordisk yttergräns men icke vid resor inom Norden. De svenska reglerna i utlänningslagen och utlänningskungörelsen har an­ passats till överenskommelsen. Enligt art. 5 i denna skall uppehållstill­ stånd krävas för att viseringsfri utlänning skall få uppehålla sig i veder­ börande stat utöver tre månader efter det han inrest i nordisk stat. I art. 6 upptages bestämmelser om avvisande av utlänning vid nordisk ytter­ gräns på grunder, som i huvudsak motsvarar vad som stadgas i utlännings­ lagens 18 och 19 §§. Reglerna om avvisning av utlänning vid gränserna är i huvudsak lika i de nordiska länderna. När det gäller möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar efter inresan men innan uppehållstillstånd kräves — ett spörsmål som ej regleras i 1957 års överenskommelse — är de

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963

svenska reglerna snävare än i de andra nordiska länderna. Enligt dansk lag kan utvisning ske, när utlänningen icke har erforderliga medel till sitt underhåll och icke är »forsprgelsesberettiget» i Danmark. Enligt finsk lag kan utlänningen förpassas ur landet, om han genom sitt uppförande lagt i dagen att hans uppehåll i landet icke är önskvärt. Denna förutsätt­ ning anses föreligga, om utlänningen försatt sig i en sådan situation, att han icke kan göra rätt för sig. Norsk lag medger bortvisning av utlänning när det kan antagas att han icke har tillräckliga medel till att uppehålla sig i riket. Genom lag den 1 december 1961 (nr 674) har bl. a. 18 och 19 §§ utlän­ ningslagen ändrats så att vad som där sägs om Danmark, Finland och Norge även kommer att gälla Island. Lagändringen träder dock icke i kraft förrän den dag Kungl. Maj :t förordnar.

Expertgruppens förslag. Utgångspunkten för expertgruppens arbete har varit Nordiska rådets rekommendation nr 17/1962 till regeringarna i de fyra nordiska länderna att — i samband med godtagandet av identitets­ kort m. m. såsom reselegitimation — i huvudsak enhetligt reglera möj­ ligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar. Nämnda rekommendation avgavs efter förslag av trafikutskottet, som framhöll bl. a. att den allt mer ökande turisttrafiken och intensifieringen av de mellanstatliga förbindelserna över huvud medfört en omfattande liberalisering av gränsformaliteterna. Sålunda har åtskilliga icke-nordiska länder genom anslutning till Europarådets konvention den 13 december 1957 om persontrafik m. m. frånfallit kravet på giltigt pass och godtager identitetskort jämte vissa andra legitimationshandlingar vid besök under högst tre månader av medborgare i annan konventionsstat. Utskottet an­ såg visserligen att frågan om en nordisk anslutning till konventionen borde anstå men att reselivets intressen borde kunna tillgodoses i något större utsträckning än för närvarande. Ett godtagande av andra identi­ tetshandlingar än pass — vilket måste ske i samma utsträckning i alla de nordiska länderna om det nordiska passkontrollområdet skulle kunna bevaras — förutsatte dock att möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar under den uppehållstillståndsfria tiden är i huvudsak lika i de nordiska ländernas utlänningslagar. Vid övervägandena om en enhetlig reglering har expertgruppen —• som föreslagit att identitetskort i viss utsträckning skall godtagas som pass — anfört bl. a., att de grunder på vilka en utlänning kan avvisas vid ankomsten till vederbörande land, numera är i huvudsak lika i de nor­ diska ländernas utlänningslagar. Likaledes gäller i samtliga nordiska län­ der att uppehållstillstånd krävs av icke-nordisk medborgare efter tre må­ naders vistelse inom det nordiska passkontrollområdet och att uppehålls­ tillstånd kan vägras efter prövning från fall till fall. Vid prövningen föl­

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1963 9

jes, såvitt kan bedömas, enhetlig praxis. Så snart uppehållstillstånd krävs, ger sålunda lagstiftningen i alla de nordiska länderna möjligheter att för­ må icke önskvärda utlänningar att lämna landet, uttalar expertgruppen. När det gäller möjligheterna att avlägsna sådana utlänningar efter in­ resan men innan uppehållstillstånd krävs, är emellertid lagstiftningen inom Norden oenhetlig. Medan man i Danmark, Finland och Norge har vida möjligheter att förmå icke önskvärda utlänningar att återvända till sitt hemland även under den nppehållstillståndsfria tiden, ger den svenska lagen i motsvarande fall mycket begränsade möjligheter. Skillnaderna är särskilt betydelsefulla när det gäller utlänningar som saknar medel till sitt uppehälle och till återresan, en kategori som under senare år visat tendenser att öka. Den svenska lagen kräver i sådana fall för utvisning antingen att utlänningen underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig eller att han av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig att uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild per­ son. Expertgruppen anför, att om utlänningen saknar tillgångar och icke har arbetstillstånd — det är här regelmässigt fråga endast om helt okva­ lificerad arbetskraft —• förutsättningarna för utvisning knappast kan bli uppfyllda. Med nuvarande regler ställs man inför valet att ge utlänningen socialhjälp till uppehället och återresan eller att ge honom ett arbetstillstånd eller befria honom från skyldigheten att ha sådant tillstånd för att där­ med bereda honom möjlighet att själv försörja sig och att anskaffa me­ del för hemresan. Expertgruppen framhåller vidare, att utlänningar med enbart identi­ tetskort såsom reselegitimation icke skall ha rätt att ta anställning eller bedriva förvärvsverksamhet. Efter godtagandet av identitetskort såsom reselegitimation är man med oförändrade regler för avlägsnande av icke önskvärda utlänningar följaktligen hänvisad till att ge medellösa utlän­ ningar med enbart identitetskort socialhjälp, intill dess skyldighet in­ träder för dem att inneha uppehållstillstånd och förpassning därmed kan ske. Eftersom identitetskortet saknar uppgift om dagen för inresan i det nordiska området, föreligger risk för att utlänningen oriktigt uppger en sen inresedag och därmed försäkrar sig om socialhjälp i Sverige under närmare tre månader. De olägenheter för utlänningskontrollen som godtagandet av identitets­ kort medför gör det enligt expertgruppens mening angeläget att genom eu ändring av den svenska utlänningslagen åvägabringa en bättre överens­ stämmelse med den ordning som gäller i de övriga nordiska länderna. Det är enligt erfarenheten ganska vanligt att utlänningar som saknar medel undviker att söka myndigheternas hjälp och i stället för en parasiterande tillvaro, tar arbete utan att ha arbetstillstånd eller hemfaller åt brottslig verksamhet. Ytterligare skäl erbjuder hittillsvarande erfarenheter — icke minst från arbetsmarknadssynpunkt —■ av tillämpningen av det nordiska

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963

passkontrollavtalet. Sverige har nämligen utsatts för en viss belastning av medellösa och från arbetskraftssynpunkt okvalificerade utlänningar som, när de i annat nordiskt land hotats av utvisning (förpassning, bortvisning), begivit sig till Sverige. På grund av frånvaron av gränskontroll vid de internordiska gränserna har de ej kunnat avvisas vid inresan. De har sedan måst beredas antingen socialhjälp eller — på samma sätt som utlänning­ ar som kommit direkt till Sverige utan tillräckliga medel — möjligheter att ta arbete. Även från dansk, finsk och norsk synpunkt är en ändring av den svenska lagen på ifrågavarande punkt önskvärd. Nuvarande ord­ ning leder nämligen till att utlänningar, som myndigheterna i Danmark, Finland eller Norge vill få återförda till utomnordiskt land, kan hålla sig kvar i Norden genom att bege sig till Sverige. Då någon gränskontroll icke upprätthålles vid de internordiska gränserna, kan sådana utlänningar, när de danska, finska eller norska myndigheterna förlorat dem ur sikte, okontrollerat återvända. Expertgruppen har slutligen framhållit att resandeströmmen över de nordiska yttergränserna under senare år visat en mycket stark ökning. Antalet inresor till Danmark under 1962 uppgick sålunda till omkring 13 miljoner. Det är givet att kontrollen av inresande icke-nordbor under så­ dana förhållanden är synnerligen vansklig att genomföra och att åtskilliga fall, då avvisning borde ha skett vid nordisk yttergräns, icke uppmärk­ sammas förrän utlänningarna spritt sig inom det nordiska passkontroll­ området och kommit under den lokala polisens kontroll. På grund av det anförda har expertgruppen föreslagit, att den erforder­ liga nordiska enhetligheten i fråga om möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar åvägabringas genom att den svenska utlännings­ lagen ändras så, att avvisning på andra än formella grunder får ske icke endast såsom nu vid ankomsten eller omedelbart därefter utan jämväl in­ till tre månader efter inresan. De nämnda awisningsgrunderna bör alltså bli gällande intill dess skyldighet inträder för utlänningen att inneha uppehållstillstånd. I samband med denna lagändring föreslås en jämkning i reglerna om verkställighet av avvisning, innebärande att endast beslut om avvisning, som meddelas av polismyndighet vid utlänningens ankomst eller omedelbart därefter, går i verkställighet utan hinder av anförda be­ svär.

Remissyttrandena. Socialstyrelsen har uttalat, att den föreslagna änd­ ringen i utlänningslagen sett enbart från svensk synpunkt icke bör ge­ nomföras. Med hänsyn till den stora betydelsen av enhetliga nordiska regler på ifrågavarande område vill styrelsen emellertid icke motsätta sig förslagets genomförande. Övriga remissmyndigheter har samtliga tillstyrkt expertgruppens för­ slag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963 11

Departementschefen. De nuvarande bestämmelserna om avlägsnande av utlänningar från vårt land fick sin principiella utformning genom 1954 års utlänningslagstiftning. Utlänning kan genom avvisning vid ankomsten till riket eller omedelbart därefter förhindras att vistas i landet. Har utlän­ ningen kommit in i landet, kan han avlägsnas genom förpassning, förvis­ ning eller utvisning. Skillnaden mellan avvisning och andra former för avlägsnande av utlänningar går tillbaka till vår tidigaste lagstiftning i ämnet. Under arbetet med den nya utlänningslagen väcktes frågan om icke avvisning borde kunna ske även inom viss tid efter utlänningens ankomst till riket. Dåvarande chefen för justitiedepartementet fann emellertid icke tillräckliga skäl att ge avvisning en vidsträcktare tillämpning än som dittills gällt. När utlänningslagen genomfördes uttalades, att förutsättningar icke fun­ nes för en på fritt folkutbyte grundad utlänningspolitik men att vårt land borde fullfölja en så fri utlänningspolitik som vid varje tidpunkt visade sig möjlig. Under årens lopp har samfärdseln inom Norden efter hand un­ derlättats genom en liberalisering av gränsformaliteterna. Det har mani­ festerats i 1957 års överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska grän­ serna. Ytterligare lättnader har genomförts från den 1 juni i år, sedan de nordiska länderna den 20 maj 1963 undertecknat tilläggsprotokoll till 1957 års överenskommelse. Strävandena att underlätta samfärdseln är icke begränsad till de nordiska länderna. Den i år genomförda ordningen, varigenom identitetskort godtages som pass för medborgare i vissa utomnordiska länder vid inresa i riket, står i överensstämmelse med stadgande i Europarådets konvention 1957 om persontrafik m. m. De lättnader som sålunda genomförts har i viss utsträckning försvagat ut­ länningskontrollen. Detta är en följd av själva målsättningen för det nor­ diska samarbetet, som innebär att resandetrafiken skall underlättas för ut­ länningar. Vissa olägenheter för det svenska samhället genom den försvaga­ de utlänningskontrollen har emellertid som expertgruppen påvisat kommit att accentueras genom att möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlän­ ningar är olika i de skilda nordiska länderna. Bestämmelserna härom är snä­ vare i Sverige än i de andra nordiska länderna. Expertgruppen har även ut­ vecklat hur olägenheterna kan komma att öka efter de senast genomförda lättnaderna för resandetrafiken. Uttalanden av remissmyndigheterna be­ styrker detta. Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes det vara befogat att över­ väga en vidgning av möjligheterna att avlägsna utlänning från riket. De vid­ gade möjligheterna bör icke vinnas genom en ändring av den generella utlänningspolitiken, som skulle innebära att kravet på uppehållstillstånd skärpes. Eu sådan åtgärd skulle stå i direkt slrid med strävandena att underlätta

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1963

den internationella samfärdseln. I stället torde man få inrikta sig på att ändra de bestämmelser som avser att inskränka utlännings vistelse här i landet med hänsyn till hans individuella förhållanden. Expertgruppen har föreslagit, att utlänningslagens regler om avvisning ändras så, att avvisning skall kunna ske icke endast vid ankomsten till riket eller omedelbart därefter utan även inom tre månader från inresan. Tremånaderstiden har valts för att täcka den period under vilken ut­ länning får vistas i riket utan uppehållstillstånd. Genom ändringen skulle de svenska reglerna närmare anpassas till motsvarande danska, finska och norska bestämmelser. Förslaget står i överensstämmelse med art. 2 i nyssnämnda tilläggsprotokoll, enligt vilken de riktlinjer som 1957 års över­ enskommelse uppställer för avvisning vid nordisk yttergräns skall äga till— lämpning också när det är fråga om att avlägsna en utlänning från nor­ diskt land inom den tidsperiod under vilken uppehållstillstånd icke kräves. En ändring av avvisningsreglerna på sätt expertgruppen föreslagit med­ för att avvisning får en annan innebörd än hittills. Det kunde därför ifrå­ gasättas att i stället överväga en ändring av utvisningsreglerna, vilka nu avser utlänningar som befinner sig i riket. En sådan ändring möter emel­ lertid betänkligheter från andra synpunkter. Utvisningsreglerna tar sikte på utlänningar som på grund av asocialitet eller kriminalitet icke är önsk­ värda här, och beslut om utvisning är alltid förenat med förbud för ut­ länningen att återvända hit. Trots vissa principiella betänkligheter är jag därför beredd att förorda expertgruppens förslag, vilket också accepterats av samtliga remissmyndigheter. Förslaget innebär ändring i 19 och 20 §§ utlänningslagen. I enlighet med detta torde 19 § få ändras så, att den icke endast har avseende på den som ankommer till riket. Det blir härmed tydligt, att frågan om avvisning skall avgöras med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för prövningen. Den som vid inresan saknat medel för sin vistelse här men sedermera —- genom arbete eller eljest — erhållit medel skall sålunda icke kunna avvisas med stöd av 19 § 1). Den tid, inom vilken avvisning jämlikt 19 § skall kunna ske, torde böra täcka den period under vilken utlänning får vistas i riket utan uppehållstillstånd. Eftersom awisningsreglernas innehåll icke lämpligen bör göras beroende av Kungl. Maj :ts prövning av i vilken omfattning utlän­ ning skall vara skyldig att inneha uppehållstillstånd, torde emellertid den tid, inom vilken avvisning skall kunna ske, icke böra anknytas till den uppehållstillståndsfria tiden utan uttryckligen anges utgöra tre månader efter inresan i riket. Bestämmelse härom föreslås intagen i 20 §. Sålunda bestämd kan den tidrymd inom vilken avvisning må ske i vissa fall bli längre än den uppehållstillståndsfria tiden eftersom, såvitt gäller skyldighet att söka up­ pehållstillstånd, dag för inresa i det övriga nordiska passkontrollområdet

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963 13

jämställes med dag för inresa i vårt land. Några olägenheter torde dock icke vara att befara av att möjligheter till avvisning föreligger även efter det att skyldighet att ha uppehållstillstånd inträtt. I de fall då utlännings reselegitimation icke förses med anteckning om dagen för utlänningens ankomst till riket eller till nordisk yttergräns, får myndigheterna när åtgärd överväges mot utlänningen väsentligen lita till utlänningens egna uppgifter om dagen för inresan. Den nu förordade änd­ ringen av avvisningsbestämmelserna torde emellertid medföra, att ut­ länning som saknar uppehållstillstånd knappast har anledning att lämna oriktig uppgift om inresedagen. Om han uppger att inresan ägt rum un­ der de senaste tre månaderna, blir awisningsreglerna tillämpliga, och om han uppger att inresan skett tidigare än tre månader tillbaka, kan för­ passning äga rum. Prövningen av ärende rörande avvisning torde få ankomma på polis­ myndighet även i de fall då utlänningen vistas i riket. I fråga om verk­ ställighet av polismyndighets avvisningsbeslut synes dock nu gällande regler i 57 § om omedelbar verkställighet böra begränsas till att avse en­ dast de beslut som för närvarande går i omedelbar verkställighet, näm­ ligen beslut om avvisning vid utlänningens ankomst till riket eller ome­ delbart därefter. De förordade ändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1964. Genom lag den 1 december 1961 (nr 674) har 19 § ändrats. Denna ändring, som avsåg att infoga Island i kretsen av övriga nordiska länder, träder i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar. Sådant förordnande har hittills icke meddelats och torde icke komma att meddelas före den 1 januari 1964. över­ gångsbestämmelserna till de nu föreslagna ändringarna bör därför avfattas så att, såvitt gäller tillämpningen i förhållande till Island, ikraftträdandet alltjämt blir beroende på Kungl. Maj :ts förordnande.

I enlighet med vad som nu anförts föreligger inom justitiedepartemen­ tet utarbetat förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1 måtte för det i § 87 rege­ ringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten. Ur protokollet: Stig Granqvist 1 Lagförslaget, vilket frånsett vissa redaktionella jämkningar överensstämmer med det vid propositionen fogade förslaget, har här utelämnats.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 17 okto­ ber 1963.

Närvarande: justitieråden R omanus , D igman , N ordström , regeringsrådet H olmgren .

Enligt lagrådet den 16 oktober 1963 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 4 oktober 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsfor­ men angivna ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om änd­ ring i utlänningslagen den 30 april 195b (nr 193). Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Gunvor Bergström.

Lagrådet lämnade — under erinran att, då i 20 § anges inom vilken tid avvisning skall ske, därmed avses beslutet om avvisning — förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet: Stig Granqvist

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1963 15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­ land, i statsrådet å Stockholms slott den 18 oktober 1963.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler cheten för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 17 oktober 1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 oktober 1963 remitte­ rade förslaget till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954- (nr 193). Etter anmälan att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning hemställer föredraganden, att lagförslaget mätte, med vissa redaktionella jämkning­ ar, jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Ulla Larsson

Stockholm 1903. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 63113»