Doc 1968:47

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1968 1

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss jord, m. m.; gi­ ven Stockholm slott den 23 februari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upp­ låtelse under åborätt av viss jord, 2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken, 3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom, 4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen, 6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken, 7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

GUSTAF ADOLF

Sven-Eric Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord skall upphöra att gälla och att som följd härav vissa ändringar genom­ förs i annan lagstiftning. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968 . 1 samt . Nr 47

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

1) Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse

under åborätt av viss jord

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åbo­ rätt av viss jord skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1968. Med un­ dantag av 7 § äger lagen fortfarande tillämpning på åborätt som då består.

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 13 § giftermålsbalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Vid lotternas — —------------------------ makens lott. Skall ena--------------------------------- äger anvisa. Rätt, varom --------------------------------- anförvants dödsbo. Om det företräde, som vid bodel­ ning tillkommer make till besitt­ ningsrätt för obegränsad tid till viss jord (åborätt), så ock om utlösen i ty fall är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 13 kap. 13 § se 1958: 639.

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1968 3

3) Förslag

till

Lag

angående'ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

7 §•

Byggnad, stängsel och annan an­ Byggnad, stängsel och annan an­ läggning på område, som besväras läggning på område, som besväras av inskriven tomträtt eller vatten- av inskriven tomträtt eller vattenfallsrätt eller som innehaves enligt fallsrätt, samt anläggning för gruv­ lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om drift höra ej till fastigheten, även upplåtelse under åborätt av viss jord, om de tillhöra fastighetens ägare. samt anläggning för gruvdrift höra ej till fastigheten, även om de till­ höra fastighetens ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. I fråga om åborätt som består vid ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

4) Förslag

till

Lag

angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 om nytt­ janderätt till fast egendom1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1968.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 44 § se 1943: 883. 1-f Bihang till riksdagens protokoll 1968 . 1 saml . Nr 47

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

5) Förslag

till

Lag om ändring i 9 kap. vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 48, 52 och 63 §§ vattenlagen1 skall er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Ersättning i--------------- —------------ stycket förmäles; 5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § 5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § första stycket och 7 kap. 40 § andra första stycket och 7 kap. 40 § andra stycket, så ock intrång genom led­ stycket, så ock intrång genom led­ ning för elektrisk kraftöverföring; ning för elektrisk kraftöverföring. 6. besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt) enligt lagen om upp­ låtelse under åborätt av viss jord ävensom till rättigheten hörande byggnader, såvitt de äro för fastig­ hetens jordbruk erforderliga, samt skada å sådana byggnader. Om undantag---------------------------- i 50 §.

52 §. Är fast egendom, som skall lösas Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nyttjan­ med penningar, besvärad av nytt­ derätt, återköpsrätt eller rätt till ser­ janderätt, återköpsrätt eller rätt till vitut eller till avkomst eller annan servitut eller till avkomst eller an­ förmån eller till elektrisk kraft, skall nan förmån eller till elektrisk kraft, ersättningen till egendomens ägare skall ersättningen till egendomens och den gottgörelse, som må tillkom­ ägare och den gottgörelse, som må ma rättighetens innehavare, var för tillkomma rättighetens innehavare, sig bestämmas. Medför rättighet, som var för sig bestämmas. Medför rät­ nyss nämnts, förminskning av den tighet, som nyss nämnts, förminsk­ fasta egendomens värde, skall till ning av den fasta egendomens vär­ grund för den ägaren tillkommande de, skall till grund för den ägaren ersättningen läggas det värde egen­ tillkommande ersättningen läggas domen med därå vilande besvär äger; det värde egendomen med därå vi­ dock att, så framt den besvärande lande besvär äger; dock att, så framt rättigheten ej är återköpsrätt eller den besvärande rättigheten ej är åter­ besittningsrätt för obegränsad tid köpsrätt, den förhöjning över värdet, (åborätt) enligt lagen om upplåtelse som jämlikt 48 § må ifrågakomma, under åborätt av viss jord, den för­ skall bestämmas med hänsyn till det höjning över värdet, som jämlikt värde egendomen utan sådant besvär 48 § må ifrågakomma, skall bestäm- skulle äga. Erfordras för tillämpning

1 Senaste lydelse av 48 § se 1952: 235 samt av 52 och 63 §§ se 1926:194.

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1968 5

mas med hänsyn till det värde egen­ av reglerna i 69 § andra stycket, att domen utan sådant besvär skulle utöver vad nu sagts särskild värde­ äga. Erfordras för tillämpning av ring sker av den fasta egendomen reglerna i 69 § andra stycket, att med eller utan viss rättighet besvä­ utöver vad nu sagts särskild värde­ rande densamma, varde sådan i ring sker av den fasta egendomen samband med ersättningens faststäl­ med eller utan viss rättighet besvä­ lande verkställd. rande densamma, varde sådan i samband med ersättningens faststäl­ lande verkställd. Vid uppskattning------------------------ ------- rättighetens innehavare.

63 §• Där i fall, som i 58—60 §§ för­ Där i fall, som i 58—60 §§ förmä­ mälas, finnes i målet uppgiven ar- las, finnes i målet uppgiven arrenrendator, innehavare av fastighet, dator eller hyresgäst, vars rätt är av som upplåtits under besittningsrätt företaget beroende, vare han ej plik­ för obegränsad tid (åborätt) enligt tig att avflytta eller avstå från vad lagen om upplåtelse under åborätt han innehar förrän efter åtnjuten av viss jord, eller hyresgäst, vars uppsägningstid i enlighet med ovan rätt är av företaget beroende, vare givna föreskrifter; och må dessför­ han ej pliktig att avflytta eller avstå innan arbete, varigenom hans rätt från vad han innehar förrän efter kränkes, ej av tillträdaren vidtagas. åtnjuten uppsägningstid i enlighet med ovan givna föreskrifter; och må dessförinnan arbete, varigenom hans rätt kränkes, ej av tillträdaren vid­ tagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. I fråga om åborätt som består vid ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser. 6

6) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

6 §• Den, som äger rätt till tionde, Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av ränta eller annan sådan avgäld av 1 Senaste lydelse av 17 kap. 6 § se 1953: 418.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

fast egendom, njute ock företräde fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i vems till betalning ur egendomen, i vems hand den vara må, där ej avgälden hand den vara må, där ej avgälden stått inne längre än ett år efter för- stått inne längre än ett år efter fallodagen. Företräde till betalning förfallodagen. Företräde till betal­ som nyss sagts äge jämväl kronan ning som nyss sagts äge jämväl kro­ för skogsvårdsavgift ävensom kom­ nan för skogsvårdsavgift ävensom mun eller annan menighet för fas­ kommun eller annan menighet för tighetsskatt, vilken skall utgå för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egendom och utgöras av den, fast egendom och utgöras av den, som innehaft egendomen med ägan­ som innehaft egendomen med ägan­ derätt eller ock med fideikommiss­ derätt eller ock med fideikommiss­ rätt eller eljest på grund av testa­ rätt eller eljest på grund av testa­ mente. Samma förmånsrätt tillkom- mente. Samma förmånsrätt tillkom­ me ock jordägare, som åt annan upp­ me ock jordägare, som åt annan upp­ låtit sin fasta egendom, i de denne låtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där som å egendomen finnas, samt, tomträtt eller vattenfallsrätt eller be­ där tomträtt eller vattenfallsrätt sittningsrätt för obegränsad tid (åbo- upplåtits, i den upplåtna rättighe­ rätt) enligt lagen om upplåtelse un­ ten med vad därtill hör, för arrende der åborätt av viss jord upplåtits, eller avgäld, som till jordägaren i den upplåtna rättigheten med vad skall utgå, samt för jordägaren ålig­ därtill hör, för arrende eller avgäld, gande utskyld eller annan avgift, som till jordägaren skall utgå, samt som bort av egendomens innehavare för jordägaren åliggande utskyld gäldas, dock ej för fordran, som för­ eller annan avgift, som bort av egen­ fallit till betalning tidigare än ett år domens innehavare gäldas, dock ej före utmätning eller, vid konkurs, för fordran, som förfallit till betal­ före konkursansökningens ingivan­ ning tidigare än ett år före utmät­ de, så ock för husröta eller vanhävd, ning eller, vid konkurs, före kon­ där sådan ersättning skall utgå. Har kursansökningens ingivande, så ock jordägare lämnat arrendator krea­ för husröta eller vanhävd, där sådan tur, redskap eller annat till egendo­ ersättning skall utgå. Har jordägare mens bruk, njute jordägaren lika lämnat arrendator kreatur, redskap rätt för lega, som ej stått inne läng­ eller annat till egendomens bruk, re än nyss sagts, ävensom för er­ njute jordägaren lika rätt för lega, sättning, där sådan bör utgå, för vad som ej stått inne längre än nyss sålunda blivit arrendatorn lämnat. sagts, ävensom för ersättning, där sådan bör utgå, för vad sålunda bli­ vit arrendatorn lämnat. Därefter njute---------------------------- ------- utmätningen företräde. Enahanda förmånsrätt, som i för­ sta stycket sägs, i upplåten rättig­ het med vad därtill hör tillkomme upplåtare av besittningsrätt, som ovan nämnts, för ogulden köpeskil­ ling för byggnad å egendomen, så ock kronan för lån, som av statsmedel lämnats rättighetens innehavare för inlösen eller uppförande av byggnad

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968 7

om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 192 § utsökningslagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Vägrar arrendator---------------------- ---------------- är förverkad. Vad sålunda stadgats om arren- Vad sålunda stadgats om arrendadator eller hyresgäst skall ock i tor eller hyresgäst skall ock i till­ tillämpliga delar gälla om den, som lämpliga delar gälla om bostadsrättsinnehar fastighet med besittnings- havare. ' Senaste lydelse av 192 § se 1930: 118.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

Om rätt----------------------------------- — 191 § sägs. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968 9

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 2 februari 1968.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , W ickman , M oberg .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av 1926 års åborättslagstiftning och anför.

Inledning

1 sitt år 1960 avgivna förslag till jordabalk in. m. (SOU 1960: 24) tog lag­ beredningen som 11 kap. upp ett kapitel med gemensamma bestämmelser om nyttjanderätt m. fl. rättigheter i fast egendom. Enligt förslaget skall be­ stämmelserna i balken om nyttjanderätt inte avse vissa särskilt angivna rättigheter, bland dem åborätt enligt lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss jord (åborättslagen). Kammarkollegiet fäste i sitt remissyttrande över beredningens förslag uppmärksamheten på att åborättslagen fått en ytterst ringa tillämpning och att de jordpolitiska syften som lagen avsetts skola tjäna numera torde vara inaktuella. Lagen borde därför enligt kollegiets mening upphävas. Frågan om upphävande av åborättslagen berördes av mig vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av det inom justitiedepartementet upp­ rättade förslaget till ny jordabalk. Jag yttrade då, att jag inte ansett mig böra ta ställning till frågan i det förevarande sammanhanget men att den kunde bli aktuell i samband med utarbetandet av följ dförfattningar till den nya jordabalken. Spörsmålet om upphävande av åborättslagen har nu utretts inom departe­ mentet. Resultatet av utredningen har redovisats i en i augusti 1967 upp­ rättad promemoria (Stencil Ju 1967: 10). Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, lagberedningen, kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och

10 Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1968

lantmäteristyrelsen ävensom av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristian­ stads, Göteborgs och Bolms, Gävleborgs samt Norrbottens län. Vid de av lantbruksstyrelsen samt länsstyrelsen i Södermanlands län avgivna yttrandena har fogats yttranden från lantbruksnämnden i sistnämnda län.

Åborättslagen

Med åborättslagen skapades en form för upplåtelse av statens jord till bildande av mindre jordbruksfastigheter under tryggad besittningsrätt. Vid tiden för lagens tillkomst var sedan länge frågan om statens verksamhet för att främja egnahems- och småbruksrörelsen föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Därvid rådde i stort sett enighet om att statens jord i viss utsträckning borde hållas till handa för att skapa mindre jordbrukslägenheter. Delade meningar kom dock till uttryck rörande formen härför. Från ett håll ansågs att jorden borde överlåtas med äganderätt, medan från mot­ satt håll gjordes gällande att det åsyftade ändamålet bättre tillgodosågs genom att jorden uppläts under besittningsrätt. Den senare uppfattningen kom att läggas till grund för åborättslagen. Denna lags ledande princip kan sägas vara att bibehålla statens äganderätt till den upplåtna jorden men tillförsäkra brukaren en besittningsrätt som i viktiga hänseenden likställer honom med en ägare. Åborättslagen har betydande omfång och är synnerligen detaljerad. En­ dast huvudpunkterna av lagens innehåll återges i det följande. Lagen avser endast jord som ägs av staten. Åborätten är till tiden obe­ gränsad och kan gå i arv eller föryttras. Sedan det beslutats att jord skall upplåtas under åborätt, ankommer det på länsstyrelsen att träffa upplåtel­ seavtal och att därefter ha tillsyn över jorden. Överlåtelse av åborätt är un­ derkastad kontroll från det allmännas sida. I syfte att söka bevara åbo­ rätten odelad inom åbons familj ges i lagen särskilda föreskrifter om före­ träde till åborätten vid bodelning och arvskifte. Principiellt skall åbon vara bosatt på fastigheten och bruka denna som en enhet för sig. Fastigheten skall på åbons bekostnad förses med nödvän­ diga byggnader för jordbruket. Om åbon åsidosätter sina skyldigheter, kan åborätten förklaras förverkad. Avgäld för åborätten bestäms regelmässigt för tjugo år i sänder. Detta sker efter uppskattning av den avkastning, som under medelgoda år erhålls av fastigheten, om denna brukas på det sätt som bäst överensstämmer med dess storlek, läge och beskaffenhet. Ändring av fastställd avgäld bestäms av en för länet eller för en del av detta till­ satt avgäldsnämnd. Med åborätten följer rätt för åbon att efter utgången av den första avgäldsperioden friköpa den mark som han innehar. Inlösningsrätt kan dock vara utesluten genom förbehåll vid upplåtelsen. Lösesumman bestäms av

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968 1 j

avgäldsnämnden och skall fastställas till värdet av egendomen efter avräk­ ning av den förbättring som vunnits genom det arbete och de kostnader åbon lagt ned på denna. Mot åbons lösningsrätt svarar en rätt för staten att i vissa fall återta fastigheten, när åborätten övergått till ny innehavare. Hos länsstyrelsen skall föras en bok över alla fastigheter inom länet som upp­ låtits under åborätt. Bestämmelser om hur sådan bok skall föras och om avgäldsnämnds verksamhet meddelas av Kungl. Maj :t. Tillämpningsföre­ skrifter till åborättslagen återfinns i kungörelse den 17 december 1926 (nr 513). I åborätten åtnjuts förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken för avgäld och vissa andra utskylder samt för vanhävdsersättning. Samma för­ månsrätt tillkommer dels staten för ogulden köpeskilling för byggnader på fastigheten och för lån som lämnats åbon för inlösen eller uppförande av byggnad, dels bodelägare, som lämnat annan delägare anstånd med betal­ ning av utlösen av åborätt.

Åborättslagen i praxis

Sedan åborättslagen trädde i kraft den 1 januari 1927, hann nästan tio år förflyta, innan någon upplåtelse enligt lagen kom till stånd. År 1934 antog Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande (prop. 268, rskr 349) ett erbjudande av Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvin­ noförbund att till staten med äganderätt överlåta ett av fröken Elisabeth Tamm (född år 1880, död år 1958) till förbunden skänkt område om cirka 45,9 ha åker och 4,9 ha hagmark av egendomen Fogelstad med underly­ dande fastigheter i Julita socken i Södermanlands län. Vid gåvan hade knu­ tits det villkoret att området skulle styckas i lotter, lämpligt stora för jordbruksändamål. Lotterna skulle upplåtas under åborätt åt lämpliga arbets­ lösa eller i övrigt medellösa personer, som var kunniga i jordbruksarbete. Sedan Kungl. Maj :t förordnat att området skulle ställas under domänsty­ relsens förvaltning och delas upp på visst sätt, uppläts området genom länsstyrelsens i Södermanlands län försorg i fem åbolägenheter med till­ träde den 14 mars 1936. De angivna åbolägenheterna motsvaras numera — sedan vissa åtgärder vidtagits för sammanläggning och avstyckning — av registerfastigheterna Lida 51, Lida 52 och Lida 53. Lägenheterna har en areal av resp. 18,2, 17,1 och 16,2 ha. Den sammanlagda årliga avgälden för upplåtelserna utgör f. n. 1 535 kronor 82 öre. Nuvarande innehavaren av Lida 51, som är född år 1901, hai bi ukat lägenheten sedan 1936 ars upplåtelse, medan innehavarna av Lida 52 och 53, av vilka den ene är född år 1917 och den andre år 1910, brukat de åt dem upplåtna lägenheterna från år 1947, då åbolägenheterna omdisponerades. Någon ytterligare åborätt har inte upplåtits under lagens giltighetstid.

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968

Departementspromemorian

Efter en redogörelse för innehållet i åborättslagen och för den tillämpning lagen fått anmärks, att vid tillkomsten av lagen dennas förespråkare ansett, att upplåtelseformen skulle bli till nytta både för den enskilde och för sam­ hället samt att de hyst den förhoppningen att åborättsinstitutet skulle kom­ ma att i praxis omfattas med förtroende och bli taget i allmänt bruk. Skäl för en sådan förhoppning torde också, enligt promemorian, ha före­ legat, eftersom åborättsinstitutet onekligen är förenat med åtskilliga förde­ lar såväl för åbon som för staten. I fråga om de fördelar åborättsinstitutet medför för åbon understryks i promemorian att åbon erhåller en tryggad besittningsrätt. Denna rätt är till tiden obegränsad och kan inte uppsägas från statens sida så länge åbon fullgör sina skyldigheter. Rätten är ärftlig och kan vara föremål för testamentariskt förordnande. Statens möjlighet att återfå jorden är anordnad på ett sådant sätt, att den inte medför någon förlust för åbon och hans när­ maste. Åbon har följaktligen säkerhet för att vinsten av hans arbete kom­ mer honom och hans efterlevande till godo. Av särskild betydelse är att det vid upplåtelse av jord under åborätt inte krävs någon köpeskilling. Därige­ nom görs det möjligt även för en person, som saknar tillgång till nämnvärt kapital, att skaffa sig ett eget jordbruk. Om åbons ekonomiska förhållan­ den förbättras under brukningstiden, har han i allmänhet tillfälle att inlösa fastigheten. Vad därefter angår åborättsinstitutets betydelse för staten betonas att genom de inskränkningar som åborättslagen uppställer beträffande åbons rätt att förfoga över fastigheten och genom dess bestämmelser om prövning av en förvärvares behörighet att antas till åbo garantier skapas för att jor­ den inte används för annat ändamål än det som avsetts med upplåtelsen och för att den inte blir föremål för spekulation. På grund av lagens föreskrif­ ter om rätt för staten att återta fastigheten har staten möjlighet att ånyo komma i besittning av jorden, om denna skulle behövas för något viktigt ändamål eller om anledning skulle finnas för staten att tillgodogöra sig j ordvärdestegring. I promemorian konstateras därefter, att åborättsinstitutet trots dess för­ delar kommit att bli praktiskt taget betydelselöst. Under de fyrtio år åbo­ rättslagen varit gällande har den bara vid ett enda tillfälle tagits i bruk, och detta tillfälle ligger mer än trettio år tillbaka i tiden. De upplåtelser som kom till stånd vid det antydda tillfället föranleddes dessutom av speciella förhållanden. Det finns inte någon anledning att anta att, om åborättslagen får stå kvar inom lagsystemet, ytterligare upplåtelser med stöd av lagen skulle vara att vänta. Sådana upplåtelser kan f. ö. från allmän synpunkt inte anses önsk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968 13

värda, eftersom den jordpolitiska inställning som härskade vid den tid då lagen antogs och som utgjorde bakgrunden till denna sedan länge är över­ given. Eftersom den utredning som redovisats ger vid handen att något behov av att längre bibehålla åborättslagen inte föreligger, föreslås i promemorian att lagen skall upphävas. Som tidpunkt för upphävandet förordas den 1 januari 1969. Rörande de f. n. existerande åborättsupplåtelserna framhålls i promemo­ rian att det givetvis skulle vara önskvärt att upplåtelserna på ett eller annat sätt kunde bringas att upphöra i samband med lagens upphävande. Efter­ som emellertid upplåtelserna — i betraktande av föreliggande upplysningar — inte förefaller kunna bli bestående under någon längre tid, innan staten får möjlighet att återta de upplåtna lägenheterna, och då därtill kommer att lägenheterna på sin tid övergått i statens ägo genom donation, föreslås att lagen övergångsvis får behålla sin giltighet beträffande ifrågavarande upplåtelser. Slutligen föreslås ändringar i viss annan lagstiftning som följd av att åbo­ rättslagen upphävs. Bl. a. föreslås att bestämmelserna i 17 kap. 6 § handelsbalken om förmånsrätt i fråga om åborätt skall utgå. Förmånsrätten skall dock fortfarande få gälla med stöd av en övergångsbestämmelse beträffande de kvarvarande åborätterna.

Remissyttrandena

Förslaget att upphäva åborättslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Lantbruksstijrelsen framhåller, att de jordpolitiska betraktelsesätt och målsättningar som på sin tid föranledde åborättslagen numera är i allt vä­ sentligt övergivna. Några fler upplåtelser är inte att förvänta. Även lantmäteristyrelsen betonar åborättslagens betydelselöshet från praktisk syn­ punkt. På grund av den snabba utveckling som skett inom samhället föreligger inte längre något allmänt intresse av att främja bildandet av nya små­ bruk. Lagen är oförenlig med moderna fastighetsekonomiska och jordbrukspolitiska riktlinjer. Länsstyrelserna i Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter. I flera av remissyttrandena beaktas situationen för innehavarna av de åborätter som består vid den tidpunkt, då åborättslagen avses skola upphöra att gälla. Svea hovrätt — enligt vars mening det skulle innebära en lagtek­ nisk vinst, om de föreslagna övergångsbestämmelserna kunde undvaras — anser alt man bör närmare undersöka vilka möjligheter som föreligger att före åborättslagens upphävande genom överenskommelser mellan berörda parter avveckla de nuvarande åborätterna eller ersätta dem med upplåtelser

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

i annan form. Av kammarkollegiet påpekas att enligt åborättslagens tilllämpningskungörelse fråga om åborätts inlösen till staten skall av länssty­ relsen hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande. Kollegiet förutsätter, att länsstyrelsen i Södermanlands län påkallar Kungl. Maj :ts prövning så snart någon av åbolotterna i Lida kan inlösas. I detta sammanhang erinrar kol­ legiet om att, eftersom staten mottagit lotterna genom donation med villkor att de skall upplåtas under åborätt, frågan om permutation av donationen aktualiseras i samband med det första inlösningsärendet. Enligt lantbruksstyrelsens åsikt får det bli en senare fråga hur det i fortsättningen skall för­ faras med de nu existerande åborättsupplåtelserna. 1 förevarande samman­ hang synes det vara tillräckligt, om det föreskrivs att äldre rätt alltjämt skall tillämpas på dessa. Om de föreliggande lagförslagen antas av riksda­ gen, anser styrelsen att Kungl. Maj :t bör uppdra åt lämplig myndighet att efter närmare utredning lägga fram förslag om avveckling av de förefintliga åborättsupplåtelserna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Söder­ manlands län. Också lantbruksnämnden i Södermanlands län uppehåller sig utförligt vid frågan om avveckling av de nuvarande åborätterna. Även lagberedningen går in på frågan om de kvarvarande åborättsinnehavarnas rättsställning. Beredningen erinrar om att förmånsrättsordningen i 17 kap. liandelsbalken f. n. överses av beredningen i nordiskt samarbete. En gemensam strävan är att radikalt begränsa förmånsrätterna och att av­ skaffa sådana privilegier, för vilka det saknas verkligt bärande motiv. Vad angår den förmånsrätt med anknytning till åborättsinstitutet, som det all­ männa åtnjuter, kan det med hänsyn till det ytterst ringa antalet existe­ rande åborätter i praktiken bli fråga om endast obetydliga fordringsbelopp. Det allmänna bör därför kunna avvara sin förmånsrätt utan vidare. Beträf­ fande förmånsrätten för den, som är delägare i bo vari åborätt ingår, torde gälla att den knappast kommer att spela någon praktisk roll. I varje fall finns det enligt beredningens mening inte tillräckligt starka sakliga skäl för att låta denna förmånsrätt leva kvar i fortsättningen. Den föreslagna över­ gångsbestämmelsen till 17 kap. 6 § liandelsbalken borde sålunda i och lör sig kunna utgå. Emellertid är att märka, att åtskilliga bestämmelser i åborättslagen bygger på förutsättningen att förmånsrätt finns. Om förmånsrätterna utsläcks helt och hållet, kan därför teoretiskt sett komplikationer uppkomma i fråga om de befintliga åborätterna. Möjligen kan detta föranleda, att över­ gångsbestämmelserna till 17 kap. 6 § liandelsbalken bör behållas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968 15

Departementschefen

Det genom 1926 års åborättslag företagna försöket att i fråga om staten tillhörig jord finna en npplåtelseforin som bereder brukaren erforderlig trygghet och samtidigt gör det möjligt för det allmänna att verksamt ta till vara det syfte som avses med upplåtelsen, byggde i allt väsentligt på ett av den s. k. kronolägenhetskommissionen år 1920 avgivet betänkande med för­ slag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan publik jord. Rörande behovet och lämpligheten av att i lagstiftningen ta upp ett institut av så säreget slag som åborätten rådde redan från början starka meningsmotsättningar. Detta kom också till uttryck såväl vid lagrå­ dets granskning av förslaget till lag i ämnet som vid riksdagens behandling av ärendet. Även efter antagandet av åborättslagen har åsiktsbrytningen rö­ rande lagens existensberättigande gjort sig märkbar. Sålunda dröjde det inte längre än till år 1931, förrän i riksdagen väcktes en motion (II: 195) om utredning angående upphävande av åborättslagen och de med anled­ ning av denna utfärdade författningarna. Motionen tillstyrktes av utskottet (1LU 1931: 9) men avslogs av båda kamrarna. Någon upplåtelse med stöd av åborättslagen hade vid denna tid ännu inte skett, och under den långa tid som därefter förflutit har lagen inte vunnit tillämpning i vidare mån än att vid ett enda tillfälle ett mindre antal upp­ låtelser kommit till stånd på en och samma ort. På antydda upplåtelser, vilka alla föranleddes av en donation, grundar sig de åborätter som f. n. består. Åborätterna är nu bara tre. Den förhoppning om att åborättsinstitutet skulle komma att tas i flitigt bruk, som före och vid tillkomsten av åborättslagen hystes av lagens före­ språkare, har således långt ifrån blivit infriad. Några ytterligare upplåtelser enligt lagen är säkerligen inte att emotse. I våra dagar föreligger inte något intresse av att småbruk bildas av det slag som skulle främjas med lagen. Goda skäl talar följaktligen för den i departementspromemorian uttryckta uppfattningen, att åborättslagen bör utmönstras ur lagstiftningen. Denna uppfattning delas också av alla dem som efter remiss yttrat sig över prome­ morian. För egen del kan jag oförbehållsamt ansluta mig till förslaget om åborättslagstiftningens upphävande. Lämplig tidpunkt för upphävandet torde vara den 1 jidi 1968. Frågan om behandlingen av de fåtaliga åborättsupplåtelser som kan be­ räknas bestå vid angivna tidpunkt har övervägts såväl i promemorian som i flera remissyttranden. Det säger sig självt, att man helst skulle se att dessa upplåtelser kunde avvecklas i samband med åborättslagens upphävan­ de. En avveckling av upplåtelserna förefaller emellertid vara förbunden

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

med åtskilliga svårigheter, som delvis sammanhänger med att intressen som strider mot varandra kan komma att göra sig gällande i fråga om det fram­ tida disponerandet av den upplåtna jorden. Förfarandet kan fördenskull förutsättas komma att ta en ej obetydlig tid i anspråk. Med hänsyn till nu anmärkta förhållanden bör frågan lösas på det sätt som föreslagits i pro­ memorian eller sålunda att lagen t. v. får gälla beträffande de kvarvarande upplåtelserna. Chefen för jordbruksdepartementet avser att utreda förutsätt­ ningarna för en avveckling av upplåtelserna. Däremot finns enligt min me­ ning inte tillräckliga skäl att behålla bestämmelserna om förmånsrätt med anknytning till åborättsinstitutet. Någon övergångsbestämmelse till 17 kap. 6 § liandelsbalken föreslås därför inte. Som en följd härav torde bestäm­ melserna i 7 § åborättslagen om anstånd för delägare i dödsbo med betal­ ning av utlösen för åborätt — vilka bestämmelser grundas på att förmåns­ rätt föreligger — böra upphävas även såvitt gäller de bestående åborätterna. Departementspromemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Änd­ ringen bör genomföras men torde få anmälas i annat sammanhang. I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet ut­ arbetats förslag till 1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upp­ låtelse under åborätt av viss jord, 2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken, 3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 1153) om vad som är fast egendom, 4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 111 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen, 6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken, 7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen. Lagförslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga1. Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten. Ur protokollet: Britta Gyllensten

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968 17

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 februari 1968.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind , justitierådet A lexanderson , regeringsrådet R ingdén , justitierådet W esterlind .

Enligt lagrådet den 14 februari 1968 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Herti­ gen av Halland, i statsrådet den 2 februari 1968, hade Kungl. Maj :t förord­ nat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag angående upphävan­ de av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss jord, 2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken, 3) lag an­ gående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom, 4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen, 6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken och 7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Förslagen, som finns bilägda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av hovrättsassessorn Hans-Olov Stark.

Lagrådet, som inhämtat att avsaknaden av övergångsbestämmelse till ändringen i 17 kap. 6 § handelsbalken icke är ägnad utsläcka någon redan uppkommen förmånsrätt enligt sagda lagrums sista stycke, lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1968.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E rig N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg .

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sven-Eric Nilsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlå­ tande över förslag till 1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upp­ låtelse under åborätt av viss jord, 2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken, 3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 4 53) om vad som är fast egendom, 4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 74 juni 1907 (nr 36 s.l) om nyttjanderätt till fast egendom, 5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen, 6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken, 7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen. Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran, och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680074