Doc 1970:159

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 1

Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gymnasieskolan; gi­ ven Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsproto­ kollet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i skollagen (1962:319), 2) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402), dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ingvar Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll Kungl. Maj:t och riksdagen har tidigare beslutat att det den 1 juli 1971 skall in­ föras en ny skolform, gymnasieskolan, vilken kommer att ersätta kommunal yrkes­ skola, kommunal fackskola och kommunalt gymnasium samt vissa landstingskommunala skolformer. Till fullföljande av den beslutade reformen föreslås i propo­ sitionen vissa följdåtgärder som främst syftar till att sammanjämka vad som nu gäller för de skilda skolformer som skall ersättas av gymnasieskolan. I fråga om avgränsningen av gymnasieskolan föreslås bl. a. att sjuksköterskeutbildningen inte skall ingå i denna skolform. Vidare föreslås vissa modifikationer, främst ifråga om vårdyrkesutbildningen, i det tidigare fattade beslutet om fördel­ ningen av studievägarna i gymnasieskolan mellan de båda slagen av huvudmän, kommuner och landstingskommuner. I propositionen framläggs förslag till ändring i bl. a. skollagen (1962:319). Ge­ nom ändringen kommer i stort sett samma regler att gälla, vare sig kommun eller landstingskommun är huvudman för en utbildning i gymnasieskolan. 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 159

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 De möjligheter som nu finns i gymnasiet för elever att läsa frivilliga ämnen eller att befrias från undervisning i obligatoriska ämnen föreslås i princip förekomma på alla studievägar i gymnasieskolan. Den femgradiga numeriska betygsskalan skall gälla för alla ämnen, i vilka det sätts betyg. Undervisningen blir undantagslöst av­ giftsfri. Reglerna om uppflyttning och förnyad genomgång av årskurs förenhetligas. Nuvarande möjlighet att ersätta sista skolåret i grundskolan med skolgång i yrkesskola eller med utbildning hos hantverkare eller företagare föreslås bli upp­ hävd. Förslag läggs fram till skolledarorganisation för gymnasieskolan. Enligt förslaget skall skolledarorganisationen kraftigt förstärkas i jämförelse med vad som gäller i det nuvarande gymnasiala skolväsendet. Förstärkningen avser s. k. samordnad skolenhet, dvs. skolenhet som omfattar dels treårig eller fyraårig linje, dels tvåårig ekonomisk, social eller teknisk linje, dels andra studievägar. Vid varje samordnad skolenhet skall finnas rektor och en lönegradsplacerad studierektor. Dessutom skall vid större samordnade skolenheter finnas ytterligare tjänster som biträdande skolledare. Den tidigare beslutade skogsbrukslinjen föreslås bli tvåårig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 3

1) Förslag

till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom förordnas i fråga om skollagen (1962:319)1, dels att rubriken närmast före 19 § skall utgå, dels att i 12 och 14 §§ orden »kommunens styrelse» skall bytas ut mot »kom­ munstyrelsen», dels att i 13 och 15 §§ orden »kommunens fullmäktige» skall bytas ut mot »kom­ munfullmäktige », dels att i 14 § ordet »fullmäktig» skall bytas ut mot »kommunfullmäktig», dels att 2, 3, 6, 7, 8, 10, 11, 16, 17, 19, 20, 29, 40 och 45 §§, 46 § 2 mom., 49 och 53 §§ samt rubriken närmast före 7 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 48 § skall lyda »8 kap. Om kommuns och lands­ tingskommuns skyldigheter», dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 2 b, 20 a—20 g, 47 a och 47 b §§ samt närmast före 20 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

2 §.2 Varje kommun i grundskola, b) främja åtgärder i syfte att bereda b) främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i föl­ ungdom undervisning i gymnasieskola jande slag av kommunala skolor, näm­ ävensom ligen yrkesskola, fackskola och gym­ nasium, ävensom c) i övrigt--------------------- ------------- på annan.

Varje landstingskommun skall, ef­ ter vad i denna lag och särskilda för­ fattningar närmare bestämmes, främja åtgärder i syfte att bereda ungdom un­ dervisning i gymnasieskola.

1 Senaste lydelse av 15 § 1967:319. 2 Senaste lydelse 1964:899.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Då skolväsendet i kommunen om­ Då skolväsendet i kommunen om­ fattar mindre än sju klasser eller eljest fattar mindre än sju klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill, må skolöver­ särskilda skäl äro därtill, må skolöver­ styrelsen på framställning av kommu­ styrelsen på framställning av kommun­ nens fullmäktige besluta, att skolchef fullmäktige besluta, att skolchef ej ej skall finnas. skall finnas. För specialskolan —-------------------- ------Konungen meddelar. I varje landstingskommun, som an­ ordnat gymnasieskola, skall finnas en utbildningsnämnd. Till utbildningsnämnd må utses nämnd som handhar andra landstings­ kommunens förvaltningsuppgifter.

6 §.1 2 Med skola avses i denna lag skola, Med skola avses i denna lag grund­ som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a §, skola, specialskola eller gymnasieskoom ej annat är särskilt angivet. la, om ej annat är särskilt angivet. Vad i------------------------------------- barnet står. Om undervisning-------------------------------------psykiskt utvecklingsstörda.

2 kap. Om skolstyrelsen 2 kap. Om kommunens skolstyrelse och skolchef

§• Skolstyrelsen är —----------------- ------ ------ -— grundskolan och därtill hörande verksamhet. Finnes i kommunen skola, som sägs Har kommunen anordnat gymnasie­ i 2 § b), skall skolstyrelsen vara sty­ skola, skall skolstyrelsen vara styrelse relse även för den skolan och därtill även för den skolan och därtill höran­ hörande verksamhet. de verksamhet. På framställning av kommunens På framställning av kommunfull-

1 Senaste lydelse 1965:247. 2 Senaste lydelse 1967:941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 5

fullmäktige må Konungen besluta, att mäktige må Konungen besluta, att skolstyrelsen skall vara styrelse även skolstyrelsen skall vara styrelse även för annan skola än som avses i första för annan skola än som avses i första och andra styckena. och andra styckena.

På framställning av kommunens På framställning av kommunfull­ fullmäktige må Konungen besluta, att mäktige må Konungen besluta, att sär­ för skola, som sägs i 2 § b), skall fin­ skild styrelse skall finnas för del av nas särskild styrelse. kommunens gymnasieskola. Beträffande sådan —- — — —-------- ------ Konungen förordnar.

§• På skolstyrelsen------ ------------------ ------ 37 §§. Fråga om att förvägra elev befrielse Fråga om att förvägra elev i grund­ enligt 27 § eller inträde i skola på skolan eller kommunens gymnasiesko­ grund av bestämmelserna i 44 och la befrielse enligt 27 § och fråga om 45 §§ skall prövas av skolstyrelsen, i att förvägra någon inträde i sådan den mån Konungen ej annorlunda för­ skola på grund av bestämmelserna i ordnar. 44 och 45 §§ skall prövas av skolsty­ relsen, i den mån Konungen ej annor­ lunda förordnar. Skolstyrelsen har ------- på styrelsen.

Skolstyrelsen äger att från kommu­ Skolstyrelsen äger att från kommun­ nens styrelse och övriga nämnder samt styrelsen och kommunens övriga dess beredningar och befattningshava­ nämnder samt dess beredningar och re infordra de yttranden och upplys­ befattningshavare infordra de yttran­ ningar, som erfordras för fullgörande den och upplysningar, som erfordras av skolstyrelsens uppgifter. för fullgörande av skolstyrelsens upp­ gifter. Skolstyrelsen bör----- - —--------------- ----- berör styrelsens.

16 §. Vid sammanträde-------------------------------------till protokollet. Angående rätt för annan än skol­ chef att sålunda deltaga vid samman­ träde, som i första stycket sägs, förord­ nar Konungen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Ansvarar skolstyrelsen för undervis­ 1 kommun, som anordnat gymnasie­ ning i yrkesbetonade ämnen, skall sty­ skola, skall skolstyrelsen utse ett eller relsen utse ett eller flera yrkesråd med flera yrkesråd med uppgift att biträda uppgift att biträda styrelsen i frågor styrelsen i frågor rörande yrkesinrikt­ rörande dylik undervisning. ningen av utbildningen i gymnasie­ skolan. Yrkesråd skall---------------------------- — vara företrädda.

3 kap. Om skolchefen

19 §.

Skolchefen åligger Skolchefen i kommunen åligger a) att biträda----- ------—på honom.

20 §. Om olika slag av skolchefer och Om olika slag av skolchefer och andra skolledare förordnar Konungen. andra skolledare i kommunen förord­ nar Konungen.

3 kap. Om landstingskommunens utbildningsnämnd

20 a §. Utbildningsnämnden är styrelse för landstingskommunens gymnasieskola och därtill hörande verksamhet. På framställning av landstinget må Konungen besluta, att utbildnings­ nämnden skall vara styrelse även för annan skola än någon av följande, nämligen a) landstingskommunens gymnasie­ skola, b) i fråga om utbildningsnämnd som avses i 3 § femte stycket, sådan skola för vilken nämnden eljest är styrelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1970 7

På framställning av landstinget må

Konungen besluta, att särskild styrel­

se skall finnas för del av landstings­

kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola

gälla de bestämmelser, som meddelas

av Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar.

Utbildningsnämnden skall beakta

den allmänna utvecklingen på skolvä­

sendets område, följa tillståndet i

landstingskommunens gymnasieskola

och taga erforderliga initiativ för att

bereda ungdom i landstingskommunen

tillfredsställande utbildning i gymna­

sieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare

a) i den mån sådant ej tillkommer

annan, ombesörja de angelägenheter

avseende landstingskommunens gymna­

sieskola, vilka äro att hänföra till för­

valtning och verkställighet,

b) tillse, att verksamheten vid lands­

tingskommunens gymnasieskola fort­

går enligt gällande föreskrifter och

sörja för samordning av och enhetlig­

het i verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och

lärarnas fortbildning samt

d) verka för samarbete mellan hem

och skola.

Fråga om att förvägra elev i lands­

tingskommunens gymnasieskola befri­

else enligt 27 § och fråga om att för­

vägra någon inträde i sådan skola på

grund av bestämmelserna i 45 och 47

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

a §§ skall prövas av utbildningsnämn­

den, i den mån Konungen ej annor­

lunda förordnar.

Utbildningsnämnden äger att från

förvaltningsutskottet och landstings­

kommunens övriga nämnder samt dess

beredningar och befattningshavare in­

fordra de yttranden och upplysningar,

som erfordras för fullgörande av

nämndens uppgifter.

Utbildningsnämnden bör samarbeta

med myndigheter och andra, vilkas

verksamhet berör nämndens.

1 den mån ej annat följer av 3 §

femte stycket, väljas ledamöter och

suppleanter i utbildningsnämnden av

landstinget till det antal landstinget be­

stämmer. Antalet ledamöter må dock

ej vara under sju. Valet skall vara pro­

portionellt, därest det begäres av minst

så många väljande, som motsvara det

tal, vilket er hålles, om samtliga väljan­

des antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om förfaran­

det vid sådant proportionellt val är

särskilt stadgat. Sker ej val av supple­

anter proportionellt, skall tillika be­

stämmas den ordning, i vilken supple­

anterna skola inkallas till tjänstgöring.

Beträffande utbildningsnämnd, som

väljes enligt första stycket, skall be­

stämmelserna i 17 § ovan samt i 43 —

51 §§ och 54 § fjärde stycket lands­

tingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970 9

Om olika slag av skolledare för

landstingskommunens gymnasieskola

förordnar Konungen.

Barn och ungdom, som äro bosatta Ungdomar, som äro bosatta i riket i riket och som fylla föreskrivna inträ- och som fylla föreskrivna inträdesforddesfordringar, äga i mån av tillgång ringar, äga i mån av tillgång på plats på plats få undervisning vid skola, som få undervisning i gymnasieskolan. sägs i 2 § b). Fordringar för inträde i skola som Fordringar för inträde i gymnasie­ nu sagts må betingas endast av utbild­ skolan må betingas endast av utbild­ ningens syfte. Om undervisningen och ningens syfte. Om undervisningen och verksamheten i övrigt skola bestäm­ verksamheten i övrigt skola bestäm­ melserna i 26, 27 och 28 §§ äga mot­ melserna i 26, 27 och 28 §§ äga mot­ svarande tillämpning; dock må beträf­ svarande tillämpning. fande yrkesskola undantag göras från tillämpningen av 28 § i den omfattning Konungen förordnar.

40 §. För varje skola som anges i 2 § a) För varje kommuns grundskola el­ eller b) skall finnas elevområde. Om ler gymnasieskola skall finnas elev­ så erfordras, må särskilt elevområde område. Om så erfordras, må särskilt finnas för del av sådan skola. elevområde finnas för del av sådan skola. Elevområde skall------------------------------ ------delar därav.

45 §. I skola, som sägs i 2 § b), mottagas I kommuns gymnasieskola mottagas bland de inträdessökande, vilka fylla bland de inträdessökande, vilka fylla inträdesfordringarna, i första hand de inträdesfordringarna, i första hand de som tillhöra skolans elevområde samt som tillhöra skolans elevområde samt de för vilka skolan eljest av särskilda de för vilka skolan eljest av särskilda skäl är den lämpligaste. skäl är den lämpligaste, I andra — ---------------------- ---------- honom där. 1

1 Senaste lydelse 1965:247.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Berör fråga enligt första eller andra

stycket kommuner i olika län och kun­

na länsskolnämnderna icke enas, skall

ärendet hänskjutas till Konungen eller

den myndighet Konungen förordnar.

För varje landstingskommuns gym­

nasieskola skall finnas elevområde. Om

så erfordras, må särskilt elevområde

finnas för del av sådan skola.

Elevområde skall omfatta den lands­

tingskommun som handhar gymnasie­

skolans förvaltning. Om så erfordras

för att åstadkomma en ändamålsenlig

organisation av skolväsendet skall i

elevområde ingå jämväl en eller flera

andra landstingskommuner eller delar

därav eller en eller flera kommuner,

som ej ingå i landstingskommun, eller

delar av sådan kommun.

Om elevområden enligt första och

andra styckena beslutar länsskolnämn-

den, i den mån Konungen ej annorlun­

da förordnar. Innan beslut meddelas,

skall nämnden inhämta yttrande från

landstingskommun som beröres. Berör

ärendet kommun, som ej ingår i lands­

tingskommun, skall yttrande inhämtas

från denna kommun.

I övrigt skola 41 § andra stycket,

42 § samt 43 § första och tredje styc­

kena äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna om mottagande av

inträdessökande i kommuns gymnasie­

skola i 45 § skola äga motsvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 11

tillämpning på gymnasieskola, som an­

ordnats av landstingskommun.

Har landstingskommun på grund av

bestämmelse som avses i första stycket

för undervisning i gymnasieskolan mot­

tagit elev, som ej är kyrkobokförd inom

landstingskommunen, är landstings­

kommunen berättigad till ersättning

för kostnaderna för undervisningen.

Ersättningen skall utgivas av den lands­

tingskommun, inom vilken eleven är

kyrkobokförd. Är eleven kyrkobokförd

inom kommun, som ej ingår i lands­

tingskommun, skall ersättningen utgi­

vas av denna kommun. 1 övrigt skall

46 § 2 mom. äga motsvarande tillämp­

Har kommun anordnat kommunal Kommun eller landstingskommun, skola, som sägs i 2 § b), skall kommu­ som anordnat gymnasieskola, skall nen svara för de kostnader för skolan, svara för de kostnader för skolan, vil­ vilka ej täckas av andra medel. ka ej täckas av andra medel.

53 §. Över beslut av skolstyrelsen i fall, Över beslut av skolstyrelsen eller ut­ som sägs i 10 § första och andra styc­ bildningsnämnden i fall, som sägs i kena, må besvär anföras hos länsskol- 10 § första och andra styckena eller nämnden. 20 d §, må besvär anföras hos länsskolnämnden. Om besvär över skolstyrelsens be­ Om besvär över skolstyrelsens eller slut i sådana mål och ärenden, vilka utbildningsnämndens beslut i sådana styrelsen eljest har att handlägga på mål och ärenden, vilka styrelsen eller grund av föreskrifter i särskilda för­ nämnden eljest har att handlägga på fattningar, gäller vad i dessa författ­ grund av föreskrifter i särskilda för­ ningar för varje fall finnes stadgat. fattningar, gäller vad i dessa författ­ ningar för varje fall finnes stadgat.

Senaste lydelse 1969:776.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

I övrigt gäller vad om besvär över Om besvär över annat beslut av beslut av kommunal nämnd är stadgat skolstyrelsen eller utbildningsnämnden i kommunallagen eller, såvitt avser gäller vad som stadgas i kommunalla­ Stockholms kommun, kommunallagen gen, kommunallagen för Stockholm el­ för Stockholm. ler landstingslagen.

Över beslut enligt specialskolan må besvär anföras hos länsskolnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Närmare föreskrifter som behövs för ikraftträdandet meddelas av Konungen.

2) Förslag

till

Lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402)

Härigenom förordnas, att 1 och 16 §§ studiehjälpsreglementet (1964:402)1 skall ha nedan angivna lydelse.

För studier vid de gymnasier, yrkes­ För studier vid de gymnasieskolor, skolor, fackskolor, folkhögskolor och folkhögskolor och övriga läroanstalter övriga läroanstalter eller utbildnings­ eller utbildningslinjer, beträffande vil­ linjer, beträffande vilka Konungen så ka Konungen så bestämmer, lämnar bestämmer, lämnar staten studiehjälp staten studiehjälp enligt detta regle­ enligt detta reglemente. mente. Om studiehjälp — —------------------- ------ 25 §.

16 §. Studerande, som ej uppnått sådan Studerande, som ej uppnått sådan ålder att jämlikt 5 § första stycket stu- ålder att jämlikt 5 § första stycket stu-

1 Reglementet omtryckt 1970:267.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 13

diehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta diehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta tilläggsförmåner enligt 10—15 §§. In- tilläggsförmåner enligt 10—15 §§. komstprövat tillägg eller behovsprövat tillägg må dock icke tilldelas studeran­ de, som fullgör skolplikt i yrkesskola.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Utdrag ur protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , H olm qvist , A spling , S ven -E ric N ilsson , L undqvist , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson , F eldt .

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående gymnasieskolan och anför.

1. Inledning

Genom beslut av statsmakterna 1964 (prop. 1964: 171, SäU 1, höstsessionen, rskr 407) angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. inleddes en ge­ nomgripande omdaning av skolväsendet på stadiet ovanför grundskolan. Reform­ arbetet borde enligt beslutet präglas av en helhetssyn på stadiets olika utbildningsvägar. När det gällde den inre utformningen behandlades i detalj fackskolan och gymnasiet. Det förutsattes vidare att under överblickbar tid inom det gymnasiala systemet skulle komma att finnas utbildningsvägar som i huvudsak skulle fylla den nuvarande yrkesskolans uppgifter. Till fullföljande av reformarbetet har statsmakterna härefter fattat beslut dels 1968 (prop. 1968: 140, SU 195, rskr 404) om riktlinjer för det frivilliga skolväsen­ det, dels 1970 (prop. 1970: 4, SU 32, JoU 4, rskr 92 och 99) angående huvud­ mannaskapet för mellanskolan. Därefter har Kungl. Maj:t i beslut den 14 maj 1970 och den 29 juni 1970 fastställt delar av läroplanen för gymnasieskolan. Vidare har Kungl. Maj:t den 14 maj 1970 utfärdat en kungörelse (1970: 290) om gymnasie­ skolan. Nämnda beslut innebär att det skall införas en ny skolform. Denna skol­ form — för vilken arbetsnamnet mellanskolan använts bl. a. i 1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet och i 1970 års beslut om huvudmanna­ skapet — kallas gymnasieskolan. Gymnasieskolan ersätter dels de nuvarande kom­ munala skolformerna yrkesskola, fackskola och gymnasium, dels de landstingskommunala yrkesskolorna, dels de lantbruks-, lanthushålls och slcogsbruksskolor

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 ur 1970 15 som drivs av landstingskommunerna den 1 juli 1971. Huvudman för gymnasie­ skolan kan vara kommun eller landstingskommun. I fråga om förverkligandet av den nya skolformen anfördes i 1968 års beslut att det fulla förverkligandet av reformen måste ta lång tid. Som skäl härför åbe­ ropades att det bl. a. krävdes en ny utformning av läroplaner för yrkesutbildning­ en m. in. samt förberedelser i fråga om planeringen av utbildningen på det regionala och lokala planet. Införandet av gymnasieskolan — såsom en skolform — angavs dock kunna ske, innan alla materiella förutsättningar för dess fulla förverkligande förelåg. Tidpunkten för detta införande av gymnasieskolan har bestämts till den 1 juli 1971. Innan gymnasieskolan kan införas i här angiven mening krävs vissa ställnings­ taganden. De spörsmål som återstår att lösa har varit föremål för skilda över­ väganden. Dels har inom utbildningsdepartementet utarbetats en departements­ promemoria Gymnasieskolan (Stencil U 1970: 14), vilken innehåller bl. a. förslag till lag om ändring i skollagen (1962: 319) och förslag till lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402). Promemorians lagförslag torde fogas till statsråds­ protokollet i detta ärende som bilaga. Dels har skolledarutredningen1 avlämnat betänkandet Mellanskolans ledning (SOU 1969: 47). Vid sidan av nämnda överväganden pågår det reformarbete som siktar fram mot det fulla förverkligandet av gymnasieskolreformen. Som ett led i detta arbete får ses dels Kungl. Maj:ts prop. 1970: 143 med förslag till revision av timplaner och kursplaner för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje och tvåårig teknisk linje i gymnasieskolan, dels ett förslag den 11 februari 1970 från organisations­ kommittén för behandling av vissa frågor rörande jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens skolor (OJST)2 angående läroplan för vissa skolor på jord­ brukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område. I de förslag som sålunda lagts fram berörs inte alla de frågor rörande gymnasie­ skolan som återstår att lösa. Till de frågor som inte berörs hör frågor som rör an­ nan personal än skolledningen samt statsbidragens utformning. Beredningen av dessa spörsmål pågår inom utbildningsdepartementet. Departementspromemorian, skolledarutredningens betänkande och OJST:s skri­ velse har remissbehandlats. Yttranden över departementspromemorian har avgetts av skolöverstyrelsen, 23 länsskolnämnder, universitetskanslersämbetet, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, läns­ styrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, OJST, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Gävleborgs och Västerbottens läns

1 Ledamöter skolrådet Arne Sönnerlind, ordförande, sekreteraren Henry Björinder, konsulenten Göte Lindgren, rektorn Erik Nordell, skoldirektören Lennart Orehag och förhandlingsdirektören Birger Sandberg. 2 Ledamöter skolrådet Birger Gårdstedt, ordförande, avdelningsdirektören Anders Arnell och byråchefen Gösta Ericsson.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 landsting, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers central­ organisation (SACO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Sveriges elevers cen­ tralorganisation (SECO), Stockholms skoldirektion, samt skolstyrelserna i Göte­ borg, Linköping, Ronneby, Uppsala, Lund, Sundsvall, Örebro och Borås. Yttranden över skolledarutredningens betänkande har avgetts av skolöverstyrelsen efter hörande av länsskolnämnderna — innefattande även skolstyrelserna i samt­ liga gymnasiekommuner — statskontoret, riksrevisionsverket, utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden (ULA), Svenska kommunförbundet, Svenska lands­ tingsförbundet, SR, SACO, TCO, RHS, SAF, Centerns ungdomsförbund, Mode­ rata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. SACO har till sitt yttrande fogat yttrande från Skolledarförbundet. Yttranden över OJST:s skrivelse har avgetts av skolöverstyrelsen, arbetsmark­ nadsstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, LO, TCO, SACO, SAF, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Skogsbrukets yrkesnämnd. Riksdagen har i skrivelse till Kungl. Maj:t (2LU 1969:88, rskr 376) hemställt att fackrepresentationen i skolstyrelse skulle avskaffas. Jag avser slutligen att i detta sammanhang beröra stadgandet i 16 § andra stycket skollagen om rätt för annan än skolchef att delta i sammanträde med skolstyrelsen.

2. Propositionens bakgrund

2.1 1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet

Enligt 1968 års beslut skall de tre skolformerna yrkesskola, fackskola och gym­ nasium upphöra och ersättas av en enda skolform, gymnasieskolan. Den nya skol­ formen skall omfatta de utbildningslinjer som f. n. ingår i fackskolan och gymna­ siet. I fråga om utformningen av dessa linjer innebär beslutet inte någon ändring. Enligt beslutet skall gymnasieskolan också omfatta linjer som ersätter den nuva­ rande yrkesskolan. Den beslutade reformen betecknas i beslutet som en mycket betydelsefull etapp på vägen mot vad som i 1964 års reform angavs som ett huvud­ mål för utbildningspolitiken, nämligen genomförandet av en minst tvåårig ung­ domsskola. Men det framhålls också att arbetet med förnyelse av vårt skolväsen­ de ständigt måste fortgå. Som exempel på sådant förnyelsearbete nämns att skol­ överstyrelsen påbörjat en översyn av läroplanen för fackskolan och gymnasiet. Som jag berört i inledningen har denna översyn hittills lett till förslag till riksdagen om reviderade timplaner och kursplaner för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje och tvåårig teknisk linje i gymnasieskolan. Huvudsyftet med 1968 års reformbeslut är att fullfölja 1964 års beslut med en samordning på det inre planet främst i fråga om principerna för yrkesutbildningens uppbyggnad och utformning i stort men i viss utsträckning också i fråga om dess närmare innehåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 17 1 fråga om yrkesutbildningens utformning anfördes 1968 att alla utbildningsvägar i gymnasieskolan bör vara likvärdiga i grundläggande avseenden. Begräns­ ningar i specialisering och i graden av färdigutbildning i yrkesutbildningen blir mer än väl uppvägda av de värden som ligger i att utbildningen blir mer allsidigt an­ vändbar och underlättar anpassning till förändringar på arbetsmarknaden. Gymna­ sieskolans yrkesutbildning bör därför ha en bred inriktning med en successivt genomförd differentiering. Denna utbildning skall i regel omfatta två år men möj­ lighet skall finnas till såväl längre som kortare utbildningstider. Utrymme skall finnas för dels allmänna ämnen, dels fritt tillval. Utbildningen inom varje linje skall inledas med ett basblock bestående av moment som är gemensamma i utbildningen för de olika yrken eller yrkesområden linjen skall leda fram till. Därefter skall ske en successiv uppspaltning på block med mindre gemensamt innehåll. Blocken bör tills vidare inte bli alltför stora. Vad som med tidigare terminologi kallats yrkes­ arbete och yrkesteori samt vissa läroämnen med teknisk eller annan yrkesspecifik karaktär sammanförs till ett ämnesblock, betecknat yrkesieknik. De allmänna ämnena skall enligt 1968 års beslut obligatoriskt omfatta svenska, arbetslivsorientering och gymnastik. Vidare skall varje elev välja ytterligare minst ett allmänt ämne. Han skall därvid kunna välja bland ämnena engelska, samhällskun­ skap och religionskunskap samt ytterligare andra ämnen. Som exempel på sådana andra ämnen nämns matematik. Vid utformningen av de allmänna ämnena bör överensstämmelse eftersträvas med de läroplaner som gäller för fackskolan. En sådan överensstämmelse innebär ett värde dels med hänsyn till möjligheten att samordna undervisningen inom skilda studievägar i gymnasieskolan för att utnyttja gemensamma resurser, dels med hänsyn till den även från andra synpunkter önsk­ värda integrationen inom gymnasieskolan. Enligt 1968 års beslut skall det också finnas utrymme för timme till förfogande och för fritt tillval. Detta tillval, som innebär att del av undervisningen i yrkestek nik, utbyts med undervisning i andra ämnen, skall normalt syfta till att underbyg­ ga och fördjupa den yrkesinriktade utbildningen eller att möjliggöra en sidoordnad men alltjämt målinriktad yrkesutbildning. Däremot bör möjligheten att genom tillval förbereda övergång till annan utbildning inom gymnasieskolan utnyttjas en­ dast i begränsad utsträckning. Vidare beslöts 1968 att exempel på lämpliga till­ val skall utarbetas av skolöverstyrelsen. Riktpunkten för det fortsatta läroplansarbetet anges därvid vara att utrymmet för fritt tillval skall vara i huvudsak lika stort på alla yrkesutbildningslinjer i gymnasieskolan eller högst 12 veckotimmar. Tillvalet bör i huvudsak förläggas till årskurs 2. För gymnasieskolan bör enligt 1968 års beslut finnas en samlad läroplan med centrala bestämmelser såsom mål och allmänna anvisningar samt timplaner eller riktlinjer för timplaner. Därutöver skall finnas kursplaner och anvisningar för olika linjer och ämnen. Läroplanens olika delar bör fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen. Den praktiska och den teoretiska undervisningen inom ett ämnesblock skall inte­

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 159

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 greras. En sådan integrerad undervisning i yrkesteknik är väl förenlig med en fort­ gående individualisering av undervisningen. Enligt 1968 års beslut skall betygsättningen i de allmänna ämnen som ingår i yrkesutbildningen ske på samma sätt som för elever i fackskolan. Däremot skall betygsättningen i yrkesteknik ytterligare övervägas. En gemensam organisation för studie- och yrkesvägledning inom gymnasieskolan måste tillskapas. Den närmare utformningen skall behandlas senare och med be­ aktande av utformningen av motsvarande verksamhet inom grundskolan. Med hänsyn inte minst till att yrkesutbildningen sannolikt blir den mest resurskrävande av gymnasieskolans utbildningsvägar är det enligt 1968 års beslut ange­ läget att pedagogisk forskning och utvecklingsarbete på yrkesutbildningens område i större utsträckning än tidigare tar upp denna utbildnings problem. Yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet kunde 1968 ta emot drygt 75 % av alla 16-åringar. Denna siffra för det frivilliga skolväsendet beräknades vid samma tidpunkt stiga till minst 85 % i början av 70-talet för att på sikt innefatta alla ungdomar. I samband med ställningstagandena år 1964 konstaterades att utbildningspla­ neringen måste innefatta en avvägning mellan elevernas utbildningsönskemål, ar­ betslivets efterfrågan och utbildningsresurserna. På yrkesutbildningens område är det enligt 1968 års beslut måhända motiverat — trots yrkesutbildningens breda inriktning — att låta arbetslivets efterfrågan få större inverkan än i fråga om den mer allmänna gymnasieskolutbildningen. Vid utbildningsplaneringen bör man en­ ligt uttalande i 1968 års beslut även beakta att arbetsmarknadens behov tillgodoses inte bara av ungdomsutbildningen. Denna måste kompletteras med vuxenutbild­ ning, inbegripet arbetsmarknadsutbildning. År 1964 beslöts att den yttre planeringen av gymnasiet, fackskolan och yrkes­ skolan skulle bilda ett sammanhängande system. Detta ställningstagande bör enligt 1968 års beslut fullföljas till att avse den inre organisationen. Till följd härav bör de nämnda skolformerna ersättas av en sammanhållen skolform, vilken, som jag nämnt tidigare, numera erhållit namnet gymnasieskolan. De gemensamma grundläggande principerna för olika utbildningsvägar i gymna­ sieskolan innebär ett viktigt steg mot en upplösning av status- och prestigebundna värderingar av olika studie- och yrkesområden. Samordningen bör också skapa förutsättningar för ett gemensamt effektivt utnyttjande av de materiella och per­ sonella resurser som behövs för utbildningen. Vid planeringen av gymnasieskolan bör enligt 1968 års beslut eftersträvas att på varje ort med gymnasieskola erbjuda flertalet av skolans utbildningsvägar. Orga­ nisationen av dessa studievägar på skolenheter bör grundas på principer om s. k. horisontell samordning. Samordning inom samma skolenhet mellan grundskolan och gymnasieskolan bör däremot i regel inte ske. Varje skolenhet med gymnasie­ skola bör erbjuda ett allsidigt val av studievägar. I kommuner med flera gymnasieskolenheter måste ibland utbildningen vid de olika enheterna av resursskäl ha sin tyngdpunkt inom skilda områden. Olika avvikelser måste förekomma. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 19

betyder att utbildningen utanför dagens gymnasieorter bör kunna bibehållas så länge det finns en tillfredsställande elevtillströmning och ett klart avnämarintresse för utbildningen. Förmodligen kommer det alltid att förekomma vissa speciella slag av utbildning som inte naturligen kan inordnas i en större gymnasieskolenhet. I sådana fall bör dock utbildningen i möjligaste mån omfatta undervisning i all­ männa ämnen och fritt tillval enligt de riktlinjer som tidigare angetts. Genom 1968 års beslut togs inte definitiv ställning till avgränsningen mellan utbildning inom och utom gymnasieskolan. Det beslöts att gymnasieskolbegreppet tills vidare bör ges en vid tolkning. Elevområdesindelningen måste enligt 1968 års beslut bygga på samma grunder för alla utbildningsvägar i gymnasieskolan. Även elevantalet i heltidskurser bör så långt som möjligt samordnas inom gymnasieskolan. Möjlighet måste finnas att variera elevgruppernas storlek. Våren 1968 (se prop. 1968:64, SÖ 107, rskr 258) genomfördes ett enhetligt läsår och en enhetlig utformning av skolarbetsveckan för huvuddelen av skolväsendet. Även beträffande de praktiska momenten i yrkesutbildningen bör man enligt 1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet övergå till den för övrig undervisning redan godtagna tidsmodulen om 40 minuter. Därvid erinras dock om att en tidsmodul om 40 minuter inte behöver vara detsamma som ett arbetspass om 40 minuter. Arbetspassen kan nämligen ha varierande längd anpassade till de förut­ sättningar som föreligger i olika ämnen och undervisningssituationer. Även antalet schemabundna veckotimmar för eleverna inom gymnasieskolans yrkesutbildningsdel bör minskas enligt 1968 års beslut och därigenom närmas till vad som gäller för övrig utbildning inom gymnasieskolan. Däremot bör liksom tidigare för yrkesun­ dervisning vid arbetsställe utanför skolan tillämpas de arbetstider som gäller på arbetsstället. I fråga om yrkesutbildning för de handikappade — till vilka i 1968 års beslut räknas inte bara elever med handikapp i fysiskt eller psykiskt hänseende utan även sådana elever som av andra skäl, t. ex. anpassningssvårigheter, lämnat den obliga­ toriska skolan med mindre tillfredsställande skolunderbyggnad — anförs bl. a. följande. En central målsättning för de handikappades yrkesutbildning — liksom i stort för all skolutbildning — är att varje individ bör få en fullgod utbildning som svarar mot individens förutsättningar och som han själv gjort ett positivt val av. I största möjliga utsträckning bör de handikappade få sin utbildning inom den ordinarie yrkesutbildningen. Men man får samtidigt inte förbise att dessa elevers situation kan nödvändiggöra speciella anordningar. Enligt 1968 års beslut kommer det inte att anordnas någon gemensam utbildning för yrken som leder till verksamhet inom skogsbrukets, lantbrukets och trädgårds­ näringens områden. Med hänsyn till främst utbildningens beroende av närheten till skog och odlingsbar mark är det vidare förenat med stora praktiska svårigheter att i normalfallet åstadkomma en lokalmässig samordning med annan utbildning inom gymnasieskolan. Möjligheten att anknyta utbildningen vid lanthushållsskolor^ till övrig utbildning inom gymnasieskolan bör dock beaktas. Den allmänna upp­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970 läggningen av utbildningen på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden bör i stort sett överensstämma med den som skall gälla för gymnasie­ skolan i övrigt. Erforderligt utrymme skall sålunda finnas för allmänna ämnen och fritt tillval. I fråga om utformningen av den grundläggande skogliga yrkesutbildningen be­ slöts 1968, i överensstämmelse med de i huvudsak sammanfallande förslagen från yrkesutbildningsberedningen (YB) och skogsbrukets yrkesutbildningskommittté (SYK), en ettårig grundutbildning med en därpå följande vidareutbildning för bli­ vande företagare, förmän eller maskinförare. Det fulla genomförandet av gymnasieskolan beräknades 1968 ta lång tid. Införan­ det av den nya skolformen bör emellertid kunna ske, innan alla materiella förut­ sättningar för dess fulla förverkligande föreligger. Införandet sker som tidigare nämnts den 1 juli 1971. Innebörden av att yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet då ersätts av en skolform är i huvudsak att fr. o. m. nämnda dag skolväsendet ovanför grundskolan regleras av gemensamma centrala bestämmelser och att per­ sonella och materiella resurser utnyttjas gemensamt. All personal som är anställd vid skilda gymnasiala skolformer förutsätts bli anställd vid gymnasieskolan. Eleverna kommer att intas i gymnasieskolan och där fördela sig på de olika linjerna. Intag­ ningen förutsätts bli samordnad. Möjligheten att ta in elever i gymnasieskolan mer än en gång årligen bör under­ sökas. De skiljaktigheter som förekommer mellan statsbidragsbestämmelsema för gym­ nasium, fackskola och yrkesskola måste enligt 1968 års beslut avlägsnas i samband med gymnasieskolreformen. En teknisk översyn av nuvarande bestämmelser är därför nödvändig. Detta kräver ingående undersökningar och överväganden. Som en riktpunkt för det fortsatta arbetet med en översyn av statsbidragssystemet bör gälla att den ekonomiska ram, inom vilken förändringar i systemet skall kunna göras, får bestämmas av en tillämpning av nuvarande bidragsregler på den före­ slagna utbildningen.

2.2 1970 års beslut om huvudmannaskapet för gymnasieskolan

I 1970 års beslut om huvudmannaskapet för gymnasieskolan framhålls nödvän­ digheten av att gymnasieskolan så långt som möjligt får ett enhetligt huvudmanna­ skap liksom vikten av att grundskola och gymnasieskola har samma huvudmän. Övervägandena leder fram till att gymnasieskolan skall ha primärkommunalt huvud­ mannaskap. Från denna huvudprincip skall dock gälla vissa undantag. I fråga om vårdyrkesutbildningen anförde huvudmannautredningen (SOU 1968: 63) att någon enhetlighet i fråga om huvudmannaskapet inte synes påkallad. Utredningen ansåg att vårdyrkesutbildningen i princip bör handhas av huvud­ mannen för resp. vårdverksamhet. Utredningens förslag betyder bl. a. att utbild­ ningen för sjukvård skall handhas främst av landstingskommunerna och de lands-

Kungl. May.ts proposition nr 159 år 1970 21

tingsfria kommunerna. Enligt utredningens mening bör emellertid även primär­ kommuner i övrigt där så visar sig lämpligt kunna svara för sådan utbildning under dess inledande skede. Uppgörelse om hur den praktiska delen av utbildningen skall anordnas får under sådana förhållanden träffas med huvudmannen för berörda vårdverksamhet. För egen del anförde jag i prop. 1970: 4: Jag ansluter mig till utredningens för­ slag om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen. Sålunda bör huvudansvaret för utbildningen för sjukvården åvila sjukvårdshuvudmännen. Utbildningens inle­ dande skede bör, då så visar sig lämpligt, kunna anordnas även av primärlcommun efter överenskommelse med vederbörande landsting. Riksdagen fann inte anledning till invändning mot de undantag från huvudprin­ cipen som jag sålunda föreslagit. Enligt 1970 års beslut skall landstingskommun vara huvudman för jordbrukets yrkesskolor. En överföring till landstingskommunerna av lantbruks- och lanthus­ hållsskolor med stiftelse, förening eller hushållningssällskap som huvudman har dock inte gjorts tvingande. I fråga om yrkesutbildningen för trädgårdsnäringen beslöts att Alnarpsinstitutet och trädgårdsskolan i Norrköping tills vidare skall förbli statliga. Skogsinstituten skall även fortsättningsvis ha statligt huvudmannaskap. Däremot skall skogsbruksskolorna ha landstingskommun som huvudman. Kurser av mindre omfattning, som har karaktär av allmän rådgivning, skall vara kvar hos de hittills­ varande huvudmännen för skogsbruksskolorna, skogsvårdsstyrelserna. Dessas er­ farenheter och insikter i relevanta frågor förutsätts komma att utnyttjas även i det nya läget. Övergången till nytt huvudmannaskap för skogsbruksskolorna har inte gjorts tvingande. Tidpunkten för omfördelningen av huvudmannaskapet för gymnasieskolan fast­ ställdes till den 1 juli 1971, med en övergångstid om tre år för reformens genom­ förande. Eftersom det undantagsvis kan vara förenat med svårigheter att under angiven tid slutföra omfördelningen, lämnades Kungl. Maj:t rätt att i dylika fall förlänga övergångsperioden.

2.3 Läroplansbesluten

Enligt läroplansbeslutet den 14 maj 1970 och kungörelsen (1970: 290) om gymnasieskolan finns i gymnasieskolan sexton tvååriga linjer, fyra treåriga linjer, en fyraårig linje samt en skogsbrukslinje. I gymnasieskolan finns också annan ut­ bildning enligt skolöverstyrelsens bestämmande. Annan utbildning än linje kallas specialkurs. De av Kungl. Maj:t fastställda delarna av läroplanen omfattar mål och riktlinjer för skolan samt timplaner och kursplaner för alla tvååriga linjer utom ekonomisk linje, jordbrukslinje, konsumtions- och vårdlinje, social linje och teknisk linje. Till de delar av läroplanen som sålunda fastställts av Kungl. Maj:t skall skolöverstyrel­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 sen utfärda erforderliga anvisningar och kommentarer. Närmare bestämmelser om tvåårig konsumtions- och vårdlinje har ännu inte meddelats. För de treåriga linjerna och den fyraåriga linjen skall tills vidare gälla timplaner och kursplaner för motsvarande linjer och tillvalsgrupper i gymnasiet (SFS 1965: 30) samt i anslutning därtill utfärdade anvisningar och kommentarer. I läroplansbeslutet den 29 juni 1970 har Kungl. Maj:t fastställt timplaner och kursplaner för den tvååriga jordbrukslinjen. Som jag förut nämnt har Kungl. Maj:t i prop. 1970: 143 föreslagit reviderade timplaner och kursplaner för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje och tvåårig teknisk linje. I fråga om tidslängden av skogsbrukslinjen har OJST lagt fram förslag, till vilket jag återkommer.

3. Utredningsförslagen m. m.

3.1 Departementspromemorian

3.1.1 Avgränsningen

I departementspromemorian redogörs för vad dåvarande departementschefen anförde i prop. 1968:140 (s. 143) om de gränsdragningsproblem som införandet av gymnasieskolan medför. Dessa problem gällde bl. a. frågan huruvida sådan utbildning som f. n. kräver en längre förpraktik, exempelvis sjöbefälsutbildning, skall hänföras till gymnasieskolan. Min företrädare ansåg det vidare inte självklart att sjuksköterskeutbildning på sikt skall hänföras till gymnasieskolan. Han för­ ordade att gymnasieskolbegreppet tills vidare borde omfatta i varje fall all utbild­ ning som får statsbidrag via anslaget till kommunala gymnasiala skolor. I promemorian erinras om att det av 1 § kungörelsen om gymnasieskolan följer att gymnasieskolan ersätter följande slag av kommunala skolor, nämligen yrkes­ skola, fackskola och gymnasium samt följande slag av landstingskommunala skolor, nämligen yrkesskola, lantbruksskola, lanthushållsskola och skogsbruksskola. Där­ emot kommer enligt promemorian exempelvis statlig skogs- eller trädgårdsutbild­ ning, privatskolor och enskilda yrkesskolor inte att ingå i gymnasieskolan. Gymna­ sieskolan kommer, i vart fall tills vidare, inte heller att omfatta sjuksköterskeut­ bildning och sjöbefälsutbildning. Vidare påpekas i promemorian att många av jordbrukets yrkesskolor och samtliga skogsbruksskolor för närvarande inte har landstingskommunalt huvudmannaskap. Endast i den mån sådan skola övergår till landstingskommun kommer den där anordnade utbildningen att från och med den 1 juli 1971 ingå i gymnasieskolan. Det framhålls att, enligt punkt 3 övergångsbe­ stämmelserna till kungörelsen om gymnasieskolan, sådan kommun eller landstings­ kommun, som den 1 juli 1971 har skola som enligt kungörelsen ersätts av gymnasie­ skolan, skall anses ha medgivande att inrätta gymnasieskola, om inte skolöverstyrel­ sen förordnar annat för visst fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 23

Den omständigheten, att alla utbildningsformer som i dag omfattas av yrkes­ skolan tills vidare skall ingå även i gymnasieskolan, medför enligt promemorian att i gymnasieskolan i viss utsträckning kommer att finnas utbildning som bygger på lägst tvåårig utbildning i gymnasieskolan. Sådan utbildning kallas i läroplanen högre specialkurs.

3.1.2 Huvudmannaskapet för gymnasieskolan m. m.

Promemorian tar upp fördelningen av studievägarna mellan gymnasieskolor med olika huvudmän. Därvid konstateras att frågan om vilka stu­ dievägar som kan förekomma vid kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola för flertalet studievägar har lösts genom statsmakternas beslut i anledning av prop. 1970: 4 (SU 32, JoU 4, rskr 92 och 99). Klart är sålunda att huvudprincipen är att kommun är huvudman för gymnasieskolan, att landstingskommun svarar för utbildning av personal för jordbruk och skogsbruk samt att vårdyrkesutbildning skall handhas av huvudmannen för respektive vårdverksamhet. Vidare skall kom­ mun få anordna inledande skede av sjukvårdsutbildningen efter överenskommelse med vederbörande landstingskommun. I fråga om gränsdragningen inom vårdyrkesutbildningen är enligt promemorian följande att beakta. Det egentliga vårdyrkesområdet kan sägas bestå av de tre hu­ vudområdena hälso- och sjukvård, åldringsvård samt barna- och ungdomsvård. Hälso- och sjukvården handhas av landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna. Åldringsvården handhas av kommunerna. Barnavården handhas dels av kommuner, dels av landstingskommuner. Denna fördelning av verksam­ heten på de olika huvudmännen svarar emellertid inte mot en naturlig uppdelning inom utbildningsområdet. Gymnasieskolans tvååriga vårdlinje har av bl. a. peda­ gogiska skäl i stället en gemensam gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård. Det torde inte vara möjligt — och skulle strida mot uppläggningen av timplanen och kursplanen för vårdlinjen och dess på 1968 års beslut om gymnasieskolan byggda blockutbildning — att på förhand göra skillnad mellan sådana elever som efter utbildningens slut avser att ägna sig åt landstingskommunal sjukvård och för vilka landstingskommun därför borde anordna utbildningen samt sådana elever som avser att i framtiden ägna sig åt kommunal åldringsvård och därför borde gå i kommunal skola. Vad vidare beträffar barnavården finns på den tvååriga vård­ linjen i gymnasieskolan en särskild gren för barnavård. Grenen har i årskurs 2 en variant för barnsjukvård. Barnavården omhänderhas som nyss nämnts av såväl kommuner som landstingskommuner. För utbildningen utnyttjas ofta båda kom­ munala och landstingskommunala barnavårdsinstitutioner, oavsett om kommun eller landstingskommun är huvudman för utbildningen. I dessa liksom i vissa andra fall inom vårdyrkesområdet har också avtal inte sällan träffats mellan kommun och landstingskommun om utnyttjande av institutioner för utbildningsändamål och om fördelning av vårdyrkesutbildningen mellan huvudmännen för skolverk­ samheten.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Av det sagda följer enligt promemorian att det inom vårdyrkesutbildningen måste finnas ett visst utrymme för olika lösningar beroende på de lokala förhål­ landena och eventuella överenskommelser mellan kommuner och landstingskom­ muner. I princip bör följande gälla om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbild­ ningen. Landstingskommun och landstingsfri kommun får anordna utbildning av personal för sjukvård, däri inbegripet psykiatrisk vård. Med hänsyn till vad förut anförts om utformningen av den tvååriga vårdlinjen leder detta till att landstings­ kommun och landstingsfri kommun också bör få vara huvudman för utbildningen av personal för åldringsvård eller barna- och ungdomsvård. Kommun får anordna utbildning för annan personal än för sjukvård d. v. s. utbildning av personal för åldringsvård samt för barna- och ungdomsvård. Om överenskommelse därom träffas mellan kommun och landstingskommun och om särskilda skäl föreligger, bör kom­ mun få anordna även utbildning av personal för sjukvård. I promemorian anförs vidare att det utanför det område, som enligt det sagda skall kunna ingå i landstingskommuns gymnasieskola, finns speciella utbildningar som förutsätter ett stort upptagningsområde eller omfattande investeringar. Före­ ligger inte intresse från kommunalt håll att anordna sådan utbildning, bör den i stället kunna ingå i landstingskommuns gymnasieskola. Fördelningen av huvudmannaskapet i förslaget är således flexibel i fråga om vårdyrkesutbildningen och vissa specialkurser. Vid utformningen av förslaget har förutsatts att överläggningar skall äga rum mellan kommuner och landstingskom­ muner rörande sådan utbildning, så att en ändamålsenlig planering uppnås. Huvudparten av utbildningen inom trädgårdsnäringens område är förlagd till statliga utbildningsanstalter som inte skall ingå i gymnasieskolan. Avsikten är dock att vissa specialkurser inom trädgårdsnäringens område skall finnas inom gym­ nasieskolan. För denna utbildning föreslås i promemorian att landstingskommu­ nerna blir huvudmän. I departemenspromemorian tilläggs att förutsättningen för att en kommun eller landstingskommun skall få anordna viss utbildning är att kommunen eller lands­ tingskommunen medges såväl att inrätta gymnasieskola som att anordna den ifråga­ varande utbildningen. Detta innebär bl. a. att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bemyndigar i sista hand bestämmer, om i en viss region kommun eller landstingskommun skall få anordna sådan studieväg eller del därav som enligt förslaget i princip får anordnas av såväl kommun som landstingskommun.

Rörande behovet av enhetliga regler anförs följande synpunkter i pro­ memorian. Enligt 1968 års beslut skall de olika utbildningsvägarna i gymnasieskolan orga­ niseras enligt gemensamma grundläggande principer. Den samordning som så­ lunda sker skall givetvis inte rubbas av att inte bara kommun utan även landstings­ kommun är huvudman för gymnasieskolan. Det gemensamma huvudmannaskapet har inte betraktats som en fråga av principiell art utan som en praktisk lämplighetsfråga. Regler av olika innehåll för skilda huvudmän med gymnasieskola bör således

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 25

undvikas. Behovet av enhetlighet gör sig starkast gällande i fråga om den enskildes rätt till utbildning men även i övrigt bör bestämmelser om landstingskommun med gymnasieskola vara desamma som i fråga om kommun med gymnasieskola, om inte särskilda förhållanden föranleder annat. Sådana särskilda förhållanden som kan föranleda särreglering är enligt departe­ mentspromemorian främst landstingskommunernas jämförelsevis begränsade skol­ verksamhet. Landstingskommun är sålunda inte huvudman för den obligatoriska skolan och omfattningen av dess gymnasieskola är generellt sett betydligt mindre än i fråga om den kommunala gymnasieskolan. Den noggranna regleringen i fråga om skolstyrelse och skolchef i kommun behöver därför endast i begränsad utsträck­ ning ha motsvarighet beträffande landstingskommun. Emellertid bör landstings­ kommun alltid ha särskild styrelse för sin gymnasieskola. De landstingskommunala skoluppgifterna kommer i huvudsak att omfatta ut­ bildning för sjukvård, jordbruk och skogsbruk. En lokalmässig samordning av sådan utbildning är mestadels otänkbar. I fråga om yrkesinriktningen av dessa studievägar råder avsevärda skillnader. Det föreslås därför i promemorian att landstingskommun lämnas möjlighet att som alternativ till en styrelse för gymnasie­ skolan ha skilda styrelser för olika former av utbildning, som klart skiljer sig från varandra. Däremot bör i övrigt inte förekomma särskilda styrelser för skilda skol­ enheter med likartad utbildning. För de kommunala skolformerna yrkesskola, fackskola och gymnasium finns f. n. i skollagen och skolstadgan regler om elevområden och gemensam intagning. Vidare finns regler om rätt att i vissa fall flytta till motsvarande skola i annan kommun. För de landstingskommunala yrkesskolorna saknas i huvudsak sådana bestämmelser. Nämnda regler har tillkommit bl. a. för att uppnå största möjliga rättvisa mellan inträdessökande och elever från olika delar av landet. Även på detta område anses i departementspromemorian den integrerade gymnasieskolan kräva en samordning. Också bestämmelserna om interkommunal ersättning föreslås omfatta landstingskommun. Däremot har bestämmelser om skyldighet för lands­ tingskommun att ingå i kommunalförbund inte bedömts erforderliga. Utformningen av rätten till interkommunal ersättning är enligt promemorian förenad med svårigheter, såvitt gäller det fallet att elevområde omfattar kommun, som inte ingår i landstingskommun, och område utanför sådan kommun. Tar den landstingsfria kommunen emot elever i sin gymnasieskola från plats som är belägen utanför kommunen, skall naturligtvis interkommunal ersättning utgå. Principen borde därvid vara att ersättningen skall utges av elevens hemkommun, om det är fråga om utbildning som ankommer på primärkommun. För annan utbildning borde ersättning utges av elevens hemlandstingskommun. Frågan om vem som skall utge den interkommunala ersättningen kompliceras av att det förekommer utbildning, som får anordnas av såväl kommun som landstingskommun. För att undvika tekniska svårigheter föreslås i promemorian bestämmelser av innebörd att kommunal huvudman liksom hittills alltid skall vara berättigad till ersättning av annan kommun. Detta leder visserligen i undantagsfall till att kommun får betala

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

ersättning för utbildning, vars anordnande i princip är en landstingskommunal uppgift. Den ekonomiska betydelsen härav bedöms dock vara jämförelsevis ringa. Intet hindrar för övrigt att överenskommelse om ersättning träffas mellan samtliga berörda kommuner och landstingskommuner.

Grundläggande regler för grundskola, specialskola samt kommunala yrkesskolor, fackskolor och gymnasier finns f. n. i skollagen. I departementspromemorian konstateras att skollagen till följd av gymnasieskolans tillkomst måste undergå en formell överarbetning redan såvitt rör den kommunala gymnasieskolan. Det före­ slås mot bakgrund av vad som tidigare anförts, att i skollagen införs vissa grund­ läggande regler även för den landstingskommunala gymnasieskolan. Därvid bör innehållet i skollagens bestämmelser om gymnasieskolor med skilda huvudmän så långt möjligt ges en likformig innebörd. I 2 § skollagen lämnas en allmän redogörelse för omfattningen av kommunens uppgifter. 2 a § behandlar den statliga specialskolan. Upplysning om omfattningen av landstingskommuns skoluppgifter föreslås i promemorian ingå i en ny paragraf, 2 b §. Med hänvisning till vad som förut sagts om regler rörande styrelsen för lands­ tingskommuns gymnasieskola sägs i förslaget att utformningen av denna styrelse inte torde behöva anges i skollagen. I 3 § föreslås ett nytt fjärde stycke av inne­ börd att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om sådan styrelse. En bilaga till departementspromemorian innehåller utkast till bl. a. bestämmelser om styrelse för landstingskommuns gymnasieskola. Enligt dessa bestämmelser skall i huvud­ sak följande gälla. På framställning av landstinget kan Kungl. Maj:t besluta att för del av gymnasieskolan skall finnas särskild styrelse. Styrelsens uppgifter be­ skrivs i anslutning till vad motsvarande bestämmelser i 9 § skollagen innehåller om kommunal skolstyrelse. Styrelsen består av minst fem ledamöter och supple­ anter samt utser inom sig ordförande och vice ordförande. Styrelsen sammanträ­ der på kallelse av ordföranden. Vidare upptas regler om beslutförhet, om jäv, om omröstning, om protokollföring och om delegation. Styrelsen skall utse ett eller flera yrkesråd att biträda styrelsen. Definitionen av skola i 6 § första stycket bör enligt departementspromemorian utsträckas till att avse, förutom grundskola och specialskola, såväl den kommunala som den landstingskommunala gymnasieskolan. Även bestämmelserna om under­ visning i 29 § föreslås omfatta såväl den kommunala som den landstingskommu­ nala gymnasieskolan. I fråga om 7 kap. skollagen som rör elevområden m. m. är det enligt prome­ morian mest ändamålsenligt att behandla landstingskommuns rättigheter och skyl­ digheter i en ny paragraf, som föreslås få beteckningen 47 a §. I 46 § föreslås ett nytt 3 mom. rörande avgörande av tvister om interkommunal ersättning. 8 kap. skollagen behandlar kommunens skyldigheter. Kapitlet föreslås omfatta såväl den kommunala som den landstingskommunala gymnasieskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 27

3.1.3 Ändringar i skollagen i fråga om särskild styrelse, yrkesråd och avgifter m. ni.

Enligt 3 § skollagen skall i varje kommun finnas en skolstyrelse. Härifrån görs i 8 § det undantaget att Kungl. Maj:t på framställning av kommunens fullmäktige får besluta att särskild styrelse skall finnas för kommunal yrkesskola, kommunal fackskola eller kommunalt gymnasium. I fråga om sådan särskild sty­ relse skall gälla de bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndig­ het Kungl. Maj:t förordnar. I departementspromemorian konstateras att bestämmelserna i 8 § har utnyttjats sparsamt. I de största kommunerna har det dock förekommit att Kungl. Maj:t medgivit att särskild styrelse får finnas för del av yrkesskolan. Sådant medgivande gäller f. n. intill utgången av juni 1971 enligt beslut den 24 juli 1969 för Stock­ holms stads barnavårdsskola. Verksamheten vid barnavårdsskolan skall vid ut­ gången av läsåret 1970/71 överföras till landstinget i Stockholms län. I gymnasieskolan bedöms i promemorian behovet av och utrymmet för särskild styrelse för del av skolan vara än mindre. Med hänsyn till sambandet mellan grundskolan och den kommunala gymnasieskolan bör särskild styrelse för hela den kommunala gymnasieskolan inte komma i fråga. Som det emellertid inte kan uteslutas att det undantagsvis kan förekomma förhållanden som gör det påkallat att tillåta kommun att ha särskild förvaltning för viss utbildning i gymnasieskolan, föreslås att möjligheten att ha särskild styrelse skall finnas för del av kommunal gymnasieskola. I enlighet med vad som anförts i fråga om styrelse för landstings­ kommunal gymnasieskola bör därvid inte den omständigheten att likartad utbild­ ning meddelas vid skilda skolenheter utgöra skäl för särskild styrelse.

Ansvarar skolstyrelsen för undervisning i yrkesbetonade ämnen, skall styrelsen enligt 17 § skollagen utse ett eller flera yrkesråd att biträda styrelsen i frågor rörande dylik undervisning. Promemorian hänvisar till ett uttalande av dåvarande departementschefen i prop. 1956: 182 (s. 58) att yrkesråd bör tillsättas för varje yrke eller yrkesgrupp, vari undervisning meddelas vid skola som lyder under skol­ styrelsen. I promemorian sägs vidare att förhållandena starkt har ändrats sedan vrkesråden infördes år 1956. I gymnasieskolan kommer alla utbildningslinjer att syfta mot framtida yrkesverksamhet, även om arten och graden av yrkesinriktning kommer att växla. Rörande behovet av yrkesråd efter införandet av gymnasieskolan anläggs följandes synpunkter i promemorian. Yrkesrådens uppgift är att uppehålla kontakten mellan skola och näringsliv. En sådan kontakt är värdefull för utbildningen i gym­ nasieskolan. Yrkesråd bör därför alltjämt förekomma i kommun och landstings­ kommun med gymnasieskola. Den undervisning som skall ge underlag för yrkes­ råd bör breddas. Så snart vid gymnasieskolan förekommer undervisning med vä­ sentligt inslag av andra än allmänna ämnen bör yrkesråd tillsättas. Denna bedöm­ ning innebär att flertalet studievägar i gymnasieskolan utgör underlag för yrkes­ råd. Genom ledamöternas i yrkesråden särskilda kännedom bör en bred täckning

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

eftersträvas av sådana yrken, för vilka den vid gymnasieskolan förekommande ut­ bildningen kan antas vara lämplig. Skolstyrelse med ansvar enbart för grundskola bedöms i promemorian inte behöva biträde av yrkesråd. Departementsförslaget förordar att 17 § skollagen ändras med anledning av vad sålunda anförts. Som en beteckning på den utbildning, som bör föranleda att yrkesråd utses, föreslås utbildning med väsentligt inslag av ekonomiska, tekniska eller huvudsakligen praktiskt inriktade ämnen. Även styrelsen för gymnasieskola med landstingskommun som huvudman bör i motsvarande utsträckning biträdas av yrkesråd.

I fråga om möjligheten att ta ut avgift för undervisningen anförs i promemorian. Enligt 29 § skollagen är utbildning i de kommunala skolformerna yrkesskola, fackskola och gymnasium avgiftsfri. Härifrån får dock beträffande yrkesskola undantag göras i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer. I förarbetena till skol­ lagen anförde dåvarande departementschefen (se prop. 1962: 136 s. 77) att som princip självfallet bör gälla att avgift inte tas ut för undervisning vid yrkesskola av barn och ungdom i den reguljära skol- eller utbildningsåldern. Eftersom klarare linjer måste skapas rörande avgränsningen av undervisningen i rent yrkesutbildande syfte förordade emellertid departementschefen att Kungl. Maj:t fick befogenhet att meddela särskilda bestämmelser om undantag från principen om avgiftsfrihet. Tillstånd att ta ut avgift har hittills inte lämnats. Däremot har i 6 § stadgan för gymnasial vuxenutbildning (1967:452) föreskrivits att avgift inte får tas ut för un­ dervisningen annat än när den anordnas i form av studiecirkel. Rätten till undervisning i gymnasieskolan bör enligt promemorian inte inskränkas genom avgifter, om inte mycket starka skäl talar för det. Sådana skäl anses inte föreligga. Undervisningen i gymnasieskolan föreslås därför undantagslöst bli av­ giftsfri.

I promemorian föreslås en anpassning av skollagen till den nya terminologin för vissa kommunala organ. Genom lag (1969: 765) om ändring i kom­ munallagen (1953: 753) har nämligen beteckningarna »kommunens fullmäktige» och »kommunens styrelse» ändrats till resp. »kommunfullmäktige» och »kom­ munstyrelsen».

I fråga om den föreslagna lagstiftningens form anförs i departe­ mentspromemorian att lagstiftningen torde vara att hänföra till kommunallag. Det torde därför inte vara erforderligt att inhämta yttrande från lagrådet.

3.1.4 Ändring i studiehjälpsreglementet

I departementsförslaget anges att studiehjälpsreglementet (1964:402) i två av­ seenden måste anpassas till övriga föreslagna ändringar. Sålunda skall i 1 § skol­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 29

formerna gymnasier, yrkesskolor och fackskolor ersättas av den nya skolformen gymnasieskolan. 16 § innehåller en särskild regel för studerande som fullgör skolplikt i yrkes­ skola. Som jag skall redovisa längre fram föreslås i promemorian att denna möj­ lighet att fullgöra skolplikt skall upphöra. Den särskilda regeln i studiehjälpsreglementet föreslås i enlighet därmed utgå.

3.1.5. Utökad studiekurs

Elev i gymnasiet får frivilligt delta i undervisning i ett eller flera ämnen som före­ kommer i gymnasiet och som ej är obligatoriska för honom (frivilliga ämnen), i den mån han kan antas vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen i såväl de obligatoriska som det eller de frivilliga ämnena (utökad studiekurs). Kan undervisning i obligatoriskt ämne meddelas enligt skilda kurser, får eleven på motsvarande sätt byta ut undervisning i kurs som är obligatorisk för honom mot undervisning enligt annan större kurs. Möjligheten till utökad studie­ kurs, som nu inte finns i fackskolan och yrkesskolan, föreslås i promemorian om­ fatta alla studievägar i gymnasieskolan.

3.1.6 Mindre studiekurs — förlängd undervisning

Elev i årskurs 2, 3 eller 4 i gymnasiet kan befrias från undervisning i högst två obligatoriska läroämnen (mindre studiekurs), om eleven har påtagliga studiesvå­ righeter. Den som följt mindre studiekurs äger efter det han avslutat årskurs 3 el­ ler, i vissa fall, årskurs 4 erhålla undervisning (förlängd undervisning) i varje läro­ ämne, i vilket han varit befriad från undervisningen. I fackskolan finns f. n. inte möjlighet att erhålla mindre studiekurs eller för­ längd undervisning. Enligt läroplanen för fackskolan (SFS 1965: 36) kan elev på ekonomisk eller social linje befrias från undervisningen i ämne för fritt tillval, om särskilda skäl föreligger. Enligt en av skolöverstyrelsen meddelad anvisning kan som villkor för flyttning av elev på social eller ekonomisk linje i fackskolan före­ skrivas att eleven skall nedlägga högst två ämnen för fritt tillval. Inom yrkesskolan finns f. n. ingen motsvarighet till gymnasiets mindre studie­ kurs och förlängd undervisning. Enligt 1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet skall bestäm­ melserna om utbildningen i gymnasiet och fackskolan gälla oförändrat för mot­ svarande linjer i den nya gymnasieskolan. I fråga om utbildning, som skall ersätta yrkesskolan, förutsätts därvid att man håller öppen möjligheten för elever med särskilda svårigheter i allmänna ämnen att helt eller delvis bli befriade från den obligatoriska undervisningen men att denna möjlighet bör tillämpas med återhåll­ samhet. Frågan om förlängd undervisning berörs inte. I läroplanen för gymnasieskolan den 14 maj 1970 föreskrivs att elev på annan tvåårig linje än tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje eller tvåårig teknisk

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 linje får befrias från högst två allmänna ämnen, om han har påtagliga studiesvårig­ heter (mindre studiekurs). Eleven har därvid möjlighet att få undervisning i annat ämne på den linje han tillhör, om detta inte medför utvidgning av organisationen. I promemorian föreslås att den möjlighet till mindre studiekurs som nu ges ele­ verna i gymnasiet skall erbjudas eleverna på samtliga studievägar i gymnasieskolan. Förlängd undervisning föreslås däremot t. v. endast förekomma i fråga om de tre­ åriga linjerna och den fyraåriga linjen. I vilken utsträckning förlängd undervisning skall få införas på andra studievägar bör enligt promemorian närmare undersökas.

3.1.7 Läroboksgranskning

I gymnasiet och fackskolan antas ny lärobok eller omarbetad lärobok av skol­ styrelsen. I yrkesskolan antar skolstyrelsen lärobok eller handbok. I fråga om de allmänna läroämnena i gymnasiet gäller att endast lärobok som är uppförd på sta­ tens läroboksnämnds läroboksförteckning får antas. För övriga ämnen i gymnasiet liksom för läroböcker (handböcker) i fackskolan och yrkesskolan finns inte nå­ gon motsvarande bestämmelse. I promemorian konstateras att det ankommer på läromedelsutredningen att pröva frågan om central granskning av pedagogiska hjälpmedel. I avvaktan på slutförandet av utredningens arbete föreslås inte någon förändring i omfattningen av kravet på godkännande av läroboksnämnden.

3.1.8 Betyg

Som betyg i gymnasiet och fackskolan används någon av siffrorna 1—5. Före­ ligger synnerliga skäl, får betyget 0 användas i stället för betyget 1. I yrkesskolan används en sjugradig bokstavsbetygsskala. Har elev i yrkesskola i ett ämne inte uppnått de kunskaper och färdigheter som undervisningen avser att meddela får i stället för bokstavsbetygen användas uttrycket »deltagit». När elev i angivna skolformer slutfört lärokurs, skall slutbetyg utfärdas. Avgår elev i annat fall från skolan, skall intyg om avgång utfärdas. I prop. 1968: 140 (s. 139) anförde dåvarande departementschefen att för yrkes­ utbildningens allmänna ämnen den femgradiga sifferskalan skulle tillämpas samt att det i fråga om yrkestekniken fick ankomma på skolöverstyrelsen att genom fortsatta undersökningar och överväganden ge underlag för ett mera definitivt ställningstagande. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 3 december 1969 anfört bl. a. följande. Betygen i yrkesinriktade ämnen (yrkesteknik och liknande) uttrycker i vad mån eleven uppfyller de kvantitativa och kvalitativa kraven på acceptabelt yrkeskun­ nande. I de undantagsfall då elever inte uppfyller kraven på yrkeskunnande skall inget betyg avges. I stället markeras i elevens betyg »deltagit». Betygskalan föreslås vara numerisk och innehålla fem steg med talet 5 som högsta betyg. Det är ange­ läget att betygsättningen fyller rimliga krav på tillförlitlighet så att framtida arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 31

givare kan vara försäkrade om att ett visst betyg uttrycker ungefärligen samma prestationsnivå hos eleverna. Det är därför nödvändigt att ange vissa riktpunkter för betygsspridningen. Betygen 5 och 1 skall användas sparsamt. Huvuddelen av eleverna bör fördelas på betygen 4, 3 och 2 med en koncentration kring betyget 3. Den femgradiga numeriska skalan bör enligt promemorian i gymnasieskolan användas i samtliga ämnen där betygsättning sker. Betyg i yrkesinriktade ämnen, bör därvid bestämmas i enlighet med skolöverstyrelsens förslag. Även vad över­ styrelsen anfört om de fall då elev inte uppfyller kraven på yrkeskunnande bör godtas. Betyget 0 har fått endast ringa användning och bör enligt förslaget inte vidare förekomma. I stället bör möjlighet finnas att besluta att betyg inte skall bestäm­ mas, om elev varit frånvarande längre tid eller annat särskilt skäl föreligger. Som ett sådant särskilt skäl för att inte sätta betyg i ett ämne bör räknas att en elev helt saknar kunskaper i ämnet. Motsvarande bör också gälla vid särskild prövning.

3.1.9 Uppflyttning samt förnyad genomgång av årskurs

Även i fråga om uppflyttning bör enligt departementsförslaget så långt möjligt enhetliga bestämmelser gälla för samtliga studievägar inom gymnasieskolan. Detta kräver tämligen genomgripande ändringar i nuvarande bestämmelser. Som allmänt villkor för uppflyttning bör — i likhet med vad som nu gäller i fackskolan — krävas att elev kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervis­ ningen i närmast högre årskurs. Vad nu sagts om uppflyttning avser uppflyttning med s. k. fullständig studiekurs. Elev som uppfyller kravet för uppflyttning bör liksom hittills inom fackskolan och gymnasiet i princip inte tillåtas att sitta kvar eller att få övergå till s. k. mindre studiekurs. För att sådan elev skall få sitta kvar eller uppflyttas med mindre studiekurs bör — i överensstämmelse med nuvarande regler för gymnasiet — krävas att detta på grund av särskilda skäl är lämpligast för honom. Som sådant särskilt skäl kan räknas bl. a. sjukdom och långvarig från­ varo. Elev i gymnasiet som har påtagliga studiesvårigheter kan f. n. uppflyttas med mindre studiekurs. Denna möjlighet föreslås bli införd på alla studievägar i gym­ nasieskolan där mindre studiekurs kan förekomma. I fråga om kvarsättning bör i huvudsak nuvarande regler för gymnasiet gälla för studieväg där mindre studie­ kurs kan förekomma. För övriga studievägar bör nuvarande regler för fackskolan vinna tillämpning. Även i gymnasieskolan bör enligt promemorian finnas en möjlighet att skilja elev från vidare studier, om han under två hela läsår tillhört samma årskurs på en viss studieväg och därefter inte blir uppflyttad. Beslut om skiljande av elev från vidare studier bör dock inte få utgöra hinder för eleven att ånyo söka inträde i gymnasieskolan på studieväg av annat slag. Det bör ankomma på klasskonferensen att besluta om elevs skiljande från vidare studier och att avgöra vilka slag av studie­ vägar som skall stå öppna för eleven. Vilka slag av linjer som skall stå öppna för

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

en sådan elev måste avgöras efter prövning i varje särskilt fall. Några generella regler härom bör alltså inte meddelas. Enligt nuvarande bestämmelser kan elever i gymnasiet och fackskolan under vissa villkor få gå om årskurs trots att de inte kvarsatts. I fråga om sådan förnyad genomgång gäller enligt promemorian följande. Elev i gymnasiet som i slutbetyg från årskurs 3, avseende fullständiga studiekurser, erhållit lägre betygsmedelvärde än 2,3 har rätt att inom begränsad tid helt eller delvis gå om årskurs 3. Elev som genomgått årskurs 4 kan medges att helt eller delvis gå om kursen, om detta inte medför utvidgning av organisationen. Elev i fackskolan kan medges att gå om års­ kurs, om detta inte medför utvidgning av organisationen samt, i fråga om elev, som redan tillhört någon av fackskolans årskurser två hela läsår, om särskilda skäl föreligger. För yrkesskolan finns inte några bestämmelser om förnyad genomgång av års­ kurs. I promemorian föreslås att elev i gymnasieskolan som uppfyller villkoren för uppflyttning bereds möjlighet att gå om årskurs helt eller delvis, om det på grund av sjukdom eller andra särskilda skäl är lämpligast för eleven. En förutsättning bör dock vara att detta inte medför utvidgning av skolorganisationen. Med den föreslagna bestämmelsen avses hänsyn kunna tas till vissa speciella situationer t. ex. fall då sjukdom eller upprivande hemförhållanden gör att en elev inte kunnat göra sig själv rättvisa. Bestämmelsen förordas bli använd med återhållsamhet. Sär­ skild uppmärksamhet bör ägnas åt att förhindra att den utnyttjas för en icke av­ sedd konkurrenskomplettering. Den som i avgångsbetyg från årskurs 3 i gymnasie­ skolan inte uppnått betygsmedelsvärdet 2,3 bör enligt förslaget — eftersom ett sådant betygsmedelvärde utgör villkor för tillträde till universitet och högskolor — alltjämt ha rätt att inom begränsad tid gå om årskurs 3 helt eller delvis.

3.1.10 Benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fackskolekonom och fackskolingenjör

Den som slutfört lärokurs på treårig ekonomisk linje eller på fyraårig teknisk linje i gymnasiet med fullständiga studiekurser är gymnasieekonom resp. gymnasie­ ingenjör. Elev som slutfört lärokurs på motsvarande tvååriga linjer i fackskolan är fackskolekonom resp. fackskolingenjör. I promemorian anförs att det — i och med att gymnasiet och fackskolan upphör som självständiga skolformer och tillsammans med yrkesskolan ersätts av den nya gymnasieskolan — inte längre är möjligt att behålla nämnda benämningar.

3.1.11 Beslut om skolenhet

F. n. beslutar skolöverstyrelsen efter samråd med kommunerna om skolenhet i vilken skall ingå gymnasium, fackskola eller kommunal yrkesskola. Motsvarande bestämmelse bör enligt promemorian gälla för gymnasieskolan och där avse såväl kommunal som landstingskommunal gymnasieskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 33

3.1.12 Skolväsendets omfattning — poängsystemet

Omfattningen av skolväsendet eller del därav i en kommun och yrkesskolan i en landstingskommun beräknas enligt ett särskilt poängsystem (1 kap. 4 § och 23 kap. 4 § skolstadgan). Delvis olika beräkningsgrunder gäller för de olika skol­ former, varom nu är fråga. För gymnasiet och för fackskolan räknas 1,5 poäng för varje påbörjat 30-tal elever inom varje årskurs av skolenhet. För yrkesskolan räknas 1,5 poäng för varje kurs som omfattar normalläsår, 1 poäng för varje kurs som omfattar mindre än normalläsår men minst en termin samt 1 poäng för varje fullt 20-tal kursveckor av kurser som är kortare än en termin. För skogsbruksskolorna gäller samma bestämmelser som för yrkesskolan. För jordbruks- och trädgårdsnäringens del gäller enligt 7 § stadgan för lantbrukets yrkesskolor att för varje påbörjat 17-tal elever ges, i kurs som omfattar helt läsår, 1,5 poäng, i kurs som omfattar mindre än helt läsår men minst 21 veckor, 1 poäng, i kurs som omfattar mindre än 21 veckor 1 poäng för varje fullt 20-tal kursveckor samt att för varje påbörjat 500-tal lektioner av deltidskurser ges 1 poäng. I promemorian konstateras att poängsystemet utgör grundval för inrättande av tjänster som skoldirektör eller annan skolledare samt för skolledares undervisningsskyldighet m. m. I stort sett anses i promemorian nuvarande metod för poängberäkning ha funge­ rat väl. Förslaget syftar till att så långt möjligt sammanjämka nu gällande regler. Därvid eftersträvas att så lite som möjligt förändra de nuvarande poängsummorna för de gymnasiala skolenheterna. För de linjer i gymnasieskolan som motsvarar linjer i gymnasiet och fackskolan föreslås därför att även i fortsättningen 1,5 poäng tillgodoräknas för varje påbörjat 30-tal elever inom varje årskurs av skolenhet. För att få ett poängberäkningssystem i gymnasieskolan som ger i huvudsak samma poängsummor som nuvarande system och som dessutom är så enhetligt som möjligt föreslås i promemorian, att det även på de linjer inom gymnasieskolan som motsvarar utbildning inom yrkesskolan beräknas ett visst poängvärde per påbörjat antal elever för årskurs vid en skolenhet. Vid bestämmande av nämnda elevantal bör beaktas att enligt 20 kap. 16 § skolstadgan elevantalet som regel skall vara högst 30 vid kurs inom området för handel eller kurs av övervägande teoretisk karaktär inom området för industri och hantverk samt högst 16 elever i övriga fall. Mot denna bakgrund föreslås att elevantalet bestäms till påbörjat 30-tal elever för den tvååriga distributions- och kontorslinjen och till påbörjat 16-tal elever för övriga tvååriga linjer. För påbörjat 30-tal resp. 16-tal elever bör beräknas 1,5 poäng. För jordbrukslinjen kommer vad sålunda föreslagits att leda till en viss ökning i förhållande till nuvarande bestämmelser eftersom elevantalet för 1,5 poäng minskas från 17 till 16. En sådan obetydlig ökning av poängantalet får dock accepteras, eftersom det inte kan komma i fråga att införa en särregel för jord­ brukslinjen. I departemensförslaget anförs sammanfattningsvis att för linjerna alltså bör gälla att det skall räknas 1,5 poäng för varje påbörjat 30-tal av det sammanlagda antalet 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 sand. Nr 159

34 Kungl. Ma):ts proposition nr 159 år 1970 elever inom varje årskurs av skolenhet på tvåårig distributions- och kontorslinje, tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje, tvåårig teknisk linje samt de tre- och fyraåriga linjerna. För övriga linjer skall räknas 1,5 poäng för varje påbörjat 16tal av det sammanlagda antalet elever på dessa linjer inom varje årskurs av skol­ enhet. För att konstruera ett poängberäkningssystem för övrig utbildning inom gym­ nasieskolan, de s. k. specialkurserna, som ger i huvudsak samma poängsummor som för motsvarande utbildning inom yrkesskolan krävs enligt departementspro­ memorian endast att vad i gällande bestämmelser sägs om kurs ändras till att avse klass. Det föreslås dock att bestämmelserna ändras i ytterligare ett avseende. En­ ligt nuvarande bestämmelser ges en poäng för varje kurs som omfattar en termin. Detta betyder bl. a. att det ges en poäng för en kurs som omfattar en hösttermin om exempelvis 18 veckor. För en lika lång kurs under den längre vårterminen utgår däremot inte någon poäng. Inte heller utgår någon poäng för tre kurser om vardera sex veckor. För att uppnå jämnast möjliga resultat bör enligt förslaget poäng beräknas redan för varje påbörjat 20-tal kursveckor av specialkurser som omfattar mindre än en termin. Poängvärdet härför bör bestämmas till en poäng. Särskilda regler för specialkurser vid lantbrukets skolor anses inte vara erforderliga.

3.1.13 Antal elever på heltidsanställd skolsköterska På heltidsanställd skolsköterska bör f. n. inte ankomma mera än 1 500 eller, i fråga om gymnasiet eller fackskolan, 1 000—1 200 elever. I promemorian föreslås att det högsta antalet elever per skolsköterska i gymnasie­ skolan bestäms i enlighet med vad som nu gäller för gymnasiet och fackskolan.

3.1.14 Skolpliktens fullgörande i yrkesskola eller företag Skolstyrelsen får enligt 2 kap. 17 § skolstadgan medge att en elev får ersätta skolgång i årskurs 9 i grundskolan med skolgång i yrkesskola, om eleven har en bestämd yrkesinriktning för vilken grundskolan inte kan anses ge tillräcklig grund­ utbildning, eller med utbildning hos hantverkare eller företagare, om eleven hos denne erhåller planmässig undervisning i yrkesarbete och yrkesteori och dessutom får allmänbildande undervisning i årskurs 9 i grundskolan eller annan skola med likvärdig undervisning. I fråga om den närmare innebörden av 2 kap. 17 § skolstadgan hänvisas i pro­ memorian till ett uttalande av dåvarande departementschefen i prop. 1962:54 om reformering av den obligatoriska skolan (s. 284). Enligt denne skall i princip ingen elev få börja egentlig yrkesutbildning, innan han gått igenom den obligatoriska skolan. Undantag från denna princip får gälla endast klart yrkesbestämda elever efter skolstyrelsens medgivande i varje enskilt fall. I promemorian sägs att detta uttalande — som lämnades utan erinran av riksdagen — innebär att skolgång i

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 35 årskurs 9 i grundskolan endast i undantagsfall får bytas mot skolgång i yrkesskola eller mot utbildning hos hantverkare eller företagare. Införandet av det sammanhållna högstadiet i grundskolan (prop. 1968: 129, SU 179 och 201, 2LU 71, rskr 366 och 378) bedöms i promemorian innebära att undantag från skolgång i årskurs 9 inte längre bör få ske. Så som gymnasieskolan utformats är årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande utbildning den bas på vilken eleverna i gymnasieskolans olika linjer skall bygga sina studier. Mot bakgrund av vad sålunda anförts föreslås i departementspromemorian att utbyte av skolgång i årskurs 9 i grundskolan mot skolgång i gymnasieskolan inte skall få förekomma. Inte heller bör skolgång i årskurs 9 i grundskolan få utbytas mot utbildning hos hantverkare eller företagare.

3.2 Skolledarutredningens betänkande

3.2.1 Organisation

Utredningen erinrar om de svårigheter som vissa kommuner råkat i när de med utgångspunkt i gällande bestämmelser lagt samman gymnasium, fackskola och yrkesskola till en skolenhet. Skolenheten erhöll en bristfällig och otillräcklig skolledarorganisation. Kommunerna ansåg sig genom sammanläggningen ha gått miste om en skolledartjänst. Bl. a. denna omständighet utgör enligt utredningen hinder för att applicera nuvarande skolledarorganisationer på gymnasieskolan. Utredningen föreslår därför en ny organisationsmodell för skolledningen, vilken också innesluter en ny ansvars- och arbetsfördelning. Behovet av en samordning av planeringsoch ledningsfunktioner, av resursfördelning och av en för hela kommunen över­ siktlig kursplanering talar för att den nuvarande skolledarfunktionen prövas om. Enligt utredningen är den nuvarande organisationsstrukturen inte ändamålsenlig utan ett nära beroende måste skapas mellan skolenheterna. Utredningen föreslår därför att med planering och utveckling förenat arbete koncentreras till en plats, nämligen den centrala kommunala skolförvaltningen. Sådant arbete har utredningen indelat i fyra huvudgrupper: 1) läsårsplanering 2) långtidsplanering 3) elevvård 4) allmän administration. De arbetsuppgifter, som är förenade med huvudgrupperna, bör enligt utredningen kombineras på olika sätt i olika kommuner. I en mindre kommun måste ansvaret för samtliga fyra huvudgrupper komma att vila på endast en tjänsteman, gymnasieskolexpert, medan utredningen i mycket stora 'kommuner förutsätter en uppdelning av arbetet på flera kvalificerade tjänstemän, sammanlagt dock högst tre. När uppgifterna är fördelade på flera personer, föreslår utredningen att gymnasieskolexperten får förmansställning mot den eller de andra tjänstemän­ nen. Dessa andra tjänstemän kallar utredningen planeringsspecialister. Uppdel­ ningen av arbetet på flera tjänstemän blir beroende av olika lokala förhållanden och måste således lösas från fall till fall. I de stora gymnasieskolkommuner, där biträdande skoldirektörer finns, förut­ sätter utredningen att man från fall till fall prövar vilken roll de biträdande skol­

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 direktörerna lämpligen bör spela inom den nya ledningen av gymnasieskolan. Utredningen understryker även vikten av att man inom kommunerna prövar möj­ ligheten att t. ex. med redan befintlig kvalificerad skolsekreterarbefattning förena vissa av de arbetsuppgifter, som utredningen hänfört till den administrativa kate­ gorin. Utredningen föreslår att det som referensorgan till den centrala planerings- och utvecklingsenheten vid skolkansliet inrättas s. k. ämneskommittéer. När gymnasieskolan når en viss omfattning i en kommun, måste den av naturliga skäl kunna delas in i hanterbara mindre organisatoriska enheter. Dessa enheter kallar utredningen basenheter. Basenhetens chef, som givits arbetsnamnet platschef, föreslås bli direkt underställd skolchefen och skall enligt utredningens uppfattning fungera som en arbetsledare på det pedagogiska området (ungdomsutbildning och vuxenutbildning), medan övergripande pedagogisk planering, administration och ekonomi koncentreras till plats utanför basenheten. Vid basenheten skall även finnas ett antal biträdande skolledare som utred­ ningen kallar gruppchefer. Arbetsområdet för en gruppchef föreslås omfatta en homogen del av den till basenheten knutna pedagogiska verksamheten. Det skall finnas två slag av arbetsområden för gruppchefer. Ett sådant arbetsområde skall utgöras av en grupp likartade ämnen. Ett annat arbetsområde består av en enda eller en grupp likartade utbildningsvägar med direkt yrkesinriktning. Utredningen har kommit till den uppfattningen att huvudlärarorganisationen bör bibehållas men med den förändringen att huvudlärare inte skall ha uppgifter och ställning som biträdande skolledare. Redan nu är huvudlärarfunktionen i över­ vägande grad en ren ämnesexpertfunktion med obetydliga inslag av skolledning. I fråga om institutionsföreståndarskap föreslås inga förändringar i förhållande till nuläget. Utredningen har ingående studerat frågan om vilka uppgifter som kan åläggas biträdespersonalen vid basenheten och har därvid skilt på arbetsuppgifter som tillhör kanslistnivån och arbetsuppgifter som tillhör kontoristnivån. Kanslisten föreslås efter platschefens anvisningar leda arbetet vid expeditionen. Ansvaret för den till basenheten knutna elevvården skall enligt utredningens mening åvila platschefen. Som verkställighetsorgan när det gäller elevvård i mer begränsad mening — elevvård i vid mening är en uppgift för all personal i skolan — skall till platschefens förfogande stå framför allt tre befattningshavare: kurator, klassföreståndare och skolsköterska. Med hänsyn till att frågan om en intensifierad studie- och yrkesorientering i den gymnasiala skolan f. n. utreds har skolledarutredningen inte ansett sig kunna framlägga något preciserat förslag i fråga om en särskild tjänsteman med uppgifter inom studie- och yrkesorienteringen.

3.2.2 Dimensionering

Utredningen har insamlat enkätmaterial som legat till grund för förslaget till dimensioneringsmetod. Utredningen anser det angeläget att understryka att enkät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 37 materialet inte kunnat lämna fasta utgångspunkter för dimensioneringsarbetet utan endast kunnat fungera som ett viktigt hjälpmedel vid detta arbete. Den komplice­ rade uppgiften att utarbeta förslag till dimensionering av gymnasieskolans ledning har genomförts under ett växelspel mellan dimensioneringsförsök som genomförts på erfarenhetsmässig grund i konkreta enskilda fall och dimensioneringsförsök som baserats på en vidareutveckling av enkätmaterialet. Utredningen framlägger följande förslag till dimensionering av skolledarorganisationen för gymnasieskolan samt för sådan kommunal gymnasial vuxenutbildning som blir förlagd till basenhet av gymnasieskolan. 1) Den totala skolledarinsatsen för gymnasieskolan i en kommun, uttryckt i timmar per år, skall med utgångspunkt i poängberäkningen enligt 1 kap. 4 § skolstadgan beräknas på följande sätt, varvid slutsumman fr. o. m. 50 avrundas uppåt till jämna hundratal:

Poängintervall Antal skolledartimmar för varje poäng inom resp. intervall

— 50 p 100 timmar/poäng 51—100 p 75 timmar/poäng 101—300 p 65 timmar/poäng 301— 40 timmar/poäng

Den framräknade skolledarinsatsen skall fördelas på dels nya skolledartjänster vid skolkansliet (= gymnasieskolexpert jämte i vissa fall en eller högst två planeringsspecialister), dels platschefstjänster, varvid för var och en av tjänsterna som gymnasieskolexpert, planeringsspecialist och platschef beräknas 2 000 timmar per år, dels gruppchefstjänster, dels s. k. resurstid att disponera på sätt som kommunen finner lämpligt. 2) Antalet nya skolledartjänster vid skolkansliet skall beräknas efter följande riktlinjer: a) En tjänst som gymnasieskolexpert i varje kommun med mer fullständig gym­ nasieskola. b) En tjänst som planeringsspecialist fr. o. m. 140 poäng, om skolöverstyrelsen medger det. c) Två tjänster som planeringsspecialist fr. o. m. 270 poäng, om skolöversty­ relsen medger det. 3) En tjänst som platschef vid varje basenhet. 4) De resurser, som skall utnyttjas för gruppchefsorganisationen, skall framräknas på följande sätt. Från totalsumman för kommunens skolledarresurser dras summan av de resurser som fördelats på de nya skolledartjänsterna vid skolkansliet och tjänst(erna) som platschef. Vad som är kvar förvandlas med hjälp av ett visst relationstal till undervisningstimmar per vecka. Det så framräknade antalet vecko­ timmar används sedan för att skapa gruppchefstjänster, varvid nedsättningen av

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 den med lärartjänsten förenade undervisningsskyldigheten inte får understiga fyra veckotimmar eller överstiga halv tjänst. 5) Om det inte bedöms nödvändigt att utnyttja samtliga tillgängliga veckotim­ mar för gruppchefsorganisationen, får de återstående veckotimmarna betraktas som resurstid, vilken kommunen kan disponera på det sätt som den finner lämpligt. 6) Utredningen föreslår slutligen att skolöverstyrelsen bemyndigas att övergångs­ vis, såvitt gäller platschefs- och gruppchefsorganisationema, på grund av särskilda lokala förhållanden få fastställa en högre total skoliedarresurs för en kommun än kommunen enligt ovan föreslagna regler skulle vara berättigad till. Denna till­ fälliga resursförstärkning föreslås maximerad till 3 000 årsarbetstimmar.

3.2.3 Inrättande och tillsättning av tjänst m. sn.

Beslut om inrättande av platschefstjänst skall fattas av skolöverstyrelsen, som också skall ha att besluta om inrättande av tjänst som gymnasieskolexpert och planeringsspecialist efter förslag av kommunen och yttrande av länsskolnämnden. Om gruppchefsorganisationen skall kommunen enligt utredningens mening ha att besluta själv, vilket också skall gälla om inrättande av tjänst som gruppchef. Utredningen föreslår att tjänster som skolledare (inklusive skoldirektör, biträdan­ de skoldirektör, förste rektor samt rektor och studierektor vid det obligatoriska skolväsendet) får tillsättas av skolstyrelsen. Utredningen framlägger även förslag i fråga om bestämmelser för behörighet till tjänst som gymnasieskolexpert, plane­ ringsspecialist, platschef och gruppchef. Den konstruktion som utredningen ge­ nom förslaget om gymnasieskolexpert gett ledningen av gymnasieskolan, tilllförsäkrar enligt utredningen skolchef och biträdande skolchef tillgång på pedago­ gisk sakkunskap i stabsfunktion. Bl. a. med hänsyn härtill föreslås att nuvarande behörighetsbestämmelser för skoldirektör och biträdande skoldirektör ändras på sådant sätt att behörig blir den som är behörig till tjänst som skolledare vid gym­ nasieskolan eller det obligatoriska skolväsendet eller eljest med hänsyn till insik­ ter, erfarenhet och övriga egenskaper är skicklig och lämplig för tjänsten.

3.3 OJST:s skrivelse Av skrivelsen den 11 februari 1970 framgår att företrädare för arbetsgivare och arbetstagare (domänverket, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt' Svenska skogsarbetareförbundet)1 till OJST framfört sin uppfattning om skogsyrkesutbildningens framtida omfattning. Sammanfattningsvis framhölls därvid att skogsbrukets grundläggande yrkesutbildning måste ges ett yrkestekniskt in­ nehåll som fortlöpande anpassas till den förändring mot helmekanisering som kommer att äga rum under 1970-talet,

1 Domänverket och angivna organisationer har sedermera bildat Skogsbrukets yrkesnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 39

att skogsbrukets grundläggande yrkesutbildning måste ges en sådan längd att allmänna ämnen och möjligheter till fritt tillval får samma utrymme som inom övriga yrkesinriktade linjer i den gymnasiala skolan, att möjligheterna till ett utbyggande av ett transporttekniskt utbildningsblock för branscher med likartade grundkrav på yrkesutbildningen måste så långt som möj­ ligt tillvaratas, att inom utbildningens ram stor vikt måste läggas på arbetarskyddsfrågor, att väsentligt utrymme även måste avsättas till den på grund av skogsarbetaryrkets snabba förändringar nödvändiga fort- och vidareutbildningen, att all yrkesutbildning inom skogsbruket måste ges ett innehåll och en dimension som tar hänsyn till skogsarbetets självständiga natur inrymmande också sådana bedömningar av arbetaren som inom andra näringar i allmänhet åvilar arbetsledaren samt att skogsbrukets yrkesutbildning måste ges sådan inriktning och utformning att den blir jämbördig med övrig yrkesutbildning och att inte rekryteringen till ut­ bildningen och yrket försvåras.

Den sålunda redovisade uppfattningen delas enligt OJST även av myndigheter och andra organ inom skogsbruket. Sålunda har bl. a. skogsstyrelsen framhållit, att längden på grundutbildningen vid skogsbruksskolorna inte är tillräcklig för att en i förhållande till yrkeskraven tillfredsställande nivå skall kunna uppnås. I gymnasieskolans yrkesinriktade linjer avses, fortsätter OJST, utrymmet för allmänna ämnen komma att väsentligt överstiga vad som nu ingår i årskurs 1 vid skogsbruksskolorna. Undervisningstiden för yrkesinriktade ämnen i en ettårig skogsbrukslinje i gymnasieskolan skulle således bli ca 20 % mindre än i nu­ varande årskurs 1. Även i läroplansförslagen från SYK och YB upptogs mindre tid för allmänna ämnen än vad som beslutats gälla för gymnasieskolan. Den specialiserade vidareutbildningen till företagare, maskinförare eller förman skulle enligt förslaget från SYK och YB omfatta ungefär en termin. OJST anser att mer än hälften av lärostoffet i dessa vidareutbildningskurser borde ingå i grund­ utbildningen. Det gäller sådana avsnitt som måste anses vara av stor betydelse för alla yrkesverksamma inom skogsbruket. OJST förklarar att kommittén vid sina överväganden rörande läroplan för skogs­ bruket utgått från de gemensamma grundläggande principer för utbildningens längd, bredd, successiva differentiering och ämnesinnehåll som anges i prop. 1968:140. Under beaktande av dessa principer har kommittén sökt tillgodose de krav som arbetslivet ställer på yrkeskunnande hos grundutbildad arbetskraft. OJST säger sig ha konstaterat, att det inte är möjligt att i en ettårig lärokurs dels meddela en yrkesutbildning av tillfredsställande omfattning, dels ge samma utrymme för allmänna ämnen som på övriga linjer i gymnasieskolan, dels bereda eleverna möjligheter till fritt tillval. Skogsarbetet har enligt OJST under 1960-talet ändrat karaktär i samband med den tilltagande mekaniseringen. Nya och skärpta krav har därigenom kommit att ställas på arbetskraftens yrkeskunnande. På grund härav har skogsföretagen under senare år mera allmänt uppställt genomgången grundutbildning som villkor för an­ ställning. Vidare har det blivit svårt för ungdomar under 18 år att få arbeta i skogs­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

bruket. Minderåriga får nämligen inte utan arbetarskyddsstyrelsens medgivande användas för vissa skogsarbeten. Mot bakgrund av de övergripande riktlinjerna för gymnasieskolan, här redo­ visade yrkeskrav inom skogsbruket samt de skogliga myndigheternas och organisa­ tionernas samstämmiga uppfattning beträffande huvuddragen i skogsutbildningens inriktning och omfattning finner OJST det nödvändigt att föreslå en tvåårig skogsbrukslinje i gymnasieskolan. På denna bör sedan kortare vidareutbildningskurser om normalt fem å tio veckors längd kunna anordnas. Detta förslag innebär i viss utsträckning en omfördelning mellan den år 1968 beslutade ettåriga grundutbild­ ningen och längre vidareutbildningskurser. Vidare föreslår OJST införande av en ettårig utbildning med ett mål som svarar mot den tvååriga linjen (koncentrerad yrkesteknisk linje).

3.4 Riksdagsskrivelsen 1969:376

Av 16 § andra stycket skollagen följer att Kungl. Maj:t kan förordna om rätt för annan än skolchefen att delta i sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna. Bestämmelsen har tillkommit för att öppna möjlighet att förordna om rätt för fackrepresentanter för andra skolledare än skolchefen samt för lärare och skolläkare att delta vid skolstyrelsens sammanträden. 1969 års riksdag (2LU 1969:88, rskr 376) har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om avskaffande av fackrepresentationen i skolstyrelsen. Genom kungörelse den 2 oktober 1970 har Kungl. Maj:t härefter upphävt bestämmelserna om sådan fackrepresentation.

4. Remissyttrandena

4.1 Departementspromemorian

4.1.1 Avgränsningen

Departementspromemorians förslag om vilken utbildning som bör ingå i gymna­ sieskolan har uttryckligen behandlats av endast ett fåtal remissinstanser. De in­ vändningar som därvid gjorts avser framförallt förslaget att sjuksköterskeutbildningen skall stå utanför gymnasieskolan. Sådana invändningar anförs av länsskolnämnderna i Östergötlands, Örebro och Västerbottens län samt Östergötlands, Malmöhus och Västerbottens läns landsting. Sistnämnda landsting anför att det måste vara olämpligt att sjuksköterskeutbildningen får inta en särställning i för­ hållande till övriga vårdyrkesutbildningar såsom undersköterskeutbildning, labo­ ratorieassistentutbildning, röntgenassistentutbildning m. fl. av vilka i varje fall assistentutbildningarna till längd och omfattning i stort motsvarar sjuksköterske­ utbildningen. Det är vidare behäftat med vissa svårigheter att inom en vårdyrkes­ skola hantera utbildningar, för vilka med denna konstruktion olika avtal gäller för lärare vid de olika utbildningarna. Om t. ex. assistentutbildningarna och sjukskö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 41

terskeutbildningen kommer att bli jämställda utbildningar inom gymnasieskolan, torde detta vara en förutsättning för att samma avtal kommer att gälla för t. ex. timlärare vid dessa utbildningar. De olika avtal som gäller förorsakar ofta svårig­ heter att rekrytera lärare till nuvarande yrkesskolekurser. Dessutom borde förut­ sättningarna för samläsning mellan sjuksköterskeelever och assistentelever öka, om båda utbildningarna ingår i gymnasieskolan. Stockholms läns landsting, som anför liknande synpunkter på vikten av samord­ ning av vårdyrkesutbildningen, anser att beslut i fråga om sjuksköterskeutbildningen bör anstå i avvaktan på resultatet av främst kompetensutredningens och 1968 års utbildningsutrednings arbete. Även länsstyrelsen i Jämtlands län, Gävle­ borgs läns landsting och Svenska lanstingsförbundet betonar behovet av samordning mellan gymnasieskolans vårdyrkesutbildning och sjuksköterskeutbildningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att all utbildning mellan grundskola och högskola bör ingå i gymnasieskolan. TCO föreslår att utbildning till arbetsterapeut, ekonomiföreståndare, fritidspedagog, hörselvårdsassistent, ålderdomshemsföreståndare och utbildning av medicinsk-tekniska assistenter inte skall ingå i gymnasie­ skolan utan organiseras som självständiga eftergymnasiala enheter på samma sätt som förutsätts ske med sjuksköterskeutbildningen. OJST uppger att fram till augusti 1970 endast ett landsting fattat beslut om skogsbruksskoleutbildning från och med budgetåret 1971/72. OJST anser att skogsvårdsstyrelserna i allmänhet inte torde ha ekonomiska resurser att bedriva skogsyrkesutbildning med enbart stöd av statsbidrag enligt nuvarande grunder. Enligt OJST:s mening kan därför i flera län den situationen uppstå att skogsbruksutbildningen måste starkt begränsas eller helt läggas ned från och med budgetåret 1971/ 72. OJST anser att dessa både för de utbildningssökande och för skogsbruket utom­ ordentligt allvarliga risker snarast måste undanröjas. Eftersom landstingen angett oklarheten i fråga om statsbidragsbestämmelser utgöra hinder mot förhandlingar av bindande karaktär med skogsvårdsstyrelsema, synes denna fråga böra lösas innan övriga problem kan behandlas. Eftersom omfördelningen av huvudmannaskapet inte är tvingande, räknar OJST med att andra huvudmän än landsting åtminstone under ett eller några år måste svara för utbildningen inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring. OJST anser därför behov föreligga av sådana i särskild ordning utfärdade bestämmelser, att skolor med annan huvudman än landsting inte ställs vid sidan av gymnasieskolan. Också skogsstyrelsen understryker behovet av övergångsanordningar för skogsyrkesutbildningen. I statsmakternas beslut angående huvudmannaskapet för gymnasieskolan bestäm­ des att kurser av mindre omfattning, som har karaktär av allmän rådgivning, skall vara kvar hos skogsvårdsstyrelsema. Svenska landstingsförbundet efterlyser en klar gränsdragning mellan sådana kurser och den skolmässiga utbildningen.

4.1.2 Huvudmannaskapet för gymnasieskolan m. m.

Departementspromemorians förslag om fördelning av huvudmanna­

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

skåpet för vårdyrkesutbildningen i gymnasieskolan mellan landstingskommu­ nerna, å ena sidan, och primärkommunerna, å den andra, tillstyrks av länsskolnämnderna i Gävleborgs och Västernorrlands län, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Svenska komtnunförbundet, Stockholms läns landsting, TCO, SACO och SECO. Landstinget vill därvid betona länsskolnämndens roll i planeringen av gymnasie­ skolan. Svenska kommunförbundet anser att det är väsentligt att överläggningar och samråd kommer till stånd mellan gymnasiekommunerna och landstinget för att uppnå en från bl. a. resurssynpunkt lämplig uppgiftsfördelning för detta utbildnings­ område. Det synes naturligt att även länsskolnämnden medverkar härvidlag. I vissa fall kan lösningen bestå i att landstingets centrala vårdyrkesskola decentraliserar sin verksamhet till flera orter, i andra fall kan det vara lämpligt att inrätta vårdlinje vid kommuns gymnasieskola. Åtskilliga praktiska problem måste enligt förbundet givetvis beaktas vid överläggningarna och planeringen, t. ex. underlag för lärar­ tjänster och tillgång på lärare, lokal- och läromedelsutnyttjande samt praktikmöj­ ligheter. Inom vårdområdet torde dessutom vuxenutbildningen under lång tid komma att spela en väsentlig roll för personalrekryteringen. Vuxenutbildningen måste sannolikt vara decentraliserad, om den skall ha erforderlig effekt. Samplanering av ungdoms- och vuxenutbildning blir sålunda också en viktig samrådspunkt. Svenska landstingsförbundet, länsskolnämnden i Västmanlands län samt Malmö­ hus läns landsting anser det delade huvudmannaskapet för vårdlinjen olämpligt. Länsskolnämnderna i Hallands och Malmöhus län samt länsstyrelsen i Jämtlands län uttrycker också tveksamhet inför förslaget. Landstingsförbundet anser att huvudmannaskapet för gymnasieskolan bör betraktas som en praktisk lämplighetsfråga, där stor vikt läggs vid samordning och effektivt utnyttjande av lokaler, lärarkrafter, undervisningsmateriel och resurser för praktisk utbildning. Om den föreslagna uppdelningen av huvudmannaskapet för utbildningen av vårdpersonal anför förbundet att den synes i praktiken svår att genomföra då läroplanen för ut­ bildning i åldringsvård är densamma som för utbildning av personal i hälso- och sjukvård. Delning av huvudmannaskapet kan enligt förbundets uppfattning vidare leda till kompetenskonflikter och försvåra möjligheterna att inom vårdiinjen genom­ föra den för hela gymnasieskolan grundläggande principen om en sammanhållen blockutbildning vars inledande skede skall vara gemensamt för alla som valt vård­ linjen. Huvudregeln bör därför vara att landstingen och de landstingsfria kommu­ nerna skall handha utbildningen inom vårdlinjen av gymnasieskolan. Undantag från denna huvudregel bör endast förekomma om särskilda skäl föreligger och under förutsättning att överenskommelse därom träffas mellan vederbörande landsting och kommun. Ansvarsfördelningen mellan här berörda huvudmän bör enligt för­ bundet klart och entydigt preciseras i skolstadgan. Uttalandet i promemorian att landstingskommun kan vara huvudman för spe­ ciella utbildningar, som förutsätter ett stort upptagningsområde eller omfattande investeringar, har uttryckligen berörts av endast ett mindre antal remissinstan­ ser. Uttalandet tillstyrks av länsskolnämnderna i Jönköping, Kronobergs och

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 43

Örebro län samt av TCO. Skolöverstyrelsen och OJST anser att det i särskilda fall under motsvarande förutsättningar kan finnas skäl för att även viss linje skall kunna ingå i landstingskommuns gymnasieskola. Lantbruksstyrelsen anför att konsumtionslinje i några fall förekommer i de förslag till kurser vid lanthushållsskola som inkommit för 1971/72. Dessa förslag har föregåtts av överläggningar mellan lands­ ting och berörd kommun, som funnit det mest ändamålsenligt att ordna konsumtionslinje vid en redan befintlig landstingskommunal skola med goda resurser, dock utan att skolans hela kapacitet tas i anspråk härför. Med tanke på de samhälls­ ekonomiska vinster som ligger i detta bör sådana lösningar främjas. Lantbrukssty­ relsen anser därför att undantagsbestämmelsen bör vidgas så att landstingskom­ muns gymnasieskola får omfatta även linje. Stockholms skoldirektion anser att högre specialkurser i princip bör ha samma huvudman som den utbildning som utgör grund för specialkursen. Skoldirektionen föreslår vidare att kommun efter överenskommelse med landstingskommun undan­ tagsvis skall kunna anordna utbildning i sin gymnasieskola på jordbrukets, skogs­ brukets och trädgårdsnäringens område.

Att enhetliga regler bör gälla för kommun och landstingskommun i egenskap av huvudman för gymnasieskolan har inte ifrågasatts. Emellertid anser flera remissinstanser att departementspromemorians förslag inte går tillräckligt långt. Länsskolnämnden i Jönköpings län, Svenska landstingsförbundet, Östergöt­ lands, Gävleborgs och Västerbottens läns landsting samt TCO framhåller att det. enskilda landstinget ofta kommer att ha en poängmässigt större skolverksamhet än många kommuner. I likhet med ytterligare några remissinstanser anser dessa in­ stanser inte de argument bärkraftiga, vilka i promemorian anförs för att regleringen i fråga om skolstyrelse och skolchef i kommun endast i begränsad utsträckning behöver ha motsvarighet i fråga om landstingskommun. Enligt landstingsförbundet kan det dock finnas skäl för att inte ha full motsvarighet till bestämmelserna om primärkommun. I fråga om styrelsen uppger förbundet, att i ett flertal landsting har inrättats utbildningsnämnder/undervisningsnämnder med uppgift att vara ett samordnande organ för landstingskommunens utbildningsverksamhet. Hos flera landsting har beslutats att undervisningsnämnd skall utgöra styrelse för landstingets samtliga undervisningsverksamheter om stadgemässiga hinder inte föreligger. För att komma förbi de formella bestämmelser som utgjort hinder för en sådan kon­ struktion har frågan stundom lösts genom att ledamöter i undervisningsnämnden också utgjort styrelse för skolformer med särbestämmelser för styrelsefunktionen. Förbundet anser således att gymnasieskolan skall inordnas under en styrelse och att denna skall kunna vara styrelse även för landstingskommuns samlade övriga utbild­ ningsverksamheter inklusive vårdyrkesutbildningen. Den uppfattning som landstingsförbundet sålunda gett uttryck för beträffande styrelsen för landstingskommuns gymnasieskola delas av länsskolnämnderna i Öre­ bro, Jönköpings och Västernorrlands län samt av Stockholms, Östergötlands och Malmöhus läns landsting.

44 Kungi. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Länsskolnämnden i Västmanlands län avstyrker att landstingskommun ges möj­ lighet att ha styrelse för del av gymnasieskolan. Länsskolnämnderna i Jönköpings och Västernorrlands län anser att huvudregeln måste vara en skolstyrelse hos varje huvudman. I övrigt har vad promemorian innehåller i fråga om möjlighet för landstingskommun att ha särskild styrelse för del av sin gymnasieskola tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Skogsstyrelsen anser därvid skäl tala för att utbildning för lantbruk och skogsbruk har gemensam styrelse. Länsskolnämnden och läns­ styrelsen i Jämtlands län förordar att en annan landstingskommunal nämnd skall kunna vara styrelse för landstingskommunens gymnasieskola. Enligt lantbruksstyrelsen finns f. n. möjlighet att i fråga om lantbrukets yrkesskolor delegera vissa ärenden till förvaltningsnämnd för särskild skolenhet. Styrelsen skulle gärna se att detta system kunde bibehållas genom att till avdelning av gymnasieskolans styrelse kunde delegeras ärenden som rör viss skolenhet och att till ledamot av sådan av­ delning kunde utses även person som inte är ledamot eller suppleant i styrelsen. I fråga om skolchef i landstingskommun anför Svenska landstingsförbundet. Även om förbundet anser att en statlig reglering av skolchefsbefattningarna i landstingskommunerna inte bör ifrågakomma, vill förbundet dock framhålla att behovet av en befattningshavare med samordnande arbetsuppgifter inom skolsek­ torn är minst lika stort inom landstingskommunen som inom primärkommunen. Med hänsyn till omfattningen av utbildningsverksamheten och stor geografisk sprid­ ning samt den expansion som är att vänta inom vårdsektorn finner styrelsen att motiven för inrättande av sådana samordnande tjänster inom landstingen till och med kan sägas vara minst lika stora som eller större än inom annan kommun. De flesta landstingskommuner har, trots att statsbidrag inte utgår, inrättat sådana tjänster för samordning av det nuvarande skolväsendet. I vissa landsting har dessa tjänster fått beteckningen skolchef. För sådana tjänster som fortsättningsvis i ökad omfattning torde komma att krävas borde rimligtvis landstingen erhålla statsbidrag, förslagsvis inordnat i det allmänna driftsbidraget. Tjänsterna bör tillsättas av lands­ tingen och regleras av inom landstinget utfärdade bestämmelser. Behovet av skolchef i landstingskommun hävdas också av länsskolnämnderna i Jönköpings, Örebro och Västerbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Upp­ sala, Östergötlands och Västerbottens läns landsting samt TCO.

Promemorians förslag till lösning av frågan om den interkommunala ersättningen tillstyrks av de remissinstanser som behandlat frågan med undantag av länsskolnämnden i Hallands län och skolstyrelsen i Borås. Enligt läns­ skolnämnden leder förslaget om interkommunal ersättning till landstingsfri kom­ mun till att indelningen i elevområden kommer att styras av ekonomiska förhållan­ den. Detta är enligt nämndens mening inte godtagbart.

4.1.3 Ändringar i skollagen i fråga om särskild styrelse, yrkesråd och avgifter m. m.

Departementspromemorians förslag i fråga om särskild styrelse för del av gymnasieskolan tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser som berört förslaget utom länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus, Västmanlands

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 45

och Västernorrlands län samt skolstyrelsen i Sundsvall. Skolstyrelsen anser att en skolstyrelse, som bör ha överblick över och ansvaret för samordningen för skol­ väsendet i hela kommunen, lika väl som en särskild styrelse kan ta hänsyn till spe­ ciella förhållanden.

Förslaget i promemorian om yrkesrådens uppgifter har av remissinstan­ serna bedömts övervägande positivt. Sålunda uttalar exempelvis arbetsmarknads­ styrelsen att styrelsen finner det angeläget att skolan tillgodogör sig de erfarenheter från arbetslivet som förekomsten av de föreslagna yrkesråden kan innebära. Styrel­ sen bedömer kontakter med arbetstagare och arbetsgivare som en väsentlig faktor i skolans arbete. SAF vill betona vikten av att någon form av kontaktorgan mellan skola och näringsliv även behandlar innehållet i allmänna ämnen. Skolöverstyrelsen föreslår att den utbildning som skall utgöra underlag för yrkesråd beskrivs som ekonomiska, tekniska eller eljest huvudsakligen yrkesbetonade ämnen. TCO förordar att yrkesrådens verksamhet skall spänna över hela utbild­ ningen på resp. studieväg. Skolstyrelsen i Lund anser att det egentliga syftet med bestämmelserna om yrkesråd — behovet av en fortlöpande kontakt med företrä­ dare för bl. a. näringslivet — skall komma till tydligt uttryck i lagtexten. Några remissinstanser bedömer yrkesråden som mindre värdefulla. Enligt länsskolnämndens i Västernorrlands län mening har yrkesråden i hittillsvarande ut­ formning endast i ringa omfattning haft en meningsfull funktion i det utomordent­ ligt betydelsefulla samspelet mellan skola och näringsliv. Kontakten skolstyrelse— näringsliv synes i allmänhet ha skötts vid sidan om yrkesråden. Länsskolnämnden vill därför föreslå att i stället för tvingande föreskrift om yrkesråd införs föreskrift om att skolstyrelse skall fortlöpande rådgöra med branschorganisationerna på både arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Eftersom branschorganisationerna som regel om­ fattar större områden än G-regionerna torde organisationernas engagemang och in­ flytande förbättras därigenom. Ett sätt att uppnå det kan enligt nämnden också vara att yrkesråden görs gemensamma för flera G-regioner. Skolstyrelserna i Ronneby och Sundsvall ger uttryck för liknande uppfattning. Svenska landstingsförbundet anser att de fackbetonade önskemålen bäst kan tillgoodses om yrkesråden får för ett helt län representativ sammansättning. Enligt förbundets mening bör det därför finnas möjlighet för två eller flera kommuner att inrätta gemensamt yrkesråd för viss utbildning. Förbundet föreslår vidare att yrkesrådens kompetensområde blir hela utbildningen på den eller de studievägar som ingår i arbetsområdet. Därför bör till samma yrkesråd hänföras utbildningen för ett yrke eller flera närbesläktade yrken. Också länsskolnämnden och länsstyrel­ sen i Jämtlands län föreslår att yrkesråd skall kunna vara gemensamt för flera gymnasieskolregioner. Länsskolnämnden i Värmlands län anser att bestämmelserna bör ges ett sådant innehåll att ett rådgivande organ — som inte bör kallas yrkesråd — bör finnas för varje linje eller gemensamt för flera linjer under skolstyrelsens förvaltning. Länsskolnämnden i Kronobergs län hyser den uppfattningen att det finns risk för att yrkesråden blir ohanterligt stora. Nämnden föreslår att yrkesrådens

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

uppgift skall avse frågor rörande undervisning i yrke eller yrkesgrupp. Länsskolnämnden i Västerbottens län efterlyser en klar avgränsning av yrkesrådens upp­ gifter.

Förslaget i promemorian att avgifter för undervisningen i gym­ nasieskolan inte skall kunna tas ut har mött erinran endast från Malmöhus läns landsting som anför att landstinget i princip delar uppfattningen att rätten till under­ visning i gymnasieskolan inte bör inskränkas genom avgifter, dvs. den grundläggande utbildningen för ungdomar i de reguljära utbildningsåldrarna bör alltid vara till­ gänglig utan kostnad för eleven. Det torde dock kunna förutsättas att exempelvis företag och branschorganisationer framställer önskemål om att vissa fortbildnings­ kurser anordnas i form av specialkurser inom gymnasieskolan. För sådan utbild­ ning, som i vissa fall kan förväntas bli mycket kostnadskrävande och avse fortbild­ ning av kvalificerad personal i betydligt högre åldersgrupper än vad som gäller för den grundläggande utbildningen, synes det landstinget skäligt att skolhuvudmannen tillförsäkras rätt att ta ut ersättning för undervisningen.

4.1.4 Ändring ä studiehjälpsreglementet

De föreslagna ändringarna har vid remissbehandlingen inte mött någon erinran.

4.1.5 Utökad studiekurs

Den utvidgade tillämpningen av utökad studiekurs har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnas utan erinran. Länsskolnämnden i Malmöhus län ifrågasätter dock om nuvarande bestämmelser, som anpassats till gymnasiet och fackskolan, utan vidare kan överföras till gymnasieskolan.

4.1.6 Mindre studiekurs — förlängd undervisning

Departementspromemorians förslag att utöka tillämpligheten av mindre studie­ kurs har bemötts positivt vid remissbehandlingen. Däremot ifrågasätter fyra länsskolnämnder, riksrevisionsverket, Stockholms läns landsting, TCO och Stockholms skoldirektion lämpligheten av att förlängd undervisning inte skulle förekomma på alla de studievägar där mindre studiekurs är möjlig. Länsskolnämnden i Jönköpings län pekar på risken att möjligheten till förlängd undervisning utnyttjas till konkur­ renskomplettering. Östergötlands läns landsting förutsätter att befrielse från ämne avser allmänna ämnen och inte fackämne samt att sådan befrielse inte kommer att medföra risker i samband med den framtida yrkesutövningen. Åtminstone inom vårdområdet — där patienternas säkerhet måste garanteras — får inga eftergifter göras i detta hänseende. Ett klarläggande av huruvida genomgången mindre studiekurs kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 47

att inverka på kompetensen är därför enligt landstinget angeläget. Liknande syn­ punkter i fråga om vårdområdet anförs av TCO. RHS anser att en övre och en nedre gräns för det timantal som skall betraktas som heltidsstudier skall kunna ersätta nuvarande uppläggning i mindre, fullständig och utökad studiekurs. Eleven skulle då själv inom fastställda ramar och med en normaltimplan som riktmärke kunna få bestämma kursomfånget. Skolstyrelsen i Sundsvall efterlyser större klarhet i fråga om de verkningar ett inte fullständigt avgångsbetyg kan ha vid ansökan till högre läroanstalter.

4.1.7 Lärohoksgranskning Länsskolnämnden i Uppsala län anser att frågan om central granskning av peda­ gogiska hjälpmedel skyndsamt måste lösas. SAF framhåller de insatser sådana kon­ taktorgan som yrkesråden kan utföra i fråga om granskning av läromedel. SECO föreslår att alla läroböcker i gymnasieskolan skall granskas av läroboksnämnden.

4.1.8 Betyg

Förslaget i departementspromemorian att använda den femgradiga numeriska betygsskalan i gymnasieskolan i samtliga ämnen, där betygsättning sker, har till­ styrkts av länsskolnämnderna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län samt skolstyrelsen i Ronneby och skolstyrelsen i Sundsvall. SECO finner förslaget rimligt, så länge det nuvarande betygssystemet finns kvar. SACO tillstyrker att grupprelativa betyg skall användas för samtliga ämnen utom yrkestekniska ämnen för vilka en målrelaterad betygsskala bör gälla. Att en målrelaterad betygsskala behålls för yrkestekniska ämnen innebär enligt SACO att av­ nämarnas självklara fordran att avgångsbetyget skall ge tillförlitlig information om yrkeskunnande tillgodoses. SACO anser att en målrelaterad betygsskala också bör kunna användas för sådana ämnen som maskinskrivning och stenografi. Stock­ holms skoldirektion anför att förslaget i promemorian synes innebära att för de allmänna ämnena på alla gymnasieskolans linjer principen om relativ betygsättning skall tillämpas, medan inom de yrkesinriktade ämnena betygsättningen skall vara dels absolut, dels relativ. Skoldirektionen anser att de föreslagna bestämmelserna kräver närmare anvisningar. Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför. Nämnden kan inte finna annat än att förekomsten av två betygssystem — ett absolut och ett relativt — kommer att vålla mycken förvirring både inom skolan och hos avnämarna. Skälen att ta hänsjm till avnämarna när det gäller yrkesteknik synes inte större än skälen att ta hänsyn till dem vid betygsättningen i allmänna ämnen. Varför skall ej företagsekonomi, stenografi eller maskinskrivning på treårig ekonomisk linje och tekniska ämnen på fyraårig teknisk linje jämställas ur denna synpunkt med yrkesteknik? Den förbistring som rått i betygsdebatten, alltsedan det relativa betygssystemet infördes, torde öka efter förevarande förslag, när en elev i olika ämnen i sitt avgångsbetyg kommer att få betyg, som refererar till olika system.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 dr 1970

Riksrevisionsverket anser att samma betygsskala bör tillämpas för de allmänna och de yrkesinriktade ämnena, så att en enhetlig tolkning underlättas. Enligt Öster­ götlands läns landsting bör samma principer och bedömningsskalor tillämpas för såväl teori som praktik, då det annars föreligger stor risk för att den praktiska ut­ bildningen blir nedvärderad. I departementspromemorian föreslås att uttrycket »deltagit» skall få använ­ das i yrkesinriktade ämnen i stället för betyg, om eleven inte uppnått de kunskaper och färdigheter som undervisningen avser att ge. Detta förslag har kritiserats av ett flertal remissinstanser. Skolstyrelsen i Sundsvall anför att uttrycket deltagit nu används i ämnen där man överhuvudtaget inte ger betyg, t. ex. i konst- och musikhistoria och i vissa mindre omfattande ämnen inom yrkesundervisningen. Om man följer förslaget i prome­ morian kan uttrycket »deltagit» i dessa fall missförstås och tolkas så att eleven inte »uppnått de kunskaper och färdigheter, som undervisningen avser att meddela» dvs. som ett underbetyg. Eftersom begreppen »godkänd» och »underkänd» av­ skaffats i skolan, anser inte skolstyrelsen att man bör införa markeringar som kan uppfattas som en återgång till det gamla. Av samma skäl bör betyget 0 inte längre få förekomma. I stället bör läraren ha möjlighet att inte sätta betyg, då eleven helt saknar kunskaper eller inte uppfyller kraven på acceptabelt yrkeskunnande eller acceptabla färdigheter. Synpunkter som liknar dem som skolstyrelsen i Sundsvall anfört framförs av några länsskolnämnder och skolstyrelser. Stockholms skoldirektion föreslår att betygen 0—5 skall utgöra hela betygsskalan, varvid betyget 0 skall sättas i sådana fall då eleven inte uppfyller de kvantita­ tiva och kvalitativa krav som ställs. Beteckningen »deltagit» bör sättas i sådana ämnen och på sådana kurser, där graderat betyg inte skall utfärdas. Om särskilda skäl föreligger att inte betygsätta ämne anser skoldirektionen att detta i betyget bör markeras med ett streck. RHS anser att betyget 0 innebär ett visst positivt värde för eleven, eftersom alter­ nativet att helt bli utan betyg, t. ex. i avgångsklass, innebär ett ofullständigt betyg och därmed avsevärda nackdelar. Risker för att andra problem uppstår genom be­ tyget 0:s avskaffande föreligger också enligt RHS. Skolstyrelsen i Lund påpekar att, om elev i avgångsbetyg får betyget 0 i ett ämne, en fullständig lärokurs föreligger, något som däremot inte är fallet om ämnet bedöms med »deltagit».

4.1.9 Uppflyttning samt förnyad genomgång av årskurs

De föreslagna reglerna om uppflyttning och förnyad genomgång av årskurs till­ styrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Länsskolnämnden i Gävleborgs län, SACO, SECO och skolstyrelsen i Lund an­ ser att möjligheterna till förnyad genomgång av årskurs inte bör begränsas i den formen att skolans organisation inte får utvidgas. Riksrevisionsverket däremot fö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1970 49

reslår att nämnda begränsning i rätten att gå om årskurs skall utsträckas även till elev som i avgångsbetyg från årskurs 3 inte uppnått betygsmedelvärdet 2,3, efter­ som den föreslagna rätten för sådana elever att gå om årskurs utgör en möjlighet till konkurrenskomplettering. Länsskolnämnden i Jönköpings län påpekar att möj­ ligheten för elev med betygsmedelvärdet 2,3 att gå om årskurs lätt leder till att en sådan elev får en fördel framför elever som inte tillåts konkurrenskomplettera. I fråga om rätten för elev som skilts från vidare studier att vinna inträde i gym­ nasieskolan på annan linje anför skolöverstyrelsen. Skolformen gymnasieskola kommer att rymma en mycket stor och skiftande upp­ sättning studievägar i form av linjer och specialkurser med grenar och varianter. Att positivt utvälja vissa bland dessa studievägar såsom öppna torde inte kunna anses ligga inom klasskonferensens faktiska kompetens. Skolövertyrelsen har — efter överväganden om olika lösningar — funnit det vara mest realistiskt att beslut om elevs skiljande skall avse vidare studier endast på den studieväg eleven tillhört. Elevens ansökan att därefter vinna inträde på annan studieväg i gymnasieskolan förutsätts i vanlig ordning få prövas av intagningsnämnd (motsvarande). Östergötlands läns landsting anser att en klasskonferens vid en vårdyrkesskola inte kan hänvisa en elev, som inte klarar utbildningen eller befinns olämplig av annan orsak, till linje vid annan skola. En väl utbyggd studie- och yrkesvägledning i gymnasieskolan bör istället tillgodose sådant behov.

4.1.10 Benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fackskolekonom och fackskolingenjör

Förslaget att avskaffa benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fack­ skolekonom och fackskolingenjör har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår dock att beteck­ ningen gymnasieingenjör bibehålls för elev som slutfört lärokurs på fyraårig teknisk linje. Därvid hävdar nämnden att denna linje intar en särställning i gymnasieskolan. Lässkolnämnderna i Älvsborgs och Gävleborgs län pekar på att ett borttagande av de hittillsvarande benämningarna medför vissa praktiska problem från avnämar­ synpunkt. Länsskolnämnden i Älvsborgs län är av den uppfattningen att arbets­ marknaden kommer att skapa en egen terminologi, om det inte ges anvisningar. Enligt TCO synes på den internationella marknaden utvecklingen gå mot att be­ tona formell kompetens. Mot bakgrund bl. a. härav anser TCO att frågan, som har stor betydelse för arbetsmarknaden och ett stort antal enskilda individer, bör bli föremål för ytterligare beredning. Även SECO föreslår att man undersöker om nya benämningar kan skapas.

4.1.11 Beslut om skolenhet

Länsskolnämnderna i Kristianstads och Västmanlands län anser — under hän­ visning till att rätten att få anordna en studieväg är föremål för central prövning — att beslut om skolenhet kan fattas av länsskolnämnd. 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 159

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför. Den nya länsstyrelsen kommer att handlägga alla viktigare planeringsfrågor i länen. Lokalisering av gymnasieskolor måste enligt länsstyrelsens uppfattning där­ för samordnas med övrig länsplanering. Detta sker enklast genom att skolöversty­ relsen åläggs samråda med länsstyrelsen om planerade nya gymnasieskolor och om väsentliga förändringar i utbildningen vid gymnasieskolorna.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Östergötlands län.

4.1.12 Skolväsendets omfattning — poängsystemet

Riksrevisionsverket anser att hela frågan om poängsystemet bör ses över. Som grund härför anför verket att såväl det nuvarande som det föreslagna systemet i vissa situationer kan verka konserverande på organisationen och motverka en flexi­ bel anpassning till ändrade förhållanden. Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför. Nämnden har ingenting att erinra mot de föreslagna modifikationerna i poäng­ systemet. Om ett poängsystem av denna typ är ett tillfredsställande instrument kan emellertid diskuteras. I många kommuner, där en andra gymnasieskola är inrättad eller kommer att inrättas, uppdelas ofta studievägarna på en socialt-ekonomiskt in­ riktad enhet och en naturvetenskapligt-tekniskt inriktad. Arbetsbördan torde kunna bli mycket olika vid två sådana ur poängsynpunkt lika skolenheter och mellan dessa och en skolenhet, där ett större antal studievägar är inrättade. Om hela kommunens poängtal fick bli underlag för beräkning av skolledartjänster, lönesättning och undervisningsskyldighet skulle en rättvisare fördelning mellan skolenheterna kunna åstad­ kommas i samarbete mellan länsskolnämnd och kommunal skolledning. Härigenom skulle man också slippa ett sneglande på konsekvenserna för antalet skolledartjäns­ ter vid fördelningen av studievägar på de olika skolenheterna. I övrigt har vid remissbehandlingen framförts kritik mot detaljer i förslaget i departementspromemorian. Flera länsskolnämnder, SACO, Svenska landstingsförbundet, Stockholms skoldirektion och skolstyrelsen i Uppsala pekar på att det föreslagna systemet genom att räkna med elever i stället för klasser kan ge ett i förhållande till nuläget sänkt poängtal. SACO framhåller att redan den omständigheten att elevantalet för gym­ nasiets och fackskolans linjer läggs samman kan innebära en poängminskning. Skoldirektionen uttalar att den har förståelse för önskemålet om högt elevantal i klas­ serna men att den likväl finner det angeläget att inte skolledningen redan under den första tiden av gymnasieskolans verksamhet måste försvagas på grund av en alltför restriktiv poängberäkning. Länsskolnämnden i Södermanlands län föreslår att be­ räkningen skall ske för årskurs och linje. Länsskolnämnden i Västmanlands län påpekar att en sådan lösning ger särskilt hög poäng till skolor, där den s. k. B-formen förekommer. Två länsskolnämnder, Svenska landstingsförbundet, två landsting, SACO, Stock­ holms skoldirektion och skolstyrelserna i Örebro och Borås påtalar att förslaget i promemorian inte beaktar att olika studievägar är olika arbetslcrävande. Härvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 51

pekas särskilt på utbildning som förläggs till företag eller annan institution än skolan. Länsskolnämnden i Älvsborgs län och skolstyrelsen i Borås föreslår att särskilt arbetskrävande kurser skall kunna medföra extra poäng. SACO anser att varje gren av linje bör tillgodoräknas 1 poäng. Länsskolnämnderna i Jönköpings och Värmlands län, Svenska landstingsförbun­ det samt Stockholms, Östergötlands och Malmöhus läns landsting anser att special­ kurser som omfattar kortare tid än en termin tilldelats för låg poäng. Malmöhus läns landsting och Stockholms skoldirektion ifrågasätter att specialkurser som om­ fattar mer än en termin men mindre än läsår bör poängberäknas på samma sätt som specialkurs som omfattar läsår. Tre länsskolnämnder, Svenska landstingsförbundet och Östergötlands läns lands­ ting anser att poängberäkningen för elevhem bör differentieras med hänsyn till elevhemmens storlek. Länsskolnämnden i Jönköpings län, landstingsförbundet samt Östergötlands och Malmöhus läns landsting anser det föreslagna poängtalet under alla förhållanden vara för lågt. Östergötlands och Malmöhus läns landsting föreslår att vid poängberäkningen skall beaktas arbetet med resp. lärarkandidater i vårdyrkesskolor och skoljordbruk.

4.1.13 Antal elever på heltidsanställd skolsköterska

Länsskolnämnderna i Stockholms, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, Stockholms läns landsting, TCO samt skolstyrelsen i Sundsvall anser att skolhälsovården bör beräknas med utgångspunkt även från elever vid specialkurser. Östergötlands läns landsting anser de föreslagna elevtalen för höga inom vård­ yrkesutbildningen med hänsyn till de särskilda förhållandena med bl. a. ofta åter­ kommande vaccineringar. Stockholms skoldirektion och TCO föreslår att antalet elever per skolsköterska i gymnasieskolan sänks till 800 medan skolstyrelsen i Sundsvall föreslår 800—1 000.

4.1.14 Skolpliktens fullgörande i yrkesskola eller företag

Den principiella inställning i fråga om förbud mot utbyte av skolgång i grund­ skolan som kommit till uttryck i promemorian delas eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Svenska kommunförbundet anför att det enligt förbundets mening är tveksamt om varje form av avvikelse eller dispens från huvudregeln bör omöjliggöras. För­ bundet har vid sina överväganden stannat vid att den hittillsvarande ordningen i viss utsträckning borde bibehållas. Självklart bör avgörandena i dylika undantagsfall alltid grundas på elevens bästa. Synpunkter liknande kommunförbundets har framförts av flera länsskolnämnder och skolstyrelser. *4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 159

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

4.2 SkoIIedarutredningens betänkande

4.2.1 Organisation

Skolöverstyrelsen delar i stort utredningens uppfattning i fråga om utgångspunk­ terna för utformningen av skolledarorganisationen vid gymnasieskolan. Såvitt över­ styrelsen kunnat finna är det emellertid tveksamt om utredningens föreliggande för­ slag till teknisk utformning av skolledarorganisationen i tillräckligt hög grad svarar mot dessa utgångspunkter. Enligt överstyrelsen ger utredningens katalogisering av arbets- och ansvarsfördelningen mellan skolkansliet och basenheterna inte en tillräckligt klar bild av funktioner och avsedd besluts­ ordning. Vid granskning av fördelningen av funktionerna mellan skolkansliet och basenheterna blir det genomgående intrycket att ett visst dubbelarbete inte gått att undvika. Många av de funktioner som enligt förslaget skall utföras på skolkansliet måste beredas på basenheterna. Det är, menar överstyrelsen, vanskligt att utan tillgång till adekvata tidsuppgifter bedöma i vilken utsträckning den föreslagna arbetsfördelningen innebär en avlastning för basenheten. Överstyrelsen noterar också att arbetsuppgifter, som av utredningen är avsedda för gymnasieskolexpert och planeringsspecialister, redan är samordnade och inordnade i en del kommuners skolkanslier, där de utförs av olika tjänstemän. Det anförs vidare att organisations­ modellen inte utan jämförelsevis omfattande modifieringar kan användas i kom­ muner med mindre gymnasieskolor. Rationaliserings- och förstärkningseffekten kan ifrågasättas framför allt i kommuner med endast en gymnasial skolenhet. Översty­ relsen förordar anstånd med genomförande av föreslagen skolledarorganisation. Statskontoret ansluter sig i allt väsentligt till den principiella grundsyn som utred­ ningen gett uttryck för. Ämbetsverket kan däremot inte tillstyrka att så långtgående förändringar i den lokala skolorganisationen genomförs redan den 1 juli 1971 bl. a. med hänsyn till erforderlig förberedelsetid. Riksrevisionsverket anser sig inte i nu­ läget kunna biträda utredningens organisationsförslag för gymnasieskolans ledning. Risk föreligger enligt verket för att ett genomförande av förslaget kommer att med­ föra en försvagning av såväl de centrala planeringsfunktionerna som basorganisa­ tionernas ledning. Svenska kommunförbundet biträder i princip huvudlinjerna i utredningens förslag. Tre styrelseledamöter, som reserverar sig, anser att utred­ ningsförslaget inte kan läggas till grund för beslut om skolledning. Svenska lands­ tingsförbundet ansluter sig i princip till utredningens förslag och menar att lands­ tingens skolledning bör kunna utgå från en likartad principskiss. TCO och SACO reser allvarliga invändningar mot en så långt driven centralisering som den utred­ ningens förslag omfattar. Den reella innebörden i förslaget är enligt TCO att en stor del av de skolledningsresurser som idag disponeras för basenheterna används för att rusta upp den centrala skolförvaltningen. TCO vänder sig bestämt mot att en sådan förstärkning görs på de enskilda skolenheternas bekostnad och hävdar att effekten av den föreslagna centraliseringen blir en felaktig fördelning av skolledarresurserna. SACO anser att utredningens förslag om centralisering av beslutande­ rätten helt strider mot de tendenser till decentralisering och ökat inflytande för de

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 53 anställda, som kan iakttas på arbetsmarknaden i övrigt. Skolledarförbundet menar att det inte är möjligt att i enlighet med utredningen göra en klar avgränsning mellan administrativa och pedagogiska uppgifter inom skolan. De flesta pedagogiska ären­ den har en administrativ sida och de flesta administrativa åtgärder har ett pedago­ giskt motiv eller en pedagogisk verkan. Enligt RHS förlängs och kompliceras be­ slutsprocessen genom utredningens förslag. Centerns ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund motsätter sig bestämt att beslutanderätten i vissa administrativa frågor överförs från skolenhet till skolkansli.

Utredningens förslag till s. k. referenssystem (ämneskommittéer) är en­ ligt Svenska kommunförbundet inte tillfredsställande genomarbetat. Förbundet fäs­ ter stor vikt vid att ett väl fungerande samspel utvecklas mellan personalen och eleverna vid skolenheterna och det centrala skolkansliet. Det bör upprätthållas en klar gränslinje mellan å ena sidan samverkansorganen vid skolenhet (ämneskonfe­ rens, samarbetsnämnd o. d.), vilkas medlemmar utses av lärare och elever på den enskilda skolan, och å andra sidan referensgruppen för skolkansliet, vars medlem­ mar närmast torde få utses av vederbörande personal- och elevsammanslutningar för hela kommunen. Förbundet betonar att den centrala referensgruppen inte får behandla ärenden som enligt företagsnämndsavtalet skall handläggas av företags­ nämnd. Gränsdragningen mellan de kommunala företagsnämnderna och ämneskommittéema är även enligt skolöverstyrelsen oklar. Det hade varit värdefullt om ut­ redningen visat hur de nu existerande organen av typen samarbetsnämnd, ämnes­ konferens och elevråd infogats i organisationsstrukturen så att personalens och elevernas delaktighet i planläggningen klart kommit till synes. Utredningens förslag till referenssystem är enligt TCO så utformat att det inte kan anses bidra till att tillförsäkra skolpersonal och elever medinflytande i utformningen av skolans verk­ samhet. Därjämte har ämneskommittéerna byggts upp helt vid sidan om både skol­ chef och den lokala skolledningen. TCO säger sig inte kunna biträda förslaget till ämneskommittéernas konstruktion. Om ämneskommittéer skall inrättas, anser SACO att dessa inte bör vara beslutande organ utan enbart instanser för rådgiv­ ning och information. Beslutanderätten i pedagogiska frågor bör enligt denna remiss­ instans fortfarande ligga hos den enskilda skolenheten.

Basenhetens skolledarresurs måste enligt Skolledarförbundet vara tillräckligt stor för att skapa en fast pedagogisk och administrativ ledning. Vid varje basenhet, som med skolöverstyrelsens medgivande inrättas inom kommunen, bör finnas tjänst som rektor och biträdande rektor. Förbundet avstyrker bestämt den av utredningen föreslagna gruppchefsorganisationen och föreslår att under rektor och biträdande rektor införs en studierektorsorganisation byggd på principen om samverkan mellan likartade yrkesutbildande linjer i gymnasieskolan. Skolöversty­ relsen ifrågasätter om gruppchefsorganisationen utformats på ett sådant sätt att gruppchefema får tillräcklig god överblick över elevernas arbetssituation och möj­

54 Kungl. May.ts proposition nr 159 år 1970 lighet att medverka till att eleverna kan genomföra sina studieprogram. Vidare bör enligt överstyrelsen beaktas det behov av ställföreträdare för platschefen, som fler­ talet länsskolnämnder och skolstyrelser påpekat. Svenska kommunförbundet menar att resurser bör finnas att uppdra åt en av gruppcheferna att fullgöra funktionen som platschefens ställföreträdare med visst ansvar för basenheten som helhet. TCO anser att den stora mängden av samordnings- och samverkansuppgifter, som rör själva undervisningen och personal- och elevvården vid en skolenhet, kräver en befattning som ställföreträdare för rektor. Den av utredningen föreslagna skolledarorganisationen får enligt TCO inte önskvärda konsekvenser för bl. a. elevvård, per­ sonalvård och skolans kontakt med allmänheten. Skolarbetet kräver att det under hela skoldagen finns en person i ansvarsställning, till vilken såväl skolans elever och anställda som allmänheten kan vända sig. Detta behov kan svårligen bli till­ godosett utan en ställföreträdare. Praktiska hinder — konferenser, sammanträden inom och utanför skolan som rektor måste delta i — försvårar ofta här avsedd rektorsfunktion, vars betydelse för undervisningen, för trivseln och för relationerna mellan de människor som har sin dagliga gärning i skolan knappast kan över­ skattas.

4.2.2 Dimensionering Skolledarutredningens fältundersökning redovisas enligt skolöverstyrelsen sum­ mariskt, vilket gör det svårt och i vissa fall omöjligt att bedöma resultaten och därav föranledda förslag. Blanketter, sättet för urval av de deltagande skolorna samt metod för intervjuer och hearings m. m. redovisas inte. Vid två av de tre under­ sökningstillfällena hade ingen skolenhet årskurs 3 och 4 av det nya gymnasiet men däremot sista årskursen av det gamla gymnasiet med bl. a. studentexamen. Ett stort antal fackskolor hade då ännu inte årskurs 2. Yrkesskolan tillämpade läroplaner som för de flesta utbildningsvägarna kommer att förändras genomgripande vid in­ förandet av den integrerade gymnasieskolan. Överstyrelsen anser sammanfattnings­ vis att dimensioneringsmetoden behöver ytterligare bearbetas. Statskontoret säger sig sakna tillräckligt underlagsmaterial från egen utredningsverksamhet för att kun­ na bedöma konsekvenserna av och rimligheten i den föreslagna dimensionerings­ metoden. Ämbetsverket avstår därför från att närmare kommentera utredning­ ens överväganden och beräkningar. ULA anser att det i fältundersökningen insam­ lade materialet rörande tidsåtgång för olika aktiviteter inte kan läggas till grund för bedömningar och beslut rörande gymnasieskolans ledning. Tre ledamöter biträder inte den mening majoriteten i ULA redovisat. TCO hävdar att tillförlitligheten i fältundersökningen sannolikt är avsevärt mindre än vad utredningen uppgivit. SACO framhåller att skolledarresurserna måste beräknas på ett mer generöst sätt än vad utredningen gjort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 55 4.2.3 Inrättande och tillsättning av tjänst m. in.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om inrättande av skolledartjänst i gymnasieskolan, tillsättningsmyndighet för tjänst som skolledare och behörighet till skolledartjänst. Detsamma gör Svenska kommunförbundet. Tre ledamöter i förbundets styrelse reserverar sig. Skolöverstyrelsen tillstyrker att lokal skolstyrelse blir tillsättningsmyndighet beträffande skolledartjänster vid den tidpunkt då en ny skolledarorganisationen kommer till stånd. Sex ledamöter i överstyrelsens styrelse anmäler skiljaktig mening i denna fråga. Riksrevisionsverket avstyrker utredningens förslag att låta den lokala skolstyrelsen tillsätta skolledartjänsterna och förordar i stället att skolöverstyrelsen skall vara tillsättningsmyndighet. SR och TCO avvisar bestämt utredningens förslag beträffande ändrad tillsättningsmyndighet för skol­ ledartjänster. Enligt Skolledarförbundets mening finns det inte anledning att i prin­ cip ändra nuvarande tillsättningsförfarande och frågan bör inte tas upp till behand­ ling utan att även tillsättningen av lärare tas med i bilden. Skälen för central till­ sättning anser förbundet nämligen fortfarande vara starka. Skolans verksamhet är i mycket högre grad än andra kommunala verksamheter styrd genom statliga beslut och bestämmelser och staten bör därför ha en möjlighet att påverka valet av skol­ ledare. En annan faktor, som talar för att central tillsättning bör bibehållas, är enligt förbundet önskvärdheten att bevara nuvarande möjlighet att samtidigt söka flera olika skolledartjänster. Det nuvarande systemet har också haft en normerande betydelse för utvecklingen av en generell, objektiv bedömningsgrund av meriter och lämplighet. Skolledarförbundet förordar därför en central tillsättning och före­ slår, att tjänst som skolledare tillsätts av skolövertyrelsen. SR, TCO och SACO motsätter sig de sakkunnigas förslag i fråga om behörighetsregler för skolledarbefattningar. TCO hävdar att en viktig förutsättning för att innehavare av skolledar­ tjänster skall kunna fullgöra sina pedagogiska ledningsuppgifter tillfredsställande är, att de själva har genomgått lärarutbildning och förvärvat praktisk erfarenhet av undervisning. Enligt SACO har utredningen inte övertygande påvisat behov av ändring i de nuvarande behörighetsreglerna för skoldirektörer och biträdande skol­ direktörer. Intim kännedom om och erfarenhet av skolväsendet bör även i den nya gymnasieskolan vara ett primärt krav på kommunens skolchef.

4.3 OJST:s skrivelse

Skolöverstyrelsen framhåller att man finner de av OJST anförda skälen för ökningen av utbildningstiden från ett till två år starkt vägande. Av stor vikt för elever och avnämare är givetvis likställigheten med gymnasieskolans övriga linjer. Härigenom erhålls bl.a. samma omfattning allmänna ämnen. Lika angeläget är emellertid att de yrkesinriktade delarna utan omotiverade tidsöverskott täcker be­ hovet av yrkeskunnande hos grundutbildad arbetskraft. Enligt vad skolöverstyrelsen kunnat utröna härrör det ursprungliga förslaget till ettårig grundutbildning inom

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

skogsbrukets område från 1965. Vid denna tid var arbetslivet alltjämt inriktat på korta, starkt specialiserade yrkesutbildningar. En ändrad syn började ta form först genom YB:s allmänna tankegångar om att man borde ge en för likartade yrken gemensam grundutbildning, bl. a. genom att sammanslå gemensamma delar från olika specialkurser inom berörda yrkesområden. Vidare har inom skogsbruket under de senaste åren ägt rum en kraftig motorisering och annan teknisk-biologisk ut­ veckling som först på allra senaste tid synes ha börjat avspegla sig i ökade krav på kunskaper och färdigheter för personalen. Ett tecken på denna utveckling ger bl. a. den långtgående säsongutjämning som ägt rum från omkring 1960. Denna hade inte varit möjlig utan en omfattande övergång till tekniska hjälpmedel av olika slag. Införandet av en rad tekniska hjälpmedel har enligt skolöverstyrelsen dels med­ fört nya krav på kunskaper och färdigheter i drift, skötsel och i varje fall lättare underhåll, dels ökade krav på att mer självständigt, dvs. utan hjälp av befäl, kunna bedöma hur sådana hjälpmedel skall sättas in och utnyttjas på det för skogshante­ ringen mest ändamålsenliga sättet. Ökade kunskaper om olika biologiska funk­ tioner och metoder kommer således också in i bilden. OJST har följdriktigt över­ fört stoff till grundutbildningen från de specialiserade utbildningarna av företagare, maskinförare och förmän och avkortat dessa i motsvarande grad. Skolöverstyrelsen finner därvid liksom OJST att övervägande skäl talar för att en tvåårig utbildning erfordras i skogsbruk inom gymnasieskolans ram. Skolöverstyrelsen tillstyrker att den tvååriga utbildningen för skogsbruk benämns linje och upptas i den förteckning över linjer i gymnasieskolan som fastställs av Kungl. Maj:t. Svenska landstingsförbundet vill understryka önskvärdheten av att skogsbruksutbildningen blir tvåårig, så att dels likvärdighet uppnås med övriga linjer vad be­ träffar den teoretiska delen (allmänna ämnen och fritt tillval), dels nödvändiga yrkes­ krav kan tillgodoses. Målsättningen bör vara en anpassning till den huvudsakligen tvååriga gymnasieskolan. TCO har överlämnat yttrande från bl. a. Svenska facklärarförbundet. Facklärar­ förbundet framhåller att det är med tillfredsställelse man konstaterat att OJST har arbetat med en tvåårig utbildning för jord, skog och trädgård trots att statsmak­ terna har beslutat om en ettårig utbildning för skogsbruket. Den tvååriga utbild­ ningen är föranledd av den utveckling, som har skett inom utbildningsväsendet sedan SYK lämnade sitt betänkande samt vissa påtryckningar från såväl arbets­ tagare som arbetsgivare. Förbundet vill helt instämma i OJST:s synpunkter och motiveringar. Skogsbrukets yrkesnämnd konstaterar med tillfredsställelse att OJST:s förslag i väsentliga stycken innebär ett tillmötesgående av önskemål som nämnden tidigare framfört, främst att utbildningen föreslås bli tvåårig och få karaktär av allmän maskinutbildning med skoglig inriktning. LO, SAF och Skogs- och lantarbetsgiv ar ef öreningen instämmer i vad yrkesnämnden anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 57

5 . Departementschefen

5.1 Inledning

Inledningsvis har jag berört det arbete som under senare år pågått med en re­ form av skolväsendet på stadiet ovanför grundskolan. Sålunda har beslutats bl. a. att det från och med den 1 juli 1971 skall finnas en ny skolform, gymnasieskolan, som ersätter kommunala gymnasier och fackskolor, kommunala och landstingskommunala yrkesskolor samt lantbruks-, lanthushålls- och skogsbruksskolor, som drivs av landstingskommun den 1 juli 1971. Huvudman för gymnasieskolan kan vara kommun eller landstingskommun. Införandet av gymnasieskolan innebär — som min företrädare framhållit — ett viktigt steg mot ett huvudmål för utbildningspolitiken, nämligen genomförandet av en minst tvåårig ungdomsskola på stadiet ovanför grundskolan. Införandet innebär också ett betydelsefullt steg mot en upplösning av nuvarande status- och prestigebundna värderingar av olika studievägar och yrkesområden. Jag vill dock i detta sammanhang erinra om att de förändringar som kommer att ske den 1 juli 1971 — vid sidan om en grundläggande reformering av yrkesutbildningen — främst är av administrativ-organisatorisk natur. En ram skapas för den gymnasieskola, vars genomförande — i likhet med vad som förutsattes av min företrädare — kommer att ta tämligen lång tid. I många skolenheter kommer nyheterna den 1 juli 1971 att inskränka sig till begränsade ändringar i tim- och kursplaner för vissa studievägar, i andra enheter kommer förändringen att avse helt nya tim- och kurs­ planer, i ytterligare andra påbörjas ett successivt genomförande av en lokalmässig samordning av olika studievägar. Vad som nu behöver göras är i första hand att förenhetliga regelsystemet. Genomförandet av gymnasieskolreformen i övrigt måste ske successivt, i takt med våra materiella resurser och pedagogiska möjligheter. Några av de frågor som återstår att lösa före den 1 juli 1971 kräver beslut av riksdagen. Det är sådana spörsmål som jag nu avser att ta upp till behandling. För fullständighetens skull kommer jag att redogöra för vissa andra därmed samman­ hängande frågor. Flera av de frågor som jag kommer att beröra är f. n. föremål för utredningsarbete. Till dem kan det alltså finnas skäl att relativt snart åter­ komma.

5.2 Avgränsningen av gymnasieskolan, huvudmannaskapet m. m.

I statsmakternas beslut om införande av gymnasieskolan togs inte någon slutgiltig ståndpunkt till frågan om den närmare avgränsningen av gymnasieskolan. I kungörelsen (1970: 290) om gymnasieskolan har Kungl. Maj:t tagit ställning till vilka skolformer som ersätts av gymnasieskolan. Innebörden av Kungl. Maj:ts beslut är att gymnasieskolan vid starten kommer att omfatta motsvarigheten till utbildning som nu förekommer vid kommunala gymnasier och fackskolor, kommu­ nala och landstingskommunala yrkesskolor samt lantbruks-, lanthushålls- och

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

skogsbruksskolor som drivs av landstingskommun den 1 juli 1971. I remissyttrande över departementspromemorian har tre länsskolnämnder och tre landsting föreslagit att även sjuksköterskeutbildning skall ingå i gymnasieskolan. En remissinstans anser i stället att viss vårdyrkesutbildning som nu meddelas i yrkesskolan i fortsättningen skall meddelas vid sidan av gymnasieskolan. Härom är att säga att ett införande av sjuksköterskeutbildningen i gymnasieskolan skulle kräva sådana förändringar av sjuksköterskeskolornas organisation som de,t inte är möjligt att genomföra före den 1 juli 1971. Ett säkrare underlag för bedömningen av gymnasieskolans om­ fattning kommer f. ö. att föreligga i samband med ställningstagandet till kompe­ tensutredningens och 1968 års utbildningsutrednings arbete. På grund av vad jag nu anfört finner jag det inte lämpligt att förändra gymnasieskolans omfattning i jämförelse med vad kungörelsen om gymnasieskolan innehåller därom. Detta inne­ bär att i gymnasieskolan åtminstone till en början inte kommer att ingå exempelvis statlig skogs- och trädgårdsutbildning, sjöbefälsutbildning, sjuksköterskeutbildning eller utbildning vid privatskolor och enskilda yrkesskolor. Vid remissbehandlingen har framhållits vikten av samordning mellan utbild­ ningen av sjuksköterskor och den vårdyrkesutbildning som meddelas i gymnasie­ skolan. En sådan samordning innebär också enligt min mening många fördelar. Målet bör vara att det blir möjligt att samordna resurserna så att personalen kan användas inom båda skolformerna.

Statsmakterna har i år tagit ställning till hur huvudmannaskapet för gymnasieskolans skilda studievägar bör fördelas mellan kommuner och landstings­ kommuner. I departementspromemorian föreslås vissa jämkningar i detta beslut, i vad avser vårdyrkesutbildningen och vissa utbildningar som kräver stora upp­ tagningsområden eller omfattande investeringar. Det tidigare i år fattade beslutet innebär i fråga om vårdyrkesutbildningen att denna skall handhas av huvudmannen för respektive vårdverksamhet samt att kommun efter överenskommelse med vederbörande landstingskommun får anord­ na det inledande skedet av sjukvårdsutbildningen. Landstingskommunerna är hu­ vudmän för sjukvården och för en del av barna- och ungdomsvården. Även kom­ munerna är huvudmän för sistnämnda vårdform samt dessutom för åldringsvården. I departementspromemorian uttalas att det inom vårdyrkesutbildningen bör finnas utrymme för olika lösningar beroende på lokala förhållanden och eventu­ ella överenskommelser mellan kommuner och landstingskommuner. Om man bort­ ser från landstingsfri kommun, vars gymnasieskola givetvis bör få omfatta all gymnasieskolutbildning, föreslås i promemorian följande möjligheter att anordna ut­ bildning i gymnasieskolan. Landstingskommun får vara huvudman för utbildning av personal för sjukvård inbegripet psykiatrisk vård samt för barna- och ungdoms­ vård. Kommun får anordna utbildning av personal för åldringsvård och för barnaoch ungdomsvård. Efter överenskommelse med landstingskommun och om sär­ skilda skäl föreligger får kommun också anordna utbildning av personal för sjuk­ vård. Med hänsyn till utformningen av vårdlinjen innebär förslaget att såväl kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 59

mun som landstingskommun kan anordna all utbildning på denna linje med den inskränkningen att kommun får ha grenen för psykiatrisk vård och varianten för barnsjukvård bara efter överenskommelse med landstingskommun. Landstings­ kommun bör få anordna även specialkurs för åldringsvård. Promemorieförslaget innebär dock inte att det inom den sektor, där både kom­ mun och landstingskommun kan uppträda, skulle stå båda slagen av huvudmän fritt att anordna utbildningen. I promemorian framhålls att förutsättningen för att en kommun eller landstingskommun skall få anordna viss utbildning är att kom­ munen eller landstingskommunen medges såväl att inrätta gymnasieskola som att anordna studievägen. Beslutanderätten i dessa båda hänseenden torde ankomma på skolöverstyrelsen. Detta innebär enligt promemorian bl. a. att det i sista hand blir skolöverstyrelsen som skall bestämma om i en viss region kommun eller lands­ tingskommun skall få anordna sådan studieväg inom vårdyrkesutbildningen som enligt det föregående i princip får anordnas såväl av kommun som av landstings­ kommun. Remissopinionen är splittrad på denna punkt. Promemorieförslaget tillstyrks av Svenska kommunförbundet, under det att vissa andra remissinstanser däribland Svenska landstingsförbundet anser det delade huvudmannaskapet för vårdlinjen olämpligt. Enligt min mening uppnås genom förslaget i departementspromemorian en till­ fredsställande lösning av huvudmannaskapet för vård yrkesutbildningen. Jag räk­ nar därvid med att erforderliga överenskommelser kommer att träffas mellan be­ rörda huvudmän. Skulle överenskommelse trots allt inte komma till stånd, an­ kommer avgörandet av var utbildningen skall förläggas på skolöverstyrelsen. Så­ vitt gäller studievägar, för vilka såväl kommun som landstingskommun enligt det föregående kan vara huvudman, får vars och ens utbildningskapacitet anpassas till behovet av personal inom vårdverksamhet, för vilken kommun resp. landstings­ kommun är huvudman. Detta innebär dock inte att elev som genomgått en sådan utbildning hos en huvudman nödvändigtvis måste vara yrkesverksam inom vårdområde som detta slag av huvudmän svarar för. I promemorian anförs att landstingskommun bör ha möjlighet att vid sidan av jordbruks-, skogsbruks- och vårdyrkesutbildningen anordna specialkurser avseende speciella utbildningar som förutsätter ett stort upptagningsområde eller omfattan­ de investeringar. Förslaget har inte mött någon erinran. Även jag anser att sådana specialkurser bör kunna ingå i landstingskommuns gymnasieskola. Önskar kom­ mun anordna utbildningen, bör kommunen dock ha företräde. Såsom föreslås i pro­ memorian bör landstingskommuns gymnasieskola kunna omfatta specialkurser inom trädgårdsnäringens område. Vid remissbehandlingen har av bl. a. skolöverstyrelsen föreslagits ytterligare mo­ difikationer i det nyligen fattade beslutet om huvudmannaskap för gymnasiesko­ lan. Enligt min mening bör gränslinjen mellan å ena sidan kommunernas och å andra sidan landstingskommunernas utbildningsområden så långt som möjligt vara fast. Jag finner därför inte skäl att tillstyrka förslagen.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

När beslut om gymnasieskolan fattades år 1968 förutsattes att de olika utbildmngsvägarna skulle organiseras enligt gemensamma grundläggande principer. Mot denna bakgrund finner jag vad i promemorian föreslås om enhetliga reg- 1 e r för skilda slag av huvudmän med gymnasieskola vara välmotiverat. För en sådan enhetlig reglering talar också det stora intresse som landstingskommunerna visar för den samhälleliga utbildningsverksamheten. Det sagda bör bl. a. leda till att skollagens nuvarande bestämmelser om det kommunala skolväsendet komplette­ ras med motsvarande bestämmelser för landstingskommunernas gymnasieskolor. Bland de bestämmelser som således bör inflyta i skollagen märks reglerna om ledningen av landstingskommuns gymnasieskola. Denna skola bör, liksom det kommunala skolväsendet, ledas av en obligatorisk nämnd. Eftersom beteckningen skolstyrelse bör reserveras för den kommunala sektorn, föreslår jag att den lands­ tingskommunal nämnden benämns utbildningsnämnd. Flera landsting vill ha möjlighet att under samma nämnd lägga både lands­ tingskommunens gymnasieskola och andra landstingskommunala skolor såsom sjuksköterskeskola och folkhögskola. Enligt vad jag inhämtat vill några landsting ytterligare öka nämndens kompetens genom att till denna lägga också kulturfrå­ gor och uppgiften att vara verkställighetsorgan för intern utbildning. Landstingens möjlighet att själva bestämma den mest ändamålsenliga organisationen bör enligt min mening i möjligaste mån tillgodoses. En sådan handlingsfrihet kan uppnås genom att landstinget tillåts besluta att en landstingskommunal nämnd, som har hand om andra uppgifter, skall kunna vara utbildningsnämnd. En motsvarande lösning finns i 6 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt ut­ vecklingsstörda. Jag förordar att till utbildningsnämnd skall kunna utses både fakultativ nämnd, exempelvis sådan som är styrelse för annan skola, och obliga­ torisk nämnd. Ett landstings önskemål att låta ledningen för flera skolformer sortera under en enda nämnd kan emellertid också tillgodoses genom att utbildningsnämnden till­ låts vara styrelse även för andra skolformer än gymnasieskolan på samma sätt som redan nu kan ske i fråga om den kommunala skolstyrelsen. Enligt 7 § andra stycket skollagen får nämligen Kungl. Maj:t på framställning av kommunens full­ mäktige besluta att skolstyrelsen skall vara styrelse även för annan skola än kom­ munens grundskola, gymnasium, fackskola och yrkesskola. I anslutning till denna bestämmelse har Kungl. Maj:t i brev den 29 november 1968 med vissa bestämmel­ ser angående sjuksköterskeskolor föreskrivit att styrelse för kommunal sjuksköter­ skeskola är skolstyrelsen i kommunen, om kommunens fullmäktige beslutar det. Den nu behandlade möjligheten att sammanföra ledningen av olika skolformer bör en­ ligt min mening också erbjudas landstingskommunen och dess utbildningsnämnd. Regeln bör gälla också i det fallet att landstingskommunen beslutat att utbildnings­ nämndens uppgifter skall anförtros annan nämnd än utbildningsnämnden. Det tor­ de vara lämpligt att ge landstingskommun samma generella tillstånd i fråga om sjuksköterskeskolor, som enligt vad jag nyss sagt lämnats åt primärkommun. Oavsett vilken nämnd som är styrelse för landstingskommuns gymnasieskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 61

bör de generella reglerna om delegation av landstingskommunal nämnds beslutan­ derätt äga tillämpning. I promemorian föreslås att landstingskommun skall lämnas möjlighet att som alternativ till en styrelse för gymnasieskolan ha skilda styrelser för olika former av utbildning som klart skiljer sig från varandra. Däremot bör enligt promemorian i övrigt inte förekomma särskilda styrelser för olika skolenheter med likartad ut­ bildning. Jag förordar att detta förslag genomförs. Därigenom erbjuds landstings­ kommun möjlighet att exempelvis ha en särskild styrelse för utbildning av per­ sonal för jordbruk och skogsbruk. Beslutanderätten bör — på samma sätt som f. n. gäller för kommunal skolverksamhet — läggas på Kungl. Maj:t. Utöver vad jag nu föreslagit bör landstingskommun lika litet som primärkom­ mun ha rätt att dela upp ledningen av gymnasieskolan på flera nämnder eller på lokala styrelser. I fråga om det kommunala skolväsendet innehåller skollagen — vid sidan om bestämmelserna om skolstyrelse — vissa regler om skolchef. I promemorian före­ slås ingen motsvarighet till dessa regler för landstingskommun. Flera remissinstan­ ser har hävdat att det finns behov av skolchef även i sådan landstingskommun som anordnat gymnasieskola. Svenska landstingsförbundet har dock avvisat tanken på en statlig reglering av en sådan tjänst. För min del anser jag det inte erforderligt att i skollagen införa bestämmelser om skolchef i landstingskommun. Skollagen innehåller i 46 § en bestämmelse om rätt för kommun som i sin skola mottagit elev, vilken inte är kyrkobokförd i kommunen, att av elevens hemkom­ mun erhålla ersättning för kostnaderna för undervisningen. Sådan interkommunal ersättning bör — såsom föreslås i departementspromemorian — uppenbarligen utgå även då landstingskommun är huvudman för utbildningen. Ersättningen bör då utges av annan landstingskommun eller av landstingsfri kommun. Enligt vad jag förordat i det föregående kan landstingsfri kommun och i vissa fall även annan kommun inom gymnasieskolans ram få anordna utbildning som enligt huvudregeln för fördelningen av huvudmannaskapet är en landstingskom­ munal uppgift. Detta gäller exempelvis utbildning av personal för sjukvård. Även i sådant fall borde rent principiellt gälla att interkommunal ersättning skall utges av landstingskommun och landstingsfri kommun som berörs. För att undvika tek­ niska svårigheter föreslås likväl i promemorian bestämmelser av innebörd att pri­ märkommunal huvudman, liksom hittills, alltid skall vara berättigad till ersätt­ ning av primärkommun. Detta förslag har accepterats av flertalet av de remiss­ instanser som uttryckligen berört frågan. Bland dessa märks Svenska kommun­ förbundet. Två remissinstanser har kritiserat förslaget och ansett att interkom­ munal ersättning alltid bör utges av den huvudman som i princip svarar för ut­ bildningen. Den nyss redovisade principen om vem som bör utge interkommunal ersättning när primärkommun anordnar utbildning som egentligen är en landstingskommunal uppgift leder till bl. a. följande resultat. Om primärkommunen ingår i en lands­ tingskommun, skulle kommunen kunna kräva ersättning dels av den egna lands­

62 Kurtgl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

tingskommunen, dels av annan landstingskommun. Ersättningen från den egna lands­ tingskommunen skulle avse dels elever som bor i den egna kommunen, dels elever som bor i en annan inom landstingskommunen belägen kommun. Att skolkommunen skulle utfå ersättning för elever som bor i kommunen kan inte vara rimligt. Om den landstingskommun inom vars område skolkommunen ligger skulle utge ersättning för elever som bor i landstingskommunen med undantag för de elever som bor i skolkommunen, skulle följden bli att invånarna i skol­ kommunen fick dels bekosta utbildningen för elever från kommunen, dels via skatt till den egna landstingskommunen bidra till kostnaderna för de elever som bor i annan kommun inom landstingskommunens område. Inte heller detta kan anses godtagbart. Däremot finns från principiell synpunkt intet att erinra mot att interkommunal ersättning för elever, som bor inom annan landstingskommun än den till vilken skolkommunen hör, utges av denna andra landstingskommun. Motsvarande kan sägas även om skolkommunen inte ingår i landstingskommun. Eftersom enligt vad jag förut förordat vissa utbildningsvägar i gymnasieskolan kan ha såväl kommun som landstingskommun som huvudman, skulle dock en särregle­ ring för dessa utbildningsvägar bli tämligen invecklad. Jag vill i sammanhanget erinra om att f. n. ersättning för kommunal vårdyrkesutbildning alltid utges av primärkommun. Man skall också hålla i minnet att gränsdragningen mellan olika slag av huvudmän grundas på lämplighetsöverväganden, varför principiella reso­ nemang om ersättningsskyldighet har en begränsad räckvidd. Mot bakgrund av vad jag sålunda anfört anser jag övertygande skäl tala för den lösning som före­ slås i promemorian, nämligen att ersättning till kommunal huvudman alltid skall utges av kommun och ersättning till landstingskommunal huvudman skall utges av endera landstingskommun eller landstingsfri kommun. Enligt 47 § skollagen kan länsskolnämnd förordna att kommuner skall bilda kommunalförbund för förvaltning av skola eller del av skola. I promemorian har motsvarande bestämmelse för landstingskommun bedömts inte vara erforderlig. Mot denna ståndpunkt har det inte framförts någon erinran under remissbehand­ lingen. Även jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian. I

I kommun skall det finnas skolstyrelse. Enligt 8 § skollagen får Kungl. Maj:t på framställning av kommunens fullmäktige besluta att särskild styrelse skall finnas för kommunal yrkesskola, kommunal fackskola eller kommunalt gymnasium. I fråga om sådan styrelse skall gälla de bestämmelser som med­ delas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Be­ stämmelserna om särskild styrelse har sällan utnyttjats. I fråga om den integrerade kommunala gymnasieskolan torde behovet av och utrymmet för särskild styrelse för del av skolan vara än mindre. Med hänsyn till sambandet mellan grundskolan och den kommunala gymnasieskolan bör särskild styrelse för hela den kommunala gymnasieskolan inte komma i fråga. Med motiveringen att det inte kan uteslutas att det undantagsvis kan förekomma förhållanden som gör det påkallat att tillåta kommun att ha särskild förvaltning för viss utbildning i

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970 63 gymnasieskolan, föreslås dock i promemorian att möjligheten att ha särskild sty­ relse skall finnas för del av kommunal gymnasieskola. Därvid bör inte den om­ ständigheten att likartad utbildning meddelas vid skilda skolenheter utgöra skäl för särskild styrelse. Förslaget att bibehålla möjligheten till särskild styrelse har såväl tillstyrkts som avstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag de i pro­ memorian anförda synpunkterna godtagbara. Det bör således finnas möjlighet för Kungl. Maj:t att tillåta kommun att ha särskild styrelse för del av gymnasieskolan.

Ansvarar skolstyrelsen för undervisning i yrkesbetonade ämnen skall styrelsen enligt 17 § skollagen utse ett eller flera yrkesråd att biträda styrelsen i frågor rörande dylik undervisning. Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i äldre lagstiftning (se prop. 1956:182 s. 58) bör yrkesråd tillsättas för varje yrke eller yr­ kesgrupp som lyder under skolstyrelsen. Yrkesrådens uppgift är att hålla kontakt mellan skola och näringsliv. Värdet av att möjligheterna till kontakt är goda har vitsordats under remissbehandlingen. Remissinstanserna har inte heller ifrågasatt lämpligheten av att — såsom föreslås i promemorian — bredda underlaget för yrkesrådens verksamhet. Såsom uttalas i promemorian kommer alla studievägar i gymnasieskolan att syfta mot framtida yrkesverksamhet, även om arten och graden av yrkesinriktning kommer att växla. Däremot finns numera inte behov av yrkesråd för undervisningen i grundskolan. Enligt min mening bör varje huvudman för gymnasieskolan biträdas av yrkes­ råd. Yrkesrådens biträde bör avse, inte som nu undervisningen i vissa ämnen, utan den totala utbildningen på varje studieväg med särskild tonvikt på det yrkesutbildande inslaget. Det bör stå skolstyrelse resp. utbildningsnämnd fritt att or­ ganisera varje yrkesråd för en större eller mindre del av gymnasieskolans studie­ vägar. Yrkesråden bör innehålla representanter för skolstyrelse (utbildningsnämnd), skolledare eller lärare samt för företagare (motsvarande) och anställda. Vidare kan det många gånger vara värdefullt att låta elever ingå i yrkesråd. Det kan tänkas vara lämpligt att flera huvudmän i större eller mindre utsträckning har samma ledamöter i sina yrkesråd. Jag vill understryka ett uttalande i promemorian att man bör efter­ sträva att genom ledamöternas särskilda kunskaper nå en bred täckning av sådana yrken, för vilka den vid gymnasieskolan förekommande utbildningen kan vara lämplig. I

I promemorian föreslås att undervisningen i gymnasieskolan skall vara av­ giftsfri. Jag delar denna uppfattning.

5.3 Studiekurser, betyg, uppflyttning m. m. I promemorian föreslås att de nu i gymnasiet förekommande möjligheterna för elever att läsa frivilliga ämnen (utökad studiekurs) eller att befrias från undervisningen i obligatoriska ämnen (mindre studiekurs) skall utvidgas att i gymnasieskolan i princip kunna förekomma på alla studievägar. Detta för­ slag, som inte mött någon erinran vid remissbehandlingen, bör också enligt min

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 mening genomföras. I anledning av en remissanmärkning vill jag framhålla att möjligheten till mindre studiekurs inte skall kunna utnyttjas så att kravet på god­ tagbart yrkeskunnande inom exempelvis vårdyrkesutbildningen efterges. I gymnasiet finns f. n. möjlighet för den som följt mindre studiekurs att erhålla förlängd undervisning. Sådan möjlighet finns däremot inte i yrkesskolan eller fack­ skolan. Uppenbart är att förlängd undervisning bör finnas i gymnasieskolan på de treåriga linjerna och den fyraåriga linjen. I vilken utsträckning den bör utvidgas till att förekomma även på andra studievägar bör utredas närmare. Denna utred­ ning bör uppdras åt skolöverstyrelsen. Beslut om förlängd undervisning bör få meddelas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer. I gymnasiet och fackskolan antas ny lärobok eller omarbetad lärobok av skolstyrelsen. I yrkesskolan antar skolstyrelsen lärobok eller handbok. I fråga om de allmänna läroämnena i gymnasiet gäller att endast lärobok som är uppförd på statens läroboksnämnds läroboksförteckning får antas. För övriga ämnen i gym­ nasiet liksom för läroböcker (handböcker) i fackskolan och yrkesskolan finns inte någon motsvarande bestämmelse. I promemorian konstateras att det ankommer på läromedelsutredningen att pröva frågan om central granskning av pedagogiska hjälpmedel. I avvaktan på slutförandet av utredningens arbete föreslås inte nå­ gon förändring i omfattningen av kravet på godkännande av läroboksnämnden. Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian. I promemorian föreslås att i samtliga ämnen i gymnasieskolan, där betyg skall sättas, en femgradig sifferskala skall tillämpas. I yrkesinriktade ämnen skall därvid betyget uttrycka i vad mån eleven uppfyller kvantitativa och kvalitativa krav på godtagbart yrkeskunnande. Skulle eleven i sådana ämnen undan­ tagsvis inte uppfylla nämnda krav, skall betyg i ämnet inte sättas utan i stället markeras att eleven »deltagit». Ett visst betyg i yrkesinriktade ämnen bör enligt promemorian uttrycka ungefär samma prestationsnivå hos olika elever. Betygen 5 och 1 skall användas sparsamt. Fluvuddelen av eleverna bör för­ delas på betygen 4, 3 och 2 med en koncentration kring betyget 3. I promemorian föreslås att möjlighet bör finnas att besluta att betyg inte skall bestämmas om elev varit frånvarande under längre tid eller annat särskilt skäl föreligger. Ett exempel som nämns i promemorian är att elev vid särskild prövning eller annars visar sig helt sakna kunskap i ämnet. Promemorians förslag till utnyttjande av den femgradiga betygsskalan har till­ styrkts av bl. a. fyra länsskolnämnder. Några remissinstanser har kritiserat försla­ get och gjort gällande att det innebär att olika bedömningar läggs på, å ena sidan, yrkesinriktade ämnen och, å den andra, övriga ämnen i vilka betyg skail sättas. För­ slaget att använda beteckningen »deltagit» har avstyrkts av ett flertal remissin­ stanser. Sålunda kan beteckningen enligt skolstyrelsen i Sundsvall tolkas som ett underbetyg. Flera remissinstanser har också framhållit att uttrycket »deltagit» re­ dan används i ämnen och kurser där betyg inte skall sättas. Att använda uttrycket »deltagit» på sätt som föreslås i promemorian skulle alltså vara vilseledande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 65

Under senare år har betygen inom skolväsendet varit föremål för en livlig de­ batt. Man har därvid ifrågasatt såväl den tekniska utformningen av betygssyste­ met som syftet med betygsättning och dess effekter. Bl. a. mot denna bakgrund uppdrog min företrädare åt skolöverstyrelsen att utreda betygsättningens effekter, funktion och form. I avbidan på resultatet av denna utredning finner jag inte nu skäl att närmare diskutera andra ändringar i gällande betygssystem än som föranleds av att gym­ nasieskolan ersätter vissa äldre skolformer. Därvid bör tillses att betygssystemet tekniskt utformas på samma sätt för alla ämnen och studievägar i gymnasie­ skolan. Vidare bör ett visst betyg i ett ämne ha samma innebörd som samma betyg i ett annat ämne. Vid valet mellan nuvarande betygssystem i de skolformer som kommer att ersättas av gymnasieskolan måste särskilt beaktas att det inte bör komma i fråga att i gymnasieskolan tillämpa ett annat betygssystem än det som föräldrar och elever vant sig vid från grundskolan. Ett annat val skulle antag­ ligen skapa förvirring och leda till många missförstånd. Jag föreslår sålunda att den femgradiga numeriska skalan, där 5 är högsta och 1 lägsta betyg, skall tilllämpas i alla ämnen i gymnasieskolan, där betyg skall sättas, och att fördelningen av betygen i alla ämnen bör följa samma grundläggande principer som i grundsko­ lan. Det ankommer på skolöverstyrelsen att genom information och anvisningar klargöra den verkliga innebörden av det föreslagna systemet. Härvid måste också uppmärksammas de svårigheter som kan uppträda vid tillämpningen i ämnen med relativt litet elevantal eller i ämnen för vilka eljest särskilda omständigheter före­ ligger. Om en elev i ett ämne, där det är fråga om yrkeskunnande i inskränkt mening inte uppfyller kraven på godtagbart yrkeskunnande, bör eleven inte få betyg i detta ämne. Detsamma bör gälla även i andra fall, där en elev på grund av exem­ pelvis handikapp eller försummelse inte uppfyller rimliga krav i ett ämne som ingår i elevens studiekurs. Däremot bör i de av mig nu behandlade fallen i elevens terminsbetyg och avgångsbetyg markeras att ämnet ingår i studiekursen. Vid detta ställningstagande finns inte längre något utrymme för betyget 0. I ämnen där betyg inte skall ges bör i terminsbetyg och avgångsbetyg markeras att eleven deltagit i undervisningen. Närmare bestämmelser om betyg och om de markeringar som jag nu nämnt bör utfärdas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

Vad i promemorian föreslås om uppflytt ning och förnyad ge­ nomgång av årskurs finner jag i huvudsak godtagbart. Enligt min mening bör följande gälla. Som allmänt villkor för uppflyttning bör krävas att eleven kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervisningen i närmast högre årskurs. Vad nu sagts om uppflyttning avser uppflyttning med fullständig studiekurs. Elev som uppfyller kravet för uppflyttning bör i princip inte tillåtas att sitta kvar eller att få övergå till mindre studiekurs. För att en sådan elev skall få sitta kvar eller upp­ flyttas med mindre studiekurs bör krävas att detta på grund av särskilda skäl är

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

lämpligast för honom. Som sådant särskilt skäl kan räknas bl. a. sjukdom och lång­ varig frånvaro. Elev som har påtagliga studiesvårigheter bör på alla studievägar, där mindre studiekurs kan förekomma, uppflyttas med sådan studiekurs. Är det inte sannolikt att eleven är i stånd att tillgodogöra sig undervisning enligt mindre studiekurs, bör eleven kvarsättas. På studieväg där mindre studiekurs inte före­ kommer bör eleven kvarsättas, om han inte kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervisningen i den högre årskursen. Det bör finnas en möjlighet att skilja elev från vidare studier, om han under två hela läsår tillhört samma årskurs på en viss studieväg och därefter inte blir upp­ flyttad. Beslut om skiljande av elev från vidare studier bör dock inte få utgöra hinder för eleven att ånyo söka inträde i gymnasieskolan på studieväg av annat slag, om det kan antas att han kan tillgodogöra sig utbildningen där. Liksom i gymnasiet och fackskolan bör elev i gymnasieskolan som tillhör den högsta årskursen på en studieväg ha vissa möjligheter att få gå om årskursen helt eller delvis. Denna möjlighet till förnyad genomgång bör kunna finnas, om det på grund av sjukdom eller andra särskilda skäl är lämpligast för eleven. Härige­ nom bör hänsyn kunna tas till vissa speciella situationer t. ex. fall då sjukdom eller upprivande hemförhållanden gör att en elev inte kan göra sig själv rättvisa. Be­ stämmelsen bör utnyttjas med stor återhållsamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förhindra att den utnyttjas för en inte avsedd konkurrenskomplette­ ring. Enligt promemorian bör möjligheten till förnyad genomgång — liksom f. n. i fackskolan — vara beroende av att detta inte får medföra en utvidgning av skol­ organisationen. Förslaget har på denna punkt kritiserats av några remissinstanser. För egen del instämmer jag i förslaget i promemorian men vill samtidigt erinra om att en klass genom dispens undantagsvis kan ha något fler elever än normalt. Den som i avgångsbetyg från årskurs 3 i gymnasieskolan inte uppnått betygsmedelvärdet 2,3 bör — eftersom ett sådant betygsmedelvärde utgör villkor för till­ träde till universitet och högskolor — alltjämt ha rätt att inom begränsad tid gå om årskurs 3 helt eller delvis.

I gällande skolstadga finns bestämmelser om att elev som genomgått ekonomisk och teknisk linje är resp. gymnasieekonom, fackskolekonom, gymnasieingenjör och fackskolingenjör. Dessa benämningar är som anförs i promemorian inte möjliga att bibehålla i gymnasieskolan. Arbetslivets eventuella behov av korta beteckningar får tillgodoses i annan form än genom författningsbestämmelser.

Som jag berört tidigare ankommer det i sista hand på skolöverstyrelsen att be­ sluta vilka huvudmän som skall få anordna olika studievägar i gymnasieskolan. För att trygga den centrala planeringen av utbildningen bör överstyrelsen också ha inflytande över inrättande av skolenhet för gymnasieskolan. Innan över­ styrelsen fattar beslut i frågor om inrättande av sådan skolenhet, bör den samråda med dels berörda kommuner och landstingskommuner, dels länsskolnämnd. I så­ dana ärenden liksom i andra ärenden av större betydelse för regional planering

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 19701 67

bör samråd ske även med länsstyrelsen. Överstyrelsen måste givetvis fästa bety­ dande avseende vid lokala och regionala synpunkter.

5.4 Skolväsendets omfattning m. m.

Vid bedömningen av skolväsendets omfattning tillämpas ett po­ ängsystem som närmare utvecklas i promemorian. Detta poängsystem utgör bl. a. grundval för inrättande av tjänster som skolledare samt för bestämmande av skol­ ledares undervisningsskyldighet. I promemorian har gjorts ett försök att sammanjämka nu gällande regler för olika gymnasiala skolformer till bestämmelser för gymnasieskolan och att därvid så litet som möjligt förändra det resultat det nu­ varande systemet ger. I likhet med vad som uttalas i promemorian anser jag att nuvarande metod för poängberäkning i stort sett har fungerat väl. Vid remissbehandlingen har framhål­ lits att det föreslagna systemet i vissa fall ger något mindre poängsummor. Detta beror framförallt på det faktum att fråga nu blir om att beräkna poäng för en skolform i stället för som f. n. tre skolformer. I den mån allvarliga olägenheter skulle uppstå därav, torde detta kunna beaktas vid bestämmande av poänggrän­ serna. Den i promemorian föreslagna poängberäkningen finner jag sålunda i huvudsak godtagbar. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt utforma beräknings­ grunderna. Vid remissbehandlingen har föreslagits även andra ändringar i poängsystemet än de som föranleds av att en ny skolform införs. Jag är inte beredd att i detta sammanhang föreslå sådana ändringar.

Jag tillstyrker förslaget i promemorian att på heltidsanställd skolsköterska inte bör ankomma mer än 1 000—1 200 elever i gymnasieskolan. Underlag för be­ räkningen av högsta antal elever bör vara elever på studieväg som omfattar minst ett läsår. I

I promemorian föreslås att nuvarande möjlighet för elev att ersätta skolgång i årskurs 9 i grundskolan med skolgång i yrkesskola eller med utbild­ ning hos hantverkare eller företagare (2 kap. 17 § skolstadgan) inte längre skall bibehållas. Det synes alldeles klart och har inte ifrågasatts av remissinstanserna att det inte är möjligt för elev att direkt från årskurs 8 i grund­ skolan gå över till gymnasieskolan. Möjligheten att tillåta elev att ersätta årskurs 9 i grundskolan med utbildning hos hantverkare eller företagare föreligger endast om eleven vid sidan härav får allmän undervisning i årskurs 9 i grundskolan eller i annan skola med likvärdig undervisning. 1969 års läroplan för grundskolan är så utformad att den inte ger utrymme för både sådan undervisning och meningsfylld utbildning hos hantverkare eller företagare. Jag tillstyrker sålunda förslaget. Beträffande de farhågor som bl. a. Svenska kommunförbundet uttryckt i fråga om konsekvenserna av att förslaget genomförs vill jag hänvisa till följande. I gäl-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

lande läroplan för grundskolan uttalas att skolstyrelsen får besluta sådan jämk­ ning i studiegången i årskurs 9 som bedöms vara nödvändig för att skolgången skall bli meningsfull för en elev. Denna bestämmelse äger tillämpning om i undan­ tagsfall enskild elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inte kan erhålla en utbildning som i rimlig grad är anpassad efter hans intressen och an­ lag. Jämkningen får avse utbyte av ämne, specialundervisning och utsträckt prak­ tisk yrkesorientering. I undantagsfall kan eleven enligt 36 § andra stycket skolla­ gen befrias från det sista skolåret. Därvid bör enligt motiven till skollagen (se prop. 1962:136 s. 59) tillses att det på ett betryggande sätt är sörjt för att eleven får an­ nan utbildning eller lämplig sysselsättning.

5.5 Skolledare i gymnasieskolan

Skolledarutredningens förslag har kritiserats starkt av flera remissinstanser. Detta gäller framför allt utredningens förslag att koncentrera vissa arbetsuppgifter och beslutsfunktioner till skolkansliet. Skolöverstyrelsen anser sålunda att förstärk­ nings- och rationaliseringseffekten av utredningsförslaget kan ifrågasättas och att det finns risk för visst dubbelarbete vid skolenhet och skolkansli. Andra instanser hävdar att organisationsmodellen strider mot de tendenser till decentralisering och ökat inflytande för anställda och elever som kan iakttagas i andra sammanhang. Vidare anförs att ett genomförande av förslaget innebär en försvagning av skol­ enheternas ledning. Enligt min mening bör statliga bestämmelser om skolledarorganisationen för gymnasieskolan främst avse tjänster som behövs för ledningen av skolenheterna. Jag är alltså inte beredd att föreslå inrättande av särskilda tjänster vid skolkanslierna som s. k. gymnasieskolexpert och s. k. planeringsspecialist. Redan existeran­ de personalresurser vid skolkanslierna bör kunna användas för det planerings- och utvecklingsarbete för bl. a. gymnasieskolan som kan behöva fullgöras centralt inom kommunerna. De kontakter mellan skolkansli och skolenheter som enligt utred­ ningens förslag skulle ankomma på särskilda ämneskommittéer bör kunna tas utan att särskilda organ skapas. Vid utformningen av skolledarorganisationen bör beaktas att skolenheter med gymnasieskola i regel kommer att omfatta ett stort antal studievägar. Detta fordrar att större resurser för skolledning anvisas än som sker i de nuvarande gymnasiala skolformerna. De ökade resurserna bör användas för sådana skolenheter som in­ nehåller dels treårig eller fyraårig linje, dels tvåårig ekonomisk eller social eller tek­ nisk linje, dels andra studievägar i gymnasieskolan. I kommuner som har flera skol­ enheter med gymnasieskola, bör därvid krävas att sistnämnda studievägar vid skol­ enheten uppgår till lägst 9—18 poäng. Nu angivna skolenheter betecknar jag i fort­ sättningen samordnade skolenheter. För skolenheter som inte är samordnade — bl. a. alla skolenheter med landstingskommunal gymnasieskola — bör för skolled­ ningen finnas tjänster i huvudsak enligt de bestämmelser som gäller för nuvarande gymnasiala skolformer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 69 Vid samordnad skolenhet bör det finnas en rektor och, efter skolenhetens stor­ lek, en eller två lönegradsplacerade studierektorer samt i viss utsträckning arvoderade studierektorer. De lönegradsplacerade studierektorerna bör biträda rektor med ledningen av verksamheten inom rektors arbetsområde. Arbetsområdet för arvoderade studierektorer bör kunna avgränsas till att avse del av skolenheten eller vissa arbetsuppgifter inom skolenheten. Sådant arbetsområde för arvoderad stu­ dierektor bör kunna avse samtliga slag av studievägar i gymnasieskolan samt vuxenutbildning som förlagts till skolenheten. Det bör finnas bestämda regler om vilket poängtal enligt 1 kap. 4 § skolstadgan som skall krävas för inrättande av skilda skolledartjänster. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestäm­ melser i detta avseende. Vid de överläggningar med vederbörande personalorga­ nisationer om skolledningens dimensionering m. m. som skett har utgångspunk­ terna varit följande. Vid varje samordnad skolenhet skall det finnas en rektor och en lönegradsplacerad studierektor samt, då skolenhetens storlek varaktigt uppgår till 70 poäng, ytterligare en lönegradsplacerad studierektor. Vid bestämmande av nämnda poängtal bör få tillgodoräknas, förutom poängtalet för gymnasieskolutbildningen, även poängtalet för annan utbildning som förlagts till den samordnade skolenheten exempelvis grundskolutbildning eller kurser enligt stadgan (1967:452) för gymnasial vuxenutbildning. Arvodestjänster som studierektor skall kunna in­ rättas, vid 30 poäng en tjänst, vid 50 poäng två tjänster, vid 90 poäng tre tjänster och vid 110 poäng fyra tjänster. Vid bestämmandet av poängunderlaget för arvo­ destjänsterna skall — i motsats till vad som gäller för de lönegradsplacerade tjäns­ terna — iakttas att poäng inte tillgodoräknas för grundskola som ingår i skolen­ heten. Utöver nämnda tjänster bör — liksom i den nuvarande kommunala vuxenutbild­ ningen — kunna finnas arvodestjänst som studierektor för vuxenutbildningskurser enligt 42 § andra stycket vuxenutbildningsstadgan i dess nu gällande lydelse. Om sådan arvodestjänst finns, bör poängtalet för denna studierektors arbetsom­ råde inte få inräknas i poängunderlaget för övriga arvodestjänster som studie­ rektor. Vid samordnad skolenhet bör rektor och den eller de lönegradsplacerade studie­ rektorerna ha en gemensam undervisningsskyldighet. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma storleken av denna undervisningsskyldighet. Vid överläggningar med berörda personalorganisationer har man utgått från att föl­ jande bör gälla om undervisningsskyldigheten. Vid mindre skolenheter, som jämte rektor har en lönegradsplacerad studierektor, bör den gemensamma undervisnings­ skyldigheten bli densamma som f. n. gäller i gymnasiet. Vid skolenheter, som är något större men som ändå jämte rektor har endast en lönegradsplacerad studie­ rektor, bör undervisningsskyldigheten vara något lägre än vad som nu gäller i gymnasiet, nämligen vid 48—59,5 poäng 8—12 veckotimmar och vid 60—69,5 poäng 4—8 veckotimmar. Vid skolenheter med rektor och två lönegradsplacera­ de studierektorer bör den gemensamma undervisningsskyldigheten uppgå vid 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 159

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

70—93,5 poäng till 16—20 veckotimmar och vid 94—129,5 poäng till 12—16 veckotimmar. De arvodesanställda studierektorerna bör åtnjuta nedsättning av den undervisningsskyldighet som ankommer på dem i deras egenskap av lärare. Det bör an­ komma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma storleken av denna nedsättning. Vid överläggningar med berörda personalorganisationer har man utgått från att följande bör gälla om nedsättningen. Om skolenhetens poängunderlag för arvo­ destjänster uppgår till 30—36 poäng, nedsätts undervisningsskyldigheten enligt rektors bestämmande med lägst fyra och högst sex veckotimmar. För varje på­ börjat tvåtal poäng utöver 36 nedsätts undervisningsskyldigheten med ytterligare en veckotimme. Finns det mer än en arvodesanställd studierektor beslutar rektor hur den sålunda framräknade nedsättningen skall fördelas mellan studierekto­ rerna. Om arvodesanställd studierektor innehar tjänst som lärare med en högre undervisningsskyldighet än adjunkt ökas för honom det antal veckotimmar, var­ med nedsättningen skall ske, i proportion till den högre undervisningsskyldigheten. Vad jag har föreslagit om skolledningen i gymnasieskolan bör tillämpas på skol­ enheter upp till 129,5 poäng. Skolenheter om 130 poäng och därutöver beräknas bli mycket sällsynta. Ytterligare förstärkningar för sådana skolenheter bör kunna beslutas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Skolledarutredningen har ingående studerat frågan om vilka uppgifter som kan åläggas biträdespersonalen vid en skolenhet och har därvid särskilt behandlat de arbetsuppgifter som ankommer på kanslist. Antalet tjänster för biträdespersonal vid skolenhet med gymnasieskola är givetvis starkt beroende av olika lokala för­ hållanden. Jag vill stryka under vikten av att kommunerna tillser att varje skolenhet med gymnasieskola disponerar tillräckliga biträdesresurser. I övrigt hänvisar jag till vad dåvarande departementschefen anförde angående biträdespersonalen i prop. 1966: 74 angående reformerad organisation av skolledningen i grundskolan m. m. Vid samordnad skolenhet bör, såsom jag tidigare föreslagit, finnas en lönegradsplacerad tjänst som rektor och en eller två lönegradsplacerade tjänster som studie­ rektor beroende på skolenhetens storlek. Innehavare av sådana tjänster bör erhålla ordinarie anställning med förordnande på sex år eller, om särskilda skäl föreligger, för kortare tid. För tjänsterna bör gälla samma allmänna förordnandeperiod som för andra skolledartjänster under skolstyrelsen. Innehavare av arvodestjänst som studierektor bör förordnas tills vidare för högst tre år. Skolledartjänster bör inrättas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Utredning­ ens förslag att skolstyrelse skall tillsätta skolledartjänster har mötts av kritik. Remissopinionen är splittrad. Rektor stjänster vid skolenhet med gymnasium eller fristående fackskola tillsätts f. n. av Kungl. Maj:t under det att rektorstjänster vid yrkesskola tillsätts av skolöverstyrelsen. I annat sammanhang avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att tjänst som rektor eller lönegradsplacerad studierektor vid skolen­ het med gymnasieskola skall tillsättas av skolöverstyrelsen och att arvodestjänst som studierektor skall tillsättas av skolstyrelsen. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att inte ändra nuvarande bestämmelser om tillsättning av tjänst som skol­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 71 direktör, biträdande skoldirektör, förste rektor eller tjänst som rektor eller stu­ dierektor i det obligatoriska skolväsendet. I fråga om behörighet till tjänst som rektor eller tjänst som lönegradsplacerad studierektor vid skolenhet med gymnasieskola avser jag att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t följande. Behörig bör den vara som är behörig till ordinarie tjänst som lärare vid skola som ingår i skolenheten. Om synnerliga skäl förelig­ ger, kan till ifrågavarande tjänst komma i fråga även den som inte är behörig till ordinarie tjänst som lärare. Behörig till arvodestjänst som studierektor bör den vara, som innehar lärartjänst vid gymnasieskolan i kommunen och som har eller kan få sin tjänstgöring förlagd till skolenheten. Till frågan om ändring av behörighetsbestämmelserna för tjänst som skoldirek­ tör och biträdande skoldirektör ämnar jag återkomma senare. Övergångsbestämmelser för skolledare och biträdande skolledare bör utformas efter överläggningar med vederbörande personalorganisationer.

5.6 Tidslängden för skogsbrukslinjen

När statsmakterna år 1968 fattade beslut om riktlinjer för det frivilliga skolvä­ sendet, ingick som en del i detta beslut att den skogliga utbildningen skulle utgö­ ras av en ettårig grundutbildning med en därpå följande vidareutbildning för bli­ vande företagare, förmän eller maskinförare. Enligt läroplansbeslutet den 14 maj 1970 och kungörelsen (1970:290) om gymnasieskolan finns i gymnasieskolan, för­ utom 21 andra linjer, en skogsbrukslinje, för vilka bestämmelser om tidslängden meddelas senare. OJST föreslår att skogsbrukslinjen skall bli tvåårig och däri­ genom bl. a. kunna ge eleverna ett ökat mått av allmänna ämnen liksom inrym­ ma en längre gående yrkesutbildning. Förslaget har hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag finner de skäl som OJST fört fram övertygande och för­ ordar därför att skogsbrukslinjen blir en tvåårig utbildning, organiserad i huvudsak enligt OJSTrs förslag. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fastställa tim- och kurs­ planer för linjen. Frågan om en ettårig utbildning med samma mål som den två­ åriga linjen får tas upp i samband med prövningen av yrkesutbildningsberedningens förslag Yrkesteknisk högskoleutbildning (SOU 1970: 8).

5.7 Fackrepresentation i skolstyrelsen

Enligt 16 § första stycket skollagen skall skolchefen närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna. Av paragrafens andra stycke följer att Kungl. Maj:t förordnar om rätt för annan än skolchef att sålunda delta vid sam­ manträde med skolstyrelsen. Med stöd av bemyndigandet har Kungl. Maj:t utfär­ dat föreskrifter om rätt för fackrepresentanter för andra skolledare än skolchefen samt för lärare och skolläkare att delta vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna. 1969 års riksdag (2LU 1969:88, rskr 376) har i skrivelse till

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970 Kungl. Maj:t hemställt om avskaffande av fackrepresentationen i skolstyrelsen. Genom kungörelse den 2 oktober 1970 har Kungl. Maj:t med verkan från den 1 januari 1971 upphävt de med stöd av bemyndigandet meddelade bestämmelserna. Det i 16 § andra stycket lämnade bemyndigandet är således numera obehövligt. Stycket bör därför upphävas.

5.8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till 1) lag om ändring i skollagen (1962:319), 2) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402).

5.9 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1962:319)

Gymnasieskolans införande kräver tämligen stora ändringar i skollagen. Jag har dock inte bedömt det vara nödvändigt att i detta sammanhang föreslå en helt ny lag. Som jag tidigare utvecklat bör skollagen i fortsättningen behandla också lands­ tingskommuns gymnasieskola. Till följd härav måste i lagen införas bl. a. ett helt avsnitt om landstingskommuns utbildningsnämnd. Skollagen är visserligen uppde­ lad i kapitel men paragrafnumreringen är genomgående. Det är därför inte möjligt att införa ett nytt kapitel i skollagen. Utbildningsnämnden bör emellertid behand­ las omedelbart efter det nuvarande tredje kapitlet. För att få utrymme för detta föreslår jag att nuvarande 2 kap. om skolstyrelsen och 3 kap. om skolchefen skall sammanföras till ett kapitel och att ett nytt tredje kapitel skall handla om lands­ tingskommunens utbildningsnämnd. Jag har vidare bedömt det nödvändigt att in­ föra två nya paragrafer efter 47 §. I sammanhanget har också vissa andra ändringar gjorts i skollagen. I 2 § b) talas om de kommunala skolformerna, yrkesskola, fackskola och gymnasium. I fortsättningen av lagen används på olika ställen (6—8, 29, 40, 45 och 49 §§) ut­ trycket skola som sägs i 2 § b). Detta uttryck har ersatts av benämningen gymna­ sieskolan. I skollagen behandlas undervisningen av barn och ungdom. Länsskolnämnderna i Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län ifrågasätter om såsom beteck­ ning på eleverna i gymnasieskolan uttrycket »ungdom» är lämpligt med hänsyn till att äldre elever kan få utbildning inom gymnasieskolan. Det är dock enligt min mening inte möjligt att inom den nuvarande lagens ram reglera den rätt till utbild­ ning i gymnasieskolan som kan tillkomma vuxna som en följd av att gymnasie­ skolan även innehåller studievägar som kräver genomgång av annan utbildning i gymnasieskolan. Emellertid föreslår jag att terminologin ändras på en punkt. En­ ligt skollagen undervisas barn och ungdom i de gymnasiala skolformerna. Efter­ som eleverna i gymnasieskolan regelmässigt är minst 16 år, är det inte lämpligt att åsätta dem beteckningen barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970' 73 I enlighet med förslag i promemorian har en anpassning skett till den nya ter­ minologin som införts genom lagen (1969:765) om ändring i kommunallagen (1953:753), så att de kommunala organen betecknas kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Det förslag till lag om ändring i skollagen som jag lagt fram torde vara att hän­ föra till kommunallag. Det är därför inte erforderligt att inhämta yttrande från lagrådet.

2 §

Paragrafen innehåller i gällande lydelse en redogörelse för de kommunala skol­ uppgifterna. Sålunda skall kommunen efter vad i skollagen och särskilda författ­ ningar närmare föreskrivs bl. a. sörja för undervisningen av barn i grundskola och främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i följande slag av kommunala skolor, nämligen yrkesskola, fackskola och gymnasium. Kommunens uppgifter i fråga om de tre sistnämnda skolformerna skall i fort­ sättningen avse gymnasieskolan. Angående användandet av begreppet ungdom hänvisar jag till vad jag nyss anfört.

2 b § Paragrafen är ny och utgör i fråga om landstingskommun en motsvarighet till redogörelsen i 2 § för kommuns uppgifter. Jag vill framhålla att den nya 2 b § inte innebär att landstingskommun skall kunna åläggas att inrätta gymnasieskola. I vad mån sådan skola skall anordnas av en landstingskommun får — på samma sätt som redan gäller för primärkommun — bli beroende på lokalt initiativ.

10 § Ändringen i andra stycket beror på att motsvarande prövning i fråga om lands­ tingskommuns gymnasieskola enligt förslaget till 20 d § ankommer på utbildnings­ nämnden.

19 och 20 §§ De föreslagna ändringarna utgör förtydliganden som föranleds av att bestäm­ melser om landstingskommuns gymnasieskola förs in i skollagen.

20 a § Enligt vad jag anfört under 5.2 bör utbildningsnämnd efter tillstånd av Kungl. Maj:t kunna vara styrelse även för annan skola än landstingskommunens gymna­ sieskola. I de fall, då landstinget enligt 3 § femte stycket utsett annan nämnd till utbildningsnämnd, behövs tillstånd som nyss nämnts endast i den mån fråga är om skola som inte redan styrs av denna andra nämnd. Bestämmelse härom har tagits in i andra stycket under b).

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 dr 1970 20 b—20 e §§ Paragraferna har utformats i nära anslutning till vad 8 och 9 §§, 10 § andra stycket och 11 § innehåller om skolstyrelsen.

20 f § Paragrafen innehåller regler om utbildningsnämnden som motsvarar vad i 13— 15 och 17 §§ sägs om skolstyrelsen. För den händelse landstingskommunen beslu­ tat att den obligatoriska utbildningsnämndens uppgifter skall handläggas av annan nämnd äger bestämmelserna inte tillämpning. Ett uttryckligt förbehåll härom har införts i paragrafen. Innebörden av förbehållet är således bl. a. att utbildnings­ nämnd i sådan landstingskommun, som överfört uppgifterna på annan nämnd, inte behöver biträdas av yrkesråd. Det är dock självklart att motsvarande kontakt med näringslivet ändå bör förekomma.

20 g § Paragrafen motsvarar vad 20 § innehåller om kommuns skolledare. Som jag ut­ vecklat under 5.2 anser jag dock inte att skollagen skall innehålla någon bestäm­ melse om skolchef i landstingskommun.

29 § Paragrafen som innehåller bestämmelser om rätt till utbildning i gymnasiala skol­ former har utvidgats till att gälla såväl kommunal som landstingskommunal gym­ nasieskola. Förslaget att upphäva den möjlighet paragrafens slutbestämmelse ger att ta ut avgift för undervisningen har jag behandlat under 5.2.

40 och 45 §§ I paragraferna har uttryckligen angetts att de endast avser kommunala skolor. I övrigt har gjorts ändringar av formell karaktär.

46 § Paragrafen innehåller i gällande lydelse i 1 mom. bestämmelser om interkommunal ersättning. Av 2 mom. följer att, om kommunerna inte kommer överens om annat, sådan ersättning skall fastställas av länsskolnämnden enligt av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar. Däremot innehåller 46 § inte någon motsvarighet till vad i 41 § föreskrivs för det fall att flera län berörs av fråga om fastställande av elevområde och berörda länsskolnämnder inte kan enas. Enligt promemorian före­ ligger behov av en motsvarande regel i fråga om interkommunal ersättning. Det kommer nämligen inte att bli ovanligt att elevområden för i vart fall delar av gym­ nasieskolan omfattar mer än ett län. Behovet av en sådan bestämmelse är enligt promemorian särskilt stort för de fall då landstingskommun kräver ersättning av annan landstingskommun. I sådant fall framstår det nämligen som mindre lämp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 75 ligt att en eventuell tvist skall avgöras av en länsskolnämnd, där majoriteten av ledamöterna enligt 22 § är utsedda av en av de tvistande. I promemorian föreslås därför en bestämmelse av innebörd att, om tvist om interkommunal ersättning be­ rör kommuner i olika län och länsskolnämnderna inte kan enas, ärendet skall hänskjutas till Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar. Jag tillstyr­ ker att den föreslagna bestämmelsen införs. Den bör sättas som ett sista stycke i 46 § 2 mom. Den nya regeln gäller liksom 46 § i övrigt tvist mellan kommuner. Enligt förslaget till 47 b § skall motsvarande gälla bl. a. vid tvist mellan landstings­ kommuner.

47 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om elevområden för landstingskommuns gymnasieskola. Dessa bestämmelser har utformats i anslutning till vad 40—42 §§ och 43 § första och tredje styckena innehåller om elevområden för kommuns gym­ nasieskola. I elevområde för landstingskommuns gymnasieskola kan förutom lands­ tingskommuner eller delar därav ingå även landstingsfria kommuner eller delar av sådan kommun. Däremot behövs det inte någon bestämmelse om möjlighet att låta elevområde för landstingsfri kommuns gymnasieskola omfatta en större eller mindre del av en landstingskommun. Ett sådant elevområde skall i stället anordnas enligt 41 §.

47 b § Reglerna om mottagande av inträdessökande i kommuns gymnasieskola samt om interkommunal ersättning mellan kommuner har genom denna paragraf fått en motsvarighet i fråga om de landstingskommunala gymnasieskolorna. Ersättningen till den landstingskommun, som anordnat skolan, skall utges av den landstings­ kommun eller den landstingsfria kommun, i vilken den utifrån kommande eleven är kyrkobokförd. Som jag utvecklat under 5.2 bör landstingsfri kommun — liksom annan primärkommun — inte vara berättigad till ersättning från landstingskommun.

53 § Paragrafens bestämmelser om besvär över beslut av skolstyrelsen har komplette­ rats med motsvarande bestämmelser om besvär över beslut av landstingskommuns utbildningsnämnd. Samtidigt föreslår jag att tredje stycket förenklas efter mönster av 34 § andra stycket sjukvårdslagen (1962: 242).

5.10 Förslaget till lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402)

De föreslagna ändringarna utgör en anpassning, dels i 1 § till den nya skolformen, gymnasieskolan, dels i 16 § till förslaget under 5.4 att upphäva möjligheten att fullgöra skolplikt i yrkesskolan.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

6. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1) lag om ändring i skollagen (1962:319), 2) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402), dels föreslår riksdagen att 3) godkänna vad jag i övrigt förordat om gymnasieskolan, 4) godkänna vad jag förordat om fullgörande av skolplikt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlå­ tas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut­ visar. Ur protokollet: Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 77 Bilaga

1) Förslag

till

Lag om ändring i skollagen (1962: 319)

Härigenom förordnas i fråga om skollagen (1962: 319)1, dels att i 12 och 14 §§ orden »kommunens styrelse» skall bytas ut mot »kom­ munstyrelsen», dels att i 13 och 15 §§ orden »kommunens fullmäktige» skall bytas ut mot »kommunfullmäktige», dels att 2, 3, 6, 7, 8, 11, 17, 29, 40, 45 och 49 §§ samt rubriken före 48 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 2 b §, 46 § 3 mom. och 47 a §, av nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) 2 §.2 Varje kommun------------------------------------------------------- i grundskola, b) främja åtgärder i syfte att bereda b) främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i föl- ungdom undervisning i gymnasieskola jande slag av kommunala skolor, näm- ävensom ligen yrkesskola, fackskola och gym­ nasium, ävensom c) i övrigt-------------------------------------------------------- på annan.

2 b §. Landstingskommun skall, efter vad i denna lag och särskilda författningar närmare bestämmes, främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola.

1 Senaste lydelse av 15 § 1967: 319. 2 Senaste lydelse 1964: 899.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 {Nuvarande lydelse ) {Föreslagen lydelse ) 3 §.J I varje-------------------------------------------------------- en skolchef. Då skolväsendet-------------------------------------------- skall finnas. För specialskolan----------------------------------------------Konungen meddelar. Beträffande styrelse för landstings­ kommuns gymnasieskola gälla de be­ stämmelser som Konungen meddelar.

§.1 2 Med skola avses i denna lag skola, Med skola avses i denna lag grund­ som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a §, skola, specialskola eller gymnasieskola, om ej annat är särskilt angivet. om ej annat är särskilt angivet. Vad i--------------------------------------- ---------- barnet står. Om undervisning----------------------- psykiskt utvecklingsstörda.

7 §. Skolstyrelsen är grundskolan och därtill hörande verksamhet. Finnes i kommunen skola, som sägs Har kommunen anordnat gymnasie­ i 2 § b), skall skolstyrelsen vara styrel­ skola skall skolstyrelsen vara styrelse se även för den skolan och därtill hö­ även för den skolan och därtill höran­ rande verksamhet. de verksamhet. På framställning av kommunens full­ På framställning av kommunfull­ mäktige må Konungen besluta, att mäktige må Konungen besluta, att skolstyrelsen skall vara styrelse även skolstyrelsen skall vara styrelse även för annan skola än som avses i första för annan skola än som avses i första och andra styckena. och andra styckena.

8 §.

På framställning av kommunens På framställning av kommunfull­ fullmäktige må Konungen besluta, att mäktige må Konungen besluta, att sär­ för skola, som sägs i 2 § b), skall fin­ skild styrelse skall finnas för del av nas särskild styrelse. kommunens gymnasieskola. Beträffande sådan----------------------- ---------------------- Konungen förordnar.

11 §.

Skolstyrelsen äger att från kommu­ Skolstyrelsen äger att från kommun­ nens styrelse och övriga nämnder samt styrelsen och kommunens övriga dess beredningar och befattningshavare nämnder samt dess beredningar och

1 Senaste lydelse 1965:247. 2 Senaste lydelse 1967:941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 79

infordra de yttranden och upplysning­ befattningshavare infordra de yttran­ ar, som erfordras för fullgörande av den och upplysningar, som erfordras skolstyrelsens uppgifter. för fullgörande av skolstyrelsens upp­ gifter. Skolstyrelsen bör------------------------ -------------berör styrelsens.

17 §. Ansvarar skolstyrelsen för undervis­ Ansvarar skolstyrelsen för utbild­ ning i yrkesbetonade ämnen, skall sty­ ning med väsentligt inslag av ekono­ relsen utse ett eller flera yrkesråd med miska, tekniska eller huvudsakligen uppgift att biträda styrelsen i frågor praktiskt inriktade ämnen, skall styrel­ rörande dylik undervisning. sen utse ett eller flera yrkesråd med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande undervisning i sådana ämnen. Yrkesråd skall -------------------- vara företrädda.

29 §. Barn och ungdom, som äro bosatta Ungdom, som är bosatt i riket och i riket och som fylla föreskrivna in- som fyller föreskrivna inträdesfordträdesfordringar, äga i mån av tillgång ringar, äger i mån av tillgång på plats på plats få undervisning vid skola, som få undervisning i gymnasieskolan. sägs i 2 § b). Fordringar för inträde i skola som Fordringar för inträde i gymnasie­ nu sagts må betingas endast av utbild­ skolan må betingas endast av utbild­ ningens syfte. Om undervisningen och ningens syfte. Om undervisningen och verksamheten i övrigt skola bestäm­ verksamheten i övrigt skola bestäm­ melserna i 26, 27 och 28 § § äga mot­ melserna i 26, 27 och 28 §§ äga mot­ svarande tillämpning; dock må beträf­ svarande tillämpning. fande yrkesskola undantag göras från tillämpningen av 28 § i den omfatt­ ning Konungen förordnar.

För varje skola som anges i 2 § a) För varje kommuns grundskola el­ eller b) skall finnas elevområde. Om så ler gymnasieskola skall finnas elevom­ erfordras, må särskilt elevområde fin­ råde. Om så erfordras, må särskilt nas för del av sådan skola. elevområde finnas för del av sådan skola. Elevområde skall----------------------- 1 ------------------------ delar därav.

1 Senaste lydelse 1965: 247.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse ) 45 §. I skola, som sägs i 2 § b), mottagas I kommuns gymnasieskola motta­ bland de inträdessökande, vilka fylla gas bland de inträdessökande, vilka inträdesfordringarna, i första hand de fylla inträdesfordringarna, i första som tillhöra skolans elevområde samt hand de som tillhöra skolans elevom­ de för vilka skolan eljest av särskilda råde samt de för vilka skolan eljest av skäl är den lämpligaste. särskilda skäl är den lämpligaste. I andra honom där.

46 §. 3 mom. Berör ersättning enligt 1 mom. kommuner i flera län och kunna länsskolnämnderna icke enas, skall ärendet hänskjutas till Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.

47 a §. Bestämmelserna i 40—42 §§, 43 § första och tredje styckena samt 45 och 46 §§ äga motsvarande tillämpning på gymnasieskola, som anordnats av landstingskommun. Bestämmelse om kommun skall därvid avse landstings­ kommun. Elevområde för gymnasieskola, som anordnats av landstingskommun, må, jämte landstingskommunen, omfatta en eller flera kommuner, som ej ingå i landstingskommun, eller delar därav. Har landstingskommun för under­ visning i sin gymnasieskola mottagit elev, som är kyrkobokförd i kommun, som ej ingår i landstingskommun, skall kommunen utgiva ersättning för kost­ naderna för undervisningen. 46 § 2 och 3 mom. äga därvid motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 dr 1970 81

8 kap. Om kommunens skyldigheter 8 kap. Om kommuns och landstings­ kommuns skyldigheter

49 §. Har kommun anordnat kommunal Kommun eller landstingskommun, skola, som sägs i 2 § b), skall kommu­ som anordnat gymnasieskola, skall nen svara för de kostnader för skolan, svara för de kostnader för skolan, vilka vilka ej täckas av andra medel. ej täckas av andra medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Föreskrifter för ikraftträdandet med­ delas av Konungen.

2) Förslag

till

Lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402)

Härigenom förordnas, att 1 och 16 § § studiehjälpsreglementet (1964: 402)1 skall ha nedan angivna lydelse.

För studier vid de gymnasier, yrkes­ För studier vid de gymnasieskolor, skolor, jackskolor, folkhögskolor och folkhögskolor och övriga läroanstalter övriga läroanstalter eller utbildnings­ eller utbildningslinjer, beträffande vilka linjer, beträffande vilka Konungen så Konungen så bestämmer, lämnar sta­ bestämmer, lämnar staten studiehjälp ten studiehjälp enligt detta reglemente. enligt detta reglemente. Om studiehjälp------------------------- -------------------------25 §.

16 Studerande, som ej uppnått sådan Studerande, som ej uppnått sådan ålder att jämlikt 5 § första stycket stu­ ålder att jämlikt 5 § första stycket stu­ diehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta diehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta tilläggsförmåner enligt 10—15 §§. In- tilläggsförmåner enligt 10—15 §§. komstprövat tillägg eller behovsprövat tillägg må dock icke tilldelas studeran­ de, som fullgör skolplikt i yrkesskola.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

1 Reglementet omtryckt 1970: 267.