Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal
Hänvisat till av
Kungl. Majrts proposition nr 50 år 1971 Prop. 1971: 50
Nr 50
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal; ven Stockholms slott den 10 mars 1971.
Kungl. Maj:l vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag tiU lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal.
GUSTAF ADOLF
ERIC HOLMQVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås lagstiftning i syfte att förbättra föratsättningama för framgångsrika avtalsförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. I propositionen föreslås en lag som ger Kungl. Maj:t möjlighet att för en tid av sex veckor frysa ned slridsålgärder som hotar väsenlliga medborgarintressen. Lagen är konstmerad som en full-maklslag med begränsad gUtighetstid.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 50
Prop. 1971:50
Förslag till
Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal
Härigenom förordnas som följer.
Har i konflikt om arbetstagares anställnings- eller arbetsvillkor vidlagils slridsålgärder som hotar väsentliga medborgarintressen, får Konungen förordna att koUektivavtal, som senast ägde tillämpning meUan partema i konflikten, på nytt skall äga gUtighet som sådant avtal. Förordnande kan avse en lid av högst sex veckor och gäller längst till den tidpunkt då nytt kollektivavtal träffas.
Denna lag träder i kraft omedelbart. Förordnande får ej avse tid efter den 25 april 1971.
Prop. 1971:50
Utdrag av protokollet över inrikesärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIIER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fullmakt för Kungl. Maj:t att ingripa med anledning av stridsåtgärder på arbetsmarknaden och anför.
Aktuella arbetstvister
Den 29 december förordnade Kungl. Maj:l särskild förlikningskommission atl medla i arbelslvislen mellan statens avlalsverk, å ena, saml Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), å andra sidan, om kollektivavtal. Sedermera förordnade Kungl. Maj:t den 12 febraari 1971 ytterligare ledamot i denna förlikningskommission och uppdrog samtidigt åt den sålunda utökade kommissionen att medla även i arbelsivisl mellan statens avtalsverk, å ena, samt Statsanställdas förbund (SF), å andra sidan, om kollektivavtal.
Den 14 januari 1971 förordnade Kungl. Maj:l dels särskild förlikningskommission all medla i arbetstvister om koUektivavtal mellan Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet, å ena, och till SACO anslutna organisationer, å andra sidan, dels särskild förlikningskommission all medla i motsvarande arbelsivisl meUan riksdagens förvaltningskontor, å ena, samt SACO och SR, å andra sidan.
Den 29 december 1970 förordnade Kungl. Maj:t särskild förlikningsman atl medla i arbelsivisl om upprättande av nya kollektivavtal mellan domänverket. Föreningen skogsbrakels arbetsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, å ena, saml Svenska skogsarbelareförbundet, Sveriges arbetares centralorganisation - Skogsfederationen - och Riksförbundet landsbygdens folk, å andra sidan.
1* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 50
Slutligen förordnade Kungl. Maj:t den 19 februari 1971 särskild förlikningskommission för medling i förhandlingar mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) om allmänna grunder för kollektivavtal inom dessa organisationers gemensamma avtalsområden.
Förlikningsarbetcl har ännu inle lett till resultat.
Kortfattad översikt över hittills vidtagna stridsålgärder m. m.
SACO-omitldet
Den 8 januari 1971 strandade SACO de kommunala förhandUngarna och utfärdade samtidigt konfliktvarsel mol Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Varslet omfattade ca 2 500 SACO-medlemmar inom förvaltningen i 25 kommuner och sju landsting. Den 1 februari 1971 utiöste SACO den sålunda varslade konflikten. Den 18 febmari 1971 hänsköl Svenska kommunförbundet till kommunal-tjänstenämndens prövning frågan om vidtagna slridsålgärder vid sociala förvaltningar var all anse som samhällsfariiga. Nämnden fann med fem röster mol en att konflikten vid socialförvaltningar otUlbörligl störde viktiga samhällsfunktioner om inle dispenser medgavs i den omfattning som oundgängligen fordrades för handläggning av akuta socialvårdsfall.
Den 28 januari varslade SACO om konfliktåtgärder även beträffande bl. a. veterinärer vid kommunala kötlbesiklningsbyråer. Frågan om denna konflikt otillbörligt skuUe störa samhäUsviktiga funktioner hänsköls därefter till kommunalljänstenämnden som med fyra röster mot två förklarade konflikt på detta område vara all anse som samhällsfarlig.
Med anledning av de vidtagna åtgärderna på arbetstagarsidan varslade Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet om lockout, omfattande ca 5 700 SACO-medlemmar inom förvaltningen i samtliga kommuner och landsting. Denna lockout trädde i tillämpning i mitten av februari.
Den 28 januari 1971 varslade SACO om strejk fr. o. m. den 5 februari 1971 omfattande ca 3 000 medlemmar på del statliga området. Strejkvarslet berörde centrala myndigheter, rättsväsendel, länsorgan och lokala organ, bl. a, byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, luftfartsverket, statens centrala frökontrollanstalt, länsstyrelser, besiktningsveteri-närorganisalionen och kronofogdemyndigheterna. Statens avtalsverk begärde med anledning av delta varsel alt stalsljänstenämnden skulle pröva om strejk för vissa av de varslade grupperna, bl. a. besiktningsve-lerinärer och SACO-medlemmar vid frökontrollanstalten och tjänstemän med beslutanderätt i utbetalningsärenden, skulle otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner. SACO återkaUade då varslet beträffande dessa grapper, Strejken i övrigl började den 5 februari 1971, Samtidigt vars-
Prop. 1971: 50 5
lade SACO på nytt om strejk fr, o, m, den 13 februari beträffande de grupper som hade hänskjutils till stalsljänstenämnden.
Den 17 februari uttalade sig stalsljänstenämnden med fem röster mot tre för atl strejk vid frökontrollanstalten ej var atl anse som samhällsfarlig. Två dagar senare förklarade nämnden med fyra röster mot tre och en nedlagd röst atl inle heller strejk bland tjänslemän med beslutanderätt i utbetalningsärenden var att anse samhällsfarlig, Samma dag uttalade nämnden med sju röster mol en alt strejk bland besiktnings-veterinärer var atl anse som samhäUsfarlig, Den 22 februari sattes strejken i fråga om huvuddelen av dessa grapper i kraft.
Den 3 februari 1971 beslutade statens avtalsverk om lockout mol ca 28 000 SACO-medlemmar i statiig tjänst. Den avsåg framför allt lärare i grundskolor, gymnasier och fackskolor, statliga skolor för vuxna, privatskolor, universitet och högskolor, lärarutbildningsanstaller och yrkesskolor. Den 10 februari 1971 hänsköl SACO frågan om lärarlock-oulens samhällsfarlighet till statsljänstenämnden. Nämnden förklarade den 18 februari med sju röster mol en atl lockouten på lärarområdet inte var atl anse som samhällsfariig. Den 19 februari trädde denna lockout i kraft.
Den 4 februari 1971 varslade SACO och Sveriges läkarförbund om strejk fr. o. m, den 15 februari för omkring 5 000 medlemmar i statlig (4 000) och kommunal (1 200) tjänst, bl, a, anställda vid vissa lotsplatser och inom undervisningssektorn ca 2 000 läkare och 400 tandläkare. Även för riksdagens förvaltningskontor utfärdades slrejkvarsel. Den 15 februari utlöstes strejken i fråga om tandläkarna. Sedan frågan huruvida strejk som drabbar läkaratbildningen kan anses samhällsfarlig hänskjutils lill stalsljänstenämnden, som den 18 febmari förklarade all så inte kunde anses vara fallet, utiöstes strejk beträffande läkarna den 1 mars.
Statens avtalsverk varslade den 23 februari om utvidgad lockout till den 4 mars 1971 för bl. a. ca 1 000 SACO-anslulna forskare som är anställda på forskningsrådsanslag.
SR-området
SR varslade den 28 januari 1971 om strejk fr.o.m, den 5 februari 1971 för ca 1 000 medlemmar, Slrejkvarslel berörde statens järnvägar, tullverket, byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län. Strejken utiöstes den 5 febraari. Med anledning av SR:s varsel beslutade statens avtalsverk den 3 febraari 1971 om lockout mol ca 2 500 SR-medlemmar i statiig tjänst. Lockouten trädde i tillämpning den 19 februari. Därefter varslade statens avlalsverk den 23 februari om utvidgad lockout lill den 4 mars för bl, a, ca 3 000 SR-anslulna officerare inom försvaret och ca 400 SR-medlemmar anställda vid domänverket, sjöfartsverket, televerket och statens vägverk.
Prop. 1971:50 6
TCO-oinrådct
Den 30 december 1970 varslade TCO-S om arbetsinställelse fr, o, m, den 11 januari 1971 för ca 17 000 medlemmar. Bl, a, berörs ca 2 000 anställda vid postbanken vilka tjänstgör inom driftsektionens girobokföring och postgirokontorets datacentral 1 och 2, Frågan huravida en strejk på sistnämnda områden skulle vara ägnad att störa vikliga samhällsfunktioner hänsköls den 10 januari 1971 av statens avlalsverk till stalsljänstenämnden. Statstjänstenämnden förklarade sig den 26 januari 1971 inte kunna avge något utiåtande i saken, eftersom majoritet för en ståndpunkt i saken inte hade kunnat nås bland nämndens ledamöter, TCO-S strejk varsel har inte utiösts.
Departementschefen
Den svenska arbclsfredshigstiflningen bygger på att parterna på arbetsmarknaden själva skall reglera sina förhållanden genom frivilliga överenskommelser. I den mån överenskommelse föreUgger är avtalsparterna bundna av fredsplikt enligt 4 § lagen (1928:253) om koUektivavtal. Om däremot något gällande kollektivavtal inle existerar, finns i svensk lagstiftning bestämmelser i syfte all trygga arbetsfreden meddelade endasl i form av föreskrifter om medling i arbetstvister. 1 stort sett torde man vara ense om att denna ordning inte har varit till någon olägenhet utan tvärtom bidragit till atl hos parterna på arbetsmarknaden skapa en samförständsvilja och en känsla av ömsesidigt ansvar för alt upprätthålla arbetsfreden.
I några speciella situationer har statsmakterna emellertid ansett sig inte böra stå overksamma inför risken atl en fredlig lösning av uppkommen arbetstvisl inte kunde nås. lag syftar på 1947 års poliskonflikt, 1951 års sjuksköterskekonflikl och 1955 års sjöbefälskonflikt. Faran för atl ett stort antal av landets polismän skulle, på grand av oenighet om anställningsvillkoren, lämna polistjänsten med därav följande risk för störningar i den allmänna ordningen och säkerheten föranledde sålunda år 1947 statsmakterna atl införa en särskUd form av tjänsteplikt för polisens del. Bestämmelserna härom gavs i lagen (1947: 536) om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall. Denna lag, som gällde t.o.m. den 30 juni 1948, behövde dock aldrig tillämpas. Nödvändigheten alt upprätthålla sjukvården var anledning tUl att Kungl. Maj:t i prop. 1951: 212 föreslog riksdagen att anta etl förslag lill lag om särskUda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet. Den föreslagna lagstiftningen var utformad i första hand som en lagstiftning om obligatorisk skiljedom i den aktuella tvisten. Denna löstes emellertid innan riksdagen hade tagit ståndpunkt till förslagel, varför propositionen återkallades av Kungl. Maj:t. Inför hotet av en öppen konflikt mellan redarna och sjöbefälet
Prop. 1971:50 7
framlades prop. 1955: 197 med förslag lill lag om skiljedom i viss arbelsivisl. Motiveringen för förslagel var, att en konflikt på della område skulle komma atl praktiskt taget lamslå sjöfarten med svenska fartyg med synnerligen allvarliga återverkningar för vårt lands ekonomiska liv som följd. Även sistnämnda proposition återkallades med anledning av att tvisten löstes genom frivUUg uppgörelse.
Den 1 januari 1966 infördes förhandlingsrätt för statens och kommunernas tjänstemän enligt i princip samma regler som gäller för andra arbetstagare (prop. 1965: 60). Lön och övriga ekonomiska villkor för de offentligt anställda tjänstemännen regleras efter denna tidpunkt genom kollektivavtal. Lockout och strejk erkänns som tillåtna stridsmedel i intresselvister mellan stat och kommun, å ena, saml Ijänste-mannaorganisationerna, å andra sidan.
1 fråga om samhällsfariiga konflikter gäller de huvudavlal som staten och kommunförbunden har träffat med de offentiiga tjänstemännens huvudorganisationer. Enligt dessa huvudavtal får part som anser atl viss konflikt är ägnad atl otiUbörligt störa viktiga samhällsfunktioner påkalla förhandlingar med motparten i syfte att undvika, begränsa eller häva konflikten. Kan enighet inte nås mellan parterna, får part hänskjuta till en särskUd nämnd - stalsljänstenämnden på del statliga området och kommunalljänstenämnden på det kommunala - atl pröva om konflikten är samhäUsfarlig. Huvudregeln är atl nämnden skall avge sitt utiåtande inom två veckor från del fråga har hänskjuiits dit, men nämnden kan om del behövs förordna om en veckas uppskov med alt avge utiåtande. FredspUkl råder medan nämnden prövar frågan. Nämndens ullålande är inle bindande för parterna.
Nämndernas möjligheter atl lösa problemen med samhällsfariiga konflikter är av olika skäl begränsade. Delta beror inle endast på all nämnderna ej kan avgöra dit hänskjutna frågor med bindande verkan. Det beror även i hög grad på all systemet är sådani att de inle har tillräckliga möjligheter all bedöma den samlade verkan av flera samtidigt pågående stridsålgärder. Del är också svårt för dem alt ta erforderlig hänsyn lill stridsåtgärders verkningar i ett längre tidsperspektiv.
Vid införandet av stals- och kommunaltjänstemannalagarna har man utgått från att systemet med nämnder som prövar stridsåtgärders samhällsfarlighet inte under alla förhållanden erbjuder de nödvändiga garantierna för tredje man. Statsmakterna har ytleisl ansvaret för att vitala samhällsintressen inte skadas genom stridsålgärder. Föredragande departementschefen konstaterade också alt ingen ifrågasätter Kungl. Maj:ls och riksdagens rätt atl tillgripa lagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen (prop. 1965: 60 s. 109). Han framhöll också att intet hindrade statsmakterna all i ett tvångsläge tillgripa tjänslepliktslagslifl-ning. Han konstaterade vidare, att det offentliga tjänstemannaområdet
var speciellt ömtåligt för sådana stridsålgärder som lockout och strejk. Dels var den offentliga tjänsteverksamheten till sin natur sådan atl arbetskonfUkter inom densamma i särskilt hög grad drabbade utomstående. Dels kunde fackliga aktioner riktade mol elt fåtal nyckelposler inom den offentiiga tjänsten mer eller mindre lamslå hela verksamhetsfält; risken för sådana aktioner, som inle behövde medföra stora ekonomiska påfrestningar för organisationerna, kunde vara större än risken för arbetsinställelse som omfattade ell stort antal arbetstagare. Frågan vUka begränsningar i rätlen all vidtaga stridsåtgärder som med hänsyn till dessa omständigheter borde övervägas utgjorde, enligt departementschefen, en del av del problemkomplex som brukade sammanfattas i spörsmålet om skydd mol s. k. samhällsfariiga konflikter. Han framhöll vidare, all statens och kommunernas verksamhet uppenbarligen inle kunde tillålas all bli försall ur spel och all samhället måste äga medel all värja sig mol konflikter, som skulle kunna äventyra rikels säkerhet eUer medborgamas trygghet till liv och egendom, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande eller medföra allvarliga rabbningar i samhällsekonomien eller folkförsörjningen (prop. 1965: 60 s. 107-108).
Beträffande de nu pågående konflikterna på den offentliga sektorn är det uppenbart atl mycket allvarliga verkningar redan kan skönjas. Sysselsättningen inom industrin hotas på olika sätt, bl. a. genom inskränkningarna i godstrafiken på järnvägarna och genom utebliven handläggning av olika ärenden som rör industriförelag hos statliga och kommunala myndigheter. Bostadsproduktionen försenas och fördyras av att plan- och byggnadsärenden inle kan prövas och avgöras hos kommuner och länsstyrelser. Arbetsnedläggelser bland offentligt anställda ingenjörer och arkitekter kan komma att försena och fördyra kraftverksbyggen och andra stora byggnadsprojekt med ofrånkomliga följder för sysselsättningen. Etl betydande antal arbetstagare har redan friställts på gmnd av konflikterna och del är risk för all tusentals arbetstagare inom olika näringsgrenar kommer att bli permitterade inom kort.
Konfliktåtgärderna på det sociala området innebär, även om man beaktar hittiUs medgivna dispenser, att många kommuner kommer alt få svårt att klara handläggningen av socialvårdsärenden. Härtill kominer all permitteringar på grund av övriga konfliktåtgärder kan komma alt ställa ökade krav på socialvården. För enskilda människor som är beroende av t. ex. barnavårdens, nyklerhetsvårdens och socialhjälpens insatser förvärras situationen snabbt ju längre konflikten drar ut på tiden.
Inom utbildningsväsendet berörs omkring 700 000 elever av konflikten. Under en utdragen konflikt minskar effektiviteten i de självstudier, som hittills kunnat bedrivas, med allvarliga rubbningar i studieprogram-
men som följd. Särskilt utsatta är de vuxenstuderande, inte minst genom att förseningar i studierna kan få ekonomiska konsekvenser. Jag vill framhålla atl den strejk inom den medicinska ulbildningsseklorn som SACO och Sveriges läkarförbund utiöst, om den får fortsätta, kan leda till en kännbar begränsning av sjukvårdsresurserna.
Under strejken vid statens jordbruksnämnd har de överläggningar som påbörjats mellan nämnden, konsumentdelegationen och jordbrakets förhandlingsdelegation legal nere eftersom kalkyler och annat underlag för överläggningar inte kunnat presteras. Den nu gällande prisregleringen på jordbruksprodukter avser innevarande budgetår. För tiden dfirefler måste vårriksdagen således fastställa nya grunder för bestämmelser för prisregleringen.
Jag skall inte fullfölja denna genomgång. Vad jag sagt i saken mås-le ses mol bakgrunden av alt konflikterna på den offentiiga sektorn kan väntas dra ut åtskiUigt på liden om statsmakterna inle ingriper. Om konflikten fortsätter ytterligare i flera veckor, kommer svårigheterna för enskilda människor som inle är indragna i konflikten all snabbi förvärras. Jag vill också erinra om atl de verkningar av konflikterna som drabbar tredje man med särskild kraft träffar dem som även i andra sammanhang är mest utsatta. Den minskade sysselsättningen inom industri- och bostadsproduktionen går i första hand ut över dem som har den sämsta anställningstryggheten. Den inställda persontrafiken på järnvägarna skapar störst svårigheter för familjer med låga inkomster och utan tillgång lill bU. Störningar i samhällets sociala service upplevs starkast av låginkomsttagare och andra som i särskilt hög grad är beroende av denna service. Skolkonfliklens verkningar är mest kännbara för familjer där föräldrama har minst möjligheter att själva la sig an barnen och ordna för dem.
Det framgår av min skildring av lägel all statsmakterna inle längre kan stå overksamma. Tidpunkten har kommit då regering och riksdag måste ingripa med lagstiftningsåtgärder för att hindra ytterligare skadeverkningar för tredje man. Därvid är att märka all de nu pågående konflikterna äger rum i ett skede då förhandlingarna på arbetsmarknaden är långt ifrån avslutade. Det kan beräknas dröja minst en månad innan parterna är framme i slutskedet.
Vid utformningen av den nu aktuella lagstiftningen bör beaktas atl lagen inte görs mer ingripande än som är absolut nödvändigt. Man bör undvika all ingripa på elt sätt som innebär en principiell begränsning av stals- och kommunalljänslemännens strejkrätt. Del finns inte anledning all i detta sammanhang ompröva 1965 års lagstiftning på området.
Vad som behövs är en lag som gör del möjligt för statsmakterna all se lill att de slridsålgärder som pågår inställs tills vidare och alt förhandlingar mellan parterna kan fortsätta under gynnsammare be-
lingelser än hittills. Lagen bör ha en klar undanlagskaraklär med en kort giltighetstid.
Vid övervägande av de olika möjligheter som slår tUl buds har jag stannat för att lagen bör konstrueras som en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:l möjlighet all för en lidrymd som lämpligen kan bestämmas till sex veckor, förlänga de kollektivavtal som senast gäUdc på' de områden som berörs av stridsålgärder. Av en sådan konslraktion. följer bl. a. alt parterna blir bundna av fredsplikt enligt 4 § kollektiv-. avtalslagen. Förordnandet bör ej kunna avse lid efter den 25 april.
Bl. a. på grand av sambandet mellan avtalsrörelserna på olika delar av arbetsmarknaden bör lagen i princip gälla alla kollektivavtalsområden. Del är emellertid uppenbart atl lagen föranleds av de nu pågående stridsåtgärdema. På de delar av arbetsmarknaden som inte i dag berörs av öppna konflikter pågår förhandUngar i sedvanlig ordning och jag räknar inte med all del skall bli aktuellt att stoppa slridsålgärder på nya områden. Del bör understrykas all föratsättningarna för förordnande atl ålemppliva utgångna kollektivavtal bör vara alt part på arbetsmarknaden har tillgripit stridsålgärder som hotar väsentiiga medborgarintressen. Alt della rekvisit är uppfyllt beträffande dagens öppna konflikter framgår av vad jag tidigare sagt.
I enlighet med del anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag till lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.
Hemställan
Under åberopande av del anförda hemsläller jag atl Kungl. Maj:l genom proposition föreslår riksdagen all antaga förslagel till lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.
Med bifall liU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:l Konungen atl tUl riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga liU detta protokoll ulvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten