om vissa fredspliktsregler

Regeringens proposition 1990/91:162

om vissa fredspliktsregler

Prop. 1990/91:162

Regeringen föreslår riksdagen all anta del förslag som lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991.

På regeringens vägnar Odd Engström

Mona Sahlin

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i fråga om stridsålgärder m. m. i arbetsförhållanden med internationell anknyining. Förslagel syftar bl.a. lill alt ge de fackliga organisationerna i Sverige möjligheter att iräffa kollektivavtal med villkor som motsvarar vad som normalt tillämpas i fråga om arbete som utförs här i landet och därigenom motverka s. k. social dumpning. En facklig organisation i Sverige skall utan hinder av att en arbetsgivare som är verksam här i landel och som är bunden av ell kollektivavtal som inte omfattas av medbestämmandelagen kunna rikta stridsålgärder mot och träffa kollektivavtal med arbetsgivaren. Samma möjligheter skall en facklig organisation ha i fråga om inlernationella solidaritetsaktioner som riktas mot en arbetsgivare uianför landels gränser.

Det föreslås att det i medbestämmandelagen införs en bestämmelse som begränsar tillämpningsområdet för bestämmelsen om fredsplikl i 42 § lill åtgärder som vidtas mot arbetsförhållanden som lagen är direkt tillämplig på. Det föreslås också att om en arbelsgivare är bunden av flera kollektivavtal skall del som omfattas av reglerna i 23 — 24 §§ medbestämmandelagen gälla framför det avtal som lagen inte är tillämplig på. Vidare föreslås att del i medbestämmandelagen klargörs att ett kollektivavtal inte blir ogihigt enbarl för alt det träffats under inverkan av stridsåtgärder som inle är otillåtna enligt bestämmelserna i lagen även om della skulle följa av utländsk lag som skall tillämpas på avtalet.

Förslaget föreslås träda i kraft den I juli 1991.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 162

Propositionens lagförslag Pp. 1990/91; 162

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

deb att 42 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a § och 31 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 a §

Ell kollektivavial som är ogilligl enligt utländsk rätt på den grunden atl del tillkommit efter en stridsål-gärd är trots detta gdligt här i landel, om stridsålgärden var tillåten enligt denna lag.

31a§

År en arbelsgivare bunden av ett kollektivavtal som denna lag inte är direkt lillämplig på och träffar han därefter ett kollektivavtal enligt beslämmelserna i 23 — 24§§ skall i de delar avtalen är oförenliga det senare avtalet gälla.

42 § Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får ej anordna eller på annat sätt föranleda olovlig stridsålgärd. Sådan organisation får ej heller genom understöd eller på annat säll medverka vid olovlig stridsålgärd. Organisation som själv är bunden av kollektivavtal är även skyldig all, om olovlig stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande.

Har någon vidtagit olovlig stridsålgärd, får annan icke deltaga i åtgärden.

Bestämmelserna i första slyckel försia och andra meningarna gäller endasl när en organisation vidtar åtgärder med anledning av arbetsförhållanden som denna lag är direkt tillämplig på.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

Arbetsmarknadsdepartementet pop- i 90/91:162

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om vissa fredspliktsregler 1 Inledning

Arbetsdomstolen (AD) meddelade hösten 1989 dom i del s, k. Britannia-målet (AD 1989 nr. 120). Målet gällde lovligheten av blockadåtgärder som vidtogs i syfte alt tvinga redaren att ersälla ett filippinskt kollektivavtal med elt s. k. ITF-avial. Domen innebar atl slridsålgärderna ansågs otillåtna eftersom de syftade lill att undantränga ett redan existerande kollektivavtal.

Med anledning av bl.a. den domen har Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) begärt all den svenska lagsliflningen skall ändras så atl del inte skall föreligga hinder mot atl vidla stridsålgärder på den svenska arbetsmarknaden av det skälet att den berörde arbetsgivaren har Iräflal kollektivavtal utomlands.

Framställningarna från LO och TCO har behandlats i en inom arbetsmarknadsdepartemenlel upprättad promemoria. I promemorian föreslås vissa ändringar avseende fredspliktsreglerna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Promemorian, som har remissbehandlats, bör fogas lill protokollet som bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna har upprättats och bör fogas lill protokollet som bilaga 2. Remissyllrandena finns all tillgå i arbetsmarknadsdepartemenlel (dnr R 8412/90).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 mars 1991 att inhämla lagrådels yllrande över förslag lill lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Förslagel har upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av den inom deparlemenlel upprättade promemorian Vissa fredspliktsregler (R 8412/90). Det förslag som remiUerals lill lagrådel bör fogas till prolokollel som bilaga 3.

Lagrådel har lämnai förslagel ulan erinran. Lagrådels yllrande bör fogas till prolokollel som bilaga 4. Lagrådels granskning har lell till vissa redaktionella ändringar.

fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 162

2 Bakgrund Prop. 1990/91; 162

I alla demokraliska länder har man funnit det nödvändigt med sociala skyddsregler av olika slag för att värna arbetstagarnas intressen när det gäller löner och andra grundläggande anställningsvillkor. Tekniken för att skapa delta skydd skiljer sig ål från land lill land. Man använder sig i olika utsträckning av lag- och avtalsregler. Utanför Norden är den fackliga organisationsgraden normall avsevärt lägre än i Sverige. I dessa länder har man haft en annan utveckling än här när det gäller regleringen av arbetslivet. För atl skydda samtliga arbetstagare har man där i många fall valt all införa olika minimibeslämmelser i lag vad avser lön och andra anställningsvillkor.

Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av slarka organisationer som organiserar en mycket stor del av arbelsmarknaden på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan. Den svenska arbetsrättstagstiftningen bygger därför sedan lång tid på tanken att det är de fackliga organisationerna som i försia hand har att tillvarata arbetstagarnas iniressen. Lagsliflningen syftar lill alt skapa goda förutsättningar för delta. Del som brukar kallas den svenska modellen kännetecknas framförallt av den starka slällning som parterna på arbetsmarknaden har.

Typiskt för vårt syslem är vidare att det normalt inle finns något hinder mot att vidta stridsålgärder när kollektivavtal saknas mellan parterna, men atl förekomsten av ell kollektivavtal innebär i del närmaste total fredsplikt parterna emellan. Minimibeslämmelser avseende lön och andra anslällningsvillkor ålerfinns i princip endasl i kollektivavtal. Reglerna i avtalen kompletterar ofta regler i lagar och ersätter inte sällan lagregler. Olika regleringar förekommer i olika branscher beroende på skilda traditioner och förutsättningar.

Kollektivavtalen täcker en helt dominerande del av arbelsmarknaden. Gentemot den fackliga organisationen anses arbetsgivaren ha en skyldighet alt tillämpa kollektivavtalets bestämmelser även på oorganiserade arbetstagare. Även på den del av arbetsmarknaden där kollektivavtal saknas ulgör kollektivavtalen en norm för vad som ska gälla mellan arbelsgivaren och dennes anslällda. På så säll täcker de svenska kollektivavtalen i prakliken hela arbelsmarknaden. Kollektivavtalen är således del dominerande instrumentet i Sverige för att tillförsäkra de enskilda arbelstagarna det skydd som de i andra länder tillerkänns genom lagstiftning.

Till kollektivavtalen är vidare enligt svensk lagstiftning kopplade olika rättigheter och skyldigheter. Exempel på sådana är reglerna i 11 och 19 §§ medbeslämmandelagen om primär förhandlings- och informationsskyldighet.

I Sverige har vi funnit all vår modell med våra förutsättningar och traditioner i prakliken ger arbelstagarna etl effektivt skydd som är svårl alt åsladkomma på annal sätt. Genom att sammansluta sig i föreningar har arbelstagarna skapat goda förutsättningar för att också i praktiken hävda sina rättigheter. Parlerna på den svenska arbelsmarknaden är överens om all del är önskväri alt reglera löner och andra anställningsvillkor genom

avtal även i framliden. Bred enighet råder också om att vi inle bör införa Prop. 1990/91: 162 någon minimilönereglering i lag för den svenska arbetsmarknaden.

Mycket talar för atl Sverige inom de närmaste åren kommer all utgöra en del av en gemensam europeisk arbetsmarknad. Del är då av yttersta vikl att vi skapar förutsättningar för de fackliga organisationerna att även på en sådan marknad kunna tillvarata arbetstagarnas rätl. Genom krav på arbetstillstånd har vi hittills kunnal se lill att ulomnordiska förelag verksamma i Sverige tillämpat anslällningsvillkor som stått i överensstämmelse med vad som i övrigt gäller på den svenska arbetsmarknaden. Inom en gemensam europeisk arbetsmarknad kommer kravel på arbetstillstånd inte alt kunna vidmakthållas i den utsträckning som gäller i dag.

Även inom den europeiska gemenskapen har man under senare år alltmer betonat viklen av att skapa regler som stärker arbetslagarnas ställning och som motverkar vad man brukar kalla social dumpning. Inom ramen för den s.k. sociala dimensionen har man påbörjat arbelel med atl förhindra att den gemensamma marknaden medför oönskade sociala effekter. Etl uttryckligt mål är också att den ökade välfärd man avser atl skapa förutsättningar för skall komma alla till del.

Härvid har bl.a. uppmärksammats de problem som kan uppstå när företag inom tjänstesektorn bedriver verksamhet över nationsgränserna. Del gäller närmasl frågan om vilka regler om löner och andra anslällningsvillkor som skall tillämpas för dem som lillfälligl arbelar i etl annal land.

Som lidigare nämnts har olika traditioner och skilda förhållanden på arbelsmarknaden ute i Europa fått till följd atl staterna vall olika teknik för all skydda arbetstagarna. Ett inle ovanligt sätt är alt lagstifta i frågan. Men några hinder för fackliga organisalioner all också förhandla sig fram till detta, ytterst genom stridsålgärder, föreligger sällan.

I Sverige är rätten au vidta fackliga stridsåtgärder skyddad av regeringsformen. Inskränkning i denna rättighet kan ske genom lag eller avtal. Regleringen i medbeslämmandelagen innebär att rällen atl vidla fackliga stridsålgärder när kollektivavtal föreligger mellan parterna är ytterligt begränsad. I många länder i Europa innebär förekomsten av etl kollektivavtal inte någon fredsplikl i sig. Den omständigheten att fredspliktsreglerna i medbestämmandelagen i princip även skyddar kollektivavtal som huvudsakligen avser alt reglera torhållanden utanför Sverige innebär därför särskilda problem för oss när det gäller att motverka social dumpning.

Mol bakgrund av det sagda anser jag del nödvändigl all föreslå sådana förändringar i medbestämmandelagen alt de fackliga organisationerna ges möjlighet alt verka för atl alla arbelsgivare som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden tillämpar sådana löner och andra anslällningsvillkor tor sina anslällda som molsvarar vad som är brukligt här i landel. Genom sådana regler skapas också förutsättningar för en sund konkurrens på lika villkor här i landel mellan svenska företag och näringsidkare från andra länder.

Denna reglering bygger på tanken alt arbetsförhållanden som överhuvudtaget inte faller under medbestämmandelagens tillämpningsområde inte heller kan ges ell särskill skydd mol stridsåtgärder i lagen. I slället bör

man la utgångspunkten i regeringsformens regler om den fria konflikträl-ten.

Jag menar vidare atl del är angeläget atl undanröja vissa hinder för de fackliga organisationerna att genom sympatiåtgärder stödja arbetstagarorganisationer i andra länder. Regler som är helt främmande för våra demokraliska traditioner kan inle tillålas förhindra svenska fackliga organisalioner all vidla åtgärder för all stödja arbelslagare i andra länder.

Prop. 1990/91:162

3 Allmän motivering

Mitt förslag: Tillämpningsområdet för beslämmelserna i 42 § första slyckel försia och andra meningarna medbeslämmandelagen bör begränsas. Del där reglerade förbudet mot stridsålgärder för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer atl bl. a. anordna eller understödja olovliga stridsåtgärder bör inte sträcka sig utöver åtgärder som riklar sig mol sådana arbetsförhållanden som medbestämmandelagen är direki tillämplig på.

Vidare bör i medbestämmandelagen införas en beslämmelse som anger alt ett senare, enligt beslämmelserna i 23 — 24 §§ i lagen, träffat kollektivavtal skall gälla före ett lidigare träffat kollektivavtal som lagen inte är tillämplig på. Detta bör dock endasl gälla i de delar avtalen är oförenliga med varandra.

För det fall att någol annal följer av en utländsk lag när den är tillämplig på avtalet bör del slutligen i medbeslämmandelagen föreskrivas all elt kollektivavtal inte blir ogilligl enbarl för alt del har träffats under inverkan av fackliga stridsålgärder, om dessa inte är olillålna enligt reglerna i lagen.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs all elt tillägg borde göras till medbeslämmandelagen så att c7f/5beslämmelserna i 42 § inte blir tillämpliga på stridsålgärder som eljest skulle anses som olovliga på grund av att de strider mol fredsplikt som följer av ett utländskt kollektivavtal eller en utländsk lagregel, dels sådana stridsålgärder inle skall beakias vid bedömningen av giltigheten av etl kollektivavtal som har träffats under inverkan av sådana åtgärder.

Remissinstanserna: Bland remissinstanserna lillslyrker de fackliga organisalionerna LO, TCO och S.4C0, att promemorians förslag genomförs. De har därvid pekat på viklen av att åtgärder mol s.k. social dumpning vidtas. LO och TCO har också pekal på vikten av all de fackliga organisationernas räll att delta i internationella solidaritelsaktioner säkerställs. SACO har dock anmäll tveksamhet belräffande den föreslagna regleringens konsekvenser.

ILO-kommittén anser all förslaget inle står i slrid med de ILO-konven-tioner som Sverige har ratificerat. AMS och SIV har inle anförl några erinringar mol förslagel. Sjöfartsverket har avstått från atl uttala sig om

förslagel, men har liksom några andra remissinstanser pekat på risken för Prop. 1990/91: 162 alt svenska fartyg kan komma alt utsättas för repressalieaktioner utomlands. Landstingsförbundet har ställt sig tveksamt till promemorians förslag med motiveringen bl. a. atl de inlernalionella integrationssträvandena talar för atl länder bör respektera varandras lagstiftning och civilrällsliga avtal såvitt inle myckel slarka skäl lalar i annan riktning.

Svea hovrätt, kommerskollegium, juridiska fakultelsnämnden vid Stockholms universitet, arbetsdomstolen, statens arbetsgivarverk, slalens pris-och konkurrensverk, Kotnmunförbundel och Svenska arbelsgivareföreningen har avstyrkt promemorians förslag. Flera av dessa remissinslanser har fört fram uppfattningen att förslaget inte är förenligt med det förbud mot diskriminering på grund av nationalitet som råder inom EG. Den åsikten har också förts fram att förslaget i vart fall är alltför långtgående och borde begränsas ålminslone lill arbete med stark anknytning till Sverige.

Härutöver har i särskilda skrivelser luftfartsverket avslyrkl förslagel och Tysk-Svenska handelskammaren anfört att förslaget är ell hot mot import-konkurrensen på ijänstesektorn respektive den kombinerade varu- och tjänstesektorn samt står i slrid med den uppfaltning om kollektivavtal och arbetskraftens fria röriighet över gränserna som nu håller på att etableras inom EG.

Skälen för mitt förslag: Promemorians förslag har sin grund i en sirävan atl söka hindra att den ökade internationaliseringen för med sig s. k. social dumpning. Med detta ullryck avses har främst all låglöneländers arbetskraft utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden på villkor som inte når upp till en nivå som är acceptabel för den övriga delen av arbetsmarknaden. Till det kommer alt svenska fackliga organisationer skall kunna delta i inlernationella solidaritelsaktioner. Promemorians förslag tar sikte på båda dessa situationer.

Under remissbehandlingen har arbelsdomslolen framförl uppfattningen alt ell eventuellt förslag bör skilja mellan åtgärder som riktar sig mot den svenska arbetsmarknaden och ätgärder som riktar sig mol förhållanden utanför denna. Även i övrigt har framförts atl den i promemorian föreslagna regleringen kan få elt alltför vidsträckl lillämpningsområde. Del har sagts all den föreslagna regeln skulle kunna användas för angrepp på vilka utländska kollektivavialsförhållanden som helsl. Jag kan förslå de farhågor som har framförts. Mitt förslag har därför fått en från promemorians förslag annorlunda utformning. Med den utformningen bör enligt min mening dessa farhågor inle kvarstå.

Jag kommer försl alt behandla frågan om de fackliga organisationernas möjligheter att påverka villkoren för arbete i Sverige. Därefter behandlar jag frågan om rällen att delta i internationella solidaritelsaktioner.

Fackliga möjligheter att påverka villkor för arbete i Sverige

När del gäller fackligl inflytande i samband med arbele som skall ulföras på den svenska arbelsmarknaden delar jag den syn på frågan som framgår av promemorian. Del är alliså viktigt att det svenska regelsystemet är utformat så att svenska fackliga organisationer har möjlighet att utöva 7

inflylande på de villkor som skall gälla på den svenska arbetsmarknaden. Prop. 1990/91:162

Att så skall vara fallel är en av hörnstenarna i del svenska arbelsrättsliga

systemet.

På den svenska arbetsmarknaden riskerar alla arbelsgivare atl utsättas för stridsålgärder från de fackliga organisationernas sida när dessa strävar efter att få till stånd kollektivavtal om de villkor som bör gälla i den akluella verksamheten. Organisationernas rätt att vidta stridsåtgärder är grundlagsskyddad genom bestämmelser i regeringsformen. Har etl kollektivavtal träffats är det emellertid inte tillålet alt genom stridsålgärder söka ändra eller upphäva avtalet. Även om en arbetsgivare är bunden av ett kollektivavtal riskerar han dock att bli utsatt för stridsåtgärder som syftar till att åstadkomma ett annat kollektivavtal vid sidan av del redan träffade avtalet.

En utländsk arbetsgivare som avser att bedriva verksamhel i Sverige riskerar atl på samma sätt som ovan nämnts bli utsatt för stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden. Della förhållande har hittills inte vållat några särskilda problem. Det beror till slor del på all del krävs arbetstillstånd för utomnordisk arbetskraft. I praxis har tillstånd givils endasl då anslällningsvillkoren motsvarar vad som gäller på den avtalsreglerade delen av den svenska arbelsmarknaden. Den pågående integrationen med det övriga Europa och den med denna förbundna fria rörligheten för såväl förelag som arbelskraft kommer emellertid atl medföra en ny situation eftersom det då inte går att upprätthålla systemet med arbetstillstånd i samma utsträckning som idag.

Vad som föranlett LOs och TCOs framställningar om ändringar av reglerna är risken för atl en arbelsgivare, som avser att bedriva verksamhel i Sverige, har träffat kollektivavtal med en utländsk facklig organisation på ett sådant sätt att avtalet ocksä omfattar verksamheten i Sverige. Den situationen skulle då kunna länkas uppkomma att del avtalet kan vara skyddat i den meningen alt stridsåtgärder inte får vidtas i Sverige för atl ändra eller upphäva avtalet. Svenska fackliga organisalioner skulle då inle kunna svara för alt den svenska arbetsmarknadens villkor kommer att gälla för arbetet i fråga på det sätt som i övrigt gäller för dem som är sladigvarande verksamma här i landet. Det är för att undanröja de oklarheter som kan föreligga i sådana situationer som förslaget till lagändring förts fram.

Innan jag går närmare in på förslaget i denna del vill jag här la upp en tankegång som vissa remissinstanser har framfört, nämligen att förslaget bör utformas så att det enbart kommer att omfatta kollektivavtal med villkor som understiger en viss nivå. Den frågan berördes redan i promemorian. Där anfördes bl.a. att konsekvenserna av en sådan ordning inte lät sig överblickas i delta sammanhang och atl sådana tankegångar var hell främinande för svensk rättstradition på detta område. Jag delar den uppfattning som kommit lill uttryck i promemorian. Det är i detta sammanhang enligt min mening alltså inle en framkomlig väg att ulforma förslaget så att det endast omfattar kollektivavtal med villkor som understiger en viss nivå.

Enligt min mening bör utgångspunkten för förändringen i slället vara 8

medbestämmandelagens tillämpningsområde. Som framgår av promemo- Prop. 1990/91:162 rian bestäms detta genom en helhetsbedömning av det aktuella arbetsförhållandets anknytning till Sverige, varvid sådana faktorer som arbetsplatsens geografiska belägenhet och parternas nationalitet får belydelse liksom huruvida arbelel är mera sladigvarande förlagt till Sverige. De särskilda regler som ställts upp till skydd för träffade kollektivavtal såvitl gäller stridsålgärder och motsvarande bör endasl avse sådana avtal som även i övrigt omfattas av lagen. Den förändring av reglerna i 42 § medbestämmandelagen jag nu föreslår bör därför utformas så att räckvidden av ifrågavarande bestämmelse begränsas. Ett tillägg till 42 § medbestämmandelagen bör alltså införas så att tillämpningsområdet för bestämmelserna om förbud mol stridsåtgärder begränsas till sådana arbetsförhållanden som lagen är lillämplig på. Syftel med regeln är att de aktuella förbudsreglerna inte skall vara tillämpliga på åtgärder som vidtas mot arbetsförhållanden som har så liten anknyining till den svenska arbetsmarknaden att medbestämmandelagens regler inle är tillämpliga på dem.

Internationella solidaritetsaktioner

De fackliga organisationernas möjligheter all della i inlernationella solidaritelsaktioner har behandlats i samband med medbestämmandelagens tillkomst. Arbetsrältskommittén hade föreslagil alt svenska sympatiåtgärder skulle vara tillålna om de företogs till stöd för part i en primärålgärd utomlands som var tillåten antingen enligt det egna landets lag eller med motsvarande tillämpning av svensk lag. Kommitténs förslag i denna del var dock inle enhälligt. Löntagarrepresentanterna vände sig mol förslagel bl. a. i fråga om sympatiåtgärder med utländsk bakgrund. De ansåg all den föreslagna regeln skulle komma att bli svår all tillämpa och oberäknelig lill sina verkningar. I fall där berättigade krav kan slällas från de fackliga organisationernas sida på all få della i inlernalionella solidaritelsaktioner utan hinder av kollektivavtalslagstiftningens fredspliktsregler skulle den av kommittémajoriteten förordade regeln riskera atl inte ge tillräckligt handlingsutrymme (prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 274 f).

När del gäller strejk och andra stridsålgärder med bakgrund i ulländska förhållanden fann departementschefen inle anledning atl ulforma regler i lagen. Han fann del helt naturligt alt svenska arbetstagarorganisationer inte skulle vara förhindrade alt della i internationellt organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för all uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av internationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig internaiional alt dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en inlernalionell aktion kan det inte vara rimligt all resa rättsliga hinder häremot. Även om det rättsliga läget inte var till alla delar klart saknades det, enligt departementschefen, anledning att tro annal än all del av honom uttryckta synsättet i allt väsentligt skulle motsvaras av vad som skulle bli bedömningen vid en rättslig prövning (prop. s. 275).

Inrikesutskottet uttalade i fråga om de svenska arbetstagarorganisatio nernas räll all delta i inlernalionelll organiserade slödaktioner för arbets- 9

tagare i andra länder att MBL utan tvivel ger handlingsutrymme för de Prop. 1990/91; 162 svenska organisationerna. Utskottet framhöll all det inte var fråga enbart, eller ens i första hand, om den rättsliga sidan av saken, utan all viktigare var atl man kunde räkna med alt del i praktiken tillämpades elt handlingsmönster som ter sig tillfredsställande for alla berörda parier (InU 1975/76:45 5.47).

Del bör i delta sammanhang framhållas att det i propositionen också anfördes att fredspliktsreglerna ulgår från en fri och lika räll för alla all vidta ekonomiska stridsålgärder för alt främja fackliga syften gentemot en motpart. Detta angavs innebära bl.a. att del står en facklig organisation fritt att rikla stridsålgärder även mot avtalsområden på vilka kollektivavtal redan Iräffals mellan arbelsgivaren och en annan facklig organisation och att sympatiåtgärder får vidtas för att stödja en sådan stridsålgärd (prop. s. 276).

Departementschefens och inrikesutskottels uttalanden i denna fråga måste anses innebära att det efter medbestämmandelagens tillkomst finns utrymme för svenska fackliga organisationer atl della i inlernalionelll organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av inlernalionellt slöd. Huruvida detta ulrymme begränsas av förekomsten av utländska kollektivavtal är dock en fråga som inte berördes närmare i det lagstiftningsärendet. Del är mol denna bakgrund framslällningen från LO och TCO om ändringar i medbestämmandelagen pä grund av bl.a. den av arbetsdomstolen meddelade domen i Britanniamålet skall ses.

I föregående avsnilt om de fackliga möjligheterna atl påverka villkoren för arbete i Sverige har jag motiverat mitl förslag till ändring av beslämmelserna i 42 § medbestämmandelagen. Den föreslagna ändringen har betydelse även för bedömningen av om det är lillålet alt delta i en internationell solidaritetsaktion. Syflel med den föreslagna bestämmelsen i 42 § Iredje stycket är att de åtgärder som en organisation vidtar mol arbetsförhållanden som medbestämmandelagen inte är direkt tillämplig på skall falla uianför bestämmelserna i lagen. Det innebär all beslämmelserna i 42 § medbestämmandelagen inte kommer all reglera åtgärder som riktar sig mol arbetsförhållanden som inte har sådan anknytning till den svenska arbetsmarknaden att medbestämmandelagens regler blir tillämpliga. När det alltså är fråga om arbete utomlands eller i vissa fall av arbele av tillfällig karaklär i Sverige kommer normall sådan anknytning lill den svenska arbetsmarknaden all saknas. Det nya tredje stycket till 42 § medbestämmandelagen innebär atl bestämmelserna i första stycket första och andra meningarna då inle är tillämpliga.

Det bör här framhållas att förslaget inle är avsett att medföra ändringar utöver detta. Andra frågor om stridsåtgärder med internationell anknyt ning berörs alltså inle av mitt förslag. Del innebär att de uttalanden som gjordes av departementschefen och inrikesutskottel vid medbestämman delagens tillkomst fortfarande är av avgörande belydelse för den allmänna bedömningen av organisationernas rättigheter i detta sammanhang. Den föreslagna beslämmelsen får alltså betydelse endast för sådana fall där 10

åtgärden till följd av bestämmelserna i 42 § första stycket medbestämman- Prop. 1990/91; 162 delagen eljest skulle varit olovlig.

EG-aspekter

Den gemensamma marknaden innebär att de ekonomiska aktörerna inom gemenskapen på lika och ostörda konkurrensvillkor skall kunna handla och byta tjänster med varandra, arbeta, investera och producera. DeUa brukar kallas de fyra friheterna, fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.

En viktig princip för medlemsländerna i gemenskapen är förbudet mot särbehandling på grund av nationalitet. Denna princip är uttryckt i artikel 7 i Romfördraget.

Inom Fördragels tillämpningsområde och med beaktande av de särskilda bestämmelser som fömtses i Fördraget är varje diskriminering av nationa-litelsskäl förbjuden.

Rådet må, på förslag av Kommissionen och efter att ha hört Församlingen, med kvalificerad majoritet besluta om bestämmelser om förbud mot sådan diskriminering.

Principen innebär bl.a. alt nationella regler rörande sådant som faller inom fördragets tillämpningsområde inle får genorn sin utformning medföra negaliv särbehandling på grund av nationalitet.

Vidare finns i Romfördraget bestämmelser om arbetskraftens fria rörlig-hel, fri etableringsrätt och frihet att producera tjänster. I dessa bestämmelser och i den av EG- institutionerna utformade s.k. sekundärrätten på dessa områden (dvs. förordningar och direktiv) konkretiseras principen om förbud mol diskriminering på grund av nationalitet.

De remissinstanser som avstyrkt promemorians förslag har genomgående anfört farhågor för att förslaget kan komma att störa det pågående, integrationsarbetet och att det kan länkas strida mol EG-rältens förbud mot diskriminering på grund av nationalitet. Della är synpunkler som jag. fäster största vikt vid. E)el bör självfallet vara en strävan atl våra inhemska regler utformas så att de inte försvårar fortsatta inlegralionssträvanden.

EG —rättens förbud mot negativ särbehandling på grund av nationalitet avser nalurliglvis först och främsl förbud mot regler som är formellt diskriminerande. EG-rätten går emellertid längre än så. Även regler som utan alt vara formellt diskriminerande rent faktiskt skapar skillnader på grund av nalionalitefkan stå i strid med EG —rätlen. -

Remissinstansernas farhågor belräffande den i prornemorian föreslagna regleringens förenlighet med EG-rätten har medfört all jag nu vall en annan väg som också den syftar till att tillgodose arbetslagarnas krav på socialt godlagbara villkor i arbetslivet och som ligger i linje med sirävan att motverka social dumpning.

Den nu valda regleringsmeloden låler olika anknylningsfakta bli avgörande för reglernas tillämpningsområde. Det skydd som fredspliklen innebär skall inle gälla sådana fall där anknytningen till svenska förhållanden

t2 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 162

är så svag att medbeslämmandelagen inte är lillämplig. Med den ulform- Prop. 1990/91; 162 ning förslagel har fått anser jag att det inte innebär någon diskriminering på grund av nationalitet. De farhågor som remissinslanserna sålunda framfört bör därmed ha undanröjts.

Del kan här framhållas, som SAF har gjort i sitt remissyttrande, att det inom EG pågår diskussioner om problem som hänger samman med att arbetare sänds atl ulföra arbele i ell annal land än del där anställningsförhållandel har uppstått. Dessa diskussioner är ännu i ett inledande skede. De förs bl. a. mol bakgrund av alt det skydd i fråga om arbetstid, ledighet etc. som följer a v lagstiftning eller kollektivavtal i det land där arbetet skall utföras även skall komma de dilresta arbetarna lill del. När del gäller lönefrågan förs diskussionen mot bakgrund av all t.ex. minimilön som följer av lag eller kollektivavtal skall gälla även för denna grupp av arbetstagare om deras arbete sträcker sig utöver en viss tid. Några slutgiltiga resultat föreligger alltså inte av dessa diskussioner. Men det faklum all de pågår visar att de problem som kan uppslå i situationer av della slag har uppmärksammats även av EGs medlemsländer. Jag avser att noga följa utvecklingen inom EG på detta område.

Kollektivavtalets giltighet

Ett kollektivavtal som tillkommit genom stridsålgärder kan bli att betrakta som ogiltigt enligt den rättsordning som enligt inlernalionelll privaträtlsliga principer skall tillämpas på rällsförhållandel mellan avtalsparterna. För att ett sådant kollektivavtal inte skall bli verkningslöst enbart på denna grund föreslår jag därför att del även införs en regel i medbestämmandelagen som innebär att om utländsk lag skall tillämpas på rättsförhållandet mellan parlerna, får ell kollektivavtal inle anses ogiltigt på den grunden all del har tillkommit under inverkan av enligt svensk lag lovliga stridsålgärder.

Arbetsdomslolen har i silt remissyttrande berört frågan om kollektivavtalets ogiltighel på grund av andra omständigheter än de vidtagna slridsålgärderna. Domstolen har därvid utgått från att andra ogiltighetsgrunder enligt utländsk rätt än olovliga stridsåtgärder kan göras gällande vid en prövning av kollektivavlalels giltighet. Detta är ett riktigt påpekande. Någon annan ändring är inte åsyftad med förslagel än att klargöra atl det träffade kollektivavtalet inte skall anses ogiltigt enbart därför att det föregåtts av de vidtagna slridsålgärderna. Det fallel all ett avtal skulle bli ogiltigt av någon annan anledning än atl stridsålgärder förekommil berörs inle av mitt lagförslag.

Verkningarna för det först träffade kollektivavtalet

Arbetsdomstolen har anförl att del som gör lösningen i promemorians förslag ofullständig är all det där inle sägs någol om hur man skall se på del redan befintliga ulländska kollektivavtalets giltighet och forlsatla rällsliga 12

belydelse, när efler fackliga stridsålgärder i Sverige etl nytt kollektivavtal Prop. 1990/91: 162 träffas mellan arbelsgivaren och en angripande svensk facklig organisation.

Del kan i delta sammanhang framhållas att rällslillämpningen hillills har förmått lösa uppkommande problem vid konkurrens mellan avtal. När del gäller den konkurrens som kan uppslå mellan avtalen i de silualioner som här behandlas har arbetsdomstolen emellertid framhållit att det är nödvändigt atl del i lagen reds ul vad som i svensk domslol skall gälla om det försl träffade kollektivavtalets giltighet. Jag delar arbetsdomstolens uppfattning i della hänseende. Ett ställningstagande lill vilkel kollektivavtal som skall gälla när en arbetsgivare, efter att försl ha träffat ell avtal under sådana förhållanden att medbeslämmandelagen inle är lillämplig på del, senare sluter ell avtal som träffas av lagens bestämmelser är i själva verkei en viktig förutsättning för att det skall vara möjligt alt uppnå det allmänna syfte som ligger bakom den förändring av rätlen all vidta strids-åtgärder som här föreslås. En uttrycklig regel om vad som skall gälla i en sådan silualion bör alltså införas i medbestämmandelagen.

En sådan regel bör ulformas så att den klarar ul frågan hur de två avtalen rättsligt skall förhålla sig till varandra. Syftet är all beslämmelserna i ell enligt medbestämmandelagen Iräflal kollektivavtal skall få samma gillighet enligt rättsläget om konkurrerande kollektivavtal som om del Iräffals före ell avtal som denna lag inle är tillämplig på. I fråga om sådana anslällningsvillkor där beslämmelserna i de båda avtalen strider mot varandra skall alltså det senare träffade avtalet tillämpas före del tidigare träffade avtalet. Det innebär vid konkurrens mellan avtalen atl det senare träffade avtalet fakliskl kommer alt behandlas som om del vore träffat först. Det bör framhållas all avtalen är tillämpliga i vanlig ordning i den mån de inle strider mot varandra.

Internationella konventioner

På det inlernalionella planet är Sverige bundel av en rad ILO-konventio-ner, bl. a. nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, nr 143 om migrerande arbetare, nr 147 om miniminormer i handelsfartyg saml nr 154 om främjande av kollektiva förhandlingar. ILO-kommittén har granskat promemorians förslag och funnit alt del inle slår i slrid med Sveriges ålaganden inom ramen för ILO.

Inom EG-rätten saknas särskilda reglerom kollektivavtals verkningar i fråga om fredsplikl. Den arbetsrällsliga regleringen ligger lill slor del kvar på medlemsländernas nivå. Romfördragets förbud mot diskriminering på grund av nationalitet har behandlats ovan.

Under remissbehandlingen har framförts uppfattningen alt promemorians förslag skulle strida mol inlernationella konventioner som Sverige förbundit sig alt följa. Bl.a. har överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad och 1923 års Genevekonvention rörande vissa inlernationella förhållanden i havshamnar nämnls. Enligt min mening

ulgör innehållet i de konventioner Sverige är bundel av inte hinder för etl Prop. 1990/91:162 genomförande av del förslag jag nu lägger fram.

4 Kostnader

Den föreslagna ändringen beräknas inte leda lill någon ökad statsfinansiell belastning. I den mån ändringen kommer att medföra alt utländsk arbetskrafl i Sverige erhåller ersätlning för sitt arbete utöver vad som annars skulle ha utgått leder ändringen självfallet lill ökade kostnader för vederbörande arbetsgivare. Att närmare precisera en sådan kostnadsökning låter sig emellertid inte göra med anspråk på någon större grad av sannolikhet.

5 Upprättat lagförslag

l enlighet med vad jag nu har anfört har det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättals eU förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbelslivel.

6 Specialmotivering

25a §

1 paragrafen föreslås en regel av innebörd att om en utländsk rättsordning skall lillämpas på etl kollektivavtal får avtalet inte anses ogiltigt på den grunden att del har tillkommit under inverkan av en stridsåtgärd, såvida inle åtgärden är otillåten enligt medbestämmandelagen. Bestämmelsen motsvarar i sak vad som föreskrivs i 42 a § andra styckel i promemorians förslag.

Som framgår av den föreslagna 42 § tredje stycket kommer en facklig organisation i Sverige att vara oförhindrad atl rikta stridsålgärder mol arbetsgivare vars verksamhel inle omfallas av medbestämmandelagen. Träffas ett kollektivavtal med en sådan arbetsgivare kan rättsverkningarna av avtalet vara alt bedöma enligt en utländsk lag som är lillämplig på förhållandet mellan parlerna. Innehåller den ulländska lagen bestämmelser om att kollektivavtal blir ogiltiga om .de träffas under inverkan av stridsålgärder, kan elt avtal som träffas i Sverige bli ogilligl trols alt den fackliga organisationen enligt svensk rätt har varit oförhindrad alt vidta stridsålgärder för atl få lill slånd elt kollektivavtal. En sådan ordning skulle innebära atl del i prakliken blev omöjligt för svenska fackliga organisationer att della i inlernalionella solidaritelsaktioner eller att på annal säll få lill slånd elt giltigt kollektivavtal med vissa arbelsgivare.

Den föreslagna bestämmelsen innebär alt den ulländska lagens bestämmelser i detta hänseende skall sällas ål sidan och alt frågan om avtalets

giltighet på grund av stridsåtgärden skall bedömas enligt svensk rätt. Har Prop. 1990/91:162 kollektivavtalet tillkommit efler stridsålgärder som inte är olillålna enligt medbestämmandelagen, skall avtalet således inte anses ogiltigt här i landel på den grunden. Frågan om kollektivavtalet är ogilligl på någon annan grund får bedömas enligt den utländska lag som är tillämplig på avtalsförhållandet mellan parterna.

En följd av bestämmelsens konstruktion är alt giltigheten av elt kollektivavtal som tillkommit efter stridsålgärder som står i strid med medbestämmandelagens regler, skall bedömas enligt den lag som är tillämplig på avtalsförhållandet och inle enligt den ifrågavarande regeln. Är i en sådan situation utländsk rätt tillämplig och innehåller den regler om ogiltighel för kollektivavtal som träffas under inverkan av stridsåtgärder, blir avtalet således ogiltigt.

31 a §

Av den föreslagna bestämmelsen i 42 § tredje stycket följer bl. a. alt i vissa fall med internationell anknytning får åtgärder tillgripas mot en arbetsgivare i syfte atl få lill stånd.elt annal kollektivavtal än del som arbelsgivaren redan är bunden av. Även om syftet med åtgärden är alt ändra eller upphäva del gällande avtalet blir den alltså som en följd av bestämmelsen lovlig. Om ell avtal skulle träffas efter en sålunda tillåten åtgärd, följer inte därav utan vidare atl det försl träffade kollektivavtalet skulle bli ogiltigt. Oavsett hur en arbetsgivare ställer sig till krav på att ingå ell andra avtal, kan han ju normall inle ensidigt undandra sig sina förpliktelser gentemot den första avtalsparten. Det är alltså tydligt att en arbetsgivare med den nya regeln i 42 § kan komma all bli bunden av flera kollektivavtal som helt eller delvis är oförenliga.

I fråga om konkurrens mellan kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden finns det en väl utvecklad praxis. Något behov av att lagreglera denna konkurrenssituation har hittills inte ansetts föreligga. Annorlunda förhåller det sig med den avtalskonkurrens som kan uppkomma med anledning av regeln i 42 § tredje stycket. För all det allmänna syfle som ligger bakom denna beslämmelse skall kunna uppnås blir det nödvändigl alt ta ställning till vilket avtal som skall gälla här i landet i den situation som uppstår när en arbelsgivare, efter att försl ha träffat ett kollektivavtal under sådana förhållanden att medbestämmandelagen inle är lillämplig på del, senare sluter elt kollektivavtal som träffas av lagens bestämmelser.

I paragrafen föreslås en regel om vilkel avtal som skall gälla i elt fall då en arbelsgivare är bunden av flera sinsemellan konkurrerande kollektivavtal. Om arbetsgivaren först träffar ett avtal som medbestämmandelagen inte är tillämplig på och därefter blir bunden av ett avtal som omfattas av lagens bestämmelser skall enligt denna nya regel det senare avtalet gälla i fråga om oförenliga delar. Innebörden av regeln är att båda avtalen är giltiga så länge de inte strider mot varandra. Avsikten är alltså inte att ett avtal helt skall trängas undan av ett annat avtal redan på den grunden att det inte omfattas av medbestämmandelagen.

Den föreslagna beslämmelsen kan sägas ha sin förebild i de principer om 15

konkurrerande kollektivavtal som utformats i svensk rättspraxis. Dessa Prop. 1990/91: 162 principer innebär att om en arbetsgivare blir bunden av två kollektivavtal är han inte skyldig atl tillämpa det senast träffade avtalet i de delar som är oförenliga med det lidigare avtalet. Däremot kan arbetsgivaren under vissa omständigheter bli skadeslåndsskyldig gentemot den arbetstagarorganisation som är part i del senare avtalet.

När ett kollektivavtal som omfallas av medbestämmandelagen med slöd av den föreslagna regeln blivit gällande framför det försl träffade avtalet, betyder del all det får alla de rättsverkningar som enligt svensk rätt är knutna till ell kollektivavtal på vilket medbestämmandelagens regler är tillämpliga. Della innebär bl. a. atl arbetsgivaren kan bli skyldig att lillämpa avtalet även på arbelslagare som står uianför den avlalsslutande organisationen men som är sysselsatta i arbele som omfallas av avtalet.

Avgörande för om ett kollektivavtal blir gällande trots atl det strider mot etl lidigare träffat avtal är alltså frågan om medbestämmandelagens lill-lämplighet på avtalen. Lagen innehåller inte några särskilda föreskrifter om när den är tillämplig på arbelsgivar-arbetslagarförhållanden med inlernalionell anknytning. Som närmare utvecklas i specialmotiveringen lill den nya beslämmelsen i 42 § Iredje stycket får denna fråga lösas i rällslillämpningen med slöd av gällande inlernalionellt privaträltsliga principer för lagkonflikter. En utgångspunkt bör vara all medbeslämmandelagen blir lillämplig på ell kollektivavtalsförhållande med dominerande anknytning till Sverige. I klarhetens inlresse bör framhållas all meningen med den föreslagna regeln inle är att förändra innehållel i gällande rält i fråga om gränserna för lagens tillämpningsområde.

Liksom när del gäller den föreslagna beslämmelsen i 42 § Iredje styckel skall enligt denna paragraf bedömningen av frågan om medbeslämmandelagen är tillämplig eller inte på del försl träffade avtalet göras utan hänsyn lill överenskommelser mellan parterna i del avtalet genom vilka lagen eventuellt gjorls lillämplig. Sådana s. k. lagvalsklausuler saknar alltså betydelse för bedömningen av lagvalel vid lillämpningen av denna del av beslämmelsen. Detta framgår även när det gäller denna paragraf genom användningen av ullryckel direki tillämplig.

42 §

I paragrafen, som i sin nuvarande lydelse beslår av två stycken, har införts ett nyU iredje stycke.

Av del nya tredje slyckel framgår all första och andra meningarna i första styckel endast gäller åtgärder med anledning av förhållanden mellan arbelsgivare och arbelslagare på vilka medbeslämmandelagen är direki lillämplig. Syflel med denna bestämmelse har redovisats i den allmänna motiveringen.

Genom medbestämmandelagen utvidgades organisationernas ansvar för fredsplikten genom att i princip alla organisationer på arbetsmarknaden träfl"ades av förbudet mol anordnande, föranledande i övrigl och medver kan till olovlig stridsålgärd. Av lagens förarbeten framgår att förbudel i försia hand avsågs träffa medverkan eller understöd genom lämnande av 16

ekonomiska bidrag. I Britanniadomen konstaterade emellertid arbets- Prop. 1990/91:162 domstolen all med hänsyn lill den värdering i fråga om den kollektivav-lalsrättsliga fredspliklen och ansvaret för denna som föranledde förbudsregeln, regeln bör anses tillämplig även på understöd eller medverkan i form av elt direki angrepp med fackliga stridsålgärder mol den kollektivavtals-part som utsätts för en olovlig stridsåtgärd. Arbetsdomstolen ansåg i domen vidare all det inle kunde möla några betänkligheter all med utgångspunkt i ändamålet med 42 § första stycket tillämpa lagrummet, direkt eller under åberopande av dess grunder, på varje angrepp med fackliga stridsåtgärder av en ulomslående part när syftet är all söka förmå den angripne parlen lill undanröjande eller ändring av ell bestående kollektivavtal, även om någon olovlig stridsålgärd fakliskl inle vidias av den angripnes motpart i kollektivavtalet.

Genom domen slog arbelsdomslolen dessutom fasl alt skyldigheten alt respektera träffade kollektivavtal gäller inle bara avtal som ingåtts mellan parter på den svenska arbetsmarknaden utan i princip även sådana avtal som Iräffals mellan parter uianför den svenska arbetsmarknaden.

Genom det nya tredje styckel begränsas organisationernas ansvar för fredsplikten i nu angivna hänseenden. Begränsningen innebär att ansvaret för fredsplikten såvitt avser tillämpningen av 42 § inte sträcker sig längre än till arbetsförhållanden som faller under medbestämmandelagens tillämpningsområde. Fredsplikl som gäller arbete uianför lagens lillämpningsområde skyddas alltså inte av den beslämmelsen. Om t. ex. ell avtalsförhållande inle omfattas av medbeslämmandelagen hindrar inte 42 § försia styckel all en annan organisation vidtar åtgärder mot della förhållande.

De ålgärder som avses i tredje slyckel är de som nämns i första styckel. Och som arbetsdomslolen konstaterade i Britanniadomen innefattar dessa även direkta angrepp med fackliga stridsåtgärder.

Del är alltså tillämpningsområdet för medbestämmandelagen som utgör gränsen för det område som skyddas av 42 §. Medbeslämmandelagen innehåller inle några särskilda föreskrifter om dess tillämplighet på arbetsgivar- och arbetstagarförhållanden med internationell anknytning. Den frågan får enligt lagens förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 327) lösas i rättstillämpningen enligt sedvanliga normer för lagkonflikter. Utgångspunkten bör därvid vara atl medbestämmandelagen blir lillämplig på varje arbetsförhållande med dominerande anknyining lill Sverige eller svenska förhållanden. Som regel gäller delta om arbelel mer stadigvarande är föriagl lill Sverige eller, belräffande arbete som utförs i annat land, om både arbelsgivare och arbetstagare är svenska rättssubjekt.

Frågan om medbestämmandelagens lillämplighel på etl vissl arbetsförhållande får alltså avgöras på sedvanligt sätt. Om man därvid finner all lagen är lillämplig är alltså även andra organisationer skyldiga atl respektera den fredsplikl som kan gälla i förhållandel mellan parterna. Om medbestämmandelagen inte anses tillämplig på förhållandet behöver på motsvarande sätt andra organisalioner inte på grund av 42 § första styckel respektera fredspliklen.

Det bör observeras atl avgörande är om medbestämmandelagen är di- 17

rekt lillämplig på arbetsförhållandet enligt de sedvanliga normerna för Prop. 1990/91; 162 lagkonflikter, dvs. normall den anknyining lill Sverige eller svenska förhållanden som föreligger. Om del i t.ex. elt utländskt kollektivavtal skulle anges alt medbeslämmandelagen skall tillämpas på avtalet innebär ime della alt bestämmelsen blir lillämplig om övriga omständigheter ger vid handen atl medbestämmandelagen inte är tillämplig på avtalet.

Övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. Någon särskild övergångsregel är inte erforderlig. Det innebär att stridsåtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet inte omfattas av de nya bestämmelserna.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl anla förslagel lill lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbelslivel.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden lagt fram.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1990/91:162

Bilaga 1

Vissa fredspliktsregler

Promemoria utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet

Sammanfattning

Arbetsdomstolen (AD) meddelade hösten 1989 dom i del s.k. Britanniamålet. Målet gällde lovligheten av vidtagna blockadåtgärder. Åtgärderna vidtogs i syfte att tvinga redaren att ersälla ett filippinskt kollektivavtal med etl s.k. ITF-avtal. Domen innebar atl slridsålgärderna ansågs otillåtna eftersom de syftade till att undantränga ett redan existerande kollektivavtal.

Med anledning av domen har LO och TCO krävt ändringar i den svenska lagstiftningen bl.a. så att del inle ska föreligga hinder mol att vidta stridsålgärder på den svenska arbelsmarknaden av det skälet att den berörde arbetsgivaren har träffat kollektivavtal ulomlands.

I promemorian föreslås att elt tillägg görs till medbeslämmandelagen så atl deb bestämmelserna i 42 § inte blir tillämpliga på stridsålgärder som eljest skulle anses som olovliga på grund av att de strider mot fredsplikl som följer av etl ulländskt kollektivavtal eller en utländsk lagregel, dels sådana stridsålgärder inte skall beakias vid bedömningen av giltigheten av ell koUektivavtal som har iräffals under inverkan av sådana åtgärder.

1 Lagförslag Prop. 1990/91:162

Bilaga 1 Förslag till

Lagom ändringi lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrivs att del i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall införas en ny paragraf, 42 a §, av följande lydelse.

42 a § Bestämmelserna i 42 § gäller inle stridsålgärder som är att anse som olovliga enbart lill följd av all de

a) strider mot fredsplikt föreskriven i annat lands lag, eller

b) utgör ett angrepp på ett utländskt kollektivavtal.

Vid bedömningen av fråga om giltigheten av ell kollektivavtal som har träffats under inverkan av sådana stridsåtgärder som avses i första stycket skall åtgärderna lämnas ulan avseende.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1991.

20

2 Bakgrund Prop. 1990/91:162

Bilaga 1 2.1 Britannia-domen

Den 1 november 1989 meddelade arbetsdomstolen (AD) dom i del s.k. Britannia-målel. Målet i AD gällde lovligheten av fackliga stridsålgärder som vidtagits mot ett fartyg i Göteborgs hamn.

Fartyget M/S JSS Britannia ägdes av elt västtyskt rederi, men var registrerat i del cypriotiska fartygsregislret och seglade alltså under Cyperns flagga. Under år 1988 tidsbefraktades fartyget av elt svenskt förelag och gick i linjelrafik mellan Europa och den amerikanska västkusten. Fartyget anlöpte enligt sin tidtabell Göleborg var sextiolredje dag.

Britannia var bemannat med en filippinsk besättning för vilka gällde etl filippinskt kollektivavtal. Kollektivavtalet var slutet mellan en filippinsk fackförening och ell filippinskt bemanningsföretag som anlitats för all i enlighel med filippinsk lag skaffa besättning till fartyget.

När Britannia i juli 1988 anlöpte Göteborgs hamn krävde Svenska Sjöfolksförbundei och Internationella Transporlarbetarefederalionen (ITF) atl etl s. k. ITF-avtal och nya anställningsavtal skulle tecknas i ställel för de befintliga avtalen för fartygets besättning. När rederiet vägrade atl gå med på kraven förklarade sjöfolksförbundet fartyget i blockad.

Som en sympatiåtgärd beslutade sjöfolksförbundet även om blockad av visst hamnservicearbete, dvs. Irossföring och bogserbålsarbete med avseende på Britannia. För dessa arbelen gällde kollektivavtal mellan Sveriges Redareförening och sjöfolksförbundei.

Som en yllerligare sympatiåtgärd beslulade Svenska Transportarbetare-förbundet om blockad av arbetet med lastning och lossning av Britannia. Detta arbele omfattades av del s. k. stuveriavtalel mellan Sveriges Sluvare-förbund och transportarbetareförbundet.

Rederiet och sluvareförbundel gjorde gällande atl blockadålgärderna var olovliga. AD fann i etl interimistiskt beslut atl Iransporlarbetareför-bundels blockad omedelbart skulle hävas, men lämnade ell yrkande om interimistiskt beslul om sjöfolksförbundets inledningsvis vidtagna blockad utan bifall.

I den sedermera meddelade domen har AD funnit att de vidtagna blockadåtgärderna var olovliga enligt medbeslämmandelagen (MBL).

Arbetsdomstolen har i domen funnit all fackliga stridsålgärder är olovliga enligt MBL om de syftar lill att framtvinga elt undanröjande eller en ändring av ett beslående kollektivavtal mellan en arbelsgivare och en annan arbetstagarorganisation. Della gäller såväl när slridsålgärderna riklar sig direkt mot arbetsgivarparlen i det kollektivavtalet (42 § MBL) som när de ulgör sympatiåtgärder mol en motpart i den angripandes egel kollektivavtal (41 § försia stycket 4 MBL).

Arbetsdomstolen fann också alt dessa regler även gäller stridsålgärder som vidias i Sverige i syfle att undanröja eller åsladkomma ändring i ell kollektivavtal mellan utländska parter för en utländsk arbetsplats och som enligt tillämplig utländsk lag är olovliga i förhållandel mellan avtalsparterna. AD framhåller dock alt del i sådana fall måsle göras undantag för fall

där det uppenbarligen skulle strida mol grunderna för den svenska rätts- Prop. 1990/91: 162 ordningen all lillämpa den ulländska lagen på frågan om lovlighelen av Bilaga 1 stridsålgärder i förhållandel mellan parlerna i det ulländska avtalet.

2.2 Reaktioner med anledning av domen

Med anledning av ADs dom i Brilannia-målet har Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) gemensaml vänt sig till arbetsmarknadsdepartementet med en anhållan om översyn av bestämmelserna i MBL. Grunden för organisationernas anhållan är farhågor om allvarliga inskränkningar i svenska fackliga organisationers möjligheter alt agera i inlernalionella sammanhang.

Närmare besläml gäller det möjligheterna för svenska fackliga organisationer att dels på uppmaning av vederbörande inlemational della i internationella solidaritelsaktioner, dels kunna tvinga fram svenska kollektivavtal för ulländska entreprenadarbetare i Sverige.

Organisationerna har åberopat vad departemenischefen uttalade i samband med MBLs tillkomst (prop. 1975/76:105 s. 275) om svenska arbetstagarorganisationers dellagande i internationellt organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av inlernalionellt stöd. Departemenischefen uttalade då atl del inle kan vara rimligt att resa rättsliga hinder mot att en svensk medlemsorganisation på begäran av en facklig internaiional ansluter sig till en internationell aktion.

Det kan i detta sammanhang anmärkas all åtminstone LO anser atl det för arbete i Sverige skall anses råda kolleklivavtalslöst tillstånd även om arbetet utförs av en utländsk entreprenör med utländsk arbetskraft som står i kollektivavtalsförhållande till varandra.

Till slöd för sin uppfattning åberopar LO ett uttalande av departementschefen i en proposition med riktlinjer för utlänningspolitiken m. m. (prop. 1968:142 s. 111). Departementschefen uttalade där att principen om arbetsmarknadsparternas autonomi bl. a. innebär att svensk arbetstagarorganisation kan med hot om stridsålgärd som påtryckningsmedel söka påverka löne- och anställningsvillkoren för ulländska montagearbetare som sysselsätts i Sverige. Han uttalade vidare att ett sådanl förfarande får anses vara att uppfatta som en tillåten åtgärd för att bringa ett från svensk synpunkt kolleklivavtalslöst förhållande under svenskt kollektivavtal.

Enligt LO och TCO kan problemen lösas genom ändringar i MBL. Dels bör genom ändring i I § MBL klargöras alt lovligheten av fackliga stridsålgärder skall bedömas enligt de regler som gäller i del land där de vidtas. Deb bör 42 § MBL ändras eller avskaffas så att den frihet att vidla fackliga stridsåtgärder med inlernalionell bakgrund som före Britannia-domen tillämpats på svensk arbetsmarknad återställs.

Från arbetsgivarhåll har framförts atl man inle kan dra alltför långtgåen de slutsatser av Britannia-domen och att det är givet att rättsgrundsatsen atl stridsåtgärder inte får vidtas för all tvinga fram ett upphävande eller en 22

ändring av ett gällande kollektivavtal måste gälla även i inlernationella Prop. 1990/91; 162 förhållanden. Bilaga 1

Från arbetsgivarhåll har det inte vitsordals atl det skulle vara en allmänt omfattad uppfattning att kollektivavtal endast gäller för det land i vilket det är träffat. Arbetsgivarsidan delar alltså inte LOs uppfattning att elt utiändski kollektivavtal är alt belrakla som en nullitet vid arbete som bedrivs i Sverige.

2.3 EG-aspekter

I fördraget angående upprättandet av den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen (Rom-fördraget) finns i artikel 7 följande bestämmelser:

Inom Fördragets tillämpningsområde och med beaktande av de särskilda bestämmelser som fömtses i Fördraget är varje diskriminering av nationalitetsskäl förbjuden.

Rådet må, på förslag av Kommissionen och efter att ha hört Församlingen, med kvalificerad majoritet beslula om bestämmelser om förbud mot sådan diskriminering.

Bestämmelserna i denna artikel innebär alltså atl varje diskriminering av nationalitelsskäl är förbjuden. Några särskilda bestämmelser synes dock inte ha beslutals.

När det gäller tjänster innehåller Rom-fördraget även vissa bestämmelser i bl. a. artikel 59 och artikel 60. Av dessa framgår att hinder avseende rällen att fritt utföra tjänster inom EG skall avvecklas och att den som skall utföra en tjänsleprestalion har rätl att tillfälligt bedriva sin verksamhet i den stal där Ijänslen utförs på samma villkor som slatens egna medborgare.

Av de nämnda artiklarna framgår atl sirävan inom EG är att diskriminering på grund av nationalitet inte skall förekomma. Däremot saknas uttryckliga regler om vad som skall gälla beträffande kollektivavtal i internationella förhållanden.

Några direktiv som innebär hinder för EGs medlemsländer atl skydda sig mot s.k. social dumping finns alltså inte. Frågeställningen har berörts av EG-domslolen i en nyligen meddelad dom mellan Rush Portuguesa Lda och franska immigrationsmyndighelen. Domstolen uttalade därvid all elt EG-företag som fått ett entreprenadkontrakl i elt annat EG-land har rätt all la med sig sin personal lill del land där arbetet skall ulföras. Men domslolen underströk samtidigl all det land där arbetet utförs kan utsträcka sin lagsliftning eller träffade kollektivavtal all gälla alla som utför avlönat arbete i landet. Även om den närmare innebörden av vad EG-domslolen ullalat, ålminslone såvitt avser träffade kollektivavtal, inle lorde vara hell klar synes uttalandet dock ge slöd för uppfattningen atl EG-rätten inle hindrar ett medlemsland från all genom l.ex. minimilönelag-stiflning åsladkomma ell skydd mol social dumping.

I sammanhanget kan nämnas vad EG-domslolen uttalat i samband med atl frågan huruvida kollektivavtal kan användas för atl genomföra elt EG- 23

direktiv varit föremål för prövning. Domstolen har då slagit fasl som en Prop. 1990/91:162 utgångspunkt all medlemsstaterna kan överiåla åt arbetsmarknadens par- Bilaga 1 ter atl genomföra etl direktiv, men alt detta inle fritar medlemsstaterna från förpliktelsen att säkerställa att alla arbetstagare i full utsträckning faller under direktivels beskydd.

När det gäller bestämmandet av minimilön uppvisar EG-länderna olika lösningar. Det vanligaste är att del har införts regler om minimilön i lagstiftningen. Sådana regler finns i Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Spanien, I Storbritannien och Irland bestäms minimilönerna inom vissa sektorer av arbetsmarknaden av löneråd respektive gemensamma kommittéer.

Belgien och Grekland tillämpar etl syslem med riksläckande kollektivavtal för att beslämma minimilöner.

Danmark, Italien och Förbundsrepubliken Tyskland tillämpar, på motsvarande säll som Sverige, etl syslem med sektorvisa kollektivavtal för lönebildningen.

När det gäller stridsåtgärder har EG-länderna olika lösningar. Men generellt kan sägas all del inom dessa länder är tillåtet atl vidla fackliga stridsålgärder. 11, ex. Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna är det dock inte tillåtet atl vidla stridsålgärder under löpande avlalsperiod om kollektivavtalet inte tillåter det.

Frågan om hur utländska kollektivavtal skall behandlas om det görs gällande att de omfattar arbete som skall utföras i ell annal land synes inte ha fått någon uttrycklig reglering i dessa länder, annat än när del gäller Nederiänderna där elt sådanl avtal kan bli gällande under en övergångsperiod av högsl etl år efter prövning i arbetsminisleriel.

3 Medbestämmandelagens regler

3.1 Internationella förhållanden

MBL saknar uttryckliga bestämmelser om lagens tillämplighet på arbetsgivar- och arbetstagarförhållanden med internationell anknyining. I förarbetena lill lagen har emellertid angivils att den frågan får lösas i rättstilllämpningen enligt sedvanliga normer för lagkonflikter (prop. 1975/76:105 Bilaga I s. 327).

På samma sätt som i annan arbetsrättslig lagsliftning angavs all utgångspunkten bör vara alt MBL blir lillämplig på varje arbetsplats med dominerande anknytning lill Sverige eller svenska förhållanden. Som regel gäller delta om arbetet mera stadigvarande är förlagt lill Sverige eller, beträffande arbele som utförs i etl annal land, om både arbelsgivare och arbelslagare är svenska rättssubjekt.

På sjöfartens område anfördes all MBL bör gälla fartyg som enligt sjölagen är svenskt, oavsell vem som handhar driften ombord. Även belräffande ullandsregistrerade fartyg ansågs lagen böra gälla om fartyget ändå har dominerande anknytning till svenska förhållanden. Som exempel på sådana förhållanden angavs dels alt fartyget går i trafik som regelbundet 24

berör svenska hamnar, dels all de anslällda till övervägande delen är av Prop. 1990/91: 162 svensk nationalitet. Vidare angavs att etl riktmärke bör vara om regering- Bilaga 1 en med stöd av sjömanslagen har förordnal all den lagen skall gälla ombord.

3.2 Fredsplikt

Efter att ha slagit fast att den fredsplikt som följer med ingångna kollektivavtal är av slor belydelse inle bara för de avlalsslutande parterna ulan också för samhället, förklarade föredragande departementschefen att del vore olämpligt all lagreglera såväl frågan om politiska strejker som frågan om strejker med utländsk bakgrund (a. prop. s. 202 — 203).

I propositionen har också anföris all det på svensk arbetsmarknad råder utbredd enighet om del berättigade och betydelsefulla i principen om alt etl träffat kollektivavtal skall respekteras under avtalets giltighetstid. Arbetsfred under löpande avlalsperiod är en förutsättning för all näringsliv och samhälle skall kunna fungera och utvecklas och för alt näringslivet skall kunna bevara sin förmåga all konkurrera med förelag i andra länder. Arbetsfreden är också en utgångspunkt för de fackliga organisationernas lönepolitiska strävanden och för enskildas ekonomiska trygghet (a. prop. s. 270 f).

Del bör i delta sammanhang framhållas all det i propositionen också anfördes all fredspliktsreglerna utgår från en fri och lika rält för alla all vidta ekonomiska stridsåtgärder för att främja fackliga syften gentemot en molparl. Detta angavs innebära bl. a. alt det slår en facklig organisailon fritt all rikta stridsålgärder även mol avtalsområden på vilka kollektivavtal redan träffats mellan arbelsgivaren och en annan facklig organisation och att sympatiåtgärder får vidias för all stödja en sådan stridsålgärd (a. prop. s. 276).

När det gäller strejk och andra stridsålgärder med bakgrund i ulländska förhållanden fann alltså departementschefen inte anledning att utforma regler i lagen: Han fann det hell naturligt att svenska arbetstagarorganisationer inte skall vara förhindrade all delta i internationellt organiserade sympatiåtgärder lill stöd för broderorganisalioner ulomlands eller för all uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av internationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig internaiional all dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en internationell aktion kan del inle vara rimligl alt resa rättsliga hinder häremot. Även om det rättsliga läget inte var till alla delar klart saknades del, enligt departementschefen, anledning alt tro annat än all del av honom uttryckta synsättet i alll väsentligt skulle motsvaras av vad som skulle bli bedömningen vid en rällslig prövning (a. prop. s. 275).

I fråga om de svenska arbetstagarorganisationernas rätt att delta i inter nationelll organiserade slödaktioner för arbetstagare i andra länder uttala de inrikesulskoUel (InU 1975/76:45 s. 47) aU MBL utan tvivel ger hand lingsutrymme för de svenska organisalionerna. Utskollel framhöll i sam manhanget all del inle var fråga enbarl, eller ens i försia hand, om den rättsliga sidan av saken, utan atl viktigare var atl man kunde räkna med all 25

det i praktiken tillämpades etl handlingsmönster som ler sig tillfredssläl- Prop. 1990/91; 162 lande för alla berörda parier. Bilaga 1

4 Överväganden

Arbetsdomstolens dom bygger på följande rättsgrundsatser.

a) Fackliga stridsålgärder får vidias i syfle atl ulgöra påtryckning på en arbetsgivare att iräffa kollektivavtal med en arbetstagarorganisation.

b) Fackliga stridsålgärder får inte vidtas i syfte att upphäva eller ändra elt gällande kollektivavtal.

c) Fackliga stridsåtgärder får vidtas i syfte att utgöra påtryckning på en arbetsgivare att träffa kollektivavtal med en arbetstagarorganisation trots att arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal med en annan arbetstagarorganisation för det arbete som är i fråga. (Här bör framhållas all det förhållandet all avtalen kan komma atl strida mol varandra eller vara oförenliga med varandra är elt problem som inte löses genom förbud mot stridsåtgärder som vidtas i syfte att få det senare avtalet till stånd utan genom rättsregler om konkurrens mellan kollektivavtal. Rättsläget i fråga om konkurrerande kollektivavtal får anses klarlagt genom arbetsdomstol lens praxis. Huvudregeln är att elt senare avtal får vika för etl lidigare avtal.)

d) Fackliga stridsåtgärder får inle vidias i syfle alt åstadkomma etl kollektivavtal när detta enligt svensk räll inte skulle anses som giltigt.

e) Frågan om lovlighelen av fackliga stridsålgärder skall normall avgöras med tillämpning av lagen i del land där åtgärderna vidtas.

O Fackliga sympatiåtgärder till stöd för lovliga primärkonflikter får vidtas även när primärkonfliklen äger rum ulomlands.

g) Rättsförhållandet mellan redare och ombordanställda skall i princip bedömas enligt flaggans lag, dvs. rällsordningen i det land där fartyget är registrerat.

Mol bakgrund av dessa grundsatser och alt det för den filippinska besättningen på Britannia gällde etl filippinskt kollektivavtal som, liksom elt kollektivavtal i Sverige, medförde fredsplikt för besättningen fann AD att de vidtagna slridsålgärderna stred mol 41 och 42 §§ MBL.

Genom domen har AD slagit fast all skyldigheten atl respektera träffade kollektivavtal gäller även i förhållande till avtal som ingåtts mellan parter utanför den svenska arbetsmarknaden. Detta lorde få följande belydelse på den svenska arbetsmarknaden.

a) Utländsk arbetsgivare utan kollektivavtal

ADs dom medför inle några ändringar i vad som gäller för en utländsk arbetsgivare utan kollektivavtal när denne bedriver verksamhel i Sverige. Svenska fackliga organisalioner slår fria all med hjälp av stridsålgärder söka få till stånd etl kollektivavtal för arbetet i fråga. 26

b) Utländsk arbetsgivare med utländskt kollektivavtal Prop. 1990/91:162

Detta fall kan delas upp i tre olika lypsilualioner, nämligen deb atl avtalet °

ostridigl är avsett enbart för arbetsmarknaden i del land där det har Iräffals, dels all avtalet enbart av den ena avtalsparten anses gälla även för arbele i Sverige saml dels alt båda avtalsparterna anser att avtalet gäller även för arbete i Sverige.

Den försia situationen, alt avtalet i fråga enbarl gäller för arbele i del land där det har iräflats, lorde inle bereda några speciella problem. En sådan arbelsgivare är atl jämställa med arbetsgivaren under a) ovan.

Den andra typsilualionen, alt t. ex. arbelsgivaren ensidigt påstår alt ell i ett annal land träffat kollektivavtal gäller även för arbele i Sverige, lorde inle heller bereda några speciella svårigheler. Om motparten i avtalet inte delar den uppfattningen, och det inle heller av avtaleli övrigl framgår att ståndpunkten har fog för sig, torde situationen överensstämma med det här först nämnda fallel. Även en sådan arbetsgivare lorde alltså vara all jämställa med arbelsgivaren under a) ovan.

Den tredje typsituationen, atl en arbetsgivare och en facklig organisation i ell annat land har träffat ell kollektivavtal som helt eller delvis är avsell att lillämpas även på arbete i t.ex. Sverige, kan däremol vålla vissa problem. I elt sådanl fall kan visserligen svenska fackliga organisalioner med hjälp av stridsålgärder söka åsladkomma ell kollektivavtal för det arbete som ska bedrivas i Sverige vid sidan av det redan träffade ulländska avtalet. Vid konkurrens mellan avtalen gäller då normalt det först träffade avtalet. Däremot är de svenska fackliga organisalionerna förhindrade alt med hjälp av stridsåtgärder söka ersätta det ulländska avtalet med ett svenskt kollektivavtal. Hinder råder också mot atl med hjälp av stridsålgärder söka åstadkomma ändringar i del ulländska kollektivavtalet.

Att denna typ av situationer hitlills inle har vållat några slörre problem på den svenska arbelsmarknaden hänger samman med del krav på arbetstillstånd för utlänningar som gäller för andra än helt tillfälliga arbeten i Sverige. Arbetstillstånd beslutas av statens invandrarverk, som kan delegera beslutsrätten till arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbetsnämnd eller polismyndighet. AMS skall besluta om riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Innan rikllinjer utfärdas skall arbetsmarknadens parter få tillfälle att yttra sig. Sådan yttranderätl föreligger också innan beslul om arbetstillstånd i ärende av principiell betydelse eller annars av större vikt fallas. De fackliga organisationerna har i dessa sammanhang regelmässigt avstyrkt ansökningar om arbetstillstånd om inte lön och anställningsvillkor i övrigt motsvarat vad som gäller på den svenska arbetsmarknaden. Vid tillslåndsgivningen har på delta sätt anställningsvillkoren varit en av de faktorer som beakias. Del inflytande arbetsmarknadens parier härigenom har fått i lillslåndsärendena har medfört alt del i praktiken inte har varit möjligt för utländska arbetsgivare atl bedriva verksamhet i Sverige på villkor som på ett alltför markant säll har avvikit från vad som gäller på den svenska arbetsmarknaden.

Den pågående utvecklingen mol ett integrerat Europa kan komma alt få

till följd att kravet på arbetstillstånd upphävs. Därmed försvinner den nu

föreliggande möjlighelen att i praktiken se till att svensk standard råder i Prop. 1990/91; 162 fråga om villkoren när arbete skall utföras i Sverige av utomnordisk Bilaga 1 arbelskraft.

c) Internationella solidaritetsaktioner

Frågan om lovligheten av solidaritelsaktioner av polilisk karaklär berörs inte av ADs dom. Som framgått ovan har del i MBLs förarbeten uttalats som helt naturligt atl svenska arbetstagarorganisationer inte skall vara förhindrade all della i internationellt organiserade sympatiåtgärder lill slöd för broderorganisationer ulomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av internationellt stöd.

Internationella solidaritelsaktioner i form av fackliga stridsålgärder i syfte att åstadkomma ändring i ett utländskt kollektivavtal torde normalt bli alt anse som olovliga enligt svensk rätt. Detsamma torde även gälla om syftel med stridsålgärden är alt åsladkomma ell kollektivavtal mellan utländska parter om lillämplig utländsk lag betraktar ett avtal som träffats under sådana förhållanden som ogilligl.

Det bör i sammanhanget framhållas att en förutsättning för att en svensk domstol kommer alt fästa avseende vid vad som föreskrivs i utländsk lagsliflning eller ulländska kollektivavtal är atl lagsliflningen eller avtalet inle strider mol grundläggande svensk rättsuppfattning.

5 Förslag

På den svenska arbetsmarknaden gäller bl. a. följande två rättgrundsalser, nämligen dels alt del inle är lillålet alt med fackliga stridsålgärder försöka åstadkomma ändringar i eller att upphäva ett gällande kollektivavtal, dels att fackliga stridsålgärders lovlighel skall prövas enligt rättsordningen i del land där åtgärderna vidtas.

De krav på ändringar i den svenska lagsliflningen som har rests med anledning av ADs dom är som framgått ovan dels alt 1 § MBL ändras så all lovligheten av fackliga stridsåtgärder skall bedömas enligt lagen i det land där de vidtas, dels all 42 § MBL avskaffas eller ändras så all del inte föreligger hinder mot alt vidla fackliga stridsålgärder på den svenska arbetsmarknaden av del skälet atl den berörde arbetsgivaren har träffat kollektivavtal utomlands.

Syftet med de framförda kraven på lagändring är att jämställa utländska arbetsgivare med svenska arbelsgivare som saknar kollektivavtal för arbe te som skall ulföras i Sverige. Utgångspunkten är därvid all alla arbelsgiva re som bedriver verksamhel i Sverige riskerar atl utsättas för stridsåtgärder från de fackliga organisationernas sida när dessa strävar efler alt få lill Stånd kollektivavtal om de villkor som bör gälla i den aktuella verksamhe ten. Del bör här framhållas all organisationernas rätl all vidla stridsåtgär der är grundlagsskyddad genom bestämmelser i regeringsformen. Har ett kollektivavtal iräffals är del emellertid inle tillåtet att genom stridsålgär- 28

der söka ändra eller upphäva avtalet. Även i ett sådant fall riskerar dock Prop. 1990/91; 162 arbetsgivarparten i avtalet att bli utsatt för stridsålgärder som syfiar lill alt Bilaga 1 åstadkomma ell annal kollektivavtal vid sidan av del redan träffade avtalet.

En utländsk arbetsgivare som avser att bedriva verksamhet i Sverige riskerar att på samma sätt som ovan nämnts bli utsatt för stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden. För det fall en sådan arbelsgivare helt saknar kollektivavtal torde frågan om rätten alt vidta stridsåtgärder inte vålla några speciella problem. Och eftersom kollektivavtal, såväl i Sverige som i andra länder, normall träffas i avsikt att gälla enbarl på arbelsmarknaden i del akluella landet torde frågan om rätlen att vidta stridsålgärder i allmänhet inte vålla några speciella problem ens i de fall när den utländske arbetsgivaren har tecknat etl kollektivavtal i elt annal land än Sverige. Även i sådana fall är alltså arbetsgivaren normalt alt anse som kolleklivav-talslös när del gäller verksamheten på den svenska arbetsmarknaden.

Del kan i delta sammanhang finnas skäl all framhålla att anledningen till att kollektivavtal normall träffas enbart för atl gälla i ell vissl land är att sådana avtal för att fungera på en viss arbetsmarknad måste beakta de specifika förhållanden som råder där i fråga om t. ex. arbetstid och arbetsmiljö.

I de i föregående stycke nämnda fallen står de svenska fackliga organisalionerna alltså fria atl söka reglera villkoren för verksamhelen i Sverige genom alt träffa kollektivavtal med arbetsgivaren i fråga. Organisalionerna slår också helt fria atl på vanligl sätt söka genomdriva sådana avtal genom att vidta stridsåtgärder.

Skulle det redan träffade kollektivavtalet omfatta verksamheten i Sverige uppkommer emellertid den situationen atl del avtalet kan vara skyddat i den meningen att stridsålgärder inle får vidtas i Sverige för all ändra eller upphäva avtalet. Det är för att undanröja de oklarheter som kan föreligga i situationer av delta slag kraven på lagändring har förts fram. Här kan tilläggas alt det i prakliken endasl är i sådana fall där det utländska avtalet i väsentlig grad understiger svenska förhållanden som de fackliga organisalionerna kan tänkas använda en sådan möjlighet. Erfarenheten visar atl de fackliga organisalionerna i Sverige har visat omdöme vid hanteringen av de rättigheter den svenska lagstiftningen ger dem. Del finns ingen anledning atl befara att situationen skulle bli annorlunda i nu ifrågavarande fall. Någon risk för att organisationerna alltså med den fackliga striden skulle söka t. ex. sänka lönerna för välbetalda utländska arbetstagare, som kommer hit för atl ulföra arbete, torde alltså inte föreligga.

Om man anser all del i Sverige bör vara tillåtel atl vidta fackliga stridsåtgärder mol en arbelsgivare utan hinder av att del föreligger ell sådant kollektivavtal är det inle en lillräcklig åtgärd att avskaffa 42 § MBL. En rättslig prövning av frågan om tillåtligheten av en stridsålgärd begränsas inte till en tillämpning av de uttryckliga reglerna i MBL. Även ulan 42 § MBL skulle arbetsdomstolen i Britannia-målet ha kunnat kom ma till samma ståndpunkt genom en lillämpning av den ovan nämnda rättsgrundsatsen alt fackliga stridsålgärder inte får vidtas i syfte att åstad komma ett kollektivavtal när detta inte skulle anses som giltigt. Resone- 29

mangel förutsätter att syftet med stridsålgärden är all ändra eller upphäva Prop. 1990/91:162 del gällande kollektivavtalet. Bilaga 1

Om man vill åstadkomma en möjlighet att vidta stridsålgärder i syfte all ändra eller upphäva ett utiändski kollektivavtal torde det alltså krävas alt en uttrycklig regel om delta införs i den svenska lagstiftningen.

I anslutning till 42 § MBL kan införas en regel om atl bestämmelserna i paragrafen inte ska lillämpas när fråga är om ulländska kollektivavtal, eller när fredsplikt eljest föreligger lill följd av lillämplig utländsk lag. En sådan regel kan anses ligga i linje med dels det ovan nämnda uttalandet i prop. 1968:142, dels uttalandet i arbetsdomstolens interimistiska beslul i AD 1981 nr 24. Tvisten i arbetsdomstolens mål gällde etl maltesiskt fartyg som hade tidsbefraktals av ell svenskl rederi för irafik bl.a. på svensk hamn. Fartyget hade förklarats i blockad av Svenska transportarbetareförbundet på begäran av ITFs svenske inspektör. Det maltesiska rederiet väckte talan vid arbetsdomstolen mot bl. a. transportarbetareförbundet för fredspliktsbrott. Rederiet åberopade därvid eU i Spanien träffat kollektivavtal mellan rederiet och ITF. Arbetsdomslolen fann i sill interimistiska beslul att svensk rätt uppenbarligen inte var tillämplig på kollektivavtalet mellan rederiet och ITF, och att beslämmelserna i 42 § MBL om organisations ansvar för fredspliktsbrott därmed inte var tillämpliga i den situation-som förelåg.

Det huvudsakliga syftet med en sådan regel skulle alltså vara all skapa en möjlighet för svenska fackliga organisationer alt vidta stridsålgärder mol en arbelsgivare ulan hinder av atl denne redan är bunden av ett ulländskt kollektivavtal för arbetet i fråga. Ett särskilt problem som uppkommer i delta sammanhang är frågan vilka kollektivavtal som skall anses vara utländska. Del är en fråga som inle är hell enkel all uttömmande besvara. Klart torde dock vara atl elt kollektivavtal som på arbelstagarsidan har träffals av en organisation som verkar i Sverige och har silt säte här är all anse som ett svenskt avtal om det lar sikle på verksamhel som bedrivs här i landel. Elt sådant avtal bör alltså inle omfallas av den föreslagna lagändringen. Del gäller givelvis även om avtalet har iräflats i ett annal land och med en utländsk arbetsgivare. I första hand avses alltså med utiändski kollektivavtal ett avtal som på arbelstagarsidan har slutils av en facklig organisation som i huvudsak verkar och har sitt säte i etl annat land än Sverige. Den närmare gränsdragningen mellan vad som är all anse som ell svenskt eller utländskt kollektivavtal är dock en fråga som ytterst får avgöras i rättstillämpningen.

Undanlagsregeln bör ulformas så alt den omfattar silualioner dels där olovlighel skulle anses föreligga till följd av brott mot den fredsplikt som följer av ell utländskt kollektivavtal, dels sådana fall där fredsplikten följer av en uttrycklig regel i ett annat lands lagstiftning.

Följden av en sådan regel är att det svenska rättssystemet då uttryckligen tillåter att fackliga stridsåtgärder vidias i syfle all ändra eller upphäva alla utländska kollektivavtal. Del innebär alt alla utländska företagare, oavsell om de har tecknat kollektivavtal eller inte, riskerar all utsättas för fackliga stridsåtgärder i Sverige.

Ell allernaliv kan vara all den nya regeln endasl skall gälla i förhållande 30

lill kollektivavtal som inle når upp till en viss standard. En sådan ordning Prop. 1990/91:162 lorde dock medföra en rad problem. Dels uppkommer det då bl. a. krav på Bilaga 1 atl denna standard skall kunna bestämmas och alt någon skall tilläggas uppgiften att avgöra om det aktuella avtalet når upp till en godtagbar nivå. I praktiken skulle del innebära alt staten skulle avgöra vilka avtal som är godtagbara och dessutom föreskriva all dessa avtal skulle bli rättsligt bindande mellan andra än de som slutit avtalet. Vad en sådan ordning skulle få för konsekvenser såväl rent allmänt som för den svenska arbetsmarknaden och dess organisationer låter sig inle överblickas i della sammanhang. Så mycket torde stå klarl all tankegångar av detta slag är hell främmande för svensk rättstradition på detta område.

En följd av atl en regel om rätt att vidta stridsåtgärder utan hinder av att del redan finns ell utländskt kollektivavtal för arbetet i fråga kan bli atl del avtal som framtvingas genom stridsålgärden kan bli ogilligl enligt den lag som skall tillämpas på rättsförhållandet. Även den svenska arbelsdomslolen kan komma att behöva förklara avtalet ogiltigt om den får att pröva en fråga som skall avgöras med tillämpning av ett annat lands lag i enlighel med internationellt privaträtlsliga principer.

Svenska fackliga organisationer torde ha svårigheler alt kunna godta en sådan ordning. Den skulle i princip innebära atl organisationerna genom stridsåtgärder skulle kunna hindra utländska företagare att agera på den svenska arbetsmarknaden, men skulle sakna möjlighet atl på del sättet tvinga fram avtal på svensk nivå.

För att komma till rälla med delta problem krävs en regel som innebär atl del vid prövning i Sverige av elt kollektivavtals giltighet inte skall fästas avseende vid om vidtagna stridsåtgärder av den art som här har diskuterats enligt eljest tillämplig utländsk rätl är all anse som olovliga. Del innebär alltså all domstolen vid denna prövning skall lämna åtgärderna ulan avseende trots all de, enligt den ulländska rättsordning som till följd av svenska internationellt privaträltsliga regler kan vara tillämplig på frågan om avtalels giltighet, skulle kunna föranleda all avtalet är alt anse som ogiltigt. Endasl om stridsålgärden även enligt svensk räll är all anse som olovlig skall den få betydelse för avtalets giltighet.

Det bör i detta sammanhang framhållas att syftet med förslagel är atl skapa en möjlighet alt i Sverige motverka försök till s.k. social dumping, dvs. all låglöneländers arbelskraft ulnyUjas på den svenska arbetsmarknaden på villkor som inle når upp lill en nivå som är acceptabel för den övriga delen av arbelsmarknaden. Förutom atl del är oacceptabelt för den svenska arbetsmarknaden att stora skillnader i t.ex. lönehänseende uppkommer på della sätt innebär förleelsen också att konkurrensen mellan svenska och ulländska företag snedvrids på etl osunt sätt genom atl de får konkurrera på hell olika villkor.

Frågeställningar kring detta problem diskuteras även inom t.ex. EG inför genomförandet av den inre marknaden. Frågan berördes också i den ovan nämnda domen från EG-domstolen, vars omdiskuterade uttalande lorde innebära ell erkännande av EG-ländernas rält att i vart fall genom lagsliftning slå vakl om den standardnivå som respektive land har upp nått. 31

Som redan framgått ovan är det i de kontinentala rättssystemen vanligl Prop. 1990/91:162 alt staten lägger fast den lägsta lönenivån för avlönat arbete i landel. Bilaga 1 Denna väg har valls i bl.a. Frankrike, Nederländerna, Portugal och Spanien. Skälet till att denna väg valts för att åsladkomma ett socialt skydd på löneområdet torde hänga samman med att de fackliga organisationerna i dessa länder traditionellt har varit förhållandevis svaga, bl.a. till följd av en låg organisationsgrad och en uppdelad fackföreningsrörelse.

I Sverige, där de fackliga organisalionerna sedan länge har en mycket stark ställning, har traditionellt en annan väg valts för atl åsladkomma skäliga villkor på arbetsmarknaden. I stället för lagstiftning om t. ex. minimilöner har de fackliga organisationernas verksamhel ansetts utgöra en garanti för att oacceptabla förhållanden inle tolereras på den svenska arbetsmarknaden. Detta sker genom organisationernas fria förhandlingar med arbetsgivarsidan och de kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor som träffas efler sådana förhandlingar. En väsentlig förutsättning i detta syslem är den grundlagsskyddade rällen alt vidta stridsåtgärder i intressefrågor. De kollektivavtal som sålunda träffas får i praktiken, men utan formella regler därom, avgörande inflytande även på de delar av arbetsmarknaden som formellt inte omfattas av avtalet. Det tillägg lill MBL som nu föreslås är alltså inte något annat än en svensk motsvarighet till den på kontinenten förekommande ordningen med minimilönelagstiftning.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 april 1991. Några särskilda övergångsregler torde inte vara erforderliga. Del innebär all äldre regler gäller för stridsåtgärder som vidtagits före ikraftträdandet.

32

Förteckning över instanser som erhållit promemorian Vissa Prop. 1990/91:162 fredspliktsregler för yttrande. Bilaga 2

.Anmodade att avge yttrande

1. Svea hovrätt

2. Kommerskollegium

3. Sjöfartsverket

4. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universilel

5. Arbetsdomstolen

6. Arbetsmarknadsstyrelsen

7. ILO-kommittén

8. Statens invandrarverk

9. Slatens arbetsgivarverk

10. Statens pris-och konkurrensverk

Beretls Hllfdlle all avge yttrande

11. Svenska kommunförbundet

12. Landstingsförbundet

13. Svenska arbetsgivareföreningen

14. Landsorganisationen i Sverige

15. Tjänstemännens centralorganisation

16. Sveriges Akademikers Centralorganisation

33

Förslag till Prop. 1990/91: 162

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i '

arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

dels att 42 § skall ha följande lydelse,

deb att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a § och 31 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

25 a §

SkaU utländsk lag lillämpas på elt kollektivavtal får avtalet inle anses ogilligl på den grunden all del lillkommil under inverkan av en stridsåtgärd som inte är otillåten enligt denna lag.

31a§

År en arbetsgivare bunden av ett kollektivavtal som denna lag inte är direkt tillämplig på och träffar han därefter ell kolleklivavial enligt bestämmelserna i 23—24 §§ skall i de delar avtalen är oförenliga del senare avtalet gälla.

42 § Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får ej anordna eller på annal sätt föranleda olovlig stridsåtgärd. Sådan organisation får ej heller genom underslöd eller på annal säll medverka vid olovlig stridsåtgärd. Organisation som själv är bunden av kollektivavtal är även skyldig att, om olovlig stridsålgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande.

Har någon vidtagit olovlig stridsålgärd, får annan icke deltaga i åtgärden.

Beslämmelserna i första slyckel försia och andra meningarna gäller endast när en organisation vidtar ålgärder mol arbetsförhållanden sotn denna lag är direkt HUäinplig på

Denna lag iräder i krafl den Ijuli 1991.

34

Lagrådet Prop. 1990/91;162

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-19

Närvarande: fd. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådel Björn Sjöberg

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 14 mars 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Lööw beslutat inhämla lagrådels yttrande över förslag lill lagom ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbelslivel.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Lars Johan Eklund och Håkan Laven.

Lagrådet har ingen erinran mot förslagel.

35 Innehållsförteckning Prop. 1990/91:162

Propositionen...................................................... .... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .... 1

Propositionens lagförslag....................................... .... 2

Uldrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 ... 3

1 Inledning.......................................................... 3

2 Bakgrund ....................................................... 4

3 Allmän motivering ............................................. 6

4 Kostnader........................................................ 14

5 Upprättat lagförslag........................................... 14

6 Specialmotivering............................................... .. 14

7 Hemställan....................................................... .. 18

8 Beslul.............................................................. .. 18

Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementets promemoria Vissa

fredspliktsregler....................................... .. 19

Bilaga 2 Förteckning över instanser som erhållit promemorian för

yttrande................................................. .. 33

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag..................... .. 34

Bilaga 4 LJtdrag ur lagrådels prolokoll den 19 mars 1991 35

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 36