om utvidgad använding av samhällstjänst m.m.
Regeringens proposition
1991/92:109
om utvidgad användning av samhällstjänst m.m.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 februari 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Gun Hellsvik
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om en utvidgning till hela landet av den användning av
påföljdsformen samhällstjänst som sedan den 1 januari 1990 pågått på försök på fem orter. Utvidgningen föreslås ske från och med den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga
tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen föreslås tidsbegränsad till utgången
av år 1995 i väntan på att en mera permanent ordning kan införas. Vidare föreslås att domstol i samband med att häktad döms till kontraktsvård skall ges möjlighet
att förordna att den dömde skall vara omhänderta- gen en kortare tid i avvaktan på att planerad
behandling inleds. Denna ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.
2 2
1 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 33 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 28 kap. skall införas en ny
paragraf, 6 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 kap. 6 b § I fall som avses i 6 a § får rätten förordna att den dömde, om han är häktad i målet, i stället skall
omhändertas till dess han överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får
inte pågå längre än en vecka.
33 kap. 5 §<fotnot>1 Dömes någon till fängelse på viss tid eller
förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1,
att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och
har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en
sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit
berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen
på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning med
<fotnot> 1 Senaste lydelse 1991:1138.
2Propositionens lagförslagP r o p . 1991/92:109
stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, skall tiden för frihetsberövandet,
till den del därunder icke samtidigt skett
verkställighet av dom i annat mål, anses som tid
under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal
dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid
varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet. Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och
dömes i stället till fängelse på viss tid, äger, i
den mån tillgodoräknande inte skett enligt första eller tredje stycket, första stycket tillämpning
även i fråga om
1. frihetsberövande som föregått den villkorliga
domen eller domen påskyddstillsyn, 2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken
förordnats att den villkorliga domen eller
skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott
samt 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 11 § tredje stycket. 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § tredje stycket.
3 Dömes någon till böter och har han med anledning av
misstanke om brott, som prövats genom dom i målet,
varit berövad friheten på sätt som angives i
första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom
frihetsberövandet. __________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
3 Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
att 49 kap. 4 § och 51 kap. 8 § skall ha följande
lydelse. Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
49 kap. 4 §<fotnot>1
Talan mot underrätts beslut under rättegången skall
föras särskilt, om rätten 1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller
ogillat ett yrkande härom;
2. ogillat tredje mans yrkande att få som
intervenient deltaga i rättegången; 3. förelagt en part eller någon annan att förete
skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål
för syn eller besiktning eller vid prövning enligt
3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit
det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses
där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;
4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite
eller häkte eller om ansvar för förseelse i
rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i
rättegången vållad kostnad;
5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott
av allmänna medel till målsägande eller angående
<fotnot>1 Senaste lydelse 1991:1561.
1 1
ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller
intervenient; 6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; 6. utlåtit sig i
tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning, åtgärd som avses i 25-28
kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken;
7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part
föreslagit;
8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller
7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller 9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i
brottmål eller om ersättning eller förskott till
part, som åtnjuter sådan förmån. Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9,
åligge den som vill föra talan att, om beslutet
meddelats vid sammanträde för förhandling, genast
och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det,
äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve
genast, om anmälan rätteligen gjorts.
2 Förslag till P r o p . 1991/92:109 2 2
I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som
enligt lag eller förordnande med stöd av lag är
behöriga att överklaga beslut som avses i
andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid
vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall
missnöje anmälas senast en vecka från dagen för
beslutet.
3 3
51 kap. 8 §<fotnot>2
För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar delges vadesvaranden, som skall
föreläggas att avge skriftligt genmäle. Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får
hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.
Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller
förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hovrätten omedelbart bevilja åt- gärden att gälla till dess något annat
bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av
beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning eller reseförbud får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även
om motparten inte hörts. Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall
hävas, får hovrätten omedelbart bevilja åt- gärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten
<fotnot> 2 Senaste lydelse 1987:1211.
2 Förslag till P r o p . 1991/92:109 4 4
har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för
verkställighet av beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är
närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
5 5
Lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:928) om
försöksverksamhet med samhällstjänst, som gäller till utgången av år 1992,
dels att 1 § skall upphöra att gälla,
dels att hänvisningen till 2 § i nuvarande 3-6 §§ i
stället skall avse 1 §, dels att nuvarande 2-6 §§ skall betecknas 1-5 §§,
dels att rubriken samt övergångsbestämmelsen skall
ha följande lydelse.
Lag om samhällstjänst
________ Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla vid utgången av år 1992. Har föreskrift enligt 2 §
meddelats innan lagen upphört att gälla, skall dock bestämmelserna i 2-6 §§ fortsätta att tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla vid utgången av år 1995. Har föreskrift enligt 1 § meddelats innan lagen
upphört att gälla, skall dock bestämmelserna i 1-5 §§ fortsätta att tillämpas. __________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992
NÄRVARANDE: STATSMINISTERN BILDT, ORDFÖRANDE, OCH STATSRÅDEN B. WESTERBERG, FRIGGEBO, LAURÉN, HÖRNLUND,
OLSSON, SVENSSON, AF UGGLAS, DINKELSPIEL, THURDIN, HELLSVIK, WIBBLE, BJÖRCK, DAVIDSON, KÖNBERG, ODELL, P. WESTERBERG, ASK
FÖREDRAGANDE: STATSRÅDET HELLSVIK
___________
Proposition om utvidgad användning av samhällstjänst m.m. 1 Inledning GENOM LAGEN (1989:928) OM FÖRSÖKSVERKSAMHET MED SAMHÄLLSTJÄNST ÖPPNADES MÖJLIGHET FÖR ETT BEGRÄNSAT ANTAL
DOMSTOLAR ATT DÖMA TILL SKYDDSTILLSYN MED FÖRESKRIFT OM SAMHÄLLSTJÄNST. LAGENS GILTIGHETSTID ÄR INSKRÄNKT TILL ÅREN 1990-1992. (SE PROP. 1989/90:7, JUU10, RSKR. 55.) Jag kommer nu att behandla frågan om vad som bör
gälla efter den nu pågående försöksperioden i avvaktan på att en mera permanent ordning kan
införas. Jag skall också ta upp vissa frågor som har behandlats av en utredning. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i
februari 1990 en särskild utredare, lagmannen Johan Leche, för att överväga möjligheterna att
vidareutveckla innehållet i de påföljder som utgör alternativ till fängelsestraffet och mot den
bakgrunden pröva behovet av justeringar av bestämmelser angående valet mellan fängelse och
andra påföljder samt se över vissa frågor om verkställighet av fängelsestraff. Utredningen antog
namnet påföljdsutredningen. Till utredningen överlämnades senare ytterligare frågor. I maj 1991 överlämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1991:45) Påföljdsfrågor. Frigivning från
anstalt, m.m. I betänkandet behandlas en rad frågor med anknytning till verkställighet av påföljder.
1 1
PROP. 1991/92:109
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av riksdagens ombudsmän (JO), justitiekanslern (JK), hovrätten för Västra Sverige, Uppsala,
Köpings och Malmö tingsrätter, kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen
(RPS), kriminalvårdsstyrelsen (KVS), kriminalvårdsnämnden, första övervakningsnämnden i
Stockholm, övervakningsnämnderna i Borås, Örebro och Luleå, brottsförebyggande rådet (BRÅ),
socialstyrelsen, statens rättskemiska laboratorium, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
statskontoret, riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges domareförbund,
Sveriges advokatsamfund, Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm, Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän,
Svenska fångvårdssällskapet, Föreningen styresmän och assistenter inom kriminalvården, Svenska
skyddsförbundet samt Riksförbundet Frivilliga samhällsarbetare. RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholm och Malmö samt
överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i Jönköping och Härnösand. KVS har bifogat yttranden
från regionmyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Härnösand, Umeå och Örebro. SACO har, utan något eget ställningstagande, sänt in yttranden från Sveriges Psykologförbund och
Sveriges Socionomers, personal- & förvaltningstjänstemäns riksförbund. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 91-1364). Jag avser att här ta upp förslagen i
påföljdsutredningens betänkande till behandling. Jag är nu endast beredd att förorda att förslagen
läggs till grund för lagstiftning i begränsad
2 2
PROP. 1991/92:109
omfattning. Utredningens lagförslag i de delarna
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Som jag skall återkomma till är nämligen
de flesta av de frågor som behandlas i utredningens betänkande enligt min mening av ett sådant slag att
de i stället bör övervägas i ett vidare sammanhang.
Lagrådet REGERINGEN BESLUTADE DEN 23 JANUARI 1992 ATT INHÄMTA LAGRÅDETS YTTRANDE ÖVER FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR I BROTTSBALKEN, RÄTTEGÅNGSBALKEN OCH LAGEN (1989:928) OM FÖRSÖKSVERKSAMHET MED SAMHÄLLSTJÄNST. LAGFÖRSLAGEN OCH
LAGRÅDETS YTTRANDE BÖR FOGAS TILL PROTOKOLLET I DETTA ÄRENDE SOM BILAGA 2 RESP. BILAGA 3. Lagrådet har inte i sak haft något att erinra mot
de framlagda lagförslagen men har förordat en lagtekniskt mer begränsad ändring i lagen om
försöksverksamhet med samhällstjänst. Jag står i denna del, med några redaktionella ändringar, fast
vid mitt ursprungliga förslag av skäl som redovisas under avsnitt 2.2.2 nedan. I förhållande till
lagrådsremissen har därutöver några redaktionella ändringar skett av föreslagen lagtext i 28 kap. 6 b § brottsbalken.
2 Samhällstjänst
2.1 Bakgrund RIKSDAGENS BESLUT ATT INLEDA EN TREÅRIG FÖRSÖKSVERKSAMHET GRUNDADE SIG PÅ BL.A. RELATIVT LÅNGVARIGA ERFARENHETER I ANDRA LÄNDER AV SAMHÄLLSTJÄNST SOM PÅFÖLJD. SÄRSKILT FRAMTRÄDANDE VAR DE ERFARENHETER SOM HADE VUNNITS I DANMARK OCH NORGE. DET HADE ÄVEN FÖREKOMMIT EN DISKUSSION I SVERIGE OM SAMHÄLLSTJÄNST, SE BL.A. FRIVÅRDSKOMMITTÉNS SLUTBETÄNKANDE (SOU 1984:32) NYA ALTERNATIV TILL FÄNGELSESTRAFF. EN NÄRMARE REDOGÖRELSE FÖR BAKGRUNDEN LÄMNAS I PROP. 1989/90:7 S. 4 FF. Regeringens av riksdagen godtagna förslag till lag om försöksverksamhet med samhällstjänst innebär att
rätten i brottmål får döma till skyddstillsyn med föreskrift att den dömde skall utföra
samhällstjänst genom oavlönat arbete i en omfattning som bestäms i domen. En förutsättning
för en sådan dom är att den tilltalade har förklarat sig villig att följa föreskriften samt
3 3
PROP. 1991/92:109
att föreskriften bedöms vara av avgörande betydelse
för att döma till skyddstillsyn i stället för fängelse. Domstolen skall i domen ange hur långt
straff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället valts som påföljd. Om den dömde inte
fullgör sina skyldigheter enligt föreskriften får påföljden undanröjas och ersättas med
fängelsestraff. Försöksverksamheten skulle temporärt vara begränsad till fem tingsrätter. Domstolar och myndigheter har stor frihet att under försöksperioden anpassa verksamheten till praktiska
förutsättningar. Den 7 december 1989 uppdrog regeringen åt BRÅ att
utvärdera försöksverksamheten. BRÅ har den 15 augusti 1991 till regeringen överlämnat en
delrapport som behandlar de första 15 månaderna av försöksverksamheten. En sammanfattning av
delrapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Utvecklingen i de övriga nordiska länderna har gått vidare. I Norge bedömdes resultatet av
försöksverksamheten som så lyckat att den norska regeringen i maj 1990 föreslog att samhällstjänst
(samfunnstjeneste) skulle införas i straffeloven som en självständig påföljd [se Ot.prp. nr. 72
(1989-90)]. Propositionsförslaget godtogs med några smärre ändringar av stortinget och sedan den 1
september 1991 är samhällstjänst en självständig påföljd i Norge. Även i Danmark har erfarenheterna av försöksverksamheten varit positiva. Straffloverådet
har i ett betänkande [se Straffloverådets bet nkning om samfundstjeneste - Delbet nkning om
sanktionsspírgsmål (Bet nkning Nr. 1211, Kíbenhavn 1990)] uttalat att försöksverksamheten varit så
lyckad att det inte råder någon tvekan om att samhällstjänst bör permanentas som påföljd. Mot
bakgrund härav föreslog den danska regeringen att
4 4
PROP. 1991/92:109
samhällstjänst skulle föras in i straffeloven som
en permanent påföljd. Folketinget godtog förslaget och lagändringen träder i kraft den 1 april 1992
(Lov nr. 6 af 3 januar 1992). I Finland har efter överväganden samhällstjänst som
påföljd införts på försök sedan den 1 januari 1991. Försöksverksamheten är snarlik den svenska och
begränsad geografiskt. Försöket skall pågå i tre år.
2.2 Motivering 2.2.1 Försöksverksamhetens inledning
UNDER 1 OVAN HAR JAG NÄMNT ATT BRÅ HAR I UPPDRAG ATT UTVÄRDERA FÖRSÖKET MED SAMHÄLLSTJÄNST. I DELRAPPORTEN REDOGÖR BRÅ FRÄMST FÖR HITTILLS GJORDA ERFARENHETER AV
DEN PRAKTISKA HANTERINGEN AV PÅFÖLJDEN. ADMINISTRATIVT HAR VERKSAMHETEN FUNGERAT VÄL. DET HAR INTE VISAT SIG VARA NÅGRA NÄMNVÄRDA SVÅRIGHETER ATT FINNA LÄMPLIGA
ARBETSGIVARE. I STORT SETT SAMTLIGA ARBETSGIVARE SOM HAR HAFT SAMHÄLLSTJÄNSTDÖMDA HOS SIG HAR DESSUTOM VISAT SIG VILLIGA ATT TA EMOT YTTERLIGARE DÖMDA. FRIVÅRDSMYNDIGHETERNA SYNES HA KUNNAT LOKALISERA DE TILLTALADE SOM BÖR KOMMA I FRÅGA
FÖR SAMHÄLLSTJÄNST. EN TILLFREDSSTÄLLANDE STOR ANDEL AV DE DÖMDA HAR OCKSÅ FULLGJORT SIN SAMHÄLLSTJÄNST ENLIGT ARBETSPLANEN.
2.2.2 Samhällstjänst även efter år 1992? Mitt förslag: Samhällstjänst skall användas även efter år 1992 men då i hela landet. Den positiva inledningen av försöksverksamheten talar med styrka för att utvecklingen i Sverige
kommer att bli densamma som i andra länder som har infört samhällstjänst som ett permanent inslag i
påföljdssystemet efter en inledande försöksverksamhet. Här kan särskilt pekas på
erfarenheterna i Norge och Danmark. Även om det kvarstår flera viktiga frågor av mer principiell
natur att ta ställning till kan det konstateras att allt talar för att påföljdsformen samhällstjänst
har kommit för att stanna. En fullständig utvärdering av den treåriga
försöksperioden blir inte klar förrän i april 1994, dvs. mer än ett år efter försöksperiodens utgång.
5 5
PROP. 1991/92:109
Med hänsyn till att allt talar för att utfallet av
försöksverksamheten kommer att motivera en fortsatt användning av samhällstjänst som påföljd bör
möjligheterna att använda samhällstjänst inte upphöra i och med den nuvarande försöksperiodens
utgång. Den första fråga som då reses är om det finns
underlag att redan nu föreslå att samhällstjänst skall utgöra en permanent del av vårt
påföljdssystem, vilket i så fall bör leda till att reglerna om samhällstjänst tas in i brottsbalken. Alternativet är att låta den nuvarande verksamheten fortsätta antingen i den form den nu har, eller
förändra den på något sätt i avvaktan på en mera permanent ordning. Enligt min mening är det uppenbart att det saknas tillräckligt underlag för att nu föreslå en
permanent reglering av samhällstjänsten. Försöket har pågått så pass kort tid att det inte ger
underlag för några säkra slutsatser beträffande flera viktiga frågor. Däribland kan nämnas den i
propositionen, av lagrådet och av justitieutskottet behandlade frågan om samhällstjänst bör konstrueras
som en fristående påföljd. En annan fråga som har samband härmed är om förutsättningarna för att
välja samhällstjänst bör sammanfalla med förutsättningarna för att välja skyddstillsyn. Jag
tänker t.ex. på behovet av övervakning av den dömde. Hittillsvarande hovrättspraxis har också
varierat vad gäller nödvändigheten av att det skall finnas risk för återfall för att samhällstjänst
skall kunna väljas som påföljd (se bl.a. RH 1990:115). Vidare går det ännu inte att säga om återfallsbenägenheten påverkas av en
samhällstjänstpåföljd. Danska erfarenheter talar för att återfallsbenägenheten är lägre hos dem som
dömts till samhällstjänst än hos dem som dömts till
6 6
PROP. 1991/92:109
fängelse (se Straffelovrådets bet nkning om
samfundstjeneste, Nr. 1211 för 1990 s. 157). I Sverige saknas ännu underlag för att dra några
slutsatser av tillräcklig säkerhet. Det kan även finnas anledning att närmare studera om
samhällstjänst bör kunna användas i större utsträckning även för andra ålderskategorier än dem
som försöksverksamheten främst tar sikte på. Dessa frågor bör noga övervägas innan
samhällstjänst införs som en permanent del av påföljdssystemet. Jag avser att inom kort föreslå
regeringen att en parlamentarisk utredning skall tillkallas för att bl.a. allmänt se över frågan om
alternativa påföljder. Den utredningen bör även få i uppdrag att överväga hur samhällstjänsten mer
permanent bör inordnas i brottsbalkens påföljdssystem. Utredningen bör härvid beakta såväl
erfarenheterna av den nu pågående lokalt begränsade försöksverksamheten som av den utvidgade verksamhet
som jag här föreslår. De principiella frågor jag nämnt ovan är
visserligen betydelsefulla men är inte av den karaktären att de kan åberopas som skäl för att
avbryta användningen av samhällstjänst i den form som används under den nu pågående
försöksverksamheten Jag föreslår att användningen av påföljdsformen skall fortsätta under ytterligare
en treårsperiod i avvaktan på att en mera perma- nent ordning kan införas. Justitieutskottet (se 1989/90:JuU10 s. 8) uttalade att det i samband med en förlängning av
försöksverksamheten framstod som naturligt att överväga om den reglering och den lokala
avgränsning av verksamheten som då föreslogs borde ändras eller preciseras på olika sätt. För min del
finner jag det inte finnas underlag för att nu föreslå ändringar av de materiella förutsätt-
ningarna för val av samhällstjänst som
7 7
PROP. 1991/92:109
påföljdsform. Inte heller finns anledning att i
detta sammanhang i övrigt ändra vad som i försökslagen föreskrivs om övervakningsnämndens
verksamhet, den undanröjande domstolens skyldighet att beakta angivet alternativstraff samt ersättning
för skada. Vid en förlängd användning av påföljdsformen behöver således inte det materiella
innehållet i den nuvarande lagens 2-6 §§ ändras. När det gäller den lokala avgränsningen riktades
viss kritik mot att en brottspåföljd inte skulle kunna användas över hela landet. Begränsningen till
fem tingsrätter godtogs visserligen av lagrådet och justitieutskottet med hänsyn till att det var fråga
om en tidsbegränsad försöksverksamhet. De betänkligheter som kan finnas mot en lokalt
begränsad tillämpning av en påföljdsform ökar emellertid i styrka om verksamheten sträcks ut i
tiden. Härtill kommer att erfarenheterna av den försöksverksamhet som nu bedrivs talar för att en
utvidgad tillämpning inte kommer att medföra några mer påtagliga praktiska problem. Med hänsyn härtill
finns det enligt min mening redan nu anledning att föreslå att samhällstjänst skall kunna användas i
hela landet. När det gäller att bestämma tidpunkten för en
utvidgning bör flera olika omständigheter beaktas. Den pågående försöksverksamheten bör få fortgå så
att utvärderingen skall ge ett så säkert underlag som möjligt för ett slutligt ställningstagande. Även praktiska skäl, bl.a. möjligheten för frivårdsmyndigheterna att förbereda sig genom att
ta kontakter med presumtiva arbetsgivare, instruera lekmannaövervakare, förbereda arbetsplaner m.m. talar för att inte förlägga utvidgningen tidigare än försöksperiodens utgång, dvs. vid utgången av år
1992. Som jag nu berört saknas det enligt min mening
anledning att ändra de bestämmelser som gäller för
8 8
PROP. 1991/92:109
den nuvarande försöksverksamheten i annat hänseende
än att verksamheten bör utvidgas till att omfatta hela landet. Den geografiska begränsningen kommer
till uttryck i den nuvarande lagens första paragraf. Om begränsningen av försökslagens
tillämplighet till vissa tingsrätter tas bort kommer den paragrafen inte att behövas. I det till
lagrådet remitterade förslaget föreslog jag som en lämplig lösning att upphäva första paragrafen,
numrera om kvarvarande paragrafer i lagen och ändra dess rubrik samt justera övergångsbestämmelsen. Lagrådet har inte haft någon invändning i sak mot förslaget men anfört att lagförslagets tekniska
utformning framstår som onödigt omständlig. Lagrådet har anfört att det även efter utvidgningen
till hela landet är fråga om en försöksverksamhet och att det är en fördel att behålla den nuvarande
paragrafnumreringen. Under den inledande treårsperioden utvärderas
försöksverksamheten av BRÅ. Redan nu kan det, som jag ovan nämnt, konstateras att samhällstjänst med
allra största sannolikhet kommer att införas som ett permanent inslag i vårt påföljdssystem. När det
gäller frågan hur en sådan ordning i detalj bör utformas krävs dock ytterligare beredningsunderlag. Treårsperioden fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer emellertid inte att bli föremål för någon egen
särskild utvärdering av det slag som är fallet med den nuvarande försöksverksamheten även om det
givetvis också under den perioden kommer att göras erfarenheter till stor nytta för ställningstagandet
till hur påföljden skall vara utformad. Detta innebär att den andra treårsperioden mer har
karaktären av en provisorisk lösning än en egentlig försöksverksamhet. Detta bör enligt min mening
markeras genom att ordet försöksverksamhet tas bort ur lagens rubrik. Det framstår som naturligt att
vid utvidgningen till hela landet samtidigt
9 9
PROP. 1991/92:109
redigera lagen så att den inte inleds med en andra
paragraf. De av lagrådet påpekade nackdelarna med en omnumrering framstår som överkomliga. Även med
min utformning av lagtexten synes lagförslagets rubrik kunna ges den av lagrådet föreslagna enklare
lydelsen.
3 Påföljdsutredningens förslag 3.1 Allmänt
PÅFÖLJDSUTREDNINGEN, SOM TILLSATTES AV DEN TIDIGARE REGERINGEN, HAR BEDRIVIT SITT ARBETE MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN ATT REGLERNA OM VILLKORLIG FRIGIVNING SKULLE FÖRÄNDRAS
TILL OBLIGATORISK VILLKORLIG FRIGIVNING EFTER TVÅ TREDJEDELAR AV STRAFFTIDEN. BETÄNKANDET BEHANDLAR I HUVUDSAK FRÅGOR MED ANKNYTNING TILL VERKSTÄLLIGHET AV
FÄNGELSESTRAFFET. UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN I DE FRÅGOR AV MER ALLMÄN BETYDELSE SOM TOGS UPP I DIREKTIVEN HAR UTREDNINGEN REDOVISAT PÅ ANNAT SÄTT. I nästa avsnitt tar jag upp de delar av
utredningens betänkande som inte för närvarande föranleder förslag från min sida. 3.2 Frågor som inte bör föranleda förslag i detta sammanhang
Slopad övervakning efter villkorlig frigivning och obligatorisk frigivningspermission
PÅFÖLJDSUTREDNINGEN FÖRESLÅR ATT DEN SOM VILLKORLIGT FRIGES FRÅN FÄNGELSESTRAFF INTE SKALL STÅ UNDER ÖVERVAKNING. SAMTLIGA SOM FRIGES SKALL BEVILJAS FRIGIVNINGSPERMISSION 20 ELLER 30 DAGAR FÖRE FRIGIVNINGSDAGEN, MED LÄNGRE TIDER FÖR DÖMDA UNDER 23 ÅR. UNDER
PERMISSIONEN SKALL PERSONAL PÅ ANSTALTERNA SVARA FÖR STÖD, HJÄLP OCH ÖVERVAKNING AV DE PERMITTERADE. Förslagen har väckt stark kritik hos remissinstanserna. De har ett sakligt samband med
utredningens utgångspunkt att frigivning skall ske obligatoriskt efter två tredjedelar av strafftiden. Som anges i 1992 års budgetproposition avser jag att föreslå regeringen att en utredning skall
tillkallas med uppgift att bl.a. ta fram underlag för och lämna förslag till hur frågan om den
villkorliga frigivningen skall lösas på sikt. Det är naturligt att även frågorna om
frigivningspermission och övervakning efter
10 10
PROP. 1991/92:109
villkorlig frigivning aktualiseras i det
sammanhanget. Det finns därför inte anledning att i detta ärende behandla förslagen. Jag vill tillägga
att frågan om frigivningspermission kan komma upp i samband med överväganden om övergång från nuvarande
system med obligatorisk halvtidsfrigivning till ett system med fakultativ frigivning efter två
tredjedelar av strafftiden (jfr prop. 1991/92:100, bil. 3 s. 45 f.).
Disciplinära åtgärder i fängelse UTREDNINGEN FÖRESLÅR ATT DEN NUVARANDE ORDNINGEN, ATT VISS TID SOM EN FÅNGE AVTJÄNAT
AV FÄNGELSESTRAFFET SOM DISCIPLINÄR BESTRAFFNING INTE SKALL INRÄKNAS I VERKSTÄLLIGHETEN, SKALL SLOPAS. I DESS STÄLLE SKALL SOM EN DISCIPLINPÅFÖLJD INFÖRAS
MÖJLIGHET ATT UNDER VISS KORTARE TID ISOLERA FÅNGEN FRÅN ÖVRIGA FÅNGAR. Remissutfallet är blandat men övervägande negativt. Frågan om lämpligheten och utformningen av ett disciplinärt bestraffningssystem inom
kriminalvården är inte lätt att lösa. Jag är, med hänsyn till det övervägande negativa
remissutfallet, inte beredd att nu föreslå någon ändring. Frågan bör istället prövas av en
parlamentarisk kommitté med huvuduppgift att utvär- dera den s.k. kriminalvårdsreformen (se prop. 1991/92:100, bil 3 s. 61).
Omprövning enligt 7 § tredje stycket KvaL I 7 § TREDJE STYCKET LAGEN (1974:203) OM KRIMINALVÅRD I ANSTALT FÖRESKRIVS ATT INTAGEN SOM HAR DÖMTS FÖR VISSA GRÖVRE BROTT SKALL PLACERAS I SLUTEN ANSTALT OM DET MED HÄNSYN
TILL ARTEN AV HANS BROTTSLIGHET KAN BEFARAS ATT HAN ÄR SÄRSKILT BENÄGEN ATT AVVIKA ELLER FORTSÄTTA BROTTSLIG VERKSAMHET AV ALLVARLIG KARAKTÄR. ENLIGT FJÄRDE STYCKET
SAMMA PARAGRAF SKALL ETT SÅDANT BESLUT UNDER ALLA FÖRHÅLLANDEN OMPRÖVAS AUTOMATISKT INOM SEX MÅNADER FRÅN FÖREGÅENDE PRÖVNING. Påföljdsutredningen föreslår, med hänvisning till att omprövningen ofta väcker obefogade
förhoppningar, att skyldigheten att automatiskt ompröva beslutet skall tas bort. Omprövning skall
då ske om fången begär det, när permissionsansökan
11 11
PROP. 1991/92:109
prövas samt när det i övrigt finns anledning att
ompröva beslutet. Remissopinionen är delad. JO har avstyrkt förslaget
med hänvisning till att bl.a. rättssäkerhetshänsyn låg bakom att den automatiska omprövningen infördes
och att övertygande skäl varför den skall slopas inte har anförts av utredningen. Även
kriminalvårdsstyrelsen har ställt sig negativ till att helt slopa automatiken i omprövningen. Även jag finner det angeläget att det finns en garanti för att omprövning sker med inte allt för
långa mellanrum. Olägenheterna av nu gällande regler har inte visat sig vara så stora att
fångarnas intresse av att få omprövningen gjord skall vika, varför jag inte finner anledning att gå
vidare med utredningens förslag i denna del.
Urinprovskontroll inom frivården UTREDNINGEN TAR UPP FRÅGOR RÖRANDE MÖJLIGHETERNA ATT UNDERKASTA SKYDDSTILLSYNSDÖMDA OLIKA PROV TAGNA I SYFTE ATT GE BESKED OM DEN DÖMDE HÅLLER SIG DROGFRI. UTREDNINGEN
FÖRESLÅR ATT DET SKALL INFÖRAS LAGSTÖD FÖR ATT EN FÄNGELSEDÖMD SOM ÅTNJUTER SÅDAN VISTELSE I FRIHET SOM AVSES I 34 § KVAL SKALL KUNNA GE SAMTYCKE TILL ATT BLOD-, URIN-
ELLER UTANDNINGSPROV SOM ETT LED I BEHANDLINGEN TAS FRÅN HONOM SAMT ATT DET BETRÄFFANDE SÅDANA PROV FRÅN KONTRAKTSVÅRDSDÖMDA I LAGTEXT SKALL SPECIFICERAS VILKA PROV SOM KAN BLI AKTUELLA. UTREDNINGEN DISKUTERAR FRÅGAN OM DET BÖR INFÖRAS
MÖJLIGHETER ATT KRÄVA URINPROV FÖR KONTROLL AV NARKOTIKAMISSBRUK HOS ANDRA SKYDDSTILLSYNSDÖMDA MEN AVVISAR DETTA. Frågan om användningen av olika typer av prov beträffande narkotikamissbrukare hänger nära samman
med spörsmålet angående den straffrättsliga regleringen av eget missbruk. Inom
regeringskansliet förbereds förslag i syfte att skärpa reglerna kring ringa narkotikabrott. Det är
lämpligt att behandla frågor om provtagning i samband därmed varför jag nu inte lägger fram något
förslag i dessa delar.
3.3 Omhändertagande efter dom på kontraktsvård
12 12
PROP. 1991/92:109
Mitt förslag: Domstol skall ha möjlighet att i
samband med att häktad döms till kontraktsvård förordna att den dömde skall vara omhändertagen
i avvaktan på att han överförs till behand- lingshem eller annan vårdgivare enligt
behandlingsplanen. Omhändertagandet får pågå i högst sju dagar.
Påföljdsutredningens förslag: Överensstämmer i sak
med mitt förslag. Remissinstanserna har varit positiva till att det
införs en möjlighet att säkra verkställigheten av en dom på kontraktsvård. Några har förordat att
detta bör ske genom förlängning av häktningen och inte genom omhändertagande. Hovrätten för Västra
Sverige har, med hänvisning till att frågan har en sådan principiell räckvidd att dess lösning kräver
mera ingående överväganden än dem utredningen presenterat, avstyrkt utredningens förslag. Skälen för mitt förslag: Kontraktsvård är en dom på skyddstillsyn med en kvalificerad föreskrift om att
den dömde skall genomgå en behandling enligt en i förväg uppgjord behandlingsplan. Möjligheten att
besluta om en sådan föreskrift kan innebära att det enligt 30 kap. 9 § brottsbalken finns särskilda
skäl för att bestämma påföljden till skyddstillsyn i stället för fängelse. Kontraktsvård skall också användas som ersättning för fängelsestraff, huvudsakligen i sådana fall då
det är fråga om relativt allvarlig, missbruksrelaterad brottslighet (jfr prop. 1986/87:106 s. 35 f.). I dessa fall är det inte ovanligt att den dömde är häktad inför
huvudförhandlingen. Med hänsyn till att det i kontraktsvårdsfallen ofta är fråga om ett akut
missbruk måste det ofta anses föreligga en stor risk för återfall i missbruk och därmed samman-
hängande brottslig verksamhet, om den dömde
13 13
PROP. 1991/92:109
försätts på fri fot innan han kan påbörja den
planerade behandlingen. Jag delar därför utredningens och
remissinstansernas uppfattning att det bör finnas en möjlighet att hålla den kontraktsvårdsdömde
frihetsberövad fram till dess att han kan överföras till planerad behandling. Fråga är då om detta
skall ske genom fortsatt häktning eller genom ett omhändertagande inom ramen för
skyddstillsynspåföljden. Utredningen har förordat att frihetsberövandet
skall ske genom omhändertagande med den huvudsakliga motiveringen att beslut om häktning
efter dom i princip förutsätter att den tilltalade har dömts till fängelse. Utredningen har stöd för
sitt påstående i ett beslut av JK i vilket denne hävdat att behov av häktning inte föreligger när en
omedelbart verkställbar påföljd som skyddstillsyn har valts (JK-beslut 1990, s. 34 ff.). I detta
sammanhang skall även nämnas att JO har kritiserat en tingsrätt för att ha häktat en
kontraktsvårdsdömd och uttalat att det, med undantag av det särskilt reglerade fallet i 24 kap. 21 § rättegångsbalken med häktning för säkerställande av utvisning, inte någonsin är
möjligt att förordna om fortsatt häktning när villkorlig dom eller skyddstillsyn valts som
påföljd (JO:s ämbetsberättelse 1990/91 s. 35 ff.). Även jag är av den uppfattningen att det med hänsyn
till regelsystemet i övrigt är lämpligast att beteckna ett frihetsberövande i avvaktan på att ett
moment av skyddstillsynsdomen skall kunna verkställas som ett omhändertagande och inte som
häktning. Liksom utredningen anser jag således att det bör
införas en möjlighet att genom omhändertagande temporärt beröva en kontraktsvårdsdömd friheten för
att säkerställa att den planerade vården kan
14 14
PROP. 1991/92:109
inledas. Möjligheten att besluta om omhändertagande
bör vara begränsad till de fall där den dömde är häktad och den planerade vården förutsätter ett
boende hos vårdgivaren, t.ex. i ett behandlingshem eller ett familjehem. Strävan bör alltid vara att den kontraktsvårdsdömde skall kunna tas emot av vårdgivaren direkt efter
domen. Omhändertagande bör ske endast i un- dantagsfall när det av trängande skäl inte är
möjligt att omedelbart ta emot den dömde och det dessutom finns en påtaglig risk att den dömde inte
kommer att inställa sig om han inte blir omhändertagen. Jag vill i sammanhanget betona att
det även i framtiden skall vara huvudregel att även häktade förs direkt från förhandlingen till
vårdgivaren när dom avkunnas omedelbart i anslutning till huvudförhandlingen. Beslutet om omhändertagande bör upphöra automatiskt när den dömde tas emot av vårdgivaren. Omhändertagandet bör inte under några förhållanden få vara längre än en vecka. I beslutet om
omhändertagande bör därför domstolen anmärka att omhändertagandet upphör när vårdgivaren tar emot
den dömde samt ange det definitiva slutdatumet för omhändertagandet. I sammanhanget bör påpekas att,
även om häktningen hävs i samband med dom, lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m.fl., till följd av stadgandet i 18 § den lagen, fortfarande gäller i tillämpliga delar för
frihetsberövandet. Som lagteknisk lösning har utredningen föreslagit
att en bestämmelse om omhändertagande tas in i 28 kap. 11 § brottsbalken. Eftersom denna paragraf
behandlar åtgärder som inte aktualiseras i samband med själva domen till skyddstillsyn anser jag,
liksom Malmö tingsrätt, att bestämmelsen sakligt sett inte passar i det sammanhanget. Jag föreslår
15 15
PROP. 1991/92:109
därför att bestämmelsen placeras i en ny paragraf,
6 b §, i 28 kapitlet. Om den dömde inte fullföljer kontraktsvården enligt
behandlingsplanen, kan skyddstillsynsdomen undanröjas och fängelse ådömas. När den dömde har
varit omhändertagen under skyddstillsynsskedet uppkommer då fråga om omhändertagandet skall anses
som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt. Frågan har lösts på olika sätt tidigare. Sådant omhändertagande som sker när en skyddstillsynsdömd har misskött sig och fråga om
undanröjande uppkommer avräknas inte. Omhändertagande efter domstols beslut om
undanröjande av skyddstillsynsdom skall dock enligt 33 kap. 5 § andra stycket 3 brottsbalken
tillgodoräknas som fängelsetid, vilket framstår som naturligt eftersom omhändertagandet i det fallet
endast tjänar syftet att säkerställa verkställigheten av fängelsestraffet. Det omhändertagande jag nu föreslår syftar till att säkerställa att vård enligt den särskilda
föreskriften skall kunna inledas. Det talar närmast för att tiden för omhändertagandet inte skall kunna
tillgodoräknas som tid i fängelse. I detta sammanhang kan dock inte bortses från att
omhändertagandebeslutet, som kan meddelas endast beträffande häktade, i praktiken framstår som en
fortsättning av den häktning som den dömde varit föremål för fram till dagen för dom. Övervägande
skäl talar därför för att omhändertagandet, vid ett eventuellt undanröjande av skyddstillsynsdomen, bör
anses som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt. En bestämmelse härom bör tas
in i 33 kap. 5 § andra stycket 3 brottsbalken. Eftersom beslutet om omhändertagande avser kort tid
och endast kan ges i anslutning till en påföljdsform som förutsätter den dömdes samtycke är
det i och för sig föga troligt att han vill föra
16 16
PROP. 1991/92:109
särskild talan mot beslutet om omhändertagande. Oaktat detta bör en sådan möjlighet finnas när det är fråga om ett frihetsberövande. För att klargöra
att den möjligheten skall finnas i detta fall, liksom i andra fall av domstols beslut om
omhändertagande, bör texten i 49 kap. 4 § första stycket 6 rättegångsbalken justeras. För att säker-
ställa en ändamålsenlig hantering i hovrätt av besvär mot endast omhändertagandebesluten bör
dessutom ett tillägg göras i 51 kap. 8 § samma balk. Som lagrådet har påpekat omfattar den föreslagna ändringen i 49 kap. 4 § första stycket 6
rättegångsbalken samtliga av domstol meddelade beslut om omhändertagande vilket innebär att
särskild talan kommer att kunna föras även mot domstols omhändertagandebeslut enligt 28 kap. 11 §
brottsbalken. Jag vill avslutningsvis tillägga att överrätt
givetvis har att häva ett fortfarande verksamt beslut om omhändertagande om överrätten, med
anledning av att den dömde överklagar domen, enligt 28 kap. 5 § första stycket brottsbalken förordnar
att vidare verkställighet av skyddstillsynsdomen inte får äga rum.
4 Kostnader 4.1 Samhällstjänst SÅVÄL LAGRÅDET SOM JUSTITIEUTSKOTTET BETONADE VIKTEN AV ATT FÖRSÖKSVERKSAMHETEN GAVS
TILLRÄCKLIGA RESURSER. KONTAKTER MED FÖRETRÄDARE FÖR FRIVÅRDSMYNDIGHETERNA OCH VAD SOM KOMMIT FRAM GENOM BRÅ:S UTVÄRDERINGSARBETE GER VID HANDEN ATT AVDELADE RESURSER VARIT
TILLRÄCKLIGA FÖR ETT KVALIFICERAT ARBETE MED SAMHÄLLSTJÄNSTEN. VARJE FRIVÅRDSDISTRIKT HAR TILLDELATS MEDEL SÅ ATT EN HANDLÄGGARE HAR KUNNAT ARBETA MED SAMHÄLLSTJÄNSTFRÅGOR PÅ HELTID. NÅGRA EGENTLIGA BESPARINGAR TILL FÖLJD AV ATT DÖMDA HAR HÅLLITS UTANFÖR
FÄNGELSERNA HAR INTE KUNNAT GÖRAS EFTERSOM DET HITTILLS HAR RÖRT SIG OM FÖR FÅ DÖMDA. VID EN LANDSOMFATTANDE VERKSAMHET BLIR SITUATIONEN ANNORLUNDA. ÄVEN OM DET ÄNNU ÄR FÖR
TIDIGT ATT SLÅ FAST DE EKONOMISKA KONSEKVENSERNA AV ETT INFÖRANDE AV SAMHÄLLSTJÄNST GER DEN HITTILLS BEDRIVNA VERKSAMHETEN VID HANDEN ATT SAMHÄLLSTJÄNSTEN TOTALT SETT
17 17
PROP. 1991/92:109
KOMMER ATT INNEBÄRA ATT ETT ANTAL FÄNGELSEPLATSER INTE BEHÖVER TAS I ANSPRÅK OCH FRIVÅRDENS TOTALA EXTRAKOSTNADER I LÄNGDEN I VART FALL KOMMER ATT VARA NÅGOT LÄGRE ÄN
DEN SAMMANLAGDA KOSTNADEN FÖR DE FÄNGELSEPLATSERNA. I början måste dock frivårdsmyndigheterna tilldelas
extra resurser eftersom mycket arbete ligger koncentrerat till tiden för införande av samhälls-
tjänst, bl.a. arbetet med att få kontakt med ett tillräckligt antal lämpliga arbetsgivare. I årets
budgetproposition har också för samhällstjänsten anvisats ytterligare 8 milj. kr. för budgetåret
1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 125).
4.2 Omhändertagande efter dom på skyddstillsyn UNDER DE SENASTE TRE ÅREN HAR I GENOMSNITT OMKRING 360 KONTRAKTSVÅRDSDOMAR MEDDELATS
PER ÅR. NÄRMARE UPPGIFTER OM HUR MÅNGA SOM VAR HÄKTADE VID DOMSTILLFÄLLET SAKNAS. UTIFRÅN KRIMINALVÅRDSSTYRELSENS SÄRSKILDA RAPPORTERING AV KONTRAKTSVÅRD KAN ANTALET HÄKTADE UPPSKATTAS TILL 25-30 PROCENT AV DE KONTRAKTSVÅRDSDÖMDA. ÄVEN OM EN RELATIVT
STOR ANDEL AV DE HÄKTADE SKULLE KOMMA ATT VARA OMHÄNDERTAGNA EFTER DOM UNDER NÅGON DAG ELLER TVÅ BLIR DEN TILLKOMMANDE KOSTNADEN INTE STÖRRE ÄN ATT DEN KAN KLARAS UTAN EXTRA
RESURSTILLSKOTT.
5 Upprättade lagförslag
I ENLIGHET MED VAD JAG NU ANFÖRT HAR INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET UPPRÄTTATS FÖRSLAG TILL DELS LAG OM ÄNDRING I BROTTSBALKEN, DELS LAG OM ÄNDRING I RÄTTEGÅNGSBALKEN, DELS LAG OM ÄNDRING I LAGEN (1989:928) OM FÖRSÖKSVERKSAMHET MED SAMHÄLLSTJÄNST.
6 Hemställan MED HÄNVISNING TILL VAD JAG NU HAR ANFÖRT HEMSTÄLLER JAG ATT REGERINGEN FÖRESLÅR
RIKSDAGEN ATT ANTA FÖRSLAGEN TILL 1. LAG OM ÄNDRING I BROTTSBALKEN, 2. LAG OM ÄNDRING I RÄTTEGÅNGSBALKEN OCH
3. LAG OM ÄNDRING I LAGEN (1989:928) OM FÖRSÖKSVERKSAMHET MED SAMHÄLLSTJÄNST.
7 Beslut
REGERINGEN BESLUTAR I ENLIGHET MED FÖREDRAGANDENS HEMSTÄLLAN.
18 18
Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 28 kap. 11 § och 33 kap. 5 § brottsbalken skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 kap. 11 §
Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen
eller att vidta åtgärd som avses i 7 § eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller
behandling, eller har den dömde undandragit sig
övervakningen, får övervakningsnämnden eller
domstol vid vilken föres talan enligt 8 §, om omständigheterna föranleder det, förordna att den
dömde skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan
på vidare förordande. Ett sådant beslut skall
omprövas så ofta anledning till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas
längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl,
får dock genom nytt beslut förordnas att han skall
kvarhållas ytterligare högst en vecka. Om det bedöms som påkallat får rätten, i fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, förordna att den dömde, om han är häktad i målet, skall vara omhändertagen till dess han överförts till det
1 1
PåFöLJDSUTREDNINGENS LAGFöRSLAG P R O P . 1991/92:109
BILAGA 1
behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Sådant omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar
beslut att skyddstillsynen skall undanröjas, får den förordna att han skall vara omhändertagen till
dess beslutet vinner laga kraft. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne inte
kvarhållas.
33 kap. 5 §
Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1,
att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och
har den dömde med anledning av misstanke om brott,
som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit
berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen
på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning med
stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, skall tiden för frihetsberövandet,
till den del därunder icke samtidigt skett
verkställighet av dom i annat mål, anses som tid
under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal
dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid
varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
2 2
PåFöLJDSUTREDNINGENS LAGFöRSLAG P R O P . 1991/92:109
BILAGA 1
ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall
anses helt verkställt genom frihetsberövandet.
3 3
NUVARANDE LYDELSE FöRESLAGEN LYDELSE P R O P . 1991/92:109 BILAGA 1
Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och
dömes i stället till fängelse på viss tid, äger, i
den mån tillgodoräknande inte skett enligt första
eller tredje stycket, första stycket tillämpning även i fråga om
1. frihetsberövande som föregått den villkorliga
domen eller domen på skyddstillsyn,
2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den villkorliga domen eller
skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott
samt 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 11 §
tredje stycket. 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 11 § tredje och fjärde styckena.
Dömes någon till böter och har han med anledning av
misstanke om brott, som prövats genom dom i målet,
varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses
helt eller delvis verkställd genom
frihetsberövandet.
4 4
1 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 33 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 28 kap. skall införas en ny
paragraf, 6 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 kap. 6 b § I fall som avses i 6 a § första stycket får rätten förordna att den dömde, om han är häktad
i målet, skall omhändertas till dess han överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.
33 kap. 5 §<fotnot>1
Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1,
att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och
har den dömde med anledning av misstanke om brott,
som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit
berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen
på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning med
stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk
<fotnot>1 Senaste lydelse 1991:1138.
LAGRåDSREMISSENS LAGFöRSLAG P R O P . 1991/92:109 BILAGA 2
undersökning, skall tiden för frihetsberövandet,
till den del därunder icke samtidigt skett
verkställighet av dom i annat mål, anses som tid
under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal
dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid
varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet. Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och
dömes i stället till fängelse på viss tid, äger, i
den mån tillgodoräknande inte skett enligt första eller tredje stycket, första stycket tillämpning
även i fråga om
1. frihetsberövande som föregått den villkorliga
domen eller domen på skyddstillsyn, 2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken
förordnats att den villkorliga domen eller
skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott
samt 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 11 § tredje stycket. 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § tredje stycket.
2 NUVARANDE LYDELSE FöRESLAGEN LYDELSE P R O P . 1991/92:109 BILAGA 2
Dömes någon till böter och har han med anledning av
misstanke om brott, som prövats genom dom i målet,
varit berövad friheten på sätt som angives i första
stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom
frihetsberövandet. __________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
3 3
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
att 49 kap. 4 § och 51 kap. 8 § skall ha följande
lydelse. Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
49 kap. 4 §<fotnot>2
Talan mot underrätts beslut under rättegången skall
föras särskilt, om rätten 1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller
ogillat ett yrkande härom;
2. ogillat tredje mans yrkande att få som
intervenient deltaga i rättegången; 3. förelagt en part eller någon annan att förete
skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål
för syn eller besiktning eller vid prövning enligt
3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit
det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses
där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;
4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite
eller häkte eller om ansvar för förseelse i
rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i
rättegången vållad kostnad;
5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott
av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
<fotnot> 2 Senaste lydelse 1991:1561.
NUVARANDE LYDELSEFöRESLAGEN LYDELSEPROP. 1991/92:109 BILAGA 2
vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;
6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål
angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; 6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning, åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt
28 kap. brottsbalken; 7. avslagit begäran om biträde eller försvarare
eller till sådant uppdrag förordnat annan än part
föreslagit; 8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller
7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller
9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i
brottmål eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån. Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga
om beslut, som avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9,
åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast
och eljest inom en vecka från den dag, då han
erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det,
äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.
5 5
NUVARANDE LYDELSEFöRESLAGEN LYDELSEPROP. 1991/92:109 BILAGA 2
I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är
behöriga att överklaga beslut som avses i andra
stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats
vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall
missnöje anmälas senast en vecka från dagen för
beslutet.
6 6
51 kap. 8 §<fotnot>3
För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar delges vadesvaranden, som skall
föreläggas att avge skriftligt genmäle. Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får
hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.
Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller
förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat
bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av
beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning eller reseförbud får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även
om motparten inte hörts. Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall
hävas, får hovrätten omedelbart bevilja åt- gärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som
nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av
<fotnot> 3 Senaste lydelse 1987:1211.
NUVARANDE LYDELSE FöRESLAGEN LYDELSE P R O P . 1991/92:109 BILAGA 2
beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får
hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är
närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje
och fjärde styckena tillämpas. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
8 8
Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1989:928) om
försöksverksamhet med samhällstjänst, dels ändring i samma lag;
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst, som gäller
till utgången av år 1992,
dels att 1 § skall upphöra att gälla, dels att i nuvarande 3-6 §§ 2 § skall bytas ut
mot 1 § , dels att nuvarande 2-6 §§ skall betecknas 1-5 §§, dels att rubriken samt övergångsbestämmelsen skall
ha följande lydelse.
Lag om samhällstjänst ________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla vid utgången av år 1992. Har föreskrift enligt 2 § meddelats innan lagen
upphört att gälla, skall dock bestämmelserna i 2-6 §§ fortsätta att tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och
upphör att gälla vid utgången av år 1995. Har föreskrift enligt 1 § meddelats innan lagen upphört att gälla, skall dock bestämmelserna i
1-5 §§ fortsätta att tillämpas. __________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 30 januari
1992 Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari 1992 har regeringen på hemställan av
statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken, 2. lag om ändring i rättegångsbalken och
3. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst,
dels ändring i samma lag. Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Erik Brattgård. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
49 kap. 4 § I paragrafen regleras rätten att föra särskild
talan mot underrätts beslut under rättegången. Enligt förslaget skall vad som f.n. är föreskrivet
om besvär över beslut i brottmål angående bl.a. häktning gälla även beslut om omhändertagande
enligt 28 kap. brottsbalken. Lagrådet har inget att invända mot att beslut om
omhändertagande vad gäller besvärsrätt behandlas på samma sätt som beslut om exempelvis häktning. I
tydlighetens intresse bör dock här framhållas att lagförslaget enligt sin lydelse omfattar inte bara
omhändertagande efter dom på kontraktsvård (den föreslagna 28 kap. 6 b § brottsbalken) utan även
domstols beslut om omhändertagande i samband med
PROP. 1991/92:109 BILAGA 3
undanröjande av skyddstillsyn (28 kap. 11 §
Förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1989:928) om försöksverksamhet med
samhällstjänst, dels ändring i samma lag Påföljdsformen samhällstjänst har använts av
tingsrätterna på fem orter sedan den 1 januari 1990 som en försöksverksamhet. Denna skall enligt
förevarande 1989 års lag upphöra vid utgången av år 1992. I lagrådsremissen föreslås att
försöksverksamheten skall utvidgas till hela landet och gälla under perioden den 1 januari 1993 - den
31 december 1995. Först därefter anses, om erfarenheterna av lagens tillämpning visar sig
vara fortsatt goda, tiden
2 2
mogen för att införliva samhällstjänst bland andra
påföljdsformer i brottsbalken. Lagrådet har i sak inte något att erinra mot det
framlagda lagförslaget. Anmärkas kan dock att det alltjämt är fråga om en försöksverksamhet. Även med
den nu föreslagna utvidgningen av det geografiska tillämpningsområdet ger lagens gällande rubrik
således täckning för lagens innehåll. Rubriken bör därför enligt lagrådets mening kunna behållas i sin
nuvarande lydelse. Det remitterade lagförslagets tekniska utformning
framstår som onödigt omständlig och ger ett intryck av att ändringarna är mer omfattande än de i själva
verket är. Såväl vid den fortsatta tillämpningen av lagen som vid en kommande utvärdering av den måste
det dessutom anses vara en fördel, om den hittillsvarande paragrafnumreringen (2-6 §§) lämnas
oförändrad. För detta talar också att lagen bara avses gälla under en begränsad tid. Med hänvisning till det anförda vill lagrådet ifrågasätta, om inte syftet med lagändringarna i
stället kan tillgodoses förslagsvis genom följande enklare utformning av lagtexten:
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst
dels att 1 § skall upphöra att gälla, dels att lagen i övrigt skall fortsätta att gälla
till utgången av år 1995. _________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har föreskrift enligt 2 § meddelats före utgången av år
1995, skall bestämmelserna i 2-6 §§ fortsätta att tillämpas. Med denna uppläggning synes lagförslaget kunna ges rubriken Lag om ändring i lagen (1989:928) om
försöksverksamhet med samhällstjänst .
Sammanfattning av BRÅ:s delrapport Samhällstjänst som alternativ
till fängelse - Sammanställning över de första 15 månadernas försöksverksamhet. Under de första 15 månaderna dömdes 107 personer till samhällstjänst. Preliminära analyser, som bör betraktas med stor
försiktighet, tyder på att samhällstjänst ersatt fängelse i omkring tre fjärdedelar av de fallen. Uppskattningsvis har
samhällstjänst under 1990 ersatt knappt fyra procent av samtliga meddelade fängelsedomar i försöksområdena och elva procent av de
domar som avsåg 18-24-åringar dömda till högst tolv månaders fängelse. Domstolarna dömde till samhällstjänst i drygt hälften av de 204 mål i vilka frivården hade bedömt den tilltalade som lämplig att
utföra sådan. I 18 procent av fallen dömdes till fängelse och i 28 procent av fallen dömdes till icke frihetsberövande påföljd. Av fängelsedomarna framgår att valet av fängelse som påföljd motiverades med brottslighetens art i drygt 30 procent och med
att förutsättningar att döma till skyddstillsyn saknades i omkring 50 procent. 25 procent av de dömda fick minsta antalet timmar, 40, och 14 procent maximalt antal timmar, 200. Cirka 70 procent av dem som erhöll samhällstjänst var under 25 år och omkring 60 procent hade tidigare dömts till strängare
straff än böter. De vanligaste huvudbrotten var misshandel, stöld och rattfylleri. Hälften av dem som dömdes till
samhällstjänst hade arbete som huvudsaklig sysselsättning. I mars 1991 hade 62 personer avslutat sin samhällstjänst. Omkring en fjärdedel hade någon gång varit föremål för ingripande av övervakningsnämnd på grund av misskötsamhet eller
försumlighet. Åtta personer (13 procent) fick sin dom undanröjd och förvandlad till fängelse. Knappt hälften genomförde sitt första arbetspass inom två veckor från dom och 80 procent inom fyra veckor. Vanligtvis utfördes
1-4 arbetspass i veckan, vardera på 2-5 timmar. En dom på 40 timmar avvecklades i regel på 1-3 månader, en dom på 200 timmar
på 3-7 månader. I 87 procent av fallen ändrades den ursprungliga arbetsplanen,
oftast till följd av önskemål från arbetsgivaren men i drygt en tredjedel av fallen på grund av försumlighet av den dömde. Det har inte varit några svårigheter för frivården att finna lämpliga arbetstillfällen till de dömda. De mest anlitade
arbetsgivarna var olika idrottsorganisationer, kyrkan, Länkarna,
PROP. 1991/92:109 BILAGA 3
Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare (RFHL),
handikapprörelsen och Röda korset. Dominerande arbetsuppgifter var underhållsarbete/trädgårdsarbete, städ- och köksarbete samt
kontors- och receptionsarbete.
2 2
Regeringens proposition 1 Propositionens huvudsakliga innehåll 1 Propositionens lagförslag 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992 7 1 Inledning 7 2 Samhällstjänst 8 2.1 Bakgrund 8 2.2 Motivering 9 2.2.1 Försöksverksamhetens inledning 9 2.2.2 Samhällstjänst även efter år 1992? 10 3 Påföljdsutredningens förslag 12 3.1 Allmänt 12 3.2 Frågor som inte bör föranleda förslag i detta sammanhang 13 3.3 Omhändertagande efter dom på kontraktsvård 14 4 Kostnader 17 4.1 Samhällstjänst 17 4.2 Omhändertagande efter dom på skyddstillsyn 17 5 Upprättade lagförslag 18 6 Hemställan 18 7 Beslut 18
Bilaga 1 Påföljdsutredningens lagförslag 19 Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag 21 Bilaga 3 Lagrådets yttrande 26 Bilaga 4 Sammanfattning av BRÅ:s delrapport, Samhällstjänst som alternativ till fängelse 28