Påföljdsfrågor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

PÅFQLJDS

FRAGOR

från Frigivning anstalt, mm

etänk av ° ljdsut ingen

S©Uå

V

15%

Statens offentliga

ggg utredningar

1991:45

gg

Justitiedepartementet

Påföljdsfrågor

från

Frigivning anstalt,

m.m.

w Betänkande av

Eâföljdsutredningen

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskanslicts förvaltningskontor ombcsöxjcr renüssutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tcl 08/739 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationcma kan också köpas i Infonnationsbokhandeln. Malmtorgsgatan 5. Stockholm

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL IS BN 91-38-10795-3 stodmokn 1991 lSSN 037s-250x

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Genom beslut den l februari 1990 bemyndigade regeringen chefen för att tillkalla en särskild utredare med Justitiedepartementet uppdrag att se över vissa kriminalvårdsfrâgor. Närmare bestämt gäller uppdraget att, inom ramen för nuvarande överväga och lämna ñrslag till åtgärder i syfte påñljdssystem, att vidga tillämpningsområdet för icke frihetsberövande påföljder och förbättra formerna för verkställighet av fängelsestraff. Uppdraget omfattar inte frågan om helt nya påföljdsformer och inte heller de särskilda problem som gäller samhällets åtgärder för att och komma till rätta med förebygga ungdomsbrottsligheten. Med stöd av bemyndigandet utsågs den 28 febmari lagmannen Johan Leche till utredare. Till expert utsågs den 23 mars byråchefen vid kriminalvårdsstyrelsen Per Colliander och till sekreterare den 28 februari hovråttsassessom Ulla Nilsson. Utredningen har antagit namnet påföljdsutredningen. Genom beslut den 28 september 1990 har Justitiedepartementet överlämnat justitieombudsmannens (JO) beslut den 15 juni 1990 I beslutet behandlas om domstol i

(Dnr 229-1990). frågan,

samband med att den bestämmer påföljden till s.k. kontraktsvård kan förordna att den dömde skall kvarbli i häkte till dess han överlämnas för föreskriven kontraktsvård (se härom även beslut den 7 juni 1990 i ärende 859-90-22). justitiekanslems Vidare har regeringen genom beslut den 1 november 1990 överlämnat en skrivelse av den 14 maj 1987 från biträdande byrå-

föreståndaren Ann-Sofie Dufvander, frivårdens behandlingscentral

i Stockholm, angående urinprovskontroll av klienter som står under Övervakning av frivården. Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande (SOU 1991:45) PÅFÖIJDSFRÅGOR Frigivning från anstalt, m.m.

l betänkandet behandlas i huvudsak endast den del av uppdraget

som avser formerna för verkställighet av fängelsestraff. Påföljdsutredningens avslutande arbete kommer att inrikta sig på att

sammanfatta vissa idéer och visst material som är av betydelse för

fortsatta överväganden rörande de icke frihetsberövande på-

följderna.

Malmö den 29 april 1991

Johan Leche

/Ulla Nilsson

Innehåll

Förkortningar

Sammanfattning

Författningsförslag

l Förslag till lag om ändring i brottsbalken . . . . . . . 17

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203)

om kriminalvård i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202)

om beräkning av strafftid m.m. . . . . . . . . . . . . . 48

4 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

5 till förordning om ändring i förordningen Förslag

(1974:248) om kriminalvård i anstalt . . . . . . . . . . 52

6 Förslag till förordning om ändring i frivårdstörordningen

(1983:250) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 1.1 Direktiven. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .61 i 1.2 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 1.2.1 lnfomiationsinhåmtande m.m . . . . . . . . . . 64

1.2.2 Betänkandets innehåll . . . . . . . . . . . . . . 65 1.3 Den villkorliga frigivningen . . . . . . . . . . . . . . 66 1.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .66

1.3.2 Gällande regler om Villkorlig frigivning . 67

1.3.3 Fängelsestraftlcomnxitténs förslag . . . . . 68

1.3.4 Behandlingen av fängelsestraffkorrunitténs

förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 1.3.5 Våra utgångspunkter när det gäller den framtida regleringen av den villkorliga frigivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Vår kriminalpolitiska uppfattning . . . . . . . . . . 71 Allmänt om kriminalpolitik . . . . . . . . . . . . . . 71

1010M10 um.-

Påtöljdemas utformning . . . . . . . . . . . . . . . . 72 Påföljdemas användning i ett tidsperspektiv . . . . 75

2.3.1 Användandet av tängelsestraffet . . . . . . 75

2.3.2 Fängelsestraffens längd . . . . . . . . . . . 77

2.3.3 Användningen av alternativa påföljder . . 78

2.4 Brottsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 2.5 Hur skall det kriminalpolitiska målet att minska bruket av ñngelse nås? . . . . . . . . . . . . . . . . 79 2.5.1 Utgângspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . 79 2.5.2 Den villkorliga domen . . . . . . . . . . . . 80 2.5.3 Skyddstillsynen . . . . . . . . . . . . . . . . 82 2.5.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 2.6 Permissioner och andra vistelser utanför anstalt . . 86 2.6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

2.6.2 Närmare om frigivningspermission . . . . 87

Vissa frågor om verkställighet i anstalt . . . . . . . 89

Anstaltsplacering m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 89 3.1.1 Gällande rått . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89

3.1.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . 93

3.2 Vistelse utanför anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 3.2.1 Gällande rått . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

3.2.2 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . 112

3.3 Vissa frågor om särbehandling med stöd av 7 § tredje stycket KvaL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 3.3.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

3.3.2 Överväganden och förslag . . . . . . . . . 117

3.4 Disciplinära åtgärder m.m. . . . . . . . . . . . . . . 119 3.4.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

3.4.2 överväganden och förslag . . . . . . . . . 121

3.5 Urinprovskontroll i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . 127 3.5.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127

3.5.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 132

Vissa frågor med anknytning till den villkorliga frigivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 4.1 särbehandling av vissa intagna . . . . . . . . . . . 137 4.1.1 särbehandling av lörstagângare . . . . . . 137 4.1.2 särbehandling av ungdomar . . . . . . . . 138

4.2 Övervakning efter villkorlig frigivning . . . . . . . 142

4.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142

4.2.2 överväganden och förslag . . . . . . . . . 145

Frigivningspermissiøn . . . . . . . . . . . . . . . . . 149

Tidigare regler för frigivningspermission och

Villkorlig frigivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 5.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150

5.3 överväganden och Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 151

5.3.1 Möjligheterna till frigivningspermission

bör utökas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 5.3.2 Bör anstalten eller frivården ha ansvar för

den intagne under frigivningspermissionenN52

5.3.3 Var bör ansvaret läggas inom anstalten? . 154

5.3.4 Hur ställer sig vårt förslag i förhållande till normaliseringsprincipen? . . . . . . 156

5.3.5 Kontaktman enligt socialtjänstlagen . . . . 158

5.3.6 Anstaltsplaceringens betydelse för den nya frigivningspermissionen . . . . . . . . . . . 159 5.3.7 Under hur lång tid bör frigivningspennissionen pågå? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 5.3.8 Hur lång tid bör vara verkställd innan den intagne fâr frigivningspermission? . . . . . . 162 5.3.9 Bör vissa intagna få en gynnsammare behandling? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 5.3.10 Vad bör gälla för den intagne under frigivningspermissionen? . . . . . . . . . . . . . . 168 5.3. ll Når skall frigivningspermissionen håvas? 172

5.3. 12 Skall den intagne kunna beviljas ny frigiv-

ningsperrnission efter det att beslut om hävning fattats? . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173

5.3. 13 Skall tiden utanför anstalten tillgodoräknas

som verkställd? . . . . . . . . . . . . . . . . 174

5.3. 14 Vem skall besluta om att frigivningspermissio-

nen skall hävas? . . . . . . . . . . . . . . . 174 5.3.l5 Ordningen för prövningen . . . . . . . . . 177

Övriga fiâgør . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

Omhändertagande efter dom på kontraktsvård . . . 179

6.1.1 Allmänt om skyddstillsyn . . . . . .- . . . . 179 6.1.2 Kontraktsvârd . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 6.1.3 och . . . . . . . . . 183

överväganden förslag

6.2 Urinprovskontroll i frivården, m.m . . . . . . . . . . 186 6.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 6.2.2

överväganden och förslag . . . . . . . . . 188

Specialmativering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken . . . 193 Förslaget till lag om ändring i om kriminal-

lagen

vård i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Förslaget till lag om ändring i om

lagen beräkning

av stralltid m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210

7.5 Förslaget till lag om ändring i utlârmingslagen . . 211

8 Genomförandet av förslagen . . . . . . . . L . . . . 213 8.1 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 8.1.1 Förslaget rörande frigivningspermissionen 213 8.1.2 Förslaget om slopande av övervakning efter Villkorlig frigivning . . . . . . . . . . 216

8.1.3 Övriga förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 217

8.2 Ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218 8.2.1 Förslaget rörande frigivningspermissionen 218

8.2.2 Övriga förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 218

Bilaga 1 Kriminalvårdens organisation . . . . . . . . . . . 219 Bilaga 2 Kriminalvårdsstryrelsens beskrivning av anstaltemas Verksamhetsinriktning . . . . . . . . . . . . . . . . 220 Bilaga 3 Urinprov och narkotika . . . . . . . . . . . . . . 270

Forkortnmgar

BrB Brottsbalken

Ds Departementsserien

JuU Justitieutskottet KvaL Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt KvaLF Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt

(omtryckt och namnåndrad, SFS 1990:1021)

KvaLK med vissa föreskrifter

Kungörelsen (1974:248)

rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, numera KvaLF; se ovan.

KVVFS Kriminalvårdsverkets författningssamling

LU Lagutskottet

rskr. Riksdagsskrivelse

prop. Regeringens proposition

SFS Svensk ñrfattningssamling

SOU Statens offentliga utredningar SRL Statens Rättskemiska Laboratorium

Sammanfattning

Vårt uppdrag

l våra direktiv formuleras vårt uppdrag sammanfattningsvis så att vi skall överväga möjligheterna att vidareutveckla innehållet i de påföljder som utgör alternativ till fángelsestraffet och mot denna bakgrund pröva behovet av justeringar av vissa bestämmelser angående valet mellan fängelsestraff och andra påföljder samt se över vissa frågor om verkställigheten av fängelsestraff. till är att det direktiven är Bakgrunden uppdraget enligt angeläget att kontinuerligt pröva i vad man det finns möjligheter att minska användningen av fängelsestraff genom att utveckla och effektivisera frivårdspåföljdema. Man bör också, enligt direktiven, fortlöpande överväga möjligheterna att genom ändringar av reglerna om innehållet i och utfommingen av verkställigheten av fängelsestraffet motverka frihetsberövandenas negativa verkningar och underlätta för den dömde att anpassa sig i samhället. Som särskild punkt tas i direktiven upp frågan, om man inom ramen för den villkorliga frigivningen bör särbehandla någon kategori, t.ex. ungdomar eller förstagångare.

Betänkandets innehåll

Av de frågor som tas upp i direktiven behandlas i betänkandet i huvudsak endast sådana som har att göra med verkställigheten av tängelsestraffet. Detta hänger samman med att ett utarbetande av ett betänkande också i de delar som rör frivårdspâföljdemas utfomming och användningsområde skulle kräva avsevärt mer tid än som stått till vårt förfogande. Vi kommer emellertid att avsluta vårt arbete med att sammanställa vissa idéer och visst material som är av betydelse för fortsatta överväganden rörande de icke frihetsberövande pâföljdema.

Utgángspunkter för vara överväganden

I direktiven anges att frågan om den framtida utfommingen av den villkorliga frigivningen f.n. bereds inom justitiedepartementet på

grundval av fingelsestraftkommitténs förslag i betänkandet (SOU 1986:13-15) Påföljd för brott. Vi har, mot bakgrund av utfommingen av kommittéförslaget och de uttalanden som gjorts i den senaste budgetpropositionen (prop. 1990/9l:l00 bil.4 s. 32),

från framdeles kommer att

utgått att den villkorliga frigivningen

vara obligatorisk, omfatta i princip alla som avtjänat fängelsestraff och ske när två tredjedelar av strafftiden har avtjånats. Detta innebär att våra förslag år utfomiade efter en ordning som innebär

att minimitiden för villkorlig frigivning är slopad liksom särbehandlingen av vissa långtidsdömda enligt 26 kap. 7 § brottsbalken

(BrB).

Vår kriminalpolitiska uppfattning

Alldeles klart är brottsligheten ett allvarligt samhällsproblem. Det

är därför angeläget att på olika sätt försöka minska det antal brott

som begås. Enligt vår uppfattning år det emellertid viktigt att inse att utfominingen av de olika och av reglerna för deras påföljdema användning har mycket begränsad betydelse för brottsnivån i

samhället. Det är alltså i huvudsak andra faktorer som är avgörande för denna. Detta innebär inte att det är oväsentligt hur påñljdssystemet utfomias. Dels är det viktigt att varje brott möts med en reaktion som är rimlig med hänsyn till brottets svårhet, dels år det betydelsefullt att de krav som rättsákerheten och humaniteten ställer uppfylls. Enligt vår uppfattning bör det vara ett krirninalpolitiskt mål att minska användningen av till förmån fängelsestraff för påföljdema skyddstillsyn och Villkorlig dom. Verkstålligheten av de olika påföljdema bör inriktas på att underlätta den dömdes anpassningi samhället. Grunderna för 1974 års kriminalvårdsrefomi ligger alltså fast. Dessa innebär bl.a. att kriminalvården i anstalt skall utfomias så att de skadliga följderna av frihetsberövandet minskar.

Frigivningspermission

Huvudförslaget i betänkandet avser införandet av en ny typ av frigivningsperrnission. Den nya frigivningspermissionen skall vara obligatorisk och omfatta alla som undergår fängelsestraff på fyra månader eller mer. Permissionen skall äga rum omedelbart ñre den villkorliga frigivningen och pågå i tjugo dagar eller, om straffet uppgår till åtta månaders fängelse eller mer, trettio dagar. För ungdomar skall gälla en specialregel. Intagna som inte fyllt tjugotre år när de påbörjar avtjånandet av fängelsestraffet skall ha frigivningspermission från den tidpunkt när de avtjänat halva strafftiden. Dock skall frigivningspennissionen inte i något fall överstiga sextio dagar. Detta innebär att upp till och med en strafftid på ett år påbörjas frigivningspermissionen vid halvtid och därefter sextio dagar före dagen för Villkorlig frigivning. Under fri givningspennissionen skall anstalten svara för kontrollen av den dömde. Anstaltspersonalen skall också se till att de frigivningsförberedelser som vidtagits under anstaltstiden omsâtts i praktiskt handlande. Härvid år det den kontaktman inom anstalten som haft hand om den intagne som har ansvaret.

För skall anstalten lämna de ñrskrifter frigivningspermissionen som behövs. En kontaktföreskrift skall alltid ges. Om den frigivne mot en föreskrift som gäller för honom skall frigivningsbryter i hävas. Detta leder till att han får avtjäna permissionen princip fram till för den villkorliga frigivningen, i tiden, tidpunkten vara kan han anstalt. Om något sådant skulle uppenbart oskäligt emellertid beviljas fortsatt frigivningspermission.

Den villkorliga frigivningen

Vi anser att det kan finnas skäl att i samband med verkställighet av särbehandla både och dem som inte fängelsestraff ungdomar sådant straff. Att detta inom ramen för den tidigare avtjänat göra stöter emellertid svårigheter i villkorliga frigivningen på sådana olika hänseenden att vi stannat för att så inte bör ske. vår innebär övervakningen efter Villkorlig Enligt uppfattning frigivning, även om den innehåller moment av stöd och hjälp, en och därmed en form av straff. Det år vår frihetsinskrânkning att man i samband med en övergång till allmän uppfattning inte behöver ha tillgång till detta extra tvåtredjedelsfrigivning straff efter anstaltsvistelsen. Vi föreslår därför att denna över- En ersättning för stöd- och hjälpfunktionen ges vakning slopas. inom ramen för frigivningspermissionen. Efter den villkorliga skall den behov av stöd och hjälp tillfrigivningen frigivnes inom ramen för sätt som för godoses socialtjänsten på samma övriga medborgare i samhället.

Verkställighet i anstalt

När det gäller verkställighet i anstalt lämnar vi en utförlig för de regler som styr anstaltsplaceringen och de olika redogörelse av vistelse utanför anstalt. Vi tar också upp frågan om typerna av l den delen konstaterar vi omfattningen pennissionsrnissbruket. att det, i förhållande till det antal som beviljas, är perrnissioner sällan som den intagne avviker eller begår nya brott påfallande

under pennissionen samt att utvecklingen under senare tid gått i

positiv riktning i detta avseende.

F.n. kan, som en disciplinår åtgärd, beslutas att viss tid som en

intagen avtjänat fängelsestraff inte skall inräknas i verkställig-

heten. Vi anser att befogad kritik kan riktas mot detta system.

Bl.a. pekar vi på att de rättssåkerhetsgarantier som bör omgårda

varje frihetsberövande, vilket det ju här är frågan om, inte är uppfyllda. Enligt vår uppfattning bör dessa s.k. tidstillägg ersättas

som disciplinär åtgärd av isolering under viss tid.

Omhändertagande efter dom på kontraktsvård

I vissa fall år det inte för det behandlingshem eller den

möjligt

vårdgivare, som skall svara för en kontraktsvård, att direkt i samband med domen ta hand om den dömde. För att inte denne, i de fall han år häktad i målet, skall släppas fri i avvaktan på att behandlingen kan påbörjas - med de risker för fortsatt missbruk som detta innebär - föreslår vi att domstolen skall kunna besluta

att han skall vara omhändertagen under denna övergångstid.

Omhändertagandet skall inte i något fall få pågå under mer än en vecka.

Ikraftträdande

Förslaget till frigivningspermission och av slopandet övervakning efter Villkorlig frigivning kan träda i kraft ñrst i samband med

ändrade regler för Villkorlig frigivning. Övriga bör

lagförslag

träda i kraft snarast, vilket bör kunna innebära någon gång under

våren 1992 eller senast den l juli det året.

Kostnader

En reform med obligatorisk Villkorlig för alla som frigivning

undergår fängelsestraff då två tredjedelar av strafftiden har

avtjånats medför ett ökat platsbehov med 665 årsplatser. Genom-

förs vårt förslag om frigivningsperrnission reduceras detta

platsbehov med ca 450 årsplatser.

Slopande av övervakningen av de villkorligt frigivna medför att 134 årsarbetskrafter frigörs från frivården. En del av dessa

resurser måste emellertid överföras till anstaltsorganisationen för

hanteringen av frigivningspermissionema. Övriga frigjorda

resurser måste enligt vår mening utnyttjas för att göra de icke

frihetsberövande påföljdema mera effektiva. Vi kan därför inte se

att någon besparing kan göras på detta omrâde. Ett genomförande av ñrslaget till ändrade regler för disciplinär bestraffning för intagna i anstalt medför ett minskat platsbehov på 15 årsplatser vilket motsvarar ca 6,2 milj. kronor

Författningsförslag

1 till

Förslag

om i brottsbalken

Lag ändring

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 26 12, 13, 15-17, 19, 20 och 22 §§ samt 37 kap. 7 § kap. skall upphöra att gälla, dels att fem nya paragrafer, 28 kap. 5 a, 5 b, 5 c och 6 b §§, skall införas, dels att 26 kap. ll, 14, 18 och 21 §§, 28 kap. 5, 6, 6a, 7 och 11 §§, 33 kap. 5 §, 34 kap. 4 §, 37 kap. 8, 10 och 11 §§ samt 38 kap. 3, 5, 6, 8, 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I anslutning till att Villkorlig En intagen som undergâr jrigivning äger rum eller lägst fyra månaders fängelse senare kan beslutas att den skall, till förberedande av frigivne skall stå under den villkorliga frigivningen, övervakning, om det bedöms under viss tid omedelbart som påkallat. Sådant beslut före denna ha frigivnings-

meddelas av fri vártlsmyndi g- permission.

het i kriminalvårdsverket. Har övervakning beslutats Frigivningspermissionen men bedöms därefier att skall i pågå tjugo dagar

övervakning inte längre är eller, om det straf som den

pákallad, får övervaknings- intagne avtjänar är fängelse nämnden besluta att över- i lägst åtta månader, trettio vakningen skall upphöra. dagar.

skall utan En intagen som är under Övervakningen något särskilt beslut upphöra tjugotre är när han påbörjar sedan ett år av verkställigheten skall ha prövotiden har om inte annat frigivningspermission _frän förflutit, av 18 §. den tidpunkt han avtjänat följer halva strafftiden. Frigivningspermissionen skall dock aldrig pågå längre än sextio dagar.

Om den intagne begär detoch det föreligger särskilda skäl får _frigivningspermissionen uppskjutas till en senare tidpunkt än som följer av andra stycket.

Beslut härom fattas av

kriminalvärdsstyrelsen eller den tjänsteman som styrelsen bestämmer.

14§

Den skall under Den frigivna skall under frigivna sköt- prövotiden iaktta skötsamhet prövotiden iakttaga samhet, efter förmåga söka och efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt försörja sig. Har han förställa sig till ejierrättelse pliktats ersätta genom brottet vad som honom uppkommen skada, skall han åligger denna balk eller vad som står i hans enligt enligt göra eller anvisning förmåga för att fullgöra föreskrifi som meddelats med stöd denna skyldighet. därav. Han är skyldig att på kallelse instålla sig hos frivårdsmyndigheten. Har han förpliktats ersätta genom

brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

Når den frigivne står under övervakning, skall frivårdsmyndigheten genom tillsyn och förmedling av stöd och hjälp verka för att denne inte återfaller i brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas. Frivårdsmyndigheten skall för detta ändamål fortlöpande hålla sig underrättad om den frigivnes livsföring och om hans förhållanden i övrigt.

18§

Iakttar den frigivne inte vad lakttar den inte vad frigivne som åligger honom enligt som åligger honom enligt denna balk eller enligt före- 14 § får rätten, om åklagare skrift, eller anvisning som före prövotidens utgång meddelats med stöd därav, väcker talan därom, får övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift

enligt 15 § eller fatta beslut

i fråga som avses i 37 kap. 7 § första stycket, l. besluta att varning skall l. besluta att skall varning meddelas den frigivne, eller meddelas den eller frigivne,

2. besluta om övervakning 2. förklara den villkorligt av den _ñ-igivne under viss medgivna _friheten förverkad

tid efter det att ett år av till en tid av högst en månad

prövotiden har förjlutit, dock varje gång. längst till prövotiderzs utgång. Förverkande får dock ske

endast om den fri givne

allvarligt ásidosatt sina áligganden.

Beslut om varning får inte

fattas efter prövotidens ut-

gång.

21§

Om förverkande av villkor- Om meddelande av varning ligt medgiven frihet och om och om förverkande av villvissa andra åtgärder, när korligt medgiven frihet, när den som dömts till fängelse den som dömts till fängelse

finnes hava begått annat har begått annat brott, före-

brott, stadgas i 34 kap. skrivs i 34 kap.

28 kap. 5§

skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen. Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen har vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas, kan högre rätt förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.

Övervakningen skall upphöra utan något särskilt förordnande när

ett år av prövotiden har förflutit, om inte annat följer av fjärde stycket eller av 7 eller 9 §.

Har verkställigheten avbrutits till följd av beslut av högre rätt men döms den tilltalade därefter ändå till skyddstillsyn, skall den tid under vilken verkställighet ej ägt rum inte räknas in i prövotiden eller den tid som anges i andra stycket.

Har skyddstillsyn förenats med som den dömde behandlingsplan har åtagit sig att följa, får rätten i domen ñrordna om längre övervakningstid än vad som anges i andra stycket. Tiden får dock inte sättas längre än vad som behövs ñr att skall behandlingen kunna slutföras och får inte överstiga prövotiden.

Övervakningen och den

övriga kriminalvården i

frihet bedrivs under ledning

av frivårdsmyndigheten.

5a§

Rätten skall i domen förordna övervakare, om inte särskilda skäl talar emot det.

Har rätten inte förordna: övervakare skall frivârdsmyndigheten göra detta. Frivårdsmyndigheten får också vid behov förordna en

eller flera personer att

biträda vid övervakningen.

25 § 5 b §

kap.l3

Den skall, om han Under övervakningstiden frigivne

står under skall den dömde hålla överövervakning, hålla övervakaren under- vakaren underrättad om sin råttad om sin bostad, sin bostad, sin arbetsanstållning och andra och andra förhållanden av arbetsanställning

förhållanden av betydelse betydelse ñr övervakningen,

för övervakningen, på kal- på kallelse instålla sig hos lelse inställa hos över- övervakaren och i övrigt

sig

och hans

vakaren i övrigt enligt enligt anvisningar hans upprätthålla förbindelse med anvisningar upprätthål-

la förbindelse med honom. I honom. I den mån frivårdsden mån har bestämt

frivårdsmyndig- myndigheten heten har bestämt det gäller det, gäller vad som nyss har

vad som har om sagts om övervakaren även nyss sagts övervakaren även tjänsteman tjänsteman vid frivårdsmynvid frivårdsmyndigheten digheten eller arman person. eller annan person.

26 kap. 5c§ 14 §

Den skall under Den dömde skall under

fiigivne skötsam- prövotiden iaktta skötsamprövotiden iakttaga

het, efter förmåga söka het, efter fönnåga söka

sig samt i övrigt försörja sig samt i övrigt

försörja

ställa till rätta efter vad som sig efterrätteLse sig

vad som honom åligger honom enligt denna åligger denna balk eller enligt balk eller enligt föreskrift

enligt ñreskrift eller anvisning eller anvisning som med-

som meddelats med stöd delats med stöd därav. Han

därav. Han år skyldig att på är skyldig att på kallelse in-

kallelse inställa sig hos fn- stålla sig hos frivårdsmyn-

Har han digheten. Har han förpliktats vårdsmyndigheten.

ñrpliktats ersätta genom ersätta genom brottet

upp-

brottet uppkommen skada, kommen skada, skall han

skall han göra vad i hans göra vad som står i hans

förmåga står att fullgöra att ñmiâga för fullgöra

denna skyldighet. denna

skyldighet.

När den frigivne står under Under

övervakningstiderz

övervakning, skall frivårds- skall

frivårdsmyndigheten myndigheten genom tillsyn genom tillsyn och förmed-

och fönnedling av stöd och ling av stöd och hjälp verka

hjälp verka för att denne för att den dömde inte begår

inte âterfaller i brott och för nya brott och för att hans att hans anpassning i sam- anpassning i samhället även hället även i övrigt främjas. i övrigt främjas. Frivårds-

Frivårdsmyndigheten skall myndigheten skall för detta för detta ändamål fortlöpan- ändamål hålla fortlöpande

de hålla sig underrättad om underrättad om den

sig den _frigivnes livsföring och dömdes livsföring och om

om hans förhållanden i hans förhållanden i övrigt.

övrigt.

26 kap.

15 § 6§

När det finns skäl att anta När det finns skäl att anta att den _frigivne för sin an- att den dömde för sin an-

passning i samhället behöver i samhället behöver passning

stöd av en särskild föreskrift stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta om vad han har att iaktta

under prövotiden, får en under prövotiden, får rätten

sådan föreskrift meddelas i domen meddela en sådan för viss tid eller tills vidare. föreskrift för viss tid eller Särskild föreskrift får avse tills vidare. Särskild föreskrift får avse

1. vistelseort eller bostad 1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt under viss tid, högst ett år åt gången, gången, 2. arbetsanställning, annan 2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller ut- förvärvsverksamhet eller utbildning, bildning,

3. läkarvård, nykterhetsvård 3. läkarvård, nykterhetsvârd

eller annan vård eller be- eller annan vård eller behandling i eller utom sjuk- handling i eller utom sjukhus eller annan dylik in- hus eller annan sådan inråttning. rättning.

Har den frigivne förpliktats Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet upp- ersätta genom brottet uppkommen skada, má med- kommen skada, fár rätten delas föreskrifter rörande meddela föreskrifter om tid

tid och sätt ñr skadestånds- och sätt för fullgörande av

i skadeståndsskyldigheten i

skyldighetens fullgörande

den man sådana föreskrifter den mån sådana föreskrifter till inte med till den ej med hänsyn den _fri- hänsyn givnes ekonomiska situation dömdesekonomiskasituation och och omständigheter

övriga omständigheter övriga

kan antagas motverka hans kan antas motverka hans an-

anpassning i samhället. passning i samhället.

Vidare får rätten i domen meddela föreskrift enligt 27 kap. 5 § andra stycket.

Om den står under Övervakningsnâmnden får

frigivne

får särskild meddela en särskild före-

övervakning,

föreskrift meddelas om vad skrift om vad som skall

som skall för denna. I för övervakningen. I gälla gälla sádanföreskrifi får anges på föreskrifter: får anges på

vilket sätt och i vilken om- vilket sätt och i vilken om-

fattning den frigivne skall fattning den dömde skall

hålla kontakt med övervaka- hålla kontakt med övervakaren eller ren eller frivårdsmyndig- frivårdsmyndigheten. Vidare får föreskrivas heten. Vidare får föreskrivas skyldighet för den frigivne skyldighet för den dömde att att lärrma underrättelse till lämna underrättelse till överövervakaren eller frivårds- vakaren eller frivårdsmynmyndigheten om utevaro digheten om utevaro från från skola eller skola eller annan arbetsplats, arbetsplats, annan i föreskriften angiven i föreskriften angiven verkverksamhet eller inrättning. samhet eller inrättning.

6a§

I fall som avses i 30 kap. 9 § andra 3 skall om den stycket rätten, planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I sådant fall skall vidare i I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas före- domen alltid meddelas föreskrift om den behandlings- skrift om den behandlingsplan som den dömde har som den dömde plan åtagit åtagit sig att följa. En sådan sig att följa. Behandlingsbehandlingsplan får innehål- planen får, om det år nödla bestämmelser om att den vårdens eller vändigt för dömde är skyldig att genombehandlingens genomförangå kroppsvisitation och de, innehålla bestämmelser kroppsbesiktning för kontroll om att den dömde, för konav att han inte missbrukar troll av att han inte missberoendeframkallande me- brukar beroendeframkallandel. de medel, skall vara skyldig att enligt várdgivarens anvisningar lämna blød-, urineller utandningsprov.

I samband med en sådan får föreskrivas att den

behandlingsplan som ansvarar för behandlingen skall anmäla till frivårdsmyndig-

heten och åklagaren om den dömde allvarligt åsidosätter sina

åligganden enligt planen.

26 kap. 6b§ 16 § andra stycket

Om den figivnes utveckling Om den dömdes utveckling och personliga förhållanden och personliga förhållanden

föranleder får i övrigt föranleder får i övrigt det, det,

ändra övervakningsnåmnden ändra övervakningsnämnden

eller upphäva meddelad eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela ny ñreskrift eller meddela ny föreskrift. föreskrift.

16 § första stycket

Föreskrifi enligt 15 § med- Intill dess övervaknings-

delas av övervaknings- nämnden beslutat i frågan

nämnd. Frivårdsmyndigheten får frivårdsmyndigheten får meddela sådan föreskrift meddela föreskrift som sägs

för tiden intill dess nämnden i 6 § första, andra och

har beslutati frågan. Vidare fjärde styckena. får kriminalvárdsnämnden meddela sådan föreskri i

beslut om villkorlig frigivning.

26 kap. 17 §

Övervakaren må meddela Övervakaren får meddela

anvisningar i fråga om verk anvisningar i fråga om verk

ställandet av föreskrift enligt stållandet av föreskrift som 15 §, så ock tillmedgiva sägs i andra stycket och får fallig lättnad och vidtaga också medge lättnad tillfällig omedelbart erforderlig jämk- och vidta omedelbart erforning. derlig jämkning.

7 §

Iakttar den dömde inte vad Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd som åligger honom till följd av domen på skyddstillsyn, av domen på skyddstillsyn, fâr övervakningsnämnden, får övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift utom att meddela ñreskrift 26 15 enligt kap. § eller enligt 6 § första, andra och fatta beslut ifråga som avses _fjärde styckena eller fatta i 37 kap. 7 § första stycket, beslut som avses i 37 kap. 8 § första stycket, l. besluta att varning skall meddelas den dömde, eller 2. besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

Har övervakning beslutats enligt första stycket 2 men bedöms denna inte längre vara påkallad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen skall upphöra. Samma gäller om rätten med stöd av 34 kap. 6 § beslutat om och denna i övervakning pågått ett år.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervak-

ningsnämnden efter prövotidens utgång.

11§

skyddstillsynen eller att vidta

Uppkommer fråga om att undanröja åtgärd som avses i 7 § eller åtgärd för att den dömde skall

underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken föres talan enligt 8 §, om omständigheterna föranleder det, förordna att den dömde skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta anledning tiil det föreligger.

Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl får dock genom nytt beslut

förordnas att han skall kvarhállas ytterligare högst en vecka.

Om det bedöms som pâkallat

får rätten, ifall som avses i

30 kap. 9 § andra stycket 3, förordna att den dömde, om

han är häktad i målet, skall vara omhändertagen till dess

han överförts till det be-

handlingshem eller den vårdgivare som anges i

behandlingsplanen. Sådant omhändertagande får inte pågå längre än en vecka.

Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar beslut att skyddstillsynen skall undanröjas får den förordna att han skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft.

Efter prövotidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas.

33 kap. 5 §

Dömes någon till förordnar med fängelse på viss tid eller rätten, tillämpning av 34 kap. 1 § l, att sådan skall avse påföljd ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst timmar varit berövad friheten tjugofyra som anhållen, häktad eller klinik intagen på rättspsykiatrisk enligt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del dårunder icke skett samtidigt verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkstållts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet må ringa, förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkstållt genom frihetsberövandet.

Undanröjes Villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, äger, i den mån inte tillgodoråknande skett första eller första enligt tredje stycket, stycket tillämpning även i om fråga l. frihetsberövande som den domen eller föregått villkorliga domen på skyddstillsyn, 2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den villkorli eller skall ga domen skyddstillsynen avse även ytterligare brott samt

3. sådant omhändertagande 3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 11 § som avses i 28 11 § kap. tredje stycket. tredje och jjärde styckena.

Dömes någon till böter och har han med av misstanke anledning om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten

i första må ñrordnas att påföljden på sätt som angives stycket,

skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

34 kap. 4 §

Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från må, om brottet begåtts under prövotiden, den

fängelse, medgivna friheten eller del därav förklaras förverkad. villkorligt

Vid bedömande av om förverkande bör beslutas och i så fall av

hur stor del av den medgivna friheten som skall villlkorligt

förklaras förverkad skall beaktas, om den tidigare och den nya är likartade, om brottsligheten i båda fallen år brottsligheten allvarlig samt om den nya brottsligheten är svårare eller lindrigare mellan än den tidigare. Vidare skall beaktas den tid som förflutit brotten.

Beslutas ej förverkande Beslutas inte förverkande

enligt första stycket, äger enligt första stycket, får

rätten besluta som rätten i stället meddela den

åtgärd

avses i 26 kap. 18 § eller dömde varning eller förlänga

ñrlänga prövotiden med prövotiden med högst ett år den vid utöver den vid frigivningen

högst ett år utöver bestämda tiden. bestämda tiden.

frigivningen

eller med

Förverkande åtgärd som nyss sagts må ej beslutas,

mindre i mål vari den frigivne häktats

fråga därom uppkommer eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 kap.

7 § första stycket 8§

Den som har dömts till Den som har dömts till

fängelse får begära prövning skyddstilLsyrt får begära av en frivárdsmyndighets av en frivårdsprövning beslut enligt 26 kap. II §, myndighets beslut 28 enligt

12 § andra meningen eller kap. 5 a § andra stycket,

13 § andra meningen hos 5 b § sista meningen eller den övervakningsnämnd 7 § första stycket 2 hos den inom vars verksamhetsom- övervakningsnämnd inom

råde frivårdsmyndigheten är vars verksamhetsområde fri-

verksam. Nämnden får vårdsmyndigheten är verkockså självmant ta upp ett sam. Nämnden får också sådant beslut till omprövning självmant ta upp ett sådant och i övrigt fatta beslut i ett beslut till och i

omprövning

ärende, vars avgörande övrigt fatta beslut i ett ärenenligt någon av de bestäm- de, vars avgörande enligt melser som har angetts nu av de bestämmelser någon

ankommer på frivårdsmyn- som har nu ankom-

angetts

digheten. Frivårdsmyndig- mer på frivårdsmyndigheten. heten kan hänskjuta ett kan Frivårdsmyndigheten

sådant ärende till nämnden ett sådant ärende

hänskjuta ñr avgörande. till nämnden ñr avgörande.

8§ andra stycket

Den som har dömts till Övervakningsnämtzds beslut

skyddstilLsyn får genom be- i frågor som avses i 28 kap. svär hos hovrätt föra talan 6 § andra och första, jiârde

mot övervakningsnâmnds be- styckena, 7 eller ll § får

slut i frågor som avses i 26 hos hovrätt. Beöverklagas

32 SOU l99lz45

kap. 15§ eller 28 kap. 7 svärstiden räknas från den eller 11 §. Besvärstiden dag då den dömde erhöll del räknas från den dag då han av beslutet. erhöll del av beslutet.

l0§

Frivårdsmyndighets och Frivårdsmyndighets och

övervakningsnämnds beslut övervakningsnåmnds beslut som avses i 7 och 8 §§ som avses i 8 § skall gälla

länder omedelbart till omedelbart om inte annat

efter-

rättelse, såvida ej annorlun- ñrordnas. da förordnas.

1l§

Talan md ej föras mot beslut Övervakningsnämnds beslut som denna balk med- i andra fall än som avses i 8

enligt

delas av övervakningsnämnd § och hovrätt.: beslut enligt

i andra fall än i 7 och 8 §§ 8 § eller enligt 26 kap. 18 §

sagts, av hovrätt enligt 8 § får inte överklagas. eller av kriminalvårdsnämnden.

38 kap. 3§

Fråga om åtgärd enligt 27 Fråga om åtgärd enligt 26 kap. 5 § tredje stycket eller kap. 18 §, 27 kap. 5 §

6 § upptages av den rätt tredje stycket eller 6 §4

som först avgjort det mål upptas av den rätt som först

vari medddelats villkorlig avgjort målet.

dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid inom vars område tingsrätt, den övervakningsnärrmd som har gjort framställning i ärendet är

verksam, eller vid den rätt som först avgjort det mål vari

skyddstillsyn ådömts.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med

hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter

ñnner det lämpligt.

5§

Talan som avses i 27 kap. 6 Talan som avses i 26

kap.

§ eller 28 kap. 8 § skall 18 §, 27 6 § eller 28

kap.

anses då anhängiggjord, kap. 8 § skall anses anhängansökan om målets upp- då ansökan om

iggjord,

tagande delgavs den dömde. målets upptagande delgavs den dömde.

6§

Nämndemän skall deltaga Nämndemän skall

deltaga

vid underrätts avgörande av vid underrätts avgörande av

fråga, som avses i 2 eller 2 som avses i 2 eller 2 fråga, a § eller i 27 kap. 6 §, 28 a § eller i 26 kap. 18 §, 27 kap. 9 § eller 34 kap. 10 § kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller

andra stycket eller 18 §. 34 10 § andra

kap. stycket

Detsamma skall gälla i fråga eller 18 §. Detsamma skall

om undanröjande av påföljd gälla i fråga om undanröjanenligt 34 kap. l § 3, för- de av påföljd enligt 34 kap.

verkande av villkorligt med- l § 3, förverkande av vill-

given frihet eller annan korligt medgiven frihet eller

åtgärd enligt 34 kap. 4 § annan åtgärd enligt 34

kap.

samt åtgärd enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34

5 § tredje stycket eller 34 kap. 5 § tredje stycket eller kap. 6 § andra stycket. 34 kap. 6 § andra stycket.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § tredje stycket är underrätt domför eller 28 kap. ll § första och andra styckena, med en lagfaren domare.

3 §

I mål om 2 I mål om åtgärd enligt 2 åtgärd enligt eller 2 a § eller 27 kap. 5 § eller 2 a § eller 26 kap. 18 eller 6 §, 28 §, 27 kap. 5 § tredje stycket tredje stycket 9 § eller 34 kap. 10 § eller 6 §, 28 kap. 9 § eller kap. andra skall underrätt 34 kap. 10 § andra stycket stycket lämna den dömde tillfälle att skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall till- Begär han att bli hörd muntfälle därtill beredas honom. ligen, skall tillfälle därtill I mål om 34 beredas honom. I mål om åtgärd enligt kap. 18 § skall den dömde åtgärd enligt 34 kap. 18 § lämnas tillfälle skall den dömde lämnas att yttra sig där så är möjligt. Rättens tillfälle att yttra sig där så är av saken sker ge- Rättens avgörande avgörande möjligt. nom beslut. av saken sker genom beslut.

får beslutas

Åtgärd enligt 28 kap. ll § första och andra styckena

utan att tillfälle bereds den dömde att yttra sig.

12 §

Det polismyndighet Det åligger polismyndighet åligger att lämna domstol, över- att lämna domstol, överkriminal- vakningsnämndoch frivårdsvakningsnämnd, várdsnämnden och frivårds- myndighet handräckning för handräckning för den dömdes inställande i myndighet den dömdes inställande i mål eller ärende enligt

mål eller ärende denna balk eller ñr hans

enligt

denna balk eller för hans 28

omhändertagande enligt

omhändertagande enligt 26 kap. ll §.

kap. 22 § eller 28 kap.

11 §.

13 §

Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens

bemyndigande, chefen för kriminalvårdsregionen kan ändra vad en frivårdsmyn-

dighet har beslutat enligt denna balk. Styrelsens beslut i en sådan fråga kan inte överklagas. Detsamma gäller i om

fråga region-

chefens som dock kan ändras beslut, av styrelsen.

Första stycket gäller inte Första stycket gäller inte beslut som avses i 26 beslut som avses i 28

kap. kap.

II §, 12 §andra meningen, 5 a § andra

stycket, 5 b §

13§ andra meningen eller sista eller meningen 6 b § I6§ första stycket andra andra

stycket.

meningen.

2 till

Förslag

om i (1974:203) om

Lag ändring lagen

kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dels att 55 § skall upphöra att gälla dels att 6, 7, 11, 16, 32, 33, 34, 47-50, 54, 56 och 60 §§ skall ha följ ande lydelse.

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riks-

anstalter skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergâr fängelse Den som undergâr fängelse i högst ett år skall företrä- i högst ett år skall företrä-

desvis vara i lokal- desvis vara placerad i lokal-

placerad anstalt, om inte annan place- anstalt, om inte annan place-

ring är pâkallad med hänsyn ring är pâkallad med hänsyn

till fara för att till fara för att

föreliggande föreliggande

den dömde stör den dömde allvarligt stör allvarligt att att bruka

ordningen genom nyttja ordningen genom eller förfara olagligt med eller på annat sätt förfara

narkotika eller annars av olagligt med narkotika eller säkerhetsskäl. annars av säkerhetsskäl.

Den som undergår fängelse Den som undergår fängelse i mer än ett år före- i mer än ett år placeras föreplaceras

trädesvis i riksanstalt. När trädesvis i riksanstalt. När så behövs för en ändamåls- så behövs ñr en ändamålsenlig förberedelse av frigiv- enlig förberedelse av frigiv-

ning, får den intagne över- ning skall, om inte särskilda

föras till lokalanstalt. skäl talar däremot, den in-

tagne överföras till lokalanstalt.

Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket skall ske i riksanstalt och därvid ñreträdesvis i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt att kraven lämpad tillgodose på hög säkerhet.

7§

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter

iakttages följande.

Intagen bör placeras i om icke öppen anstalt, annan placering är påkallad med hänsyn till säkerhetsskäl eller med till hänsyn att möjlighet bör beredas honom till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Vid av om bedömningen Vid bedömningen av om säkerhetsskäl päkallar annan säkerhetsskäl påkallar annan placering skall bland andra skall placering bland andra omständigheter beaktas om omständigheter beaktas om fara föreligger för att den fara föreligger för att den intagne skall avvika eller all- skall intagna awika eller varligt störa ordningen störa allvarligt ordningen genom att nyttja eller ñrfara genom att bruka eller på olagligt med narkotika. annat sätt förfara olagligt med narkotika.

Den som undergår fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika för

eller försök,

förberedelse, stämpling eller medverkan till brott som nu angetts skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av

hans eller annars kan befaras att han är särskilt brottslighet

att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av

benägen

karaktär innan verkställigheten i anstalt har avlutats.

allvarlig

av om i Prövning av om placering i Prövning placering

sluten anstalt skall ske med sluten anstalt skall ske med

stöd av skall stöd av tredje stycket skall tredje stycket ske så snart verkställighet ske så snart verkställighet eller armars så påbörjas eller armars så påbörjas

snart det ñnns anledning till snart det finns anledning till det. Ett beslut om sådan det. Ett beslut om sådan skall när

placering skall omprövas när placering omprövas

det finns till det, det finns anledning till det.

anledning

dock alltid inom sex måna-

der från föregående pröv-

ning.

11§

För att underlätta anpass- För att underlätta anpassi samhället kan den i samhället den

ningen ningen får

som är intagen i lokalanstalt som är intagen i lokalanstalt att under arbetstid medges att under arbetstid medges

utföra arbete eller i utföra arbete eller deltaga i deltaga undervisning, utbildning undervisning, utbildning

eller arman särskilt anordnad eller arman särskilt anordnad verksamhet utom anstalten. verksamhet utom anstalten. Vid anstalt som nu sagts bör Vid anstalt som nu sagts bör

särskilda vidtagas särskilda åtgärder vidtas för åtgärder

av att verksamhet av för att främja verksamhet främja detta slag. detta slag.

som avses i Medgivande som avses i

Medgivande första stycket kan lämnas första stycket får lämnas

även den som är intagen i även den som är intagen i

riksanstalt, om särskilda skål riksanstalt, om särskilda skål

föreligger. Vad som har Vad som föreligger. har

sagts nu gäller dock inte en sagts nu gäller dock inte en intagen som avses i 7 § som avses i

intagen 7 §

tredje stycket. tredje stycket.

l6§

Vid förberedande av inta- Vid förberedande av en intagens frigivning skall särskilt gens

_frigivningspennissiott

eftersträvas att bereda ho- eller skall särskilt

frigivning

nom lämplig arbetsanställ- eftersträvas att bereda ho-

ning eller annan försörj- nom arbetsanställlämplig

ningsmöjlighet samt lämplig eller annan

ning försörj-

bostad. Kommer han att samt

ningsmöjlighet lämplig behöva undervisning, ut- bostad. Kommer han att

bildning eller ekonomiskt, behöva ut-

undervisning,

socialt eller medicinskt stöd, eller

bildning ekonomiskt,

skall så långt möjligt åt- socialt eller medicinskt stöd gärder vidtagas för att till- skall så åtlångt möjligt

godose sådant behov. vidtas för att till-

gärder godose sådant behov.

I den mån inte kan

_fiâgan

lösas pá annat sätt skall anstalten sörja den

för intagnes behov av bostad

och ekonomiskt bistånd

under _frigivningspermissio-

nen.

32§

För att underlätta För att underlätta anpassanpassningen i samhället kan ningen i samhället får en intillstånd att tagen beviljas tillstånd att intagen beviljas lärrma anstalten för viss kort lämna anstalten för viss kort tid om tid (korttidspermission), om

(korttidspennission),

fara för fortsatt om inte påtaglig fara för

ej påtaglig

brottslig verksamhet eller fortsatt brottslig verksamhet avsevärd fara för annat eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Vid be- missbruk föreligger. Vid bedömningen skall särskilt be- dömningen skall särskilt beaktas om den intagne har aktas om den intagne har eller förfarit brukat eller sätt

nyttjar olagligt på annat

med narkotika inom anstal- förfarit olagligt med narkotiten eller utan skäl ka inom anstalten eller utan

giltigt vägrat att lämna urinprov giltigt skål vägrat att lämna enligt 52 d §. urinprov enligt 52 d §.

får också särskild anledning

Korttidsperrnission ges, om annan

föreligger än som anges i första stycket.

En intagen som avses i 7 § tredje stycket fär ej beviljas korttids-

permission med stöd av första stycket och får i övrigt beviljas sådan endast om synnerliga skäl föreligger därtill. permission

För får För korttidspermission får korttidsperrnission

ställas de villkor som kan ställas de villkor som kan

anses erforderliga beträffan- anses erforderliga beträffande vistelseort, anmälnings- de vistelseort, anmälnings-

eller annat. Är eller annat. Är

skyldighet skyldighet noggrann tillsyn behövlig, noggrann tillsyn behövlig,

kan föreskrivas att den ñreskrivas att den in-

får intagne under under pennissionen perrnissionen tagne

skall vara ställd under be- skall vara ställd under bevakning. Intagna som avses vakning. Intagna som avses

i tredje stycket skall vara i skall vara tredje stycket ställda under ställda bevakning. under bevakning.

33§

1711förberedande av frigiv- Som framgår av 26 kap. ning kan en intagen som 11 § brottsbalken skall inavses i 26 kap. 7 § brotts- som tagna undergår lägst balken beviljas permission månaders fyra fängelse under viss längre tid omedelbart den villkor- (frigiv- före ningspermission). Sådan liga frigivningen ha frigivpermission får inte beviljas ningspermission. för tid före den dag då två

tredjedelar av straffet har

avtjänats.

För _frigivningspermission Under frigivningspermissio-

fdr ställas de villkor som nen skall den hålla

intagne kan anses erforderliga be- kontakt med anstalten på det

trafande vistelseort, an- sätt och i den omfattning

mälningsskyldighet eller som anstalten föreskriver. annat. Anstalten får också i övrigt föreskriva vad den intagne har att iaktta under pennissionen. Sådan föreskrift får avse visteLseon, bostad, arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning, läkarvård, nykterhetsvárd eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller liknande inrättning.

Den intagne är skyldig att

underrätta anstalten om förhâllanden som avses i en

föreskrift som meddelats

honom.

Underlåter den intagne att

följa en föreskrift som med-

delats honom eller att hålla

anstalten underrättad enligt fjärde stycket skall, om

underlâtelsen inte är ringa,

frigivningspermissionen

hävas.

Harfrigi vningspermissionen hävts skall den intagne av-

tjäna återstående tid, fram

till tidpunkten för Villkorlig i anstalt om inte

jrigivning,

detta med hänsyn till arten av den intagnes underlåtenhet och den återstående

verkställighetstidens längd är uppenbart oskâlig.

Anstalten får förordna en

eller att

flera personer

biträda denna under frigiv-

ningspermissionen.

34§

Kan vis- Kan en intagen visen intagen genom genom telse utanför anstalt bli telse utanför anstalt bli föremål för särskilda åt- föremål för särskilda åt-

gärder som kan antas under- gärder som kan antas underlätta hans i lätta hans i

anpassning anpassning

samhället, kan han få med- samhället, han får medges givande att ñr sådant ända- att ñr sådant ändamål vistas mål vistas utanför anstalten utanför anstalten under under lämplig tid, om sär- lämplig tid, om särskilda

skilda skäl föreligger. Där- skäl Därvid skall föreligger.

vid skall särskilt beaktas om särskilt beaktas om den den intagne behöver vård intagne behöver värd eller

eller annan behandling mot annan mot missbehandling

missbruk av beroendefram- bruk av beroendeframkallankallande medel. de medel.

För vistelsen skall ställas de villkor som kan anses

erforderliga.

Vistelse utom anstalt för vård eller bör inte

behandling påbörjas så tidigt att den planerade värd- eller behandlingstiden blir kortare än den beräknade återstående verkställighetstiden.

Innebär medgivandet att den intagne skall vistas på be-

handlingshem eller annan

liknande inrättning om får,

det är nödvändigt för vår-

dens eller

behandlingens genomförande, bestämmas

att den intagne kontroll

för

av att han inte missbrukar

beroendeframkallande me-

del skall vara att

skyldig enligt vârdgivarens anvis-

ningar lâmna blod-, urin-

eller utandningsprov.

Första stycket gäller ej en intagen som avses i 7 § tredje stycket.

47§

Bryter intagen mot anbefalld Bryter intagen mot anbefalld ordning eller meddelade an- ordning eller meddelade anvisningar når han befinner visningar når han befinner sig inom anstalten eller sig inom anstalten eller utanför anstalten under utanför anstalten under tillsyn av personal inom tillsyn av personal inom kriminalvården, får discipli- kriminalvården, får discipli-

när bestraffning åläggas när bestraffning åläggas honom andra stycket, honom enligt andra stycket, enligt

om det ej ñreligger anled- om det ej föreligger anled-

att han skall låta sig ning att han skall låta sig ning

rätta av anvisning eller råtta av anvisning eller tillsägelse eller om tillsägelse. Disciplinär be-

gärningen är av sådan beskaffenhet stramting får dock åläggas

att bestraffning är om gämingen är av sådan

pâkallad av hänsyn till ordningen beskaffenhet att bestraffning

eller säkerheten inom an- är pâkallad av hänsyn till stalten. ordningen eller säkerheten inom anstalten.

Som disciplinär bestraffning Som disciplinär bestraffning

kan kan den intagne

1. den intagne tilldelas l. tilldelas varning eller

varning eller

2. meddelas att 2. hållas avskild från andra förordnande viss bestämd tid, högst tio intagna under viss bestämd

icke skall inräknas i tid, dock längst under en

dagar, verkställighetstiden för den sammanhängande tid om sju påföljd som den intagne un- dygn.

dergâr.

Kan den intagne inte hållas avskild på anstalten han

får placeras i allmänt häkte.

48§

Vid prövning av fråga om Vid av om prövning fråga

disciplinär bestraffning disciplinär bestraffning enligt 47 § andra stycket 2 47 2 enligt § andra stycket

skall beaktas om förseelsen skall beaktas om förseelsen får eller kan bedömas få får eller kan bedömas få

andra följder för den in- andra för den inföljder

tagne, särskilt i sådana särskilt i sådana tagne, hânseenden som avses i ll, hänseenden som avses i ll 32 eller 33 § denna lag. eller 32 §.

49§

Föreligger flera förseelser skall bestämmas disciplinär bestraffning

gemensamt för samtliga förseelser.

Genom upprepade förord- Genom förordupprepade

nanden enligt 47 § andra nanden 47 enligt § andra stycket 2 får den tid som stycket 2 får den tid som

inte skall inräknas i verk- den skall hållas intagne

ställighetstiden ej överstiga, avskild inte överstiga,

l. beträffande den som i en månad

undergâr fängelse högst sammanlagt tio dagar,

2. beträffande den som undergår fängelse i mer än en men högst fyra månader sammanlagt femton dagar samt

3. beträffande den som undergär fängelse på längre tid än fyra

månader sammanlagt fyrtiofem dagar.

50§

Under utredningen av ett disciplinärende får en intagen tillfälligt

hållas avskild från andra intagna i den mån det är oundgångligen nödvändigt för att syftet med utredningen ej skall äventyras.

bestå Kan den

Åtgärden får r intet fall längre än fyra dygn.

inte hållas avskild anstalten, tär han placeras i allmänt intagne på häkte, om detta är lämpligare än att han förs över till en annan

anstalt. Den få den lättnad i avskildheten som är intagne skall möjlig.

Tid som den intagne hållits

avskild eller varit placerad i allmänt hälae enligt första

stycket skall avräknas från tid som bestämts enligt 47 § andra stycket 2.

54 §

som avses i 33 § Frågor som avses i 33 och Frågor av kriminalvårds- 34 §§ samt i 39 § såvitt prövas

nämnden. Detsamma gäller avser ñigivnirtgspennissiort

frågor som avses i 34 §, om prövas av den övervaknings-

den intagne har dömts till nämnd till vars verksamhetsi lägst tvá âr. omrâde anstalten hör.

fängelse

Övriga frågor enligt 34 §

prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.

56§

Intagen får hos kriminal- Den som är intagen får hos vârdsnämnden pákalla pröv- kammarrätt överklaga en ning av övervakningsnämn- övervakningsnâmnds beslut i dens beslut i frågor som frågor som avses i 33 och avses i 33 och 34 §§. 34 §§.

60§

Regeringen eller den myn- eller den Regeringen myndighet som regeringen be- som bedighet regeringen stämmer kan föreskriva om stämmer kan föreskriva om överflyttning till någon överflyttning till någon arman kriminalvårdsmyn- annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdssty- dighet än kriminalvârdsstyrelsen eller till tjänstemän relsen eller till tjänstemän inom kriminalvården av inom kriminalvården av övervakningsnämnds be- övervakningsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 §§ fogenhet enligt S4 och 55 §§ samt av kriminalvârdsstyrel- samt av kriminalvârdsstyrelsens befogenhet enligt denna sens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses i andra fall än som avses lag i 20 § andra stycket samt 20 i 20 § andra stycket, 20 a §

a§. och 33 § femte och sjätte

styckena.

48 SOU 1991 :45

3 Förslag till om i lagen (1974:202) om

Lag ändring

av strafftid m.m.

beräkning

Härigenom föreskrivs att 20 och 25 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

20§

För den som har För den som har börjat unbörjat viss tid dergå fängelse på viss tid undergå fängelse på skall krirninalvårdsstyrelsen skall kriminalvårdsstyrelsen så snart det kan ske faststäl- så snart det kan ske faststälslut. la dagen ñr strafftidens slut la dagen ñr strafftidens

överstiger stramiden tvá samt tidpunken för villkorli g

månader, skall frigivning och för prövotistyrelsen därvid även fastställa tid- dens utgång. punkten för Villkorlig frigivning och för prövotidens För den som undergárfärtgeller, om det är else i lägst fyra månader utgång om ett sådant som skall också faststäl-

fråga fall styrelsen

avses i 26 9 § första la dagen för frigivningskap. stycket första meningen permission. brottsbalken, ange den eller de dagar, som är av betydelse för tillämpningen av bestämelserna om sådan frigivning, samt den strajtid som då återstår.

När omståndighetema ger anledning till det, får ett beslut enligt första stycket ändras.

25§

Skall dom på verk- Skall dom

fängelse på fängelse verk-

stållas sedan den dömde ställas sedan den dömde

börjat undergå annat sådant börjat annat sådant undergå

straff men innan han frigi- straff men innan han

frigi-

vits, skall strafftidema vits, skall strafftidema sammanläggas för bestäm- för bestäm-

sammanläggas

mande av slutdagen. mande av och de

slutdagen

övriga tidpunkter som anges i 20 §.

4 Förslag till i utlänningslagen Lag om ändring

(1989:529)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)

dels att det skall införas en ny paragraf, 4 kap. 9 a §,

dels att 8 kap. 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4kap. 9a§

Verkställs utvisning av den

som har frigivningvpennis-

sion skall han anses vara

villkorligt frigiven från och med dagen för frigivnings-

permissionen.

8 kap. 7 §

En beslut om avvisning skall verkställas även om

polismyndighets

det har överklagats.

Statens invandrarverks beslut om avvisning eller utvisning får verkställas fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlän-

ningen har avgett nöjdförklaring.

Verkställighet får också ske om utlänningen har avgett nöjdlör» klaring beträffande en domstols dom eller beslut om utvisning på av brott och åklagaren medger det. Verkställighet av grund

får dock inte ske förrän en âdömd långelsepålöljd har

utvisningen

avtjånats eller verkställigheten av den har flyttats över till ett annat land.

En fängelsepáföüd skall anses avtjânad när Villkorlig frigivnirzg skall .rke eller, i

fall som avxes i 26

kap. ll§ brottsbalken, _frigivningspennissiøn skall påbötjav.

52 SOU l99l :45

5 Förslag till om i förordningen Förordning ändring

kriminalvård i anstalt

(1974:248)

om

föreskrivs i fråga om förordningen (1974:248) om Härigenom kriminalvård i anstalt dels att 13 och l5 §§ skall upphöra att gälla, dels att 10, ll och 16 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Beträffande den som år Beträffande den som är i riksanstalt skall intagen i riksanstalt skall intagen om förflyttning till fråga om förflyttning till fråga lokalanstalt så snart lokalanstalt prövas så snart prövas omständigheterna föranleder omständigheterna föranleder därtill. den in- därtill. Undergår den in- Undergår

i mer än ett fängelse i mer än ett tagne fängelse tagne år, skall frågan dock alltid år, skall frågan dock alltid

prövas senast fyra månader prövas senast fem månader

före den dag då Villkorlig före den dag då frigivningsfrigivning tidigast kan ske. permzlvson skall påbörjas.

Den som år intagen i lokalanstalt får ej förflyttas till riksanstalt, om ej särskilda skäl föranleder därtill.

ll §

Vid förberedande av vill- Vid förberedande av frigivkorlig frigivning från riks- ningspermzlvsion och av villanstalt skall, enligt krimi- korlig frigivning från riksan-

nalvårdsstyrelsens nåmiare stalt skall, krirninalenligt föreskrifter, samråd ske med närmare vårdsstyrelsens frivårdsmyndigheten.Behöv- föreskrifter, samråd ske med ligt samråd skall ske även frivårdsmyndighetenBehövmed och samråd skall ske arbetsförmedling ligt även med de sociala och andra med och arbetsförmedling myndigheter eller organisa- med de sociala och andra tioner samt enskilda perso- myndigheter eller organisaner som kan främja den in- tioner samt enskilda perso-

tagnes anpassning i sam- ner som kan den in-

främja hållet. i samtagnes anpassning hållet.

I fråga om den som är I om den som är fråga intagen i lokalanstalt skall i lokalanstalt intagen skall, _frivârdsmyndighetem under under iakttagande av beiakttagande av bestämmel- ståmmelsema i första stycket serna i första stycket, i och kriminalvårdsenligt samverkan med personal vid styrelsens nämiare föreskrifanstalten och enligt krimi- vid anstalten ter, persønalen nalvârdsstyrelsens nämiare förbereda frigi vningspennisföreskrifter förbereda vill- sion och Villkorlig frigivkorlig frigivning. ning.

Beträffande den som under- Beträffande den som undergår fängelse på sådant tid att går fängelse på sådant tid att villkorligjiigivning icke kan icke jiigivningspennission komma i fråga, skall vid kan komma i skall fråga, förberedande av hans vid förberedande av hans frigivning första och andra styck- första och andra frigivning ena tillämpas i den mån det styckena tillämpas i den mån är påkallat med hänsyn till det är påkallat med hänsyn den intagnes personliga till den intagnes personliga förhållanden. förhållanden.

Vid av om medgivande för intagen enligt ll § prövning fråga om kriminalvård i anstalt att utföra arbete eller lagen (1974:203) delta i särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten skall särskilt beaktas om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller ett armars kan antas väsentligt underlätta hans för-

medgivande söijningsmöjligheter efter frigivningen.

16§

Kriminalvárdsanstalten Står den intagne under över-

skall så snart det kan ske vakning çfier dom på skydd-

underrätta stilLryn skall kriminalvård.:-

frivârdsmyndig-

heten om för anstalten så snart det kan tidpunkten Frivårdsmyndig- ske underrätta frivårdsmyn-

frigivning.

heten skall också snarast digheten om för

tidpunkten underrättas om ändring av frigivning. Frivårdsmyndig-

denna heten skall också snarast untidpunkt. derrättas om ändring av

denna tidpunkt.

6 till

Förslag Förordning om i frivårdsförordändring

ningen (1983:250)

Härigenom föreskrivs i fråga om

frivårdsförordningen (1983:250)

dels att 11-15 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken före 18 § skall vara Bestämmelser om övervakning m.m., dels att 16, 17, 20, 26, 29, 34 och 36 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen

lydeLse

15 §

Förklarar en övervaknings- Förklarar rätten, i fall som

nämnd villkorligt medgiven avses t 26 kap. 18 § brottsfrihet helt eller delvis för- balken,

villkorligt medgiven

verkad, skall nämnden frihet delvis för-

heltgeller

genast sända beslutet till kri- verkad, skall beslutet genast minalvårdsstyrelsen. Ãr den sändas till kriminalvârds-

frigivne omhändertagen styrelsen. enligt 26 kap. 22 § brotts-

balken, skall beslutet i stället sändas till den myn-

dighet som svarar för förvaringen av den omhändertag-

ne.

l7§

Bestämmelserna i 6-9 §§ BestämmeLsen i 9 § tillämockså också i om den tillämpas i fråga om pas fråga

den som har villkorligt som har villkorligt frigivits.

frigivits.

Bestämmelserna i l 0 §

gäller även när omhänderta-

gande har beslutats enligt 26 kap. 22 § brottsbalken.

20§

l samband med att en övervakning börjar skall en tjänsteman vid så snart som möjligt och senast inom en frivárdsmyndigheten månad sammanträffa med den dömde och övervakaren. Därvid bör bestämmas sätt och i vilken omfattning den dömde på vilket

skall hålla kontakt med övervakaren, frivårdsmyndigheten eller

annan samt närmare om vad den dömde i övrigt skall ha att iaktta till följd av domen.

Vidare skall särskilt under- Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning sökas i vilken utsträckning

med- frivårdsmyndighetens medfrivårdsmyndighetens

verkan behövs för att för- verkan behövs för att förmedla stöd och medla stöd och hjälp enligt

hjälp enligt

26 kap. 14 § brottsbalken. 28 kap. 5 c § brottsbalken.

Vid sammanträffandet skall upprättas en plan för övervakningen

som anger vilka åtgärder som skall vidtas. Planen skall omprövas så ofta det finns anledning till det.

Har föreskrift som avses i 28 kap. 6 a § andra stycket brotts- -

balken meddelats behöver åtgärder som har angetts i första

tredje styckena vidtas endast om det är med till nödvändigt hänsyn behandlingens utfomming.

26§

I fall där den som är villkor- F i

rivårdsmyndigheten skall, ligt _frigiven inte står under fall där den som dömts till övervakning efter det att ett inte står under skyddstilkyn

år av prövotiden har för- efter det att ett

övervakning

flutit, skall år av har

frivárctrmyndig- prövotiden för-

heten göra anmälan till anmälan till flutit, göra

övervakningsnämnden, om övervakningsnämnden om

sådana omständigheter har sådana har omständigheter förekommit som kan föran- förekommit som kan föranleda att den _fiigivne bör leda att den dömde bör ställas under ställas under

övervakning. övervakning.

Detsamma gäller när den

som undergår skyddstillsyn

inte står under övervakning

efter det att ett år av prövo-

tiden har förjlutit.

Vad som sägs i första Vad som i första

styc- sägs stycket skall tillämpas på mot- ket skall tillämpas på mot-

svarande sätt när det ifråga svarande sätt om det före om den som

undergár skydd- övervakningstidens utgång stilLsyn före övervaknings- har förekommit

omständigtidens utgång har förekom- het som medför att beslut mit omständigheter som bör fattas om

övervakning

medför att beslut bör fattas för tid.

längre om övervakning för längre

tid.

skall av den frivårdsmyndighet som har eller Anmälan göras om den dömde inte senast haft ansvaret för övervakningen eller,

har stått under av den frivårdsmyndighet vars verk-

övervakning,

samhetsområde omfattar den ort där den dömde uppehåller sig

mera varaktigt.

29§

Om för över- Om ñr över-

befogenhet befogenhet

vakaren att meddela anvis- vakaren att meddela anvislättnader och medge lättnader och ningar, medge ningar, vidta beträffande vidta jämkningar beträffande

jämkningar

föreskrifter finns bestäm- föreskrifter finns bestämmelser i 26 kap. 17 § och melser i 28 kap. 6 b § tredje 28 6 stycket brottsbalken. Innan kap. § brottsbalken. Innan övervakaren vidtar övervakaren vidtar sådan sådan bör han sam- åtgärd bör han samråda med

åtgärd råda med den dömde, om den dömde, om det lämpli-

det lämpligen kan ske. gen kan ske.

Övervakaren skall till anmäla den åtgärd som frivårdsmyndigheten han vidtagit, om den inte är av ringa betydelse.

34§

som enligt brotts-

Uppgifter som enligt brotts- Uppgifter

balken ankommer fri- balken ankommer pä fripå får chefen vårdsmyndigheten får chefen vårdsmyndigheten

för överlämna för myndigheten överlämna myndigheten

annan ät någon annan tjänsteman åt någon tjänsteman vid Vad som vid myndigheten. Vad som myndigheten. har sagts nu gäller dock inte har sagts nu gäller dock inte

uppgifter som avses i 26 uppgiftersom avses i 28 kap.

kap. Il §, l2 § första me- 5 § sista eller 38 stycket ningen eller 38 kap. 12 §. 12 §.

kap.

Med de begränsningar som Följer av Ersta stycket får chefen för en frivårdsmyndighet åt en tjänsteman vid överlämna myndigheten även uppgifter som enligt denna förordning ankommer på

frivârdsmyndigheten. Vad som har sagts nu gäller inte uppgifter enligt 18 § första stycket.

36§

Vad som föreskrivs om Vad som föreskrivs om övervakare i denna förord- övervakare i denna förordning gäller, med undantag med

ning gäller, undantag av 29 §, i tillämpliga delar av 29 §, i delar tillämpliga

också den som med stöd av också den som med stöd av 26 kap. 12 § brottsbalken 28 kap. 5 a § andra stycket har förordnats att biträda vid brottsbalken har förordnats övervakningen (biträdande att biträda vid övervakningövervakare). en (biträdande övervakare).

1 Inledning

1. 1 Direktiven

direktiv Utredningens (Dir. 1990: l l) beslutades av regeringen den 1 februari 1990. Enligt dessa formuleras vårt uppdrag sammanfa ttningsvis så att vi skall överväga möjligheterna att vidareutveck-

la innehållet i de påföljder som utgör altemativ till fängelsestraffet

och mot denna bakgrund pröva behovet av justeringar av vissa be-

stämmelser angående valet mellan och andra fängelsestraff påföljder samt se över vissa frågor om av verkställigheten fängelsestraff. Som bakgrund till uppdraget anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, följande.

l debatten om åtgärder mot brott är utformpåföljdssystemets nin och en som ofta står i centrum. Intresset tillämpning fråga är *rvid i hög grad inriktat på att hitta alternativ möjligheterna till fängelsestraffet som både framstår som intillräckligt gripande och tillgodoser den dömdes behov av stöd och hjälp bättre än längelsestraffet. l detta syfte har bl.a. skyddstillsynspåföljden under senare år förstärkts och skårpts på olika sätt. Som exem I kan nämnas den som infördes år 1988 möjlighet att döma ti l s.k. kontraktsvård och den försöksverksamhet med samhällstjänst som påbörjades den 1 januari 1990. Båda dessa påföljder är konstruerade som föreskrifter inom ramen för

skyddstillsynspåñljden. Det är angeläget att kontinuerligt pröva i vad mån det finns _ möjligheter att minska av fängelsestraff användningen genom att utveckla och effektivisera frivårdspåñljdema. På motsvarande sätt bör man fortlöpande överväga möjligheterna att genom

av om innehållet i och utfommingen av ändringar reglerna av motverka frihetsberövande-

verkställigheten fängelsestraffet

nas och underlätta För den dömde att negativa verkningar anpassa sig i samhället.

När det skall utredningen överväga

gäller skyddstillsynspåföljden om de föreskrifter som kan meddelas inom ramen ñr pâñljden bör utvecklas I direktiven pekas särskilt på möjligheten ytterligare.

att föreskriva att den dömde skall genomgå viss utbildning, såsom den s.k. rattfállan. Det också behovet av

pekas på det eventuella

att förbättra kontrollen och efterlevnaden av meddelade föreskrifter och av att utveckla möjligheterna till ingripanden när den

dömde inte iakttar vad som ålagts honom. domen skall om I fråga om den villkorliga utredningen överväga

kan ett vidare tillämpningsområde exempelvis påföljden ges

att större länmas för mer ingripande föreskrifter genom utrymme än vad son1 f.n. är möjligt. I samband med övervägandena kring skyddstillsynen och den villkorliga domen står det utredningen fritt att pröva om det finns behov av eller av de allmänna be-

ändringar kompletteringar stämmelserna om påföljdsval i brottsbalken (BrB). Utredningen

skall om det finns att ändra de särskilda också överväga anledning i BrB om för liksom om det finns

reglerna påföljdsvalet unga

behov av liknande bestämmelser för andra kategorier. I direktiven finns upptagen även en fråga som rör den Villkorliden om man bör öppna för en mera

ga frigivningen, nämligen

av vissa intagna, Lex. förstagångare eller gynnsam behandling Denna del av uppdraget skall ses mot bakgrund av att ungdomar.

den framtida av den villkorliga frigivningen f.n.

utformningen

bereds inom på grundval av fängelsestraffjustitiedepartementet

kommitténs huvudbetänkande (SOU 1986: 13-15) Påföljd för brott. förordade att den nuvarande halvtids-

Fångelsestraffkommittén fri skall avskaffas och ersättas med obligatorisk villkorgivningen för alla när tvâ tredjedelar av straffet har avtjänats. lig frigivning

kan det även med ett system som

Enligt departementschefen

om frigivning finnas

bygger på principen obligatorisk Villkorlig

anledning att överväga om man bör öppna möjligheter till en mer

gynnsam behandling av vissa kategorier intagna.

Når det gäller den delen av som avser

uppdraget verkställighet

av fängelsestraffet uttalade departementschefen följande.

Ett grundläggande mål för kriminalvården i anstalt är att främja

den intagnes an assning i samhället och motverka

skadliga

földer av frihets rövandet. För att det målet finns en

uppfylla di ferentierad anstaltsorganisation och förhållandevis vida

möjligheter att anpassa verkstållighetsinnehållet efter behoven i det enskilda fallet. Det är angeläget att dessa

möjligheter

utnyttjas på bästa sätt. Utredaren bör därför nämiare överväga

principerna för placering av olika kategorier av fängelsedömda och pröva förutsåttningama för att i större utsträckning placera

intagna i anstalter som bättre att förbereda ger möjligheter frigivningen. l det sammanhanget och med utgångspunkten att främja den intagnes anpassning i samhället bör utredaren också ta upp frågan om behovet av och möjligheterna till en ökad eller på annat sätt ändrad användning av såväl utom anstalt

placering

enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt som

andra former av vistelse utanför anstalt. Jag vill i sammanhanget också erinra om den inom justitiedepartementet pågående översynen av kriminalvårdens innehåll och verksamhetsformer [som Kriminal-

jag tidigare nåmntl. vårdsstyrelsen nu, bl.a. utifrån arbets

genomför ruppens förslag

angående krinunalvården i anstalt, åtgärder or att ett skapa

bättre innehåll i Utredaren bör informera

straffverkstålligheten.

sig om detta arbete och det övriga

utvecklingsarbete som pågår inom anstaltsorganisationen.

Enligt direktiven skall vi i vårt arbete beakta även direktiven

(l984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare

angående

utredningsförslagens inriktning. Enligt dessa skall alla förslag kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser.

64 SOU l99l 145

1 .2 Utredningsarbetet

1.2.1 Informationsinhämtande m.m.

bedrivande kan följande sägas. Når det gäller utredningsarbetets med Weibo

Vi har haft överläggningar generaldirektören Björn

och överdirektören Per-Erik Lundh, kriminalvårdsstyrelsen, samt i en av styrelsen anordnad konferens för kriminalvårdens deltagit

regionchefer och riksanstaltschefer.

Vi har anordnat en höming förutsåttningama att

angående

utveckla frivården. Därvid deltog ett trettiotal frivårdstjänstemån från de olika kriminalvårdsregionema i landet. Vi har också hållit en idéinventering angående utredningsuppmed Carl Johan Cosmo och Erland draget hovrättslagmânnen Gunnar Arfwidsson, chefsrâdmannen Axel Aspelin, lagrnannen rådmannen Per Eriksson, hovrättsassessom Martin

Lundqvist,

samt vid kriminalvårdens malmöregion

Borgeke inspektörema

Göran Wallén och Karin Persson. Vi har vidare sammantråffat med företrädare för den arbetsinom som bedrivit en översyn av av

grupp Justitiedepartementet kriminalvårdens innehåll och har även i övrigt följt arbetsgruppens arbete. Se Frivårdens arbetsformer och resurser (Ds 1991:10).

Vi har, för diskussion rörande vårt uppdrag, sammantråffat med Lisa Kvamrnark Vi har också

psykologema och Björn Lagerbäck.

sammanträffat med förre byråchefen vid kriminalvårdsstyrelsens

forskningsenhet Norman Bishop.

Vi har vidare besökt Statens Rättskemiska Laboratorium och där sammanträffat med docenten John Johnsson och laboratom

Lennart Karlsson för infomiation om urinprovskontrollers

tillförlitlighet.

Vi har även i en av kriminalvårdsregionen i Malmö deltagit anordnad temadag rörande det s.k. rattfälleprojektet.

besökt Centrum Vi har slutligen frivårdsmyndigheten Göteborg och i Göteborg, kriminalvårdsanstaltema Mariefred,

Skyddsvämet Roxtuna, Österåker, Norrtälje, Täby, Huddinge och Färingsö.

Vi har i vårt arbete fått värdefullt för våra underlag ställningstaganden av byrådirektörema vid Karin kriminalvårdsstyrelsen Karlström och Karin Lindstén och av hovrättsassessom Eva Jagander, utrikesdepartementet. Sekreteraren har besökt ett av norska Justitiedepartementet anordnat möte ñr norska med frivårdstjänstemän inbjudna nordiska gäster. Sekreteraren har också besökt Finland för information om de finska om reglerna särbehandling av ungdomar när det gäller verkställighet av fängelsestraff. Vidare har sekreteraren deltagit i en av anordad kriminalvårdsstyrelsen utbildningsdag rörande den s.k. rattfällan samt verksamheten vid följt

frivårdsmyndigheten i Kristianstad.

1.2.2 Betånkandets innehåll

Av de frågor som tas upp i våra direktiv behandlas i betänkandet i huvudsak endast sådana som har att göra med verkställigheten av När fängelsestraffet. det gäller de övriga frågorna, dvs. de som rör den domen skyddstillsynspåföljden, villkorliga och de allmänna reglerna i BrB för innehåller betänkandet pâföljdsval, således varken eller överväganden förslag. Anledningen härtill är, som redogör för i avsnitt 2, att ett utarbetande av ett betänkande i dessa delar skulle kräva avsevärt mer tid än som stått till vårt förfogande. Vi vill framhålla att det förhållandet att vi inte nu tar upp de nämnda frågorna till inte innebär att vi anser dem vara behandling av mindre betydelse eller att de tankar som bakom direktiligger ven i dessa delar är förfelade. Tvärtom menar vi att det finns goda skäl att undersöka om inte skyddstillsynspåföljden och den villkorliga domen kan vidareutvecklas och därmed komma till användning i en del fall som f.n. föranleder Vi anser fängelse. också att det är angeläget att pröva om inte för förutsättningarna att döma till dessa påföljder kan till de som i anpassas Övrigt gäller enligt de nya reglerna för påföljdsbeståmning i 29 och 30 kap. BrB. Det är bara det att det inte varit att utarbeta möjligt fullständiga förslag i dessa hänseenden under den knappa tid,

I avsnitten 2.5.2 endast drygt ett år, som stått till vårt förfogande. från vilka ett - 2.5.4 har vi emellertid redovisat den utgångspunkt bör bedrivas så vitt fortsatt utredningsarbete enligt vår uppfattning icke frihetsberövande Villkorlig dom och avser de påföljderna

skyddstillsyn. I direktiven nämns när det val av påföljd att det finns gäller om de särskilda om påföljdsvalet anledning att överväga reglerna är väl Genom beslut för unga i 30 kap. 5 § brottsbalken avvägda. den 21 1990 har tillkallat en parlamentariskt juni regeringen sammansatt kommitté 1990:53) för att utvärdera de nuvaran- (Dir. för unga och för att överväga på de regelsystemet lagöverträdare vilket sätt det allmnna bör när ungdomar som har fyllt 15 ingripa Vi har mot härav inte funnit det lämpligt år begår brott. bakgrund att inom ramen för vårt arbete överväga reglerna om påföljdsval

för unga.

1.3 Den villkorliga frigivningen

1.3.1 Allmänt

när det institutet måste Våra förslag gäller frigivningspennission ses mot av de som i övrigt gäller för verkställigbakgrund regler het av främst den villkorliga frigivningen. De fängelsestraff, sistnämnda är föremål för överväganden mot bakgrund reglerna som lade fram är 1986. Vi av de förslag fängelsestraffkommittén avsnitt för den nuvarande regleringen av skall i detta redogöra de refonntankar som finns och vad vi i detta Villkorlig frigivning, hänseende har haft för för vårt arbete. utgångspunkter

1.3.2 Gällande regler om

Villkorlig frigivning

De nuvarande reglerna om Villkorlig från frigivning fängelsestraff infördes år 1983. De innebär i huvudsak följande. Huvudreglen är att den som avtjänat ett tidsbeståmt ñngelsestraff enligt obligatoriska regler skall når halva friges villkorligt tiden har avtjånats. Från fängelsestraff på kortare tid än två månader får Villkorlig frigivning dock inte ske. För straff längre gäller att minst två månader måste avtjänas i anstalt eller i form av annat t.ex. frihetsberövande, häktning. Det nu sagda framgår av 26 kap. 6 § BrB. I den angivna paragrafen görs undantag från regeln om villkorlig frigivning dels för 28 fängelsestraff som, enligt kap. 3 § BrB, ådömts i samband med dom på och för förvandskyddstillsyn lingsstraff för böter, dels för det fall den dömde själv vill avtjäna längre tid av straffet. Den som har dömts till fängelse i lågst två år för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa får, enligt 26 kap. 7 § BrB, om det bedöms föreligga en påtaglig risk för att han efter frigivningen fortsätter med av samma brottslighet slag, inte friges villkorligt förrän två tredjedelar av strafftiden har avtjånats. Beslut om villkorlig frigivning i ett sådant fall fattas av kriminalvårdsnåmnden. Vid prövningen av frågan om Villkorlig frigivning skall förutom risken för fortsatt brottslighet beaktas av fortsatt frihetsförverkningarna lust för den dömde och för hans i förutsättningama anpassning samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma att försåttas efter frigivningen. l innebär denna princip sistnämnda regel att Villkorlig sker frigivning på tvåtredjedelsdagen. Beslut om Villkorlig frigivning när halva strafftiden avtjånats fattas relativt ofta när det gäller personer som dömts till straff på två år eller mer. Av de ca 800 personer som år döms till varje sådana straff får mer än 75 % vid halvtid. villkorlig frigivning

1.3.3 Fängelsestraffkommitténs förslag

år 1986 sitt huvudbetänkande Fängelsestraffkommittén avgav (SOU 1986:13-15) Påföljd ñr brott. l betänkandet föreslog kommittén att den nuvarande i huvudsak obligatoriska halvtidsskall ersättas med en ordning enligt vilken i princip frigivningen alla som avtjänat tidsbestämt fängelsestraff skall friges villkorligt när de avtjänat tvâ tredjedelar av sitt straff. Den särskilda prövningen enligt 26 kap. 7 § BrB skall alltså upphöralfängelsestraffkommitténs förslag ingår att minimitiden ñr Villkorlig skall Även den som dömts till allmänna frigivning slopas. fängelseminimum skall alltså friges villkorligt. Fängelsestrafflcommittén avsåg inte att den föreslagna ordningen sett skulle medföra längre anstaltstider. Samtidigt med generellt förslaget i denna del lade nämligen kommittén fram bl.a. en plan för en allmän sänkning av straffskaloma för brotten. Kommittén den bedömningen att dess förslag sammantagna med gjorde varandra skulle innebära ett minskat behov av omkring 300

årsanstaltsplatser.

1.3.4 Behandlingen av fángelsestraffkommitténs

förslag

förslag om ändrade bestämmelser om Fängelsestraffkommitténs frigivning fick ett blandat mottagande av remissinstanvillkorlig serna. Samtidigt som en del instanser biträder kommitténs förslag anser andra att den villkorliga frigivningen helt bör avskaffas. Åter andra menar att den villkorliga fri givningen bör behållas men och beroende bl.a. av den intagnes uppförande i göras fakultativ anstalten. Förslaget är föremål för beredning i justitiedepartementet. I den som lämnades till riksdagen i början av budgetproposition innevarande år (prop. 1990/9l:l00, bilaga 4, s. 32) uttalade att det är hennes avsikt att föreslå att den departementschefen nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. Enligt

henne har den nuvarande relativt stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid visat vara för sig svårförståelig allmänheten även om det nuvarande systemet vid en internationell jämförelse ingalunda ter sig onormalt. En reform av den år inte villkorliga frigivningen tänkt att innebära ett ökat behov av anstaltsplatser. Justitieministem uttalar nämligen i propositionen att målsättningen med det arbete som bedrivs i departementet är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella av de faktiska anstaltstidema. ökningar Enligt henne är det därför att om den nödvändigt frågan villkorliga frigivningen övervågs i ett större sammanhang där också bl.a. frågor om och alternativ till verkstâllighetsfonner fängelse ägnas uppmärksamhet. När detta betänkande tärdigställs har något förslag till nya regler för den ännu inte lärrmats villkorliga frigivningen av regeringen. Det är inte heller klart när så kommer att ske eller vad förslaget kommer att innebära. För vår del är det emellertid att nödvändigt *ha en av åtminstone av en kommande uppfattning huvuddragen reglering av den Vi har mot villkorliga frigivningen. därför, bakgnmd av det redovisade uttalandet i budgetpropositionen, gjort vissa antaganden i detta hänseende.

1.3.5 Våra det

utgångspunkter när gäller

den framtida av den

regleringen villkorliga frigivningen

Vi utgår från att det som förslag fängelsestraffkommittén lade fram år 1986 kommer att till för den framtida ligga grund regleringen av den Detta innebär att villkorliga frigivningen. villkorlig frigivning enligt obligatoriska regler kommer att äga rum från i princip alla tidsbestämda fängelsestraff när två av tredjedelar strafftiden avtjånats. Någon av för prövning tidpunkten Villkorlig kommer alltså frigivning inte att ske för någon kategori dömda. Vi utgår också från att som en konsekvens av detta kommer de nuvarande reglerna om också frigivningsperrnission att slopas.

I övrigt utgår vi från att minimitiden för Villkorlig frigivning kommer att avskaffas. kommer att ske

Villkorlig frigivning alltså

även från de allra kortaste fångelsestraffen. Att den blir obligatorisk ñr alla innebär villkorliga frigivningen att en stor del av kriminalvårdsnâmndens arbetsuppgifter kommer

att försvinna. Härigenom kommer underlaget för nämndens verksamhet att bli så litet att den rimligen bör slopas. Vi har utgått från att så sker.

2 Vår

kriminalpolitiska upp-

fattning

2.1 Allmänt om

kriminalpolitik

Med begreppet kriminalpolitik avses traditionellt av utfominingen straffsystemet och tillämpningen av det. Som kriminalpolitiska åtgärder anses sådant som och kriminalisering avkriminalisering, sanktionemas och sanktionssystemets samt handutformning havandet och verkställigheten av sanktionema. I den kriminalpolitiska debatten har man ofta knutit förhoppningar till att samhället med av denna skall hjälp typ av åtgärder kunna komma till rätta med kriminaliteten eller i vart fall påverka nivån på brottsligheten eller förekomsten av olika brott. Man har tänkt sig att exempelvis eller straffskårpningar, nya påföljder förändrade verkstållighetsregler skulle kunna vara verksamma medel i kampen mot brottsligheten. Främst har man härvid laborerat med olika typer av Men man har inte sällan skårpningar. också föreställt sig att olika individualpreventivt utfomiade påföljder skulle kunna vara effektiva. Det âr emellertid viktigt att känna till att både erfarenhet och forskning har visat att i förändringar straffsystemet är av mycket begränsad betydelse för den allmänna brottsnivån i samhället.

Brottsutvecklingen i huvudsak av faktorer som är oberoende styrs av och dess funktion.

straffsystemet Det finns olika uppfattningar om orsakssambanden när det gäller

brottsutvecklingen. För vår del har vi inte anledning att gå in på denna fråga. Det räcker att konstatera att ändringar i verkställigknappast påverkar brottsnivån i samhället. hetsreglema Det skall inte så att straffsystemet saknar

sagda uppfattas

för brottsligheten och för utvecklingen av densamma.

betydelse

Allmänt sett har det naturligtvis betydelse att vi har ett straffsystem samt att döms ut och också verkställs. Det är bara

påföljder

av straffsystemet av sådant med en det att förändringar slag och som från olika - bl.a. de sådan omfattning viktiga utgångspunkter krav som rättssäkerheten, den enskildes integritet och humaniteten

ställer - iir möjliga att genomföra inte kan förväntas få någon

nämnvärd betydelse för brottslighetens omfattning.

skall så att det också i övrigt är Inte heller det sagda uppfattas

hur systemet utformas. Straffsystemet fyller nämligen en likgiltigt

funktion vid sidan av dess effekt på brottsnivån. Denna

viktig funktion har att göra med vad människor i allmänhet uppfattar

som rätt och rättvist. För att den enskilde skall kärma att hon lever i ett rättvist samhälle är det viktigt att samhället reagerar mot att de som begår brott döms för dessa och brottsligheten genom

att de påföljder som döms ut verkställs på ett sätt som motsvarar

vad människorna i allmänhet ñreställer sig eller kan acceptera. Man måste alltså i sammanhanget beakta det som ofta brukar kallas det allmänna rättsmedvetandet.

2.2 Pâföljdernas utformning

Det är alltså att utfonnas och verkställs på det viktigt påföljdema sätt som människor i allmänhet föreställer sig eller kan acceptera. För att ta ett exempel är det från denna utgångspunkt inte nödvän-

att ett verkställs i anstalt ända till sista dagen

digt fängelsestraff

eller hela tiden från att den intagne befinner sig i anstalten

verkställighetens början till dess slut. Det är inte heller nödvändigt att utformas i verkställigheten detalj lika ñr alla. Men finns någonstans det en gräns. När det gäller det nuvarande systemet för Villkorlig har denna frigivning gräns enligt mångas uppfattning överskridits. Man har alltså i allmänhet inte accepterat att de som avtjänar fängelsestraff i de allra flesta fallen skall friges villkorligt redan när de avtjänat halva strafftiden. Däremot torde det, som nämnts, inte finnas mot att några hinder man på verkställighetsplanet tar olika individuella Så sker hänsyn. f.n. i betydande och bör ske även i framtiden. omfattning Även om man som inte bör framgått ha några egentliga förväntningar på kriminalvårdens möjligheter att nå individuella resultat med de dömda, bör ambitionsnivån inte sänkas. Att på området man på olika sätt söker underlätta de dömdas resocialisering har nämligen betydelse även på ett annat det ökar plan; möjligheterna att upprätthålla en human och någorlunda kriminalvård. meningsfull Det sagda innebär att vi anser att för 1974 års grunderna kriminalvårdsreform (se prop. 1974:20), som för tillkomi övrigt politisk enighet, fortfarande har bärighet. I 4 § KvaL har dessa, när det gäller fängelsestraffet, fått sitt uttryck i lagstiftningen. I paragrafen sägs att kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället och att främjas skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Vidare slås fast att verksamheten från början bör, i den mån det kan ske utan att kravet på inriktas samhällsskydd eftersätts, på åtgärder som

förbereder den intagne ñr tillvaron utanför anstalten och att

frigivningen skall förberedas i god tid. Att vård- och behandlingssynpunkter på senare tid kommit i bakgrunden när det gäller valet av påföljd hindrar alltså inte att just sådana synpunkter bör styra utfommingen av och innehållet i själva påföljdema. I detta bör observeras sammanhang att det inte bara är själva innehållet i de olika som är av vikt i det påföljdema sammanhang som vi nu diskuterar. Även valet av och av påföljd varaktigheten påföljden har betydelse. Hår det närmast att ligger peka på fängelsestraffet. Det torde råda om att ofta enighet fängelsestraff

har för den som det. betydande skadeverkningar genomgår som det är att vi inte inom överskådlig tid Samtidigt uppenbart kan avskaffa ñngelsepåföljden är det därför angeläget dels att ge att döma till andra än fängelse, dels att hålla möjlighet påföljder de som döms ut så korta som möjligt. fängelsestraff I förstnämnda hänseende, dvs. när det gäller alternativ till den fängelse, pågår det en utveckling. För några år sedan infördes s.k. kontraktsvården, som det möjligt att döma missbrukare gör till med föreskrift om vård i stället för att döma till skyddstillsyn Och f.n. bedrivs en försöksverksamhet med samfängelse. Våra direktiv i med denna utveckling. I hällstjänst. ligger linje att vi skall överväga om bestämmelserna som dem anges nämligen rör föreskrifter i samband med dom på skyddstillsyn kan utvecklas

ytterligare. I debatten rörande alternativ till fängelsestraffet har det från vissa håll att man skulle införa någon form av föresprâkats elektronisk övervakning av de dömda. Sådan kan ske genom att elektronisk fästs dömde så att man kan få apparatur på den kontroll över var han befinner Men den kan också ske i form sig. av husarrest eller plats, där där ett hus, en lägenhet någon annan den dömde är att befinna sig, övervakas med elektronikens skyldig hjälp. För vår del tar vi avstånd från tankama på denna form av I första hand till att den övervakning. gör vi detta med hänvisning strider mot de krav inom kriminalvården som vi på humanitet anser att denna bör En elektronisk kontroll av den som uppfylla. dömts har kliniska drag i det att den innebär att den påfallande mänskliga kontakten mellan den dömde och kriminalvårdspersonastrider den mot de tankegångar som len går förlorad. Härigenom bakom den nya vårdarrollen, se avsnitt 5.2. Dessa tankeligger innebär att det skall en närmare kontakt mellan gångar upprättas den dömde och i att förbättra möjligheterna till. personalen syfte en anpassning i samhället. vår skulle vidare en elektronisk övervakning Enligt bedömning ofta vara ineffektiv. De erfarenheter som hittills gjorts visar

nämligen att den teknik som det är frågan om fungerar dåligt.

Man kan helt enkelt inte vara säker på att de resultat man får är Håmied riktiga. kan man inte lägga dessa till grund ñr ingripanden mot den dömde, något som skulle behövas för att upprätthålla systemets trovärdighet.

Slutligen talar emot en ordning med elektronisk att övervakning

en sådan skulle vara ganska kostnadskrävande. För skötsel av apparaturen och för avläsning och vidtagande av åtgärder vid brott mot de villkor som ställts för den dömde skulle krävas en upp

betydande personalstyrka. Någon ekonomisk besparing kan man

alltså knappast räkna med att göra.

2.3 i

Pâföljdernas användning ett tidsper-

speküv

2.3.1 Användandet av

fangelsestraffet

En tydlig strävan i den som förts under de senaste kriminalpolitik

decennierna har varit att minska bruket av och

fängelsestraff

avkorta längden på de straff som ändå måste Denna

tillgripas.

strävan skall ses mot bakgrund av den utveckling som ägt rum i

fråga om både antalet intagna i kriminalvårdens anstalter och

antalet personer som varje år döms till och intas i

fängelse

kriminalvårdsanstalt.

När det gäller den förstnämnda utvecklingen kan följande sägas.

År 1950 var, vid ett och samma tillfälle, ca 2.400 personer

intagna i fängvårdsanstalt. Denna siffra under 1950-

steg kraftigt talet för att år 1960 ha i det närmaste fördubblats.

Utvecklingen mot allt fler i fängelse fortsatte så att man året innan BrB trädde i kraft, dvs. år 1964, kunde notera ett fångtal på strax över 5.000.

Efter BrB:s ikraftträdande skedde emellertid ett trendbrott. Den

snabba ökningen av antalet som hade rum under 1950intagna ägt

talet och början av 1960-talet ersattes med en mera

försiktig ökning fram till slutet av 1960-talet. År nådde

1968, då kurvan

sitt maximum, var fångtalet i 5.326 personer. Härefter uppe skedde en snabb minskning fram till mitten av 1970-talet, då detta tal var nere i ca 3.700. Nu svängde pendeln på nytt och man kan notera en. stadig fram till år 1983. År 1982 var vi nästan uppe i det antal ökning som vi hade före BrB:s ikraftträdande, nämnare bestämt intagna i ett fångtal på ca 4.700. den s.k. halvtidsreformen. Denna innebar År 1983 genomfördes

att det tidigare systemet med tvåtredjedelsfrigivning för majoriteten av de intagna ersattes med en obligatorisk halvtidsfrigivning

ñr de allra flesta. Effekterna på fångtalet blev tydliga. Från år 1983 till ca

toppnoteringen år 1982 sjönk fängelsepopulationen

3.800. Från det sistnämnda året har emellertid den tidigare trenden i

mot allt fler i fängelse fortsatt. I slutet av 1980riktning personer

talet var vi åter uppe i tal runt 4.500 intagna.

Siffrorna för antalet i kriminalvårdsanstalt följer av

nyintagrza

naturliga skäl samma mönster som de som avser beläggningsut-

vecklingen. Från endast ca 5.300 år 1950 steg antalet nyintagna i till över 13.000 år 1964. Sedan planade kurvan ut för

fängelse

att i mitten av 1970-talet sjunka till runt 11.000.

Även när det gäller nyintagna har det sedan skett en tydlig

Från bottennivån på ca 10.900 år 1977 har vi haft en ökning. relativt till den nivå vi hade under slutet av

jämn Ökning upp 1980-talet och som runt 16.000 nyintagna varje år. låg på

Sedan mitten av 1970-talet har det således, med endast det

undantag som halvtidsreformen innebar, skett en fortlöpande

ökning av bruket av fängelse i vårt land. Detta har skett samtidigt som har gjorts för att hålla tillbaka denna ut-

ansträngningar veckling.

SOU 1991 :45 77

Fängelsestraffens längd

Bruket av ñngelse avgörs inte endast av det antal fängelsestraff som döms ut varje år. Vid sidan om olika

verkställighetsregler,

främst sådana som

har att göra med den villkorliga frigivningen,

i är naturligtvis straffens längd av avgörande betydelse. I

fråga om den genomsnittliga längden på de utdömda straffen har ingen större skett under senare förändring år. Dock finns det

även här en tendens till en För

skärpt hållning. år 1984 var den genomsnittliga fángelsetiden för brottsbalksbrott 6,1 månader och

för brott månader. Och den

övriga 3,6 totala genomsnittssiffran

ñr det året var 5,0 månader. Fem år senare, dvs. år 1989, hade

dessa tal stigit till 6,9, 3,9 resp 5,5 månader.

Under den angivna har alltså

femårsperioden ökningen av den genomsnittliga strafflängden, när det gäller utdömda straff, varit

en halv månad. Eftersom halvtidsrefonnen genomfördes år 1983, dvs. före den aktuella perioden, bör kunna

ökningen knappast

ñrklaras av denna.

En av orsakerna till ökningen av den strafftiden genomsnittliga

är att de straffen har ökat. År 1984 utdömdes

mycket långa drygt

l. 100 straff på mer än ett års fängelse. Fem år senare hade denna

siffra stigit till ca 1.450. Och när det de allra

gäller längsta

dvs.

straffen, de på mer än fyra år, hade det skett en ökning från

148 till 191 domar vilket motsvarar närmare 30 procent.

Det har funnits en förhoppning att de nya straffmätningsreglema i 29 kap. BrB åtminstone skall kunna leda till

på sikt kortare straff. Men denna har alltså, såvitt

förhoppning nu kan bedömas,

åtminstone ännu inte infriats. I det korta perspektivet är det inte att

möjligt bryta utvecklingen

mot att allt fler och allt längre döms ut. I stället får

fängelsestraff

åtgärder vidtas inom ramen för av

verkställigheten fängelsestraf-

fen. Här finns dock den att det råder

komplikationen politisk

enighet om att avskaffa den nuvarande och att

halvtidsfrigivningen ersätta denna med Villkorlig vid en senare frigivning tidpunkt. I

denna situation kan emellertid vårt om

förslag obligatorisk frigiv-

för alla som avtjânar fängelsestraff på fyra ningspermission

eller mer få Ett med en

månader avgörande betydelse. system kan nämligen i betydande obligatorisk frigivningspermission fängelse som

omfattning motverka den ökning av antalet intagna i oundvikligen för med

en reform av den villkorliga frigivningen den mera trenden låter sig inte påverka av en sig. Men långsiktiga lagstiftningsâtgärd av detta slag.

2.3.3 Användningen av alternativa påföljder

som BrB var i kraft dömdes 3.200 personer till Det första året dom och nästan 7.500 till Precis som när

Villkorlig skyddstillsyn.

det har det sedan skett en ökning.

gäller fängelsepåföljden

har denna ökning dock varit

I fråga om domar på skyddstillsyn

Redan i av 1970-talet hade vi kommit upp

ganska försiktig. början

i ca 9.000 år, inklusive förordnanden

skyddstillsynsdomar per

1 BrB att en tidigare skyddstillenligt 34 kap. 1 § första stycket

skall omfatta även Detta tal har sedan

synsdom ny brottslighet.

varit i huvudsak konstant. av antalet domar har varit betydligt större.

Ökningen villkorliga

i av 1980-talet dömdes varje år omkring 10.000

Redan början

till denna Men sedan bröts denna utveckling.

personer påföljd.

till år 1989 hade siffran endast obetydligt eller till Fram stigit 11.000.

2.4 Brottsutvecklingen

att har haft för den

Det är klart brottsutvecklingen betydelse användandet av pâföljdema. utveckling som ägt rum när det gäller

Klart är också att av antalet brott i samhället ger ökningen till oro. Från år 1950 till i mitten av 1980-talet hade anledning anmälda brottsbalksbrott ökat från 162.000 till 846.000. antalet

Det skall här sågas att antalet anmälda brott generellt sett inte

är något tillförlitligt mått på den faktiska brottsligheten. För vissa typer av brott, främst allvarliga sådana som mord, dråp, döds-

misshandel och butiks-, post- eller bankrån är

tillförlitligheten god

eller mycket god medan för andra typer av brott, t.ex. övergrepp inom familjen samt rattonykterhetsbrott och andra trafrkbrott, ärmörkertalet mycket stort. En ökning av antalet anmälningar behöver därför inte spegla en faktisk av brottsligheten. Det

ökning

kan i stället vara så att det år anmälningsfrekvensen som ökat.

Men i brist på kunskap om den faktiska får man brottsligheten

anta att ökningen av antalet anmälda brott motsvaras av en ökning också av den faktiska brottsligheten. Även de senaste åren på 1980-talet har vi tvingats notera att siffrorna för antalet anmälda brott ökat, om än inte lika snabbt som tidigare. År 1989 passerade vi enmiljonstrecket. För åren 1990 och 1991 ser det dock ut som om har vänt. Vi

utvecklingen

kan alltså konstatera att de anmälda brottsbalksbrotten f.n. minskar något. När det måste som

gäller brottsutvecklingen man, vi pekat på i avsnitt 2. l, komma ihåg att denna endast i mycket liten utsträckning kan styras med åtgärder som ligger på det kriminalpolitiska

fältet. Det är alltså andra förhållanden än ut-

straffsystemets

fomming som är avgörande för vilken kriminalitet vi har i samhället.

2.5 Hur skall det

kriminalpolitiska målet

att minska bruket av nås?

fängelse

2.5.1 Utgångspunkter

Som framgått har användningen av skyddstillsynspâtöljden sedan början av 1970-talet legat på en konstant nivå. Och någon nämnvärd ökning av antalet villkorliga domar har inte skett under

den senaste Däremot har bruket av fängelse ökat tioårsperioden. har kunnat hållas nere kraftigt och antalet intagna i fängelsema hjälpligt endast genom halvtidsreformen. Som 1.3 råder det en om vi angett i avsnitt betydande enighet att halvtidsfrigivningen skall avskaffas och ersättas med Villkorlig frigivning vid en senare tidpunkt. Vi utgår från att det blir fängelsestraffkommitténs förslag om generell tvåtredjedelsfri givnin g som kommer för en reform. år att utgöra utgångspunkten Visserligen det inte tänkt att en tvåtredjedelsrefonn skall tillåtas slå igenom fullt Men att när det gäller fângtalet. uppenbarligen går det inte undvika att en av detta slag resulterar i att lagstiftningsåtgärd avsevärt fler kommer att sitta i fängelse. För vår del personer varken från kriminalanser vi att något sådant inte är acceptabelt, utgångspunkter eller från ekonomiska. politiska I detta betänkande lägger vi fram ett förslag om en obligatorisk för alla som avtjänar ñngelse på fyra frigivningsperrnission månader eller mer. En sådan ordning skulle, om den genomförs, vara att i rätt motverka en fångtalägnad betydande utsträckning sökning. Men fullt ut skulle effekterna av en tvåtredjedelsreform inte motverkas. I denna situation är det nödvändigt att undersöka om inte bruket av kan minska genom att vissa av dem som döms fängelsestraff till i stället döms till Villkorlig dom eller skyddstillsyn. fängelse också med våra direktiv. Vi i detta Detta ligger i linje lägger betänkande inte fram något området. Vi skall däremot förslag på i det något redovisa de tankegångar som vi haft och som följande bör kurma vara en utgångspunkt för ett fortsatt utredningsarbete.

2.5.2 Den villkorliga domen

I den debatten har det ibland hävdats att en kriminalpolitiska dom i realiteten inte innebär någonting för den dömde. Villkorlig För vår del kan vi inte ställa oss bakom ett sådant synsätt. Den dömde får den varning som ligger i själva det rättsliga ingripanbl.a. och domstolsförhandlingen. Han får det, polisingripandet också i regel ett bötesstraff. Vidare får han leva under den press

som det innebär att, om han begår brott under de närmaste åren efter domen, denna kan undanröjas och ersättas av en mera ingripande påföljd. Enligt vår uppfattning ligger det sålunda en undervärdering bakom synsättet att den villkorliga domen inte betyder något för den dömde. Vi är emellertid medvetna om att dom ofta Villkorlig uppfattas så. Och man kan inte, även om domen ofta har en stämplingseffekt på den dömde, komma ifrån att skillnaden i graden av ingripande är mycket stor mellan en dom och Villkorlig ett fängelsestraff. Det är tänkbart att det är detta som ligger bakom att den tidigare ökningen av antalet domar sedan villkorliga omkring tio år tillbaka i tiden i stort sett helt har upphört. Det år också tänkbart att det är detta som är grunden för den kritik som har förekommit mot det utökade användandet av dom Villkorlig som påföljd för rattfylleribrott, som skett efter den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1990. Vi tror att det finns möjligheter att föra över en del fall som idag föranleder fängelse till dom om man ökar den Villkorlig senare status. Detta kan pâföljdens ske pâ olika sätt. Ett som vi har diskuterat, och som för övrigt också är angivet i våra direktiv, är att öka möjligheterna att förena den domen med villkorliga föreskrifter av olika slag. Mot bakgrund av diskussionen om pâföljdsbestämningen vid rattfylleri skulle man exempelvis kunna föreskriva att den dömde skall genomgå den s.k. rattfällan dvs. ett kursprogram som klarlägger alkoholens bl.a. skadeverkningar inom trafiken och som syftar till att få den dömde att i fortsättningen låta bli att köra bil när han druckit alkohol. Även andra möjligheter kan finnas. En som nämnts bl.a. i den senaste tidens debatt är att alltid i domen sätta ut det fängelsestraff som skulle ha ådömts för om i stället hade gämingama fängelse valts som påföljd. Den villkorliga domen skulle mera härigenom påtagligt bli en form av villkorligt fängelsestraff. När det gäller den villkorliga domen finns det, som i precis fråga om skyddstillsynen, ett ytterligare som är av mera spörsmål grundläggande art. Saken har sin grund i och behandlingstanken kritiken mot denna. Vi kommer nedan att ta upp denna pro-

blernatik. Redan här vill vi emellertid framhålla att den reglering

som nu ñnns och som anger i vilka fall Villkorlig dom skall

ådömas enligt vår uppfattning år i behov av översyn och förändring.

2.5.3 Skyddstillsynen

Än större ån när det dom torde möjligheterna vara

gäller Villkorlig

att föra över fångelsefall till skyddstillsyn om man kan åstadkom-

ma en utveckling av denna påföljd. Även här kan mer utförliga och ingripande föreskrifter vara en väg. Vad vi bl.a. tänker på år

att knyta an till den utveckling som pågår med föreskrifter såsom vid kontraktsvård och samhällstjänst - som det är ett villkor att den tilltalade accepterar för att han skall få skyddstillsyn i

stället för Men även andra lösningar är ünkbara. Man fängelse.

kan t.ex. även när det gäller den nomiala typen av skyddstillsyn i domen sätta ut det som alternativet vid

fängelsestraff utgjorde påföljdsbeståmningen. I detta att komma in på sammanhang går det inte att undvika frågan vilken skyddstillsynspåföljden. Även om

syn man bör ha på vi inte tagit slutlig ställning i frågan och inte heller lägger fram i detta betänkande vill vi några förslag som rör skyddstillsynen

anföra följande.

har samband med hur man

Synen på skyddstillsynspåföljden

ställer och den kritik som under senare

sig till behandlingstanken

år riktats mot denna tanke. Behandlingstanken kan sågas innebära att man skall ersätta straff med vård och behandling. I samband med det arbete som startade på 1930-talet och som ledde fram till BrB man relativt stora förväntningar på att de olika straff-

hyste påföljdema skulle vara effektiva i den meningen att de rättsliga

skulle minska risken för att den dömde, efter det att han genom-

gått påföljden, fortsätter att begå brott.

I detta avseende har forskningen under de senaste decennierna lärt oss att i hög grad tona ner förhoppningama. Knappast någon

har visat sig ha positiva effekter för den som utsätts för påföljd den. Och det är känt att ju mer ingripande en påföljd är, desto

mindre sannolikt är det att den leder till att den som utsätts för den slutar att begå brott eller i i samhället.

övrigt anpassas Om man väntar sig att skall straffsystemet ha någon på detta sätt individualpreventiv effekt skall man alltså göra så små ingripanden som möjligt mot den som begått brott.

Alla inser naturligtvis att detta inte är en

framkomlig väg att gå.

Vi måste ha ett straffsystem som i rimlig avskräckangrad verkar de och som även tillgodoser allmänhetens uppfattning om vad som är rätt och rättvist. Samhället måste alltså med kraft och fasthet reagera mot brottsligheten. Enligt vår är det att mening viktigt kravet på kraft och fasthet inte likställs med ett krav och på fler längre fängelsestraff. l stället bör man upprätthålla för respekten skyddstillsynen och den villkorliga domen genom att ytterligare utveckla dessa påföljder. Detta innebär dock inte att vi kan avstå från fängelsestraffet. Klart är emellertid att vi borde kunna minska användandet av särskilt

fängelse, som detta inte sätter några mera

märkbara spår när det gäller

brottslighetens omfattning.

Det är viktigt att framhålla att kritiken mot

behandlingstanken

inte innebär att man skall underlåta att göra vad man kan för att

minska skadeverkningama av det Men straffrättsliga ingripandet.

den leder till att man inte skall lägga om resultat i

förväntningar den ena eller andra riktningen till grund för bestämmandet av

påföljden. Denna linje har utvecklingen också år. följt på senare

De starkt individualpreventivt färgade påföljdema ungdomsfängelse och intemering har utmönstrats ur liksom straffsystemet anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn. Och i de straff-

nya mätnings- och

påföljdsvalsreglema anges att utgångspunkten för påföljdsbestänmingen inte skall vara vad som i det särskilda fallet

är bäst för den tilltalade utan brottet eller straff-

brottslighetens

värde. Detta hindrar inte att även skall

personliga hänsynstaganden

göras vid påföljdsbestämningen. Man skall bara inte göra dessa

mot bakgrund av vad som kan vara bra för den tilltalade utan för att det i ett visst fall skulle vara att döma

oskäligt ut en påföljd

strikt enligt straffvärdet. Det kan t.ex. vara

fråga om att ta hänsyn

till den tilltalades eller att han efter brottet underkastat sig ungdom vård för ett missbruk som varit en bidragande orsak till brottet.

av intar skyddstill- I fråga om tillämpningen behandlingstanken

Vid valet av skall

synspåföljden en särställning. skyddstillsyn

rätten beakta om det finns anledning att anta att nämligen kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt

påföljden

Domstolen skall alltså göra en bedömning av vilken brottslighet.

verkan påföljden kommer att få för den tilltalade när det gäller

hans eventuellt fortsatta kriminalitet. De tillbakablickande kriterier som för domstolens i brottmålet

i Övrigt gäller överväganden

ersätts alltså här av framåtblickande sådana. En viktig invändning mot detta system är som angetts att forsklärt oss att ingen generellt sett medför positiva

ningen påföljd effekter för den som utsätts för den. En annan betydelsefull

kriterierna invändning har att göra med just de framåtblickande

för beslutsfattandet vid utdömandet av skyddstillsyn.

Det skall här, som ovan antytts, sågas att detta gäller även beträffande den villkorliga domen. Till Villkorlig dom skall ju - om brottets straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet inte lägger hinder i vägen - dömas i de fall det saknas särskild

anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig

till fortsatt brottslighet. Även här skall alltså en prognos göras rörande den tilltalades framtida leverne.

Också när det gäller möjligheten att göra prognoser på det här

aktuella området har forskningen lärt oss att hålla förväntningarna nere. Det har nämligen visat sig att det sannolikt går att identifiera

inom vilka det är stor risk för fortsatt brottslighet,

vissa grupper -

och där alltså en skyddstillsyn enligt de tankegångar som ligger till för - skulle kunna ha betydelse för den grund lagstiftningen dömdes fortsatta laglydighet. Men alla individuella bedömningar

med stor osäkerhet. I fall där

av detta slag är förknippade många man att den tilltalade inte kommer att begå brott på nytt antagit gäller att det inte sällan är så att

gör han alltså det. Och omvänt

den som man antagit kommer att fortsätta med brottslighet inte oavsett till vilken påföljd han döms.

gör det alldeles

Det anförda leder oss till att synen på skyddstillsynen måste bli en annan än den som gäller Vi resonerar sätt. idag. på följande skyddstillsyn är en straffrättslig påföljd som ådöms för personer att de har begått brott. I detta ligger att skyddstillsynen innebär och skall innebära ett visst mått av för den som utsätts obehag för påñljden. Detta obehag består i den som det frihetsinskränkning innebär att vara underkastad övervakning. Det skall naturligtvis väl dömts genast sågas att när någon till skyddstillsyn man, på samma sätt som när det gäller ñngelsestraffet, inom ramen för skall vad man påföljden göra kan ñr att underlätta den dömdes i samhället. Detta får bara inte anpassning skymma anledningen till att påföljden dömts ut och innebörden av i den. Om man på detta sätt definierar som en skyddstillsynen frihetsinskränkande och låter de som påföljd grunder i övrigt gäller för även utdömandet av denna påföljdsbestämningen styra pâñljd öppnar sig möjligheter till straffmätning också inom ramen för skyddstillsyn. Något sådant kan antas i innebära sig att påföljden kan komma till i fler fall än användning idag.

2.5.4 Slutsatser

Sammanfattningsvis innebär det sagda att systemet för påföljdsbestämning när det gäller skyddstillsyn och Villkorlig dom enligt vår uppfattning vilar på en bräcklig grund. Vi anser att mycket skulle vara vunnet om reglerna för när dessa skall påföljder användas kunde bringas i harmoni med de övriga för reglerna påñljdbestämningen, som varken bygger på att påföljdema har några individualpreventiva verkningar eller på att prognoser beträffande den tilltalades framtida liv skall göras. En nyordning av nu en hel del förberedelser. angivet slag kräver Vid sidan av de som innefattas i det frågor sagda reser sig bl.a. spörsmålet om påföljdemas inbördes dvs. om stränghet frågan, pâföljdema bör ordnas i en trappa vid sidan om varandra efter den grad av ingripande mot den dömde som de innebär.

Med till den tidsram som för vårt arbete har vi

hänsyn gäller

inte haft att utföra de rätt omfattande överväganden som

möjlihet

en reform Vi vill emellertid framhålla av antytt slag förutsätter.

det angelägna i att det synsätt som ligger bakom påñljdsbe-

i BrB domen och

stämningsreglema också får gälla den villkorliga På så sätt kan man, enligt vår uppskyddstillsynspâföljden. fattning, utveckla de icke frihetsberövande påföljdema Villkorlig

dom och och som en följd därav minska bruket av

skyddstillsyn

eller åtminstone förhindra att användningen därav

fängelsestraff

ökar. Mot av de ovan redovisade statistiska uppgifterna

bakgrund

är det annars fara värt att fångtalet fortsätter att stiga.

2.6 Permissioner och andra vistelser

utanför anstalt

2.6.1 Allmänt

För den som är intagen i anstalt finns flera olika möjligheter att eller sätt vistas utanför anstalt.

erhålla permission att på annat

Dessa för att för kortare eller längre tid lämna anstalten öppningar

utgör ett väsentligt inslag i kriminalvårdens uppgift att anpassa de

dömda i samhället. Men de har också stor betydelse för anatt motverka de skadliga följder som ett frihetsbe-

strängningama

rövande har. Utan tvekan är för de intagna att

möjligheten

kontakter eller att skapa kontakter med

upprätthålla med anhöriga

t.ex. utanför anstalten väsentlig. För att bl.a.

föreningsliv mycket till vårt förslag till frigivningspermission har vi ge en bakgrund

lämnat av att vistas utanför

en utförlig redovisning möjligheterna

anstalt i avsnitt 3.2.1. I den allmänna debatten talas det ofta om att ett stort antal

missbrukas. Många har nog uppfattningen att det pennissioner

snarare är än undantag att den intagne avviker eller på annat

regel sätt missköter sig när han är på permission. Om det vore på detta

vara i hög grad tveksamt om en sätt skulle det naturligtvis

utvidgning av är önskvärd. Dessbättre

permissionsmöjlighetema är emellertid så inte fallet. Tillgänglig statistik visar att i för-

hållande till det relativt stora antal pennissioner som beviljas är

det påfallande sällan som den intagne avviker eller begår nya brott

under perrnissionen. Sannolikt har debatten om det stora antalet misskötta permissioner sin grund i att det av den statistik som tidigare fördes inte gick att utläsa på vilket sätt permissionen missbrukats. Statistiken skilde t.ex. inte på det fallet att den intagne återkom till anstalten en till två timmar för sent och det fallet att han inte alls återkom. vad vi erfarit avser

Enligt kriminalvårdsstyrelsen att lägga om sin

statistikredovisning så att denna bättre avspeglar det rätta förhållandet när det gäller bedömningen av i vilken mån som pennissioner missköts.

Enligt vår uppfattning är det uteslutet att inskränka

möjligheterna för de intagna att vistas utanför anstalt. De olika typer av

permissioner och andra vistelser utanför anstalt som nu finns bör

alltså behållas. Den som vi skall

fråga ta upp till behandling är i

stället om man inte bör utöka möjlighetema till vistelse utanför anstalt.

I detta sammanhang kan särskilt erinras om arbetet med frigiv-

ningsförberedelsema. Här är det väsentligt att den intagne får ta aktiv vilket ofta förutsätter att han får tillfälle del, att personligen kontakta och besöka arbetsgivare, hyresvärdar eller sociala

myndigheter.

2.6.2 Närmare om

frigivningspermission

Spörsmålet om att utöka möjlighetema till vistelse utanför anstalt hänger nära samman med av den regleringen villkorliga frigivningen. Som framgått ovan råder det politisk om att enighet avskaffa halvtidsfrigivningen och att ersätta denna med Villkorlig frigivning vid en senare tidpunkt. En sådan refonn medför, om inte kompenserande åtgärder vidtas, en kraftig av förlängning

tiderna i anstalt. Vi vill klart säga ifrån att en sådan förlängning

strider mot vår grundläggande uppfattning att, samtidigt som det

är angeläget att minska bruket av fängelsestraff, det är viktigt att

hålla nere anstaltstidema i de fall fängelse ändå måste dömas ut. En åtgärd som skulle få betydelse i detta sammanhang går, som vi angett ovan, ut på att utvidga möjligheterna till frigivningspermission. Denna typ av permission har fördelen att, samtidigt som själva anstaltsvistelsen kan kortas av något, den lämnar utrymme för att åstadkomma en smidig övergång från tiden i anstalt till livet i frihet. Vi kommer i det följande att pröva vilka olika möjligheter som finns att, vid sidan av denna frigivningspermission, genom

verkstållighetsregler minska de skadeverkningar som fängelsestraff

har.

3 Vissa

frågor

om

verkställig-

het i anstalt

3.1 Anstaltsplacering

m.m.

3.1.1 Gällande rätt

Anstaltsplacering

En kriminalvårdsanstalt är enligt 3 § KvaL riksanstalt eller lokalanstalt. Riksanstalt, lokalanstalt eller avdelning av anstalt kan vara öppen eller sluten. Sluten avdelning kan inrättas som specialavdelning med särskild och övervakning begränsad gemenskap mellan de intagna. Regeringen eller, efter regeringens förordnande, kriminalvârdsstyrelsen beslutar vilka anstalter eller anstaltsavdelningar som är öppna resp. slutna och vilka slutna avdelningar som är specialavdelningar. Såväl riksanstaltema som lokalanstaltema ingår i kriminalvårdsverkets regionala organisation, se bilaga l. För valet mellan riksanstalt och lokalanstalt gäller följande regler. Den som dömts till fängelse i ett år skall företrädelsevis högst vara placerad i lokalanstalt. Undantag från denna huvudregel finns emellertid. Enligt 6 § andra stycket KvaL skall den dömde, om det år påkallat med hänsyn till risken för att han allvarligt skall störa ordningen genom att nyttja eller ñrfara med olagligt

møgemüi

“u-5øk. .

narkotika eller det annars är påkallat av säkerhetsskäl, placeras i riksanstalt. Den som dömts till fängelse i mer än ett år skall företrädesvis bli i riksanstalt. När det behövs för att man skall kunna placerad förbereda får emellertid den intagne överföras till frigivningen lokalanstalt. Långtidsdömda personer placeras nomialt i riksanstalt i början av verkställigheten men förs mot slutet av verkställigheten över till lokalanstalt ñr att man på ett ändamålsenligt sätt skall kunna förbereda frigivningen. Enligt 10 § KvalF skall frågan om förflyttning till lokalanstalt prövas så snart omständigheterna ñranleder därtill. Om den intagne avtjänar ett fängelsestraff på längre tid än ett år skall frågan alltid prövas senast fyra månader före den dag då Villkorlig frigivning tidigast kan ske. Denna innebär ingen obetingad rätt att bli överflyttad till prövning lokalanstalt om det finns skäl som talar däremot. I fråga om valet mellan öppen och sluten anstalt gäller ñljande. är att en intagen skall placeras på öppen anstalt. Huvudregeln Placering i sluten anstalt skall ske endast om det är nödvändigt av särskilda skäl. Sådana skäl kan vara säkerhetsskäl - i de flesta fall eller risk för narkotikahantering - eller den intagnes flyktfara behov av arbete, undervisning eller behandling, som inte kan tillgodoses i öppen anstalt. Den som undergår fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika eller för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till brott som nu angetts skall, 7 § tredje stycket KvaL, om det med hänsyn till arten av enligt hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats, i sluten anstalt. En sådan intagen skall placeras i placeras företrädesvis i anstalt eller anstaltsavdelning med

riksanstalt,_

särskilt säkerhet. Prövningen av om en intagen skall särbehög handlas med stöd av 7 § tredje stycket KvaL görs av kriminalvârdsstyrelsen. Frågan om särbehandling skall omprövas minst en gång var sjätte månad men kommer automatiskt att omprövas vid

prövning av ansökan om permission eller arman utevistelse. Placeringsregeln slår nämligen igenom också när det om gäller den intagne skall beviljas t.ex. regelbunden permission. Vad som i övrigt gäller för den som särbehandlas med stöd av 7 § tredje stycket KvaL framgår av avsnitt 3.3. l. Vid placering av intagen som inte fyllt 21 år skall man enligt 8 § KvaL ta särskilda hänsyn och inte placera honom tillsammans med intagna som kan inverka menligt på hans i anpassning samhället. Vissa riksanstalter eller delar av sådana anstalter förbehålls därför yngre intagna.

Beslutsordning

När det gäller beslut om intagning i anstalt gäller följande. För den som dömts till fängelse men som är på fri fot är det chefen för regionmyndigheten som meddelar beslut om i intagning anstalt. Denna beslutanderätt kan överlämnas till vid tjänsteman myndigheten som vunnit tillräcklig och erfarenhet. När kunskap det gäller dem som är häktade har kriminalvårdsstyrelsen delegerat beslutanderätten beträffande till chefen för anstaltsplacering resp. häkte. l kriminalvårdsstyrelsens S ñrfattningssamling (KVVF 1990:8) har kriminalvårdsstyrelsen meddelat verkställighetsföreskrifter om anstaltsplacering. Av 42 § framgår bl.a. att regionmyndigheten beslutar om intagning i anstalt. Genom särskilda delegationsbeslut har beslutanderåtten avseende av placering häktade personer delegerats till häkteschefema i samtliga regioner. I fråga om beslutsordningen i övrigt ger 60 § Kval. grunden för decentralisering av beslutsbefogenhetema inom kriminalvården. De enda åtgärder som enligt lag inte kan beslutas annat än i kriminalvårdsstyrelsen avser tillämpningen av 20 § andra stycket samt 20 a § (avser placering på s.k. specialavdelning). I 19 § KvalF bemyndigas kriminalvårdsstyrelsen överlämna sina beslutsbefogenheter till annan kriminalvårdsmyndighet eller till tjänsteman inom kriminalvården. Undantag härifrån föreligger

endast avseende beslut rörande den s.k. 7:3-gruppen och personer dömda för terroristbrott.

Kriminalvårdsstyrelsen har meddelat generell delegation till

anstaltschefema avseende beslut grundade på KvaL, 169 § KVVFS (1990: 10). Från den generella delegationen har undantagits beslut angående utevistelser för bl.a. intagna som avtjånar

livstids fängelse, är eller har varit intagna på specialavdelning

samt utvisade intagna som dömts till fängelse i lägst två år. Med de undantag som år särskilt reglerade ankommer det således på den lokala anstaltschefen att fatta alla beslut beträffande de intagna. Anstaltschefen får med undantag för beslut om

kroppsbesiktning delegera beslutsbefogenhetema vidare till tjänsteman vid myndigheten.

Sammanfattningsvis kan beslutsordningen således beskrivas på så sätt att lokal anstaltschef fattar alla beslut rörande de intagna på

anstalten. I ett fåtal fall har kriminalvårdsstyrelsen förbehållit sig beslutanderätten alternativt inte medgivit delegation.

Introduktion av nyintagen

Enligt 9 § KVVFS (1990:10) skall den som år nyintagen infonneras om gällande ordningsregler, brandskyddsinstruktioner,

lokaler och signalordningar. Enligt 15 § skall han dessutom

informeras om kriminalvårdens egna resurser samt kriminalvår-

dens möjligheter att fönnedla stöd och hjälp till honom från andra samhållsorgan. Vid varje anstalt skall det finnas en person som är ansvarig för de intagnas introduktion. Introduktionen av de intagna sker på olika sätt vid olika anstalter. Vissa anstalter som Färingsö och Norrtälje har en särskild avdelning där de nyintagna blir introducerade. Vid andra

anstalter sker introduktionen inom ramen för den normala verksamheten utan särskild introduktionsavdelning.

överväganden

Anstaltsplacering

I 1974 års kriminalvårdsreform (prop. 1974:20) betonades att kriminalvårdens tjänstemän skall ha en nära samverkan med andra samhällsorgan på den dömdes hemort och verka för att han får del av samhällets resurser och service på samma sätt som andra medborgare. Enligt denna tanke, som brukar benämnas normaliseringsprincipen, skall kriminalvården inte bygga upp egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan. Kriminalvården skall i stället verka för att den dömde kommer i åtnjutande av den samhällsservice som han enligt de generella regler som gäller är berättigad till. Nonnaliseringsprincipen hänger nära samman med en annan princip som låg till grund för nämnda reform nämligen den s.k. närhetsprincipen. Denna princip innebär att den dömde, så långt det är möjligt, skall undergå kriminalvård i eller i närheten av sin hemort. Inför den omorganisation som ägt rum inom kriminalvårdsverket och som trätt i kraft den 1 januari 1991 har varje anstalt lämnat en beskrivning av den verksamhet som anstalten bedriver. Kriminalvårdsstyrelsens sammanställning av verksamhetsbeskrivningama framgår av bilaga 2. Av redovisningen framgår att anstalterna i allt större utsträckning strävar efter att ha en särskild inriktning på verksamheten. Det ligger naturligtvis ett värde i att det sker en utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Samtidigt innebär en långtgående specialisering av verksamheten en risk när det gäller tillämpningen av närhetsprincipen och därmed också av nomialiseringsprincipen. Intresset att placera den intagne i en verksamhet som passar för honom kan nämligen leda till att man inte tillämpar närhetsprincipen. En spegelbild av detta âr att närhetsprincipen kan bli överspelad när det gäller fängelsedömda s0n1 inte tillhör rätt kategori och därför inte passar på den

anstalt som ligger nära hans hemort. Anstaltens specialisering kan

då leda till att han i stället placeras vid en anstalt långt från hemorten. Innehållet i en anstaltsvistelse bör naturligtvis vara så humant och meningsfullt som möjligt. Det framstår som självklart att man genom att ge den intagne träning och färdigheter som han saknar

också kan ge honom bättre förutsättningar att klara sig i samhället efter frigivningen. Men vad som enligt vår mening framstår som

vikti gare är att man under anstaltstiden har nära kontakter med de personer eller myndigheter som kan underlätta den intagnes anpassning i samhället efter anstaltsvistelsen. Dessa personer eller

myndigheter finns naturligtvis i huvudsak i den ort där han

kommer att vistas mera pennanent efter tiden i anstalt. Enligt vår mening är närhetsprincipen i detta sammanhang av

grundläggande betydelse. Intresset av att utveckla verksamheten

inom anstalterna bör aldrig få leda till att man sätter närhetsprinåt sidan. Närheten till den dömdes hemort skall således bilda

cipen

för Detta innebär enligt vår mening

utgångspunkten placeringen. naturligtvis inte att det bör vara uteslutet att placera den dömde på

en arman anstalt än den som ligger närmast hemorten. Vad vi menar är att avståndet till hemorten inte bör vara längre än att det

går att upprätthålla de kontakter som vi nämnt tidigare på ett

rimligt sätt. Många gånger kan det för övrigt vara så att det finns flera anstalter kravet Bland som uppfyller på närhet till hemorten. dessa anstalter bör man naturligtvis välja den anstalt vars verksamhetsinriktning kan antas passa den intagne bäst.

Beslutsordningen

När det gäller dömda som är på fri fot meddelas beslut om anstaltsplacering av chefen för regionmyndighet eller den tjänsteman vid myndigheten han delegerat beslutanderätten till. För den som är häktad fattas beslutet om anstaltsplacering av chefen för

häktet. Enligt vår mening är anstaltsplaceringen synnerligen

viktig. Bedömningen av frågan var den intagne skall placeras kan

många gånger vara en grannlaga uppgift med svåra intresseavväg-

ningar. En diffrentiering av intagna skall enligt vår mening ske

främst med beaktande av närheten till hemorten men också den

intagnes kön, ålder, rymningbenägenhet, behov av sjukvård, tillgång till visst slag av arbete eller utbildning bör liksom f.n.

beaktas. Vid placeringen skall också hänsyn tas till om den intagne är narkotikaberoende eller benägen att begå nya brott.

Intresset av att den intagne placeras nära sin hemort skall således

vägas mot en mängd andra intressen. Samtidigt bör man se till att anstalterna utnyttjas effektivt och att den intagne inte placeras på en sluten anstalt om det inte är nödvändigt med hänsyn till t.ex. risken för rymning. Riksdagen har nyligen (prop. 1989/90: 100, bil.4, s. 85-91, JuU

22, rskr. 155) lagt fast de nya principer som skall gälla för

beslutsbefogenheter inom kriminalvården. Dessa innebär

principer

bl.a. att beslut i klientärenden i stor bör kunna fattas

utsträckning

lokalt om det inte finns särskilda skäl som leder till att beslutsbefogenheten bör ligga regionalt eller centralt (prop. 1989/90: 154 s. 24). Departementschefen uttalade att sådana särskilda skäl kan vara att kriminalvårdsanstaltema utnyttjas mest effektivt.

Vi delar departementschefens uppfattning. Enligt vår mening

talar emellertid inte enbart intresset av ett effektivt utnyttjande av anstalterna mot ett lokalt beslutsfattande utan även det faktum att frågan om anstaltsplacering många gånger innebär svåra in-

tresseavvägningar. Det kan t.ex vara svårt för personalen vid ett

häkte att ha den överblick som krävs i dessa sammanhang. Även

om praktiska skäl i viss mån talar för att delegera beslutsfunktionen kan det alltså enligt vår mening ifrågasättas om det inte bör vara regionchefen, som är den som har överblicken över resurser och Verksamhetsinriktning, som bör ha denna beslutsfunktion.

Introduktion av nyintagna

Det är naturligtvis viktigt att den som tagits in på anstalt får

infomiation om vad anstaltsvistelsen kommer att innebära. Det är

dessutom viktigt att man från anstaltens sida får tillfälle att

presentera vilka möjligheter kriminalvården har att förmedla t.ex. vård eller behandling åt den intagne. Om den intagne har drogproblem kan man också försöka motivera den intagne att behandla detta. Introduktionen av de nyintagna sker, som framgått, på olika sätt vid olika anstalter. Erfarenheterna av introduktionsavdelningar är

i många fall mycket goda. Systemet med introduktionsavdelning

kan emellertid vara en flaskhals när det gäller anstaltens

möjligheter att ta emot nya intagna. Att avdela en viss avdelning

inom en anstalt som introduktionsavdelning kan också innebära att man inte kan utnyttja anstaltsplatsema på ett ändamålsenligt sätt. Vi vill därför inte föreslå någon generell regel om särskilda introduktionsavdelningar vid alla anstalter. Det bör liksom f.n. finnas utrymme för olika fonner av introduktionsförfarande inom anstalterna.

3.2 Vistelse utanför anstalt

3.2.1 Gällande rätt

Frigång

Den som är intagen i lokalanstalt kan enligt 11 § KvaL medges att

under arbetstid utföra arbete, delta i undervisning eller utbildning

av både praktisk och teoretisk art eller delta i arman särskilt anordnad verksamhet utom anstalten i syfte att underlätta an-

passningen i samhället, s.k frigång. Enligt förarbetena till be-

stämmelsen (prop. 1974:20 s. 124) är tanken att frigivningen från

lokalanstalt med hjälp av bl.a. frigångsarbete skall kunna ske stegvis. I propositionen (1984/85: 19) om en samordnad och intensifierad

narkotikapolitik uttalade departementschefen att frigång skulle användas i större utsträckning än tidigare för narkotikamissbrukare för att tillgodose deras behov av grundläggande utbildning.

Departementschefen uttalade vidare att det för narkotikamånga missbmkare behövs arbetsñrberedande åtgärder. För dem kan frigång till exempelvis ett arbetsmarknadsinstitut komma ifråga. Det kan också vara lämpligt att till arbete eller frigång utbildning kombineras med direkta behandlingsåtgärder. Även i budgetpropositionen (1985/86:l00 bil. betonade 4) departementschefen att frigångsinstitutet bör användas i ökad utsträckning för narkotikamissbrukare. l förordningsmotiven (l986:6) rörande vissa ändringar i KvaLK uttalade att regeringen, frigång har visat sig vara ett mycket värdefullt medel att söka nå den i kriminalvårdslagstiftningen uttalade att målsättningen främja den intagnes anpassning i samhället och att motverka skadliga följder av frihetsberövandet. Eftersom en frigången fyller viktig funktion när det att ge de gäller intagna möjlighet att anpassa sig till ett normalt liv ute i samhället underströk vikten av regeringen att alla som har behov av och som kraven frigâng, uppfyller därför, också får denna möjlighet. Frigång kan beviljas även den som är i riksanstalt om intagen det föreligger särskilda skäl, 11 § andra stycket KvaL. Som exempel på sådana skäl kan nämnas att riksanstalten är belägen på en ort där det saknas lokalanstalt, att det råder platsbrist på lokalanstalten eller att den deltar i ett intagne behandlingsprogram som han bör slutföra. Den som i sluten riksanstalt med placerats tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL kan inte beviljas frigång. Enligt ll § fjärde stycket KvalF skall det vid av om prövningen frigång skall beviljas särskilt beaktas om den behöver intagne inskolning i arbetslivet eller om armars kan antas väsentfrigâng ligt underlätta hans efter försöijningsmöjligheter frigivningen. Frigâng bör således inte enbart för att åstadkomma en medges mjuk övergång mellan anstaltsvistelsen och ett liv i frihet. (Se i regeringens förordningsmotiv 1986:6.) Den som dömts till ñngelse i två år för brott som avses i lägst vissa internationella konventioner eller som armars innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften får medges frigång bara om det finns särskilda skäl. Om faran ñr att

den intagne på skall använda våld, hot eller tvång för nytt bedöms som utesluten kan frigång dock medges politiska syften mot slutet av verkställigheten sedan tidpunkten för Villkorlig frigivning bestämts. Om den intagne är utlänning kan han medges frigång om det står klart att han kommer att stanna i Sverige efter frigivningen. Vid anstalt där det förekommer frigång skall det utses en särskild fri bland personalen. Den fri gångsansvarige gångsansvarig skall tillsammans med den intagne och, i föreplanera frigången kommande fall, hans handläggare vid frivården. Han skall också se till att den intagne får nödvändig utrustning för den verksamhet som han skall delta i och att resorna till och från anstalten är ordnade. Han skall dessutom kontrollera den intagnes närvaro på den kontaktman som skall finnas där. Den frigångsplatsen genom har således en samordnande och planerande frigångsansvarige funktion i förhållande till anstaltens övriga personal, den intagne och frigângsplatsen och skall dessutom se till att frigångens praktiska detaljer fungerar. Vid lokalanstaltema skall man vidta särskilda åtgärder för frigångsverksamhet. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas att man kan inrätta särskilda eller annex som frigångsavdelningar år avsedda främst för dem som har frigång. För att utveckla har man från anstalternas sida frigångsinstitutet kontinuerliga kontakter med arbetsförmedling, arbetsmarknadsinstitut, socialtjänst, behandlingsinrättningar och utbildningsanstalter. Den som ansvarar för frigångsverksamheten måste dessutom aktivt verka för att frigång kan ske på olika arbetsplatser. Under åren 1985 - 1990 påbörjades mellan 1.400 och 1.500 frigângsvistelser per år. Detta motsvarar omkring 10 7a av alla som in i anstalt under år. En undersökning om tagits resp. av frigångsreglema utfördes under år 1986 inom tillämpningen kriminalvårdsstyrelsen (Frigángare - en undersökning om tilllämpning av ll § lagen om kriminalvård i anstalt, Rapport 1988:3). Undersökningen visade att närmare hälften av de intagna som beviljades frigång var under 30 år. Flertalet hade strafftider

som varierade mellan fyra månader och ett år och var dömda för egendomsbrott. En relativt stor grupp, 35%, saknade tidigare krirninalvårdserfarenhet. En mycket stor andel av frigångsverksamheten eller 91% av dem som bereddes tillfälle till frigång var intagna i lokalanstalt. När det gällde inriktningen på frigången visade det sig att 64% hade frigång till någon fonn av anställning, 31% till studierlutbildning och 5% till eget företag. Tiden för frigång var relativt kort, 70% beräknades till kortare tid än 60 dagar och 30 % till kortare tid än 30 dagar. Frigången avbröts på grund av missskötsamhet i 16% av fallen i den undersökta gruppen. Sådana avbrott förekom i hälften av fallen under frigångens första femton dagar. Vid undersökningen visade det sig att planeringstiden inför en frigång ofta var kort och att så många som 80% av frigångama fick beslut om frigång högst femton före dagar frigångens början. Vid undersökningen visade det sig också att en månad efter frigivningen var 75% av dem som hade haft fortfarande frigång i sysselsättning även om 9% hade bytt sysselsättning i förhållande till den de haft under frigången. Sex månader efter frigivningen hade antalet i sysselsättning sjunkit till 61 %. De som hade bytt sysselsättning efter sex månader i frihet uppgick till 22%. Andelen sjukskrivna var både efter en månad och efter sex månader 10 %. Resultatet av undersökningen torde fortfarande vara giltigt.

14 §-vistelser

En annan form för vistelse utanför anstalt är den som i regleras 14 § KvaL. Till skillnad från frigång, som alltså är avsedd att bereda de intagna möjlighet att arbeta eller studera utanför anstalten, skall utevistelse enligt 14 § KvaL tillgodose de intagnas behov av fritidsaktiviteter. Om det lämpligen kan ske bör nämligen en intagen beredas tillfälle att på sin fritid delta i föreningsverksamhet eller liknande verksamhet utanför anstalten om detta är ägnat att underlätta hans anpassning i samhället.

Om fritidsaktiviteten kommer att pågå fortlöpande under flera dagar eller om den äger rum nattetid är det inte möjligt att medge utevistelse enligt 14 § KvaL. I sådana fall måste i stället förutsättningarna för särskild permission el-ler vistelse enligt 34 § KvaL vara för att den intagne skall kunna delta i fritidsuppfyllda aktiviteten. Det kan föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn under 14 §-vistelsen. intagen som avses i 7 § tredje stycket KvaL får inte delta i 14 §-aktiviteter. I huvudsak är det på lokalanstaltema som denna typ av fritidsaktiviteter arrangeras. I den mån säkerhetsaspekter inte lägger hinder i vägen kan det emellertid förekomma fritidsaktiviteter utanför anstalten även vid riksanstalter (se prop. 1974:20 s. 126 f).

Korttidspermission

Allmänt

I 32 § KvaL finns regler om korttidspermission. Dessa regler kompletteras av tillämpningsföreskrifter som utfärdats av kriminalvårdsstyrelsen. (Anstaltsföreskrifter; KVVFS 1990:10). Allmänt gäller att perrnissioner skall förberedas och planeras väl. Vid förberedelserna skall man vara särskilt uppmärksam på under vilka förhållanden som permissionen kommer att tillbringas. I detta sammanhang skall man också avgöra vilka villkor som kan behöva ställas för permissionen. Korttidspermissioner kan nämligen vara villkorade beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Om det behövs att den intagna ställs under noggrann tillsyn kan han också ställas under bevakning. Med bevakad pennission menasatt den intagne under hela pennissionen står under tillsyn av minst två kriminalvårdstjänstemän, varav minst en skall tillhöra vård- och tillsynspersonalen vid anstalten. Är tillsynen anordnad på annat sätt är permissionen inte att anse som bevakad.

Det finns olika av typer korttidspermissioner. De vanligaste år s.k. regelbunden och s.k. särskild permission pennission. Regelbunden permission normalt beviljas med någon eller några månaders intervall så snart en har sin första intagen beviljats permission av detta slag och syftar till att rent allmänt underlätta den intagnes i samhället. Särskild anpassning permission beviljas, som framgår av narrmet, då det föreligger någon särskild anledning att bevilja permission.

Regelbunden permission

Enligt 32 § KvaL får regelbunden inte permission beviljas om risken för att den intagne begår nya brott är påtaglig eller om det finns en fara för annat missbruk. allvarlig Vid denna bedömning skall särskilt beaktas om den använt eller intagne annars förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller om han utan giltigt skål vägrat att lämna urinprov. En intagen som sârbehandlas med stöd av 7 § tredje stycket KvaL får aldrig beviljas regelbunden pemmission. Regelbunden permission får endast beviljas intagen som avtjänat fängelse i lägst tvâ månader. Innan en kan intagen beviljas regelbunden permission måste vissa s.k. kvalifikationstider ha förflutit. Med kvaliñkationstid menas den tidsperiod som den intagne måste ha avtjänat innan permissionen kan beviljas, se 12 § första och KvalF tredje styckena samt 97-104 §§ KVVFS (l990:10). Kvalifikationstiden är individuellt bestämd. I nomialfallet får regelbunden permission beviljas först sedan en av den Gärdedel sammanlagda strafftiden avtjånats, s.k. nomialtid. I nomialtiden inräknas häktningstid. Om det föreligger risk för att den förhöjd intagne begår nya brott under pemiissionen eller annan risk för missbruk skall kvalifikationstiden förlängas utöver normaltiden till den_ längre tid som bedöms Vid bestämmande av kvaliñkationstiden nödvändig. skall den polis- eller som åklagarmyndighet handlagt ärendet

rörande den kontaktas för infomiation om detta inte är intagne obehövligt. i lägst två år eller är i

Intagen som avtjänat fängelse placerad

anstalt förrän minst

sluten får inte beviljas regelbunden permission

två månader av straffet i anstalt. Man bortser alltså från

avtjänats

vid beräkning av kvalifikationstiden. Om det ñrehäktningstid

särskilda skäl i det enskilda fallet får regelbunden pennis-

ligger

sion beviljas upp till tre månader före den för den intagne gällande

normaltiden. Minirnitiden i anstalt på två månader får emellertid inte underskridas och får som regel beviljas först då

permissionen

sex månader av straffet verkställts. För den som avtjänar fängelse understigande två år och är i öppen anstalt gäller andra regler om kvalifikationstid. intagen en kvalifikationstid om en

Om strafftiden är högst ett år gäller

månad och om strafftiden överstiger ett år är motsvarande tid två månader. räknats in i verkställighetstiden måste Om häktningstid trots det minst en månad av straffet avtjänas i anstalt.

som i mer än åtta år får beviljas Intagen avtjänar fängelse permission efter en normaltid om två år. Intagen som regelbunden avtjänar fängelse på livstid får beviljas regelbunden permission

tidigast efter två år och sex månader. Den eller får som som är intagen i lokalanstalt öppen riksanstalt

regel beviljas permission först efter en månad från

ny regelbunden den föregående början. Detta gäller även för den

permissionens

som av eller för att utföra visst arbete, delta i

på grund sjukdom viss undervisning eller av annan anledning är placerad jämförlig riksanstalt men som armars skulle varit placerad i

på sluten lokalanstalt eller öppen riksanstalt. Intagen i sluten riksanstalt får

som permission först när två regel beviljas ny regelbunden månader förflutit från den föregående pemiissionens början.

får inte de två sista veckorna

Regelbunden permission beviljas

före Villkorlig frigivning. Den ñrsta får omfatta högst 48

regelbundna perrnissionen timmar. För följande regelbundna perrnissioner gäller en tidsgräns om 72 timmar. I pennissionstiden ingår inte nödvändig restid.

Om det är nödvändigt med hänsyn till risken för att den intagne missbrukar perrnissionen skall regelbunden pennission av föregås en eller flera kortare permissioner, s.k. En träningspermissioner. sådan pennission får inte ñre normaltiden för beviljas regelbunden permission. Om den intagne rymt eller försökt från om rymma anstalten, han begått nya brott under verkställigheten eller om han uteblivit från permission får regelbunden efter pennission beviljas tidigast fyra månader om han är intagen i lokalanstalt eller anstalt öppen och tidigast efter sex månader om han är i sluten riksanintagen stalt. De angivna tiderna räknas från den då det senaste dag försöket att rymma ägde rum, verkställigheten återupptogs resp. brottet begicks. I den proposition, som töregick ett i 32 att tillägg § KvaL narkotikahantering särskilt skall beaktas vid av om den prövningan intagne skall få pemrission (prop. 1981/82: 141), uttalade departementschefen att det inte bör förekomma att en som intagen övertygats om att ha använt eller annars förfarit med olagligt narkotika på anstalten beviljas regelbunden permission utan att det därefter förflutit en viss kvaliñkationstid. Vid bedömningen av om den intagne skall beviljas regelbunden permission skall hänsyn tas till arten och av omfattningen tidigare kriminalitet, verkställighetens längd, återstående strafftid, pågående drogmissbruk etc. Den mest väsentliga faktorn som vägs in är emellertid utfallet av Som nämnts tidigare pennissioner. tidigare kan ryrnning, försök till uteblivande efter rynming, permission eller brott under leda till nya verkställigheten att ny kvalifikationstid skall börja löpa för regelbunden permission. Ny kvalifikationstid för pennission kan bestämmas också om den intagne under verkställigheten l. gjort sig skyldig till perrnissionsmissbruk som inte år ringa eller 2. innehaft eller i berusningssyfte varit påverkad av läkemedel eller annat berusningsmedel än narkotika eller varit påverkad av narkotika utan att detta utgör brott eller

3. innehaft föremål som år avsedda för bruk av narkotika eller 4. utan skäl vägrat lämna urinprov för droganalys. giltigt I nu aktuella fall får tidigast efter två permission beviljas månader om den dömde är intagen i lokalanstalt eller öppen riksanstalt och efter fyra månader om han är intagen i tidigast sluten riksanstalt. vid beräkningen av den nya kvalifikationstiden Utgångspunkten är den dag då förseelsen begicks eller verkställigheten återupptogs. Bestämmandet av ny kvalifikationstid utgör i sig inte någon Vad som räknas som sådana åtgärder framgår disciplinär åtgärd. av avsnitt 3.4.1.

Permission för visst ändamål

Permission för visst ändamål s.k. särskild permission, får beviljas som är en intagen för att han skall kunna ombesörja angelägenhet för honom och som inte kan ombesörjas av väsentlig betydelse under permission eller på annat sätt. Som exempel på regelbunden som kan ligga till grund för särskild pennission angelägenheter kan nämnas att den intagne skall få tillfälle att besöka närstående som är att närvara vid närståendes begravning. allvarligt sjuk eller Det kan också röra sig om att den intagne skall kunna inställa sig vid domstol eller arman för att kunna bevaka sina myndighet intressen i en rättslig Särskild permission kan vidare angelägenhet. för att den intagne skall få tillfälle att förbereda sin beviljas eller av medicinska skäl. frigivning För särskild skall ändamålet med permissionen anges permission som villkor för denna liksom vistelseort. Särskild permission får inte omfatta tid än vad som är nödvändigt för att tillgodose längre syftet med pennissionen.

Lokalanstaltspennission

Den som är intagen i lokalanstalt kan vidare beviljas permission för att besöka frivårdsmyndigheten, sociala myndigheter, sjuk- Övervakare, tilltänkt eller annan som vårdsinrättning, arbetsgivare

kan medverka vid förberedelser inñr frigivningen. För sådan s.k.

lokalanstaltspermission gäller motsvarande regler om villkor och

permissionstid som för särskild permission. Innan lokalanstaltspermission beviljas skall det undersökas om inte ändamålet med permissionen kan tillgodosesi samband med regelbunden perrnission.

Besäkspennission

Den som är intagen i lokalanstalt eller öppen riksanstalt och är inne i s.k. permissionsgång fâr en gång varje månad beviljas permission under högst sex timmar i samband med att han tar emot besök av anhörig eller annan närstående.

Transportpennission

Om det inte ñreligger fara ñr någon påtaglig missbruk får en intagen beviljas permission för att företa enskild resa till anstalt till vilken han skall ñrflyttas.

LufihåLs-permissiøn

För att minska av skadeverkningama långa frihetsberövanden får den som särbehandlas enligt 7 § tredje stycket KvaL eller avtjänat livstidsstraff eller har en kvalitikationstid på lägst två år och sex månader eller till följd av beslut om utvisning eller av annan anledning inte beviljas regelbunden en kortare permission beviljas bevakad s.k En lujihålspennission. lufthålspermission skall vara särskilt

väl planerad och äga rum på för den intagne okänd tid.

Den får i dessa fall inte heller reda på var permissionen intagne skall äga rum. Bevakningen skall bestå av flera kriminalvårdstjänstemân som skall tillhöra vård- och tillsynspersonalen vid anstalten. I praktiken är det inte sällan fråga om tre eller fyra sådana tjänstemän. Permissionen planeras dessutom i samråd med

som ofta också biträder vid bevakningen. På

polismyndigheten detta sätt vill man undvika fritagnings- eller rymningsförsök under

permissionen.

F rigångxpennission

För att underlätta i samhället kan, som nämnts

anpassningen

tidigare, den som är intagen i lokalanstalt och har en sammanlagd strafftid medges att under arbetstid utföra på minst två månader arbete eller delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten, s.k. frigång, och om det ñnns särskilda skäl kan även den som är intagen i riksanstalt Om inte särskilda skäl talar emot det får den som medges frigång. efter en månad

medgivits frigäng beviljas s.k. frigångspermission av verkställigheten. En frigångspermission utgör en återkommande

Om beräknas omfatta högst

korttidspermission. frigångsperioden tre månader får permission beviljas varje vecka. Skall frigången

beviljas varannan vecka till

pågå under längre tid får permission

dess tre månader av beräknas återstå. Därefter

frigångsperioden får beviljas varje vecka. pemiission

får omfatta l

Frigångspermission högst 36 timmar. permission-

stiden ingår inte nödvändig restid. Vid en längre sammanhängande förlängas till att omfatta högst 72

helg får frigångspermissionen

timmar.

Frigivningspennission

Enligt 26 kap. 7 § BrB får den som dömts till fängelse i lägst två

år för särskilt brottslighet som riktat sig mot eller allvarlig

medfört fara för liv eller hälsa och beträffande vilken påtaglig risk

bedöms föreligga för att han fortsätter begå brottslighet av samma inte villkorligt förrän minst två

slag efter frigivningen friges av straffet avtjänats. För att förbereda frigivningen får

tredjedelar

i detta fall 33 permission under en viss enligt § KvaL beviljas längre tid s.k. higivnirtgspermissiøn.

Frigivningsperrnission får beviljas när två tredjedelar av tidigast straffet avtjänats. För permissionen får ställas villkor nödvändiga beträffande vistelseort, eller annat. anmälningsskyldighet

Vistelse utanför anstalt enligt 34 § KvaL

En intagen kan få vistas utanför anstalt under längre tidsperioder om det sker i rehabiliteringssyfte. Beslut om sådan vistelse fattas av övervakningsnämnden eller i förekommande fall av kriminalvårdsnänmden. Förutsättningarna är att den en intagne genom sådan vistelse kan bli ñremål för särskilda som kan antas åtgärder underlätta hans anpassning i samhället samt att det ñreligger särskilda skål. En grundtanke är att skall vara placeringen någorlunda jämförbar med en anstaltsvistelse. Som exempel på olika slag av placering som kan komma i 34 § KvaL fråga enligt nämndes i den proposition som KvaL 1974:20 s. föregick (prop. 96), skola med intematförläggning, för narkotikabehandlingshem missbrukare, särskilt lämpligt enskilt hem och vämpliktstjänstgöring. Intagen som avses i 7 § tredje stycket KvaL får inte medges vistelse utanñr anstalt enligt 34 § KvaL. I regeringens proposition (1984/85:19) om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik uttalade departementschefen (s. 20) att 34 §-institutet borde komma till ökad och att användning placeringama borde kunna ske tidigare än vad som då skedde. I vissa fall skulle detta enligt honom kunna leda till ett bättre behandlingsresultat. Departementschefen pekade särskilt på att den pågående utbildningen i narkotikafrågor inom anstalterna och till planerade samarbetsprojekt mellan bl.a. socialtjänst och kriminalvård torde kunna leda till att fler kan komma i för intagna fråga 34 §-placering. I propositionen med förslag om införande av s.k. kontraktsvård 1986/87: (prop. 106) uttalade departementschefen som sin mening att 34 §-institutet fortlöpande bör komma till ökad användning när det gäller missbrukare. I propositionen därför ett föreslogs tillägg till 34 § KvaL av innebörd att det vid prövning av om den intagne

l08 SOU l99lz45

skall vistelse utanför anstalten med stöd av denna medges bestämmelse särskilt skall beaktas om den intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel. betonade att det är av stor vikt att den

Departementschefen

behov utreds och dokumenteras mycket noga så att de intagnes beslutande kan fatta så väl underbyggda beslut som organen

möjligt. Härigenom skulle, enligt departementschefen (s. 81),

också förutsåttningama för att den intagne fullföljer den planerade

vistelsen öka. Även andra vistelser än de som avser behandling mot missbruk kan ske med stöd av 34 § KvaL. Som nämnts ovan kan man med

stöd av bestämmelsen även placera den intagne i vämpliktstjänst- I 1986/671106 s. 92)

göring. nyssnänmda proposition (prop.

uttalade att man bör vara restriktiv när det

departementschefen av detta slag. Sådana skulle enligt departegäller placeringar

mentschefen emellertid kunna vara motiverade bl.a. i fall då

placeringen utgör en oundgänglig förutsättning för att den intagne

skall omedelbar till

få fullgöra militär grundutbildningi anslutning

anstaltsvistelsen och helt kort tid återstår före frigivningen. l

överensstämmelse med propositionsuttalandena förekommer

i liten Denna

placering i militärtjänst mycket omfattning. typ av

vistelser utgör i de flesta fall endast en kortare tid av den militära i slutet av densamma.

grundutbildningen antingen i början eller Således under budgetåret 1988/89 placerades endast 17 placerades eller 2 % av alla 34 §-placerade som värnpliktiga.

intagna

En 34 §-vistelse bör inte så tidigt att den planerade påbörjas

vård- eller blir kortare än den återstående

behandlingstiden

För vistelsen skall ställas de villkor som anses

verkstållighetstiden.

nödvändiga. Vid vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL skall det bland vid anstalten utses en kontaktman. Det skall

personalen

också utses en kontaktman vid den institution eller det behandsom skall ta emot den_ intagne. Den intagne och hans lingshem kontaktman vid t.ex. behandlingshemmet skall noggrant in-

fomieras om de villkor som för placeringen. Om den gäller

skall denne infonneras om vistelsen liksom intagne har övervakare

frivårdsmyndighetema i hans hemort och i det distrikt där han

placerats.

Under budgetåret 1988/89 901 påbörjades placeringar enligt

34 § KvaL. Av dessa fullföljdes 50%. Med vistelse fullföljd

menas vistelse som fram till

fullföljts frigivningen. I genomsnitt

avbröts omkring 45% av vistelsema.

Flertalet vistelser avsåg vistelse i hem för vård och boende (75 96). Med hem för vård eller boende avses ett hem inom

socialtjänsten som drivs av eller landstingskommun kommun och

som tar emot enskilda för

vård, behandling, omvårdnad eller tillsyn i förening med ett boende. Till

ett sådant hem räknas också hem som drivs av enskild eller

person sammanslutning om

hemmet har fler än fem eller om platser verksamheten drivs

yrkesmässigt och denna år av avgörande för

betydelse hemmets bestånd.

En mindre andel eller 20% av 34

§-placeringama avsåg placering i Med familjehem. familjehem avses avses ett enskilt

hem som av socialnämnden på uppdrag tar emot vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte är sådant att hemmet kan ses som ett hem för vård och boende.

Utbildning i kombination med intemat ñrekom i 1% medan

våmpliktstjånstgöring i form av militär som

grundutbildning

nämnts förekom i 2% av

placeringama.

Utfallet av varierar

placeringama något men för vistelse i hem

för vård och boende avbröts under

budgetåret 1988/89 drygt 40%

av vistelsema medan andelen avbrutna för

placeringar utbildning

eller värnplikt var 30%.

omkring

Av som blev

intagna placerade var flertalet i åldrarna 29-33 år.

Den för

genomsnittliga dygnskostnaden 34 §-vistelsema under budgetåret 1988/89 har beräknats till 7-800 kr. Denna

kostnad skall jämñras med motsvarande kostnad samma som för

budgetår

sluten lokalanstalt var 851 kr och för sluten riksanstalt var 1256 kr. Under det nämnda

budgetåret pågick 75 % av samtliga vistelser under högst 90 dagar. Endast 6% av vistelsema översteg 180 dagar. Den genomsnittliga vistelsetiden för samtliga vistelser

l10

var Nästan hälften av de avbrutna under budgetåret 74 dagar. vistelsema avbröts senast efter 30 dagar.

Missbruk av utevistelse

Som nämnts skall alla och andra vistelser

tidigare perrnissioner

utanför anstalten förberedas och planeras så att risken för att utevistelsen missbrukas är så liten som möjligt. Särskild uppmärksamhet skall under vilka en sådan vistelse ägnas åt de förhållanden skall och åt vilka villkor som behöver ställas. tillbringas För skall ställas de villkor som bedöms

korttidspennission nödvändiga för att motverka att den intagne missbrukar permissionen. Villkoren skall anges i perrnissionsbeslutet och på utfärdad

Den skall infonneras om de

permissionssedel. intagne noggrant villkor som ställs för permissionen.

Om det en uttalad risk för att den intagne avviker föreligger under en men det trots det kan beviljas sådan

permission,

skall denna vara bevakad. Som tidigare nämnts är en

permission,

bevakad den under hela vistelsen

permission endastuom intagne

utanñr anstalten står under tillsyn av minst två kriminalvârdstjänstår under men denna stemän. Om den intagne visserligen tillsyn inte är anordnad som nu sagts t.ex består endast av en tillsyn

betraktas permissionen som obevakad. medföljande tjänsteman Om den intagne missköter perrnissionen kan detta, som nämnts,

leda till att det skall bestämmas ny kvalifrkationstid innan ny kan Misskötsamhet kan även leda till att tiden

permission beviljas.

för eller vistelse utanför anstalten inte räknas in i den

permission

verkställda tiden. 39 § KvaL är emellertid huvudregeln att Enligt

tiden för vistelse utanför anstalt för frigång, regelbunden pennission, särskild permission, andra korttidspermissioner, frigivningspermission eller vistelse som medgivits med stöd av 34 § KvaL

räknas in i om det inte finns särskilda skäl

verkställighetstiden

som talar emot det.

Enligt kriminalvårdsstyrelsens praxis skall varje dags utevistelse

för att avgöra om tiden skall inräknas i prövas sig när det gäller Vad som kan tala emot att tiden räknas in är verkställigheten.

lll

t.ex. att den intagne inte använt permissionen på det sätt som var avsett. I regel är det bara den dag som rnisskötsamheten ägt rum som inte skall räknas som verkställd tid. Men om misskötsamheten bedöms vara kan detta leda till att hela utevistelsen

allvarlig

anses misskött och detta även om misskötsamheten går att hänföra till en viss dag. Om den som medgivits frigáng eller rått att delta i medgivits fritidsverksamhet med stöd av 14 § KvaL inte ägnat sig åt den verksamhet som varit avsedd bör inte den eller de dagar som det räknas in. Men gäller även om den intagne gjort vad han skall kan det inträffa att tillgodoräknande inte sker. Detta om han gäller

dessutom har ägnat sig åt otillåten verksamhet.

Också ñr för visst ändamål permissioner gäller att man gör en

bedömning av om den använt för det intagne permissionen

ändamål som varit avsett, t.ex. besök hos

arbetsförmedling.

För utevistelsen kan också ställas särskilda villkor bl.a. kan det uppstållas villkor om vistelseort eller

alkoholförtäring, resplan,

anmälningsplikt. Villkor om skall

alkoholförtäring bara uppställas om det bedöms som nödvändigt men kan för

aldrig uppställas frigång eller 14 §-vistelse. Har det föreskrivits förbud mot

alkoholförtäring bör den eller de som den druckit dagar intagne

alkohol inte inräknas i verkställighetstiden. Bevis om alkoholförtå-

ring kan vara erkännande, positivt alkoholutandningsprov eller den intagnes uppträdande vid ankomsten till anstalten. All befattning med narkotika under pennissionstiden bör enligt kriminalvårdstyrelsens praxis leda till att pennissionstiden inte blir

inräknad. Som bevis ñr att den med

intagne tagit befattning

narkotika räknas den

intagnes erkännande, hans uppträdande vid

återkomsten till anstalten eller positivt

urinprov.

Som missbruk av pennission räknas också att den

intagne

kommit för sent efter permissionen. Vid av om den

bedömning

sena ankomsten skall leda till att hela eller bara en

permissionen

del därav inte skall inräknas i

verkställighetstiden tar man hänsyn till den intagnes förklaring till den sena ankomsten. Är det fråga

om eller annat laga förfall inrâknas tiden

tågförsening, sjukdom

i verkställighetstiden. Om den uteblivit från anstalten efter utgången av intagne eller annan tid som beviljats för vistelse

beviljad permissonstid

utanför anstalten innebär detta ett avbrott i verkställighetstiden enligt 23 § lagen om beräkning av strafftid.

3.2.2 överväganden

Allmänt

Vi har under 3.2.1 lämnat en utförlig beskrivning av möjligheterna till vistelse utanför anstalt. Enligt vår uppfattning är det uteslutet att inskränka dessa möjligheter. De olika typerna av utevistelser som nu finns bör alltså behållas. Den fråga som vi skall besvara är i stället närmast om man bör utöka möjligheterna till vistelse utanför anstalt. Ett sätt att göra detta är att utvidga av Som framgår i avsnitt 5

omfattningen frigivningspermission.

vi med denna fram ett förslag om lägger i enlighet uppfattning

obligatorisk frigivningspermission för alla som avtjänat lägst fyra

månaders fängelse. I den allmänna debatten talas det ofta om att ett stort antal

permissioner missbrukas. Det kan i detta sammanhang påpekas att

statistik visar att, i förhållande till det stora antal

tillgänglig som det är påfallande sällan som den permissioner beviljas, awiker eller brott under pennissionen. intagne begår nya har under senare tid gått i positiv riktning dvs. allt

Utvecklingen

färre permissioner missköts av de intagna.

Som vi har sannolikt debatten om det stora

tidigare påpekat

antalet misskötta sin i att den statistik som

pennissioner grund fördes inte skilde på olika typer av permissionsmissbruk.

tidigare

Statistiken redovisade mot en permission som varje anmärkning misskötsamhet utan att särskilja rymning och nya brott från

förseelser av typ alkoholförtåring och någon

betydligt lindrigare

eller timmars för sen återkomst. Den från kriminalpolitisk några

allvarligare misskötsamheten (rymning/nya brott) synpunkt

uppgick under budgetåret 1989/90 till endast 6,5 % av alla regelbundna perrnissioner. var motsvarande (För särskilda permissioner andel så som 0,7 %.)

låg

Frisim:

De som är i kriminalvårdsanstalt

intagna saknar ofta både

arbetslivserfarenhet och Av den som

utbildning. undersökning

utfördes år 1986 och vars resultat torde alltjämt äga giltighet

(Frigångare - en om av ll undersökning tillämpningen § lagen om

kriminalvård i anstalt, Rapport 1988:3) att över

framgår hälften

av dem som haft är kvar i arbete

frigång alltjämt sex månader efter frigivningen. Denna form av utevistelse framstår därför

som mycket värdefull. Det finns enligt vår främst med

uppfattning, hänsyn till .de insatser gom utförs av de s.k. frigångsansvariga, goda förutsättningar för att fortsätta av denna utvecklingen

verksamhet.

34 §-vistelser

Som av 3.2.1 sker flertalet

framgått redovisningen 34 §-placering-

ar i hem för vård och boende. i med

Utvecklingen har, enlighet

de gjorda

departementschefsuttalandena, lett till att flertalet

placeringar numera avser mot narkotikamissbruk.

behandling

Från flera håll har till oss framförts den att

uppfattningen möjligheterna till en 34 §-placering bör också för en annan skapas kategori av Denna består intagna. kategori av unga brottsaktiva

personer som inte har men är socialt

missbruksproblem handikap-

pade och i stort behov av social träning. I detta har

sammanhang

det uttalats viss tveksamhet, om den nuvarande lydelsen av 34 § KvaL ger utrymme för att att denna

medge kategori placeras i

särskilt enskilda hem för

lämpliga att tillgodose deras behov av sådan träning. För vår del är vi av den att beuppfattningen

stämmelsen ger ett sådant Vi anser dessutom att man utrymme. inom kriminalvården bör sträva efter att förbättra de praktiska

till 34 §-

förutsåttningama för att ge denna kategori möjlighet

placering.

av 34 §-institutet bör således kunna utvidgas till

Tillâmpningen att omfatta även unga intagnai behov av social träning. Frågan år

även till

om det inte finns anledning att utvidga tillämpningen

Vi det. Vad vi närmast tänker på är män

andra grupper. tycker

som dömts för rnisshandels- och sexualbrott. För denna grupp förekommer det i vissa länder en kvalificerad behandling utanför de anstalterna. Även för denna kategori torde man kunna förbättra

förutsättningama för en 34 §-placering. praktiska När det gäller möjligheterna till 34 §-placeringar har den syn-

framförts att man i större än f.n. bör ta

punkten utsträckning

ekonomiska ramar för denna verksamhänsyn till kriminalvårdens het när man bedömer om den intagne skall medges en sådan vistelse. Ett sådant synsätt riskerar emellertid att leda till en ojämn

tillämpning. Ett strikt ekonomiskt synsätt kan också leda till att en

försvåras. Vi vill därför som fortsatt utveckling av 34 §-institutet vår mening uttala att det inte är rimligt att anlägga ett sådant

synsätt. Vad som i viss mån kan sågas tala emot att utveckla 34 §avbryts. I detta institutet är att ett stort antal av dessa utevistelser det emellertid att att även en

sammanhang förtjänar påpekas

vistelse som kanske avbrutits till relativt kortvarig i behandling, kan ha ett värde för den intagne. Erfarenföljd av rnisskötsamhet,

som varaktigt

heten ger nämligen vid handen att f.d. missbrukare ändra och ur missbruket ofta har

lyckats sin livsföring tagit sig och avbrutna bakom sig. Det flera kortvariga behandlingsinsatser är alltså inte uteslutet att även relativt kortvariga vistelser ger

som kan medverka till att senare behandlingsinpositiva impulser

satser ger ett bättre resultat. den Vi har erfarit att man på flera behandlingshem tillämpar

principen att den intagna skall vistas på institutionen på prov en

en vecka, innan institutionen accepterar att ta kortare tid, oftast

emot honom för en längre tids placering enligt 34 § KvaL. Oklarhet råder bland övervakningsnämndema om en sådan prov-

vistelse skall betraktas som en korttidsperrnission enligt 32 §

KvaL och således beslutas av anstalten eller om den skall kunna medges med stöd av 34 § KvaL och därför underställas övervakningsnåmnden. Enligt vår mening saknas för att betrakta en ñrutsâttningar veckas provboende som en på ett behandlingshem korttidpermission eftersom vistelsen avser längre tid än vad som kan komma i fråga vid en sådan permission. Däremot anser vi att 34 § KvaL inte uppståller något hinder mot att en intagen som ett led i ñrberedelsema för en längre tids vistelse enligt 34 § KvaL kan medges en kortare sådan vistelse. Enligt vår uppfattning kan det tvärt om vara en fördel att den intagne kan få tillfälle att vistas på behandlingshemmet under en kortare tid. På så sätt kan man nämligen få ett bättre beslutsunderlag inför av om den prövningen intagne skall medges en längre tids 34 §-vistelse. Som vi tidigare framhållit anser vi att den s.k. normaliseringsprincipen år viktig. Denna är också när det viktig gäller frågan om vem som skall, svara för och driva Lex. behandlingshem ñr narkotikamissbrukare. Om sådana hem drivs (direkt eller indirekt via stiftelser) av kriminalvården en uppkommer särbehandling av kriminella missbrukare som innebär ett klart avsteg från normaliseringsprincipen. Det kan också medföra att den s.k. ståmplingseffekt som har kan komma att fängelsevistelser omfatta också missbruksbehandling. Vi finner det angeläget att kriminalvården intensiñerar sina ansträngningar att initiera och förbereda den för vistelse intagne i rnjssbruksvård. Det bör emellertid ankomrna vederbörande på huvudman att ansvara för verksamheten i hemmet eller på institutionen.

Vissa med

3.3 frågor om särbehandling

stöd 7 KvaL

tredje stycket

av §

3.3.1 Gällande rätt

Som vi redovisat i avsnitt 3.1.1 skall, enligt 7 § tredje stycket KvaL, den som undergâr fängelse i lägst fyra år och den som i

annat fall dömts till fängelse i lägst tvâ år för grovt narkotikabrott

eller varusmuggling som avser narkotika eller för försök, grov

förberedelse, ståmpling eller medverkan till brott som nu angetts

eller annars kan om det med hänsyn till arten av hans brottslighet befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en verksamhet karaktär innan verkställigheten i brottslig av allvarlig anstalt har avslutats, placeras i sluten anstalt. En sådan intagen skall i riksanstalt, företrädesvis i anstalt eller anstaltsav-

placeras

med särskilt hög säkerhet. Det krävs således att en bedelning i det enskilda fallet leder till att det kan befaras att den dömning benägen att avvika eller fortsätta med brottslig intagne är särskilt karaktär innan i anstalt verksamhet av allvarlig verkställigheten har avslutats. med stöd av Prövningen av om en intagen skall särbehandlas KvaL Till 7 § tredje stycket görs av kriminalvårdsstyrelsen.

skillnad från vad som gällde före den l juli 1988 är frågan om en för sådan särbehandling numera föremål

intagen skall bli föremål för ett beslut. Frågan om särbehandling skall

självständigt omprövas minst en gång var sjätte månad men blir automatiskt

eller annan

omprövad om den intagne ansöker om t.ex. permission utevistelse. Som framgått i avsnitt 3.1.1 slår placeringsregeln

nämligen igenom också när det gäller om den intagne skall kunna

14 §-vistelse, regelbunden permission eller

beviljas frigång,

medges 34 §-placering. Den som särbehandlas med stöd av 7 § KvaL får nämligen inte beviljas sådana utevistelser tredje stycket och särskild permission får beviljas endast om det finns synnerliga

skäl och då endast under bevakning.

Prövning av frågan om eventuell särbehandling skall företas så snart om den verkställigheten påbörjats intagne uppfyller de strafftidsmässi Dessa kriterier ga kriterierna. uppfylls, vid ett givet tillfälle, av omkring 1.000 I intagna personer. genomsnitt särbehandlas, också vid ett givet tillfälle, 230 med stöd av intagna bestämmelsen. Antalet intagna som särbehandlas har på senare tid legat konstant på denna nivå trots att antalet som intagna uppfyllt de formella kriterierna för varierat. särbehandling

överväganden och förslag

En av grundtankama bakom 1974 års kriminalvårdsreform är att

verkställigheten i anstalt redan från början skall inriktas på åtgärder som förbereder den för och att intagne frigivningen permissioner, liksom andra vistelser utom anstalt, utgör ett viktigt led i dessa strävanden. Samtidigt står det klart att det finns en liten som grupp intagna med hänsyn till kravet på blir ñremål för särbesamhållsskydd handling i vissa avseenden. Det rör sig om personer som dömts för särskilt samhällsfarlig och som främst av brottslighet på grund risken för allvarlig inte blir ny brottslighet placerade i öppen anstalt eller medges pennissioner i samma som utsträckning flertalet av de För denna har det övriga intagna. grupp intagna sedan år 1972 ñrekommit en viss vid särbehandling verkställigheten i anstalt.

Enligt vår uppfattning tyder de uppgifter vi erhållit på att krimi-

nalvårdsstyrelsen är mycket restriktiv vid sina intitalbesluti fråga

om särbehandling enligt 7 § tredje stycket KvaL. Av hela den population som uppfyller de formella kriterierna blir nomialt endast 25 % föremål för sådan behandling. Den nuvarande av 7 § KvaL tillämpningen tredje stycket ger inte anledning till kritik utan överenstämmer med de tankegångar som föranlett regleringen. De i 7 § tredje stycket KvaL upptagna tidsgränsema är också väl avvägda. När det gäller kravet på

av vill vi emellertid anföra omprövning kategoritillhörigheten följande. Frågan om särbehandling omprövas när det finns anledning till det, dock alltid inom sex månader från föregående prövning. Under tiden 1 1988 fram till l oktober 1990 har beslut om juni i 106 fall. Av dessa har cirka 60 % särbehandling upphävts till beräknad och upphävts då omkring ett år återstått frigivning cirka 25 % då kortare tid återstått. Endast ett fåtal fall upphävdes i ett tidigare skede. Vid våra anstaltsbesök har vi från både intagna och personal erfarit missnöje med rådande praxis när det gäller den omprövning att som sker var sjätte månad. De intagna har haft förväntningar dessa automatiskt skulle leda till att kategoritillomprövningar och därför upprepade gånger blivit besvikna. hörigheten upphävs har å sin sida givit uttryck för att den strama Anstaltspersonalen har praxis som tillämpats inte i nämnvärd grad medgivit hänsynstagande till dess synpunkter. Mot denna bakgrund ter det sig enligt vår uppfattning tveksamt om de regelbundna omprövningama tjänar något syfte. Möjligen kan de, som anförts till oss av företrädare för de intagna, istället ha en direkt negativ effekt. Med är stabil vad avser urvalet av dem hänsyn till att praxis som särbehandlas enligt 7 § tredje stycket KvaL och att beslut om sådan särbehandling sker med stor restriktivitet uppenbarligen föreslår vi att kravet på regelbunden omprövning slopas. Omkommer ändå att ske relativt frekvent. Regeln att den prövning för detta. Vi intagne kan när han vill begära omprövning borgar förutsätter dessutom att om särbehandling omprövas i frågan samband med prövning av annat slag t.ex. då den intagne begärt att få permission. Utöver andra ñrdelar som ett slopande av de regelbundna medför torde det också leda till viss arbetsbeomprövningama sparing såväl på anstalterna som på kriminalvårdsstyrelsen.

3.4 Disciplinära åtgärder m.m.

3.4.1 Gällande rätt

Disciplinära åtgärder

Bryter en intagen mot anbefalld ordning eller meddelade anvisningar när han befinner sig inom anstalten eller utanför anstalten under tillsyn av personal inom kriminalvården får han, enligt 47 § KvaL, åläggas disciplinär bestraffning. Disciplinär bestraffning skall inte åläggas om det finns att den anledning intagne skall låta sig råtta av en eller Om anvisning tillsägelse. gårningen år av sådan beskaffenhet att är disciplinär bestraffning påkallad av hänsyn till ordningen eller säkerheten inom anstalten får en sådan räcka med åläggas även om det i och för sig skulle en anvisning eller tillsägelse. Som disciplinär bestraffning kan den intagne tilldelas varning (47 § andra stycket 1). Det kan också förordnas att viss bestämd tid, högst tio dagar, inte skall räknas in i verkställighetstiden för den påföljd som den intagne undergår (47 § andra stycket 2). Enligt 49 § KvaL får, genom upprepade förordnanden enligt 47 § andra stycket 2, den tid s0n1 inte skall inräknas i verkställighetstiden ej överstiga, l. beträffande den som undergâr i en månad fängelse högst sammanlagt tio dagar, 2. beträffande den som undergår fängelse i mer än en men högst fyra månader sammanlagt femton dagar samt 3. beträffande den som tid än undergår fängelse på längre fyra månader sammanlagt fyrtiofem dagar. Vad som nu redovisats är de disciplinära bestraffningsformer som finns i KvaL. Även andra vidtas emellertid mot åtgärder misskötsamhet i anstalten. Vi vill här särskilt peka på de s.k. knalltransportema. Med knalltransport avses en omedelbar förflyttning till en anstalt med mer restriktiv verkställighet.

är relativt vanliga. För år 1985 uppgick de, Knalltransporter enligt statistik som tagits fram av kriminalvårdsstyrelsen, till drygt 1.500. Enligt vad vi erfarit ligger de antalsmässigt fortfarande på denna nivå.

Isolering

En för kriminalvården i anstalt är att en grundläggande princip intagen i största möjliga utsträckning skall vistas i gemensamhet med andra intagna. I 17 § KvaL har också slagits fast att gemenskall under såväl arbetstid som fritid. I samhetsprincipen gälla vissa situationer kan man emellertid begränsa denna gemensamhet. Den längst gående begränsningen är placering i enmm, i dagligt tal kallad isolering. I korthet innehåller KvaL numera följande regler om isolering. kan få arbeta i Enligt 18 § KvaL en intagen på egen begäran enrum om kan beredas honom och särskilda skäl inte lämplig plats talar emot det. avskildhet kan, enligt 20 § första stycket, före- Tvångsmässig komma om det är nödvändigt l. till rikets säkerhet eller fara för den med hänsyn föreliggande eller armans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig intagnes skadegörelse på anstaltens egendom, annan att 2. för att hindra att den intagne påverkar någon intagen störa ordningen inom anstalten, allvarligt 3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen får tillgång till berusningsmedel, 4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan

intagen. För intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och âr i sluten anstalt gäller, enligt 20 § andra stycket KvaL, placerad särskilda Sådan får hållas avskild från andra regler. intagen om det kan befaras att han rymning eller att intagna, planlägger annan och avskildheten är nödvändig planlägger fritagningsförsök för att hindra att en sådan plan sätts i verket samt det med hänsyn till den eller armars kan befaras att han är intagnes brottslighet

särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär.

En intagen som uppträder våldsamt eller som är så påverkad av

alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att han kan befaras störa ordningen på anstalten får enligt 23 § KvaL tillfälligt

hållas avskild från andra Han får dock intagna. hållas avskild endast så länge det är för att nödvändigt betvinga det våldsamma upptrådandet eller tills hans påverkan har upphört. Under utredningen av ett disciplinärende får enligt 50 § KvaL en hållas intagen tillfälligt avskild från andra intagna i den mån det är oundgängligen nödvändigt ñr att syftet med utredningen inte skall äventyras.

Åtgärden får inte bestå längre än fyra dygn.

Om den inte kan hållas intagne avskild på anstalten får han placeras i allmänt häkte om detta är än att han lämpligare förs över till en arman anstalt. Den skall intagne få den lättnad i avskildheten som är möjlig.

överväganden och förslag

Sedan möjligheten att som en som disciplinär bestraffning ålägga en intagen att vara innesluten i enrum under högst sju dagar togs bort år 1976 1975/76: (prop. 165) återstår, som framgått, som disciplinär bestraffning varning och förordnande att viss tid inte skall inräknas i verkställighetstiden. I propositionen 1975/76: 165 om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt framhöll departementschefen att varje kriminalvårdsanstalt utgör ett kollektiv i vilket både ingår människor som har tvångsvis berövats friheten för att undergå ett

fängelsestraff och personer som bl.a. har till uppgift att se till att

denna påföljd blir verkställd. Ett utmärkande drag hos dem som har tagits in i anstalt är, enligt departementschefen, ofta att de inte har kunnat anpassa i arman kollektiv sig verksamhet. Han pekade även på att i den tvångssituation som de intagna befinner sig i under anstaltsvistelsen de också har särskilt svårt att känna någon solidaritet med omgivningen och att alla dessa förhållanden gör att

det i anstaltslivet relativt lätt kan uppstå ordnings- och disciplinav delvis ett annat förekommer i andra

problem slag än som

kollektiv. tillade att för att anstaltstillvaron

Departementschefen

alla berörda tillfredsställande sätt skall kunna fungera på ett för det är nödvändigt att viss kontroll utövas över de intagna. Det är att de som är intagna i krirninal-

självfallet nödvändigt vårdsanstalt följer de anvisningar och föreskrifter som gäller inom

anstalten. Det är också att de utsätts för kontroll i

nödvändigt

detta hänseende. Annars är det att förhållandena på

uppenbart

Men hur kontrollen bedrivs. anstalten lätt kan urarta. det är viktigt Vi har i avsnitt 5.3.3 beskrivit den förändring som pågår när det vårdarrollen. En av med denna är att

gäller målsättningarna

skall arbeta närmare de intagna. En följd av

vårdpersonalen

att kontrollen blir effektivare samtidigt som den blir mer detta blir mellan de

personlig. En annan är att de inbyggda motsättningarna

och minskar och dänned också brotten mot

intagna personalen anstaltsreglema.

det att det även framdeles finns ett Trots sagda står det klart av Vad som bör diskuteras är

behov disciplinära åtgärder.

emellertid vilka bestraffningar som skall förekomma. disciplinära om det nuvarande med för-

Nämiast gäller frågan systemet

skall inräknas i bör

ordnande att viss tid inte verkställighetstiden

behållas. Den kritik som kan riktas mot den aktuella bestraffningsfonnen

är följande.

Ett förordnade att viss tid inte skall inräknas i verkställiginnebär att den trots att han faktiskt varit hetstiden intagne,

frihetsberövad under den tid som avses, skall avtjäna motsvarande

tid i anstalten. förordnade

längre Härigenom skiljer sig ett sådant

endast semantiskt från ett rent tidstillägg. Vad det är fråga om är

alltså att anstalten, dvs. en adminstrativ myndighet, fattar beslut om frihetsberövande i fonn av fängelsestraff. Detta är något som,

mot bakgrund av de långa tider som det kan bli fråga om, strider

mot de allmänna som för beslut om frihetsbe-

principer gäller

rövande.

Visserligen har frågan, om beslut att viss tid inte skall inräknas i verkställighetstiden, prövats av Europakommissionen enligt Europakonventionens bestämmelser om krav på domstolsprövning vid frihetsberövande och därvid befunnits inte strida mot konventionen. Detta kan emellertid förklaras med att det tidstilläggeti fall som prövades inte gick utöver den av domstolen utrnätta strafftiden. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter, 4:e uppl. s. 109.) I många situationer kan dock detta bli fallet. Särskilt gäller detta i fråga om korttidsdömda. Vad en prövning enligt Europakonventionen skulle leda till i ett sådant fall är osäkert. Till det sagda skall läggas att den om villkorliga frigivningen, de tankegångar beträffande denna som vi grundar vårt arbete på genomförs, i framtiden kommer att bli obligatorisk för alla. Detta innebär att det redan vid domstillñllet står klart hur tid i lång anstalt som den dömde skall l den situationen kan man avtjäna. enligt vår mening inte anlägga samma som i det ovan av synsätt Europakommissionen prövade fallet. Om reglerna för villkorlig frigivning blir obligatoriska leder detta vår till att enligt mening alla beslut om tidstillägg strider mot konventionen om det är anstalterna som fattar besluten. Nu kan det förstås sägas att anstaltens beslut i dessa fall kan överprövas av kriminalvårdsstyrelsen och därefter till överklagas kammarrätten i Jönköping. Om så sker kan man naturligtvis inte påstå att det slutgiltiga beslutet om inte av tidstillägg prövats domstol. Att ett beslut om är emellertid tidstillägg överklagas relativt ovanligt. Under år 1990 behandlade kammarrätten ca 150 mål om disciplinär Detta bestraffning. skall jämföras med totala antalet disciplinära som bestraffningar det året var 1.900. l flertalet fall som kom under kammarrättens rörde det bedömning sig om tidstillägg. Under budgetåret 1989/90 innebar besluten om tidstillägg att omkring 6.000 dagar i anstalt inte inräknades. I realiteten är det alltså anstalterna som har det bestämmande inflytandet över tidstilläggen. Detta särskilt som det vid gäller korta straff kan vara svårt att hinna med kammarrättens prövning innan straffet är till fullo avtjänat. Ett beslut om tidstillägg gäller

KvaL omedelbart om inte annat nämligen enligt 58 § andra stycket förordnas. Ett annat skäl mot den gällande ordningen har att göra med beslutsfattandet. Detta går till så att det är anstalten som

själva

både för beslutsunderlaget och fattar själva beslutet. Ett sörjer sådant är inte lämpligt, särskilt inte när det är fråga om ett system

frihetsberövande. Det kan i sammanhanget påpekas att den intagne

i får föra sin talan och alltså inte har tillgång till

praktiken själv

något biträde. Men det kan riktas även annan kritik mot tidstilläggen. Tidstill-

nämligen av erfaren personal på anstalterna som läggen uppfattas föga verkningsfullt. Det finns i stället en önskan att den intagne

kan tas ur trafik direkt efter det inträffade och att det lämnas för att bearbeta orsakerna till det indisciplinära beutrymme teendet. i form av tidstillägg kommer enligt detta Bestraffning efter det inträffade. Den ger inte heller synsätt alltför långt i tiden

för att man från anstaltens sida agerar mot den verkliga

utrymme för det inträffade, som ofta kan hänföras till den intagnes

gnmden

person.

Mot bakgrund av det sagda anser vi att disciplinär bestraffning

i form inte de krav som man bör ställa

av tidstillägg uppfyller

främst med till att det är om ett frihetsberövande.

hänsyn fråga bör därför slopas. Det är emellertid uppenbart att det

Tidstilläggen vid sidan av möjligkrävs någon fomi av disciplinär bestraffning

heten att meddela varning. Rimliga krav på en acceptabel miljö för både personal och intagna gör att det måste finnas möjligheter

för anstalten att agera i en akut situation. vår det nämiast till hands att åter

Enligt uppfattning ligger införa en att som medel i bestraffningssyfte möjlighet yttersta hålla en avskild från andra intagna under en viss tid.

intagen

Andra tänkbara former av bestraffning är knappast tillräckligt

för att som remedium för svåra former av

ingripande tjäna

beteende.

ordningsstörande Ett från med de övriga intagna avskiljande gemensamheten under viss tid framstår som en från allmänpreventiv synpunkt

rimlig åtgärd. Åtgärden kan också sättas in i nära nog omedelbar

anslutning till det inträffade. För den som utsätts för intagne, avskiljandet, bör detta ha former och innehåll som ger utrymme för att bearbeta de problem som ligger bakom det förfarandet. indisciplinära Hans kontaktman liksom annan personal på anstalten bör utnyttja tiden för avskildheten genom att hålla en intensiv kontakt med den intagne och bearbeta dessa problem. På de anstalter där det ofta ñrkommer indisciplinära förfaranden bör det upprättas särskilda program avseende vilka åtgärder som skall vidtas i ñrhållande till den intagne under tiden för avskildhet. Det kan naturligtvis sägas att ett system med avskildhet kan leda till behov av vissa resurstillskott när det gäller lokaler. Enligt vår mening behöver så inte bli fallet. De slutna riksanstalter som används f.n. redan förfogar nämligen idag över lokaler som är lämpliga för ändamålet. Samma sak gäller för äldre lokalanstalter. Däremot saknas lokaler lämpliga vid nya lokalanstalter. Ett sätt att lösa lokalproblemet är vår enligt mening att placera den intagne på ett närbeläget häkte. En sådan skall dock placering i princip bara ske om anstalten inte över förfogar egna lokaler ñr avskildhet. En i häkte placering kan naturligtvis innebära att det kan uppkomma vissa praktiska Ett problem. är att man inte bör blanda häktade personer med dem sorti avtjänar ñngelsestraff. Vi har emellertid valt att inte fram lägga något förslag till hur denna fråga bör lösas. En av förhållandena översyn för häktade och anhållna pågår f.n. nämligen på uppdrag av justitiedepartementet av förre Justitieombudsmannen Anders Wigelius. Det är därför lämpligt att denna fråga kan tas upp i det sammanhanget. Avskildheten bör i naturligtvis begränsas tiden. En rimlig avvägning mellan intresset att å ena sidan ha till tillgång ett någorlunda avskräckande bestraffningsmedel och å andra sidan att begränsa den psykiska påfrestning som varje isolering innebär är, enligt vår mening, att sätta maximitiden till sju dygn. På samma sätt som i fråga om de nuvarande tidstillägget bör också särskilda

för maximitiden vid beslut om avskildhet.

gränser gälla upprepade

Skäl att nu ñnns beträffande

välja några andra gränser än de som

tidstillägget finns enligt vår mening inte. hållas avskild Som nämnts kan den intagne enligt S0 § KvaL

under utredningen av ett disciplinärende. I de fall den intagne

hållits avskild med stöd av denna bestämmelse bör han få

tillgodoräkna sig den tiden. Detta överensstämmer för övrigt med vad som gällde enligt lagen (1964:541) om behandling i fång-

vårdsanstalt. anser vi oss inte ha an- I fråga om de s.k. knalltransportema

att lämna till ändrad lagstiftning. Vi vill

ledning något förslag

emellertid framhålla följande.

I 6 och 7 §§ KvaL finns bestämmelser som reglerar hur de intagna skall fördelas mellan olika anstalter och anstaltstyper. Vilka som skall tas framgår av avsnitt 3.1.1. Härav hänsyn

bl.a. att en faktor som skall beaktas är rymningsrisken.

framgår

Det är emellertid uppenbart att en intagen som knalltransporteras

ofta hamnar på en anstalt med högre säkerhetsnivå. Något behov härav föreligger emellertid sällan i dessa fall. Det rör sig näm-

oftast om annan misskötsamhet än rymningsförsök. Redan ligen

mot denna finns det anledning att iaktta återhållsamhet

bakgrund med denna typ av förflyttning.

skäl mot är att de ödelägger den Ett annat knalltransporter

olyckligt, särskilt planering som gjorts för den intagne. Detta är

till som vi

mot bakgrund av det förslag frigivningspermission lägger fram (iämför avsnitt 5.3). Mot talar också det förhållandet att åtgärden

knalltransporter ofta beslutas innan utredningen kring det inträffade är färdig.

Eftersom det är om en repressiv åtgärd bör man av rättssäfråga kerhetsskäl kräva att det finns ett tillförlitligt beslutsunderlag.

vår bör man nämligen ställa samma krav på Enligt mening

bevisning i dessa fall som i fråga disciplinära åtgärder.

SOU l991:45 127

3.5 i anstalt

Urinprovskontroll

3.5. 1 Gällande rätt

Inledning

Enligt 2 kap. 6 § regeringsfonnen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. påtvingat och kroppsligt ingrepp kroppsvisitation. inskränkningar i dessa fri- och grundläggande rättigheter får enligt l2 § första samma stycket kapitel göras endast genom lag och får enligt sistnämnda andra paragrafs stycke aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Med avses kroppsvisitation undersökning av en persons kläder eller något som denne bär med sig. Kroppsbesiktning är en åtgärd som innebär en större risk för integritetskränkning än kroppsvisitation. Vad det är om är fråga t.ex. undersökning av kroppens kan håligheter. Urinprovstagning hänföras till kroppsbesiktning.

Bakgrunden till nu gällande bestämmelser

Lagbestämmelser rörande möjligheten att en att förelägga intagen länma urinprov för att t.ex. utröna eventuell av narkotipåverkan ka infördes år 1979 (prop. l978/79:62 om i ändring lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt). Som ett led i narkotikabekâmpningen förekom det redan dessförinnan en urinkonfrivillig troll som en förutsättning för att den skulle få intagne placering på en viss anstalt eller Tanken var att anstalten eller avdelning. avdelningen på detta sätt skulle hållas narkotikafri. Frågan om kontroll av narkotikamissbruk genom urinprov aktualiserades enligt lagens förarbeten av den svåra synnerligen narkotikasituationen på vissa anstalter (a. prop. s. 33). Det grundläggande skälet för att införa möjligheten att urinförelägga

128 SOU l99lz45

var att därigenom skulle kunna göra

provskontroll kriminalvården

en verklig differentiering av de intagna efter narkotikaberoende. sades vara det enda medel som stod till buds för att Urinanalys

fastslå om den intagne var påverkad av narkotika.

I att hindra att intagna blev narkotikaberoende under an-

syfte staltsvistelsen infördes därför en möjlighet att förelägga urinprov

även utan konkret misstanke i varje särskilt fall. En förutsättning för detta var att kriminalvårdsstyrelsen valt ut vissa anstalter och betecknat dem som narkotikafria. Vid dessa anstalter skulle man placera intagna som saknade eller hade ringa narkotikaerfarenhet.

Vidare inñrdes en möjlighet att förelägga den intagne att lämna om han kunde misstänkas vara narkotikapåverkad i det urinprov

enskilda fallet.

således inte möjlighet till generella eller stick-

Lagen gav

kontroller med hjälp av urinprovsanalyser på andra provsvisa

kriminalvårdanstalter än sådana som betecknats som s.k narkotikafria anstalter. Bestämmelserna om av urinprov var inte sanktio-

föreläggande

Om att lämna skulle detta nerade. en intagen vägrade urinprov inte kunna leda till disciplinär bestraffning, senareläggning av eller annan som den intagne skulle kunna

permission åtgärd

som en åtgärd. Det uttalade syftet med

uppfattas repressiv

var i stället att man på detta sätt skulle ha ett

urinprovskontroll

underlag för den önskvärda differentieringen av de tillförlitligt En att lämna fick därför tillmätas

intagna. vägran urinprov endast när det behov av förflyttning av den betydelse gällde intagne till annan anstalt (a. prop. s. 34).

I om i (1974:203) om

propositionen (1980/81:1) ändring lagen

kriminalvård i anstalt av det

tog man upp frågan om en utvidgning

förhållandevis snäva som reglerna om urin-

tillämpningsområdet innebar. Som ett led i uppspårandet av narkotika provskontroll

skulle vara en fördel om an-

det, enligt departementschefen, staltsledningen fick möjlighet att göra urinprovskontroller generellt

eller när det finns anledning tro att narkotika

stickprovsvis förekommer men det inte fanns tillräcklig grund att

på anstalten

misstänka någon speciell person för att vara narkotikapåverkad.

Redan vetskapen om att så kimde ske skulle, enligt departementschefen, ha en preventiv effekt. Han därför att det föreslog infördes en sådan möjlighet. Han betonade emellertid att man vid bedömning av analysresultatet noga måste beakta att inte behörigt bmk av läkemedel förväxlas med narkotikamissbruk. Någon ändring i vad avser sanktioner för att lämna vägran urinprov föreslogs inte i detta lagstiftningsärende.

Gällande bestämmelser

Genom som infördes ändringar år 1982 (prop. 1981/82:141 om ändring i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt) föreskrevs i 32 § KvaL att det vid bedömningen av, om regelbunden perrnission skall skall beaktas om den medges, intagne har nyttjat eller förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller utan skäl giltigt vägrat lämna urinprov. Departementschefen uttalade att urinprov skulle kunna användas även vid denna Han uttalade prövning. dock att det bör uppmärksammas att inte anses vara urinproven helt Bl.a att provet tillförlitliga. gäller kan ge positivt utslag även på grund av vissa typer av sömnmedel eller lugnande medel som den intagna fått genom legal förskrivning. Enligt departementschefen skulle man därför göra en samlad av den värdering utredning som föreligger, om den trots intagne positivt utslag på provet nekar till att ha använt narkotika. En vägran att lämna urinprov påverkar inte bara den intagnes möjligheter till regelbunden permission. med Samtidigt ändringen av 32 § ändrades också 52 d § KvaL. En är numera intagen skyldig på anmaning att lämna urinprov, om inte medicinska eller liknande skäl talar emot det. En vägran att lämna urinprov skall således numera kunna medföra att den kan intagne åläggas disciplinär bestraffning enligt 47 § KvaL. Under budgetåret 1988/98 genomfördes inom kriminalvårdsstyrelsen en undersökning av aktuellt narkotikamissbruk av dem som togs in på anstalt detta budgetår (Intagna narkotikamissbrukare under budgetåret 1988/89, Rapport 1990:1).

indelades de i tre I undersökningen intagna grupper; grava narkotikamissbrukare, narkotikamissbrukare eller icke narkotikamissbrukare. En grav narkotikamissbrukare defmierades som en

som under de senaste två månaderna i frihet injicerat

person narkotika en eller flera eller på annat sätt använt narkotika gånger dagligen eller så gott som dagligen. Som narkotikarnissbrukare definierades den som använt narkotika under de senaste två månaderna i frihet, dock inte injicerat eller använt i sådan grad

som medför en klassificering som grav narkotikamissbrukare. Totalt narkotikaklassifrcerades drygt 15.000 nyintagna under 18 % av dessa bedömdes som grava

sagda budgetår. Omkring

narkotikarnissbrukare medan omkring ll % bedömdes som

narkotikarnissbrukare. Stora skillnader rapporterades mellan

två månader och de med

intagna som har en strafftid överstigande

kortare strafftid. Av dem som hade en strafftid överstigande två månader bedömdes 45 % vara narkotikamissbrukare eller grava narkotikamissbrukare medan denna andel bland dem som hade strafftider eller kortare var 12 %. på två månader bestämmelser kan en intagen föreläggas att

Enligt gällande

lämna vid intagningen i anstalt. Han kan också föreurinprov om det ñreligger misstanke om att han läggas att lämna urinprov missbrukat narkotika. att lämna får ske också

Föreläggande prov

efter vistelse utanför anstalten, efter obevakat besök, som ett led i en eller som kontroll av samtliga intagna

stickprovsundersökning

en om det kan antas att narkotika förekommer på

på avdelning

kan också ställas som villkor för

avdelningen. Urinprovskontroll obevakat besök eller för frigâng, 14 §-vistelse eller regelbundna kan ha betydelse för permissioner. Slutligen urinprovsresultatet till annan anstalt eller som ett led i planeringen av en förflyttning

34 §-placering.

inte skall kunna eller förväxlas

För att urinprovema manipuleras

har det inom anstalterna utarbetats särskilda rutiner för provtag- Så skall från det att han får ningen. den intagne stå under tillsyn del av beslutet att han skall lämna urinprov. Provtagningen skall vidare ske i för ändamålet inredda Dessa rum

provtagningsrum.

är i de flesta fall försedda med eller arman utrustning

speglar

som gör att den tjänsteman som skall vara närvarande vid provtagningstillfället kan hålla noggrann uppsikt över den intagne.

Under provtagningen skall den intagne vara naken. När kvinnlig

intagen skall lämna prov får endast kvinna, sjuksköterska eller läkare närvara. Vid vissa anstalter pågår ñrsök med egna analysinstrument för urinanalys. Så har bl.a. kriminalvårdsanstaltema Härlanda,

Mariefred och Färingsö sådana instrument. Om en sådan analys

visar ett positivt resultat, dvs. spår av narkotiskt måste preparat, resultatet verifierats av Statens Rättskemiska Laboratorium (SRL) innan det läggs till grund för rättsliga för den

följdverkningar

intagne. Urinkontroller sker i stor

idag utsträckning. Kriminalvårdssty-

relsen och SRL har därför tecknat avtal

om analyser av urinprov.

SRL analyserade år 1989 omkring 40.000 prover från kriminalvårdsanstaltema. Antalet analyser under 1990 var omkring 36.000. l bilaga 3 lämnas en översiktlig redogörelse för vilka faktorer som är av betydelse för Där

analyserna tillförlitlighet.

att beror såväl på situationen

framgår tillförlitligheten vid provtag-

ningstillfället som på analysmetodens säkerhet och möjligheterna att tolka analysresultatet. Positiva analysresultat eller vägran att lämna urinprov ledde

under budgetåret 1989/90 till både disciplinära och andra följder

ñr de intagna. Förordnande

enligt 47 § andra stycket 2 KvaL att

viss tid inte skall inräknas i under samma

verkställigheten gavs budgetår i ca 1.600 fall. Av dessa grundade 440 sig omkring på positivt urinprov, vägran att lämna prov eller av manipulation sådant prov. Det genomsnittliga antalet vid beslut dagar enligt

47 § andra stycket 2 KvaL uppgick till ca fyra. Man kan därför uppskatta att under nämnda blev 1.700 budgetår omkring dagar

inte blev inräknade i verkställighet på grundval av reglerna om

urinprovstagning. Andra ñljder för den intagne kan Lex. vara att bli till förflyttad annan anstalt. Under budgetåret 1988/89 skedde av förflyttning intagna till arman anstalt på grund av misskötsamhet i ca 1.500

fall.

Av dessa hänförde % till urinprovsresultat eller

sig 24 positiva

vägran att lämna urinprov.

3.5.2 överväganden

Vi vill inledningsvis understryka att vi ser allvarligt på att det förekommer narkotika inom anstalterna. Redan det förhållandet att är leder naturligtvis till att man

narkotikahantering kriminaliserad

skall sträva efter att få bort detta Men förekomsten av

problem.

narkotika i kriminalvårdsanstaltema har även andra konsekvenser. Det nämligen i hög förhållandena där. Narkotika-

påverkar grad

missbruk leder ofta till en allmän vilket gör det svårt att

passivitet

Det blir också få de intagna att sköta sitt arbete eller sina studier. svårt att intressera dem för en meningsfull fritidsverksamhet i och utanför anstalten. Narkotikamissbruk kan dessutom bidra till

försämrade relationer mellan de intagna och personalen men också

till att relationerna mellan de intagna blir sämre. Intresset av att hålla anstaltema narkotikafria kan emellertid komma i kollision med intresset av att värna om den intagnes integritet och människovärde. Den grundsats, som när det gäller kriminalvården i anstalt fast i 9 § KvaL, är att man skall slagits för hans människovârde.

behandla den intagne med aktning

Kravet för den intagnes integritet innebär naturligtvis

på skydd

inte att man skall narkotika. Vad det i godta att han missbrukar

stället är fråga om âr att man bör vara uppmärksam på att man i sina strävanden att hålla anstalterna narkotikafria inte använder sig av metoder som är djupt kränkande för den personliga integriteten

som den eftersträvade effekten inte uppnås eller kan samtidigt mindre sätt. En sådan ut-

uppnås på ett integritetskränkande

skulle leda till att metodema inte överenstäm-

veckling nämligen

mer med den syn som ligger bakom reglerna i 2 kap. regerings-

formen om för den integriteten. Vad vi tänker skyddet personliga av reglerna om urinprovskontroll. på är tillämpningen

under rätt sker provtag-

Som framgått av redovisningen gällande ning i stor omfattning. Under budgetåret 1988/89analysemycket

rade SRL omkring 40.000 prover och under budgetåret 1989/90

omkring 36.000 prover från kriminalvårdsanstaltema. Samtidigt bedrivs en ñrsöksverksamhet som innebär att flera anstalter har egna analysapparater. Med de analysmetoder som dessa apparater bygger på kan man påvisa den kemiska grupptillhörigheten för en substans utan att med säkerhet kunna avgöra exakt vilken substans det iir om. Man kan således inte utesluta fråga att ett positivt utslag kan härröra antingen från substanser som kan finnas naturligt i urinen eller från legalt förskrivna mediciner. Från de anstalter som har egna analysapparater får SRL enbart prov som är positiva för verifikation. Andelen prov som visar positivt utslag ñr carmabis har trots det under senare år legat relativt konstant och ligger på 15-20 96. När det gäller analysresultatens tillförlitlighet är det ytterst väsentligt att provtagningen sker på ett sätt som gör att proverna inte kan manipuleras eller förväxlas. Mot den bakgrunden är det naturligtvis nödvändigt att rutinerna kring provtagningen âr så säkra som möjligt. Ur kan emellertid integritetssynpunkt provtagningssituationen många gånger upplevas som djupt kränkande. För att analysresultaten skall bli tillñrlitliga måste man ställa höga krav inte bara på rutinerna kring provtagningen utan också på och att tolka resultatet. Vi analysmetoden möjligheterna kommer senare att beröra denna fråga. Frågan, om det är effektivt att använda sig av urinanalys ñr att nå målet att få bort narkotika på kriminalvårdsanstaltema, hänger naturligtvis samman med hur man använder ett positivt analysresultat. Här finns det i princip två synsätt. Det ena synsättet är att resultatet skall användas i och finnas med som behandlingssyfte underlag i bedömningen av om den intagne är narkotikarnissbrukare. Ett positivt analysresultat skall i detta fall leda till att man sätter in resurser för att motivera den att underkasta intagne sig behandling ñr sitt missbruk. Det andra synsättet är att ett positivt analysresultat innebär att den intagne har brutit mot anbefalld ordning och att han på grund därav bör utsättas för repressiva åtgärder t.ex. disciplinär bestraffning.

vad vi erfarit vid våra anstaltsbesök ñrekommer båda Enligt dessa synsätt. Det finns emellertid tecken på att utvecklingen går

mot att ett urinprov inte skall föranleda repressiva positivt

försöker förmå åtgärder utan att det i stället bör leda till att man mot sitt missbruk. För vår del

den intagne att genomgå behandling

anser vi att detta är en utveckling i rätt riktning. Man kan inte

bortse från att ett hot om disciplinära åtgärder knappast framstår

som avskräckande för den som är narkotikamissbrukare och beroende av en drog. Därtill kommer att vi anser att man i många

fall kan ställa sig tvekande till analysresultatens tillförlitlighet.

kräva att Som vi tidigare nämnt måste man av rättssäkerhetsskäl t.ex. bestraffning, inte vidtas utan

repressiva åtgärder, disciplinär

att det ñnns ett tillförlitligt underlag för bedömningen. Men det måste enligt vår mening krävas ett tillförlitligt underlag också för som

en s.k. behandlingsåtgärd som av den intagne uppfattas repressiv. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas indragna perrnissioner, förflyttning eller utebliven 14 §-vistelse. Resultaten av urinprovsanalysema och deras tillförlitlighet

som nämligen rutinerna vid beror, framgått, på tre faktorer och att tolka

provtagningen, analysmetoden möjligheterna

analysresultatet.

När det kan man först konstatera att de

gäller analysmetoden

analysapparater som används vid anstalterna bygger på analysmeför att enbart detta toder som inte har en tillräckligt hög säkerhet för mot

analysresultat skall få läggas till grund repressiva åtgärder

en intagen. i bilaga 3 kan det emellertid även

Som framgår av redogörelsen

med de förfmade metoder som används vid SRL vara så att det är och svårt att avgöra vilken substans som finns i urinen. Det är till läkemedel innehåller ämnen

med så att vissa typer av receptfria

som vid nedbrytningen i kroppen ger spår av t.ex. heroin i urinen.

Den tredje faktorn som påverkar analysresultatets tillförlitlighet är att tolka Ett positivt resultat möjligheterna analysresultatet. innebär att ett viss ärrme kan påvisas i urinen och att koncentratio-

nen av ämnet överstiger ett visst bestämt värde. Vid analyser av

prov från kriminalvårdsanstaltema har detta gränsvärde satts relativt lågt, se bilaga 3. Beträffande cannabis kan det, främst när det koncentratio-

gäller ner nära gränsvärdet, vara så att ett positivt resultat kan härröra från ett missbruk som ligger mycket tillbaka i tiden. Detta långt

beror på att den aktiva substansen i cannabis lagras i

kroppens

fettdepåer och bryts ner efter hand. På motsvarande sätt kan det också bero på att den som lämnat gått ner kraftigt i vikt provet eller förbränt fett vid styrketräning eller annan aktivitet. fysisk Som framgått finns det flera osäkerhetsfaktorer som påverkar tillförlitligheten av anal ysresultaten. Enligt vår mening talar därför starka skäl för att man bör inta en restriktiv

hållning när det gäller

att lägga ett analysresultat till grund för en sanktion. Som vi tidigare understrukit vill vi inte på något sätt negligera problemet att det ñrekommer narkotika på kriminalvårdsanstalterna. l den allmänna debatten förekommer det emellertid uppgifter om att det där finns stora mängder narkotika. Dessa får uppgifter

enligt vår mening inte stöd av andelen urinprov som uppvisar positiva analysresultat. lnte heller stöds uppgifterna av t.ex. beslag inne i kriminalvârdsanstaltema som gjorts av de visitationspatruller som inrättats. Enligt vår mening kan det ifrågasättas om omfattande urin-

provskontroller är en effektiv metod för att komma till rätta med

narkotikaproblemet i anstalterna. En övertro på urinprovskontrollemas effektivitet kan leda till att urinprovskontroller blir den enda åtgärd som vidtas för att narkotikamissbruket inom stävja

anstalterna och att man slår till ro med att ha denna

sig vidtagit

åtgärd. I detta sammanhang kommer den ñrândrade synen på an-

staltspersonalens yrkesroll in. Vi har i avsnitt 5.3.3 nämiare redogjort för vad denna förändring innebär. Systemet med kontaktman för varje intagen bör nämligen enligt vår mening kuima vidga möjlighetena att upptäcka och stävja narkotikamissbruk hos de intagna även utan urinprovskontroller.

136 SOU l99l:45

Med hänsyn till den pågående utvecklingen i riktning mot att

resultatet av inte skall läggas till grund för

positiva urinprov repressiva åtgärder och till den förändring som kontaktmannasys-

temet bör kunna leda till när det arbetet med de intagna

gäller anser vi att det saknas skål att ändra reglema för urinprovskontroller i kriminalvârdsanstaltema. Vi vill emellertid understryka

vikten de intagnas integritet under verkstälav att man respekterar Enligt vår mening bör detta intresse väga mycket tungt ligheten. område. när det gäller att styra utvecklingen på detta

4 Vissa med

frågor anknytning

till den

villkorliga frigivning-

en

4.1 vissa

Särbehandling

av

intagna

De nuvarande reglerna om har vi redovisat i Villkorlig frigivning avsnitt 1.3.2. Där har vi också redovisat fängelsestraffkommitténs förslag i denna och därav. Vidare fråga beredningen har vi angett vilka utgångspunkter vi har haft när det den framtida gäller regleringen av den villkorliga frigivningen. I våra direktiv uttalas att det, även med ett system som bygger på principen om obligatorisk kan finnas Villkorlig frigivning, anledning att överväga om man bör öppna möjligheter till en mer gynnsam behandling av vissa kategorier intagna. I direktiven pekas på att detta i nâgra råttssystem gäller exempelvis unga lagövertrådare och förstagångsdömda.

4.1.1 av

Särbehandling förstagångare

Enligt vår uppfattning saknas det inte. skäl rent allmänt att sårbehandla som ñrsta personer gången avtjänar ett fängelsestraff. Detta gäller även med beaktande av att systemet för pâföljdsbestämning privilegierar dem som inte är så hårt kriminellt belastade genom att dessa, om inte brottets straffvârde eller art lägger hinder i vägen, i första hand döms till dom eller Villkorlig skyddstillsyn. De skadeverkningar på det personliga planet som

all erfarenhet medför för den som utsätts för

fängelsestraff enligt

det måste allmänt sett antas vara större första gången. nämligen sätt att minska dessa är att göra an-

Ett verksamt självfallet

staltstiden kortare för förstagångama. talar mot en av förstagångare har att

Vad som privilegiering med att en sådan inte skulle kunna gälla över hela linjen.

göra

med att det från krirninalpolitiska ut-

Detta hänger samman

gångspunkter inte är möjligt att på detta sätt sårbehandla personer för t.ex. narkotikabrott eller för allvarlig

som dömts grova Och det torde inte sällan förekomma att ekonomisk kriminalitet.

som första gången avtjänar fängelsestraff dömts för just

personer någon av dessa brottstyper. måste

Kan en privilegiering av förstagångare inte gälla generellt fall den skall gälla. Att skapa regler en prövning göras av i vilka för en sådan prövning är förenat med inte obetydliga svårigheter,

där inte

särskilt i de fall det är frågan om flerfaldig brottslighet

alla brotten är sådana att särbehandling skall ske. för vårt arbete är att systemet för

En av utgångspunktema

skall regler. Mot den

Villkorlig frigivning bygga på obligatoriska

kunna föreslå en av

bakgrunden anser vi oss inte privilegiering

en i det enskilda

förstagångare som måste bygga på prövning

fallet.

4.1.2 särbehandling av ungdomar

finns det skäl för en särbe-

Även när det gäller ungdomar goda

ram. Möjligen är dessa skäl

handling inom påföljdssystemets

Till skillnad från t.0.m. starkare än de som gäller förstagångama. finns det också här en direkt

när det gäller förstagångama när det straffmätningen. 129 kap. 7 § BrB stadgas reglering gäller innan han fyllt 21 år, hans

nämligen att, om någon begått brott särskilt vid Vidare skall

ungdom skall beaktas straffmätningen.

för brott som begått innan rätten enligt 30 kap. 5 § BrB, någon

han endast om det finns synnerliga fyllt 18 år, döma till fängelse

Och samma får rätten, för brott som någon

skäl. enligt paragraf det att han 18 men innan han fyllt 21 år, döma begått efter fyllt

till fängelse endast om det med hänsyn till straffvärde gämingens eller annars finns särskilda skäl ñr det. Dessa regler är ett utslag av tanken att det inte är rimligt att straffa ungdomar som begått brott lika hårt som vuxna. Man måste ta hänsyn till ungdomarnas allmänt sett bristande mognad och erfarenhet. Särskilt måste av de fängelsestraff, på gnmd skadeverkningar som anstaltsvistelser har, i än större utsträckning undvikas när det gäller unga För dem som döms till personer. fängelse bör av samma skäl straffen vara kortare än för andra. I vårt arbete utgår vi, som i avsnitt från att den framgått 1.3, nuvarande i princip obligatoriska skall ersättas halvtidsfrigivningen av obligatorisk Villkorlig frigivning för alla när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Den centrala frågan i sammanhanget är då om det är att låta även omfattas av den rimligt ungdomar ökning av anstaltstidema som en sådan innebär lagstiftningsåtgård generellt sett. Vi anser inte det. vår skulle ett Enligt bedömning undantag för ungdomar också möta förståelse hos allmänheten. Ett till godoseende av önskemålet att undvika att skärpningen av den kommer villkorliga frigivningen att gälla även ungdomar kan ske på olika sätt. Ett är att man ändrar i bestämmelsen i 29 kap. 7 § BrB. Ett annat är den möjlighet, som anvisas i våra direktiv och som vi nu diskuterar, nämligen att privilegiera ungdomar när det gäller den Men det är villkorliga frigivningen. naturligtvis även möjligt att ändra de regler som gäller för verkställigheten av fängelsestraff. Det första alternativet, att ändra i BrB:s regler för påñljdsbestänming, skulle kunna innebära att 29 7 § BrB kap. omformuleras så att domstolarna ges att i större möjlighet utsträckning sätta ner de inte helt korta för fängelsestraffen Vad ungdomarna. en sådan åtgärd skulle leda till i praktiken är av naturliga skäl osäkert. Detta beror på att domstolarna redan nu har stor frihet när det gäller att mäta ut straff för Men ungdomar. nâgra mera påtagliga resultat år inte att vänta. Med antagligen hänsyn härtill och då denna fråga faller utanñr våra direktiv kommer vi i det följande inte att uppehålla oss vid detta alternativ. När det gäller en särreglering för ungdomar inom ramen för den villkorliga frigivningen kan följande sägas.

Som vi nämnt innebär nuvarande reglering att man beträffande ungdomar dels i det längsta undviker att döma till fängelse, dels om ñngelse ändå måste dömas ut - utmäter ett förhållandevis kort straff. Om man skulle behandla ungdomarna förmånligt också inom ramen för den villkorliga frigivningen skulle man få ett system som till sin har betydande likheter, men under uppbyggnad omvända förhållanden, med det som nu tillämpas beträffande dem som dömts för t.ex grovt narkotikabrott, som särbehandlas enligt 26 7 Dessa döms till långa straff på grund av kap. § BrB. svårhet. Sedan får de en ur deras synvinkel brottslighetens Slutligen friges de ogynnsam anstaltsplacering på samma gnmd. som innebär att de avtjänat villkorligt enligt undantagsregler betydligt större del av sitt straff i anstalt än andra, i huvudsak på grund av just brottslighetens svårhet. Skillnaden i förhållande till ungdomarna är att narkotikabrottslingama får en mera ogynnsam i de olika leden medan de unga i stället skulle få behandling förmåner. En av detta slag, där en och samma omständighet tillåts ordning anstaltstidens längd på flera olika sätt, bidrar till att göra påverka svåröverskådligt. Det finns också en risk för att en regelsystemet sådan får ett genomslag i praktiken som inte motsvaomständighet rar dess betydelse. Det är därför en fördel om man vid en reform på området kan komma bort från en sådan ordning. Vi utgår också, som vi angivit i avsnitt 1.3.5, från att så blir fallet genom när de att alla som undergår fängelsestraff ges Villkorlig frigivning avtjänat två tredjedelar av straffet och särbehandlingen enligt 26 kap. 7 § BrB Att införa samma modell när det gäller upphör. villkorlig frigivning av ungdomar är inte tilltalande. Specialregler för ungdomar på den villkorliga frigivningens omrâde medför också andra Ett sådant gäller den problem. tidpunkt som skall vara avgörande för ungdomsklassificeringen. Om man, i likhet med vad som gäller i fråga om tillämpningen av reglerna i 29 och 30 kap. BrB, låter tidpunkten ñr brottet eller brotten vara avgörande uppstår svårigheter i det fallet att vissa brott begåtts innan åldersgränsen uppnåddes och vissa efter detta. Motsvarande problem uppstår när ett brott har en utsträckning i

tiden. Det är enligt vår att särbehand-

uppfattning knappast rimligt

la i alla dessa gränsfall. Inte heller år det att rimligt tidigare

frigivning skall vara utesluten om t.ex. ett av flera brott

begåtts

på fel sida om åldersgränsen.

Att låta tidpunkten för häktning eller åtal vara avgörande är ett

annat alternativ. Här kan emellertid delvis samma

invändningar göras som mot att låta åldern vid brottet eller brotten vara avgörande. Åtal kan delges för olika brott vid olika tidpunkter men sedan behandlas i sarruna dom och alltså föranleda gemensam

straffmâtning. Att avgöra hur stor betydelse för straffmätningen

som de brott, ñr vilka åtal väckts eller före åldersdelgivits gränsen, haft i förhållande till brott är även för

övriga svårt,

domstolen som dömer i målet. På motsvarande sätt förhåller det

sig om utgångpunkten tas i häktningsbeslutet. l dessa fall måste

således en individuell Att

bedömning göras. skapa generellt

verkande regler år nämligen inte En sådan

möjligt. bedömning

förutsätter dels normer ñr dels ett be-

bedömningen, lämpligt slutsorgan. Även om något sådant säkert låter det sig göras talar

förhållandet att man skulle få individuella av

bedömningar tidpunkten för Villkorlig frigivning mot en särbehandling. Tidpunkten för domen erbjuder en fonnellt sett

naturligtvis

oantastlig utgångspunkt för bedömningen av om den dömde skall

behandlas som ungdom eller inte. Men domen kommer inte alltid direkt efter det att brottet eller brotten även om det finns

begåtts, särregler Er unga lagöverträdare som innebär att handläggningen

av deras brott skall vara snabbare. Ibland kan det ta tid innan

lång förundersökningen avslutats, åtal väckts, domstolsñrhandlingen

hållits och domen meddelats. En vilken dornstill-

ordning enligt

fället skall vara avgörande framstår mot denna son1 bakgrund

mindre lämplig. Slumpartade faktorer skulle utfallet alltför

styra mycket.

Av det sagda drar vi slutsatsen att av de anförda altematiinget

ven bör ñrordas och att det alltså inte är att utfomia ett

möjligt

enkelt och för

ändamålsenligt system privilegiering av ungdomar

inom ramen Br den

villkorliga frigivningen.

Den återstående möjligheten att privilegiera ungdomar är att det inom ramen ñr verkställigheten. Det är enligt vår göra mening önskvärt att se till att de som är unga och som dömts till inte helt korta inte dras med i den ökning av

fängelsestraff anstaltstidema som en reform av den villkorliga frigivningen

kommer att innebära. Frågan är då om det är möjligt att gå via verkstållighetsreglema. Vi anser det. Vi föreslår i detta betänkande ett införande av en ny typ av frigivningspermission, se avsnitt 5. Inom ramen för en sådan är det möjligt att särbehandla

ungdomar genom att låta dessa få en längre frigivningspermission

än andra intagna. En sådan ordning har, vid sidan av den avkortning av anstaltstidema som den medför, det goda med sig

att den intensiva övervakning som fri givningspermissionen är tänkt

att innebära sätts in på just ett klientel där det år särskilt angeläget För den nämiare av med kontroll och stödåtgärder. utformningen

denna ungdomsprivilegiering får vi hänvisa till avsnitt 5.3.9.

efter

Övervakning

4.2. villkorlig frigivning

4.2.1 Gällande rätt

För den som friges villkorligt gäller enligt 26 kap. 10 § BrB en av i ett år. l beslut om Villkorlig frigivning som prövotid regel

meddelas av kriminalvardsnämnden kan dock fastställas en längre

prövotid, högst tre år. I till att Villkorlig frigivning äger rum eller senare anslutning

kan, om det bedöms som pákallat, beslutas att den frigivne skall

stå under Detta framgår av 26 kap. ll § BrB. l övervakning.

denna så att ca 80 % av dem som

praktiken tillämpas regel

blir föremål för frivård. l rätt stor ut-

avtjänat fängelsestraff sträckning âr strafftidens längd avgörande för om övervakning anordnas. Om det fängelsestraff som avtjânats är kortare än sex månader blir det i regel ingen övervakning. Detta överensstämmer

för övrigt med de motivuttalanden som gjordes i samband med den senaste ändringen av de aktuella reglerna (prop. l982/83:85 s. 126, se dock JuU 1982/83:26 s. 39 där propositionsuttalandena modererades något). Beslut om övervakning fattas av frivårdsmyndigheten. En beskrivning av frivårdens organisation m.m. finns i depanementspromemorian (Ds 1991: 10) Frivårdens arbetsfonner och resurser (s. 26 f). Om övervakningen inte längre bedöms som påkallad får övervakningsnämnden besluta att den skall upphöra. Övervakningen skall utan något särskilt beslut upphöra när ett år av prövotiden har ñrflutit om inte övervakningsnånmden på grund av misskötsamhet från den dömdes sida beslutar om förlängning. Längre än till prövotidens utgång får dock inte övervakningen pågå. Under övervakningstiden skall frivårdsmyndigheten, enligt 26 kap. 14 § BrB, genom tillsyn och ñrmedling av stöd och hjälp verka för att den frigivne inte på nytt begår brott och för att hans anpassning i samhället också i övrigt främjas. För detta ändamål skall frivårdsmyndigheten fortlöpande hålla sig underrättad om den frigivnes livsföring och om hans förhållanden i övrigt. Som nyss nämnts skall övervakning beslutas om det bedöms som påkallat. Det är därvid främst den frigivnes behov av stöd och hjälp som skall vara avgörande. Det är således i princip samma beslutsgrund som när det gäller utdömande av skyddstillsyn, se 30 9 § BrB. kap. Den som står under övervakning skall enligt 26 kap. 13 § BrB hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanstållning och andra ñrhållanden som är av betydelse för övervakningen. Han skall också på kallelse instålla sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse med honom eller, om frivårdsmyndigheten bestämt det, även med tjänsteman vid myndigheten eller annan person. För den som frigivits gäller ett skötsamhetskrav. Detta framgår av 26 kap. 14 § BrB. Den frigivne skall också efter fömiåga söka ñrsöija sig. Vidare skall han råtta sig efter de föreskrifter eller anvisningar som meddelats honom. Har han förpliktats ersätta

genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad som står i

hans fömiåga för att fullgöra denna skyldighet. När det finns skål att anta att den för sin anpassning i frigivne

samhället behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta under får, 26 kap. 15 § BrB, en sådan

prövotiden enligt

föreskrift meddelas honom för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift får avse l. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, 2. arbetsanstållning, arman törvårvsverksamhet eller utbildning, 3. läkarvård, eller arman vård eller behandling i

nykterhetsvård

eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning. Har den frigivne ñrpliktats att ersätta genom brottet uppkommen skada får det meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för full Detta dock endast

skadeståndsskyldighetens görande. gäller i den mån sådana ñreskrifter inte med hänsyn till den frigivnes

ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas

motverka den frigivnes anpassning i samhället.

En särskild föreskrift får också meddelas om vad som skall gälla för själva övervakningen. I en sådan föreskrift får anges på vilket sätt och i vilken skall hålla kontakt med omfattning den frigivne

övervakaren eller (kontaktföreskrift). Vidare frivårdsmyndigheten

får föreskrivas för den att lämna underrättelse

skyldighet frigivne

till övervakaren eller om utevaro från

frivårdsmyndigheten

skola eller annan i Föreskriften angiven verksamhet arbetsplats,

eller inrättning.

mot en föreskrift eller eller i

Om den frigivne bryter anvisning missköter kan övervakningsnåmnden, enligt 26 kap. övrigt sig

18 § BrB, meddela honom en föreskrift av det slag som nyss nämnts. Ofta är det härvid fråga om att meddela en kontaktföre-

skrift. Nämnden kan också, det rör om en frigiven som inte sig

står under besluta att han skall ställas under sådan övervakning, eller fatta vissa andra beslut som rör övervakningens innehåll. En misskötsamhet kan vidare föranleda att den frigivne meddelas

varning eller att det beslutas att han skall stå under övervakning under viss tid efter det ett år av prövotiden har förtlutit. Det sistnämnda gäller av naturliga skäl endast dem som frigivits efter

beslut av kriminalvârdsnänmden och av nänmden givits en längre prövotid än ett år. Om den frigivne har åsidosatt sina och det allvarligt åligganden kan antas att han inte kommer att låta rätta sig genom någon annan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, får nämnden enligt 26 kap. 19 § BrB, förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid av högst en månad varje gång.

Överväganden och förslag

Den som blir villkorligt kan ställas under frigiven övervakning om det bedöms som påkallat. Innehållet i övervakningen är i princip densamma som för den som dömts till skyddstillsyn. Samtidigt som övervakningen fyller hjälp-, stöd- och kontrollfunktioner år den alltså en del av en kriminalpolitisk påföljd. Frågan är då om det är rimligt att den som avtjänat ett fängelsestraff skall, efter det att anstaltsvistelsen är avslutad, underkastas av detta övervakning slag. Vi har i avsnitt 2.5.3 kommit fram till att synen på skyddstillsynspåtöljden måste bli en annan än den som gäller idag. Skyddstillsyn är en som ådöms straffrättslig påföljd personer för att de har begått brott. I detta att ligger skyddstillsynen innebär och skall innebära ett visst mått av för den som utsätts för obehag påföljden. Detta obehag består i den som det frihetsinskrânkning innebär att vara underkastad övervakning. Som vi påpekat i det nämnda avsnittet år det naturligtvis viktigt att komma ihåg att man, när någon väl har dömts till skyddstillsyn, inom ramen ñr skall vad man kan påföljden göra ñr att underlätta den dömdes i samhället. Detta får bara inte anpassning skynuna anledningen till att påföljden döms ut och innebörden av den. Liksom

skyddstillsynspåföljden utgör övervakningen efter

Villkorlig frigivning, som vi ser det, en frihetsinskränkning. Även om den innehåller moment av och stöd år den, i vart fall sett hjälp ur den dömdes synvinkel, en form av straffrättsligt ingripande. Härigenom år den en del av påföljden dvs. något som ersätter den

i anstalt. Men förhåller det sig

tid som den frigivne slipper avtjäna

på detta sätt bör i rättvisans namn samma regler i fråga om överför alla som friges Som framgått ovan

vakning gälla villkorligt.

är så emellertid inte fallet. Det är endast i de fall som överbedöms som den sätts in. I detta en vakning som påkallad ligger orättvisa. Något tillspetsat innebär den nuvarande

betydande ordningen att vissa, som friges villkorligt från fängelsestraff, övervakningen får avtjäna ytterligare en påföljd medan

genom andra Med vår att övervakning innebär en

slipper. uppfattning

frihetsinskränkning blir det alltså omöjligt att behålla ett system där om den villkorligt frigivne skall ställas under överfrågan

skall besvaras med utgångspunkt från hans personliga

vakning förhållanden. Den ovan nämnda orättvisan måste således elimineras. Frågan år då bara om alla som friges villkorligt skall ställas under övervakning eller om ingen skall det. l detta sammanhang är det nödvändigt att ta hänsyn till inrikt-

ningen på refomiarbetet når det gäller den villkorliga frigivningen.

de tankegångar som redovisades i den senaste budgetpro- Enligt och som vi, enligt vad vi angiviti avsnitt 1.3.5, lagt till

positionen

för vårt arbete skall framtiden omfatta

grund Villkorlig frigivningi i alla som avtjänar fängelsestraff och ske när tvâ tredjedeprincip

lar av strafftiden har avtjänats. BI.a. skall alltså någon minimitid för Villkorlig frigivning inte finnas. Ett system med övervakning av alla efter den villkorliga frigiv-

leder till att också de som dömts till mycket korta fängelse-

ningen straff skulle utsättas ñr den frihetsinskrånkning som en överinnebär. För de allra kortaste straffen, dvs. när reststrafvakning

fet en månad, kan man fråga sig om en sådan ordning understiger är rimlig. Till detta kommer att en Övervakning av alla villkorligt skulle innebära att möjligheterna till en ändamålsenlig frigivna

kraftsamling av frivårdens resurser gick ñrlorade. Mot av det kan vi inte förorda ett system där

bakgrund. sagda

ställs under Slutsatsen blir alla som friges villkorligt övervakning. då att ingen bör ställas under övervakning.

För denna lösning talar även följande. Det centrala sanktionsinnehållet i fängelsepáföljden är frihetsberövandet. Från sanktionssynpunkt spelar inslaget av frivård en underordnad roll. Detta kommer att gälla så mycket mer om Villkorlig frigivning inte skall ske ñrrän när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Då kommer ju den del av ett straff som avtjänas i anstalt att vara dubbelt så lång som den som villkorligt efterskänks genom den villkorliga frigivningen. I en sådan situation anser vi att prövotiden och det hot om förverkande som denna innebär är en tillräcklig ersättning för den del av straffet som blir villkorat. Också praktiska skål talar i viss mån för den son1 vi lösning stannat ñr. De som friges från anstalt tillhör ofta en grupp som är mer kriminellt belastad än vad som är vanligt när det gäller skyddstillsynsdömda. Detta kan vara förklaringen till att vissa frivårdstjänstemän anser att det är svårt att, trots att man lägger ner betydande arbete, få till stånd en för övervakning villkorligt frigivna som fungerar tillfredsställande. En inte helt ovanlig inställning år att denna ofta är svår att kontrollera eller kategori att påverka och att det därför möter svårigheter både att förmedla stöd och hjälp och att kravet Detta leder i sin fullgöra på tillsyn. tur till att det inte är sällan som de tjänstemän som ansvarar för de villkorligt av dessa frigivna säger sig uppleva övervakningen som mindre än den av de meningsfull skyddstillsynsdömda. För den kommer även framdeles villkorligt frigivne att gälla att han har en prövotid. Begär han nya brott under denna tid riskerar han att den villkorligt medgiva friheten förverkas. Detta sammanfaller enligt vår i stort med vad som den som dömts mening gäller till dom. För honom Villkorlig löper också en prövotid och han riskerar. också, om han inte sköter sig att, att den villkorliga domen undanröjs och att påföljden bestäms till fängelse. Vid den närmare utfommingen av våra beträffande den som är förslag villkorligt frigiven har vi därför eftersträvat parallellitet mellan de regler som gäller för den villkorligt dömde och de regler som skall gälla för den villkorligt frigivne.

5 Frigivningspermission

5.1 för

Tidigare regler frigivningspermis-

sion och

Villkorlig frigivning

Möjligheterna att bevilja en intagen frigivningspennission utvidgades i samband med tillkomsten av KvaL. Denna utvidgning innebar att alla intagna skulle kunna en tids beviljas längre permission innan de slutligen blev villkorligtfrigivna. Frigivningspennission fick dock inte beviljas före den då dag Villkorlig frigivning tidigast kunde ske. Når KvaL infördes var den fakultativ. villkorliga frigivningen I princip gällde att skulle ske sedan två Villkorlig frigivning tredjedelar av straffet hade avtjänats. Men om särskilda skäl förelåg kunde Villkorlig frigivning ske dock inte innan tidigare, halva tiden fick emellertid avtjänats. Villkorlig frigivning inte ske förrän minst fyra månader av straffet avtjånats. I praktiken tillämpades den ordningen att den som var intagen i anstalt och som inte hade kommit i åtnjutande av halvtidsfrigivning eller annars av före blev frigivning tvåtredjedelsdagen, villkorligt frigiven på tvåtredjedelsdagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden var ordnade på ett tillfredställande sätt. I sistnämnda fall beviljades han regelmässigt frigivningspennission fr.o.m. tvåtredjedelsdagen för att få tillfälle att själv till att ordna sin

medverka frigivningssituation.

Andamålet med frigivningspennissionen var alltså att den skulle utgöra ett led i förberedelserna för den Geintagnes frigivning.

nom en sådan permission skulle den intagne få möjlighet att själv medverka aktivt i I förarbetena till frigivningsförberedelsema. reglerna nämnde departementschefen att den intagne därigenom skulle få tillfälle att skaffa bostad eller ordna andra sådana praktiska skulle också kunna angelägenheter. Frigivningspermission för att den skulle skulle kunna få beviljas intagne därigenom eller utbildning som var särskilt arbetsanställning, undervisning för honom (prop. 1974:20 s. 146). lämpad

5.2 Gällande rätt

De nuvarande reglerna om Villkorlig frigivning infördes år 1983. Som vi redovisat i avsnitt 1.3.2 innebär de följande. Den som tid skall friges villkorligt när han undergår fängelse på viss halva strafftiden. får dock inte ske förrän avtjänat Frigivning minst två månader av straffet avtjänats. Inte heller får villkorlig frigivning ske från fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § BrB eller från ett för böter. För intagen som avses förvandlingsstraff i 26 kap. 7 § BrB, dvs. den som dömts till fängelse i lägst två år särskilt som har riktat mot eller för allvarlig brottslighet sig medfört fara för liv eller hälsa och beträffande vilken det bedöms en risk för att han efter frigivningen fortsätter ñreligga påtaglig av samma gäller särskilda regler. En sådan brottslighet slag, får inte förrän två tredjedelar av strafftiintagen friges villkorligt den har Till skillnad från vad som gäller för övriga avtjänats. skall i intagna är prövningen av om Villkorlig frigivning beviljas dessa fall fakultativ. I samband med kan, som redovisats i villkorlig frigivning avsnitt 4.2.1, beslutas att den skall ställas under överfrigivne

Övervakning är emellertid inte obligatorisk. Beträffande

vakning. den som står under övervakning skall frivårdsmyndigheten genom och fönnedling av stöd och hjälp dels motverka att han tillsyn återfaller i brott, dels verka för att hans anpassning i samhället Innehållet i övervakningen efter Villkorlig frigivning är främjas.

således samma som efter dom på skyddstillsyn. (Se avsnitt 6.1.1.) När reglerna om villkorlig frigivning ändrades år 1983 ändrades också reglerna om frigivningspermission Nu- (prop. 1982/83:85). mera kan frigivningspermission endast som avses beviljas intagen i 26 kap. 7 § BrB och får inte för tid före den då två beviljas dag tredjedelar av straffet avtjänats. Liksom när det gäller andra typer av permissioner får det för frigivningspermission ställas de villkor som bedöms som nödvândiga beträffande vistelseort, eller annat. anmälningsskyldighet

5.3 Överväganden

och

förslag

5.3.1 till

Möjligheterna frigivningspermission bör

utökas

Enligt 4 § KvaL skall verksamheten i anstalt redan från början inriktas på att förbereda den för tillvaron utanför anintagne stalten. Detta sker i dag att den till genom intagne ges tillfälle bl.a. arbetsträning, studier eller mot En behandling drogberoende. viktig del i ñrberedelsema utgörs dessutom av att möjligheterna vistas utanför anstalt. Tiden i frihet efter det att den lämnat anstalten är en intagne känslig period för den intagne. Det är då som hållbarheten i det nät av frigivningsförberedelser som konstruerats för den intagne sätts på prov. Enligt vår mening är det mot denna bakgrund svårt att tänka att den som ett i vart sig avtjänat fängelsestraff, fall om det är om ett skall frågan längre straff, släppas ut i samhället utan någon fonn av under vilken övergångsperiod han erbjuds stöd och hjälp samtidigt som han utsätts för kontroll. Som framgått av avsnitt 4.2.2 anser vi att den nuvarande övervakningen efter bör upphöra. villkorlig frigivning Det nyssnämna behovet måste därñr tillgodoses är att på annat sätt. En möjlighet använda sig av ett system med En frigivningspermission. period

med innan den intagne släpps helt fri skulle frigivningspermission inte nämligen innebära att den intagne under en övergångsperiod bara kom att och stöd utan också att det skulle erbjudas hjälp finnas för att underkasta honom en genomgripande förutsättningar kontroll under samma tid. skulle således ge utrymme Ett system med fri givningspermission underkastas en konför att den intagne under en övergångsperiod med som f.n. för troll. I enlighet de regler gäller frigivningsskulle han kunna en tät kontakt med permission åläggas att hålla kriminalvården. Det bör också kunna ställas andra krav på honom Lex. beträffande vistelseort, eller annat. Om den sysselsättning inte sköter kontakterna eller annat sätt missköter sin intagne på skall man snabbt kunna häva denna. Den intagne permission återförs då till anstalten. vår uppfattning bör en sådan frigivningspermission ligga Enligt i tiden omedelbart före den villkorliga frigivningen. På det sättet kan vilket vi ser som särskilt värdefullt, åstadkomma en man, till tiden i frihet. Om den intagne sköter mjukare övergång bör, i överenståmmelse med vad som frigivningspermissionen tiden för inräknas i hans gäller f.n., frigivningspermission

verkställighetstid. är alltså att behovet av stöd liksom det krav Vår slutsats på som finns beträffande den som blir villkorligt frigiven i kontroll, med att han lämnar anstalten, bör ett samband tillgodoses genom

system med frigivningspermission.

Det kan i sammanhanget nämnas att ett system med frigivningssom vi kommer att utveckla nedan, medför att permission, kriminalvårdens resurser sammantaget kan användas effektivare.

5.3.2 Bör anstalten eller frivården ha ansvar för den

under frigivningspermissionen?

intagne

En när det gäller frågan vem som grundläggande målsättning, skall ha ansvar för den frigivne under frigivningspermissionen, i förbör vara att bevara kontinuitetet i fråga om handläggare

hållande till den intagne.

Enligt 11 § KvaLF skall för de frigivningsñrberedelsema intagna handhas på följande sätt. För den som är intagen i riksanstalt vilar ansvaret för frigivningsförberedelsema på anstalten. Denna skall vid ñrberedelsema bl.a samråda med frivårdsmyndigheten. Skall den ställas frigivne under övervakning efter den skall - i den villkorliga frigivningen min det inte redan finns en kontakt mellan den och intagne frivårdsmyndigheten - t.ex. efter en tidigare dom på skyddstillsyn, det alltså inom ramen för tas sådana frigivningsförberedelsema kontakter. Vid Villkorlig frigivning från Iokalanstalt har frivårdsmyndigheten huvudansvaret för den intagnes frigivningsförberedelser. Frivårdsmyndigheten skall vid dessa förberedelser samverka med anstaltens personal. Både vid frigivning från riksanstalt och från lokalanstalt medverkar således anstaltens personal. I själva verket är det så att man från anstaltemas sida ner stora lägger ansträngningar på att förbereda de intagnas frigivning. Det är emellertid frivårdsmyndigheten som skall svara för av uppñljningen frigivningsförberedelsema. I och med frigivningen upphör därför kontakten med anstalten och den skall i stället ha frigivne motsvarande kontakt med frivårdsmyndigheten och den övervakare som förordnats. Det kan här nämnas att beträffande den som avtjänar ett så kort fängelsestraff att Villkorlig frigivning inte kommer i tas i fråga regel inte några kontakter av nu nämnt med frivården. För slag den som blir villkorligt frigiven men som inte ställs under övervakning tas inte heller några sådana kontakter. I dessa fall finns det f.n. inte inom någon kriminalvården som svarar för att de

frigivningsförberedelser som gjorts också följs upp under den

intagnes första tid utanför anstalten. Det är naturligtvis inte otänkbart att att lägga uppgiften stödja den intagne under frigivningsperrnissionen på frivården. För att detta skall fungera måste man emellertid för att kontakter sörja mellan frivården och den intagne tas på ett mera systematiserat sätt under frigivningsförberedelsema. Enligt vår mening ligger det

i sakens natur att det ofta är svårt att under anstaltsvistelsen en bra kontakt mellan handläggaren vid

upprätta personlig

frivården och den Förutsättningama för att det skall intagne.

finnas en god kontakt mellan den intagne och anstaltspersonalen

vid anstaltstidens slut torde i vart fall allmänt sett vara bättre. vi bland annat på vad vi erfarit vid

Denna bedönming grundar våra anstaltsbesök. Vid flera av dessa har anstaltspersonalen

vittnat om svårigheterna att fömiå frivården på den intagnes hemort att intressera sig för honom under anstaltstiden. Det är helt också så att det är att ställa på den frigivne att enkelt höga krav under sin första tid i frihet skall begära att han, som det ofta blir, med handläggaren inom frivården. bygga upp en ny relation Vid en av det sagda har vi kommit fram till att

sammanvägning

den bästa kontinuiteten uppnås om ansvaret för den intagne under Vi föreslår därför en

frigivningspermissionen läggs på anstalten.

sådan ordning.

5.3.3 Var bör ansvaret läggas inom anstalten?

det vem inom anstalten som skall ha ansvar ñr

När gäller frågan

under år det enligt vår

den intagne frigivningspermissionen att se till de Förändringar av anstaltspersonalens

mening naturligt

som f.n. pågår. Vård- och tillsynspersonalen på yrkesroll har av traditioni bara begränsad utsträck-

kriminalvårdsanstaltema

del i den klientinriktade behandlingsverksamheten. Amning tagit bitionen är emellertid numera att bredda denna personalgrupps

och i större än hittills ta till vara

yrkesroll betydligt utsträckning

dess resurser och erfarenheter i arbetet med de intagna. Den klientanknutna verksamheten skall i fortsättningen bygga på

en medveten metod och skall utformas efter en stmkurerad plan. Särskilt skall en nära kontakt med de intagna eftersträvas.

kommer man att effektivisera arbetet också när det

Härigenom

säkerhet och kontroll. För att uppnå kontinuitet i arbetet

gäller inom anstalten och för att samtidigt uppnå att

med de intagna tar aktiv del i klientverksamheten skall det för varje

personalen utses en särskild kontaktman bland personalen. Kontakt-

intagen

mannen svarar sedan ñr alla behandlingsinsatser eller åtgärder som rör den intagne. I arbetet med den intagne skall chefen för anstalten och ledningsgruppen i anstalten handleda och stödja kontaktmannen. Kontaktmannen svarar inte bara för att den intagne får del av information rörande verkställigheten utan också ñr behandlingsplaneringen när det gäller denne. Kontaktmannen skall vidare svara för de myndighetskontakter som kan vara nödvändiga. Han skall dessutom, tillsammans med den intagne, planera och ansvara för frigivningstörberedelsema. Han skall således verka för att den intagne sätter sig i förbindelse med t.ex. arbetsgivare och sociala myndigheter inför frigivningen. Målet med den förändrade vårdarrollen är alltså att personalen skall ha ett individuellt ansvar för klientverksamheten. Samtidigt skall de intagna avkrävas ett större ansvar för sina föregna hållanden och förmås att aktivt ta del i sina frigivningsfbrberedelser. En konsekvens av att personalen arbetar nämnare och mera aktivt i förhållande till de intagna blir också att utrymmet för en icke önskvärd anstaltskultur begränsas. Systemet med kontaktman leder till att det kommer att finnas förutsättningar för en god kontinuitet i kontakterna mellan den intagne och anstaltspersonalen. Det kommer därmed att ñnnas utrymme för den intagne och hans kontaktman att upprätta en förtroendefull och personlig relation. Kontaktmannen kommer härigenom att besitta särskilda kunskaper om den intagnes sociala situation eller problem. Ett sätt att för kontinuiteten i förhållande till ytterligare sörja den intagne är naturligtvis att låta uppñljningen av frigivningsförberedelserna under fri givnin gsperrnissionen handhas av kontaktmannen på anstalten. Vi anser att man bör gå denna väg och alltså bygga vidare på den etablerade kontakt som finns mellan den intagne och kontaktmannen. En sådan lösning är värdefull framför allt för den intagne men även för hans kontaktman. Denne får nämligen på detta sätt tillñlle att följa upp de frigivningsförberedelser som han gjort tillsammans med den intagne. Att lägga ansvaret för frigivningsförberedelsema hos kontaktmannen

kommer därför att helt i linje med strävandena mot en

ligga

bredare inriktning på vårdarrollen.

I avsnitt 3.2.1 har vi redovisat vad som gäller för vistelser

utanför anstalten. Dâr framgår att, vid de lokalanstalter där det

förekommer frigång, en person skall utses som frigångsansvarig.

Denne har ansvaret för att frigångsplatser anskaffas åt de intagna vid anstalten men han ansvarar också för att infonnera övrig

om En frigångsansvarig får naturligtvis personal frigången.

erfarenhet och kunskap om bl.a. arbetssituationen i anstaltens närhet och får också kontakter med de arbetsgivare som kan

erbjuda de intagna arbete. En övergång till ett kontaktrnannasystem bör naturligtvis inte få leda till att denna specialresurs

försvinner. Tvärtom bör det vara så att kontaktmannen till-

sammans med den frigångsansvarige planerar en eventuell frigång

men framför allt bör hans kunna utnyttjas i

specialkunskaper samband med planeringen av den intagnes frigivningspermission.

En utveckling av kontaktmannasystemet på det sätt som vi föreslår bör vår således inte få leda till att man går ifrån

enligt mening systemet med en frigångsanvarig vid anstalterna.

Det kan här nämnas att arbetet med att förändra vårdarrollen inom anstalterna, såvitt vi har kunnat bedöma, ännu inte har lett till arbetet anstalter.

att förändringen kommit att prägla på alla

och det bör finnas ñrutsättningar för att Utvecklingen pågår dock den i huvudsak har slutförts vid den tidpunkt då våra förslag

tidigast kan genomföras.

5.3.4 Hur ställer vårt i förhållande till

sig förslag normaliseringsprincipen?

Vi är medvetna om att vårt ställningstagande för ett kontaktunder frigivningspermissionen i viss mån strider mot mannaskap en av grundtankama bakom 1974 års krirninalvårdsrefonn (prop.

nämligen att i kriminalvården skall ligga

1974:20) tyngdpunkten

och att anstaltsvistelsen endast skulle utgöra en på frivården inom en frivård. Vi anser emellertid att det

parentes pågående

denna tanke. Ett av skålen år att

finns fog för att ompröva

övervakning enligt vår uppfattning innebär en frihetsinskrânkning. Ett annat är att denna grundtanken kan komma i konflikt med en viktig princip för den svenska kriminalvården som vår enligt mening väger tyngre, nämligen normaliseringsprincipen. Normaliseringsprincipen innebär att kriminalvården inte skall skapa eller tillhandahålla sådan service som andra samhällsorgan skall sörja ñr. leder till att det år de sociala Principen myndigheterna som har huvudansvaret för den fri givnes ekonomiska och personliga förhållanden även om han undergår kriminalvård. I dessa frågor kan en samarbeta med de sociala frivårdsmyndighet myndigheterna men år i realiteten hänvisad till att dessa fullgör sina lagenliga skyldigheter i förhållande till den dömde. Frivårdens roll år alltså f.n. fönnedlande. Det argument som använts till förmån för att frivården bör ägna sig åt ñrmedling av det stöd och den hjälp som samhällets övriga organ kan erbjuda är att kriminalvårdens klienter annars inte skulle få del av den service som de har rätt till. är om Frågan detta är hållbart. När argument det gäller personer som avtjänat fängelsestraff och som står under som övervakning villkorligt frigivna anser vi inte det. Det kan tvärt om leda till att t.ex sociala myndigheter missuppfattar sin roll och drar slutsatsen att det i första hand är kriminalvården som skall sörja för sina klienter. Att ta bort frivårdens förmedlande roll torde därför inte automatiskt leda till att kriminalvårdens klienter missgynnas. I de fall då den inte vill medverka till att kontakt frigivne själv 4 tas med t.ex. sociala myndigheter eller år dessutom vårdgivare utsikterna att verkligen kunna förmedla någon hjälp ytterst begränsade. Enligt vår mening blir det därför även sett sakligt rimligt att inte ha någon mellanhand när det gäller erbjudande av

hjälp och stöd i dessa fall. Det kan t.0.m. om det inte

ifrågasättas endast innebär en att den som onödig omgång avtjänat ett fängelsestraff skall aktualiseras även hos frivårdsmyndigheten på den gmnden att han har behov av stöd och hjälp. Och enligt vår mening kan det därmed också om det är en ifrågasättas rimlig resursanvândning att gå via frivården för att den som varit intagen på anstalt skall få del av t.ex. resurser. Vårt socialtjänstens

innebär inte att några kostnader övervältras från

ställningstagande

staten till kommunerna, eftersom de senare redan i dag enligt har att svara ñr att den villkorligt frivgivnes

socialtjänstlagen behov tillgodoses.

5.3.5 Kontaktman enligt socialtjänstlagen

skall socialnämnden i den

Enligt 5 § socialtjänstlagen (1980:620)

kommun där den enskilde vistas svara bl.a. för stöd och vård, ekonomisk till enskilda som behöver det. hjälp och annat bistånd Nämnden kan också, om någon begär det eller samtycker till det, också utse en särskild person (kontaktman) med uppgift att hjälpa

den enskilde i hans personliga angelägenheter (10 § socialtjänst-

lagen). vår bör kontaktmannen vid anstalten under

Enligt uppfattning

se till att den intagne sätter sig i

frigivningsförberedelsema

förbindelse med en handläggare inom socialtjänsten och att frågan

om att förordna en kontaktman enligt socialtjänstlagen tas upp på stadium. Och även om det inte finns förutsättningar för

ett tidigt att förordna en sådan kontaktman kan man i samband med att denna diskuteras ta upp den dömdes behov av och hans fråga

intresse för att ta emot den hjälp som samhället erbjuder.

När det vilken kommun som bör svara för den gäller frågan behov av stöd kan vi understyka att det bör vara den intagnes som bör ha huvudansvaret för detta. Jämför intagnes hemkommun socialberedningens förslag i betänkandet (SOU 1986: 19) Allmänna

socialtjänstfrågor (s. 13-16). det stöd och den hjälp som en kontakt-

Om den intagne önskar

man enligt socialtjänstlagen kan ge bör man således från anstaltens

sida verka för att en sådan kontaktman ñrordnas för honom. l de sida fall den intagne inte vill ha detta stöd bör man från anstaltens

infomiera den om de möjligheter som socialtjänsten intagne

På detta sätt kan man undvika att den dömde efter

erbjuder. anstaltstiden och uppfattar det som att han frigivningspermissionen

ställts utan samhällets stöd.

Vad vi hittills talat om är situationen att den intagne inte redan står under övervakning efter en dom på skyddstillsyn. Ett inte opraktiskt fall är emellertid att den som står under övervakning efter en dom på skyddstillsyn också har ett fängelsestraff att avtjäna. Även i dessa fall bör det vara anstaltens som personal svarar ñr frigivningspermissionen. Det är i sådana fall självklart att kontaktmannen vid anstalten samråder med frivården inför frigivningen. Det blir också naturligt att vid handläggaren frivårdsmyndigheten resp. övervakaren ingår i den frigivnes sociala nätverk. Motsvarande resonemang kan ñras beträffande den som år placerad utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL. Vad som bör gälla under frigivningspermissionen för denna kategori kommer vi att diskutera nedan. Redan här kan man konstatera att planeringen av den förhållanden efter denna vistelse bör intagnes göras av de sociala myndigheterna i samråd med t.ex. vårdgivaren. Det bör påpekas att det under frigivningspermissionen är kriminalvården som skall svara för kostnaderna för den behandling som pågår.

5.3.6 för den

Anstaltsplaceringens betydelse nya frigivningspermissionen

Det säger sig självt att de kontakter med sociala eller myndigheter andra samhällsorgan på den hemort som anstalten skall intagnes ombesörja främjas av att anstalten nåra hans hemort. Som ligger vi redovisat i avsnitt 3.1.2 är det vår att det är uppfattning närhetsprincipen som år av grundläggande betydelse när det gäller anstaltsplacering. Vikten av att den dömde placeras nära sin hemort accentueras än mer vid ett genomförande av vårt förslag om frigivningsperrnission. Om han placerats på riksanstalt bör därför frågan om han skall överföras till lokalanstalt i prövas mycket god tid före frigivningspennissionen. Ett praktiskt problem som måste lösas är det som kan uppkomma om den dömde, trots att detta bör undvikas, från en friges anstalt som ligger långt ifrån hemorten. l detta fall blir det inte

att kontaktmannen vid anstalten att upprätthålla rimligt ålägga förbindelse med den dömde genom personliga besök. Om inget till kontroll därmed bli sämre. Kontaktgörs skulle möjligheterna mannen blir t.ex. hänvisad till den dömdes egna uppgifter per telefon utan att det finns praktiska möjligheter att själv kontrollera dem. För att tanken med kontroll inom ramen för frigivningspermission inte skall komma måste detta problem lösas. Det på skam ansvaret för bör anstalten, övergripande frigivningspermissionen eller i realiteten kontaktmannen, ha även i detta fall. Vad som som gör att anstaltens kontaktman i behövs är en förlängd arm kan kontrollera den dömdes förehavanden. Detta kan praktiken enligt vår mening ske genom att man före frigivningsperrnissionen förordnar en biträdande kontaktman på den dömdes hemort. Det är att det är en person i den dömdes närhet, t.ex. en lämpligt eller som förordnas till biträdande arbetsgivare utbildningsledare, kontaktman men även en person som tidigare varit övervakare för bör meddehonom bör kunna komma i fråga. Sådant förordnande las av anstalten.

5.3.7 Under hur lång tid bör frigivningspermissio-

nen pågå?

är, som vi nämnt tidigare, att Syftet med en frigivningspermission från anstaltstiden till livet i frihet så smidig som göra övergången Avsikten är inte att den dömde under en längre period möjlig. skall stå under kontroll från anstalten utan kontrollen skall äga rum endast under en kortare tid i omedelbar anslutning till anstaltsvistelsen. Tanken är således inte att ett system med frigivskall betraktas som en direkt ersättning för den ningspennission övervakning som i dag sker genom frivårdsmyndighetemas

försorg. En skall innebära att den dömde lever i frigivningspermission frihet men i en starkt kontrollerad tillvaro. Under den första tiden utanför anstalten skall den dömde också ha ett socialt nät uppbyggt Med finns det förutsättningar kring sig. det system som vi föreslår

för han att under denna tid skall kurma få ett stöd av en personligt person som käxmer till hans förhållanden väl. Vi anser att bör både i i obligatoriska regler gälla fråga om vilka fall frigivningspennission skall förekomma och när det gäller under hur lång tid permissionen skall för pågå. Tidpunkten frigivningspennissionen bör alltså vara förutsägbar både för den intagne och för anstalten. Detta är av grundläggande för betydelse att frigivningspermissionen skall kunna sätt. planeras på ett bra Under planeringen bör den och i föreintagne kontaktmannen, kommande fall, gemensamt besöka handläggaren vid socialkontoret i hemkommunen. Dessutom bör de tillsammans besöka

arbetsgivare, skolor eller andra inrättningar eller som personer kan ha betydelse för den under intagne frigivningspennissionen. Det är då att för år fastställd väsentligt tidpunkten pennissionen på ett tidigt stadium. När det gäller spörsmålet under hur tid lång frigivningspennissionen bör pågå är det vår att tiden skall vara så utgångspunkt lång att det finns för att se till att de utrymme frigivningsförberedelser som gjorts också i Avsikten är fungerar praktiken. emellertid inte att övergångsperioden skall sträcka över en sig särskilt tid. lång För att det tidsmässigt skall finnas för kontaktmannen utrymme att personligen se att de planerade åtgärderna också sätts i verket bör det finnas för t.ex. tillsammans med den utrymme nya besök dömde hos socialförvaltningen. bör Frigivningspennissionen därför sträcka sig över minst två arbetsveckor. En annan aspekt är att den dömdes sköra situation ofta ställs de på sin spets under första veckosluten i frihet. Det år därför värdefullt om han har

möjlighet att vända sig till sin kontaktman under på anstalten minst två veckoslut. Minimitiden för bör frigivningsperrnisson främst mot denna bakgrund kunna bestämmas till 20 dagar. För den som har avtjänat en längre tid i anstalt är den vår enligt mening rimligt att också frigivningspennissionen är längre. Men vi tror att det finns en övre Denna har att med gräns. göra förutsättningarna för att kontakten mellan kontaktmannen och den intagne skall kunna upprätthållas. Tanken är ju att kontaktmaxinen

skall hålla en intensiv kontakt med den dömde under frigivningsperrnissionen. Kontakten kan bestå i telefonsamtal men även, som

att kontaktmannen besök vi tidigare nämnt, genom gör personliga och då t.ex. följer med den dömde till hans arbetsplats. Tiden bör alltså inte vara än att det blir för pennissionen längre kravet att han under hela rimligt att upprätthålla på kontaktmannen skall ha en intensiv kontakt med den dömde. Enligt vår

perioden

kan man i nomialfallet inte förvänta sig att kontakten mening mellan den dömde och kontaktrnannen på ett effektivt och

meningsfullt sätt skall kunna upprätthâllas under en längre tid än

30 dagar.

5.3.8 Hur tid bör vara verkställd innan den

lång intagne får frigivningspermission?

Nomialt sett innebär en kortare anstaltsvistelse inte samma risk för att den intagnes sociala möjligheter försämras som en längre.

Risken för en institutionaliseringoch passivisering är t.ex. mindre

vid kortare tider. Detta bör man ha i åtanke när det gäller att

besvara hur stor del av fángelsestraffet som skall vara

frågan verkställt för att skall komma ifråga.

frigivningspermission vår mening bör frigivningspermission inte komma ifråga

Enligt relativt korta Det förtjänar här

för de som avtjänar fängelsestraff.

att att en av för vårt arbete är att det

påpekas utgångspunktema införs regler om Villkorlig frigivning när den dömde obligatoriska

två av strafftiden och att minimitiden för

avtjänat tredjedelar

skall se avsnitt 1.3.5. En sådan

Villkorlig frigivning slopas,

leder till att de som verkställer kortare straff än tvâ ordning månader kommer att få en kortare tid i anstalt än f.n.

En arman viktig utgångspunkt är att en intagen inte bör ha

förrän minst halva straffet verkställts.. Mot

frigivningspermission

denna blir, med de tidsgränser som enligt vad vi ovan

bakgrund för permissionens längd, inte aktuellt med frigivsagt bör gälla för dem som verkställer helt korta straff. Enligt ningspermission vad vi kommit fram till ovan skall den kortaste tiden för frigiv-

vara 20 dagar. Den som avtjänar ett kortare straff

ningspermission

än fyra månader (120 dagar) kan därför inte omfattas av reglerna om frigivningspermission. Från fyra månader och uppåt bör emellertid gälla en frigivningspermission på 20 dagar. Vi har tidigare uttalat att det är rimligt att den som avtjänar ett längre fängelsestraff också bör få frigivningspermission under en något längre tid och att denna längre tid bör bestämmas till 30 dagar. Mot bakgrund av vår inställning att frigivningspemiission inte bör innebära att mindre än halva tiden av ett fängelsestraff avtjänas i anstalt kommer gränsen ñr den längre permissionen att ligga på en strafftid av åtta månader. För dem som har strafftider på åtta månader och däröver bör alltså tiden för frigivningspermission vara 30 dagar. Som vi närrmt skall reglerna om vara frigivningspermission

obligatoriska. Någon prövning av om den intagne skall ha sådan

permission skall således i princip inte göras. Vad som bör gälla om frigivningspermissionen hävts av avsnitt 5 .3. 12. framgår När det gäller har det hittills funnits Villkorlig frigivning utrymme för den intagne att bestämma, om han skall friges villkorligt (26 kap. 6 § andra stycket BrB). Bakom denna möjlighet ligger i huvudsak systemet med minimitid ñr Villkorlig frigivning och de tröskeleffekter som uppstår genom detta. Om alla intagna friges villkorligt, utan minimitid, när de avtjänat två tredjedelar av sitt straff torde behovet för den att i vissa intagne situationer motsätta sig Villkorlig falla bort till stora frigivning delar även om möjligheten till viss formellt sett senarelåggning finns kvar. Det sagda har gällt villkorlig frigivning. Men inte heller när det gäller frigivningsperrnission kan man bortse från att en i intagen ett visst fall kan vilja avstå från eller för senarelågga tidpunkten denna, även om något sådant torde bli sällsynt. I en sådan situation måste man från anstaltens sida noga undersöka vad som ligger bakom den intagnes inställning. Det bör inte vara nämligen uteslutet att låta hans för inställning påverka tidpunkten frigivningspennissionen. Visserligen är det för planeringen av perrnissionen viktigt att tidpunkten För den fast. Men situationer ligger kan uppstå där det är orimligt att inte ta hänsyn till den intagnes

att för en kortare tid staima kvar i anstalten. Läget kan Lex. vilja vara det att den bostad inte blir ñr honom intagnes tillgänglig förrän strax efter början eller dagen för frigivningspermissionens att ñr när han kan börja ett arbete eller påbörja en tidpunkten sätt inte har kunnat anpassats. Att låta utbildning på motsvarande helt avstå från bör dock inte vara någon frigivningspennission möjligt.

5.3.9 Bör vissa få en behand-

intagna gynnsammare

ling?

I våra direktiv talar om att vi bör överväga departementschefen om det finns möjligheter att ge vissa intagna en gynnsammare när det Villkorlig frigivning. Som exempel på behandling gäller som i andra rättsystem får en sådan behandling nämner grupper och I avsnitt 4.1 har hon unga lagövertrådare förstagångsdömda. vi kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom en särbehandling av ungdomar och förstagângsdömda när det gäller villkorlig

frigivning. Vad vi också har anledning att överväga år emellertid om det finns skäl att sårbehandla ungdomar eller förstagångsdömda inom

ramen för frigivningsperrnissionnen.

särbehandling av förstagångsdömda

behandling när En grupp där man kan tänka sig en gynnsammare det är de som ñrsta gången avtjänar gäller frigivningspennission Skälet för att sårbehandla denna grupp när det fängelsestraff. år detsamma som talar för en gäller frigivningspennission inom ramen för den villkorliga frigivningen privilegiering att ett frihetsberövande ofta framstår som särskilt svårt nämligen för den som inte har tidigare erfarenhet av vistelse i anstalt. Som vi konstaterat i avsnitt 4.1.1 kan vi i och för sig ansluta oss till att det finns skäl att särbehandla dem som uppfattningen första ett Men liksom när det gången avtjänar fängelsestraff.

gäller villkorli g fri givning innebär det ett problem i detta sammanhang att det bland förekommer som förstagångama personer avtjânar straff för grova narkotikabrott eller ekonomisk grov brottslighet. Det är enligt vår inte att införa ett mening rimligt system där dessa kategorier behandlas än andra gynnsammare dömda. Man skulle kunna undanta som dömts naturligtvis intagna för vissa typer av brott från privilegieringen. Mot detta talar dock att en av grundtankama i vårt förslag är att reglerna om frigivningsperrnission inte skall grunda sig på i det bedömningar enskilda fallet. Och en av detta skulle innebära specialregel slag att man tvingas sådana bl.a. i de fall den göra bedömningar, intagne avtjänar straff för flera brott där vissa tillhör den typ av brott som är undantagna i regeln om och andra inte. särbehandling Vi mot kan, bakgrund av det sagda, inte ställa oss bakom ett system som särbehandlar inom ramen för förstagångsdömda frigivningspennissionen.

Särbehandling av ungdomar

När det finns gäller ungdomar det regler om privilegiering vid påföljdsval och straffmätning. Innehållet i dessa har vi regler redovisat i avsnitt 4.1.2. Bakom om påföljdsval och reglerna straffmätning för ungdomar ligger tanken att det inte är att lika hårt mot rimligt ingripa ungdomar som mot vuxna. Man skall alltså i detta sammanhang beakta deras bristande mognad och erfarenhet och inte döma dem lika strängt som vuxna. Av naturliga skäl är det med det synsättet åldern när brottet begicks som bör vara för om avgörande

särbehandling skall ske.

Vi har i avsnitt 4.1.2 kommitfram till att inte bör ungdomar särbehandlas inom ramen för den villkorliga frigivningen. Däremot bör ungdomar när det privilegieras gäller verkställigheten av fängelsestraff. Så sker ñr redan att övrigt genom enligt 8 § KvaL särskilda ñr se avsnitt placeringsregler gäller unga, 3. l. l. Skälen ñr att särbehandla när det unga personer gäller verkställig-

heten är främst att de, eftersom de befinner sig i en känslig period under sin utveckling, kan påverkas särskilt negativt av personliga anstaltsvistelsen. Risken är t.ex. stor för att de präglas som kriminella och således får en kriminell identitet. Och genom att frihetsberövandet sker under denna känsliga period förlorar de ännu mer frihetsberövade än på det personliga planet på att vara andra intagna. Här kan det anmärkas att mycket talar för att flertalet intagna i åldern 18 - 23 år i fråga om personlig och känslomässig utveckling ligger långt under den nivå som är nomial. Antalet som döms till fängelse är litet. Bakgrunden till det är ungdomar som för En av naturligtvis de regler gäller påföljdsvalet. följd dessa regler är att de ungdomar som döms till fängelse inte sällan är brottsaktiva och asociala. Det kan sågas att redan deras mycket asocialitet och brottsaktivitet tyder på att de ligger långt efter sina i sin och känslomässiga utveckling. I vilket jämnåriga personliga fall torde det förhålla sig på det sättet att risken för skador av anstaltsvistelsen för denna kategori är klart större än för vuxna

personer. redan enligt gällande regler en mindre Ungdomar ges således Vi anser att det finns starka skål att ingripande verkställighet. fortsätta strävandena att göra verkställigheten så lite ingripande som möjligt. Ett sätt att åstadkomma detta är naturligtvis att korta ner tiden i anstalt. En övergång till tvåtredjedelsfrigivning innebär i många fall förlängda anstaltstider för dem som inte har helt korta kraftigt straff. Denna av en sådan refonn bör motverkas. Detta följd framför allt i fråga om ungdomar. Vi har som framgått gäller ovan inte funnit det att privilegiera ungdomarna inom lämpligt ramen för Villkorlig En lämpligare väg att gå år att frigivning. ungdomarna inom ramen för frigivningspermission privilegiera och dem en längre sådan. En ñrutsättning för detta bör ge emellertid vara att en sådan sårreglering inte leder till att frågan om måste i det enskilda fallet utan att privilegiering prövas regler kan gälla även här. obligatoriska

I 29 kap. 7 § och 30 kap. 5 § BrB är, som vi nämnt i avsnitt 4.1.2, tidpunkten för brottet avgörande för bedömningen av om den dömde skall sårbehandlas på gnmd av ungdom när det gäller påföljdsval och straffmåming. Enligt vad vi anfört ovan är det risken för skador hos ungdomarna som motiverar att tiden i anstalt görs så kort som möjligt. Mot den bakgrunden ligger det närmare till hands att låta den dömdes ålder då han påbörjar verkställigheten och inte hans ålder då han begick brottet bilda utgångspunkt för bedömningen av om han skall särbehandlas. En åldersgräns som är konstruerad på det sättet har dessutom det goda med sig att den gör det möjligt att skapa ett systern som inte i det bygger på bedömningar enskilda fallet. Enligt reglerna om påñljdsval och straffmätning sker, som nämnts, en särbehandling i första hand av ungdomar som inte fyllt arton år. Viss särbehandling sker emellertid ända upp till tjugoett år, dvs. för brott begångna före tjugoettårsdagen. Frågan är om det finns anledning att lägga åldersgränsen högre när det gäller särbehandling inom ramen ñr systemet med frigivningspennission. Vi tycker det. En rimlig åldersgräns är enligt vår mening tjugotre år. Detta innebär att den som vid verkställighetens början ännu inte uppnått denna ålder bör bli privilegierad när det gäller frigivningsperrnission. Det kan nämnas att detta är den åldersgräns som gällde enligt den praxis som tillämpades före år 1983 i fråga om privilegiering av ungdomar inom ramen ñr den villkorliga frigivningen. En särbehandling av kan ske att den ungdomar antingen genom nedre gränsen för frigivningspermission, fyra månaders fängelsestraff, sänks för denna kategori eller genom att den unge får en längre tids frigivningsperrnission än andra intagna. För att den grundläggande tanken bakom frigivningsperrnissionen skall kunna realiseras måste det finnas tidsmässigt utrymme för den intagne och hans kontaktman att lära känna varandra och att tillsammans förbereda vad som skall hända under perrnissionen. Frigivningspennission bör därför inte förekomma för dem som avtjänar korta fängelsestraff. Något avsteg från denna princip

bör inte för ungdomar. Vi anser alltså att även för unggöras domar bör den nedre för att skall gränsen frigivningspermission bli aktuell vara månader. Detta innebär att piivilegieringen fyra av ungdomar i stället får ske genom att dessa får en längre frigivningspermission än andra intagna. En av våra utgångpunkter nârvi diskuterade längden på frigivningspermissionen var att denna inte fick göras längre än att minst halva straffet i anstalt. Från denna tid, dvs. halvtid, är avtjänas det emellertid vår både möjligt och rimligt att enligt uppfattning Detta innebär att vi anser ge ungdomarna frigivningspermission. att tiden mellan halvtid och tvåtredjedelstid för ungdomar bör under Fullt ut kan detta dock inte avtjänas frigivningspermission. nämnt är det att inte gälla. Som vi tidigare angeläget permissionen mellan den blir så lång att det blir orimligt att begära att kontakten dömde och anstalten skall kunna upprätthållas ända till permissionens slut. En översta ungdomar bör som vi gräns när det gäller ser det sättas vid sextio dagar. Längre än så bör frigivnings-

permissionen alltså inte vara. Vi föreslår alltså att en intagen som är under tjugotre år när han av sitt straff och som undergâr fängelse på påbörjar avtjânandet från lägst fyra månader och högst ett år får frigivningspennission halvtid samt att den som undergår fängelse på längre tid får sextio

dagars frigivningspennission.

5.3.lO Vad bör för den under frigivgälla intagne

ningspermissionen?

Som vi ett flertal gånger tidigare är den som har frigivpåpekat fonnellt sett fortfarande intagen i anstalten. De ningspermission som för andra vistelser utanför anstalt bör därför regler gäller bilda för vilka krav som bör ställas på den intagne utgångspunkt under och vad son1 i övrigt bör gälla för frigivningspermissionen denna. skall för övrigt ses som en Frigivningspermissionen integrerad del av anstaltstiden. Den som har regelbunden permission kan åläggas anmälningsskyldighet. Anmälningsplikt kan fullgöras på det sättet att

pennittenten anmäler sig antingen hos anstalten eller hos polismyndigheten på den ort där han vistas under perrnissionen. Perrnissionen kan också förenas med villkor om vistelseort, alkoholförtäring eller annat. Frigång eller vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL skall villkoras av att den intagne viss eller fullgör utbildning genomgår viss behandling. Det system med som vi ñreslår skall i frigivningspennission viss mån ersätta systemet med efter övervakning Villkorlig frigivning. Det blir därför naturligt att se inte bara på vilka krav som ställs på den intagne vid andra vistelser utanför anstalt utan också på vilka krav som f.n ställs och kan ställas på den som är villkorligt frigiven. För den som är villkorligt frigiven finns, enligt 26 kap. 14 § BrB, ett allmänt krav på att han skall skötsamhet. iakttaga Dessutom gäller att han efter skall söka fömiäga ñrsöija sig. Dessa regler uttrycker i och för saker. Men det har sig självklara ansetts värdefullt att ha ett uttryckligt mål ñr den dömdes levnadsssätt under prövotiden. Även för den som har frigivningspermission är det självklart att man bör ha som mål att han skall sköta sig och försöka försörja sig. Enligt vår mening år det emellertid mindre att ha lämpligt något allmänt stadgande om detta. De krav som ställs på den intagne bör mera konkret av de ñreskrifter framgå som gäller ñr honom. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte vara nämligen möjligt att avbryta en frigivningspermission av mera allmän på grund rnisskötsamhet. I detta sammanhang torde man ñr kunna övrigt utgå från att det blir mycket sällan som en allmän rnisskötsamhet inte också leder till att den mot av de intagne bryter någon föreskrifter som meddelats honom. Enligt 26 kap. 13 § BrB skall den som är villkorligt frigiven, om han står under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, arbetsanstâllning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen.

kan vidare, 26 15 §

Den som år villkorligt frigiven enligt kap.

meddelas särskilda föreskrifter om vad han har att iaktta BrB, under Särskild ñreskrift fâr avse

prövotiden.

l. vistelseort eller bostad 2. arbetsanstållning, arman förvärvsverksanrhet eller utbildning 3. läkarvård, nykterhetsvård eller arman vård eller behandling i

eller utom sjukhus eller annan inrättning.

För att förbättra kontrollmöjlighetema får, enligt samma bestämmelse, den frigivne meddelas en kontakttöreskrift. I en kontaktföreskrift skall det anges på vilket sätt och i vilken skall hålla kontakt med Övervakaren omfattning som den frigivne

eller frivårdsmyndigheten.

Kravet att den dömde skall vara skyldig att underkasta sig en kontakt- eller anmâlningsskyldighet finns således både ñr den som

vistas utanñr anstalt, t.ex. i fonn av regelbunden permission, och för den som år Den som har frigivningsvillkorligt frigiven.

bör ha motsvarande skyldighet i förhållande till

permission anstalten. En sådan anmålningsskyldighet år nämligen av grund-

för att en kontroll skall kunna fungera. Det bör

läggande betydelse

emellertid framhållas att det inte räcker med endast en anmäl-

ningsskyldighet. Den som har frigivningsperrnission måste, på

samma sätt som gäller f.n. för en villkorligt frigiven, åläggas en Annars finns det en risk för att kontrollen

upplysningsskyldighet.

En alltså en

inte kan fungera tillfredsställande. upplysningspliktär

för att kontrollen av den intagne under

nödvändig förutsättning skall kunna upprätthållas.

frigivningspemtissionen

Skyldigheten att hålla kontakt med kontaktmannen uppfylls

bäst besök, men det bör i regel

naturligtvis genom personliga kunna att fullgörs Som godtas anmälningsskyldigheten per telefon.

en del av kontaktskyldigheten bör den intagne kunna åläggas att sammantrâffa med kontaktmannen vid viss tid och plats. Detta kan behövas för att de tillsammans skall kurma besöka den

exempelvis

arbetsplats, skola eller någon social myndighet. Den intagnes bör ha tät kontakt. I vissa fall bör den intagne och kontaktmannen

kunna åläggas att anmäla sig varje dag. Men i de flesta

intagne

fall bör det vara tillräckligt med två eller tre kontakttilltällen i veckan. I båda regelsystemen, dvs. både när det gäller pennissioner och när det gäller Villkorlig frigivning, finns utrymme för att kräva av den dömde att han vistas på en viss ort eller att han har en viss bostad. Även den som har frigivningspermission bör kunna åläggas att vistas på en viss ort. Till skillnad från vad som skall gälla för kontaktskyldigheten bör det emellertid inte vara obligatoriskt att meddela en sådan föreskrift. Det är endast då det framstår som nödvändigt för att frigivningsperrnissionen skall kunna genomföras på det sätt som planerats som det bör bli aktuellt med en föreskrift om vistelseort. Vad som ligger närmare till hands att kräva mera allmänt av den intagne år att han skall ha en viss bostad. Detta kan många gånger vara nödvändigt för att man skall kunna kontrollera honom. Visserligen saknar inte sällan den intagne egen bostad. Men någon bostad måste han ha under perrnissionen. I den mån det inte går att ordna en mera permanent bostad blir det kriminalvårdens skyldighet att sörja för att frågan får en temporär lösning under denna tid. När det gäller intagna som vid tidpunkten för frigivningsperrnissionen vistas utanför anstalt enligt 34 § KvaL är det angeläget att kunna ålägga en skyldighet att fortsätta den behandling som påbörjats. Även detta gäller enligt de båda regelsystem som vi jämför med. Den intagne bör också i övrigt under frigivnings» permission kunna åläggas att fortsätta viss läkarbehandling, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller arman inrättning. På motsvarande sätt finns det skäl att kunna ställa det kravet på den intagne under frigivningspermissionen att han skall fortsätta en anställning eller utbildning som han påbörjat Lex. under frigång. Förutsättningarna för att han kan fortsätta arbetet eller fullfölja utbildningen även efter den villkorliga frigivningen är ju uppenbarligen bättre om han klarar att fortsätta verksamheten under sin frigivningspermission.

5.3.11 När skall frigivningspermissionen hävas?

Om den intagne bryter mot de föreskrifter som gäller ñr frigivningspennissionen skall denna i princip hävas. När det gäller anmälningsplikt eller föreskrift att hålla kontakt på annat sätt bör man se allvarligt på varje underlåtenhet att följa givna Men varje försummelse från den intagnes sida anvisningar. bör inte leda till att frigivningspermissionen hävs. Så bör mindre vid något enstaka tillfälle inte leda till ett beslut om fördröjningar Om den intagne helt underlåter att anmäla sig eller om hävning. han uteblir från t.ex. ett möte med kontaktmannen bör i princip ske. I dessa fall bör kontaktmannen vad hävning genast undersöka som bakom underlåtelsen. Kan han inte förhållandevis snart ligger återupprätta kontakten bör han omedelbart vidta åtgärder för att frågan, om skall hävas skall komma under frigivningsperrnissionen prövning. Motsvarande bör gälla i fråga om brott mot en föreskrift om vistelseort.

Övriga föreskrifter är till sin natur sådana att de har till syfte att

hjälpa och stödja den intagne. Enligt vår mening bör man därför inte se lika strängt på om den intagne underlåter att fullgöra denna av föreskrift. Att underkasta sig behandling mot missbruk, typ tillägna sig viss utbildning eller att inneha en arbetsanstållning bör nämligen, liksom för andra medborgare, bygga på samförstånd och frivillighet. Att tvinga den som har frigivningpermission att fullfölja t.ex. en behandling mot missbruk skulle strida mot denna grundläggande princip. Enbart det förhållandet att den intagne inte följer en sådan föreskrift bör alltså inte leda till att frigivningsperrnissionen hävs. Man kan naturligtvis fråga sig varför man skall ha en möjlighet att meddela en stödföreskrift om ett brott mot ñreskriften inte skall leda till att frigivningspennissionen hävs. Svaret är enligt vår mening att värdet av föreskriften främst ligger på det psykologiska planet. Det torde för övrigt bli relativt ovanligt att en intagen underlåter att följa en föreskrift om t.ex. behandling samtidigt som han fortsätter att sköta sin kontaktskyldighet.

5.3.l2 Skall den kunna

intagne beviljas ny frigiv-

efter det att beslut om häv-

ningspermission

fattats?

ning

En av grundtankama bakom vårt förslag om frigivningperrnission är att den som verkställer månader fängelsestraff på längst fyra skall få en smidig övergång till sitt liv i frihet. Under denna övergångstid får han sin frihet inskränkt genom att han har en anmälningsskyldighet och en skyldighet att lämna uppgifter om sina förhållande till anstalten. Denna ersätter frihetsinskränkning frihetsberövandet. För att institutet skall vara frigivningspermisson trovärdigt och inte ses som en ren avkortning av verkställigheten i anstalt bör sådan misskötsamhet från den sida som lett intagnes till att permissionen hävts innebära att de återstående dagarna fram till den Villkorlig frigivningen avtjänas i anstalten. För den enskilde innebär detta att han, jämfört med med samma intagna strafftid, kommer att få en längre tid i anstalt. Och när tidpunkten för Villkorlig frigivning inträder kommer han att utan den friges övergångsperiod som frigivningspermissionen innebär. Vår utgångspunkt är att den som misskött sin frigivningspermission inte skall få någon ny sådan. Men att helt avskära den intagne från möjligheten till fortsatt frigivningspermission är enligt vår mening inte lämpligt. I vissa kan det nämligen undantagsfall framstå som orimligt att den intagne skall verkställa hela den resterande tiden, fram till tidpunkten för i Villkorlig frigivning, anstalt. Särskilt detta om är än gäller permissionstiden längre tjugo dagar. Om exempelvis underlåtenheten att föreskrifterñlja na har inträffat i omedelbar till kan anslutning pennissionsstarten det framstå som orimligt att hela den resterande tiden skall verkställas i anstalt. Den som misslyckats med sin får alltså frigivningspemiission liksom den som inte omfattas av reglerna om frigivningspennission inte en tiden i anstalt

övergångsperiod mellan och tiden i

frihet. Detta är enligt vår inte tillfredsställande. Även uppfattning

l74

för dessa grupper bör det finnas ett stöd när de lämnar anstalten. I de nu aktuella fallen âr det därför särskilt viktigt att anstalten under fri givningsförberedelsema ta upp frågan, om en kontaktman enligt socialtjänstlagen skall förordnas för den intagne inñr frigivningen.

53.13 Skall tiden utanför anstalten

tillgodoräknas

som verkställd?

I våra resonemang har vi, i överenstämmelse med reglerna i 39 § KvaL, utgått ifrån att tiden för frigivningspermission skall som verkställd i anstalt om inte särskilda skäl talar tillgodoräknas emot det. Når det gäller frigivningspermission kan sådana skäl vara att den intagne helt underlåtit att hålla kontakt med anstalten. Frågan om viss tid inte skall tillgodoräknas bör prövas samtidigt med av om pennissionen skall håvas. l samband därprövningen med bör det också prövas om den intagne skall beviljas ny frigivningspermission.

5.3.14 Vem skall besluta om att

frigivningspermis-

sionen skall hävas?

eller fattas f.n. av Frågan om att avbryta utevistelser perrnissioner anstaltschefen. Det kan diskuteras om denna ordning är lämplig också när det gäller hävande av frigivningspermission. Vårt system med frigivningspennission innebär att alla intagna som avtjänar fängelse på lägst fyra månader skall ha frigivningsomedelbart före den villkorliga frigivningen. Ett beslut pennission att häva frigivningspermissionen leder till att den intagne blir återñrd till anstalten och innebär således att han åter blir frihetsberövad. Enligt den europeiska konventionen om de mänskliga rätttighetema och de grundläggande frihetema artikel 5 punkt 4 skall envar son1 berövas sin frihet genom arrestering eller eljest ha rätt att påfordra att lagligheten av frihetsberövandet prövas av domstol samt att han blir frigiven om åtgärden inte är laglig.

För att prövningen av frågan om havande av frigivningspermission skall överenstämma med konventionens regler bör frågan således prövas av domstol eller ett domstolsliknande organ. Det får då bli fråga om tingsrätt eller övervakningsnämnd. Det har ifrågasatts om en övervakningsnämnd kan godtas som domstol enligt Europakonventionen (jämför Danelius, Mänskliga rättigheter, ñärde uppl. s. 126) men frågan har I vårt aldrig prövats. arbete utgår vi emellertid från att en med sin övervakningsnåmnd domstolsliknande sammansättning uppfyller Europakonventionens krav. Frågan om hävande av frigivningspennission måste handläggas mycket skyndsamt. De frågeställningar som blir aktuella i denna typ av ärenden liknar dem som i ärenden som rör uppkommer fråga om omhändertagande av den som står under övervakning efter en dom I sistnämnda på skyddstillsyn. fråga är det regelmässigt övervalcningsnåmnden som fattar beslut. Frågan om omhändertagande aktualiseras för övervakningsnämndema på ett formlöst sätt, ofta genom ett telefonsamtal mellan handläggaren vid frivårdsmyndigheten och nämndens ordñrande eller sekreterare. Ordföranden kan fatta ett beslut om omedelomhändertagande bart efter telefonföredragningen men skall anmäla sitt beslut till nämnden vid nästa sammanträde. Ett beslut av dess ordförande kan övervakningsnämnden genom således fattas mycket snabbt. Detta talar för att övervakningsnämnd skall pröva också om hävande av frågor frigivningspermission. Det år emellertid inte enbart som kan övervakningsnämndema besluta om Om talan förs vid om omhändertagande. tingsrätten undanröjande av skyddstillsyn på grund av misskötsamhet (28 kap. 11 § första stycket första meningen BrB) kan tingsrätten besluta om 38 omhändertagande. Enligt kap. 6 § sista stycket BrB är tingsrätten då domför med en lagfaren domare. är om Frågan denna prövning kan ske lika snabbt som den som kan ske hos övervakningsnämnden. Sedan år 1988 skall fråga om häktning av person som anhållits av åklagare prövas vid förhandling samma dag eller dagen efter

det att hâktningsframställningen kommit till tingsrätten. Häktningsframställningen kan göras antingen skriftligen eller muntligen. Efter denna ändring av häktningsreglema finns det vid tingsrättema en organisation för jourtjänstgöring när det gäller prövning av frågor om frihetsberövanden under helger och veckoslut. Även vid tingsrättema finns det således en beredskap ñr snabba beslut och en möjlighet att avgöra frågor om frihetsberövande på ett smidigt sätt. Det sagda innebär att den nödvändiga snabbheten i ñrfarandet kan uppnås hos både tingsrätt och övervakningsnämnd. Frågan var prövningen skall läggas får därför besvaras utifrån andra kriterier. Vad som enligt vår uppfattning talar för att lägga prövningen hos övervakningsnämndema är att det där ñnns en samlad kunskap och rutin när det gäller verkställighet av påföljder. Ordförandena och sekreterama i övervakningsnämndema får naturligtvis efter hand en stor erfarenhet på området. Det kan vara svårt att nå sådan erfarenhet av dessa frågor vid en tingsrätt där de inkommande :nålen fördelas på olika domare genom lottning. Härtill kommer att övervakningsnämndema enligt 7 § förordningen (1988:683) med instruktion för övervakningsnämnderna har skyldighet att genom besök i de anstalter som ligger inom nämndens verksamhetsområde skaffa sig kärmedom om förhållandena i anstalterna. Vid dessa besök skall de intagna beredas tillfälle att tala med nämnden. Genom besöken får nämnden en kontakt med anstalterna, deras personal och de intagna som talar för att en smidig och snabb kontakt kan upprättas mellan anstalten och Det kan anrnärkas att den insyn som övervakningsnämnden. övervakningsnämnden får vid dessa besök enligt vår mening är av stort värde, särskilt efter den omorganisation som genomförts den 1 januari 1991 vilken innebär en långt gående delegation av beslutanderätten i klientärenden till anstaltschefen och övri g personal på anstalten. Vi anser alltså att prövningen av frågan om hävande av frigivningsperrnission bör ankonuna på övervakningsnämnd.

5.3.15 Ordningen för

prövningen

Om den intagne missköter sig under frigivningspennissionen bör hans kontaktman i första hand underställa anstaltschefen. frågan Denne anmäler i sin tur ärendet till eller övervakningsnämnden övervakningsnämndens ordförande för beslut. Beslutet att häva

frigivningspermissionen bör, i överenståmmelse med vad som nu

i om beslut rörande gäller fråga omhändertagande av skyddstillsynsdömd, kunna fattas omedelbart efter muntlig I föredragning. detta skede kan naturligtvis permittenten sällan höras. Når den intagne återtbrts till anstalten skall detta omedelbart anmälas till övervakningsnämnden. Efter att anstalten gjort en utredning skall övervakningsnåmnden snarast hålla sammanträde för av om prövning frågan frigivningsperrnissionen slutligen skall hävas. Till detta sammanträde skall den intagne inställas genom anstaltens Nämnden skall då försorg. också, enligt 39 § KvaL, pröva om viss tid under frigivningsperrnissionen inte skall tillgodoräknas som verkställd. Samtidigt som nämnden gör denna skall den bestämma om den prövning intagne skall få ny frigivningspermission och i så fall vid vilken tidpunkt denna skall påbörjas. Frågan huruvida den intagne skall få tillgodoräkna sig tid under frigivningspermissionen som verkställd står således öppen till dess att övervakningsnämnden fattat beslut i Skälet till att det, frågan. till skillnad från vad som för gäller prövning enligt 39 § KvaL, bör vara och inte anstalten övervakningsnämnden som gör denna prövning år att övervakningsnåmnden skall om samtidigt pröva den intagna skall beviljas ny frigivningspennission. Dessa frågor bör handlåggas av samma och bör därför beslutsmyndighet ligga på övervakningsnämnden.

Övriga

frågor

6.1 Omhändertagande efter dom på

kontraktsvård

6.1.1 Allmänt om skyddstillsyn

Vid påföljdsvalet gäller, enligt 30 kap. 4 § BrB, som en grundläggande princip att rätten skall fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar for en lindrigare påföljd än fängelse. Om det inte räcker att döma till böter skall domstolen alltså i första hand pröva om inte påföljden kan bestämmas till Villkorlig dom eller skyddstillsyn. I 30 9 § BrB regleras de allmänna för att kap. förutsättningarna påföljden skall bestämmas till skyddstillsyn. Som skål för skyddstillsyn skall domstolen rent allmänt beakta om denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Även i de fall då relativt starka skäl talar för att påföljden bestäms till fängelse år det för rätten, 30 9 § möjligt enligt kap. BrB, att döma till skyddstillsyn och då som särskilda skäl för skyddstillsyn beakta 1. om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet, 2. om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med hans brottslighet,

3. om missbmk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som vård eller arman behandling i påkallar väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig att undergå lämplig behandling som villig enligt en för honom i samband med uppgjord plan kan anordnas verkställigheten. skyddstillsyn pågår under en prövotid av tre år från den dag då verkstâllas och år alltid förenad med överpåföljden började vakning i minst_ ett år. En dom på skyddstillsyn går i verkställighet omedelbart, dvs. från dagen för domen, om inte domstolen förordnar om motsatsen. En skyddstillsynsdom ställer den dömde på prov i den meningen att påföljden kan undanröjas och annan bestånunas för brottet om den dömde brister i att uppfylla påföljd de krav som påföljden innebär. Om det finns skäl att anta att den dömde behöver stöd av en särskild föreskrift för sin anpassning i samhället får domstolen meddela en sådan. föreskrift kan avse

En

l. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, 2. arbetsanställning, arman förvärvsverksamhet eller utbildning, 3. läkarvård, eller arman vård eller behandling i nykterhetsvård eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning, 4. tid eller sätt för betalning av skadestånd. Dessa ñreskrifter är inte direkt verkställbara utan är att se som villkor för att skyddstillsyn skall ådömas och bestå. Föreskrifterna enligt punkterna 1-3 får inte meddelas i avsikt att göra reaktionen mot brottet mera kärmbar utan skall vara individualpreventivt motiverade. Om reaktionen på brottet skall inskärpas bör i stället skyddstillsynen kombineras med böter eller fängelse. skyddstillsyn kan alltså förenas med böter eller fängelse. Detta framgår av 28 kap. 2 resp. 3 § BrB. Kombinationen skyddstillsyn - böter skall användas om detta är påkallat med hänsyn till brottstraffvärde eller art eller den tilltalades tidigare slighetens brottslighet, 30 kap. 10 § BrB. - endast om Kombinationen skyddstillsyn fängelse får användas det är med hänsyn till brottslighetens oundgängligen påkallat straffvärde eller till den tilltalades tidigare brottslighet att jämte

skyddstillsynen även döma till fängelse. Om förhållandena pâkallar det får domstolen förordna att domen på fängelse skall gå

i verkställighet utan hinder av att den inte vunnit laga kraft. Om domstolen dömer till skyddstillsyn i kombination med fängelse får den inte samtidigt döma till böter.

Den dömde skall, enligt 28 kap. 6 § som hänvisar till 26 kap. 14 § BrB, under prövotiden iaktta skötsamhet, efter fömiåga söka

försörja sig och i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt BrB, meddelad föreskrift eller anvisning.

Om den dömde missköter sig genom att underlåta att de

följa

som är förenade med påföljden regler kan övervakningsnämnden besluta att tilldela den dömde en varning eller meddela honom en särskild föreskrift.

Övervakningnämnden kan vidare besluta att den dömde skall stå

under efter det att ett år ñrflutit övervakning av prövotiden, dock längst till prövotidens utgång. Om den dömde allvarligt har åsidosatt sina åligganden och det kan antas att han inte skulle låta sig rätta genom någon åtgärd som

övervakningsnämnden kan vidta kan nämnden begära att åklagare

vid domstol begär att och att domstolen

skyddstillsynen undanröjs bestämmer ny påföljd, i princip fängelse.

l de fall då om att besluta om

fråga uppkommit föreskrift,

meddela tiden ñr eller

varning, förlänga övervakning begära att åklagare för talan om att skall skyddstillsynen undanröjas får, enligt 28 kap. 11 § BrB, besluta att den övervakningsnämnden

dömde skall omhändertas. får beslutas också

Omhändertagande

om det är aktuellt att för att den dömde

överväga någon åtgärd

skall underkasta En

sig vård eller behandling. vanlig situation när omhändertagande kan beslutas är att den dömde undandragit sig övervakningen. Ett omhändertagande får pågå högst en vecka eller

- om

det

föreligger synnerliga skäl och det fattas ett nytt beslut -

ytterligare högst en vecka.

6.1.2 Kontraktsvård

Redovisningen i avsnitt 6.1.1 avser skyddstillsyn i allmänhet. kan utöver vad som sågs i angivna avsnitt bestå

Skyddstillsynen av vad som i dagligt tal benämns kontraktsvård. Den grundläggande bestämmelsen härom finns i 28 kap. 6 a § BrB. Kon-

traktsvård innebär att skyddstillsynen kombineras med en s.k. kvalificerad föreskrift om att den dömde skall genomgå en behandling enligt en i förväg uppgjord behandlingsplan. Möjligheten att besluta om en sådan föreskrift kan, som nämnts ovan, innebära att det enligt 30 kap. 9 § BrB finns särskilda skäl för att

bestämma påföljden till skyddstillsyn i stället för fängelse.

Kontraktsvård skall användas som ersättning ñr fängelsestraff huvudsakligen i sådana fall då det är fråga om relativt allvarlig missbruksrelaterad brottslighet (prop. 1986/872106 s. 35 t). Det är frivårdsmyndigheten som har det övergripande ansvaret för den utredning och planering som behövs för att få till stånd en behandlingsplan för kontraktsvård. I utredningen skall frivårdslämna en redovisning av den misstänktes miss-

myndigheten

brukshistoria och problemens art och omfattning. I förhållande till den som skall ansvara för den behandling som ifrågasätts skall frivården i första hand ha en förmedlande roll. Det ankommer nämligen på den vårdansvarige att bedöma om behandling bör ges i de former som han kan erbjuda. Detta innebär att den vårdansvarige nomialt skall kopplas in på ett tidigt stadium, bl.a. för att bedöma den missünktes vårdbehov och hans motivation att

underkasta sig den tänkta behandlingen. Det är således den

vårdansvarige som i första hand har att bedöma om behandär realistisk.

lingsplanen

För att rätten skall kunna döma till kontraktsvård måste det ha

en preciserad behandlingsplan. Vidare måste den upprättats tilltalade ha förklarat sig villig att genomgå den behandling som förutsätts i den uppgjorda planen. Behandlingsplanen skall ges in till domstolen och ingå i det underlag som ligger till grund för

avgörandet av påföljdsfrågan;

En förutsättning för att påñljden skall bestämmas till kontraktsvård är att den planerade behandlingen i avgörande grad har bidragit till att domstolen bestämt påföljden till skyddstillsyn. Domstolen skall i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut om domstolen hade valt i stället för ñngelse skyddstillsyni form av kontraktsvård. I frivårdens ñrmedlande roll ingår att planera den ekonomiska villkoren för behandlingen. Den behandling som skall äga rum ñre den tänkta villkorliga frigivningen bekostas av kriminalvården medan behandlingen efter denna tidpunkt bekostas av socialtjänsten. Frivården måste vid sin se till att planering socialtjänsten förklarar sig villig att stå för sin de] av kostnaderna.

överväganden och förslag

I propositionen (1986/87:106) om i brottsbalken m.m. ändring (s.k. kontraktsvård m.m.) uttalade departementschefen (s. 70) att det av tidsskäl är att om en eventuell angeläget utredningen kontraktsvård inleds på ett så tidigt stadium som möjligt och att den bedrivs med en viss skyndsamhet. Departementschefen uttalade vidare, att om den misstänkte är häktad i målet så kan planeringen sannolikt inte hinnas med redan under den vecka från åtalet inom vilken enligt 45 kap. 14 § rättegångsbalken huvudñrhandling nomialt skall hållas. Enligt detta lagrum kan emellertid domstolen uppskjuta huvudförhandlingen om det är nödvändigt. Denna möjlighet syntes, kunna tas till enligt departementschefen, vara i angelägna fall under att den tilltalade hade förutsättning hörts i frågan. Departementschefen ansåg dock att man fick räkna med att kontraktsvård aktualiserades främst då den tilltalade var på fri fot. Som framgått av redovisningen ovan skall kontraktsvård komma i fråga främst då det rör sig om relativt missbruksallvarlig, relaterad brottslighet. I dessa fall år det nästan regelmässigt så, att den misstänkte är häktad i målet. Risken för att han annars fortsätter sin verksamhet är nämligen stor. brottsliga I praktiken sker därför planering av kontraktsvârd ofta när den misstänkte är

frihetsberövad som häktad och därmed avskuren från ett aktivt missbruk. Att planeringen av kontraktsvården sker under tid den

misstänkte är häktad får naturligtvis till följd att planeringen, som

departementschefen också påpekade, kommer att ske under stark

tidspress. Av 24 kap. 21 § rättegångsbalken framgår att domstol i samband med dom i mål vari den tilltalade är häktad skall pröva om han skall starma kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft mot honom. För ett sådant beslut förutsätts i princip att påföljden

bestäms till Om domstolen bestämmer påföljden till fängelse.

skyddstillsyn med särskild föreskrift om kontraktsvård saknas därefter förutsättningar för att hålla den dömde häktad. Allmänt sett är det vikti gt att kontraktsvård som innebär vård på ett kan inledas så snart som möjligt efter

behandlingshem

huvudförhandling och dom. Vid av kontraktsvård skall

planering

man också sträva efter att se till att den dömde kan tas

naturligtvis

emot direkt efter och av behandlingshemmet huvudñrhandlingen domen i målet. om den tilltalade är häktad. Den starka Det sagda gäller särskilt som sker under i dessa fall kan emellertid

tidspress planeringen

ibland leda till att det visar att bereda den dömde

sig omöjligt

i direkt anslutning till att domstolen plats på behandlingshemmet målet. Det torde nämligen inte vara ovanligt att det avgör tidsmässiga skarvar på ett par dagar efter domstolens

uppkommer innan behandlingshemmet kan ta emot den dömde. handläggning

Som nämnts ovan ñrutsätts för kontraktsvård att

regelmässigt

En person med ett

den tilltalade har allvarliga missbruksproblem.

drogberoende hanmar naturligtvis ofta i en mycket svår situation om han ut hand efter domen. Risken att han släpps på egen återfaller i missbruk och att av kontraktsvärden därför

planeringen

om intet är Den dömde saknar i

går manga gånger uppenbar.

dessa fall inte sällan fömiäga att därefter, på egen hand, inställa

sig på behandlingshemmet. Som nämnts ovan kan domstolen inte, för att säkerställa att den

som dömts till kontraktsvârd kommer till behandlingshemmet och att den planerade vården kan ta sin början, besluta att den dömde

skall vara häktad till dess domen vinner laga kraft mot honom (se JO 1990/91 s. 31 f). Domstolen kan inte heller besluta om omhändertagande med stöd av 28 kap. ll § BrB. Visserligen krävs det i den paragrafen inte att den dömde misskött sina förpliktelser men i praktiken förutsätts det att han har brustit i sina åligganden innan han kan bli omhändertagen. Frågan är då om det inte bör införas en möjlighet att omhänderta den som är häktad då han döms till kontraktsvård med behandling på behandlingshem för att säkerställa att den planerade vården kan ta sin början. Vad som talar emot en sådan möjlighet är främst att kontraktsvård till sin natur bygger på frivillighet. En att frammöjlighet tvinga en behandlingsåtgärd genom omhändertagande strider mot detta synsätt. Men samtidigt framstår det som mycket angeläget att vården kan påbörjas som planerat. Och man kan inte bortse ifrån att den dömde, om man inte kan säkerställa att behandlingen kan ta sin början, i stället riskerar ett relativt långvarigt fängelsestraff. Vi anser att det finns övervägande skäl för att det bör införas en möjlighet att omhänderta den som dömts till kontraktsvård efter att ha varit häktad i målet om det är för att man skall nödvändigt kunna säkerställa att den planerade vården kan inledas. Ett krav som enligt vår mening bör ställas är dock att den vården planerade skall förutsätta ett boende hos vårdgivaren. Det kan vara om fråga t.ex. ett familjehem som tar emot personer för vård och boende. Når det gäller tiden för bör den få omhändertagandet aldrig överstiga en vecka. Den dömde bör också, om kontraktsvården senare blir undanröjd, i samband med den nya domen få avräkna tiden för omhändertagandet.

6.2 i frivården, m.m.

Urinprovskontroll

6.2.1 Gällande rätt

Som redovisats i avsnitt 3.5.1 är enligt 2 kap. 6 § regeringsfonnen det allmänna skyddad mot varje medborgare gentemot t.ex. kroppsbesiktning. Urinpåtvingade kroppsliga ingrepp är ett sådant ingrepp. Begränsningar i_ skyddet för provstagning den kroppsliga integriteten kan i princip bara göras i lag. Från för den integriteten kan man dock gmndlagsskyddet kroppsliga att lämna till Avstäendet avstå genom sitt samtycke åtgärden. måste dock i sådant fall vara frivilligt och inte påtvingat genom hot om sanktion. I avsnitt 3.5. l har vi vidare redovisat under vilka förutsättningar som den som år intagen i kriminalvårdsanstalt kan åläggas att lämna urinprov för kontroll av huruvida han är påverkad av narkotika. Den grundläggande lagregeln om en sådan skyldighet finns i 52 d § KvaL. I det ñljande skall vi redovisa vilka regler som finns för urinprovstagning inom frivården, dvs. när det gäller dem som villkorfrån eller som ådömts Vi ligt frigivits ñngelsestraff skyddstillsyn. har valt att i detta sammanhang också ta upp dem som verkställer men som med stöd av 34 § KvaL medgivits fängelsepåföljd vistelse utanñr anstalt. Frivårdsklientelet kan i detta sammanhang indelas i två kategorier. Den ena innefattar dem som har ådömts en vanlig skyddstillförenats med en föreskrift eller syn, oavsett om skyddstillsynen inte, och dem som år villkorligt frigivna. Den andra kategorin av dem som dömts till skyddstillsyn med särskild föreskrift utgörs om kontraktsvård. När det den första kategorin saknas lagbestämmelser om gäller

urinprovskontroll.

Beträffande den andra kategorin gäller följande. Kontraktsvården bygger, som vi tidigare nämnt, på att den dömde lämnat sitt till att genomgå en viss behandling. Enligt uttalanden i samtycke

den allmänna motiveringen i propositionen till till

lagstiftningen

om kontraktsvård (prop. 1986/87: 106, jämför s. 91) förutsätts att det inom ramen för de olika behandlingsplanema för missbrukare som kan bli aktuella i sammanhanget skall förekomma att den dömde åtar sig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han håller sig drogfri. Konstruktionen av kontraktsvården är emellertid sådan att det kan framstå som tveksamt om den dömde har lämnat sitt samtycke på ett sådant sätt att det inte framstår som påtvingat. l en dom på kontraktsvård skall domstolen nämligen ange hur långt fängelsestraff som skulle dömts ut om påföljden inte bestämts till kontraktsvård. För att det inte skulle råda någon tvekan om verkan av ett samtycke från den dömde föreslog departementschefen i sin anmälan av lagrådets yttrande att det skulle införas en bestämmel-

se om att behandlingsplanen - vid dom på med skyddstillsyn

kontraktsvård - får innehålla bestämmelser om att den dömde åtar

sig att genomgå kroppsvisitation och kroppsbesiktning. En sådan

bestämmelse infördes därför i 28 kap. 6 a § BrB. Någon uttrycklig föreskrift, i överenstämmelse med 52 d § KvaL, om

skyldighet att lämna urinprov finns emellertid inte.

När det slutligen gäller personer som verkställer

fängelsestraff men som med stöd av 34 § KvaL medgivits vistelse utanför anstalt

är situationen en arman än för de kontraktsvårdsdömda. Någon lagbestämmelse som tillåter urinprov finns nämligen inte. Detta

hänger samman med att KvaL gäller endast

intagen som undergår

kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse och befinner sig

anstalt. Lagen gäller således inte för den som 347 §medgivits vistelse och t.ex. intagits på ett Han kan således

behandlingshem.

inte under en sådan vistelse med stöd av S2 d § KvaL

löreläggas

att lämna urinprov. För den som blir aktuell för utanför anstalt med stöd

placering

av 34 § KvaL är alternativet till att samtycka till en viss form av

behandling att stanna kvar på kriminalvårdsanstalt. Frivilligheten

bakom ett sådant samtycke kan framstå som illusorisk (se JO 1984/85 s. 227) och är det många gånger också. Den möjlighet som enligt 34 § andra stycket första punkten KvaL finns att ställa

de villkor, som kan anses erforderliga för vistelsen, kan mot

bakgrund av det grundlagslästa skyddet mot kränkning av den

personliga integriteten inte anses ge möjlighet att ålägga den intagne som medgivits sådan vistelse skyldighet att lämna urinprov. Det kan emellertid finnas lagstöd för att ålägga andra än dem som undergår kriminalvård i anstalt att underkasta sig kroppsbesiktning. Om någon behandlas vid vissa angivna vårdinrättningar

kan han nämligen enligt helt andra regler vara skyldig att underkasta sig kroppsbesiktning. Detta har att göra med att

överläkaren vid vissa vårdenheter inom sjukvården, som är särskilt inriktade på vård för missbruk av beroendeframkallande medel, med stöd av lagen ( 1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus kan ställa som villkor att den som tas in för vård måste underkasta sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbemed dessa regler är att hindra att den som tas in

siktning. Syftet

för vård får tillgång till alkohol eller andra berusningsmedel, injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. tillämpning på en viss Vårdenhet endast om Lagen äger emellertid

socialstyrelsen lårrmat sitt medgivande till detta. Vi kommer i våra fortsatta resonemang att bortse från denna lagstiftning.

6.2.2 överväganden och förslag

Urinprovskontroll för dun som dömts till kontraktsvård och

för dem som vistas utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL

När det gäller urinprovskontroll inom anstalt har vi i avsnitt

3.5.2. framhållit att vi ställer oss tveksamma till värdet av den

urinprovskontroll som förekommer inom anstalterna. Vi har

emellertid avstått från att lämna något förslag i detta avseende.

l fråga om kontraktsvård, som ju bygger på den dömdes

samtycke att genomgå en viss behandling, finns ett lagstöd för

kroppsbesiktning eller kroppsvisitation om ett sådant krav ingår i

den

behandlingsplan som gjorts upp (se 28 kap. 6 a § BrB). Vad det år fråga om när det gäller kontraktsvård är att den

dömde skall kunna åta sig att lämna b|0d-, urin- eller utandför kontroll av att han håller

ningsprov sig drogfri. Det väsentliga

i sammanhanget är att det är vârdgivaren som skall avgöra om det är nödvändigt med denna typ av kontroll inom ramen för den

behandling som erbjuds. Det ankommer på den vårdansvarige att avgöra enskildheterna i behandlingsplanen (prop. 1986/87: 106 s.

69). l förarbetena förutsätts att den drogkontroll som avses är

blod-, urin- eller utandningsprov (a. prop. s. 51). Med till hänsyn

att det här är fråga om en i ett

inskränkning grundlagsreglerat skydd för den personliga integriteten fann statsråd föredragande

vid sin anmälan av lagrådets yttrande att ett åtagande att underkasta sig kontroller av angivet slag kräver uttryckligt lagstöd (a. prop. s. 91). Frågan är om det, med hänsynjust till att det rör sig

om ett grundlagsreglerat skydd för den personliga integriteten, bör av lagbestämmelsen klart framgå vilken typ av ingrepp som avses

och alltså uttryckligen anges att det är fråga om bl0d-, urin- eller

utandningsprov. Vi tycker det. Vi föreslår därför att 28 kap. 6 a §

BrB ändras så att det klart vilka

framgår typer av drogkontroller

det kan bli fråga om.

l 34 § KvaL finns inte något uttryckligt krav på samtycke till

vård eller Ett sådant krav

behandling. anses ändå gålla generellt

för vård- eller under av

behandlingsåtgårder verkställighet fängelsestraff (jämför prop. 1986/87: 106 s. 82). Till skillnad från

vad som gäller beträffande den som dömts till kontraktsvård finns det i dessa fall inget lagstöd för låmnande av bIod-, urin- eller

utandningsprov trots att situationen för den som är intagen i

anstalt men som erbjuds vård på t.ex. ett är

behandlingshem

snarlik den situation som en tilltalad ställs inför när det gäller att samtycka till att lämna sådana prov inom ramen för planerad kontraktsvård. Kontraktsvård och 34 §-vistelse har avseenden en

imånga

likartad konstruktion, särskilt om vården innebär

behandling på vårdhem eller liknande inrättning mot ett l båda drogberoende.

systemen finns det ett hot om verkställighet i fängelse om den dömde inte uppfyller de krav som ställs på honom. Vidare fönitsätts det att i de fall man t.ex. av tidsskâl inte kunnat få fram en kontraktsvård före domstolens behandlingsplan ñr avgörande och påföljden därför bestämts till fängelse - en påbörjad utredning om kontraktsvård skall kunna ligga till grund ñr övervägandena om en 34 §-placering. Mot bakgrund av att kontraktsvård och 34 §-placering i mycket stor utsträckning inriktar sig på samma kategori och att vården som erbjuds ofta har samma innehåll bör enligt vår mening reglerna om drogkontroll bringas i samklang. Detta bör ske

genom att det, som ett led i drogkontrollen, införs ett lagstöd för

att den 34 §-placerade kan samtycka till blod-, urin- eller utand-

ningskontroller.

Det är inte nödvändigt att den som döms till kontraktsvård eller

som medgivits vistelse utanför anstalt enligt 34 § KvaL vistas på

ett behandlingshem eller en liknande inrättning. Som framhållits

i avsnitt 3.5.2 är det, för att urinprovskontrollema skall vara

tillförlitliga, mycket viktigt att sker på ett

urinprovstagningen kontrollerat sätt. För att så långt möjligt tillgodose kravet på

kontroll inför och under en bör ett lagstöd för

provtagning

förutsätta att den dömde vistas

urinprovstagning enligt vår mening

på behandlingshem eller annan sådan inrättning. Vi föreslår att detta anges i lagtexten. Motsvarande bör gälla för blodprov och utandningsprov.

l överenstämmelse med vad som gäller för drogkontroll inom kontraktsvård bör det vara vårdgivaren som har att avgöra om det för den erbjudna behandlingen är väsenligt att den intagne lämnar blod-, urin-, eller utandningsprov för kontroll av drogfrihet.

skall således främst ha till syfte att vara ett led i

Drogkontrollen behandlingen av den dömde.

Den nya bestämmelsen bör enligt vår mening placeras i ett nytt

stycke i 34 § KvaL. 1 likhet med vad som gäller andra tredje

föreskrifter i samband med 34 §-vistelser bör föreskrifter rörande

drogkontroll meddelas av övervakningsnämnd.

Urinprovskontroll för skyddstillsynsdömda i övrigt

När det gäller dem som undergår en vanlig skyddstillsyn (och

f.n. även dem som är villkorligt frigivna) finns det inte i samma utsträckning som i fråga om kontraktsvård eller 34 §-placering ett direkt hot om anstaltsvistelse om den dömde inte samtycker till en viss behandling där det ingår t.ex. urinprovskontroll. I stället är

det så att det i de flesta fall finns förutsättningar för att anse att ett samtycke verkligen har lämnats frivilligt.

En del företrädare för frivården har framfört önskemål främst om att införa en laglig möjlighet att kräva urinprov för kontroll av narkotikamissbruk hos skyddstillsynsdömda och villkorligt

frigivna. Det kan naturligtvis sägas att urinprovskontroller kan

vara ett värdefullt instrument för att frivården skall kunna kontrollera om den dömde följer t.ex en föreskrift om drogfrihet.

Att införa en möjlighet till sådan kontroll skullei så fall kunna ses

som ett sätt att utveckla frivården och därmed skyddstillsynen. Det finns emellertid skäl som talar emot att införa en sådan möjlighet. I första hand vill vi återigen framhålla att i fonn

drogkontroll av urinprovstagning som kränkande många gånger framstår djupt

för den personliga integriteten. Om en sådan skall

möjlighet

införas måste mot

den, bakgrund av reglerna i 2 kap. regerings-

formen vara effektiv och leda till att målet med kontrollen kan uppnås, nämligen att den dömde hindras att använda droger. Här vill vi återigen framhålla de svårigheter av praktisk natur som uppkommer när det gäller själva provtagningen. Dessa svårigheter

hänger samman med förutsåttningama för att ett analysresultat skall vara tillförlitligt. Som vi påpekat är det tidigare mycket väsentligt att provtagningssituationen är sådan att den som lämnar

provet inte kan manipulera detta. Det är här också att

viktigt hanteringen är säker så att det inte finns risk för att

prover förväxlas eller eller kan bytas ut. l annat fall minskar

naturligtvis analysresultatens tillförlitlighet högst påtagligt. Vi kan inte se att

dessa praktiska problem kan lösas på ett tillfredställande sätt när

det gäller skyddstillsynsdömda. Förutsättningama för att kontrol-

lera den dömde innan han lämnar år mycket små. Det finns prov

därför en risk att provresultatet kan bli missvisande om den dömde t.ex. druckit stora mängder vatten före provtagningen något som ju kan vara fallet utan att avsikten är att provresultatet skall påverkas. Vidare torde det vara förenat med stora svårigheter att inom frivårdens lokaler anordna utrymmen där provtagning kan ske på ett sätt som förutsätts för att proverna inte skall kunna manipuleras. Vi har i avsnitt 3.5.2 framhållit att det rent allmänt finns stora osäkerhetsfaktorer när det gäller tillförlitligheten av urinprovsanalyser. En av de faktorer som påverkar analysresultatens tillförlitlighet är provtagningssituationen. Om provtagningen sker, vilket enligt vår mening skulle bli fallet, under fonner som inte är kontrollerade får detta den konsekvensen att det blir ännu mer osäkert vilka slutsatser som kan dras av de resultat som kommer fram. Mot bakgrund av att kontrollmetoden typiskt sett innehåller stora osäkerhetsfaktorer och att osäkerheten enligt vad vi utvecklat ovan blir ännu större om provtagningen skall ske inom frivården är det enligt vår mening mycket tveksamt om metoden är effektiv för att uppnå det uppsatta målet nämligen att den dömde skall hålla sig drogfri. Om analysresultatet inte har hög tillförlitlighet kan man nämligen inte lägga resultatet till grund för ett ingripande mot den dömde. Redan av detta skäl anser vi att man inte bör använda sig av en sådan metod. Därtill kommer att värdet av kontrollen måste vägas mot att metoden i sig typiskt sett innebär en av den integriteten. Vid en sådan allvarlig kränkning personliga bedömning kan vi inte se annat än att intresset att värna om den För vär del vill vi därför inte personliga integriteten väger tyngst. föreslå en skyldighet för skyddstillsynsdömda att lämna urinprov för kontroll av deras drogfrihet. Som vi anfört ovan finns det emellertid inom ramen för en vanlig skyddstillsyn förutsättningar för att den dömde frivilligt åtar sig att lämna prov.

7 Specialmotivering

7.1 Inledning

Som vi redovisat i avsnitt 1.3.5 har vi i vån arbete utgått ifrån att det ñrslag som fängelsestraflkommittén lade fram i sitt huvudbetänkande (SOU 1986: 13-15) Påföljd för brott och som innebär att

den nuvarande halvtidsfrigivningen skall ersättas med en obligatorisk Villkorlig frigivning för alla när två tredjedelar av strafftiden verkstållts kommer att genomföras. l förslaget ingår också att

minimitiden för Villkorlig frigivning slopas. Av tidsmâssiga skäl har vi inte gjort någon genomgång av

samtli ga författningar som reglerar verkställighet av fängelsestraff

eller skyddstillsyn. Vår översyn omfattar t.ex. inte de författningar som reglerar nordiskt eller internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

7.2 till i brotts-

Förslaget lag

om

ändring

balken

26 kap.

II §

Den nuvarande regleringen att den som blir villkorligt frigiven skall kunna ställas under övervakning upphävs. Paragrafen reglerar i stället tidpunkten för frigivningspermission och under

hur lång tid som denna skall pågå. Reglerna år obligatoriska. Någon prövning av om den intagne skall ha frigivningsperrnission skall således inte ske i detta skede. l första stycket sägs att en intagen som undergår lägst fyra månaders fängelse skall, till förberedande av den villkorliga frigivningen, under viss tid omedelbart före denna ha frigivningspermission. En förutsättning för att det överhuvud taget skall bli aktuellt med frigivningspermission är således att den strafftid som den intagne avtjänar är minst fyra månader. En annan ñrutsättning är att Villkorlig frigivning skall ske. Om Villkorlig frigivning inte skall ske, t.ex. om det rör sig om endast bötesförvandlingsstraff, skall den intagne inte ha frigivningspermission. skall ligga omedelbart före Frigivningspermissionen tidsmässigt den villkorliga frigivningen. Den intagne skall alltså i princip vistas utanför anstalten när han blir villkorligt frigiven. Om den intagne samtidigt verkställer straff från vilket Villkorlig frigivning inte kan ske och annat fängelsestraff skall tiden för de förstnämnda straffet inte påverka tillämpningen av reglerna för frigivningspermission. Vad som skall gälla beträffande den som dömts till utvisning framgår av förslaget till ändring i utlänningslagen (1989:529). l andra och tredje stycke regleras under hur lång tid paragrafens frigivningspermissionen skall pågå. Huvudregeln finns i andra Där föreskrivs att för den som undergår lägst fyra stycket. månaders fängelse blir frigivningspermissionen tjugo dagar och för den som avtjänar lägst åtta månader blir frigivningspermissionen trettio dagar. l tredje stycket finns ett undantag som privilegierar ungdomar. Om den intagne är under tjugotre år när han tas in i anstalt eller annat sätt påbörjar sin verkställighet, t.ex. genom att vara på anhållen eller häktad, skall han ha frigivningspennission från det han avtjänat halva sitt straff till dess han blir villkorligt frigiven. Frigivningspermissionen skall dock aldrig pågå längre än sextio dagar. Privilegieringen innebär att den som är ung och har ett fängelsestraff på lägst fyra månader får en kortare tid i anstalt än andra.

Om den unge skall avtjäna ett straff på sex månader blir hans frigivningspennission trettio dagar. Vid ett fängelsestraff på åtta månader blir motsvarande tid fyrtio dagar och vid ett fängelsestraff på tio månader femtio dagar. Vid en strafftid på ett år når man maxirnitiden för frigivningspermissionen, sextio dagar. Därefter kommer tiden för frigivningsperrnissionen inte att Öka. Vid längre strafftider än ett år får således den unge även med vårt system avtjäna mer än halva tiden i anstalt. I fjärde stycket sägs att om den intagne begär det och det föreligger särskilda skäl får fri givningsperrnissionen uppskj utas till en senare tidpunkt än som följer av andra stycket. Senareläggning av kan alltså ske endast frigivningspermissionen om den intagne begår det. Eftersom det främst är råttssäkerhetsskäl som talar för en obligatorisk frigivningspennission finns det enligt vår mening inget hinder mot att tillåta en sådan senareläggning. Möjligheten att senarelägga innebär emellertid inte frigivningspenmssionen någon ovillkorlig rätt för den intagne att stanna kvar i anstalten. Det måste också finnas särskilda skäl för att han skall få stanna kvar. Ett sådant skål kan vara att de förberedelser som vidtagit inför frigivningsperrnissionen inte kan sättas i verket i direkt anslutning till dagen för frigivningspennissionen. Så kan t.ex. bostadsfrågan kunna lösas endast ett par dagar efter den angivna dagen. På samma sätt som när det gäller senarelåggning av Villkorlig frigivning är det krirninalvårdsstyrelsen eller den tjänsteman som styrelsen bestämmer som skall pröva frågan om senareläggning av frigivningspermission. Senareläggning av frigivningspermissionen skall endast kunna ske under ett par dagar. Det skall inte få förekomma att hela frigivningspermissionen verkställs i anstalt på grund av den intagnes begäran därom. De nåmiare bestämmelserna om vad som för gäller frigivningspermission, t.ex. i fråga om föreskrifter, finns i 33 § KvaL.

14§

l paragrafen sågs att den frigivne under prövotiden skall iaktta

skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra

vad som står i hans fömiága för att fullgöra denna skyldighet.

Några andra skyldigheter än dessa, vid sidan om den att inte begå nya brott, har inte den frigivne.

Den frigivne skall inte ställas under övervakning. De krav som

ställs på honom är i princip samma som de som gäller för den som dömts till Villkorlig dom (jämför 27 kap. 4 och 5 §§). Till skillnad från vad som gäller för den som dömts till Villkorlig dom skall han dock inte kunna meddelas sådana föreskrifter som sägs i 27 5 §.

kap.

En följd av att den som är villkorligt frigiven inte skall stå

under övervakning är att frivårdsmyndigheten inte längre skall

ñrmedla stöd och hjälp åt honom. Som vi utvecklat i avsnitt 5.3.4 och 5.3.5 innebär detta inte att den frigivne kommer att sakna

möjligheter att få stöd och hjälp om han så önskar. Den kontakt-

man som har ansvaret för den intagne skall nämligen redan under tiden i anstalt tillsammans med honom komma fram till vilket stöd eller vilken han har behov av efter anstaltstiden. Han skall

hjälp

också se till att den intagne tar kontakt med aktuella Samhällsorgan. Vad det i de flesta fall är fråga om är naturligtvis att upprätta kontakt mellan den dömde och socialtjänsten. Om den frigivne inte iakttar vad som åligger honom enligt

denna paragraf kan han meddelas varning. Den villkorligt medgivna friheten kan också förverkas. Förutsättningarna för detta framgår av 18 §. Vad som gäller om han begår nya brott under

prövotiden regleras i 34 kap.

18 §

l paragrafen anges att rätten, om den frigivne inte iakttar vad som

åligger honom enligt 14 §, kan besluta att varning skall meddelas den frigivne eller förklara den villkorligt medgivna friheten

förverkad till en tid av högst en månad varje gång. Dessa åtgärder förutsätter att åklagare före prövotidens utgång väcker talan därom.

För att förverkande skall få ske krävs att den frigivne allvarligt

åsidosatt sina åligganden. Förutsättningen för förverkande är alltså samma som enligt nuvarande 26 kap. 19 §. Det ligger emellertid i sakens natur att det måste krävas mer för att förverka den

villkorligt medgivna friheten när den frigivne inte kan meddelas

särskilda föreskrifter om vad han har att iaktta utan endast har ett allmänt skötsamhetskrav att följa. Det är alltså allmän domstol, dvs. i första instans tingsrätt, som skall pröva om den frigivne skall meddelas vaming eller om den

villkorligtmedgivna friheten skall förverkas. Detta överenstämmer

med vad som gäller i motsvarande situation beträffande den som dömts till Villkorlig dom. Den villkorligt medgivna friheten skall inte förverkas som ersättning för sociala myndigheters insatser. Enbart det förhållandet att den villkorligt frigivne t.ex. år grav missbrukare skall alltså inte leda till att han fär sin villkorligt medgivna frihet förverkad. Talan av åklagaren skall väckas före prövotidens utgång. Av 38 kap. 5 § framgår när talan skall anses väckt. l tredje stycket föreskrivs att beslut om varning inte får fattas efter prövotidens utgång. Däremot är det som hindrar att

inget beslut om ñrverkande fattas efter prövotidens utgång bara talan har väckts i tid. Motsvarande regler finns f.n. i 26 kap. 20 §. Som vi nämnt inledningsvis i detta avsnitt skall Villkorlig frigivning ske även från korta fängelsestraff. I och med att minimitiden för Villkorlig frigivning slopas kommer det därför att bli vanligare att den blir villkorligt frigiven från ett som han fängelsestraff ådömts särskilt också har en löpande skyddstillsyn. Även i dessa fall skall frågan om sanktioner inom ramen för den villkorliga frigivningen prövas av tingsrätt. Frågor som rör verkställighet av skyddstillsynen skall dock handläggas sätt dvs. av på vanligt frivårdsmyndigheten och övervakningsnåmnd.

wcw-N-øm

-^-

21§

l paragrafen har förutom en språklig ändring endast gjorts

följdândringar. 28 kap. Eftersom övervakningen av dem som villkorligt frigivits kommer att med vårt förslag bör de bestämmelser som rör

upphöra

kriminalvården i frihet flyttas från 26 kap. till 28 kap. Våra förslag i 28 kap. utgör i huvudsak endast en anpassning till detta förhållande. Endast i 28 kap. 11 § har en saklig ändring gjorts. 1 ett

28 kap. 6 a § har dessutom gjorts förtydligande.

5 §

Tillägget i sista stycket motsvarar 26 kap. 12 § första meningen.

5 a §

Paragrafens första stycke motsvarar nuvarande 28 kap. 6 § andra

meningen. Andra stycket motsvarar 26 kap. 12 § andra meningen. 5 b §

Paragrafen motsvarar nuvarande 26 kap. 13 §.

5 c §

Paragrafen motsvarar nuvarande 26 kap. 14 §.

6 §

Innehållet i paragrafens första, andra och fjärde stycke motsvarar

26 kap. 15 § och reglerar således möjligheterna att meddela den dömde föreskrifter.

SOU 1991 :45 199

I tredje stycket finns samma hänvisning till 27 kap. S § som finns f.n. 28 kap. 6 § tredje meningen andra punkten.

6a§

l paragrafens andra stycke har den ändringen gjorts att de

inskränkningar i den kroppsliga integriteten som den dömde skall

kurma åta anser att det sig om vårdgivaren är nödvändigt för kontroll av att han inte missbrukar beroendeframkallande medel nämligen att lämna blod-, urin- eller utandningsprov anges

uttryckligen. Förslaget innebär ingen ändring i sak utan är endast

ett med till

förtydligande hänsyn att skyddet för den kroppsliga integriteten är grundlagsreglerat (jämför avsnitt 6.2.2 och den föreslagna ändringen i 34 § KvaL).

6b§

Bestämmelsen i första stycket motsvarar nuvarande 26 kap. 16 § första stycket första meningen och andra stycket.

Andra stycket motsvarar 26 kap. 16 § första stycket andra me-

ningen. Nuvarande bestämmelse i den paragrafens första stycke tredje meningen, som handlar om kriminalvårdsnämndens befogenheter att meddela föreskrift, har utgått.

Tredje stycket motsvarar nuvarande i 26 kap. l7 §.

7§

Hänvisningen i paragrafen till 26 kap. 15 § har ändrats till 6 §

första, andra och fjärde styckena eftersom innehållet i den förstnämnda paragrafen har flyttats dit.

II §

I ett nytt tredje stycke föreskrivs att om det bedöms som påkallat får rätten, i fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, förordna att den dömde, om han är häktad i målet, skall vara omhän-

dertagen till dess han överförts till det behandlingshem eller till den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Sådant omhän-

dertagande får inte pågå längre än en vecka. För att omhän-

dertagande skall få förekomma förutsätts att den planerade vården

också innebär att den dömde skall bo hos vårdgivaren. Bak» grunden till regeln har vi redovisat i avsnitt 6.1.3. En strävan skall alltid vara att den dömde kan tas emot av

behandlingshemmet direkt efter domen. Avsikten är alltså att omhändertagande skall ske endast i undantagsfall.

För att markera att det alltid bör vara fråga om mycket korta tider har tiden för omhändertagandet begränsats till en vecka utan

möjlighet till förlängning.

Beslutet om omhändertagande skall upphöra automatiskt då den dömde tas emot av behandlingshemmet. Den som har ansvar för frihetsberövandet, i regel föreståndaren för häktet, skall också ansvara för att den tid som den dömde varit frihetsberövad på grund av beslutet rapporteras på sedvanligt sätt så att tiden för omhändertagandet kan avräknas om skyddstillsynen senare skulle undanröjas.

33 kap.

5 §

l paragrafen regleras rätten till avräkning av håktningstid m.m. I tredje stycket 3 har det tillägget gjorts att tid för omhändertagande av den som dömts till skyddstillsyn med föreskrift om kon-

traktsvård också skall avräknas om domen på skyddstillsyn blir

undanröjd. Vi förutsätter här att närmare föreskrifter om rapportering och registerföring meddelas så att uppgiften kommer att

framgå av kriminalregistret.

34 kap.

4 §

I tredje stycket har möjligheterna att besluta åtgärder mot villkorligt frigivna, som en följd av att dessa inte längre skall stå under övervakning, inskränkts till att avse meddelande av varning

eller förlängning av prövotiden.

37 kap.

3 §

Eftersom villkorligt frigivna inte skall ställas under övervakning har 7 § upphåvts. Förevarande paragrafs första stycke motsvarar 7 § första stycket. l andra stycket har endast

följdändringar gjorts.

I0§

I paragrafen har, vid sidan av en språklig modernisering, gjorts endast den ändringen att hånvisningen till den upphävda 7 § tagits

bort.

11§

I paragrafen har, vid sidan av en språklig modernisering, gjorts den ändringen att hänvisningen till den upphävda 7 § bort. tagits Vidare har en regel lagts in som innebär att talan mot hovrätts beslut enligt 26 kap. 18 § att, beträffande den som är villkorligt frigiven, meddela varning eller förverka villkorligt medgiven frihet, inte får överklagas. I sak innebär det sistnämnda ingen ändring. Slutligen har kriminalvårdsnâmnden bort från tagits

paragrafen.

38 kap.

3 §

l föreskrivs att fråga om åtgärd enligt 26 kap. 18 §

paragrafen

skall av den rätt som först avgjort målet. Samma forumbeupptas stämmelse skall alltså gälla för mål enligt 26 kap. 18 § som för mål enligt 27 kap. 6 §.

5§

l paragrafen föreskrivs att även talan som avses i 26 kap. 18 § skall anses anhångiggjord, då ansökan om målets upptagande

delgavs den dömde. Detta innebär att samma regler skall gälla för när sådan talan skall anses väckt som i fråga som avses i 27 kap. 6 §.

6§

Även i mål som sägs i 26 kap. l8 § skall nåmndemån delta i

avgörandet.

8§

l mål om åtgärd enligt 26 kap. 18 § skall samma rättegångsbe-

stämmelser gälla som beträffande de typer av mål som nu nämns

i paragrafen. Vidare har det gjorts en språklig modemisering. l mål om åtgärd enligt de angivna lagrummen skall det hållas

förhör om den dömde det. Även utan sådan

muntligt begär kan domstolen bestämma att det skall hållas muntligt begäran förhör med den dömde. l likhet med vad som gäller för mål om åtgärd mot den som dömts till Villkorlig dom skall rättens avgörande ske genom beslut. Enligt 19 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall i mål av denna typ vad som iir föreskrivet angående

brottmål i rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar. Detta innebär

bl.a. att reglerna om kallelse och hämtning till sammanträde för huvudförhandling i 45 kap. 15 § och 46 kap. 15 § rättegångs-

balken fâr motsvarande I nu aktuella mål kan

tillämpning.

domstolen alltså med till 46 kap. 15 § rättegångsbalken

hänvisning

besluta om av den dömde till sammanträde

hämtning för muntligt

förhör om för

förutsättningarna hämtning i övrigt är uppfyllda.

Samma till finns för när möjligheter hämtning övrigt det gäller

mål om undanröjande av Villkorlig dom.

12§

Hänvisningen till 26 kap. 22 § har tagits bort. Den som är villkorligt frigiven skall inte kunna omhändertas. Dessutom har i enlighet

med våra utgångspunkter till kriminalvårdsnåmnden

hänvisningen

tagits bort.

I3§

I paragrafen har endast gjorts de ändringar som föranleds av att 26 11 § ändrats

kap. och att 26 kap. 12 och 13 §§ upphävts.

7.3 till i

Förslaget lag om ändring lagen

om kriminalvård i anstalt

Som anmärkts ovan är det vår att kriminalvårds-

utgångspunkt nämnden skall upphöra. Detta innebär bl.a. att 55 § kommer att

Vi har därför inte funnit

upphävas. anledning att genomföra de ändringar i denna paragraf som våra förslag i övrigt skulle föran-

leda.

6§

Ändringen i andra stycket föranleds av att eget bruk av narkotika

sedan år 1988 är krirninaliserat.

I tredje stycket har den gjorts att får ersatts med ändringen bör. Dessutom har det tillägget gjorts att när så behövs för en förberedelse av skall, om inte särskilda ändamålsenlig frigivning skäl talar däremot, den intagne överföras till lokalanstalt. Genom denna blir det att huvudregeln är att den intagne ändring tydligt skall överföras lokalanstalt för att frigivningen skall kunna förberedas på ett ändamålsenligt sätt.

7§

Liksom i 6 § föranleds ändringen i andra stycket av att eget bruk av narkotika kriminaliserats. den att det inte måste ske en I sista stycket har gjorts ändringen omprövning av ett beslut om anstaltsplacering stöd av tredje var Omprövning skall dock ske så fort det stycket sjätte månad. finns till det. till ändringen behandlar vi i anledning Bakgrunden avsnitt 3.3.2.

I1§

Dessutom har l paragrafen har endast en språklig ändring gjorts. i andra kan ändrats till får. stycket

16§

I vilka förberedelser som skall vidtas inför paragrafen anges frigivningspennission eller frigivning. För dem som skall ha frigivningspermission gäller att boendefrågan måste ha fått sin lösning senast när permissionen påbörjas. Det är kriminalvårdens uppgift att sörja för detta. Anstalten skall ge den intagne ekonomiskt bistånd under frigivningspennissionen så att han har vad han behöver. Vad som nu sagts föreskrivs i ett nytt andra stycke i paragrafen. När det gäller bostadsfrågan innebär att kriminalvården skall svara för kostnaderna regleringen i den mån den intagne inte kan göra det själv.

32§

l paragrafens första mening och i dess sista har den stycket

ändringen gjorts att kan har ersatts med får.

Ändringen i paragrafens andra mening föranleds, liksom

ändringarna i 6 och 7 §§, av att eget bruk av narkotika numera är

kriminaliserat.

33§

I samband med övergången till obligatorisk

Villkorlig frigivning

när två tredjedelar av straffet avtjänats kommer, våra enligt utgångspunkter, de nuvarande reglerna om

frigivningspennission

att upphävas. l paragrafen finns nu de näm1are beståmmelsema om den nya

formen av frigivningspermission, för vilken de

grundläggande beståmmelsema finns i 26 kap. ll § BrB. I andra stycket sägs att den skall hålla kontakt med

intagne

anstalten på det sätt och i den som anstalten före-

omfattning

skriver. En skall alltså alltid meddelas. Vad

anmålningsskyldighet

denna innebär skall av en för den utfärdad

framgå intagne permis-

sionssedel. Anstalten får också meddela andra föreskrifter om vad som skall

gälla under frigivningspermissionen. Så får anstalten meddela föreskrifter i fråga om vistelseort, bostad, annan arbetsanstållning, förvärvsverksamhet eller utbildning, läkarvård, nykterhetsvård

eller annan vård eller i eller utom eller

behandling sjukhus liknande inrättning. Detta framgår av paragrafens tredje

stycke.

Uppräkningen av i vilka hänseenden föreskrifter får meddelas är

uttömmande.

Utgångspunkten när det gäller anstaltemas utfomming av ñre-

skrifter måste vara att föreskrifterna skall vara realistiska. De skall också vara motiverade av ett behov i det särskilda fallet.

Bortsett från skyldigheten att hålla kontakt med anstalten skall en

föreskrift inte ha till enda syfte att inskränka den frihet.

intagnes

l föreskrivs att den intagne är skyldig att underfjärde stycket

råtta anstalten om förhållanden som avses i en föreskrift som

meddelats honom. En motsvarande underrättelseskyldighet fimis i nuvarande 26 13 § BrB, som vi förslår skall upphävas. kap.

Bakgrunden till förslaget är att det är angeläget att den intagne håller anstalten underrättad om nya förhållanden som inträffar och som är av betydelse för hans situation. Ofta är detta en förutför att anstalten skall kunna ha en god kontroll över hur sättning den intagnes förhållanden utvecklar sig under frigivningsperrnissionen.

l femte den intagne underlåter att följa en

stycket sägs att om föreskrift som meddelats honom eller att hålla anstalten underrättad enligt fjärde stycket så skall, om underlåtelsen inte är ringa,

frigivningspermissionen hävas. Enligt 54 § är det övervaknings-

närrmden som skall pröva denna fråga. l avsnitt 5.3.1] har vi utvecklat vad som bör leda till att hävs. Det skall alltså vara fråga om ett brott mot en

permissionen

föreskrift som meddelats den intagne. Särskilt allvarligt är det om den underlåter att hålla kontakten med anstalten eller att intagne underrätta den stycket eller att han inte följer en enligt fjärde föreskrift om vistelseort. Varje brott mot en föreskrift skall emellertid inte leda till att hävs. Den

frigivningspennissionen som det är fråga om, dvs. hävande av frigivningspermissioåtgärd

stå underlåtelsen från den

nen, måste i rimlig proportion till sida. Detta framgår av att det i lagtexten för håvning

intagnes krävs att underlåtelsen inte är ringa. sker efter anmälan från an-

Övervakningsnärnndens prövning

stalten.

Beslutar övervakningsnåmnden att permissionen skall håvas skall

återföras till anstalten. Hur vi tänkt oss att den intagne omedelbart

av hävande av frigivningspennission skall gå till har prövningen vi redogjort för i avsnitt 5.23.15. I det sjätte stycket föreskrivs att, om frigivningspermissionen

har hävts, den intagne skall avtjäna återstående tid, fram till

för Villkorlig frigivning, i anstalt om det med hänsyn tidpunkten

att följa föreskrifter och den återtill den intagnes underlåtenhet

stående verkställighetstidens längd inte är uppenbart oskäligt. I avsnitt 5.3.12 har vi redovisat under vilka förutsättningar den intagne skall kunna beviljas ny och i avsnitt frigivningspermission 5.3.13 har vi behandlat frågan, om den intagne skall få tillgodoräkna sig tiden utanñr anstalten som verkställd om frigivningspermissionen blir hävd. Av sistnämnda avsnitt framgår att huvudregeln i enlighet med 39 § är att tiden för vistelse utanñr anstalt skall inräknas i verkställighetstiden. Endast om särskilda skäl talar däremot skall så inte ske. Varje dag under pennissionstiden skall prövas för sig. Detta överenstämmer med vad som redan gäller enligt 39 §. Begär den intagne nya brott under frigivningspermissionen gäller följande. Blir han anhållen eller häktad som misstänkt för brott kommer detta frihetsberövande att räknas som verkställighet av det fängelsestraff från vilket han har frigivningspennission. Detta innebär, i vart fall om det är fråga om längre häktningstider, att han inte får den övergângstid i frihet som frigivningspermission är tänkt att vara. Enligt 33 kap. 5 § BrB kommer detta i sin tur att innebära att någon avräkning av häktningstiden inte skall ske i det nya målet. I sista stycket föreskrivs att anstalten får ñrordna en eller flera personer att biträda denna under fri givningsperrnissionen. l avsnitt 5.3.6 har vi redogjort för bakgrunden till bestämmelsen. Om sådan person inte är anställd inom kriminalvården, bör han kunna erhålla ersättning för sitt uppdrag. Nämiare föreskrifter om

ersättningsbeloppets storlek liksom andra till uppdraget för-

knippade bestämmelser bör utfärdas av kriminalvârdsstyrelsen i form av allmänna anvisningar.

34§

I avsnitt 3.2.2 har vi uttalat det angelägna i att vidga möjligheterna till placeringen enligt 34 §. Vi anser inte att lagrummets utformning utgör hinder mot en sådan l paragrafen utvidgning. finns regler om vistelse utanför anstalt för vård eller behandling. I dess tredje stycke har föreskrivits att, om det är nödvändigt för

vårdens eller behandlingens genomförande, det får bestämmas att

den intagne för kontroll av att han inte missbrukar beroendeframkallande medel skall vara skyldig att, enligt vårdgivarens anvisningar underkasta sig bl0d-, urin- eller utandningsprov. Det

är vårdgivaren som som skall avgöra om det skall förekomma denna typ av kontroll. Det förutsätts att kontrollen skall vara av betydelse ñr behandlingens genomförande och inte vara ett medel från kriminalvårdens sida att kontrollera den dömde. Det fömtsätts

också, liksom när det gäller den ändring som vi föreslår i 28 kap.

6 a § BrB, att vården eller behandlingen innebär ett boende hos

vårdgivaren.

I paragrafens första stycke har dessutom en språklig modemise-

ring gjorts.

47§

I paragrafen regleras disciplinära bestraffningar. I paragrafens

första stycke har en språklig ändring gjorts. Ändringen innebär

ingen ändring i sak. Den intagne kan, om det inte räcker med t.ex. en tillrättavisning, tilldelas en varning av anstalten. Enligt de regler som gäller f.n. kan anstalten vidare, om det inte räcker med en varning, förordna att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten. För-

slaget innebär att denna sistnämnda möjlighettas bort. I stället skall den intagne kunna hållas avskild från andra intagna under viss tid, dock längst under en sammanhängande tid av sju dygn.

Skälen för förslaget och vad som skall gälla för avskildheten redovisar vi i avsnitt 3.4.2.

I tredje stycket föreskrivs att om den intagne inte kan hållas

avskild på anstalten får han placeras i allmänt häkte under

avskildheten. Denna möjlighet skall naturligtvis utnyttjas endast då

anstalten inte har tillgång till lokal för avskildheten. För att den intagnes kontaktman vid anstalten skall kunna fortsätta att upprätthålla förbindelsema med den intagne under avskildheten förutsätts att han placeras på ett närbeläget häkte.

48§

Frigivningspennission skall enligt vårt system vara obligatorisk. Någon prövning av om den intagne skall ha sådan permission skall således inte ske. Hänvisningen till 33 § har därför tagits bort.

49 §

Ändringen i andra stycket är en följdândring av ändringen i 47 §.

50 §

I ett nytt andra stycke föreskrivs att tid som den intagne hållits avskild eller varit placerad i allmänt häkte första enligt stycket skall avräknas från tid som bestämts enligt 47 § andra stycket 2. Den intagne skall alltså inte kunna hållas avskild under längre sammanhängande tid än som anges där, dvs. sju dygn.

54§

Hänvisningen till 33 § i dess nya lydelse innebär att övervakningsnämnden skall pröva alla som avses i denna bestämmelse. frågor Därutöver skall företa den som övervakningsnånmden prövning framgår av 39 §. Ordningen för prövningen framgår av avsnitt 5.3.15. Till skillnad från vad som gäller i allmänhet bör det vara övervakningsnämnden som överprövar de föreskrifter som anstalten meddelat liksom frågor om att av håvning frigivningspemiission och medgivande av ny sådan. Liksom frågor enligt 34 § skall frågor som avses i 33 § således prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör. Vidare har, med hänsyn till att kriminalvårdsnämnden skall upphöra, det i paragrafen som rör kriminalvårdsnämnden utgått.

56§

är att kriminalvårdsnämnden skall upphöra.

Yár utgångspunkt

av beslut när det gäller Overprövningen övervakningsnåmnds av bör överföras till kammarrått. verkställighet fängelsestraff

60§

l paragrafen har gjorts det tillägget att prövningen av fråga, om skall hävas eller ny sådan beviljas efter frigivningspermission alltid skall och alltså inte håvningen göras av övervakningsnämnd kunna delegeras.

till om i lagen

7.4 Förslaget lag ändring

om av strafftid m.m.

beräkning

20§

föreskrivs att kriminalvårdsstyrelsen, I ett tillägg till första stycket skall fastställa för den som undergår fängelse i lägst fyra månader, dagen för frigivningspemiission. till bestämmelsen år att den av oss föreslagna Bakgrunden år obligatorisk. Kriminalvårdsstyrelsen

frigivningsperrnissionen

skall därför fastställa inte bara dagen för strafftiden slut och för frigivning utan också den dag då den tidpunkten Villkorlig intagne skall påbörja sin frigivningspennission. I har utfomiats i med våra utövrigt paragrafen enlighet när det gäller den villkorliga frigivningen.

gångspunkter

25§

I paragrafen har endast ett förtydligande gjorts.

7.5 till i utlän-

Förslaget lag

om

ändring

ningslagen

4kap.

9a§

I paragrafen föreskrivs att om utvisning verkställs av den som har frigivningspermission skall han anses vara villkorligt frigiven från och med dagen ñr frigivningsperrnissionen. Om utvisningsbeslutet verkställs under frigivningspermissionen skall den intagne anses villkorligt frigiven från och med dagen ñr frigivningsperrnissionen. Bestämmelsen blir således tillämplig endast om utvisningsbeslutet verkställs under den tid då den intagne har frigivningspermission. Blir utvisningsbeslutet inte verkställt påverkas däremot inte tidpunkten för Villkorlig frigivning. Det kan finnas skäl för den dömde att kurma förete ett beslut om Villkorlig frigivning i det land han utvisas till.

8 kap.

7§

I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att en fängelsepåñljd skall anses verkställd när Villkorlig frigivning skall ske eller, i fall som avses i 26 kap. 11 § brottsbalken, skall frigivningspermission påbörjas. Om för av utvisningsbeslutet är Övriga förutsättning verkställighet uppfyllda skall man inte behöva vänta med till verkställigheten dess tiden ñr frigivningspermissionen löpt ut. Den nya reglerna om frigivningspennission skall alltså inte påverka den praktiska av innebär endast

handläggningen utvisningärendena. Ändringama

att det blir fonnellt möjligt att verkställa beslutet om utvisning vid tiden för frigivningsperrnission i stället för tiden för Villkorlig frigivning om den intagne skall ha frigivningspermission.

8 Genomförandet av

förslagen

8. l Kostnader

8.1.1 rörande

Förslaget frigivningspermissionen

Det av oss framlagda förslaget rörande frigivningspermission förutsätter, som framgått bl.a. i avsnitt 1.3.5, att bestämmelserna om framdeles kommer Villkorlig frigivning att gälla i princip för alla som avtjänar fängelsestraff och att frigivningen kommer att ske när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Detta innebär att det varken är meningsfullt eller att utföra möjligt någon separat beräkning av vilka kostnadseffekter som vårt förslag i denna del kan fä. Däremot har vi, med hjälp av låtit kriminalvårdsstyrelsen, göra vissa beräkningar av vilka som blir kostnadsreduceringar följden av förslaget i samband med en förändrad Villkorlig frigivning. Den senaste statistik som varit tillgänglig för oss är från år 1989. Det året var det behovet av genomsnittliga anstaltsplatser inom kriminalvården 3.600. Enligt kriminalvärdsstyrelsens beräkningar skulle en reform av den villkorliga frigivningen av det slag som vi angivit i avsnitt 1.3.5, dvs. med en obligatorisk Villkorlig frigivning för alla som undergår när två fängelsestraff tredjedelar av strafftiden har avtjänats, medföra att platsbehovet

skulle öka till 4.265. Årsplatsbehovet skulle alltså öka med 665.

Om däremot vårt ñrslag till obligatorisk för frigivningspermission alla som avtjänar lägst fyra månaders fängelse skulle genomföras samtidigt skulle behovet av årsplatser bli 3.737 och ökningen stanna vid 137 platser. Den som besparing frigivningspermissio-

behov av nya årsplatser i samband nen innebär i fråga om minskat med en tvåtredjedelsreform är alltså enligt dessa siffror drygt 520. Vid denna beräkning har man emellertid inte tagit hänsyn till att är konstruerad så att den som under frigivningsperrnissionen skall permissionen bryter mot vad som gäller för denna i princip av sitt straff, fram till få permissionen hävd och avtjäna återstoden för villkorli g frigivning, i anstalt. Hur många årsplatser tidpunkten som behövs för att täcka detta behov är det naturligtvis inte lätt att Vi har emellertid stannat för att ca 70 årsplatser är en uppskatta. realistisk siffra. Reduktionen av skulle då bli ca 450. platsbehovet Vid har inte heller behovet av viss ledig beräkningarna i systemet beaktats. Enplatskapacitet för att möjliggöra rörlighet anses det att genomsnittligt bör ligt uppgift nämligen platserna vara belagda endast till 85 % av full kapacitet. för en anstaltsplats inom kriminalvården är, Dygnskostnaden 1.135 kr. Mellan olika typer av anstalter

genomsnittligt sett,

den avsevärt. Den till 637 varierar lägsta dygnskostnaden uppgår till 2.135 kr. Dessa variationer hänger främst kr och den högsta med av säkerhet vid anstalten och därmed samman graden

personalstyrkan. kommer att innebära Reformen av den villkorliga frigivningen att de som dömts till långa straff kommer att få avtjäna längre i anstalt medan de korttidsdömda, att minimitiden för tider genom försvinner, kommer att få ett kortare faktiskt Villkorlig frigivning än Detta får, sett isolerat, till följd att frihetsberövande idag. behovet av olika av kommer att bli ett annat typer anstaltsplatser att bli en större efterfrågan på de relativt än idag. Det kommer sett medan behovet av t.ex. öppna lokalanstaltsdyrare platserna kommer att minska. Denna effekt kommer emellertid att platser motverkas av vårt att de som längre straff - och förslag avtjänar - och mera konsekvent än idag som är intagna i riksanstalt tidigare skall överföras till lokalanstalt i syfte att förbättra möjligheterna att förbereda på ett ändamålsenligt sätt. frigivningen Om en refonnerad Villkorlig frigivning, parad med vårt förslag till kommer att resultera l ett obligatorisk frigivningspennission,

SOU l99lz45 215

förändrat anstaltsbehov och vilken omfattning detta förändrade behov i så fall kommer att få är, mot bakgnmd av det sagda, osäkert. En ñljd av detta är att det inte är möjligt att utan vidare beräkna kostnaderna med utgångspunkt från den genomsnittliga kostnaden för en anstaltsplats. Det ñnns ytterligare ett skäl till att antalet sparade årsplatser och den genomsnittliga anstaltskostnaden inte kan användas som enda hållpunkter för en exakt av de ekonomiska beräkning konsekvensema av en reform på det aktuella området. Detta har att göra med de kostnader som är frigivningspermissionen förknippade med. Denna kommer att kräva en utökad personal på anstalterna. Vidare kommer det att behövas medel för att täcka kostnaderna ñr den dömdes uppehålle under frigivningspemiissionen samt i förekommande fall för de personer som skall biträda kontaktmannen på den intagnes vistelseort. Vissa av de resurser som frigörs genom att övervakningen av de villkorligt frigivna slopas åtgår för att täcka anstaltemas merarbete med frigivningspennission. Resterande resurser som frigörs menar vi skall användas för att utveckla skyddstillsynen och den villkorliga domen. Om dessa en ökad påföljder ges slagkraft kan de nämligen i vissa fall ersätta fängelse, något som enligt vår bör vara ett mål. I så fall uppfattning kriminalpolitiskt kan man räkna med totalt sett lägre kostnader för kriminalvården. Mot bakgrund av detta har vi valt att vid våra varken beräkningar ta upp det ökade personalbehovet vid anstalterna som en minuspost eller det minskade klientantalet inom frivården som en i pluspost. . De övriga kostnaderna - de ñr de dömdas uppehälle under

frigivningpennissionen och för personer som skall biträda

kontaktmannen - bör emellertid beaktas i detta sammanhang. Sammanfattningsvis gäller alltså att antalet sparade årsplatser och den genomsnittliga kostnaden för en anstaltsplats inte utan vidare kan läggas till grund ñr en av vad vårt beräkning förslag kommer att innebära i samband med en reform av den villkorliga frigivningen. Men för en ungefärlig beräkning dessa duger uppgifter. Vi har därför använt oss av de siffror som kriminal-

vårdsstyrelsen tagit fram i detta hänseende. Som framgått är det alltså vår bedömning att förslaget till obligatorisk frigivningspennission motsvarar ett minskat platsbehov på anstaltssidan med ca 450 årsplatser. Med en genomsnittlig anstaltsplatskostnad på 1.135 kr innebär detta en sänkning av kostnaderna med 186 milj. kr. Om hänsyn tas till de kostnadsfördyringar som vi nyss nämnt uppskattar vi i grova tal beloppet till ca 150 milj. kr.

8.1.2 Förslaget om av övervakning efter slopande villkorlig frigivning

Av de ca 6.800 som friges villkorligt varje år ställs ca 5.300 under övervakning. Denna övervakning pågår i de allra flesta fall i ett år. Slopandet av övervakningen av detta klientel innebär dels att det inom frivården frigörs resurser motsvarande 134 årsarbetskrafter, till största delen frivårdsassistenter men även till viss del administrativ personal, dels att de direkta övervakningskostnaderna - främst ersättning till lekmannaövervakare - minskar. De sistnämnda kostnaderna uppgår till ca 5,8 uppskattningsvis milj. kr. Dessa får betraktas som en ren besparing. En del av den personal inom frivården som frigörs genom slopandet av övervakningen av de villkorligt frigivna kommer att behövas inom anstaltsorganisationen för hanteringen av frigiv-

ningspermissionema. Övrig personal som frigörs skulle man i och

för sig kunna se som en besparing. Vi vill emellertid, som nämnts i avsnitt 8.1.1, inte se det på det sättet. Enligt vår uppfattning är det nämligen angeläget att fullfölja det arbete som har påbörjats och som syftar till att på olika sätt utveckla och förstärka skyddstillsynspåföljden och den villkorliga domen. Skall sedan skyddstillsynspåföljden och även den villkorliga domen utvecklas, t.ex. genom att samhällstjänsten permanentas och andra typer av särskilda föreskrifter införs, är det nämligen angeläget att ha tillräcklig tillgång till utbildad och erfaren personal.

Vår slutsats blir alltså att några personalindragningar inte bör göras i samband med en reform av den villkorliga frigivningen och ett genomförande av vårt förslag till frigivningspermission.

Övriga förslag

Av de övriga förslagen är det endast de som rör den disciplinära bestraffningen och omhändertagande i vissa fall av personer som dömts till skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård som kan få några kostnadseffekter av betydelse. . Genom att det nuvarande systemet att vid disciplinförseelser inom anstalten besluta att viss tid, då den dömde varit i intagen anstalt, inte skall inräknas i verkställigheten byts ut mot ett systern med avskildhet kommer den genomsnittliga faktiska anstaltstiden att minska något. Den sammanlagda tid som dessa tidstillågg uppgår till per år är 6.000 dagar. Vårt innebär således en förslag besparing av ca 15 årsplatser vilket motsvarar ca 6,2 milj. kr. Förslaget att det skall införas en möjlighet att omhänderta den som dömts till med ñreskrift om kontraktsvârd i skyddstillsyn avbidan på att han kan överföras till det eller den behandlingshem vårdgivare som angetts i domen verkar i motsatt i riktning ñrhållande till de övriga måste förslagen. Kostnadsökningen emellertid bedömas som helt försumbar. Vi antar nämligen att den nya regeln kommer att endast i enstaka fall. Men även tillämpas om omhândertagandena skulle bli mera frekventa rör det om sig små kostnader. Till detta bidrar att den tid som nämligen varje sådant omhändertagande kan pågå är kort, en vecka. högst År 1989 meddelades 376 med föreskrift skyddstillsynsdomar .om kontraktsvård. Skulle det finnas behov av i omhändertagande en tredjedel av dessa fall blir det alltså årligen fråga om 125 beslut om omhändertagande. Räknar man med en genomsnittlig omhändenagandetid på fyra dagar, vilket kan vara realistiskt, blir slutsumman 500 dvs. drygt en årsplats. Till det sagda skall läggas att den aktuella omhandertagandetiden skall avräknas som tid under vilken ett frihetsberövande verkstållts för det fall domen på kontraktsvård skulle undanröjas.

8.2 Ikraftträdande

8.2.1 Förslaget rörande frigivningspermissionen

Som framgått på flera ställen förutsätter förslaget om en obligatorisk frigivningspermission för alla som avtjänat lägst fyra månaders fängelse, däri inbegripet förslaget att övervakningen av dem som villkorligt frigivits skall slopas, att det samtidigt en reform av den villkorliga frigivningen. Ikraftträdangenomförs för dessa två lagstiftningsåtgärder bör alltså sammandetidpunkten falla. Något förslag till nya regler i fråga om tidpunkten för Villkorlig när detta betänkande färdigställs, ännu inte. frigivning föreligger, Frågan bereds inom justitiedepartementet men det år oklart när ett om ändrade för frigivning kommer att förslag regler Villkorlig Mot denna bakgrund år det inte meningsfullt att vi ligga färdigt. försöker att ange någon tidpunkt för ikraftträdandet av vårt ñrslag när det gäller Vi avstår därför från detta. frigivningspermissionen.

8.2.2 Övriga förslag

dvs. de som rör den disciplinära be- De Övriga lagñrslagen, straffningen, omhändertagande efter dom på skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård, urinprovskontroll vid 34 §-vistelse och prövningen enligt 7 § tredje stycket KvaL, bör träda i kraft så snart som möjligt. Eftersom någon övergångstid eller några särskilda förberedande åtgärder av tidskrävande slag inte behövs torde ett ikraftträdande i dessa delar kunna ske under första halvåret 1992 eller senast den l juli det året.

Bilaga 1

Kwümmümaüwåwáleme ©F§|êüüü8âü3©m

Regeringen

Justitiedepartementet

Kriminalvårdsverket

Kriminalvârdsnâmnden Kriminalvårdssxyrelsen

__ Övervakningsnämnder ›

97:

..\\\\\\\\ REGION ER §

s

;så

Stockholm Norrköping §

Malmö § gå

Göteborg § 2:2*

Örebro §

g

Härnösand Umeå

\\

Frivårdsdistrikt)

Ölákten D (Tnstalti) (

Bilaga i

Páfölidsuuedningen

Box 187 20121 MALMO

inom anstaltsorganisatio-

Information om verkställighetsproiekt

nen - Er skrivelse 1991-01-26

Den har upprättats med ledning av Begärd förteckning bifogas (bilaga 1). för bá 1989/90 samt handlingsproverksamhetsberättelser myndigheternas för bå 1990/91, vilka i en del tall verksamhetsplaner gam (se bilaga 2) och Vidare har informationer med myndigheten. följts upp genom telefonkontakt handläggare inom styrelsen. inhämtats från sakansvariga

beskrivningar. Enskilda myndighe- Materialet har begränsats till kortfattade och detaljerade. är i många fall omfattande ters proiektredogörelser art eller i mätbara termer eller resultatredovisning av kvalitativ Utvärdering har detta ani allmänhet. Där särskild rapport föreligger_ saknas emellertid

givits.

minalvárdsstyrelsens vägnar

zé\ZdhZ/,L4Jøi%44

C46

Barbro Schillander-Lundgren L/

2 bilagor

Kopior: (ei bil. 2)

GD, OD, CPS. CPSF, CK. CKB. Per Colliander. KB (10 ex), Akten

22] Underbilagz

Projekt och andra särskilda aktiviteter kriminalvårpå

dens anstalter bå 90/91

1 . HIVIAlDSINarkotika

1 . 1 All män!

Under budgetáren 1986/87-90/91 har kriminalvårdens myndigheter bedrivit ett intensivt arbete för att bekämpa narkotikamissbruk och spridningen av HIVIAIDS. Målsättningen har varit att i samverkan med socialtjänsten m ll identifiera narkomaner och HIV-smittade, samt motivera erbjuda testning för behandling och stödinsatser. Genom beslut av Socialdepartementet har kriminalvården anvisats medel för projektverksamhet häkten på anstalter, och inom frivården.

På häktena i Stockholm och Göteborg samt på häktena i Malmöregionen har sedan 1986 bedivits ett framgångsrikt arbete med inriktning pá identifiering av narkotikamissbrukare och insatser avseende och provtagning behandlingsmotivation.

För att följa upp och utveckla motivationsinsatserna som görs på häktena har sedan 1987 ett 40-tal projekttjänster som motivatörer inrättats få arbete pá lokal- och rikssanstalter, företrädesvis i storstadsregionerna. insatserna har inneburit en kvalitetshöjning av behandlingsarbetet med narkomaner på berörda anstalter.

Oversköterskornas insatser och anstalter på häkten har haft en avgörande betydelse för att en hög andel av narkomanerna låtit testa sig. Tolv tjänster har genom projektmedel utökats från halvtid till heltid.

MotivationsavdeIningarlåogproçarn

Kriminalvårdsstyrelsen anser att är ett

motivationsavdelningarldrogprogam

värdefullt medel i påverkansarbetet med narkotikamissbrukare. De avdelningar/program som finns har utformats utifrån olika behov och förutsättningar vilket medfört att de skiljer sig åt vad gäller målgupp, omfattning och innehåll.

En motivationsavdelning kan definieras som en avdelning med en hög gad av kontrollerad drogfrihet där den intagne fár delta i särskild anordnaod verksamhet som syftar till:

1. ökad kunskap_ insikt och motivation hos den intagne

2. att erbjuda den intagne ett gott omhändertagande. 3. att skapa förutsättningar för och inleda mer långsiktiga behandlingskontakter för att uppná drogtrihet och samhällsanpassning.

Följande generella utgångspunkter har beaktats vid utformningen av progam för motivationsavdelningar: - Verksamheten ska inga som en del i myndighetens lokala handlingsprogam för bekämpning av áogmissbruk och HIV/AIDS. - All berörd personal ska engageras och aktiveras i behandlingsarbetet med de intagna. - Personalen ska tillförsäkras adekvat utbildning och någon form av handledning. - Vistelsen _ska normalt vara frivillig och dogfrihet ska utgora ett villkor for placering. Aven annan inriktning pá verksamheten i dessa avseenden är tänkbar. - De intagna ska, förutom sysselsättning i produktion eller studier, även delta i schemalagda drogelaterade aktiviteter under arbetstid samt erbjudas en strukturerad fritid. - insatserna anstalt och inom frivárden ska samordnas. pá häkte, - Samverkan med socialtjänsten och ancra behandlingsr esurser ska stärkas och utvecklas. - Anstalten ska utveckla arbetsformer för att uppnå fler och bättre 34 § vistelser.

Motivationsavdelningarldogprogram lör narkotikamissbrukare finns vid löliande myndigheter:

Slutna lokalanstalter

Oppna Iokalanstalter Mäshult/Stallargárden 6 1989

Även vid kriminalvárdsanstalten Färingsö bedivs ett strukturerat páverkansprogam som är avsett för kvinnor.

Progammet involverar anstaltens hela verksamhet med utgångspunkt lrán vissa principer.

- Traditionell arbetsdift ersätts med att intagna och personal i olika arbetslag svarar för anstaltens skötsel och dagliga sysslor. All personal deltar aktivt vilket ger god kontroll.

- Gruppverksamhet för bearbetning av speciella kvinnoproblem kompletterar.

- Kontaktmannaskap år helt genomfört.

- 7 personer har avdelats för centralvakt och nätter. All övrig personal arbetar dagtid.

- Behandlingsplanering sköts av kontaktmannen. Beslut i enskilda ärenden tas i ett avdelningskollegium. Assistenten fungerar som handledare och ordförande.

Bland guppverksamheterna märks Rattlällan, Kvinnogrupp och Missionärsverksamhet. Samarbete förekommer med Spiralprojektet i Stockholm (gynekolográdgivning, sex och samlevnad).

1-3 Frigivningskursen kva Hälanda

Verksamheten startade våren 1985 och avslutades med utgången av ár 1990. Málgupp var unga Iágmotiverade narkotikamissbrukare med minst 2 månaders återstående anstaltstid och frigivning till Göteborg. På grund av exempelvis permissionsmissbruk, avvikelser eller missbruk i anstalt hade de förverkat möjligheten till öppenplacering.

Kursen bedevs terminsvis kontinuerligt på halvtid och bestod av schemalagda aktiviteter som studier, skapande verksamhet, motion samt individual- och gruppsamtal om dager och relationer. Socialtjänstens narkomanvård ledde vissa guppsamtal, anstaltens motivatör och en särskild projektassistent anda. Strukturerad planering inför frigivningen tillsammans med handläggare i frivárden ingick. Kursdeltagarna bodde pá samma bostadsavdelning. I den mán de medgavs tillstånd att lämna anstalten arrangerades studiebesök och viss 14 §-verksamhet.

Deltagandei kursen var frivilligt och förutsatte accepterande av ett avtal om bl a regelbundna urinprov. Målsättningen var att genom motivationsarbete i gupp förbereda frigivningen och erbjuda fortsatt kontakt med narkomanvården. Kursen begränsades till 5 samtidiga deltagare för att få ett bra samtalsklimat. l allmänhet har det varit kö till kursen. Deltagare 15 - 20 per år. Genomsnittlig deltagartid: 3 månader.

Kursverksamheten upphörde i samband med omorganisation pá Härlanda och organiserandet av en motivationsavdelning, som startar i april 1991.

1.4 Missionârsverksamheten

Bakgrund: Narkotikakommissionen föreslog i sin PM nr 3 (maj 1983) att kriminalvårdsstyrelsen ska söka samarbete med f d narkotikamissbrukare som genomgått behandling i det opinionsbildande arbetet mot narkotika pá fängelserna. Medel till denna s k missionärsverksamhet beviljades i regleringsbrevet 1983. Kriminalvårdsstyrelsen har i samarbete med RFHL och Stiftelsen Nordia fortsatt att utveckla verksamheten som budgetåret 90/91 erhållit anslag från styrelsen på drygt 1 miljon kronor.

Syfte: Målsättningen för verksamheten är att skapa opinion mot narkotika inom kriminalvården. Motivationsarbetet sker via guppverksamhet på häkten och anstalter, där man arbetar efter en pedagogisk metod, transaktionsanalys (TA). Grupperna är också att betrakta som stöd och kamratgupper för de intagna_ en oas i institutionsvistelsen. Förutom guppverksamheten bedriver missionärerna annan opinionsbildande verksamhet såsom temadagar med personal och intagna pa anstalterna_ samarbetstralfar med FMN (föräldraföreningen mot narkotika) och annan utåtriktad verksamhet som föredrag och information på olika konferenser avseende narkotika och HIV/AIDS.

Nuläge: Under bá 90/91 finns grupper på åtta anstalter och häkten. Missionärsverksamheten föreslås regionaliserad fr o m budgetåret 91/92. Regioncheferna har inkommit med önskemål om fortsatt och i vissa fall utökad verksamhet. Styrelsen ska under våren 1991 ta ställning till omfattning

och inriktning för den fortsatta missionårsverksamheten.

1 . 5 Dokumentation! Utvärdering

Projektet vid kva Österåker har utvärderats vid flera tillfällen. Den senaste undersökningen publicerades 1990 (Rapport 1990:2) och har genomförts på uppdrag av kriminalvårdsstyrelsen.

En uppföljning av verksamheten vid kva Hinseberg har publicerats i Rapport 1987:3.

Färingsös verksamhet finns beskriven i en rapport till Justitiedepartementet 1989-08-18, utarbetad av försökets styrgupp.

Om Missionärsverksamheten föreligger två särskilda rapporter samt årliga verksamhetsberättelser.

Ovriga verksamheter som redovisas ovan har inte utvärderats men de finns i varierande omfattning dokumenterade genom verkproiektbeskrivningar, samhetsberättelser rn m.

Dokumentation från frigivningskursen på Härlanda finns i form av terminsvisa redovisningar. Resultaten har varierat individuellt och även guppvis. För flera deltagare har en föråndad inställning till cfoger och livsstil uppnåtts och vissa behandlingskontakter har etablerats. - Personalen har haft handledning.

l syfte att utveckla samverkan mellan socialtjänsten och kriminalvården har socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen beviljat medel till projektverksamhet. En kartläggning av utfallet av denna samverkan har genomförts i socialstyrelsens regi och resultaten presenteras i rapporten Samverkan socialtjänst kriminalvård - Erfarenheter från utvecklingsprojektet inom kriminalvården.

2- Alkoholprogram

2.1 Ramâllan

Kurs om Alkohol och trafik, rattfällanñ bedivs under bå 90/91 på 11 anstalter. Antalet kurser har dock minskat på gund av minskad inströmning av dömda rattfyllerister. Några kurser har instållts.

2.2 Anta alkoholklrser

Med material från bl a Drognyckeln bedrivs information eller kurser av växlande omfattning vid ytterligare någa anstalter, t ex Bergsäker och Gävle. Vid kva Haparanda startar i april en kombination av Flattfälla och lriskvårdskurs.

2.3 Dokumentation/Utvärdering

Utvärdering av Rattfällan pågår genom Våg- och trafikinstitutet. VTl, Linköping, som beräknas avge en rapport våren 1991.

3. Behandling av klienter dömda för övergrepp mot kvinnor och barn

3- 1 Verksamhet

Bakgrund: Regeringen ställde 1984-03-01 medel till förfogande för en 3årig försöksverksamhet med psykoterapi för sexualbrottslingar. Slutrapporterna från projekten överlämnades till justitieministern 1988-03- 09. Från och med 1988-07-01 permanentades tre halvtidstjänster som psykolog inom regionen i Göteborg för att beáiva psykoterapi med klienter_ handleda berörd personal samt svara för kunskapsförmedling i övrigt inom kriminalvården.

Syfte: Målsättningen är att motivera rubricerade klientgrupper till behandling. bedriva psykoterapi, individuellt och i gupp samt i samarbete med andra huvudmän följa upp verksamheten efter frigivningen. Personalhandledning och undervisnings- och informationsverksamhet ska utvecklas inom hela kriminalvården.

Nuläge: En rad verksamheter pågår för närvarande inom kriminalvården. Skogome. Mariefred, Malmö. Kalmar och Skänninge/Skenäs inriktar sig pá sexualbrottslingar medan Kristianstad. Stockholmsregionen och Umeå/Luleå arbetar med en bredare grupp: våld mot kvinnor. De olika verksamheterna har samordnats av styrelsens klientenhet. Särskilda projektmedel samt hälso- och sjukvårdskontot har utnyttjats. Styrelsen har i anslagsframställningar påtalat behovet och justitieministern har ansett att verksamheten bör prioriteras. dock inom ramen för tillgängliga medel. Overlämnandeproblematiken (kriminalvård-sjukvård- socialtjänst) behover tydliggöras. utbildningsinsatser måste fortgående bedrivas för berörd personal. ett behandlingsprogam på video för guppbehandling av våldtäktsmän ska färdigställas. Särskilda kurser beträffande misshandel och våldsproblematik, Slagugglan, håller på att färdigställas.

Verksamheten i Kristianstad beáivs i samverkan mellan häktet. anstalten i Vä och frivården. Frivårdspsykologen har arbetat tillsammans med sjuksköterskan på häktet och tidigare även en socialsekreterare. lntagna har uppsökts och motiverats för individual- och guppsamtal. som fortsätter efter frigivningen. Även skyddstillsynsdömda deltar. Projektet pågår t o m 1991. Projektpersonalen har handledning av psykolog från Göteborgsregionen.

Åven i Uppsala bedrivs en försöksverksamhet i samarbete mellan häkte. anstalt och frivård med samma målgrupp.

De s k friskvárdskurserna vid kva Luleå har vid behov utformats med en specialvariant Sex och samlevnad“. Målgupp: man dömda för sexövergepp och/eller misshandel av kvinnor. Metoden har varit gruppsamtal. 4 tirnlvecka i 6 veckor, med två ledare, en manlig vårdare och en kvinnlig frivárdshandläggare. 3 gruppledarpar har arbetat med var sitt ämnesområde, bl a kunskaper om brott mot kvinnor, sex och samlevnad. könsroller. AlDS och doger. - Kursledarna har haft handledning från Göteborg.

3.2 Dokumentationlutvardering

Rapport från Skogomeförsöket ,Behandling inom kriminalvården av man dömda för övergepp mot kvinnor och barn. utkom som ovan nämnts 1988. En annan rapport. Män som misshandlar. avser försöksverksamhet med samtalsterapi på kva Färingsö 1985 - 1987.

Övriga verksamheter finns beskrivna i olika redogörelser, artiklar och der rapporter, t ex Våldsproiektet i Kristianstad (delrapportr. som utkom 1990.

Slutsatsen av iörsöksverksamheterna år att det är befogat att satsa på denna målgrupp med psykoterapeutisk behandling inom kriminalvården.

4- Särskilda program för kvinnor och unga

4.1 Kvinnoproiektet Ystad

Under medverkan av Behandlingsenheten vid Malmöregionen har kva Istad utvecklat ett särskilt progam för kvinnliga intagna_ Kvinnor på anstalt. Sådana insatser som av de kvinnliga klienterna upplevs som adekvata i förhållande till deras särskilda behov, skall utvecklas och prioriteras. Några platser är särskilt avsedda för narkotikamissbrukare och drivs som en motivationsavdelning.

4.2 Kvinnoçuppen Lindome

Ursprungligen uppstod denna verksamhet genom att kvinnliga intagna på Undome en dag i veckan ñck delta i den aktivitet, Våvgruppen, som bedrevs vid ett frivårdsdistrikt i Göteborg. De positiva erfarenheterna ledde till ytterligare schemalagda gruppaktiviteter bl a medverkan av socialtiänsten för áoginformation och motivationsarbete. Gruppsammankomsterna har det senaste året varit förlagda till Föreningen Skyddsvârnets lokaler i Göteborg. Verksamheten upptar 1 1/2 dag per vecka och leds av överskoterskan.

4.3 Unga. Tygelsjö och Ystad

Malmöregionen har observerat behovet av särskilda program lör unga. dömda för våldsbetonade brott av typen gatuvåld. gängbrottslighet. där det gäller att ta vara på anstaltstiden med ett påverkansarbete som understryker allvaret i den kriminalitet de uppvisar.

Vid kva Tygelsiö finns ett progam för denna grupp knutet till skolverksamheten och snickeriverksamheten. Varje omgång omfattar 4 veckor med 3 em/vecka och 4 - 5 intagna per omgång. l progammet skall ingå psykologsamtal samt gruppsamtalsverksamhet. Samlevnadslrågor och hygien år viktiga inslag. Fritidsutbudet för denna grupp siktar på att få igång dem i verksamhet som leder till positiva kontakter inför frigivningen. Extern medverkan av RF HL, FlFSU, kyrkan m fl ingår, liksom något studiebesök. Programmet likställs med annan sysselsättning. Även kva Ystad arbetar med unga váldsbrottslingar i grupp. Här medverkar bl a folkhögskolan.

5. Idrott, fritid. friskväd, frigivningskurser etc-

5-1 Samproiekt med Skånes Idrottsförbund

Genom kriminalvårdsstyrelsens beslut 1990-12-08 har Fosieanstalten tilldelats 25 000 kronor för ett projekt divet i samarbete med Skånes Idrottsförbund. Tilldelade medel har utnyttjats för att öka klientelets kunskaper om fysisk träning och för att flytta fokus från styrketräning till allmän fysisk träning. Emellertid syftar samarbetet mellan kriminalvården och idrottsrörelsen till något mera långsiktigt, nämligen att ge de intagna möjlighet att inlemmas i den kamratskap idrotten kan erbjuda och därmed knyta positiva sociala kontakter.

l ovanstående strävan har därför de vidare kontakterna med Skånes Idrottsförbund ytterligare fördiupats. Vad som därvid är särskilt att notera är att även tjänstemän vid anstalten är involverade som kursledare och aktiva deltagare i verksamheten. Det utvidgade samarbetet med Skånes Idrottsförbund för innevarande budgetår beräknas kosta ytterligare 15 000 kronor. Efter den inledande försöksverksamheten kommer kostnaderna att avsevärt kunna nedbringas under kommande budgetår.

5. 2 Friskvårdskurser

Friskvård i vid mening bedivs genom schemalagda aktiviteter pá deltid vid bl a kva Luleå och Haparanda. Målet är förbättrad kondition och ändrad livsstil. Målgrupp är missbrukare. Villkor för deltagande är negativt urinprov. Kursen innehåller gruppsamtal, undervisning i bl a kost och näringslära med praktik och fysisk träning och pågår i 4 veckor. Samtalens innehåll växlar efter gruppens behov men diskussioner om brottet och dess konsekvenser samt drogfrågor ingår alltid.

5.3 Samarbete med fritidsförvaltning etc.

Kva Stångby bectiver tillsyn av en kanotled i Rönneá i samarbete med fritidsförvaltningen i Eslöv. Kva Kristianstad C samarbetar med en båtklubb, där intagna på den s k skötsamhetsavdelningen hjälper till pá fritiden.

5. 4 Frigivningskurser

Särskilda frigivningskurser har minskat i samma takt som introduktion/social träning blivit ett reguljärt inslag på många anstalter_ eftersom innehållet delvis sammanfaller. Naga anstalter har dock kvar speciellt utformade kurser som en direkt förberedelse för frigivningen. Kva Lerbäck hart ex veckolånga kurser i lägerform, med utnyttjande av § 34, innehållande attityder-värderingar, samhällslivskola, utbildning. socialpolitik-vår trygghet. studiebesök på försäkringskassan, fritiden-vad gör jag dá?. friskvård, alkohol-narkotika, sex och samlevnad, facket-arbetsgivare-arbetsmarknad, Information-från länsstyrelsen-länsrättens arbetsuppgifter, körkortsfrågor. information från kronofogden. Rikligt med fritidsverksamhet vars innehåll bestämmes av intresse_ årstid och väderförhållanden. Kursledare: Studieledaren samt en från vardera anstalten och frivárden. Eftersträvas fyra kurser per år. Behovsprövat deltagande.

Vid kva Stångebro har frigivningskurserna utmynnat i placering i arbete pá frigáng. Arbetsförmedlingens kontaktman och sjuksköterska och handläggare på frivården år viktiga medverkande vid sidan av anstaltspersonalen.

6. Sysselsättningsproiekt

8.1 Utbildning tillsammans med frivädsklienter

Kva Stångebro kommer att placera några intagna i en s k KNUFF-kurs, som divs av frivården i anstaltens lokaler. Klienten kan fortsätta kursen som villkorligt frigiven.

6-2 Pensionärer

Genom en lagändring har även förtidspensionerade intagna numera sysselsättningsplikt. Det har visat sig gå bra att sysselsätta dem inom befintliga arbetsgenar, dock med någon övervikt för smáindustri och ekonomiarbete Målsättningen är därför fortsatt integration och successiv avveckling av speciella avdelningar för denna grupp. För närvarande linns dock tre särskilda aktiviteter igáng. Kva Norrtälies arbetsträningsverkstad tar även anda intagna med speciella behov. På kva Tidaholm avdelning PlLEN, består sysselsättningen främst av eget ansvar för matlagning och andra hemsysslor. Kva Uppsala har främst som målsättning att pensionärer och svårplacerade inte skall bli kvar på bostadsavdelningarna under arbetstid. De skall därför vistas i speciella lokaler i anslutning till ”skolan”. Antalet som sysselsätts år beroende på klientelsammansättningen för tillfället. Det handlar om vanlig social-samtalstillvaro - studiecirkelverksamhet - temaverksamhet m m under ledning av vårdpersonal enligt tiänstgöringslista. Ytterligare externa samarbetspartners skall involveras. En aktivitetsledare har genomgipande ansvar för att få kontinuitet i verksamheten. Aktivitetsledaren har även hand om samordningen av skolundervisning och fritidsaktiviteter och har finansierats genom indagning av en arbetsledartjänst.

7- Arbetsmiliöproiekt. förändrade personalroller

7.1 ATTAKK

Kva Norrtälje beáiver ett a-árigt projekt. ATTAKK. med medel från Statens förnyelselond, SFF. och under medverkan av SlPU. Fem arbetsgrupper arbetar med olika områden av anstaltens totala verksamhet och deras analyser och förslag förankras successivt hos personalen under seminarier och utbildningsdagar. Kontaktmannasystem_ lörändade personalroller, ledningsgupp och tillplattad organisation är några viktiga områden.

7.2 l-laktet. Göteborg

Arbetsmiljöpengai utgår till häktet som befinner sig _i en utvecklings- och omstruktureringsfas. Förslagen har tagits fram genom inventering av baspersonalens synpunkter på verksamhet. organisation, ansvar och utbild-

ningsbehov. Schemaändringar och förändrade personalroller ingår.

7.3 FIA

Häktesprojektet ovan :v ett resultat av Förnyelse i Arbetsmiljön, FIA, som med särskilda medel och särskild projektledning bedrivits sedan 1988. Ett annat delprojekt har omfattat kriminalvárdsmyndigheterna i Helsingborg. Slutrapport avges till regeringen under budgetåret.

7.4 Förändrade personaioller

Ett större ansvar för behandlingsarbete! i en individualiserad och närmare kontakt med de intagna kännetecknar den nya várdarrollen. l större eller mindre utsträckning tillämpas kontaktmannaskap pá allt fler anstalter (se bifogade redovisning av anstalternas handlingsprogram, bilaga 2).

Den mest genomgipande förändringen i organisation och personalutnyttjande uppvisas vid de nya anstalterna i Högsbo/Göteborg och Halmstad. som öppnades hösten 1991 (bilaga 2). Vid planeringen av en ny anstalt i Vänersborg utgår man frán samma principer.

231 Unaerbuaga z

LOKALA HANDLINGSPROGRAM

Bakgrund

Handlingsprogram men utgår från respektive anstalts förutsatt.ningar med hänsyn till klientel, belägenhet, byggnader, personal, sákerhetsgrad etc. Möjligheten att förändra dessa förutsätt-

ningar är begränsade. Särskilt som resursramarna är givna.

Om klientelet anför Lex.

Kriminalvårdsanstalten Storboda:

Sedan anstalten togs i bruk har genomstromningen varit cirka 250-300 intagna per ar, dvs en hog genomstromning. Klientelet kan i ovrigt betecknas som ett normalklientel for sluten lokalanstalt (se nedan). ett klientel som nu rekryteras från Stockholmsregionen uteslutande. procenten utlandska medborgare varierar mellan 25 - 30 7..

Vad missbruket anbelangar torde cirka 75 7. tillhöra kategori 1 eller 2 i drognanseende. darutover rena alkoholister. VerkstalligheLstiderna varierar men torde ligga inom de for detta klientel sedvanliga. dvs den effektiva tiden i anstalt uppgår i genomsnitt till 3 - 6 månader. aven alderssammansattnin gen spänner over hela skalan. från de så kallade varstingarna upp i pensionsaldern (den grå massans problematif), medelåldern torde ligga omkring 30 ar och saval HIV-positiva som psykiskt swrda lagovertradare finns i varierande omfattning vid anstalten.

De slutna lokalanstalterna kampar med svara och delvis

unika problem. De tar emot ett avancerat klientel efter ett helt urval: igenom negativt

tidigare misslyckanden gor oppen placering omöjlig. aven under den sista delen av verkstalligheten

- misskötsamhet i oppen anstalt har medfort förflyttning

- den slutna anstalten drogmissbruk gor kontrollen? nodvan dig etc

Samtidigt ar personaluppsattningen knapp iamfort med riksanstalterna och man har en mycket splittrad arbetsdag på grund av den hoga genomstromningen, permissionsfrekvensen. behovet av permission under tillsyn. fritidsaktiviteter i grupp utanfor anstalt etc.

De intagna har ofta en oerhort problemlylld social tillvaro och att medverka till adekvat frigivningsplanering. dar placering i lokalanstalt redan i sig ar ett led i frigivningsplaneringen, staller hoga krav på. personalen.

En drogmissbrukares anstaltstid maste detaljplaneras med målet att oka hans forstáelse [or att drogmissbruket ar helt avger-ande for hans formaga att erhålla och behålla Lex. bostad och arbete. For att ett motivationsarbete skall vara mojligt på en institution kravs att personalen som dagligen umgås med de intagna har gemensam malsatting i stort och god kunskap om varje intagens situation och planer.

Kriminalvårdsanstalten Härlanda:

Anstaltens normalintagna utgors huvudsakligen av ett klientel som antingen misslyckats på andra lokalanstalter. eller som inte platsar på dessa på grund av sitt storande beteende. Dessutom ar 80 7. av våra intagna. (nyligen av dr Katarina Hasselstrom genomford undersokning) missbrukare av nagot slag. Alltså en mycket tung målgrupp.

Kriminalvârdsanstalten Uoosala ställer klientelet i relation till bl.a. personalen.

Ilientel typiskt klientel for sluten lokalanstalt i storstadsomradet vilket innebar. brottsintensiva - 80 - 90 7. narkotikamissbrukare - dålig social forankring - dålig kunskapsunderbyggnad saval gallande skola som grundläggande sociala basfardigheter - bristande uthållighet, motivation. intresse som en foljd av tidigare sagda..

Byggnadsmusigz förutsättningar Gammaldags anstalt - mycket begransade differentieringsmojligheter - svårvisiterad - efter ombyggnad bra lokaliteter for varierat sysselsattningsutbud.

Personal Mycket ny personal vilket kan vara en fördel att lattare genomföra forandringsprocessen - kan vara en nackdel i bristande kunskap/utbildning inom området kriminalvård. Dessutom till foljd av konjunkturer och vår belägenhet i storstadsregion mycket svarrekryterat.

Även de öppna anstalterna får ta emot klienter med komplicerade problem.

Kriminalvårdsanstalten Tvgelsio

Anstalten har de senaste åren. bortsett från mycket korta perioder varit standigt fullbelagd. Overbelaggningen med utnyttjande av extrarum har ofta forekommit. Omsattnin gen har varierat mellan 350-450 intagna. En klientforsamring bedoms ha skett trots tillkomsten av en sluten lokalanstalt i Malma. Antalet missbrukare bedomda som kat 2 har legat forhallandevis bogt for en oppen anstalt. Inslaget av mycket unga intagna med våldsbetonad kriminalitet har okat. så också antalet intagna med kroniska sjukdomstillstånd och arbetshandikapp. Svårigheten att på samma anstalt hysa ett delvis mycket godartat klientel och gravt belastade intagna utan mojligheter till åtskillnad har accentuerats.

ldcér och hypotcscr

Titeln ar lånad från kriminalvårdsanstalten Storbodas handlingssom bLa. diskuterar sambandet effektivitet - humant ounprogram. handertagande - bra arbetsmiljo.

Som ovan namnts ar det den lokala arbetsgruppens uppfattatt framgångsrik kamp mot intagnas drogberoende ar ning och det huvudsakligen utan resurstillskott. Det ar moilig. vidare var uppfattning att forbattrad effektivitet i personalmedfor okad humanitet (jmfr det regionala overgrigruppen for de intagna samt pande målet for klientverksamheten) battre arbetsmiljo (se regionens arbetsmiljomål).

Forbattrad effektivitet står har for: av arbetsuppgifter - - jamnare fordelnin g. samt delegering. och ansvar framst - okning av den klientinriktade verksamheten. › ,f ritidssysselsattnin g - hojd kompetens (utbildningsinsatser)

- forbattrad internkommunikation

- gemensamt formulerad och klar målsattning (handlingsprogram) Okad humanitet betyder har:

- okad kontakt yta intagna/personal

- enhetligt bemotande från olika personalforetradare

- realistiska behandlingsplaner

- minskat drogberoende

- forbattrad frigivningssituation

arbetsmilio innebar slutligen:

Battre

- mindre vid minskad drogforekomst i arbetet risktagande med de intagna i verkstäder. på bostadsavdelningarna. vid vistelser utanfor anstalt etc

- okad sakerhet och battre kunskap i behandlin gsarbetet

- stimulans och motion vid gemensamma fritidsaktiviteter

- battre forstáelse for varandras arbetsuppgifter

- engagemang_ gladie och trivsel, dvs en battre psykosocial arbetsmiljo som en foljd av okat ansvar.

Liknande tankegångar redovisas i många program. Överlag :ir fornndringsviljan stor. På många anstalter utgönolika genomtänkta program basen för pågående eller planerade omorganisationer ex.vis Kumla Futura. Kriminalvárdsanstalten Norrtälje har beviljats medel f rån Statens förnyelsefond. SFF för ett treårigt projekt tillsammans med Sipu (ATTAKK). Från några anstalter påpekas dock att utveckling måste få ta tid för att även ge en attitydmässig förankring. Planer måste vara realistiska.

Kgiminalvâr dsanstalten Tidaholm

Arbetet har bedrivits via regelbundna traffar samt studiebesok vid andra anstalter.

Respektive grupp kunde i slutet av april presentera ett , diskussionsmaterial innehållande forslag till forandringar på både kort och lång sikt.

Såyal inom som mellan grupperna har man varit påfallande overens om de grundläggande riktlinjerna for verksamheten i anstalten.

De forslag som hittills presenterats grundar sig på åsikter och resonemang som bedoms som utbredda och-val förankrade inom samtliga personalgrupper.

Den slutgiltiga utformningen av ett handlingsprogram forutsatter dock en stark forankring hos personalen aven i detaljfrågorna. .

Det racker således inte med att det finns acceptans for de grundläggande allmänna resonemangen.

Kfminalvârdsanstalten Orretorg

Arbetet med forandrad vårdarroll ar en process som måste genomforas stegvis och under en langre tidsperiod.

Porkláringen till detta ar att det inte endast ar fråga om att ut-

-fora andraarbetsuppgifter utan minst lika mycket fråga om forandrat Iorhállningssatt dar-personliga värderingar och attityder kommer in i bilden.

Arbetet med kontakta-lan avdelningsvis ar genomfört. Detta arbete ar dock endast i sin början. Har bor nya initiativ tas och arbetet bor vidareutvecklas. For närvarande utreder kontaktmannen samtliga regelbundet permissioner.

De gor ,en genomgång med den intagne under vilka omstandigheter han kommer att tillbringa permissionen. Den viktigaste biten i denna diskussion ar att missbruksproblematiken blir penetrerad och att ev. forebyggande átgarder kan sattas m.

i avârdsanstalten Karlsko a

Kontaktmannaskapet ar borjan till en forandring av vårdarnas arbetsuppgifter. Nasla steg blir att sjalv ta hand om behandlingsplaneringen med assistenten som handledare och ytterligare ett steg ar att vara foredragande i behandlingskollegiet. Många vårdare onskar inte denna forandring av sin roll och det ar darfor realistiskt att rakna med att det kommer att ta tid innan vi natt fram till ovan beskrivna situation med vårdare som foredrar egenhändigt framstallda behandlingsplaner i kollegiet. Vi kommer emellertid att arbeta aktivt for att uppnå detta.

Några anstalter framhåller också att den nya vårdarrollen inte får innebära att de traditionella inslagen i anstaltsarbetet ringaktas.

-Kriminalvårdsanstalten S mältervd

Vårdarnas overtagande av behandlin gsplanering och behandlingsutredning kommer att ta sin borian under bâ. 1990/91 under ledning av behandlingsledande assistent. Viss utbildning kommer att inleda arbetet. For att arbetet så sinaningom skall ge en okad involvering aven i beslutsprocessen hoppas jag på att nya delegeringsregler skall mojliggora detta inom den tid handlingsprogrammet beskriver.

Vi har idag varken omsattning på vårdpersonal eller mera omfattande sjukskrivningsfrekvens bland várdarna. men anser ovanstående átgardsprogram angeläget for att i enlighet med Harenstamska utredningen forebygga problem lan gre fram. De nya arbetsuppgifterna jsmrre meningsfullhet skall förhoppningsvis verka i denna. riktning. Därmed inte sagt att nuvarande arbetsuppgifter inte skulle vara meningsfulla. De ar alldeles nodvandiga for vart behandlingsuppdrag och får ej eftersattas. Jag tror inte att tata besok och. permissioner kan ersatta god hygien. ordning och kladvård som trivselfaktor under en lån g verkställighet.

Eriminalvârdsanstalten §tângbv

Vidare kommer vi att under nasta budgetår prova viss form av kontaktverksamhet for vara intagna. Även om den ambi- V tionshojande delen inom Rattfalleverksamheten och kontaktmannaskapet kommer att få en framtradande roll under nasta år ar det viktigt att den- grundläggande verksamheten i form av den traditionella sysselsattningen. basfunktionerna i form av tillsyn och ordning ej får komma i skymundan.

Krimigalvårdsanstalten Tygelsiö

I regionens målsattning for inforande av kon taktmannaskap vårdare - intagen ligger att Tygelsjo skall komma igång med

sådan verksamhet budgetåret 91/92. Vi har sz! smått borjat ta upp en diskussion med várdargruppen om forandring av yrkesrollen for vardarna. Som vi framhållit ar várdarna på Tygelsio på. intet vis undersysselsatta eller understimulerade. Vi vill starkt. fasthalla vid krav pa att tillsynen av ordning. hygien och sakerhet skall vara den primara uppgiften och att dessa arbetsuppgifter inte skall upplevas som mindre viktiga eller sattas på undantag for uppgifter som behandlare. Det vi i forsta hand kommer att forsoka lagga over på vardargruppen ar ansvar for permissionsplanering.

Ett allmant onskemal från tillsynspersonalen ar att permissionerna i hogre grad skulle få fungera som ett styrmedel nar det galler att stimulera och uppmuntra till skotsamhet. Vi vill uppnå en viss del av detta syfte genom att intagna får klart for sig att. vårdarna har ett stort inflytande over pe rmissionsfrågorna. Vi avser att genom battre planering av de regelbundna permissionerna minska antalet sarskilda permissioner.

DET ÄR LÃTTARE ATT FÅ PLANERNA ATT LYFTA ÄN ATT LANDA.

Pcrsonalrollcr

Ledningsgrupper

Flertalet anstalter redovisar att ledningsgrupper redan finns eller kommer att införas under budgetåret 90/91. De medför visst utbildningsbehov.

Malmöregionen

for att moiliggora ett okat personalinflytande infors med borjar: 1990-07-01 lokala ledningsgrugper vid regionens samtliga anstalter. Denna organisatoriska komforandring mer med nodvandighet aven att krava utbildningsinsatser for att ge ledningsgruppens ledamöter den kunskap och erfarenhet som behovs for att erhålla effektivt fungerande ledningsgrupper.

På någon av de minsta anstalterna tycker man sig uppleva ledningsgruppen som en “overorganisering personalen arbetar ändå som grupp.

Delegation

Arbetet på att delegera ansvar och beslut men har pågår hunnit olika långt. Pâ vissa enheter har tillsatts arbetsgrupper för att kart lägga omrâdet och komma med På andra har man förslag. hittills genomfört ett första steg till behandlingsassistentniván medan átskilliga även delegerat till vârdargruppen.

förslag till delegataion til] assistent (Härlanda)

Omfattningen av delegationen foreslås vara individuell for respektive behandlingsassistent. Det ålligger anstaltsledningen att gora en bedomning over vad som kan delegeras utifrån bLa. anstaltserfarenhet.

Foliande foreslâs kunna delegeras:

frigivningsbidrag resebidrag (biljettrekvision. kuponger) till hemorten vid vf. vid RP samt andra permissioner kostbidrag vid dagspermissioner - extra besok - RP efter forsta skatta om inget sarskilt intraffar besokspermissioner promenader jml S H Kval.

- vid misstanke samt infor urinprovsbeordring permission - hålla forhor vid S 47-provningar - sarskilda permissioner/lokalanstaltspermissioner - representera anstalten vid/OVN

Kriminalvârdsagstalten Lerbacg har delegerat till vårdare

- Sittning med intagnas fortroenderåd

- Åtgard av diciplinar art. upp till gransen for vad som betraktas som bestraffning

- Till att formedla sociala kontakter resp kontaktman WP soc. AP o.d.

- vad avser av Personlig delegation uppgørande preliminar behandlingsplan

- Fritidsledaren rorande fritidsverksamheten

Nya arbetsuppgifter till vårdare

Vikten av ett gemensamt förhållningssätt betonas av många. griminalvârdsanstalten Lindome skissat en social-pedagogisk mogen;

Denna anses av samtliga i gruppen vara ett grundfundament for verksamheten på kriminalvardsanstalten Lindome. Stor omsorg bor laggas ned pa. utforandet av programmet. Foljande punkter ansåg vi sarskilt viktiga:

- bor få mer ansvar. berova

Den intagne Ej ensidigt

honom detta

- Skotsamhet skall belonas

- Den intagne bor få klara besked om regler. rutiner och konsekvenser

- Brott mot ordningsregler eller föreskrifter skall åtføljas av snabba lgogsekvense;

- Personalen måste ha ett gemensamt rorhállningssatt till de intagna. De intagna måste få klara och entydiga signaler från all personal.

Malmoregionen genomfor kontaktmannasknp succesivt under tre budgetår.

Det klientarbete som nu utfors av anstaltsvårdare kommer succesivt att utvecklas till en form av kontaktmannaskap. Denna arbetsform kommer aven att medfora behov av en listoversyu.

Verksamhetsinriktningen paborjas under budgetåret 1990/91 vid kva Ystad samt kva Fosie.

Budgetáret 1991/92 vid kva Kristianstad-Va samt kva Karlskrona.

Budgetáret 1992/93 vid kva Vaxio samt kva Malma.

Dessutom sker motsvarande utveckling vid de oppna lokalanstalterna med borjan vid kvs Stángby 1990/91.

Budgetáret 1991/92 vid kva Tygelsjö. Budgetáret 1992/93 vid kva Singesbult.

Medverkan i information/introduktion samt i lektioner i Rattfällag har på flera anstalter blivit en självklar arbetsuppgift för vård- och tillsynspersonalen. Andra personalgrupper som översköterskor. behandlingsassistenter, husmödrar. arbetsledare och kontorspersona! har emellertid på vissa anstalter fortfarande huvudansvaret.

Vid sidan av information i olika form är permissionsglanering och organiserande av lritidsaktiviteter exempel på konkreta arbetsuppgifter som alltmer sköts av vårdpersonal. I programmet ligger också att successivt delegera behandlingsundersökning/behandlingsplan, Behandlingsassistenternas roll som handledare betonas.

Kriminalvårdsanstalten Bâtshagen

För att vardaren skall ges ett_ mer kvalificerat ansvar i behñndlingsarbetei skall béhandlingsplanen upprättas gemensamt av assistent och kontaktman. Därefter skall kontinuerliga maten ske mellan assistent. kontaktman och intagen for att folja upp planeringen. Detta skall genomforas under 1990. Pa langre sikt kommer behandlingsassistenten alltmer att fungera som handledare.

Enligt forslag från vårdpersonalen skall kontaktmannen utreda de intagna individuella fritidsintressen samt verka for att dessa tillgodoses. Målsattningen ar att ge fler intagna moilighet till enskilda paragraf l-t-aktiviteter. Detta skall genomforas under 1990-91.

Kriminalvârdsanstalten Uppsala

Redan sedan nystarten av anstalten så. har inforts kontaktmannaskap for vårdarna innebarande att de for Z - 4 intagna har ansvar for inskrivning - forsta information och presentation av anstalten - behandlingsundersokning behandlingsplanering - dokumentation - mcdfoliande externa kontakter - foredragning i behandlingskollegium m.m.

Detta har medfort att behandlingsassistenten idag har mera rollen av handledare for kon taktmannen.

Omgâdesansvar även innebärande budgetansvar_ förekommer eller planeras på ett flertal enheter aven för andra personalkategorier an arbetsledar- och vårdpersonal. Rotation mellan olika områden förutsätts ibland.

Krimigalvårdsagstalten Lindome

En lista på. alla moiliga basprogram skall :atlas upp. Infor varje år eller tvåarsperiod kan berord personal valja det program som for tillfallet passar honom. Det skall finnas både klientinriktade och milioinriktade program. Ex: studie och arbetsmarknadsinfo. frigangsforberedelser. fritidsplanering m.m.

Lindome anför också exempel på nya uppgifter:

for budgetåret 91/92 planeras:

att låta utredningen om ev. kladbehov inga i den enskilde vardarens kontaktmannaskap och att denna hantering sker mellan den intagne-kontaktmannenden kladansvarige.

och anvisar ett sätt att omfördela resurser:

For budgetåret 90/91 planeras:

att minska på transportverksamheten och anvanda den frigjorda tiden till sarskild verksamhet med intagna. Det minskade transportbehovet skall erhållas genom att ta bort sk. serviceresor typ inlamnande av tips. lotta och inkop av tidnin gar. Servicen skall erbjudas av en handlare som skall bedriva kioskverksamhet vid anstalten några kvallar/vecka.

Forutsattningar for forandringar

Flertalet anstalter anger att förändring av ansvar och personalroller kan genomföras inom nuvarande resursramar - med ett undantag. Avsevärt ökade insatser måste göras för att utbilda personalen. Bland önskade ämnesområden märks samtals- och argumentationsteknik. handledning. etiska frågor. psykiska störningar, TA. utanför krimi- EA/PA och ADB. Pryo hos myndigheter/institutioner -nalvârden och utbytestjänstgöring efterfrågas också.

Från ett antal anstalter anges att större eller mindre byggnadsmasär en förutsättning för ändrad verksamhet. siga förbättringar

Sche mafrâgor

Flertalet anstalter anger att schemaförändringar nyligen genomförts diskuteras. är att minska de inslag i arbetet som eller Málsattningen visat sig medföra arbetsmiljöproblem och att få utrymme för en ändrad várdarroll. Ambitionsniván är dock. mycket olika-från helt genomförd uppdelning på dag- och nattpersonal. avdelningsbundenhet och schemalagda specialuppgifter till mindre justeringar.

Färingsö skall under bá 90/91 pröva den så Kriminalvârdsanstalten kallade för personalbemanning inom respektive Ringa-modellen arbetslag. Det vill saga várdarna övertar bemanningsarbetet sjalva utifrân behov och inom arbetstid-lagens ramar.

Kriminalvârdsanstalten Lerbäclg

forslag till nytt vå-schema framtaget och godkant av samtliga vårdare. Det beraknas tas i bruk 90-10-01. l forslaget jobbar tre vårdare enbart natter och fyra vårdare nätter. Schemat innebar storre kontinuitet i dagar o vilande vilket mojliggor att kontaktmannaskapet kan dagtiansten. utvecklas. Uppbyggnaden på kontaktmannaskapet kommer dock att behöva omarbetas. Strävan ar att tilldela nattpersonalen ansvarsområden, bade klientinriktade och andra. samt att de kan vara aktiva i motivationsarbete m.m.

avå dsantate aa

m personal numera skall vara delaktiga på. ett helt annat satt an tidigare så har traditionella tjanstgorin gslistor for Lex. vårdarna satt hinder i vagen och motverkat kontinuitet och moilighet att utfora arbetsuppgifter. Vi har forvisso ett bade verksamhets- och individan passat schema men vi behover forandrin gar allteftersom verkgora ytterligare samheten utvecklas for att personalen skall kanna att de hinner med alla nya arbetsuppgifter och kan utfora dem som skanker arbetspå det satt som kravs och på ett satt

tillfredstallelse.

Tveksamhet beträffande de faktiska möjligheterna till förändringar anmäls från några anstalter.

r iavårda tate ve ö

Tygelsios personal består av tjansteman dar de flesta har mycket lång kriminalvardserfarenhet. Det bedoms foreligga bade kompetens och bred villighet till att iklada sig forandrade arbetsroller och utokat ansvar for vardarbetet. Kravet på och forutsattningarna for utveckling av personalroller och forandring av arbetsuppgifter måste dock sattas i relation till det faktum att anstalten under dagtid endasti begransad omfattning har mer an en vårdare i tjanst. Som påpekats finnenvi det mycket viktigt att vzlrdarnas arbete med att uppratthålla och tillse ordning. hygien och säkerhet inom anstalten inte eftersatts. l vårdarnas schema finns inlagt tid under tre kvallar/vecka for S l4-verksamhet eller annan fritidsverksamhet inom anstalten. Detta fungerar mycket val och uppskattas av de intagna Anstaltens lage kraver vidare ganska stora transportinsatser. Någon möjlighet till förändring av tjanstgoringslista i avsikt att losgora tid for utokade arbetsuppgifter finns for narvarande inte. Sådana farandringar måste ske inom ramen for befintliga rutiner och med hansynstagande till att vårdarna redan har ett ganska digert dagsprogram. Várdarna har åtagit sig totalt ansvar for information till nyintagna om regler och rutiner på. anstalten. Vidare kommer várdarna att svara for genomgångar med de intagna infor regelbundna permissioner.

Ett utbyggt kontaktmannaskap i likhet med vad som håller på. att uppbyggas på. de slutna lokalanstalterna kan man inte tanka sig på en anstalt dar en vårdare återkommer i längre dagstjanst var åttonde vecka. Mojligen kan tva vårdare tillsammans vara for en intagen.

Helt avvisande inställning till förändrat schema redovisas dock

endast frånen

anstalt.

Kgimigatvårdsanstalten Viskan

En arbetsgrupp har sedan hosten -89 arbetat med forslag till |gkal handlingsplan, Tyvarr avbojde SF att delta i arbetet.

På.sidan 7 har arbetsgruppen i stort foreslagit en annan arbetsfordelning betraffande ekonomi- och personaladministration och beträffande intagnas behandling. Syftet har varit att tillvarata anstaltens personalresurser på ett battre satt och att skapa en battre arbetsmiljo. Vår tanke var att personal måste involveras i olika typer av aktiviteter och att alla personalkategorier måste få okat inflytande. okade kunskaper och

handledning for att uppnå ett forandrat arbetsinneháu_

Det måste nu konstateras att forandring av arbelsschema efter verksamhetens krav och for battre arbetsmilio har nått ett kompakt och konsekvent motstånd. Vård- och . tillsynspersonal anser. tvart emot arbetsmiljoexpertis. att tjanstgoringsschema som fungerar idag ar synnerligen bra ur arbetsmiljosynpunkt. Mindre lon på grund av forlorat 0b- tillagg och farre fridagar ar ur vård- och tillsynspersonalens synpunkt mycket forsvårande omständigheter om arbetstiden for-andras. Om endast två vårdare skulle tjanstgora nattetid skulle detta upplevas mycket otryggt.

Många undrar over vad inspektor och assistent skulle arbeta med om de slipper en del av nu forekommande arbetsuppgifter.

Mot bakgrund av vad som nämnts ovan kan konstateras att det for närvarande inte ar moiligt att i enighet med vårdoch tillsynspersonalen andra deras arbetsuppgifter enligt arbetsgruppens forslag. Skall forandringen ske i samförstånd måste målsattningen bli att diskutera med berord personal om vissa andrade arbetsuppgifter inom ramen for nu gallande arbetstider.

Narkotikafrâgor

Ett flertal enheter nämner skarpta rutiner for visitationer och besökskontrol] i sina handlingsplaner mot narkotika. Endast anhöriga eller personer som kan innebara en positiv kontakt for den intagne skall accepteras som besökare_

Uginkontrollerna skall hanteras planmässigt som led i en strategi. Inte minst viktigtar hur positiva urinprov hanteras.

Kriminalvárdsanstalten Karlskoga är representativ for många:

Anstalten har egen apparatur for urinprovsanalyser. Svar kan darrar erhållas snabbt vilket ar en stor fordel.

Urinprov tas på alla nyintagna. vid ankomst till anstalten fore forsta S H-aktivitet utanfor anstalten fore och efter regelbunden permission. sarskild

permission. besokspermission fore frigäng samt darefter stickprovsvis under

frigången

fore studiebesok och placering jml S 34 Kval. på. behandlingshem fore placering på oppen anstalt stickprovsvis vid misstanke om drogpáverkan

Åtgärder som vidtas vid positiva urinprov eller

vägran att lämna urinprov:

inga utevistelser (permissioner. S H-aktiviteter_ studiebesok) nya kvaliñkationstider for permission och S 14verksamhet bevakade besok uppfoliningsprov

Ett flertal anstalter betonar att det främsta medlet i narkotikabekämpningen är personalens närhet till de intagna. Att delta i aktivi-

teter. att finnas inne på avdelningen och aktivt “gå pä drogsnack etc, är verksamt. Det är också viktigt att ”störa” hanteringen genom särskild uppmärksamhet mot misstänkta langare.

avä dsa stalte ä ö

Narkotika HIV/AIDS frågor

Målet for verksamheten vid anstalten skall vara:

skapa en drogfri anstaltsmiljo

- motivera intagna till vård och behandling.

llcdcl for att uppnå den:

- anstaltens struktur i sysselsattning som liknar behandlingshemmens struktur. skall forbereda och avdramatisera en overflyttning till behandlingshemfamiljevård.

- narheten och personalens narvaro skapar dels social kontroll och kontaktmannens inflytande skapar fortroende for hans ord.

- hjalper de intagna att ta stallning gruppverksamheten mot sitt tidigare drogmissbrukarliv och att valia behandling - motivatorernas information om HIV/AIDS skall ge kunskaper som får intagna avstå från droger.

- motivatorerna och kontaktmannens påverkan och information skall medfora att ratt intagen kommer till ratt stalle. Detta kan innebara besok på. flera olika alternativ. Detta okar mojligheten till en stadigvarande placering. - avskiljandet från arbetslaget om en intagen har drogat. Efter utredning skall motivator och kontaktman tillsammans medden intagne utarbeta åtgarder for att saken ei skall upprepas.

- genom ett konsekvent ställningstagande mot droger från personalens sida skapas ett klimat på anstalten som påverkar de intagna att varna om drogfrihet.

for att omsatta detta kravs att Faringso behåller sin dagliga

sysselsattnings-struktur i små arbetslagoch att personalen aven. fortsattningsvis i arbetslag arbetar dagtid.

ingår i många program. Framför allt strävar man efter att skilja ut ett antal intagna som kan motiveras att avstå från: droger under verkställigheten, eventuellt också få intresse för fortsatt behandling.

avârdsa talte r tia tad- e trum

Under kommande budgetår vill personalen fortsatta åtgarderna mot narkotika. dels de som ger sig uttryck i att många formåner. som t ex styrketraning. moilighet att hyra tv av anstalten, obevakade besok och S H-vistelser kan kopplas till negativa urinprov. dels de mera långtgående

metoderna som differentiering i anstalten och kontaktmannaskap.

Differenlicring

Som en atgard att bekampa missbruk. sarskilt narkotikamissbruk differentieras således de intagna i anstalten sedan den 27 december 1989. da kriminalvardsanstalten Kristianstad-Centrum overgick från oppen till sluten lokalanstalt.

Tredje våningen med plats for 17 intagna. varav hogst fem som onskar arbete i enrum i enlighet med 18 S KvaL, kallas skotsamhetsavdelningen. Dit kan den domde soka sig från haktet. annan anstalt. som frifoting eller från andra våningen. om han i ord och handling visar. att han onskar avtjana i drogfri miljo och i ovrigt skata sin verkstallighet. God tillgång på varierade utevistelsen fortroendearbeten i anstalten och frigång men inte minst den drogfria ar miljon bl a morötter. Skotsamhetsavdelningen innebar inte minskade insatser från personalens sida att också hålla andra våningen. allmanna avdelningen, med sina 20 platser drogfria.

Differentieringen har visat sig vara ett lyckokast. och nagot som personalen helhjartat staller upp på.. Sâvnl intagna som personal kan på ett konkret satt se. att skotsamhet i anstalt lonar sig liksom att misskotsamhet far sina konsekvenser.

Krim igalvår dsansta lteg K gistiagstad-Vâ

I stora drag innebar forandringarna att de möjligheter till differentierihg av de intagna som anstaltens byggnadskonstruktion erbjuder kommer att utnyttjas. Anstaltens overvaning kommer att tagas i anspråk for drogmissbrukare som ej ar behandlingsmotiverade, medan nedervaningen kommer att inrymma dels en avdelning om 10 platser for icke-missbrukare. dels en motivationsavdelning forbehandlingsmotiverade intagna aven dennaavüelning omfattande 10 platser. vistelsen på motivationsan/delningen kommer att kohfraktbindas. -Ansvaret for behandlingsavdelningen .kommer att avila behandlingsassistent och motivator. Porhoppningen ar att kunna erbjuda ett sa stort antal intagna som mojligt en anstaltsvistelse i drogfri miljo.

Droginformation, kurser etc

Ett tiotal anstalter planerar schemalagddroginformation för samtliga nyintagna och ytterligare ett antal kommer att erbjuda information.

Kriminalvârdsagstallen gggsala:

informativa drogkurser skall tillskapas i forsta hand for att ge alla i drogmissbruk. dess foljder och vilka moiligheter som erbjuds for att m sig ur missbrukar.. Huruvida. detta. kan byggas ut till någon längre och mera strukturerad kursform får framtiden utvisa.

främst i programmet på anstalter med Längre drogkurser ingår narkotikatria avdelningar etc. särskilda motivationsavdelningar. men även som på anstalter med Rattfâllan. (Vângdalen, komplement Samarbetet med RFHL skall återupptas eller Skenäs, Bâtshagen). med skall främst sikta till att hoja stärkas. Arbetet 34 S-placeringar d.v.s. att få rått man på rätt plats och på så sätt minska kvalitén. avb rotten.

§AMVERKAN

Som exempel på utátriktat arbete för att öka allmänhetens insvn i och kunskap om kriminalvården kan nämnas kriminalvárdsanstalten Färingsös planer pá en video om anstalten och kriminalvárdsanstalten Lindomes inbjudan till kringboende att göra studiebesök och kontakt med villaroreningen.

Utbildning tillsammans med personal från andra huvudman visar kriminalvårdsanstalten Larbro på som ett satt att öka samarbetet.

Vid sidan av den psykiatriska vårdens resursbrist är bostadsmarknaden det största bekymret då anstalterna i samverkan med andra skall arbeta för klienternas rehabilitering.

Krim inalvârdsanstalten Tvszelsiö:

Samarbetet. med socialvárden forsvåras av att den sociala verksamheten inom kommunen utvecklats till en byråkratisk jatteapparat med besvärande väntetider etc. Bostadssituationen inom kommunen ar prekar.

Vcrkstillighctsinnchåll

Produktionsarbete

man en avsikt att få battre balans mellan ren Allmänt uttrycker och alternativ d.v.s. större anpassning till produktion sysselsättning, behov och förmåga. l gengäld skall arbetstiden i prode intagnns duktionsverkstäderna utnyttjas battre.

Kriminalvârdsanstalten Lerback vill också.

Låta den intagne få storre insikt i sitt arbete. ex. materialkostnad. kontroll-kvalitetskrav. leveranstid osv.

“Produktmixen” skall passa de intagna (Storboda)

för modernisering av snickeriet (Smälteryd) Trestegsprogranf

“Verkstadsdriften måste renodlas (Lindome)

montering_ arbetstraniixgsverkstad önskas av bl.a. Haga. Smâindustri. Mariefred. Ystad och Viskan. Särskild avdelning för lágproducerande önskas av några enheter, bl.a. kriminalvárdsanstalten (LKP-avd.) Karlskrona.

Övrig sysselsättning

och eget bröd ger nâringsriktighet och lagre pris Egen matlagning (Studiegården). Arbete utanför (Färingsö). Odla upp kökstradgård vid Kristianstads Czs agstalteg utvecklas i några fall. BLa. har intagna “skötsamhetsavdelning” arbetat åt en båtklubb.

Studier m.m.

på Majorshagen. Hudiksvall, Lindome. [gtroduktion planeras Mariefred. Mariestad.

skogsröining, grönytevård. lokalvñrd, data. trafiksäkerhet gig-ggg i samverkan med bLa. KOMVUX och folk? och kvinnofrâgor planeras Tomma platser vid AMJJ_ på anstalten bör utnyttjas för högskolor. tillämpade studier (Mariefred).

nämns på flera håll. En Utvidgad och frigivningskurser från arbetsträning till andra for mer av social

successiv förändring

träning 2 em/vecka (Asptuna).

Kriminalvárdsanstalten Lerback bedriver

veckolan ga frigivningskurser i lagerform. med utnyttjande av S 34. innehållande attityder-varderingar. samhallslivskola, utbildning. socialpolitik-var trygghet. studiebesok på forsakringskassan. fritiden-vad gor jag m. Friskvård. alkohol-narkotika. sex och samlevnad. facket-arbetsgivare-arbelsmarknad. Information-fran lansstyrelsen-lansrattens arbetsuppgifter. korkortsfrágor. Information fran kronofogden. Rikligt med fritidsverksamhet vars innehåll bestammes av intresse, årstid och vaderforhállanden. Kursledare: Studieledaren samt en från vardera anstalten och frivarden. Efterstravas fyra kurser per ar. Behovsprovat deltagande.

Pensionärer

Utökade möjligheter att aktivera pensionärer av flera planeras anstalter. Innehållet varierar från ORK-VUX till studie- (Norrtälje) cirklar (Uppsala, Kristianstad C) och “gubbdagis” (Storboda).

ri ialvârdsanstalte U ala

- aktiviteter speciella for sjukskrivna. pensionarer och svårplacerade. Antalet som sysselsatts har ar beroende på. klientelsammansattningen for tillfallet. De skall dock vistas i speciella lokaler i anslutning till ovriga undervisningslokaler och får inte vara osysselsatta på. bostadsavdelningarna. Har kan man sysselsattas i - vanlig socialsamtalstillvaro - studiecirkelverksamhet - temaverksamhet m.m. Detta sker under ledning av vårdpersonal enligt tjanstgoringslista. Har behover ytterligare utveckling ske for att ha en aktiv tillvaro. Ytterligare externa samarbetspartners skall involveras liksom skall placeras for att en personal kan få ett mera genomgripande ansvarfor att få. kontinuitet i verksamheten. Denna personal far sokas utanfor traditionelrpersonal roll men inom ramen for .var totala bemanning.

Frigång

Särskild kurs som introduktion till frigângen planeras bl.a. av

Granlohög. Höjd kvalité eftersträvas även genom bättre uppföljning

och koppling till frivården.

Fritid

Utbudet av fritidsaktiviteter skall enligt så gott som samtliga program öka men samtidigt eftersträvar man bättre struktur och en övergång från passiv underhållning till som aktiverar erbjudanden

både intagna och personal. Fritiden ses också genomgående som en viktig del av verkstallighetstiden och en möjlighet till påverkan på den intagnes vanor och attityder. Kopplingen skotsamhet - sarskilt i droghänseende - morötter i form av utåtriktade aktiviteter skall framträda tydligare. Även kopplingen friskvård - ökat välbefinnande betonas.

Kcimigalvâgdsanstalten Asptunas program kan representera inriktningen

Vid budgetareLs slut skall: - ett. brett urval av strukturerade fritidsaktiviteter med planerat innehåll och matbart resultat under ledning av anstaltens personal finnas.

- en fritidsplaneringsgrupp finnas med uppgift att planera verksamheten en kalendermånad framåt. Start juli 1990. Verksamheten skall fordelas enligt tre huvudlinjer.

l. Fysisk träning. som skall vara. bandledd, schemalagd ochobligatorisk och dnr ergometertest genomfores vid ankomst och avgång. Z. Social fardighetstraning. som att lara ut bakning och matlagning for ett normalhusháll. samt städning och kladvárd.

3. Ovriga aktiviteter som skall ge en bred inblick i samhalletskulturella utbud. - Fem friluftsveckor under perioden maj-september vara planerade. Skall innehålla utbildning i allemansratt. matlagning på stormkok. konsten att bo i :alt och det lagarbete som ar nodvandigt vid friluftsliv.

Projekt

Bland påbörjade eller planerade verksamheter med karaktär av försök eller “projekt” kan nämnas:

- Knuffkurs tillsammans med frivârden (Stångebro)

- av kanotled i Rönne á tillsammans med fritids-

Tillsyn förvaltningen i Eslöv (Stângby)

- Friskvård ö i skärgården som lokal med forhyrd (Haparanda)

- Facklig kontaktman i stallet for NAFF (Haga)

- Kurs: konfliktlosning enligt Marshall Rosenbergs modell (Storboda)

- Samarbete med Spiralprojektet i Stockholm (Faringso)

- Kvinnogruppen blir obligatorisk och utvidgas b|.a. med studiecirkel (Lindome)

- Särskilda program för sexualbrottslingar (Malmö, Smalteryd, Kalmar)

- Program för psykiskt störda (Hinseberg)

-

Alkoholprogram (Gavle, Majorshagen, Haparanda_ Bergsäker_

Mariestad)

- Temaveckor om vald. miljö, invandrare (Lindome)

- 90. Utvag 4 veckors program på motivationsavdelning (Umeå)

M al möreg ionen sam manfattar.

I samverkan mellan frivården och anstalter kommer speciella projekt att dels vidareutvecklas dels igangsattas. Vid kriminalvardsanstalten Stángby kommer det nu pågående projektet RattfaJlan att aven inriktas mot motivationsskapande insatser for ett inledande behandlingsarbete. For att mojliggora denna utveckling som kommer att ske i samarbete med Provita har i sarskild ordning askats 100 000:for budgetåret 1990/91. Vid enheterna skyddskonsulenten Kristianstadsamt kriminalvârdsanstalten Kristianstad Va kommer nu pågående verksamhet riktad mot sexualbrott:lingar att vidareutvecklas. En sarskild avdelning vid någon av regionens andra anstalter kommer senare att kunna omfattas av detta projekt.

Unga kriminella domda for våldsbrott kommer att erhålla ett speciellt program som kommer att initieras på. kriminalvårdsanstalten Ystad och Tygelsjo. Av tradition ar verksamhetsutbudet via kriminalvårdens anstalter inriktat mot manliga intagna. Vid kriminalvårdsanstalten Ystad planeras under medverkan av Behandlingsenheten ett särskilt program benamnt kvinnor på anstalt. Avsikten med projektet ar att optimera forutsattningarna for att utveckla behandlin gsinsatser som av de kvinnliga klienterna upplevs såsom adekvata i forhållande till denna klientgrupps speciella behov. Vid frivárden i Helsingborg samt frivarden i

Malmo kommer ett frivårdens Rattfallcprogram att utvecklas med start fore budgetåret 1990/91. Aven skyddskonsulenten Ystad planerar ett Rattfalleprog ram.

Kriminalvårdsanstalten Tvgelsio inriktar sig bla. på

unga domda for våldsbetonade brott av typen gatuváld, gangbrottslighet, dar det galler att ta vara på anstaltstiden med ett som understryker allvaret i den kriminalipåverkansarbetet tet de uppvisar.

Vi har borjat skissa på ett program for denna grupp knutet till skolverksamheten och snickeriverksamheten i host. Vi har tankt oss att varje omgång skall omfatta tre veckor och raknar med 4-5 intagna per omgång. I programmet skall ingå ett psykologsamtal samt gruppsamtalsverksamhet. Fritidsutbudet for denna grupp måste sikta på att få igång dem iverksamhet som leder till positiva kontakter infor frigivningenJvå till tre kursomgangar per termin ba medhinnas. Extern medverkan av polisbrottsofferorganisation bor ingå. liksom något studiebesok. Programmet skall likstallas med annan sysselsattning och bor goras obligatoriskt for dem som bedöms ha behov av att deltaga.

Sorbvn skall prova kontrakt vid permissio- Eriminalvárdsanstalten ner.

Behandlingskollegiet fastställer tidigaste datum for en permission. Stm eller otm. vå och overskoterskan upprattar dai-efter ett kontrakt tillsammans med den intagne. Kontraktet skall innehålla uppgifter om:

- vad permissionen skall anvandas till

- drogforbud

- lamplig tidpunkt

- behandling fore och under

alkoholavvaniande

.permission

- - uppföljning av permission _ Forsoket skall pågå. under verksamhetsåret och kontinuerligt folias upp i behandlingskollegiet och ledningsgruppen.

255 Underbilaga 3

SLUTNA LOKALANSTALTHR I STORSTADSOMRÅDENA

- .Differcnliering specialisering

i lokala handlingsplaner mot narkotika liksom i handlingsprogrammen. forordnas en ökad differentiering med hänsyn till intagnas till förhållningssätt droger. Icke-missbrukare bör skiljas från missbrukare och dessa bör delas

upp i behandlingsmotiverade och “narkotikahanterare (Malmöregionens

term för de som smugglar, säljer eller på annat sätt underlättanmissbruk i anstalt). Rena alkoholmissbrukare bör om möjligt separeras från narkomaner. Differentieringen vill man åstadkomma dels genom att olika anstalter specialiserar sig pâ olika grupper med olika behandlingsbehov, dels genom att vissa anstalter inrättar avdelningar med speciella program.

Qilferentieging mellan olika lgkalanstalter utan att bryta mot närhetsprincipen ar egentligen bara möjlig i stog-stocgholmsområdet men anstalternas sysselsättningsprofil och - framför allt - de senare årens högbeläggning har även där försvårat en differentiering efter drogbelastning. Genom att en hel anstalt (Täby) arbeta ett särskilt monyligen börjat enligt tivationsprogram har emellertid _en specialisering börjat ta form. Andra av Stockholmsregionens slutna anstalter (Huddinge. Storboda) uttrycker ambitionen att diflerentiera inom anstalten liksom Hâga redan sin gjort genom motivationsavdelning.

ri i alvârdsansta te torboda:

Qiffegentieging- denna frågafar av central betydelse. samtidigt ger anstaltens byggnadsmassiga utformning begränsade differentieringsmojligheter. Jag vill idetta sammanhang hänvisa till vad som sagts om den så kallade fortroendeavdelningen. Infor nasta budgetår 1990/91 bor utredas möjligheten att tillskapa en så kallad motivationsavdelnin g” dar man kunde avskilja de intagna som overbevisats om narkotikahantering i anstalten. for avdelningen skulle galla inlåsning på bostadsrummen klockan 20.00 for att slå sonder den drogkultur som ofta uppkommer kring cannabisrokning man. Påverkan från personal skulle vara massiv på denna avdelning. mojligen vore ett nytt forsok med Missionarsprojektet lampligt på en dyl. avdelning. Efter två negativa urinprov återgår den intagne till normalavdelning. Ett dyl. forsok skulle krava ett nagot minskat platstryck så. de fem platserna på motivationsavdelningen kunde oronmarkas for sitt andamål och då det i detta sammanhang ar oerhort viktigt med en strikt gränsdragning samt en omedelbar narhet mellan orsak och verkan

skulle ett dylikt projekt krava en apparatur for urinprovsanalys - hemstallan om detta har redan gjorts till regionledningen.

har vid anstalten tillsatts en arbetsl ett langre perspektiv Lillboda for att utrona moiligheterna till en grupp Projekt utanfor det nuvarande anstaltsomradet, foroppen avdelning om 15 platser och dit intagna fick kvalificera sig slagsvis genom skotsamhet samt visad drogfrihet och dar permission:regler motsvarande öppen lokalanstalt kunde tillampas. Nyligen har Byggnadsstyrelsen tillfrågats om ev. byggnad (barack) och man har inte stallt sig negativa till tanken/moiligheten.

förekommer differentiering av rattfyllerister till en Igötebgrgsregionen särskild anstalt medan alternativen för narkotikamissbrukare varit begrar sade. Önskemål om större specialisering förekommer.

Kriminalvårdsanstalten Lindome:

narkotikamissbrukare b1and krimi- _Att tanka sig att andelen nalvardsanstalten Lindomes intagna skulle minska, får . betraktas som en utopi.

Daremot skulle anstalten önska att det klientel. som placeras inte var nyborjare i missbrukskretsar. pd. anstalten till detta ar att vi har mycket begränsade resur- Anledningen ser att bedriva någon verksamhet med denna. mycket personalkravande. grupp. Daremot den generation missbrukare. som borjar narma sig 25-30 års ålder och som kan anses halvt motiverade att bryta sitt missbruk. tror vi oss kunna gora nagot verkningsfullt med.

att inom anstalten och därmed minska for-

Större möjlighet differentiera

av disciplinära skäl föreslås även. flyttningar

I denna byggnad skulle aven några. ex. fem. slutna platser kunna vara belagna. Dessa platser skulle kunna utnyttjas i stallet for att forflytta en intagen till sluten anstalt. Platserna skulle aven kunna anvandas tilrtillfalligt sjukskrivna intagna.

De sjukskrivna intagna utgor ett stort problem på en oppen

anstalt med begransad personaltilldelning.

av kriminalvårdsanstalten Högsbo hösten 1990 ökar dif- Genom öppnandet i Göteborgsområdet. De stimuleras ytterligare

ferentieringsmöjligheterna

och profilering av kriminalvârdsanstalgenom en planerad omorganisation ten Härlanda.

Ett forslag till organisationsforandring på kriminalvårdsan- ;talten Härlanda med ramar till ett lokalt handlingsprogram folier nedan. Utgångspunkten bar da varit kriminalvardsstyrelsens syn pa kriminalvárdsanstalten Harlandas framtid, KVS-.s anslagsframstallnin gar m.m. 1990/91 sid. 37 och 38 samt regeringens proposition l989/90:lO0 sid 2 och 97.

Fångpopulationen utgors av langtidsdomda samt intagna som av olika anledningar (oftast disciplinära) placeras har från andra anstalter. Detta forutsatter en ändring av regelsystemet till det som idag galler for sluten riksanstalL Platsan talet reduceras till 107 med foliande indelning; A-avdelningen (behandlingsnvdelning for narkomaner) l5 platser B-avdelningen (i forsta hand for pensionarer) 15 platser C-avdelningen (motivationsavdelning) 15 platser D-avdelningen (normalintagna) 15 platser E-avdelningen S 18 (6). S 20 (6). S Z3_och S 50 (3) 15 platser PS-avdelningen l5*platser Siukavdelningen 9 platser Kalltorpsvillan. frigång (5) och utelag (3) 8 platser

Varje avdelning blir en autonom enhet i anstalten med ansvar - personal - ekonomi - och behandlingsfrágor. Differentieringsmojligheterna skall goras storre genom inforandet av SS 18. 23 och 50 Kval. samt en motivationsavdelning. Kålltorpsvillan föreslås bli ett frigangsannex till anstalten dar lokalanstaltsregler skall galla.

Inforandet av S 18 (6). S 20 (6). S 23 och S 50-platser innebar att avsaknaden av sådana platser inom Goteborgsomradet avhialps. Dessutom kommer Transportcentralen att avlastas lån gvaga resor med intagna som vill sitta_ i avskildhet. Närmaste anstalt som har dessa platser idag ar kriminalvårdsanstalten Tidaholm.

Genomstromningen av intagna ar l.n. ca 700 per år pá. kriminalvardsanstalten Harlanda. Detta sliter hart på. personalen men innebar aven ansträngningar i andra delar av organisationen (kanslLkamrei-arkontor m.m.) Med längre verkställighetstider_ kommer genomstromningen att nedbringas vilket ger personalen ar_betsro och en niojlighet att lara kanna den intagne. Det senare inte minst viktigt med tanke på regeringens direktiv om ett forandrat arbetssatt for várd- och tillsynspersonal.

Ur sakerhetssyn punkt ar kriminalvárdsanstalten Harlanda, med vissa byggnadsmassiga forandringar. val rustad att iklada sig riksanstaltens roll: Detta framkommer med tydlighet i den s.k. Sakerhetsgruppens slutrapport efter besok på anstalten under vintern 1989.

av kriminal- Den ovan foreslagna organisationsforandringen Harlanda ar tankt att trada i kraft från hosten vardsanstalten då två nya lokalanstalter tas i bruk 1990 eller vid en tidpunkt

inom Goteborgsregionen.

Härlanda avslutar Handlingsplansgruppen på kriminalvârdsanstalten

sitt förslag med ett citat:

ÄR ATI FÖRLORA FOTFÄSTET EN LlTEN STUND ATT VÅGA

ATT INTE VÅGA ÄR ATT FÖRLORA SIG SJÄLV

Soren Kierkegaard

med differentiering överväger över de anser att fördelarna Malmöregionen inskränkning av närhetsprincipen kan medföra. nackdelar som en viss

En inom malmoregionen verksam arbetsgrupp har under budgetåret 1989/90 differentieringsgruppen ett forslag till programutformning .- verksamhetsframlagt profilering - (Bilaga 2 a.) Den narmare programutforma

kommer att trada i kraft i den tidsordning som galler ningen for kontaktmannaskapetz: igangsattande. Avsikten med att soka profilera verksamheten vid respek-

insatserna vid de enskilda enhetive enhet ar att optimera terna mot bestamda problemområden och darmed

effektivisera resursutnyttjandet.

Grundorincioer for differentierinqen

domde skall sta i centrum. d._v.s. man skall beakta Den enskilde forutsattningar och behov. Detta hans/hennes bakgrund. skall beredas en innebar att varje domd så långt som mojligt utformad verkstallighet inom de ramar lagstiftindividuellt for anstaltsarbetet måste vara ningen ger. Utgångspunkten kravet i enlighet med statsmakatt tillgodose på behandling uttalande att tiden i anstalt skall utnyttjas till att ternas så att han/hon inte återfaller i brott. påverka den intagne Detta får inte medfora att man ger avkall på kravet på sam- Av vasentlig betydelse ar ocksa ett okat samarbete hallsskydd. i samhallet. Lex.. haktesproiektet och kommed ovriga organ munernas narkomanvardsbaser.

skall anses tillgodosedd vid placering i Narhetsprincipen anstalter korta någon av regionens pga det forhållandevis anstzlndet inom regionen. Detta får dock ei tolkas geografiska i direkt narhet av hemorten så att mojligheten till placering

skulle vara utesluten.

på oppen anstalt utan att Domda skall i forsta hand placeras man darfor m: gora avkall på andra vagledande principer.

Anvandning av narkotika eller annat missbruk skall tillmatas stor betydelse vid dilTeren tieringen. Antalet narkotikamissbrukare kategori 2, har uppskattats till 120 varje dag i regionen.

Grovt psykiskt stor-da bor place ras i anstalt med psykiatrisk avdelning. Sker placering av psykiskt stor-da i annan anstalt skall sådana intagna. så langt som mojligt. fordelas mellan regionens olika anstalter.

Kvinnor kommer tills vidare att placeras i samma utstrackning som tidigare på. kriminalvardsanstalten Hildero och kriminalvardsanstalten Tygelsjo. om de ar oppenplacerbara och endast har ringa missbruk dvs. kat 0 och l. Ovriga kvinnor placeras på kriminalvårdsanstalten Ystad och frigzln garna foretradesvis på kriminalvardsanstalten Osterport.

intagen som klassificeras kat Z vid verkstallighetens borjan bor bli foremål for ny klassificering om han/hon deltagit i behandlingsprogram och aven i ovrigt lämnat negativa urinprov under en längre tidsrymd.

Arbetsgruppen har vid inventering av antalet i» intagna regionen kommit fram till följande av vissa brottsfördelning och narkotikakategorier

Pensionarer 31 st (14 i arbete och 17 arbetade ei)

sexualbrott 9 st

Misshandel

sambo och dyl 14 st

Våldsbrott 35 st (12 st på. oppen anstalt)

Kat Z 92 st (darav 5 kvinnor)

Kat l . 37 st

Kat 0 162 st _

Kriminalvårdsanstalten Hinseberg hade vid

tillfaller ll in-

tagna med hemort i malmoregionen.

lltvardering

Arbetsgruppens forslag bor bli foremal for utvardering. Av intresse ar darvid att få. utrett i vad man klimatet pa anstalterna blivit battre for saval intagna som anstallda samt for att få en belysning av återfallsproblematiken.

Även i samband med difrerentieringsrrâgor återkommer i många program med problemet de psykiskt störda klienterna.

Kriminalvñrdsanslalten Uppsala:

oss bort från Detta innebar nu. vi på intel. san specialiserat som vi ar nodgade nu. arbeta. med vilket vi vill det klientel eller inte. All den stund lokalansmltsprincipen skall råda så att. som sluten lokalnnsmlt i finner jag inte moiligheler x antal missbrukare och i smllet storstadsområdel valin bort Även om vi forberett oss i vår ha x antal ickemissbrukare. klientel så finns grupper som planering på ett. “svårt/tungt” aven vi har svårt. att hantera. Jag tanker i detta sammanhang storda som definitivt på de som jag bedomer som “psykiskt inte passar in ens i vår verksamhet.

Personalfrågor

Rekryteringen av personal till anstalterna har de senaste åren blivit all besvarligare på vissa orter, framst Stockholmsområdet och Ol Goteborg. åtgärder redovisas som provats med växlande framgång.

Krim inalvárdsanstalten H arlanda

Rekryteringsmassigt ar Harlandaanstalten den myndighet inom regionen som det ar i sarklass svårast att rekrytera till. Vid en nyligen genomford rekryteringskampani inom regionen deltog Haktet Goteborg. kriminalvzlrdsanstalten Skogome. kriminalvårdsanstalten Borås samt kriminalvárdsanstalten Harlanda och resultatet blev f oljande.

Kriminalvårdsanstalten Borås fick 30 sokande och de ovriga tre myndigheterna fick 30 sokande tillsammans. Efter grovgallring inbjods 24 sokande till information och studiebesok till myndigheterna..

Efter avslutade studiebesök visade det sig att tre yngre kvinnor i tiugoarsâldern valde kriminalvardsanstalten “ Härlanda i forsta hand. Övriga sokanden prioriterade Haktet Goteborg och kriminalvardsanstalten Skogome.

Det ar bara att konstatera att kriminalvárdsanstalten Harlanda har betydligt storre bekymmer med rekrytering an vad ovriga myndigheter inom regionen har.

Situationen beror troligen mycket på arbetsförhållandena.

Vårdpersonalen har att se till ordning och sakerhet samtidigt som de skall bidra till en helhetssituation som innebar vård och behandling for den intagne. En tamligen omojlig situation dels med hansyn tagen till motivationsniván hos den normalintagne och dels den korta vistelsetiden (2 - 3 man). knledningar till konflikter av olika slag ar många. Detta avspeglar sig i en mycket hog sjukfrånvaro och stor personal- -omsattning For narvarande saknas samtliga (!) ordinarie tillsynsman på sodra blocket. Det ar rydligen så att man helt enkêlt inte orkat med sitt arbete langre. Saken blir inte heller battre av att det ar nast intill att få vårdare att vikaomojligt riera som tillsynsman.

Problemen har pågått ett antal år men accentuerats det senaste året. Dagens situation ar i det narmaste ohållbar. 15 - 20 vakanser per dag ar inget ovanligt. Under de tva senaste åren (1988 - 1989) har 55 vårdare och tillsynsman slutat sina anstallningar av olika skal. Dessutom ar ll tianstlediga.

Av anstaltens 77 vardartjanster (inkl. 17 s.k. årsvikarietjanster) ar 31 (!) frånvarande av olika anledningar.

På tillsynsmannasidan ar det an mer bedrovligt. Av anstaltens H befordrade tjanster ar 7 frånvarande. Detta skall

stallas i relation till att turordningslistan upptar l6 namn. varav halften av dessa anstalldes under 1988 och l989.

Genom den planerade omorganisationen hyser man förhoppning att rorbáttra arbetsmiljön. Handlingsplansgruppen på Härlanda skriver:

Att forandra de olika yrkesrollerna, som bLa. innebar okat ansvar hoier allas kompetens. Delaktighet och samarbete vad bl.a. de intagnas behandlingsplanering måste vara var galler gemensamma mallsattning. Detta okar de intagnas mojligheter. att få all personals stod och hjalp under anstaltsvistelsen samt frigivningsplaneringen. Genom att all personal får okad kunskap om de intagna bidrar detta aven till okad sakerhet.

Detta ar inget forandringsarbete som gors snabbt. utan måste bli en långsiktig process! En process som redan har börjat och dar vi alla på anstalten ar delaktiga. Det ar vi sjalva som paverkar bur forandringsarbetet fortgår. Alla har vi ansvar for var arbetsmilio och i vilken grad vi lyckas påverka de intagna till förändring. p och handledning betonas som synnerligen viktiga instrument [0 Utbildning förändring och storstadsregionernas program är omfattande.

Två exempel från Malmöregionen;

utbildning av anstaltsassistenter i handledningsfunktion.

Utbildning planeras i handledningsmetødik liknande den som Stockholmsregionen genomfort med hialp av Skondalsinstitutet.

Kostnaden beraknas lor en grupp av cirka 16 deltagare till cirka 30 000 kronor.

Vgrdarutbildning vid Kommunala hogskolan

for att snabbare kunna genomfora utbildning av vårdare och tillsynsman med anledning av den nya vårdarrollen har samarbete med Kommunala hogskolah i Malma paborjaLs. Utbildningen ar på 5 poangsniva. Detar distansundervisning med lektioner antingen en gång/vecka eller en gång var 14:e dag. Antal deltagare 16 - l7. Utbildningen skall ske i tiansten. Kommunala bogskolan har genomfort en kurs på Råby un gdomsvardsskola med bn. resultat. Personal på kriminalvårdsanstalten Fosie kommer att delta. Man beraknar att lonemedel kommer att behovas for att tacka vikariekostnaderna llS 000:- Kostnad inkl. litteratur 90 000:-

253 Underbilaga 4

Regeringen Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Regeringens uppdrag till krininalvårdsstyrelsen beträffande lokala handlingsplaner vid kriminalvårdsanstalterna (89-1646) - delrapport ll.

Arbetsplan

Kriminalvárdsstyrelsen fastställde i juli 1989 en arbetsplan for uppdraget (bil. l i Delrapport I). Enligt denna skall delrapport ll omfatta dels en redovisning av kriminalvårdsanstalternas handlingsplaner, dels en speciell redovisning för de slutna lokalanstalterna i storstadsområdena och for personalstruktur och verksamhet vid nya anstalter. Fortbildning av personal och särskilda arbetsmiljoåtgarder sarredovisas. Handlingsplanerna genomförs med borjan budgetåret 1990/91 och avrapporteras i samband med den årliga verksamhetsplaneringen.

En första uppföljning redovisas i slutrapporten per den l september 199 l.

Samverkan med personalorganisationerna (PO)

De lokala arbetsgrupper som utarbetat förslag till handlingsplaner, har vid en del enheter varit partssammansatta. Vid flertalet enheter har deltagarna i stallet representerat olika funktioner - arbetsgruppens förslag har då informerat: med PO enl. 19 S MBL. Endast vid en enhet har P0 vägrat godkanna förslaget (SF hade aven avböjt deltagande i arbetsgruppen) - de lokala diskussionerna fortsätter där beträffande kontroversiella delar i planen.

Kriminalvårdsstyrelsen har berett P0 tillf alle att ta del av de insända handlingsplanerna och ge synpunkter på utkastet tiu denna rapport genom skrivelse 1990-08- 23.

- verksamhetsplaner - från anstalterna Handlingsprogram

har valt att beteckna de dokument som . Kriminalvårdsstyrelsen for att markera skilluppdraget avser, som HANDLINGS som kriminalvårnaden mellan dem och de VERKSAMHEISPLANER sedan nâgra år lamnar in till styrelsen infor varje dens enheter

nytt budgetår.

Verksamhetsplanerna avser numera en Zp-ârsperiod. dar år l be-

handlas mer utförligt. Ett PROGRAM bor dock. enligt styrelsens och minst ge ett S-ârsperspektiv. mening. vara mera overgripande Det kan uttryckas i måltermer men bor inte ligga på verksamhets-

planens detaljeringsnivâ.

på enhetens verksamhet och PROGRAMMET uttrycker inriktningen och Iorandringsarbete inom fram långsiktigt utvecklingslyfter vissa prioriterade områden.

enheter ar tämligen oerfarna i mer avancerade . Eftersom flertalet har de dokument som insants till styrelsen planeringsprocesser inte :allan utgjort en blandning av PROGRAM och PLAN. har dock i allmanhet varit minst 3 âr och Perspektivet har bekrartat att olika ambitionsnivån ar nog. Dokumentet avsatt konkreta forandringsprocesser pågår och att de redan

resultat på flera håll.

skallpågående omorganisation . Några enheter har av lorklariga något. Endast en etc) anmält att HANDLINGSPROGRAMMET droier det loanstalt förklarar att ett särskilt program ter sig onodigt då

religger en verksamhetsplan.

sammanfattar har punktvis vissa Qugügg; Kriminalvårdsstyrelsen och hanvisar i ovrigt till Bilaga l.

Personalroller

har eller ar i fard med att tillskapa en ledning;- Flertalet anstalter av ansvar i klientarbetet samt ekonomi- och perugmm lorekommer ganska allmänt men har nått olika sonaladministration olika på grund av enheterna: egenart. inom långt och utformats har en långt gående delegation till arbetsledarna arbetsdriften

genomförts.

vård- och tillsynspersonalens Stort intresse finns for att utveckla for det lopande bearbetsuppgifter mot delaktighet/huvudansvar handlingsarbetet. Målet ar att varje intagen skall ha en som svarar för information. behandlingsunderi anstaltspersonalen etc. sokning och - plan. permissionsplanering. myndignetskontakter får en handledande funktion. Så gott som Behandlingsassistenten

samtliga enheter raknar med att målet nås helt eller delvis inom 3 - S år: på ett tiotal ar arbetssattet redan etablerat.

Atgarder mot narkotika

Lokala mot narkotika utarbetas euer revideras på de enheter dar de inte kontinuerligt tillampats. De inkluderar åtgarder for att förhindra inforsel och missbruk på anstalten och for att informera och motivera till behandling. Allt fler enheter planerar en inom anstalten genom inrattande av motivationsavdelning for missbrukare och/eller drogfri for avdelning icke- missbrukare. schemalagd droginformation och ordnas separat euer i samband med introduktionsprogram. Malmoregionen differentierar på [orsok klienterna till regionens enheter med hansyn bl.a. till narkotikaklassificeringen.

Samverkan

Lokalanstalterna utvecklar sitt samarbete med ;ggjguiamtgnyå orten. Specialiserade missbrukseller ngckomanvåçgsenhetec medverkar i regel på motivationsavdelningarna och i drogkurser. Riksanstalterna har inte lika latt att hitta en kommunal samarbetspartner. De vill dka de strukturerade kontakterna med olika he_nangjmggngm. RFI-IL: missionarsverksamhet reaktiveras. NA (Narcotics anonymous) planeras bli en ny kontakt På anstalter med Rattlallekurser står samarbetet med AA_och behandlingsenheter av Minnesota-typ samt mfl. i fokus.

Handlingsprogrammen omfattar på många enheter ökad

samverkan med kontaktman aven i form av sk jobb-sokar-kurser. Man uttrycker emellertid oro for att kontaktmannainstitutionen på vissa håll forefaller hotas av indragning.

. v upplattas som en viktig ny kontakt liksom v da Ett utvidgat samarbete med musen namns främst av slutna riksanstalter.

l flera handlingsprogram diskuteras hur den ökande gruppen intagna med psykiska störningar skall kunna tillförsakras behandlingsmojügheter. Kontaktpersoner på vissa gjgknyggller inom t laneras men detta ar den punkt dar programmen uttrycker viss pessimis-n inför samverkansmøjligheterna och i stallet [orsaker finna egna resurser.

Många handlingsprogram tar upp kontakterna som ett angeläget område att utveckla.

Utveckling av verksamhetsinnehållet. projekt

Handlingsprogrammen uttrycker allmant att det måste vara klienternas behov och formåga som styr sysselsattning och andra verksamhetsformer på enheterna. En minskning av produktionsarbete och okning av arbetstråning. småindustri. konkurser och rena påverkansprogram forordas. För verkstadsdriften diskuteras olika åtgarder for att aka kostnadstackningen som samarbete mellan narliggande anstalter och aktiv lokal marknadsforing.

$kall forbattras genom battre förberedelser och uppfolining. Genomgående uttrycker programmen en avsikt att satsa på en aktiv och varierad icigid, dar bl.a. kvinnornas behov skall uppmärksammas och personalmedverkan skau utgora basen. Ett par anstalter påtalar att man skall styra personalinsatserna från en “felaktig servicenivå (handla kioskvaror etc.) till verkligt klientnrbete.

Ett stort antal storre och mindre projekt redovisas. flertalet utan krav på okade resurser.

Fñrändringsbehov

Handlingsprogrammen utgår generellt från oforandrade ramar i regelverk och resurser. Huvuddelen av foreslagna åtgarder åstadkommer man genom omprioriteringar och utnyttjande av de moiligheter som decentralisering och delegering ger. Genomgående påpekar man emellertid att programmen: realiserande kraver en kraftig satsning på och moilighet till ngngiLdning_ inte minst galler detta en forandrad vårdarroll.

På ett antal enheter genomfors innevarande budgetår gginggi-_for vård- och tillsynspersonalen : på flertalet ovriga diskuteras frågan i arbetsgrupper for forslag inom något år. Några anstalter framhåller att personalforstarkning enligt den så kallade Ann-utredningens förslag är en förutsattning for ett förändrat arbetssatt. Andra menar att en utvecklad verksamhet kraver ;agent gapgcller bibehållenmugnai. Främst är det overskoterskeresursen som anses oumbärlig for missbruksarbetet.

Även en del eller tillskott anges som viktiga for att verksamheten skall kunna nå okat kvalité och effektivitet.

slutna lokalanstalter i storstadsområdena

Dessa anstalter. som prioriterat: i planeringsverksamheten. har utöver de allmänt förekommande programinslagen. vissa särdrag på grund av sin belägenhet och klientelsammansättning. Så är Lex.

förutsattningarna for annorlunda både i fråga om behov och resurser. Narheten till storstaden, liksom koncentrationen av missbrukare. kan aven göra ;algggnetsmer framtradande. Slutligen är of ta betydligt besvarligare. Handlingsprogrammen speglar dessa förhållanden som redovisas särskilt i bil. Z.

Kriminalvårdsstyrelsen ar angelagen att framhålla att en regional differentiering som innebar att de olika anstalterna förbehålls vissa kategorier klienter bor följas noga och utvärderas efter en försökstid. Systemet kan medföra minskad flexibilitet i resursutnyttjandet och mindre samverkan med utomstående myndigheter. då narhetsprincipen tunna: ut.

Personalstruktur och verksamhet vid nya anstalter

Regeringens uppdrag innebar att en mer genomgripande förandring av personalstruktur och Verksamhetsinriktning borde övervagas då nya enheter planerades. De anstalter som öppnas inom den närmaste femårsperioden ar Högsbo i Göteborg. Halmstad och Vänersborg, varav de två sistnämnda ersätter äldre anstalter.

Halmstad och Högsbo representerar i fråga om ledning. organisation och personalroller ett nytankande jämfört med de slutna lokalanstalterna i övrigt. En breddad yrkesroll och ett klientnara arbetssatt medför en anpassning av arbetstiden. Verksamhetsinnehâllet har i hög grad inriktat: på att möta klienternas behov. inriktning och personalstruktur framgår av bil. 3 - S.

Vad anstalten i Vanersborg betraffar har på nuvarande anstalt bildats en lokal projektgrupp för utarbetande av handlingsprogram och verksamhetsplan för den nya anstalten. En ledningsgrupp utarbetat strategi for delegering av uppgifter och befogenheter. Behandlingsassistenten f rikopplas från ordinarie arbete for att fungera som projektledare och utbildare av vård personalen i behandlingsarbete. Genomförande av kontaktmannaskap samt forändring av tjanstgöringsschemat planeras ske då den nya anstalten tas i bruk om cirka två år.

Fortbildning av personal

I Delrapport I redovisades bl.a. den ökade satsning på lokalt avpassad utbildning som gjorts från budgetåret [989/90 och som avsåg att stödja de olika enheterna: eget ansvar och verksamhetsutveckling. Denna inriktning har fortsatt aven innevarande budgetår. (se bil 6.)

Arbetsmiliñåtgårder

Enligt det Åtgardsprogram for genomförande av arbetsmilioforbåttrande åtgarder som Kriminalvårdsstyrelsen redovisade till regeringen den 31 oktober 1988 skall anstalterna under 1989 uppratta åtgardsplaner som underlag for ett systematiserat. målinriktat arbetsmilioarbete. Genomforandetiden beraknas till 2-4 år och redovisas fortlopande i verksamhetsplaner och verkåtgärderna samhetsberattelser.

l anslagsframstallningen for budgetåret 1991/92 beskrivs arbetet (fornyelse i arbetsmilion. FIA) (Bil. 7.)

FIA-projektet kommer i sin helhet att sarskilt redovisas till regeringen fore utgången av innevarande budgetår.

rekommenderade i delrapport 1 en samordning av hand- Styrelsen lingsprogram och åtgardsplaner for arbetsmiljon då verksamhetsinnehåu. personalroll m m antogs spela en central roll i båda dokumenten.

Enligt redovisade handlingsprogram har åtgardsplaner för arbetsmilmon färdigställt: och boriat genomforas på en del anstalter medan arbetet pågår i sax-skilda arbetsgrupper på andra. Planerade förändringar i fråga om arbetsuppgifter och personalansvar, informations- och ledningsformer m m har i flera fall overforts till handlingsprogrammet. Andra frågor redovisas som specifika arbetsmiliofrågor som t ex inrattande euer reaktivering av skyddskommitté. samarbete med Statshalsan och byggnadsmåssiga forhåttringar. l flera fau har en enkat bland personalen genomförts som underlag for forslagen.

en särskild “krisgrupp” eller Några enheter har inrättat kamratgrupp.

Planeringsprocessen

Handlingsprogrammen hanvisar inte sallan till vissa centrala eller regionala mål som styrande for verksamhetsinriktningen. Målformuleringarna har i allmanhet hamtats från de dokument som utarbetades av brett sammansatta arbetsgrupper inom verket under budgetåret 1988/89 och som remissbehandlades hosten 1989. Sedan dessa övergripande mål våren 1990 faststallts av kriminalvårdsstyrelsen har arbetet fortsatt med att konkretisera mål på regional och lokal nivå. Tillsammans med medelstilldelning i rambudgetform och en utvidgad delegationsordning utgor måldokumenten nu grunden for planeringsprocessen och därmed for verksamheten. Den utveckling som startat eller stimulerats genom målsåttningsdiskussionerna har fortsatt genom arbetet med hand-

üngsprogrammen och har redan givit konkreta resultat pá många enheter.

l handlaggningen av detta ärende. som avgjorts av lf. generaldirektoren Per Erik Lundh har deltagit planeringschef V. Karlstrom, tf. byråchef Anders Lundberg. LI. byråchef Christer lsaksson. byrådirektor Gert-Arne Skold och byrådirektar Barbro Schillander Lundgren. föredragande.

*dwkhøüwjx dåd/w;

;Q4

øaøgøøe

Per Erik Lund Barbro Schillander-Lundgren

270 Bilaga 3

Sammanfattning av uppgifter lämnade av docenten John Johnsson och laborator Lennart Karlsson, SRL. sammanfattningen har upprättats i samarbete med dem och lämnats utan erinran.

URINPROV OCH NARKOTIKA

Tillförlitligheten av urinprov är beroende av tre grundfaktorer

nämligen provtagningen, analyssäkerheten och tolkningen av

analysresultatet. När det gäller provtagningssituationen är det viktigt att den som ansvarar för provtagningen är utbildad i att hantera

person En felaktig hantering kan senare leda till missvisande proven. Rutinema måste också vara sådana att proverna

analysresultat.

inte kan förväxlas. SRL analyserar årligen omkring 40.000 prover som kommer från kriminalvårdsanstalter. Omkring 10% av de analyserade har manipulerats på något sätt. Manipulationen kan tex proverna ske att den som lämnar provet druckit extremt mycket genom inför eller urindrivande medel. Urinvätskan

provtagningen tagit

blir i sådana fall utspädd. Genom att mäta halten kreatinin i urinen kan man se om urinvätskan har en normal koncentration. Kreatinin år ett ämne som finns normalt i urin. Koncentrationen kan variera kraftigt men ligger i flertalet fall mellan l och 3

milligram/ml. Om halten kreatinin är under 0,5 milligram/ml

indikerar detta att provet kan ha manipulerats. De narkotiska preparaten kan delas upp i de tre vanligaste

huvudgruppema nämligen cannabis, amfetamin och opiater. Vid

analyserna strävar man att säkerställa vilket narkotiskt preparat som kan ha används.

l fråga om analyssäkerheten så varierar den beroende på vilken analysmetod som används. Den enklaste analysmetoden är en s.k. screeningmetod som bygger på en immunologisk reaktion. Derma metod som alltså är en antikroppstest kan ge besked om

provet år positivt eller negativt för en viss grupp av nårbesläktade

substanser men kan inte ge besked om det är en otillåten drog som använts. En positiv reaktion kan hårröra från tillåtna läkemedel eller endogena substanser vilka kan förekomma i urin.

naturligt

Om ett prov visar vara måste det därför

sig positivt analyseras

med en analysmetod

som kan avgöra exakt. vilken substans som

finns i urinen. Både och

kromatograñska masspektrometriska analysmetoder används vid SRL för att bekräfta föreslutligen

komsten av narkotika

i provet. Den säkraste men också dyraste

analysmetoden år en masspektrometrisk metod. För att uppnå säkerhet ytterligare hos analysresultatet rekommenderar SRL att man utför flera analyser av samma att flera prov personer utför

analyserna. I vissa fall bör dessutom

provet genomgå analyser med olika analysmetoder. USA krävs det för

(I att ett analys-

resultat skall få till Er

ligga grund en sanktion, tex avsked från

arbetet, att analysen skett med masspektrometrisk metod.)

Det ñnns absolut

inget negativt resultat utan vad man talar om

iir om provet innehåller en koncentration av substans som

någon överstiger ett angivet

gränsvärde tex 20 nanogram/ml. Grånsvårdet kan sättas olika Vill

högt. man upptäcka ett gammalt missbruk

skall sättas

gränsen lågt. Är syftet att spåra ett nytt missbruk skall

man sätta ett Resultatet

högre gränsvärde. av analysen ger inget besked i frågan om varit av personen påverkad drogen i den meningen att det framgått av hans åtbörder eller

tal att han varit påverkad. Vid av

tolkningen analysresultaten finns det vissa faktorer som

måste beaktas ñr att slutsaten av resultatet skall bli korrekt.

När det gäller ett som innehåller analysresultat cannabis måste ñljande beaktas. Når man röker cannabis

så går den aktiva sustansen i carmabis,

tetrahydrocarmabinol (THC), direkt ut i

blodet. THC försvinner sedan snabbt ur blodet eftersom det har en mycket kon

halveringstid. THC lagras emellertid upp i kroppens fettdepåer och när en person slutat röka cannabis kan

THC-metaboliter utsöndras i urinen under tid.

mycket lång ( En

metabolit år en som bildas

omvandlingsprodukt i kroppen.) Hos

en storkonsument har det uppmåtts värden i mer positiva än 72 dagar efter det att han rökt. Hos en med ett person lättare missbruk kan det påvisas THC-metaboliter i urinen i upp till 30

dagar. För att kunna dra säker slutsats av en någon medelhög

koncentration av THC-syra (metabolit till THC) måste man således känna till provgivarens bakgnmd i fonn av tidigare prov eller annan kännedom om hans cannabisbruk. Exempelvis kan en person som lämnat 2-3 negativa prov därefter ha 0,05 mikrogram/ml THC-syra i urinen. Om personen vid alla provtilltällena haft ett normalt kreatininvârde är sarmolikheten stor för att han

nyligen har rökt cannabis. Någon säker slutsats om när han har

rökt kan man emellertid inte dra. Samma koncentration THC-syra hos en person som är storkonsument behöver inte betyda att han rökt nyligen, detta värde kan vara en följd av konsumtion 1 - 2

månader tidigare. Genom att THC lagras i kroppens fettdepåer kan sannolikt en

ökning av THC-metaboliter påvisas i urinen om personeni fråga har gått ner i vikt, förbränt fett genom kroppsbygge eller annan

kraftig fysisk aktivitet. Det har också konstaterats att mm kan,

under mycket extrema betingelser, få enstaka positiva utslag av

cannabis hos försökspersoner som inte själv rökt utan utsatts för

passiv rökning. Förutom dessa faktorer som hänger samman med hur drogen ansamlas i kan det också ha betydelse

kroppen

om den som lämnat provet har en normal

njurfunktion. Når det gäller amfetamin så finns det även där vissa tolkningsproblem. Immunologiska analysmetoder âr oftast gruppspeciñka

dvs. testet ger utslag även för andra substanser inom gruppen. En test som inriktar sig på amfetamin ger utslag också för tex efedrin

(ingår i vissa hostmediciner), norefedrin (ingår bl a i vissa av-

svällande mediciner tex Lunerin och Rinomar) och fenetylamin ett ämne som kan förekomma i urinen hos framñr allt kvinnor. Om

en immunologisk test ger positivt måste därför utslag provet analyseras med en säkrare metod för att det skall kunna säkerställas exakt vilken substans som finns i urinen. Även om den säkrare

metoden bekräftar förekomsten av amfetamin i urinen så iir det ändå inte helt säkert att provgivaren amfetamin. Ett nytt

intagit läkemedel, Eldepryl, som används vid behandling av bl.a.

Parkinssons sjukdom, ger nämligen små amfetamin i

mängder urinen vid kroppens nedbrytning av läkemedlet. Inom amfetamingruppen finns också Ett designer drugs.

exempel på designer drugs är Ecstasy som är strukturlik

amfetaminmolekylen. Vissa av dessa substanser kan vara svåra att

påvisa vid analys.

Vid tolkningen av ett analysresultat som givit ett positivt svar för morfin som tillhör finns också en del gruppen opiater

felkällor. Så kan intag av vissa hostmediciner tex Cocillavanliga na-etyñn ge stora mängder morfin i urinen. Det har också

förekommit att man fått positivt morfinsvar efter att

ñrsöksperso-

ner ätit bröd som innehållit vissa av vallrnofrön. typer Mediciner som innehåller kodein ger också vid i

nedbrytningen kroppen

morfin i urinen. För att undvika dessa bör

tolkningsproblem

analysmetoden klara av att bestämma

Ö-monoacetylmorfin (6-

MAM). Om denna substans, som år en metabolit till heroin, år påvisbar i urinen så år detta ett bevis för

heroinintag. Problemet

år att 6-MAM är kortlivad i vilket medför att den inte

kroppen

alltid återfinns i urinen trots att provgivaren intagit heroin. När det gäller kokain så år det mycket svårt att påvisa i urinen främst på grund av att kokain har en så kort

halveringstid. Kokain

inklusive dess metaboliter försvinner ur

nämligen kroppen på c:a

48 tiimnar.

Sammanfattningsvis år det så när det gäller tolkningen av ett analysresultat att positiva svar alltid bör ställas i relation till

eventuella och

sjukdomstillstånd medicinintag. Alla positiva svar

bör således tolkas även av medicinskt utbildad och helst personal den person som har det medicinska ansvaret för den

intagne. Uppkommer det hårefter bör SRL tolkningsproblem kontaktas

ånyo innan resultatet till

läggs grund för repressiva åtgärder.

SRL

sparar negativa urinprov en vecka och positiva i två måna-

der.

KUNGL. BIBL.

1991-06- 2 6

_WÃIQCKEQLM ...

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

. Flykting- och irnmigrationspolitiken. A. 33. Branden på Sally Albatross. Den 9-l2januari 1990. . Finansiell tillsyn. Fi. Fo.

Utöka-DN-

. Statens roll vid främjande av export. UD. 34. HIV-smittade - ersättning for ideell skada Ju. . Miljölagstiftningen i framtiden. M. 35. Några frågor i anslutning till en arbctsgivarperiod . Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. inom sjukpenningförsâlairtgen. S. Sekretariatets kartläggning och analys. M. 36. Ny kunskap och förnyelse. C. G . Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- 37.Rakrta med miljön! Förslag till natur- och värdering av medicinsk metodik. S. miljöräkenskaper. Fi. 7. sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- 38. Räkna med miljön! Förslag till natur- och och galoppsponen. Fi. miljöräkenskaper. Bilagedcl. Fi. 8. Beskattning av kraftforetag. Fi 39. Säkrare förare. K. 9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 40. Marknadsanpassade servicc- och stabsfunktiorter - ny 10. Affarstidenta. C. organisation av stödet till myndigheter och regelL/kflärstidema. Bilagedel. C. ringskansli. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 41. Marknadsanpassade service- och stabsfunktioncr - ny 13.Spelreglema på arbetsmarknaden. A. organisation av stödet till myndigheter och rege- 14. Den regionala bil- och küiltortsadministratiuuiui. K. ringskansli. Bilagedel. C. lilnfomtationerts mll som handlingsunderlag - 42. Aborterade foster. m.m. S. styrning och ekonomi. S. 43. Den framtida lat-isb- stadsnämnden. Bo. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassiftkationer 44. Examination som kvalitetskontroll ihøgskolan. U. och informationsteknologi. S. 45. Pâföljdsfrágor. Frigivning från anstalt. m.m. Ju. l7. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18. Infomtationsstruktur för hålso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens traliksystem. Överenskommelse: om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionmta. K. 20. Kapitalkosmader inom försvaret. Nya former for finansiell styrning. F6. ZLPersOnregistrering inom arbetslivs-. forsknings- och massmedieornrâdena. m.m. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om trälibcrråvara. I. 23.Eu nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. Bo. 24.Visst gar det an! Del 1, 2 och 3. C. 25. Frikommunförsoket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverket: roll. C. 27. Kapitalavkasmingen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. Fi. 28. Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkurrcnsförhállandena i 61 branscher. Del l och 2. C. 29. Periodiska halsoundersökningar i vissa statliga. kommunala och landstingskommunala artstallningars C. 30. Särskolan -en primärkommunal skola. U. 3l. Statens arkivdepåcr. En utvecklingsplan till år 2000. U. 32. Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. M.

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

rakcnskapcr. Bilagedel. [38] Justitiedepartementet Pcrsonregistrering inom arbetslivs-. forsknings- och massmedieomrádena. m.m. [21] Utbildningsdepartementet HlV-smiuade - ersättning for ideell skada. [34] Särskolan -en primarkommunal skola. [30] Páföljdsfrâgor. Frigivning från anstalt, m.m. [45] Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 20000 [31] Examination som kvalitetskontroll i högskolan.. [-44] Utrikesdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3] Arbetsmarknadsdepartementet

Flykting- och immigrationspolitiken. [l] Försvarsdepartementet Spelreglema pa arbetsmarknaden. [13]

Kapitalkostnader inom försvaret. Nya fonner för finansiell styrning. [20] Bostadsdepartemntet Branden på Sally Albatross. Den 9-l2januari 1990.[33] En nytt BFR - Byggforskningcn pa 90-talet. [23] Den framtida länsbostadsnämnden. [43]

Socialdepartementet Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde- Industridepartementet ring av medicinsk metodik. [6] Översyn av lagstiftningen om uafibenávara. [22] Lokala sjuklörsäkringsregister [9] lnfomtationens roll som handlingsunderlag - styrning Civildepartementet och ekonomi. [l5]. Affärstiderna. [10] Gemensamma regler - lagstiftning. klassiiikationer och Armxstidcma. Bilagedel. [u] informationsteknologi. [l6]. ochmakten.[12] Ungdomarna Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssa- Visst går det an! Del 1. 2 och 3. [24] kring och Spris utvecklingsprojekt. [l7]. FrikommunförsökcL Erfarenheter av försöken med lnformationsstnrktur för halso- och sjukvården - en en friare nämndorganisation. [25] utvecklingsprocess. [l8]. Vad är möjligt? En analys Kommunala entreprenader. Några frågor i anslutning till cn arbetsgivarpcriod inom av rättsläget och det statliga regclvcrkets roll. [26] sjukpenningförsäkringen. [35] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- Aborterade foster, m.m. [42] rensförhállandena i 61 branscher. Del l och 2. [28] Periodiska hälsoundersolmingar i vissa statliga. kom- Kommunikationsdepartementet munala och landstingskommunala anställningar. [29] Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Ny kunskap och förnyelse. [36] Storstadens trañksystem. överenskommelser om Marknadsanpassade senrice- och stabsfunktioner - ny uañk och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö- organisation av stödet till myndigheter och regeregionerna. [19] ringskansli. [40] Säkrare förare [39] Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli. Bilagedel. [41]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] Miljödepartementet och sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- Miljolagstiftningen i framtiden. [4] galoppsporten. [7] Miljölagstiftningen i framtiden. BilagedeL Beskattning av kraftföretag. [8] Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32] Tre expenrapponer. [27] Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper. [37] Räkna med miljon! Förslag till natur- och miljo-