om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden
Regeringens proposition 1992/93:143
om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 november 1992.
På regeringens vägnar Bengt Westerberg
Reidunn Laurén
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom lagen (1973:1199) om ersättning från den intemationella oljeskadefonden har vissa artiklar i den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en intemationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen) införlivats med svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 16 oktober 1978. Vid samma tidpunkt blev konventionen gällande för Sverige. Den genom konventionen upprättade fonden kallas vanligen intemationella oljeskadefonden.
Andringar i fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet.
Oljeskadefondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra ändringar i fondkonventionen. Genom en ändring i oktober 1992 har vissa ytterligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning av ersättning från fonden till fartygsägare.
I propositionen föreslås att denna ändring i fondkonventionen skall införlivas med svensk rätt genom en ändring i lagen om ersättning från den intemationella oljeskadefonden.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 4 oktober 1993.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 143
Propositionens lagförslag Prop. 1992/93:143
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den
intemationella oljeskadefonden
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1973:1199) om ersättning från den intemationella oljeskadefonden till följd av ändringar av den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en intemationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja skall ha följande lydelse.
Bilaga
Artiklarna 1 - 13 av den internationella konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av fdrorening genom olja
International Convention on the Establishment of an International Fund for Compensation for Oil Pollution Damage
Convention Internationale portant création d'un fonds intemational d'indemnisation pour les dommages dus å la pollution par les hydrocarbures
Internationell konvention om upprättandet av en internationell fond rör ersättning av skada orsakad av rörorening genom olja
(Supplementary to the International Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage, 1969)
(destinée ä compléter la Convention intemationale de 1969 sur la responsabilité civile pour les dommages dus å la pollution par les hydrocarbures)
(utgörande tillägg till 1969 års internationella konvention om ansvarighet för skada förorsakad av förorening genom olja)
Compensation and Indemnisation et Ersättning och indemnification prbe en charge gottgörelse
financiére
Article 5
Article 5
Artikel 5
3. The Fund may be exonerated wholly or partially from its obligations under paragraph 1 towards the owner
Le Fonds peut étre exonéré, en tout ou en partie, des obligations qui lui incombent envers le propriétaire et son
3. Fonden kan befrias helt eller delvis från sina förpliktelser mot ägaren och dennes garant enligt första
Senaste lydelse 1992:151
r Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 143
and his guarantor if the Fund proves that as a result of the actual fault or privity of the owner:
garant au titre des paragraphes 1 et 2 du present article, s'il prouve que, par la faute personelie du propriétaire:
stycket, om fonden visar att på grund av fel eller försummelse av ägaren själv:
(a) the ship from which the oil causing the pollution damage escaped did not comply with the requirements laid down in:
(i) the Intemational Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978 relating thereto, and as amended by Re-solutions MEPC. 14(20) and MEPC. 47(31) adopted by the Marine Environment Protection Committee of the International Maritime Organization on 7 September 1984 and 4 July 1991, respectively ; or
(ii)
(iii)
äv")
a) le navire dont proviennent les hydrocarbures qui ont causé le dommage par pollution n'a pas observé les prescriptions formulées dans: i) la Convention intemationale de 1973 pour la prevention de la pollution par les navires, telle que modifiée par le Protocole de 1978 y relatif et par les Resolutions MEPC. 14(20) et MEPC.47(3 1) adoptée le 7 septembre 1984 et le 4 juillet 1991 re-spectivement par le Comité de la protection du milieu marin de rOrganisation maritime intemationale; ou
ii)
iii) lv)
(a) det fartyg från vilket den olja som orsakade skadan genom förorening härrörde icke uppfyllde föreskrifterna
(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolutionema MEPC. 14(20) och MEPC.47(31) den 7 september 1984 respektive den 4 juli 1991, eller (ii)
"(iii) ~(iv)
(v) v) (v) Prop. 1992/93:143
(b)" b) ~(h)
Denna lag träder i kraft den 4 oktober 1993.
Justitiedepartementet Prop. 1992/93:143
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 november 1992.
Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Laurén, Friggebo, Johansson, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Laurén
Proposition om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden
1 Inledning
I slutet av 1960-talet började man uppmärksamma behovet av särskilda regler om ersättning för skador som orsakats genom oljeutsläpp från fartyg. Ett intemationellt samarbete inleddes i syfte att skapa en tillfredsställande reglering av rätten till ersättning för sådana skador. Samarbetet resulterade i två intemationella konventioner, den år 1969 avslutade konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (ansvarighetskonventionen) och den år 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en intemationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen).
Ansvarighetskonventionen innebär att en fartygsägare har ett strikt ansvar för skador som har orsakats av oljeutsläpp från hans fartyg. Enligt konventionen har fartygets ägare rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarighet till ett belopp motsvarande 133 särskilda dragningsrätter (SDR) per ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. En SDR motsvarar för närvarande ungefär 8 kr. Den svenska lagstiftning som grundas på ansvarighetskonventionen finns i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.
Redan när ansvarighetskonventionen antogs var man medveten om att den inte gav de skadelidande ett tillräckligt skadeståndsrättsligt
skydd. Fondkonventionen utarbetades därför som ett komplement till Prop. 1992/93:143 ansvarighetskonventionen. Genom fondkonventionen upprättades en intemationell fond (oljeskadefonden) som ger ytterligare ersäuning för oljeskador i de fall då den ersättning som erhålls enligt ansvarighetskonventionen är otillräcklig.
Enligt I § första stycket lagen (1973:1199) om ersättning från den interaationella oljeskadefonden gäller bestämmelseraa i artiklarna I -13 i fondkonventionen i dess lydelse enligt ett i London den 19 november 1976 antaget ändringsprotokoll som svensk lag till den del de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande statemas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som i övrigt föreskrivs i lagen. I 1 § andra stycket sägs att konventionen i angivna delar har den lydelse som en till lagen fogad bilaga utvisar. De bestämmelser i konventionen som härigenom gjorts omedelbart tillämpliga i Sverige innehåller regler av civilrättslig och processrättslig natur. Det är bl.a. bestämmelsema om fondens skyldighet att utge ersättning till fartygets ägare eller försäkringsgivare (artikel 5; jfr även Ds Ju 1973:4 s. 114).
Ändringar i fondkonventionen får i vissa hänseenden beslutas av oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet (artikel 33). Fondens församling har vid olika tillfallen beslutat att göra sådana ändringar. I det följande avser jag att ta upp en ändring som fondens församling beslutat om vid sitt femtonde möte den 6 - 9 oktober 1992.
2 Förslag
Mitt rörslag: En i fondkonventionen i oktober 1992 gjord ändring av vilka interaationella sjösäkerhetsföreskrifter som måste vara uppfyllda för att fartygets ägare, eller dennes försäkringsgivare, skall ha rätt till ersättning av oljeskadefonden skall införlivas med svensk rätt.
Skälen för mitt Förslag: Enligt artikel 2 i fondkonventionen är ett av ändamålen med oljeskadefonden att befria fartygsägama från en del av de ekonomiska förpliktelser som de ålagts genom ansvarighetskonventionen. En fartygsägare som på grund av bestämmelserna i ansvarighetskonventionen får utge ersättning för en oljeskada skall alltså kunna återfå en del av detta belopp från fonden. Fartygsägarens rätt till ersättning från fonden för utbetalt skadestånd är beroende av att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor har ställts upp för att säkerställa att konventioner rörande bl.a. säkerheten till sjöss efterlevs.
Enligt artikel 5.3 (a) i fondkonventionen kan fonden befrias helt eller delvis från sina förpliktelser att gottgöra ägaren till ett fartyg eller dennes försäkringsgivare, om fonden visar att på grund av fel
eller försummelse av ägaren själv fartyget i fråga inte uppfyllde Prop. 1992/93:143 förskriftema i fyra konventioner som räknas upp i artikeln och olyckan eller skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter inte uppfyllts. De konventioner som ursprungligen nämndes i artikel 5.3 var:
(i) 1954 års intemationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja i dess år 1962 ändrade lydelse, (ii) 1960 års intemationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss, (iii) 1966 års interaationella lastiinjekonvention, (iv) 1960 års intemationella sjövägsregler.
För att inte förlora rätten till ersättning från fonden måste således fartygens ägare hålla och föra sina fartyg i enlighet med föreskriftema i de nämnda intemationella konventionema. Detta bidrar till att minska risken för olyckor med oljeskador som följd. Vid tiden för fondkonventionens upprättande hade Sverige tillträtt samtliga de i artikel
5.3 nämnda sjösäkerhetskonventioneraa (se Ds Ju 1973:4 s. 39). Artikel 5.4 i fondkonventionen föreskriver att när en ny konvention,
som är avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som nämns i artikel 5.3, träder i kraft får fondens församling minst sex månader i förväg fastställa en dag då den nya konventionen skall ersätta detta instrument eller del av detta såvitt avser tillämpningen av artikel 5.3. Sådana beslut kräver enligt artikel 33.1 (b) i fondkonventionen tre fjärdedels majoritet.
Vid det åttonde mötet med oljeskadefondens församling beslutade denna att tolka artikel 5.4 så att den kan tillämpas även på ändringar i de i artikel 5.3 nämnda konventionema och detta även om dessa ändringar antagits efter ett förenklat ändringsförfarande (by a tacit amendment procedure).
Till följd av flera beslut av fondens församling med stöd av artikel
5.4 innehåller artikel 5.3 numera följande uppräkning av inter nationella instrument:
(i) 1973 års intemationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av Intemationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolutionen MEPC. 14(20) den 7 September 1984,
(ii) 1974 års intemationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss med de ändringar som föranleds av 1978 års protokoll till 1974 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss och de
ändringar som har antagits av Intemationella sjöfartsorgani- Prop. 1992/93:143 sationens sjösäkerhetskommitté genom resolutionema MSC.l (XLV) och MSC.6(48) och MSC. 13(57) den 20 november 1981 respektive den 17 juni 1983 respektive den 11 april 1989, och med ändring genom resolution 1 antagen den 9 november 1988 vid möte, mellan stater anslutna till 1974 års interaationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss, om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande radiokommunikation,
(iii) 1966 års intemationella lastiinjekonvention, eller (iv) 1972 års intemationella sjövägsregler.
Med anledning av vissa av de nu nämnda besluten i fondens forsamling om ändringar i artikel 5.3 har regeringen vid olika tillfällen beslutat att ge ändringama till känna genom särskilda tillkännagivanden i Svensk författningssamling (se SFS 1979:550, 1980:613, 1982:69, 1984:176 och 1986:797). Samtliga ändringar som beslutats av fondens församling har införlivats med svensk rätt (jfr prop. 1990/91:196, 1991/92:LU4, rskr. 16 och prop. 1991/92:77, LU19, rskr. 130).
Den 4 juli 1991 antogs genom resolution MEPC.47(31) vissa ändringar i 1973 års intemationella konvention till förhindrande av tororening från fartyg. Ändringama - som beslutades av Intemationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön -företogs i enlighet med ett förenklat ändringsförfarande som är föreskrivet i konventionen. Ändringaraa träder i kraft den 4 april 1993 och blir då gällande även för Sverige. Resolutionen i fråga finns tillgänglig hos Utrikesdepartementet, traktatenheten.
Ändringarna innebär bl.a. att nya regler införs om att det ombord på fartyg skall finnas beredskapsplaner för fall av oljeförorening från fartyget. Ändringaraa är av betydelse för att förhindra förorening genom oljeskador.
Vid det femtonde mötet med oljeskadefondens församling den 6-9 oktober 1992 beslutades att denna senaste ändring av 1973 års konvention skulle tas med i uppräkningen över instrument i artikel 5.3 i fondkonventionen. Ändringar i artikel 5.3 måste beslutas minst sex månader i förväg (jfr artikel 5.4 fondkonventionen). Församlingen beslutade i detta fall att ändringen i fondkonventionen skall träda i kraft den 4 oktober 1993. Den berörda punkten i artikeln fick följande lydelse (ändringen kursiverad):
(i) 1973 års interaationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av IntemationeUa sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolu-
tionema MEPC. 14(20) och MEPC. 47(31) den 7 september 1984 Prop. 1992/93:143 respektive den 4 juli 1991.
Det var redan vid Sveriges tillträde till fondkonventionen förutsatt att de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventioneraa kunde bytas ut mot konventioner med motsvarande innehåll. Det måste också sägas vara ett allmänt svenskt intresse att fartygsägama följer föreskrifteraa i de nämnda sjösäkerhetskonventionerna. Sveriges Redareförening har inte haft några erinringar mot att den ifrågavarande ändringen i fondkonventionen görs (seJustUiedepartementetdnr92-30(X3). Sverige är folkrättsligt bundet av ändringen. Den bör därför införlivas med svensk rätt.
Bestämmelseraa i artikel 5 rör ekonomiska forhållanden mellan fartygsägama och fonden, dvs. förhållanden mellan enskilda. En ändring av artikeln måste därför införlivas med svensk rätt genom lag (se 8 kap. 2 § regeringsformen).
3 Ikraftträdande
Den ändring av artikel 5.3 som beslutats av oljeskadefondens församling år 1992 träder i kraft den 4 oktober 1993. Ändringen av lagen om ersättning från den intemationella oljeskadefonden bör träda i kraft samtidigt.
4 Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom Justitiedepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden.
Förslaget är sådant att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.