om enskild egendom genom förmånstagarförordnande
Prop.
1992/93:148
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits uppi bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 november 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Reidunn Laurén
I propositionen föreslås att reglerna i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken omvad som är enskild egendom ändras så att egendom som en makeförvärvar genom ett förmånstagarförordnande vid livförsäkring,olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring som tecknas av någon annanän den andra maken skall vara enskild, om försäkringstagaren harföreskrivit det. Vidare föreslås att 103 § försäkringsavtalslagen(1927:77) ändras bl.a. så att försäkringsgivaren skall vara skyldig attunderrätta förmånstagaren om ett sådant villkor i samband med atthan fullgör sin betalningsskyldighet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 148
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall haföljande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap
2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än denandra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarensenskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med detvillkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente avarvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make harerhållit genom förmånstagarför-ordnande vid livförsäkring,olycksfallsförsäkring eller sjuk-försäkring som tecknats av någonannan än den andra maken med
5. vad som har trätt i stället för
det villkoret att egendomen skallvara mottagarens enskilda,
6. vad som har trätt i stället för
egendom som avses i 1-5, ominte annat har föreskrivits ge-nom den rättshandling på grundav vilken egendomen är enskild.
egendom som avses i 1-4, ominte annat har föreskrivits genomden rättshandling på grund avvilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat harföreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskildegendom vilka har tillkommit efter ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 103 § lagen (1927:77) om försäkringsavtalskall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
103 §
Förordnande om förmånstaga-res insättande eller återkallelseav sådant förordnande skall, föratt vara gällande, skriftligenmeddelas försäkringsgivaren ellerock genom dennes försorg antin-gen intagas i försäkringsbreveteller därå antecknas.
Ett förmånstagarförordnandeeller villkor enligt 7 kap. 2 § 5äktenskapsbalken om att ett för-säkringsbelopp eller en försäk-ring skall vara förmånstagarensenskilda egendom samt en åter-kallelse av ett sådant förordnan-de eller villkor skall, för att varagällande, skriftligen meddelasförsäkringsgivaren eller genomdennes försorg antingen tas in iförsäkringsbrevet eller antecknaspå detta.
Om försäkringstagaren harförenat ett förmånstagarförord-nande med villkor om att försäk-ringsbeloppet eller försäkringenskall vara mottagarens enskildaegendom, skall försäkringsgiva-ren skriftligen underrätta för-månstagaren om det när ett för-säkringsbelopp första gångenbetalas ut.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskildegendom vilka har tillkommit efter ikraftträdandet.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 148
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 november 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Laurén
Den som har tecknat en livförsäkring kan genom ett förmånstagar-förordnande bestämma att försäkringsbeloppet skall betalas ut till enannan person, förmånstagaren. Förmånstagarförordnandet kan avseförsäkringstagarens make eller någon annan person.
Enligt nuvarande ordning torde försäkringstagaren inte ha möjlighetatt föreskriva att ett belopp som betalas ut enligt förmånstagarförord-nandet skall vara mottagarens enskilda egendom. Är förmånstagarengift när försäkringsbeloppet betalas ut, kommer beloppet således attingå i förmånstagarens giftorättsgods, om inte annat har bestämts i ettäktenskapsförord mellan förmånstagaren och dennes make.
I skilda sammanhang har det rests krav på en lagändring som gördet möjligt att tillskapa enskild egendom genom en föreskrift i ettförmånstagarförordnande vid livförsäkring. Också i riksdagen harmotioner väckts med förslag till sådana ändringar. Riksdagen harställt sig negativ till tanken på att införa en sådan möjlighet men inteuteslutit att frågan - sedd i ett längre perspektiv - kan komma i ettannat läge (bet. 1989/90:LU23 s. 31 och 1990/91 :LU21 s.30 f.).
I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria,Ds 1992:33, Enskild egendom genom förmånstagarförordnande,föreslås att det skall vara möjligt att i samband med ett förmånstagar-förordnande vid livförsäkring bestämma att utbetalade belopp skallutgöra mottagarens enskilda egendom, att ett villkor av sådantinnehåll skall föreskrivas på samma sätt som ett förmånstagarförord-
nande samt att försäkringsgivaren skall vara skyldig att underrätta Prop. 1992/93:148förmånstagaren om ett sådant villkor i samband med att han fullgörbetalningsskyldigheten. Promemorian har remissbehandlats. Tillprotokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av promemo-rian som bilaga 1, de lagförslag som läggs fram i promemorian sombilaga 2 samt en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3.
Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Justitiede-partementets dnr 92-1439).
Regeringen beslutade den 24 september 1992 att inhämta lagrådetsyttrande över förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken ochförslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.Lagrådsremissens lagförslag bör bifogas protokollet i detta ärendesom bilaga 4.
Lagrådet har godtagit förslagen. I anslutning till övergångsbestäm-melserna har lagrådet gjort ett påpekande som jag återkommer till idet följande (avsnitt 4.3).
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende sombilaga 5.
Jag har gjort några redaktionella ändringar i förslaget till lag omändring i försäkringsavtalslagen.
2.1.1 Enskild egendom
Äktenskapsbalken utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar,giftorättsgods och enskild egendom. Frågan vilken karaktär somtillgången har får betydelse vid bodelning mellan makarna. Gifto-rättsgods skall - med vissa undantag, se 10 kap. 2 och 3 §§ äkten-skapsbalken - ingå i en sådan bodelning, medan enskild egendom iprincip inte skall ingå i bodelning. Makarna kan dock komma överensom att dra in viss enskild egendom i bodelningen (se 10 kap. 4 §äktenskapsbalken). Enligt 7 kap. 1 § äktenskapsbalken är en makesegendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom.
I vilka fall en makes egendom kan vara enskild anges i 7 kap. 2 §äktenskapsbalken. Egendom kan göras enskild genom ett äktenskaps-förord mellan makarna. Egendom kan också bli enskild genom att engivare, som inte är den andra maken, uppställer ett villkor om att denegendom som ges bort skall vara mottagarens enskilda egendom. Påmotsvarande sätt kan egendom som mottagaren har fått i arv ellergenom testamente vara enskild egendom till följd av ett villkor i etttestamente av arvlåtaren respektive testatom. Vidare är egendom somhar kommit i stället för enskild egendom också enskild, om inte annat
har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendom-en är enskild. Avkastning av enskild egendom är däremot giftorätts-gods, om inte annat har bestämts genom ett äktenskapsförord, ettgåvovillkor eller ett testamente. Några ytterligare fall då makesegendom kan vara enskild anges inte i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken.
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1986/87:1 s. 128) uttalas attuppräkningen i paragrafen är uttömmande och att det därför inte ärmöjligt att tillskapa enskild egendom t.ex. genom ett förmånstagarför-ordnande. Uttalandet har ifrågasatts av Gösta Walin (se Supplementtill Ärvdabalken och Föräldrabalken Sambolagen m.m. 1988, s. 224f.), som menar att det borde vara möjligt att tillskapa enskildegendom genom ett förmånstagarförordnande (se även Anders Agelli SvJT 1990 s. 44). Ordalydelsen i 7 kap. 2 § ärvdabalken synesemellertid inte ge något utrymme för en sådan slutsats (jfr AndersEriksson i SvJT 1990 s. 279 f.). Riksdagen har också i senaresammanhang utgått från att det inte är möjligt att tillskapa enskildegendom genom ett förmånstagarförordnande (se bet. 1989/90:LU23s. 31 och 1990/91 :LU21 s. 30 f.).
2.1.2 Förmånstagarförordnande vid livförsäkring m.m.
En livförsäkring kan tecknas på försäkringstagarens eget liv eller påannans liv. Försäkringen tecknas antingen för livsfall eller för dödsfall(97 § försäkringsavtalslagen). Om en försäkring har tecknats förlivsfall, utbetalas försäkringsbeloppet till försäkringstagaren när denförsäkrade har uppnått viss ålder. Har försäkringen tecknats fördödsfall, utbetalas försäkringsbeloppet till försäkringstagaren när denförsäkrade har avlidit. Har en dödsfallsförsäkring tecknats påförsäkringstagarens eget liv, tillfaller försäkringsbeloppet somhuvudregel försäkringstagarens dödsbo.
En livförsäkring tecknas ofta mellan en försäkringsgivare och enförsäkringstagare som en individuell försäkring. Livförsäkringar kanockså tecknas i form av dels gruppförsäkring som tecknas mellan enförsäkringsgivare och till exempel en personalgrupp eller en före-ningsgrupp, dels försäkring som tecknas av en arbetsgivare för deanställda, t.ex. tjänstegrupplivförsäkringar (kollektivavtalsgrundadeförsäkringar). Anslutning till dessa senare slag av försäkringar skeri regel utan någon direkt kontakt mellan försäkringsgivaren och deförsäkrade och försäkringarna meddelas på lika villkor för alla.
Den som har tecknat en livförsäkring har möjlighet att genom ettförmånstagarförordnande bestämma att försäkringsbeloppet skallbetalas ut till en annan person, förmånstagaren (102 § försäkringsav-talslagen). Ett förordnande av en förmånstagare och en återkallelse avett förmånstagarförordnande skall meddelas skriftligen till försäkrings-givaren eller genom dennes försorg antingen tas in i försäkringsbrevet
eller antecknas på detta (103 § försäkringsavtalslagen). Prop. 1992/93:148
I rättspraxis har förmånstagarförordnande ansetts gälla inte baraförsäkringsbeloppet utan även belopp som utgår i form av återbäringeller premiereglering (se NJA 1977 s. 587). I vissa fall kan ävensjälva försäkringen tillfalla en förmånstagare genom ett förmåns-tagarförordnande (110 § försäkringsavtalslagen).
Även den som har tecknat en olycksfalls- eller sjukförsäkring kanbestämma att försäkringsbeloppet skall betalas ut till en förmånstaga-re. Bestämmelserna i 102-106 §§ försäkringsavtalslagen om förmåns-tagare tillämpas också vid sådana försäkringar (122 § försäkringsav-talslagen) .
Ett förmånstagarförordnande kan utformas på olika sätt. I deblanketter för förmånstagarförordnande som försäkringsgivarnatillhandahåller anges ofta ett antal, inte namngivna, förmånstagare iviss ordning, till exempel maka/make, barn och föräldrar. Förordnan-det kan uppta flera förmånstagare med rätt efter varandra. Försäk-ringstagaren kan till exempel föreskriva att försäkringsbeloppet skallbetalas till hans make, om försäkringsfall inträffar inom tio år, ochdärefter till hans barn. Förordnandet kan avse hela försäkringenskapitalbelopp eller en del därav, till exempel en viss summa eller enkvotdel av kapitalbeloppet. Som jag tidigare har nämnt kan förordnan-det avse återbäring och återbetalning av inte förbrukad försäkrings-premie. Förordnandet kan innebära att en person utses som förmåns-tagare till kapitalbeloppet och en annan person till återbäringen. Ettförmånstagarförordnande kan också innehålla förbehåll om att detbara är giltigt under viss tid eller under vissa förutsättningar.
I försäkringsvillkoren för gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrun-dade försäkringar ingår ofta ett standardförordnande om förmånstaga-re. Ett sådant förordnande kan ändras av den försäkrade genom ettmeddelande till försäkringsgivaren. Vid individuell försäkringförordnar försäkringstagaren som regel om förmånstagare i sambandmed att försäkringen tecknas. I livförsäkringar som tecknas fördödsfall intas så gott som alltid ett förmånstagarförordnande.
Ett förordnande om förmånstagare hindrar inte försäkringstagarenfrån att disponera över försäkringen. Han kan exempelvis överlåtaeller pantsätta den (108 § försäkringsavtalslagen). Försäkringstagarenkan också när som helst återkalla eller ändra förmånstagarförordnan-det (102 § försäkringsavtalslagen). Ett förmånstagarförordnande kanemellertid göras oåterkalleligt. Försäkringstagaren har då gentemotförmånstagaren förbundit sig att låta förordnandet "stå vid makt"(102 § försäkringsavtalslagen). I så fall kan försäkringstagaren inteutan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen (108 §försäkringsavtalslagen).
Under förutsättning att livförsäkringen har varit undantagen frånutmätning under försäkringstagarens livstid medför förmånstagarför-
1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 148
ordnandet skydd mot försäkringstagarens borgenärer även efter Prop. 1992/93:148försäkringstagarens död. Försäkringsbeloppet betalas alltså ut tillförmånstagaren även om det skulle vara brist i boet (se SOU 1986:56s. 361).
Har en förmånstagare utsetts, ingår ett försäkringsbelopp sombetalas ut i anledning av försäkringstagarens död inte i denneskvarlåtenskap (104 § försäkringsavtalslagen). Om någon förmånstaga-re inte har utsetts, ingår försäkringsbeloppet däremot i försäkringsta-garens kvarlåtenskap. I sådant fall kan utfallande försäkringsbeloppkomma att betalas till den som har angivits i ett av försäkringstagarenupprättat testamente.
Det är inte ovanligt att försäkringstagare uttrycker önskemål om attförmånstagarens förvärv skall vara förenat med vissa villkor. Irättspraxis har en försäkringstagare ansetts ha möjlighet att, vid ettåterkalleligt förmånstagarförordnande som avser make, föreskriva attde i 3 kap. ärvdabalken upptagna reglerna om sekundosuccession skalltillämpas eller att så inte skall ske (se NJA 1975 s. 302). Det ärvidare inte ovanligt att en försäkringstagare meddelar föreskrifter sombegränsar förmånstagarens möjligheter att fritt förfoga över försäk-ringsbeloppet. En sådan föreskrift kan innebära att beloppet skallanvändas för ett visst ändamål eller att beloppet skall sättas in påbankkonto under en viss tid.
2.2.1 Enskild egendom genom förmånstagarförordnande
Mitt Förslag: En bestämmelse införs i äktenskapsbalken om attegendom som har förvärvats genom förmånstagarförordnande vidlivförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring som hartecknats av någon annan än den andra maken skall vara mottaga-rens enskilda egendom, om försäkringstagaren har föreskrivit det.
Promemorians Förslag: Överenstämmer med mitt förslag menomfattar bara livförsäkring.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinranav de flesta remissinstanserna. Två remissinstanser anser att det ivissa fall bör vara möjligt för en försäkringstagare att i ett förmånsta-garförordnande som avser försäkringstagarens make föreskriva attförsäkringbeloppet skall vara förmånstagarens enskilda egendom. Enremissinstans påpekar att regeln bör gälla även olycksfalls- ochsjukförsäkring. Ett par instanser framför synpunkter på den lagtek-niska utformningen.
Skälen för mitt Förslag: Som framgått av vad jag tidigare haranfört torde det inte vara möjligt för en försäkringstagare att göra ett
belopp som utbetalas i enlighet med ett förmånstagarförordnande vid Prop. 1992/93:148livförsäkring till mottagarens enskilda egendom. Till stöd för dennaståndpunkt åberopades i förarbetena till äktenskapsbalken att det skulleföreligga en risk för att sådana föreskrifter slentrianmässigt skullekomma att tas in i förordnandena och att därav skulle följa åtskilligatillämpningssvårigheter, t.ex. när det efter en tid gällde att avgöra omen viss penningsumma motsvarade den en gång utbetalade eller omnågot som förvärvats för pengarna i sin tur var att betrakta somenskild egendom. Vidare anfördes att man måste beakta att förmåns-tagarförordnanden ofta är standardförordnanden enligt vilka någoneller några i en krets av personer kan komma i fråga vid ett framtidaförsäkringsfall och att man i regel inte vet vem som sist kan kommaatt få beloppet (SOU 1981:85 s. 358 f., prop. 1986/87:1 s. 128).
När det gäller risken för att förordnanden skulle göras slentrian-mässigt anser jag emellertid, mot bakgrund av att syftet med enlivförsäkring till vilken förmånstagare har insatts oftast är att tryggade efterlevandes försörjning, att det finns anledning att anta attförsäkringstagaren i de flesta fall väl sätter sig in i innebörden avsåväl ett förmånstagarförordnande som ett villkor om att försäkrings-beloppet skall vara mottagarens enskilda egendom. För gruppförsäk-ringar är visserligen försäkringsvillkoren lika för alla försäkringstaga-re, men om man utgår från att sådana försäkringar inte kommer attinnehålla standardvillkor om att försäkringsbeloppet skall varaförmånstagarens enskilda egendom - en ordning som man inomförsäkringsbranschen allmänt torde förespråka - blir situationendensamma som vid en individuell försäkring. Det kommer att krävasett initiativ från den enskilde försäkringstagaren för att försäk-ringsbeloppet skall bli mottagarens enskilda egendom.
Vad gäller risken för tillämpningssvårigheter bör enligt min meningbeaktas att också det som mottas genom gåvor och testamenten mångagånger avser kontanta medel eller banktillgodohavanden. Oavsett påvilket sätt mottagaren har fått beloppet kan det, när det gäller pengar,vara svårt att visa om den enskilda egendomen finns i behåll eller vadsom har trätt i stället. I dessa situationer anser jag därför att detknappast föreligger några sakliga skäl att göra skillnad mellan ettförsäkringsbelopp som betalas ut enligt ett förmånstagarförordnandeeller pengar som förvärvas genom gåva, arv eller testamente.
Även genom förordnande i testamente kan den situationen inträffaatt man inte vet vem av flera personer som slutligen kommer att få ettpenningbelopp. Inte heller från denna synpunkt anser jag att det finnsnågra skäl att göra skillnad mellan förvärv genom förmånstagarförord-nande och förvärv genom testamente.
Det finns enligt min mening också skäl som kan anföras till stödför en ordning som gör det möjligt att tillskapa enskild egendomgenom förmånstagarförordnanden. Sparande genom livförsäkring har
blivit allt vanligare under senare år, bland annat i form av frivillig Prop. 1992/93:148pensionsförsäkring. Inte sällan förhåller det sig på det sättet attförsäkringstagaren har valt att teckna en livförsäkring som ettalternativ till andra former av sparande. Försäkringsbeloppet kanmycket väl komma att bli den mest betydande egendom som försäk-ringstagaren efterlämnar, och försäkringstagaren kan ha sammaintresse av att försäkringsbeloppet blir mottagarens enskilda egendomsom att så blir fallet med annan egendom. Därtill kommer att ettförmånstagarförordnande, liksom en gåva och ett testamente, är enbenefik rättshandling. Utgångspunkten bör därför vara att villkor somhar föreskrivits i rättshandlingen skall respekteras.
Dessa omständigheter anser jag talar för att lagstiftningen på dettaområde bör vara neutral och inte resa hinder mot villkor om enskildegendom när det gäller förmånstagarförordnanden vid livförsäkring.Bestämmelsen i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken bör därför ändras så attegendom som har förvärvats genom förmånstagarförordnande skallvara mottagarens enskilda egendom, om försäkringstagaren harföreskrivit detta i förordnandet. Som Försäkringsförbundet harpåpekat bör detta gälla inte bara vid livförsäkring utan även vidolycksfalls- och sjukförsäkring och vidare inte bara försäkringsbe-loppet utan även själva försäkringen när den tillfaller förmånstagarenenligt 110 § försäkringsavtalslagen.
Vad jag nu har anfört bör tydligen gälla i fråga om förordnanden avnågon annan än förmånstagarens make. När det gäller möjligheten fören make att ensidigt göra försäkringsbelopp som tillfaller andra makentill dennes enskilda egendom är emellertid även följande omständighe-ter att beakta.
För närvarande gäller att makar kan avtala om den äktenskapsrätts-liga egendomsordningen endast genom äktenskapsförord (7 kap. 3 §äktenskapsbalken). Sålunda kan exempelvis en makes gåva till denandra maken medan båda lever inte utan vidare förenas med villkoratt gåvan skall vara mottagarens enskilda (7 kap. 2 § äktenskapsbal-ken). För att gåvan skall bli mottagarens enskilda egendom erfordrasett äktenskapsförord.
Ett äktenskapsförord kan gå ut på att egendom som tillhör enamaken skall vara dennes enskilda egendom. Också vad som skalltillfalla någon av makarna, dvs. framtida förvärv, kan göras till enmakes enskilda egendom. Liksom makarna när som helst underäktenskapet kan upprätta äktenskapsförord som gör giftorättsgods tillenskild egendom, kan de när som helst under äktenskapet upphäva etttidigare upprättat äktenskapsförord.
Enligt min mening finns det knappast skäl att betrakta ett förvärvgenom ett förmånstagarförordnande annorlunda än annan förmögen-hetsöverföring mellan makarna under äktenskapet. Vad makenförvärvar genom förmånstagarförordnandet bör därför inte kunna
göras till dennes enskilda egendom enbart genom ett villkor om detta Prop. 1992/93:148i ett förmånstagarförordnande. För att egendomen skall bli enskildbör också krävas äktenskapsförord mellan makarna.
En remissinstans har anfört att det bör vara möjligt för en make attgöra ett försäkringsbelopp som tillfaller den andra maken till dennesenskilda egendom, om försäkringen har tecknats för dödsfalls skull.Denna synpunkt synes utgå från den situationen att en försäkring hartecknats på försäkringstagarens eget liv och för dödsfalls skull. Jagvill här erinra om att ett äktenskap upplöses genom den ena makensdöd eller genom äktenskapsskillnad. Då skall - med vissa undantag -makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelningi anledning av den ena makens död skall göras med utgångspunkt iegendomsförhållandena den dag då dödsfallet inträffade (se 1 kap. 5 §och 9 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken). Enligt 104 § försäkringsav-talslagen skall ett försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstaga-rens död inte ingå i dennes kvarlåtenskap, om en förmånstagare ärinsatt. Försäkringsbeloppet skall följaktligen inte ingå i bodelningen.Ett förordnande om att försäkringsbeloppet skall vara mottagarensenskilda egendom är enligt min mening obehövligt i denna situation.
Däremot kan, som en annan remissinstans har framhållit, försäk-ringstagaren vilja förena ett förmånstagarförordnande till förmån förden andra maken med ett villkor om att försäkringsbeloppet skall varamottagarens enskilda egendom i ett eventuellt nytt äktenskap. Ettsådant förordnande avser inte egendomsordningen i äktenskapetmellan försäkringstagaren och förmånstagaren utan vad som skallgälla mellan förmånstagaren och dennes make i ett eventuellt senareäktenskap. Vid bedömningen av om ett sådant förordnande bör gesrättslig verkan ligger det enligt min mening nära till hands att jämföramed de regler som gäller för gåvor enligt 7 kap. 2 § 2 äktenskapsbal-ken. Enligt denna bestämmelse är egendom som en make har fått igåva av någon annan än den andra maken enskild, om gåvan harförenats med villkor om att den skall vara mottagarens enskilda. Dettainnebär, som jag nyss har nämnt, att gåvor mellan makar inte kangöras till enskild egendom genom ett ensidigt gåvovillkor av sådaninnebörd. Däremot hindrar inte bestämmelsen att en gåva mellanmakar förenas med ett villkor om att gåvan skall vara mottagarensenskilda egendom i ett eventuellt nytt äktenskap. Frågan huruvidaegendomen är mottagarens enskilda blir ju aktuell först i sambandmed en bodelning i det senare äktenskapet och gåvovillkoret har, närdet gäller den bodelningen, föreskrivits av någon annan än den andramaken.
Enligt min mening finns det inte anledning att i detta hänseende göranågon skillnad mellan vad som enligt nuvarande regler gäller förgåvor och vad som bör gälla för försäkringsbelopp som tillfallerförsäkringstagarens make enligt ett förmånstagarförordnande. Jag
anser därför att det bör vara möjligt för en make att i ett förmånsta-garförordnande till förmån för den andra maken föreskriva attförsäkringsbeloppet skall vara mottagarens enskilda egendom i etteventuellt nytt äktenskap. Detta är också innebörden av promemorie-förslaget.
Sammantaget leder det jag har anfört till slutsatsen att det bör varamöjligt för någon som inte är förmånstagarens make att göra beloppsom utbetalas i enlighet med ett förmånstagarförordnande vidlivförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring till mottaga-rens enskilda egendom och att detta också bör vara möjligt för enmake såvitt avser ett förordnande som skall gälla om förmånstagareningår nytt äktenskap.
2.2.2 Försäkringsbolagens handläggning m.m.
Mitt förslag: Ett villkor om enskild egendom skall föreskrivas ochåterkallas på samma sätt som nu gäller för förmånstagarförordnan-den. Vidare skall det föras in en bestämmelse i försäkringsavtals-lagen om att försäkringsgivaren skall underrätta förmånstagarenom att försäkringsbeloppet är hans enskilda egendom.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget ellerlämnar det utan erinran. Några remissinstanser framför synpunkterpå den lagtekniska utformningen.
Skälen för mitt förslag: Ett villkor om enskild egendom förutsätteratt ett förmånstagarförordnande finns. Ett sådant villkor bör därförföreskrivas och återkallas på samma sätt som nu gäller för förmånsta-garförordnanden (se avsnitt 2.1.2).
I regel får den som är förmånstagare kännedom om detta först isamband med att ett försäkringsfall har inträffat och utbetalning avförsäkringsbeloppet blir aktuell. Sådan utbetalning skall som huvudre-gel ske inom en månad från det att meddelande om försäkringsfalletkom försäkringsgivaren till handa (24 § försäkringsavtalslagen).Beträffande vissa typer av försäkringar betalas försäkringsbeloppet uti flera poster.
Ett villkor i ett förmånstagarförordnande om att försäkringsbeloppetskall vara förmånstagarens enskilda egendom måste på något sättgöras känt för förmånstagaren. Jag anser att det är lämpligt attförsäkringsgivaren i samband med utbetalningen av försäkringsbelop-pet underrättar förmånstagaren om detta. Om försäkringsbeloppetskall betalas ut i flera poster bör det räcka att förmånstagarenunderrättas i samband med den första utbetalningen. Av ordningsskäl,bland annat med hänsyn till att det kan förflyta lång tid mellan enutbetalning av ett försäkringsbelopp och en bodelning där frågan om
försäkringsbeloppet är enskild egendom får betydelse, bör under- Prop. 1992/93:148rättelsen ske i skriftlig form.
En bestämmelse härom kan lämpligen tas in i 103 § försäkringsav-talslagen.
De föreslagna ändringarna innebär att enskild egendom kan tillska-pas genom ett villkor i ett förmånstagarförordnande. Enligt minmening finns det inte anledning anta att detta kommer att leda till ettökat antal bodelningstvister. Inte heller i övrigt finns anledning räknamed att ändringarna kommer att medföra några ökade kostnader fördet allmänna eller för enskilda personer. För försäkringsbolagen blirdet nödvändigt att informera sina försäkringstagare om lagändringen.Detta torde emellertid kunna ske när bolagen ändå skall meddela sigmed försäkringstagarna. Några nämnvärda kostnader behöver därförinte uppkomma.
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.Med hänsyn till den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kanfatta beslut i lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den1 april 1993.
I promemorian har föreslagits att de nya reglerna skall få tillämp-ning på villkor om enskild egendom som har tillkommit efterikraftträdandet men inte på villkor som har tillkommit tidigare. Fleraremissinstanser har ställt sig negativa till en sådan ordning och anförtatt ett stort antal försäkringstagare har låtit ta in villkor om enskildegendom i försäkringsbrevet i tron att de är giltiga och att de nyareglerna bör få giltighet också på villkor som har tillkommit föreikraftträdandet. Det har framhållits att det kan vara förenat med storasvårigheter för försäkringsbolagen att ta fram uppgifter om dessaförsäkringstagare och informera dem om att villkoret måste förnyasför att det skall vara giltigt. Uppsala universitets juridiska fakul-tetsstyrelse däremot har ansett att reglerna inte bör kunna tillämpas påvillkor som har tillkommit före ikraftträdandet eftersom det, motbakgrund av den tvekan som har rått om giltigheten av ett sådantvillkor, är osäkert om ett tidigare tillkommet villkor verkligenmotsvarar försäkringstagarens vilja. För egen del gör jag i dennafråga följande bedömning.
En allmänt antagen grundsats inom civilrätten är att nya regler ägergiltighet endast beträffande sådana rättsförhållanden som har uppkom-
mit efter reglernas ikraftträdande (se prop. 1972:5 s. 593 och RÅ Prop. 1992/93:1481988 ref. 132). Denna rättsgrundsats anses emellertid inte gälla påfamiljerättens område (se bet. 1974:KU60). I propositionen medförslag till lag om införande av äktenskapsbalken föreslogs balken iprincip bli tillämplig i sin helhet vid ikraftträdandet (prop. 1986/87:86s. 52 f.).
Vid sin granskning av förslaget uttalade Lagrådet att utgångspunktenför den föreslagna övergångsregleringen synes ha varit att balken iprincip skulle slå igenom omedelbart när det gäller egentlig omstruk-turering av äktenskapsrätten men att - när hinder inte möter från densynpunkten - avtal och andra rättshandlingar som förekommit underäldre rätts tid skall bedömas utifrån det rättsläge som gällde närrättshandlingen företogs (anf. prop. s. 129 f.). Lagrådet ansåg sigkunna tillstyrka en sådan uppläggning i fråga om övergångsproblema-tiken men ansåg sig böra diskutera ett par situationer.
Lagrådet uttalade därvid att en naturlig utgångspunkt är att avtaloch andra rättshandlingar som förekommit under giftermålsbalkens tidoch som enligt dess regler var ogiltiga men inte skulle vara ogiltigaenligt äktenskapsbalkens regler inte tar åt sig giltighet i och medäktenskapsbalkens ikraftträdande. Lagrådet nämnde fortsättningsvisbl.a. det fallet att en make under giftermålsbalkens tid gav den andremaken en gåva som var utan verkan enligt giftermålsbalken men somskulle få verkan makarna emellan enligt äktenskapsbalken. EnligtLagrådet borde enbart den omständigheten att äktenskapsbalken träderi kraft inte rimligen ge gåvan giltighet makarna emellan. Som ettannat exempel nämndes att enligt giftermålsbalken makar kundegenom äktenskapsförord göra substitut för viss enskild egendom tillgiftorättsgods medan motsvarande möjlighet inte står öppen enligtäktenskapsbalken. Enligt Lagrådet kunde det inte vara rimligt attuppfatta en ny lag så att dessa bestämmelser skulle förvandla vissegendom från giftorättsgods till den ursprunglige mottagarens enskildaegendom. Departementschefen anslöt sig till vad Lagrådet sålundauttalade (anf. prop. s. 143).
Enligt min mening ter det sig följdriktigt att anlägga ett motsvarandesynsätt i den nu aktuella situationen. Jag kan visserligen ha förståelseför de argument som har framförts av några remissinstanser om attdet hos försäkringsbolagen finns ett stort antal villkor av här aktuelltslag och att det kan vara praktiskt att dessa ges giltighet utan attytterligare åtgärder behöver vidtas, eftersom de i många fall tordemotsvara försäkringstagarens vilja. Man kan emellertid inte vara säkerpå att så alltid är fallet. Man måste beakta att det kan finnas fall dären försäkringstagare har föreskrivit villkor om enskild egendombeträffande förmånstagarförordnande vid livförsäkring men sedermeraångrat sig utan att för den skull återkalla det lämnade villkoret därföratt försäkringstagaren har kommit till insikt om att villkoret ändå var
ogiltigt. En reglering av innebörd att tidigare föreskrivna villkor om Prop. 1992/93:148enskild egendom numera är giltiga skulle därför kunna leda tillrättsförluster. Enligt min mening är detta ett tillräckligt skäl för att denya reglerna inte skall tillämpas på villkor som har tillkommit föreikraftträdandet. Mot bakgrund av det nu anförda delar jag den ipromemorian framförda uppfattningen att de nya reglerna skalltillämpas endast beträffande villkor som har tillkommit efter ikraftträ-dandet.
Den lösning som jag nu föreslår följer de principer som tillämpadesdå äktenskapsbalken infördes. Man kan därför diskutera om ensärskild övergångsregel erfordras. Av vad jag nyss har anfört framgåratt det kan uppstå tvekan om vad som bör gälla för äldre förordnan-den. Med hänsyn härtill anser jag att det behövs en särskild över-gångsbestämmelse som klargör att de nya reglerna skall tillämpasendast beträffande villkor om enskild egendom som har tillkommitefter ikraftträdandet.
I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementetupprättats förslag till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.Lagrådet har granskat lagförslagen.
7 kap. 2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än denandra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarensenskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med detvillkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente avarvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make har erhållit genom förmånstagarförord-nande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring somtecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret attden skall vara mottagarens enskilda,
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 7-5, om inteannat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken
egendomen är enskild. Prop. 1992/93:148
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat harföreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
Paragrafen innehåller regler om i vilka fall en makes egendom ärenskild. I första stycket har lagts till en bestämmelse, punkt 5, sominnebär att en försäkringstagare kan göra ett belopp som utbetalas ienlighet med ett av honom gjort förmånstagarförordnande vidlivförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring till mottaga-rens enskilda egendom.
Ett sådant villkor kan föreskrivas i samband med att försäkringsta-garen förordnar om förmånstagare eller vid en senare tidpunkt. I103 § försäkringsavtalslagen finns bestämmelser om hur försäkrings-tagaren skall förfara när ett villkor skall föreskrivas eller återkallas.
Den egendom som avses i punkt 5 är i de flesta fall ett utfallandeförsäkringsbelopp men kan också vara själva försäkringen (jfr 110 §försäkringsavtalslagen).
Bestämmelsen tar sikte på förmånstagarförordnanden av någonannan än den andra maken. En make kan under bestående äktenskapinte ensidigt göra ett belopp som utbetalas i enlighet med ett förmåns-tagarförordnande till den andra maken till dennes enskilda egendom.För att en sådan ordning skall uppnås måste makarna föreskriva dettai ett äktenskapsförord. Däremot kan en make i ett förmånstagarförord-nande till förmån för den andra maken föreskriva att försäkringsbe-loppet skall vara förmånstagarens enskilda egendom i ett eventuelltnytt äktenskap. Frågan om villkoret har föreskrivits av någon annanän förmånstagarens make skall nämligen avgöras vid bodelningen idet senare äktenskapet, då det blir aktuellt att tillämpa villkoret.
112 kap. 1 § äktenskapsbalken finns regler om jämkning av bodel-ning. Reglerna innebär att en make i vissa situationer kan få behållamer av sitt giftorättsgods än vad som skulle ha varit fallet omegendomen skulle ha fördelats enligt huvudregeln om likadelning. Viddenna bedömning kan enligt förarbetena till äktenskapsbalken hänsyntas till egendom som en make har förvärvat genom gåva och testa-mente och som enligt villkor vid gåvan eller i testamentet skall varamakens enskilda egendom (se prop. 1986/87:1 s. 184 f.). Motsvaran-de bör anses gälla egendom som har förvärvats genom förmånsta-garförordnande med villkor om att egendomen skall vara mottagarensenskilda.
Även i övrigt bör vad som gäller om egendom som blivit enskildgenom villkor vid gåva kunna tillämpas också beträffande egendomsom blivit enskild genom villkor i förmånstagarförordnande. Eftersomden egendom som erhålls genom förmånstagarförordnande inte kanutgöra bostad eller bohag, behövs dock inga ändringar i 7 kap. 5 §eller 11 kap. 8 § äktenskapsbalken.
103 §
Ett förmånstagarförordnande och ett villkor enligt 7 kap. 2 § 5äktenskapsbalken om att ett försäkringsbelopp eller en försäkring skallvara förmånstagarens enskilda egendom samt en återkallelse av ettsådant förordnande eller villkor skall, för att vara gällande, skriftligenmeddelas försäkringsgivaren eller genom dennes försorg antingen tasin i försäkringsbrevet eller antecknas på detta.
Omförsäkringstagaren harförenat ettförmånstagarförordnande medett villkor om att försäkringbeloppet eller försäkringen skall varamottagarens enskilda egendom, skall försäkringsgivaren skriftligenunderrätta förmånstagaren om det när ett försäkringsbelopp förstagången betalas ut.
I paragrafen regleras hur förmånstagare förordnas och hur ett sådantförordnande återkallas. För att ett förmånstagarförordnande skall varagiltigt krävs att det meddelas skriftligen till försäkringsgivaren elleratt det genom försäkringsgivarens försorg antingen tas in i försäk-ringsbrevet eller tecknas på detta. Ett förmånstagarförordnande kansåledes meddelas försäkringsgivaren både skriftligen och muntligen.I rättspraxis har godtagits ett skriftligt meddelande som inte haröverbringats till försäkringsbolaget, när förmånstagarförordnandet hartillkommit under försäkringstagarens sjukdom och denne har avliditkort tid därefter (jfr NJA 1982 s. 390).
Den tillagda bestämmelsen i första stycket innebär att ett villkor omatt försäkringsbeloppet skall vara mottagarens enskilda egendom föratt vara gällande skall föreskrivas på samma sätt som gäller för ettförmånstagarförordnande. Detsamma gäller villkor som innebär attförsäkringen skall vara förmånstagarens enskilda egendom. Ett sådantvillkor blir tillämpligt om en försäkring tillfaller förmånstagen enligt110 §.
Ett villkor om enskild egendom kan föreskrivas i samband medförmånstagarförordnandet eller vid en senare tidpunkt. Villkoretåterkallas på samma sätt som ett förmånstagarförordnande. Det kanåterkallas utan att förmånstagarförordnandet återkallas.
Andra stycket är nytt. Enligt detta är försäkringsgivaren skyldig atti samband med att betalningsskyldigheten fullgörs skriftligen meddelaförmånstagaren om att försäkringsbeloppet är dennes enskildaegendom. Betalningsskyldigheten skall enligt 24 § som huvudregelfullgöras inom en månad efter det att meddelande om försäkringsfalletkom försäkringsgivaren till handa. Om försäkringsbeloppet betalas uti rater behöver förmånstagaren inte meddelas vid varje tillfälle somutbetalning sker utan bara vid det första utbetalningstillfället. Avlagtexten framgår att meddelandet skall lämnas till förmånstagaren.
17 Naturligtvis kan det också lämnas till någon som är behörig att ta Prop. 1992/93:148emot det för förmånstagarens räkning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskildegendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.
De nya reglerna avses träda i kraft den 1 april 1993. Av skäl som harangivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) skall lagen intetillämpas på villkor som har tillkommit före ikraftträdandet.
Att villkoret skall ha "tillkommit" efter ikraftträdandet tar sikte påbestämmelserna i 103 § försäkringsavtalslagen om vad som krävs föratt ett villkor om enskild egendom skall vara gällande. Det innebär attde nya reglerna skall tillämpas om villkoret efter lagens ikraftträdandeantingen har skriftligen meddelats försäkringsgivaren eller genomdennes försorg tagits in i försäkringsbrevet eller antecknats på detta.Som tidigare har nämnts i avsnitt 4.2 har Högsta domstolen i ett visstfall godtagit ett skriftligt meddelande som inte har överbringats tillförsäkringsbolaget (se NJA 1982 s. 390).
Lagrådet har noterat att övergångsbestämmelserna inte behandlarfrågan vad som skall gälla beträffande villkor som har tillkommit föreikraftträdandet. Vilken verkan sådana äldre villkor skall tillerkännasfår som lagrådet har påpekat avgöras utifrån det rättsläge som gälldevid deras tillkomst (jfr vad som anförts i den allmänna motiveringeni avsnitten 2.1.1 och 2.4).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringenföreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutaratt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag somföredraganden har lagt fram.
18 Bilaga 1 Prop. 1992/93:148Bilaga 1Sammanfattning av departementspromemorian 1992:33 omenskild egendom genom förmånstagarförordnande.
I promemorian behandlas frågan om egendom bör kunna göras tillenskild egendom genom förmånstagarförordnande i livförsäkring.
Det föreslås att reglerna om vad som är enskild egendom ändras såatt egendom som en make förvärvar genom ett förmånstagarförord-nande vid livförsäkring av någon annan än den andra maken skallvara enskild, om försäkringstagaren har föreskrivit det. Vidareföreslås att försäkringsgivaren skall vara skyldig att underrättaförmånstagaren om en sådan föreskrift i samband med fullgörandet avbetalningsskyldigheten.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
19 Bilaga 2 Prop. 1992/93:148
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall haföljande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap
2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än denandra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarensenskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med detvillkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av
arvlåtaren skall vara mottagarens
5. vad som har trätt i stället för
enskilda,
5. egendom som en make harerhållit genom förmånstagarför-ordnande vid lixförsäkring avnågon annan än den andra ma-ken med det villkoret att egen-domen skall vara mottagarensenskilda,
6. vad som har trätt i stället
egendom som avses i 1-4, ominte annat har föreskrivits genomden rättshandling på grund avvilken egendomen är enskild.
för egendom som avses i 7-5,om inte annat har föreskrivits ge-nom den rättshandling på grundav vilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat harföreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskildegendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.
2 Förslag till Prop. 1992/93:148
Härigenom föreskrivs att 103 § lagen (1927:77) om försäkringsavtalskall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
103 §
Förordnande om förmånstaga-res insättande eller återkallelse avsådant förordnande skall, för attvara gällande, skriftligen med-delas försäkringsgivaren eller ockgenom dennes försorg antingenintagas i försäkringsbrevet ellerdärå antecknas.
Ett förmånstagarförordnandeeller en återkallelse av ett sådantförordnande samt villkor om attförsäkringsbeloppet skall varaförmånstagarens enskilda egen-dom skall, för att vara gällande,skriftligen meddelas försäkrings-givaren eller genom dennes för-sorg antingen tas in i försäk-ringsbrevet eller antecknas pådetta.
Om försäkringstagaren harförenat förmånstagarförordnan-det med ett villkor om att försäk-ringsbeloppet skall vara mot-tagarens enskilda egendom, skallförsäkringsgivaren skriftligenunderrätta förmånstagaren omdet när försäkringsbeloppet utbe-talas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor som hartillkommit efter ikraftträdandet.
21 Bilaga 3
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Hovrätten förÖvre Norrland, Jönköpings tingsrätt, Finansinspektionen, Stockholmsuniversitets juridiska fakultetsnämnd, Uppsala universitets juridiskafakultetsstyrelse, Sveriges Advokatsamfund, Föreningen jurister vidde allmänna advokatbyråerna, Sveriges Försäkringsförbund, Folksamoch Försäkringsjuridiska Föreningen.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges AkademikersCentralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation(TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO) har meddelat att deavstår från att yttra sig.
Bilaga 3
22 Bilaga 4 Prop. 1992/93:148
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall haföljande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap
2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än denandra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarensenskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med detvillkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente avarvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make harerhållit genom förmånstagarför-ordnande vid livförsäkring,olycksfallsförsäkring eller sjuk-försäkring som tecknats av någonannan än den andra maken med
5. vad som har trätt i stället för
det villkoret att egendomen skallvara mottagarens enskilda,
6. vad som har trätt i stället för
egendom som avses i 7-5, ominte annat har föreskrivits ge-nom den rättshandling på grundav vilken egendomen är enskild.
egendom som avses i 1-4, ominte annat har föreskrivits genomden rättshandling på grund avvilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat harföreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskildegendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.
23 Prop. 1992/93:148
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 103 § lagen (1927:77) om försäkringsavtalskall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
103 §
Förordnande om förmånstaga-res insättande eller återkallelse avsådant förordnande skall, för attvara gällande, skriftligen med-delas försäkringsgivaren eller ockgenom dennes försorg antingenintagas i försäkringsbrevet ellerdärå antecknas.
Ett förmånstagarförordnandeoch ett villkor enligt 7 kap. 2 §5 äktenskapsbalken om att ettförsäkringsbelopp eller enförsäk-ring skall vara förmånstagarensenskilda egendom samt en åter-kallelse av ett sådant förordnan-de eller villkor skall, för att varagällande, skriftligen meddelasförsäkringsgivaren eller genomdennes försorg antingen tas in iförsäkringsbrevet eller antecknaspå detta.
Om försäkringstagaren harförenat ett förmånstagarförord-nande med ett villkor om attförsäkringsbeloppet eller försäk-ringen skall vara mottagarensenskilda egendom, skall försäk-ringsgivaren skriftligenunderrät-ta förmånstagaren om det närett försäkringsbelopp förstagången betalas ut.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskildegendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.
24 LAGRÅDET
Bilaga 5 Prop. 1992/93:148Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-13
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet LarsÅ. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1992 harregeringen på hemställan av statsrådet Gun Hellsvik beslutat inhämtalagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken
2. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn GudrunAntemar.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
I båda lagförslagen finns likalydande övergångsbestämmelser. Enligtpunkt 1 i dessa bestämmelser träder den nya lagen i kraft den 1 april1993 och enligt punkt 2 tillämpas den nya lagen endast beträffandevillkor om enskild egendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.
Lagrådet har inga invändningar mot bestämmelserna men noterar attde inte behandlar frågan vad som skall gälla beträffande villkor somhar tillkommit före ikraftträdandet. Denna fråga överlämnas alltså tillrättstillämpningen. Vilken verkan sådana äldre villkor skall tillerkän-nas torde få avgöras utifrån det rättsläge som gällde vid derastillkomst.
I övrigt lämnar lagrådet de remitterade förslagen utan erinran.
25 INNEHÅLL
Regeringens proposition ........................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ................ 1
Propositionens lagförslag........................ 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 novem-ber 1992 .................................. 4
1 Inledning .............................. 4
2 Allmän motivering ........................ 5
2.1 Nuvarande ordning..................... 5
2.1.1 Enskild egendom................. 5
2.1.2 Förmånstagarförordnande vid livför-
säkring m.m.................... 6
2.2 Överväganden ........................ 8
2.2.1 Enskild egendom genom förmånstagarförord-nande ........................ 8
2.2.2 Försäkringsbolagens handläggning m.m. ... 12
2.3 Kostnader........................... 13
2.4 Ikraftträdande m.m...................... 13
3 Upprättade lagförslag....................... 15
4 Specialmotivering ......................... 15
4.1 Förslaget till lag om ändring i äkten-skapsbalken .......................... 15
4.2 Förslaget till lag om ändring i försäk-ringsavtalslagen ....................... 17
4.3 Övergångsbestämmelserna till de före-
slagna lagändringarna.................... 18
5 Hemställan ............................. 18
6 Beslut ................................ 18
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:33)
Enskild egendom genom förmånstagar-förordnande .......................... 19
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.................. 20
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ........... 22
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................ 23
Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde
den 13 november 1992 ................... 25
gotab 42444, Stockholm 1992