Förstärkt skydd för franchisetagare

Regeringens proposition 2005/06:98

Förstärkt skydd för franchisetagare Prop. 2005/06:98

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 februari 2006

Bosse Ringholm

Thomas Bodström (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag som syftar till att stärka en blivande franchisetagares ställning i de förhandlingar och diskussioner som föregår undertecknandet av ett franchiseavtal. I propositionen lämnas förslag till en lag om franchisegivares informationsskyldighet. Enligt lagen skall en franchisegivare i god tid innan ett franchiseavtal ingås lämna franchisetagaren information om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs med hänsyn till omständigheterna. Informationen skall innefatta bl.a. en beskrivning av den tänkta franchiseverksamheten, de ekonomiska villkoren för denna, villkoren för uppsägning av franchiseavtalet och upplysningar om hur en tvist med anledning av avtalet skall prövas. Om en franchisegivare ingår ett franchiseavtal utan att ha uppfyllt sin informationsskyldighet, skall Marknadsdomstolen vid vite kunna ålägga franchisegivaren att lämna information i enlighet med vad som sägs i lagen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2006.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om franchisegivares informationsskyldighet, 2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om franchisegivares informationsskyldighet

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om franchisegivares skyldighet att innan ett franchiseavtal ingås ge franchisetagaren viss information.

Definition av franchiseavtal

2 § Med franchiseavtal avses i denna lag ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med någon annan (franchisetagaren) om att denne mot ersättning till franchisegivaren skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring och försäljning av varor eller tjänster. Som ytterligare förutsättningar för att ett avtal skall anses vara ett franchiseavtal enligt denna lag gäller att franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter samt medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs.

Franchisegivarens informationsskyldighet

3 § I god tid innan ett franchiseavtal ingås skall en franchisegivare skriftligen ge franchisetagaren den information om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs med hänsyn till omständigheterna. Informationen skall vara klar och begriplig. Den skall minst innehålla 1. en beskrivning av den franchiseverksamhet som franchisetagaren skall bedriva, 2. uppgift om andra franchisetagare som franchisegivaren har träffat avtal med inom samma franchisesystem och omfattningen av deras verksamhet, 3. uppgift om den ersättning som franchisetagaren skall betala till franchisegivaren och övriga ekonomiska villkor för franchiseverksamheten, 4. uppgift om immateriella rättigheter som skall upplåtas till franchisetagaren, 5. uppgift om de varor eller tjänster som franchisetagaren är skyldig att köpa eller hyra, 6. uppgift om konkurrensförbud som skall gälla under eller efter den tid som franchiseavtalet gäller, 7. uppgift om avtalstiden, villkoren för förändring, förlängning och uppsägning av franchiseavtalet samt de ekonomiska konsekvenserna av en uppsägning, och

8. uppgift om hur en tvist med anledning av avtalet skall prövas och vad som skall gälla i fråga om kostnadsansvar för en sådan tvist. Vad som sägs i första stycket gäller också när ett befintligt franchiseavtal, med franchisegivarens tillåtelse, skall överlåtas till en ny franchisetagare.

Underlåtenhet att lämna information

4 § En franchisegivare som har ingått ett franchiseavtal utan att ha uppfyllt sin skyldighet enligt 3 § får åläggas att, i fråga om det avtalet och framtida franchiseavtal, lämna information i enlighet med vad som sägs i den paragrafen. Ett sådant åläggande kan riktas också mot någon som är anställd hos franchisegivaren eller som handlar på dennes vägnar.

5 § Talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Marknadsdomstolen. En sådan talan får väckas av 1. en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §, 2. en sammanslutning av näringsidkare, eller 3. en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare. Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken. I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450) som reglerar förfarandet och fördelningen av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 15 § den lagen. Bestämmelserna i 21, 34–37 och 52 §§ om Konsumentombudsmannen skall dock inte tillämpas.

6 § Ett åläggande enligt 4 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Talan om utdömande av vite väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol 1 m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt 1. konkurrenslagen (1993:20), 2. marknadsföringslagen (1995:450), 3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, 5. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling, 6. lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, 7. försäkringsavtalslagen (2005:104), 8. lagen (2005:590) om insyn i 8. lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. vissa finansiella förbindelser m.m. , 9. lagen (2006:000) om franchisegivares informationsskyldighet. Bestämmelserna i 14, 15 och Bestämmelserna i 14–22 §§ 16–22 §§ tillämpas inte i mål eller tillämpas inte i mål eller ärenden ärenden enligt konkurrenslagen, enligt konkurrenslagen, marknadsmarknadsföringslagen, försäk- föringslagen, försäkringsavtalslaringsavtalslagen eller lagen om gen, lagen om insyn i vissa finaninsyn i vissa finansiella förbindel- siella förbindelser m.m. eller lagen ser m.m. I mål enligt marknads- om franchisegivares informationsföringslagen eller försäkringsav- skyldighet. I mål enligt marknadstalslagen tillämpas inte heller föringslagen, försäkringsavtalsla- 13 a §. I stället gäller vad som gen eller lagen om franchisegivaföreskrivs i dessa lagar. res informationsskyldighet tillämpas inte heller 13 a §. I stället gäller vad som föreskrivs i dessa lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

1 Lagen omtryckt 1984:294. Senaste lydelse 2005:594.

3 Ärendet och dess beredning

I september 2002 antog Unidroit (Institut international pour l’unification du droit privé) – ett internationellt institut för harmonisering av privaträtten – en modellag för nationell lagstiftning om informationsplikt vid franchising. Modellagen, i svensk och engelsk översättning, finns i bilaga 1 . Syftet med modellagen är att förse de medlemsstater som överväger att införa lagstiftning på franchiseområdet med en förebild som kan tjäna som vägledning och inspiration vid detta arbete. Mot bakgrund av arbetet i Unidroit gav Justitiedepartementet i oktober 2003 en sakkunnig person i uppdrag att utreda i vilken utsträckning en lag av det slag som tagits fram inom Unidroit borde införas i Sverige och hur den i så fall närmare borde vara utformad. I uppdraget ingick även att bedöma behovet av ytterligare åtgärder för att stärka franchisetagarnas ställning. Uppdraget redovisades i oktober 2004 i departementspromemorian Upplyst franchising (Ds 2004:55). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 . Promemorians lagförslag finns i bilaga 3 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju 2004/11800/L1). I denna proposition behandlas förslagen i promemorian.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 januari 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 6 . Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens förslag har vissa ändringar av redaktionell karaktär gjorts.

4 Bakgrund

4.1 Allmänt om franchising

Det finns inte någon otvetydig definition av begreppet ”franchising”. Franchising brukar dock beskrivas som en form av samverkan mellan två näringsidkare, franchisegivaren och franchisetagaren, där franchisegivaren upplåter åt en eller flera franchisetagare rätten att mot ersättning sälja varor eller tjänster under ett visst namn eller ett visst kännetecken som tillhandahålls av franchisegivaren. Franchising utmärks av ett gemensamt uppträdande utåt från franchisegivarens och franchisetagarens sida. Franchisetagarens verksamhet bedrivs dock i eget namn och för egen räkning. Villkoren för verksamheten regleras vanligen genom ett standardavtal mellan parterna. Ett utmärkande drag för franchising i förhållande till andra samarbetsformer, t.ex. filialverksamhet och verksamhet i frivilligkedjor, är att parterna i ett franchiseförhållande är fristående från varandra. Vardera

parten är såväl juridiskt som ekonomiskt ansvarig endast för det egna företaget. Franchising som samverkansform mellan olika företag har kunnat härledas så långt tillbaka som till medeltiden. Franchising i dess moderna former uppstod dock betydligt senare i USA. Under mitten av 1900-talet började franchisingen sprida sig i Europa. Verksamheten expanderade under 1960- och 1970-talen. I Sverige startade franchising på allvar i början av 1980-talet. Under senare år har franchising vuxit markant i Sverige. I promemorian redogörs för en undersökning som redovisats av Handelns Utredningsinstitut (HUI) år 2004. I undersökningen görs den uppskattningen att det finns omkring 300 franchisesystem i Sverige och att franchising som företagsform förekommer i ett flertal branscher även om franchising är vanligast inom detaljhandeln. De svenska franchiseföretagen har enligt redovisningen uppskattningsvis 9 600 enheter och ca 97 000 anställda. Av de 9 600 enheterna är ca 6 200 enheter s.k. franchiseenheter medan resterande 3 400 är egna enheter som ägs och drivs av franchisegivaren själv. Av de 97 000 anställda är drygt 55 000 anställda i sådana egna enheter. Lågt räknat omsätter de svenska franchiseföretagen årligen ca 80 miljarder kronor (exklusive mervärdesskatt). Från dem som förespråkar franchising framför andra samarbetsformer nämns ofta att såväl franchisegivare som franchisetagare kan dra ömsesidiga fördelar av samarbetet. Genom franchising erbjuds franchisegivare möjlighet att snabbt expandera sin verksamhet och därmed uppnå ökad marknadstäckning utan att själv satsa medel. Att expandera på detta sätt medför visserligen att vinsten måste delas mellan aktörerna, men samtidigt är förhoppningen att vinsten genom den ökade marknadstäckningen blir högre än vad franchisegivaren skulle kunna uppnå på egen hand utan franchiseenheterna. På detta sätt sprids varumärket till en större kundkrets och varor och tjänster kan, p.g.a. en ökad volymhantering, upphandlas till lägre priser och bättre villkor. Samtidigt delas kostnaderna för och utvecklingen av administrationen av flera. Ur ett franchisetagarperspektiv brukar som positiva inslag nämnas framför allt det lägre risktagande det innebär för en franchisetagare att starta en verksamhet med ett redan upparbetat och i de flesta fall framgångsrikt affärskoncept. Även den fortlöpande utbildning och det stöd som en franchisegivare bistår franchisetagaren med uppfattas som en säkerhet för franchisetagarens möjlighet att nå framgång med sin verksamhet. Ett fruktsamt samarbete mellan franchisegivare och franchisetagare kan således gynna båda parter, i synnerhet på sikt. Samtidigt kan konstateras att en franchisetagare ofta intar en underlägsen ställning i förhållande till franchisegivaren. Franchiseavtalen är dessutom många gånger ensidigt utformade av franchisegivaren. De som är kritiska till franchising hävdar att det beroendeförhållande som uppstår vid franchising många gånger kan liknas vid det som förekommer vid anställnings-, arrende- eller hyresförhållanden.

4.2 Gällande rätt

I Sverige finns det inte någon lagstiftning som direkt tar sikte på franchising. Det finns visserligen allmänt utformade lagbestämmelser på olika

områden som kan bli tillämpliga i fråga om franchising. Franchiseverksamhet som sådan är dock oreglerad. Vad gäller det avtalsrättsliga förhållandet mellan franchisegivaren och franchisetagaren kan bestämmelserna i avtalslagen och lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare bli tillämpliga. Om ett villkor i ett franchiseavtal bedöms som oskäligt, får detta med stöd av 36 § avtalslagen jämkas eller lämnas utan avseende. Ett franchiseavtal kan också vara ogiltigt enligt avtalslagen (28–31 §§) om franchisetagaren anses ha blivit utsatt för någon otillbörlig påverkan i samband med avtalets tillkomst (tvång, svek eller ocker). Avtalslagen innehåller också bestämmelser (38 §) som gör det möjligt att jämka eller åsidosätta avtal som på ett oskäligt sätt begränsar en avtalsparts möjlighet att konkurrera. Lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare syftar till att vara ett instrument för sanering av främst småföretagens avtalsvillkor, bl.a. genom att stärka förutsättningarna för småföretagens organisationer vid förhandlingar i avtalsvillkorsfrågor. Enligt lagen kan Marknadsdomstolen förbjuda en näringsidkare, som ställer upp oskäliga avtalsvillkor i förhållande till en annan näringsidkare, att fortsättningsvis ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall (1 §). Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Ett förbud skall meddelas bara om det är påkallat från allmän synpunkt (2 §). Om ett franchiseavtal anses begränsa konkurrensen aktualiseras en tillämpning av konkurrenslagen (1993:20). Enligt 6 § förbjuds avtal som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller leder till ett sådant resultat. Om så är fallet är avtalet enligt 7 § ogiltigt. I artikel 81 i EG-fördraget finns ett motsvarande förbud och en motsvarande ogiltighetsregel såvitt gäller förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater. Artikeln är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Under vissa förutsättningar omfattas franchiseavtal av det gruppundantag som regeringen har utfärdat för s.k. vertikala avtal (se förordningen [2000:1193] om gruppundantag enligt 8 a § konkurrenslagen [1993:20] för vertikala avtal). Det innebär att sådana avtal undantas från förbudet i 6 § konkurrenslagen. När det gäller det EG-rättsliga förbudet finns motsvarande undantag i kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden. Även konsumenträttslig och arbetsrättslig lagstiftning kan ha betydelse i franchiseförhållanden. I konsumentens ögon kan franchisegivaren och franchisetagaren ofta framstå som en enhet. Detta innebär att det i franchisesammanhang är särskilt viktigt att det av marknadsföringen av varor eller tjänster klart framgår vem som svarar för marknadsföringen. I annat fall kan näringsidkaren drabbas av sanktioner enligt marknadsföringslagen (1995:450) . Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet reglerar förhållandet mellan franchisetagaren och hans eller hennes anställda. En franchisetagare har s.k. primär förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen gentemot sina anställda. Däremot finns det inte några arbetsrättsliga bestämmelser som generellt ger franchisetagaren eller

dennes anställda någon sådan förhandlingsrätt i förhållande till franchisegivaren. Slutligen kan nämnas att immaterialrättsliga värden, främst firma och varumärken, som finns i franchising skyddas av det immaterialrättsliga regelsystemet i bl.a. firmalagen (1974:156) och varumärkeslagen (1960:644) .

4.3 Tidigare behandling av frågan om franchising

Redan under tidigt 1980-tal togs initiativ till att få till stånd en närmare reglering av franchiseverksamheten i Sverige. I en motion vid 1982/83 års riksmöte hemställdes att riksdagen skulle begära att regeringen skyndsamt skulle låta utreda frågan om franchising. Detta resulterade i att en statlig utredning tillsattes år 1984, Franchiseutredningen. Utredningen presenterade sina förslag i betänkandet Franchising (SOU 1987:17). Utredningen konstaterade att franchising var en samverkansform mellan näringsidkare som ökade i omfattning i Sverige men som hade en del negativa inslag. För att komma till rätta med dessa ansåg utredningen att det var oundgängligen påkallat att lagstifta i dessa delar, eftersom parterna inte lyckats rätta till konstaterade missförhållanden förhandlingsvägen. Det förslag till lag som utredningen presenterade innehöll en definition av vad som skulle avses med franchising, regler om uppsägning samt bestämmelser om förhandlingsskyldighet för franchisegivaren gentemot den arbetstagarorganisation som franchisetagaren är bunden till genom kollektivavtal. Förslagen fick kraftig kritik i det remissförfarande som följde. Regeringen beslutade därför hösten 1991 att lägga betänkandet till handlingarna. Det har sedan Franchiseutredningen överlämnade sitt betänkande flera gånger väckts motioner i riksdagen angående franchising. Riksdagen har vid flera tillfällen avstyrkt bifall till motioner om lagstiftning alternativt förnyad utredning om franchising (se bet. 1992/93:LU2, 1998/99:LU7, 2000/01:LU17, 2001/02:LU12, 2002/03:LU4 och 2003/04:LU7). Riksdagen har därvid anfört bl.a. att det finns en relativt noggrant reglerad självsanerande verksamhet, att några olägenheter till följd av denna ordning inte synes ha framkommit men att utvecklingen bör följas uppmärksamt och förhållandena utomlands studeras närmare. Vidare har framhållits att som utgångspunkt måste gälla att frågan skall hanteras i Sverige på ett sätt som står i överensstämmelse med den internationella utvecklingen. Riksdagen har också hänvisat till det arbete som har bedrivits inom Unidroit med framtagandet av en modellag för franchising.

4.4 Unidroits modellag

Inom ramen för det arbete som bedrivs inom Unidroit i fråga om franchising antogs i september 2002 en modellag för nationell lagstiftning om informationsplikt för franchisegivare gentemot tilltänkta franchisetagare. Modellagen är avsedd att vara en inspirationskälla för de länder som överväger att införa lagstiftning om franchising. Modellagen är en s.k.

disclosure law. Den reglerar alltså endast vilken information som en franchisegivare skall ge en tilltänkt franchisetagare. Syftet är att göra det möjligt för franchisetagaren att fatta ett välinformerat beslut om huruvida han eller hon skall ingå ett franchiseavtal eller inte. Modellagen innehåller däremot inte några bestämmelser om själva franchiseförhållandet, såsom rätten att häva avtalet och verkningarna därav. Modellagen inleds med en allmän beskrivning av bl.a. lagens syfte och en upplysning om att lagen inte är tvingande för medlemsstaterna. I artikel 1 anges lagens tillämpningsområde. Lagen är tillämplig på beviljande eller förlängning av ett franchiseförhållande i det land som har infört lagen, oavsett om det rör sig om nationell eller internationell franchising. I artikel 2 definieras ett antal termer som återkommande förekommer i lagtexten, bl.a. franchiseverksamhet och franchiseavtal. I artikel 3 regleras när den information som anges i lagen skall lämnas över till den tilltänkte franchisetagaren. Enligt huvudregeln skall sådan information, tillsammans med franchiseavtalet, tillhandahållas franchisetagaren senast 14 dagar före tidpunkten för franchisetagarens undertecknande av något avtal som rör franchisen eller tidpunkten för franchisetagarens erläggande av betalning till franchisegivaren för förvärvet av franchisen, om detta sker innan avtal undertecknas. I artikeln regleras även när informationshandlingen måste uppdateras. De formella kraven på en informationshandling regleras i artikel 4 . Där anges först och främst att informationen skall lämnas skriftligen. Franchisegivaren får själv bestämma hur informationshandlingen skall utformas, under förutsättning att informationen tas in i en och samma handling. I artikel 5 redovisas de situationer och omständigheter som skall befria en franchisegivare från den i lagen föreskrivna informationsskyldigheten. Bland undantagen kan nämnas dels det fallet att den tilltänkte franchisetagaren har haft en ledande befattning hos franchisegivaren, dels det fallet att den tilltänkte franchisetagaren är ett större företag som antingen åtagit sig att investera en större summa pengar i verksamheten eller har ett substansvärde eller en omsättning som överstiger ett visst belopp. Undantag från informationsplikten gäller också bl.a. när ett befintligt franchiseavtal förnyas eller förlängs på samma villkor som tidigare. I artikel 6 finns en detaljerad beskrivning av den information som en franchisegivare skall ge en franchisetagare inför ett avtalsslut. Artikeln delar upp de uppgifter som informationsdokumentet skall innehålla i två grupper, dels uppgifter som dokumentet alltid måste innehålla (punkten 1), dels uppgifter som dokumentet skall innehålla, om dessa inte finns intagna i franchiseavtalet (punkten 2). Listan på uppgifter är mycket detaljerad. Som exempel på de uppgifter som ett informationsdokument skall innehålla kan nämnas: – franchisegivarens juridiska beteckning och adress, – varumärken eller annat näringskännetecken under vilket franchisegivaren bedriver eller har för avsikt att bedriva sin verksamhet, – en beskrivning av franchiseverksamheten, – uppgift om det totala antalet franchisetagare och av franchisegivaren ägda försäljningsställen och av till franchisegivaren anknutna företag som beviljar franchiser under huvudsakligen samma varunamn,

– uppgifter angående den immateriella egendom som skall licensieras till franchisetagaren, framför allt beträffande varumärken, patent, upphovsrätt och mjukvara, – uppgifter om de varor och tjänster som franchisetagaren måste köpa eller hyra, – uppgifter angående finansiella angelägenheter inkluderande en uppskattning av den tänkte franchisetagarens totala investeringskostnader och finansiering erbjuden eller arrangerad av franchisegivaren, samt – en beskrivning av läget på den allmänna och lokala marknaden för produkter eller tjänster som omfattas av kontraktet samt marknadens utvecklingsmöjligheter. I artikel 7 finns en bestämmelse som ger franchisegivaren rätt att begära en skriftlig bekräftelse från franchisetagaren om att denne mottagit informationshandlingen. Artikel 8 ger en franchisetagare rätt att häva ett franchiseavtal eller kräva skadestånd om en franchisegivare har underlåtit att tillhandahålla en informationshandling inom den angivna tidsfristen, om en sådan handling innehåller en oriktig uppgift om en väsentlig omständighet eller om franchisegivaren utelämnat en väsentlig omständighet i handlingen. Artikel 9 anger att lagen skall tillämpas på franchiseavtal som ingås eller förnyas efter det att lagen trätt i kraft. Med andra ord finns det inget krav på att en franchisegivare skall tillhandahålla en informationshandling i enlighet med modellagens föreskrifter för äldre överenskommelser såvida det inte är fråga om förlängning eller förnyelse av kontraktet. Enligt artikel 10 kan franchisetagaren inte med bindande verkan avstå från sina rättigheter enligt lagen. Bestämmelsen syftar till att skydda en franchisetagare från påtryckningar från franchisegivaren.

5 Överväganden och förslag

5.1 Behövs det särskild lagstiftning om franchising?

5.1.1 Allmänt

Regeringens bedömning: Det bör införas lagbestämmelser som syftar till att skapa goda förutsättningar för genomtänkta och balanserade avtal på franchiseområdet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning (s. 145 f.). Remissinstanserna: Promemorians bedömning har fått ett blandat mottagande hos remissinstanserna. Flera remissinstanser, däribland Skatteverket , LO och Handelsanställdas förbund , har varit positiva till en lagreglering. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges advokatsamfund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Näringslivets Regelnämnd, Marknadsdomstolen, Svenska Franchiseföreningen och Svenska Handelskammarförbundet har i olika grad ställt sig avvisande eller tveksamma till att det införs särskild lagstiftning för franchising.

Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande fråga är om det över huvud taget är motiverat att lagstifta särskilt om franchising. För att särskilda lagregler skall införas bör – såsom framhålls i promemorian – krävas att det finns ett reellt behov av sådana. Det är angeläget att undvika en onödig formalisering och byråkratisering och därmed förorsaka ökade kostnader för aktörerna, om de själva kan hantera de frågor som uppstår. Samtidigt är det naturligt att samhället strävar efter en rimlig balans i styrkeförhållandet mellan avtalsparterna och skapar rättsliga förutsättningar för ett samarbete som är ömsesidigt givande. Promemorian (s. 139 f.) innehåller en utförlig redogörelse för de olika synpunkter och argument som i denna fråga typiskt sett gör sig gällande ur franchisegivarens respektive franchisetagarens perspektiv. Som ett argument mot en lagreglering nämns att en sådan skulle kunna inskränka franchisegivarens frihet att bygga upp och utveckla sitt affärskoncept på det sätt som han eller hon finner lämpligt. En lagstadgad informationsplikt skulle också, enligt vad som sägs i promemorian, kunna få återverkningar på franchisegivarens möjligheter att skydda affärshemligheter och detaljer kring affärskoncept och know-how. Ur franchisetagarens perspektiv skulle en lagreglering, enligt promemorian, kunna ha den positiva effekten att den skulle skapa bättre förutsättningar för att en tilltänkt franchisetagare får den information som behövs för ett välgrundat ställningstagande till om han eller hon vill ingå avtalet. Härigenom skulle också risken minska för att mindre lämpade personer träder in som franchisetagare eller att mindre genomtänkta affärsupplägg genomförs. Som en positiv effekt av en lagreglering – både ur franchisegivarens och ur franchisetagarens perspektiv – nämns i promemorian att en reglering som betonar vikten av en allsidig och korrekt information om särskilt betungande eller ingripande avtalsklausuler, som exempelvis skiljeklausuler och klausuler om förtida uppsägning, skulle kunna leda till bättre genomtänkta avtalslösningar på franchiseområdet. Till grund för promemorians bedömning ligger också resultatet av en enkätundersökning som genomfördes inom ramen för utredningsuppdraget. Av de 310 franchisetagare/franchisegivare som har svarat på enkäten har 225 (73 procent) ansett det befogat med lagregler om franchising. Promemorians slutsats är att övervägande skäl talar för en lagreglering av franchising. Som det huvudsakliga skälet för detta anges att franchisetagaren typiskt sett är den svagare avtalsparten, som – ofta utan större erfarenhet av företagande – går in i ett långsiktigt avtalsförhållande med omfattande åtaganden och med små möjligheter att påverka villkoren. Till detta kommer att franchisegivaren ensam har tillgång till all relevant information om franchisesystemet. Promemorians bedömning har kritiserats av flera remissinstanser. Gemensamt för dessa är att de inte anser att det föreligger ett reellt behov av lagstiftning. I den mån som det finns problem kan dessa, enligt en uppfattning som har framförts av bl.a. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen , hanteras inom ramen för befintlig lagstiftning och branschens självreglering. Flera remissinstanser, däribland Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet , har också menat att de skäl som i promemorian framförs för en lagreglering gör sig gällande i lika hög grad i fråga om andra avtalstyper än franchising.

Enligt vår mening talar goda skäl för att det bör införas särskilda lagbestämmelser på detta område. Franchising har under senare år kommit att bli en mycket vanlig samarbetsform i Sverige. Omfattningen på den verksamhet som bedrivs i denna form är stor. Enligt den i avsnitt 4.1 nämnda undersökningen omsatte de svenska franchiseförtagen år 2003, lågt räknat, ca 80 miljarder kronor. Även om franchiseförhållanden, såsom har påpekats av flera remissinstanser, företer likheter med andra typer av avtalsarrangemang så ger ett franchiseförhållande, enligt vår uppfattning, också upphov till särskilda frågeställningar som inte utan vidare låter sig hanteras inom ramen för befintliga rättsregler. Franchisetagaren framstår också i flera avseenden typiskt sett som särskilt utsatt jämfört med parter i andra kommersiella avtalsförhållanden. Av särskild betydelse är härvid franchisetagarens underlägsna ställning när det gäller resurser, inflytande över affärsidén och tillgång till information. En grundläggande skyddslagstiftning skulle kunna minska de risker som är förenade med denna obalans mellan avtalsparterna. Det omfattande och långvariga arbete som har bedrivits inom Unidroit när det gäller att ta fram regler för franchising visar också att denna samarbetsform internationellt har ansetts inta en särställning i förhållande till andra kommersiella samarbetsformer. Sverige deltog aktivt i Unidroits arbete med att ta fram en modellag på området. Det är naturligt och konsekvent att Sverige, i samma anda, nu går vidare med en reglering på det nationella planet. Här bör också beaktas att lagregler om franchising redan finns i vissa andra länder (se vidare promemorian s. 71 f.). Mot det sagda skall vägas eventuella skäl som talar mot en lagreglering. I promemorian görs bedömningen att det inte finns några starka skäl som talar i den riktningen. Vi delar den bedömningen. Såsom konstateras i promemorian kan en rimligt återhållsam reglering inte antas störa själva avtalsmekanismen eller minska parternas benägenhet att använda franchising med de fördelar som samarbetsformen är förknippad med. En seriös franchisegivare, som anstränger sig för att lämna en allsidig och korrekt information, är naturligtvis också angelägen om att inte behöva utsättas för en otillbörlig konkurrens från sådana franchisegivare som inte är lika nogräknade. Vår uppfattning är således att övervägande skäl talar för att införa en särskild lagstiftning om franchising. Syftet med en sådan lagstiftning bör främst vara att skapa goda förutsättningar för genomtänkta och balanserade avtal på franchiseområdet. Lagstiftningen bör följaktligen, liksom Unidroits modellag, primärt vara inriktad på den information som franchisegivaren skall tillhandahålla inför ett avtalsslut. I de följande avsnitten diskuteras om lagstiftningen därutöver bör omfatta även frågor om uppsägning av franchiseavtal (avsnitt 5.1.2), skiljeklausuler (avsnitt 5.1.3) och förhandlingsrätt för arbetstagare (avsnitt 5.1.4).

5.1.2 Uppsägning av franchiseavtal

Regeringens bedömning: Det bör inte införas lagbestämmelser som närmare reglerar frågor om uppsägning av ett franchiseavtal.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning (s. 182 f.). Remissinstanserna: Promemorians bedömning har fått blandade reaktioner bland remissinstanserna. Flera remissinstanser, bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges advokatsamfund, Svenska Franchiseföreningen och Svenska Handelskammarförbundet , har instämt i promemorians bedömning. Andra remissinstanser har framfört kritiska synpunkter. TCO har ansett att det bör krävas att en uppsägning av ett franchiseavtal skall vara sakligt grundad och att det bör införas en viss minsta uppsägningstid. Vidare har TCO, liksom Franchisetagarnas Riksorganisation och Svensk Bensinhandel , efterlyst regler om ekonomisk kompensation vid ett franchiseavtals uppsägning. Säljarnas Riksförbund har ansett att det bör övervägas att införa en lagreglering, liknande den som finns i 24 och 25 §§ lagen (1991:351) om handelsagentur. Skälen för regeringens bedömning: Ett franchiseavtal kan under vissa förutsättningar, liksom avtal i allmänhet, sägas upp på grund av kontraktsbrott. Därutöver är det vanligt att franchiseavtal innehåller bestämmelser om rätt till förtida uppsägning av avtalet vid vissa andra angivna händelser eller omständigheter. Exempel på sådana händelser kan vara franchisegivarens eller franchisetagarens konkurs eller obestånd eller långvarig sjukdom eller dödsfall hos franchisetagaren. I det sistnämnda fallet har franchisegivaren oftast en rätt, eller t.o.m. en skyldighet, att lösa in franchisetagarens verksamhet. I promemorian diskuteras huruvida det finns skäl att lagreglera frågor om uppsägning av franchiseavtal. För franchisetagarnas del skulle en lagreglering, har det hävdats, kunna innebära ett skydd om det närmare klargjordes i vilka situationer som en förtida uppsägning av franchiseavtalet är acceptabel. Andra frågor som skulle kunna tänkas bli föremål för lagstiftning gäller uppsägningstid och ekonomisk kompensation för franchisetagarens investeringar i samband med en uppsägning. Promemorians bedömning är att det inte har kommit fram tillräckliga skäl för att införa lagbestämmelser som närmare reglerar frågor om uppsägning av ett franchiseavtal. Bedömningen har kritiserats av bl.a. Franchisetagarnas Riksorganisation och Svensk Bensinhandel. Franchisetagarnas Riksorganisation har ansett att det är nödvändigt att i lagen ange en minsta uppsägningstid, bl.a. med hänsyn till att franchisetagaren ofta har anställda som har rätt till viss lagstadgad uppsägningstid. Vi delar emellertid promemorians bedömning i denna del. Utgångspunkten bör, som vi tidigare har varit inne på, vara att lagbestämmelser om franchising bör införas endast i de delar där det föreligger ett reellt behov av sådana regler. Varken promemorians undersökningar eller remissutfallet ger vid handen att ett sådant behov föreligger i denna del. Den sakkunniga person som upprättat promemorian har inte kunnat finna att frågor kring förtida uppsägning av ett franchiseavtal varit föremål för rättsliga tvister. Till detta kommer att de frågor som främst aktualiseras i detta sammanhang – grund för uppsägning, skälig uppsägningstid m.m. – enligt vår mening är av sådan karaktär att de problem som kan tänkas uppkomma normalt torde kunna lösas på ett rimligt sätt med en tillämpning av allmänna avtalsrättsliga regler och principer. Sålunda torde det finnas goda förutsättningar att med stöd av sådana regler och principer angripa

villkor som medger uppsägning av avtal utan saklig grund eller som föreskriver en oskälig uppsägningstid för avtalet i fråga. Att, såsom några remissinstanser har förordat, införa särskilda bestämmelser i dessa avseenden skulle därmed sannolikt ha begränsad praktisk betydelse. Förhållandena är dessutom så skiftande mellan olika branscher att särskilda lagbestämmelser skulle riskera att bli alltför stelbenta. Vidare finns det, såsom konstateras i promemorian, anledning att utgå från att en reglering där franchisegivarens informationsskyldighet mer än för närvarande sätts i fokus, även kommer att leda till att uppsägningsfallen blir bättre belysta inför ett avtals ingående. Detta gäller i synnerhet om man, såsom vi föreslår (se vidare avsnitt 5.2.3), uttryckligen föreskriver att frågorna om uppsägning alltid skall behandlas i det informationsmaterial som en franchisegivare skall upprätta inför avtalsslutet. På så sätt skapas förutsättningar för att franchisetagaren redan i samband med avtalsslutet uppmärksammar dessa frågor och, vid behov, anpassar sin verksamhet efter avtalets reglering.

5.1.3 Skiljeklausuler

Regeringens bedömning: Det bör inte i detta sammanhang införas bestämmelser om jämkning av skiljeklausuler i franchiseavtal eller om fördelningen av kostnader för skiljeförfaranden i tvister på grund av sådana avtal.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning (promemorian s. 184 f.). Remissinstanserna: Promemorians bedömning har fått ett blandat mottagande hos remissinstanserna. Flera remissinstanser, bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges advokatsamfund, Svenska Franchiseföreningen och Svenska Handelskammarförbundet , har instämt i promemorians bedömning. Franchisetagarnas Riksorganisation har framfört ståndpunkten att skiljeklausuler i franchiseavtal är oskäliga. TCO har ansett att möjligheterna att jämka skiljeklausuler bör utökas i förhållande till vad som gäller i dag. Om skiljeklausuler skall få förekomma har TCO, liksom Franchisetagarnas Riksorganisation och Säljarnas Riksförbund , ansett att huvudregeln bör vara att franchisegivaren står för hela eller större delen av kostnaden för skiljeförfarandet. NUTEK har ansett att möjligheten till en ”skevdelning” av eventuella skiljedomskostnader bör utredas vidare. Även Svensk Bensinhandel har kritiserat promemorians bedömning i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Det är vanligt att franchiseavtal innehåller skiljeklausuler. Ofta hänvisas i en sådan klausul till skiljeförfarandet hos ett visst institut, t.ex. Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut. Enligt en i promemorian redovisad uppskattning innehåller ca 90 procent av samtliga franchiseavtal en skiljeklausul. Det finns flera fördelar med ett skiljeförfarande. Förfarandet leder snabbt fram till ett verkställbart avgörande som inte går att överklaga på materiella grunder. En snabb lösning av en tvist är självklart positiv såväl för franchisegivaren som för franchisetagaren. En annan fördel, i vart fall ur franchisegivarens perspektiv, är att ett skiljeförfarande, till skillnad

från en rättegång vid allmän domstol, inte är offentligt. Skiljeförfarandet möjliggör således att uppgifter och förhållanden som berör själva affärskonceptet inte avslöjas. Vid valet mellan skiljeförfarande och domstol brukar även det förhållandet att parterna har möjlighet att utse skiljemän med särskild kunskap i franchisefrågor anföras som ett skäl att välja skiljeförfarande. En nackdel med skiljeklausuler är att ett skiljeförfarande ofta kan vara kostsamt och att detta i tvister mellan ekonomiskt ojämställda parter kan drabba en resurssvag part särskilt hårt. På grund härav anses skiljeklausuler som regel vara ogiltiga i avtal mellan en näringsidkare och en konsument (se främst NJA 1981 s. 711, jfr SOU 1974:83 s. 188 f. och prop. 1975/76:81 s. 147). Någon motsvarande generell inskränkning anses inte gälla i fråga om franchiseavtal. Sålunda har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1992 s. 290 funnit att det inte fanns grund för att jämka en skiljeklausul i ett franchiseavtal. Domstolen uttalade emellertid samtidigt att ett annat ställningstagande kan vara påkallat i fall där avtalet parterna emellan har likheter med ett anställningsförhållande eller då en resurssvag franchisetagare behöver samma skydd som en konsument mot kostnadsriskerna med ett skiljeavtal. I promemorian diskuteras huruvida det finns anledning att införa särskilda lagbestämmelser som innebär utökade möjligheter att jämka eller ogiltigförklara skiljeklausuler i franchiseavtal eller om fördelningen av kostnadsansvaret i sådana skiljetvister. Promemorians slutsats är följande.

Det är min uppfattning att en förbättrad information om förfarandet redan i samband med de förhandlingar som föregår ett franchiseavtals undertecknande kan leda till att man kommer till rätta med en del av de bekymmer som i dag kan uppstå. De skäl som brukar anföras till stöd för skiljeklausuler i franchiseavtal måste dessutom allmänt sett anses bärande. Det bör därför inte göras några generella inskränkningar i parternas möjlighet att avtala om skiljeförfarande. En kostnadsfördelning, som lägger ansvaret på franchisegivaren oavsett utgången, kan kanske framstå som rimlig i en del fall. Det måste dock övervägas hur långt detta ansvar skall sträcka sig i olika situationer. Frågor av detta slag bör enligt min mening lösas genom avtal. Följaktligen bör det inte införas några lagbestämmelser som reglerar förekomsten och utformningen av skiljeklausuler i franchiseavtal.

Promemorians bedömning har kritiserats av flera remissinstanser. Franchisetagarnas Riksorganisation har ansett att skiljeklausuler i franchiseavtal generellt bör betraktas som oskäliga. TCO har ansett att möjligheterna att jämka skiljeklausuler bör utökas i förhållande till dagens läge. Flera remissinstanser har ansett att det bör övervägas vidare att införa bestämmelser om ”skevdelning” av kostnadsansvaret i skiljetvister på franchiseområdet. Frågan om skiljeklausuler i kommersiella avtal har, utifrån mer generella utgångspunkter, uppmärksammats också i riksdagen. Sålunda har riksdagen, mot bakgrund av problematiken med skiljeklausuler, i ett tillkännagivande (se bet. 2004/05:LU12 s. 19 f. och rskr. 2004/05:179) uttalat att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder för att öka möjligheterna att jämka oskäliga avtal

mellan näringsidkare. Regeringen har för avsikt att återkomma till den frågan i ett senare sammanhang. Vi delar uppfattningen att skiljeklausuler i franchiseavtal i vissa fall kan leda till oönskade konsekvenser. Det är därför av största vikt att frågan om hur eventuella tvister skall hanteras och vad som därvid skall gälla i fråga om kostnadsansvar uppmärksammas redan inför avtalsslutet. Såsom vi återkommer till i avsnitt 5.2.3 anser vi därför att franchisegivaren skall vara skyldig att behandla dessa frågor i det informationsmaterial som franchisetagaren skall tillhandahållas inför avtalsslutet. På så sätt kan medvetenheten om de särskilda problem som är förknippade med skiljeklausuler förväntas öka, något som i sin tur skapar bättre förutsättningarna för en rimlig och genomtänkt reglering i avtalet. Vårt förslag innebär att franchisegivarens skyldighet i detta avseende skall komma till uttryck i lag. Som framgått ovan har vi för avsikt att i ett senare sammanhang ta ställning till om det bör vidtas åtgärder för att generellt öka möjligheterna att jämka eller ogiltigförklara skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare. I det sammanhanget kommer också skiljeklausuler i franchiseavtal att uppmärksammas. Mot den bakgrunden är vi inte beredda att här lämna några förslag i dessa delar.

5.1.4 Förhandlingsrätt för arbetstagare

Regeringens bedömning: Det bör inte i detta sammanhang införas lagbestämmelser som ger franchisetagaren eller dennes anställda en primär förhandlingsrätt gentemot franchisegivaren.

Promemorians bedömning: Frågan behandlas inte i promemorian. Remissinstanserna: Några remissinstanser har berört denna fråga särskilt. LO, Handelsanställdas förbund och TCO har ansett att en lagreglering av franchising också bör omfatta arbetsrättsliga frågor, i synnerhet frågan om inflytandet för franchisetagarens anställda när det gäller beslut som fattas av franchisegivaren. Även Franchisetagarnas Riksorganisation och Svensk Bensinhandel har framfört synpunkter i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Såsom framgått av avsnitt 4.2 kan det anläggas arbetsrättsliga aspekter på franchiseförhållanden. Vad som härvid främst brukar uppmärksammas är de begränsade möjligheter som franchisetagaren och dennes anställda har när det gäller att påverka beslut som fattas hos franchisegivaren. De arbetsrättsliga aspekterna behandlas inte i Unidroits modellag. Det har inte heller legat inom den sakkunnige personens uppdrag att behandla frågor av detta slag. Det finns således inte något beredningsunderlag för att i detta sammanhang gå fram med lagförslag i dessa delar. Några remissinstanser har ansett att detta är en brist. Sålunda har LO, Handelsanställdas förbund och TCO ansett att en lagreglering av franchising också bör omfatta arbetsrättsliga frågor, i synnerhet frågan om franchisegivarens förhandlingsskyldighet gentemot den arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren hör. Vi delar uppfattningen att det är angeläget att det arbetstagarinflytande som den arbetsrättsliga lagstiftningen syftar till att säkerställa inte kring-

gås eller urholkas i samband med olika typer av franchisearrangemang. Berörda parter och organisationer har ett ansvar för att se till att så inte blir fallet. Samtidigt förstår vi de problem som några av remissinstanserna har fört fram. Dessa problem är dock inte unika för just franchiseförhållanden. Behovet av att tillförsäkra de anställda rätt till medinflytande på den nivå där de verkliga besluten fattas gör sig gällande även i andra fall där ett företag blir bundet – i rättsligt eller ekonomiskt hänseende – av beslut som fattas inom ett annat företag. Det kan, utöver franchising, handla t.ex. om kedjor med underleverantörer eller återförsäljare. Vi menar att dessa frågor därför bör ses över i ett sammanhang och är av den anledningen inte beredda att nu föreslå några lagbestämmelser av det slag som bl.a. LO har varit inne på.

5.2 Bestämmelsernas innebörd

5.2.1 Hur bör regleringen utformas?

Regeringens förslag: Bestämmelser om franchisegivares informationsskyldighet tas in i en särskild lag. Enligt lagen skall en franchisegivare i god tid innan ett franchiseavtal ingås lämna franchisetagaren den information som behövs. Viss information skall alltid lämnas. Regleringen skall vara marknadsrättslig till sin karaktär och syfta till att ge möjligheter att få en franchisegivare som har brustit i sin informationsplikt att ändra sitt beteende.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag (se s. 150 f.). I promemorian föreslås dock att de nya bestämmelserna skall tas in i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Promemorians lagförslag innehåller inte någon uppräkning av uppgifter som alltid skall omfattas av informationsplikten. Remissinstanserna: Förslaget har fått en hel del kritik från remissinstanserna. NUTEK har visserligen instämt i promemorians bedömning att lagtexten inte bör innehålla en uttömmande lista på vilken information som skall lämnas men ansett att lagen bör innehålla en exemplifierande lista över vilken information som åsyftas. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har varit inne på samma linje och ansett att den lagstiftningsteknik som förordas i promemorian innebär att den reella innebörden av regleringen i alltför hög utsträckning framgår endast av motivuttalanden. Även Marknadsdomstolen, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Säljarnas Riksförbund har framfört synpunkter av detta slag och ansett att de skyldigheter som åligger franchisegivaren i högre grad än vad som föreslås bör komma till uttryck i lagtexten. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges advokatsamfund, Svenska Franchiseföreningen och Svensk Handel har varit kritiska till att informationsskyldigheten regleras i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1.1 har vi gjort bedömningen att det bör införas lagbestämmelser om franchisegivarens informationsskyldighet. Frågan är då hur denna lagreglering bör utformas. Ett alternativ är att utforma bestämmelserna utifrån Unidroits modellag. En nackdel är emellertid att en sådan reglering skulle bli mycket detaljerad. Såsom påpekas i promemorian skulle det te sig främmande att, inom ett rättsområde som hittills i huvudsak lämnats till parternas egna dispositioner, införa en formalisering av den omfattning och detaljeringsgrad som modellagen måste sägas innebära. En risk med en sådan lagstiftningsteknik är också att den kan leda till att en mer formell efterlevnad av reglerna hamnar i fokus i stället för ett materiellt synsätt som tar sikte på franchisetagarens verkliga behov av information. Till detta kommer att franchising förekommer inom en rad olika branscher som arbetar utifrån vitt skilda förutsättningar. En lagreglering som mer eller mindre uttömmande anger vilken information som franchisegivare skall lämna inför ett avtalsslut skulle därmed riskera att bli alltför stelbent. Vi instämmer därför i promemorians bedömning att den svenska lagstiftningen inte bör utformas i enlighet med modellagen. Detta hindrar dock inte att modellagen, precis som t.ex. rekommendationer och uttalanden från olika branschorgan, kan ge vägledning när man har att bedöma vilken information som en franchisetagare bör få del av före avtalets undertecknande och hur ett sådant informationslämnande närmare bör gå till. Det är dock inte lämpligt att låta lagstiftningen i alltför hög utsträckning fyllas ut genom kompletterande normer av det slaget. Såsom flera remissinstanser har påtalat bör lagstiftningen inte utformas på ett sådant sätt att dess materiella och reella innebörd inte kan härledas ur lagtexten utan bli begriplig endast med ledning av förarbetsuttalanden och utfyllande normgivning. Vi anser därför att lagtexten bör ge tydligare vägledning än vad som föreslås i promemorian när det gäller innebörden och omfattningen av franchisegivarens informationsskyldighet. Sålunda bör lagtexten, såsom bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har varit inne på, innehålla en uppräkning av vissa uppgifter som alltid skall omfattas av informationsplikten. Vi återkommer till den närmare utformningen av bestämmelserna om informationsplikt i de följande avsnitten och i författningskommentaren. I promemorian görs bedömningen att de föreslagna nya lagbestämmelserna har ett sådant nära samband med de bestämmelser som i dag finns i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare att det är lämpligt att de tas in i den lagen. Flera remissinstanser har ställt sig kritiska till detta. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har menat att den ifrågavarande lagen och de föreslagna nya lagbestämmelserna har olika syften och att de därför inte bör hanteras inom ramen för samma lag. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har framhållit att den föreslagna lagregleringen, till skillnad från bestämmelserna i den befintliga lagen, inte avser avtalsvillkor utan information och att det är brukligt att den senare typen av bestämmelser tas in i särskilda lagar. Såsom framgår av vad remissinstanserna har fört fram finns det flera skäl som talar mot att, som föreslagits i promemorian, inarbeta de nya lagbestämmelserna i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Av särskild betydelse är här enligt vår mening att de nya bestämmelserna

skiljer sig i väsentliga avseenden från de bestämmelser som finns i den nuvarande lagen både i fråga om innehåll och syfte. De nya bestämmelserna tar inte sikte på avtalsvillkoren som sådana utan endast på den information som skall lämnas inför ett avtalsslut. Därmed föreligger det enligt vår mening varken från materiella eller systematiska utgångspunkter några starka skäl för att inarbeta bestämmelserna i den befintliga lagen. Till detta kommer att promemorians förslag skulle innebära att lagen – som hittills haft en generell räckvidd – skulle få en slagsida åt en viss avtalstyp, vilket inger betänkligheter från lagtekniska utgångspunkter. I sammanhanget förtjänar det också att påpekas att det är brukligt att regler som förpliktar en näringsidkare att prestera viss information inför ett avtalsslut placeras i den särskilda lagstiftning som gäller för 1 avtalstypen i fråga. Vid en samlad bedömning anser vi, liksom flera remissinstanser, att det är lämpligare att föra in de nya bestämmelserna i en särskild lag om franchising. På så sätt uppkommer inte några oklarheter kring tolkningen och tillämpningen av de generella lagbestämmelser som i dag finns i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare samtidigt som de nya bestämmelserna för franchising hålls samman på ett enkelt och lättöverskådligt sätt. En sådan speciallagstiftning innebär givetvis inte att de generella reglerna i t.ex. lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare inte längre är tillämpliga på franchiseförhållanden. Enligt vår uppfattning är det lämpligt att den nya regleringen, liksom den som har föreslagits i promemorian, får marknadsrättslig karaktär. Sålunda bör regleringen vara inriktad på att ge möjligheter att få en franchisegivare som har brustit i sin informationsplikt att ändra sitt beteende. En betydande fördel med en sådan konstruktion är att det allmännas inblandning begränsas till franchisesystem, där problem och avarter har kunnat beläggas. Det kan på goda grunder antas att en lagreglering av detta slag därutöver kommer att få en generell handlingsdirigerande effekt när det gäller vilken information som tillhandahålls inför ett avtals undertecknande och hur detta informationslämnande närmare går till. Vi återkommer i avsnitt 5.2.5 till den närmare utformningen av sanktionssystemet.

5.2.2 En legaldefinition av franchising

Regeringens förslag: Med franchiseavtal skall i lagen avses ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med någon annan (franchisetagaren) om att denne mot ersättning skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring och försäljning av varor eller tjänster. Som ytterligare förutsättningar för att ett avtal skall anses vara ett franchiseavtal enligt lagen skall gälla att franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter samt medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs.

1 Se konsumentkreditlagen (1992:830), lagen (1992:1672) om paketresor, prisinformationslagen (2004:347), distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) och försäkringsavtalslagen (2005:104). 21

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag (se s. 167 f.). Promemorians lagförslag förutsätter emellertid att franchisegivarens motpart i avtalet är näringsidkare. I promemorians förslag anges även franchisegivarens skyldighet att fortlöpande under avtalstiden bistå franchisetagaren i olika frågor som ett kriterium för att avtalet skall utgöra ett franchiseavtal. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot förslaget. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har dock anfört att det saknas skäl att införa en definition av franchising i svensk rätt. Vidare har de menat att den föreslagna definitionen inte är ändamålsenlig med hänsyn dels till att den utesluter varje form av ägarbindning eller annan juridisk bindning mellan parterna, dels till att den inte behandlar den för franchising centrala frågan om överföring av know-how. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har föreslagit att promemorians definition kompletteras med ett krav på att franchisetagaren enbart skall bedriva sådan verksamhet som omfattas av franchiseavtalet. Marknadsdomstolen har uttryckt farhågor för att den föreslagna definitionen, som utgår från begreppet ”näringsidkare”, inte kommer att omfatta avtal mellan en franchisegivare och en fysisk person som vid den relevanta tidpunkten ännu inte driver verksamhet av ekonomisk natur. Svensk Handel har ansett att frågan om en definition av franchising behöver utredas ytterligare. Enligt Svensk Handel exkluderar den föreslagna definitionen vissa franchisekonstellationer där det finns ägarbindning mellan parterna medan andra samarbetsformer som normalt inte anses utgöra franchising inkluderas. Skälen för regeringens förslag: En lagreglering av det slag som har skisserats i det föregående avsnittet förutsätter givetvis att det går att på ett tydligt och förutsebart sätt avgränsa regleringens tillämpningsområde. Det behövs med andra ord en klar och ändamålsenlig definition av franchiseavtal. Någon legaldefinition av begreppet finns inte i dag i svensk lagstiftning. Definitioner av franchising förekommer emellertid i flera andra sammanhang. Svenska Franchiseföreningen (SFF) har i sina etiska regler utformat följande definition av begreppet.

Franchising är ett system för marknadsföring av varor och/eller tjänster och/eller teknologi, som grundas på ett nära och fortlöpande samarbete mellan företag som är juridiskt och ekonomiskt separata och oberoende, franchisegivaren och dennes individuella franchisetagare, genom vilket franchisegivaren tillförsäkrar franchisetagaren rätten, och ålägger denne skyldigheten, att utöva verksamhet enligt givarens koncept. – Denna berättigar och förpliktar franchisetagaren att, mot en direkt eller indirekt ersättning, använda franchisegivarens namn och/eller varumärke, know-how, affärsmetoder och teknik, arbetssätt och andra rättigheter som har industriellt eller immateriellt rättsskydd, med stöd av en fortlöpande överföring av kommersiellt och tekniskt bistånd, inom ramen för och för den tid som anges i ett skriftligt avtal, slutet mellan parterna för detta ändamål.

Internationella motsvarigheter till SFF använder sig av likartade definitioner. En liknande definition fanns också tidigare i EG:s konkurrens- 2 rättsliga lagstiftning. Den definitionen löd:

Ett avtal enligt vilket ett företag, franchisegivaren, till det andra företaget, franchisetagaren, mot direkt eller indirekt ekonomiskt vederlag upplåter rätten att utnyttja en franchise för att marknadsföra angivna slag av varor och/eller tjänster; det omfattar åtminstone följande skyldigheter: – skyldigheten att använda ett gemensamt namn eller en gemensam butiksskylt och en enhetlig utstyrsel av de i avtalet angivna lokalerna och/eller transportmedlen, – skyldigheten för franchisegivaren att meddela know-how till franchisetagaren, – skyldigheten för franchisegivaren att kontinuerligt under avtalstiden lämna kommersiellt eller tekniskt bistånd till franchisetagaren.

Även Unidroits modellag på området, se bilaga 1 , innehåller en definition. I promemorian föreslås följande definition av franchiseavtal:

Med franchiseavtal avses [i denna lag] ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med en annan näringsidkare (franchisetagaren) om att denne för eller mot en direkt eller en indirekt ersättning skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring av varor eller tjänster. Detta gäller dock bara om franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken och andra immateriella rättigheter, medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs samt ha rätt till stöd i form av utbildning, administrativt bistånd eller liknande.

Enligt vår mening är det angeläget att en legaldefinition av detta slag inte blir alltför vag eller oprecis. En sådan definition skulle vara svår att tillämpa och innebära svårigheter när det gäller att förutse vilken räckvidd bestämmelserna har. Samtidigt bör definitionen inte vara så utförlig och detaljerad att tillämpningsområdet för reglerna blir alltför snävt. Med en sådan reglering riskerar man att syftena med lagen inte uppnås. Enligt vår uppfattning innefattar den definition som har föreslagits i promemorian i huvudsak en lämplig balans mellan dessa olika intressen. Med en sådan definition fångas franchisingens mest centrala och typiska karakteristika samtidigt som rekvisiten ger ett visst tolkningsutrymme. Det finns enligt vår mening inte heller anledning att befara att avtalstyper som i dag normalt betraktas som franchiseavtal i någon beaktansvärd omfattning kommer att falla utanför definitionens ordalydelse eller, omvänt, att avtal som normalt inte anses utgöra franchiseavtal kommer att omfattas av definitionen. Därmed är det inte sagt att det inte i enstaka fall kan uppkomma tolkningssvårigheter. Sådana svårigheter är emellertid oundvikliga och får hanteras med tillämpning av allmänna principer för lagtolkning, varvid det ifrågavarande avtalets reella innebörd och lagens syfte blir av särskild betydelse.

2 Kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 av den 30 november 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchiseavtal, jfr förordningen (1993:79) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för franchiseavtal. 23

Som framgått innehåller promemorians förslag till definition, utöver en allmän beskrivning av franchsieavtalets innebörd, en uppräkning av ett antal konkreta förutsättningar som skall vara uppfyllda för att avtalet skall anses vara ett franchiseavtal. Sålunda gäller, enligt förslaget, som förutsättningar för att ett avtal skall anses vara ett franchiseavtal bl.a. att franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter samt medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs. Vi delar uppfattningen att dessa moment är så centrala i ett franchisesamarbete att de lämpligen bör anges i definitionen. Ytterligare ett vanligt inslag i franchisesamarbeten är att franchisegivaren fortlöpande under avtalstiden bistår franchisetagaren i olika frågor. Vanligt förekommande är att franchisegivaren svarar för ut- och fortbildning av franchisetagare och dess anställda. Det förekommer också att franchisegivaren bistår franchisetagarna med exempelvis marknadsföring, bokföring och datasupport. Enligt promemorians förslag skall förekomsten av villkor om bistånd av detta slag utgöra en förutsättning för att avtalet skall definieras som ett franchiseavtal. Enligt vår uppfattning bör emellertid ett avtal som innehåller de övriga moment som har berörts i det föregående inte falla utanför definitionen bara för att det inte reglerar franchisegivarens skyldighet att bistå franchisetagaren. Vi anser därför att detta moment inte skall ingå i definitionen. När det gäller de specifika invändningar som har förts fram mot definitionen från vissa remissinstanser gör vi följande överväganden. Vi delar Marknadsdomstolens uppfattning att definitionen inte bör utesluta de fall då den blivande franchisetagaren inte bedriver någon näringsverksamhet vid tidpunkten för avtalets tillkomst. För att undvika oklarheter kring detta bör lagtexten utformas något annorlunda än i promemorian. Däremot anser vi inte att vad Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har anfört bör föranleda några justeringar i den föreslagna lagtexten. Ett krav på att franchisetagaren enbart skall bedriva sådan verksamhet som omfattas av franchiseavtalet skulle kunna innebära att en del reella franchiseförhållanden skulle falla utanför regleringen endast på grund av att franchisetagaren har någon mindre kompletterande verksamhet. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har ansett det vara en brist att promemorians synsätt utesluter varje form av ägarbindning eller annan juridisk bindning mellan parterna. Vi delar i sak uppfattningen att regleringen inte bör avgränsas så kategoriskt och snävt i det avseendet. Vad remissinstanserna har anfört i denna del tycks emellertid inte ta sikte på den föreslagna lagtexten och kräver följaktligen inte heller några justeringar i denna. När det gäller samma remissinstansers invändningar mot att definitionen inte innehåller något om överföring av know-how menar vi att den aspekten väl kan och bör beaktas inom ramen för den föreslagna lagtextens bredare rekvisit ”affärsidé”. För att göra detta tydligare föreslår vid att detta rekvisit kopplas inte bara, såsom föreslagits i promemorian, till marknadsföringen av varor eller tjänster utan även till försäljningen. Sammanfattningsvis anser vi alltså att den föreslagna legaldefinitionen av franchising i allt väsentligt är ändamålsenlig. Vi föreslår följaktligen att lagtexten – med några smärre justeringar – utformas i enlighet med promemorians förslag. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av definitionen.

5.2.3 Informationspliktens omfattning

Regeringens förslag: I god tid innan ett franchiseavtal ingås skall en franchisegivare skriftligen lämna franchisetagaren den information om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs med hänsyn till omständigheterna. Informationen skall vara klar och begriplig. Informationsskyldigheten skall gälla också när ett befintligt franchiseavtal, med franchisegivarens tillåtelse, överlåts till en ny franchisetagare. Informationen skall under alla omständigheter innehålla 1. en beskrivning av den franchiseverksamhet som franchisetagaren skall bedriva, 2. uppgift om andra franchisetagare inom samma franchisesystem och omfattningen på deras verksamhet, 3. uppgift om franchiseavgiften och övriga ekonomiska villkor för franchiseverksamheten, 4. uppgift om immateriella rättigheter som skall upplåtas till franchisetagaren, 5. uppgift om de varor eller tjänster som franchisetagaren är skyldig att köpa eller hyra, 6. uppgift om konkurrensförbud som skall gälla under eller efter franchiseavtalets löptid, 7. uppgift om avtalstiden, villkoren för förändring, förlängning och uppsägning av franchiseavtalet samt de ekonomiska konsekvenserna av en uppsägning, och 8. uppgift om hur en tvist med anledning av avtalet skall prövas och vad som skall gälla i fråga om kostnadsansvar för en sådan tvist.

Promemorians förslag överensstämmer endast delvis med regeringens förslag (s. 156 och 163 f.). Promemorians lagförslag innehåller inte någon uppräkning av uppgifter som skall ingå i informationsmaterialet. I promemorian lämnas dock exempel på sådan information som skall lämnas. Dessa exempel överensstämmer väsentligen med regeringens förslag. Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan invändning av flertalet remissinstanser. Skatteverket har dock förordat att promemorians förslag kompletteras med en bestämmelse om en skyldighet för franchisegivaren att snarast lämna information till franchisetagare om nya omständigheter inträffar som kan påverka avtalet mellan parterna. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har ansett det vara en brist att promemorian inte närmare berört hur de föreslagna reglerna skall tillämpas i de fall då franchisetagaren förvärvar pågående franchiserörelser, befintliga avtal eller en rätt i andra hand. De har också efterlyst en närmare analys av förhållandet mellan marknadsrättsliga och avtalsrättsliga frågor. Marknadsdomstolen har ansett att det i lagen bör anges att informationen skall tillhandahållas skriftligen. När det gäller remissinstansernas uppfattning i frågan om huruvida lagen bör innehålla en uppräkning av vad som skall ingå i informationsmaterialet hänvisas till avsnitt 5.2.1.

Skälen för regeringens förslag: Vi har i denna proposition gjort bedömningen att det i en särskild lag skall tas in bestämmelser om franchisegivarens skyldighet att lämna franchisetagaren information innan ett franchiseavtal ingås. I promemorian har det föreslagits att denna skyldighet skall komma till uttryck i en allmänt formulerad lagbestämmelse av innebörd att information skall lämnas om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs med hänsyn till omständigheterna. Vi anser också att det är lämpligt att regleringen tar sin utgångspunkt i en sådan bestämmelse. Med en sådan allmänt hållen bestämmelse skapas förutsättningar för en flexibel och syftesinriktad tillämpning av regelverket. För att regelverket skall uppfylla rimliga krav på förutsebarhet och ge god vägledning för tillämpningen bör lagen därutöver, som vi tidigare har konstaterat, ange vissa konkreta uppgifter som alltid skall omfattas av informationsskyldigheten. Lagen bör med andra ord innehålla en form av minimilista. Modellagen anger till en början att ett antal uppgifter av mer formellt slag, såsom franchisegivarens firma, adress etc., skall ingå i informationsmaterialet. Enligt vår mening finns det inte anledning att tynga den lagbestämmelse som här diskuteras med en uppräkning av den typen av uppgifter. Fokus bör i stället ligga på sådana uppgifter som i materiellt hänseende är av särskild betydelse för franchisetagaren. Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår vi till en början att informationsmaterialet alltid skall innehålla en beskrivning av den franchiseverksamhet som franchisetagaren skall bedriva (jfr artikel 6.1 D i modellagen), uppgift om andra franchisetagare inom samma franchisesystem (jfr artikel 6.1 K), franchiseavgiften och övriga ekonomiska villkor för franchiseverksamheten (jfr 6.1 N och 6.2 H) samt uppgift om de immateriella rättigheter som skall upplåtas till franchisetagaren (jfr 6.1 L). Som tidigare framgått anser vi vidare att det är angeläget att informationen behandlar frågor om uppsägning av franchiseavtal (jfr 6.2 E) samt hur en tvist med anledning av avtalet skall prövas och vad som skall gälla i fråga om kostnadsansvar för en sådan tvist (jfr 6.2 L). Också dessa frågor bör omfattas av informationsskyldigheten. Även frågor om förändring och förlängning av avtalet är enligt vår uppfattning av särskilt intresse för franchisetagaren. För att säkerställa att dessa frågor övervägs noga inför avtalsslutet och att franchisegivaren är informerad om vad som skall gälla i dessa avseenden föreslår vi att det i lagen föreskrivs att även dessa frågor skall behandlas i informationsmaterialet. Bland de övriga uppgifter som tas upp i modellagen anser vi att frågor om eventuella konkurrensförbud som skall gälla (jfr 6.2 G) och upplysningar om varor och tjänster som franchisetagaren är skyldig att köpa eller hyra (jfr 6.1 M) är av särskild betydelse. Vi föreslår att motsvarande punkter tas in i den svenska lagen. I övrigt anser vi att det bör överlämnas till rättstillämpningen att, med utgångspunkt i det ovan föreslagna allmänna informationskravet, avgöra vilka uppgifter som i ett enskilt fall skall ingå i informationsmaterialet. När det gäller formerna för informationslämnandet föreskrivs i modellagen (artikel 4) att informationen skall lämnas skriftligen. Detta har också varit promemorians utgångspunkt (se s. 164 och s. 195). Vi har samma uppfattning och anser, i likhet med Marknadsdomstolen , att detta lämpligen bör framgå av lagtexten. Därutöver bör, efter förebild i 2 kap.

6 § distans- och hemförsäljningslagen (2005:59), föreskrivas att informationen skall lämnas på ett klart och begripligt sätt. Modellagen reglerar också frågan om när informationen skall tillhandahållas (artikel 3). Enligt huvudregeln skall informationen, tillsammans med franchiseavtalet, tillhandahållas franchisetagaren senast 14 dagar före den tidpunkt som infaller först av tidpunkten för franchisetagarens undertecknande av något avtal som rör franchisen och tidpunkten för franchisetagarens erläggande av betalning till franchisegivaren för förvärvet av franchisen. Även Svenska Franchiseföreningens rekommendation föreskriver en tidsperiod på 14 dagar, dock beräknad utifrån delvis andra utgångspunkter. I likhet med promemorian anser vi inte att det är lämpligt att fastställa någon bestämd tidsperiod i lagtexten. Regleringen i detta avseende bör medge en viss flexibilitet med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan råda när det gäller avtalets omfattning, parternas inbördes förhållande etc. Vi föreslår därför, liksom promemorian, att det föreskrivs att informationen skall lämnas i god tid före avtalets ingående. Flera remissinstanser har tagit upp frågor om vad som bör gälla i informationshänseende i händelse av olika typer av ändrade förhållanden. Skatteverket har förordat att promemorians förslag kompletteras med en bestämmelse om en skyldighet för franchisegivaren att snarast lämna information till franchisetagare om nya omständigheter inträffar som kan påverka avtalet mellan parterna. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har ansett att det bör klargöras hur reglerna skall tillämpas i de fall då franchisetagaren förvärvar pågående franchiserörelser, befintliga avtal eller en rätt i andra hand. När det först gäller den situationen att ett befintligt franchiseavtal överlåts till en ny franchisetagare är vår uppfattning att en sådan situation – under förutsättning att överlåtelsen sker med franchisegivarens tilllåtelse – ur franchisetagarens perspektiv normalt är att jämställa med att ett helt nytt avtal ingås. Den nye franchisetagarens intresse av information är i princip detsamma i den situationen som om han eller hon hade ingått ett helt nytt avtal. Vi föreslår därför att även den situationen skall omfattas av regleringen. För tydlighetens skull bör detta komma till uttryck i lagtexten. När det gäller de övriga frågor som remissinstanserna har tagit upp är vår uppfattning att det skulle föra för långt att i en sådan förhållandevis övergripande lagstiftning som det här är fråga om reglera den typen av frågor. Lagstiftningens syfte är att rent allmänt skapa goda förutsättningar för genomtänkta och balanserade avtal på franchiseområdet. Med en sådan utgångspunkt är det rimligt och lämpligt att begränsa bestämmelsernas tillämpningsområde till att omfatta det ursprungliga avtalsslutet mellan parterna. En lagstiftning som syftar till att fånga upp alla varianter av förändringar i avtalet skulle, för att bli heltäckande, behöva vara tämligen utförlig och detaljerad. Den skulle sannolikt också ge upphov till en mängd gränsdragningsproblem. Vi har därför stannat för att frågor om hur parterna skall förfara vid senare ändringar i eller tillägg till ett franchiseavtal bör överlåtas till parterna själva, varvid de principer som ligger till grund för den här föreslagna lagen givetvis kan tjäna som vägledning.

De avtalsrättsliga konsekvenserna av de föreslagna reglerna kommer att behandlas i författningskommentaren.

5.2.4 Sekretessförbindelser och bekräftelser av mottagen information

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några lagbestämmelser om sekretessförbindelser mellan parterna i ett franchiseförhållande eller om franchisegivarens rätt att begära en skriftlig bekräftelse från den blivande franchisetagaren angående den information som denne fått inför avtalets ingående.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning (s. 165 f.). Remissinstanserna: Marknadsdomstolen har ansett att det bör övervägas att införa ett lagstadgat krav på att franchisegivaren skriftligen dokumenterar informationsgivningen. Övriga remissinstanser har instämt i eller inte haft några invändningar mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning : Ett affärskoncept åtnjuter oftast ett visst skydd mot utomstående användare i det att immateriella rättigheter av olika slag kan skyddas genom registrering av t.ex. patent, varumärke och mönster. Dessutom finns i Sverige ett lagstadgat skydd för affärshemligheter i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Utöver detta finns i dag inga regler som skyddar en franchisegivares affärskoncept. Av denna anledning föreskrivs i franchiseavtal som regel att en franchisetagare (och dennes anställda m.fl.) inte får röja sådan information som de tar emot från givaren och som innehåller detaljer som kan anses speciella för systemet. En sådan sekretessförbindelse upprättas oftast redan i samband med att en blivande franchisetagare får material för påseende under viss tid, då han eller hon överväger erbjudandet. Som regel har sekretessförbindelsen giltighet även för det fall att personen i fråga bestämmer sig för att avstå från att anta erbjudandet. I promemorian uttalas att det är rimligt att franchisegivaren ges möjlighet att genom sekretessförbindelse skydda sin särskilda affärsidé på det sätt som är vanligt i dag. Vi delar den uppfattningen men anser, i likhet med promemorian, att det inte finns anledning att lagreglera den saken särskilt. I promemorian diskuteras vidare franchisegivarens behov av att kunna visa att behövlig och korrekt information verkligen har lämnats inför franchiseavtalets undertecknande. I dag åstadkoms detta delvis genom att en blivande franchisetagare får kvittera handlingar, t.ex. handböcker och andra manualer, i samband med att han eller hon undertecknar en sekretessförbindelse. Detta är enligt vår mening en ändamålsenlig ordning. Med en lagstadgad informationsplikt för franchisegivaren, och en möjlighet att vid vite ålägga en franchisegivare att följa lagen, framstår det som än mer angeläget att franchisegivaren skall kunna få en bekräftelse från franchisetagaren om att information har lämnats. Skulle frågan bli föremål för rättslig prövning kan en sådan handling få betydelse i bevishänseende. Det får förutsättas att dessa frågor kan hanteras av parterna utan någon särskild lagreglering. Vi föreslår därför inte någon sådan.

5.2.5 Sanktioner m.m.

Regeringens förslag: Marknadsdomstolen skall pröva frågor om huruvida en franchisegivare har brustit i sin informationsskyldighet. Om domstolen finner att så har varit fallet skall den vid vite kunna ålägga franchisegivaren att lämna information i enlighet med vad som sägs i lagen. Talan om åläggande skall få väckas av den franchisetagare som har berörts av det bristande informationslämnandet, en sammanslutning av näringsidkare eller en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare. Regeringens bedömning: Det behövs inte några särskilda lagregler om bevisbördans placering i mål om överträdelser av lagen eller om sekretess i sådana mål.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning (s. 161 f. och 172 f.). Enligt promemorians förslag skall dock den primära sanktionen vara att Marknadsdomstolen kan förbjuda en franchisegivare som har brustit i sin informationsplikt att i fortsättningen ingå nya avtal utan att lämna information i enlighet med lagens föreskrifter. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat förslaget. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har framfört ståndpunkten att de föreslagna reglernas placering – i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare – leder till den oönskade konsekvensen att förbudssanktionen blir territoriellt begränsad till att omfatta endast avtal som ingås inom Sverige, oavsett var franchiseverksamheten är tänkt att utövas. Marknadsdomstolen har ansett att det bör övervägas om inte frågor om bevisbörda i mål av ifrågavarande slag bör regleras i lagtexten. Vidare har domstolen ansett att frågan om möjligheten för domstolen att få tillgång till franchiseavtal, som omfattas av sekretessförbindelser, förtjänar att bli belyst. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I promemorian föreslogs att den primära sanktionen mot den som inte uppfyller sin informationsskyldighet skulle vara att franchisegivaren vid vite skulle kunna förbjudas att i fortsättningen ingå väsentligen samma avtal utan att i god tid ha lämnat den information som lagen kräver (jfr 1 § lagen [1984:292] om avtalsvillkor mellan näringsidkare). I annan lagstiftning som reglerar näringsidkares informationsskyldighet (se t.ex. 15 § marknadsföringslagen [1995:450] och 2 kap. 8 § distans- och hemförsäljningslagen [2005:59]) är sanktionen i stället att näringsidkaren vid vite kan åläggas att lämna den information som lagen kräver. Det kan visserligen hävdas att båda dessa sanktioner passar bättre i fall då det är fråga om brister i standardiserad information – exempelvis i en broschyr eller katalog – som tillhandahålls till en bred krets av potentiella avtalsparter/kunder än när det, som här, är fråga om informationslämnande inom ramen för enskilda avtalsförhandlingar där kravet på vilken information som skall lämnas kan skilja sig från fall till fall. Likväl anser vi, som vi tidigare har konstaterat (avsnitt 5.2.1), att den nya regleringen bör vara marknadsrättslig till sin karaktär. Den bör sålunda vara inriktad på att få en franchisegivare som har brustit i sin informationsplikt att

inför framtiden ändra sina rutiner och sitt beteende. Med en sådan utgångspunkt anser vi att det är lämpligt att sanktionssystemet utformas i enlighet med annan marknadsrättslig lagstiftning. Vid valet mellan de två alternativ som har nämnts ovan har vi stannat för att föreslå att den primära sanktionen skall vara ett åläggande att vid vite uppfylla informationskravet. Som redan har nämnts är detta den normala sanktionen i annan lagstiftning som ålägger en näringsidkare informationsskyldighet. Enligt marknadsföringslagen och ett antal andra lagar ankommer det på Marknadsdomstolen att pröva om en näringsidkare skall åläggas att lämna information. Frågan är om Marknadsdomstolen bör ha motsvarande uppgift även såvitt gäller de bestämmelser om informationsskyldighet som föreslås här eller om det bör ankomma på något annat offentligt organ eller åt branschen själv att kontrollera att bestämmelserna efterlevs. Såsom konstateras i promemorian finns det vissa fördelar med en ordning som innebär att tillsynen handhas av erkända branschorganisationer. Det allmännas åtagande skulle därigenom kunna begränsas. För parterna skulle det dessutom vara betryggande att specifika franchisefrågor prövas av yrkesverksamma personer som är väl förtrogna med förhållandena i branschen. Men det finns också nackdelar med att överlåta till branschens egna organisationer att se till att reglerna efterlevs. En branschorganisation kan rimligen inte svara för andra än sina egna medlemmar. Svenska Franchiseföreningen, som i dag är den organisation som har flest medlemmar i branschen, har uppskattningsvis endast ca en tredjedel av samtliga i Sverige verksamma franchiseparter knutna till sig som medlemmar. Tilltron till systemet får också anses främjas av att någon form av offentlig tillsyn sker. Dessutom är det viktigt att allmänheten garanteras insyn i kontrollverksamheten; något som bäst säkerställs genom att kontrollen handhas av ett offentligt organ. Vi har därför stannat för att föreslå att uppgiften att sanktionera överträdelser bör ankomma på ett offentligt organ. Med hänsyn till att sanktionssystemets materiella innehåll enligt vårt förslag skall ligga nära reglerna i marknadsföringslagen är det enligt vår mening naturligt att uppgiften att besluta om sanktioner ges till det organ som fullgör motsvarande funktioner enligt den nämnda lagen, nämligen Marknadsdomstolen. Samma domstol prövar för övrigt frågor om huruvida en näringsidkare 3 har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt ett antal andra lagar. Vi föreslår således följande. Marknadsdomstolen skall pröva frågor om huruvida en franchisegivare har brustit i sin informationsskyldighet. Om domstolen finner att så har varit fallet, skall den kunna ålägga franchisegivaren att lämna informationen. Ett sådant åläggande skall, i likhet med vad som gäller enligt bl.a. marknadsföringslagen, förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. En fråga om förbud enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare tas upp av Marknadsdomstolen efter ansökan från bl.a. en sammanslutning av näringsidkare eller en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare. Samma kategorier bör lämpligen

3 Se konsumentkreditlagen (1992:830), lagen (1992:1672) om paketresor, prisinformationslagen (2004:347), distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) och försäkringsavtalslagen (2005:104). 30

vara taleberättigade enligt den lag som föreslås här. Såsom konstateras i promemorian bör även den franchisetagare som har berörts av det bristande informationslämnandet vara behörig att väcka talan. I promemorian behandlas vidare vissa frågor om bevisbördan i mål av detta slag. Det föreslås emellertid inte några lagregler om saken. Vi anser inte heller att några sådana regler bör införas. Frågor om bevisbördans placering i olika avseenden kan och bör lösas av de rättstillämpande organen inom ramen för gällande regler och principer (jfr prop. 1994/95:123 s. 153 f.). Vi återkommer till dessa frågor i författningskommentaren. Sveriges advokatsamfund och Svenska Franchiseföreningen har fört fram ståndpunkten att de föreslagna reglernas placering – i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare – leder till den oönskade konsekvensen att sanktionsmöjligheterna blir territoriellt begränsade till att omfatta endast avtal som ingås inom Sverige, oavsett var franchiseverksamheten är tänkt att utövas. Det är rimligt att utgå från att den lag som vi föreslår får samma territoriella räckvidd som den nyss nämnda lagen. Det innebär att Marknadsdomstolens möjligheter att ingripa kommer att omfatta franchisegivare som har ingått avtal som gäller på den svenska marknaden (jfr prop. 1983/84:92 s. 15), dvs. avtal med franchisetagare som är verksamma i Sverige. Var dessa avtal rent faktiskt har undertecknats kommer däremot enligt vår uppfattning att sakna betydelse. Vad som här sagts följer av allmänna principer om jurisdiktion. Några möjligheter att genom svensk lagstiftning utvidga den nu föreslagna lagens territoriella tillämpningsområde finns inte. En förutsättning för att Marknadsdomstolen skall kunna ta ställning i ett mål av det slag som diskuteras här är givetvis ofta att domstolen får tillgång till franchiseavtalet i fråga och därtill hörande handlingar. En särskild komplikation kan vara att sådana avtal och handlingar ofta innehåller affärshemligheter (jfr avsnitt 5.2.4). Marknadsdomstolen har ansett att de sekretessfrågor som detta ger upphov till bör belysas i lagstiftningsärendet. Med anledning av vad Marknadsdomstolen har anfört bör det först framhållas att en överenskommelse om sekretess mellan en franchisegivare och en franchisetagare (eller en presumtiv sådan) inte utgör hinder mot att den senare väcker talan vid Marknadsdomstolen enligt de bestämmelser som har föreslagits här och därvid åberopar och ger in de handlingar som är relevanta i målet. En annan ordning skulle innebära att rätten till domstolsprövning i praktiken skulle kunna avtalas bort, vilket skulle strida mot grunderna för lagstiftningen. Några särskilda bestämmelser om den saken behövs enligt vår mening inte. En annan fråga gäller hur affärshemligheter skall behandlas i processen. Vår uppfattning är att även dessa frågor torde kunna hanteras med en tillämpning av befintliga regler och principer. Av särskild bety- 4 delse är här 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) som föreskriver sekretess hos domstol för uppgift om myndighets eller enskilds affärseller driftsförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider

4 Se även 14 kap. 5 §, som föreskriver att sekretess normalt inte utgör något hinder mot att en part får del av processmaterial. Jfr RÅ 1994 ref 79 och, såvitt gäller konkurrensmål, Wetter, Karlsson, Rislund och Östman, Konkurrensrätt – en handbok, 3 uppl. 2004 s. 911. 31

avsevärd skada om uppgiften röjs. Någon särskild kompletterande sekretessbestämmelse för just den typ av mål som här diskuteras anser vi inte vara påkallad.

5.3 Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: Den nya lagen skall träda i kraft den 1 oktober 2006. Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning (s. 179). I promemorian föreslogs att lagändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 2006. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag och bedömning: De nya reglerna syftar till att skapa goda förutsättningar för genomtänkta och balanserade avtal på franchiseområdet. Det är därför önskvärt att reglerna kan träda i kraft så snart som möjligt. Samtidigt måste berörda företag och branschorganisationer få skälig tid på sig för att se över villkoren i de avtal som förekommer och branschorganisationerna måste ges tid att informera om den nya lagstiftningen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den tid som kan väntas förflyta innan riksdagen har fattat beslut i lagstiftningsärendet föreslår vi att lagen skall träda i kraft den 1 oktober 2006. Den föreslagna lagregleringen tar sikte på framtida förhållanden. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs därför inte. Den nya lagen kommer således att vara tillämplig endast på avtal som ingås efter lagens ikraftträdande. Lagen har inte någon retroaktiv verkan. Det är dock rimligt att franchisegivare inför den nya lagens ikraftträdande ser över vilken information som har lämnats till franchisetagare i pågående franchisesamarbeten. Om det kan antas att en franchisetagare inte är tillräckligt informerad i något av de avseenden som regleras i den nya lagen, bör franchisegivaren se till att denna brist rättas till.

6 Konsekvenser

Den föreslagna lagen syftar till att stärka blivande franchisetagares rätt till adekvat och korrekt information om franchiseverksamheten m.m. inför ett franchiseavtals ingående. För seriösa franchisegivare kan lagen antas ha den effekten att riskerna minskar för att de utsätts för en otillbörlig konkurrens från mindre nogräknade aktörer. Lagen kan således väntas ha allmänna positiva effekter för näringsidkare verksamma inom franchiseområdet. Vi avser att, efter att lagen har varit i kraft en tid, utvärdera vilka närmare effekter den har haft. Om det visar sig finnas behov av det, är vi beredda att överväga ytterligare åtgärder för att säkerställa en väl fungerande ordning på franchiseområdet.

I vårt lagförslag har ingripandemöjligheterna begränsats till att avse sådana situationer där missförhållanden har kunnat konstateras. Även om de enkätsvar som redovisas i promemorian tyder på att franchisetagare generellt sett är nöjda med den information som lämnas är det naturligt att franchisegivare överlag, inför lagens ikraftträdande, ser över sitt informationsmaterial och sina rutiner i samband med de förhandlingar som föregår ett franchiseavtals undertecknande. Franchisegivare måste också vara uppmärksamma på att informationskravet kan variera från fall till fall. Lagen kan således komma att kräva visst merarbete med åtföljande kostnader för berörda företag. Frågor om en franchisegivare har brustit i sin informationsskyldighet skall enligt förslaget prövas av Marknadsdomstolen. Detta kommer att innebära att Marknadsdomstolen får ansvar för handläggningen av ytterligare en måltyp. Det är svårt att i nuläget bedöma hur den nya måltypen kommer att påverka domstolens arbetsbelastning. En uppskattning är dock att det inte kommer att röra sig om mer än några enstaka mål per år och att kostnaden därmed kommer att vara begränsad. Vår bedömning är att det inte behövs några resursförstärkningar för att Marknadsdomstolen skall kunna hantera de nya uppgifterna. De nya uppgifterna skall därmed finansieras inom Marknadsdomstolens befintliga anslag. När reglerna har varit i kraft en tid, bör det emellertid göras en utvärdering av hur Marknadsdomstolens resurser rent faktiskt har kommit att tas i anspråk för denna uppgift.

Informationsinsatser

Det är angeläget att information lämnas om den nya lagen. En central roll när det gäller spridning av information har de intresseorganisationer som finns på området. Även Regeringskansliet kommer att ta fram information om de nya reglerna.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om franchisegivares informationsskyldighet

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om franchisegivares skyldighet att innan ett franchiseavtal ingås ge franchisetagaren viss information.

2 § Med franchiseavtal avses i denna lag ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med någon annan (franchisetagaren) om att denne mot ersättning till franchisegivaren skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring och försäljning av varor eller tjänster. Som ytterligare förutsättningar för att ett avtal skall anses vara ett franchiseavtal enligt denna lag gäller att franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter samt medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs.

3 § I god tid innan ett franchiseavtal ingås skall en franchisegivare skriftligen ge franchisetagaren den information om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs med hänsyn till omständigheterna. Informationen skall vara klar och begriplig. Den skall minst innehålla 1. en beskrivning av den franchiseverksamhet som franchisetagaren skall bedriva, 2. uppgift om andra franchisetagare som franchisegivaren har träffat avtal med inom samma franchisesystem och omfattningen av deras verksamhet, 3. uppgift om den ersättning som franchisetagaren skall betala till franchisegivaren och övriga ekonomiska villkor för franchiseverksamheten, 4. uppgift om immateriella rättigheter som skall upplåtas till franchisetagaren, 5. uppgift om de varor eller tjänster som franchisetagaren är skyldig att köpa eller hyra, 6. uppgift om konkurrensförbud som skall gälla under eller efter den tid som franchiseavtalet gäller, 7. uppgift om avtalstiden, villkoren för förändring, förlängning och uppsägning av franchiseavtalet samt de ekonomiska konsekvenserna av en uppsägning, och 8. uppgift om hur en tvist med anledning av avtalet skall prövas och vad som skall gälla i fråga om kostnadsansvar för en sådan tvist. Vad som sägs i första stycket gäller också när ett befintligt franchiseavtal, med franchisegivarens tillåtelse, skall överlåtas till en ny franchisetagare.

4 § En franchisegivare som har ingått ett franchiseavtal utan att ha uppfyllt sin skyldighet enligt 3 § får åläggas att, i fråga om det avtalet och framtida franchiseavtal, lämna information i enlighet med vad som sägs i den paragrafen. Ett sådant åläggande kan riktas också mot någon som är anställd hos franchisegivaren eller som handlar på dennes vägnar.

I denna och de följande paragraferna regleras Marknadsdomstolens möjligheter att ingripa mot en franchisegivare som inte har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 3 §. Skälen för de valda lösningarna framgår av avsnitt 5.2.1 och 5.2.5. Enligt paragrafen kan en franchisegivare som inte har iakttagit bestämmelserna i 3 § åläggas att uppfylla sin informationsplikt. I likhet med vad som gäller enligt annan marknadsrättslig lagstiftning förutsätts den som väcker talan om ett sådant åläggande som regel företräda allmänna – inte enskilda – intressen (jfr prop. 1994/95:123 s. 139). Rättegången syftar alltså inte till att, som i de flesta civilprocesser, bestämma rättsförhållandet mellan två tvistande parter. Tanken är i stället att ett åläggande skall förmå franchisegivaren att ändra sina rutiner och se till att informationskravet uppfylls i framtiden. Ett åläggande enligt förevarande paragraf är följaktligen inte begränsat till att avse den franchisetagare som har drabbats av det bristande informationslämnandet. Åläggandet omfattar även avtal som samma franchisegivare ingår med andra franchisetagare efter att åläggandet har meddelats. Efter förebild av de likartade bestämmelserna i 1 § lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare och 15 § marknadsföringslagen (1995:540) föreskrivs i förevarande paragraf att åläggandet kan riktas även mot den som är anställd hos franchisegivaren eller i övrigt handlar på dennes vägnar. Bestämmelsen kan få betydelse exempelvis om en utländsk franchisegivare bedriver verksamhet här i landet genom representanter som inte driver självständig rörelse utan är direkt anställda hos den utländske näringsidkaren (jfr prop. 1983/84:92 s. 18 f.). Franchisegivaren bär ansvar för eventuella oklarheter rörande informationslämnandet. Detta hänger samman med att franchisegivaren är den som lättast kan säkra bevisning angående vilken typ av information som har överlämnats till den blivande franchisetagaren och hur, när och på vilket sätt detta skett. Vid prövning av ett yrkande om åläggande ligger

således bevisbördan för att information har lämnats på franchisegivaren. Detsamma får anses gälla i de fall franchisegivaren gör gällande att hans eller hennes informationsansvar har varit mindre omfattande än normalt p.g.a. särskilda omständigheter på franchisetagarens sida, t.ex. att denne är en tidigare anställd med särskild inblick i de frågor som rör franchiseverksamheten. Det får då anses vara franchisegivarens sak att visa att franchisetagaren, redan innan franchiseavtalet undertecknades, var väl förtrogen med sådana uppgifter som det annars hade åvilat franchisegivaren att informera om eller att den blivande franchisetagaren fått tillgång till sådan information redan som anställd. Av 3 § framgår emellertid att viss minimiinformation alltid måste lämnas, oavsett vilka insikter och kunskaper franchisetagaren har i det enskilda fallet. Det har förutsatts att franchisegivaren kan säkra bevisning om den information som har lämnats genom att franchisetagaren skriftligen bekräftar vilken information han eller hon tar emot och när detta sker. Några särskilda bestämmelser om den saken har dock inte ansetts erforderliga (jfr avsnitt 5.2.4).

5 § Talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Marknadsdomstolen. En sådan talan får väckas av 1. en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §, 2. en sammanslutning av näringsidkare, eller 3. en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare. Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken. I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450) som reglerar förfarandet och fördelningen av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 15 § den lagen. Bestämmelserna i 21, 34–37 och 52 §§ om Konsumentombudsmannen skall dock inte tillämpas.

6 § Ett åläggande enligt 4 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Talan om utdömande av vite väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

1 § Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt 1. konkurrenslagen (1993:20), 2. marknadsföringslagen (1995:450), 3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, 5. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling, 6. lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, 7. försäkringsavtalslagen (2005:104), 8. lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. , 9. lagen (2006:000) om franchisegivares informationsskyldighet. Bestämmelserna i 14–22 §§ tillämpas inte i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen, marknadsföringslagen, försäkringsavtalslagen, lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. eller lagen om franchisegivares informationsskyldighet. I mål enligt marknadsföringslagen, försäkringsavtalslagen eller lagen om franchisegivares informationsskyldighet tillämpas inte heller 13 a §. I stället gäller vad som föreskrivs i dessa lagar.

Bilaga 1

informationsplikt vid franchising

Rom, september 2002

PREAMBLE INLEDNING

The International Institute for the International Institute for the Uni- Unification of Private Law (UNI- fication of Private Law (Det inter- DROIT), nationella institutet för harmonisering av privaträtten) (UNI- DROIT),

Recognising that franchising is som inser att franchising spelar en playing an ever greater role in a allt större roll i ett stort antal nawide range of national economies, tionella ekonomier,

Being mindful of the fact that in som är medvetet om att de natiothe legislative process, State nella lagstiftarna kan vilja överlegislators may wish to consider a väga ett antal olika faktorer i lagnumber of different elements, stiftningsarbetet, bland annat including

• whether it is clear that there • om det finns ett uttalat probis a problem, what its nature is, lem, problemets art och vilka and what action, if any, is åtgärder som eventuellt krävs, necessary;

• whether prospective inves- • om det är troligare att potentors are more likely to protect tiella investerare kommer att themselves against fraud if kunna skydda sig mot bedrägethey have access to truthful, ri, om de får tillgång till korimportant information in ad- rekt, viktig information innan vance of their assent to any de ingår ett franchiseavtal, franchise agreement;

• whether the nation’s econo- • om ett lands ekonomiska och mic and social interests are sociala intressen bäst tillgodobest served by legally requiring ses genom rättsliga krav på en a balance of information be- balans i informationen mellan tween the parties to a franchise parterna i ett franchiseavtal, agreement;

• whether there is a pattern of • om det finns ett missbruksabusive conduct, or whether mönster, eller om detta beteenthis conduct is isolated or limi- de är isolerat eller begränsat ted to particular industries; till vissa branscher,

• the nature of the evidence of • vilket slags bevis för miss- Bilaga 1 abuse; bruk det finns,

• whether existing laws • om problemen behandlas i address the concerns and befintliga lagar och om dessa whether they are adequately tillämpas på rätt sätt, applied;

• whether an effective system • om det finns ett effektivt of self-regulation exists; system för självreglering,

• the financial burden the new • den ekonomiska börda som legislation will place upon den nya lagstiftningen kommer franchisors and investors as att lägga på franchisegivare compared to the benefits of och investerare jämfört med legally-required disclosure; fördelarna med lagstadgad informationsplikt,

• whether the proposed legis- • om den föreslagna lagstiftlation inhibits or facilitates ningen hindrar eller underlättar entry to franchisors, and its etablering för franchisegivarna effect on job-creation and samt dess inverkan på skapaninvestment; and det av arbetstillfällen och på investeringar, och

• the views of interested orga- • synpunkter från berörda ornisations, including national ganisationer, inbegripet natiofranchise associations; nella franchiseföreningar,

Recalling that State legislators som erinrar om att de nationella may want to adapt suggested pro- lagstiftarna kan vilja anpassa de visions, especially with regard to föreslagna bestämmelserna, särthe enumerated disclosure items, skilt i fråga om de uppräknade inin response to specific circum- formationskraven, med hänsyn till stances of, or established methods speciella omständigheter eller of legislation in, each State; etablerade lagstiftningsmetoder i varje stat,

Recalling that the text of the som erinrar om att texten i Model Law is accompanied by an modellagen åtföljs av kommen- Explanatory Report which, with a tarer, där syftet med bestämmelview to assisting legislators, ex- serna förklaras, som en hjälp till plains the purpose of the provi- lagstiftarna, sions;

Finding that experiences with som konstaterar att erfarenheterna disclosure legislation has on the av lagstiftning om informationswhole been positive; plikt har varit i stort sett positiva,

is pleased to place the Model har nöjet att till det internationella Bilaga 1 Franchise Disclosure Law and the samfundets förfogande ställa Mo- Explanatory Report thereto pre- dellagen om informationsplikt vid sented in this document and pre- franchising och kommentarerna pared by a Committee of Govern- till den som lämnas i detta dokumental Experts convened by UNI- ment och som har utarbetats av en DROIT at the disposal of the inter- kommitté med regeringssakkunninational community as an example ga sammankallad av UNIDROIT that is not compulsory for States som ett exempel som inte är tvinlegislators and as an instrument gande för de nationella lagstiftarna intended to be a recommendation och som ett instrument som är for States that have decided to avsett som en rekommendation till adopt franchise specific legisla- de stater som har beslutat att anta tion. särskild lagstiftning om franchising.

MODEL FRANCHISE MODELLAG OM DISCLOSURE LAW INFORMATIONSPLIKT VID FRANCHISING

ARTICLE 1 ARTIKEL 1 (SCOPE OF APPLICATION) Tillämpningsområde

(1) This law applies to franchises 1. Denna lag är tillämplig på franto be granted or renewed for the chiser som skall beviljas eller föroperation of one or more fran- nyas för drift av en eller flera franchised businesses within the [State chiseverksamheter inom [den stat adopting this law]. som antar denna lag].

(2) Except as otherwise expressly 2. Lagen behandlar inte giltigheten provided in this law it is not con- av ett franchiseavtal eller något cerned with the validity of the villkor i avtalet, om inte detta utfranchise agreement or any of its tryckligen anges. provisions.

ARTICLE 2 ARTIKEL 2 (DEFINITIONS) Definitioner

For the purposes of this law: I denna lag avses med

affiliate of the franchisee means till franchisetagaren anknutet a natural or legal person who företag: en fysisk eller juridisk directly or indirectly controls or is person som direkt eller indirekt controlled by the franchisee, or is kontrollerar eller kontrolleras av controlled by another party who franchisetagaren, eller som koncontrols the franchisee; trolleras av en annan part som kontrollerar franchisetagaren,

affiliate of the franchisor means till franchisegivaren anknutet a natural or legal person who företag: en fysisk eller juridisk

directly or indirectly controls or is person som direkt eller indirekt Bilaga 1 controlled by the franchisor, or is kontrollerar eller kontrolleras av controlled by another party who franchisegivaren, eller som koncontrols the franchisor; trolleras av en annan part som kontrollerar franchisegivaren,

development agreement means utvecklingsavtal: ett avtal enligt an agreement under which a fran- vilket en franchisegivare ger en chisor in exchange for direct or in- annan part rätt att, i utbyte mot direct financial compensation direkt eller indirekt ekonomisk ergrants to another party the right to sättning, förvärva mer än ett franacquire more than one franchise of chiseavtal inom samma franchithe same franchise system; singsystem,

disclosure document means a do- informationshandling: en handcument containing the information ling som innehåller den informarequired under this law; tion som krävs enligt denna lag,

franchise means the rights granted franchise: rättigheter som en part by a party (the franchisor) autho- (franchisegivaren) beviljar en rising and requiring another party annan part (franchisetagaren) en- (the franchisee), in exchange for ligt vilka denne har tillstånd och direct or indirect financial comp- skyldighet att, i utbyte mot direkt ensation, to engage in the business eller indirekt ekonomisk ersättof selling goods or services on its ning, för egen räkning sälja varor own behalf under a system desig- eller tjänster enligt ett system som nated by the franchisor which har utformats av franchisegivaren, includes know-how and assistance, som inbegriper know-how och prescribes in substantial part the bistånd, till väsentlig del anger hur manner in which the franchised franchiseverksamheten skall bedribusiness is to be operated, includes vas, innefattar betydande och fortsignificant and continuing opera- löpande kontroll av driften från tional control by the franchisor, franchisegivarens sida och som i and is substantially associated with allt väsentligt är knutet till ett a trademark, service mark, trade varumärke, servicemärke, varuname or logotype designated by namn eller en logotyp som franthe franchisor. It includes: chisegivaren har bestämt. Den omfattar

(A) the rights granted by a fran- A) rättigheter som en franchisegichisor to a sub-franchisor under a vare har beviljat en underfranmaster franchise agreement; chisegivare enligt ett masterfranchiseavtal,

(B) the rights granted by a sub- B) rättigheter som en underfranfranchisor to a sub-franchisee chisegivare har beviljat en underunder a sub-franchise agreement; franchisetagare enligt ett underfranchiseavtal,

(C) the rights granted by a fran- C) rättigheter som en franchise- Bilaga 1 chisor to a party under a givare har beviljat en part enligt ett development agreement. utvecklingsavtal.

For the purposes of this definition I denna definition skall “direkt “direct or indirect financial com- eller indirekt ekonomisk ersättpensation” shall not include the ning” inte inbegripa betalning av payment of a bona fide wholesale ett förmånligt partipris för varor price for goods intended for resale; som är avsedda för återförsäljning.

franchise agreement means the franchiseavtal: det avtal enligt agreement under which a franchise vilket en franchise beviljas, is granted;

franchised business means the franchiseverksamhet: den affärsbusiness conducted by the franchi- verksamhet som franchisetagaren see under a franchise agreement; bedriver enligt ett franchiseavtal,

franchisee includes a subfran- franchisetagare: innefattar en chisee in its relationship with the underfranchisetagare i dess förhålsubfranchisor and the subfran- lande till underfranchisegivaren chisor in its relationship with the och underfranchisegivaren i dess franchisor; förhållande till franchisegivaren,

franchisor includes the subfran- franchisegivare: innefattar underchisor in its relationship with its franchisegivaren i dess förhållande subfranchisees; till sina underfranchisetagare,

master franchise means the right masterfranchise: en rätt som en granted by a franchisor to another franchisegivare beviljar en annan party (the subfranchisor) to grant part (underfranchisegivaren) att franchises to third parties (the bevilja tredje parter (underfransubfranchisees); chisetagare) franchiser,

material change in the informa- väsentlig förändring i den infortion required to be disclosed mation som skall tillhandahållas: means a change which can reaso- en förändring som rimligen kan nably be expected to have a signi- förväntas ha en betydande inverficant effect on the prospective kan på den tillämnade franchisefranchisee’s decision to acquire tagarens beslut att förvärva franthe franchise; chisen,

material fact means any informa- väsentlig omständighet: all infortion that can reasonably be expec- mation som rimligen kan förväntas ted to have a significant effect on ha en betydande inverkan på den the prospective franchisee’s deci- tillämnade franchisetagarens besion to acquire the franchise; slut att förvärva franchisen,

misrepresentation means a state- oriktig uppgift: ett uttalande om Bilaga 1 ment of fact that the person ma- sakförhållanden som den person king the statement knew or ought som gjorde uttalandet insåg eller to have known to be untrue at the borde ha insett var osant, när uttime the statement was made; talandet gjordes,

omission means the failure to state utelämnande: underlåtelse att a fact of which the person making uppge en omständighet som den the statement was aware at the person som gjorde uttalandet käntime the statement ought to have de till vid tidpunkten då uttalandet been made; borde ha gjorts,

State includes the territorial units stat: inbegriper de territoriella enmaking up a State which has two heter som en stat med två eller or more territorial units, whether flera territoriella enheter är samor not possessing different systems mansatt av, oavsett om de har of law applicable in relation to the olika tillämpliga rättssystem i matters dealt with in this law; frågor som behandlas i denna lag,

and och

sub-franchise agreement means a underfranchiseavtal: ett franchifranchise agreement concluded by seavtal som ingås av en undera sub-franchisor and a sub- franchisegivare och en underfranfranchisee pursuant to a master chisetagare enligt en masterfranfranchise. chise.

ARTICLE 3 ARTIKEL 3 (DELIVERY OF DISCLOSURE Överlämnande av DOCUMENT) informationshandling

(1) A franchisor must give every 1. En franchisegivare skall ge varprospective franchisee a disclosure je tillämnad franchisetagare en indocument, to which the proposed formationshandling, till vilken det franchise agreement must be föreslagna franchiseavtalet skall attached, at least fourteen days vara bifogat, minst fjorton dagar before the earlier of före den tidpunkt som infaller först av

(A) the signing by the prospective A) undertecknandet av den tillämfranchisee of any agreement rela- nade franchisetagaren av något ting to the franchise, with the avtal som rör franchisen, med exception of agreements relating undantag för avtal som rör sekreto confidentiality of information tessbelagd information som tilldelivered or to be delivered by the handahållits eller skall tillhandafranchisor; or hållas av franchisegivaren, eller

(B) the payment to the franchisor B) erläggande av betalning av den or an affiliate of the franchisor by tillämnade franchisetagaren till the prospective franchisee of any franchisegivaren eller ett till fran-

fees relating to the acquisition of a chisegivaren anknutet företag av Bilaga 1 franchise that are not refundable or avgifter, avseende förvärv av en the refunding of which is subject franchise, som inte är återbetalto such conditions as to render ningsbara eller där återbetalning är them not refundable, with the förenad med sådana villkor som exception of a security (bond or gör betalningen icke återbetaldeposit) given on the conclusion ningsbar i andra fall än då en säof a confidentiality agreement. kerhet (borgen eller deposition) har lämnats vid ingåendet av avtal om sekretess.

(2) The disclosure document must 2. Informationshandlingen skall be updated within [X] days of the vara uppdaterad inom [X] dagar end of the franchisor’s fiscal year. efter utgången av franchisegivar- Where there has been a material ens räkenskapsår. Om det har change in the information required gjorts en väsentlig förändring i den to be disclosed under Article 6, information som skall tillhandanotice in writing of such change hållas enligt artikel 6, bör skriftligt should be delivered to the pros- meddelande om förändringen lämpective franchisee as soon as prac- nas till den tillämnade franchiseticable before either of the events tagaren i så god tid som möjligt described in Sub-Paragraphs innan någon av de händelser som (1)(A) or (1)(B) has occurred. anges i punkterna 1.A eller 1.B har inträffat.

ARTICLE 4 ARTIKEL 4 (FORMAT OF DISCLOSURE Informationshandlingens DOCUMENT) utformning

(1) Disclosure must be provided in 1. Informationen skall lämnas writing. skriftligen.

(2) The franchisor may use any 2. Franchisegivaren får själv beformat for the disclosure docu- stämma hur informationshandlingment, provided that the informa- en skall utformas, under förutsätttion contained therein is presented ning att informationen tillhandaas a single document at one time hålls i en enda handling vid ett and meets the requirements im- tillfälle och att den uppfyller kraposed by this law. ven i denna lag.

ARTICLE 5 ARTIKEL 5 (EXEMPTIONS FROM Undantag från OBLIGATION TO DISCLOSE) informationsplikten

No disclosure document is Ingen informationshandling krävs required:

(A) in case of the grant of a fran- A) när en franchise beviljas en chise to a person who has been an person som har varit tjänsteman officer or director of the franchisor eller direktör hos franchisegivaren

or of an affiliate of the franchisor eller hos ett till franchisegivaren Bilaga 1 for at least one year immediately anknutet företag i minst ett år before the signing of the franchise omedelbart innan franchiseavtalet agreement; undertecknas,

(B) in case of the assignment or B) vid överlåtelse eller annan other transfer of a franchisee’s överföring av en franchisetagares rights and obligations under an rättigheter och skyldigheter enligt existing franchise agreement, ett befintligt franchiseavtal, när where the assignee or transferee is förvärvaren eller mottagaren av bound by substantially the same överföringen är bunden av i huterms as the assignor or transferor, vudsak samma villkor som överand the franchisor has not had a låtaren eller den som gör översignificant role in the transaction föringen och franchisegivaren inte other than approval of the transfer. har spelat någon avgörande roll i transaktionen annat än att godkänna överföringen,

(C) in case of the grant of a fran- C) när en franchise att sälja varor chise to sell goods or services to a eller tjänster beviljas en fysisk natural or legal person who has eller juridisk person som har bebeen engaged in the same or a si- drivit samma eller en liknande milar business for the previous affärsverksamhet under de föregåtwo years, if the sales of the fran- ende två åren, om den omsättning chise, as reasonably anticipated by som skäligen förväntas av parterna the parties at the time the franchise när franchiseavtalet ingås under agreement is entered into, will not det första verksamhetsåret inte during the first year of the rela- kommer att överstiga 20 % av tionship exceed 20 % of the total franchisetagarens och dess anknutaggregate sales of the combined na företags totala sammanlagda business of the franchisee and its omsättning, affiliates;

(D) in case of the grant of a fran- D) när det beviljas en franchise chise pursuant to which the pros- enligt vilken den tillämnade franpective franchisee commits to a chisetagaren gör ett sammanlagt total financial requirement under finansiellt åtagande enligt franthe franchise agreement in excess chiseavtalet som överstiger [X], of [X];

(E) in case of the grant of a fran- E) när en franchise beviljas en chise to a prospective franchisee tillämnad franchisetagare som tillwho together with its affiliates has sammans med sina anknutna förea net worth in excess of [Y] or tag har ett substansvärde som turnover in excess of [Z]; or överstiger [Y] eller en omsättning som överstiger [Z], eller

(F) in case of the renewal or F) när en franchise förnyas eller extension of a franchise on the förlängs på samma villkor. same conditions.

ARTICLE 6 ARTIKEL 6 Bilaga 1 (INFORMATION TO BE Information som skall DISCLOSED) tillhandahållas

(1) In the disclosure document the 1. Franchisegivaren skall i inforfranchisor shall provide the mationshandlingen tillhandahålla following information: följande information:

(A) the legal name, legal form and A) franchisegivarens firma, rättslegal address of the franchisor and liga form och registrerade adress the address of the principal place samt adressen till franchisegivaof business of the franchisor; rens huvudkontor,

(B) the trademark, trade name, B) varumärke, varunamn, förebusiness name or similar name, tagsnamn eller liknande namn i under which the franchisor carries vilket franchisegivaren bedriver on or intends to carry on business eller avser att bedriva affärsverkin the State in which the pros- samhet i den stat där den tillämpective franchisee will operate the nade franchisetagaren kommer att franchise business; bedriva franchiseverksamheten,

(C) the address of the franchisor’s C) adressen till franchisegivarens principal place of business in the huvudkontor i den stat där den State where the prospective fran- tillämnade franchisetagaren har chisee is located; sitt säte,

(D) a description of the franchise D) en beskrivning av den franchise to be operated by the prospective som den tillämnade franchisefranchisee; tagaren skall bedriva,

(E) a description of the business E) en beskrivning av de affärserfaexperience of the franchisor and renheter som franchisegivaren och its affiliates granting franchises dess anknutna företag som beviljar under substantially the same trade franchiser under huvudsakligen name, including: samma varunamn har, inbegripet:

(i) the length of time during which i) hur länge var och en av dem har each has run a business of the type bedrivit affärsverksamhet av det to be operated by the prospective slag som den tillämnade franchisefranchisee; and tagaren skall bedriva, och

(ii) the length of time during ii) hur länge var och en av dem har which each has granted franchises beviljat franchiser för samma slags for the same type of business as affärsverksamhet som den tillämthat to be operated by the pros- nade franchisetagaren skall bepective franchisee; driva.

(F) the names, business addresses, F) namn, företagsadress, ställning positions held, and business expe- och affärserfarenhet avseende per-

rience of any person who has soner som har det högsta led- Bilaga 1 senior management responsibiliti- ningsansvaret för franchisegivaes for the franchisor’s business op- rens affärsverksamhet med averations in relation to the fran- seende på franchisen, chise;

(G) any criminal convictions or G) eventuella fällande domar i any finding of liability in a civil brottmål eller ansvar som konstaaction or arbitration involving terats genom avgörande i ett civilfranchises or other businesses re- mål eller i ett skiljedomsförfarande lating to fraud, misrepresentation, som rör franchiser eller annan or similar acts or practices of: affärsverksamhet och som gäller bedrägeri, oriktig uppgift eller liknande beteenden av

(i) the franchisor; and i) franchisegivaren, och

(ii) any affiliate of the franchisor ii) något till franchisegivaren anwho is engaged in franchising for knutet företag, som har bedrivit the previous five years, and franchising under de senaste fem whether any such action is pend- åren, med angivande av om något ing against the franchisor or its sådant mål pågår mot franchisesubsidiary, and the court or other givaren eller dess dotterbolag och citation of any of the above; uppgift om domstol eller kallelse till någon av dem,

(H) any bankruptcy, insolvency or H) eventuellt förfarande som rör comparable proceeding involving konkurs, betalningsoförmåga eller the franchisor and its affiliate(s) jämförbart förfarande som rör for the previous five years and the franchisegivaren och/eller dess ancourt citation thereof; knutna företag under de senaste fem åren med uppgift om domstol och kallelse till sådant förfarande,

(I) the total number of franchisees I) det totala antalet franchisetagare and company-owned outlets of the och försäljningsställen som ägs av franchisor and of affiliates of the franchisegivarens företag och av franchisor granting franchises un- till franchisegivaren anknutna föder substantially the same trade retag som beviljar franchiser under name; väsentligen samma varunamn,

(J) the names, business addresses J) namn, företagsadresser och föand business phone numbers of the retagstelefonnummer till franfranchisees, and of the franchisees chisetagarna och till franchisetaof any affiliates of the franchisor garna som är anslutna till av franwhich are granting franchises un- chisegivaren anknutna företag som der substantially the same trade beviljar franchiser under väsentname whose outlets are located ligen samma varunamn och vars nearest to the proposed outlet of försäljningsställen är belägna the prospective franchisee, but in närmast den tillämnade franchise-

any event of not more than [X] tagarens planerade försäljnings- Bilaga 1 franchisees, in the State of the ställe, dock högst [X] franchisefranchisee and/or contiguous tagare, i franchisetagarens stat States, or, if there are no conti- och/eller angränsande stater, eller, guous States, the State of the om det inte finns några angränfranchisor; sande stater, i franchisegivarens stat,

(K ) information about the fran- K) information om franchisegiva-

chisees of the franchisor and about rens franchisetagare och om de franchisees of affiliates of the franchisetagare till franchisegivarfranchisor that grant franchises ens anknutna företag som beviljar under substantially the same trade franchiser under väsentligen samname that have ceased to be fran- ma varunamn som har upphört att chisees during the three fiscal vara franchisetagare under de tre years before the one during which räkenskapsår som föregått det år the franchise agreement is entered under vilket franchiseavtalet ingås, into, with an indication of the med angivande av skälen till att reasons for which the franchisees franchisetagarna har upphört att have ceased to be franchisees of vara franchisegivarens franchisethe franchisor; tagare,

(L) the following information re- L) följande information om frangarding the franchisor’s intellec- chisegivarens immateriella rättigtual property to be licensed to the heter som skall licensieras till franchisee, in particular trade- franchisetagaren, framför allt varumarks, patents, copyright and soft- märken, patent, upphovsrätt och ware: mjukvara:

(i) the registration and/or the i) registrering och/eller, i föreapplication for registration, if any, kommande fall, ansökan om registrering,

(ii) the name of the owner of the ii) namnet på ägaren till de imintellectual property rights and/or materiella rättigheterna och/eller, i the name of the applicant, if any; förekommande fall, namnet på den som ansökt om registrering,

(iii) the date on which the re- iii) det datum då registreringen av gistration of the intellectual pro- de licensierade immateriella rättigperty rights licensed expires; and heterna löper ut, och

(iv) litigation or other legal proce- iv) i förekommande fall, rättsproedings, if any, which could have a cess eller annat rättsligt förfaranmaterial effect on the franchisee’s de, som skulle kunna ha väsentlig legal right, exclusive or nonexclu- inverkan på franchisetagarens exsive, to use the intellectual pro- klusiva eller icke-exklusiva lagliga perty under the franchise agree- rätt att nyttja de immateriella ment in the State in which the rättigheterna enligt franchiseavfranchised business is to be ope- talet, i den stat där franchiseverk-

rated; samheten skall bedrivas, Bilaga 1

(M) information on the categories M) information om de slags varor of goods and/or services that the och/eller tjänster som franchisefranchisee is required to purchase tagaren är skyldig att köpa eller or lease, indicating hyra, med angivande av

(i) whether any of these have to be i) om någon av dessa måste köpas purchased or leased from the fran- eller hyras av franchisegivaren, till chisor, affiliates of the franchisor franchisegivaren anknutna företag or from a supplier designated by eller av en leverantör som franthe franchisor; chisegivaren har anvisat,

(ii) whether the franchisee has the ii) om franchisetagaren har rätt att right to recommend other suppliers rekommendera andra leverantörer for approval by the franchisor; and för godkännande av franchisegivaren, och

(iii) whether any revenue or other iii) om eventuella intäkter eller benefit that may be directly or in- andra förmåner som franchisegivdirectly received by the franchisor aren eller någon av de till franor any of the affiliates of the fran- chisegivaren anknutna företagen chisor from any supplier of goods direkt eller indirekt får från en and/or services to the franchisee, leverantör av varor och/eller tjänsuch as rebates, bonuses, or in- ster till franchisetagaren, såsom centives with regard to those rabatter, bonus eller andra förmågoods and/or services, shall be ner med avseende på dessa varor passed on to the prospective fran- och/eller tjänster, skall föras vichisee or, if not, whether a price dare till den tillämnade franchisemark-up will be made by the fran- tagaren eller, om detta inte skall chisor or the supplier recommen- förekomma, om franchisegivaren ded by the franchisor; eller den leverantör som franchisegivaren rekommenderat kommer att göra ett prispåslag.

(N) financial matters, including: N) finansiella frågor, innefattande

(i) (a) an estimate of the pros- i) a) en uppskattning av den tilpective franchisee’s total initial lämnade franchisetagarens totala investment; nyinvestering,

(b) financing offered or arranged b) i förekommande fall, den finanby the franchisor, if any; siering som erbjuds eller ombesörjs av franchisegivaren,

(c) the financial statements of the c) franchisegivarens årsredovisfranchisor and when available ning samt, när den finns tillaudited or otherwise indepen- gänglig, en granskad eller på annat dently verified financial state- oberoende sätt kontrollerad årsre-

ments, including balance sheets dovisning, inklusive balansräkning Bilaga 1 and statements of profit and loss, och resultaträkning för de senaste for the previous three years. Fran- tre åren. Franchisegivare som bilchisors, the creation of which goes dats under de tre senaste åren är back less than three years, are skyldiga att tillhandahålla samma under an obligation to disclose the handlingar som upprättats sedan same documents prepared since de påbörjade sin verksamhet, they began their activity;

(ii) (a) If information is provided ii) a) Om information tillhandahålto the prospective franchisee by or ls den tillämnade franchisetagaren on behalf of the franchisor con- av eller på uppdrag av franchisecerning the historical or projected givaren angående tidigare eller financial performance of outlets förväntade ekonomiska resultat för owned by the franchisor, its försäljningsställen som ägs av affiliates or franchisees, the infor- franchisegivaren, dess anknutna mation must: företag eller franchisetagare, måste informationen

(aa) have a reasonable basis at the aa) baseras på ett rimligt underlag time it is made; när den tillhandahålls,

(bb) include the material assump- bb) inbegripa de väsentliga antagtions underlying its preparation andena som lagts till grund för inand presentation; formationens utarbetande och framläggande,

(cc) state whether it is based on cc) klargöra om den är baserad på actual results of existing outlets; befintliga försäljningsställens faktiska resultat,

(dd) state whether it is based on dd) klargöra om den är baserad på franchisor-owned and/or fran- försäljningsställen som ägs av chisee-owned outlets; and franchisegivaren och/eller franchisetagaren, och

(ee) indicate the percentage of ee) innehålla en uppgift om den those outlets that meet or exceed procentuella andel av dessa föreach range or result. säljningsställen vars resultat motsvarar eller överstiger det resultat som angetts.

(b) If the financial information b) Om den ekonomiska informareferred to in the preceding sub- tion som avses i föregående punkt paragraph is provided, the fran- lämnas, skall franchisegivaren chisor must state that the levels of uppge att de resultatnivåer som performance of the prospective den blivande franchisetagarens franchisee’s outlet may differ from försäljningsställe uppnår kan avvithose contained in the information ka från de nivåer som anges i den provided by the franchisor. information som franchisegivaren

tillhandahåller. Bilaga 1

(O) a description of: O) en beskrivning av:

(i) the state of the general market i) förhållandet på den allmänna of the products or services that are marknaden för de produkter eller the subject of the contract; tjänster som omfattas av kontraktet,

(ii) the state of the local market of ii) förhållandet på den lokala the products or services that are marknaden för de produkter eller the subject of the contract; tjänster som omfattas av kontraktet,

(iii) the prospects for development iii) marknadens utvecklingsmöjligof the market; and heter, och

(P) anything else necessary to pre- P) annan information som är nödvent any statement in the docu- vändig för att förhindra att någon ment from being misleading to a uppgift i handlingen är vilseledanreasonable prospective franchisee. de för en normalt omdömesgill tillämnad franchisetagare.

(2) The following information 2. Följande information skall shall also be included in the dis- också ingå i informationshandclosure document. However, lingen. Om informationen ingår i where the information is contained franchiseavtalet, behöver franchiin the franchise agreement, the segivaren dock bara göra en hänfranchisor may in the disclosure visning i informationshandlingen document merely make reference till det relevanta avsnittet i franto the relevant section of the fran- chiseavtalet. Om följande uppgifchise agreement. Where the ter inte ingår i det föreslagna franfollowing items of information are chiseavtalet, skall denna omstännot included in the proposed fran- dighet anges i informationschise agreement, that fact shall be handlingen: stated in the disclosure document :

(A) the term and conditions of A) i förekommande fall, varaktigrenewal of the franchise, if any; heten och villkoren för förnyelse av franchisen,

(B) a description of the initial and B) en beskrivning av program för on-going training programmes; grundläggande utbildning och för fortbildning,

(C) the extent of exclusive rights C) i förekommande fall, i vilken to be granted, if any, including utsträckning ensamrätter kommer exclusive rights relating to terri- att beviljas, inbegripet ensamrätter tory and/or to customers and also avseende ett område och/eller kuninformation on any reservation by der och även information om varje

the franchisor of the right rätt som franchisegivaren för- Bilaga 1 behåller sig

(i) to use, or to license the use of, i) att använda eller licensiera anthe trademarks covered by the vändningen av de varumärken som franchise agreement; omfattas av franchiseavtalet,

(ii) to sell or distribute the goods ii) att sälja eller distribuera varor and/or services authorised for sale och/eller tjänster som franchiseby the franchisee directly or indi- tagaren har tillstånd att sälja direkt rectly through the same or any eller indirekt genom samma eller other channel of distribution, någon annan distributionskanal, whether under the trademarks oavsett om det sker under de varucovered by the agreement or any märken som omfattas av avtalet other trademark; eller något annat varumärke,

(D) the conditions under which the D) på vilka villkor franchisegivafranchise agreement may be termi- ren kan säga upp franchiseavtalet nated by the franchisor and the och konsekvenserna av en sådan effects of such termination; uppsägning,

(E) the conditions under which the E) på vilka villkor franchisetafranchise agreement may be termi- garen kan säga upp franchiseavnated by the franchisee and the talet och konsekvenserna av en effects of such termination; sådan uppsägning,

(F) the limitations imposed on the F) eventuella territoriella och /eller franchisee, if any, in relation to kundrelaterade begränsningar som territory and/or to customers; franchisetagaren är bunden av,

(G) in-term and post-term non- G) konkurrensförbud under och compete covenants; efter franchiseavtalets giltighet,

(H) the initial franchise fee, H) entréavgiften för franchisen whether any portion of the fee is samt om någon del av avgiften kan refundable, and the terms and återbetalas och villkoren för återconditions under which a refund betalning, will be granted;

(I) other fees and payments, I) andra avgifter och betalningar, including any gross-up of royalties inbegripet eventuella bruttopåslag imposed by the franchisor in order för royaltyersättningar som franto offset withholding tax; chisegivaren gör för att kompensera för skatt,

(J) restrictions or conditions im- J) begränsningar eller villkor som posed on the franchisee in relation åläggs franchisetagaren beträffanto the goods and/or services that de de varor och/eller tjänster som the franchisee may sell; franchisetagaren får sälja,

(K) the conditions for the assign- K) villkoren för överlåtelse eller Bilaga 1 ment or other transfer of the fran- annan överföring av franchisen, chise; and och

(L) any forum selection or choice L) eventuella forum- eller lagvalsof law provisions, and any selected bestämmelser samt valda tvistelösdispute resolution processes. ningsförfaranden.

(3) Where the franchise is a master 3. Om franchisen är en masterfranfranchise, the sub-franchisor must, chise skall underfranchisegivaren, in addition to the items specified förutom uppgifterna i punkterna 1 in paragraphs (1) and (2), disclose och 2, lämna den tillämnade to the prospective sub-franchisee underfranchisetagaren den inforthe information on the franchisor mation om franchisegivaren som that it has received under pa- underfranchisegivaren har fått ragraphs (1)(A), (E), (H), and enligt punkterna 1.A, 1.E, 1.H och (2)(C) and (F) of this article, as punkterna 2.C och 2.F i denna well as inform the prospective artikel och informera den tillämsubfranchisee of the situation of nade underfranchise- tagaren om the sub-franchise agreements in hur en uppsägning av masterfrancase of termination of the master chiseavtalet påverkar underfranfranchise agreement and of the chiseavtalen och om innehållet i content of the master franchise masterfranchiseavtalet. agreement.

ARTICLE 7 ARTIKEL 7 (ACKNOWLEDGEMENT OF Bekräftelse av mottagandet av RECEIPT OF DISCLOSURE informationshandlingen DOCUMENT)

The prospective franchisee shall at Den tillämnade franchisetagaren the request of the franchisor skall på franchisegivarens begäran acknowledge in writing the receipt skriftligen bekräfta mottagandet av of the disclosure document. informationshandlingen.

ARTICLE 8 ARTIKEL 8 (REMEDIES) Påföljder

(1) If the disclosure document or 1. Om informationshandlingen notice of material change: eller meddelandet om en väsentlig förändring

(A) has not been delivered within A) inte har överlämnats inom den the period of time established in tidsfrist som anges i artikel 3, Article 3;

(B) contains a misrepresentation of B) innehåller en oriktig uppgift om a material fact; or en väsentlig omständighet, eller

(C) makes an omission of a C) utelämnar en väsentlig om- Bilaga 1 material fact; ständighet,

then the franchisee may on 30 kan franchisetagaren säga upp days prior written notice to the franchiseavtalet med 30 dagars franchisor terminate the franchise skriftlig varsel till franchisegiagreement and/or claim against the varen och/eller kräva franchisegifranchisor for damages suffered varen på ersättning för skada som from the conduct described in (A), lidits på grund av de beteenden (B) and (C), unless the franchisee som anges i A), B) och C), om inte had the information required to be franchisetagaren ändå haft tillgång disclosed through other means, did till föreskriven information på not rely on the misrepresentation, annat sätt, inte förlitat sig på den or termination is a disproportio- oriktiga uppgiften eller om uppnate remedy in the circumstances. sägning är en med hänsyn till omständigheterna oproportionerlig påföljd.

(2) The remedies granted to the 2. De påföljder som franchisetafranchisee pursuant to this article garen har rätt att vidta enligt denna must be exercised no later than the artikel skall utövas senast vid den earlier of: tidpunkt som infaller först av:

(A) one year after the act or A) ett år efter den handling eller omission constituting the breach det utelämnande som utgör det upon which the right to terminate åsidosättande varpå rätten att säga is based; upp avtalet grundas,

(B) three years after the act or B) tre år efter den handling eller omission constituting the breach det utelämnande som utgör det upon which the right to claim for åsidosättande varpå rätten att krädamages suffered is based; va skadestånd grundas,

(C) one year after the franchisee C) ett år efter det att franchisetabecomes aware of facts or circum- garen blivit medveten om de fakta stances reasonably indicating that eller omständigheter som rimligen it may have a right to claim for tyder på att denne kan ha rätt att damages suffered; or kräva ersättning för skada, eller

(D) within 90 days of the delivery D) inom 90 dagar efter det att to the franchisee of a written no- franchisetagaren mottagit en tice providing details of the breach skriftlig underrättelse med närmaaccompanied by the franchisor’s re upplysningar om åsidosättandet then current disclosure document. tillsammans med franchisegivarens då aktuella informationshandling.

(3) The rights provided by pa- 3. Rättigheterna enligt punkt 1 i ragraph (1) of this Article do not denna artikel innebär inte att franderogate from any other right the chisetagaren fråntas någon annan

franchisee may have under the rätt som denne kan ha enligt den Bilaga 1 applicable law. tillämpliga rättsordningen.

(4) All matters regarding termina- 4. Alla frågor som rör uppsägning tion and damages, which have not och skadestånd och som inte utbeen expressly regulated in this tryckligen regleras i denna artikel, article, shall be governed by the skall regleras av den tillämpliga applicable law. rättsordningen.

ARTICLE 9 ARTIKEL 9 (TEMPORAL SCOPE OF Ikraftträdande APPLICATION)

This law applies whenever a fran- Denna lag skall tillämpas på franchise agreement is entered into or chiseavtal som ingås eller förnyas renewed after the law enters into efter det att lagen har trätt i kraft. force.

ARTICLE 10 ARTIKEL 10 (WAIVERS) Avsägelser

Any waiver by a franchisee of a Franchisetagarens avstående från right given by this law is void. en rätt enligt denna lag är utan verkan.

Sammanfattning av promemorian Upplyst fran-

Bilaga 2

chising (Ds 2004:55)

Uppdraget

Mitt huvudsakliga uppdrag har varit att analysera Unidroit:s modell för nationell lagstiftning om information vid franchising och att ta ställning till om och i vilken utsträckning en lag av motsvarande slag bör införas i svensk rätt. I uppdraget har ingått även att bedöma behovet av ytterligare åtgärder för att stärka franchisetagarnas ställning, exempelvis vad gäller bruket av och synen på skiljeklausuler vid franchising samt behovet av särskilda regler för uppsägning av franchiseavtal.

Informationsskyldighet för franchisegivare

I alla avtalssituationer är det viktigt att den information som lämnas till motparten är relevant och korrekt. Vad som emellertid utmärker ett franchiseavtal är att franchisetagaren, i de alldeles övervägande antalet fall, blir bunden av ett för systemet standardiserat avtal som bl.a. innebär att franchisetagaren under lång tid försätter sig i ett mer eller mindre starkt beroendeförhållande till franchisegivaren med begränsat eget handlingsutrymme och med en i vissa fall omfattande styrning och kontroll från franchisegivarens sida. Det förhåller sig också så, att franchisegivaren har en exklusiv kunskap om sitt system och att en blivande franchisetagare därför är helt beroende av information från givarens sida för att kunna bedöma vilka rättigheter och skyldigheter som följer med franchiseavtalet. Med dessa speciella inslag är det viktigt att en blivande franchisetagare verkligen förses med all den information som behövs för att denne skall kunna förstå avtalets innebörd och verkningar och få en uppfattning om vad det kommer att innebära för honom eller henne att arbeta som franchisetagare. Och den informationen kan alltså bara lämnas av franchisegivaren. Svenska Franchiseföreningen (SFF) har, sedan Unidroit presenterade sin modellag om information vid franchising, antagit olika mer eller mindre bindande rekommendationer för sina medlemmar som i flera avseenden liknar det informationsåläggande som modellagen innehåller. Dessutom bistår SFF även med en särskild “checklista” avsedd att användas för att ge framför allt den blivande franchisetagaren möjlighet att kontrollera att ett franchiseavtal omfattar nödvändiga frågor. SFF:s råd och rekommendationer finns även tillgängliga för andra än föreningens medlemmar. Jag har ställt mig frågan om det räcker med dessa osanktionerade rekommendationer från en intresseorganisation beträffande hur, när och i vilken omfattning information skall utbytas inför ett franchiseavtals undertecknande eller om det finns anledning att ytterligare förstärka franchisetagarens rätt till information. Vid denna bedömning har även viss hänsyn tagits till den genomförda enkätundersökningen bland franchisegivare och franchisetagare. Av denna har

bl.a. framkommit att en övervägande majoritet ansett det befogat med en lagstadgad informationsplikt för franchisegivare. Bilaga 2 En strävan har varit att presentera ett förslag som mer än för närvarande säkerställer ett omfattande och korrekt utbyte av relevant information inför ett franchiseavtals ingående. Det är min uppfattning att ett sådant informationsutbyte skapar rättsliga förutsättningar för väl övervägda franchiseavtal och får en blivande franchisetagare att noggrannare än vad som kanske sker ibland, sätta sig in i affärsuppläggets olika detaljer. Ett utvidgat informationsutbyte liksom en ökad medvetenhet om avtalets innebörd, kan i sin tur leda till en minskning av antalet rättsliga tvister som har anknytning till franchising. Dessutom skulle detta kunna leda till att intresset för franchising ökar och att fler personer vågar satsa på en franchisetagarkarriär. Däremot är det min uppfattning att en lagstadgad informationsskyldighet för franchisegivare inte bör utformas i enlighet med Unidroits modellag och den bör inte heller innehålla en uttömmande uppräkning av de uppgifter som en franchisegivare skall förse en blivande franchisetagare med för att undvika att drabbas av en sanktion eller rättsföljd. I stället har jag valt att utforma lagtexten så, att det ges möjlighet att anpassa informationsskyldigheten dels till aktuella franchisesystem, dels till franchiseverksamhetens utveckling över tiden men även i vissa fall till franchisetagarens tidigare erfarenhet och faktiska behov av information i det enskilda fallet. Viss vägledning om den information som en franchisegivare normalt – eller typiskt sett – bör informera en blivande franchisetagare om föreslås kunna hämtas från lagförslagets förarbeten. Särskilt viktigt är det förstås att franchisegivaren lämnar information om sådana omständigheter och avtalsklausuler som innebär, eller kan innebära, mer eller mindre ingripande följder för franchisetagaren. I detta hänseende kan uppräkningen i Unidtroits modellag men också t.ex. SFF:s rekommendationer beträffande en franchisegivares upplysningsansvar ge vägledning vid en bedömning av vilken information som det åvilar en franchisegivare att förse en blivande franchisetagare med och om en franchisegivare fullgjort sin informationsskyldighet eller inte. Det är naturligt att tillhandahållna uppgifter skall spegla aktuella förhållanden och de bör inte avse förhållanden som är äldre än tolv månader. Av enkätsvaren har kunnat utläsas att merparten av de som svarat varit nöjda eller i stort sett nöjda med den information de erhållit före franchiseavtalets undertecknande. För att undvika en överreglering i de situationer där något behov av reglering eller offentligrättslig kontroll inte kunnat påvisas, bör man undvika att skapa en lag som ålägger samtliga franchisegivare en informationsskyldighet vid slutande av franchiseavtal. I stället bör möjligheterna att ingripa mot en franchisegivare i detta avseende begränsas till sådana situationer där missförhållanden och brister i informationsutbytet kunnat konstateras. En viktig fördel med en sådan konstruktion är att möjligheten att ingripa mot en franchisegivares underlåtenhet i detta avseende endast omfattar framtida avtalsförhållanden av motsvarande slag. Det blir alltså inte frågan om att sanktionera redan ingångna avtal. Mitt

förslag innebär att en franchisegivare som ingått franchiseavtal utan att först ha gett den blivande franchisetagaren nödvändig information Bilaga 2 skall kunna förbjudas vid vite att fortsättningsvis ingå väsentligen samma franchiseavtal med en annan franchisetagare utan att i god tid dessförinnan ha lämnat denne den information som med hänsyn till omständigheterna får anses erforderlig. Genom att på detta sätt betona vikten av korrekt och relevant information mellan givare och tagare förebyggs hastigt ingående av dåligt övervägda avtal. Det är min förhoppning att en sådan bestämmelse kommer att ha en preventiv effekt på såväl franchisegivares som franchisetagares agerande vid de förhandlingar som föregår ett franchiseavtals undertecknande. Förslaget anknyter också till de rådande förhållandena på marknaden, där franchiseverksamhet byggs upp i system med standardiserade avtal. Informationen bör tillhandahållas skriftligen och bör vara den blivande franchisetagaren till handa i god tid före franchiseavtalets undertecknande. Den tid som franchisetagaren har på sig att gå igenom erhållen information bör under normala förhållanden inte vara kortare än tre veckor. Är materialet särskilt omfattande och åtagandet av större beskaffenhet är det rimligt att denna period sätts längre. Är fråga om förlängning eller förnyelse av ett befintligt franchiseavtal på i allt väsentligt samma villkor som tidigare gällt eller är den blivande franchisetagaren en före detta anställd hos franchisegivaren med särskild inblick i verksamheten, bör informationsskyldigheten kunna reduceras. En förutsättning för att föreslå en reglering av ovan redovisat slag är att samarbetsformen franchising går att definiera så att det inte framstår som ett betydande problem i sig att avgöra om den aktuella samarbetsformen faller under bestämmelsens tillämpningsområde eller inte. En mängd försök har tidigare gjorts för att finna en godtagbar definition på begreppet franchising. Det försök som gjordes av Franchiseutredningen i betänkandet ”Franchising” (SOU 1987:17) möttes av hård kritik från remissinstanserna. Synpunkter som bl.a. framfördes på den föreslagna legaldefinitionen var att den var alltför vag och oprecis och att den saknade flera av de förutsättningar som utgör hörnstenar i franchiseverksamhet. För att en beskrivning av franchising skall omfatta samtliga samarbetskonstellationer inom de olika branscher som förekommer på marknaden är det angeläget att en legaldefinition innehåller de moment i ett franchisesamarbete som framstår som grundläggande. Samtidigt som legaldefinitionens ordalydelse bör ge en god vägledning av frågan om en samverkansform är att betrakta som franchising eller inte, är det viktigt att det lämnas visst utrymme för bl.a. den rättstillämpande myndigheten att väga in även andra aspekter än de i lagen angivna vid bedömningen av om verksamheten bedrivs i franchiseform eller inte. Jag har stannat för att föreslå följande definition.

Med franchiseavtal avses i denna lag ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med en annan näringsidkare (franchisetagaren) om att denne för eller mot en direkt eller en indirekt ersättning skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring av varor eller tjänster. Detta gäller dock bara om franchisetagaren enligt avtalet skall

använda franchisegivarens näringskännetecken och andra immateriella rättigheter, medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs samt ha rätt Bilaga 2 till stöd i form av utbildning, administrativt bistånd eller liknande.

Den föreslagna lagkonstruktion överensstämmer i allt väsentligt med bestämmelserna i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare och det föreslås därför att bestämmelsen skall integreras med denna lag och knyta an till den lagens systematik även i övrigt. Detta innebär bl.a. att bedömningen av om en franchisegivare brustit i informationsutbytet inför ett franchiseavtals undertecknande och därför skall meddelas ett förbudsföreläggande skall överlämnas till Marknadsdomstolens prövning.

Uppsägning av franchiseavtal

Det är i dag vanligt att franchiseavtal innehåller bestämmelser om rätt till förtida uppsägning av avtalet vid vissa angivna händelser eller omständigheter (vid sidan av uppsägning i anledning av parts kontraktsbrott). Bland annat kan en sådan rätt för franchisegivaren föreligga om en franchisetagare inte uppfyllt vissa i avtalet intagna minimiåtaganden, t.ex. om franchisetagarens omsättning understiger en i avtalet angiven nivå, eller om franchisetagaren blir långvarigt och allvarligt sjuk, avlider eller hamnar på obestånd. Av de uppgifter som inhämtats har inte framkommit tillräckliga skäl för att i lag närmare reglera frågor om uppsägning av ett franchiseavtal. Förutsättningarna för en uppsägning bör dock omfattas av den information som skall föregå franchiseavtalet. Därigenom får en blivande franchisetagare möjlighet att bedöma uppsägningssituationerna redan på ett tidigt stadium. Jag har mot den bakgrunden avstått från att lämna något lagförslag i denna del.

Skiljeförfarande

Rättsliga tvister i ett franchiseförhållande skall i flertalet fall avgöras genom ett skiljeförfarande enligt klausul i franchiseavtalet. I ett skiljeförfarande har parterna att bestrida skiljemannens/männens kostnader. Något motsvarande betalningsansvar finns inte vid prövning i domstol. Kostnaderna för själva skiljeförfarandet uppgår ibland till betydande belopp. Å andra sidan kan en långvarig process i domstol leda till stora kostnader för bl.a. ombudsarvode m.m. Tidsutdräkten i sig kan dessutom innebära svårigheter för parterna att fortsätta med verksamheten under den tid tvisten pågår. Det kan därför, trots kostnader för skiljemännen, i vissa situationer vara ekonomiskt fördelaktigare att låta tvister lösas genom skiljeförfarande i stället för av domstol. Enligt inhämtade uppgifter förefaller frågan om hur rättstvister mellan franchisegivare och franchisetagare skall handläggas ha en undanskymd roll vid de förhandlingar som föregår ett franchiseavtals undertecknande. Enligt min mening är det viktigt att franchisegivaren ägnar tid åt att förklara valet av tvistelösningsförfarande och även

nogsamt pekar på de skillnader som föreligger mellan en prövning av skiljemän respektive allmän domstol. Information härom är en av de Bilaga 2 uppgifter som normalt bör omfattas av en franchisegivares upplysningsansvar. Genom en öppenhet i denna fråga får franchisetagaren en fullständigare bild av de risker som är förenade med verksamheten, innan han eller hon undertecknar franchiseavtalet. Detta möjliggör även för den blivande franchisetagaren att se över sitt försäkringsskydd i händelse av tvist och på så sätt skapa ekonomiska förutsättningar för att under verksamhetens gång ekonomiskt klara av en rättslig prövning. Det är min uppfattning att en förbättrad information om det valda tvistelösningsförfarandet snarare än ett mer eller mindre undantagslöst förbud mot användande av skiljeklausul i franchisesammanhang, kan leda till att man kommer till rätta med en del av de problem som i dag kan uppstå i samband med en tvist mellan parter som är bundna av en skiljeklausul. Vid sidan härav finns alltjämt möjlighet att få en skiljeklausul jämkad eller ogiltigförklarad i det enskilda fallet med stöd av bl.a. 36 § avtalslagen. Även frågor om fördelning av kostnader för skiljeförfarandet torde kunna prövas med stöd av detta lagrum. Det har enligt min uppfattning inte framkommit tillräckliga skäl för att, utöver befintliga bestämmelser, införa lagbestämmelser som närmare reglerar förekomsten av och den närmare utformningen av skiljeklausuler i franchisesammanhang. Jag har därför avstått från att lämna något lagförslag i denna del.

Promemorians lagförslag

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse, dels att nuvarande 2–5 §§ skall betecknas 3–6 §§, dels att nya 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag (1984:292) om avtalsvill- Lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare kor mellan näringsidkare m.m.

2 § Vid bedömning av om ett Om en franchisegivare ingår ett avtalsvillkor är att anse som franchiseavtal utan att i god tid oskäligt skall särskild hänsyn tas dessförinnan ha gett franchisetill behovet av skydd för den som tagaren den information om avintar en underlägsen ställning i talets innebörd och övriga förhåavtalsförhållandet. llanden som behövs med hänsyn Förbud skall meddelas endast till omständigheterna, kan Markom det är påkallat från allmän nadsdomstolen förbjuda fransynpunkt. chisegivaren att i fortsättningen ingå väsentligen samma franchiseavtal utan att i god tid ha lämnat sådan information. Med franchiseavtal avses i denna lag ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med en annan näringsidkare (franchisetagaren) om att denne för eller mot en direkt eller en indirekt ersättning skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring av varor eller tjänster. Detta gäller dock bara om franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken och andra immateriella rättigheter, medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs samt ha rätt till stöd i form av utbildning, administrativt bistånd eller liknande.

3 § Frågor om förbud tas upp efter Vid bedömning av om ett av- Bilaga 3 ansökan. En sådan ansökan får talsvillkor är att anse som oskägöras endast av en samman- ligt eller om en franchisegivare slutning av näringsidkare, av en har låtit bli att förse franchiseannan sammanslutning som har tagare med den information som ett befogat intresse av att behövs skall särskild hänsyn tas företräda näringsidkare eller av en till behovet av skydd för den som enskild näringsidkare mot vilken intar en underlägsen ställning i det aktuella avtalsvillkoret har avtalsförhållandet. ställts upp. Förbud skall meddelas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

4 § Beslut i fråga om förbud Frågor om förbud tas upp efter hindrar inte att samma fråga ansökan. En sådan ansökan får prövas på nytt, om ändrade göras endast av en sammanförhållanden eller något annat slutning av näringsidkare, av en särskilt skäl föranleder det. annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp eller som berörts av det bristande informationsutbytet.

5 § Förbud skall förenas med vite, Beslut i fråga om förbud om det inte av särskilda skäl är hindrar inte att samma fråga pröobehövligt. vas på nytt, om ändrade för- Talan om utdömande av vite hållanden eller något annat förs vid allmän domstol av den särskilt skäl föranleder det. som ansökt om förbudet.

6 § Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av den som ansökt om förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Förteckning över remissinstanser

Bilaga 4 Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian Upplyst franchising (Ds 2004:55). Konkurrensverket, Verket för näringslivsutveckling NUTEK, Näringslivets Regelnämnd, Justitiekanslern, Skatteverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Marknadsdomstolen, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Sveriges advokatsamfund, Svenska Franchiseföreningen SFF, Landsorganisationen i Sverige LO, Handelsanställdas förbund, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Svenska Handelskammarförbundet, Svensk Handel, Franchisetagarnas Riksorganisation FRO, Säljarnas Riksförbund. Uppsala tingsrätt, Arbetsdomstolen, Invest in Sweden Agency ISA, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det. Yttrande över promemorian har också kommit in från Svensk Bensinhandel.

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 5 Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om franchisegivares informationsskyldighet

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om en franchisegivares skyldighet att innan ett franchiseavtal ingås ge franchisetagaren viss information.

Definition av franchiseavtal

2 § Med franchiseavtal avses i denna lag ett avtal varigenom en näringsidkare (franchisegivaren) kommer överens med någon annan (franchisetagaren) om att denne mot ersättning skall använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring och försäljning av varor eller tjänster. Som ytterligare förutsättningar för att ett avtal skall anses vara ett franchiseavtal enligt denna lag gäller att franchisetagaren enligt avtalet skall använda franchisegivarens näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter samt medverka vid återkommande kontroller av att avtalet följs.

Franchisegivarens informationsskyldighet

3 § I god tid innan ett franchiseavtal ingås skall en franchisegivare skriftligen ge franchisetagaren den information om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs med hänsyn till omständligheterna. Informationen skall vara klar och begriplig. Den skall minst innehålla 1. en beskrivning av den franchiseverksamhet som franchisetagaren skall bedriva, 2. uppgift om andra franchisetagare som franchisegivaren har träffat avtal med inom samma franchisesystem och omfattningen av deras verksamhet, 3. uppgift om den ersättning som franchisetagaren skall betala till franchisegivaren och övriga ekonomiska villkor för franchiseverksamheten, 4 uppgift om immateriella rättigheter som skall upplåtas till franchisetagaren, 5 uppgift om de varor eller tjänster som franchisetagaren är skyldig att köpa eller hyra, 6 uppgift om konkurrensförbud som skall gälla under eller efter den tid som franchiseavtalet gäller, 7 uppgift om avtalstiden, villkoren för förändring, förlängning och uppsägning av franchiseavtalet samt de ekonomiska konsekvenserna av en uppsägning, och

8. uppgift om hur en tvist med anledning av avtalet skall prövas och vad som skall gälla i fråga om kostnadsansvar för en sådan tvist. Bilaga 5 Vad som sägs i första stycket gäller också när ett befintligt franchiseavtal, med franchisegivarens tillåtelse, skall överlåtas till en ny franchisetagare.

Underlåtenhet att lämna information

4 § En franchisegivare som har ingått ett franchiseavtal utan att ha uppfyllt sin skyldighet enligt 3 § får åläggas att, i fråga om det avtalet och framtida franchiseavtal, lämna information i enlighet med vad som sägs i den paragrafen. Ett sådant åläggande kan riktas också mot någon som är anställd hos franchisegivaren eller som handlar på dennes vägnar.

5 § Talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Marknadsdomstolen. En sådan talan får väckas av 1. en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §, 2. en sammanslutning av näringsidkare, eller 3. en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare. Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken. I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450) som reglerar förfarandet och fördelningen av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 15 § den lagen. Vad som sägs i 21, 34–37 och 52 §§ om Konsumentombudsmannen skall dock inte tillämpas.

6 § Ett åläggande enligt 4 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Talan om utdömande av vite väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om mark-

Bilaga 5

nadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 1 § Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt 1. konkurrenslagen (1993:20), 2. marknadsföringslagen (1995:450), 3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, 5. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling, 6. lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, 7. försäkringsavtalslagen (2005:104), 8. lagen (2005:590) om insyn i 8. lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. vissa finansiella förbindelser m.m. , och 9. lagen (2006:000) om franchisegivares informationsskyldighet. Bestämmelserna i 14, 15 och Bestämmelserna i 14–22 §§ 16–22 §§ tillämpas inte i mål eller tillämpas inte i mål eller ärenden ärenden enligt konkurrenslagen, enligt konkurrenslagen, marknadsmarknadsföringslagen, försäk- föringslagen, försäkringsavtalslaringsavtalslagen eller lagen om gen, lagen om insyn i vissa finaninsyn i vissa finansiella förbindel- siella förbindelser m.m. eller lagen ser m.m. I mål enligt marknads- om franchisegivares informationsföringslagen eller försäkringsav- skyldighet. I mål enligt marknadstalslagen tillämpas inte heller föringslagen, försäkringsavtalsla- 13 a §. I stället gäller vad som gen eller lagen om franchisegivaföreskrivs i dessa lagar. res informationsskyldighet tillämpas inte heller 13 a §. I stället gäller vad som föreskrivs i dessa lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006

1 Senaste lydelse 2005:594.

Lagrådets yttrande

Bilaga 6 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-02-02 Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, f.d. justitierådet Inger Nyström och regeringsrådet Lars Wennerström. Förstärkt skydd för franchisetagare Enligt en lagrådsremiss den 26 januari 2006 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om franchisegivares informationsskyldighet, 2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Danelius. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 2006 Närvarande: statsrådet Ringholm, ordförande, och statsråden Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Österberg, Orback, Baylan Föredragande: Thomas Bodström

Regeringen beslutar proposition 2005/06:98 Förstärkt skydd för franchisetagare