Franchising

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

V

Betänkande

?W

f|‘fl||fl||iSEI|llBll|IilI[|E||

m] ll=llllil

.. .

Statens offentliga utredningar & 1987:17 % Justitiedepartementet

Franchising

Betänkande av

franchiseutredningen

Stockholm 1987

Omslag BIGG, Pia Löfstedt ISBN 91-38-09693-5 ISSN O375-250X Svenskt Tryck Stockholm I987 718429

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 27 september 1984 bemyndigade regeringen statsrådet wickbom att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka vilka olika former av franchising som används i Sverige och kartlägga i vilken omfattning de förekommer, att beskriva och analysera de näringspolitiska fördelar och nackdelar som är förenade med franchising samt att med kartläggningen som bakgrund ta ställning till om det be-

hövs lagstiftning i fråga om franchising och ange vad denna

bör avse.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 11 oktober 1984 som särskild utredare riksdagsledamoten Stig Gustafsson. Att som experter biträda utredaren förordnades samma dag hovrättsassessorn Erik Lempert, numera direktören Jan Persson, hovrättsassessorn Per Pettersson, advokaten Stig Sohlberg, juris kandidaten Lars Sydolf, numera direktörsassistenten Tomas Tetzell och direktören Axel Wennerholm. Som experter förordnades vidare den 31 oktober 1984 sektionschefen Erik Hjerpe och den 9 november 1984 departementssekreteraren Margareta Hammarberg. Genom beslut den 20 december 1984 för-

ordnades hovrättsassessorn Birgit Råberg att fr.o.m. den

1 januari 1985 vara sekreterare i utredningen.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Franchising.

Franchiseutredningen har härmed slutfört sitt uppdrag. Särskilda yttranden har avgetts av experterna Sohlberg med instämmande av Persson, Sydolf samt Wennerholm.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Franchising.

Stockholm i juni 1987

Stig Gustafsson

/Birgit Råberg

6 Innehåll SOU 19B7:17

8.1.2 Arbetsrättsliga regler . . . . . . . . . . . . . . . . .. 89 Gränsdragningen mellan arbetstagare och självständig företagare Medbestämmandelagen Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar 8.1.3 Marknadsföringslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 113 Konsumentverket 8.1.4 Konkurrensrättsliga regler . . . . . . . . . . . . .. 117 Konkurrenslagen Näringsfrihetsombudsmannen Statens pris- och kartellnämnd 8.1.5 Immaterialrättsliga regler . . . . . . . . . . . . .. 125 Firmalagen Lagen om ekonomiska föreningar Handelsregisterlagen Handelsregisterförordningen Aktiebolagslagen Aktiebolagsförordningen Varumärkeslagen Varumärkets och firmans funktioner 8.1.6 Lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 136 8. 2 Utlandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 139 8.2.1 USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 139 8.2.2 Japan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154 8.2 3 Alberta, Canada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 160 8.2 4 Australien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 162

U T R E D N I N G E N S Ö V E R V Ä G A N D E N

FÖR- OCH NACKDELAR MED FRANCHISING . . . . . . . . . . . .. 165

10 BEHOVET AV LAGSTIFTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 169

10. Avtalsrättsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 169

10.1.1 Förekomsten av oskäliga avtalsvillkor i de undersökta franchiseavtalen . . . . . . . . .. 169

10. Arbetsrättsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 182

10.2.1 Arbetstagarbegreppets tillämplighet på

franchisetagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 182 10.2.2 Hur reglerna till skydd för arbetstagares medbestämmande fungerar i franchiserelationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 185

10. Konsumenträttsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 190

ba4›»

10. Konkurrensrättsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 Immaterialrättsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205 10. ch Frågor om utländskt inflytande . . . . . . . . . . . . . . . .. 206

Q sou 1987:17 Innehå11 7

11 KOSTNADER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 209

12 SPECIALMOTIVERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 12.1 Förslaget ti11 lag om franchising . . . . . . . . . . . . .. 211 12.2 Förslaget till lag om ändring i hande1sregisterlagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 226 12.3 Förs1aget ti11 förordning om ändring i aktiebo1agsförordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 227

SÄRSKILDA YTTRANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 229

FÖRKORTNINGAR

AD Arbetsdomsto1en dir. Direktiv FTC Federai Trade Commission HD Högsta domstoien HUI Handelns utredningsinstitut IFA Internationai Franchise Association JuU Justitieutskottet K0 Konsumentombudsmannen LU Lagutskottet MBL MedbestämmandeIagen MD Marknadsdomstolen MITI Ministry of Internationai Trade and Industry NJA Nytt juridiskt arkiv, Avd. I N0 Näringsfrihetsombudsmannen NU Näringsutskottet prop. Proposition RH Rättsfa11 från hovrätterna, utgivna av domstoisverket Rskr. Riksdagsskriveise RÅ Regeringsrättens årsbok SIND Statens industriverk SOU Statens offentiiga utredningar SPK Statens pris- och karte11nämnd SVJT Svensk Juristtidning UNIDROIT InternationaI Institute for the Unification of Private Law

LITTERATUR som citeras i förkortad form:

Ad1ercreutz Adiercreutz, Axei, Svensk arbetsrätt, 1986

Bergqvist-Lunning Olof - Bergqvist, Lunning, Lars, Medbestämmandeiagen, Lagtext med kommentar, 1986

Bernitz Bernitz, U1f, Svensk marknadsrätt, 1986

Bernitz m.f1. Bernitz, U1f - Gunnar - Karne1I, Lars - Pehrsson, Sandgren, Ciaes, Immateriairätt, 1987

Essén Essén, Eric, Firmarätt, 1978

10 Litteratur

Franchising in U.S. Departement of Commerce, the Economy Franchising in the Economy 1976-1978, 1977-1979 och 1984-1986

Grönfors Grönfors, Kurt, Avta1s1agen, 1984

Izraeii Izrae1i, Dov, Franchising and the total distribution system, London 1972

Lunning Lunning, Lars, Anstaliningsskydd, Kommentar tili anstä11ningsskydds1agen, 1984

Martenius Martenius, Åke, Konkurrens]agstiftningen,

Mendeisohn Mende1sohn, Martin, The Guide to Franchising, Exeter, Storbritannien, 1985

Nishimura Nishimura, Toshiro, Franchising in Japan: The Business and Lega] Environment, Internationa1 Business Lawyer s. 312-322, October 1986, V01 14, No 9

SIND Statens industriverk, Franchising — en växande samarbetsform, SIND 1982:6

Tonndorf Tonndorf, Hans G, Framgång genom

franchising, Lund 1981

UNIDROIT UNIDROIT 1986 C.D. 65-Doc. 12, The Franchising Contract, Rome, March 1986

Vaughn Vaughn, Charies L, Franchising, Its Nature, Scope, Advantages and Development, Lexington, Massachussetts, USA, 1979

SAMMANFATTNING

Franchising är en form för samverkan me11an två näringsidkare, franchisegivaren och franchisetagaren. Utredningen iägger fram ett förs1ag ti11 1ag om franchising. Férsiaget har en definition av vad som avses med franchising (1 §), en bestämmeise om uppsägningstidens 1ängd för det fa11 franchisegivaren säger upp franchisetagaren (2 §), reg1er om

informationsskyldighet för franchisetagaren och franchise-

givaren om att verksamheten bedrivs i fonn av franchising (3 §) samt bestämmeiser om förhand1ingssky1dighet för franchisegivaren gentemot den arbetstagarorganisation som franchisetagaren är bunden ti11 genom ko11ektivavta1 (4- 7 §§). Utredningens försiag innebär också att uppgift om att franchising bedrivs ska11 införas i offentliga register t.ex. bo1agsregistret.

Bakgrund

Genom ett franchiseavtai uppiåter en franchisegivare åt en

eiier oftast f1era franchisetagare rätten att mot ersättning sä1ja varor e11er tjänster under ett visst namn och ett visst kännetecken som ti11handahå11s av franchisegivaren. Franchising utmärks av ett gemensamt uppträdande utåt från franchisegivarens och hans franchisetagares sida. Det gemensamma namnet och kännetecknet är symboler för enhetiigheten och ger kunden besked om att samma vara e11er tjänst utbjuds

på a11a försäijningsstäilena.

Den moderna formen av franchising som ett system för marknadsföring och distribution kommer från USA och har därifrån spritt sig ti11 b1.a. Västeuropa. Detta har skett deis genom

upp1åte1se från amerikanska franchisegivares sida ti11 väst-

europeiska näringsidkare de1s genom att inhemska företag va1t att i stä11et för attt.ex. inrätta fi1ia1er teckna franchiseavta1 med i förhåiiande tiii företagen ägarmässigt obundna näringsidkare.

Franchising startade på a11var i Sverige i början av 1970-

ta1et. Under senare år har franchising vuxit kraftigt i a11t f1er branscher.

Viss kritik mot denna samverkansform har kommit från framför aiit fack1igt hå11. Denna kritik gä11er främst probiemet att få den arbetsrättsiiga iagstiftningen att fungera i franchiseföretag samt franchisetagarnas stäiining i förhåiiande till franchisegivaren.

12 Sammanfattning

Franchiseutredningen tillsattes sedan riksdagen bifallit en motion om en närmare undersökning av franchising i Sverige.

Utredningens uppdrag har varit att förutsättningslöst undersöka vilka former av franchising som förekommer i Sverige, kartlägga dess omfattning och utbredning samt analysera de näringspolitiska för- och nackdelar som är förenade med samverkansformen. Utredningen har också studerat erfarenheter av franchising i andra länder. Till skillnad från vad som är fallet i t.ex. USA saknas här i landet en särskild lagstift-

ning rörande franchising. I utredningens uppdrag har ingått

att med kartläggningen som bakgrund ta ställning till om det behövs lagstiftning om franchising - och i sådant fall ange

vad denna bör avse - eller om redan befintlig lagstiftning på

olika områden är tillräcklig.

I utredningens direktiv framhölls vissa frågor som utred-

ningen borde ägna särskild uppmärksamhet, bl.a. i vad mån det arbetsrättsliga regelsystemet till skydd för arbetstagare bör gälla i franchiserelationer samt arbetstagarbegreppets

tillämplighet på franchisetagare. En annan fråga gällde de

avtalsrättsliga problem som kan vara förknippade med franchising. Utredningen har vidare haft att undersöka hur konkurrenslagstiftningen fungerat i samband med franchising. I enlighet med direktiven har utredningen även analyserat de immaterialrättsliga problem som kan vara förenade med franchising samt vilka nackdelar systemet kan innebära för konsumenterna. Utredningen har också undersökt om franchisekonstruktionen medför risker för att lagstiftningen om ut-

ländska förvärv av svenska företag kringgås. Slutligen har

utredningen försökt finna en svensk beteckning för franchising.

överväganden och förslag

Eftersom utredningen inte funnit något svenskt ord som täcker företeelsen franchising och inte heller någon lämplig form

för en försvenskning av ordet har utredningen funnit att övervägande skäl talar för att behålla det engelska uttrycket franchising.

Utredningens undersökningar har visat att franchising som samverkansform mellan näringsidkare ökar i Sverige. Den förekommer främst inom försäljning och distribution av varor och tjänster men har också fått visst insteg i tillverkningsindustrin. Merparten av franchisegivarna är inhemska före-

tag. Några av dessa har också franchisetagare utomlands.

De utländska företag som etablerat sig som franchisegivare här i landet är ofta stora vad avser antalet franchisetagare.

De flesta franchisetagarna är småföretagare med några

Sammanfattning 13

personer anställda. Det finns emellertid franchisetagare som

har relativt många arbetstagare men även sådana som är ensam-

företagare. Franchisetagarna är i allmänhet verksamma i form av juridiska personer, oftast aktiebolag. Enligt utredningens erfarenhet är det inte vanligt att företrädaren för det franchisetagande företaget eller den fysiske personen som är franchisetagare tidigare varit anställd hos franchisegivaren.

Franchisesystemens spridning ger intryck av att samverkans-

formen automatiskt skulle vara en väg till framgång för både franchisegivare och franchisetagare. Franchising kan många gånger visa sig vara en lyckosam satsning. Hur det går är emellertid i hög grad beroende på vilket franchisesystem som

det gäller och hur detta används. Det är viktigt för ett lyckat utfall att affärsideên testats och visat sig vara

framgångsrik. Av stor vikt är också att franchisegivaren

fortlöpande förser franchisetagaren med stöd i olika former exempelvis utbildning och träning.

Utredningen har funnit att det även finns negativa inslag i franchising.

Utredningen har övervägt om sådana inslag lämpligast bör motverkas genom tillämpning av redan befintlig lagstiftning, genom tillskapande av nya bestämmelser eller om förhandlingsvägen mellan de olika organisationer som finns för franchisegivare, franchisetagare och arbetstagare hos franchisetagarna kan vara lösningen. Det hade enligt utredningens mening varit önskvärt att problem mellan parterna i första hand lösts förhandlingsvägen. Under de två och ett halvt år som utredningen

pågått har detta inte skett. Utredningen anser därför att

lagstiftning inte kan undvaras.

Den genomförda granskningen av franchiseavtal visar att dessa ofta präglas av ensidighet. Det är den ena parten, franchisegivaren, som bestämmer villkoren för samarbetet. Franchisetagaren intar en styrkemässigt svagare position. Granskningen

har också påvisat avtalsvillkor som bör anses oskäliga eller

vilkas tillämpning åtminstone i vissa situationer kan leda till oskäliga resultat.

Det är önskvärt att man kommer tillrätta med sådana oskäliga avtalsvillkor. Utredningen har funnit att detta mestadels kan ske genom tillämpning av redan befintlig lagstiftning, främst 36 § avtalslagen och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Endast beträffande ett avtalsvillkor föreslår utredningen att en särskild bestämelse införs. Detta gäller uppsägningstidens längd i de fall då franchisegivaren säger upp franchisetagaren. Enligt utredningens förslag skall det då

14 Sammanfattning

gä11a en minsta uppsägningstid om ett år, dock inte för det fall grunden för uppsägningen är att franchisetagaren gjort sig sky1dig till grovt kontraktsbrott e11er eijest vägande skä1 föreiegat för uppsägningen.

Ett annat prob1em som utredningen uppmärksammat har att göra med det förhåiiandet att en franchisegivare och hans franchisetagare uppträder under ett gemensamt namn och kännetecken, som franchisegivaren ti11handahå11er. Detta kan föran1eda misstag från tredje mans, exempe1vis konsumentens, sida om vem som han egentiigen har att göra med. Utredningen har funnit exempei där konsumenten trott att han s1utit avta1

med ett rikstäckande företag när han i sjäiva verket ingått

avta] med en enskiid franchisetagare. Eftersom franchise-

givaren normait inte tar något ansvar för franchisetagarens

förp1ikte1ser kan detta förhå11ande vara ti11 men för konsumenterna.

Utredningen anser att det är rimiigt att en part innan avta1

ingås utan svårighet ska11 kunna avgöra vem som är hans av-

taispart. För att misstag i detta avseende ska11 kunna motverkas föresiår utredningen att det införs informationsskyidighet om att verksamheten bedrivs i form av franchising och om innebörden därav. Informationen ska11 en1igt försiaget

1ämnas de1s på en sky1t i anslutning tiil franchisetagarens

sä1jstä11e deis i annonser och andra framstäiiningar som används vid marknadsföringen av de nyttigheter som franchisetagaren ti11handahå11er.

När det gä11er sanktion för den som inte fu11gör informationsskyidigheten föresiår utredningen att marknadsföringsiagens regier om underiåtenhet att 1ämna information vid marknadsföring ska11 gä11a. Detta innebär att den som under-

låter att 1ämna den föreskrivna informationen kan åiäggas att

göra detta av marknadsdomstoien samt i vissa fa11 av konsumentombudsmannen.

Det gemensamma uppträdandet från franchisegivarens och franchisetagarens sida kan ibiand vara tili nackde1 inte bara för tredje man utan också ur samhäiiets synpunkt. Samtidigt som en franchisetagare uppträder under det namn och det kännetecken som franchisegivaren tiilhandahålier, är franchisetagaren normait förbjuden att använda namnet eiier dei därav i sin egen registrerade firma.

Detta 1eder ti11 att franchisetagarna inte kan återfinnas i offentiiga register under det namn som de använder utåt. Myndigheter och enskiida har härigenom svårt att identifiera en franchisetagare. Detta är oti11fredstä11ande. Utredningen anser att uppgift om att b01ag, enski1da näringsidkare,

Sammanfattning 15

ekonomiska eller ideella föreningar eller stiftelser driver näring i formen franchising skall tas in i offentliga register, såsom bolagsregistret, handelsregistret och föreningsregistret.

Vad gäller franchisetagarens ställning i förhållande till franchisegivaren har utredningen funnit att detta förhållande måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Hos vissa franchisetagare kan genom avtal bundenheten till franchisegivaren vara större än hos andra. I

några

fall kan bundenheten vara så stark att franchisetagaren inte bör betraktas som en självständig företagare utan som en arbetstagare eller en jämställd uppdragstagare i förhållandet till franchisegivaren. I andra fall är bundenheten mindre stark och en bedömning av omständigheterna kan leda till att franchisetagaren bör anses vara en självständig företagare.

Utredningens slutsats i detta sammanhang är att något

generellt uttalande om franchisetagarens inte kan ställning

göras. Denna fråga överlämnas till avgörande i rättspraxis.

Franchisetagarens bundenhet i förhållande till franchise-

givaren kan också leda till att hans anställda inte på ett

meningsfullt sätt kan utöva det medinflytande som följer av

lag och kollektivavtal. Denna fråga har särskilt betonats i utredningens direktiv. De beslut som påverkar de anställda fattas många gånger av franchisegivaren och inte av

franchisetagaren. För att tillförsäkra de anställda rätt till

medinflytande på den nivå där de verkliga besluten många gånger fattas, föreslår utredningen att franchisegivaren,

innan han fattar beslut som leder till viktigare förändringar av franchisetagarens verksamhet, skall vara förhandlingsskyldig i förhållande till arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren är bunden Det genom kollektivavtal. är medbestämmandelagens regel om arbetsgivares s.k. primära förhandlingsskyldighet som tjänat som modell för utredningens förslag i denna del. Franchisegivaren och arbetstagarorganisationen kan enligt förslaget träffa avtal om avvikelse från förhandlingsskyldigheten.

Franchisegivare som bryter mot förhandlingsskyldigheten blir

enligt förslaget skadeståndsskyldig. Mål om tillämpningen av

dessa bestämmelser i utredningens förslag skall handläggas

enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Utredningens granskning av franchiseavtal har visat att det i dessa ibland förekommer konkurrensbegränsande villkor. Näringsfrihetsombudsmannen har under utredningstiden fortlöpande granskat ett flertal franchiseavtal och ingripit i de fall han ansett att avtalsvillkor stridit mot konkurrenslagen. Även de straffrättsliga bestämmelserna i konkurrens-

16 — SOU 1987:l7 Sammanfattning

lagen har tillämpats rörande konkurrensbegränsande villkor i

franchiseavtal. Utredningen anser att de åtgärder som kon-

kurrenslagen anvisar för att komma tillrätta med skadliga konkurrensbegränsningar är tillräckliga vad gäller sådana villkor i franchiseavtal.

Det är som tidigare nämnts inte vanligt att en franchisegivare är ett utländskt företag. I de fall detta förekommer

har utredningen inte funnit något ägarmässigt samband mellan

franchisegivare och franchisetagare. Det är över huvud taget sällsynt att det finns en ägarmässig binding mellan franchisegivare och franchisetagare. Ett utmärkande drag för franchising som samverkansform är just att parterna är ägarmässigt oberoende av varandra. Om franchisegivaren äger till-

räckligt många aktier eller andelar i det franchisetagande företaget är det inte fråga om ett franchiseförhållande utan

ett förhållande mellan moder- och dotterbolag i en koncern. Utredningen har inte funnit att lagen om utländska förvärv av

svenska företag m.m. kringgås genom franchisekonstruktionen. Om en utländsk franchisegivare vill förvärva t.ex. så många

aktier i sin svenska franchisetagare att förvärvstillstånd

krävs, får detta prövas enligt lagen, på samma sätt som för alla andra företag som utgör s.k. kontrollsubjekt. Någon

ytterligare reglering är enligt utredningens mening inte nödvändig i detta sammanhang.

SUMMARY

Background

Franchising is a form of co-operation between two companies, the franchisor and the franchisee. Under a franchising agreement, a franchisor gives one or - - more usually franchisees the right, in return for payment, to sell goods or services under a certain name and under a certain

designation supplied by the franchisor. Franchising is distinguished by the common front displayed by the franchisor and his franchisee(s). The common name and designation are symbols of this uniformity and tell the customer that the same good or service is being offered at all sales outlets.

In its report the Commission the draft text of a presents Franchising Act.

In the Commissions draft, franchising is defined as follows: The Tenn franchising refers to contractual co-operation between franchisors and franchisees, whereby a franchisor, in return for payment, allows one or more franchisees to carry on a certain business activity the franchisors using designations, brand names or other distinguishing product characteristics.

The Commission was entrusted with the task of conducting an open—ended investigation of the forms of franchising occurring in Sweden, carting their scope and extent and analysing the advantages and drawbacks of this form of cooperation in terms of entrepreneurial The Commission policy. has also studied experience of franchising in other countries. Unlike the USA, for example, Sweden does not have special legislation concerning franchising. The Commissions remit has included a declaration, in the of its light survey, as to whether franchising legislation is needed — and — if so, what its purview should be - or whether pre—existing legislation in those fields in sufficient.

The terms of reference for the Commission indicated certain questions to which attention special was to be devoted, e.g. the extent to which labour for legislation safeguards employees should apply to franchising relations, and the applicability of the employer concept to franchisees. Another question concerned the problems of contract law which franchising can entail. The Commission was also instructed to investigate the workings, in connection with of franchising, legislation against trade restraints. In keeping with its terms of reference, the Commission has also the analysed

Summary

concerning intangible rights which may be associated problems with franchising and potential disadvantages of the system to consumers. The Commission has a1so inquired whether franchising entails any risk of legislation concerning take—overs of Swedish companies being evaded. foreign Finally, the Commission has looked for a Swedish term for franchising.

Deliberations and recommendations

Since the Comission has not found any adequate Swedish term for franchising and has not been able to find any suitable Swedish modification of the word, it has concluded that there are overwhelming reasons in favour of retaining the English expression.

The Commissions inquiries have shown that franchising as a form of business co—operation is on the increase in Sweden. It occurs mainly in the sale and distribution of goods and services, but has also gained some currency in manufacturing Most of the franchisors are Swedish companies, some industry. of whom also have franchisees abroad. The foreign companies which have established themselves as franchisors in this country often have large numbers of franchisees. Most franchisees are small entrepreneurs with a few employees. But there are also franchisees who have relatively large numbers of employees, as well as franchisees who are purely self- The franchisees carry on business in the employed. generally form of legal corporations, mostly limited companies. In the Commissions experience, it is uncommon for the representative of the enfranchised enterprise or the physical person

who is a franchisee to have previously been employed by the

franchisor.

The spread of franchising systems gives the impression of this form of co—operation automatically guaranteeing the success of both franchisor and franchisee. Franchising can often a successful venture, but its actual outcome very prove greatly depends on the franchising system applied and the way in which it is used. Success is very much conditional on the business idea having been tested and proved successful. It is also very important for the franchisor to keep the franchisee continuously supplied with various forms of support, e.g. education and training.

The Commission has found that franchising also has its drawbacks.

The Commission has considered whether such drawbacks can best be counteracted through the application of pre-existing

Summary

legislation, through the creation of new provisions or through negotiations between the various organisations representing franchisors, franchisees and employers of franchisees. In the Commissions opinion, it is desirable that problems between the parties should, in the first instance, be resolved by means of negotiation. This has not happened in the two and half years for which the Commission has existed, and the Commission therefore believes that legislation to be indispensable.

The scrutiny which has been conducted of franchising agreements shows that they are often a one-sided arrangement, with - one party the franchisor deciding the terms of cooperation. The franchisee is at a disadvantage. The scrutiny has also revealed terms of agreement which are to be considered oppressive or whose application, at least in certain situations, can have oppressive results.

Something needs to be done about oppressive terms of this kind. The Commission has found that this can mostly be achieved through the application of pre-existing legislation, above all Section 36 of the Contracts Act and the Terms of Contract (Traders) Act. There is only one term of contract concerning which the Commission recommends the introduction of a special provision, namely the notice to be given in the event of the franchisor cancelling the agreement with the franchisee. The Commission recommends a minimum of one

years

notice in cases of this kind, though not in cases where the cancellation is grounded on the franchisee having committed a gross breach of contract or where there are otherwise strong reasons in favor of cancellation.

Another problem observed by the Commission is connected with the fact of a franchisor and his franchisee(s) a employing common name and designation supplied by the franchisor. This can cause misunderstandings among third parties, e.g. consumers, as to who exactly they are dealing with. The Commission has found examples of consumers believing that they have concluded agreements with a nationwide enterprise when in actual fact the agreement has been made with an individual franchisee. Since, in the normal run of things, the franchisor will not any liability for the accept franchisees obligations, this state of affairs can be detrimental to consumer interests.

The Commission finds it reasonable that a party should have no difficulty, before entering into an agreement, in telling the identity of his opposite number. To avoid mistakes in this respect, the Commission recommends the introduction of a duty to inform consumers that the business is conducted being

20 Summary

on a franchising basis and also to explain what this implies. It is proposed that this information should be supplied in a notice displayed at the franchisees sales outlet and also in advertisements and other communications used in the marketing of the goods and services which the franchisee supplies.

As regards sanctions against those not discharging their duty of information, the Commission recommends that the rules of the Marketing Act concerning omission to supply information in the course of marketing should be made to apply. This means that a person omitting to supply the prescribed information can be ordered to do so by the Market Court and, in certain cases, by the Consumer Ombudsman.

The common front displayed by the franchisor and franchisee can sometimes be detrimental not only to third parties but also to the community. At the same time as a franchisee appears under the name and designation supplied by the franchisor, he is normally forbidden to use the name or any part of it in the registered name of his own business.

As a result, franchisees are often untraceable in public registers under the name they use outwardly. This makes it difficult for public authorities and private persons to identify a franchisee, which is an unsatisfactory state of affairs. The Comission recommends that public registers, such as the Companies Register, the Trade Register and the Associations Register, be made to include an entry stating whether or not companies, individual traders, trading or nonprofit associations or foundations are trading on a franchising basis.

The Commission has found that the status of the franchisee in relation to the franchisor must be appraised with reference to the circumstances of each individual case. Certain franchisees may be more closely tied to the franchisor through their terms of agreement than others. In some cases these ties can be so powerful that the franchisee should not be regarded as in independent entrepreneur but as an employee or equal agent in relation to the franchisor. In other cases the ties are less strong and an appraisal of the circumstances may lead to the conclusion that the franchisee should be considered an independent entrepreneur. The Commission concludes that it is impossible to generalise about the status of the franchisee. This question is left for legal precedent to decide.

The franchisees commitment to the franchisor can also preclude the meaningful exercise by his employees of the powers of codetermination conferred by legislation and

Summary 21

collective This agreements. question has been particularly

emphasised in the Commissions terms of reference. Decisions affecting employees are very often made by the franchisor,

not by the franchisee. To assure employees of powers of codetermination at the level where the real decisions are very often made, the Commission recommends that the franchisor, before making decisions which will lead to important changes in the franchisees business activity, be required to negotiate with a union organisation to which the franchisee is linked through a collective agreement. The Commission has been guided in its recommendation on this point by the rule

of the Co-determination Act what is concerning termed the employers primary duty of negotiation. The draft legislation

makes it possible for the franchisor and the employees union to conclude agreements from the deviating duty of negotiation.

The draft makes a franchisor in breach of the duty of negotiation liable in damages. the Litigation concerning appli~ cation of these provisions proposed by the Commission is to be conducted as provided in the Industrial Act Litigation (the Act on Litigation in Labour Disputes).

The Commissions scrutiny of franchising agreements have

shown that these sometimes include conditions in restraint of trade. During the course of the Commissions inquiry, the Competition Ombudsman has conducted an ongoing of scrutiny serveral franchising agreements and has intervened in cases

where he has found the terms of agreement to be contrary to the Competition Act. The penal provisions of the Competition Act have also been applied with to terms respect of franchising agreements in restraint of trade. The Commission

finds that the measures indicated by the Competition Act for dealing with harmful trade restraints are sufficient where terms of this kind in franchising agreements are concerned.

As stated above, it is uncommon for a franchisor to be a

foreign enterprise. In cases where this does the happen; Commission has not found any proprietary connection between franchisor and franchisee. It is not common at all for proprietary links to exist between franchisor and franchisee, and indeed, one of the characteristics of as a franchising form of co-operation is the proprietary independence of the parties. If the franchisor earns a sufficient number of

shares or holdings in the enfranchised then company, instead of a franchising relationship there exists a parentsubsidiary

relationship within a conglomerate. The Commission has not

found that the Act on Foreign Take-overs of Swedish Companies etc. is being evaded by means of franchising. If, for example, a foreign franchisor wishes to acquire so many

Summary

shares in his Swedish franchisee that an acquisition permit is needed, this transaction comes under statutory scrutiny in the subject to this kind same way as with any other company of control. The Commission does not find that any further regu1ation is ca11ed for in this connection.

\ sou 1987:17 23

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. Förslag till

Lag (0000:00) om franchising

Härigenom föreskrivs följande

1 § Med franchising avses ett kontraktsbundet samarbete mellan franchisegivare och franchisetagare enligt vilket en franchisegivare mot ersättning medger en eller flera franchisetagare att driva viss näringsverksamhet med användande av franchisegivarens näringskännetecken, varumärken eller andra särskilda varukännetecken.

2 § Skall enligt franchiseavtalet uppsägning ske för att avtalet skall upphöra, gäller då franchisegivaren säger upp franchiseavtalet en minsta uppsägningstid av ett år oavsett

om avtalet slutits på bestämd eller obestämd tid. Detta

gäller dock ej då grunden för uppsägning är att franchisetagaren gjort sig skyldig till grovt kontraktsbrott eller då eljest vägande skäl funnits för uppsägningen.

Vid tvist om tillämpning av första stycket får franchisegivaren sökas vid rätten i den ort där franchisetagaren har sitt hemvist.

3 § Franchisetagaren skall i anslutning till sitt säljställe ha en väl synlig skylt med uppgift om att verksamheten bedrivs i form av franchising och om innebörden därav. Samma uppgifter skall lämnas i annonser eller andra som anframställningar vänds vid marknadsföringen av de nyttigheter som franchisetagaren tillhandahåller.

I fråga om underlåtenhet att lämna information första

enligt vad som föreskrivs stycket gäller i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.

4 § Innan franchisegivaren fattar beslut som leder till viktigare

förändringar av franchisetagarens verksamhet skall han på

eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken franchisetagaren är bunden av kollektivavtal.

24 Författningsförs1ag

Om synneriiga skäl föran1eder det får franchisegivaren fatta och verkstä11a beslut innan han har fu11gjort sin förhand- Iingsskyidighet en1igt första stycket.

Genom avta1 me11an franchisegivaren och arbetstagarorganisation ti11 vi1ken franchisetagaren är bunden genom ko11ektivavta1 får avvike1se göras från första och andra styckena.

5 §

I fråga om förhandiingar eniigt 4 § gä11er 14-17 §§ iagen

(1976:580) om medbestämmande i arbets1ivet i ti11ämp1iga de1ar. Därvid ska11 vad som i 14 § stadgas om arbetsgivare gä11a för franchisegivare.

6 § Franchisegivare som bryter mot 4 elier 5 §§ ska11 utge skadestånd för den för1ust som uppkommit samt för den kränkning som skett.

Om det är skä1igt kan skadestånd sättas ned e11er he1t fa11a bort.

7 § Måi om ti11ämpning av 4-6 §§ hand1äggs en1igt lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Sådan tvist väcks

av arbetstagarorganisation i förhå11ande til] viiken franchisetagaren är bunden av ko11ektivavta1 och upptas och avgörs av arbetsdomstolen som första domsto1. Vid sådan ta1an gä11er 64, 65 och 68 §§ 1agen (1976:580) om medbestämande i arbetsiivet i ti11ämp1iga de1ar. Därvid ska11 förhandling enligt 4 § denna lag gä11a som förhand1ing en1igt 10 § lagen om medbestämmande i arbets1ivet.

Vid ti11ämpning av första stycket anses som arbetsgivare franchisegivare.

Författningsförslag 25

2. Förslag till Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 4 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

4§1

Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild näringsidkare: Enskild näringsidkare: 1. näringsidkarens firma, 1. näringsidkarens firma, 2. näringsidkarens fullständiga 2. näringsidkarens fullständiga namn, bostads- och postadress samt namn, bostads- och postadress samt telefon, telefon, 3. näringsverksamhetens art, 3. näringsverksamhetens art, 4. den ort där huvudkontoret är 4. den ort där huvudkontoret är inrättat samt kontorets postadress inrättat samt kontorets postadress och telefon. och telefon, 5. om verksamheten bedrivs i form av franchising enligt lag (0000:00) om franchising samt om näringsidkaren därvid är franchisegivare eller franchisetagare. För det fall näringsidkaren är franchisetagare skall franchisegivarens firma an- E.

Handelsbolag: Handelsbolag: 1. bolagets firma, 1. bolagets firma, 2. näringsverksamhetens art, 2. näringsverksamhetens art, 3. den ort där huvudkontoret 3. den ort där huvudkontoret är

är

inrättat samt kontorets postadress inrättat samt kontorets postadress och telefon, och telefon, 4. bolagsmännens fullständiga namn, 4. bolagsmännens fullständiga namn, bostads- och postadresser samt bostads- och postadresser samt telefon, telefon, 5. av vem och hur bolagets firma 5. av vem och hur bolagets firma tecknas när ej firman, får tecknas tecknas när ej firman får tecknas av varje bolagsman ensam, av varje bolagsman ensam, 6. om bolaget utgör kommanditbolag, 6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolagsmännen vilken eller vilka av bolagsmännen som är kommanditdelägare och be- som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans loppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats. utfästa insats,

1 Senaste lydelse 1974:157.

26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. om verksamheten bedrivs i form av franchising enligt lag (0000:00) om franchising samt an bolaget därvid är franchisegivare eller franchisetagare. För det fall bolaget är franchisetagare skall franchisegivarens firma anges.

Ideell förening och stiftelse: Ideell förening och stiftelse: 1. den firma under vilken för- 1. den firma under vilken föreningen eller stiftelsen idkar eningen eller stiftelsen idkar näring, näring, 2. föreningens eller stiftelsens 2. föreningens eller stiftelsens namn, om det ej sammanfaller med namn, om det ej sammanfaller med firman, firman, 3. näringsverksamhetens art, 3. näringsverksamhetens art, 4. den ort där föreningens eller 4. den ort där föreningens eller stiftelsens styrelse har sitt säte stiftelsens styrelse har sitt säte samt föreningens eller stiftelsens samt föreningens eller stiftelsens postadress och telefon, postadress och telefon, 5. styrelseledamöternas och, där 5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras full- suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, bostads- och post- ständiga namn, bostads- och postadresser samt telefon, adresser samt telefon, 6. av vem och hur föreningens eller 6. av vem och hur föreningens eller stiftelsens namn tecknas, om ej stiftelsens namn tecknas, om ej namnet tecknas av styrelsen ensam. namnet tecknas av styrelsen ensam, 7. om verksamheten bedrivs i form av franchising enligt lag (0000:00) om franchising samt om föreningen eller stiftelsen därvid är franchisegivare eller franchisetagare. För det fall föreningen eller stiftelsen är franchisetagare skall franchisegivarens firma anges.

1. Denna lag träder i kraft den ...

2. För enskild näringsidkare, bolag, ideell förening eller stiftelse som är registrerad i handelsregistret vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas de nya bestämmelserna i 4 § 1 st. 5 p., 2 st. 7 p. och 3 st. 7 p. handelsregisterlagen fr.0.m.

Sådan enskild näringsidkare, bolag, ideell förening eller stiftelse skall senast vid den nu nämnda tidpunkten till registreringsmyndigheten inkomma med uppgift som avses i 4 § l st. 5 p., 2 st. 7 p. och 3 st. 7 p. handelsregisterlagen.

Författningsförslag 27

3. Förslag till Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (1975:1387)

Härigenom föreskrivs att 2 S och 44 S aktiebolagsförordningen (1975:1387) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Registrering av aktiebolag Registrering av aktiebolag

2§1

Anmälan för registrering enligt Anmälan för registrering enligt 2 kap. 9 § aktiebolagslagen 2 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) av bolag skall ange (1975:1385) av bolag skall ange 1. bolagets postadress, 1. bolagets postadress, 2. fullständigt namn, personnummer, 2. fullständigt namn, personnummer, medborgarskap och hemvist be- medborgarskap och hemvist beträffande stiftarna och, om ett träffande stiftarna och, om ett handelsbolag är stiftare, varje handelsbolag är stiftare, varje obegränsat ansvarig bolagsman, obegränsat ansvarig bolagsman, 3. fullständigt namn, personnummer, 3. fullständigt namn, personnummer, medborgarskap, hemvist och post- medborgarskap, hemvist och postadress beträffande styrelseledamot, adress beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor direktör, firmatecknare, revisor och revisorssuppleant, och revisorssuppleant, 4. hur bolagets firma tecknas, 4. hur bolagets firma tecknas, 5. det sammanlagda nominella be- 5. det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade loppet av tecknade och tilldelade aktier efter avdrag för aktier som aktier efter avdrag för aktier som har förklarats förverkade och ej har förklarats förverkade och ej

övertagits av någon annan (bolagets övertagits av någon annan (bolagets

aktiekapital), aktiekapital), 6. det belopp som har betalats med 6. det belopp som har betalats med pengar eller apportegendom, pengar eller apportegendom, 7. apportegendomens beskaffenhet. 7. apportegendomens beskaffenhet, 8. om verksamheten bedrivs i form av franchising enligt lag (0000:00) om franchising samt om bolaget därvid är franchisegivare eller franchisetagare. För det fall bolaget är franchisetagare skall franchisefirma

givarens anges.

1 Senaste lydelse 1981:114.

28 Författningsförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anmälningen skall innehålla en försäkran att stiftarna och de i första stycket 3 angivna personerna är myndiga och inte i konkurs samt att bolagets revisorer uppfyller de i 10 kap. 2 och 3 §§ aktiebolagslagen angivna behörighetskraven. Registreringsmyndigheten får föreskriva att anmälningen även skall innehålla en försäkran att de i första stycket 3 angivna personerna inte är underkastade näringsförbud enligt 199 b § konkurslagen (1921:225) eller tillfälligt näringsförbud enligt 199 g § samma lag.

Införingar i aktiebolagsregistret

44 §1

När aktiebolag registreras antecknas 1. bolagets organisationsnummer, 2. dagen för konstituerande stämman, 3. uppgifter som avses i 2 kap. 4 § 1-3 aktiebolagslagen (1975:1385), 4. aktiekapitalet samt, i förekommande fall, minimikapitalet och maximikapitalet, 5. uppgifter som avses i 2 kap. 4 § 5, 7 och 9 samt 8 kap. 15 § första stycket och 10 kap. 15 § första stycket aktiebolagslagen, 6. tiden för ordinarie bolagsstämma, om den anges i bolagsordningen, 7. bolagets bifirma, om styrelsen har antagit sådan, 8. bolagets postadress.

Anges i bolagsordningen lydelsen på främmande språk av bolagets firma,

skall lydelse antecknas.

Har bolagets verksamhet helt eller delvis annat syfte än att bereda vinst åt aktieägarna skall syftet antecknas.

Om verksamheten bedrivs i form av franchising enligt lag (0000:00) om franchising skall detta antecknas. Därvid skall anges om bolaget är franchisegivare eller franchisetagare. För det fall bolaget är franchisetagare skall franchisegivarens firma anges.

1. Denna förordning träder i kraft den ...

2. För bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret vid ikraftträdandet av denna förordning tillämpas de nya bestämmelserna i 2 § 8 p. och 44 § aktiebolagsförordningen fr.o.m. ... Sådant bolag skall senast vid den nu nämnda tidpunkten till registreringsmyndigheten inkomma med anmälan innehållande uppgift som avses i 2 § 8 p. aktiebolagsförordningen.

1 Senaste lydelse 1981:114.

I U P P D R A G E T

1 BAKGRUND

I en motion vid 1982/83 års riksmöte hemstäildes att riksdagen sku11e begära att regeringen skyndsamt sku11e låta

utreda frågan om franchising. Motionärerna ansåg att vissa

problem är behäftade med franchisingsystemet. De fackiiga

organisationerna har reagerat mot svårigheterna att få den

arbetsrättsiiga Iagstiftningen att fungera i företag som är franchisetagare. Franchisetagarens handiingsutrymme är eniigt

motionärerna - som därvid stödde sig på en rapport från

Arbetsiivscentrum - ofta så beskuret av det avtai som har träffats med franchisegivaren att man knappast kan betrakta honom som arbetsgivare i egentiig bemärkeise. Detta beroendeförhåiiande gör att MBL-förhandlingar med franchisetagaren framstår som menings1ösa, hävdade motionärerna, som stä11de

frågan om franchisetagaren är att anse som sjäivständig

företagare, som beroende uppdragstagare e11er rent av som arbetstagare i förhå11ande ti11 franchisegivaren. Motionä-

rerna ansåg sammanfattningsvis att konsekvenserna i vidaste

mening av franchising måste utredas innan denna nya

distributionsform får större utbredning.1

Näringsutskottet iät inhämta yttranden över motionen från oiika organisationer och förbund. L0 och TCO tiiistyrkte motionsförsiaget om en utredning beträffande franchising.

Sveriges Köpmannaförbund ansåg att vissa frågor rörande

franchising - b1.a. arbetstagarbegreppet och de rätts1iga reiationerna me11an franchisegivare och franchisetagare

kunde behöva beiysas. Övriga remissinstanser stä11de sig

tveksamma e11er avvisande ti11 förslaget.

I sitt betänkande med aniedning av motionen instämde närings-

utskottet med motionärerna i att de frågor och problem av

juridisk natur som kan aktuaiiseras i samband med franchising bör beiysas närmare. En1igt utskottet gäiide detta särskiit

frågan om arten av de rättsiiga reiationerna me11an

franchisegivaren och franchisetagaren. Utskottet underströk betydeisen av att franchisetagaren tiiiförsäkras en baianserad stä11ning som möjiiggör för honom att i rim1ig grad utöva

sin arbetsgivarfunktion gentemot de anstä11da.2

1 Motion 1982/8322016 (S). 2 NU 1983/84:3.

30 Bakgrund

En minoritet av utskottets ledamöter reserverade sig och

yrkade avs1ag på motionen.

Utskottets hemstä11an bifö11s av riksdagen.3

3 Riksdagens protok011 1983/84 nr 41 18 § Rskr. 1983/84:53.

2 DIREKTIVEN

Regeringen beslöt den 27 september 1984 att tillkalla en särskild utredare för att undersöka vilka olika former av franchising som används i Sverige och kartlägga i vilken omfattning de förekommer, beskriva och analysera de näringspolitiska fördelar och nackdelar som är förenade med franchising samt med kartläggningen som bakgrund ta ställning

till om det behövs lagstiftning i fråga om franchising och

ange vad denna bör avse.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet wickbom, angav därvid i direktiven bl.a. följande riktlinjer för utrednings-

arbetet.1

I samband med kartläggningsarbetet bör utredaren studera erfarenheterna av franchising i andra länder.

Det är angeläget att utredaren överväger i vad mån det arbetsrättsliga regelsystemet till skydd för arbetstagare bör

gälla i franchisingrelationer. Till de viktigaste frågorna i det sammanhanget hör spörsmålet om arbetstagarbegreppets tillämplighet på franchisetagare. Utredaren bör också bedöma om det är befogat med lagstiftningsåtgärder för att förhindra

att franchisetagaren alltför hårt binds till franchisegivaren genom avtalet dem emellan. En sådan bindning kan nämligen utett hinder för de anställda

göra hos franchisetagaren att på

ett meningsfullt sätt utöva det medinflytande som följer av lag och kollektivavtal.

Utredaren bör vidare undersöka vilka avtalsrättsliga problem som särskilt kan vara förenade med franchising. Ett problem är här att avtalsförhållandet ofta regleras genom svåröver-

skådliga standardavtal. Det är därför en angelägen uppgift

att överväga om det behövs lagregler, som tillförsäkrar den blivande franchisetagaren information om innebörden av ett

erbjudande om franchiseavtal. Andra viktiga spörsmål på det

avtalsrättsliga området gäller i vad mån franchisetagaren

skall kunna vara underkastad köptvång i fråga om franchise-

givarens produkter och under vilka förutsättningar det bör vara möjligt för franchisegivaren att säga upp franchiseavtalet.

Behovet av lagstiftning om franchising på det avtalsrättsliga

området bör emellertid bedömas mot bakgrund av att lagen

(1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på

förmögenhetsrättens område (avtalslagen) ger ett visst skydd för den

1 Dir. 1984:37.

32 Direktiven sou 1987:17

enskilde mot avtal eller avtalsvillkor som framstår som oskäliga. I detta sammanhang vill jag också erinra om marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Marknadsföringslagen ger bl.a.

vissa möjligheter att påverka den information som företagen

lämnar om sina produkter. Lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare innebär att en näringsidkare som har ställt upp

ett oskäligt villkor när han ingår eller avser att ingå avtal

med en annan näringsidkare kan förbjudas av marknadsdomstolen att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall.

Mindre företag som ingår i franchisingsystem får i vissa fall en ökad konkurrensförmåga gentemot de större företagen i den aktuella branschen. Ett franchisingförhållande innehåller

emellertid ofta också vissa konkurrensbegränsande moment. Dessa moment kan t.ex. avse att franchisetagaren har en exklusiv rätt till försäljning av varor eller tjänster inom ett visst geografiskt område, att franchisetagaren känner sig förpliktad att följa franchisegivarens prisrekommendationer, att franchisetagaren är skyldig att köpa från en viss leverantör eller att franchisetagaren under en längre tid efter franchiseavtalets upphörande inte får konkurrera med franchisegivaren.

Konkurrenslagen (1982:729) ger i princip samhället en möjlighet att ingripa mot alla former av konkurrensbegränsning med skadlig verkan. Utredaren bör undersöka hur konkurrenslagstiftningen har fungerat i samband med franchising.

Utredaren bör vidare analysera de immaterialrättsliga problem

som kan vara förenade med franchising. Karakteristiskt för

franchisingavtalet är nämligen att det innehåller bestämmel-

ser om varumärken och andra immateriella tillgångar. En

väsentlig beståndsdel i avtalet är ofta att franchisetagaren

skall driva sin rörelse utåt, mot konsumenterna, under ett

varumärke som franchisegivaren tillhandahåller. Utredaren bör också undersöka om franchisingsystemet härigenom kan innebära nackdelar för konsumenterna.

Utredaren bör även uppmärksamma, om franchisingkonstruktionen

medför risker för att lagstiftningen om utländska förvärv av

svenska företag kringgås.

I och med att franchising blivit mer allmänt förekommande har också behovet av en svensk beteckning för företeelsen in-

funnit sig. Utredaren bör efter samråd med svenska språk-

nämnden föreslå en sådan.

3 UTREDNINGSARBETET

Arbetet in1eddes med en kart1äggning av franchisesystemets former och utbredning i Sverige och utom1ands.

För att vinna kunskap om de rätts1iga reiationerna me11an

parterna i franchiseförhå11andet har utredningen gått igenom

ett fyrtiota1 franchiseavta1 som används i kontraktsförhållandet me11an franchisegivare och franchisetagare. Avtalen har sam1ats in genom att franchisegivare har ti11skrivits och ombetts att insända av dem använda franchiseavta1.

Som en komp1ettering ti11 granskningen av avta1en har två

hearingar hå11its, en med franchisegivare och en med

franchisetagare. Syftet härmed var att få be1yst i praktiken förekommande prob1em i avta1sre1ationen.

Som ett ytter1igare led i kart1äggningsarbetet har på utred-

ningens uppdrag 0rganisationsbo1aget Sinova Aktiebolag utfört vissa undersökningar rörande franchisegivare, franchisetagare och anstä11da hos franchisetagare. Undersökningarna har bestått av b1.a. enkäter, djupintervjuer och fa1Istudier.

Ut1ändska erfarenheter av franchising har studerats genom att

uppgifter inhämtats från ett anta1 1änder. Detta har ti11gått

så att den svenska ambassaden i respektive land har ti11skrivits och ombetts besvara ett antal av utredningen stä11da

frågor.

Den särski1de utredaren och sekreteraren har företagit en studieresa till USA för att informera sig om där förekommande Iagstiftning rörande franchising och ta de1 av o1ika erfarenheter.

Utredningen har under arbetets gång haft kontakter med o1ika

myndigheter och organisationer såsom näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, Svenska Franchiseföreningen och - Franchisetagarna riksorganisation för beroende uppdragstagare (FRO). Kontakter har även förekommit med utredningen om skydd för företagshem1igheter (Ju 1979:09).

I syfte att finna en lämpiig svensk för benämning begreppet franchising har samråd ägt rum med svenska

språknämnden.

Utredningen har beretts ti11fä11e att avge yttrande över socia1avgiftsutredningens betänkande -

Företagarregistrering

klarare reg1er för sociaiavgifter (Ds S 1985:1).

II V A R F Ö R F R A N C H I S I N G ?

4 ORSAKER OCH UTVECKLING

Ett företag som vill etablera sig eller expandera ställs inför valet om det är lämpligast att starta flera mindre enheter eller att bygga ut en redan befintlig enhet. Det är inte alltid ur lönsamhetssynpunkt eller av andra skäl bäst att verka inom stora enheter. Med flera mindre enheter

på

olika platser kan ofta flera konsumenter nås och ett företag kan få större spridning av sina varor och därmed också ofta högre lönsamhet.

De mindre enheterna kan drivas på olika sätt. Ett alternativ

är att företaget driver dem i egen regi Ett genom filialer. annat är att man bygger upp en kedja av mer eller mindre självständiga detaljister. Dessa kan då verka som exempelvis återförsäljare.

Företaget vill kanske inte bara få avsättning för sina varor och tjänster utan också förmedla en unik affärsidé som det anser sig stå för. Affärsidêen eller det s.k. kan konceptet

då, lika väl som rätten att verka som detaljist och återförsäljare av företagets varor och tjänster, upplåtas mot ersättning. I de fall upplåtelsen av affärsidêen sker till

självständiga företagare talar man om franchising. Detta är en i Sverige relativt ny form för samverkan mellan näringsidkare. För ett lyckat utfall av samverkansformen för båda parternas räkning är det viktigt att affärsidêen testats i en

pilotenhet och därvid visats sig vara framgångsrik. Genom franchiseupplåtelserna försäkrar sig sålunda företaget,

franchisegivaren, om spridning såväl av sina varor och tjänster som om sin affärsidé. Detaljisterna, franchisetagarna, får möjlighet att använda den redan testade affärsidêen och slipper mycket av det risktagande som annars kan finnas då nya företag etableras.

Franchisetagarna får ställning av egna företagare och franchisegivarna slipper det arbetsgivaransvar som de skulle ha haft om personalen vid de nyetablerade enheterna i stället hade anställts. Franchisetagarna utväljs med nogrannhet för att passa för sin Genom att uppgift. de är egna företagare skall de arbeta med högre motivation, med lönsamheten i blicken. Härigenom skall produktiviteten bli större.

Franchising bygger sålunda mycket på franchisetagarnas egna

insatser och ambitioner. Meningen är också att de skall känna gemenskap med varandra och med systemet samt av givaren förses med kontinuerlig service och stöd i olika former. Häri-

36 Orsaker n och utveckling

genom uppnås större trygghet för den enskilde franchise-

tagaren.

Franchisesystemen har ökat i antal under de senaste decennierna. Detta gäller i särskilt hög grad USA. När det gällt

att driva på franchisetillväxten har en del grundläggande

förändringar i det sociala och ekonomiska klimatet i de industrialiserade länderna haft stor betydelse. Under de

senaste tjugo åren har de utvecklade länderna långsamt

flyttat sin ekonomiska grund från varuproduktion till infor-

mationsbehandling och tjänster. Många tjänster visade sig

mycket väl lämpade för upprepning och systematisering vilket

ledde till att de med framgång blev föremål för franchising.

Under samma tidsperiod började allt fler kvinnor komma ut i arbetslivet. Familjer med två inkomster började gynna företag

som försåg dem med snabba och bekväma produkter och tjänster

till rimliga priser. Franchising passade därvid bra. Eftersom

systemet erbjuder samma vara eller tjänst på samma sätt varje gång, vet kunderna vad de kan förvänta sig. När många famil-

jer fick två löner medförde det en ökning av den disponibla

inkomsten som gjorde det möjligt för långt fler människor att

köpa tjänster som familjerna själva skött tidigare.1

Enligt en rapport från statens industriverk (SIND 1982:6) har den otroligt snabba utvecklingen skapat en image omkring

franchising som ett framgångssystem. Denna anda har underblåsts av franchiseföretagen själva och många vittnesmål från

personer som skapat förmögenheter genom franchising. Atmosfären omkring franchising stämmer också med den amerikanska drömmen: “Att kunna skapa en framtid med lite pengar och mycket arbete.

Framväxten av franchising har emellertid inte varit utan problem. Till stor del har dessa gällt relationen mellan franchisegivare och franchisetagare. Det har funnits flera fall där enskilda människor förts bakom ljuset och förlorat

sina besparingar i samband med satsning på ett eget

franchiseföretag. Detta har uppmärksammats av myndigheterna i USA och man har där infört en speciell lagstiftning för att stärka franchisetagarnas ställning.

1 Naisbitt, En trendrapport, s. 17 f, Svenska Dagbladets förlag 1987. 2 Fern, The Overbroad Scope of Franchise Regulation: A Definitional Dilemma. Business Lawyer, 1979, Vol 34, Nr 3. 1387-1400 3 SIND s. 7 f.

Orsaker och utveckiing 37

Även i Sverige råder det de1ade meningar i frågan om franchising är en ändamåisenlig form för ekonomisk samverkan.

Företrädare för franchisesystemet har hävdat att det stimula-

rar småföretagandet medan de kritiska röster som höjts från

framför a11t fackiigt hå11 menat att det ibiand använts som

ett medel för att kringgå arbetstagarbegreppet. Det är i sådana fall fråga an tidigare anstä11da hos franchisegivaren som efter initiativ av denne har övergått till att vara verk-

samma som franchisetagare. Systemets kritiker har även pekat

på att franchisetagaren genom sin bundenhet till franchisegivaren kan ha svårigheter att 1eva upp tili sina skyidig-

heter som arbetsgivare i förhåilande till sina anstä11da. De

frågor som regieras i franchiseavta1et är inte förhandiings-

bara för den fackiiga organisation som organiserar de anstäilda hos franchisetagaren. Om denne sku11e ändra

på något

som rör franchiseavtalet, hotar från ett franchisegivaren skadeståndskrav e11er en uppsägning av avtaiet. Enligt kritikerna saknar såiedes franchisetagaren den fu11a förhandiingsfrihet gentemot sin personal som den arbetsrättsiiga lagstiftningen har förutsatt att en arbetsgivare har. också andra tveksamheter har framförts mot franchising som samverkansform. Det har exempelvis förhåiiandet melian gä11t parterna i franchisereiationen och om franchisetagaren är i be-

hov av skydd av något slag. Utredningen kommer i sina över-

väganden att närmare ta stä11ning ti11 probiem som ur oiika synvinkiar kan vara förenade med franchising.

III BEGREPPSBESTÄMNINGAR

5 VAD ÄR FRANCHISING?

Franchising är en form för samverkan mellan näringsidkare,

franchisegivare och franchisetagare. Dessa ingår i ett system

för marknadsföring och distribution av varor och/eller tjänster. Varje system utmärks av en speciell affärsidé eller ett speciellt know-how. Utåt uppträder och franchisegivaren franchisetagaren under en gemensam beteckning eller ett gemensamt varumärke. Detta symboliserar enhetligheten och ger

kunden information om att samma vara eller tjänst erbjuds på

alla betjäningsstationer.

Det engelska ordet franchise kan härledas från medeltidsengelskans fraunchise med betydelsen frihet, privilegium, ett lån från fornfranska franchise av adjektivet franc, feminiumform franche fri. Det ordet var i sin tur ett lån från medeltidslatin francus av Francus som övertagits från de germanska frankernas eget namn för en medlem av sin stam. Ursprungsbetydelsen hos frankerna av ordet frankon - var spjut. Att ordet kom att betyda fri har att med att göra i det frankiska Gallien hade endast erövrarna och de som stod under deras beskydd full frihet. Så en frank var en fri man.

I Stora engelsk-svenska ordboken (1981) ges följande översättningar av franchise:

rösträtt, valrätt, - fullt medborgarrätt, medborgarskap (medlemskap), privilegium, /särskild/ rättighet, ensamrätt; koncession (i synnerhet i amerikansk engelska), tillstånd; franchise (i ekonomiska sammanhang), skattefrihet; (i historiska sammanhang), - självrisk (inom försäkringsväsendet).

Flera definitioner av begreppet franchising har presenterats.

Här är exempel på några av dem:

“Franchising är ett vertikalt system för marknadsföring av varor eller tjänster i vilket ett företag (franchisegivare) i bakre marknadsled (tillverkare, grossist etc.) genom kontrakt

till sig knyter återförsäljare (franchisetagare), utan ägare-

intressen i det franchiserade företaget, som förbinder sig att följa det av franchisegivaren fastställda marknadsföringsprogrammet, får hyra butikslokal och mot särskild avgift utnyttja de administrativa tjänster franchisegivaren

J

40 Vad är franchising? _ ee...

ti1 1 handahåi 1 er. 1

Franchising är ett iinjärt system för marknadsföring av varor och/e11er tjänster, i vilket ett företag (tillverk— nings- och/eller grosshandelsenhet) genom kontrakt till sig knyter ett eller givetvis i a11mänhet fiera enski1t ägda andra företag, oftast detaljister, vilka utåt, mot kundkretsen, framträder enhetligt och som från det förstnämnda företaget mot ersättning erhåiier varor och/eller tjänster i flera former. Det förstnämnda företaget kallas franchisegivare (franchisor), de senare franchisetagare (franchisees)“.

A franchise operation is a contractual relationship between the franchisor and franchisee in which the franchisor offers or is obliged to maintain a continuing interest in the business of the franchisee in such areas as know-how and training, wherein the franchisee operates under a common trade name, format and/or procedure owned or controlled by the franchisor, and in which the franchisee has or will make a substantial capital investment in his business from his own resources. Ett franchisesystem utgör ett kontraktsbundet samarbete mellan en franchisegivare och en franchisetagare där franchisegivaren erbjuder eller är skyldig att vidmakt-

hå11a ett fortiöpande intresse i franchisetagarens företag på

sådana områden som know-how och utbildning. Franchisetagaren bedriver sin verksamhet under ett namn, kännetecken och/eller arbetsprogram som ägs eller kontrolleras av franchisegivaren. Franchisetagaren förutsättes göra betydande investeringar i sitt företag.

Utredningen har stannat för att ge föijande beskrivning:

Franchising innebär att en näringsidkare, franchisegivaren mot ersättning medger en eller flera andra näringsidkare, franchisetagarna, rättighet att driva en viss verksamhet under en viss tidsperiod, ofta med optionsrätt för franchisetagarna. Franchisegivaren och franchisetagarna är normalt ägarmässigt oberoende av varandra. Verksamheten består

1 Framtagen 1976 av en särskiid arbetsgrupp med representanter från Handelns Arbetsgivareorganisation, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund och Handelns Utredningsinstitut, återfinns i Franchising inom svensk detaljhandel s. 5, HUI 1985. 2 - ett sätt att

Sohlberg, Franchising integrera framåt,

s. 24, Svensk Handel 3/1979, (jfr även Sohlberg, SVJT 1976 s. 228). 3 International Franchise Association, USA.

Vad är franchising? 41

vanligen i försäljning av varor och/eller tjänster inom ett visst geografiskt område. Franchisetagarna får också rätt men även skyldighet att använda franchisegivarens näringskännetecken, varumärken och/eller andra särskilda varukännetecken samt även av denne erbjuden service och administrativa tjänster. Villkoren för verksamheten regleras så gott som alltid genom ett standardiserat kontrakt mellan parterna samt genom av franchisegivaren givna anvisningar, i regel i form av kontraktsbilagor och handböcker. Franchisetagarna är också underkastade kontinuerlig kontroll och uppföljning i olika former från franchisegivarens sida.

Med näringsidkare avses varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art (prop. 1960:167 s. 39 och prop. 1985/86:23 s. 62).

Optionsrätt innebär i detta sammanhang att franchisetagaren, under förutsättningen att han följt det tidigare avtalets bestämmelser, har rätt att teckna nytt avtal med franchise-

givaren på de villkor som denne vid den aktuella tidpunkten

tillämpar.

Med näringskännetecken avses enligt 1 § firmalagen (1974:156) dels firma, som är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet, dels sekundärt kännetecken, vilket är ett annat kännetecken som näringsidkare använder för sin verksamhet. Firma utgörs endast av det fullständiga

namnet på rörelsen medan ett sekundärt kännetecken kan ut-

göras av t.ex. ord, siffror, bokstäver, figurer och slogans. Firmarätt erhålles genom registrering eller inarbetning medan ensamrätt till ett sekundärt kännetecken bara kan förvärvas genom inarbetning.

Varumärke beskrivs i 1 § varumärkeslagen (1960:644) som ett kännetecken med funktion att särskilja de varor och tjänster, som varumärkesinnehavaren tillhandahåller i sin rörelse, från andra näringsidkares varor och tjänster. Ensamrätt till varumärke förvärvas genom registrering eller inarbetning. Det är endast sådana kännetecken som består av figurer, ord, bokstäver, siffror eller säregen utstyrsel av varan eller dess förpackning som kan registreras. Genom inarbetning kan skydd uppkomma även för de typer av kännetecken som inte kan registreras t.ex. slogans, ljudmärken, särskilda plastkassar,

utstyrslar i affärslokaler, i skyltfönster eller på brev-

papper m.m. Sådant kännetecken kallas enligt 2 § 2 st. varumärkeslagen för särskilt varukännetecken.

42 Vad är franchising?

Iiiustration av ett franchisesystem:4

I I I I V | 1. Näringskännetecken, I A I varumärken och särskiida I I R I varukännetecken I FRANCHISE- I 0 | 2. Know-how | GIVARE I R I 3. Marknadsföringsprogram I ’/fl I 4. Administrativa tjänster I ,- I (franchise- I 5. Utbiidning och träning I I givaren är I 6. Förhyrning av 1oka1 I / I ofta 1eve- I (ej a11tid) rantör) /

I I I

/ I 4‘ /D I I I /D I I I I I I I I I I I I I I I Intensifierad varor, kon- anvis- kon- 1,2, avgift, samverkan betaining trakt ningar tro11, 3,4, t.ex. 5 %

I för varor upp- 5,6 på netto-

föij- omsätt. I ning I I I I I \ I | I | | \ ‘V I *V V W \V I I I \ FRANCHISE- I I TAGARE N I I I

Olika typer av franchising

I USA gäiier ett vidare franchisebegrepp än i Europa. Man taiar där om främst tre former av franchising nämiigen Straight Product Distribution Franchising, Trade Name Franchising och Business Format Franchising. Dessa skiljer sig åt genom omfattningen av den franchise (rättighet) som överiåts tiil franchisetagaren och genom integrationen i den

reiation som uppstår meiian franchisegivare och franchise-

tagare. Integrationen är störst vid Business Format Franchising och iägst vid Straight Product Distribution

Franchising.5 Det är endast Business Format Franchising

4 Grundmodeiien är hämtad ur Ernstson, Hagner och waiuszewski, Franchising, s. 12, Uppsaia universitet, Företagsekonomiska institutionen, 1979. 5 SIND s. 21.

Vad är franchising? 43

som i Sverige och övriga Europa betraktas som ett riktigt franchisesystem.

Det utmärkande för de typerna är föijandez

Straight Product Distribution Franchising Denna form begränsas ti11 varudistribution och är den minst intensiva franchiseformen. Den omfattar inga detaijerade föreskrifter om presentation och exponering och inte heiler

någon kommersieii service eiier kontroii från franchisegivarens sida. Exempei på områden där denna form används är återförsäijning av biiar, petroieum och drycker.

Trade Name Franchising

Det väsentiiga innehaiiet i denna franchiseform är rättigheten att utnyttja franchisegivarens varumärke. Det är detta märke som är den sammanbindande länken och som garanterar en

viss standard och kvaiitet på varan/tjänsten. Franchisetaga-

rens röreise kontro11eras inte. Denna form används i samband med marknadsföring av maskiner, utrustning samt tvättinrättningar och biitvätt.

Business Format Franchising Franchisegivaren distribuerar inte bara varor och tjänster utan ett he1t affärssystem. Formen kännetecknas av ett varaktigt samarbete meiian parter som skrivit kontrakt.

Franchisetagaren får mot avgift rätt att utnyttja franchise-

givarens namn, produkter, tiiiverkning och/e11er distribution. Franchisegivaren stöder franchisetagaren i 01ika avseenden vid skötsei av röreisen.

5.1 Gränsdragningen tili vissa andra samverkansformer

Franchising/pyramidförsäijning

Företrädare för franchiseföretag har energiskt försökt att skapa en skarp gräns mot pyramidförsäijningssystem. Den negativa pubiicitet som omgärdat dessa system vi11 man ti11 varje pris undvika att b1i smittad av. Det i Sverige mest

kända exempiet på pyramidförsäjning torde vara Hoiiday Magic

(MD 1973 nr 3). Pyramidförsäijning innebär att: Ett moderbo1ag säijer rättigheten att bedriva verksamhet inom ett område ti11 en person, viiken i sin tur har rätt att säija rättigheten att operera under honom. Proceduren kan upprepas

i många 1ed och på detta sätt vidgas det tili en pyramid av

enheter och personer.

6 Franchising inom svensk detaijhandei s. 6, HUI 1985. 7 Vaughn s. 34.

44 Vad är franchising?

I pyramidförsäljning är inträdesavgiften den drivande fak-

torn. Genom att tillskapa många nivåer kan pyramidens bas

bli tillräckligt stor för att ge grundarna möjlighet att ta ut höga centrala inträdesavgifter. Den vara eller tjänst som distribueras till konsumenterna får en underordnad roll. Efter en tid visar det sig att denna försäljning inte orkar bära hela pyramiden utan systemet kollapsar. De som tillgodo-

gjort sig inträdesavgifterna har då tjänat på de

bekostnad. godtrognas

Systemet kan sägas ha en kedjebrevskaraktär.

Franchising/frivilligkedja

I frivilligkedjan är det detaljisterna som bildat systemcentralen och de beslutar i demokratisk ordning över denna.

Exempel på en frivilligkedja är ICA. I ett franchiseför-

hållande är det däremot franchisegivaren som bestämmer över systemets utformning. Franchisetagarna saknar i princip nöj-

ligheter att själva eller genom någon gemensam organisation

ingripa i det franchisegivande företagets förhållanden. Först om franchisetagarna skulle lyckas förvärva aktiemajoritet i franchisegivaren, erhålles ett sådant inflytande, men då kan

organisationen sägas ha övergått till att bli en frivillig

kedja.

Schematiskt kan skillnaden mellan den frivilliga kedjan och franchisesystemet illustreras sålunda:

FRIVILLIG KEDJA FRANCHISING

I I I I

I_l |_J l_l l_l |_J |_| |_| I_l I_I l_|

Medlemmar/detaljister Franchisetagare

Franchising/kommission

Kommission innebär ett åtagande att för annans räkning men i

eget namn försälja eller inköpa exempelvis varor.

En helt klar skiljelinje mellan kommission och andra samverkansformer består i att kommissionären inte äger varulagret utan fungerar endast som en förmedlare av en affär mellan leverantören och kunden. I ett franchiseförhållande är det franchisetagaren som äger varulagret.

8 SIND s. 15 f. 9 Franchising i varuhandeln s. 13, HUI 1976.

Vad är 45 franchising?

Franchising/filial

I ett filialförhållande har huvudföretaget och filialerna samma ägare. Filialerna kan sägas vara avdelningskontor med självständig förvaltning. I ett franchiseförhållande däremot är givaren och tagarna normalt helt fristående från varandra ägarmässigt sett.

Franchising/frivillig kedja/filial

Följande uppställning visar de viktigaste skillnaderna mellan de nu nämnda samverkansformerna. affärsdrivande Beteckningen

rörelse står för de enheter som har hand om kundkontakterna.10

I System I I I [Funktion |Franchising [Frivillig kedja [Filial I I I

[Bindning mellan [Bygger på kon- [Baseras stad-[Baseras centpå på

Isystemcentral - [trakt [gar Irala direktiv [affärsdrivande I I I [rörelse I I I I I I I

IKapita1uppbygg- [Delad kapital- [Egen kapitalupp-[Central kapital-

Inad av systemet [uppbyggnad mel-

:byggnad :uppbyggnad

I [lan givare och I Itagare I I I I I I

[Systemcentra- [Systemcentralen |SystemcentraIen I$ystemcentra1en

[lens styrning Istyr tagarna [styrs av med- [styr systemets I [lemmarna [affärsdrivande I I I [enheter I I I I |Produkt- och |Kontrakterat Isystemcentralen [K0nkurrens0rien-

[metodutveckling [krav på system- [är en service- [terad systemut-

I [utveckling [organisation [veckling anpas- I I Isom utför de åt-[sas efter mark- I I Igärder som med- Inadssituationen I I [lemmarna har be-[ I I [slutat I I I I I |Tagarens juri- [Helt själv- [Helt själv- [Anställd av [diska ställning [ständig [ständig [filialföretaget

Isystemcentra- [Helt själv- |Ägs av medlem- [Ingår som del

[lens juridiska [ständig Imarna [i det totala [ställning I I [systemet

10 SIND S. 20.

46 Vad är franchising?

Franchising/koncern ‘

Utmärkande för en koncern är att bestämmande inflytande utövas från det ledande bolagets, moderbolagets, sida och att tillika en väsentlig intressegemenskap finns mellan detta och det beroende företaget, dotterbolaget. Denna förutsättning föreligger typiskt när moderbolaget äger mer än hälften av aktierna eller andelarna i dotterföretaget och aktie- eller andelsinnehavet motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar eller aktier i dotterföretaget. Franchisesystemet utmärks däremot av att franchisegivaren och franchisetagaren normalt är ägarmässigt oberoende av varandra.

Koncernbegreppet är emellertid även tillämpligt då ett aktie-

bolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav

eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Det får inte förhålla sig så att moderbolaget endast tillsammans med annan kan träffa beslut som rör dotterbolaget. Med betydande andel i resultatet av den juridiska personens verksamhet avses i första hand del av vinsten.

Vid en jämförelse mellan franchising/koncern är det koncern-

begrepp som grundas på avtal mellan parterna av störst

intresse eftersom ju bundenheten mellan franchisegivaren och

franchisetagaren också grundas på avtal. Genom avtalets före-

skrifter om kontroll, fortlöpande anvisningar och uppföljning i olika former kan franchisegivaren sägas få ett bestämmande

inflytande över franchisetagarens verksamhet. Som framgår av

den redovisning av till utredningen ingivna avtal, som lämnas under avsnitt 7.2.1 nedan, är emellertid den ersättning som franchisetagaren utger mestadels relaterad till omsättningen och inte till vinsten. Detta gör att koncernbegreppet enligt

utredningens mening vanligtvis inte är tillämpligt på franchising. I den mån ersättningen utgår i form av viss be-

tydande del av vinsten, vilket förekommer i enstaka fall (enligt ett avtal utgör avgiften 40 procent av bruttovinsten

för redovisningsperioden), kan det dock ifrågasättas om inte

det franchisesystemet bör anses vara en koncern.

6 TERMINOLOGIFRÅGAN

Utredningen har samrått med svenska språknämnden rörande en

svensk benämning för franchising.

Språknämnden anser att franchising kan ersättas med ett av

aiternativen säijrätt, försäijarrätt, koncessionsförsäijning eiier nybiidningen franschisering.

Utredningen finner försiagen säljrätt och försäljarrätt mindre lämpiiga eftersom uttrycken kan vara missvisande.

Visseriigen ingår ofta rätten att säija en viss vara e11er

tjänst i ett franchisesystem, men detta innehåiier därutöver

många andra beståndsdeiar. Benämningarna säijrätt och för-

säijarrätt kan ge ett feiaktigt intryck av att det rör sig om

återförsäijning i någon form.

Benämningen koncessionsförsäijning anser utredningen inte helier vara lämpiig. Med koncession menas ett tiiistånd givet av myndighet. Uttrycket återfinns i t.ex. miijöskyddsiagen (1969:387) enligt vilken koncessionsnämnden för miijöskydd kan iämna tiilstånd till viss verksamhet. Vid franchising är det i stäilet en näringsidkare som ger en annan näringsidkare rätt att bedriva viss verksamhet.

Utredningen har inte funnit något svenskt ord som täcker be-

greppet franchising. Va1et står därför meiian att anta det av

språknämnden föresiagna nybiidade franschisering eller att

behåiia det engeiska franchising.

Utredningen har förståeise för språknämndens viija att för-

svenska utiändska ord så att de passar in i det svenska stavnings- och böjningsmönstret men anser dock inte att vare sig stavningen e11er uttaiet blir särskilt mycket iättare med det föresiagna franschisering. Ordet är dessutom eniigt utredningens mening iängre och 0tymp1igare än det engeiska franchising. Parterna i rättsförhåiiandet skuiie b1i kaiiade franschiseringsgivare respektive franschiseringstagare. Det engeiska franchising, är iiksom dess här1edningar, kortare. Franchising är en internationeii företeeise. Det engeiska

uttrycket används inte bara i engeiskspråkiga länder utan

även i övriga Europa. Benämningen franchising är inarbetad åtminstone i de kretsar som syss1ar med verksamheten. Utredningen anser att övervägande skä1 taiar för att behå11a det engeiska ordet franchising med dess engeiska uttal. I detta

sammanhang vi11 utredningen som en jämföreise peka på att ord som factoring och ieasing anammats i det svenska språket.

IV N U L Ä G E T

7 FÖREKOMSTEN AV FRANCHISING

7.1 Historik

Ursprunget till dagens franchising kan härledas tillbaka ända till medeltiden. I England hörde kyrkan och staten då fortfarande samman och kunde medge inflytelserika personer rättigheter som i dag skulle kunna kallas franchiser. Personerna fick genom förläningar rätt att inkassera i uppbörd utbyte mot olika av service och andra

typer prestationer.1

Franchising i dess moderna former uppstod för mer än hundra år sedan i USA. Omedelbart efter amerikanska inbördeskriget skapade symaskinsfabrikanten Singer ett distributionssystem typ franchising med ekonomiskt oberoende försäljare som verkade med ensamrätt inom särskilda distrikt. Franchising fick sitt stora genombrott genom dels General Motors som 1898 breddade sin distributionskedja genom att anlita motiverade handlare utan att själv investera i dessas dels verksamhet, Rexall som 1902 startade franchising inom det som med en amerikansk benämning kallas drugstores. General Motors och Rexall följdes av andra bilfabrikanter, läskedryckstillverkare (Coca Cola, Pepsi Cola, Seven-up) och bensinstationer. Franchising ökade än mer efter andra 90 världskriget. procent av dagens franchisesystem i USA har tillkommit efter

1954.2 I slutet av 1950-talet när den s.k. boom

franchising startade var redan dussintals verksamma. Det franchisesystem allmännas intresse för företeelsens effekter konkurrens-

på

situationen och samhällsekonomin i stort Mot slutet tilltog. av 1950-talet visade dittills använda tecken franchisesystem

på förändring. Tidigare hade de flesta företag som sysslade

med franchising mest betraktat detta som ett effektivt sätt för att distribuera varor eller Nu blev tjänster. franchising mer en metod att driva företag. Totala franchisesystem började att utformas som innehöll allt från och finansiering administration till marknadsföring och utbildning. Utmärkande blev att verksamheten hos en franchisegivares alla tagare skulle se likadan ut och att de skulle saluföra samma produkter och tjänster. Det var nu snabbrestauranter och hotellkedjor typ McDonalds och Holiday Inn växte upp. Under denna tid bildade franchisegivare International Franchise

1 Vaughn s. 19. 2 Franchising in the Economy 1976-1978.

50 Förekomsten av franchising

Association som grundades 1960.3 Ökningen av franchising

fortsatte under 1960-och 1970-talen mest i USA men även i Europa och delar av den övriga världen. I USA ändrade till viss del karaktär. En viktig orsak till detta systemen var tillkomsten av särskilda lagar rörande franchising vars syfte var att stärka franchisetagarnas ställning. De företag som ägnade sig åt franchising koncentrerade nu sitt intresse

mer än på produkterna. Framför allt var på själva systemet

det franchisegivarens och franchisetagarnas

rättighâter

skyldigheter som tilldrog sig intresset. respektive

7.2 Franchising i Sverige

starade på allvar i Sverige i början av 1970-

Franchising talet. Under senare år har franchising vuxit kraftigt. i Sverige representerar en hel flora av Franchiseföretagen olika branscher men domineras av detaljhandeln med företag Twilfit och Polarn & Pyret (konfektion), 7som exempelvis

Eleven (livsmedel) och Hemglass (glassförsäljning). Exempel på franchiseföretag på servicesidan är Nordisk Budservice

(budbilar), Dinol (rostskyddsbehandling) och Svensk Direktreklam (distribution av oadresserad direktreklam). I restaurantbranschen finns företag som McDonalds och Clock. Inom ti11verkningsindustrin återfinns företag som exempelvis Borohus (hustillverkning) och Swedsign (tillverkning och försäljning av skyltsystem).

För franchisegivare bildades 1978 Svenska Franchiseför- Föreningen är enligt sina stadgar en ideell sammaneningen. slutning med uppgift att sprida kunskap om franchising och

att verka för att samverkansformen bedrivs på ett etiskt klanderfritt sätt. Föreningen har även som målsättning att framlägga synpunkter på svensk lagstiftning så att framväxten

och utvecklingen av franchising inte hindras eller försvåras. har uppställt ett antal etiska regler som dess Föreningen medlemmar sig att följa. Föreningen samarbetar med förpliktat International Franchise Association, European Franchising Federation och franchiseföreningar i olika länder, ger information om franchising samt initierar och genomför utbildinom franchising. Juridiska personer kan bli fullvärdiga ning medlemmar i föreningen om de bedriver franchising i överensstämmelse etiska sedan minst två år med föreningens regler och har minst fem franchisetagare eller det lägre antal som föreningens styrelse kan godta. Ett företag, som inte uppkraven för att bli fullvärdig medlem, t.ex. därför att fyller

3 Izraeli s. 4 ff. 4 Franchising in the economy 1977-1979 s. 12.

å Förekomsten av 51 franchising

det har ett färre antal franchisetagare än fem, kan antas som medlemssökande företag. Detta gäller även juridisk person som

påbörjat eller avser att påbörja franchising i överensstäm-

melse med föreningens etiska regler. Per den 17 mars 1987 hade föreningen 22 fullvärdiga medlemmar. Tio var anföretag tagna som medlemssökande. Dessutom hade åtta s.k. föreningen stödjande medlemmar, huvudsakligen konsultföretag inom franchising. Som stödjande medlemmar kan antas fysisk eller juridisk person som är intresserad av att stödja föreningens syften. De stödjande medlemmarna saknade franchisetagare. De företag som organiserat sig i föreningen beräknas enligt dess egen bedömning svara för 80 procent av all franchising i Sverige.

Under första halvåret 1986 bildades en organisation avsedd för bl.a. franchisetagare, Beroendeföretagarnas Riksorganisation, numera - för beroende Franchisetagarna riksorganisation uppdragstagare (FRO). Initiativtagare till bildandet var Petroleumhandelns Riksförbund och Sveriges Köpmannaförbund.

Det var framför allt två anledningar till att initiativet togs, nämligen dels att franchiseutredningen tillsattes, dels att en grupp franchisetagare med beröringspunkter till petroleumbranschen begärt hjälp från Petroleumhandelns Riksförbund.

FRO avses kunna agera i förhållande till samt att myndigheter utgöra serviceorgan åt medlemmarna, framför allt genom

juridisk rådgivning, avtalsgranskning samt förhandlingar.

Enligt organisationens stadgar är dess att huvuduppgift själv eller särskilt - medlemmarnas genom serviceorgan främja yrkesverksamhet genom att företräda deras gemensamma intressen i förhållande till uppdragsgivare, myndigheter och omvärlden i övrigt. Organisationen skall också enligt stadgarna kunna åta sig uppdrag att företräda medlems enskilda yrkesintresse, förutsatt att det inte strider mot organisationens huvuduppgift.

Svenska Franchiseföreningen gör årligen enkäter bland sina medlemmar.5 1986 års enkät visade att 5 481 var

personer sysselsatt i medlemsföretagen, därav 2 352 i av franchisegivaren ägda enheter och 3 129 i franchisetagande företag. Mellan 1985 och 1986 ökade medlemsföretagens från omsättning drygt 1,7 till drygt 2,7 miljarder kronor eller med 58 procent. i Omsättningen de franchisetagande företagen ökade

5 Häri inbegrips medlemsökande och stödjande företag medlemmar.

52 Förekomsten av franchising sou 19s7;17

under samma tid från 1 306 miljoner till 1 813 miljoner kronor. Enligt föreningens enkät låter medlemsföretagen tillväxten ske i franchiserade företag. Antalet franchisetagare beräknas under 1987 stiga till 703 vilket innebär en ökning

med 20 procent jämfört med föregående år. Det största med-

lemsföretaget vad gäller antalet franchisetagare per den 28 februari 1987 är Dino] med 1 795 franchisetagare utomlands och 63 i Sverige. Flest franchisetagare i Sverige har Hemglass med 74. Därefter följer, förutom Dinol, 7-Eleven med 63, Borohus med 60 och Svensk Direktreklam med 50. Franchisetagarna fördelar sig med 25 procent i storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö), 25 procent i övriga större städer,

37 procent i mindre städer och 13 procent på landsbygden. En-

ligt föreningens beräkningar omsätter franchisetagarna i

genomsnitt drygt 3 miljoner kronor årligen och sysselsätter i

genomsnitt drygt fem personer.

Det är svårt att säkert ange hur många franchisegivare som

står utanför föreningen men enligt utredningens undersökningar finns det vid sidan av de officiella siffrorna en verksamhet av franchisetyp som kan bedömas vara minst lika

omfattande. Detta innebär att antalet franchisegivare uppgår

till åtminstone 60. Antalet franchisetagare bedöms överstiga 1 000. Dessa kan antas sysselsätta minst 5 000 personer.

Detta innebär att omsättningen klart uppgår till minst 2

miljarder kronor. Även bland icke i föreningen organiserad franchising är verksamheten koncentrerad till detaljhandeln.

Vidare finns det en koncentration på försäljning av varor mer

än utförande av tjänster eller produktion av varor.

7.2.1 Redovisning av gjord undersökning av franchiseavtal

De insamlade franchiseavtalen innehåller vissa gemensamma beståndsdelar såsom exempelvis franchisegivarens och franchisetagarens prestationer och skyldigheter gentemot varandra, förhållandet till tredje man samt regler om uppsägning. Resultatet av den undersökning av avtalens innehåll som utredningen gjort kommer i det följande att presenteras

under rubriken på varje sådan gemensam beståndsdel.

Inhemska eller utländska företag

I endast ett par av de fyrtiotalet studerade avtalen var franchisegivaren ett utländskt företag. I ytterligare ett par fall var franchisegivaren underfranchisegivare till utländska företag.

Förekomsten av franchising 53

Bransch

Följande branscher är representerade i undersökningen:

budbilar biluthyrning skoförsäljning maskinuthyrning försäljning av leksaker m.m. försäljning av automatbaserad måltids- och mellanmålsservice uthyrning av förströelsespel och varuautomater rostskyddsbehandling försäljning av djur och zoologiska artiklar försäljning av livsmedel tillverkning och försäljning av monteringsfärdiga hus försäljning av däck m.m. franchisekonsultverksamhet konfektion försäljning av glass tillverkning, marknadföring och försäljning av kemisk/ tekniska produkter försäljning av konfektyrer agentur för motorcyklar produktion, försäljning och montering av skyltsystem försäljning av kontors- och datautrusting försäljning av resor matt- och möbeltvätt samt skadesanering fastighetsmäkleri service för tunga fordon restaurantrörelse serviceprogram för textiluthyrning samt tvättning av bl.a. hotell- och restaurantlinne försäkringsbolag optik försäljning och service av produkter till kund- och transportvagnar försäljning av papper och hygienartiklar.

Föreskrifter om formen för franchisetagarens verksamhet

I en klar majoritet av de studerade avtalen är franchisetagaren en juridisk person, oftast ett aktiebolag. Det är endast i enstaka fall som franchisetagaren är en fysisk person. Det förekommer då att avtalet innehåller bestämmelse om att en juridisk person skall bildas inom kort.

I de fall franchisetagaren är en juridisk person benämns den som undertecknar avtalet för franchisetagarens ofta räkning huvudintressent. Det är av avgörande vikt för avtalets bestående att denne utövar och kontroll personlig äganderätt

54 Förekomsten av franchising

över verksamheten. Ofta stadgas att huvudintressenten ska11 ande1 e11er åtminstone majoritet av aktierna i äga en viss boiaget. I en minoritet av avtaien sägs det uttryckiigen att e11er huvudintressenten skaii vara verksam i franchisetagaren företaget i så stor omfattning, att det kan sägas utgöra hans heitidssysseisättning e11er huvudsak1iga sysseisättning.

Föreskrifter om franchisetagarens firma

En bärande idé i franchisesystemet är att franchisetagaren utåt verkar under franchisegivarens firma och använder dennes varumärken, logos, kännetecken o.d. Samtidigt som franchisetagaren ska11 nyttja franchisegivarens firma förbjuds han i de fiesta av de ingivna avtaien att använda denna e11er delar därav i sin egen firma. Förbudet gä11er också ord e11er bokstavskombinationer som kan vara förväxiingsbara med franchisegivarens firma. Firmaändring hos franchisetagaren

ska11 på förhand skriftiigen godkännas av franchisegivaren. Även i de fa11 då något sådant uttryck1igt förbud inte finns

ska11 franchisetagaren driva sitt företag under en egen firma. Detta får ti11 föijd att franchisetagaren utåt i t.ex. sin skyitning och annonsering uppträder under en firma, franchisegivarens, men i offentiiga register och gentemot myndigheter under en annan firma. Endast i ett par av de undersökta avtaien stadgas det att franchisetagaren ska11 bära franchisegivarens firma före sin egen.

Förhå11andet meiian parterna

I merparten av avtaien stadgas att franchisegivaren och franchisetagaren är två från varandra fristående parter.

Detta uttrycks på o1ika sätt som t.ex. parterna är heit obe-

roende ägarmässigt och inf1ytandemässigt, vardera parten driver sin verksamhet som sjä1vständig juridisk person e11er franchisetagaren är en egen företagare. Den enda bindningen me11an parterna sägs vara franchiseavtaiet.

I ett av avtaien stadgas att franchisegivaren a11tid ska11 äga minst en aktie i det franchisetagande företaget samt att dess boiagsordning ska11 innehåiia hembudsk1ausu1.

Förhåiiandet tiil tredje man

Som en föijd av att avtaien innehå11er bestämme1ser om att franchisegivaren och franchisetagaren är två fristående parter sägs det oftast att de inte binder varandra visavi kunder, ieverantörer o.d. och inte helier får ge sken av detta. De ska11 tvärtom i sin verksamhet sträva efter att kiargöra det rätta förhåiiandet. Parterna är var för sig ansvariga för

sina egna förbindeiser och åtaganden mot anstä11da, kunder,

myndigheter och andra utomstående.

Förekomsten av franchising 55

Flertalet av avtalen innehåller inte annat än sådana allmänna formuleringar vad gäller ansvaret gentemot kunder.

Enligt ett avtal som gäller ett försäkringsbolag skall franchisetagaren sälja franchisegivarens försäkringar men

denne skall inte vara bunden i något annat avseende än be-

träffande den sålda försäkringen. I en minoritet av avtalen finns bestämmelser om ansvaret vid reklamationer.

Enligt några av dessa skall alla reklamationer som inte kan

lösas genom ett enkelt samtal hänvisas till franchisegivaren som avgör hur reklamationen skall behandlas. I ett par fall anmärks att detta sker med bindande verkan för franchisetagaren. För fel i det sortiment som franchisegivaren står för tar han enligt ett par avtal fullt ansvar. Enligt ett

avtal svarar franchisegivaren för skadeståndsanspråk p.g.a. defekta eller på annat sätt skadebringande produkter såvida

inte felet föranletts av försummelser från franchisetagarens sida.

Ett par av avtalen innehåller bestämmelser om att franchisetagaren är skyldig att rätta sig efter allmänna reklamationsnämndens beslut. I det ena fallet bär franchisegivaren ansvaret gentemot kunden om franchisetagaren skulle underlåta att följa nämndens beslut.

Avtalstiden

Avtalstiden i de studerade avtalen varierar mellan lägst två och högst 20 år. Flertalet avtal har giltighetstider mellan två och tio år och de vanligaste tiderna är tre och fem år. Ett avtal har en för parterna gemensam prövotid av ett år varefter det kan förlängas med tre år i taget.

Om avtalet inte uppsägs inom viss tid före avtalstidens

utgång förlängs det ofta automatiskt. Vanligast förekommande

uppsägningstider är sex eller tolv månader men det finns fall där uppsägningstiden endast är tre månader. Den tid som avtalet förlängs varierar. I en del fall är den lika med den ursprungliga avtalstiden, i vissa fall kortare.

Franchisetagaren har ofta optionsrätt att teckna nytt avtal

på de villkor som franchisegivaren vid den aktuella tid-

punkten tillämpar i sitt standardavtal. Flera avtal innehåller bestämmelser om att franchisegivaren inte får neka franchisetagaren rätt att teckna nytt avtal under förutsättning att denne följt det tidigare avtalet.

56 Förekomsten av franchising

Franchisetagarens verksamhetsområde

I flertalet av de studerade avtalen ges franchisetagaren ensamrätt att verka inom ett bestämt geografiskt område. Ensamrätten innebär att franchisegivaren förbinder sig att inte

upplåta området till någon annan franchisetagare eller att

själv driva verksamhet där. Enligt vissa av avtalen gäller denna förbindelse från franchisegivarens sida under förutsättning att franchisetagaren uppfyller en viss försäljningsvolym eller omsättning.

Franchisegivarens prestationer

Varje franchisegivare ger tagaren någon form av rutininstruk-

tion för hur rörelsen skall drivas. Enligt flera av de studerade avtalen ges instruktionerna i form av en handbok eller manual.

Flertalet franchisegivare ger sina franchisetagare någon form av starthjälp. Hjälpen är av olika slag. Några franchise-

givare ger tagarna och deras personal utbildning och träning innan driften startas eller i dess inledningsskede. Andra bi-

träder på olika sätt med planeringen av verksamhetens organi-

sation, drift och marknadsföring t.ex. genom att ge rikt-

linjer eller förslag angående bolagsbildning, uppläggning av

budget och bokföring. Ett fåtal franchisegivare ger direkt

finansiell hjälp. Många bistår med val av lokal och/eller in-

redning av denna. Endast enligt ett av de studerade avtalen förser franchisegivare franchisetagarna med en analys av de ekonomiska förutsättningarna för etableringen. Detta sker genom att franchisegivaren utarbetar en förkalkyl för franchisetagarens tre första verksamhetsår.

Franchisesystemet bygger på att det finns en affärsidé, ett

koncept, som franchisegivaren mot ersättning låter franchisetagaren få ta del av. Konceptet innehåller varor och/eller tjänster, know-how, goodwill och franchisegivarens namn, varumärken eller kännetecken. Genom avtalet får franchisetagaren rätt att använda namnet, varumärket och/eller kännetecknet. Detta förblir dock uteslutande franchisegivarens egendom och franchisetagarens nyttjanderätt är begränsad till

den tid avtalet varar. Någon rätt till ersättning sedan av-

talet upphört föreligger t.ex. inte. Gemensamt för alla de

studerade avtalen är att franchisegivaren åtager sig att på

olika sätt skydda varumärket eller kännetecknet. Gemensamt är vidare att franchisegivaren förbinder sig att följa utveck-

lingen inom den ifrågavarande branschen och fortlöpande in-

formera franchisetagaren om förhållanden av betydelse.

Franchisegivaren skall även söka indentifiera nya behov på den marknad som systemet vänder sig till och på olika sätt

söka utveckla konceptet.

Förekomsten av franchising 57

Majoriteten av de studerade avtalen innehåller bestämelser om att franchisetagaren och hans personal skall ges kontinuerlig utbildning och/eller träning av olika slag.

Franchisegivaren förser ofta tagaren med administrativa

system för redovisning, bokföring o.d. Servicen på detta område är olika långtgående, från att bestå av rådgivning

till att franchisegivaren helt sköter franchisetagarens bok-

föring på grundval av de uppgifter som denne inlevererar.

Andra tjänster som franchisegivaren ofta tillhandahåller är olika former av säljmaterial, blanketter, formulär, skyltar o.d.

Många franchisegivare ger franchisetagarna bistånd genom

återkommande konsultationer i olika former såsom t.ex. handledning genom egen personal. Det förekommer att franchisegivare anordnar särskilda konferenser för information och erfarenhetsutbyte.

Flertalet franchisegivare står för central marknadsföring, marknads- och aktivitetsplanering av olika slag.

Enligt de flesta av de studerade avtalen anvisar franchisegivaren tagaren ett visst sortiment av varor och tjänster. I

några fall är det franchisegivaren som är leverantör.

Franchisetagarens skyldigheter

Franchisetagaren skall alltid framträda och verka inom ramen för det identifikationsprogram som närmare specifiserats för honom i franchisegivarens instruktioner. Detta innebär som tidigare nämnts att franchisetagaren är skyldig att utåt uppträda under franchisegivarens namn, använda dennes varumärken och andra kännetecken i skyltning, reklam, anställdas klädsel, bilar o.d.

Franchisetagaren får inte driva konkurrerande verksamhet eller göra reklam för andra än de av franchisegivaren bestämda varorna och tjänsterna. Han skall, om han märker

intrång i franchisegivarens varumärke, kännetecken etc.

genast rapportera förhållandet till denne. Han skall även i övrigt förse franchisegivaren med de informationer om verksamheten som franchisegivaren kan begära.

Den service som franchisegivaren ger motsvaras av skyldigheter från franchisetagarens sida. Om franchisegivaren levererar varor eller anvisar leverantör har franchisetagaren vanligen motsvarande köpplikt. Han måste ha ett visst sortiment och anskaffa detta från anvisat håll. Ett köp från annat

58 Förekomsten av franchising

håll kräver normalt franchisegivarens tillstånd. Enligt ett par av de studerade avtalen får inköp ske från annan än anvisad leverantör under förutsättning att produkten eller tjänsten kan fås billigare utan att kvalitetskraven åsidosätts. I enstaka fall kan franchisetagaren fritt välja leverantör men varorna måste hålla en viss av franchisegivaren bestämd kvalitetsnivå.

Om franchisegivaren anordnar utbildning eller träning föreligger det skyldighet för franchisetagaren och dennes anställda att deltaga.

De hjälpmedel i form av olika typer av formulär, blanketter o.d. samt säljmaterial av olika slag t.ex. emballage som franchisegivaren anvisar måste användas av franchisetagaren.

Om franchisegivaren tillhandahåller ett visst system för administration, redovisning, bokföring e.d. måste franchisetagaren använda sig av detta. Försäljningsresultat och andra rapporter skall fortlöpande inlämnas till franchisegivaren.

Hyr franchisegivaren ut eller anvisar en lokal måste verksamheten bedrivas där. Lokalen skall vara utrustad i enlighet med de föreskrifter som franchisegivaren har lämnat.

Några franchisegivare ger anvisningar om i vilken utsträck-

ning franchisetagaren skall ha öppet i sin butik eller sitt kontor. I en del fall uttrycks detta i allmänna ordalag som t.ex. öppet i normal omfattning, öppet under minst normal

affärstid inklusive kvällar, helger som är gängse på orten

eller vara tillgänglig under minst normal kontorstid. I andra avtal stadgas att franchisetagaren skall ha öppet i den omfattning som franchisegivaren anvisar. I åter andra stadgas att franchisetagaren skall ha öppet mellan vissa bestämda klockslag eller att han skall ha viss bestämd turtäthet i sin verksamhet. -

Andra exempel på vanligt förekommande skyldigheter för

franchisetagaren i de ingivna avtalen är följande

att sköta lokal marknadsföring inom distriktet, att använda franchisegivarens firma i sitt telefonabonnemang och svara med denna i telefonen, att ha de tillstånd och försäkringar som erfordras i branschen, att ansvara för skatter, löner och avgifter,

att följa lagar och myndigheters påbud,

att hålla god ordning och hygienisk standard.

Förekomsten av franchising 59

För rätten att använda franchisegivarens koncept och firma, iogos och övriga kännetecken, att verka inom det anvisade distriktet och använda de särskilda metoder, produkter osv.

som ingår i systemet samt för den service i oiika former som

franchisegivaren ger, är franchisetagaren sky1dig att beta1a olika typer av avgifter. De avgifter som förekommer är in-

trädesavgift, royaity, år1ig e11er månatiig avgift i fonn av

viss procent av omsättningen, ersättning för inköpta varor, ersättning för marknadsföring, aktivitetsp1an och o1ika typer av kostnadsersättningar.

I en minoritet av de ingivna avta1en förekommer inträdesavgift. Be1oppen iigger me11an högst 150 000 kr och 1ägst

25 000 kr. Den vanligaste formen av avgift utgår i form av viss procent på franchisetagarens omsättning, antingen per år

e11er per månad. Procentsatsen rör sig oftast kring 5 och

överstiger inte i något av de studerade avtaien 10,5 procent.

I ett avta] utgör avgiften 40 procent av bruttovinsten för redovisningsperioden. Den ersättning franchisetagaren har att betaia för marknadsföring är oftast reiaterad ti11 hans försäijningssiffror.

Franchisegivarens kontro11

Majoriteten av de studerade avtaien innehåller bestämmeiser

om någon form av k0ntro11 från franchisegivarens sida.

Många franchisegivare kontro11erar franchisetagarens verksam-

het genom att bokföring, redovisning, b0ks1ut och/e11er o1ika typer av ekonomiska rapporter ska11 sändas till franchisegivaren.

Några franchisegivare har rätt ti11 insyn i franchisetagarens

bokföring genom an1itande av egen revisor.

En dei av de studerade avtaien innehåiier bestämme1ser om att franchisegivaren har rätt att besöka franchisetagaren och ta de] av bokföring och andra redovisningshand1ingar. Besöken kan oftast ske när heist franchisegivaren anser att det behövs och utan meddeiande i förväg. I enstaka avtai sägs att besöken ska11 företas under e11er i ansiutning til] affärse11er kontorstid eiier att tid för besöket ska11 avtaias med

franchisetagaren på förhand.

Andra exempei på förekommande kontroiimöjiigheter för

franchisegivaren i de studerade avtaien är

att franchisetagarens driftstä11e utan att varsko inspektera i förväg, att genom stickprov kontroiiera franchisetagarens sortiment,

60 Förekomsten av franchising

att tillställas kopior av de tillstånd som franchisetagaren sökt eller fått för att driva sin verksamhet, att utan förhandsmeddelande företa inventering hos franchisetagaren när franchisegivaren så önskar, att få dagskassan inlevererad från franchisetagaren.

Prisbilden

Ungefär en tredjedel av de studerade avtalen saknar bestämmelser om prissättningen av franchisetagarens varor och tjänster.

I några avtal sägs uttryckligen att franchisetagaren har rätt

till fri prissättning.

Inom de flesta av de franchisesystem som studerats efter-

strävas en enhetlig prissättning. Detta yttrar sig på skilda

sätt. Det vanligaste är att franchisegivaren förser sina franchisetagare med prisrekommendationer eller cirkaprislistor. Det sägs då ofta att priserna inte får överskridas

utan endast underskridas. Det finns dock exempel på motsatt

bestämmelse. Det förekommer också att franchisegivare utfärdar taxor eller listor över priser som måste följas eller t.o.m. att franchisegivaren svarar för franchisetagarnas prissättning. Detta är dock mindre vanligt.

Sekretess och lojalitet

Varje franchisegivare är angelägen om att slå vakt om de inbyggda värden som finns i systemet. Därför förekommer i flertalet av avtalen regler om sekretess och lojalitet.

Majoriteten av de ingivna avtalen innehåller villkor om sekretess. Denna gäller allt vad parterna får veta om varandra och om systemet som sådant. Handböcker och manualer

skall förvaras på ett betryggande sätt och kunna återlämnas

till franchisegivaren då avtalet upphör. Uppgifter får inte lämnas till tredje man. Undantag gäller endast för uppgift som enligt lag eller författning måste lämnas till myndighet. Regeln om sekretess är oftast förenad med vite. Det förekommer också bestämmelser om en särskild sekretessförbindelse. Franchisetagaren och var och en av hans medarbetare

måste, innan han påbörjar något arbete inom verksamheten,

skriva under en sådan förbindelse. Denna skall alltid finnas tillgänglig för granskning av franchisegivaren.

Många avtal innehåller också villkor om lojalitet. Avtalet

’

mellan parterna sägs grunda sig på ömsesidigt förtroende.

Ofta stadgas att endast intern kritik får förekomma.

av franchising 61

Förekomsten

Samarbetsorgan

Majoriteten av de studerade avtalen innehåller inte några

bestämmelser om samarbetsorgan eller särskilda fora för erfarenhetsutbyte mellan franchisegivare och franchisetagare eller mellan olika franchisetagare.

Inom ett par system finns det emellertid marknadsråd utsett av franchisegivaren och franchisetagarna. Rådet skall i det ena fallet initiera rikstäckande eller regionala kampanjer eller särskilda aktiviteter för marknadsföring. Franchisetagarna inom detta system är med i en särskild intresseorganisation. I det andra fallet har marknadsrådet till uppgift att med franchisegivaren diskutera sortimentets samman-

sättning samt vara samrådsorgan då den årliga marknads-

föringsplanen fastställs.

Enligt några avtal ordnas regelbundet erfarenhetssammankomster eller konferenser där frågor som är gemensamma för

franchisegivare och franchisetagare diskuteras samt erfarenheter utbyts.

I ett avtal sägs att det skall finnas ett särskilt samarbetsråd i vilket både franchisegivaren och franchisetagarna är representerade. Franchisetagarna indelas efter var de driver sin verksamhet i tre regioner, norr, mellan och söder. Varje region utser en representant och en suppleant till rådet. Mandatperioden är två år. VD i det franchisegivande företaget är fjärde medlem i rådet. Samarbetsrådet håller minst fyra

möten per år. Det är beslutsmässigt i frågor som rör teck-

nande av externa avtal, uteslutande eller accepterande av nya franchisetagare, uttaxering av avgifter samt en rad andra

frågor som berör gemensam utveckling. Alla beslut måste vara

eniga. Varje franchisetagare och franchisegivare betalar en

månatlig avgift till rådet. Förutom samarbetsrådet hålls det två gånger per år gemensamma möten s.k. samarbetsmöten för

alla franchisetagare.

Förändringar av avtalsvillkoren under avtalstiden

De flesta av de undersökta avtalen saknar bestämmelser om förändringar av avtalsvillkoren. I de avtal som har sådana bestämmelser sägs oftast att ändringar och/eller tillägg endast kan ske skriftligen. Giltigheten av det ändrade villkoret förutsätter normalt båda parternas underskrift.

Flera avtal har en konstruktion med dels ett huvudavtal, dels ett system med bilagor. I bilagorna regleras skilda

frågor såsom sortimentslistor, priser på varor och tjänster,

allmänna leveransvillkor, handböcker etc. som beskriver

62 Förekomsten av franchising

systemets praktiska sida. Biiagorna utgör del av huvud-

kontraktet och gäiier 1ika bindande som detta. I några avta]

sägs emeliertid att bi1agorna fortiöpande kan ändras och därför utgör gäiiande avtaistext i sin senaste av franchise-

givaren auktoriserade utgåva. Franchisetagaren kan dock vaniigtvis, om han sku11e finna att den nya 1yde1sen i någon av

biiagorna a11var1igt förrycker förutsättningarna för avtaiet, säga upp detta.

Det förekommer också för ändring i vissa biiagor att franchisegivaren iakttagit visst varsei, i andra bi1ag0r att han företett ska] för ändringen och i ytteriigare andra att diskussioner förts med representanter för franchisetagaren samt att ändringen gäiler a11a franchisetagare. Franchisetagaren har även i detta fail rätt tiil uppsägning om han sku11e finna att ändring i bi1aga rycker undan grunden för parternas samarbete e11er väsentiigt försvårar hans medverkan i systemet.

Enligt andra avta1 har franchisegivaren rätt att fort1öpande

justera omfattningen av serviceåtgärder och produkter.

Franchisetagaren ska11 dock inte vara bunden av en sådan utvidgning av tjänster och produkter som förutsätter en orimlig persone11 e11er finansieii förstärkning av företaget.

finns också att ett samrådsorgan kan be- Exempei på gemensamt

sluta om ändringar av avta1svi11koren. Franchisegivaren har då rätt att omedeibart säga upp avtaiet. Samtiiga franchisetagare erbjuds dock att teckna nya avta1 med de nya villkoren.

Merparten av de nu behandiade avtaien innehålier också bestämmeiser vari parterna medger att ändringar e11er justeringar av avtaistexten kan ske utan uppsägning om iagstift-

ning e11er rättstiiiämpning sku11e medföra krav därpå.

Justeringen ska11 dock vara så 1iten som möjiigt.

Regier om överiåteise

En k1ar majoritet av de studerade avtaien innehåiler regier om överiåteise.

Franchisegivaren har mestadeis rätt att fritt över1åta sina rättigheter och skyidigheter en1igt avtaiet.

En över1åte1se från franchisetagarens sida kräver franchisegivarens ti11stånd. Sådant ti11stånd ska11 eniigt merparten av avta1en ges om förvärvaren är tekniskt, kommersieiit och ekonomiskt godtagbar samt förbinder sig att teckna avtai med franchisegivaren. Överiåteise tili den som kan antas vara

V . Förekomsten av franchising 63

konkurrent tiiiåts inte. Flera franchisegivare förbehå11er

sig förköpsrätt på motsvarande vi11kor som erbjudits den

tiiitänkte förvärvaren. En de] avta! innehåiier bestämmeiser

om att en överiåteiseavgift ska11 eriäggas. Denna ska11 täcka

kostnaden för inskoining av förvärvaren och andra oiägenheter

som franchisegivaren kan ha ti11 fö1jd av bytet på franchisetagarsidan. Avgiften är oftast viss procent på franchise-

tagarens omsättning under den närmast förfiutna tolvmånadersperioden. Procentsatsen är iägst ett högst tio procent.

Med över1åte1se jämstäiis att den som undertecknat avtaiet avhänder sig äganderätten til} e11er kontrollen över så stor de1 av aktierna e11er andeiarna i det förefranchisetagande taget att han föriorar den effektiva kontro11en över detta.

Regier vid sjukdom e11er dödsfa11

Majoriteten av de studerade avtaien saknar reg1er om vad som händer om franchisetagaren b1ir ur stånd att sköta företaget

på grund av Iångvarig sjukdom e11er dödsfa11.

Några avta1 innehå11er vi11kor om att franchisegivaren har

rätt att 1ösa in aktierna i det franchisetagande företaget om

huvudintressenten på grund av Iångvarig sjukdom b1ir ur stånd

att sköta verksamheten. Samma regier förekommer vid dödsfa11.

Långvarig sjukdom definieras som varande under mer än sex

månader av ett verksamhetsår.

Enstaka avtai ger i händeise av huvudintressentens frånfäiie de efterievande inom dennes famiij inklusive sammanboende rätt att överta verksamheten, om de bedöms vara ekonomiskt å och kommersieiit godtagbara samt undertecknar samarbetsavtai. Om detta inte är möj1igt ska11 de efterievande och franchisegivaren tiiisammans söka finna en köpare som franchisegivaren kan godtaga. I sista hand ska11 franchisegivaren iösa in aktierna e11er röreisen.

Eniigt enstaka avta1 har franchisegivaren rätt att säga upp avtaiet om huvudaktieägaren biir oförmögen att sjäiv eiier genom annan sköta verksamheten under en sammanhängande tid av mer än fjorton dagar och om rätteise inte sker inom fyra

veckor från det förhåiiandet påpekades. I faii har några

franchisegivaren uppsägningsrätt om franchisetagaren skuiie aviida.

Regier om

hävning

Hävning kan ske på grund av ekonomiska orsaker e11er

kontraktsbrott.

64 Förekomsten av franchising

Med ekonomiska orsaker avses i detta sammanhang att part gått

i konkurs eller likvidation, inlett förhandlingar om offent-

ligt ackord, vid utmätning befunnits sakna tillgångar för att

betala sina skulder, inställt betalningarna eller eljest be-

funnits vara på obestånd. En klar majoritet av de studerade avtalen innehåller bestämmelser om uppsägning på grund av

sådana ekonomiska orsaker. I de flesta fallen tillkommer uppsägningsrätten endast franchisegivaren.

Så gott som alla avtalen innehåller uppsägningsrätt vid allvarliga kontraktsbrott. Oftast har båda parter samma rätt att

säga upp avtalet men det finns exempel på att rätten endast

tillkommer franchisegivaren. Vad som menas med allvarliga kontraktsbrott exemplifieras inte alltid utan beskrivs som t.ex. i väsentligt avseende bryter mot bestämmelserna i av-

talet, begår väsentligt avtalsbrott, ej oväsentligt bryter

mot bestämmelse i avtalet eller åsidosätter bestämmelse i avtalet. Det förekommer att den felande har möjlighet att vidtaga rättelse inom viss tid. Avtalsbrott sägs ofta vara grova om de upprepas efter det att erinran gjorts.

Andra avtal beskriver avtalsbrott som betraktas som så allvarliga att rätt till hävning oftast omedelbart föreligger.

Som exempel härpå kan nämnas

att franchisetagaren lämnar oriktiga uppgifter, att franchisetagaren skadar franchisegivarens goodwill och

renommê t.ex. genom saluförande av undermåliga varor

eller annat vilseledande av kunderna, att franchisetagaren underlåter att betala avgifter, att part bryter mot avtalets bestämmelser om vilket distrikt verksamheten skall bedrivas inom, t.ex. att franchise-

tagaren inkräktar på annan franchisetagares distrikt eller att franchisegivaren upplåter distriktet, inom

vilket franchisetagaren har ensamrätt, även åt annan,

att part begår brott mot avtalets bestämmelser om varumärken

och andra kännetecken, t.ex. att franchisetagaren inte använder dessa i anvisad form eller att franchisegivaren

inte skyddar märkena mot intrång som han förbundit sig,

att franchisetagaren bryter mot reglerna om sekretess, lojalitet eller konkurrens, att franchisetagaren bryter mot avtalets bestämmelser om överlåtelse,

att part inte uppfyller ålagda prestationskrav, t.ex. att

franchisetagaren inte når en viss omsättning eller inte köper varor i viss mängd eller för visst värde av franchisegivaren under en angiven tid eller att denne inte levererar produkter i viss omfattning, att franchisetagaren inställer eller förlorar kontrollen över sin verksamhet,

V

Förekomsten av franchising 65

att franchisetagaren bryter mot om kontroll reglerna och redovisning, att franchisetagaren förverkar sin hyresrätt, att franchisetagaren vid utövandet av sin

verksamhet begår

brottslig gärning som ej kan anses ringa, att franchisetagaren saluför för främmande systemet varor eller använder annat än föreskrivna metoder, att franchisetagaren inte har under öppet anvisad tid.

Regler vid och efter avtalets upphörande

För samtliga avtal gäller att rätten att använda franchisegivarens firma, varumärken och andra kännetecken är inskränkt till den tid avtalet varar och i ett fall även under par en

uppsägningstid. Efter avtalets utgång får

franchisetagaren inte uppträda under firma eller franchisegivarens använda dennes kännetecken. Allt som markerar samhörighet med franchisegivaren skall utan dröjsmål från avlägsnas franchisetagarens driftsställe. Detta gäller t.ex. skyltar,

trycksaker, emballage. Handböcker och manualer skall återsändas till franchisegivaren.

Franchisetagaren har inte någon

rätt till ersättning för eventuell I de fall goodwill. franchisegivaren hyrt ut lokaler till skall franchisetagaren dessa utrymmas och ställas till franchisegivarens förfogande. Detsamma gäller de inventarier som franchisegivaren bistått med. Ungefär hälften av de undersökta avtalen innehåller villkor om att övertar franchisegivaren inneliggande kurant lager, vanligen till inköpspris.

Den tidigare omtalade sekretessen och lojaliteten engäller ligt flera avtal inte bara under avtalstiden utan även viss tid därefter.

, I flera fall sägs det att sekretessen även skall gälla efter avtalets upphörande. Sekretessplikten kan härvid gälla generellt efter avtalets slut eller under viss tid, exempelvis tre, fem eller som mest tio år. Det förekommer att sekretesskyldigheten är förenad med vite eller skadestånd med ett belopp som är tillräckligt stort för att hindra ett upprepande.

Många avtal innehåller bestämmelser om förbud för

franchisetagaren att konkurrera under viss tid efter

avtalets utgång.

Tiden varierar från 18 månader till fem år. I

några fall har

konkurrensförbudet förenats med vite. Det förekomer även att

sanktionen är skadestånd med belopp som är tillräckligt stort för att hindra ett eller en

upprepande på förhand bestämd

summa oavsett bevisbar ekonomisk skada. Konkurrensförbudet

gäller i några fall inte om avtalet upphört på grund av kon-

traktsbrott från franchisegivarens sida. Det förekommer också

66 Förekomsten av franchising

att konkurrensförbudet endast gäller om franchisetagaren til} kontraktsbrott. I vissa fa11 är kongjort sig skyidig kurrensförbudet begränsat ti11 att gä11a franchisetagarens distrikt distrikt e11er visst avtidigare och angränsande drev sin stånd från den p1ats där franchisetagaren tidigare verksamhet.

Konkurrensförbudet franchisetagaren själv och om det gä11er är ett huvudintressenten och företagets dagiige Iedare. b01ag Förbudet innebär att franchisetagaren inte får direkt e11er indirekt driva verksamhet som kan uppfattas som konkurrerande

med franchisegivarens.

Tvister

av de studerade avta1en innehå11er ski1jek1ausu1. Majoriteten e11er i fail båda parterna, har ändå

Franchisegivaren, några

rätt att an1ita domstoi för inkassering av ti11 betaiofta förfalien fordran e11er begäran om avhysning. Det är då ning att enligt k1ausu1en förbjuds att vaniigt franchisetagaren annan för sitt bestridande än sådant som har

åberopa grund

direkt anknytning ti11 det aktueila fordringsbeioppet.

Ett av avtaien med ski1jek1ausu1 innehå11er bestämme1se om att vardera parten ska11 bära sina kostnader om inte skilje-

tili förordnar på annat

nämnden med hänsyn omständigheterna sätt. Franchisegivaren ska11 dock svara för franchisetagarens

kostnader i den mån dessa överstiger tre gånger då gä11ande

basbeiopp om det inte kan bedömas som oskäiigt.

några avta] ska11 tvister avgöras av a11män domstoi.

Eniigt Det förekommer då vi11kor om att den part som önskar framstä11a av fe1 e11er försumme1se måste göra

anspråk på grund

detta inom tre månader från det han erhö11 kännedom om feiet e11er försummeisen. I annat fail har parten föriorat sin

rätt. förfarande kan i intet fail påka11as sedan

Rättsiigt tid än toiv månader förfiutit efter det att föriängre

summeisen först påtaiades.

Förekomsten av 67 franchising

7.3 Franchising i ut1andet

ÅA

Franchising startade i USA i och med symaskinsfabrikanten Singer för mer än hundra år sedan. ett Singer skapade

distributionssystem av franchisemodell med återförsäljare av

symaskiner som var ekonomiskt oberoende och som verkade med ensamrätt inom avgränsade geografiska distrikt. Sitt stora

genombrott fick franchising på 1950-talet. har där-

Systemet efter ständigt vuxit.

Antalet franchisetagare i USA uppgick till cirka 480 000 år

1986.6 Deras totala försäljning av varor och tjänster över-

steg 576 miljarder dollar, vilket innebar en ökning med 9

procent jämfört med föregående år. är mest ut-

Franchising brett inom försäljning av produkter till och service av bilar, restauranter och detaljhandel (avseende annat än matvaror). Andra branscher som kan nämnas är städfirmor och

tvätterier, utbildning, hotell, biluthyrning, resebyråer,

jourbutiker för livsmedel och olika former av kontorshjälp. Antalet personer sysselsatta i franchisetagande företag, inklusive deltidsarbetande och franchisetagarna själva, var 1984 5,7 miljoner och 6,3 miljoner i slutet av år 1986. 1 942 franchisegivare ägnade sig 1984 åt Business Format Franchising. Det är stora franchisegivande som domiföretag nerar Business Format Franchising. 56 av dessa stod för ungefär hälften av sålda och nyetablerade franchiser under år 1984. Det totala antalet som dessa stora franchisetagare franchisegivare hade uppgick till 141 796 med en total för-

säljning på 60,6 miljarder dollar. Franchising har på senare

tid börjat i branscher göra insteg som dataservice, videoutrustning, hemhjälpservice och hälsovård.

Många amerikanska franchisegivare har franchisetagare utom-

lands. 1984 hade 328 franchisegivare 28 012 sammanlagt franchisetagare i olika länder. De flesta, 8 100, fanns drygt i Kanada, 5 659 i Japan, 4 427 i Västeuropa, de flesta i Storbritannien, och 2 269 i Australien. De branscher som dominerar är restauranter, biluthyrning och kontorshjälp i olika former.

6 Antalet inrymmer såväl Product Straight Franchising, Trade name Franchising som “Business Format Franchising

(angående dessa begrepp, se avsnitt 5 ovan).

7 Franchising in the 1984-1986. Economy

68 Förekomsten av franchising

International Franchise Association (IFA) organiserar franchisegivare. Den bildades 1960 och har till uppgift

att vara ett språkrör för franchisegivare gentemot myndig-

heter och allmänhet, att ge service åt medlemar och andra intresserade av franchising, att ge regler för hur franchising bör utövas, att vara ett forum för utbyte av erfarenheter bland franchisegivare, att erbjuda utbildningsprogram för ledande personer i franchisegivande företag, att ge information om franchising.

IFA har cirka 600 medlemmar. De flesta är amerikanska företag. En franchisegivare måste för att bli medlem

- ha varit verksam inom sin bransch under åtminstone

två år,

- ha en tillfredställande finansiell ställning, - ha åtminstone tio franchisetagare, varav en skall ha drivit verksamhet under åtminstone två år, - ha uppfyllt de krav som delstatens och de federala myn-

digheterna ställer i fråga om disclosure documents,

- ha tillfredställande referenser både vad gäller det personliga som det affärsmässiga planet.

Franchisegivare måste för att bli associerad medlem uppfylla de två sistnämnda förutsättningarna samt blir fullvärdig medlem då de övriga kraven uppfyllts. Endast fullvärdiga medlemmar får använda IFA:s namn i sin annonsering. IFA har etiska regler som måste följas.

En av IFA:s viktigaste uppgifter är att hålla medlemmarna informerade om de ändringar som sker vad gäller lagstiftning

om franchising. Organisationen håller årliga symposier för

detta ändamål. Den har också ett omfattande utbildningsprogram om olika aspekter kring franchising. Den verkar för kurser om franchising b1.a. vid universitet. Organisationen ger ut en kvarttalsvis återkommande tidning för medlemmarna, Franchising world. Den innehåller den senaste informationen om utvecklingen av franchising. Medlemmarna erhåller också Franchise Legal Digest som innehåller aktuell information om ny eller ändrad franchiselagstiftning, sammanställningar och analyser av de senaste avgörandena beträffande franchising både vid domstolar och administrativa myndigheter.

8 Innebörden av detta begrepp utvecklas närmare under avsnitt 8.2 nedan.

Förekomsten av franchising 69

Någon motsvarande paraplyorganisation för

franchisetagare finns inte i USA. Försök har att bilda

gjorts sådana, men de

har endast bestått under kortare tid.

Japan

Franchising startade i Japan på 1960-talet. Det var närmare

bestämt 1963 som systemet introducerades i branscher som rengöringsservice och godisförsäljning. Härefter följde restauranter, företrädesvis sådana som tillhandahåller s.k. fast food, och jourbutiker för livsmedelsförsäljning. 1965 var antalet franchisekedjor sju. 1986 hade antalet vuxit till 512. Franchisesystemens andel av den totala detaljhandeln är dock fortfarande liten i Japan, endast 3,7 Siffran procent. kommer sannolikt att stiga i framtiden. Franchiseföretagen

redovisade 1984 en total försäljning på 14 miljarder dollar.

Enligt statistik från Japanese Franchisechain Association, som är en sammanslutning för franchisegivare, fanns 43,8 procent av alla franchisetagande 1983 inom restaurantföretag branschen och 20,7 procent inom jourbutiker för livsmedelsförsäljning och godisaffärer. Vad gäller omsättningen svarade enligt samma statistik detaljhandeln inom livsmedelsbranschen för 37 procent och restaurantbranschen för drygt 32 procent.

De franchisesystem som förekommer i Japan kan indelas i tre

kategorier.

Den första kategorien utgörs av den grupp som säljer varor, typ livsmedelsbutiker med jouröppet. Detta är den bransch inom franchising som växer snabbast. 1983 skedde 52,6 procent av all försäljning inom franchisesystemen inom denna kategori.

Den näst största gruppen av restaurantrörelser utgörs och service förknippad med servering av mat s.k. fast food related business. Denna grupp står för av all 33,6 procent försäljning som sker inom franchisetagande enheter i Japan

och är den största i fråga om antalet franchisekedjor och

antalet franchisetagare. Hälften av alla i franchisetagare Japan tillhör denna grupp.

Den tredje stora kategorien finns inom olika servicenäringar. Denna grupp står för 13,8 procent av all försäljning inom

franchisesystemen i Japan och den växer snabbt. Exempel på

dylika servicenäringar är tvätt och städning, hyra och leasing, tryckning och kopiering, videouthyrning, budutbärning, skolor s.k. juku (vilka är supplement till public schools) och kulturella centra.

70 Förekomsten av franchising

Det är vaniigt att tidigare oorganserade enskiida företagare b1ir franchisetagare.Detta gä11er i särskiid hög utsträckning

traditionelia handiare som fått svårigheter på grund av för-

i japanernas konsumtionsmönster och moderniseändringarna av Iandet, exempeivis skräddare, cykeihandiare och ringen tiilverkare träskor s.k. Skäiet ti11 detta av japanska geta. är särskiit de fördeiar som är förknippade med det gemensamma

namnet på franchisekedjan samt att annonsering kan ske gemen-

samt över he1a Iandet. Företagarna anser att det ekonomiska av verksamheten biivit större sedan de b1ev utbytet

franchisetagare b1.a. på grund av effektivare distributionskanaier. Ett ytteriigare skä1 tili ökningen är att många

butiker utsträckt sitt ti11 inte mindre är 24

öppethåiiande

timmar per dygn.

Västeuropa

av franchiseverksamheten ti11 Europa gick Spridningen

inledningsvis reiativt iångsamt. Ännu i början av 1970-taiet

var franchising ett re1ativt okänt begrepp i de i de iänderna. En orsak till detta förhåiiande är att europeiska

det i Europa sedan iång tid förekommer liknande distribu-

tionsformer t.ex. friviliigkedjor. Från slutet av 1970-taiet har eme11ertid intresset för franchising markant ökat i Västeuropa. Frankrike framstår som det 1edande franchisingiandet. Ett annat 1and där franchisesystemen fått stor spridning är Nederiänderna.

För europeiska franchisegivare finns the European Federation. Organisationen har sitt säte i Franchising och Norges franchisegivarföreningar är Bryssei. Sveriges associerade mediemmar ti11 organsationen som för övrigt består av franchisegivarföreningarna i sex av EG:s mediemsiänder. Organisationen har antagit ett anta1 etiska normer - the European Code of Etics for Franchising.

franchisekoden in1eds med o1ika definitioner. Den europeiska Därefter föijer ett avsnitt med reg1er för hur annonsering ska11 ske. Det sägs att annonseringen ska11 vara riktig och sann. Den ska11 både i form och mening föija iagar och förordningar. Den får inte vara tvetydig e11er missvisande.

Annonsering som direkt e11er indirekt anspeiar på möjiig

omsättning e11er vinst för franchisetagaren ska11 vara och fuliständig. Uppgifterna ska11 kunna verifieras objektiv

särskiit med avseende på det geografiska läge och den tids-

som de gä11er. Information som anger finansieiia period förvärvet av franchisen ska11 vara detaijerade

aspekter på

9 Nishimura s. 312 ff.

Förekomsten av franchising 71

och ge en uppfattning om det total investeringsbeloppet som erfordras. Efter avsnittet om hur annonsering skall ske, följer ett stycke om hur franchisetagare skall utväljas. Där sägs att franchisegivare endast skall utse sådana kandidater

som har kvalifikationer för uppgiften i fråga. Diskriminering på grund av politisk uppfattning, ras, religion eller kön får

inte förekomma.

Nästa avsnitt i koden innehåller regler rörande kontakterna mellan parterna. Det sägs där att den grundläggande överens-

kommelsen skall ske på ett ärligt sätt genom ett skriftligt

kontrakt. Detta skall definiera parternas respektive rättigheter och skyldigheter. Kontraktet skall vara tydligt och

utformat på franchisetagarens nationella språk. Det skall

vidare följa de lagar och förordningar som gäller i det land där verksamheten skall bedrivas. I kontraktet skall följande

frågor speciellt regleras: Sättet och villkoren för betalning

av franchiseavgifter, kontraktstidens och uppsägningstidens längd, villkor för förlängning av avtalet, regler om överlåtelse av rörelsen, det geografiska området som franchisetagaren får verka inom, hur det skall förfaras med till-

gångarna i franchisetagarens rörelse om avtalet sägs upp,

villkoren för varuleveranser, ansvar för transporter och kostnader i samband därmed, vilken service franchisegivaren

ger på olika områden och vilka avgifter franchisetagaren har

att betala för servicen, vilka förpliktelser franchisetagaren

har på olika områden, exempelvis att i utbildning och

deltaga träning samt underkasta sig kontroll.

Under rubriken kompletterande uppgifter återfinns kodens regler om hur parterna skall uppträda gentemot varandra och mot omvärlden. Där sägs rörande franchisegivarens skyldigheter bl.a. att han före avtalsslutet skall se till att den tilltänkte franchisetagaren har tillräcklig kunskap och träning för sin uppgift. Om detta inte är fallet skall franchisegivaren stå för den nödvändiga utbildningen. Franchisegivaren skall vidare under hela avtalstiden ge fort-

löpande information och hjälp på olika områden, exempelvis

rörande administration, finansiering samt den tekniska driften av franchisetagarens rörelse. Franchisegivaren skall vidare garantera franchisetagaren kontinuitet vid en eventuell överlåtelse av sin rörelse. Franchisetagaren är enligt koden skyldig att förse franchisegivaren med driftsdata av olika slag, exempelvis bokföringshandlingar. Då avtalet mellan parterna upphör, skall franchisetagaren återställa manualer, skyltar och annat som tillhör franchise-

givaren. Det åligger båda parterna att respektera franchisesystemets policy och inte uppträda på ett sätt som skadar

dess rykte och namn.

72 Förekomsten av franchising ~

UNIDROIT i Rom har intresserat sig för franchising. Institutets styrelse the Governing Council beslöt vid sin 64 session, som hölls i maj 1985, att en undersökning rörande franchising skulle utföras för att ge institutet underlag för att ta ställning till om ämnet skall inkluderas i institutets arbetsprogram för åren 1987 till 1989. Institutets sekretariat har därefter låtit utföra en preliminär studie beträf-

fande franchising.1° Studien omfattar bl.a. definitioner av

franchising, förekomsten av franchising i olika länder, redo-

görelse för lagstiftning på området samt de problem som kan

vara förknippade med franchising. Studien presenterades för institutets styrelse vid dess 65 session i april 1986 och institutets sekretariat fick i uppdrag att fortsätta studierna bl.a. genom att tillställa medlemsländerna ett antal

frågor för besvarande. Avsikten är att svaren i bearbetat

skick jämte den fortsatta studien skall presenteras för styrelsen vid dess möte i september 1987 och därvid utgöra underlag för ett beslut om att eventuellt utarbeta ett

internationellt instrument på området.

Även EG-domstolen har haft anledning att taga ställning till innehållet i ett franchiseavtal. Detta skedde i det s.k.

Pronuptiamålet.

Målet hade hänskjutits till EG-domstolen av högsta domstolen i Väst-Tyskland. Målet gällde huruvida ett franchiseavtal i konfektionsbranschen var giltigt enligt EG:s rättsregler.

Närmare bestämt gällde frågan om franchiseavtalet var för-

enligt med artikel 85 st 1 i Romtraktaten som innehåller regler om konkurrens (artikeln förbjuder samverkan som kan

påverka handeln mellan medlemsländerna på ett sådant sätt att

den hindrar, begränsar eller fördröjer konkurrensen inom den gemensamma marknaden). Från artikeln finns av EG-kommissionen antagna undantag s.k. block exemptions (gruppundantagsförordning), (förordning nr 1967/67 om tillämpning av artikel 85, senare ersatt av förordningen nr 1983/83 och nr 1984/83). Avtal som omfattas av dessa undantag fritas automatiskt från

EG:s konkurrensregler även om avtalet i fråga innehåller

konkurrensbegränsningar.

Målet (nr 161/84) avgjordes av domstolen i plenum. Dom meddelades den 28 januari 1986. Parter i målet var å ena sidan det franchisegivande företaget Pronuptia och å andra sidan den tyska franchisetagaren Irmgard Schillgallis.

Franchisegivaren Pronuptia de Paris säljer bröllops- och högtidskläder. I Tyskland sker försäljningen delvis via tre

10 UNIDROIT

i

i

Förekomsten av franchising 73

självständiga företag som är bundna av ett franchiseavtal till Pronuptia de Paris genom det franska företagets representant i Frankfurt am Main. Irmgard Schillgallis var franchisetagare enligt tre franchiseavtal och hade tre olika försäljningsdistrikt, nämligen Hamburg, Oldenburg och Hannover, där hon enligt avtalen skulle sälja av franchisegivaren bestämda produkter under dennes varukännetecken. Franchisegivaren förband sig enligt avtalen att inte själv

öppna någon Pronuptiaaffär inom de distrikt där franchise-

tagaren var verksam eller att sälja varor eller tjänster till tredje man inom sagda område.

Franchisetagaren förband sig bl.a. att köpa 80 procent av brudklänningarna med tillbehör från franchisegivaren, liksom en bestämd andel av de cocktail- och aftonklänningar som skulle saluföras i butiken. Resten av sortimentet fick enligt avtalet endast inköpas från leverantör som godkänts av

franchisegivaren. Franchisetagaren skulle i gengäld erlägga dels en engångsavgift dels en löpande royalty om 10 procent på omsättningen. Ersättningarna avsåg rätten att använda

franchisegivarens varumärke samt betalning för hjälp med marknadsföring och annat som franchisegivaren skulle bistå med.

Sedan Pronuptia stämt Schillgallis och yrkat att utfå obetalda avgifter invände hon att avtalet var ogiltigt enligt artikel 85 st 1 i Romtraktaten. Schillgallis dömdes i första instans att betala de förfallna avgifterna medan domstolen i

andra instans ansåg att avtalet var alltför inskränkande på

konkurrensen. Eftersom inte heller den av EG-kommissionen an-

tagna gruppundantagsförordningen var tillämplig ansåg dom-

stolen att avtalet måste anses vara ogiltigt enligt artikel 85 st1 i Romtraktaten.

Sedan målet överklagats till högsta domstolen, Bundes-

gerichtshof, ställde denna följande två frågor till EG-

domstolen:

1. Är artikel 85 tillämplig på franchiseavtal där upplåtaren inte bara upplåter sina produkter utan även sitt firmanamn

och sitt varumärke och dessutom förbinder sig att tillhandahålla vissa tjänster?

2. Om svaret är jakande, omfattas då avtalen av den av EGkommissionen antagna gruppundantagsförordningen?

Beträffande den första frågan konstaterade EG-domstolen att

man måste skilja mellan olika slag av franchiseavtal dels sådana som gäller rena tjänster, dels s.k. tillverknings-

franchising där franchisetagaren själv enligt upplåtarens

74 Förekomsten av franchising

anvisningar tillverkar de produkter han sedan säljer under dennes namn samt dels slutligen försäljningsavtal enligt

vilka franchisetagaren säljer vissa varor med upplåtarens

märke. Domstolen underströk att den i det förevarande fallet endast prövat den sistnämnda avtalstypen samt att även inom denna varje avtal måste bedömas för sig genom en analys av

kontraktsvillkoren i det enskilda fallet. Domstolen påpekade

vidare att franchiseavtal skiljer från andra avtal om återförsäljning därigenom att det beträffande de sistnämnda normalt inte förekommer ett gemensamt varumärke, gemensamma, identiska försäljningsmetoder eller betalning av andel av

omsättningen som ersättning för upplåtna rättigheter.

Domstolen konstaterade vidare att ett system som tillåter franchisegivaren att tillgodogöra sig värdet av sin affärsidé inte i sig är konkurrenshindrande. Franchisegivaren måste kunna överlåta sitt know-how till franchisetagaren och lämna

bistånd till förverkligandet av den däri ingående affärs-

metoden utan att behöva riskera att konkurrenter drar fördel av denna. Kontraktsvillkor som behövs för att det ska kunna uppfyllas kan därför inte anses strida mot artikel 85 st 1.

Vidare måste upplåtaren ha rätt att vidtaga nödvändiga åt-

gärder för att skydda kännetecknets identitet och anseende, varför inte heller villkor som behövs härför strider mot artikeln. Av dessa skäl fann domstolen att skyldigheten att använda franchisegivarens försäljningsmetoder, att inreda och skylta butiken enligt dennes anvisningar liksom att inte flytta verksamheten till läge som inte godkänts av franchisegivaren, är förenliga med artikel 85 st 1. Detsamma gällde enligt domstolen begränsningen att endast sälja varor från Pronuptia eller från av franchisegivaren godkända leverantö-

rer. Däremot ansåg domstolen att en uppdelning av marknaden

mellan franchisegivaren och franchisetagaren eller mellan olika franchisetagare innebar konkurrenshindrande villkor som strider mot artikel 85 st 1.

Beträffande fråga 2 konstaterade EG-domstolen att definitio-

nen av den typ av avtal som avses i den av EG-kommissionens gruppundantagsförordning inte överensstämde med viktiga

element i franchiseavtal. Domstolen fann därför att bestämmelsen inte var tillämplig på dessa kontrakt.

EG-kommission har efter domen i Pronuptiamålet på eget

initiativ granskat det franchiseavtal som används av det franchisegivande kosmetikaföretaget Yves Rocher. Avtalen innehöll bl.a. bestämmelser om vissa minimipriser som franchisetagarna var tvungna att hålla. Granskningen ledde till att villkoret ändrades till rekommenderade priser. Franchisetagarna fick också rätt att skaffa sina förnödenheter från andra franchisetagare och inte bara från franchisegivaren.

Förekomsten av franchising 75

Efter det att d0msto1en avgjorde Pronuptiamåiet har EGkommissionen påbörjat ett arbete med ett förslag som ska11

undantaga franchiseavtaien från tiilämpningen av artikei 85 st 1 dvs. införande av en gruppundantagsförordning för franchiseavtal. Förs1aget beräknas vara k1art i slutet av 1987 e11er början av 1988. Försiaget kommer att diskuteras med berörda parter innan det pubiiceras som ett formeiit iagsförsiag.

Storbritannien

I Storbritannien har franchising eniigt definitionen Business Format Franchising funnits sedan början av 1950taiet. Sedan siutet av 1970-taiet har det skett en markant ökning av intresset för franchising. Omsättningen i franchiseföretagen i Storbritannien var år 1985 1,75 miijarder pund och den förväntades då stiga ti11 S mi1jarder 1990. 1984 fanns det 8 000 franchisetagare som sysselsatte 75 000 personer. Föijande år fanns det 12 700 franchisetagare med 110 000 sysselsatta. De dominerande franchiseföretagen finns inom restaurantbranschen, företrädesvis s.k. fast food. Andra stora branscher var detaijhandein (franchising svarar för tio procent av a11 deta1jhande1 i Storbritannien), tryckerier, biiuthyrning, bi1verkstäder, ieverans av centraivärme, tvättbiiskoior, brödbutiker och ambuierande mjöik-

bud. inrättningar,

Det finns inte någon landsomfattande organisation för

franchisetagare i Storbritannien. För franchisegivare finns the British Franchise Association som bi1dades 1977. Organisationen hade 50 mediemmar 1985. Härti11 kom 20 företag som ännu inte hade b1ivit fu11värdiga mediemmar. Majoriteten av dessa var inhemska företag. Detsamma gä11de mediemsföretagen. Andeien franchisegivare som är mediemmar i organisationen kan uppskattas ti11 25-30 procent av a11a franchisegivare som är verksama i Storbritannien. Ett viktigt syfte bakom biidandet av organisationen var att ti11skapa etiska normer för franchiseverksamheten. Innehåiiet i den etiska koden överensstämmer med the European Code of Etics for Franchising. vill vara ett forum för information och utbyte Organisationen av erfarenheter biand mediemmarna men också utåt mot a11mänheten. Den vi11 ge råd tili tiiitänkta franchisetagare innan dessa s1ut1igt bestämmer sig för köpet och gör sin investering. Organisationen har också program för utbiidning och bistår vid skiijetvister. Med1emmarna i organisationen måste föija strikta regier i sin verksamhet och prövas innan de antas som med1emmar.

11 Labour Research s. 18, London, August 1986. 12 Mende1sohn s. 185 ff.

76 Förekomsten av franchising

Frankrike

Franchising i Frankrike går ti11baka tiii slutet av 1940-

taiet då ett biidades franchisesystem av företaget Prénatai. Företaget hade kommit underfund med att man inte disponerade ti11räck1igt med kapitai för att ti11g0dose den växande marknaden för sortimentsgruppen biivande mödrar med barn och besiöt sig för att överlåta sitt know-how, sitt namn och sitt

sortiment tiil en fristående detaijist. Vidare åttog

sig Prénatai att även fortsättningsvis vara detaijisten behjäip-

lig på oiika områden. Prênatai har fått många efterföijare.

Under 1970-ta1et växte franchising i Frankrike snabbare än a11a andra och snabbare än i annat

något

1and.1 företagsformer Frankrike

europeiskt är nu Europas Iedande 1and inom franchising med cirka 400 franchisegivande företag 1986. Antaiet franchisetagare översteg 14 000. Snabbast växande sektorer är byggbranschen, hote11, restauranter och 1ivsmedeisaffarer. Med undantag för ett fatal amerikanska franchisesystem är de franchisegivare som är verksamma i Frankrike inhemska företag. Näst efter USA är Frankrike det land som har de fiesta franchisetagarna i ut1andet.

År 1971 bi1dades den franska organisationen för franchisegivare Federation de Franchisage. Den har cirka 80 mediemmar. Organisationen har antagit the European Code of Ethics for Franchising som sin egen kod. För franchisetagare har biidats ett centrum för information och utveckiing av franchising, namiigen ie centre dinformation et de dêveioppement de 1a franchise (CIDEF).

Väst-Tyskiand

I januari 1984 fanns det mer än 310 franchisegivare och mer än 60 000 franchisetagare i Väst-Tysk1and. Omsättningen inom de kända franchisesystemen var omkring 105 miljader D-mark 1982/83. Franchisesystemen representarar omkring 25 procent av den total omsättningen i detaijhandein. Andeien beräknas stiga ti11 33 procent fram ti11 1994. förekommer Franchising

inom de fiesta branscher och är på stark frammarsch

exempeivis inom fackhande1, konsuit- och servicenäringar, detaijhande1 av kapitai och hantverksnäringar,

och konsumtionsvargr, restauranter.1

tjänsteförmed1ing

För franchisegivare finns der Deutsche Franchise Verband.

13 Tonndorf s. 71. 14 Dr. Knigge Franchise Management Gmb, Pressenotiz, München, 19 januari 1984.

Förekomsten av franchising 77

Belgien

1981 fanns det 64 franchisegivare och omkring 2000 franchisetagare i Belgien. Deras omsättning översteg 50 miljarder och de svarade för ungefär 3 procent av detaljhandeln. Franchising förekommer inom ett flertal branscher t.ex. res-

tauranter, typ fast food, parfymerier och garnbutiker.15

För franchisegivare finns organisationen Association Belge de Franchising.

Nederländerna

Franchising är en mycket vanlig form för samarbete mellan små och medelstora företag i Nederländerna. Andra former är inköpssamverkan, föreningar, dealers, koncessionärer, kooperativ, frivilliga filialer, förhyrning, licenser, leasing, joint ventures och management avtal.

Enligt statistik, publicerad av organisationen för neder-

ländska franchisegivare, uppgick vid utgången av 1985 an-

talet franchisegivare i Nederländerna till 216, en ökning med

drygt 20 jämfört med föregående år. Antalet franchisetagare

uppgick vid samma tidpunkt till 6 747, en ökning med nära 700. Antalet anställda hos franchisetagarna har också ökat kraftigt, från 22 833 personer år 1984 till över 26 000 år 1985. Franchisetagarnas omsättning steg från 9 098 gulden 1984 till 10 239 gulden 1985 (4,8 miljarder dollar). De viktigaste branscherna är enligt samma källa detaljhandel, bilverkstäder och heminredning. Andra betydelsefulla franchisebranscher är hotell och service.

Norge

Franchising är en förhållandevis ny distributionsform i Norge med relativt liten utbredning i förhållande till andra distributionsformer. Franchising förekommer framför allt inom biluthyrning, textil och dagligvaruhandel. Andra branscher där franchising förekommer är garn-och skoförsäljning, fotoartiklar, optik och gatukök. Flera amerikanska franchisegivare i restaurantbranschen, främst s.k. fast food, har franchisetagare i Norge. Franchising är mindre utbredd inom tjänstesektorn men förekommer inom exempelvis försäkringsbranschen och tryckerier.

Enligt uppgift finns det 65 franchisesystem som är renodlade franchisekedjor eller kombinationer av filialer och

15 UNIDROIT S. 3.

78 Förekomsten av franchising

franchisekedjor. Dessa beräknas under 1987 nå en omsättning

på cirka 5 miljarder norska kronor. Antalet franchiseenheter

kommer troligen att passera 1000 under året.

I Norge finns en förening som är öppen för alla som driver franchiseverksamhet d.v.s. både franchisegivare och franchisetagare samt andra som är intresserade av franchising. Föreningen är en ideell sammanslutning som 1 har medlemmar ‘ enligt sina stadgar till syfte att ge sina kunskaper om franchising och service om franchisemetoder samt medverka till att drivs ett från etisk l

franchising på l

l synpunkt oklanderligt sätt.

Föreningen har utarbetat riktlinjer för hur franchiseavtalet och samarbetet mellan parterna bör utformas. Riktlinjerna innehåller ett avsnitt om franchisegivarens förpliktelser.

Där sägs bl.a. att franchisegivaren innan avtalet ingås bör

ge franchisetagaren en fullständig beskrivning av alla sidor av franchisesystemet liksom alla de upplysningar om sin verksamhet som behövs för att franchisetagaren skall kunna bedöma givarens möjlighet att leva upp till sina förpliktelser en-

ligt avtalet. Om franchisegivaren hänvisar till uppnådda

resultat i pilotföretag eller hos andra franchisetagare skall upplysningarna vara fullständiga och korrekta samt innehålla , en beskrivning av marknaden, konkurrensförhållanden och andra betingelser som gör det möjligt att rätt bedöma den enhet som givaren refererat till.

Under riktlinjernas avsnitt om beslutande och rådgivande

organ sägs bl.a. att det slutliga och avgörande ordet i be-

slutsprocessen bör ligga hos franchisegivaren. Vissa frågor

bör dock behandlas i en särskild ordning varvid båda parterna

skall vara representerade på ett tillfredställande sätt. Som exempel på sådana frågor nämns ändringar i franchiseavtalet

eller i andra handlingar som reglerar arbetsförhållandena i franchisesystemet, uppsägningar och etablering av ny verksamhet inom samma franchisesystem. När antalet franchisetagare

uppgår till 15-20 bör ett samarbetsråd etableras. Där skall 1 förutom nyss nämnda frågor även förekomma orientering från

I franchisegivarens sida rörande omständigheter som har be- 1 tydelse för utvecklingen av samarbetet och franchisesystemet. l Franchisetagarna bör ha majoritet, gärna två tredjedelar, av \ representanterna i samarbetsrådet. Om det behövs för att en 1 1

fråga skall kunna behandlas på ett ändamålsenligt sätt kan

utomstående expertis tillkallas.

Under den rubrik i riktlinjerna som behandlar insyn sägs att j ‘ båda parterna bör vara skyldiga att ge den andra parten full insyn i alla förhållanden som har betydelse för genomförande av samarbetet inklusive årsredovisning.

Förekomsten av franchising 79 {

l

I

Enligt riktlinjerna bör målsättningen för samarbetet vara långsiktigt och avtalen gärna ingångna på obestämd tid. Om det är ändamålsenligt med tidsbestämda avtal bör tiden vara

tio år. Minimitiden anges till fem år. Uppsägning av avtalen bör ske skriftligt med en skälig uppsägningstid, exempelvis ett år. Grunden för uppsägningen bör anges. Att franchisegivaren önskar överta verksamheten utgör inte giltig grund. Vid allvarliga kontraktsbrott från motpartens sida kan uppsägning ske med kortare uppsägningstid. Franchisetagare får

sägas upp om han uppträtt på ett sätt som allvarligt skadat franchisesystemet. Sådan uppsägning bör emellertid föregås av

skriftlig varning och samråd med övriga franchisetagare.

Normalt intar franchisegivaren enligt riktlinjerna en så stark ställning att det inte är rimligt med klausuler om att franchisetagaren inte får driva verksamhet under viss tid karantenetid efter avtalets upphörande. Endast om franchise-

givarens ställning är svagare än normalt, t.ex. på grund av

kort uppsägningstid eller att affärsidêen är lätt att kopiera, bör franchisegivaren ha anledning att ta med bestämmelser om vad som skall gälla efter det avtalet upphört. Tiden för sådana avtalsvillkor bör begränsas till ett år.

Om inte franchisetagaren utsetts på grund av sina personliga

egenskaper bör franchiseavtalet enligt riktlinjerna få överlåtas till tredjeman som kan godkännas av franchise-

givaren. Sådant godkännande bör endast kunna nekas på grund av sakliga skäl som har sitt ursprung i målsättningen och

förutsättningarna för samarbetsavtalet.

Den norska franchiseföreningen har inte funnit det ändamålsenligt att utforma standardkontrakt som kan användas vid slutande av franchiseavtal i Norge. I stället har föreningen angett ett antal punkter som bör förekomma i avtalen. Dessa punkter är - för idêunderlaget samarbetet, - för

målsättningen samarbetet,

-

omfattningen av samarbetet, såsom geografiskt område,

kundgrupper o.d., - formen för samarbetet, om den är knuten till person eller firma, franchisegivarens förpliktelser, franchisetagarens förpliktelser, - och bruket inarbetningen av varumärken, - och andra utåtriktade annonsering aktiviteter, inträdesavgifter och löpande franchiseavgifter, -

rådgivande organ inom samarbetet,

- för betingelserna samarbetet i övrigt, ömsesidig rätt till insyn, varaktighet och uppsägning av avtalet,

80 Förekomsten av franchising

överlåtelse av avtalet, regler vid upphörandet, tillbakalämnande av manualer,

ansvarsfrågor,

skiljeklausuler.

Danmark

För franchisegivare i Danmark finns Dansk Franchisegiver Forening. Enligt denna organisation förekommer franchising huvudsakligen inom följande branscher: Bensinstationer, bilverkstäder, data, fast food, målerifirmor, hälsocentra, kontorsmaskiner, mode, optik, tryckerier, TV- och radiohandel, köksinredningar samt design och dekorationer.

Föreningen bildades 1984. Antalet medlemmar per den 12 maj 1987 var 17. Enligt sina stadgar har föreningen som målsättning att främja intresset för och kunskapen om franchising samt medverka till att franchising drivs i överensstämmelse med god marknadsföring och med föreningens etiska regler.

Härutöver skall föreningen påverka lagstiftningen så att

utvecklingen av franchising inte hindras eller försvåras.

Föreningen försöker uppnå sin målsättning genom ett

- av ett förhållande mellan medlemmarna främjande kollegialt

som stärker sammanhållningen inom föreningen,

- av

uppnående förhandlingsrätt med myndigheterna i alla frågor som är av intresse för branschen,

- utökande av samarbetet med andra organisationer med anknytning till franchising, - av och försöksverksam-

påverkande utbildnings-, forsknings-

het inom branschens intresseområde, - av branschens bl.a. främjande intressen, genom marknadsundersökningar, - framförande av branschens önskemål och i den synpunkter offentliga debatten, - anordnande av medlemsmöten för att och ämnen belysa dryfta som är intressanta för medlemmarna eller för grupper bland dessa, - av största service till de enskilda medgivande möjliga lemmarna.

Föreningen har antagit etiska regler för sina medlemmar. I dessa sägs inledningsvis att framställningar med erbjudande om att bli franchisetagare måste överensstämma med god marknadsföring. Vilseledande uppgifter får inte användas. I reglerna sägs vidare.

1. De av internationella handelskammaren givna riktlinjerna för reklam skall efterlevas i marknadsföringen.

Förekomsten av franchising 81

2. Mediemmarna skall i den som det är omfattning juridiskt möjiigt säkerstäiia att franchisetagarna oförhindrade får använda de varumärken och andra kännetcken som i

ingår

systemet.

3. Mediemmarna förbinder sig att leda franchiseverksamheten

på sådant sätt att det skapas rimiiga för

förutsättningar franchisetagarna. Okontroiierade tiliväxtsystem såsom pyramidförsäijningar är oföreniiga med de etiska reglerna.

4. Innan franchiseavtai skall

ingås franchisetagarna ges rimiig tid att gå i genom avtaiet och andra om

uppgifter franchiseverksamheten.

5. Franchiseavtai skaii var och skriftiiga parternas inbördes rättigheter och skyidigheter skaii

framgå.

6. Franchisegivarna ska11 innan avtai försäkra

ingås sig om

att franchisetagarna har de reievanta och förutnödvändiga sättningarna för att driva verksamheten.

7. Mediemmarna förbinder att utveckia och

sig upprätthålia

ett system för övervakning av franchisetagarnas verksamhet med må] att hjäipa dessa att komma över eventue11a

svårig-

heter. Franchisesystemen ska11 innefatta ett för utprogram och biidning träning av franchisetagaren och dennes personal.

8. Förhåiiandet me11an en franchisegivare och dennes franchisetagare ska11 överensstämma med god affärssed. Franchisegivaren ska11 varsia franchisetagaren om kontraktsbrott och ge tagaren rimiig tid att

på sig vidta

rätteise.

9. Mediemmarna förbinder att de etiska sig föija regierna och eventueiia ändringar i dessa.

10. Franchisetagarna skaii försäkras om att är systemet ut-

prövat på bästa möjiiga sätt av franchisegivarna, vid

gärna en piiotenhet.

Som fuiivärdiga mediemmar i föreningen kan juridiska personer upptas som driver verksamhet som franchisegivare i överensstämmelse med de etiska regierna och som har minst tre franchisetagare e11er det antai iägre som föreningens styreise kan godta.

Fysiska eiier juridiska personer som är intresserade av att stödja föreningens ändamåi kan upptas som mediemmar utan rösträtt.

›

8 DEN RÄTTSLIGA REGLERINGEN

8.1 Sverige

I Sverige finns inte någon särskild Detta be-

franchiselag. tyder dock inte att franchiseverksamheten är oreglerad.

Skilda lagregler kan tillämpas på olika av

aspekter franchising. Beträffande förhållandet mellan franchisegivaren och franchisetagaren kan t.ex. avtalslagen och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare vara tillämpliga. I den mån franchising begränsar konkurrensen gäller konkurrenslagen. I förhållandet till konsumenterna finns konsumenträttslig lagstiftning som t.ex. marknadsföringslagen. Lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet gäller i förhållandet mellan franchisetagaren och hans anställda. I franchisesystemet finns immaterialrättsliga värden såsom exempelvis firma och varumärken, varför det immaterialrättsliga regelsystemet kan

vara tillämpligt. I den mån någon part i franchiserelationen

är ett utländskt företag kan lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. bli tillämplig.

8.1.1 Avtalsrättsliga regler

36 § avtalslagen

Genom den s.k. generalklausulen i 36 § avtalslagen som trädde i kraft den 1 juli 1976 (SFS 1976:185) har domstolarna fått ökade möjligheter att jämka eller sätta åt sidan avoskäliga talsvillkor. Enligt paragrafen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn

till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets till-

komst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall med gälla

oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänse-

ende eller i sin helhet lämnas utan avseende. Vid skälighetsprövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Generalklausulen kan tillämpas inom hela förmögenhetsrätten

och på alla typer av förmögenhetsrättsliga avtal. Såväl

skriftliga som muntliga avtal faller inom tillämpningsområdet. Klausulen ger således domstolarna möjlighet att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor inte bara i konsumentförhållanden utan också när avtal träffas mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner. I avtalsförhållanden mellan näringsidkare förutsätts den emellertid komma till

84 Rättslig reglering

användning mer återhållsamt än i konsumentförhållanden. Avtal

mellan näringsidkare innebär många gånger ett medvetet risk-

tagande av endera eller båda parterna. Avtalen innefattar med andra ord ofta ett visst mått av spekulation vilket i viss utsträckning måste accepteras. Även med beaktande av det anförda gör sig de skäl som talar för större möjlighet till jämkning av avtalsvillkor i konsumentförhållanden i viss utsträckning gällande också beträffande avtal mellan näringsidkare. Även i rena affärsförhållanden intar den ena avtalsparten ofta en ställning som är underlägsen den andres. För att över huvud taget få till stånd ett avtal kan en mindre

rörelseidkare vara nödsakad att acceptera oförmånliga villkor som ställs upp av motparten. Exempel på avtalsvillkor som bör kunna jämkas på grund av sitt innehåll är sådana som ger den ena avtalsparten ensam beslutanderätt i en viss fråga. Andra

villkor som bör kunna jämkas med stöd av generalklausulen är prisklausuler som lägger i ena partens hand att ensidigt avgöra om inträffade förändringar motiverar en prishöjning eller villkor i köpeavtal som innebär att säljaren ensam får

avgöra om bristfällighet i vara som köpare påtalar skall

anses utgöra fel eller inte. Andra typer av situationer där

jämkning bör kunna komma i fråga på grund av avtalets inne-

håll är sådana där det råder ett missförhållande mellan parternas förmåner. Skälen för att jämka eller åsidosätta villkor av angivna slag är särskilt starka om villkoret förekommer i ett formulär som har utarbetats av en överlägsen part.

Generalklausulen har också en uppgift att fylla då det gäller att komma till rätta med användningen av skiljeklausuler i vissa fall. Den främsta nackdelen med skiljeklausuler är att ett skiljeförfarande ofta för med sig betydande kostnader vilket kan leda till att en underlägsen avtalspart drar sig för att hänskjuta en tvist till avgörande av skiljemän även om han har goda utsikter att vinna. Otvivelaktigt kan före-

komsten av en skiljeklausul ibland innebära en så stark påtryckning på en svagare avtalspart att klausulen bör lämnas utan avseende. I vad mån generalklausulen bör tillämpas på skiljeklausuler är i hög grad beroende på parternas för-

hållande till varandra. Har en skiljeklausul tagits in i ett avtal mellan näringsidkare bör som regel jämkning

jämställda

inte komma i fråga.

I rättsfallet NJA 1979 s. 666 fann HD omständigheterna vara sådana att en skiljeklausul i ett standardavtal skulle lämnas utan avseende. Parter i avtalet var ett aktiebolag och en enskild person som var näringsidkare. Denne hade begränsade

ekonomiska möjligheter och var oerfaren i fråga om den typ av

1 Prop. 1975/76:81 s. 104, 118 och 147.

Rättslig reglering 85

avtal som det rörde sig om. Klausulen hade haft

en föga framträdande placering i avtalet och det hade inte förekommit

några diskussioner om den i samband med avtalets ingående. HD

hade motsatt uppfattning i rättsfallet NJA 1984 s. 229. Skiljeklausulen var intagen i ett avtal om brandförsäkring mellan ett försäkringsbolag och en enskild som drev person rörelse under enskild firma med små ekonomiska resurser. I rättsfallet RH 1985:51 fann hovrätten inte sådana anständigheter föreligga att en skiljeklausul såsom oskälig borde lämnas utan avseende. Parter i avtalet var två varav bolag det ena vid avtalstillfället varit ekonomiskt beroende av det andra. Ingenting tydde dock att det sistnämnda

på bolaget

begagnat sig av detta förhållande för att till sin fördel införa skiljeklausulen i avtalet.

38 § avtalslagen

Enligt lagrummet skall en konkurrensförebyggande utfästelse inte vara bindande i den mån den sträcker sig än vad längre som kan anses skäligt.

Paragrafen innebär en omarbetning av tidigare begällande stämmelse om konkurrensklausuler och trädde i kraft den 1 juli 1976.

Den nya lydelsen ger enligt departementschefen ökade möjligheter till jämkning o.d. men innebär inte

några principiella nyheter i fråga om bedömningsgrunderna. Departementschefen

fortsatte:

Vid bestämmelsens tillämpning konkurrensklausuler

på i

tjänsteavtal ligger det nära till hands att en jämgöra förelse med innehållet i överenskommelser om konkurrensklausuler som har träffats i kollektivavtal. När det gäller att lägga bestämmelser som har in i ett sådant avtal tagits till grund för tillämpningen av förevarande måste paragraf emellertid beaktas att förhållandena olika områden

på ofta

skiljer sig avsevärt. När det gäller konkurrensklausuler i rent affärsmässiga avtal saknas som regel anledning att göra

någon ingående jämförelse med vad som gäller enligt kollektivavtal. Även i fråga om sådana konkurrensklausuler kan det

emellertid ibland finnas anledning att beträffande

någon speciell fråga hämta vägledning från innehållet i kollektiv-

avtal, t.ex. för att belysa den allmänna om vad uppfattningen som kan anses rimligt i om

fråga konkurrensbegränsningstidens

längd. Det är vanligt att en konkurrensklausul kombineras med en vitesklausul. När så är fallet blir

36 § tillämplig på vitesklausulen och 38 § på konkurrensklausulen. I

praktiken_ är det givetvis svårt att se de olika klausulerna isolerade från varandra, och det är också naturligt att det sker en

.qui

Rättslig reglering

helhetsbedömning av avtalet. Detta hindrar dock inte att bedömningen av om jämkning e.d. bör ske kan utfalla olika be-

träffande två villkor i samma avtal, t.ex. på det sättet att

en konkurrensklausul anses fullt skälig medan en vitesklausul

bedöms som oskälig med påföljd att vitet sätts ner.

I rättsfallet AD 1984 nr 20 fann AD att en konkurrensklausul i ett anställningskontrakt inte var bindande för arbetstaga-

ren. AD hänvisade till en överenskommelse angående begränsning m.m. av konkurrensklausuler i tjänsteavtal som ingåtts mellan vissa närmare angivna parter på arbetsmarknaden. En-

överenskommelsen skall konkurrensklausuler förekomma ligt bara hos sådana arbetsgivare som är beroende av självständig produkt- eller metodutveckling och som genom utvecklingsarbete av det slaget skaffar sig tillverkningshemligheter eller därmed jämförbart företagsspecifikt kunnande, vars

yppande för konkurrenter skulle kunna medföra påtagligt men.

Vidare anges i överenskommelsen att konkurrensklausuler bör

komma i fråga bara för arbetstagare, som under anställningen

får kännedom om tillverkningshemligheter eller därmed jämförbart kunnande och som genom utbildning eller erfarenhet har möjlighet att göra bruk av denna kännedom. AD fann att

arbetstagarens arbete vid företaget inte låg inom användningsområdet för överenskommelsen. Även i rättsfallet AD 1985

nr 138 fann AD att en konkurrensklausul inte var bindande för arbetstagaren. Arbetstagarens position i företaget hade inte varit särskilt hög. Det hade inte framkommit att han under anställningen fått inblick i affärshemligheter eller liknande

vars röjande för konkurrenter skulle kunna medföra något

större men för arbetsgivaren. I rättsfallet AD 1984 nr 68 fann AD omständigheterna vara sådana att en konkurrensklausul i ett avtal om överlåtelse av aktier var bindande. Klausulen ingick inte som ett led i sådana normala anställningsavtal

där det är påkallat att göra någon jämförelse med reglerna i överenskommelsen på arbetsmarknaden.

Lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare

lagen (1984:292) skall en näringsidkare som ställer Enligt

upp ett oskäligt villkor när han ingår eller avser att ingå

ett avtal med en annan näringsidkare kunna förbjudas att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall (1 §). Vid bedömningen om ett avtalsvillkor är oskäligt skall särskild hänsyn tas till behovet av för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförskydd

hållandet. Förbud skall endast meddelas om det är påkallat

från allmän synpunkt (2 §). Förbud meddelas av marknadsdom-

stolen som tar upp frågan om förbud efter ansökan. Sådan

2 Prop. 1975/76:81 s. 149.

Rättslig reglering 87

ansökan får göras av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det aktuella avtalsvillkoret ställts upp (3 S). Förbudet skall förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt (5 §).

Lagen tar i första hand sikte på villkor i formulärrättens

standardavtal. Även klausuler som inte har denna karaktär kan emellertid komma under marknadsdomstolens prövning, om de faktiskt kan väntas bli använda i andra liknande avtal. Den part som önskar få skäligheten av ett rent individuellt utformat villkor prövat får däremot ta upp saken vid allmän domstol enligt 36 § avtalslagen. Detsamma gäller för övrigt

om en part vill få ett redan ingånget avtal av standardkarak-

tär jämkat. Lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare ger ju endast möjlighet att för framtiden förbjuda av användning ett visst villkor.

Lagen gäller endast avtalsvillkor som uppställts på den

svenska marknaden. Villkor som svenska företag ställer upp mot företag i andra länder kan alltså inte prövas enligt

lagen. Däremot är lagen i princip tillämplig på villkor som

ett företag i utlandet ställer upp mot svenska företag. Med näringidkare avses en fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Det krävs inte att verksamheten drivs i privaträttslig form eller i vinstsyfte.

Lagen är tillämplig på avtal om tillhandahållande av varor,

tjänster eller andra nyttigheter. Lagen gäller inte bara då ett avtalsvillkor ställs upp av den part som erbjuder en vara, tjänst eller annan nyttighet utan även då villkoret ställs upp av den part som vill förvärva en nyttighet. För att lagen skall bli tillämplig krävs att det oskäliga villkoret tagits in i ett avtal mellan näringsidkare eller i vart fall att villkoret har ställts upp av en näringsidkare mot en annan näringsidkare. Villkoret behöver alltså inte ha accepterats av den andre näringsidkaren.

Ett förbud av marknadsdomstolen skall gå ut på att närings-

idkaren inte fortsättningsvis får använda samma eller väsentligen samma villkor. Om näringsidkaren fortsätter att använda ett villkor som liknar det förbjudna villkoret, skall det ske en prövning av om det föreligger en väsentlig överensstämmelse mellan villkoren. Det avgörande vid prövningen är om det

nya villkoret i fråga om sina rättsliga och ekonomiska verk-

ningar är att anse som identiskt eller likvärdigt med det förbjudna villkoret. Ett förbud av marknadsdomstolen gäller bara när villkoret används i liknande fall. Det innebär att förbudets verkan begränsas till sådana situationer som är

likvärdiga med den som domstolen prövat. Någon överträdelse

88 Rättslig reglering

av förbudet behöver alltså exempelvis inte föreligga, om näringsidkaren använder det aktuella villkoret vid försäljning av ett annat slags vara än som avses med förbudet.

Vid bedömningen av det speciella villkorets skälighet skall marknadsdomstolen ta hänsyn till samtliga omständigheter. Varje villkor måste prövas i sitt sammanhang med övriga villkor i avtalet. Vid bedömningen av enskilda villkors skälighet är priset en av de omständigheter som skall beaktas som ett led i totalbedömningen. Det är dock inte meningen att regeln skall kunna användas som ett medel för priskontroll eller för att tillförsäkra näringsidkare vissa som skäliga ansedda ekonomiska marginaler. Ett prisvillkor kan inte heller

bedömaå

som oskäligt med hänvisning uteslutande till prisets nivå. Om ett villkor som det från sakliga synpunkter kanske inte

finns något att erinra mot, utformats på ett sätt som är ägnat att vilseleda motparten - utan att det dock är fråga om

förfarande från sida - kan

något svikligt näringsidkarens

detta medföra att villkoret i sin aktuella utformning stämplas som oskäligt och dess fortsatta användning förbjuds. En omständighet som bör kunna föranleda förbud mot ett avtalsvillkor är vidare att villkoret strider mot tvingande lagregler. Bedömningen av om ett villkor kan anses oskäligt bör

i övrigt ske med utgångspunkt i en jämförelse med de verk-

ningar som skulle följa av gällande dispositiva rättsregler. Motsvarar villkoret vad som följer av dispositiv rätt kan det

i allmänhet inte bli fråga om att bedöma det som oskäligt. Å

andra sidan är det inte givet att ett villkor som avviker

från en disp0sitivregel skall anses som oskäligt enbart på

den grunden. Särskilt när det gäller förhållandet mellan näringsidkare måste man lämna parterna ganska vida ramar inom vilka de kan finna egna lösningar.

När det gäller att bedöma hur stora avvikelser från dispositiva lagregler som kan accepteras måste man vidare beakta att

dessa regler inte alltid på ett tillfredsställande sätt

fyller de krav som det moderna näringslivets förhållanden

ställer. I många fall är det högst legitimt att parterna reglerar sina mellanhavanden på ett annat sätt. Vid prövningen

av avtalsvillkor mellan näringsidkare kan det därför finnas anledning att beakta vad som i allmänhet gäller inom formulärrätten, liksom naturligtvis eventuellt förekommande handelsbruk. Särskilt kan av parternas branschorganisationer gemensamt utarbetade standardavtal, s.k. agreed documents, tjäna till ledning. Avtalsformulär som har utarbetats i sam-

råd mellan representativa organisationer på ömse sidor får i

regel anses utgöra en godtagbar avvägning. Det kan inte annat

3 MD 1985 nr 12.

Rättslig reglering 89

än i undantagsfall bli fråga om att stämpla villkor i ett

sådant formulär som oskäliga.

En omständighet av särskild betydelse för oskälighetsbedömningen är slutligen styrkeförhållandet mellan de olika avtalsparterna. Ett väsentligt syfte med lagen är att förstärka rättsskyddet för de mindre näringsidkarna. I sitt beslut 1985 nr 16 förbjöd marknadsdomstolen en kommun att vid avtal om leverans av fjärrvärme använda ett avtalsvillkor som gav kommunen formell möjlighet att helt ändra förutsättningarna för den enskilde abonnentens anslutning till systemet. Marknads-

domstolen ansåg det principiellt felaktigt att den starkare

parten i ett avtalsförhållande förbehåller sig en omfattande rätt att ensidigt ändra avtalets innehåll.

En förutsättning för att ett förbud skall kunna meddelas är

att det är påkallat från allmän synpunkt. Det skall alltså

kunna antas att ett visst avtal eller ett visst villkor kommer att användas under liknande omständigheter också mot andra näringsidkare. Om det inte finns skäl för ett sådant antagande bör marknadsdomstolen, under hänvisning till att ett förbud inte behövs från allmän synpunkt, lämna talan utan

bifall utan att gå in på någon skälighetsbedömning.4 Ett av-

talsvilkor kan ibland vara att bedöma både som oskäligt mot motparten och som skadligt ur konkurrenssynpunkt. Det finns

inte heller något som hindrar att näringsfrihetsombudsmannen

med stöd av konkurrenslagen för talan vid marknadsdomstolen för att få prövat om villkoret snedvrider konkurrensen genom att gynna vissa näringsidkare och missgynna andra, samtidigt som den näringsidkare mot vilken villkoret ställts upp eller en näringsidkarorganisation med stöd av lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare för talan vid marknadsdomstolen för att få prövat om villkoret är oskäligt mot denna näringsidkare. Finner domstolen att det i första hand rör sig om en

fråga om konkurrensbegränsning kan det dock medföra att ett förbud enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare inte kan anses påkallat ur allmän synpunkt.

8.1.2 Arbetsrättsliga regler

Gränsdragningen mellan arbetstagare och självständig

företagare

Enligt vedertagen systematik indelas arbetsavtalen, varmed

förstås alla avtal som huvudsakligen går ut på arbetspresta-

4 MD 1985 nr 18. 5 Prop. 1983/84:92 s. 15 ff.

l

90 Rättslig reglering

tion, i tjänsteavtal (anställningsavtal, enskilda arbetsavtal) och uppdragsavtal. Parter i tjänsteavtalet är arbetsgivare och arbetstagare. Parterna i uppdragsavtalet benämns uppdragsgivare och uppdragstagare. Allmänt sett kännetecknas uppdragsavtalet i förhållande till tjänsteavtalet av att uppdragstagaren enligt uppdragsavtalet och eljest gentemot uppdragsgivaren har en självständigare ställning än den som den genomsnittlige arbetstagaren har gentemot arbetsgivaren.

Detta återspeglas i att man såväl i domstolspraxis och litte-

ratur som i lagtext ofta använder termen självständig företagare för att beteckna uppdragstagare, ehuru dessa begrepp inte alltid är synonyma. För att en person i civilrättslig

meningö skall vara att betrakta som arbetstagare hos annan

måste förhållandet mellan parterna vara grundat på avtal, dvs. på frivilligt åtagande. Vidare krävs att detta avtal går ut på att den ene parten, arbetstagaren, skall

prestera

arbete för motpartens, arbetsgivarens, räkning.

6 Vid mitten av 1940-talet räknade man i allmänhet med två arbetstagarbegrepp, det civilrättsliga, i huvudsak utformat enligt AD:s anvisningar, och ett socialrättsligt arbetstagar-

begrepp utvecklat av försäkringsrådet vid tillämpning av 1916

års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Det socialrättsliga begreppet var vidsträcktare. AD karaktäriserade i sin dom 1947 nr 48 läget sålunda: På olika områden av rättslivet har utbildats två skilda arbetstagarbegrepp. Det ena är privaträttsligt och anknyter till ett avtal, som de berörda personerna upprättat med varandra och som är grundläggande för deras inbördes rättsförhållande. Det andra har anknutits till de sociala förhållandena och kommer i praxis till användning företrädesvis, när det gäller fullgörandet av förpliktelser, som äro av särskilt intresse för det allmänna. Arbetsrättskommittên uttalade emellertid i sitt betänkande

Demokrati på arbetsplatsen, SOU 1975:1 s. 721, att den rättsutveckling som ägt rum i fråga om gränsdragningen mellan

arbetstagare och uppdragstagare (självständig företagare) har inneburit att den tidigare motsättningen mellan det civilrättsliga arbetstagarbegreppet och ett socialt arbetstagarbegrepp inte längre är för handen. All lagstiftning som är av mera omedelbart intresse i förevarande sammanhang

bygger numera på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet (ett

undantag härifrån utgör möjligen - eller utgjorde i varje fall vid sin tillkomst - arbetarskyddslagen). Inom doktrinen har dock framförts att tanken att man skall arbeta med ett enhetligt arbetstagarbegrepp är omöjlig att realisera, t.ex. Schmidt, Löntagarrätt, s. 58, 1978.

7 Prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 167.

Rättslig reglering 91

I 1 § 2 st. medbestämmandelagen (1976:580) finns en regel som s.k. jämställda uppdragstagare. Dessa kallades enligt äldre lagstiftning för beroende uppdragstagare. Bestämmelsen säger

att den som utfört arbete åt någon annan och därvid inte är

anställd hos denne men har en ställning av väsentligen samma slag som en anställd skall anses vara arbetstagare enligt medbestämmandelagens mening. Jämförelsen är avsedd att ske med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter, såsom innehållet i avtalet mellan parterna, avtalets faktiska tillämpning, parternas sociala och ekonomiska ställning. På grund av utvecklingen i rättspraxis torde det civilrättsliga omfatta en stor del av de jämställda

arbetstagarbegregpet AD har uttalat att eftersom det civilrätts-

uppdragstagarna. liga arbetstagarbegreppet efter hand kommit att få ett allt-

mer vidsträckt tillämpningsområde det kan ifrågasättas om det i dagens läge över huvud taget finns något utrymme att

tillämpa bestämmelsen om jämställda uppdragstagare.

Enligt gällande rätt sker gränsdragningen mellan arbetstagare och uppdragstagare (självständig företagare) genom en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall, varvid hänsyn tas inte endast till innehållet i avtalet mellan parterna utan även till omständigheter utan omedelbar anknytning till detta avtal. Utav rättspraxis kan utläsas vilka faktorer som därvid ansetts vara av betydelse. I doktrinen brukar dessa sammanföras till uppräkningar av omständigheter, vilka anses tala för att en arbetspresterande part i förhållande till medkontrahenten är att betrakta som arbetstagare respektive uppdragstagare (självständig företagare).

omständigheter vilka tyder på att den arbetspresterande par-

ten är att betrakta som arbetstagare brukar anses vara:

1. Han har att personligen utföra arbetet vare sig detta utsagts i avtalet eller får anses vara förutsatt mellan kontrahenterna.

2. Han har faktiskt helt eller så gott som helt själv utfört arbetet.

3. Hans åtagande innefattar, att han ställer sin arbetskraft

till förfogande till efter hand uppkommande arbetsuppgifter.

4. Förhållandet mellan kontrahenterna är av mera varaktig karaktär.

8 Bergqvist-Lunning s. 54. 9 AD 1985 nr 57.

92 Rättsiig regiering SOU 1§87:17

_ ._ _

5. Han är förhindrad att samtidigt utföra 1iknande arbete av

någon betydeise åt annan, vare sig detta grundar sig på

direkt förbud e11er bottnar i arbetsförhå11andena, såsom exempeivis då hans tid eiier krafter ej kan räcka till annat arbete.

6. Han är beträffande arbetets utförande underkastad bestämda direktiv eiier närmare kontroll vare sig detta gä11er sättet för arbetets utförande, arbetstiden e11er arbetspiatsen.

7. Han har att i arbetet använda maskiner, redskap eiier råvaror, som tiiihandahålis honom av medkontrahenten.

8. Han får ersättning för sina direkta utiägg, exempeivis för resor.

9. Ersättningen för arbetsprestationen utgår åtminstone dei-

vis i fonn av garanterad lön.

10. Han är i ekonomiskt och sociait hänseende med jämstäiid en arbetstagare.

Omständigheter som ta1ar för att den arbetspresterande parten är att betrakta som uppdragstagare (sjäivständig företagare) brukar anses vara:

1. Han är ej skyldig att person1igen utföra arbetet utan kan

på eget ansvar överiåta arbetet he1t e11er deivis åt annan.

2. Han Iåter faktiskt på sitt ansvar annan heit e11er deivis

utföra arbetet.

3. Arbetsåtagandet är begränsat til] viss-e11er möjligen

vissa bestämda uppgifter.

4. Förhåiiandet me11an kontrahenterna är av tiiifäiiig natur.

5. Varken avtaiet e11er arbetsförhåiiandena hindrar honom

från att samtidigt utföra liknande arbete av någon betydeise

åt annan.

6. Han bestämmer - frånsett inskränkningar som påkaiias av

arbetets natur - sjäiv sättet för arbetets utförande samt arbetstid och arbetspiats.

7. Han har att i arbetet använda egna maskiner, redskap e11er råvaror.

Rättslig reglering

8. Han har att själv stå för utgifterna vid arbetets utförande.

9. Vederlaget för arbetsprestationen är helt beroende av verksamhetens ekonomiska resultat.

10. Han är i ekonomiskt och socialt hänseende jämställd med en företagare inom verksamhetsgrenen.

11. Han har för verksamheten erhållit tillstånd personligt eller auktorisation av myndighet (exempelvis tillstånd till automobiltrafik) eller fått egen firma registre-

yrkefgässig

rad.

Om tillvägagångssättet för att avgöra om en arbetspresterande

är att betrakta som arbetstagare eller uppdragstagare anför arbetsrättskommittên bl.a.:

Metoden att genom en samlad bedömning av samtliga omständigheter i ett enskilt fall avgöra, huruvida övervägande skäl talar för att tjänsteavtal eller uppdragsavtal föreligger innebär självfallet inte en enkel hopsummering av antalet faktorer som pekar i ena eller andra riktningen. Det bör framhållas att redan de i envar av uppräkningarna angivna omständigheterna inbördes är av olika vikt. Vidare bör understrykas, att medan förekomsten av en viss omständighet kan vara av stor betydelse såsom ett skäl för att ett arbets-

tagarförhållande skall anses föreligga, frånvaron av samma

omständighet eller förekomsten av dess motsats ingalunda

behöver vara av lika stor vikt som tecken på att uppdragsför-

hållande föreligger. Sålunda torde t.ex. den omständigheten, att den arbetspresterande parten är varaktigt knuten till en medkontrahent samt underkastad dennes ledning och kontroll i

fråga om tid, plats och sätt för arbetets utförande oftast

starkt tala för att ett tjänsteavtal föreligger. Emellertid

kan ett arbetstagarförhållande vara av helt kortvarig karaktär. Inte heller finns det något som hindrar att en person

samtidigt är arbetstagare hos flera arbetsgivare. över huvud

taget bör i anslutning härtill fastslås, att fråga inte är om

ett mekaniskt hänsynstagande till att viss fakomständighet tiskt är eller inte är för handen. Sålunda kan nämnas exempelvis, att frånvaron av arbetsledning och kontroll i visst

fall kan bero på att den arbetspresterande i om parten fråga

arbetet är mer sakkunnig än medkontrahenten och att den arbetspresterande partens relativa frihet därför inte bör tillmätas större betydelse. Olika omständigheter kan också

10 SOU 1975:1 s. 722.

94 Rättslig reglering

vara av olika vikt beroende på inom vilket yrkesområde gränsdragningsfrågan uppkommer.

Departementschefen har i regeringens proposition med förslag till arbetsrättsreform m.m. uttalat: Domstolarna bör kunna ge en fortsatt vidsträckt tillämpning och i arbetstagarbegreppet tveksamma fall låta avgörandet utfalla till förmån för att

fråga är om ett anställningsförhållande.12

Rättsfallet AD 1983 nr 89 gällde om en återförsäljare av kokosbollar varit att betrakta som arbetstagare eller egen företagare. Ett företag tillverkade kokosbollar, Favoritbollen, som distribuerades över landet av återförsäljare. Idêen till försäljningssystemet hade hämtats från franchiseföretaget Hemglass. Sedan samarbetet mellan parterna sagts upp hävdade en av återförsäljarna att han varit arbetstagare

hos tillverkningsföretaget. Återförsäljaren hade sålt kokos-

bollar under drygt ett och ett halvt år under egen inregist-

rerad firma. Han hade inte fått någon lön utan återförsälj-

ningsarbetet hade varit hans enda inkomstkälla som han skött

själv med hjälp av skolungdomar. Kokosbollarna hade köpts på

fast räkning och distribuerats med bil enligt viss utstyrsel efter Favoritbollen. AD fann bl.a. att återförsäljaren haft rätt driva annan verksamhet vid sidan av kokosbollsförsäljningen, att han utan bolagets tillstånd haft rätt att överlåta verksamheten samt att han inte hade varit underkastad från sida. Då det inte

någon egentlig arbetsledning bolagets

fanns anledning att misstänka att parterna - eller en av dem

- försökt ordna ett arrangemang för att kunna kringgå arbetsrättslig lagstiftning eller gällande kollektivavtal, ansåg AD

att övervägande skäl talade för att återförsäljaren inte varit arbetstagare hos bolaget.

En omständighet, som bevismässigt torde få tillmätas stor betydelse vid bedömningen om en person skall anses vara arbetstagare eller uppdragstagare, är att den arbetspresterande parten tidigare har varit anställd hos motparten. Detta sammanhänger med att man i sådana fall kan ha att räkna med att en avtalsmässig förändring av parternas förhållande en-

dast är en skenåtgärd i syfte att exempelvis kringgå gällande

trygghetslagstiftning, skattelagstiftning, kollektivavtal etc. Man synes här bruka kräva att en verklig förändring av den arbetspresterande partens ställning har inträtt.

11 SOU 1975:1 s.723. 12 Prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 309. 13 Lunning s. 24 f.

Rätts1ig regiering 95

I rättsfa11et AD 1980 nr 24 (singermåiet) hade symaskinsföre-

taget ditti11s såit symaskiner genom anstäiida försäijare, s.k. kommissionärer. Dessa hade av1önats genom provision. Kommissionärerna erbjöds i stä11et att bli sjä1vständiga

återförsä1jare och såsom egna företagare köpa symaskiner i

fast räkning. Försä1jarnas organisation hävdade att omorga-

nisationen var ett sätt att kringgå arbetstagarbegreppet. AD ansåg omständigheterna inte vara sådana att detta varit

fa11et. Domstoien fann b1.a. att försäijarna inte b1ivit skyidiga att sjäiva utföra arbetet utan att de åtminstone i viss utsträckning kunnat an1ita medhjä1pare samt att de hade rätt att utföra annat arbete utom försä1jning av nya symaskiner av annat fabrikat. De hade vidare kunnat sköta försä1jningsverksamheten utan symaskinsbo1agets direktiv. De hade

köpt iagret på fast räkning och svarat för utgifterna för

genomförandet av försä1jningsarbetet. Deras förtjänst hade varit he1t beroende av försä1jningsresu1tatet och den prissättning som de själva bestämt. De hade vidare inregistrerat egen firma och skött försä1jningen i eget namn.

AD hade motsatt uppfattning i sin dom 1974 nr 3. Må1et gä11de fyra goiviäggare som sagt upp sina anstäilningar hos ett ko11ektivavta1sbundet företag och slutit såsom entreprenadkontrakt betecknade avta1 om fortsatt arbete. Vid sin bedömning att goiviäggarna var att betrakta som arbetstagare fäste AD särskiid vikt vid föijande omständigheter: Det var förutsatt ne11an Goivbolaget och goiviäggarna att dessa även efter det de sagt upp sig sku11e stadigvarande utföra go1v1äggningsarbeten för bo1aget under en mycket väsent1ig de1 av sin arbetstid. Arbetet utfördes av goiviäggarna sjäiva. Medhjäipare kunde endast an1itas efter samtycke av bo1aget. Boiaget ti11handahö11 i rege1 det för arbetet erforder1iga materia-

let. Ersättningen för arbetet utbetaiades på sätt som inte

avviker från vad som är van1igt för stora arbetstagargrupper inom yrkesområdet. De uppgivna firmorna var inte registre-

rade. Goivläggarna hade inte ens påbörjat uppbyggnaden av någon sådan - såsom kontors- e11er

organisation Iagerverksamhet - som är normait förekommande hos självständiga företaga-

re. Någon omständighet som tydde på att go1v1äggarna bedrivit

sin verksamhet i former som är gängse för sjä1vständiga företagare hade inte framkommit.

Vid sin bedömning om en arbetspresterande part är att anse som arbetstagare e11er inte har domstoien att bortse från den omständigheten att ett av den arbetspresterande parten bi1dat boiag har inskjutits som part i avtaiet, om detta har skett för skens skull. Sku11e det å andra sidan röra sig om en oantast1ig överenskomme1se med ett bo1ag som arbetspresterande part, b1ir bedömningen den motsatta. En juridisk person

96 Rättslig reglering

kan nämligen inte vara arbetstagare i civilrättslig bemärkelse.14

I rättsfallet AD 1969 nr 31 (Essomålet) AD skillnad gjorde mellan bensinhandlare som drev sin verksamhet i fonn av juridisk person och de som inte gjorde det. Målet gällde

frågan om vissa till Sveriges bensinhandlares riksförbund

anslutna bensinstationsinnehavare stod i sådant förhållande till Esso att de - såsom arbetstagare i civilrättslig mening eller som s.k. beroende - omfattades av uppdragstagare arbetstagarbegreppet i lagen om förenings- och förhandlings-

rätt att deras förbund på grund av deras medlemskap hade

sådan förhandlingsrätt. AD tillerkände bensinhandlarna och deras förbund sådan förhandlingsrätt. Beträffande en bensinhandlare och dennes söner som drev sin verksamhet i fonn av aktiebolag som domstolen inte fann vara bildat för skens skull hade den motsatt uppfattning. De rättigheter och skyldigheter som kontraktet mellan parterna stadgade för bensinstationsinnehavaren och som förhandlingsrätten enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt skulle gälla var bolagets

och på det inbördes förhållandet mellan Esso och bolaget såsom juridisk person ansåg AD inte lagen tillämplig.

AD fann i sin dom 1978 nr 148 att en tvist mellan två bolag inte kunde anses vara en tvist om kollektivavtal och därmed en arbetstvist eftersom den arbetspresterande parten var ett aktiebolag och det mellan parterna uppkomna rättsförhållandet inte utgjorde ett rättsförhållande mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Trots att part drivit sin verksamhet i form av juridisk person, har AD inte stannat vid att konstatera att det inte är visat att den juridiska personen bildats för skens skull utan vid sin samlade bedömning prövat om delägarna i den juridiska personen varit att anse som arbetstagare hos motparten eller inte.

I rättsfallet AD 1975 nr 43 hade ett samarbetsavtal slutits

mellan en person, H, och ett aktiebolag. Enligt avtalet åttog

sig bolaget att genom sin ägare, B, utföra vissa aktiviteter. Sedan tvist uppkommit mellan H och det förbund som bolagets ägare tillhörde, fann AD att tvisten inte kunde anses röra förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. AD anmärkte att både det förhållandet att avtalet efter ordalydelsen slutits av bolaget och inte av B personligen och inne-

hållet i avtalet talar mot att något anställningsförhållande

förelegat mellan H och B. Vissa omständigheter såsom att B

14 Lunning s. 25.

Rättslig reglering 97

fullgjort arbetet i lokaler som H tillhandahållit, att H i princip stått för arbetsmaterial och kontorsutrustning samt att det för arbetet tillämpats sedvanliga kontorstider är dock normalt utmärkande för ett Ut-

anställningsförhållande. redningen gav emellertid enligt AD inte några säkra besked om

de villkor som i praktiken rått för B:s arbete, såsom

frågan om dessa villkor inrymt några mera typiska arbetsgivarfunk-

tioner för H:s del. Mot denna bakgrund och med hänsyn till innehållet i samarbetsavtalet fann AD inte visat att det

förelegat något anställningsförhållande mellan H och B.

I AD 1983 nr 101 rörde det sig om två personer, som genom ett av dem bildat handelsbolag, hade träffat ett marknadsföringsavtal med ett aktiebolag om specialförsäljning av

vissa av aktiebolagets produkter. Frågan var om de två för-

säljarna trots avtalet skulle anses som personligen anställda hos aktiebolaget. AD kom fram till att övervägande skäl talade för att de inte skulle betraktas som anställda. AD konstaterade inledningsvis att handelsbolaget som sådant inte kunde vara arbetstagare hos aktiebolaget. Marknadsavtalet innehöll vissa villkor som normalt är utmärkande för ett

anställningsförhållande. Försäljarna hade förbundit sig att

inte under avtalets bestånd utan aktiebolagets medgivande marknadsföra eller befatta sig med yrkesmmässig försäljning av andra produkter än de som angetts i avtalet. Avtalet hade

vidare knutits till försäljarna personligen på så sätt att

aktiebolaget hade getts rätt att omedelbart säga upp avtalet

om andelar i handelsbolaget skulle övergå till andra ägare än försäljarna. Handelsbolaget hade fortlöpande åtagit sig att

avge rapporter till aktiebolaget om resultatet av marknads-

föringsarbetet, vilket tydde på att detta utfördes under

aktiebolagets kontroll. Arbetet hade också i sin helhet utförts av försäljarna och dessa hade uteslutande ägnat sig åt

denna uppgift även om någon personlig för

arbetsskyldighet

dem inte hade föreskrivits i avtalet. Något avtal om fast

grundlön hade emellertid inte träffats. Försäljarna hade bedrivit verksamhet i lokaler som de själva hyrt och även i övrigt själva svarat för sina kostnader. De hade vidare varit fria att själva disponera över uppläggningen av arbetet. Försäljarna hade varit helt införstådda med att det var handelsbolaget och inte de själva som skulle vara part i avtalet med

aktiebolaget. De hade inte heller påstått att handelsbolaget

bildats för skens skull.

På inget område har arbetstagarbegreppet fått större praktisk betydelse än inom socialförsäkringen, trots att denna - nu i än förr - även andra högre grad gäller än arbetstagare. Detta

beror till stor del på att arbetsgivaren skall betala

avgiften för dem som är anställda hos honom. Därför måste varje år i samband med uppgifter för beräkning av arbetsgivaravgifter

98 Rättslig reglering

och för taxeringen avgöras, om ersättning som utgivits

respektive mottagits för arbetsprestationer under föregående

år hänför sig till anställning eller inte. Till ledningar har

riksförsäkringsverket länge årligen utgivit en broschyr Vem

är arbetstagare-uppdragstagare?, som med ledning av rättspraxis (främst försäkringsdomstolens) anger hur olika grupper av förvärvsarbetande i huvudsak bör bedömas inom socialför-

säkringsområdet. Sedan 1985 utges broschyren av riksskatte-

verket (under titeln Vem är arbetstagare? Vem är uppdragstagare?). Enligt rekommendationer i samband med tillkomsten av den moderna socialförsäkringslagstiftningen skall det civilrättsliga arbetstagarbegreppet läggas till grund. Den därvid använda bedömningsmetoden och överviktsprincipen lämpar sig dock bäst för domstolar, som kan göra en fyllig utredning, mindre för administrativa myndigheter som har att ta ställning till stora mängder av fall. Enligt de vägledande

uttalanden i frågan som gavs särskilt i samband med tillkoms-

ten av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall en för administrationen av socialförsäkringarna nödvändig tämligen schablonartad tillämpas beträffande svårbedömda

gränsdragning mera bli vad som är typiskt

yrkesgrupper.1 Avgörande skall

inom gruppen än omständigheterna i varje särskilt fall. Denna rekommendation har följts av de tillämpande myndigheterna med försäkringsdomstolen och försäkringsöverdomstolen (fr.o.m. 1979) som högsta vägledande instans. Genom lagändring (SFS 1982:122, i kraftträdd den 1 april 1982) har dessa domstolars uppgifter i förevarande sammanhang övertagits av kammarrätten och regeringsrätten. inom socialförsäk-

är numera vidsträckt.1 Arbetstagarbegreppet Vid

ringen tillämpningen av begreppet kan ett närmande märkas till den av AD och högsta domstolen använda metoden med en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Som exempel på det sistnämnda kan nämnas regeringsrättens dom

RÅ84 1:56 som gällde en delägare i ett handelsbolag som

utfört arbete åt ett aktiebolag. Fråga var vid fastställande

av avgiftsunderlag för arbetsgivaravgift för aktiebolaget om

ersättningen för arbetet utgått till rörelseidkare, uppdrags-

tagare eller arbetstagare. Delägaren i handelsbolaget hade arbetat med uppföljning av konstruktionsritningar mot ersättning per timme. Arbetet hade skett under större delen av det aktuella året. Delägaren hade inte utfört liknande arbete åt annan och sålunda inte vänt sig till allmänheten. Arbetet

hade utförts på delägarens bostadsort. Regeringsrätten ansåg

15 En dom av försäkringsdomstolen 1975-11-13 ang. ortsmeddelare m.fl. till Upsala Nya Tidning ger en god illustration till schablonmetoden. 16 Adlercreutz s. 28.

Rättslig reglering 99

att omständigheterna utvisade att delägaren varit arbetstagare hos aktiebolaget. Regeringsrätten uttalade i sin dom bl.a.: Av förarbetena till lagstiftningen och doktrinen

på förevarande område framgår att lagen om allmän försäkring bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Vid avgörande av frågan om ersättningen utgivits till en anställd

används vanligen en bedömningsmetod som tillämpas av högsta domstolen och arbetsdomstolen, dvs en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. I vissa fall har

emellertid en något mer schabloniserad bedömningsmetod kommit

till användning, varvid man sett mera till vad som är normalt för en yrkesgrupp eller inom en viss kategori än samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Vad gäller begreppet rörelse inom socialförsäkringen skall det skatterättsliga rörelsebegreppet vara vägledande. Detta kännetecknas av ett flertal omständigheter, såsom att verksamheten bedrivits yrkesmässigt och varaktigt samt självständigt i förhållande till kunder och att den bedrivits i egna och ej i uppdragsgivarens lokaler. Vikt måste också fästas vid hur verksamheten gestaltats och utvecklats under årens lopp. Vid tillämpningen av lagen om allmän försäkring har det ansetts

kännetecknande för en arbetstagare bl a att han åttagit sig att personligen utföra honom efter hand ålagda arbetsuppgifter, att han på grund av uttryckligt förbud eller arbets-

förhållandena är förhindrad att samtidigt utföra liknande

arbete av någon betydenhet åt annan samt att han får särskild

ersättning för sina direkta i arbetet och har

åtminstone utlägg lön.

någon garanterad

Kammarrätten i Stockholm har i ett mål prövat frågan om en

franchisetagare var att betrakta som arbetsgivare och som

sådan skyldig att erlägga arbetsgivaravgift.18 Vid avgörande

av frågan skall enligt förarbetena till socialförsäkringslag-

stiftningen det skatterättsliga rörelsebegreppet vara vägledande. Detta kännetecknas av flera kriterier, såsom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt, varaktigt och med vinstsyfte samt självständigt, att den bedrivs under inregistrerad firma i egna lokaler samt att den är registrerad för mervär-

deskatt. I målet var i första hand fråga om huruvida

franchisetagaren bedrivit sin verksamhet så självständigt som förutsätts för att rörelse skall anses föreligga. Verksamheten hade bedrivits i lokal som hyrts av franchisegivaren. Denne hade stått för inredningen. Franchisetagaren hade varit

17 Jämför även RÅ83 1:84, RÅ84 1:24 och RÅ84 1 29. 18 Kammarrätten i Stockholm, avd 4 dom 1986-09-04 i mål 6305-1984. Domen har överklagats till regeringsrätten (mål 4942-1986, rotel 37). 19 Prop. 1959:100 s. 90.

100 Rättslig reglering

bunden av kontraktsbestämmelser som innehållit rekommendationer om varusortiment, priser och leverantörer. Hennes kunde flera -

ställning på och väsentliga punkter främst

inleverering av dagskassa, inventering, uppsägning av avtalet

samt en också i andra hänseenden mycket långtgående detalj-

av - vara be-

reglering franchisetagarens åligganden sägas

tydligt mer beroende än vad som är brukligt för egna företagare.

Kammarrätten fann emellertid - trots att det en förelegat brist i balansen mellan franchisegivaren och franchisetagaren - att verksamheten hade bedrivits med sådan av självgrad ständighet som utgör en av förutsättningarna för att rörelse skall anses föreligga. Med hänsyn härtill och då verksamheten bedrivits yrkesmässigt, varaktigt och med vinstsyfte måste den enligt kammarrättens mening anses ha uppfyllt de krav som det skattemässiga rörelsebegreppet innehåller. Franchisetagaren hade därför varit att anse som arbetsgivare i förhållande till de personer som avses i den av henne avgivna arbetsgivaruppgiften. Vid bedömningen av självständighetskriteriet beaktade kammarrätten främst följande omständigheter. Franchisetagaren hade vid tillträdet förvärvat befintligt lager i fast räkning. Hon hade efter tillträdet stått som köpare av alla varor och därmed den ekonomiska risken. Under vissa förutsättningar hade hon varit berättigad att överlåta verksamheten. Hon hade varit registrerad till nervärdeskatt och haft inregistrerad firma samt undertecknat mervärdeskattedeklarationer och arbetsgivaruppgifter. Vidare hade hon deklarerat för inkomsttaxeringen verksamheten som rörelse och haft personal anställd. Kammarrätten beaktade slutligen att franchisetagaren enligt det av henne undertecknade avtalet skulle driva verksamheten som egen företagare.

Socialavgiftsutredningen har i sitt betänkande Företagar- - klarare för sociala (Ds S registrering regler avgifter 1985:1) förslagit att en fysisk person som är registrerad för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt skall i det centrala skatteregistret automatiskt få en särskild s.k. företagarregistrering. Sådan registrering kan också ske efter ansökan. Förutsättningen är att sökanden har B-skattesedel och kan antas komma att förvärva en inte obetydlig inkomst av rörelse. Registrering efter ansökan sker efter beslut av den lokala skattemyndigheten. Den som blir företagarregistrerad får ett bevis om detta genom att uppgift

om registreringen anges på det skattekort som är fogat till

hans B-skattesedel.

I fråga om verkningarna av företagarregistreringen gäller att skatteavdrag aldrig kan komma i fråga för den som är

registrerad. Vidare följer som huvudregel att arbetsgivar-

Rättslig reglering

avgifter inte skall betalas för en ersättning till den som är registrerad.

Det föreslagna systemet innebär sålunda att den som uppdrar arbete åt en registrerad fysisk person inte behöver riskera

att i efterhand bli ålagd betalningsskyldighet för källskatt

eller arbetsgivaravgifter.

Förslaget behandlas i skrivandets stund av finansdepartementet.

Medbestämmandelagen

Medbestämmandelagen (MBL) intar en central ställning på arbetsrättens område. Den är tillämplig på förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Som arbetstagare anses även den som utför arbete åt annan och därvid inte är anställd hos denne men har en ställning av samma väsentligen slag som en anställd s.k. jämställda uppdragstagare (1 §). Vid bestämmandet av lagens har

tillämpningsområde man att utgå från det civilrättsliga arbetstagarbegreppet (angående detta begrepp se föregående avsnitt).

MBL innehåller de grundläggande reglerna om föreningsrätt och förhandlingsrätt. Arbetsgivare och arbetstagare har rätt att sluta sig samman i organisationer och genom förhandlingar reglera sina inbördes förhållanden. Kollektivavtalet är det främsta instrumentet för en sådan reglering. Under ett kollektivavtals giltighetstid gäller fredsplikt. Brott mot fredsplikten liksom mot ett kollektivavtal kan medföra skade-

ståndsskyldighet.

Lagens bestämmelser på de nu angivna områdena bygger i allt väsentligt på tidigare gällande lagstiftning. De mest bety-

dande nyheterna i förhållande till tidigare är lagstiftning de skadeståndssanktionerade reglerna om förstärkt förhandlingsrätt (den s.k. primära förhandlingsskyldigheten, 11- 14 §§), rätt till information (18-22 §§). s.k. tolkningsföreträde (33-37 §§) och facklig vetorätt i visst fall (38- 40 §§). Lagen innehåller vidare i 32 § en rekommendation för parter som träffar kollektivavtal om löner m.m. att även träffa avtal om medbestämmanderätt för i

arbetstagarna frågor som avser ingående och av led-

upphörande anställningsavtal, ningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

102 Rättslig reglering

uäzmsrs 2m_129.e_n§ innehåll

inleáands Bestämmelser

MBL utgår från den verdertagna principen att speciallag tar

över allmän lag. Har i lag eller med stöd av lag meddelats särskild föreskrift som avviker från MBL gäller den föreskriften (§ 3).

Vidare gäller att MBL är tvingande i den meningen att avtal som upphäver eller inskränker rättighet eller skyldighet enligt lagen är ogiltig i den delen (4 § 1 st.). Avvikelse får dock göras från föreskrifterna i vissa av lagens paragrafer, om avvikelsen görs genom kollektivavtal (4 § 2 st.).

I 6 § anges vad som avses med arbetstagarorganisation. Det är en sammanslutning som enligt sina stadgar skall tillvarataga arbetstagarnas intressen i förhållandet till arbetsgivaren.

Kravet på stöd i stadgarna för detta ändamål skall enligt

motiven till MBL,20 som här går tillbaka till förarbetena

till lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt, inte fattas så att det obetingat krävs bestämmelser som uttryckligen anger denna karaktär. Även när det av andra omständigheter, eventuellt sammanställda med organisationens

namn, framgår att organisationen har uppgifter som nu avses, bör det enligt förarbetena kunna anses vara frågan om en

sådan sammanslutning av arbetstagare som omfattas av lagen.

Det finns vidare inte något hinder mot att en sammanslutning

ägnar sig både åt sådana uppgifter som avses i 6 § MBL och åt annan verksamhet. Med arbetsgivareorganisation avses motsva-

rande sammanslutning på arbetsgivarsidan. 6 § MBL avser också vari ingår s.k. jämställda och

organisationer

uppdragstagare

organisationer där deras motparter är medlemmar.

Föreningsrätt (7-9 §§)

Föreningsrätt är en rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivarorganisation eller arbetstagaratt utnyttja medlemskapet i sådan organisation organisation, och verka för organisationen eller för att en sådan bildas (7 S). Föreningsrätten skall lämnas okränkt (8 §). Kränkning av föreningsrätten föreligger t.ex. om en arbetsgivare vid-

åtgärd mot sin arbetstagare i syfte att förmå denne att

tager

inte tillhöra organisation, vare sig åtgärden tar sikte på

20 Prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 339 f. Jfr SOU 1935:59 s. 113 f och prop. 1936:240 s. 75 f. 21 Bergqvist-Lunning s. 119.

Rättslig reglering

att han inte skall inträda i eller att han skall träda ut ur organisationen, eller i syfte att förmå arbetstagaren att inte utnyttja medlemskap i organisationen eller att inte verka för organisation eller för bildande av sådan. Om

åtgärden vidtages i efterhand för att någon redan

utnyttjat sin föreningsrätt t.ex. därför att han varit verkfackligt sam, föreligger också en kränkning av föreningsrätten om

åtgärden vidtages till skada för vederbörande. Uppsägning av

avtal eller liknande rättshandlingar är ogiltiga i den mån de innefattar föreningsrättskränkning.

Förhandlingsrätt (10-17 §§)

Varje arbetstagarorganisation eller arbetsgivare/arbetsgivarorganisation har rätt att begära förhandling i alla ämnen som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (10 §).

Bärare av förhandlingsrätten är sålunda på arbetstagarsidan

den fackliga organisationen och inte de enskilda arbets-

tagarna medan på arbetsgivarsidan både enskild arbetsgivare

och arbetsgivarorganisation har förhandlingsrätt. Enskild arbetsgivare är förhandlingsskyldig även om han skulle vara organiserad. En annan sak är att han får låta sig representeras i förhandlingen av sin arbetsgivarorganisation. Den

enskilde arbetsgivaren kan inte frånsäga sig sitt ansvar för

att förhandlingsskyldigheten verkligen blir fullgjord genom att enbart hänvisa till organisationen.

Förhandlingsrätt för part innebär förhandlingsskyldighet för

motparten. För förhandlingsrätt krävs inte några särskilda

kvalifikationer såsom viss representativitet eller liknande.

Till stöd för förhandlingsrätt kan dock inte åberopas enbart

att en organisation normalt träffar avtal inom en viss

bransch, på ett visst avtalsområde eller liknande. Mellan

förhandlingsberättigad och förhandlingsskyldig skall finnas en anknytning genom att det skall föreligga eller ha före-

legat ett anställningsförhållande mellan enskilda parter på vardera sidan. I kravet på anknytning till ett bestående eller förutvarande anställningsförhållande ligger att förhandlingsfrågan skall gälla anställningsförhållandet eller ha

betydelse för det. om förhandlingsrätt Reglerna är tvingande

i den meningen att part inte på förhand med bindande verkan kan frånsäga sig förhandlingsrätt. Vägran eller underlåtenhet

att fullgöra förhandlingsskyldighet kan medföra skadestånds-

påföljd. Part kan också vända sig till förlikningsman och

begära att denne kallar motparten till förhandling.

En grundläggande fonn för de anställdas inflytande över arbetsgivarens beslutsprocess är dennes s.k primära förhandlingsskyldighet (11 §). Denna innebär att arbetsgivaren är skyldig att ta initiativet till och genomföra förhandlingar

.ha

.,.___...-~.. ,. 104 Rättslig reglering _

innan han beslutar om viktigare förändringar av sin verksam-

het eller av arbets- eller anställningsförhållandena för

arbetstagare som tillhör arbetstagarorganisation till vilken

arbetsgivaren är bunden genom kollektivavtal. Utgångspunkten

för beskrivningen av arbetsgivarens förhandlingsskyldighet är

alltså tanken att frågor av betydelse för hans verksamhet också angår arbetstagarna. Arbetsgivaren bör då ha förhandlingsskyldighet i sådana frågor och skyldigheten att förhand-

la bör gälla mot de arbetstagarorganisationer som slutit

kollektivavtal som binder arbetsgivaren. I frågor av mindre

allmän betydelse för verksamheten som helhet bör förhandlingsskyldigheten gälla enbart mot den eller de arbetstagarorganisationer som företräder de arbetstagare som berörs av

frågan.

Normalt är det de vanliga kollektivavtalen om löner och allmänna anställningsvillkor som grundar rätten till förhandling enligt lagrummet. Avsikten är att den primära förhand-

lingsskyldigheten skall omfatta alla frågor i arbetsgivarens

verksamhet som har den omfattningen och innebörden för arbetstagarna, att man typiskt sett bör räkna med att en facklig organisation vill få tillfälle till förhandling. Utanför den primära förhandlingsskyldigheten faller beslut

och åtgärder av arbetsgivaren som återkommer från gång till

annan i huvudsak i samma form och omfattning och som då behandlas i en inarbetad ordning. Mot den bakgrunden är det avgörande kriteriet i lagtexten om det rör sig om en förändring i arbetsgivarens verksamhet. Eftersom dock strängt

taget varje beslut eller åtgärd kan i viss mening sägas inne-

bära en förändring, har den ytterligare preciseringen gjorts

att det skall vara fråga om viktigare förändring av verksam-

heten.

Någon för alla tänkbara fall vägledande beskrivning av tillämpningsområdet kan inte ges. Därtill är förhållanden

inom olika områden och i olika typer av verksamheter alltför stora.

Men till viktigare förändringar av verksamheten hör beslut som rör formerna för verksamheten och dennas omfattning i stort; utvidgning, omläggning eller nedläggning eller in-

skränkning av driften eller överlåtelse eller upplåtelse av

rörelsen. Även andra beslut av mer strategisk eller principi-

ell innebörd eller mer långsiktig tillämplighet hör in under

den primära förhandlingsskyldigheten. Nyanläggningar, större investeringsbeslut i övrigt faller in under förhandlingsskyl-

digheten. Frågor som mera ligger på arbetsledningsområdet såsom mera långsiktiga beslut om arbetsorganisationen, valet

av arbetsuppgifter och arbetsmetoder, planering och inrättande av arbetslokaler, arbetstidens förläggning, personal-

Rättslig reglering 105

politiska frågor av någon omfattning såsom rekryteringsprinciper, utbildningsfrågor, bostadsfrågor och sociala frågor i

övrigt kan ibland ha den omfattningen och betydelsen att de skall anses gälla en viktigare förändring av arbetsgivarens verksamhet.

I fråga om arbetsgivarens skyldighet att ta initiativ till

förhanding före beslut som avser enbart enskild arbetstagare eller grupp av arbetstagare gäller att den primära förhand-

lingsskyldigheten föreligger när frågan är av sådan beskaf-

fenhet att man typiskt sett har att räkna med att vederbörande arbetstagarorganisation vill förhandla. Ingrepp i den enskildes arbets- eller anställningsförhållanden som inte är enbart tillfälliga och inte heller i övrigt är av mindre betydelse hör in under förhandlingsskyldigheten. Omplacering av en arbetstagare från en uppgift till en annan omfattas av förhandlingsskyldigheten men även omflyttning för viss period, när den inte är helt kort och görs enbart för att

tillfälligt täcka ett arbetskraftsbehov som har uppstått till

följd t.ex. av sjukfrånvaro eller liknande. Görs en helt tillfällig omflyttning inträder som regel förhandlingsskyldighet om det blir nödvändigt att förlänga tiden utöver den ursprungligen avsedda.

Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet skall fullgöras innan beslut fattas. Förhandlingen skall alltså tas upp och genomföras innan arbetsgivaren själv har tagit ställning till

den fråga förhandlingen avser. Den skall ingå som ett led i

beredandet av arbetsgivarens beslut. Å andra sidan ligger det i sakens natur att arbetsgivaren kan behöva själv undersöka

en viss fråga och ta ställning till vilka förhandlingsalter-

nativ som finns innan det ter sig meningsfullt att inleda förhandling. En avvägning måste med andra ord göras från fall till fall.

Arbetstagarorganisation som har primär förhandlingrätt har

också rätt att på eget initiativ ta upp förhandling i varje fråga beträffande vilken arbetsgivaren står i begrepp att

fatta beslut och som berör medlem i organisationen (12 §). Begär arbetstagarorganisationen sådan förhandling i en viss

fråga är arbetsgivaren liksom vid den primära förhandlings-

skyldigheten i princip skyldig att avvakta med sitt beslut

eller sin åtgärd till dess förhandlingen hunnit genomföras.

Syftet med regeln är att ge arbetstagarorganisationen nöjlig-

het att ta upp en fråga som inte faller under arbetsgivarens

primära förhandlingsskyldighet men som arbetstagarorganisa-

tionen av något särskilt skäl finner betydelsefull. Avfatt-

ningen av paragrafen är avsedd att klargöra att förhandlingsframställningen av arbetstagarorganisationen skall avse ett särskilt fall om vilket organisationen vill förhandla. Regeln

106 Rättslig reglering

ger inte möjlighet för organisationen att i realiteten vidga arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet genom att

generellt begära att få förhandla, t.ex. i frågor av visst slag eller på visst område.

Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 11 och 12 §§ har utsträckts till att gälla även arbetstagarorganisation, som inte står i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren,

när arbetsgivarens beslut eller åtgärd särskilt angår medlem

i sådan organisation (13 S).

Syftet med bestämmelsen i 13 § att förhandlingsfrågan skall särskilt angå arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare, som tillhör den ifrågavarande minoritetsorganisationen, är att avgränsa frågor som kan sägas vara av

enbart individuell betydelse för en eller flera sådana

arbetstagare. Den förstärkta förhandlingsrätten i frågor av

mer allmän betydelse är enligt 11 och 12 §§ förbehållen de kollektivavtalsbärande organisationerna. Före t.ex. en omplacering av en enskild arbetstagare, som tillhör en minoritetsorganisation, är arbetsgivaren enligt 13 § skyldig att med motsvarande tillämpning av reglerna i 11 § ta upp förhandling med arbetstagarens organisation. Gäller ett beslut mer än en individuell arbetstagare, måste från fall till fall

avgöras om beslutet skall anses särskilt angå arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare tillhörande en

icke kollektivavtalsbunden organisation. Rör det sig t.ex. om

samtidig omplacering av några enskilda arbetstagare, av vilka någon tillhör en kollektivavtalslös arbetstagarorganisation

och andra en organisation, som har kollektivavtal, kan det

fortfarande vara en fråga om beslut som i paragrafens mening särskilt angår den ifrågavarande enskilde arbetstagarens

förhållanden. När däremot ett beslut av arbetsgivaren mer allmänt rör arbetets organisation och uppläggning i företaget i stort eller inom en enhet, eller när det rör sig om plane-

ringsfrågor av betydelse för flera än en eller några indivi-

duella arbetstagare eller när beslutet annars har större omfattning eller betydelse, är det endast de kollektivavtalsbärande organisationerna som har den förstärkta förhandlings-

rätten. Frågor på företagsledningsområdet är genomgående av

denna karaktär.

Förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 §§ gäller i första hand

i förhållande till arbetsgivarens lokala motpart på arbetstagarsidan. Leder förhandlingen på det lokala planet inte

till enighet mellan arbetsgivaren och den lokala motparten

har arbetstagarsidan rätt till förhandling även på det cen-

trala planet (14 §).

Rättslig reglering 107

Rätt till information (18-22 §§)

Part, som vid förhandling åberopar skriftlig handling skall

om motparten begär det hålla handlingen tillgänglig för denne (18 §).

Arbetsgivare har i förhållande till arbetstagarorganisation som är arbetsgivarens kollektivavtalsmotpart en informationsskyldighet (19 S). Regeln innebär att arbetsgivaren fortlöpande skall hålla arbetstagarorganisationen underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt. Häri ligger inte bara en skyldighet att lämna uppgifter som är av betydelse för att bedöma utsikterna för framtiden. Även uppgifter som hänför sig till vad som har varit eller om det aktuella läget omfattas av informationsplikten. Arbetsgivaren skall också hålla arbetstagarorganisationen underrättad om riktlinjerna för personalpolitiken. I kravet att informationen skall lämnas fortlöpande ligger att den skall lämnas så snart det kan ske, om inte parterna enas om annat.

Arbetsgivaren är vidare skyldig att på begäran bereda arbets-

tagarorganisationen tillfälle att i den omfattning som organisationen behöver granska böcker, räkenskaper och andra

handlingar som rör arbetsgivarens verksamhet. Som exempel på

sådana handlingar kan nämnas rapporter eller analyser och underlaget för dessa såsom statistik, protokoll, avtal. Även korrespondens, inkomna order etc. omfattas av informationsplikten.

Arbetsgivaren är också inom rimliga gränser skyldig att biträda med utredningar, prognoser och bearbetningar av befintligt material som organisationen behöver för sin bedömning av arbetsgivarens verksamhet. Häri ligger vid behov också en

skyldighet att presentera informationsmaterialet på ett lättillgängligt och förståeligt sätt. Självfallet bör arbets-

givaren också ge sådana kommentarer till handlingarna att informationen kan bedömas i sitt rätta sammanhang. Han är också skyldig att lämna kopior av handlingar som arbetstagarparten har rätt att ta del av, om det kan ske utan oskälig kostnad

eller omgång.

Rätten till information begränsas dock till vad organisationen behöver för att tillvarataga sina medlemmars gemensamma intressen i förhållandet till arbetsgivaren. Uppgifter som saknar betydelse för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare faller utanför rätten till information liksom t.ex. uppgifter om anställdas personliga förhållanden, som

inte har betydelse för någon aktuell facklig fråga. Rätten

till information är vidare begränsad till uppgifter och hand-

lingar som arbetsgivaren har tillgång till. När det gäller

108 Rättslig reglering :

ett koncernföretag bör rätten till information även omfatta material som företaget har tillgängligt och som belyser för-

hållandena inom koncernen, såvitt materialet i fråga har betydelse för den fackliga verksamheten på den egna arbets-

platsen.

Informationsskyldigheten fullgörs i första hand mot den

lokala arbetstagarorganisationen. Finns det inte någon sådan lokal facklig representation på arbetsplatsen, gäller infor-

mationsskyldigheten mot den arbetstagarorganisation som står som part i det kollektivavtal som binder eller brukar binda arbetsgivaren. Vid central förhandling skall informationsskyldigheten fullgöras även mot fackförbund eller liknande i

den mån informationen är av betydelse för förhandlingsfrågan

(20 S).

Part som skall lämna information har rätt till förhandling med motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas (21 §).

Reglerna om tystnadsplikt rörande uppgifter vars hemlighållande är av vitalt intresse t.ex. med hänsyn till arbetsgivarens affärsförhållanden eller ekonomiska förhållanden i övrigt eller till enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller både handlingar som åbero-

pas vid förhandling (18 §) och information som lämnas på grund av den primära informationsplikten (19 §). Frågor om

tystnadsplikt skall i första hand göras till föremål för för-

handling mellan parterna. Uppnås inte enighet kan part väcka

talan vid domstol om tystnadsplikt (21 §).

Medbestämmanderätt genom kollektivavtal (32 §)

Utöver vad som följer av MBL:s regler om förhandlingsrätt, rätt till information, tolkningsföreträde och facklig vetorätt är syftet med lagen att arbetstagarna skall tillerkännas rätt till medbestämmande genom kollektivavtal med arbetsgiva-

ren i fråga som rör ingående och upphävande av anställnings-

avtal, ledningen och fördelningen av arbetet samt verksamhetens bedrivande i övrigt. Bestämmelsen är ett uttryck för lagstiftarens vilja att arbetstagarna skall beredas medbe-

stämmanderätt, men att det skall ankomma på arbetsmarknadens

parter att i avtal närmare bestämma innebörden av och formerna för medbestämmanderätten. I linje härmed sägs att medbestämmanderättsavtal bör träffas om arbetstagarparten begär det. Därmed ges också uttryck för tanken att det bör ankomma

på arbetstagarna och deras organisationer att bestämma i vilken takt och på vilka särskilda områden avtal om medbestämmanderätt bör komma till. Lagrummets tillämpningsområde är inte tänkt att sträcka sig utanför tillämpningsområdet för

Rättsiig regiering 109

regierna om förhandiingsrätt (10 §) och om ämnesområdet för ko11ektivavta1 (23 §).

Träffas avta1 om medbestämmanderätt för arbetstagarna på ett

visst område och i vissa former b1ir det principieilt en

toikningsfråga att faststäiia i vi1ket förhåiiande avtaiet

står ti11 iagens medbestämmanderättsregier. Bestämmer parterna t.ex. att arbetstagarna ska11 ha direkt infiytande över arbetsgivarens besiut i form av vetorätt e11er

sjäivbestämmanderätt på ett närmare angivet område kan ett

sådant avta] vara avsett att ersätta Iagens reg1er om primär

förhandiingsskyidighet. Uppstår tvist på en sådan punkt kan

lagens regler om toikningsföreträde bli tiliämpiiga.

Skadestånd och andra påföijder

Var och en som bryter mot ko11ektivavta1 eiier mot 1agen är i princip skyidig att ersätta uppkommen skada (54 §). I $5 § finns regier om ersättning för annan än ekonomisk skada. Avsikten har varit att sammanfatta principerna bakom de tidigare regierna i ko11ektivavta1s1agen och förenings- och förhandiingsrättsiagen om s.k. aiimänt skadestånd för föreningsrättskränkning, koiiektivavtaisbrott och brott mot fredspiikten. Även vid brott mot de nya medbestämmanderegierna om förhandiingsskyidighet och skyidighet att iämna information, om toikningsföreträde och om fackiig vetorätt ska11 det vara möj1igt

att döma ut a11mänt skadestånd. Sådan skadeståndsskyidighet

skaii också kunna faststäiias när det är en arbetstagarpart som bryter mot de nya 1agreg1erna, exempe1vis missbrukar to1kningsföreträdet e11er vetorätten. För dessa senare fall finns särskiida reg1er om vem som bär skadeståndsansvaret och om begränsningar av detta ansvar. Det är i varje särskilt fa11 den part som har de i iagen faststä11da rättigheterna som kan ti11erkännas aiimänt skadestånd. En organisations intresse av att ko11ektivavta1ets eiier medbestämmandeiagens regier iakt-

tas i förhåiiande tiii mediemmarna betraktas i iagen på det sättet som sjäivständigt att det inte är någon förutsättning

för aiimänt skadestånd att även mediemmen är berättigad tili skadestånd eiier vi11 föra en skadeståndstaian. Har t.ex. en arbetsgivare träffat avta1 med en enskiid arbetstagare i den

för båda parterna gemensamma avsikten att kringgå ett för dem

gä11ande ko11ektivavta1, torde detta grunda ett sjäivständigt

skadeståndsanspråk för organisationen. Detsamma gä11er t.ex. om skadeståndsansvaret för en föreningsrättskränkande åtgärd,

när den kränkte mediemmen av en eiier annan aniedning inte

viii medverka ti11 att frågan (såvitt rör honom e11er henne)

b1ir föremåi för process. Däremot är det här en förutsättning för att en organisation ska11 ha rätt ti11 skadestånd att det

22 Prop. 1975/76:105, bi1aga 1 S. 85.

110 Rättslig reglering

har förekommit en kränkning av en enskild medlems förenings-

rätt och att det därigenom har gjorts ett intrång i organisa-

tionens verksamhet.

I linje med lagstiftarens avsikt bedrevs under tiden efter genomförandet av arbetsreformen förhandlingar inom arbetsmarknadens olika sektorer i syfte att nå fram till medbestämmandeavtal. Det första centrala medbestämmandeavtalet i egentlig mening träffades i mars 1978 för det statliga

arbetstagarområdet (MBA-S) mellan dåvarande statens avtalsverk på arbetsgivarsidan och SACO/SR, SF och TCO-S på arbets-

tagarsidan. Samtidigt träffade samma parter ett avtal om förhandlingsordning vid tjänstetillsättning och ett nytt huvudavtal. MBA-S gäller sedan den 1 juli 1978. Det har för sitt genomförande föranlett en särskild förordning (1978:592, ändrad och omtryckt senast 1982:373) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m.m.

Härefter har medbestämmandeavtal träffats inom flera olika

områden såsom försäkringskasseområdet, bankområdet, inom kooperationens område, försäkringsbranschen och för den kom-

munala och landstingskommunala sektorn.

Senast har i april 1982 träffats överenskommelse mellan SAF, L0 och PTK om vad parterna har kallat ett utvecklingsavtal.

Utgångspunkten är vissa i avtalet angivna gemensamma värde-

ringar. MBL anges gälla som grund och avtalet sägs vara att

betrakta som en påbyggnad och vidareutveckling av lagen i

syfte att främja utveckling och samverkan i företagen i praktiska och smidiga former. Avtalet förutsätter i vissa viktiga delar lokala överenskommelser som medger anpassning till olika förhållanden i företagen. Såsom former för samverkan anges förhandlingar mellan företaget och de fackliga organi-

sationerna enligt MBL, medverkan av fackliga företrädare på

olika nivåer i företagets ordinarie linjeorganisation (linjeförhandling och linjeinformation), partssammansatta samarbets- och informationsorgan och medverkan i projektarbete. Hos mindre företag kan de fackliga organisationerna utse kontaktombud som ges uppgifter och befogenheter enligt avtalet. Den enskildes möjligheter att delta i medbestämmandet betonas. Avtalet syftar allmänt till att främja utveck-

lingen av företagens verksamhet. Tre utvecklingsområden be-

handlas särskilt, nämligen arbetsorganisationen i företagen,

den tekniska utvecklingen och ekonomiska frågor.

Utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK innehåller också

23 Bergqvist-Lunning s. 468 f. 24 SOU 1982:60 s. 28 f.

reglering 111

Rättslig

vissa bestämmelser om information och förhandlingar i koncer-

ner. I fråga om information föreskrivs att avtalet skall i

koncerner tillämpas för varje företag för sig. Därvid skall i

första hand behandlas frågor som rör det egna företaget. Övergripande information om koncernen skall dock lämnas i de i koncernen ingående företagen. Med koncernövergripande in-

formation förstås information som har betydelse för två eller flera företag inom koncernen. Vidare ges de fackliga organisationerna i en koncern möjlighet att bedriva förhandlingar enligt 11 § MBL med koncernledningen. Detta gäller beslut som kan sägas utgöra en viktigare förändring av verksamheten för

minst två enheter i koncernen. Någon skyldighet redan på

grund av utvecklingsavtalet att förhandla föreligger dock inte. Däremot förutsätts det att de företag som är bundna av utvecklingsavtalet träffar överenskommelse med de lokala

arbetstagarorganisationerna i denna typ av frågor. En sådan

lokal överenskommelse skall då innebära att koncernledningen fullgör sin förhandlingsskyldighet genom att förhandla med en särskild utsedd förhandlingsdelegation. Det förutsätts alltså att man kommer överens om detta i ett lokalt medbestämmandeavtal. När besluten därefter skall verkställas i de berörda

företagen skall förhandlingar ske på lokal nivå enligt 11 §

MBL. Detta gäller dock inte om man i det lokala avtalet uttryckligen avtalat bort denna rättighet.

tagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Lagen (1976:351) syftar till att de anställda genom styrelse-

representation skall få inflytande över frågor som har bety-

delse för dem som kollektiv. För att kunna bli representerad i det egna företagets styrelse måste man vara anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening (1 §). Bank- och försäkringsaktiebolag och vissa typer av ekonomiska föreningar har undantagits från lagens tillämpning (2 §). I lagen har intagits en särskild koncernregel (3 §). Med koncern förstås i lagen svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 S aktiebolagslagen eller (1975:1385) 1 a § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar är moderföretag/moderförening och dotterföretag i förhållande till varandra. För att koncernbegreppet enligt skall vara aktiebolagslagen

tillämpligt fordras att ett aktiebolag äger så många aktier

eller andelar i en svensk eller utländsk att juridisk person det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Det i första hand avgörande är alltså att moderbolaget har röstmajoritet i dotterföretaget. Koncernbegreppet är

även tillämpligt då ett aktiebolag i annat fall på grund av

aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Definitionen av koncern-

112 Rättslig reglering

begreppet enligt lagen om ekonomiska föreningar överensstämmer med aktiebolagslagens med den skillnaden att moderföretaget i stället är en ekonomisk förening/moderföreningen.

Rätten till styrelserepresentation tillkommer dem som är an-

ställda i företaget eller i frågan om moderföretaget/moder-

förening dem som är anställda inom koncernen (4 §). En förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är vidare att företaget eller i förekommande fall koncernen, har åtminstonne 25 anställda (5 §). Med anställd avses den som är anställd tills vidare eller den som är antälld för viss tid, viss säsong eller visst arbete och arbetar i genomsnitt minst 16 timmar per vecka. Annan minsta tid kan bestämmas genom kollektivavtal (4 §).

Enligt huvudregeln har de anställda rätt att utse två leda-

möter och två suppleanter (5 §). Lagens tillämplighet på kon-

cerner leder till att rätten till representation i styrelsen för ett företag som är moderföretag/moderförening tillkommer samtliga anställda inom koncernen. De anställda i dotterföretagen har dessutom rätt att utse arbetstagarrepresentanter i det egna företagets styrelse. De anställdas rätt till styrelserepresentation förändras inte om antalet anställda minskar och underskrider 25 efter det att arbetstagarledamöterna utsetts (6 §). Bolagsstämma eller föreningsstämma kan besluta att lagen skall vara tillämplig även om företaget har färre anställda än 25 och även att de anställda skall ha rätt att utse fler ledamöter än lagen stadgar (7 §). Beslut om inrättande av styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och företräder mer än hälften av de anställda. Då beslutet rör moderföretag/moderförening fattas detta av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen (10 §). Det är vidare de lokala arbetstagarorganisationerna som utser arbetstagarledamöterna (11 §). För det fall organisationerna inte kan enas om annat utses arbetstagarrepresentanterna enligt en särskild regel (12 §). Arbetstagarrepresentant bör vidare utses bland de anställda

vid företaget eller i fråga om moderföretag/moderförening

bland de anställda inom koncernen (13 §). I 14-23 §§ regleras bl.a. tiden för representanternas uppdrag, rätt för suppleant för styrelseledamot att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, ärenden som arbetstagarrepresentanten ej får deltaga i, samt möjligheten att medge undantag från lagens tillämpning.

I lagen (1976:355) om styrelserepresentation för anställda i bankinstitutet och försäkringsbolag finns motsvarande reglering.

Rättsiig regiering 113

Styrelserepresentati0ns1agarna är föremåi för översyn. En promemoria styreiserepresentation för de anstäiida har utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat (Ds A 1986:1).

8.1.3 Marknadsföringslagen

Lagens (1975:1418) ändamå1 är att främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är 0ti11bör1ig mot konsumenter e11er näringsidkare (1 §). Uppgiften att ta ti11vara konsumentintresset betonas starkt. Det är konsumenterna som koliektiv som 1agen skyddar. Regier tili skydd för enskiida konsumenter som lidit skada

genom vi1se1edande marknadsföring får sökas på annat håii

t.ex. i konsumentköpiagen (1973:877) och konsumenttjänstiagen (1985:716).

Marknadsföringsiagen har också ett annat syfte, att nämiigen ge näringsidkare ett skydd mot oti11bör1iga marknadsförings-

åtgärder. Uppgiften att skydda näringsidkare mot denna form

av 0ti11bör1ig konkurrens har övertagits från 1agen

(1931:152) med vissa bestämme1ser mot i11oja1 konkurrens.25

Marknadsförings1agen är ti11ämp1ig på näringsidkares mark-

nadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter (1, 2, 3 och 6 §§).

Med marknadsföring förstås åtgärder som syftar ti11 att främja avsättningen av varor och tjänster m.m.26 Som marknads-

föring räknas redan det passiva sa1uhå11andet e11er uthyrningen av en vara e11er tiiihandahåiiandet av en kredit.

Inriktningen på avsättningsfrämjande åtgärder medför dock, att inköps- e11er riktade anskaffningsfrämjande åtgärder

bakåt mot ieverantörer, kreditgivare e11er arbetssökande fa11er utanför 1agen.

Såsom marknadsföringsåtgärder räknas inte bara aktiviteter

som vänder sig till aiimänheten e11er en större utan krets,

också åtgärder riktade ti11 enskiida individer, t.ex. munt-

iiga säijargument som en försäijare i en butik använder vid förhand1ing med en enskiid kund. Lagen gä11er för a11a distributions- och säijformer (även för t.ex. auktiomässor, ner, hemförsäijning och tiiifäilig handei) och för a11a säij- 1ed. Vissa viktiga regier gä11er dock bara när marknadsförings1agen riktar sig ti11 konsument.

25 Bernitz s. 125. 26 Prop. 1970:57 s. 64. 27 Prop 1975/76:34 s. 124, prop. 1976/77:123 s. 160.

Rättslig reglering

Marknadsföringslagen är till sin struktur nästan helt uppbyggd kring tre generalklausuler, nämligen

1. Generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring (2 §). mot otillbörlig marknadsföring kan Enligt generalklausulen

man förbjuda reklamåtgärd eller annan vid marknadsföring

handling som är otillbörlig mot konsumenter eller företagen

näringsidkare genom att strida mot god affärssed eller på

annat sätt.

2. Generalklausulen om informationsskyldighet (3 §). Enligt

denna generalklausul kan man positivt ålägga näringsidkare

att vid marknadsföring lämna sådan information som har sär-

skild från konsumentsynpunkt. Åläggandet får inne-

betydelse

hålla att informationen skall lämnas genom märkning på vara eller tillhandahållas i annan form på säljställe, i annonser

eller andra som näringsidkaren använder vid framställningar marknadsföringen eller i viss form till konsument som begär detta. skall förenas med vite om detta ej av

Åläggandet

särskilda skäl är obehövligt.

Av reklamutredningens lagförslag, som får anses vara vägle-

dande, framgår vilken typ av uppgifter som informationen

bland annat kan avse

- varans eller tjänstens innehåll, beskaffenhet och egenskaper, - förvaring och skötsel av varan, lämplig användning, priset och betalningsvillkoren, - förhållandet i övrigt mellan säljare och köpare, - vem som tillverkar, importerar, saluför eller tillhandahåller varan eller utför tjänsten.

i sistnämnda hänseende benämns sändarangivelser och Uppgifter är viktiga bl.a. för att konsumenterna skall kunna nå marknadsföraren för ytterligare informationer och för att kunna sina civilrättsliga befogenheter vid göra gällande reklamationer m.m.

3. Generalklausulen om produktsäkerhet m.m. (4 §). Enligt första kan man förbjuda försäljning m.m. stadgandets stycke

till konsument av varor som på grund av sina egenskaper

medför särskild risk för skada eller egendom. På

på person

samma sätt kan man också förbjuda försäljning m.m. av varor som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål. Generalklausulen riktar alltså mot saluhållande av sig eller uppenbart otjänliga konsumentvaror. Om skadebringande

28 SOU 1974:23 S. 9.

Rättslig reglering

det behövs för att motverka att sådana varor saluhålls kan enligt stadgandets andra stycke förbud även meddelas en näringsidkare som i egenskap av tillverkare, importör eller annars saluför varan till annan näringsidkare.

Reglerna om administration, förfarande och sanktioner är i stort sett ensartade för de nämnda generalklausulerna. Det är i huvudsak konsumentverket /K0/ och marknadsdomstolen som tillämpar reglerna.

Fråga om förbud enligt 2 eller 4 § får i fall som ej är av

större vikt prövas av konsumentombudsmannen genom förbudsföreläggande (14 §). Förbud enligt 2-4 §§ skall förenas med vite, om ej detta av särskilda skäl är obehövligt (5 §).

Utöver de tre generalklausulerna innehåller marknadsföringslagen ytterligare tre materiella stadganden. Dessa har givits en mera precis utformning och är straffsanktionerade. Straffet är normalt böter.

De kriminaliserande förfarande är

-

uppsåtlig användning av vilseledande framställning vid

marknadsföring (6 S), - av rabattmärke användning och annat köpbevis, som kan lösas in i annat än pengar, vid försäljning till konsument (7 S) och - av vissa användning andra varianter av kombinationserbjudanden (8 §).

överträdelser av de tre straffstadgandena prövas av allmän domstol (och alltså inte av marknadsdomstolen). Allmänt åtal får dock bara väckas efter medgivande av KO (17 § 2 st.). Denna ordning motsvarar vad som gäller för straffstadganden i konkurrenslagen.

De straffbelagda förfarandena faller innehållsmässigt inom

ramen för generalklausulen mot otillbörlig En marknadsföring. handling, som innefattar brott mot

någon av marknadsförings-

lagens straffbestämmelser, anses redan därigenom vara otillbörlig och kan alternativt läggas till för ett förbud grund med stöd av generalklausulen. I ett sådant fall har K0 möjlighet att välja mellan att föra förbudstalan i marknadsdomstolen och att anmäla till åtal. I praktiken är generalklausulen huvudbestämmelsen och

åtalsanmälningar sällsynta.

Straffbestämmelserna klargör emellertid att samhället spe-

ciellt ogillar de ifrågavarande metoderna och gör det också möjligt att rikta en sanktion mot redan vidtagna åtgärder.

116 Rättslig reglering

Marknadsföringsåtgärder kan även vara straffbara direkt en-

i brottsbalken, tex. om bedrägeri, förtal eller ligt regler bestickning.

Konsumentverket

Administrationen av marknadsföringslagen tillkommer i första hand konsumentverket/KO, som är både övervakande och ingripande organ. Från början var K0 en självständig myndighet motsvarande näringsfrihetsombudsmannen (N0). I samband med marknadsföringslagens utvidgning slogs emellertid K0 samman 1976 med konsumentverket till en central förvaltningsmyndig-

het för konsumentfrågor. Härigenom ville man bl.a. komma till

rätta med tidigare samordningsproblem. Förändringen återspeglas inte i själva marknadsföringslagen, där det fortfarande endast talas om K0. Av instruktionen för konsument-

verket (1986:629) framgår emellertid att KO:s uppgifter vad

gäller utredningar och förhandlingar fullgörs av tjänstemän i konsumentverket. Verkets generaldirektör är samtidigt K0.

Ärenden enligt marknadsföringslagen handläggs i regel på

verkets olika sakenheter. Ett särskilt KO-sekretariat har till bl.a. att förbereda och omhänderha ärenden i uppgift marknadsdomstolen.

K0 handlägger (i likhet med N0 inom sitt område) väsentligen två typer av ärenden, nämligen

- initiativärenden, dvs. ärenden som KO tar upp på eget

initiativ (ex officio), främst p.g.a. den egna fortlöpande granskningsverksamheten eller informationer i massmedier och - anmälningsärenden, dvs. ärenden som anmäls till K0 av utomstående såsom enskilda konsumenter, näringsidkare, organisationer och myndigheter (inbegripet kommunala konsumentorganl.

Under 1985 handlade konsumentverket/KO 2 279 ärenden enligt marknadsföringslagen. Det helt övervägande antalet var anmälningsärenden. De flesta anmälningarna kom från enskilda konsumenter. Fall som rörde vilseledande reklam var i majoritet.

Verkets handläggning av marknadsföringsärenden följer förvaltningslagens regler. I praktiken avskrivs en stor del av anmälningsärendena med stöd av en särskild instruktionsbe-

stämmelse att klagomål får lämnas utan åtgärd, om det med

29 Bernitz s. 127 ff.

Rättslig reglering 117

hänsyn till konsumentintresset är av ringa betydelse att saken prövas. KO har möjlighet att infordra upplysningar, handlingar, varuprov m.m. av näringsidkare med stöd av särskilda regler.

Det stora flertalet ärenden, som tas upp till sakbehandling,

slutar med uppgörelser på frivillig väg. Det finns ett starkt

inslag av förhandlingar i konsumentverkets/K0:s verksamhet.

Samtidigt fyller emellertid K0 ett slags åklagarfunkion. Det ankommer på K0 att föra ärenden enligt de tre

generalklausulerna under marknadsdomstolens prövning. Det är marknadsdomstolen som har hand om själva och i prejudikatbildningen, första hand är det ärenden av principellt intresse eller stor praktisk betydelse som hänskjuts till markandsdomstolen. I mindre viktiga ärenden kan K0 själv utfärda förbuds- eller

informationsförelägganden. Det ankommer också på K0 att lämna

medgivande till åtal för brott mot de särskilda straffstadgandena i 6-8 §§ En omfattande, intern

har utbildats. marknadâföringslagen. 0

K0-praxis

8.1.4 Konkurrensrättsliga regler

Konkurrenslagen

Konkurrenslagen (1982:729) har till ändamål att främja en från allmän önskvärd konkurrens synpunkt inom näringslivet

genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar (1 §).

Lagens skyddsintresse är en sådan konkurrens som är till konsumenternas bästa.

Begreppet konkurrensbegränsning omfattar varje förhållande som innebär eller har till följd att konkurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad. Med skadlig verkan förstås att

konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från allmän påverkar

synpunkt prisbildningen, hämmar verkningsför-

mågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans

näringsutövning (2 §).

Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet kan marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan besluta

om åtgärder enligt

lagen. Åtgärden får riktas mot den

näringsidkare som föranleder den skadliga verkan. Termen näringsidkare har samma innebörd som enligt bl.a. marknadsföringslagen och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Marknadsdomstolen kan enligt 3 § meddela 1. näringsidkaren förbud att tillämpa ett visst avtalsvillkor eller avtal,

30 Bernitz s. 129 ff.

118 Rättslig reglering

annat konkurrensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfarande som det sålunda förbjudna 2. att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss

åläggande vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljåläggande) eller 3. åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrens-

begränsande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss in-

formation eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet (rättelseåläggande). Om den skadliga verkan innebär att ett

pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av större vikt, kan marknads-

domstolen ålägga näringsidkaren att under en viss tid, högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande). Ett förbud eller åläggande enligt 3 § får förenas med

vite.

Innan förbud eller åläggande meddelas skall marknadsdomstolen

söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inte omständigheterna talar däremot (4 §). Ansökan till marknadsdomstolen om prövning enligt 2 § görs av näringsfrihetsombudsmannen. Beslutar denne att i visst fall inte göra ansökan, får sådan göras av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller av en näringsidkare som be-

rörs av konkurrensbegränsningen i fråga (17 §).

Om ett visst fall ej är av större vikt, får näringsfrihetsombudsmannen vid vite meddela näringsidkare förbudsföreläggande, säljföreläggande eller rättelseföreläggande antingen för godkännande omedelbart eller inom viss tidsfrist (11 §). Bestämmelsen tillämpas endast i mer uppenbara fall som inte

är av större vikt. När det gäller exempelvis frågor av prin-

cipiell vikt, eller då ett ärende rör ekonomiskt betydande transaktioner torde, enligt förarbetena, sakens beskaffenhet oftast vara sådan att förutsättningar saknas för att tillämpa bestämmelsen.

Två slag av konkurrensbegränsning har redan på förhand an-

setts så skadliga att de är förbjudna. Detta gäller dels bruttoprisförbudet (13 S) dels anbudskartellförbudet (14 §).

Bruttoprisförbudet innebär att en näringsidkare inte får 1. betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försäljning eller uthyrning av en vara inom landet inte

skall gå under ett visst pris eller 2. till ledning för pris-

sättningen i ett senare led inom landet ange ett visst pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att det

31 Prop. 1981/82:165 S. 231, 270.

Rättslig 119 reglering

framgår att priset får sättas lägre. Det pris bestämmelsen

avser är s.k. fast bruttopris och minimipris. Den allmänna innebörden av bruttoprissättningen är att en leverantör föreskriver till vilket pris som efterföljande led skall vidareförsälja produkterna. Det pris som leverantören anger kan vara antingen ett fast bruttopris, som varken får underskridas eller överskridas, eller ett minimipris, som får överskridas men inte underskridas.

Med visst pris avses inte bara ett i kronor uttryckt återförsäljningspris. Till sin funktion likvärdigt är ett pris som ställs i relation till ett annat pris. Som exempel kan nämnas ett angivande av att priset inte får vad understiga som vid varje särskild tidpunkt tillämpas av viss eller vissa näringsidkare.

Förbudet gäller inte vertikal cirkaprissättning, dvs. vad som reellt är endast rekommendationer från leverantörens sida. Inte heller förbjuds ett s.k. maximipris, dvs. ett utförsäljningspris som i senare led får underskridas men inte över-

skridas. Den förbjudna åtgärden kan bestå i uppställandet av

villkor i anbud, vid avtalsslut eller eljest. Det krävs inte

att någon försäljning kommer till stånd. Bestämmelsen förutsätter att ett leveransförhållande består eller åsyftas. Är så fallet finns det inte någon när det den

begränsning gäller vara prisbindningen avser. Förbudet täcker inte bara det

normala fallet att fråga är om vidareförsäljning av en vara i

dess levererade skick utan avser i princip också den situationen att varan efter leverans skall t.ex. beförädlas,

arbetas eller som insatsvara ingå i en annan produkt. Även

prisbindning som avser en annan vara som leverantörens återförsäljare saluhåller är otillåten. Vidare täcker förbudet det fallet att prisbindningen avser en vara som leverantörens

återförsäljare själv tillverkar eller har köpt av annan.

Förbudet under p. 2 har utformats så att företagare inte får till ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange visst pris vid försäljning eller uthyrning av en vara

utan att det framgår att priset får sättas lägre. Innebörden

av förbudet är till en början att inga som helst

påtryck-

ningar i princip får förekomma i avsikt att förmå en avnämare

att upprätthålla en viss prisnivå. Därutöver ett krav

gäller

att det måste framgå att priset får sättas lägre, oavsett om

prisangivelsen har till syfte att få till stånd en prisbindning eller inte. Förbudet får till följd att det företag som

exempelvis i annons, katalog eller prislista eller på för-

packning eller annat omslag anger visst återförsäljningspris,

måste göra klart att priset får underskridas av återförsäljaren. Normalt klargörs detta genom att det annonserade eller eljest angivna priset anges vara ett cirkapris. Detta innebär

;MJ . -_

120 Rättslig reglering _._,-_.. ,,_,,

vidare att prisuppgifter som leverantörer lämnar vid marknadsföringen inte faller utanför förbudet därför att de riktas till konsumenterna. Också återförsäljarna kan ju ta del av exempelvis annonser. Vidare skulle förbudet annars inte bli verksamt. Rekvisitet till ledning för prissättningen skall alltså ges den tolkningen att det täcker också leverantörens prisangivelser vid marknadsföringen till konsumenterna.

Härav följer även att, om en leverantör vid marknadsföring

till konsumenter anger bruttopriser, åtgärden i sig är för-

bjuden också i det fall att leverantören har underrättat

återförsäljaren om att priset får underskridas.

Bruttoprisförbudet är inte tillämpligt på förhållandet mellan

kommittent och kommissionär. Att en kommittent anger det pris hans kommissionär skall hålla vid försäljning av kommissionsgodset innebär alltså inte en överträdelse av bruttoprisför-

budet. Någon försäljning från kommittenten till kommissionä-

ren äger ju nämligen inte rum eftersom äganderätten till kommissionsgodset förblir hos kommittenten intill dess den

vid kommissionärens försäljning av godset övergår direkt från

kommittenten till köparen. I propositionen till konkurrens-

lagen32 framhålls emellertid, att kommittentens åtgärder dock

kan vara att bedöma som en självständig konkurrensbegränsning med skadlig verkan och föranleda ingripande med stöd av 2 och 3 §§ KL. Av särskild betydelse blir detta när kommittenten såsom ibland kan vara fallet i kommissionsavtalet meddelar kommissionären bindande föreskrifter rörande prissättningen av innehåll att det av kommittenten bestämda priset inte får underskridas och att kommissionären inte heller till den

slutlige köparen får avstå någon del av sin kommissionser-

sättning och därmed sänka priset (förbud mot returprovision). Kommissionsavtalet medför då för konkurrensen samma verkningar som bruttoprisförbudet avser att hindra. Kommissionsavtalet utesluter med andra ord priskonkonkurrens och innefattar därigenom en konkurrensbegränsning.

Bruttoprisförbudet avser inte det fallet att en leverantör gentemot en kund åtar sig att hålla ett visst lägsta pris vid försäljning till andra kunder. Av 29 § följer att en sammanslutning av näringsidkare jämställs med näringsidkare.

En branschförening får således inte i prislista eller på

annat sätt ange för medlemmarnas kunder ett lägsta

gemgnsamt 4

pris vid återförsäljning av medlemarnas varor.

32 Prop. 1981/82:165 s. 272. 33 Martenius s. 178. 34 Prop. 1981/82:165 s. 271 ff.

Rättslig reglering 121

Enligt anbudskartellförbudet får en näringsidkare inte ingå

eller tillämpa en överenskommelse med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett gemensamt för-

farande eller, i syfte att så skall ske, öva påtryckning på

annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma förfarandet innebär att vid anbudstävling för tillhandahållande av en vara, tjänst eller annan nyttighet inom landet

1. någon skall avstå från att avge anbud, 2. en anbudsgivare

skall avge högre anbud än en annan eller 3. samarbete annars

skall förekomma ifråga om anbudssumma, förskott eller kredit-

villkor. Undantag från förbudet görs i två fall. Det ena gäller anbudsgivning genom s.k. säljorganisation. Det andra undantaget avser samfälld prestation med gemensamt anbud eller det fall när ett företag medverkar som underleverantör till anbudsgivaren. Förutsättning för undantagen är att anbudsgivarna lämnar skriftlig uppgift om sin samverkan till den som anbudet riktas till.

Marknadsdomstolen kan medge dispens från förbuden (16 §) om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt

bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning

eller om eljest särskilda skäl föreligger.

För brott mot bruttoprisförbudet och anbudskartellförbudet är stadgat böter eller fängelse högst ett år eller om brottet är att anse som grovt fängelse högst två år (34 och 36 SS). Åtal

väckes av åklagare vid allmän domstol. För åtal vid överträ-

delse av förbuden krävs medgivande av näringsfrihetsombudsmannen (39 §).

Näringsfrihetsombudsmannen

Enligt 11 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol finns en

för konkurrensbegränsningsfrågor.

näringsfrihetsombudsman

Näringsfrihetsombudsmannens (N0:s) verksamhet regleras genom förordning (1982:1048) med instruktion för näringsfrihetsombudsmannen.

Enligt instruktionen har NO till uppgift att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet. I anslutning härtill fullgör N0 de uppgifter som följer av konkurrenslagen och 12 § lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (2 §).

Det åligger N0 särskilt

att följa koncentrationen i näringslivet samt ätt ägna speciell uppmärksamhet åt konkurrensbegränsande förfaranden som marknadsdominerande företag tillämpar,

122 Rättslig reglering

att ta upp ärenden rörande konkurrensbegränsningar, som är av

betydelse för större konsumentintressen eller påverkar

konkurrensförhållanden inom en hel näringsgren eller på

ett påtagligt och avgörande sätt försvårar eller hindrar någons näringsutövning,

att från konkurrenssynpunkt granska olika former av etableringshinder,

att uppmärksamma om vissa samhällsåtgärder i sig får olämpliga konkurrensbegränsande effekter och, där så är på-

kallat, verka för att inslag som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks, att främja genomslagskraften av det allmännas bedömningar i

fråga om skadliga konkurrensbegränsningar genom informa-

tionsspridning i lämplig omfattning till näringsidkare och andra berörda, bl.a. om marknadsdomstolens och ombudsmannens ställningstaganden i skilda ärenden av betydelse (3 §).

På begäran av en näringsidkare kan N0, om särskilda skäl föreligger, meddela denne besked huruvida en konkurrensbegränsning, som näringsidkaren avser att genomföra, enligt N0:s bedömande har skadlig verkan. Ett sådan besked är inte bindande för NO vid en senare prövning av konkurrensbegränsningen, om nya omständigheter har tillkommit eller annan särskild anledning föreligger. Besked får lämnas endast i den

mån det kan ske utan att andra göromål därigenom eftersätts

(4 §).

Instruktionens stadgande om förhandsbesked, har i praxis i allmänhet ersatts av ett mindre formellt förfarande, som

innebär att företag under hand tillfrågar N0 om en konkur— rensbegränsande åtgärd kan tänkas bli bedömd som skadlig i

lagens mening. N0 kan då redogöra för de riktlinjer efter vilka en bedömning sker enligt lagstiftningen. Företaget får

därigenom en utgångspunkt för egen prövning av åtgärdens

förenlighet med lagen. Det har över huvud taget kommit att bli en viktig uppgift för N0 att tjänstgöra som upplysningskälla för näringslivet beträffande konkurrenslagstiftningens innehåll och tillämpning i olika situationer.

Statens pris- och kartellnämnd

Lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden - uppgiftsskyldighetslagen - är avsedd att ge samhällsorganen de uppgifter som erfordras för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Den utgör alltså den legala grunden för samhällets pris- och konkurrensövervakande verksamhet.

35 Martenius s. 416 f.

Rättslig reglering 123

Handhavandet av den uppgiftsinsamlings- och utredningsverk-

samhet som grundas på uppgiftsskyldighetslagen åvilar främst statens pris- och kartellnämnd (SPK). I fråga om bank- och

fondväsendet omhänderhas motsvarande verksamhet i stället av bankinspektionen samt beträffande försäkringsväsendet av försäkringsinspektionen. I uppgiftsskyldighetslagen regleras inte verksamhetens bedrivande med undantag dock för regler om det enligt uppgiftsskyldighetslagen förda kartellregistret. Sådana bestämmelser har i stället upptagits i de tre myndigheternas instruktioner, beträffande SPK i förordningen (l983:407, ändrad 1986:627) med instruktion för statens prisoch kartellnämnd.

Enligt instruktionen är SPK central förvaltningsmyndighet för

frågor om pris- och konkurrensövervakning. Nämnden har till

uppgift att följa utvecklingen och främja allmän kännedom rörande pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet, med undantag av bankväsendet och annan näringsverksamhet, som bankinspektionen har tillsyn över, samt försäkringsväsendet (2 §).

Enligt 8 § uppgiftsskyldighetslagen skall register (kartellregister) föras över konkurrensbegränsande överenskommelser,

om vilka uppgift lämnas eller myndigheten på annat sätt er-

håller kännedom om.

Kartellregistreringen enligt uppgiftsskyldighetslagen utgör en direkt fortsättning av den registrering i ett kartell-

register som kommerskollegiets monopolutredningsbyrå tidigare

hade utfört enligt 1946 års lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Vid uppgiftsskyldighetslagens tillkomst överfördes uppgiften till SPK. Syftet med registreringen hos offentlig myndighet av kartellavtal och andra liknande överenskommelser mellan företagare angavs i förarbetena till 1946 års lag vara att ge statens kontrollerande organ material för en kartläggning av näringslivet med hänsyn till förekomsten av ofullständig konkurrens. En registrering

ansågs också, i den mån uppgifterna publicerades, vara ett

medel att draga allmänhetens och potentiella konkurrenters uppmärksamhet till dessa företeelser och skärpa deras vaksam-

het i fråga om eventuella missbruk. Offentligheten kring kon-

kurrensbegränsande överenskommelser bedömdes också kunna få den verkan, att obefogade misstankar hos allmänheten om missbruk kunde undvikas samtidigt som även vetskapen hos företagarna om att innehållet i kartellöverenskommelser kunde komma att bli allmänt tillgängligt ofta kunde vara ett tillräckligt

korrektiv mot missbruk. De tankegångar, som sålunda låg till

grund för kartellregisteringens införande, är alltjämt de som bär upp institutet.

124 Rättslig reglering

För att ett avtal skall anses konkurrensbegränsande behöver avtalet i dess helhet inte syfta till att begränsa konkurrensen. Det är tillräckligt, att det innehåller en konkurrensbegränsande klausul, t.ex. att köparen förbinder sig att hålla ett visst pris vid varans vidareförsäljning, att inte sälja varan annat än inom visst område e.d. Saknas en uttrycklig bestämmelse syftande till att konkurrensen skall begränsas anses registreringsplikt emellertid ej föreligga. Ett avtal, som innebär att en företagare övertar en annan företagares rörelse, registreras sålunda ej om avtalet inte innehåller

något utöver sedvanliga köpevillkor, oavsett att konkurrensen

kanske faktiskt kommer att i hög grad begränsas till följd av att antalet företagare i branschen minskas genom avtalet.

För frågan om registrering i kartellregistret saknar det

varje betydelse om den konkurrensbegränsande överenskommelsen medför skadlig verkan eller ej i konkurrenslagens mening. Även avtal, som alldeles uppenbart är ur allmän synpunkt nyttiga, skall sålunda registreras. Registreringsmyndigheten har uteslutande att bedöma om en överenskommelse är konkur-

rensbegränsande eller ej, men har inte att ingå på en bedöm-

ning av konkurrensbegränsningens verkningar.

Kartellregister skall föras över konkurrensbegränsande överenskommelser, om vilka uppgift lämnas eller myndigheten eljest erhåller kännedom. Det föreligger ej skyldighet för

någon att självmant anmäla avtal eller överenskommelser för

registrering i kartellregistret. I viss begränsad utsträckning sker dock en dylik frivillig anmälan av avtal. SPK har då skyldighet att registrera avtalet om förutsättningarna härför i övrigt är för handen. I viss begränsad utsträckning erhåller SPK vidare kännedom om konkurrensbegränsande överenskommelser, när SPK utför särskilda undersökningar an-

gående konkurrens- eller prisförhållandena inom något visst område av näringslivet. De påträffade avtalen blir då natur-

ligen föremål för registrering. Vanligen erhålles emellertid kännedom om avtal och överenskommelser, som skall registreras, genom ett systematiskt bedrivet anmaningsförfarande. I praxis riktar SPK anmaningarna särskilt till varje företag

eller sammanslutning. Har den som mottagit en anmaning inte någon konkurrensbegränsande överenskommelse att anmäla skall

han avge en skriftlig försäkran härom.

Sedan SPK efter anmaning eller på annat sätt erhållit er-

forderliga uppgifter om en konkurrensbegränsande överenskommelse, upprättas inom SPK en redogörelse för överenskommelsen, innehållande ett referat - eller stundom ett citat i transumt - av de konkurrensbegränsande bestämmelserna jämte en kortfattad redogörelse för sådana förhållanden, som belyser och klarlägger överenskommelsens innehåll. Redogörelsen

Rättslig reglering 125

tillställs parterna i överenskommelsen för yttrande. Parterna

får därigenom tillfälle att se till att sammanfattningen på ett korrekt sätt återger den ifrågavarande konkurrensbegrän-

sande överenskommelsen. Ur parternas egen synpunkt är det naturligen också angeläget, att de särskilt granskar att i redogörelsen inte kommer att inflyta sådana uppgifter om förhållanden av icke konkurrensbegränsande natur som inte är oundgängligen nödvändiga för att belysa och klargöra den

konkurrensbegränsande överenskommelsens innehåll, med hänsyn

till den betydelsen detta har från sekretessynpunkt. Efter prövning av de invändningar som kan ha gjorts beslutar SPK därefter, huruvida överenskommelsen skall införas i kartellregistret och vilket innehåll redogörelsen skall ha.

Kartellregistret är i princip offentligt. Vem som så önskar kan alltså hos SPK (resp. bankinspektionen och försäkringsinspektionen) ta del av registret. Emellertid gäller enligt 8 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) sekretess för uppgift i kartellregistret, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs och att sekretess inte nämnvärt motverkar syftet med registret. Den som vill komma i åtnjutande av sekretess för uppgift i kartellregistret enligt detta stadgande bör anmäla detta för SPK (respektive bankinspektionen eller försäkringsinspektionen). Enligt samma stadgande i sekretesslagen kan regeringen för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas ut.

8.1.5 Immaterialrättsliga regler

Firmalagen

Firman är enligt lagen (1974:156) den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. Om näringsidkaren är en juridisk person såsom aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening utgör firman den juridiska personens namn. En fysisk person kan begagna sitt eget namn men har också möjlighet att använda en firma av annat innehåll. Om näringsidkaren driver del av verksamheten under särskild benämning utgör denna bifirma. Bifirma får med hänsyn till principen om firmans enhet aldrig avse hela verksamheten. Den bör inte heller brukas för så stor del av verksamheten att den fram-

står som parallell till huvudfirman. Som exempel på fall där

det kan finnas anledning att använda bifirma kan nämnas att en näringsidkare övertar verksamhet, som under viss firma drivits av annan, eller startar en ny Verksamhetsgren, som

36 Martenius s. 426 ff.

126 Rättslig reglering

sett utifrån saknar samband med resten av verksamheten eller som i övrigt, t.ex genom sin lokalisering, framstår som helt självständig. Annat kännetecken som näringsidkare jämte firma använder för sin verksamhet kallas sekundärt kännetecken. Hit räknas firmaförkortningar och firmadominanter. Andra exempel

är särskilda benämningar på verksamhetsställen o.d. samt

slagord. Sekundära kännetecken kan också vara av utstyrselbetonad karaktär eller av akustisk art. Speciellt utförande

på anställdas klädsel eller på utrustning som används i

verksamheten kan t.ex. komma att förknippas så nära med viss verksamhet att ett utstyrselliknande kännetecken bör anses föreligga. Firma, bifirma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken (1 §).

Ensamrätt till firma och därmed även till bifirma förvärvas genom registrering eller inarbetning eller båda. Ensamrätt

kan dock inte uppstå genom firmans blotta antagande och användande. Sekundära kännetecken kan inte registreras. I fråga

om dem utgör inarbetning den enda skyddsgrunden. Vissa sekundära kännetecken torde dock kunna registreras som varumärken, och vidare kan en firmadominant ofta vara skyddad redan genom det skydd som tillkommer själva firman. Inarbetning anses föreligga om näringskännetecknet är allmänt känt bland dem till vilka näringsidkarens verksamhet riktar sig (2 §).

Innebörden av den ensamrätt som förvärvas genom registrering är att annan än rättshavaren är förhindrad att använda näringskännetecken som är förväxlingsbart med registrerat kännetecken. Möjligheterna att använda visst kännetecken kan dessutom vara begränsade med hänsyn till att användningen kan förbjudas om allmänna intressen skulle kräva det t.ex. därför att användningen är vilseledande (15 § 1 st.). För firma som är skyddad genom registrering gäller vidare att skyddet kan upphöra, om registreringen hävs.

Förväxlingsbarhet kommer i regel i fråga bara om kännetecknen

används i samma eller liknande verksamhet (6 §). Dessutom gäller förbudet bara inom det i varje fall tillämpliga

skyddsområdet) I fråga om registrerad firma är huvudregeln att skyddsområdet sammanfaller med registreringsområdet. En-

samrätten gäller nämligen inom område för vilket firman regi-

strerats. Detta innebär att skyddsområdets storlek varierar

alltefter arten av näringsidkare. För dem som registreras i handelsregister, huvudsakligen enskilda näringsidkare och

handelsbolag, utgör i princip länet skyddsområde. Detsamma

gäller ekonomiska föreningar. Aktiebolag registreras, i likhet med exempelvis banker och försäkringsbolag, centralt och får därigenom hela landet till skyddsområde.

Rättsiig regiering 127

Den som trots förbudet använder förväxlingsbart näringskänne-

tecken gör sig sky1dig tili firmaintrång, vi1ket kan medföra

ansvar och/e11er ersättningsskyidighet (18 resp. 19 §). På-

föijd för firmaintrång kommer inte i fråga annat än om an-

vändningen är obehörig. Om firmahavaren har iämnat samtycket tiil användning av förväxiingsbart kännetecken kan han a11tså

inte påtaia saken.

Ensamrätt ti11 inarbetat näringskännetecken innebär att annan än innehavaren är förhindrad att använda näringskännetecken som är förväxiingsbart med inarbetat kännetecken. Innebörden av ensamrätten til] registrerad firma har i huvudsak sin mot-

svarighet även i fråga om inarbetat näringskännetecken. In-

arbetat kännetecken åtnjuter skydd inom det område där inarbetningen består, viiket i praktiken innebär att skyddet vidmakthåiis genom att kännetecknet används.

För att en firma ska11 kunna registreras krävs att den är ägnad att särski1ja innehavarens verksamhet från andras (9 §). Vi11koret ti11g0doser i första hand firmainnehavarens

eget intresse. Utan särskiijningsförmåga är firman inte ägnad

att fyila sin funktion som kännetecken för näringsidkarens verksamhet.

Ti11 ledning för bedömande av särskiijningsförmågan ska11

hänsyn tas tili den tid och omfattning firman varit i bruk e11er med andra ord til} den faktiska användning som har

föregått ansökan om registrering. Har firma som består av ord

med förhåilandevis 1iten originaiitet utnyttjats under iängre tid e11er i större omfattning, kan detta ge anledning anta

att firman har ti11räck1ig särskiljningsförmåga för att kunna

fungera som kännetecken. Detta innebär inte att användningen måste ha skett i sådan omfattning att firman är att betrakta som inarbetad. Ju mindre särprägiad firman är i och för sig

desto större krav måste eme11ertid stä11as på den faktiska

användningen. Det måste krävas stark bevisning för att ett ord som är a11mänt brukat och har deskriptiv karaktär ska11 kunna anses ha biivit så utmärkande för firmahavarens verksamhet att det har fått en sekundärbetydeise som kännetecken för denna verksamhet vid sidan av sin ursprungiiga innebörd. I sådana fa11 torde inarbetning i rege1 behöva föreiigga.

Kravet på särskiijningsförmåga motiveras inte bara av hänsyn

ti11 näringsidkarens intresse av att firman ska11 kunna

fungera som kännetecken. Det grundas också på att vissa siag

av ord inte bör få förbehåiias en viss näringsidkare. Hit hör

deis a11männa benämningar på verksamhetens art e11er däri

utbjudna varor e11er tjänster, de1s a11mänt brukade ortnamn 0.1.

128 Rättslig reglering

Ett särskilt villkor gäller för s.k. bokstavs- eller sifferfirma, dvs. firma som består enbart av bokstäver eller siffror, vilka inte kan uppfattas som ord. Sådan firma registreras bara om firmans användning har lett till fullbordad inarbetning. Här ställs således strängare villkor än för icke

distinktiva ord. Detta beror på att rena sammanställningar av

bokstäver eller siffror oftast är svåra att särskilja och därför lätt kan förväxlas med andra liknande sammanställningar. Har en sådan firma blivit inarbetad, har den emellertid visat sin genomslagskraft och hinder föreligger då inte

mot registrering. Regeln tar uttryckligen sikte bara på

firmor som består antingen av bokstäver eller av siffror. Den

torde emellertid kunna tillämpas analogiskt även på en firma

som består av en kombination av bokstäver och siffror.

Rätt på grund av registreringen uppkommer från den dag an-

sökan kom in till registreringsmyndigheten. Om ansökan bi-

falls, får sökanden således skydd mot intrång från denna dag

(12 §).

Vissa i lagen närmare angivna omständigheter utgör hinder mot registrering (10 §).

Varje näringsidkare som är subjekt för firmarätt skall i princip vara intagen i ett offentligt register. I registret införs inte bara näringsidkarens firma utan även vissa andra uppgifter om honom som ansetts vara av den vikt att de bör komma till allmän kännedom. Registreringen fullföljer härigenom ett offentligrättsligt syfte men den har samtidigt ett privaträttslig ändamål. Den ger sålunda näringsidkaren ett visst firmaskydd. För flertalet juridiska personer, t.ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar, är det först registreringen som ger dem rättspersonlighet och därmed samtidigt firmarätt.

Register förs både centralt och lokalt. Den viktigaste av de centrala registren är aktiebolagsregistret, som förs hos pantent- och registreringsverket och omfattar aktiebolag som bildats enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen. Filialregistret förs också hos pantent- och registreringsverket. Häri registreras filialer för utländska bolag och föreningar som fått tillstånd att idka näring här genom självständigt avdelningskontor enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

Lokalregistren förs hos länsstyrelserna. De viktigaste är handelsregistren vari förs in enskilda näringsidkare och

37 Prop. 1974:4 a. 199 ff.

Rättslig reglering

handelsbolag samt ideella föreningar och stiftelser som driver näring.

Registerföreskrifterna är utformade så att speciallagarna, t.ex. handelsregisterlagen (1974:157), aktiebolagslagen, lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, innehåller särskilda föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i olika slag av firma medan firmalagen, som reglerar för firmaskyddet alla slag av näringsidkare, innehåller registreringsföreskrifter av allmän natur giltiga för alla registreringsmyndigheter.

Lagen om ekonomiska föreningar

Utmärkande för de ekonomiska föreningarna är att de driver ekonomisk verksamhet som syftar till att främja medlemmar nasekonomiska intressen. Föreningen får inte ha

något eget

vinstsyfte. Att föreningen driver ekonomisk verksamhet inne-

bär i princip inte något annat än att en affärsmässig verk-

samhet drivs. Detta får dock inte som ett krav

uppfattas på

affärsmässighet i den bemärkelsen att vinst måste uppkomma. I allmänhet torde här inrymmas köp och försäljning av varor eller

tjänster, förvaltning av fastigheter och liknande.39

Riksdagen har den 8 april 1987 antagit en ny lag om ekonomiska föreningar som skall ersätta 1951 års lag.

Lagen innebär framför allt en modernisering och förenkling av nuvarande bestämmelser. Bland nyheterna märks att firmaskyddet för de ekonomiska föreningarna sträcks ut från att gälla inom ett län till att gälla inom hela landet. Vidare föreslås regler om verkställande direktör och om effektivare revision. De nuvarande bestämmelserna om föreningsledningens medborgarskap och bosättning mjukas upp när det gäller nordiska medborgare. En annan nyhet är regler om fusion mellan en moderförening och ett dotteraktiebolag. De sistnämnda reglerna syftar bl.a. till att underlätta för arbetskooperationen.

Lagens definition av begreppet ekonomisk överensförening stämmer i sak med motsvarande definition i 1 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Genom definitionen slås fast att den ekonomiska föreningen är en associationsfrom som även i fortsättningen skall förbehållas sammanslutningar vilka har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

38 Essén s. 43 ff. 39 Grosskopf, Ekonomiska föreningar, s. 10, 1985 40 Rskr. 1986/87:172.

Rättslig reglering

intressen genom en ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna är aktivt engagerade. Liksom enligt gällande rätt kan en ekonomisk förening främja sina medlemmars ekonomiska intressen tillhandahålla tjänster, t.ex. genom att driva ett genom att daghem för medlemmarnas barn.

Lika litet som den nuvarande lagen omfattar den nya lagen ideella föreningar, dvs. föreningar som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt, idrottsligt, kulturellt eller i övrigt ideellt syfte. I praxis har utbildats vissa normer enligt vilka de ideella föreningarna anses äga rättskapacitet, om de har anlitat stadgar av viss fullständighet och har styrelse.

En ekonomisk förening skall liksom tidigare registreras hos Den blir en juridisk person först sedan den länsstyrelsen. registrerats. Motsättningsvis gäller att föreningen före registreringen saknar rättskapasitet.

1951 års lag om ekonomiska föreningar innehåller åtskilliga detaljbestämmelser om förfarandet vid registreringsanmälningar m.m. I

I 9 § finns exempelvis utförliga regler om vilka uppgifter som ansökan om registrering skall innehålla.

Av 101 § 1 mom. framgår vilka uppgifter som länstyrelsen

skall låta införa i registret för det fall registrering beviljas. Paragrafen upptager bl.a. följande punkter

1. föreningens firma, 2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, 3. den ort där föreningen har sitt säte.

Motsvarigheter till de flesta av dessa detaljerade bestämmelser bör tas in bland de tillämpningsföreskrifter till den nya lagen som regeringen avser att utfärda.

Handelsregisterlagen

innehåller formella registreringsföreskrifter för de Lagen ‘ firmor som registreras i handelsregister. Vidare ges vissa om firma för sådana näringsidkare som specialföreskrifter J skall införas i handelsregistret. I lagen återfinns dessutom i de grundläggande bestämmelserna om förande av handelsregisi

ter, innehåll i registret, handläggningsåtgärder m.m. Närmare

41 Prop. 1986/87:7 s. 77 f.

i sou 1987:17

Rättslig reglering 131

föreskrifter om innehåll i och uppläggning av handelsregister ges i handelsregisterförordningen (1974:188).

Handelsregister förs hos länsstyrelsen i varje län. Beträffande enskild näringsidkare och handelsbolag sker registrering i det län där verksamheten skall drivas. Ideell förening eller stiftelse registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens eller stiftelsens styrelse har sitt säte. Registrering får emellertid även ske i handelregister för annat län där verksamheten är avsedd att drivas.

Liksom enligt äldre rätt råder ett samband mellan bokföringsskyldighet och registreringsskyldighet. Det är dock endast sådana näringsidkare som var bokföringsskyldiga 1929 enligt års bokföringslag som är registreringsskyldiga. 1929 års lag har visserligen från 1 januari 1977 ersatts med en ny bokföringslag (1976:125) som föreskriver betydligt ökad bokföringsskyldighet i jämförelse med 1929 års lag. Enligt nya lagen är sålunda alla näringsidkare i princip bokföringsskyldiga. Undantag görs bara för enskilda personer som driver jordbruk eller skogsbruk eller viss mindre uthyrningsverksamhet. Aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska är föreningar bokföringsskyldiga oavsett om de bedriver näringsverksamhet.

Handelsregisterlagen anknyter emellertid registreringsskyldigheten endast till 1929 års lag. Sålunda föreskrivs registreringsplikt dels för handelsbolag, som alltid är bokföringsskyldigt, dels för enskild näringsidkare, ideell förening och stiftelse som skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter

utgången av år 1976 (2 § 2 st.). Enkelt bolag får införas i

handelsregistret i den ordning som föreskrivs för handelsbolag (2 § 3 st.).

Lagen innehåller utförliga regler om vilka uppgifter som registret skall innehålla (4 §).

Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller om annat hinder föreligger för bifall till denna skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse. Om sökanden inte efterkommer föreläggandet skall avskrivas. ansökningen

Någon ytterligare prövning i sak behöver alltså inte äga rum.

Underrättelse om detta skall intas i föreläggandet.

Efterkommer sökanden föreläggandet, upptas ansökningen till fortsatt prövning i sak. Om hinder för bifall alltjämt föreligger skall ansökningen avslås såvida sökanden har haft tillfälle att yttra sig över hindret. Registreringsmyndigheten har också möjlighet att ge nytt om den föreläggande,

132 åRättslig reglering

bedömer att ansökningen skall kunna bifallas efter ytterligare kompletteringar (11 §).

Registrering eller avförande ur registret skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (18 S). Uppgifterna skall i och med kungörandet anses ha kommit till tredje mans kännedom om

det inte av omständigheterna framgår att han varken haft

eller bort ha vetskap därom (19 §). Anmälan skall ofördröj-

ligen göras så snart ändring inträffat i fråga om registrerad (13 §). Denna föreskrift tar sikte på varje ändring i

uppgift

registrerade uppgifter. Ändringsanmälan skall göras i samma

ordning som gäller för ansökan om registrering.

Den som lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i registreringsärende skall ådömas dagsböter, om gärningen har skett

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Straffbestämmelsen är

tillämplig bara om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Till 500 kr, döms den som för- l böter, högst i summar föreskriven ansökan eller anmälan. Detsamma när Il gäller II försummelsen avser ny ansökan eller anmälan som skall göras I efter det att tidigare ansökan eller anmälan har avskrivits eller eller sedan föreskriven hävts. i avslagits registrering i Valet av innebär att utebliven kan J

påföljd ändringsanmälan

beivras medelst (22 §). i ordningsbot I I Handelsregisterförordningen Il ! I Ansökan om registrering skall enligt 5 § innehålla de upp- q l l gifter som anges i 4 S handelsregisterlagen. i i i l l För registrering skall erläggas avgift som Konungen fast- l ställer 12 § innehåller bestäm- l x (20 § handelsregisterlagen). m.m. Då ansökan av i melser om avgifter görs om registrering i enskild näringsidkare, handelsbolag, ideell förening eller stiftelse är avgiften för närvarande 450 kr, som även avser kungörandet av registreringen. Då ansökan eller anmälan görs ; i annat fall är avgiften för närvarande 150 kr. 3

Aktiebolagslagen

Bestämmelser om aktiebolags firma finns i 16 kap. aktiebolagslagen där det bl.a. stadgas att firman skall innehålla ordet aktiebolag och tydligt särskilja sig från annan förut i aktiebolagsregistret eller filialregistret införd bestående firma.

Registreringsmyndighet för aktiebolag är som tidigare nämnts patent- och registreringsverket som utan dröjsmål i Post- och Inrikes Tidningar skall kungöra vad som införs i aktiebolags-

Rättslig reglering 133

registret. Undantag från kungörelseplikten i om

görs fråga

meddelande från konkursdomaren att bolaget försatts i konkurs eller att förhandling om offentligt ackord inletts liksom för anmälan att beslut härom upphävts eller konkurs avslutats eller förhandling om offentligt ackord avslutats eller upphört. I dessa fall sker nämligen i det hos konkungörelse kursdomaren målet anhängiga (18 kap. 1 och 2 §§ aktiebolagslagen). En kungörelse som endast avser ändring av ett förhållande som tidigare införts i registret skall endast avse ändringens art. Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt lagen meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande registreringsmyndigheten.

Registrering av anmälan får inte ske utan

föregående legali-

tetsprövning i formellt och materiellt avseende. Patent- och registreringsverket skall sålunda se till att uppgifter och handlingar lämnas enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen (1975:1387). Verket skall också pröva om beslut som anmäls för eller registrering handling som bifogas anmälan tillkommit i behörig ordning. Sådant beslut eller sådan handling skall till sitt innehåll överensstämma med aktiebolagslagens och bolagsordningens föreskrifter och får inte strida mot lag eller annan författning. Verkets granskning skall även innefatta om beslut prövning

eller handling i något hänseende har fått

viktigare en otydlig eller vilseledande avfattning (18 kap. 4 § aktiebolagslagen).

Aktiebolagsförordningen

De närmare föreskrifterna rörande den registreringsverksamhet som skall ske hos pantentoch registreringsverket finns i aktiebolagsförordningen.

I förordningen föreskrivs bl.a. vilka uppgifter ett bolag skall vid anmälan ange om registrering (2 §) samt vad som skall antecknas när ett aktiebolag registreras (44 §).

Vid anmälan för aktiebolags registrering är avgiften för närvarande 600 kr samt därutöver 20 öre för varje fulla 100 kronor av aktiekapitalet. Vid annan anmälan eller då anteckning i registret eljest sker är avgiften för närvarande 250 kr. Avgiften avser i förekommande fall även kungörandet (52 §).

Varumärkeslagen

Varumärkets funktion är att särskilja de varor och tjänster som varumärkesinnehavaren tillhandahåller från andra näringsidkares varor och tjänster.

134 R§tts1ig reglering

Varumärke kan eniigt varumärkesiagen (1960:644) bestå av figur, ord, bokstäver e11er siffror, så ock av säregen utstyrsei av vara e11er dess förpackning (1 §). Ordet säregen

används för att markera att kravet på särskiijningsförmåga är

strängare för utstyrsiar än för andra typer av objekt. Genom registrering förvärvar näringsidkare ensamrätt ti11 varumärket. Ensamrätt kan även förvärvas utan registrering då märket b1ivit inarbetat (2 §). Genom inarbetning får näringsidkaren också ensamrätt ti11 de typer av kännetecken som inte

kan registreras. Exempei på sådana är s1agord, siogans och

ijudmärken. I 1ikhet med vad som gäiier för firma anses ett kännetecken inarbetat som beteckning för innehavarens varor e11er tjänster om det det är a11mänt känt här i riket b1and dem ti11 vi1ka det riktar sig.

Rätten tili varukännetecknet innebär att annan än innehavaren inte får i sin näringsverksamhet använda förväx1ingsbart

kännetecken för sina varor e11er tjänster vare sig på varan

e11er dess förpackning, i rekiam e11er affärshandiing e11er

på annat sätt. Detta gäiier oavsett om varan e11er tjänsten

tiiihandahåiies e11er är avsedd att ti11handahå11as i riket e11er utomiands e11er förts in hit. För det fail kännetecknet inte är inarbetat i he1a riket gä11er ensamrätten bara inom det område där kännetecknet är inarbetat (4 §). Kännetecknet anses frånsett vissa undantag förväx1ingsbara endast om de avser varor e11er tjänster av samma eiier iiknande s1ag (6 §). Ensamrätten innefattar inte sådan dei av kännetecknet som huvudsakiigen tjänar till att göra varan e11er dess för-

packning mera ändamåiseniig e11er på annat sätt fy11er annan

uppgift än att vara just kännetecken (5 §).

i rätten tiil varumärke kan straffas med

Den som gör intrång

böter e11er fängeise (37 §). Ersättningskyidighet föreiigger

för skada föranledd av intrånget (38 §).

Varumärke registreras i varumärkesregistret, som förs för he1a riket av pantent- och registreringsverket (12 §). För att registrering ska11 kunna ske, krävs att varumärket är att särskilja innehavarens varor e11er tjänster från ägnat andras. Märken som endast är deskriptiva till sin natur ska11

inte i och för sig anses äga särskiijningsförmåga. Vid bedömandet om ett märke har sådan förmåga ska11 särskiid hänsyn

tas ti11 den tid som märket varit i bruk. Varumärke som bara består av bokstäver e11er siffror och inte kan anses som figurmärken får registreras endast om det genom inarbetning

visat sig äga särskiljningsförmåga. Även utiändska varumärken

kan registreras (28-31 §§).

42 Prop. 1960:167 s. 49.

E.

.r r i i sou 1937:17

E Rättsiig reglering 135

E

› Vissa i lagen närmare angivna omständigheter utgör hinder mot registrering (14 §).

Registrering gäiier iiksom beträffande firma från dagen för ansökningens ingivande under förutsättning att ansökningen bifaiies (22 §). Medan skyddet för firma i princip inte är tidsbegränsat måste varumärkesregistreringen förnyas vart tionde år (22 §).

Innehavare av registrerat varumärke kan medgiva annan rätt att i näring använda märket. På begäran skaii då anteckning om sådan s.k. iicens göras i varumärkesregistret. Om Iicenstagarens användning av märket uppenbariigen är ägnad att vi1se1eda alimänheten ska11 inte ske (34 §). Om anteckning

kännetecken sedan det överlåtits e11er uppiåtits på iicens är

viiseiedande kan domstoi vid vite förbjuda dess användning. Detta kan också ske om varukännetecknet är viiseiedande e11er

om det används på ett sätt som viiseieder alimänheten (35 §).

I varumärkesförordningen (1960:548) finns närmare föreskrifter om varumärkesregistret, om ansökan om registrering samt om förfarandet i registreringsärenden.

Koiiektivmärkesiagen (1960:645) ger förening av näringsidka-

res rätt, att på motsvarande sätt som eniigt

varumärkesiagen gäiier för enskild näringsidkare, genom registrering e11er inarbetning förvärva ensamrätt ti11 varumärke e11er annat varukännetecken att av mediem användas för varor e11er tjänster, som han tiilhandahålier i sin rörelse. Varumärke som avses i denna 1ag ka11as koiiektivmärke.

Varumärkets och firmans funktioner

De effekter användningen av varumärken medför uppkommer genom en växeiverkan me11an innehavarens och varumärkesanvändning konsumenternas uppfattning av denna användning. I en ekonomi som Sveriges är varumärket framför alit ett konkurrensmedei. Med hjäip av sitt varumärke kan märkesinnehavaren särskiija och framhäva sina varor biand övriga varor marknaden.

på

Märket medför ju i allmänhet att konsumenterna Iättare kommer

ihåg varan. En för varumärkesinnehavaren mycket funk-

viktig tion är att varumärket fungerar som bärare av den eventue11a goodwiii som varumärkesinnehavaren skapat för sina varor. Denna goodwi11 kan ofta ha ett mycket stort värde.

Användningen av varumärken är för de fiesta näringsidkare en förutsättning för att genom rekiam och annan information kunna kommunicera direkt med konsumenterna. I vårt nuvarande

distributionssystem förekommer ju normait inte någon direkt

kontakt me11an tiilverkarna och av de oiika

återförsäijarna

varorna å ena sidan och konsumenterna å den andra. Bruket av

136 Rätts1ig reg1ering

varumärken är därför närmast en förutsättning för uppkomsten av ett distrubutionssystem av sådan struktur som det svenska.

Varumärken kan också ha en viss konkurrensbegränsande effekt. Om två varor kännetecknas av o1ika varumärken uppfattas de ofta som mindre substituerbara (utbytbara) än om båda varorna sku11e ha varit omärkta. Normalt torde eme11ertid sådan rek1am som anger att en viss vara har särskiit positiva egenskaper i betydiigt högre grad än användingen av varumärken

vara orsak tiil låg substituerbarhet.

För konsumenterna fy11er varumärket en viktig funktion genom att i en köpsituation under1ätta identifieringen av den pro-

dukt som efterfrågas. Detta kan naturiigtvis också uttryckas

så att varumärkena gör det Iättare att undvika icke önskade

produkter. Utan varumärken sku11e antag1igen varuutbudet på många marknader framstå som he1t oöverskådiigt. Varumärkena

har eme11ertid också betyde1se i ett tidigare skede av köpprocessen genom att de under1ättar för konsumenterna att kopp1a ihop o1ika s1ag av varuinformation, t.ex. rekiam, konsumentupp1ysning, egna och andras erfarenheter m.m., med

rätt vara. Varumärken kan också användas på sätt som framstår

som vi1se1edande för konsumenterna.

Firma fy11er på många sätt motsvarande funktioner som varu-

märket. Den utgör k0nkurrensmede1 för firmainnehavaren och individua1iserar, till fromma både för firmainnehavaren och konsumenterna, röre1sen och från denna härstammande reklam samt är bärare av röre1sens goodwill. Firma har eme11ertid i en he1t annan utsträckning än varumärket även en offentiigrätts1ig funktion. På samma sätt som ett siäktnamn identifierar fysiska personer identifierar firman både i privaträtts- 1iga och offent1igrätts1iga sammanhang sin bärare, exempeivis inom förvaitning, beskattning och rättskipning. Denna offent- Iigrättsliga funktion är naturligtvis viktigast för juridiska

personer som inte kan identifieras på annat sätt än genom sin

firma.

8.1.6 Lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. innehå11er bestämme1ser om begränsningar i rätten för ut- Iändska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebo1ag, ande1ar i svenska handeisbo1ag e11er röre1ser som drivs här i 1andet. Genom 1agen be-

43 Bernitz m.f1. s. 128 f.

A sou 1987:17 Rättslig reglering 137

gränsas också rätten att sluta avtal om handelsbolag (1 §). Kontrollsubjekt enligt lagen är bl.a. utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt samt svenska aktiebolag som

inte har utlänningsförbehåll i bolagsordningen (3 §).

Förvärvskontrollen innebär att ett kontrollsubjekt inte utan förvärvstillstånd får förvärva

1. så många aktier i svenska aktiebolag att förvärvet innebär

att kontrollsubjektets innehav av andel av aktiekapital eller röstetal i bolaget kommer att överskrida vissa gränser (10, 20, 40 eller 50 procent). Tillståndskravet gäller oberoende av om det bolag vars aktier skall för-

värvas har ett utlänningsförbehåll i sin bolagsordning,

2. andelar i svenska aktiebolag, 3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller delar av sådana rörelser (7 §).

Vissa förvärv är undantagna från reglerna om förvärvstillstånd (9 §).

Frågor om tillstånd prövas av regeringen (industrideparte-

mentet) eller den myndighet som regeringen bestämmer (15 §).

Tillstånd skall meddelas, om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. Härvid kan tillståndsmyndigheten ta hänsyn till förhållanden såväl på förvärvarens sida som beträffande det företag som avses med förvärvet. Om något av dessa gjort särskilda åtaganden som tillagts betydelse vid

prövningen skall detta anges i förvärvstillståndet (16 §).

Tillstånd att sluta avtal om handelsbolag eller att förvärva andelar i ett handelsbolag får bara meddelas om det finns ett avtal enligt vilket bolaget skall vara slutet eller inträde medgivet i och med att tillstånd ges (18 §). Förvärv av andel i ett handelsbolag ger ingen ovillkorlig rätt till inträde i

bolaget (2 kap. 2 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag). Därför bör det redan vid tillståndsprövningen

vara klart att de andra bolagsmännen samtycker till att förvärvaren inträder som ny bolagsman.44

Om förvärvstillstånd inte har sökts före förvärvet, skall det ansökas av förvärvaren inom en månad från det förvärvet skedde (10 §).

Om förvärvstillstånd inte söks inom föreskriven tid och

på

föreskrivet sätt eller om tillstånd vägras, är förvärvet ogiltigt. Detta gäller dock inte om förvärv av aktier har

44 Prop. 1981/822135 s. 66.

7 138 Rätts11g reg1ering

skett på St0ckh01ms fondbörs e11er genom inrop på exekutiv auktion. I sådant fa11 ska11 ti11ståndsmyndigheten i stä11et

före1ägga förvärvaren att avyttra aktierna inom sex månader e11er den 1ängre tid som myndigheten bestämmer (11 §).

Om kontro11subjekt s1uter avta1 om svenskt hande1sbo1ag utan ti11stånd är avta1et ogi1tigt (12 S).

mgw.._..q

a. Rättslig reglering 139

8.2 Utlandet

Lagstiftning som särskilt gäller franchising finns i USA, Japan samt staten Alberta i Kanada. Inget land i Europa har

någon särreglering rörande franchising. Som närmare redo-

gjorts för under avsnitt 7.3 ovan är franchising föremål för utredning från UNIDROIT:s sida. Syftet härmed är bl.a. att

eventuellt få underlag för ett internationellt instrument på

området. I Australien finns det ett lagförslag rörande franchising the Franchise Agreements Bill.

8.2.1 USA

Av USA:s 50 stater är det 21 som har lagstiftning som direkt reglerar franchising. Dessa stater är: Arkansas, Kalifornien, Connecticut, Delaware, Florida, Hawaii, Illinois, Indiana, Maryland, Michigan, Minnesota, Nebraska, New Jersey, New York, North Dakota, Oregon, Rhode Island, South Dakota, Virginia, Washington och Wisconsin. Härtill kommer tio stater som har lagar s.k. Business Opportunity Acts vilka är

tillämpliga bl.a. på franchiserelationer. Dessa stater är

Georgia, Iowa, Kentucky, Louisiana, Maine, North Carolina, Ohio, Oklahoma, South Carolina och Texas. Mississippi och Missouri har s.k. Pyramid Sales Statues och New Hampsire Distributorship Disclosure Act.

Franchising är ett mer vidsträckt begrepp i USA än i Europa. Sålunda inbegrips inte bara Business Format Franchising utan även Straight Product Distribution Franchising och

Trade Name Franchising (angående dessa begrepp se kapitel 5

ovan).

Förutom den delstatliga lagstiftningen om franchising finns

också lag på federal nivå utfärdade av Federal Trade

Commission.

Den federala lagstiftningen gäller i stater som inte har

någon egen franchiselagstiftning samt i stater med sådan

lagstiftning om denna ger sämre skydd åt franchisetagaren än vad den federala ger.

Ett grundläggande begrepp i den amerikanska lagstiftningen om franchising är disclosure som ordagrant översatt betyder avslöjande, upptäckt. Med uttrycket avses att den presumtive franchisetagaren, innan han köper in sig i franchisesystemet, skall erhålla information om systemet, avtalet och en mängd

45 The 1986 Franchise Annual, Info Press INC, Ontario Kanada, S. H 59 f.

140 Rättslig reglering

andra förhållanden som är av betydelse för det tilltänkta förvärvet. Syftet härmed är att ge honom ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt för att förebygga att han blir I lurad.

Lagarna innehåller mycket detaljerade anvisningar om vad in- . formationen skall innehålla. Enligt flera delstatliga lagar registreras uppgifterna jämte avtalen vid en delstatlig myndighet. Det sker en formell prövning före registrering. Prövningen innebär huvudsakligen en kontroll av att de uppgifter

som lagen i fråga föreskriver har lämnats.

Federal Trade Commission 1 I Federal Trade Commission (FTC) grundades 1914. Den har sitt å säte i Washington. Den är en myndighet som har till syfte att l motverka otillbörliga konkurrensbegränsningar och marknadsföringsmetoder. Den har utfärdat federal lagstiftning l

angående franchising nämligen FTC:s Tlrade 3egu1atign_Rgle

2_Di5£‘25££ B.efl“l‘££"£5_*fld_P£°fl2£"2"§ £°flC£flfl9

franghising and gusige§s_Qppgrtugigy_vgntures som trädde i

kraft den 21 oktober 1979.

Syftet med reglerna är att ge en presumtiv franchisetagare tillräcklig och tillförlitlig information om franchisen innan 4

avtalet ingås. Reglerna kräver därför att franchisegivare och 5

av denne eventuellt anlitad mäklare förser blivande franchisetagare med information om franchisegivaren, dennes I företag och franchiseavtalet. ;

Enligt FTC:s bestämmelser krävs inte att informationen eller

avtalet registreras eller inges till någon myndighet. 4

l Informationen skall lämnas i ett enda dokument Basic Disclosure Document. Om uppgifter lämnas beträffande aktuell eller framtida förtjänst för den tilltänkte franchisetagaren måste information också lämnas härom, s.k. Earnings Claims Document.

I stället för att tillhandahålla ett Basic Disclosure Document enligt FTC:s föreskrifter kan franchisegivare använda vad som kallas the Uniform Franchise offering Circular. Formulär härom har utarbetats av North American Securities Administrators Association.

Basic Disclosure Document måste lämnas till en blivande franchisetagare antingen vid det första personliga samman-

träffandet eller vid time for making disclosure beroende på

vilket som inträffar först. Time for making disclosure definieras som tio dagar (ej inräknat lördagar, çöndagar

Rättslig reglering 141

eller helgdagar) före den av de två följande händelserna som inträffar först:

1. Ikraftträdande av franchiseavtalet eller annan överenskommelse som leder till att den blivande franchisetagaren blir juridiskt bunden.

2. verkställd betalning från den blivande franchisetagarens sida som har samband med försäljningen.

Earnings Claim Document skall, då sådant erfordras, lämnas till blivande franchisetagare antingen vid det första personliga mötet eller vid time for making of disclosure, beroen-

de på vilket som inträffar först.

Samtidigt som Basic Disclosure Document lämnas måste också den blivande franchisetagaren förses med kopia av franchisegivarens standardkontrakt och andra förekommande överenskommelser (t.ex. hyresavtal, köporder etc.). Dessutom skall den blivande franchisetagaren förses med kopia av det kontrakt som skall gälla honom och även andra skriftliga överenskommelser som kan finnas. Detta skall ske senast fem dagar före det att avtalet börjar gälla.

För att informationen som lämnas skall vara aktuell, kräver FTC:s regler att dokumentet fortlöpande ändras då så behövs. Basic Disclosure Document skall innehålla uppgifter som

avser franchisegivarens senaste bokföringsår. Efter varje bokföringsårs slut har franchisegivaren 90 dagar på sig att

förbereda ett nytt dokument. Dessutom måste Basic Disclosure Document uppdateras och revideras åtminstone varje kvartal när det inträffat ändringar i den information som dokumentet innehåller. Sådana ändringar kan ske i ett tillägg till dokumentet. Earnings Claim Document måste också vara aktuellt då uppgifter lämnas om gällande eller framtida förtjänster.

FTC:s bestämmelser om vilka uppgifter Basic Disclosure Document skall innehålla är mycket detaljerade. Som exempel

på vilka uppgifter det gäller kan nämnas

- officiella varumärken franchisegivarens identitet, firma, o.d., - särskilt franchisegivarens affärserfarenhet, hans erfarenhet som franchisegivare, - eventuella beträffande dess lagföringar franchisegivaren, VD, styrelse o.d., - eventuella konkurser beträffande franchisegivaren, dess VD, styrelse o.d., - olika franchisetagarens avgifter,

142 Rättslig reglering

- av franchisen och beskrivning avtalet, franchisetagarens skyldigheter, franchisegivarens prestationer, - eventuella begränsningar för franchisetagaren t.ex. inköpsplikt från visst håll, vilka varor som får säljas och till vem, geografiska indelningar, om franchisetagaren har personlig arbetsskyldighet, - villkoren för och av uppsägning förlängning avtalet, - statistisk information som rör antalet och franchisetagare enheter som franchisegivaren själv äger, - finansiella uppgifter om franchisegivaren.

Om franchisegivaren lämnar uppgifter om det framtida ekonomiska utbytet för franchisetagaren måste, som nämnts, information lämnas i form av Earnings Claim Document. Franchisegivaren skall kunna presentera underlag till stöd för att uppgifterna är riktiga. Dessa måste vidare geografiskt motsvara den blivande franchisetagarens verksamhetsområde.

Informationen skall samlas i ett enda disclosure statement eller prospectus. Omkring detta skall det finnas ett omslag

där franchisegivarens namn står, dagen för disclosure state-

ment samt följande text med fet stil och bokstäver av viss angiven storlek: INFORMATION FOR PROSPECTIVE FRANCHISEES REQUIRED BY FEDERAL TRADE COMMISSION.

För att skydda dig har vi krävt att din franchisegivare ger dig information. Vi har inte kollat denna information och vet inte om den är korrekt. Den bör ändå hjälpa dig att bestämma dig. Studera den noga. Även om den innehåller en del informa-

tion om ditt kontrakt så lita inte helt på den vad gäller

förståelsen av ditt kontrakt. Läs igenom ditt kontrakt noga.

Att köpa en franchise är en komplicerad sak. Ta tid på dig

innan du bestämmer dig. Om det är möjligt så visa ditt kon-

trakt för en advokat eller en revisor. Om du hittar något som du tycker är fel eller anser att något viktigt utelämnats bör

du låta oss veta det. Det kan vara mot lagen.

Det kan 0cksåfinnas lagar om franchising i din stat. Fråga

din state agencies om det.

Federal Trade Commission Washington

Franchisegivare som bryter mot FTC:s regler t.ex. underlåter att förse blivande franchisetagare med den föreskrivna informationen blir föremål för civil penalty actions från FTC:s sida. Påföljden för varje överträdelse kan bli ända upp till 10 000 dollar. Dessutom kan FTC kräva ersättning för den skada som franchisetagaren lidit.

Rättslig reglering 143

árvxVvrY

v - , New York

Franchising i New York regleras i The! York_Eranchi§e åales éct och

Qonsumer_Rrotegtion La! gegulatign_fgr flag York

City.

yen_York_Eranchise_Salgs_Agt“, som trädde i kraft den 1

januari 1981, tillkom för att komma tillrätta med de problem som uppkommit genom att missbruk av franchising fått stor

spridning i New York. Detta hade lett till att många New Yorkbor lidit stora ekonomiska förluster på grund av att de

inte fått tillräckliga informationer om t.ex. innebörden av franchiseavtalet, franchisegivarens tidigare affärserfarenhet och andra faktorer som gällde de sålda franchiserna.

Lagens syfte är att den blivande franchisetagaren skall få tillräcklig information om franchisen innan han köper den. Lagen vill förhindra försäljning av sådana franchiser som skulle leda till bedrägeri eller liknande om franchisegivarens löften inte uppfylls.

Lagen är tillämplig på alla skriftliga och muntliga överens-

kommelser mellan franchisegivaren och den blivande franchisetagaren. Enligt lagen krävs disclosure dvs. att den blivande franchisetagaren ges information om avtalet samt andra förhållanden av betydelse för det tilltänkta förvärvet. Avtalet och informationen i övrigt skall registreras vid en delstatlig myndighet, Departement of Law.

Franchisegivaren skall till Departement of Law ge in en ansökan om registrering. Denna skall åtföljas av ett skriftligt offering prospectus som skall innehålla vissa i lagen närmare föreskrivna uppgifter.

Föreskrifterna om vilka uppgifter som offering prospectus skall innehålla är mycket detaljerade. Det är samma typ av uppgifter som föreskrivs i FTC:s regler.

Ansökan om registrering skall underskrivas av franchisegivaren. En kopia av ett typiskt franchisekontrakt som vederbörande använder eller avser att använda i staten New York

skall bifogas. Utanpå offering prospectus skall det stå med

bokstäver av viss angiven storlek att registreringen inte innebär att Departement of Law godkänt eller rekommenderat franchisen i sig. Innan registreringen skett får inte franchisen säljas eller utbjudas i staten New York eller därifrån. Senast trettio dagar efter det att registrering skett skall Departement of Law skriftligen meddela sökanden detta. Den blivande franchisetagaren skall av franchisegivaren förses med kopia av det registrerade offering

144 Rättslig regleringå

& prospectus samt franchiseavtalet och andra överenskommelser som kan finnas. Detta skall ske vid det första personliga sammanträffandet eller tio dagar före det avtalet träder i kraft eller åtminstone tio dagar före det att kvitto mottas

på någon form av ersättning som har samband med utbjudandet

eller försäljningen av franchisen.

Registrering skall vägras om Departement of Law finner

att uppgifter inte lämnats i de hänseenden som lagen föreskriver, att erbjudandet eller försäljningen skulle innbära att blivande franchisetagare blev bedragna, att ansökan inte är komplett eller innehåller uppgifter som med hänsyn till omständigheterna framstår som falska och missledande, att franchisegivarens affärsmetoder är illegala, att franchisegivaren dömts för vissa brott t.ex. att ha deltagit i olagligt utbjudande eller olaglig försäljning av franchiser, att franchisegivarens verksamhet innebär en orimligt stor risk för blivande franchisetagare, att den franchise som ansökan om registrering avser är före-

mål för något permanent eller tillfälligt föreläggande från någon federal eller delstatlig myndighets sida,

att franchisegivaren underlåter att betala ansökningsavgiften.

Franchisegivare som har nettotillgångar (dvs. tillgångarnas

bokförda värde minus skulderna) mellan fem och femton miljoner dollar kan hos Departementet of Law ansöka om att bli undantagna från registrering och sådana som har nettotill-

gångar över femton miljoner dollar är automatiskt undantagna. Tillgångarnas värde skall grunda sig på den senaste balans-

räkningen. Ansökan om att bli undantagen kan vägras och ett beslut om rätt att bli undantagen kan upphävas. Även franchisegivare som undantagits är skyldiga att förse franchisetagare med den information som lagen föreskriver.

Om Departement of Law finner att en sökande inte har

lyckats visa att tillräckliga finansiella åtgärder vidtagits

för att uppfylla förpliktelser att förse franchisetagaren med lokal, utrustning, inventarier, träning eller annat som utlovats i erbjudandet, får Departement of Law kräva att kon-

traktet villkoras eller att kvarstad läggs på franchiseavgif-

ter eller andra ersättningar som franchisetagaren betalat.

Åtgärderna gäller i sådant fall tills dess franchisegivaren

fullgjort sina skyldigheter. Franchisegivaren kan också ställa viss säkerhet som föreskrivs i lagen, om Departement of Law finner detta tillräckligt.

Rättslig reglering 145

Om det på grund av framförda eller andra klagomål orsaker finns skäl att misstänka att någon person brutit mot lagen

kan Departement of Law företa de undersökningar inom eller utom staten New York som är nödvändiga för att avgöra om

brott verkligen begåtts. Departement of Law har därvid

t.ex. rätt att kalla vittnen.

Attorney General verkar vid Departement of Law och har rätt att inleda civilprocesser för att få ut ersättning för de personers räkning som har drabbats av handlingar som förklarts innebära brott mot lagen. Attorney General kan

vidare gå till domstol och begära att de pengar

och den egendom som franchisegivare skaffat sig genom sitt bedrägliga eller olagliga förfarande skall åter.

gå Lagen stadgar

straffansvar för personer som medvetet bryter mot lagen t.ex. sådana som lämnar oriktiga uppgifter. Attorney General har rätt att väcka åtal för sådana brott. Straffet är böter högst 1 000 dollar eller fängelse i högst ett år eller båda delarna.

Den person som begått brott mot lagen är ansvarig gentemot

franchisetagarna för den skada som dessa lidit och om brottet

varit uppsåtligt är han också att återbetala vad han

skyldig uppburit minus de inkomster som franchisetagaren haft av franchisen s.k. rescission jämte sex procent ränta. Han

årlig

är också betalningsskyldig för advokatkostnader och skäliga domstolskostnader. Preskriptionstiden för att väcka talan är tre år. Om franchisegivaren innan talan väckts erbjuder franchisetagaren rescission såsom beskrivits ovan får talan inte väckas.

§onsgmgr_Rrotegtjog_Lag.5egulatign_fgr_Ngm_{grk_§ity

Den del av lagen som gäller Regulation 515. Franchises trädde i kraft den 30 oktober 1980.

Lagrummet ålägger franchisetagare viss informationsskyldig-

het Required Disclosures. Syftet härmed är att skydda konsumenter från att bli missledda av det gemensamma uppträdandet från franchisegivarens och franchisetagarnas sida.

Många konsumenter har trott att de kunnat ställa krav mot

andra franchisetagare inom samma franchisesystem eller mot

franchisegivaren. Problemet har ställts på sin spets i de

fall då franchisetagaren blivit insolvent och konsumenten inte kunnat få ersättning av honom för sina krav. När konsumenten vänt sig mot franchisegivaren eller annan franchisetagare har han fått beskedet att franchisetagaren är en självständig företagare för vars förpliktelser varken franchisegivaren eller annan franchisetagare tar

något

ansvar.

i

Rättsiig regiering

är varje franchisetagare e11er under- En1igt iagrummet

franchisetagare skyidig att Iämna vissa uppiysningar på de1s

de1s kvitton och kontrakt som avser en en iögonfaiiande skyit A mer än 50 3. Informationen skaii inne-

försäijningssumma på

hå11a uppgifter om att franchisegivaren, franchisetagaren e11er underfranchisetagaren är enheter he1t skiida från

varandra samt om den officieiia firman och adressen på

franchisegivaren, franchisetagaren och underfranchisetagaren.

I finns undantag från informationsskyidigheten för det . iagen

fall har påtagit sig ansvar för de varor som

franchisegivaren franchisetagaren e11er underfranchisetagaren säljer.

Om det annonseras om realisationer, rabatter e11er andra

särskiida erbjudanden skall det på ett iögonfaiiande sätt

om i fall dessa erbjudanden bara är tiiigängiiga hos uppiysas vissa franchisetagare. Detsamma gä11er beträffande garantier som bara utiovas av vissa franchisetagare. Information ska11

också iämnas angående eventueiit ägarbyte på franchisetagar-

sidan.

innehåiier inte någon sanktion för det fall informa-

Lagen tionen inte iämnas.

Kaiifornien

I Kalifornien och

gä11er frgnchisg_lnve§tment_Law

ŧalifornia_Eranchi§e_Rgiations_Agt.

som trädde i kraft den 1 januari

Tgrgnghisg 1nve§tmegt_Lgw,

1971, kräver registrering och disciosure från franchisesida. sker hos Commissioner of givarens Registrering som finns vid Departement of Corporations i Corporations Los Angeies.

är undantagna från registrering om Franchisegivande företag

- de har ett koncernnettovärde eniigt den senaste reviderade

baiansräkningen på minst fem miijoner do11ar, e11er nettosenaste reviderade baiansräkning på minst tiiigångar eniigt

en miijon do11ar och tiil minst 80 procent ägs av ett föremed ett koncernnettovärde eniigt senaste reviderade tag

baiansräkning på minst fem miijoner d011ar,

- de har haft minst 25 franchisetagare som bedrivit affärs-

verksamhet utan uppehåil under den femårsperiod som omedeibart föregår försä1jningen, e11er har sjäiva bedrivit

affärsverksamhet som är föremåi för franchisen utan uppehå11 under minst fem år före försäijningen, e11er om ett 80 procent av franchisegivaren har företag som äger minst

Rättsiig regiering 147

haft minst 25 franchisetagare som bedrivit affärsverksamhet

utan uppehåii under den femårsperiod som omedeibart föregår

försäijningen.

Om Commissioner of Corporations finner det nödvändigt för att skydda biivande franchisetagare, kan han besiuta att franchiseavgifter och andra penningbeiopp som inbetaits av franchisetagaren skaii deponeras e11er beslagtas ti11 dess franchisegivaren fuilgjort sina förpiikteiser. Om franchisegivaren så önskar, kan han stä11a en lämpiig säkerhet som Commissoner of Corporations bestämmer.

Ansökan om registrering ska11 åtföijas av ett prospectus om

erbjudandet, viiket ska11 innehå11a information om franchise-

givaren och viilkoren för avtaiet. Det ska11 anges på

prospectus att registrering inte innebär godkännande, rekommendation e11er stöd av verksamheten från Commissioner of Corporations sida.

Franchisegivaren är skyidig att skriftligt informera den tilitänkte franchisetagaren minst tio vardagar innan denne

undertecknar ett bindande franchiseavta1 e11er ingår annan

överenskommelse e11er minst tio vardagar före mottagandet av

ersättning av något s1ag. Föreskrifterna om vad informationen

skaii avse är mycket detaijerade och av samma slag som en1igt FTC:s regier.

Commissioner of Corporations kan utan vidare vägra e11er upphäva registrering, om han finner

att bestämmeiserna i lagen e11er föreskrifter i ansiutning därti11 inte iakttagits, att erbjudandet e11er försäijningen av franchisen sku11e innebära iämnande av oriktiga uppgifter e11er att svek

e11er bedrägeri sku11e begås gentemot köparen,

att den som iniämnat ansökningen inte har iakttagit av Commissioner of Corporations meddeiade förskrifter eiier besiut, att en person som angivits i ansökningen har dömts för vissa brott e11er är föremåi för bes1ut e11er har dömts i civiimåi och en sådan persons inb1andning i försäijningen e11er handhavandet av franchisen skapar en orimiig risk för tiiitänkta franchisetagare.

Commissioner of Corporations kan upphäva e11er ändra ett beslut om att hinder mot registrering föreiigger, om han finner att de omständigheter som föranledde besiutet har

ändrats e11er att det på annat sätt iigger i ailmänhetens

intresse att registrering får ske.

148 Rättslig reglering

Ett franchiseerbjudande anses registrerat i vederbörlig ordning under en period av ett år från den dag registreringen i härefter i ägde rum, såvida inte “Commissioner of Corporations i anger en annan period. Registreringen kan förnyas för ytter- i i ligare ett år i taget. Om ändringar i förhållandena inträffar skall franchisegivaren omedelbart skriftligen underrätta i Commissioner of Corporations om detta genom ansökan om i ändrad registrering.

i

Att i anmälan till Commissioner of Corporations lämna

osanna uppgifter eller att förtiga någon väsentlig omständig- i

het innebär ett brott mot lagen. Det är vidare ett brott att erbjuda eller sälja franchiser med hjälp av skriftligt eller muntligt meddelande som innehåller osanna uppgifter eller

förtiga något viktigt förhållande vilket gör att informa-

tionen blir vilseledande.

Det är vidare otillåtet för franchisegivare hindra franchisebli medlem eller att I tagare från att i en branschorganisation bilda föreningar för lagliga syften.

Den som säljer eller utbjuder en franchise i strid med lagen är ansvarig för den skada som franchisetagaren lider. Om

överträdelsen är uppsåtlig kan franchisetagaren även begära

att kontraktet hävs.

Talan måste väckas inom den tidpunkt av följande som innefaller först, inom fyra år efter det överträdelsen ägde rum, inom ett år efter det att franchisetagaren fick kännedom om överträdelsen eller inom nittio dagar efter det att franchisetagaren mottog en skriftlig underrättelse om överi trädelsen.

Straffet för den som uppsåtligen direkt eller indirekt använ-

der sig av list eller knep i samband med erbjudande eller

försäljning av en franchise är böter på högst 10 000 dollar

eller fängelse i högst ett år eller bådadera.

Då “Commissioner of Corporations finner att en person har vidtagit eller står i begrepp att vidta en handling eller

inlåta sig på förfaranden som innebär överträdelse av en

bestämmelse i lagen eller föreskrift eller beslut enligt lagen kan han väcka åtal eller anhålla om att allmänne

åklagaren i “överrätt väcker åtal för staten Kalifornien för

att förbjuda handlingarna eller förfarandet eller säkerställa att denna lag eller föreskrift och beslut enligt denna lag efterlevs.

Rättslig reglering

Commissioner of Corporations kan också efter val eget

- låta göra sådana offentliga eller privata undersökningar både inom och utanför Kalifornien som han anser nödvändiga för att avgöra om en person har överträtt eller står i

begrepp att överträda någon bestämmelse i lagen eller med

stöd av lagen meddelade föreskrifter offentliggöra information om överträdelse av lagen eller föreskrift eller beslut som meddelats med stöd av lagen.

Vid undersökning eller domstolsförfarande kan enligt lagen Commissioner of Corporations förestava ed och försäkran, ombesörja kallelser, kalla vittnen, se till att de infinner sig, uppta bevis och kräva uppvisande av skriftliga handlingar som han anser relevanta för undersökningen.

I fall av tredska eller vägran att kallelse kan “överlyda

rätten på framställning av Commissioner of Corporations

förelägga en person att infinna sig för att lägga fram skriftligt bevis eller för att avlägga vittnesmål. Underlåtenhet att iaktta domstolens kan straffas som föreläggande lagtrots.

§a1ijornia_Eranchi§e_Relgtions_Agt

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1981. Den är då tillämplig franchisetagaren har sitt hemvist i Kalifornien eller då han driver eller har drivit sin verksamhet där.

Lagen villkoren för reglerar uppsägning av franchisetagare från franchisegivarens sida. Den innehåller också bestämmelser om förlängning av franchiseavtal samt om rättigheter för franchisetagarens arvingar. Bestämmelserna har huvudsakligen följande innehåll:

En franchisegivare får inte säga upp en franchisetagare om det inte finns good cause (giltigt skäl) därtill. Det förhållandet att franchisetagaren misslyckats med att

uppfylla något lagligt krav som ställs i franchiseavtalet utgör exempel på giltigt skäl. Franchisetagaren skall få trettio dagar på sig att rätta till felet.

Följande händelser som inträffar under avtalstiden och som har samband med franchisen utgör reasonable ground (skälig grund) och ger rätt till omedelbar uppsägning utan rätt för franchisetagaren att vidta rättelse.

1. Om franchisetagaren eller dennes firma går i konkurs eller

förklaras vara insolvent.

150 Rätts1ig regiering

2. Om franchisetagaren överger firman under en sammanhängande tid av fem dagar under förutsättning att han en1igt avta1et varit skyidig att arbeta under nämnda tid. Samma sak kan också gä11a om franchisetagaren är borta kortare tid om

franchisegivaren på goda grunder kan anta att franchisetaga-

ren inte ämnar återvända til] verksamheten. Rätt till uppsäg-

ning före1igger inte om försummeisen beror på att det varit

brand, översvämning, jordbävning e11er annan 1iknande händelse som 1igger utanför franchisetagarens k0ntro11.

3. Om franchisegivaren och franchisetagaren är överens om att uppsägning ska11 äga rum. Överenskommeisen måste vara skriftiig.

4. Om franchisetagaren 1ämnar fa1ska uppgifter vid förvärvet

av franchisen e11er vid skötse1n av enheten uppträder på ett

sätt som skadar systemets rykte.

5. Om franchisetagaren underiåter att inom tio dagar rätta

sig efter någon federai e11er delstatiig iagbestämmeise som

gä11er franchisen.

6. Om franchisetagaren upprepade gånger underiåter att upp-

fy11a mer än ett av kraven i avtaiet.

7. Om franchisetagaren dömts för bedrägeri e11er annat brott som har betydeise för verksamheten.

8. Om franchisetagaren under1åter att betaia franchiseavgiften e11er andra sku1der som han har ti11 franchisegivaren inom fem dagar efter det att han har erhå11it ett skriftligt krav.

9. Om franchisetagaren vid skötse1n av företaget utgör en omedelbar fara för a11mänhetens hä1sa.

10. Om franchisetagarens verksamhet övertas e11er stängs av

någon myndighet (oiika typer av tvångsförva1tnin9).

En första förutsättning för att franchisegivaren över huvud skall kunna underlåta att föriänga avtaiet är att han taget skriftiigen underrättar franchisetagaren om sin avsikt senast i förväg. Under denna tid är det ti11åtet för 180 dagar franchisetagaren att över1åta franchisen ti11 en köpare som de krav som franchisegivaren rege1mässigt stä11er uppfy11er

på nya franchisetagare. En vägran att för1änga franchisen får

inte ha sin orsak i att franchisegivaren sjä1v tänker driva verksamheten i egen regi e11er genom anstä11da. Det är inte ti11åtet för franchisegivaren att förbjuda franchisetagaren att efter det avta1et upphört driva verksamhet som konkur-

z

t

Rättslig reglering 151

i

rerar med franchisegivaren eller dennes franchisetagare. Franchisegivaren har alltid rätt att underlåta att förlänga avtalet om villkoren för uppsägning är uppfyllda. Parterna kan också alltid gemensamt komma överens om att avtalet inte skall förlängas.

Franchisetagarens arvingar har rätt att fortsätta driften av det franchisetagande företaget under skälig tid efter dödsfallet. Om arvingen under denna tid visar att han uppfyller

de krav som franchisegivaren regelmässigt ställer på nya

franchisetagare har han rätt att övertaga franchisen. I annat

fall får han överlåta den till någon som uppfyller dessa

krav.

Wisconsin

I Wisconsin gäller och

giscgnsin Eranchisg lnvestment_Lgw

!E@@mEüL%üqwmLw”

Enligt Eiscgnsin [ranchisg ln1e_§tgent_Lgw, som trädde i

kraft den 1 juli 1972, måste franchisegivare innan de erbju-

der någon att bli franchisetagare registrera sig hos en del-

statlig myndighet, Commissioner of Sercurities.

I ansökan om registrering skall franchisegivaren lämna en mängd olika uppgifter om sig själv t.ex. rörande sin affärsverksamhet och finansiell ställning, om han gjort sig skyldig till vissa angivna brott samt uppgifter om villkoren i

franchiseavtalet. Ansökningsavgiften uppgår till 400 dollar.

Franchisegivare som uppfyller följande krav är undantagna från registreringsplikten: Nettoomsättningen enligt senaste

balansräkningen uppgår till minst 5 000 000 dollar eller -

för det fall franchisegivaren till 80 procent ägs av ett

bolag som har en nettoomsättning på minst 5 000 000 dollar -

till minst 3 000 000 dollar. Antalet har franchisetagare under de senaste fem åren varit minst 25 25 olika

på

geografiska platser.

Ansökan om registrering skall åtföljas av ett offering prospectus. Detta skall innehålla all den information som en tilltänkt franchisetagare har rätt att få. På offering prospectus skall anges att registreringen inte innebär att gillande, rekommendation eller stöd föreligger från commissioners sida.

Tilltänkta franchisetagare måste få tillfälle att ta del av offering prospectus åtminstone tio vardagar före avtals-

slutet eller tio dagar före det att kvitto på erlagd betal-

ning mottas.

152 Rättslig reglering

Även franchisegivare som undantagits från registreringsplikten är skyldiga att förse blivande franchisetagare med sagda information. Den skall också ges in i kopia till “Commissioner of Securities. Detta skall ske åtminstone tio dagar före det att utbjudandet sker.

Innan franchisegivare annonserar eller på annat sätt gör

reklam för ett erbjudande om att bli franchisetagare måste två korrekta kopior av reklamen ges in till Commissioner of Securities. Detta skall ske åtminstone fem dagar före publiceringen av erbjudandet. Commissioner kan förbjuda bedräglig eller vilseledande reklam.

Lagens regler om i vilka fall Commissioner of Securities skall vägra registrering överensstämmer i stort med vad som gäller för Departement of Law enligt New York Franchise Sales Act.

Varje franchisegivare är skyldig att ständigt ha uppgifter över sålda franchiser tillgängliga i sin bokföring och sina övriga handlingar.

Uppgifterna i commissioners register är i princip offentliga. Commissioner kan även låta publicera registrerad information om den bedöms ha allmänt intresse.

Registreringen gäller för en period av ett år i taget såvida inte Commissioner of Securities bestämmer annat. Registre-

ring kan därefter förlängas med ett år varje gång.

Commissioner bestämmer vad ansökan om förlängning skall innehålla. Den skall åtföljas av två kopior av “offering prospectus. När ändringar sker i de förhållanden som registrerats är franchisegivaren skyldig att inge de kompletterande uppgifter som behövs för att registret skall innehålla aktuella uppgifter.

Lagen stadgar straffansvar för personer som bryter mot lagen t.ex. genom att lämna felaktiga uppgifter till Commissioner of Securities. Straffet är böter högst 5 000 dollar eller fängelse högst fem år eller bådadera. Brott kan åtalas av

allmän åklagare. Vid brott mot lagen föreligger också skadeståndsskyldighet mot drabbade franchisetagare. Commissioner

utför de undersökningar som behövs för att utröna om brott

begåtts. Han har därvid rätt att t.ex. kalla vittnen, om-

händerta bokföring och anordna offentliga hearings.

om Commissioner anser att tillräcklig bevisning finns för

att någon begått brott mot lagen har han att överlämna ärendet till allmänne åklagaren.

Rättslig reglering 153

Eizcgngia Ea1r‘_Dr~:a1_er:sn12 Lä!

Lagen reglerar förhållandet mellan the grantor och the grantee dvs. den som beviljar annan rätten att sälja eller distribuera varor eller tjänster under användande av ett visst varumärke s.k. dealership och den som erhåller rätten.

Lagen är med andra ord tillämplig på bl.a. franchisegivare

och franchisetagare. The Grantee benämns i lagen också för dealer. Avtalet mellan parterna kallas dealership.

Lagens syfte beskrivs vara

att främja det allmännas intresse av att affärsrelationerna mellan parterna är rimliga och rättvisa fair att skydda dealers från att bli orättvist behandlade av grantors som både ekonomiskt och förhandlingsmässigt har en starkare ställning att ge dealers rättigheter och hjälp förutom de som de har enligt avtalen och enligt common law att se till att alla dealerships inklusive förlängningar och tillägg därtill överensstämmer med delstatens och med USA:s konstitution.

Lagen gäller ej för försäljare av motorfordon, försäkringsbranschen eller försäljning genom s.k. dörrknackare.

Lagens bestämmelser är minimiregler. Avtal som avviker från lagen gäller sålunda endast om de ger samma eller starkare skydd för dealers.

Enligt lagen får inte grantor säga upp avtalet eller underlåta att förlänga det utan att det föreligger giltigt skäl good cause därtill. Det är grantor som skall visa att det föreligger giltigt skäl.

Giltigt skäl föreligger enligt lagen i följande fall:

Om dealer på ett väsentligt sätt misslyckas med att uppfylla grundläggande och rimliga krav som grantor ställt på

honom under förutsättning att kraven inte är diskriminerande

mot dealer jämfört med de krav som ställs på andra

dealers i samma situation både vad gäller villkoren och det

sätt på vilket kraven upprätthålls.

Om dealer uppträder trolöst eller svekfullt i sin verksamhet.

Om grantor säger upp dealer måste han iakttaga 90 dagars varsel och lämna skriftligt meddelande om uppsägningen. Detsamma gäller då grantor inte vill förlänga avtalet eller vid grundläggande förändring av de konkurrensbetonade

154 Rättsiig regiering

viiikoren i avta1et. I meddeiandet ska11 a11a skäl tili uppsägningen, förändringen av vi11koren e11er til] att avtaiet

inte kommer att förlängas anges. Dea1er har 60 dagar på sig

att vidtaga rätteise. Om detta sker är uppsägningen ogiitig. Vad som nu sagts gäiier inte då uppsägningen, förändringen av avta1svi11k0ren e11er underlåtenheten att föriänga avtaiet

beror på att deaier visat sig vara insolvent e11er gått i

konkurs. Om grunden är att deaier underiåtit att eriägga avgifter som han är sky1dig grantor ska11 deaier ges ti11fä11e att vidtaga rätteise inom tio dagar från det att han mottagit meddelandet.

Om dea1er sägs upp är grantor skyidig att - om deaier det - de inventarier som under avtaistiden

begär återköpa

köpts från grantor. Härvid ska11 marknadsmässiga priser ti11ämpas.

Deaier har rätt till ersättning för skador i aniedning av

grantors brott mot 1agen inkiusive rättegångskostnader.

Domstoien kan meddeia grantor förbud att fortsättningsvis bryta mot Iagen.

Commissioner of Securities kan vägra e11er upphäva registreringen för den franchisegivare som bryter mot iagen.

8.2.2 Japan

Ett syfte med den japanska iagstiftningen rörande franchising är att ge offentliga myndigheter kontr011 över utiändska investeringar i iandet och insyn i vi11k0ren för samarbetet me11an utiändska franchisegivare och inhemska franchisetagare. Detta sker b1.a. genom att avta1en me11an sådana parter måste ges in ti11 en särskiid myndighet för registre-

ring. Den granskning som föregår registreringen sker med utgångspunkt från innehå11et i o1ika iagar b1.a. mot kon-

kurrensbegränsning s.k. antimonopoiy 1aws som är omfattande i Japan.

Japansk Iagstiftning innehå11er också bestämmeiser om att biivande franchisetagare måste informeras om olika förhåiianden kring det ti11tänkta förvärvet. Informationsskyidigheten gä11er exempeivis franchisegivarens verksamhet och affärserfarenhet samt vi11k0ren för samarbetet. Det är med andra ord

fråga om reg1er om s.k. disc1osure Iiknande de som finns A i amerikansk 1agstiftning (jfr föregående avsnitt). i

Vid sidan av den Tagstadgade informationsskyidigheten finns det ett friviiiigt registreringssystem för franchisegivare, viiket fiertaiet underkastat sig. Andra 1agar som har

reglering 155

Rättslig

betydelse för franchising är sådana som syftar till att motverka oskäliga avtalsvillkor och affärsmetoder.

Wismars 2m_1:93rna: J‘_nnen511

Japanska myndigheter intog länge en mycket restriktiv hållutländska i landet.

ning gentemot investeringar Enligt the

(Law no 163, 1950) krävdes

tag_goncgrning_Fgrgign_Investment

på förhand inhämtat samtycke från den japanska regeringen

till alla utländska förvärv av aktier eller fast egendom ini japanska liksom till överenskommelser om

gående företag

s.k. technical assistance agreements mellan utländska och inhemska företag. Med det sistnämnda begreppet avses avtal genom vilka den ena parten fortlöpande ger den andra rätt att bruka ett varumärke och/eller överför teknologi. Under uttrycket inbegrips franchiseavtal.

Från och med 1964 har inställningen till utländska förvärv gradvis förändrats. The Law concerning Foreign Investment

1980. Många av lagens grundläggande villkor finns

upphävdes emellertid kvar och har införts i den nyligen reviderade Trade no 228,

fpreign_§xghange_and_Fgreign C0ntrol_Eagf(Law

1949, Genom de senaste*ändringarna har kravet på i thg_E§§1). förväg inhämtat samtycke upphävts.I stället måste det till-

tänkta förvärvet under vissa förutsättningar rapporteras.

Rapporteringsskyldighet föreligger sålunda då en utländsk investerare vill förvärva aktier eller fast egendom i ett oregistrerat japanskt företag eller då en utländsk investerare vill förvärva aktier i ett registrerat bolag och förvärvet skulle leda till att det utländska företaget skulle komma att äga tio procent eller mer av det inhemska bolagets aktier.

Tre månader före det tilltänkta förvärvet måste det utländska företaget lägga fram en rapport till den japanska regeringen. Under den följande 30-dagars perioden har regeringen möjlighet att företa undersökningar. Sådana skall inledas om det

finns skäl att anta att någon av följande omständigheter är

för handen. 1. Det tilltänkta förvärvet innebär ett hot mot allmän ordning och säkerhet. 2. Förvärvet kan skada japanska företag eller japansk ekonomi. 3. Handelsavtal mellan Japan och den utländska investerarens hemland ger inte japanska företag motsvarande rätt att investera eller handelsavtal saknas helt. 4. Det krävs särskilt tillstånd till förvärvet enligt FECL:s bestämmelser.

Om det vid undersökningen skulle visa sig att någon av de

nämnda omständigheterna föreligger, kan finansministern i samråd med annan behörig minister och Foreign Exchange

156 Rättslig reglering

Council rekommendera den tilltänkte förvärvaren att ändra villkoren för köpet. Den utländske investeraren har därefter

.tio dagar på sig att underrätta ministrarna om rekommendationen kommer att följas. Om den utländske investeraren inte går med på att företa ändringarna kan ministrarna utfärda ett tvingande åläggande att villkoren för förvärvet måste ändras

eller att det måste inställas helt. Den utländske investera-

ren kan överklaga ett sådant åläggande till domstol.

Enligt FECL:s bestämmelser gäller den ordning som nu beskrivits också för s.k. technical assistance agreements,

dvs. bl.a. franchiseavtal som ingåtts mellan utländska och

inhemska företag.

Trots att dessa formella regler finns, har det inte i något

fall inträffat att den japanska regeringen i enlighet med FECL:s regler har hindrat utländska investeringar eller transfereringar av teknologi.

Enligt FECL:s regler måste varje avtal mellan en utländsk franchisegivare och en inhemsk franchisetagare ges in till en särskild myndighet, för

the §air_Trage_Qgmmi§sion registre-

ring. Detta skall ske inom 30 dagar efter det att avtalet

ingåtts. Avtal mellan inhemska parter behöver normalt inte

registreras. Myndigheten är Japans antitrust enforcement

authority och skall upprätthålla antimonopollagstiftningen i

landet. En annan av dess uppgifter är att bevara konkurrensen

på marknaden så att konsumenterna får möjlighet att köpa

varor till lägsta möjliga priser. Fair Trade Commission är ett självständigt organ inom den japanska regeringen. Det har fem ledamöter som föreslås av premiärministern och godkänns

av riksdagens båda kamrar. Ledamöterna har en stab på 400

personer till sitt förfogande.

När ett franchiseavtal givits in till Fair Trade Commission granskas det i enlighet med bestämmelserna i olika lagar mot konkurrensbegränsning s.k. antimonopoly laws.

Fair Trade Commission kan i allmänhet agera endast efter

det att brott begåtts mot antimonopollagstiftningen. Det finns dock tillfällen då myndigheten kan agera på ett före-

byggande sätt. Exempelvis måste före företagsköp och fusioner vissa upplysningar lämnas in till myndigheten för registre-

ring. Myndigheten kan på grundval av dessa upplysningar verka

för att hindra företagsköpet eller fusionen. Den är också

tillgänglig för rådgivning och konsultationer före tilltänkta

förvärv. Myndigheten kan därvid avråda från förvärvet eller

fusionen i fråga. När det gäller rättsliga förfaranden är

Fair Trade Commission behörig att fatta beslut. Myndigheten

kan sålunda efter klagomål från enskilda eller från allmän

Rättslig reglering 157

åklagare ta initiativ till rättsliga åtgärder i registre-

ringsärenden. Den kan vidare utföra olika undersökningar för

att avgöra om brott begåtts mot de lagar vars efterlevnad den har att upprätthålla. Om Fair Trade Commission skulle finna att brott blivit begånget utfärdas en rekommendation till den

anklagade parten. Om denne följer rekommendationen, utfärdas

ett beslut på grundval därav (a recommendation decision is issued) och det hålls inte någon formbunden förhandling. Om parten i fråga inte accepterar rekommendationen eller om myn-

digheten anser det vara lämpligare med ett förfarande utan

föregående rekommendation, kan den utfärda en skriftlig

reklamation i saken (issue a complaint on the matter).

Efter det att reklamationen utfärdats kan förlikning ingås

med den anklagade parten. Förlikningen får formen av beslut

grundat på ett medgivande (consent decision). Om ingen

uppgörelse träffas efter reklamationen håller Fair Trade

Commission ett förhör och avgör på grundval av vad som därvid kommer fram om brott begåtts samt bestämmer påföljd på grund av brottet. Myndighetens beslut kan överklagas till

Tokyo High Court.

De åtgärder som kan komma i fråga är dels sådana som beslutas

i administrativ ordning dels civil- respektive straffrätts-

liga påföljder.

Fair Trade Commission kan sålunda genom beslut som fattas i administrativ ordning bestämma följande - utfärda föreläggande om att det otillåtna förfarandet skall upphöra, döma ut böter, - i i från

avstänga delägare företaget fråga sin befattning

eller förflytta denne, upplösa sammanslutningar av företag, -

högre befattningshavare i företaget i fråga att

tvigga avg ,

- kräva att olika rapporter och uppgifter ges in till myndigheten för registrering, - stötande villkor stryka ur avtal, - förklara eller bolagsbildningar ogiltiga genomföra fusioner, - andra som anses

vidtaga åtgärder nödvändiga.

Fair Trade Commission kan även utdöma skadestånd till den som lidit förlust genom brottet samt ådöma fängelsestraff upp till tre år och/eller böter upp till fem miljoner yen.

Bötesstraffet kan ådömas både företaget i fråga som de

personer som är ansvarig för brottet.

Allmän åklagare kan oberoende av Fair Trade Commission

väcka åtal för brott mot antimonopollagstiftningen. Detta

158 sou 1987:17

Råttslig reglering

förekommer dock sällan. Enskilda personer som lidit skada kan också väcka talan därom vid Tokyo High Court.

En lag av särskilt intresse för franchisetagare är

the_§mall

(Law no 101, 1973, i

ang gedium_Egtgrprisg_Brgmgtjon_la!Ö

korthet benämnd retailers law). Denna gäller småföre-

tagande i stort oEh_syftaFtill_att ge dessa företag en förmånligare behandling än stora företag. Lagen är tillämplig på

företag som säljer varor men inte sådana som utför tjänster.

Lagen innehåller två definitioner som är tillämpliga på

franchisetagare nämligen chain business och specific chain business. Med chain business avses små eller medelstora företag som fortlöpande säljer varor och därvid erhåller viss

s.k. managementhjälp från ett annat företag, allt vilande på

ett standardavtal. Vid specific chain business innehåller standardavtalet också villkor som ger den ena parten rätt att mot avgift använda den andre partens varumärken och andra

kännetecken som är utmärkande för affärssystemet i fråga.

Enligt lagen har små och medelstora företag under vissa förutsättningar möjlighet att efter ansökan därom erhålla ett särskilt omnämnande av sin chain business plan, vilket ger

dem möjlighet till förmånliga lån och gynnsam behandling i

skattehänseende.

uppställer också krav på disclosure getailer:s_law:

liknande de som finns i amerikansk lagstiftning. Sålunda är en franchisegivare som driver specific chain business skyldig att förse blivande franchisetagare med viss skriftlig

information innan avtalet ingås. Informationsskyldigheten

gäller uppgifter i följande hänseenden

- storlek, inträdesavgiftens - beskrivning av själva franchisesystemet och de metoder som skall användas vid t.ex. försäljning av varor, beskrivning av den hjälp med ledning av franchisetagarens företag som franchisegivaren ger (management assistance), - av varumärken och andra kännetecken som utbeskrivning märker systemet, - avtalstidens längd samt villkoren för uppsägning och förlängning av avtalet,

- namn och adresser på ledande tjänstemän verksamma i det

franchisegivande företaget, - sin verksamhet

tidpunkten då franchisegivaren påbörjade

som sådan, - har redovisning av löpande avgifter som franchisetagaren att erlägga, - av vilka som franchisetagaren har beskrivning skyldigheter

i fråga om uppbyggnad, design och layout av sin rörelse.

Rättslig reglering 159

Det föreligger sålunda inte något krav på att informationen på förhand skall ges in till någon myndighet.

Ministeriet för internationell handel och industri (Ministry

gf_lgtgrnatignal_lrage_and_Industryf,_E111) kan tillråda

försumliga franchisegivare att fullgöra sin informationsskyldighet gentemot tilltänkta franchisetagare. Om en sådan tillrådan inte efterkoms kan ministeriet låta offentliggöra att franchisegivaren underlåtit att rätta sig efter lagen.

Vid sidan av den lagstadgade informationsskyldigheten enligt retail law finns ett frivilligt registreringssystem som utarbetats av MITI och the Japanese Franchisechain Association. De franchisegivare som till organisationen inger ett detaljerat disclosure“ rörande sitt system och sin verksamhet får ministerns erkännande av att de handlar i enlighet med reglerna i retail law. De främsta syftena med detta frivilliga registreringssystem är att främja användningen av skriftliga avtal och att motverka ojusta affärsmetoder.

Detta system för disclosure“ är, trots att det är frivilligt, det mest förekommande i Japan. Upplysningsskyldig-

heten gentemot tilltänkta franchisetagare är mer långtgående

enligt det frivilliga systemet än enligt lag. De upplysningar som registret skall innehålla är i stort sett av samma slag som enligt den amerikanska lagstiftningen. Majoriteten av franchisegivarna i Japan har underkastat sig denna frivilliga fonm av registrering.

Andra viktiga lagar som påverkar franchising i Japan är s.k.

antitrust laws. Dessa lagars främsta syfte är att hindra privata monopol, oskäliga handelshinder samt ojusta affärsmetoder, s.k. unfair business practices. De viktigaste be-

stämmelserna som gäller franchising finns samlade i ?the

Act

E9E9§FElE9_RE°EiElEl9Q_Qi.EFÅYêt§_U9D9B°l! 3flq_MEifl§§WEe.2f §air_Irage (Law no 54, 14 April 1947, the Antimonopoly

Law). Av bestämmelserna är det särskilt Article 2 (9) of the Antimonopoly Law and Fair Trade Commission Notification No 15

av 1982, benämnd fgnjair_§u§ine§s Rragticgs,som är av bety-

delse för franchising. Till unfair business practices räknas följande beteenden

att utan giltigt skäl (good reason) vägra att idka handel med en annan företagare, att tillämpa priser som otillbörligt diskriminerar vissa kunder, . att utan giltigt skäl tillämpa diskriminerande villkor mot andra företagare, att utan giltigt skäl tillhandahålla varor eller tjänster

till orimligt höga eller orimligt låga priser,

160 Rätts1ig reglering

att på ett oti11bör1igt sätt 1ocka en konkurrents kunder att

överge denne för att istä11et hand1a hos en själv t.ex. genom att erbjuda oti11bör1iga förmåner,

att på ett oskä1igt sätt utnyttja sin stä11ning gentemot en

styrkemässigt svagare part,

att på ett oti11bör1igt sätt hindra konsumenter att

fritâ 6

vä1ja hos vem de ska11 köpa en vara e11er en tjänst.

8.2.3 A1berta, Kanada

Alberta är den enda stat i Kanada som har Iagstiftning om i kraft den 16

franchising. Tlhg [rgngh1s§s_Agfi:_trEdde

november 1972. Därefter har vissa ändringar och tiliägg trätt i kraft den 6 juni 1983.

Lagstiftningen i Alberta påminner i stort om den amerikanska.

En franchise måste sålunda för att få utbjudas ti11 försäijning e11er utannonseras ha b1ivit registrerad vid en de1stat1ig myndighet, the Alberta Securities Commission,

e11er b1ivit undantagen från kravet på registrering. Franchisegivare som har nettoti11gångar som uppgår ti11 mer

än fem mi1joner do11ar och åtminstone 25 franchisetagare och

som varit verksamma utan avbrott under de senast gångna fem

åren är undantagna från registrering. Detsamma gä11er franchisegivare som ägs ti11 åtminstone 80 procent av ett företag som uppfy11er de nyss nämnda kraven och som har

nettoti11gångar på minst en miijon dollar. The Commission

har också möjiighet att medge undantag från registreringsskyldigheten i de fa11 den anser att detta inte strider mot a11mänt intresse. Franchisegivaren måste dock i sådant fall

visa att den ti11tänkte franchisetagaren inte kräver något

prospectus för att kunna ta stä11ning ti11 sin investering.

Exempe1 på fa11 då undantag från kravet på registrering kan

medges är då det föreiigger s1äktskap me11an franchisegivaren och franchisetagaren. The Commission kan i sitt besiut stä11a oiika vi11kor för rätten att vara undantagen från registreringen.

Franchisegivaren måste ti11 ansökan om registrering bifoga ett “franchise prospectus. Detta utgör ett disclosure document i vilket uppiysningar av betyde1se rörande franchisen ska11 iämnas. Dokumentet ska11 attesteras av det franchisegivande företagets verkstä11ande direktör, finansdirektör samt två styre1se1edamöter. The prospectus består av tre grundiäggande de1ar the disclosure document, ett finansieiit utlåtande samt sjäiva franchiseavta1et. The

46 Nishimura s. 312 ff.

sou 1987:17 161

Rättslig reglering

disclosure document innehåller en redogörelse för det franchisegivande företaget och dess styrelseledamöter exem-

pelvis rörande deras tidigare erfarenheter på det aktuella området, en sammanfattning av franchisegivarens och

franchisetagarens och dess styrelseledamöters skyldigheter samt uppgifter om vilken service och hjälp som franchisegivaren står för. Det finansiella utlåtandet gäller franchisegivarens ekonomiska ställning i form av granskade räkenskaper. Dessa får normalt inte hänföra sig till en tidpunkt längre tillbaka än 120 dagar före ansökan om registrering. Om räkenskaperna skulle vara av äldre datum måste till the prospectus fogas ett interimistiskt finansiellt utlåtande avseende franchisegivarens ekonomiska ställning 90 dagar före tidpunkten för utfärdandet av the prospectus. Detta skall slutligen också innehålla en kopia

av franchiseavtalet i fråga liksom också andra överenskommelser som kan ha ingåtts mellan parterna.

Franchisegivare, som är undantagna från kravet på registre-

ring, måste till the Commission ge in a Statement of Material Facts. Detta är också en form av disclosure

document som skall innehålla svaret på 25 specificerade frågor rörande franchisen. Frågorna gäller exempelvis

franchisegivarens affärserfarenhet, vilka andra franchisetagare som franchisegivaren har i staten Alberta, vad franchiseavtalet innehåller samt villkoren för parternas samarbete i övrigt, exempelvis om franchisetagarens verksamhet är begränsad till ett visst geografiskt distrikt eller ett visst sortiment. Om franchisegivaren lämnat uppgifter rörande det framtida ekonomiska utfallet av franchisetagarens rörelse skall underlaget härför redovisas.

Franchisegivare, som inte undantagits från registreringskravet, får inte saluföra eller utannonsera franchiser innan de blivit registrerade. Registrering anses ha skett då registret hos the Commission utfärdat ett kvitto

på

mottagandet av the prospectus. För uttas en registreringen avgift om 250 dollar.

Den som lämnar felaktiga eller missledande i en uppgifter ansökan om registrering, i the prospectus, i det finansiella utlåtandet eller i andra handlingar som ges in till ”the Commission, misslyckas med att uppfylla de krav som uppställts genom franchiselagstiftningen eller direkt mot bryter denna kan ådömas böter maximalt 2 000 dollar eller ett års fängelse eller bäggedera. Om brottet

begåtts av en juridisk

person är det maximala bötesbeloppet 25 000 dollar. Den som inte kände till eller inte med iakttagande av normal aktsamhet borde ha känt till att t.ex. ett dokument innehöll fel-

aktiga uppgifter går fri från ansvar.

162 sou 1987:17

Rättsiig reglering

8.2.4 Australien

Den senaste version av det austraiiska lagförsiaget om the Franchise Agreements Bill, publicerades i franchising, november 1986. The Bill innehåiier i huvudsak fem förslag:

1. Franchiseavtal måste vara skriftiiga och endast bolag

company får vara franchisegivare.

2. Skyldighet införs för franchisegivaren att informera den tiiltänkte franchisetagaren före förvärvet. Det är med andra ord om s.k. disclosure enligt amerikansk modell. Syftet

fråga

med denna del av forslaget är att se till att franchisetagaren blir medveten om olika förhåiianden som gälier franchisegivaren och dennes verksamhet som sådan innan av-

talet ingås.

3. Franchisetagaren ges rätt att under avtalstiden överiåta franchisen till annan (utan samtycke från franchisegivaren när denne utan giltigt skä1 vägrar ge ti11stånd till över- 1åte1sen).

4. Förbud mot villkor som ger franchisegivaren rätt att utan franchisetagarens samtycke ändra avtalsvillkoren. i 5. Den blir anse som brottsiig som marknadsför system under falska forespeglingar och som försöker dra vinning av andra franchisesystems goda namn och rykte genom att beskriva sitt som franchising när det i sjäiva verket inte är eget system e11er endast till liten del liknar ett regeirätt franchisesystem.

De omständigheter som enligt förs1aget skall bli f6rem5l för I disclosure är föijande l i

- affärserfarenhet, 3

franchisegivarens tidigare

- mer betydande domar mot franchisegivaren, både vad gä11er i

I

brottmåi som tvistemåi, samt om denne varit på obestånd,

l - om framtida förtjänst,

uppgifter 1

uppgifter om franchisetagare som har haft jämförbara 1 franchiser och som har blivit uppsagda under de senaste tre * aren, 4

- restriktioner i fråga om anskaffandet av varor och andra

förnödenheter, f

- för franchisegivaren att skapa konkurrerande möjiigheten enheter, E - beträffande överiåteise, uppgift om vad som gä11er uppsägning och förlängning av avtalet. - beträffande uppgift om vad som gä11er goodwill.

- vilka avgifter som skall utgå,

Rättslig reglering 163

- ett varnande uttalande om det önskvärda i att den till-

tänkte franchisetagaren före förvärvet söker råd av någon

oberoende och fackmässigt insatt person.

Även på en franchisetagare som utbjuder sin verksamhet till försäljning ställs det enligt förslaget krav på disclosure“.

Åtminstone sju dagar före överlåtelsen skall franchisetagaren förse sin efterträdare med information i form av kopior av franchiseavtalet och av överlåtelseavtalet. Om de nu nämnda handlingarna eller tidigare avgivna dokument rörande disclosure inte täcker den tilltänkta överlåtelsen skall upplysningar också lämnas rörande a. avgifter som förvärvaren kommer att bli skyldig att utge samt hur dessa beräknas,

b. restriktioner i fråga om anskaffandet av varor och andra

förnödenheter, c. möjligheten av konkurrens från annan franchisetagare, d. uppgifter om vad som gäller beträffande överlåtelse, uppsägning och förlängning av avtalet, e. frånvaron av kompensation för den goodwill som franchisetagaren eller förvärvaren tillfört systemet, f. uppgift om det önskvärda i att den tilltänkte förvärvaren

före köpet söker råd av någon oberoende och fackmässigt in-

satt person.

För det fall franchisegivaren inte uppfyller kraven på

disclosure kan franchisetagaren enligt förslaget vända sig

till domstol som kan förordna om lämpliga åtgärder. Även

annan person som lidit skada eller troligtvis kommer att lida skada till följd av överträdelsen skall kunna ansökan göra

vid domstol. Detta gäller inte bara överträdelser begångna av

franchisegivaren utan även av en tredje part.

Domstolens beslut skall bl.a. kunna innebära att franchiseavtalet helt eller delvis förklaras vara ogiltigt eller att en viss summa skall erläggas som ersättning för liden förlust eller skada. Ansökan till domstolen skall göras inom tre år från det att överträdelsen begicks.

Enligt lagförslaget blir det förbjudet för en person att gå

in i avtalet som franchisegivare eller att erbjuda annan att

gå in i det som franchisetagare om personen inte tror eller

har skälig grund för att tro att har kommer att uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet.

Påföljd för brott mot lagen föreslås bli böter inte över-

stigande 20 000 australiska dollar eller fem års fängelse eller bäggedera.

V U T R E D N I N G E N S Ö V E R V Ä G A N D E N

9 FÖR- OCH NACKDELAR MED FRANCHISING

Från franchisegivarnas sida en odelat bild ges ofta positiv av franchising. Enligt utredningens mening finns det emellertid både för- och nackdelar med systemet, varför den positiva bilden behöver nyanseras.

Hur franchising fungerar är i hög grad beroende på vilket

system som det gäller och hur detta används. Det är mycket viktigt att den affärsidé eller det koncept som skall bli föremål för franchising noga genomarbetats och testats av

franchisegivaren innan upplåtelsen sker till franchise-

tagarna. Risk finns annars att franchisetagare leds in i projekt som senare visar sig vara misslyckade. Erfarenheter från framför allt USA visar att det i flera fall förekommit att enskilda människor förts bakom ljuset av franchisegivare och förlorat sina

besparingar i samband med satsningen på ett

eget franchiseföretag. Det räcker dock inte med att själva konceptet är välbeprövat om franchisetagaren är helt oerfaren

av den ifrågavarande verksamheten. En seriös

franchisegivaren bör därför se till att den tilltänkte får franchisetagaren den utbildning och träning som behövs för att han skall ha förutsättningar att klara sin uppgift som franchisetagare. Det räcker emellertid inte med att

många gånger stöd ges i

inledningsskedet. Ett franchisekoncept förändras ofta med

tiden beroende på exempelvis i från ändringar efterfrågan

konsumenternas sida eller den tekniska Det är utvecklingen. därför av stor betydelse för ett lyckat utfall att franchisegivaren ger fortlöpande stöd i olika former t.ex. vidareutbildning av franchisetagaren och dennes personal.

Om dessa är uppfyllda förutsättningar kan franchising stimu-

lera småföretagande. Enskilda eller kan

personer företag såsom franchisetagare få möjlighet att driva verksamhet inom områden och enligt koncept som redan är väl Ofta beprövade. kan detta ske till en lägre kapitalinsats och med ett mindre risktagande än vad som annars är fallet då företag startas. Annonsering och annan marknadsföring inom ett franchisesystem kan ske gemensamt för alla franchisetagarna. Härigenom får de lättare att nå ut till konsumenterna än om varje företagare skulle sköta sin marknadsföring för Den distriktsindelsig. som ofta förekommer ning inom franchisesystemen innebär också fördelar ur konkurrenssynpunkt för de enskilda franchisetagarna.

166 För- och

nackdeiar A

Ur franchisegivarnas synpunkt har systemet också fördeiar. Det kan ge franchisegivarna tiiifäiie att sprida sin affärs-

idê med däri ingående varor och tjänster i en omfattning som

inte skuiie ha varit möjiig genom användande av egna enheter. Detta kan dessutom ske utan de kostnader som är förenade med att öppna egna fi1ia1er.

Det finns emeiiertid eniigt utredningens mening även negativa insiag i franchising.

Franchisetagarna biir ofta hårt uppbundna genom avtaien med franchisegivaren. Bundenheten är stundom så sträng att franchisetagarens roll som sjäivständig företagare kan För de anstäiida hos franchisetagaren kan

ifrågasättas.

bundenheten också innebära nackdelar. Den kan inskränka franchisetagarens möjiigheter att fungera som arbetsgivare

på det sätt som förutsätts i vår iagstiftning om arbets-

medinfiytande.

tagarens i

Avtaiet meiian i franchisereiationen prägias inte i parterna sä11an av ensidighet. Det är franchisegivaren som bestämmer vi11koren för samarbetet. I franchisesystemet finns därför

risk för att avtaisviiikoren gynnar franchisegivaren på

franchisetagarens bekostnad.

Även för tredje man kan franchising innebära nackdeiar. i och franchisetagarna inom ett system har ett Franchisegivaren i uppträdande utåt. De använder exempeivis samma gemensamt firma och samma varumärken trots att de normait är ägarmässigt fristående från varandra. Det gemensamma uppträdandet kan vara viiseiedande för en konsument och föranieda misstag

i fråga om vem som i sjäiva verket är konsumentens avtals-

part. Det kan exempeivis leda ti11 att konsumenten aniitar en icke solvent Genom att franchisegivaren i 4 franchisetagare.

princip inte tar något ansvar för franchisetagarens för-

kan det gemensamma uppträdandet vara tiii men för piikteiser konsumenten.

som franchisetagarna uppträder under franchise- Samtidigt namn är de normait förbjudna att använda denna e11er givarens dei därav i sin registrerade firma. Franchisetagarna kan därför inte återfinnas i offentiiga register under det namn som de använder gentemot tredje man. Detta kan vara tiil nackdei ur samhäiiets synpunkt.

anser utredningen att franchising använt Sammanfattningsvis rätt sätt och med ansvar, inte minst från franchise-

på

givarnas sida, ur samhäiieiig synpunkt kan vara en med andra verksamhetsformer iikvärdig företagsform. En sund utveckiing förutsätter dock eniigt utredningens mening att de negativa insiag som berörts ovan motverkas.

För- och nackdelar 167

Utredningen har enligt sina direktiv haft att, med redan befintlig lagstiftning som bakgrund, ta ställning till om det

behövs särskilda lagregler i fråga om franchising och i

sådant fall ange vad dessa bör avse. Utredningen har härvid även övervägt om de negativa inslag och problem som finns i

franchising kan motverkas på annat sätt än genom lagstift-

ning, närmast genom förhandlingar mellan de partsorganisa-

tioner som finns på ömse sidor, nämligen Svenska Franchise-

föreningen och Franchisetagarna riksorganisation för beroende uppdragstagare, samt de fackliga organisationer som franchisetagarna är bundna till genom kollektivavtal.

Utredningens principiella inställning är den att det ofta är

önskvärt att de problem och frågor som kan finnas olika på

områden löses förhandlingsvägen. Detta synsätt ligger väl i linje med samhällets strävan att underlätta och förenkla för

näringsverksamhet och att så långt möjligt undvika regler som

verkar och hämmande för fördyrande nyetablering och näringslivets allmänna utveckling.

En förutsättning för att utredningen skall kunna avstå från att föreslå lagstiftning i ett läge där den i och för sig anser att reglering behövs och i stället hänvisa till en förhandlingslösning, är att det framkommit att en verklig

vilja och förmåga till överenskommelser finns från berörda

parters sida.

Utredningsarbetet har pågått under två och ett halvt år.

Under åtminstone hälften av denna tid har en partsorganisa-

tion funnits på vardera sidan. Utredningen har

kontinuerligt haft kontakt med dessa båda organisationer. Franchisegivarsidan har dessutom varit företrädd i utredningen genom en expert. Det har hållits två hearingar med franchisegivare respektive franchisetagare. Parterna och deras organisationer har sålunda haft tid att visa att de problem som finns, t.ex. vad avser det ofta ojämbördiga styrkemässiga förhållandet mellan parterna, kan lösas förhandlingsvägen.

Någon verklig vilja till förhandlingar har under denna tid inte kunnat förmärkas, än mindre har några överenskommelser ingåtts mellan parterna. Inte heller har, såvitt utredningen

har sig bekant, förhandlingar förekommit mellan franchisegivare och de organisationer som finns för franchisetagarnas anställda.

Enligt utredningens mening bör därför, bl.a. som stöd för franchisetagarna, en lagstiftning om franchising införas.

I sina fortsatta överväganden kommer därför att utredningen ta ställning till hur en sådan lagstiftning lämpligen bör utformas.

.

Å I; fr

. ,:

å

10 BEHOVET AV LAGSTIFTNING

10.1 Avtalsrättsliga frågor

I avsnitt 7.2.1 har gjorts en genomgång av innehållet i de

franchiseavtal som granskats. I det följande skall utredningen närmare diskutera olika villkors skälighet. Härefter kommer utredningen att redovisa sin bedömning av behovet av

lagstiftning beträffande franchising på det avtalsrättsliga

området.

10.1.1 Förekomsten av oskäliga avtalsvillkor i de undersökta franchiseavtalen

Förändringar av avtalsvillkoren under avtalstiden

Som framgått av avsnitt 7.2.1 har flera av de granskade av-

talen en konstruktion med dels ett huvudavtal dels ett system

av bilagor. I bilagorna regleras skilda frågor såsom sortimentslistor, priser på varor och/eller tjänster, allmänna

leveransvillkor, etc. Bilagorna utgör del av avtalet och gäller lika bindande som detta. Flera avtal ger franchisegivaren rätt att ensidigt under avtalstiden ändra innehållet _ i dessa bilagor.

I förarbetena till 36 § avtalslagen nämns som exempel på avtalsvillkor som bör kunna underkännas på grund av sitt inne-

håll sådana villkor som ger ena parten ensam beslutanderätt i

en viss fråga. Skälen för att jämka eller åsidosätta villkor

av det nu angivna slaget är givetvis särskilt starka om villkoret förekommer i ett formulär som har utarbetats av en överlägsen part.

I sitt beslut 1985:16 fann marknadsdomstolen att ett villkor som gav kommunen rätt att ensidigt ändra avtalets bestämmelser var klart oskäligt. Detsamma måste enligt utredningens mening anses gälla villkor som ger franchisegivaren rätt att företa ensidiga ändringar. Åtminstone om ändringen är av mer ingripande natur. Ett starkt skäl som talar för denna slut-

sats är också att franchisetagaren uppenbarligen många gånger

måste anses vara den svagare parten i avtalsförhållandet. En omständighet av särskild betydelse vid bedömningen av om ett avtalsvillkor skall anses som oskäligt är behovet av skydd

jg

för den som intar en underlägsen ställning. Dessutom har

1 Prop. 1975/76:81 s. 118. 2 2 § lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare.

170 Behovet av lagstiftning

avtalsformulären enligt utredningens erfarenhet normalt utarbetats av den styrkemässigt överlägsne franchisegivaren.

Visserligen har franchisetagaren enligt vissa avtal rätt att säga upp avtalet om de nya villkoren skulle visa sig alltför betungande för honom men detta medför enligt utredningens mening inte att villkoret skulle anses vara annat än oskäligt. En uppsägning får betydande konsekvenser för franchisetagaren. Han mister rätten att fortsättningsvis driva företaget. Han har inte rätt att få tillbaka eventuell inträdesavgift som han erlagt. Han har inte heller rätt till ersätt-

ning för den goodwill som han kan ha skapat. Många avtal

innehåller dessutom konkurrens- och sekretessklausuler. Detta innebär att franchisetagaren inte kan utnyttja det kunnande han skaffat sig eller driva liknande verksamhet under viss tid efter det avtalet upphört. Det kan enligt utredningens

mening inte uteslutas att en franchisegivare som av någon

anledning vill bli av med en franchisetagare skulle kunna utnyttja sin rätt att ensidigt ändra ett avtalsvillkor för

att på så sätt tvinga franchisetagaren att säga upp sig.

Franchisegivarens kontroll

Flertalet av de granskade avtalen ger franchisegivaren rätt till insyn i och kontroll av franchisetagarens verksamhet. Omfattningen av denna rätt varierar. En viss insyn och kontroll får anses vara acceptabel, t.ex. att franchisegivaren får ta del av franchisetagarens bokföring för att försäkra sig om att riktiga avgifter betalas. Vissa avtal ger dock franchisegivaren rätt att när som helst utan meddelande i förväg företa inspektion och/eller inventering hos franchisetagaren. Det finns enligt utredningens mening risker med en

så långtgående kontrollrättighet. Utländska erfarenheter visar att en franchisegivare som av någon anledning vill bli

av med en franchisetagare kan företa täta inspektioner vid

olika tider på dygnet. Efter ett antal inspektioner har franchisegivaren funnit tillräckligt många brister för att

kunna säga upp franchisetagaren.

talar enligt utredningens mening för att villkor som Mycket ger franchisegivaren rätt till en mycket vidsträckt kontroll bör anses vara oskäliga. Det är dock inte möjligt att göra

något generellt uttalande om när kontrollen övergår från att

vara acceptabel till att bli oskälig. Kontroll som är begrän-

sad till kontors- eller öppethållandetid eller i omedelbar

anslutning därtill får emellertid enligt utredningens mening anses vara acceptabel. Om inte särskilda skäl föranleder annat bör meddelande om den förestående kontrollen lämnas i förväg. I övrigt får en prövning ske från fall till fall av dessa villkors skälighet. En stark kontroll och styrning kan

Behovet av lagstiftning 171

för övrigt vara en faktor som talar för att det i själva

verket är frågan om ett anställningsförhållande (se avsnitt

8.1.2).

av avtal

Uppsägning

Uppsägningsklausulerna har typiskt sett den uppbyggnaden att det föreligger dels en ömsesidig rätt till uppsägning med viss uppsägningstid dels en rätt för båda parterna eller ibland bara för franchisegivaren att säga upp avtalet omedelbart om motparten gör sig skyldig till kontraktsbrott eller det å hans sida inträffar vissa särskilt angivna förhållanden såsom exempelvis konkurs, utmätning eller inställelse av betalningarna.

I detta sammanhang kan nämnas att lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande innehåller bestämmelser som reglerar rättsförhållandet mellan parterna i de fall då agentur- eller kommissionsavtalet upphör innan avtalstiden eller uppsägningstiden utlöpt. Enligt 46 § kan vardera parten i och för sig frånträda avtalet i förtid, men den som gör

detta blir skadeståndsskyldig om han inte kan åberopa giltig

grund enligt 51 § för sitt förtida frånträdande. Som giltig grund anges där medkontrahentens pliktförsummelse som är väsentlig eller omständighet som gör att det icke rimligen

kan påfordras att uppdraget skall bestå. Vidare kan enligt

51 § den part vars pliktförsummelse föranlett att medkontra-

henten frånträtt avtalet i förtid bli skadeståndsskyldig

denne. Utöver detta ges i 47 § en bestämmelse om att gentemot

uppdraget förfaller om någon av parterna försätts i konkurs.

Kommissionslagskommittên föreslår i sitt betänkande Handelsagentur och kommission att reglerna får följande innehåll:

27 § En part får häva ett agenturavtal om medkontrahenten inte uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser och detta förhållande är av väsentlig betydelse för honom.

Vardera parten får frånträda agenturavtalet i förtid om

skäl påkallar detta. Med vägande skäl avses att

vägande förutsättningarna för avtalets fullgörande i det särskilda fallet väsentligt rubbats till följd av omständighet såsom sjukdom, konkurs, nedläggning eller annan genomgripande förändring av verksamheten, införsel eller utförselförbud eller annat ingripande av myndighet.

Hävning eller frånträdande i förtid skall ske utan oskä-

ligt uppehåll sedan parten måste antas ha fått kännedom

172 Behovet av lagstiftning

om det som åberopas. Gör parten inte detta förlorar han sin rätt att häva eller frånträda i förtid.3

Motsvarande bestämmelse föreslås gälla beträffande varaktiga kommissionsavtal.

Franchiseavtalen präglas ofta av ensidighet. Ett exempel på

detta är villkor som ger franchisegivaren rätt att säga upp avtalet då vissa i kontraktet angivna förhållanden inträffar

på franchisetagarsidan medan franchisetagaren saknar motsvarande möjlighet att säga upp om förhållandet inträffar på

franchisegivarsidan. Enligt utredningens mening bör i princip samma rätt till uppsägning föreligga för båda parterna. Om exempelvis franchisegivaren kan säga upp avtalet om franchisetagaren driver med systemet konkurrerande verksamhet, bör också uppsägning kunna ske från franchisetagarens sida om det är franchisegivaren som konkurrerar. Mycket talar annars för att villkoret bör anses vara oskäligt.

Beträffande uppsägningsgrunderna anser utredningen att det är rimligt att ömsesidig rätt till uppsägning skall föreligga då

motparten t.ex. går i konkurs eller gör sig skyldig till all-

varliga kontraktsbrott.

I vissa av de undersökta avtalen exemplifieras vad som avses med allvarliga kontraktsbrott medan andra innehåller allmänna villkor som t.ex. i väsentligt avseende bryter mot bestäm-

melse i avtalet, begår väsentligt avtalsbrott eller

åsidosätter bestämmelse i avtalet.

Utredningen anser att skäligheten i vissa av de exemplifierade avtalsvillkoren som ger rätt till omedelbar uppsägning kan

ifrågasättas. Ett sådant villkor är att franchisegivaren har

uppsägningsrätt om franchisetagaren är sjuk mer än 14 dagar och inte förmår att själv eller genom annan sköta verksamheten.

Utredningen anser sammanfattningsvis att skäligheten i vissa

villkor rörande uppsägning kan ifrågasättas. Att generellt

föreskriva i vilka fall uppsägning får ske låter sig dock inte göras utan varje villkor får prövas i det enskilda fallet.

Uppsägningstider

Utredningens granskning har givit vid handen att vanligast förekommande uppsägningstider är sex eller tolv månader. I en klar minoritet av avtalen är uppsägningstiden dock endast tre månader.

3 SOU 1984:85 s. 16 f.

Behovet av iagstiftning 173

N0 har i ett par fall ingripit mot avta1 där uppsägningstiden var tre månader. Tiden ändrades efter överiäggningar mellan NO och franchisegivaren till sex månader. Det ena av dessa fa11 gä11de uppsägningstidens iängd vid mindre a11var1iga kontraktsbrott från parts sida. I ett annat avta1 som löper

på fem år gavs part rätt att med en uppsägningstid på sex månader häva avtaiet efter tredje redovisningsåret om det

ekonomiska utfailet av verksamheten ännu inte nått upp till viss förutsatt nivå. Uppsägningstidens Iängd ändrades genom överenskommeise me11an N0 och franchisegivaren ti11 toiv månader.

NO:s beslut grundar sig på konkurrenssynpunkter. Med hänsyn härti11 torde viss försiktighet vara påka11ad att endast med

N0:s besiut som motiv anse att vi11kor om uppsägningstider i franchiseavtai är oskäliga om de understiger viss 1ängd t.ex. sex månader.

Konsumentköpsutredningens överväganden i deibetänkandet Avta1svi11kor me11an näringsidkare innehålier ett avsnitt om Förekomsten av oskäiiga vi11kor i de ingivna avtalsformuiä-

ren. Under under rubriken Uppsägning av återförsä1jnings-

avta1 m.m. anför utredningen b1.a.: En a11män uppsägnings-

tid i återförsäijaravtai inom biibranschen som är kortare än sex månader måste genomgående betraktas som oskäiig. Däremot är det kanske att gå för iångt att sätta gränsen för

oskä1igheten vid den inom branschen rekommenderade skäiiga tiden, ett år.

I iagen om kommission,hande1sagentur och handelsresande finns bestämda regler om uppsägningstidens iängd. Denna har gjorts beroende av uppdragets varaktighet. Eniigt 50 § gä11er för varaktigt uppdrag, som ej avser viss tid, en uppsägningstid

på minst tre månader e11er om uppdraget vid uppsägningen

varat kortare tid än ett år, en månad.

Motsvarande bestämmeiser gä11er eniigt 76 § beträffande handeisagenter.

Kommissionsiagskommittên föresiår att en tvingande iagregei införs om att uppsägning måste ske för att ett tidsbestämt agentur- e11er kommissionsavtai, som föriängts vid minst två

ti11fä11en ska11 upphöra vid utgången av avta1ad tid. Uppsäg-

ningstiden föresiås vara sex månader. Samma uppsägningstid föresiås gä11a beträffande agentur- e11er kommissionsavtai som gä11er ti11s vidare. Agenten e11er kommissionären kan

4 SOU 1981:31 s. 95.

i:

...—A._-¢..._u-__...»_‘

174 Behovet av lagstiftning ..4-ya.

inte med bindande verkan avstå från den föreslagna rätten till uppsägningstid.

Kommittén anför i sina överväganden bl.a.: Samma uppsäg-

ningstid bör gälla oavsett hur lång tid avtalet varat. Generellt sett utgör en uppsägningstid på sex månader en

lämplig avvägning mellan de olika intressena. Genom att be-

stämma uppsägningstiden på detta sätt får man också överens-

stämmelse med den arbetsrättsliga trygghetslagstiftningen. Handelsagenten kan ha anställda att ta hänsyn till. Parterna kan givetvis avtala om längre uppsägningstid. Avtal om kortare uppsägningstid skall inte gälla mot agenten, vilket har sin grund i att denne vanligen intar en

förhandlingsmässggt

svagare ställning i avtalsförhållandet med huvudmannen.

Utredningen anser att samma synsätt kan läggas på franchise-

tagare. De har ofta anställda att ta hänsyn till. De intar dessutom normalt en i förhållande till franchisegivaren svagare ställning.

Franchisetagarna inom vissa system har betalat inträdesavgift med ganska betydande belopp. Regler om att de kan få tillbaka dessa pengar eller del därav om avtalet sägs upp finns inte i

avtalen. Många franchisetagare eller - i de fall franchise-

tagaren är en juridisk person - huvuddelägaren av denna har inte bara satsat ekonomiskt utan även personligt genom eget arbete. Det framstår enligt utredningens mening som oskäligt

att franchisetagarna - om de inte misskött sig på allvarligt

sätt - skall kunna sägas upp med kort uppsägningstid. Utredningen anser att kortare uppsägningstid än sex månader bör anses vara oskälig utom i de fall då allvarliga kontrakts-

brott föreligger eller då verksamheten inte längre kan fortgå på grund av t.ex. franchisetagarens konkurs.

Klausuler om konkurrens och sekretess

Flertalet av de granskade avtalen innehåller bestämmelser om sekretess och konkurrensförbud för franchisetagaren. Det synes rimligtatt franchisegivaren genom sådana villkor slår vakt om den särart och de värden som finns i det specifika franchisesystemet. Det nu sagda gäller framför allt då villkoren avses att gälla under avtalstiden. Mera tveksamt är i vilken utsträckning villkor om sekretess och konkurrensförbud skall anses skäliga då de även gäller efter avtalets upphörande. N0 har ingripit mot konkurrensförbud i vissa fall. N0 anförde i ett av dessa att ett intresse av att skydda know-how kan vara ett godtagbart skäl att under en begränsad

5 SOU 1984:85 S. 134.

Behovet av lagstiftning 175

tidsrymd föreskriva en konkurrensklausul. I linje härmed skulle enligt utredningens mening ett villkor om sekretess g och konkurrensförbud kunna accepteras om franchisegivaren har ett verkligt skyddsvärt intresse av villkoren och om dessa endast gäller under en begränsad tid.

skiljeklausuler

Det är vanligt att franchiseavtalen innehåller skiljeklausuler. Skiljeförfarandet kan vara fördelaktigt för den part som har intresse av att tvisten inte blir offentlig eller att ett

avgörande uppnås snabbare än vid allmän domstol eftersom

saken inte kan föras genom flera instanser. En väsentlig nackdel är dock att kostnaderna ofta kan bli höga, då parterna måste svara också för ersättning till skiljemännen. Enligt 23 § lagen (1929: 145) om skiljemän är parterna solidariskt ansvariga gentemot skiljemännen för deras ersättning. I allmänhet torde kostnaden slutligt drabba den förlorande parten (24 §). Att märka är att ersättning till skiljemän inte kan

utgå enligt rättshjälpslagen. Även part som har allmän rätts-

hjälp får alltså själv svara för denna kostnad. Enligt rättshjälpslagen kan, med undantag av dödsbon, endast fysiska personer beviljas allmän rättshjälp. Flertalet franchisetagare driver sin verksamhet i form av juridisk person, oftast som aktiebolag. Möjligheterna för en fysisk person som är näringsidkare att få allmän rättshjälp i angelägenhet som rör näringsverksamheten är också begränsade. De kostnadsskäl som talar mot skiljeklausuler med hänsyn till att part inte kan få allmän rättshjälp gör sig därför inte särskilt starkt gällande beträffande franchisetagare.

Kostnaderna kan inte heller täckas genom rättskyddsförsäkring

eftersom reglerna om hemförsäkring endast är tillämpliga på

försäkringar tecknade av konsumenter för huvudsakligen enskilt ändamål.

Trots att flertalet franchisetagare inte uppfyller rättshjälpslagens regler för att få allmän rättshjälp är de i förhållande till franchisegivarna ofta den ekonomiskt svagare parten. Tänkbart är att franchisetagare av kostnadsskäl drar sig för att hänskjuta en tvist till avgörande av skiljemän.

Utredningens slutsats blir att skiljeklausuler kan vara oskäliga i franchiseavtal. Detta gäller framför allt om franchisetagaren driver verksamhet som enskild person under små ekonomiska omständigheter. Att generellt förbjuda skiljeklausuler i franchiseavtal anser utredningen inte bör ske.

6 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38).

.mi

u._s_:J..;.u...c\;.u...;

176 Behovet av lagstiftning , sou 1987:17 . .4, L_

Det är i detta sammanhang värt att notera att AD funnit skiijekiausuier i koiiektivavtai, och

anstäiiningsavtai

fackförbundsstadgar utgöra rättegångshinder.

Utredningens siutsats angående behovet av iagstiftning på det

avtaisrättsiiga området

Utredningens genomgång har visat att det i de granskade av-

taien finns vi11kor som kan betraktas som oskäiiga.

Det iigger nära tiii hands att anta att orsaken tiil detta är att söka i det förhåiiandet att franchiseavtaien oftast utarbetas av endast den ena parten, franchisegivaren. Detta

prägiar många avtai på ett ensidigt sätt. Eniigt utredningens

erfarenhet har franchisetagaren inte stort förhandiingsutrymme om avtaiets innehåii. Franchisetagaren har ofta en svagare stäiining än franchisegivaren och har inte sama

tiiigång tili juridisk sakkunskap.

Tvister angående tiiiämpningen av avtaien är emeiiertid sä11-

synta. En förkiaring ti11 detta är säkert förekomsten av skiijekiausuier. Som utredningen konstaterat ovan är det tro-

iigt att franchisetagare på grund av kostnadskäi tvekar att

få sin sak prövad inför skiijemän. Ett annat skäi kan vara att franchisetagaren står i ett beroendeförhåiiande ti11 franchisegivaren. Tänkbart är också att parterna försöker iösa sina konfiikter utan direkt tiiiämpning av de regier som avtaiet innehåiier. Detta bör för övrigt bii mer vaniigt eftersom vardera parten numera, efter bildandet av Franchisetagarna - riksorganisation för beroende uppdragstagare, har var sin organisation som kan förhandia å respektive mediemmars vägnar.

Gä11ande iagstiftning innehåiier åtskiiiiga regier som er-

bjuder visst skydd åt den svagare parten i ett rättsförhåi-

Aiande meiian näringsidkare. I avsnitt 8.1.1 har utredningen gjort en genomgång av de viktigaste av dessa regier.

En aiimän regei mot oskäiiga avtaisviiikor finns i 36 § avtaisiagen. Där föreskrivs att avtaisviiikor kan jämkas eiier iämnas utan avseende om viiikoret är oskäiigt. Genom denna bestämmeise, som utgör en kodifiering och vidareutveckiing av en redan tidigare accepterad rättsgrundsats, har det kommit ti11 kiart uttryck att en part inte ska11 behöva finna sig i

vi11k0r som är oskäiiga. Bestämmeisen är närmast inriktad på

7 AD 1976 nr 37, 54 och 76 AD 1977 nr 74 AD 1978 nr 62 och 83.

Behovet av lagstiftning 177

individuella fall. I och för sig bör det emellertid vara möjligt att med stöd av 36 S avtalslagen i viss mån komma till rätta med oskäliga villkor i standardavtal. I förarbetena till paragrafen har också framhållits att det är önsk-

värt att domstolarna så långt sina en

möjligt ger avgöranden principiell prägel, så att de kan bidra till uppdragande av

riktlinjer för framtiden.8 Näringsidkarorganisationerna

skulle kunna uppmuntra sina medlemmar att föra talan vid domstol enligt 36 § avtalslagen när en motpart

påfordrar att ett

oskäligt avtalsvillkor skall uppfyllas. Vissa möjligheter torde också finnas att genom fastställelsetalan vinna förklaring att ett visst villkor får lämnas utan avseende. Domstolens avgörande skulle därefter kunna vid

åberopas förhand-

lingar om standardavtals innehåll. Metoden har emellertid

som påpekats av

konsumentköpsutredningeng påtagliga nack-

delar. En process vid allmän domstol, där talan kan föras genom flera instanser innan ett slutgiltigt föreavgörande ligger, är både tidsödande och kostsam. Vidare skulle det antagligen bli ganska svårt att finna enskilda näringsidkare som är beredda att framträda offentligt och agera i en rätte-

gång mot en annan näringsidkare om innehållet i ett avtal dem

emellan. Det finns över huvud taget en utpräglad motvilja hos företagen mot att engagera sig i processer vid domstol. Även de ofta förekommande skiljeklausulerna kan innebära vissa problem, bl.a. med hänsyn till att en skiljedom inte är

offentlig och till svårigheten att bedöma prejudikatverkan

hos ett sådant avgörande.

Skyddet mot oskäliga avtalsvillkor har förstärkts genom lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Detta inte gäller minst för de mindre näringsidkarna eftersom särskild hänsyn skall tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Lagen kan tillämpas för att förbjuda användning av oskäliga avtalsvillkor som en franchisegivare ställt upp i ett

franchiseavtal. Något domstolsavgörande härom har dock i

skrivandets stund inte kommit.

Enligt utredningens uppfattning är det emellertid tänkbart att det förhållandet att franchisetagaren är den styrkemässigt svagare parten kan leda till att han underlåter att ansöka om förbud. Ansökan kan dock inte bara av enskild göras näringsidkare utan även av sammanslutning av näringsidkare, varför den organisation som finns för torde franchisetagare få en viktig uppgift att fylla i sammanhanget.

8 Prop. 1975/76:81 s. 111. 9 SOU 1981:31 S. 99.

178 Behovet av iagstiftning

utredningens mening borde befintiig iagstiftning, dvs. Eniigt

36 och 38 §§ avtaisiagen (ifråga om jämkning av konkurrens-

kiausuier) samt iagen om avtaisviiikor meiian näringsidkare vara iämpiiga instrument för att komma åt oskäiiga viiikor i franchiseavtai.

Utredningen har dock övervägt att förstärka franchisetagarnas stäiining genom att ge en myndighet övervakande funktioner

och kanske också taierätt angående oskäiiga avtaisviiikor.

På konsumentområdet har K0 åiagts sådana funktioner. I första

hand ska11 K0 försöka få ti11 stånd rätteise av oskäiiga av-

taisviiikor på friviiiighetens väg. Om detta inte iyckas

eiler om är av särskiid betydelse kan KO

frågan principieii

hos marknadsdomstoien ansöka om förbud eniigt iagen (1971:112) om avtaisviiikor i konsumentförhåiianden.

Konsumentköpsutredningen diskuterade om någon myndighet borde

möjiighet ti11 övervakning och taierätt beges motsvarande

träffande näringsidkares avtai som K0 har på konsumentområdet. Det kan därför vara av intresse att något redogöra för

utredningens synpunkter.

Utredningen fann det inte iämpiigt att utsträcka K0:s upp-

ti11 att också gäiia avtai som ingås meiian närings-

gifter idkare. En sådan utvidgning av K0:s verksamhet skuiie eniigt utredningen ieda til] en sp1ittring av myndighetens resurser

som kunde befaras gå utöver dess arbete på konsumentom-

rådet.

Utredningen anförde att det låg närmare till hands att iägga uppgiften på NO som redan utövar viss kontroll av närings-

idkarnas inbördes reiationer med stöd av konkurrensbegräns- Som skäl för att ge N0 taierätt anförde utredningsiagen. ningen att en sådan ordning skuiie utgöra en viss garanti för att iagen om avtaisviiikor meiian näringsidkare skuiie fungera effektivt. Vidare sku11e man få tiii stånd en form av

rättshjäip. småföretagare skuiie, sedan de överiämnat frågan tiii N0, kunna iita på att han drev den vidare ti11 marknads-

domstoien, om han fann att det rörde sig om ett oskäiigt viiikor och den anmälde inte kunde förmås att friviiiigt upphöra med att använda viiikoret.

Utredningen stannade dock för att inte ge NO sagda befogenheter. Det avgörande skäiet för detta var att om N0 skuiie

ges samma uppgifter beträffande avtai som ingås meiian

näringsidkare som KO har, skuiie detta innebära ett avsteg

10 SOU 1981:31 s. 111 f.

Behovet av 179 lagstiftning

från principen att problem med oskäliga villkor i avtal mellan näringsidkare i första hand bör lösas förhandlingsvägen inom näringslivet. Ett ytterligare skäl som angavs var att en sådan ändring skulle kräva en väsentlig ökning av N0:s resurser. Det skulle fordras att N0 fick insyn i avtalsförhållanden mellan näringsidkare och lade ner ett tidskrävande

arbete på granskning och förhandlingar. Med hänsyn till innehållet i regeringens allmänna kommittêdirektivll är

möjligheterna att lämna förslag som skulle innebära kostnadsökningar för staten ytterligt begränsade.

Ett alternativ enligt utredningen var att endast ge N0

talerätt men inte ålägga honom någon övervakningsskyldighet. Utredningen ansåg emellertid att en sådan ordning endast

skulle ha ett mycket begränsat värde. NO skulle endast få

möjlighet att föra talan i ärenden han ändå träffar på och

där ingen annan är beredd att föra ärendet till marknadsdomstolen. Det är möjligt att en sådan uppgift skulle kunna fyllas inom N0:s nuvarande resursramar. Detta förutsätter

emellertid att ingripande av N0 skulle komma i fråga bara i något enstaka fall. En sådan ordning skulle enligt utred-

ningens mening bli av mycket begränsat värde.

Utredningen förordade att problemen med oskäliga villkor mellan näringsidkare i möjligaste mån bör lösas förhandlingsvägen, i första hand som en uppgift för näringslivets organi-

sationer. Om samförstånd inte kan nås får frågan föras till

marknadsdomstolen.

N0 instämde under remissbehandlingen med utredningens åsikt

och anförde att talerätt i frågor som rör oskäliga avtals-

villkor som inte är konkurrensbegränsande skulle ha syften som är väsensskilda från N0:s normala verksamhet.

Franchisetagarna utgör endast en grupp av näringsidkare som kan sägas inta en svagare ställning gentemot sin avtalspart.

Andra grupper som t.ex. återförsäljare eller underleverantör

kan också vara underlägsna styrkemässigt sett i förhållande till sin leverantör. Med hänsyn härtill kan det framstå som egendomligt att ge en myndighet talerätt och rätt till övervakning endast vad gäller villkor i franchiseavtal när detta inte sker beträffande avtal mellan övriga näringsidkare.

Ett skäl att införa en särreglering skulle kunna vara den

speciellt långtgående bundenheten som franchisesystemet ofta

innebär för franchisetagaren.

11 Numera Dir. 1984:5.

‘ 180 Behovet av lagstiftning

Ett annat sätt att stärka franchisetagarnas ställning skulle vara att enligt amerikansk modell underkasta franchisegivarna

registreringsskyldighet hos någon myndighet. Registreringen

skulle omfatta uppgifter om franchisegivaren själv, om franchisetagarna samt om själva franchiseavtalet. En viss prövning av avtalets innehåll skulle göras innan registrering fick ske. Exempelvis skulle registrering kunna vägras om villkoren för uppsägning var uppenbart oskäliga. Besvärsrätt skulle föreligga vid vägrad registrering. Registrering skulle vara en förutsättning för att franchisegivaren skulle få driva franchiseverksamhet. Kostnaderna för förfarandet hos registreringsmyndigheten skulle helt eller delvis kunna finansieras genom avgifter från franchisegivarna.

Tänkbara myndigheter som skulle kunna handha registreringen är, förutom N0, statens pris- och kartellnämnd. Ett annat alternativ skulle kunna vara kommerskollegiet.

En fördel med ett registreringssystem skulle vara att den som övervägeratt bli franchisetagare kan få information innan han bestämmer sig. Samhället skulle också få viss kontroll över att franchiseavtalen uppfyller vissa normer.

Utredningen anser dock att ett dylikt registreringssystem är främmande för svensk rättsordning. Utredningen har stannat

vid att inte föreslå någon av de nu nämnda åtgärderna.

Ett viktigt skäl till detta är tillkomsten av franchisetagarnas organisation som bl.a. har till syfte att utgöra ett serviceorgan åt medlemmarna framför allt genom juridisk rådgivning, avtalsgranskning och förhandlingar.

nämnts har en viktig att Som tidigare organisationen uppgift fylla genom att den kan göra ansökan om att avtalsvillkor skall anses vara oskäliga enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Det är också utredningens förhoppning att organisationen i framtiden kan få förhandlingar till stånd både med enskilda franchisegivare och med Svenska Franchiseföreningen för att åstadkomma ändringar av oskäliga avtalsvillkor och över huvud taget en större balans mellan parterna i franchiserelationen.

Endast beträffande ett avtalsvillkor anser utredningen att en särskild reglering bör införas. Detta gäller uppsägningstidens längd i de fall franchisegivaren säger upp avtalet utan att franchisetagaren gjort sig skyldig till grovt kontraktsbrott eller då eljest vägande skäl t.ex. konkurs föreligger. Enligt utredningens mening bör, som tidigare nämnts, kortare än sex månader anses vara en uppsägningstid oskälig. Utredningen vill emellertid inte stanna vid den tiden då det

Behovet av lagstiftning 181

gäller att bestämma vilken uppsägningstid som bör föreslås utan anser en tid av ett år vara Skälen till att rimlig.

utredningen stannat för en till synes ganska lång uppsäg-

ningstid är flera. Franchisetagarna kan behöva tid att

på sig

finna annan utkomst. Detta inte minst mot bakgrund av att de

enligt många avtal är förbjudna att efter avtalets upphöran-

de syssla med samma typ av verksamhet som de gjorde som franchisetagare. De har oftast anställda att ta hänsyn till. Franchisetagarna kan vidare ha tillfört rörelsen och franchisesystemet som helhet värden t.ex. i form av goodwill. Enligt utredningens erfarenhet har franchisetagare inte fått ersättning av franchisegivaren härför. Utredningen har över-

vägt att föreslå regler om avgångsvederlag, liknande de som

kommissionslagskommittên föreslagit beträffande agenter och kommissionärer, men avstått härifrån. Skälen till detta är dels att en sådan regel inte skulle kunna tillämpas generellt eftersom inte alla franchisetagare tillfört rörelsen eller

systemet sådana värden dels svårigheten att lagstiftnings-

vägen ange hur en rimlig ersättning bör beräknas. Utredningen vill emellertid framhålla att i den utsträckning franchisetagaren tillfört rörelsen eller franchisesystemet dylika värden han enligt utredningens mening bör ha rätt till er-

sättning för dem. En uppsägningstid på ett år är därför också av lämplig längd för att parterna skall få tid på sig för att

klara ut sina mellanhavanden.

Utredningens undersökningar har visat att flera franchisegivare är utländska företag. Dessa är förhållandevis stora vad gäller antalet franchisetagare. En del av dem saknar hemvist här i riket. För att det skall bli enklare för franchisetagarna att väcka talan vid tvist som rör tillämpningen av reglerna om uppsägningstidens längd anser utredningen att en särskild forumregel bör införas. Regeln föreslås få det innehållet att att får sökas vid franchisegivaren rätten i den ort där franchisetagaren har sitt hemvist.

I detta sammanhang kan nämnas att en forumregel av liknande

slag finns i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om

mindre värden. Enligt den bestämmelsen får i konsumenttvister näringsidkaren alltid sökas där konsumenten har sitt hemvist, om värdet av vad som yrkas uppenbarligen inte överstiger hälften av i lagens 1 § angivet basbelopp.

182 Behovet av lagstiftning SOU l987:17

10.2 Arbetsrättsliga frågor

10.2.1 Arbetstagarbegreppets tillämplighet på

franchisetagare

I avsnitt 8.1.2 har redogjorts för omständigheter som enligt rättspraxis och doktrin talar för att en lagstiftning, arbetspresterande part är att betrakta som arbetstagare respektive uppdragstagare (självständig företagare). Utredningen kommer nu inledningsvis att göra en jämförelse nellan dessa omständigheter och de förhållanden som råder i en franchiserelation och ange i vad mån de också är typiska för

en sådan relation. Utgångspunkten för bedömningen är de

resultat som framkommit vid den granskning som skett av till utredningen insända avtal och som redovisats under avsnitt 7.2.1.

Omständigheter som kännetecknar att den arbetspresenterande parten är att betrakta som en arbetstagare och som förekommer i franchiserelationer

1. Franchisetagaren har att personligen utföra arbete vare sig detta utsagts i avtalet eller får anses vara förutsatt mellan parterna.

2. Franchisetagaren har faktiskt helt eller så gott som helt själv utfört arbetet.

3. Franchisetagaren är vid arbetets utförande underkastad bestämda direktiv eller närmare kontroll.

4. Förhållandet mellan parterna är av mera varaktig karaktär.

5. Franchisetagaren är förhindrad att samtidigt utföra lik-

nande arbete åt annan, vare sig detta grundar sig på direkt

förbud eller bottnar i arbetsförhållandena.

Några av de avtal som granskats innehåller bestämmelser om

personlig arbetsskyldighet för franchisetagaren varför p. 1

är tillämplig på de avtalen. Om bestämmelserna följs är även

p. 2 tillämplig. P. 3. gäller i princip i alla franchiseförhållanden. Att p. 4 är tillämplig följer av det konkurrensbegränsande inslag som finns i franchisesystemet. I alla

franchiserelationer förekommer någon typ av anvisningar liksom ofta även någon typ av kontinuerlig kontroll och uppfölj-

från franchisegivarens sida vilket gör att också p. 5 är ning tillämplig.

Behovet av

lagstiftning 183

Omständigheter som kännetecknar att den arbetspresterande parten är att betrakta uppdragstagare (självständig företagare) och som förekommer i franchiserelationer

Dessa omständigheter kan sägas vara typiska för franchisetagare:

1. Franchisetagaren har att i arbetet använda egna maskiner, redskap eller råvaror samt rätt att anställa arbetskraft.

2. Franchisetagaren har att själv stå för omkostnaderna för arbetets utförande samt har redovisningsskyldighet gentemot franchisegivaren.

3. Vederlaget för arbetsprestationer är helt beroende av verksamhetens ekonomiska resultat.

4. Franchisetagaren har för verksamheten erhållit personligt tillstånd eller auktorisation av myndighet (exempelvis tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik) eller fått egen firma registrerad.

Det finns alltså både omständigheter som talar för att franchisetagare är att betrakta som arbetstagare och sådana

som tyder på att franchisetagare är att betrakta som själv-

ständiga företagare. Graden av bundenhet mellan franchisetagaren och franchisegivaren varierar mycket mellan olika franchisesystem. Inom de allra flesta system är franchisetagaren underkastad en viss grad av ledning och kontroll i

olika former. Något generellt uttalande om huruvida

franchisetagaren i det enskilda fallet intar ställning av arbetstagare, jämställd uppdragstagare eller självständig företagare kan dock enligt utredningens mening inte göras. Franchisetagarens ställning får i stället avgöras genom en bedömning av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall för sig. Här bör även en social helhetsbedömning av franchisetagarens situation göras.

De flesta av de granskade bedriver verksamfranchisetagarna het i form av juridisk person, oftast ett Endast aktiebolag. i ett mindre antal avtal är franchisetagaren en fysisk person. Klart är, vilket AD konstaterat bl.a. i sin dom AD 1969 nr 31, att en juridisk person som sådan inte kan vara att betrakta som arbetstagare. Detta hindrar dock inte enligt utredningens mening att den person som står bakom den juridiska personen t.ex. äger en majoritet av aktierna i aktiebolaget och vars personliga arbetsinsats är en förutsättning i avtalet, skulle kunna vara att betrakta som arbetstagare hos franchisegivaren eller som jämställd uppdragstagare i den mån bundenheten till franchisegivaren är stark. tillräckligt

184 Behovet av lagstiftning

Denna uppfattning har stöd i AD:s dom 1983 nr 101 (se närmare avsnitt 8.1.2) där AD i sak prövade huruvida två delägare i , ett handelsbolag var att anse som arbetstagare i ett 4 aktiebolag med vilket handelsbolaget slutit avtal.

När det gäller att bedöma vilken ställning en dylik delägare i ett franchisetagande aktiebolag skall anses ha i förhållande till franchisegivaren, anser utredningen att avsevärd vikt bör läggas vid storleken av aktiekapitalet. Om aktiekapitalet ‘

endast uppgår till eller även något överstiger den minimi-

‘ gräns som bestämts i 1 kap. 1 § 2 st. aktiebolagslagen, talar enligt utredningens mening starka skäl för att delägaren bör betraktas som i vart fall en jämställd uppdragstagare i för-

1 hållande till franchisegivaren. Om en franchisetagare lånat 1

sitt aktiekapital antingen av franchisegivaren, i bank eller I

på annat sätt är detta förhållande ytterligare en faktor som 1

talar för att franchisetagaren är att anse som en jämställd

I

uppdragstagare.

1 Andra betydelsefulla omständigheter vid bedömningen är att delägaren har personlig arbetsskyldighet, är förhindrad att utföra liknande arbete åt annan, är underkastad sträng

kontroll på olika områden t.ex. rapporteringsskyldighet av

olika slag, skyldighet att lämna in dagskassan samt skyldighet att underkasta sig inventering eller inspektion, särskilt om detta kan ske vid tidpunkter som franchisegivaren bestäm-

mer på egen hand.

För det fall franchisetagaren är att anse som arbetstagare eller jämställd uppdragstagare och är medlem i franchisetagarorganisation kan denna vara förhandlingsberättigad part enligt 10 § MBL gentemot franchisegivaren. Förutsättningen härför är att franchisetagarorganisationen är en sådan sammanslutning att den kan anses vara en arbetstagarorganisation enligt 6 § MBL. Den ska11 sålunda enligt sina stadgar ha att tillvarataga sina medlemmars intressen i förhållandet till arbetsgivaren i detta fall franchisegivaren. Detta behöver inte anges uttryckligen. Det kan också av andra omständigheter, eventuellt sammanställda med organisationens namn,

framgå att den har de uppgifter som nu avses. Franchisetaga-

rens rätt att tillhöra och utnyttja medlemskapet i en sådan organisation skall lämnas okränkt enligt MBL:s regler om föreningsrätt. En franchisegivare, som exempelvis vidtar

åtgärd för att hindra sina franchisetagare från att tillhöra

organisationen gör sig skyldig till föreningsrättskränkning.

Om förutsättningarna enligt 6 § MBL är uppfyllda har franchisetagarorganisationen enligt 10 § MBL rätt att för-

handla i fråga som rör förhållandet mellan franchisegivaren

och den medlem som i förhållande till denne är att anse som

Behovet av lagstiftning 185

jämställd uppdragstagare eller arbetstagare.12 Förhandlingen

skall gälla förhållandet mellan franchisegivaren och medlemmen. Hit hör både arbetsvillkoren i mera inskränkt be-

märkelse och frågor som gäller franchisegivarens verksamhet i

vidsträckt mening. Franchisetagarorganisationen har sålunda

rätt att förhandla i frågor som rör medlemmens avtal med

franchisegivaren. Förhandlingsrätten kan gälla både intresse-

tvister, dvs. frågor i vilka den ena parten önskar träffa

avtal med den andra, och rättstvister. En rättstvist kan t.ex. gälla tolkningen eller tillämpningen av franchiseavtalet eller av lag av betydelse i förhållandet mellan franchisegivaren och medlemmen i franchisetagarorganisationen.

10.2.2 Hur reglerna till skydd för arbetstagares medbestämmande fungerar i franchiserelationer

Utredningen har under föregående avsnitt funnit att frågan om

franchisetagarens ställning av arbetstagare, jämställd uppdragstagare eller självständig företagare får avgöras genom en bedömning av samtliga föreliggande omständigheter i det enskilda fallet. Om denna bedömning skulle få till följd att en franchisetagare är att anse som arbetstagare så antager man också att franchisetagarens anställda är arbetstagare hos franchisegivaren.

Den följande framställningen utgår från de fall där

franchisetagaren är att anse som ett självständigt företag.

Utredningen har under avsnitt 5.1 ovan bl.a. konstaterat att

koncernbegreppet i regel inte är tillämpligt på franchise-

relationen. Detta hindrar inte att förhållandena för de

12 Jfr AD 1969 nr 31.

13 Frågeställningen belyser de s.k. mellanmansfallen. Dessa kännetecknas av att en person som åtagit sig arbete för

annans räkning utför arbetet tillsammans med medhjälpare som anskaffats av honom. Medhjälparna är i regel att anse som arbetstagare. I vissa fall kan emellertid uppkomma tvekan rörande vem som är medhjälparnas arbetsgivare: den person för vars räkning arbetet utförs (huvudmannen) eller den som gent-

emot huvudmannen har åtagit sig arbetet (mellanmannen). I ett

avseende torde läget vara klart. Om mellanmannen i förhållande till huvudmannen är att anse som självständig företagare,

har man i rättspraxis utgått från att mellanmannen - inte

huvudmannen - är arbetsgivare i förhållande till medhjälparna (se AD 1929 nr 60, 1933 nr 24, 1943 nr 66, 1958 nr 17 och 1970 nr 16; se även hovrättens dom i NJA 1942 s. 122).

186 Behovet av lagstiftning

anställda i ett dotterföretag och hos en franchisetagare enligt utredningens mening är likartade så tillvida att den bindning som dotterföretaget har till moderföretaget och franchisetagaren har till franchisegivaren kan hindra de

anställda att på ett meningsfullt sätt utöva det medbestäm-

mande som följer av lag och kollektivavtal. Kommittén med

uppdrag att utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga om-

rådet (nya arbetsrättskommittên) hade bl.a. att taga ställning till om MBL:s regler om förhandlingsrätt och rätt till

information skulle vidgas till att även gälla på koncernnivå.

avgav i december 1982 betänkandet ”MBL i utveck-

Kommittén

ling.

Enligt nya arbetsrättskommittên byggde kravet på en vidgning

av reglerna om förhandlingsrätt och rätt till information

till att gälla även på koncernledningsnivå på uppfattningen

att MBL:s konstruktion ger otillräckliga möjligheter till

arbetstagarinflytande över beslut som fattas på denna nivån.

Kommittén anförde:

Vissa företagsledningsbeslut av stor betydelse för de anställda i enskilda koncernföretag fattas av koncernledningen och det är enligt facklig uppfattning, trots lagförarbetenas uttalanden och avgöranden i rättspraxis om det indirekta ansvaret, inte tillräckligt med en rätt

att förhandla inför vad som ofta inte är något annat än

en formell bekräftelse av det enskilda dotterföretagets

styrelse eller ledning i övrigt på ett redan fattat be-

slut. Arbetsledningsbeslut och andra beslut som verkligen fattas av dotterföretaget beror dessutom ofta ytterst av tidigare fattade företagsledningsbeslut som

har fattats på koncernledningsnivån. Även från den syn-

punkten är det viktigt för de fackliga organisationerna att tillförsäkras rätt till information och rätt att

förhandla på den nivå där den verkliga ledningen utövas. Härtill kommer att beslut på koncernledningsnivån ofta

berör flera enheter inom koncernen samtidigt. Arbetstagarnas lokala organisationer kommer då lätt i underläge om de hänvisas att förhandla var och en bara med sin dotterföretagsledning.

Nya arbetsrättskommittên hade att taga ställning till om den skulle lägga fram förslag till vidgning av MBL:s regler rörande förhandling och information till att gälla även koncerner eller om problemen kunde lösas avtalsvis. Med hänsyn till det framsteg som enligt kommitténs mening utvecklings-

14 SOU 1982:60. 15 SOU 1982:60 s. 236.

Behovet av lagstiftning 187

avtalet (se avsnitt 8.1.2) innebar på medbestämmandeområdet ansåg kommittén att det fortsatta arbetet tills vidare borde vara inriktat på praktisk tillämpning och fortsatt utveckling

av avtalen medan ytterligare lagstiftning fick anstå. Kommittên menade därför att avtalslinjen var att föredra framför lagstiftningslinjen beträffande koncerner.

Motsvarande skäl föeligger inte för att avstå från lagstift-

ning på i frågavarande område vad gäller franchising.

MBL gäller som nämnts i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta betyder att franchisetagarens anställda och deras organisationer kan göra sina rättigheter enligt MBL gällande endast mot franchisetagaren och inte mot franchisegivaren. Även om betydelsefulla beslut för franchisetagarens anställda fattas av franchisegivaren är denne inte underkastad förhandlings- och informationsskyldighet enligt MBL gentemot arbetstagarorganisation för franchisetagarens anställda. Att franchisegivarens beslut kan ha stor betydelse

för franchisetagarens anställda framgår av följande exempel.

I ett av de avtal som varit föremål för utredningens undersökning sägs att den teknik och de metoder som är utmärkande för franchisesystemet ständigt utvecklas och att franchisetagaren är införstådd med att system och metodanvisningar

alltid utgör kontraktsbilaga i senaste, aktuella utgåva som

kommit franchisetagaren till handa från franchisegivaren. Franchisetagaren förbjuds i avtalet att använda annat än av franchisegivaren tillhandahållna produkter och metoder. Ett brott mot denna bestämmelse betraktas som ett allvarligt kontraktsbrott och ger franchisegivaren rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan.

Avtalets bestämmelser innebär att franchisegivaren när som helst under avtalstiden kan besluta att franchisetagaren skall använda ny teknik och nya arbetsmetoder. Franchisegivarens beslut kan vara så ingripande för franchisetagaren att han blir tvungen att t.ex. lägga om driften, företa nyetableringar eller göra större investeringar. För de anställda hos franchisetagaren kan beslutet medföra betydande förändringar av arbetssituationen. Innan franchisetagaren i sin tur fattar de beslut som föranleds av vad franchisegivaren redan bestämt är han under dessa förhållanden primärt förhandlingsskyldig gentemot arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal enligt

11 § MBL. Frågan är emellertid vari det meningsfulla i dessa förhandlingar består eftersom det knappast finns något för-

handlingsutrymme för vare sig franchisetagaren eller arbetstagarorganisationen. Om franchisetagaren inte följer franchisegivarens beslut kan konsekvensen bli att franchise-

188 behovet av lagstiftning

avtalet sägs upp vilket i sin tur leder till att de anställda mister sina arbeten.

I 11 § MBL anges inte närmare när i förhållande till det tilltänkta beslutet arbetsgivaren skall vara skyldig att ta initiativ till primär förhandling. Avsikten enligt motiven är emellertid att förhandlingar skall tas upp i så god tid att

dessa blir ett och effektivt led i 1

naturligt beslutsprocessen

hos arbetsgivaren.15 Arbetstagarsidan skall ha reella möjlig-

heter att ingå på ett meningsfullt sätt i beslutsunderlaget.

Om man jämför detta motivuttalande med vad som i praktiken gäller i den franchiserelation som beskrivits i exemplet ovan finner man att arbetstagarorganisationens rätt att förhandla snarare är av formell än reell natur. Arbetstagarsidan har

inte, som förutsätts i lagens förarbeten, möjlighet att på ett meningsfullt sätt påverka arbetsgivarens beslut eftersom

detta ytterst beror av ett av franchisegivaren tidigare fattat beslut. Detta förhållande strider sålunda mot syftet med den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § MBL. För att arbetstagarorganisationen hos franchisetagaren skall få ett reellt inflytande krävs enligt utredningens mening att

den tillförsäkras förhandlingsrätt på den nivå där den verk-

liga ledningen utövas.

För att nå detta syfte föreslår utredningen att en lagbestäm-

melse införs enligt vilken franchisegivaren åläggs förhand-

lingsskyldighet gentemot arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare hos franchisetagaren. De beslut av franchisegivaren som förhandlingsskyldigheten bör gälla är enligt utredningens mening sådana som leder till viktigare förändringar av franchisetagarens verksamhet. Det är med

andra ord fråga om beslut som rör franchisetagarens verksam-

het i stort och som därmed har betydelse för dennes arbetstagare som grupp. Förhandlingsskyldighet bör enligt utred-

ningens mening inte föreligga beträffande frågor som endast

har betydelse för enskild arbetstagare hos franchisetagaren. Förhandlingsskyldigheten får alltså enligt utredningens förslag samma omfattning som den som gäller för arbetsgivare enligt 11 § 1 st. 1 meningen MBL. Motpart vid förhandlingarna blir den arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren l är bunden genom kollektivavtal.

För att möjliggöra att den fackliga organisationens inflytande anpassas till vad som är lämpligt med hänsyn till de särskilda förhållanden som kan råda inom olika branscher föreslås att bestämmelsen blir dispositiv i likhet med vad

16 Prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 356.

h Behovet av lagstiftning 189

som är fallet med 11 § MBL. Avvikelse som inskränker eller upphäver förhandlingsskyldigheten skall sålunda kunna göras genom avtal mellan franchisegivaren och arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren är bunden genom kollektivavtal. Avtal som ger den fackliga organisationen mer vid-

sträckt inflytande kan naturligtvis också ingås.

Utredningen anser vidare att den förhandlingsordning som föreskrivs i 14-17 §§ MBL skall gälla även i förhållandet mellan franchisegivaren och organisation för franchisetagarens arbetstagare. Därför föreslås att nämnda lagrum skall gälla i tillämpliga delar.

Den som bryter mot lagens bestämmelser om förhandlingsskyldighet skall enligt utredningens förslag utge skadestånd. Ersättningsskyldigheten omfattar i likhet med vad som är fallet enligt 54 och 55 §§ MBL såväl ekonomisk och ideell skada som s.k. allmänt skadestånd för den kränkning som skett.

skadeståndet bör kunna jämkas eller helt falla bort om skäl därtill föreligger. Motsvarande bestämmelse finns i 60 § MBL.

Tvister om överträdelse av lagens skadeståndssanktionerade bestämmelser bör i processuellt hänseende behandlas som arbetsrättsliga tvister. De bör följaktligen handläggas i den

ordning som föreskrivs i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister.

Utredningen föreslår slutligen att MBL:s regler om tvisteförhandling och frister för väckande av talan skall gälla i tillämpliga delar.

Mot den sålunda föreslagna ordningen skulle den invändningen kunna riktas att den kan ge franchisetagarens anställda större inflytande över franchisegivarens beslut än vad den enskilda franchisetagaren får. Härvid bör dock uppmärksammas att, enligt vad som framkommit genom utredningens undersökningar, merparten av de franchisetagande företagen drivs i form av aktiebolag. Den fysiske som står bakom personen

bolaget och som äger aktier i detta kan dock ofta många gånger vara att anse som arbetstagare i företaget och får

enligt förslaget därför - för det fall bundenhet genom kollektivavtal föreligger mellan det förefranchisetagande taget och arbetstagarorganisationen - att såsom möjlighet medlem i organisationen utöva samma sätt som

inflytande på

andra medlemmar. Att en person äger aktier i ett aktiebolag utesluter nämligen inte att han eller hon anses som arbetstagare i aktiebolagets tjänst. Detta gäller även om aktie-

’

190 Behovet av lagstiftning sou 1937 17

ägaren samtidigt skulle vara styrelseledamot och firmatecknare i bolaget (AD 1938 nr 46, 1946 nr 29 och 1947 nr 17). Undantag får dock göras beträffande den som äger en större andel av aktierna och som samtidigt äger ett väsentligt inflytande över bolagets verksamhet (jfr AD 1979 nr 60). Denne anses alltså normalt inte som anställd i bolaget.

Utredningen anser att den föreslagna ordningen också är ägnad att stärka franchisetagarens ställning gentemot franchisegivaren. Det förhållandet att franchisegivaren blir förhandlingsskyldig med den fackliga organisationen i förhållande till vilken franchisetagaren är bunden genom kollektivavtal bör leda till att även franchisetagaren blir informerad om

franchisegivarens tilltänkta beslut på ett tidigare stadium

än som annars vore fallet.

Enligt utredningens uppfattning är det lämpligt att nu nämnda förhandlingar samordnas med de förhandlingar som enligt MBL skall äga rum mellan franchisetagaren och den fackliga organisationen.

10.3 Konsumenträttsliga frågor

Franchiseavtalet är normalt ingånget mellan två från varandra fristående parter. Som framgått under avsnitt 6.2.1 förekommer det endast i något enstaka av de till utredningen

ingivna avtalen att franchisegivaren förbehåller sig äganderätten till aktier i franchisetagarens företag.

Franchisegivaren tar endast i undantagsfall något ansvar

gentemot franchisetagarens kunder. Ett exempel är det av utredningen granskade avtalet som avser ett försäkringsbolag. Enligt detta skall franchisetagaren sälja franchisegivarens försäkringar och denne blir bunden gentemot kunden med av-

seende på den sålda försäkringen. Mycket talar enligt utred-

ningens mening för att försäkringsförsäljaren i detta fall bör betraktas som ombud för försäkringsbolaget.

Det normala förhållandet i franchiseavtalen är att vardera parten endast svarar för sina egna förbindelser. Trots detta

uppträder franchisetagarna emellertid utåt, gentemot tredje

man, under franchisegivarens namn och använder dennes varumärke, logos e.d. Detta ligger i franchisesystemets idê och är också ett villkor i de allra flesta avtal. För utomstående, t.ex. kunder, framstår därför franchisegivaren och franchisetagaren som en enhet. Detta intryck förstärks genom

17 Lunning s. 32 f.

Behovet av lagstiftning 191

den gemensamma marknadsföring som förekommer inom franchisesystemen. Ingenting upplyser kunden om att han inte har att göra med en filial till ett storföretag utan i stället en en-

skild företagare. Många gånger är det säkert likgiltigt för

kunden om det handlar om en franchisetagare eller ett filialföretag. Den enskilde konsument som exempelvis köper glass från glassbilen bryr sig knappast om i fall glassen säljs av en franchisetagare eller en anställd i ett filialföretag. Det kan emellertid förekomma situationer då det för konsumenten är av avgörande vikt att avtalsparten är ett solitt och välrenommerat företag och inte t.ex. en fysisk person med bristande solvens. Användandet av franchisegivarens namn, varumärke osv. kan liksom marknadsföringen enligt utredningens mening vara vilseledande för konsumenten och till men för denne. Konsumenten kommer att anlita den icke solvente franchisetagaren vilket han inte skulle ha gjort om han känt

till det rätta förhållandet. Problemet ställs på sin spets om

följande inträffar:

En konsument har givit en franchisetagare ett visst upp drag. Konsumenten trodde vid tidpunkten då avtalet ingicks att franchisetagaren var ett filialföretag till ett solitt

och riksomfattande företag. Det fanns inte någon skylt eller

annat i franchisetagarens säljställe som angav att denne var

franchisetagare och konsumenten upplystes inte på något sätt

om detta. Från konsumentens sida var det en förutsättning för avtalet att avtalsparten var ett solitt och riksomfattande

företag. Konsumenten blir av någon anledning missnöjd med det sätt på vilket franchisetagaren utfört uppdraget. Då han

försöker få rättelse till stånd visar det sig att franchise-

tagaren under tiden gått i konkurs. Konsumenten vänder sig då till franchisegivaren i tron att det är fråga om ett och sam-

ma företag men avvisas under hänvisning till att franchise-

tagaren är en självständig företagare för vars åtaganden franchisegivaren inte tar något ansvar.

Problemet illustreras i följande rättsfall.18

En person hade uppdragit åt en mäklare att försälja ett hus. Mäklaren var franchisetagare, men detta kände inte husägaren till. Mäklaren fann en spekulant som emellertid inte fullföljde köpet. Enligt köpeavtalet hade husägaren rätt att i sådant fall behålla den erlagda handpenningen. Pengarna hade betalats i form av en växel som mäklaren tagit hand om.

Mäklaren hann gå i konkurs innan växeln överlämnats till

18 Linköpings tingsrätts dom den 29 juni 1984, DT 283. Domen överklagades till Göta hovrätt, mål T 241/84, men avskrevs den 14 maj 1985 sedan vadekäranden återkallat sin talan.

192 Behovet av Iagstiftning

husägaren. Denne vände sig då tili franchisegivaren i tron att denne var moderboiag ti11 den 10ka1e mäkiaren. Husägaren hänvisade härvid tili att han uppfattat mäk1arföretaget som

ett enda rikstäckande företag med 1oka1kontor på olika orter samt att företaget b1.a. genom sin marknadsföring på oiika

sätt bidragit tiil att ge aiimänheten denna uppfattning.

Husägaren menade att franchisegivaren måste påta sig ansvaret

för att ailmänheten får kännedom om hur det förhåiier sig med iokalrepresentanternas stä11ning och att så iänge detta inte skett varje franchisetagare får anses ha stäiiningsfulimakt gentemot tredje man. Franchisegivaren bestred husägarens ta1an och gjorde gä11ande att krav med an1edning av viss mäklares agerande endast kunde riktas mot denne och inte mot franchisegivaren. Tingsrätten ogi11ade husägarens taian. Husägaren hade inte förvissat sig om huruvida mäk1aren var enskiid näringsidkare e11er representerade franchisegivaren och omständigheterna var eniigt tingsrätten inte sådana att

han utan vidare ägt utgå från att mäk1aren representerade

franchisegivaren. Mäkiarföretagets marknadsföring var visseriigen sådan att den i viss mån bidragit till att bibringa ailmänheten uppfattningen att det rörde sig om ett enda

rikstäckande företag med 10ka1kontor på o1ika orter i iandet.

Eniigt tingsrätten medförde dock inte detta e11er övriga

omständigheter att den i måiet ifrågavarande 1oka1e mäkiaren

e11er annan franchisetagare erhå11it stäiiningsfuiimakt gent-

emot tredje man och därigenom ådragit franchisegivaren ansvar

för sina försummeiser.

Efter tingsrättens dom har 1agen (1984:81) om fastighetsmäk1are trätt i kraft (1 juli 1984). Lagen gä11er fysiska personer som yrkesmässigt förmediar b1.a. fastigheter och innebär att dessa är underkastade registreringsskyidighet. Mäkiarföretag kan inte vinna registrering. För att bli registrerad krävs b1.a. att mäkiaren har en försäkring som

täcker skadeståndsskyidighet inti11 ett visst angivet be1opp

för varje skadefa11 som kan drabba honom om han åsidosätter

sina åiigganden b1.a. skyidigheten att hå11a pengar och andra tiiigångar som han fått om hand för annans räkning åtskiida.

Regeln om avskiijandet av mottagna medei i iagen (1944:181) om redovisningsmede1 och - i fa11 av mäkiarens konkurs 194 a § konkursiagen b1ir tiiiämpiiga. Eniigt sistnämnda Iag-

rum åiigger det konkursförvaitaren att omhänderta eventueiia

redovisningsmedei och därefter redovisa dem jämte ränta. Redovisningsborgenär erhå11er samma rätt i konkursen som borgenär som ti11 säkerhet för sin fordran har panträtt.

Om iagen om fastighetsmäk1are gä11t vid tidpunkten för ovan redovisade tvist, hade husägaren kunnat hå11as skadeiös antingen med tiliämpning av 194 a § konkurslagen e11er - för det fa11 mäkiaren inte hå11it medien avskiida genom ersättning ur mäkiarens försäkring.

Behovet 193 av lagstiftning

För mäklarbranschens del kan därför lagen om fastighetsmäklare sägas ha motverkat risken för att konsumenterna lider men genom franchisegivarens och franchisetagarens gemensamma uppträdande utåt. Detta förhållande hindrar dock inte att målet har principiellt intresse för den fortsatta framställningen.

Tingsrätten fann i målet att mäklaren inte genom ställningsfullmakt kunde anses ådra franchisegivaren ansvar för sina förpliktelser.

Bestämmelser om ställningsfullmakt återfinns i 10 § 2 st.

avtalslagen: Där någon såsom anställd i annans tjänst eller

eljest i följd av avtal med annan intager en ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer viss behörighet att handla å dennes vägnar, anses han hava fullmakt att företaga rättshandlingar, som falla inom gränserna för denna behörighet.

Rekvisiten för ställningsfullmakt kan anges enligt följande schema:

(a) Mellanmannen skall inta en ställning. (b) Intagandet av ställningen skall grunda avtal med

sig på

huvudmannen. (C) Ställningen skall enligt lag eller sedvänja medföra behörighet. (d) Mellanmannen skall företa rättshandlingen i huvudmannens namn. (e) Den företagna rättshandlingen måste falla inom fullmaktens gränser, dvs. inom gränserna för den behörighet, som lag eller sedvänja anvisar med avseende den i det

på

konkreta fallet aktuella ställningen. (f) Medkontrahenten får - här liksom eljest i regel - inte ha insett eller bort inse förekomsten av inskränkande före-

skrifter av huvudmannen, dvs. måste vara i god tro.19

Exempel på personer som får anses ha ställningsfullmakt är

kassörskan som sitter under skylten Kassa eller butiksbiträdet som står mitt ibland varorna. Dessa ställpersoners ning är sådan att kunden inte behöver deras rätt

ifrågasätta

att sluta avtal som binder affärsinnehavaren. Förutom genom kassörskans eller biträdets plats i butiken märks deras ställning i att de t.ex. bär viss uniform eller en skylt med affärsinnehavarens firma.

De anställda hos franchisetagaren har i ställningsfullmakt förhållande till sin arbetsgivare men inte i förhållande till

19 Grönfors s. 84 f.

194 Behovet av lagstiftning

trots att det är dennes firma och varumärke franchisegivaren som finns och uniformer som personalen bär. Ställ-

på skyltar

i förhållande till franchisegivaren är uteningsfullmakt

sluten redan på den grund att personalen saknar avtal med

franchisegivaren.

En franchisetagare som själv står i sin butik intar däremot

denna ställning på grund av avtal med franchisegivaren. Den

som han vidtar framstår åtminstone för konrättshandling sumenten som företagen i franchisegivarens namn. För att rekvisiten för ställningsfullmakt skall vara uppfyllda krävs

vidare att på grund av lag eller sedvänja medför

ställningen

viss behörighet samt att den åtgärd som franchisetagaren

vidtar faller inom den behörighet som enligt lagen eller sedvänjan är förbunden med just denna ställning. Här brister enligt utredningens mening rekvisiten för ställningsfullmakt eftersom franchisetagaren varken enligt lag eller sedvänja kan anses binda franchisegivaren gentemot tredje man.

Reglerna om ställningsfullmakt kan alltså inte enligt utredningens mening användas för att göra franchisegivaren ansvarig för det fall franchisetagaren inte uppfyller sina förpliktelser gentemot tredje man. Hur kan då en konsument från att bli missledd av franchisegivarens och skyddas franchisetagarens gemensamma uppträdande?

Enligt den s.k. förutsättningsläran, som emellertid enligt

svensk doktrinzo bör tillämpas restriktivt som ett medel för

att ingripa korrigerande i gjorda förklaringar, kan ett avtal förklaras ogiltigt eller jämkas om en av kontrahenterna

då avtalet ingicks handlade på grundval av ett felaktigt antagande om ett faktiskt förhållande.21 Detta innebär att läran i princip är tillämplig på konsumenten som då avtalet

med den icke likvide franchisetagaren trodde att han ingicks hade att göra med ett fullt solvent, välkänt och riksomfattande företag. För att förutsättningsläran skall kunna krävs att förutsättningen var väsentlig, dvs. att tillämpas

konsumenten inte skulle ha ingått avtalet om han varit rik-

underrättad om sakförhållandet. Förutsättningens förtigt

20 Grönfors s. 164.

21 Förutsättningsläran har dock tillämpats i praxis på senare

år ex. AD 1979 nr 143, NJA 1984 s. 280 samt NJA 1985 s. 178.

(I sistnämnda mål där alternativa grunder åberopades till

stöd för käromålet uttalade HD: När det, som i förevarande

fall, görs gällande att avtalet som sådant är ogiltigt på grund av felaktiga förutsättningar vid avtalets ingående,

ligger det närmast till hands att först pröva om ogiltighet föreligger enligt förutsättningsläran.)

Behovet av lagstiftning 195

handenvaro och väsentlighet skall ha varit synbar för franchisetagaren. Vidare krävs för att den felaktiga förut-

sättningen skall medföra återgång eller jämkning av avtalet

att det vid en objektiv bedömning framstår som lämpligt att franchisetagaren får bära hela eller en del av risken för det

sakförhållande som förutsättningen angår.22

I den mån konsumenten ingått avtalet på grund av obehörigt

beteende från motpartens sida kan detta förklaras ogiltigt jämlikt 30 § (svek) eller 33 § (tro och heder) avtalslagen.

De nu nämnda reglerna ger alltså möjlighet till jämkning

eller ogiltigförklaring av redan ingångna avtal men kan inte

användas för att skydda konsumenten innan avtal har träffats.

Enligt utredningens mening är det rimligt att en part har möjlighet att avgöra vem som är hans avtalspart innan avtalet

ingås. På grund av att franchisegivaren och franchisetagaren

normalt uppträder under samma namn och varumärke finns det som redan nämnts utrymme för misstag i detta hänseende. Risken för misstag måste enligt utredningens i möjmening ligaste mån undanröjas genom att tredje man ges information i

någon form.

Generalklausulen i 3 S marknadsföringslagen om informationsskyldighet (se avsnitt 8.1.3) kan vara tillämplig i de fall där sändarangivelsen, dvs. uppgiften om vem som saluför eller tillhandahåller en vara eller utför en tjänst, kan anses utgöra sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Enligt stadgandet kan marknadsdomstolen

ålägga näringsidkaren att lämna den undanhållna informa-

tionen.

För att konsumenter m.fl. skall kunna skyddas från att missledas av det gemensamma uppträdandet från franchisegivarens och franchisetagarens sida krävs enligt utredningens mening

att dessa åläggs en mer generell än

informationsskyldighet vad som är möjligt enligt marknadsföringslagen.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att man i USA uppmärksammat detta problem. Som ovan (avsnitt 8.2) redovisats är franchisetagare i staten New York att skyldiga genom en väl synlig skylt upplysa allmänheten om att de är franchisetagare och vem som är franchisegivare. Det skall

22 Christensen, Förutsättningar och misstag, Tidskrift för rettsvitenskap 1973, s. 311 ff. Holmbäck, Studier i förutsättningslärans terminologi, 1970.

196 Behovet av lagstiftning

framgå att franchisegivaren och franchisetagaren är helt skilda från varandra. Samma upplysningar skall lämnas på

kvitton och kontrakt som avser en viss minsta försäljningssumma.

Informationsskyldighet genom t.ex. anslag är inte främmande för svensk rättsordning.

Enligt lagen (1977:20) om TV-övervakning åligger det den som brukar övervakningskamera att fortlöpande och på verksamt

sätt upplysa om kameran och dess brukande. I propositionen

föreslogs att stadgandets lydelse skulle vara: övervaknings-

kamera får ej brukas med mindre upplysning därom lämnas genom

anslag eller på annat sätt.23 Lagrådet anförde emellertid i

sitt yttrande att anslag ofta torde vara tillfyllest men att det mycket väl kan tänkas att anslag ges sådan utformning

eller placering att det får alltför lågt värde som informationsmedel.24 Justitieutskottet anslöt sig lagrådets uppfattning men framhöll att utskottets förslag inte innebar något avståndstagande från departementschefens uttalande att anslag

ofta kan tänkas ge den bästa informationen. Samtidigt framhölls att det inte sällan erfordras en kombination av flera

informationssätt.25 Frågan om översyn av lagen om TV-övervak-

ning utreds för närvarande.

För att motverka att tredje man misstar sig på vem som är

hans avtalspart anser utredningen att det bör införas skyldighet att informera om att franchising bedrivs och vad detta innebär.

Utredningen föreslår att informationsskyldigheten skall fullgöras genom en väl synlig skylt i anslutning till franchisetagarens säljställe. Det kan röra sig om en butik, ett kontor eller annan plats där franchisetagaren driver sin verksamhet. Verksamheten kan exempelvis också skötas från ett fordon. Informationen skall också lämnas i annonser eller andra framställningar som används vid marknadsföringen av de nyttigheter som franchisetagaren tillhandahåller.

Det bör enligt utredningens mening överlåtas åt konsumentverket att efter överläggningar med företrädare för franchisebranschen bestäma den närmare utformningen av informationen och var den skall lämnas.

23 Prop. 1975/76:194. 24 JuU 1976/77:14 s. 18. 25 JuU 1976/77:14 s. 8. 26 Ju 1985:03, Dir 1985:39.

Behovet av lagstiftning 197

Utredningen har övervägt hur informationsskyldigheten lämpligast bör sanktioneras.

En möjlighet härvidlag skulle kunna vara att - för det fall skylten inte finns -

på plats göra franchisegivaren och

franchisetagaren solidariskt ansvariga för franchisetagarens förpliktelser gentemot tredje man i god tro. Ett skäl för att välja denna lösning är att franchisegivaren ändå normalt förser franchisetagaren med annan utstyrsel. Franchisegivaren har vidare fortlöpande och skulle kunna kontrollmöjligheter

övervaka att skylten finns på plats. Det kan emellertid

tänkas situationer då franchisegivaren allt som står gjort i hans makt för att skylten skall sitta och att det är

på plats

franchisetagaren som ensam bär ansvaret för att informationen saknas. Ett förslag om solidariskt ansvar kan sålunda vara oskäligt i vissa lägen varför stannat för att utredningen inte välja det alternativet.

En annan möjlighet vore att förena skylt- och informations-

tvånget med ett bötesstraff, men utredningen anser detta vara

alltför ingripande.

Utredningen har i stället stannat för ett tredje alternativ.

Som tidigare nämnts kan marknadsdomstolen enligt 3 § mark-

nadsföringslagen ålägga näringsidkare att lämna information

som har särskild betydelse från om

konsumentsynpunkt. Fråga åläggande som inte är av större vikt prövas av konsumentom-

budsmannen genom

informationsföreläggande.

Utredningen anser att en lämplig sanktion vid underlåtenhet att följa den föreslagna är att informationsskyldigheten marknadsdomstolen och konsumentombudsmannen att ges möjlighet

på motsvarande sätt utfärda ålägganden.

Utredningens förslag innebär sålunda att marknadsdomstolen och i vissa fall konsumentombudsmannen kan ingripa mot

franchisetagare som bryter mot det föreslagna skylttvånget genom att denne åläggs att se till att skylten finns på

plats. Franchisetagare och franchisegivare som underlåter att i annonser eller andra framställningar som används vid marknadsföringen av de nyttigheter som franchisetagaren tillhandahåller lämna information om att verksamheten bedrivs i form av franchising och om vad detta innebär kan mot-

på svarande sätt åläggas att fullgöra sin

informationsskyldighet. Vad som stadgas

i marknadsföringslagen angående under-

låtenhet att lämna information vid föreslås marknadsföring därför gälla för den som underlåter att den förefullgöra

slagna informationsskyldigheten. Åläggande skall liksom vad

som är fallet enligt 5 § marknadsföringslagen kunna förenas med vite.

__._..n

SOU 1987: 17 198 Behovet av lagstiftning

Utredningens förslag innebär vidare att fråga om åläggande

skall upptas efter ansökan och att sådan normalt görs av konsumentombudsmannen. Franchisetagare och franchisegivare

blir skyldiga att på anmaning från konsumentombudsmannen

komma in med yttrande eller upplysning i ärende som gäller

ett eventuellt utfärdande av åläggande eller tillhandahålla

som kan ha betydelse för utredningen i ärendet. Om handling anmaning inte efterkommes kan enligt förslaget konsumentombudsmannen, liksom vad som är fallet enligt marknadsförelägga vite. Om ändrade förhållande eller föringslagen, annat särskilt skäl föranleder det kan enligt föreslaget

frågan om åläggande prövas på nytt. Om särskilda skäl för-

anleder det skall interimistiskt beslut kunna meddelas.

Även reglerna i 16 § 1 st och 17 S marknadsföringslagen om m.m. anser utredningen bör gälla för den som meddelas tillsyn av marknadsdomstolen att fullgöra sin informations-

åläggande

enligt förslaget. Detta innebär att den som avses skyldighet

med åläggande är skyldig att på anmaning av konsumentombuds-

mannen tillhandahålla upplysning och handling som behövs för

tillsyn över att åläggandet åtlydes. Vite kan föreläggas om

anmaningen inte efterkommes. Talan om utdömande av vite skall

enligt förslaget föras vid allmän domstol på samma sätt som

enligt marknadsföringslagen.

Utredningens förslag innebär slutligen att den under övriga bestämmelser 22 § i marknadsföringslagen blir intagna tillämplig. Detta innbär fullföljdsförbud mot konsumentombudsmannens beslut om anmaning till franchisetagare eller att komma in med yttrande eller upplysning i franchisegivare

ärende om åläggande.

Fullföljdsförbudet omfattar också vitesföreläggande efter sådan anmaning. Annat beslut av konsumentombudsmannen, dvs. att tillhandahålla handling som kan ha betydelse för anmaning

i ärende om åläggande, liksom konsumentombuds-

utredningen

mannens beslut som gäller tillsynen över meddelat åläggande,

överklagas hos kammarrätten.

Behovet av 199 lagstiftning

10.4 Konkurrensrättsliga

frågor

Vid den granskning av franchiseavtal som utredningen genomfört har det framkommit att en del avtal innehåller villkor som kan anses begränsa konkurrensen. Som exempel sådana

på

villkor kan nämnas att endast får hålla ett franchisetagaren visst sortiment, inte får avvika från samt att angivna priser han inte tillåts konkurrera med franchisegivaren.

NO har fortlöpande granskat franchiseavtal. I de fall N0 ansett att avtalsvillkor stridit mot konkurrenslagen har NO

påtalat förhållandet. Ärendena har sedan regelmässigt lösts genom att franchisegivaren gått med på att företa ändringar

och/eller tillägg till avtalstexten så att villkoret i

fråga

kunnat lämnas utan erinran från N0:s sida.

De villkor som N0 sålunda ingripit mot är följande:

Villkor rörande sortiment/verksamhet/leverantör

Enligt ett avtal förband sig franchisetagaren att vid vite även sedan avtalet upphört ha ett visst huvudfabrikat sina

på

varor. Villkoret utgick efter med N0. förhandlingar

Ett avtal ålade franchisetagaren att göra vissa minimiinköp från samt begränsade franchisegivaren hans möjligheter att bedriva annan i de lokaler som användes.

verksamhet Efter

förhandlingar med N0 ändrade franchisegivaren villkoren så att franchisetagaren fritt kunde köpa och sälja franchisegivarens produkter samt förhindrades inte längre att utnyttja sina resurser genom att kombinera den föreskrivna verksamheten med vissa andra verksamheter.

Inköpsföreskrifter i ett annat avtal enligt vilka franchisetagaren inte ägde rätt att fritt välja leverantör bort togs efter överläggningar med NO.

Ytterligare ett annat avtal innehöll bestämmelser vars syfte var att varje franchisetagare skulle förbrukköpa samtliga ningsvaror från ett av franchisegivaren och franchisetagarna gemensamt bildat inköpsbolag. Efter överläggningar med NO tillskrev franchisegivaren samtliga sina och franchisetagare förtydligade innebörden av villkoret enligt följande. Med villkoret avses att franchisetagare inte utan franchisegivarens medgivande kan ta upp och sälja nya produkter men att franchisetagaren äger rätt att råvaror till de sålda köpa produkterna hos valfri leverantör, under att förutsättning råvarorna uppfyller franchisegivarens standard.

200 Behovet av 1agstiftning

Inköpsbolaget gjorde dessutom ett ti11ägg ti11 avta1sformu1eringen om syftet med dess verksamhet av innebörd att inköpsplikten endast gälier under förutsättning att företagets pris och kva1itet är konkurrenskraftigt gentemot jämförbara produkter från andra företag.

Vi11kor rörande områdesindeining

Ett avta1 gav franchisetagaren ensamrätt ti11 sitt distrikt. Samtidigt förbjöds han att marknadsföra sig utanför distrik-

tet samt att åtaga sig Ieveranser utanför detta även om förfrågan kom från kund utanför distriktet.

N0 angav i sitt besiut b1.a. att N0 inte vaniigtvis brukar invända mot att franchisetagare ges ensamrätt inom sitt distrikt men att N0 norma1t inte accepterar att en Ieverantör förbjuder återförsäijare att bedriva passiv försä1jning dvs. ta emot order om kund utanför distriktet vänder sig till honom. Vi11koret fick efter överenskommeise me11an N0 och franchisegivaren föijande 1yde1se: Försäijning tili och

bearbetning av kunder ska11 i första hand inriktas på det

egna området och franchisetagaren äger inte rätt att aktivt bearbeta områden utanför det egna området.

Vi11kor rörande pris

F1era avta1 innehö11 bestämmelser om vi1ka priser franchisetagaren sku11e hå11a. Exempeiz Prisbi1den inom systemet ska11 vara enhetiig. Franchisegivaren ti11handahå11er pris1istor/ prisrekommendationer o.d. Franchisetagaren ska11 meddela franchisegivaren eventue11a avvikeiser från rekommenderat Cirkapris som franchisetagaren avser att ti11ämpa genere11t e11er meddeia a11a avvikeiser från prisiistan som överstiger viss angiven procentsats.

N0 har ansett att sådana villkor innebär en ailtför hård

vertikal prispåverkan och att den dessutom kan strida mot

bruttoprisförbudet. N0 har framh511it att om en franchisegivare ti11handahå11er prisiistor för försäijning i senare

1ed så ska det k1art framgå att franchisetagaren sjäiv får

bestämma det siutiiga priset ti11 kunderna. N0 har accepterat att vi11koren ändrats ti11 exempeivisz Franchisegivaren

ti11handahå11er cirkaprisiistor på sitt sortiment e11er

rekommenderade cirkapriser utges til] vägiedning för franchisetagarens prissättning.

Vi11kor rörande öppethå11ningstider

Ett avtai innehö11 föreskrift om att franchisetagaren sku11e

ha öppet på de tider som franchisegivaren anvisade.

gBehovet av iagstiftning 201

Efter ingripande från N0:s sida åtog sig franchisegivaren att

göra ett tillägg i avtaiet av innehåii att franchisetagaren

kan ha t.ex. kvälis- eiier heigöppet. N0 ansåg i sitt besiut

att franchisetagaren genom tiiiägget tiiiförsäkras möjiighet

att anpassa sitt öppethåiiande tili iokaia konkurrensför-

håiianden.

Viiikor rörande uppsägningstid

I ett par avtai angavs uppsägningstiden tili tre månader. Efter ingripande från N0 förband sig franchisegivaren att

ändra tiden tiil sex månader som NO ansåg vara en skäiig

avvägning me11an avtaisparternas intressen.

Viiikor rörande konkurrens

I ett avtal förband sig franchisetagaren att efter avtaiets upphörande avhålia sig från att direkt eiier indirekt befatta sig med konkurrerande verksamhet under minst tre år efter det att avtaiet upphört att gäiia. Efter invändning från N0 gick

franchisegivaren med på att ta bort kiausuien ur avtalet.

Ett annat avtai innehö11 en konkurrenskiausui av innehå11 att om avtaiet me11an franchisegivaren och franchisetagaren upphörde fick varken det franchisetagande företaget e11er dess ägare bedriva sådan verksamhet inom det franchisetagande företagets distrikt som kunde uppfattas som konkurrerande med franchisekedjan under en tid av tre alternativt fem år.

I sitt besiut rörande det avtaiet redogjorde N0 närmare för sin instäiining tili konkurrenskiausuier.

K1ausu1en synes vara en bestämeise som kan hindra eiier a11var1igt försvåra den enskiide franchisetagarens näringsutövning efter det att avtaiet upphört. Vidare ska anföras

att om en franchisetagare önskar säija sitt företag torde

franchisegivaren kunna försvåra en sådan försäijning e11er agera så att värdet av det franchisetagande boiaget kraftigt minskar, om franchisegivaren vägrar att teckna franchiseavtal

med den tiiitänkte ägaren och samtidigt åberopar konkurrens-

k1ausu1en, dvs. att det (före detta) franchisetagande boiaget inte får syssia med verksamhet som kan konkurrera med franchisingkedjan. De anförda möjiigheterna för franchiseatt konkurrensen medför - förutom att den givarna begränsa enskiide franchisetagarens näringsutövning hindras e11er för-

svåras - att prisbiidningen riskerar att påverkas negativt

och att effektiviteten i branschen kan hämmas. Orsakerna tili dessa risker är det minskade konkurrenstryck som en tiilämpning av konkurrenskiausuierna kan medföra. Vid bedömning av

om de angivna negativa verkningarna av konkurrenskiausuien på

202 Behovet av iagstiftning

prisbiidning, effektivitet och franchisetagarnas näringsutövning också är från a11män synpunkt oti11bör1iga och

därmed motiverar ingripande eniigt 2 § konkurrenslagen ingår

också att beakta franchisegivarens skäl för bibehåiiande av

konkurrenskiausuien. NO har i några sammanhang bedömt att ett

intresse av att skydda know-how kan vara ett godtagbart skäi för att, under en begränsad tidsrymd, föreskriva en konkur-

renskiausui. Dock gä11er givetvis att det know-how som påstås

föreiigga är av den karaktären att det kan motivera ett

förbud för någon att konkurrera. Det måste med andra ord röra

sig om know-how som är förtjänt av skydd. I den juridiska iitteraturen brukar know-how anges som kunskaper av teknisk eiler kommersieii karaktär som är särprägiad för företaget i

fråga. Återfinns samma e11er näst inti11 samma kunskaper hos

andra företag eiier utövare i branschen kan kunskapen inte betraktas som särprägiad och därmed inte heiier åtnjuta

skydd.”

Franchisegivaren hade anfört att skäiet ti11 konkurrenskiausuierna är att franchisegivaren vi11 skydda sin ekonomi.

NO ansåg inte att det framkommit något som tydde på att

skyddsvärt know-how skuiie finnas som motiv för konkurrens-

k1ausu1en. Franchisegivare åtog sig att ta bort den under två

förutsättningar.

För det första att ett ti11ägg infördes i avtaien om en skyldighet för franchisetagare att i positiv anda medverka till en smidig överföring av röreisen ti11 den nye franchisetagaren. För det andra att uppsägningstiden bestämdes til] en sådan längd att den gav franchisegivaren möjiighet att anskaffa och sätta in en ny franchisetagare.

N0 och franchisegivaren enades om att uppsägningstiden sku11e vara 12 månader.

N0 fann därefter att de konkurrensbegränsningar som riskerat att medföra skadiig verkan undanröjts och att det inte fanns

anledning ti11 ytteriigare åtgärder.

Ett tredje avtai innehöii bestämme1se om deis att franchisetagaren inte utan franchisegivarens godkännande fick säija andra varor e11er tjänster än de som ingick i systemet de1s att franchisetagaren inte he11er direkt eiier indirekt fick driva annan verksamhet som kunde anses vara mot franchise-

givarens intresse. Åtagandet kvarstod eniigt avtaiet två år

efter dess upphörande och gä11de även för den s.k. huvud-

27 N0:s besiut 1985:176.

Behovet av lagstiftning 203

intressenten dvs. ägaren till det franchisetagande företaget.

Efter överläggningar med N0 åtog sig franchisegivaren att

ändra klausulerna så att de fick följande lydelse:

Huvudintressenten och det franchisetagande företaget är införstådda med att det är väsentligt att dessa koncentrerar sina resurser till marknadsföring och försäljning av koncep-

tets produkter. Dessa får därför inte bedriva någon verksam-

het vid sidan av detta avtal utan skriftligt medgivande från franchisegivaren. Sådant medgivande skall inte oskäligen för-

vägras. Något medgivande krävs dock inte om sådan verksamhet

vid sidan av avtal kan anses ringa och endast oväsentligt ta huvudintressentens och det franchisetagande företagets

resurser i anspråk.

Oavsett detta åtagande får varken huvudintressenten eller det franchisetagande företaget vid sidan av detta avtal i något

fall bedriva verksamhet som kan anses konkurrera med franchisegivaren och dess franchisetagares verksamhet såsom

den beskrivits i detta avtal.28

Konkurrensklausulerna såvitt gällde tiden efter avtalets

upphörande åtog sig franchisegivaren att taga bort. N0 fann

inte skäl att härefter ingripa i det nya avtalets lydelse.

Villkor rörande sekretess

Ett avtal innehöll bestämmelse enligt vilken huvudintressenten och det franchisetagande företaget utfäste sig att iaktta sekretess rörande all information som erhålls under samarbetet och som angetts vara eller annars uppenbarligen är kon-

fidentiell och att inte använda sådan information på annat sätt än vad som är avsett i detta avtal. Denna skyldighet

gäller även efter det avtalet upphört att gälla.

Efter invändningar från NO begränsades sekretesskyldigheten att gälla under två år efter det avtalet upphört att gälla och i avtalet infördes ett tillägg av följande lydelse:

Sekretessåtagandet gäller dock inte för sådan information

som var känd av den mottagande parten vid informationstillfället eller som då var eller senare blivit allmänt känd eller som den mottagande parten erhållit från tredje man utan att tredje man, såvitt den mottagande parten borde ha förstått, gjort sig skyldig till olaglig handling eller brutit

mot något sekretessåtagande.

28 N0:s beslut 1986:54 29 N0:s beslut 1986:54

204 Behovet av lagstiftning

Ett annat avtal stadgade att franchisetagaren inte fick lämna upplysning om tillverkare till kund eller annan såvida inte skriftlig överenskommelse träffats om undantag härifrån.

Sedan NO invänt mot klausulen åtog sig franchisegivaren att

ta bort den.

N0:s prövning av innehållet i franchiseavtalen har alltså oftast skett jämlikt den allmänna missbruksbestämmelsen om skadlig konkurrensbegränsning i 2 § konkurrenslagen. Vid prövningen enligt detta lagrum görs en bedömning från fall

till fall av konkurrensbegränsningens verkningar på prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och på berörda företags näringsutövning. Om konkurrensbegränsningen i något eller några av dessa avseenden anses medföra från allmän synpunkt skadlig verkan, ankommer det på N0 — och i sista

hand marknadsdomstolen - att söka undanröja denna verkan (se närmare härom avsnitt 8.1.4 ovan).

N0 har emellertid även prövat om ett franchiseavtal stod i strid med anbudskartellförbudet enligt 14 § konkurrenslagen. N0 fann därvid att anbudskartellförbudet är tillämpligt även om företagen, i likhet med franchisegivaren och franchisetagarna, inte alltid är placerade i samma distributionsled utan i s.k. vertikala led. Såsom förbudets syfte och inriktning har preciserats, bör det enligt N0:s mening antas inte vara avgörande om företagen befinner i samma led inom sig produktionen eller distributionen eller ej, när väl företagen i ett enskilt fall är att bedöma som reella eller potentiella konkurrenter till varandra. Även om de i övrigt är vertikalt placerade, står de i ett sådant fall i en horisontell relation till varandra.

NO fann emellertid inte att det aktuella avtalet stod i strid med anbudskartellförbudet. Denna uppfattning grundades

främst på det förhållandet att franchisegivaren och

franchisetagaren hade olika Verksamhetsinriktning.

Som ett annat exempel på att konkurrenslagens straffrättsliga

bestämmelser har tillämpats rörande konkurrensbegränsande

villkor i franchiseavtal kan nämnas ett mål där en före-

trädare för ett franchisegivande företag åtalades och dömdes för brott mot 13 § 1 p konkurrenslagen (bruttoprisförbudet) genom att ha betingat sig av näringsidkare i senare led att

dessa vid försäljning av varor inom landet inte skulle gå

under ett visst pris.31 Franchiseavtalet innehöll villkoret

att de av franchisegivaren fastställda utförsäljningspriserna

30 N0:s beslut 1986:54. 31 Stockholms tingsrätts, avd. 13, dom 1987-02-03, DB 69.

Behovet av lagstiftning 205

skall gälla. Franchisegivaren invände att det aktuella vill-

koret hela tiden tolkats på så sätt att det stått franchisetagarna fritt att sänka sina priser beroende på vilket resultat de olika butikerna önskade uppnå. De fick dock inte hålla

priser vilka överskred franchisegivarens riktpriser (utförsäljningspriser). Domstolen fann, oavsett vad franchisegivaren invänt, att avtalsvillkorets innehåll var sådant att det innebar brott mot bestämmelsen i 13 § 1 p konkurrenslagen.

Den redovisade domen samt den lämnade genomgången av N0:s

ingripanden mot villkor i franchiseavtal anser utredningen

visar att de åtgärder som konkurrenslagen anvisar för att

komma till rätta med skadliga konkurrensbegränsningar har fungerat och är tillräckliga som instrument även vad gäller sådana villkor i franchiseavtal. Tilläggas kan att flera franchiseavtal ansetts innehålla sådana konkurrensbegränsande överenskommelser att de blivit föremål för registrering i SPK:s kartellregister. Bl.a. härigenom kan samhällets kontrollerande organ, i enlighet med syftet med registreringen, ges material för en ytterligare kartläggning av förekomsten av ofullständig konkurrens i franchiserelationer.

10.5 Immaterialrättsliga frågor

Franchiseavtalen innehåller i regel bestämmelser av immate-

rialrättslig natur som t.ex. angående förfoganderätten över

firmor och varumärken. Såväl franchisegivare som franchisetagare kommer i åtnjutande av det skydd som samhället ställt upp genom den immaterialrättsliga lagstiftningen.

Som närmare beskrivits under bl.a. avsnitt 10.3 uppträder franchisetagaren under franchisegivarens namn och använder dennes varumärken. Han är emellertid, utom i undantagsfall, förbjuden att registrera sig under detta namn. Detta leder till att franchisetagare inte kan återfinnas i offentliga register under det namn som de använder utåt. Myndigheter och enskilda har härigenom svårt att få kännedom om vilka företag som ägnar sig åt franchising. Detta förhållande anser utredningen vara otillfredsställande. Franchising är en sam-

verkansform på frammarsch. Allt fler företag börjar med

franchising och samverkansformen återfinns inom allt fler branscher. Ur samhällelig synpunkt är det önskvärt att franchisesystemens utveckling kan följas så att eventuella missförhållanden kan upptäckas och stävjas. För att detta skall vara möjligt är det enligt utredningens mening nödvän-

digt med någon form av insyn i vilka företag som är

franchisegivare och vilka som är franchisetagare.

206 Behovet av lagstiftning

Utredningen anser att dessa uppgifter bör bli tillgängliga genom att de införs i ett offentligt register.

De flesta franchisetagare driver sin verksamhet i form av aktiebolag. Aktiebolag registreras i aktiebolagsregistret. Handelsbolag och enskilda näringsidkare registreras i det hos länsstyrelsen förda handelsregistret. Detsamma gäller ideell förening och stiftelse som driver näring. Ekonomisk förening registreras i länsstyrelsens föreningsregister. Även om ut-

redningen inte stött på någon franchisegivare eller

franchisetagare som driver sin verksamhet i form av stiftelse, ideell förening eller ekonomisk förening kan det inte uteslutas att detta kan förekomma.

Utredningen anser att de nu nämnda registren också bör innehålla uppgift om att företaget, den enskilde näringsidkaren, den ekonomiska eller ideella föreningen eller stiftelsen, som driver näring, driver verksamhet i form av franchising. För det fall registreringen gäller en franchisetagare bör uppgift även lämnas om vilket företag som är franchisegivare. Utredningens förslag i denna del innebär att nu sagda uppgifter intas i aktiebolagsregistret och handelsregistret. Beträffande ekonomiska föreningar bör motsvarande bestämmelse införas i de tillämpningsföreskrifter till den nya lagen om ekonomiska föreningar som regeringen avser att utfärda.

10.6 Frågor om utländskt inflytande

Som framgått av utredningens granskning av franchiseavtal är

det endast i ett par fall som franchisegivaren är ett utländskt företag (se ovan under avsnitt 7.2.1). Undersökningen är visserligen inte heltäckande men utredningen anser ändå att den slutsatsen kan dras att franchising i Sverige mestadels är en inhemsk företeelse, låt vara att själva franchisesystemet har utländskt ursprung. I inget av de granskade fallen där franchisegivaren är ett utländskt företag har ut-

redningen funnit något ägarmässigt samband mellan detta och

franchisetagarna. Det är över huvud taget sällsynt att det

finns någon ägarmässig bindning mellan franchisegivaren och

franchisetagarna. Enligt gängse definitioner av franchising är ett utmärkande drag i systemet för övrigt just att parterna är ägarmässigt oberoende av varandra. Om franchisegivaren

äger tillräckligt många aktier eller andelar i det franchisetagande företaget är det inte frågan om ett franchiseför-

hållande utan i stället ett förhållande mellan moder- och dotterbolag i en koncern.

Lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för utländska rätts-

Behovet av lagstiftning 207

subjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktieboiag, ande1ar i svenska hande1sbo1ag e11er röreiser som drivs här i 1andet (se närmare avsnitt 8.1.6

ovan). Utredningen har inte funnit att denna 1agstiftning på något sätt kringgås genom franchisekonstruktionen. Om en utländsk franchisegivare vi11 förvärva t.ex. så många aktier

i sin svenska franchisetagare att förvärvsti11stånd krävs, får detta prövas eniigt Iagen liksom för a11a andra företag som är kontro11subjekt.

Utiändskt infiytande kan eme11ertid uppstå på annat sätt än

genom ägande. En utländsk franchisegivare kan t.ex. skaffa sig inf1ytande över sina svenska franchisetagare genom utformningen av avta1svi11koren. Den utiändske franchisegivaren kan också ha exempeivis ekonomisk makt över sina franchisetagare genom de o1ika avgifter som dessa måste eriägga.

Dy1ika omständigheter är emeilertid på intet sätt specifika

för franchising utan förekommer även vid andra typer av samarbetsformer me11an företag t.ex. me11an ett utiändskt företag och dess svenska återförsäijare. Utredningen anser inte att det finns skä1 att i förevarande sammanhang ingripa mot ett sådant inf1ytande.

11 KOSTNADER

Utredningens förslag föranleder inte några omedelbara ut-

giftsökningar eller inkomstminskningar för stat eller kommun.

Utredningen berörs därför inte av det krav på av

upprättande finansieringsplan som regeringen framställt i de särskilda

kommittêdirektiven (1984:5) angående

utredningsförslagens inriktning.

Utredningens förslag kommer dock att medföra vissa smärre kostnader för franchisegivare och franchisetagare.

Kostnaderna för införandet av uppgifter i aktiebolagsregistret av aktiebolag och i handelsregistret av enskilda näringsidkare, handelsbolag, ideella föreningar eller stiftelser som bedriver verksamhet i form av franchising kommer, om utredningens förslag genomförs, att uttas enligt de regler om som finns avgifter i aktiebolagsförordningen och handelsregisterförordningen (se närmare under avsnitt 8.1.5 ovan).

Bestämmelserna innebär att aktiebolag, enskild handelsbolag, näringsidkare, ideell förening eller stiftelse som idkar näring betalar avgift i samband med att de anmäler för sig registrering. Är företaget, den enskilda näringsidkare, den ideella föreningen eller stiftelsen eller franchisegivare franchisetagare skall enligt utredningens även förslag upp-

gift härom lämnas. Någon än den som redan

ytterligare avgift i dag uttas för anmälan för registrering föreslås inte från utredningens sida. Det merarbete som kan komma i för

fråga

registreringsmyndigheten blir enligt utredningens bedömning förhållandevis ringa och motiverar inte

någon avgiftsökning.

För franchisegivare och franchisetagare som registreras efter lagens ikraftträdande innebär därför utredningens förslag

inte någon kostnadsökning.

De franchisegivare och franchisetagare som redan är registrerade i aktiebolagsregistret eller när uthandelsregistret redningens förslag träder i kraft måste inkomma med uppgift till registret om att de bedriver För den anfranchising. teckning som införs i registret uttas avgift enligt reglerna i och

aktiebolagsförordningen handelsregisterförordningen.

För närvarande är avgiften för anteckning i aktiebolagsregistret 250 kr och i handelsregistret 150 kr. Detta blir sålunda den merkostnad som de franchisegivare och franchisetagare som i dag är registrerade får vidkännas för registrerings- och kungörelseförfarandet. Avgiften får enligt utredningens mening anses täcka kostnaderna vid registreringsmyndigheten.

A... ._-... 210 Kostnader

..-JM

Kostnaderna för den skyit som eniigt utredningens förs1ag ska11 finnas i ansiutning ti11 franchisetagarens sä1jstä11e samt för den information som skall 1ämnas i annonser och annan marknadsföring b1ir en1igt utredningens mening ytterst

och torde därför inte belasta företagen i fråga

margineila nämnvärt.

förs1ag i övrigt kommer inte att föranleda några

Utredningens direkta kostnader för vare sig franchisegivare e11er franchisetagare.

12 SPECIALMOTIVERING

12.1 Förslaget till lag om franchising

1 § Med franchising avses ett kontraktsbundet samarbete mellan franchisegivare och franchisetagare enligt vilket en franchisegivare mot ersättning medger en eller flera franchisetagare att driva viss näringsverksamhet med användande av franchisegivarens näringskännetecken, varumärken eller andra särskilda varukännetecken.

Lagens första paragraf innehåller en definition av vad som enligt lagen avses med franchising. Definitionen har gjorts ganska vidsträckt.

Franchising är enligt paragrafen ett kontraktsbundet samarbete mellan franchisegivare och franchisetagare. Dessa är båda näringsidkare. Villkoren för samarbetet regleras i form av ett oftast detaljrikt skriftligt avtal. Med näringsidkare avses varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Företrädare för juridiska personer är inte att anse som näringsidkare. I stället är det den juridiska personen som sådan som anses vara nä-

ringsidkare. Parterna som ingått samarbetsavtalet, franchise-

avtalet, benämns franchisegivare och franchisetagare.

Franchisegivaren är härvid den part som upplåter rätten att

bedriva viss näringsverksamhet till en eller oftast flera franchisetagare.

Verksamheten utmärks av ett specifikt know-how, ett s.k. koncept. Det kan exempelvis gälla saluförande av en speciell produkt med ett speciellt utförande under en symbol eller slogan ofta inom ett angivet geografiskt område. Franchisegivaren bestämmer villkoren för samarbetet. Han förser vanligen franchisetagarna med handböcker eller maunaler vilka måste följas. Franchisegivarens prestationer består för övrigt ofta av marknadsföring och olika administrativa tjänser t.ex. bokföringshjälp. Det förekommer också att franchisetagaren hyr lokalen där verksamheten drivs av franchisegivaren. Franchisegivaren har fortlöpande möjlighet att följa upp franchisetagarens verksamhet och kontrollera

att den sköts på ett för franchisegivaren tillfredsställande

sätt.

Franchisetagaren betalar ersättning till franchisegivaren. Ersättningen avser rätten att använda konceptet, franchisegivarens näringskännetecken, varumärken och/eller andra särskilda varukännetecken samt betalning för franchisegivarens övriga prestationer.

212 Specialmotivering SOU 1987: 17

Med näringskännetecken avses dels firma, som är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet, dels sekundärt kännetecken, vilket är ett annat kännetecken som näringsidkare använder för sin verksamhet. Firma utgörs

endast av det fullständiga namnet på rörelsen medan ett

sekundärt kännetecken kan utgöras av t.ex. ord, siffror, bokstäver, figurer och slogans.

Varumärke är ett kännetecken med funktion att särskilja de varor och tjänster, som varumärkesinnehavaren tillhandahåller i sin rörelse, från andra näringsidkares varor och tjänster. Ensamrätt till varumärke förvärvas genom registrering eller inarbetning. Det är endast sådana kännetecken som består av figurer, ord, bokstäver, siffror eller säregen utstyrsel av varan eller dess förpackning som kan registreras. Genom inarbetning kan skydd uppkomma även för de typer av kännetecken som inte kan registreras t.ex. slogans, ljudmärken, särskilda plastkassar, utstyrslar i affärslokaler, i skyltfönster eller

på brevpapper m.m. Sådant kännetecken kallas särskilt varu-

kännetecken.

Den ersättning som franchisetagaren betalar utgör oftast viss

procent på hans nettoomsättning. Men även andra former av

ersättning förekommer såsom t.ex. inträdesavgift, royalty, viss procent av vinsten. I den mån franchisegivaren levererar varor, betalar franchisetagaren för dessa.

Franchisegivaren och franchisetagaren är vanligtvis ägarmässigt helt fristående från varandra. Det finns dock enstaka

exempel på att franchisegivaren förbehållit sig äganderätten

till enstaka aktier i det franchisetagandet företaget. Detta

utesluter inte enligt utredningens mening att det är frågan

om ett franchiseförhållande. Franchisegivaren får emellertid

inte äga så många aktier eller andelar i det franchisetagande företaget att koncernbegreppet blir tillämpligt (angående

gränsdragningen franchising/koncern se avsnitt 5.1 ovan). Om det i stället förhåller sig så att franchisetagarna lyckats förvärva aktiemajoritet i det franchisegivande företaget kan

samarbetsformen sägas ha övergått från franchising till

frivilligkedja.

2 § Skall enligt franchiseavtalet uppsägning ske för att avtalet skall upphöra, gäller då franchisegivaren säger upp franchiseavtalet en minsta uppsägningstid av

ett år oavsett om avtalet slutits på bestämd eller obe-

stämd tid. Detta gäller dock ej då grunden för uppsägning är att franchisetagaren gjort sig skyldig till grovt kontraktsbrott eller då eljest vägande skäl funnits för uppsägningen.

ä

Z Specialmotivering 213

Vid tvist om tillämpning av första får stycket franchisegivaren sökas vid rätten i den ort där franchisetagaren har sitt hemvist.

Paragrafen innehåller regler om uppsägningtidens i längd

fråga om sådana franchiseavtal

som enligt sin lydelse kan bringas till upphörande efter uppsägning. Syftet med bestämmelsen är att skydda från att bli franchisetagaren uppsagd med alltför kort varsel.

Beträffande franchiseavtalets kan tre upphörande typer av avtalsvillkor förekomma.

Den första typen är franchiseavtal som

ingåtts på viss tid.

Dessa upphör enligt allmänna vid avtalstidens regler slut.

Någon uppsägning eller annan åtgärd behöver alltså inte vid-

tagas för att avtalen skall upphöra att gälla.

Den andra typen av franchiseavtal är sådana som

ingåtts

tillsvidare. För att dessa avtal skall fordras upphöra att uppsägning sker.

Den tredje avtalstypen, som kan sägas vara en blandning av de

två föregående, är sådana som viss ingåtts på tid men som

dessutom innehåller villkor om att de kan bringas till upphörande efter viss uppsägningstid.

Den sistnämnda avtalstypen är enligt vad utredningen funnit den vanligast förekommande vad gäller franchiseavtal.

Som framgår av paragrafen

gäller utredningens förslag i denna del inte franchiseavtal som för

ingåtts viss tid och som inte

innehåller villkor om uppsägning. tar i stället Förslaget

sikte på de franchiseavtal som enligt

redogörelsen ovan kan hänföras till den andra eller tredje avtalstypen.

Förslaget innebär att franchisetagaren vid från uppsägning franchisegivarens sida alltid har rätt till en minsta uppsägningstid. Detta gäller oavsett om avtalet slutits

på

bestämd eller obestämd tid. Avtalet måste dock som tidigare nämnts enligt sin lydelse kunna till bringas upphörande genom uppsägning.

Generellt sett utgör enligt utredningens mening en uppsäg-

ningstid på ett år en lämplig avvägning mellan de olika

intressena som kan finnas. kan ha anställda Franchisetagarna att ta hänsyn till. De kan vidare behöva tid

på sig för att

finna annan utkomst. Detta gäller inte minst mot bakgrund av

att många franchisetagare i franchiseavtalet

förbjuds att efter avtalets driva upphörande samma typ av verksamhet som

Specialmotivering

de gjorde som franchisetagare. En ettårig uppsägningstid ger dessutom parterna tid att lösa sina olika mellanhavanden. En franchisetagare kan t.ex. ha tillfört rörelsen eller franchisesystemet värden i form av goodwill. Enligt utredbör en franchisetagare i sådant fall ha rätt ningens mening

till ersättning av franchisegivaren för detta. Dylika frågor

och andra av samarbetet bör lösas som gäller upplösningen innan avtalet upphört att gälla. Detta kan lämpligen ske under uppsägningstiden.

Parterna kan givetvis avtala om längre uppsägningstid. Det står vidare fritt för dem att avtala om att franchisetagaren kan säga upp avtalet med kortare uppsägningstid än ett år.

Genom att den minsta bestäms till ett år uppsägningstiden

kommer regeln inte till praktisk tillämpning på franchise-

avtal som för en tid av ett år eller där under oav-

ingåtts

sett om avtalet innehåller villkor om att det kan bringas till upphörande efter uppsägning. Dylika kortfristiga avtal kommer i stället i praktiken att upphöra i och med avtals-

tidens utgång.

Utredningens förslag innebär inte att en uppsägning som sker

från franchisegivaren sida utan iakttagande av den ettåriga

uppsägningstiden är ogiltig mot franchisetagaren. Enligt har emellertid franchisetagaren alltid rätt till en förslaget

minsta uppsägningstid på ett år. Under denna tid har han

också rätt att fortsätta sin verksamhet som franchisetagare oförändrade villkor. blir sålunda inte

på Franchisegivaren

fri från sina förpliktelser enligt avtalet förrän den före-

slagna lagstadgade uppsägningstiden gått till ända. En

franchisegivare som bryter mot avtalets bestämmelser genom att exempelvis hålla inne leveranser under uppsägningstiden sig skyldig till kontraktsbrott och kan därför bli skadegör

ståndsskyldig. Ett skadestånd kan t.ex. avse ersättningsvaror

och utebliven vinst.

kan ske såväl muntligen som skriftligen. I Uppsägning franchiseavtalet kan man föreskriva att uppsägning endast kan ske skriftligen.

Den nu föreslagna uppsägningstiden bör enligt utredningens inte för det fall uppsägningen har sin grund i mening gälla att franchisetagaren gjort sig skyldig till grovt kontraktsbrott eller eljest vägande skäl funnits för uppsägningen.

Grovt kontraktsbrott föreligger då franchisetagaren på ett

allvarligt sätt åsidosatt sina avtalsenliga förpliktelser. Varje försummelse från franchisetagarens sida skall alltså inte berättiga franchisegivaren att häva avtalet dvs. att

Specialmotivering

frånträda det i förtid utan iakttagande av den föreslagna

uppsägningstiden.

En allvarlighetsprövning kan ta sikte på kontraktsbrottet som

sådant eller dess verkan. Vid en bedömning av om hävningsrätt utan iakttagande av uppsägningstiden bör bör föreligga, huvudvikten läggas vid huruvida franchisegivaren drabbas av

kontraktsbrottet på sådant sätt att han bör kunna

frigöra sig från avtalet med omedelbar verkan.

Det är inte möjligt att i motiven ange alla de situationer som kan tänkas utgöra grova kontraktsbrott. Att gradera avtalsbrott som allvarliga eller mindre allvarliga är också

svårt eftersom verkningarna i hög grad är beroende på omständigheterna. Utredningen vill dock nämna några exempel på

kontraktsbrott som enligt utredningens mening bör anses vara grova.

Som tidigare nämnts utmärks franchisesystem oftast av ett visst know-how, ett koncept. Detta kan gälla t.ex. att vissa närmare beskrivna metoder skall användas vid utförandet av en tjänst. Detta är då det grundläggande i hela det

ifrågavaran-

de franchisesystemet. Mycket talar enligt utredningens mening för att en franchisetagare som åsidosätter dylika metodföre-

skrifter och utför tjänsten på ett annat sätt än det före-

skrivna gör sig skyldig till ett grovt kontraktsbrott. Detta gäller i särskilt hög grad om franchisetagarens agerande rubbat kundernas förtroende för franchisesystemet. Andra

exempel på kontraktsbrott som kan vara att bedöma som grova

är att franchisetagaren vid utövandet av verksamheten

begår

brottslig gärning som inte kan anses vara ringa eller att han underlåter att betala i franchiseavtalet föreskrivna avgifter, i synnerhet om detta sker vid upprepade tillfällen.

Utredningen vill dock än en gång framhålla att ett kontrakts-

brotts allvarlighet måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Franchisegivaren skall enligt utredningens förslag även kunna säga upp franchisetagaren utan iakttagande av ett års uppsägningstid då eljest vägande skäl föreligger.

Det är även i detta sammanhang ogörligt att ange alla omständigheter som bör utgöra vägande skäl och därmed giltig grund till omedelbar uppsägning. En bedömning måste i varje göras

enskilt fall och skall ta sikte på huruvida franchiseavtalets

fullgörande hindrats eller blivit så betungande i personligt, ekonomiskt eller annat hänseende att man bör medge franchisegivaren att säga upp avtalet utan iakttagande av den föreslagna uppsägningstiden.

__..._.J

216 Specialmotivering

Utredningen vill emellertid närmare belysa några viktiga typ-

fall. Liknande överväganden som de utredningen gjort ligger till grund för kommissionslagskommittêns betänkande (SOU 1984:85) i den del som avser rätt för part att frånträda av-

talet i förtid på grund av vägande skäl.

Krig, utförselförbud, avbrott i den allmänna samfärdseln och därmed jämförliga händelser med karaktär av force majeure

hindrar i regel avtalens fullgörande på sådant sätt att de

bör utgöra giltig grund för förtida frånträdande utan iakttagande av uppsägningstiden.

Ett annat typfall då franchisegivaren i regel bör ha rätt att säga upp franchiseavtalet med omedelbar verkan är i fall av franchisetagarens konkurs. Vid avtal i allmänhet är konkursboet aldrig förpliktat att inträda i gäldenärens avtal, men har trots detta ofta en tvingande rätt att inträda. Ett undantag från denna tvingande rätt att inträda är de fall där

avtalet är grundat på ett personligt förtroendeförhållande. Franchiseavtalet bygger i regel på ett sådant förhållande.

Detta får till följd att inträdesrätt oftast inte föreligger vid franchiseavtal. Utredningen anser inte att en franchisegivare skall tvingas att behålla en franchisetagare under ett år efter konkursutbrottet. Rätt att säga upp avtalet utan iakttagande av den föreslagna uppsägningstiden bör därför föreligga.

Inte bara konkurs utan också utmätning, ackord samt betalningsinställelse och andra obeståndssituationer bör ge franchisegivaren rätt att frånträda avtalet utan iakttagande av den föreslagna uppsägningstiden. Att i detalj ange dessa

situationer skulle enligt utredningens mening föra för långt.

I princip bör omständigheter som nu sagts utgöra grund för omedelbar hävning endast om de väsentligen rubbar förutsättningarna för avtalets fullgörande. Detta kan vara fallet bl.a. om förhållandet leder till en genomgripande förändring av verksamheten eller till att franchisegivaren har anledning att förlora sitt förtroende för franchisetagaren som kommit

på obestånd.

Även omständigheter av mera personlig natur kan medföra att förutsättningarna för franchiseavtalets fullgörande väsentligt rubbats, särskilt om det är ett enmansföretag som är

franchisetagare. Långvarig sjukdom bör berättiga franchise-

givaren att frånträda avtalet utan iakttagande av den föreslagna uppsägningstiden, om det inte skäligen kan krävas att han fortsätter avtalstiden eller uppsägningstiden ut. Även dödsfall eller omyndighetsförklaring kan vara omständigheter som ger rätt till omedelbar hävning, särskilt om valet av franchisetagare skett med hänsyn till dennes personliga egen-

Specialmotivering 217

skaper. Utredningen vill dock i detta sammanhang betona att franchisegivaren, för det fall franchisetagarens efterlevande eller annan person som kan accepteras erbjuder sig att sätta sig i franchisetagarens ställe, bör godta denna som avtalspart i vart fall under uppsägningstiden.

Ytterligare en omständighet som bör ge franchisegivaren rätt att säga upp avtalet utan iakttagande av den föreslagna o uppsägningstiden är att franchisetagaren överger verksamheten eller meddelas näringsförbud.

Inskränkning eller nedläggning av franchisegivarens verksamhet bör inte utan vidare utgöra giltig grund för ett förtida frånträdande av avtalet. För att sådan omständighet skall anses som vägande skäl krävs enligt utredningens mening att franchisegivaren verkligen kan visa att han inte kan fortsätta driften av exempelvis lönsamhetsskäl. Det får inte förhålla sig så att franchisegivaren inskränker verksamheten därför att han framdeles vill driva den i annan form än

franchising. Om så är fallet måste den föreslagna ettåriga

uppsägningstiden iakttas.

Mer sällan måste försämrade ekonomiska omständigheter anses berättiga franchisegivaren till omedelbar uppsägning av avtalet. Detta får ske endast då de försämrade ekonomiska omständigheterna har sin grund i mera drastiska, oväntade händelser som typiskt sett kommer utan förvarning, såsom utförselförbud m.m. I andra fall, då inskränkningarna är mera förutsebara eller planerade, måste franchisegivaren iaktta den föreslagna uppsägningstiden.

Paragrafens andra stycke innehåller en forumbestämmelse. För-

slaget innebär att tvister angående tilllämpning av 2 S 1 st

får väckas vid rätten i den ort där franchisetagaren har sitt hemvist. Detta gäller oavsett om franchisetagaren är kärande eller svarande. I mål där franchisetagaren är kärande utgör sålunda den föreslagna bestämmelsen ett avsteg från 10 kap

1 § rättegångsbalken vari stadgas att laga domstol i allmän-

het är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist, dvs. i de fall franchisetagaren är käranden franchisegivarens hemvist. Syftet med bestämmelsen är att göra det enklare för en franchisetagare, som enligt vad utredningen funnit ofta intar den svagare ställningen i avtalsförhållandet, att få sin talan prövad inför domstol. Han skall alltid kunna söka en franchisegivare vid sitt eget forum. Uttrycket hemvist har i den föreslagna bestämmelsen samma betydelse som enligt 10

kap 1 § rättegångsbalken.

3 § Franchisetagaren skall i anslutning till sitt säljställe ha en väl synlig skylt med uppgift om att verk-

218 Specialmotivering

samheten bedrivs i form av franchising och om innebörden därav. Samma uppgifter skall lämnas i annonser eller andra framställningar som används vid marknadsföringen av de nyttigheter som franchisetagaren tillhandahåller.

I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt

första stycket gäller vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna Q. information vid marknadsföring.

Genom paragrafen åläggs franchisetagare skyldighet att infor-

mera om att de bedriver verksamheten i form av franchising och om innebörden därav. Avsikten med bestämmelsen är att ge tredje man, främst konsumenten, ett riktigt beslutsunderlag

innan avtal ingås. Härigenom skyddas konsumenten genom att risken för att han misstag i fråga om vem som är hans

begår

avtalspart motverkas.

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall franchisetagaren

lämna informationen på en väl synlig skylt i anslutning till

sitt säljställe. Härmed avses såväl fasta butiker och kontor som mera tillfälliga platser där nyttigheter säljs eller hyrs ut. Begreppet säljställe har alltså samma betydelse som enligt 3 § marknadsföringslagen.

Skylten skall, liksom texten på den, ha sådan storlek och

sådant utförande att den syns väl. Detsamma gäller skyltens

placering. Den får sålunda inte placeras skymd eller på annat sätt på en mindre iögonfallande plats. För det fall

franchisetagaren driver en butik eller har ett kontor place-

ras skylten exempelvis på eller strax bredvid ingångsdörren. I fråga om en franchisetagare som driver sin verksamhet från ett fordon kan informationen lämnas genom text på detta.

Det bör överlåtas till konsumentverket att efter överläggningar med företrädare för franchisegivarna och franchisetagarna bestämma den närmare utformningen av informationen och var den skall lämnas.

Informationen skall innehålla uppgift om att verksamheten bedrivs i fonn av franchising och om innebörden därav. Genom informationen skall tredje man få klart för sig att han har att göra med ett sjävständigt företag och inte med t.ex. ett dotterföretag till franchisegivaren.

I annonser eller andra framställningar som sker för att marknadsföra de nyttigheter som franchisetagaren tillhandahåller skall samma uppgifter lämnas. Detta gäller oavsett mn det är franchisetagaren själv eller franchisegivaren som står för marknadsföringen.

i Speciaimotivering 219

Med uttrycket andra framstäiiningar åsyftas inte bara skrift-

1iga meddeianden såsom affischer och massdistribuerad direktutan också exempelvis demonstrationer och rekiam-

rekiam film.

Nyttighet utgörs förutom av varor och tjänster också av t.ex. fast egendom, eiektrisk kraft, aktier och andra värdepapper, krediter samt rättigheter av o1ika slag.

Paragrafens andra stycke innehå11er bestämmeiser om sanktion mot den som underlåter att fuiigöra den i första stycket föreslagna informationsskyidigheten. Utredningen har i detta hänseende ansett det 1ämp1igt att iåta marknadsföringsiagens regler om underiåtenhet att lämna information vid marknadsföring gä11a. Enligt 3 § nämnda iag kan marknadsdomstoien meddeia näringsidkare som vid sin marknadsföring underiåter att iämna information, som har särskiid betydeise för konsu-

mentsynpunkt, åiäggande att iämna sådan information. Utred-

ningens förslag innebär att franchisetagare som inte har en skyit med de föresiagna uppgifterna vä1 syn1ig i ansiutning

tiil sitt säijstäile av marknadsdomstoien kan åiäggas att sätta upp en sådan sky1t. På motsvarande sätt kan åiäggande

meddeias en franchisetagare e11er en franchisegivare som underlåter att fu11göra den informationsskyidighet som föres1agits beträffande annonser e11er andra framstäilningar som används vid marknadsföringen. Uppgift om att verksamheten bedrivs i form av franchising ska11 en1igt försiaget a11tid anses vara sådan information som har särskiid betydeise från

konsumentsynpunkt. Någon prövning av behovet av ett åiäggan-

de, som ju förutsätts en1igt 3 § marknadsf6rings1agen, ska11 såiunda eniigt utredningens försiag inte äga rum i förevaran-

de sammanhang. Åiäggande kan iiksom vad som är fa11et en1igt

3 § marknadsf6rings1agen även meddeias anstä11da hos franchisetagare eiier franchisegivare och annan som handiar å

franchisetagares e11er franchisegivares vägnar. Åiäggande

ska11 förenas med vite om det inte av särskiida ska} är obe-

höviigt. Fråga om åiäggande som inte är av större vikt kan

prövas av konsumentombudsmannen genom informationsföreläggande.

Utredningens föresiag innebär att även de hand1äggningsreg1er som finns i 10-13 §§ marknadsförings1agen skail gäiia. Detta

innebär att fråga om åiäggande upptas efter ansökan som nor-

ma1t görs av konsumentombudsmannen. Om denne för ett visst fa11 besiutar att inte göra ansökan, får ansökan göras av sammansiutning av konsumenter. Franchisetagare och franchise-

1 Jfr prop. 1975/76:34 s. 127. 2 Jfr prop. 1975/76:34 s. 126.

220 Specialmotivering

givare är skyldiga att på anmaning från konsumentombudsmannen

komma in med yttrande eller upplysning i ärende om tillämp-

ning av reglerna om åläggande. I ärende där åläggande kan antas komma i fråga är franchisetagare och franchisegivare även skyldiga att på anmaning av ombudsmannen tillhandahålla

handling som kan ha betydelse för utredningen i ärendet. Det kan exempelvis röra sig om franchiseavtal för att det skall kunna utrönas om verksamheten verkligen bedrivs i form av franchising. Om anmaning inte efterkoms får konsumentombudsmannen förelägga franchisetagaren eller franchisegivaren att fullgöra sin skyldighet vid vite av högst 10 000 kr. Beslut i

fråga om åläggande utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat skäl föranleder det. Åläggande kan, om särskilda skäl föranleder

det, meddelas för tiden intill dess slutligt beslut föreligger.

Den som avses med åläggandet är, liksom vad som är fallet enligt 16 och 17 §§ marknadsföringslagen, skyldig att på

anmaning av konsumentombudsmannen tillhandahålla upplysning och handling som behövs för att tillsyn skall kunna utövas

över att åläggandet åtlydes. Efterkommes inte sådan anmaning,

får ombudsmannen förelägga den berörde att fullgöra sin skyldighet vid vite av högst 10 000 kr. Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av konsumentombudsmannen. Om

vitet förelagts på talan av sammanslutning av konsumenter får

denna även föra talan om utdömande.

Talan mot konsumentombudsmannens beslut om anmaning till franchisetagare eller franchisegivare att komma in med yttrande eller upplysning i ärende om tillämpning av de före-

slagna bestämmelserna om åläggande får i enlighet med vad som

föreskrivs i 22 § marknadsföringslagen inte föras. Detsama skall enligt förslaget gälla beslut om vitesföreläggande efter sådan anmaning. Beslut av konsumentombudsmannen som gäller anmaning att tillhandahålla handling om kan ha bety-

delse för utredningen i ärende om åläggande, liksom konsu-

mentombudsmannens beslut som gäller tillsynen över utfär-

dat åläggande, överklagas hos kammarrätten.

Utredningen vill i övrigt hänvisa till motiven till de nu

berörda stadgandena i marknadsföringslagen (prop. 1975/76:34 s. 126 ff).

4 § Innan franchisegivaren fattar beslut som leder till viktigare förändringar av franchisetagarens verksamhet

skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagar-

organisation i förhållande till vilken franchisetagaren är bunden av kollektivavtal.

Specialmotivering

Om synnerliga skäl föranleder det får franchisegivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

Genom avtal mellan franchisegivaren och arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren är bunden genom kollektivavtal får avvikelse göras från första och andra styckena.

Den föreslagna bestämmelsen har sin förebild i 11 § 1 st. 1 meningen MBL i vilken den s.k. primära förhandlingsskyldigheten före viktigare beslut om förändringar av arbetsgivarens verksamhet behandlas. Genom den föreslagna paragrafen blir franchisegivare, innan han beslutar om viktigare förändringar av franchisetagarens verksamhet, förhandlings-

skyldig på motsvarande sätt gentemot arbetstagarorganisation

till vilken franchisetagaren är bunden av kollektivavtal.

Förhandlingsskyldigheten föreslås gälla frågor som rör

franchisetagarens verksamhet i stort och som därmed har betydelse för dennes arbetstagare som kollektiv. Skyldigheten att förhandla gäller sålunda inte i individuella fall dvs.

frågor som endast har betydelse för enskild arbetstagare hos

franchisetagaren.

Som närmare redogjorts för under den allmänna motiveringen förekommer det att franchisegivaren fattar beslut som direkt berör verksamheten hos franchisetagaren. Enligt hittills gällande ordning har arbetstagarna endast rätt att förhandla med sin arbetsgivare, franchisetagaren, trots att besluten i

verkligheten fattas på en annan nivå, nämligen av franchise-

givaren. Arbetstagarorganisationens och även franchisetagarens förhandlingsutrymme är i dessa lägen begränsad eftersom underlåtenhet att följa franchisegivarens beslut kan föranleda att avtalet sägs upp. Syftet med bestämmelsen är att ge arbetstagarorganisationen inflytande den nivå där

på

den verkliga makten ligger.

I fråga om vilka beslut som franchisegivarens

förhandlingsskyldighet gäller har utredningen gjort samma överväganden som enligt motiven legat till grund för 11 § 1 st. 1 meningen

MBL. Förhandlingsskyldigheten föreslås sålunda gälla frågor

som har den innebörden och omfattningen för franchisetagarens verksamhet att den direkt berör dennes anställda som kollek-

tiv på ett sådant sätt att man typiskt sett har att räkna med

att en facklig organisation vill få tillfälle till förhandling. Det avgörande kriteriet är att beslutet skall röra en viktigare förändring av franchisetagarens verksamhet.

Till viktigare förändringar av verksamheten hör beslut som rör formerna för verksamheten och dennas omfattning i stort,

xA 222 Specialmotivering

exempelvis beslut av franchisegivaren som leder till utvidgning, omläggning, nedläggning eller inskräkning av driften av franchisetagarens företag.

Generella föreskrifter utfärdade av franchisegivaren och som

innebär att verksamheten hos franchisetagaren måste skötas på

ett sätt som väsentligt avviker från tidigare lämnade anvisningar torde också vara av den karaktären att förhandlingsskyldighet föreligger från franchisegivarens sida. Som

exempel på dylika föreskrifter kan nämnas sådana som gäller

vilka metoder och rutiner som skall användas vid utförandet av en tjänst eller ett arbete. Sådana föreskrifter kan leda till att franchisetagaren måste företa nyanläggningar och

större investeringar. Även frågor som ligger mera på arbetsledningsområdet kan påverkas på ett sådant sätt av franchise-

givarens föreskrifter att dessa måste anses leda till en väsentlig förändring av franchisetagarens verksamhet. Det kan

exempelvis gälla mera långsiktiga beslut om arbetsorganisa-

tionen, valet av arbetsuppgifter för arbetstagarna i stort, planering och inrättande av arbetslokaler och arbetstidens

förläggning samt utbildningsfrågor.

Franchisegivarens förhandlingsskyldighet skall fullgöras innan beslut fattas. Förhandlingen skall alltså i enlighet med vad som gäller arbetsgivares primära förhandlingsskyldighet tas upp och genomföras innan franchisegivaren själv

tagit ställning till den fråga förhandlingen avser. Den skall ingå som ett led i beredandet av franchisegivarens beslut.

I den mån den fackliga organisationen för att kunna förhandla

på ett meningsfullt sätt behöver information, exempelvis tillgång till handlingar som franchisegivaren har, skall

organisationen ha rätt till det.

I paragrafens andra stycket återfinns enahanda undantagsregel som i 11 § andra stycket MBL. Franchisegivaren får om synnerliga skäl föranleder det fatta och verkställa beslut innan han fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket. Undantagsregeln är avsedd att tillämpas restriktivt.

Liksom vad som är fallet med 11 § MBL är första och andra styckena i den föreslagna bestämmelsen dispositiva. Avvikelse kan göras genom avtal mellan franchisegivaren och arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren är bunden genom kollektivavtal. Med avvikelse avses även inskränkning eller upphävande av förhandlingskyldigheten.

I övrigt vill utredningen hänvisa till specialmotiveringen till 4 § samt 11 § 1 st. 1 meningen och 2 st. MBL (prop. 1975/76:105 s. 333 ff).

Specialmotivering 223

5 S I fråga om förhandlingar enligt 4 § gäller 14-17 §§

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i tillämpliga delar. Därvid skall vad som i 14 § stadgas om arbetsgivare gälla för franchisegivare.

Den föreslagna bestämmelsen innebär att den förhandlingsordning som föreskrivs i 14-17 §§ MBL även skall gälla i förhållandet mellan franchisegivaren och arbetstagarorganisation till vilken franchisetagaren är bunden genom kollektivavtal.

Detta betyder att om det finns lokal arbetstagarorganisation hos franchisetagaren skall förhandlingsskyldigheten i första hand fullgöras genom förhandling med denna. Leder förhandling

på det lokala planet inte till enighet mellan franchise-

givaren och den lokala motparten, har arbetstagarsidan rätt

till förhandling även på det centrala planet. Förhandling

sker då mellan franchisegivaren och den centrala arbetstagarorganisationen.

Innebörden av begreppen lokal och central arbetstagarorganisation är densamma som angivits i 6 § MBL.

Part skall inställa sig till förhandling själv eller genom ombud. Om det behövs skall parten lägga fram motiverat för-

slag till lösning av den fråga som det påkallats förhandling

om. Parterna kan komma överens om förhandlnig i andra former än sammanträde.

Part som vill förhandla skall göra framställan om det hos motparten. Framställningen skall vara skriftlig om motparten begär detta. Det skall vidare anges i framställningen vilken

fråga som det påkallas förhandling om.

Eftersom reglerna i 16 § 2 st. MBL om tid för inledande för-

handling anses vara direkt tillämpliga enbart på andra för-

handlingar än enligt 11-13 §§ MBL äger de inte heller mot-

svarande tillämpning på förhandlingar enligt 4 § i utred-

ningens lagförslag.

Förhandlingen skall bedrivas skyndsamt. Part som förhalar förhandling bryter mot denna bestämmelse. Brottet är skadeståndssanktionerat. Begär ena parten att protokoll skall föras och justeras är motparten skyldig att medverka till detta. Om inte parterna kommer överens om annat skall förhandling anses avslutad, när part som fullgjort sin förhandlingsskyldighet har givit motparten skriftligt besked om att han frånträder förhandlingen.

Arbetstagare hos franchisetagaren som har utsetts att företräda sin organisation vid förhandling med franchisegivaren

.nå

_u_

...^_JA 224 Specialmotivering Ä

får inte vägras skälig ledighet för att deltaga i förhandlingen.

Bakom utredningens förslag ligger i övrigt samma överväganden som enligt motiven legat till grund för 14-17 §§ MBL (se prop. 1975/76:105 s. 361 ff).

6 § Franchisegivare som bryter mot 4 eller 5 §§ ska11 utge skadestånd för den förlust som uppkommit samt för den kränkning som skett.

Om det är skäligt kan skadestånd sättas ned eller helt falla bort.

Den föreslagna paragrafen innehåller skadeståndsanktion vid brott mot 4 eller 5 §§. Franchisegivare som bryter mot lagen är i princip skyldig att ersätta uppkommen skada. Ersättningsberättigad part är den mot vilken förhandlingsskyldigheten skall fullgöras enligt 4 § i utredningens förslag, dvs. arbetstagarorganisation i förhållande till vilken franchisetagaren är bunden av kollektivavtal. Ersättningsskyldigheten omfattar i likhet med vad som är fallet enligt 54 och 55 §§ MBL såväl ekonomisk som ideell skada som s.k. allmänt skadestånd för den kränkning som skett.

Skadeståndet föreslås kunna jämkas eller falla bort om skäl därtill föreligger.

Den föreslagna bestämmelsen har sin motsvarighet, förutom i redan nämnda 54 och 55 §§ MBL, även i 60 § MBL varför utredningen vill hänvisa till specialmotiveringen till sagda stadgande (prop. 1975/76:105 s. 417 ff).

7 § Mål om tillämpning av 4-6 §§ handläggs enligt lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Sådan tvist

väcks av arbetstagarorganisation i förhållande till vilken franchisetagaren är bunden av kollektivavtal och upptas och avgörs av arbetsdomstolen som första domstol. Vid sådan talan gäller 64, 65 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i tillämpliga delar. Därvid skall förhandling enligt 4 § denna lag gälla som förhandling enligt 10 § lagen om medbestämmande i arbetslivet.

Vid tillämpning av första stycket anses som arbetsgivare franchisegivare.

De delar av lagförslaget som behandlar förhandlingsrätt för franchisetagares arbetstagare har utformats som en arbetsrättslig lagstiftning efter modell från MBL. Mot denna

Speciaimotivering 225

bakgrund har det tett sig som naturiigt att utforma även för-

siaget ti11 rättegångsregier i dessa deiar efter arbets-

rätts1igt mönster.

Den föresiagna rättegångsbestämme1sen innebär att må1 om

tiliämpning av 4-6 §§ ska11 handiäggas eniigt arbetstvistiagen.

Eniigt 2 kap. 1 § 1 st. i nämnda 1ag ska11 tvister om tiiiämpningen av MBL väckas direkt vid AD då taian förs av arbetsgivar- e11er arbetstagarorganisationer. Utredningen anser att tvister som rör tiliämpningen av 4-6 §§ också ska11 upptagas och avgöras av AD som första domstoi. En uttryckiig bestämmeise föresiås därför från utredningens sida om att tvist väcks av arbetstagarorganisation i förhåilande tiil viiken franchisetagaren är bunden av koliektivavtal. Oorganiserade arbetstagare e11er enskiida mediemmar i arbetstagarorganisation hos franchisetagaren har inte rätt att föra taian eftersom förhand1ingssky1digheten en1igt 4 § endast

gälier frågor som har betydeise för franchisetagarens arbets-

tagare som ko11ektiv.

Av 4 kap. 7 § arbetstvistlagen följer att taian i en arbetstvist som rege1 inte får upptas ti11 prövning av AD förrän

förhandiing ägt rum rörande tvistefrågan. Förhandiingskravet

gälier både vid faststälieisetaian och vid fu11göre1seta1an. Förhandiingskravet avser dock endast parter som är förhandiingsberättigade eniigt 10 § MBL.

Eniigt utredningens försiag ska11 fackiiga tvisteförhand-

iingar även föregå rättegång rörande 4-6 §§ i förs1aget. Detta bör utformas på så sätt att för sådan taian 64-65 §§

och 68 § MBL skal] gä11a i ti11ämp1iga deiar.

Beträffande 64 § MBL innebär uttrycket i tiiiämpiiga deiar

att förhand1ingskravet inte ska11 gä11a part som är förhand-

1ingsberättigad en1igt 10 § MBL utan eniigt 4 § i utredningens försiag.

Detta innebär att arbetstagarorganisation som har förhand-

iingsrätt eniigt 4 § och vi11 yrka skadestånd ska11 påka11a

förhandiing inom fyra månader efter det att den fått kännedom om den omständighet varti11 yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat. Ska11

förhandiing ske centrait skaii sådan påkaiias inom två måna-

der från det att den 1oka1a förhandiingen avsiutats. Om

organisationen inte påkaiiar förhandiing inom föreskriven tid

föriorar den sin rätt tili förhandiing.

226 Specialmotivering

Talan om skadestånd skall liksom vad som är fallet enligt 65 § MBL väckas av den förhandlingsberättigade organisationen inom tre månader efter det att förhandlingen har avslutats. När både lokal och central förhandling ägt rum räknas tiden från det att den centrala förhandlingen avslutats. Om det har

förelegat hinder mot förhandlingen som inte berott på käran-

den räknas tiden från det att förhandling skulle ha hållits.

Väcker part inte talan inom föreskriven tid förlorar han i likhet med vad som gäller enligt 68 § MBL rätten till talan.

Enligt 1 § arbetstvistlagen definieras arbetstvist som tvister om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Tvister som rör förhållandet mellan franchisegivaren och franchisetagarnas arbetstagare ryms inte utan vidare under

den definitionen. För att franchisegivare skall behandlas på

samma sätt som arbetsgivare enligt arbetstvistlagen föreslås en uttrycklig bestämmelse an att franchisegivare i detta processuella sammanhang skall jämställas med arbetsgivare. När reglerna om tvisteförhandling enligt MBL skall tillämpas i tvister om 4-6 §§ skall franchisegivaren enligt förslaget behandlas som arbetsgivare.

Utredningen vill i övrigt hänvisa till specialmotiveringen till de i den föreslagna 7 § angivna stadgandena i MBL (se prop. 1975/76:105 s. 427 ff).

12.2 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen

4 §

Ändringarna i handelsregisterlagen innebär tillägg till vilka

uppgifter handelsregistret skall innehålla. Om den enskilde näringsidkaren, handelsbolaget, den ideella föreningen eller stiftelsen driver verksamhet i form av franchising enligt utredningens förslag härom skall uppgift om detta finnas i

registret. Av uppgiften skall framgå om den enskilde närings-

idkaren, handelsbolaget, den ideella föreningen eller stiftelsen är franchisetagare eller franchisegivare. För det fall registreringen gäller en franchisetagare skall franchisegivarens firma anges.

Övergångsbestämmelse

För att de föreslagna ändringarna inte bara skall gälla de enskilda näringsidkare, handelsbolag, ideella föreningar eller stiftelser som registreras efter lagens ikraftträdande

föreslås en övergångsbestämmelse.

Specialmotivering

Beträffande enskilda näringsidkare, ideella handelsbolag, föreningar och stiftelser som redan är registrerade vid de föreslagna lagändringarnas ikraftträdande tillämpas de nya bestämmelserna från och med en viss angiven tidpunkt. Sådana enskilda näringsidkare, handelsbolag, ideella föreningar och stiftelser skall senast vid den sålunda angivna tidpunkten till handelsregistret inkomma med de uppgifter som angivits i förslaget till ändring i 4 § handelsregisterlagen.

12.3 Förslaget till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen

2 §

Ändringen i paragrafen innebär ett tillägg till vilka upp-

gifter som skall anges i anmälan för registrering av aktiebolag. Om aktiebolaget driver verksamhet i form av franchising enligt utredningens förslag härom skall detta

anges i anmälan. Vidare skall framgå om bolaget är franchise-

tagare eller franchisegivare. För det fall bolaget är franchisetagare skall franchisegivarens firma anges i anmälan.

44 §

Ändringen i paragarafen innebär ett tillägg till vilka upp-

gifter som skall antecknas i aktiebolagsregistret. Bestämmelsen har sin motsvarighet i utredningens förslag till om lag ändring i handelsregisterlagen varför utredningen vill hänvisa till specialmotiveringen till den paragrafen.

Övergångsbestämmelse

För som redan är aktiebolag registrerade i aktiebolagsregistret då de föreslagna ändringarna i förordningen träder i

kraft föreslås en övergångsbestämmelse av enahanda som

slag den som förelagits beträffande ändringen i handelsregisterlagen. Utredningen vill därför här endast hänvisa till vad som ovan sagts under avsnitt 12.2.

De nya bestämmelserna tillämpas på sådana bolag från och med

en viss angiven tidpunkt. Dessa bolag skall senast vid den sålunda angivna tidpunkten inkomma till aktiebolagsregistret med anmälan innehållande uppgift som föreslagits i 2 § p. 8 aktiebolagsförordningen.

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av experten Stig Sohlberg med instämmande av experten Jan Persson

Enligt min åsikt bör utredningens förslag om specifik lag-

stiftning angående franchising avvisas. Skälen för denna

åsikt redovisas här inledningsvis.

Lagstiftning innebär alltid ett betydande ingrepp i de förhållanden som regleras. Lagstiftning bör därför tillgripas endast om det verkligen behövs, d.v.s om och när det klart visats att ett samhällsproblem, som är samtidigt omfattande

och väsentligt, inte kan bemästras på något annat sätt.

Även då måste dessutom ifrågasättas om inte lagstiftning till

äventyrs medför sådana resultat, inklusive biverkningar, att man ändå måste avstå från att lagstifta för att inte riskera att skapa flera och kanske svårare problem än dem lagen avsett att lösa.

Den som föreslår en lag måste därför börja med att påvisa

förekomsten av avsevärda - och växande - det

problem på just område man vill lagstifta på, och vidare att erfarenheten visar att det inte går att komma tillrätta med dessa på något

annat sätt än just genom lagstiftning, samt dessutom att

lagen inte kan befaras medföra några allvarliga biverk-

ningar.

Enligt min mening har utredningen inte lyckats på någon av

dessa tre punkter.

De problem utredningen redovisar har till att börja med inte kvantifierats.

Hur ofta förekommer det att franchisegivare missbrukar sin överlägsna maktposition i förhållande till franchisetagare? Har franchisegivare överhuvudtaget generellt en sådan överlägsen position, särskilt om man ser tagarna som ett kollektiv? Bygger inte utredningens inställning här mest teore-

på

tiska överväganden? Den enda undersökning som gjorts av för-

hållandet givare-tagare, Testologens enkät på Franchiseföreningens uppdrag hösten 1986, tyder snarast på att problemen på just detta område är försumbara. Samma undersökning an-

tyder att även problem i förhållandet tagare-anställda är få. (En sammanfattning av resultaten utgör bilaga till detta yttrande).

‘ 230 Särskilda yttranden sou 1987:17

Det nu sagda innebär inte att jag som expert förnekar existensen av problem, endast att jag av respekt för lagstiftningens funktion anser att man måste kräva att sådan inte tillgrips i oträngt mål, alltså inte utan att problemens art och omfattning utretts och att det därvid framkommit att problemen är både allvarliga, frekventa och omöjliga att komma

tillrätta med på annat sätt.

Utredningen framhåller själv på flera ställen i de avsnitt

som handlar om de civilrättsliga avtalsförhållandena att det lämpligen synes kunna överlämnas åt parterna att reglera dessa, och avstår från lagförslag i dessa delar. Detta ställningstagande kunde med fördel ha utsträckts till att avse även övriga delar av problemkomplexet.

Vidare: De problem utredningen anser sig ha funnit har enligt

min åsikt ingen bäring specifikt på franchising. De hänger

snarare samman med marknadsekonomins sätt att fungera.

I många sammanhang fattas beslut i större företag, som är av

ingripande betydelse för andra, mindre företag som samverkar

med de större på olika sätt, med eller utan formella bind-

ningar. Så kommer det alltid att förbli, i varje fall så länge vi har ett marknadsekonomiskt system. Ingenting talar

för att detta förhållande har påverkats av franchisingens

frammarsch i Sverige, eller att det skulle försvinna eller ens minska om franchising motarbetas.

Det förhåller sig inte heller så att lagstiftaren inte tidigare uppmärksammat att mindre företagare kan behöva skydd

gentemot större. Tvärtom har vi redan några år haft en lag på detta område, lagen om avtal mellan näringsidkare. En

R just § lag som lämpar sig utmärkt att tillämpa om man anser att franchisetagare behöver skydd emot givarna.

Denna lag har hittills tillämpats mycket sällan. Med stor

sannolikhet beror detta på att parterna inom näringslivet har förmåga att samarbeta för att komma tillrätta med uppkommande problem utan att några myndigheter behöver ingripa (jfr också det normalavtal angående ensamåterförsäljare som tillkommit

genom direkta förhandlingar mellan berörda parters organisationer). Att säga att detta samarbete inte skulle ha kommit till stånd utan lagen, eller hot om lagstiftning, är att

underskatta näringslivets självregleringsförmåga.

I många sammanhang hänvisas numera till just denna förmåga. Näringslivets egenåtgärder“ får ersätta lag och förordning. Av många skäl är detta bra: förståelsen för åtgärderna blir

bättre hos dem som ska tillämpa dessa, utvecklingen kan ske i friare och därmed effektivare former osv.

Särskilda yttranden 231

Varför inte låta även franchising utvecklas genom självreglering?

Det finns redan en stark och representativ för förening franchisegivare som är mån om - i själva verket i mycket högre grad än statsmakterna - att franchising bedrivs i etiskt klanderfria former.

Och som utredningen själv påpekar

finns det också en framväxande av franchiseorganisation tagare. Därutöver är alla franchisegivare, åtminstone om de

är av någon storlek, med i arbetsgivarföreningen sitt ompå

råde.

Sammanfattningsvis anser jag om de problem som skulle vara skälen för en lagstiftning om franchising att

- inte visat

utredningen på omfattningen av problemen

- de problem man anser sig ha funnit knappast är specifika för just franchising - inte utredningen varit konsekvent när den i vissa delar

hänvisar parterna att besvara frågorna i samverkan men i

andra delar avvisar denna utväg.

Utredningen är därför inte tillräcklig som för

utgångspunkt

en lagstiftning.

Utredningen har dessutom knappast försökt bedöma vilka verkningar den föreslagna lagen kan tänkas få.

Några följder ligger nära til hands: Utvecklingen riskerar

att stanna upp, franchising kan stelna i former som är anpassade till lagen. Då lagen också är - och med säkerhet måste vara - mycket vag i konturerna skapas osäkerhet som gör att företag hellre avstår från att försöka än att förnya sig

ta risker som inte går att bedöma.

Om Sverige blir först - och inom överskådlig tid ensamt - om

en franchiselag kommer utländska franchiseföretag att prioritera ned Sverige i sina till nackdel utvecklingsplaner, för konkurrensen här, och därmed för konsumenterna. En specifik franchiselag kan under dessa också omständigheter uppfattas som stående i strid mot våra avsikter och enligt Luxemburg- Visbydeklarationerna.

Emellertid är det rätteligen utredningens att försöka uppgift

gå igenom och värdera de olika

följder och biverkningar den föreslagna lagstiftningen kan få. Så har inte skett, vilket redan det är ett fullgott skäl att avvisa förslaget.

Det har antytts att skulle vinna att

franchising på lega-

liseras genom en egen lag. Detta är emellertid helt

överflödigt.

232 Särskilda yttranden

Franchising bedrivs idag i former som är till alla delar anpassade till lag och praxis inom näringslivet. Franchiseskiljer sig inte från andra företag som har avtalsgivare relationer med till exempel återförsäljare, underleverantörer, kedjemedlemmar eller andra parter.

Franchising har inte större behov av någon legalisering än frivilligkedjor eller vilka återförsäljarsystem som helst.

Argumentet saknar bärkraft.

Däremot kan det befaras att en del företag av tveksam kvalitet med tacksamhet kommer att hälsa möjligheten att bli legaliserade ehuru deras system saknar de kvaliteter som krävs för att äkta franchising ska föreligga.

Enligt tradition brukar vi anse det bäst att marknaden får råda utan att vissa företeelser hallstämplas. Det finns inga skäl att här undanta franchising. Det är säkert bäst att även här marknaden får avgöra vilka system som ska överleva. I flagranta fall av missbruk finns redan nu både lagar och myndigheter som kan gripa in, vilket utredningens kartlägg-

ning för övrigt påvisar.

avvisar således även tanken att en lag skulle kunna ha Jag sådana positiva effekter för franchising att man måhända

därför skulle kunna avfärda både farhågorna för negativa

och de principiella betänkligheterna mot lagstiftverkningar ning som metod att lösa problem om vilkas omfattning man saknar kännedom, och utan att man låtit verkligheten göra ens

ett försök att lösa uppkommande problem på de många alterna-

tiva - däribland av den vägar som erbjuder sig tillämpning omfattande lagstiftning som redan finns.

Trots att jag alltså är negativ till tanken på en särskild finner jag anledning att gå in i detalj i det

franchiselag föreliggande förslaget.

Den första fråga man ställer sig är helt naturligt denna: vad

är egentligen franchising?

Detta är som bekant inte ett fixerat juridiskt begrepp. Det är överhuvudtaget inget juridiskt begrepp utan ett företagsekonomiskt. Det används utan preciseringar i olika sammanhang överallt i västvärlden. Betydelsen skiftar, låt vara att de

som talar om saken alla anser sig veta åtminstone på ett un-

gefär vad de talar om.

Även bortsett från att man i Europa kan sägas ha stannat för att i begreppet franchising endast innefatta vad som i USA kallas business format franchising eller second generation

Särskilda 233 yttranden

franchising och utes1uta straight product och trade name franchising så framstår det som vanskligt att definiera

franchising som ett förhållande mellan franchisegivare och

franchisetagare. Är inte detta en klassisk cirkeldefinition?

Nu menar utredningen att det framgår av kommentaren vad som

avses.

Detta är ett tyvärr numera sätt att men vanligt lagstifta, det blir inte bättre för att det är vanligt. Kommentaren har inte samma dignitet som en lagtext. Enligt min mening hade

det ålegat utredningen att försöka göra en närmare

precisering av det för lagen i texten. grundläggande begreppet

Dock hade det då antagligen visat att detta sig är en omöjlig uppgift. Gränsdragningen kommer att bli skönsmässig, eller godtycklig. Detta hade då bort föranleda utredningen att kon-

statera att en så mångskiftande och snabbt före-

föränderlig teelse som samverkan mellan företag varken kan eller bör klavbindas av lag.

Att hänvisa till (en blivande) rättspraxis är utomordentligt olyckligt. Företagare har rätt att få verka i en omgivning

där någon kan tala om för dem vad som gäller. Affärslivet är

chansartat nog utan att de ska behöva ta legala risker om vilkas dignitet inte ens väl kvalificerade

rådgivare kan ge

annat än ungefärliga svar.

Om en lag ska övervägas måste det därför vara ett minimikrav att definitionen preciseras.

Redan innan kommit

någon fråga upp på ett praktiskt plan har diskussion uppstått om franchisegivare som inte tar ut någon

löpande franchiseavgift. Faller de utan vidare utanför lagen? Eller ska de anses få ersättning

genom pålägg på sitt pro-

duktpris? Eller kanske genom den ökade försäljning de räknar

med genom att stödja sina återförsäljare? Vad händer med den

som, vid lagens antagande, avskaffar franchiseavgiften? Hamnar han utanför lagen, eller ska det betraktas som ett försök

till kringgående? Detta belyser av något svårigheterna.

Den paragraf som handlar om uppsägningstid föranleder däremot

i sig ingen annan erinran än att tiden ett år är för lång.

Det kan knappast vara i franchisetagarens eget välförstådda intresse att han ska fortsätta att arbete ett helt år åt

någon leverantör som egentligen inte vill ha med honom att

göra. Det är också olyckligt för de andra i franchisetagarna systemet. En sexmånaderstid bör räcka (jfr ensamåterförsäljaravtalet).

234 Särskilda yttranden

har utredningen två förslag av vilka det Marknadsrättsligt ena är okontroversiellt. Det gäller utmärkandet av säljställen som franchiseföretag. Om detta kan endast sägas att det redan nu är så att K0 givetvis har möjlighet att, eventuellt via Marknadsdomstolen, framtvinga sådan skyltning om den bedöms vara av intresse ur konsumentskyddssynpunkt och att den föreslagna regeln därför är onödig.

Samma sak gäller det andra förslaget, om avsändarmarkering i marknadsföringen i övrigt. Detta är även med den uppmjukning som ligger i undantag för profilannonsering ett ovigt Hela ligger bättre till för den förslag. problematiken hävdvunna med förhandlingar, där smidiga lös-

tågordningen

kan nås. avstyrks därför även i den här ningar Förslaget delen.

De näringsrättsliga regler som utredningen föreslår måste jag

likaså avstyrka. Något oavvisligt behov av den föreslagna har inte påvisats, och lär knappast

registreringsskyldigheten

gå att påvisa.

Det finns ingen skyldighet för till exempel en bilåterförsälatt sig som agent för det märke han företräjare registrera

der och har något behov därav. I alla noringen ifrågasatt

mala fall ser till att en missnöjd kund får franchisegivaren rättelse, franchisetagaren eller direkt från givaren. genom Detta i intresse (givetvis också i tagarens). Problemet eget -

- om det överhuvudtaget finns utom rent teoretiskt fångas

också av marknadsföringsreglerna (vilka som nämnts redan upp

finns och inte kräver någon speciallag).

om vad som händer om franchiseföretag underlåter att

Frågorna

av avsiktligt eller därför att de registrera sig, okunnighet, inte anser sig vara franchiseföretag, har inte berörts av ut-

Inte heller frågan om vem eller vilka som ska be-

redningen. vaka att fortlöpande är korrekta. Varken PRV registreringarna

eller än mindre länsstyrelserna lär ha några resurser att av-

sätta för ändamålet, även bortsett från att det inte finns

någon kompetent hjälp att få — avgörandena om vem som driver

blir inte lätta (inte ens om definitionen blir franchising fylligare).

Att införa som man redan från början kan säga blir lagregler omöjliga att tillämpa förefaller inte riktigt. Om de ska blir det hela ytterst kostnadskrävande, och med all tillämpas sannolikhet ändå haltande.

Därför avstyrks förslaget.

Det mest kontroversiella förslaget är dock givetvis det som

framläggs på det arbetsrättsliga området.

Särskilda 235 yttranden

Tanken att en franchisegivare skulle förhandla direkt med franchisetagarens anställda är förvisso en nyskapelse. Veter-

ligen har det inte ens ifrågasätts någonstans i världen, och

inte heller tidigare här i landet, att ett företag ska tvingas ta upp förhandlingar med ett annat företags anställ-

da, med förbigående av det sistnämnda

företagets ledning.

Att vara först med något betyder inte nödvändigtvis att man

också är bäst, eller ens bra.

Det är förvånande att utredningen, som anser att franchisetagarna har en svagare position än givarna, vill ytterligare försvaga denna genom att föreslå denna överhoppning.

Uppenbarligen ger det möjligheter för givaren att genomdriva väsentliga förändringar i tagarens företag utan att denne ens får möjlighet att bli informerad om dessa, än mindre får

deltaga i några förhandlingar om dem. Hans ställning, som

och blir i delar - det handägare företagsledare, avgörande lar ju just om de viktiga besluten! - än hans svagare egna anställdas. Hur kan utredningen överhuvudtaget från sina egna

utgångspunkter överväga något sådant?

Att franchisetagarens position på det sättet urholkas är emellertid också på sikt olyckligt för de anställda.

Om utredningen i enlighet med sina direktiv vill stärka deras ställning måste man måna om franchisetagarens position som egen företagare, med fullt ansvar för det egna företaget, inte tvärtom. Om utredningens förslag skulle genomföras ur-

holkas tagarens ställning på ett sätt som är alldeles oför-

enligt med företagande.

Utredningen citerar NARK ang. svårigheterna att tillämpa MBL

i koncerner. NARK slutar helt med att det är så beriktigt svärligt att ämnet inte lämpar sig för lagstiftning utan bör regleras avtalsvägen.

Mot denna bakgrund läser man intresserat vidare för att se motiven till att utredningen ändå föreslår tillämpning av MBL inom franchisesystem. bör

Uppenbarligen svårigheterna vara lika stora eller större på detta område.

Emellertid finns det ingen sådan motivering.

De problem NARK anger är dessa: - vilket koncernbegrepp ska tillämpas? - vilka beslut ska avses? - vem ska vara bärare av rättigheterna? - hur ska besluten delas mellan central och lokal nivå?

236 Särskilda yttranden

NARK konstaterar att lagregler måste vara samtidigt så generella att de kan ges allmän giltighet över hela arbetsmarknaden och så konkreta att de ger verklig ledning för den

praktiska tillämpningen - och att detta inte går att åstad-

komma.

Frågorna kan däremot ges en praktisk lösning om medbestämmande bygger på avtal för varje enskild företagsgrupp.

Allt detta har utredningen återgett. Med den naturliga slutsatsen att man borde göra så även på området franchising drar

man inte.

Det finns annars exempel på att s.k. utvecklingsavtal tar hand om de problem som ev. anses finnas på koncernområdet och

besläkade områden, som ICA.

Jag finner att den givna slutsats som bör dras av vad utred-

själv återger är att tillämpning av MBL inom

ningen franchisesystem är minst lika svår som när det gäller kon-

cerner och att frågan därför inte lämpar sig för lagstift-

ning.

Särskilt yttrande av experten Lars Sydolf

Till att börja med vill jag, med avseende på utredningens

i dess helhet, framhålla att tillräckliga skäl för en förslag lagstiftning enligt min mening inte framkommit. De eventuella

eller olägenheter som utredningen pekat på är alla av

problem

det slaget att, i den mån åtgärder alls behövs, önskat resultat torde kunna uppnås på annat sätt än genom ny lagstift-

ning.

När det därefter gäller förslagets enskilda delar vill jag mig till de arbetsrättsliga aspekterna. Härvid bör begränsa först framhållas att utredningens resonemang rörande gränsdragningen mellan arbetstagare och uppdragstagare/rörelseidkare lider av stora brister. Framställningen bygger dess-

utom i stor utsträckning på numera delvis föråldrade källor.

Det hade funnits anledning att, i anslutning till senare praxis från bl.a. regeringsrätten och arbetsdomstolen, komplettera och nyansera de kriterier som brukar anses tala

för respektive emot ett arbetstagarförhållande. Överhuvudtaget borde tonvikten i detta fall lagts mer på omständig-

heter som talar för respektive emot rörelse. Det borde klart

framgått att franchisetagare normalt sett är att bedöma som

rörelsedrivande.

Särskilda yttranden 237

Om franchisetagaren är ett aktiebolag kan detta inte som

sådant vara arbetstagare. Detta konstaterar även utredningen som dock menar att den person som äger en majoritet av ak-

tierna och vars arbetsinsats är personliga en förutsättning i avtalet ändå kan vara att betrakta som arbetstagare hos franchisegivaren eller som jämställd i den uppdragstagare mån bundenheten till franchisegivaren är tillräckligt

stark. Arbetsdomtolen torde i sin dock ha haft ett praxis

något annorlunda synsätt innebärande att man bortsett från

bolagskonstruktioner endast om dessa skett för skens skull, t.ex. i syfte att eller avtal.

kringgå lag Den av utredningen åberopade domen AD 1983 nr 101, som för övrigt gällde ett

handelsbolag och inte ett aktiebolag, ger inte stöd för uppfattningen att arbetsdomstolen skulle vara beredd att generellt bortse från i och för sig överenskommelser oantastliga med aktiebolag som arbetspresterande part om blott bunden-

heten till franchisegivaren är tillräckligt stark.

Det framstår vidare som omotiverat och olämpligt att i sammanhanget fästa så stort avseende som utredningen synes göra vid den omständigheten att ett har ett företag aktiekapital

som inte uppgår till mer än 50 000 kr. stor-

Aktiekapitalets lek måste självfallet ställas i relation bl.a. till rörelsens karaktär. Det är naturligt att t.ex. föga kapitalkrävande

verksamhet bedrivs med lågt aktiekapital. Att en

framtvinga annan ordning, med höjda kapitalkostnader som följd, förefaller inte rationellt. Skulle (vilket inte

utredningen framgår

av det material jag fått ta del av) ha avsett att aktiekapi-

talet endast skall påverka bedömningen i sådana fall där

allt

annat talar för ett arbetstagarförhållande framstår förslaget ändå som omotiverat. Skulle en höjning av aktiekapitalet ensam kunna medföra att det i sådana fall ändå inte var

fråga

om ett arbetstagarförhållande? Vad skulle i så fall vara vun-

net därmed?

Det vore säkert en bättre liksom lösning att, hittills, låta domstolarnas prövning bli beroende av en helhetsbedömning i stället för att särskilt lyfta fram en enstaka faktor som

t.ex. aktiekapitalets storlek.

tyngdpunkten i utredningens förslag ligger, som jag uppfattat

saken, på det avsnitt som handlar om tillämpning av medbe-

stämmandelagen i franchiseföretag. I de flesta andra hänseen-

den synes utredningen ha bedrivits på ett förutsättningslöst

sätt. Just MBL-avsnittet ger dock intryck av att i huvudsak

ha tillkommit utan påverkan av sådana fakta

och synpunkter

som framkommit under utredningsarbetets gång. Detta

avspeglas också i de motiveringar som ligger till för grund förslaget. Så redovisas t.ex. de resonemang som fördes av nya arbetsrättskommittên rörande MBL inom koncerner. De skäl som

238 Särskilda yttranden

kommittên angav en vidgning av tillämpningsområdet för

mot

MBL här utan kommentarer. Bland dessa skäl kan nämnas

återges

problemen med att avgränsa koncernbegreppet. Borde inte utredningen här framhållit att problemen med att definiera franchising framstår som minst lika stora som när det gäller koncerner? Ett annat av nya arbetsrättskommittêns argument var att en tillämpning av MBL inom koncerner skulle medföra

svårigheter med avseende på förhållandet mellan förhandlingar på olika nivåer. Även detta argument är minst lika tungt vägande när frågan nu gäller MBL inom franchiseföretag. Någon analys av dessa svårigheter har dock överhuvudtaget inte

gjorts av utredningen. Redan detta är ägnat att leda till misstanken att utredningen inte i alla avseenden lyckats leva upp till sin uttalade målsättning att helt förutsättningslöst fullgöra sitt uppdrag.

Det är vidare att beklaga att utredningen inte ansett det

motiverat att avvakta en eventuell lösning på frivillig väg

av rörande fackligt inflytande. Franchising är trots

frågorna

allt, relativt sett, en ung företeelse. Utredningen har inte

pekat på något som skulle tala mot att de berörda parterna, om de fått mer tid på sig, kunnat hitta samförståndslösningar. En sådan lösning av frågorna rörande MBL i koncerner vilket då ansågs utgöra uppnåddes genom utvecklingsavtalet,

ett starkt skäl mot lagstiftning.

Mot ett genomförande av utredningens förslag på denna punkt

talar således redan de skäl som angavs av nya arbetsrättskommittén. När det gäller franchiseföretagen tillkommer emellertid även andra synpunkter. Så kan man t.ex. inte bortse från att förslaget är ägnat att i praktiken urholka franchisetagarens roll som egen företagare och arbetsgivare. andra är i sitt beslutsfattande bundna av

Många arbetsgivare

olika avtal och lagar som i praktiken kan sägas begränsa det förhandlingsbara utrymmet. Dessa arbetsgivare har likväl det odelade ansvaret för förhandlingsskyldigheten enligt 11 § MBL. Franchiseföretagare skulle dock fråntas detta ansvar i

alla större frågor. De skulle däremot behålla det fulla

arbetsgivaransvaret i alla andra hänseenden. Det är tydligt

att en sådan ordning måste skapa praktiska svårigheter och

bidra till att minska franchisetagarens vilja och möjligheter att till fullo leva upp till sin roll som arbetsgivare.

Att det rent allmänt förefaller egendomligt att franchiseta-

garens anställda skulle få större möjligheter att påverka

franchisegivaren än franchisetagaren själv är en synpunkt som uppmärksammats av utredningen. Den avfärdas dock med en ytterst bisarr motivering, nämligen att franchisetagaren kan tänkas vara anställd i sitt eget företag! Därmed skulle franchisetagaren i den egenskapen komma i åtnjutande av större

lSärskilda 239

yttranden

inflytande än han skulle ha kunnat få som egenföretagare! Det torde vara sällsynt att som franchisetagare återfinna aktie-

bolag med sådana ägarförhållanden att utredningens motivering

blir ens avlägset relevant. I själva verket utgör denna skrivning ett avslöjande belägg för svagheten hos utredningens förslag.

En tanke som framkastats under utredningsarbetet har varit att ovan berörda invändningar skulle vara mindre bärkraftiga emedan franchisetagarna med stor sannolikhet skulle komma att involveras i franchisegivarens förhandlingar med franchise-

tagarnas anställda. Hur detta skulle gå till har dock inte

närmare diskuterats. Dessutom bortses vid en sådan argumentering från risken att franchisetagarna vid förhandlingarna

skulle reduceras till antingen någon slags observatörer eller

till bisittare till endera förhandlingsparten. Att franchisetagarna inte själva skulle bli parter i förhandlingarna fram-

går redan av den föreslagna lagtexten. Det är därför svårt

att se att redan i sig osäkra antaganden om franchisetagarnas eventuella involverande i förhandlingarna skulle undanröja

några av de principiella invändningar som här framförts.

Sammanfattningsvis menar jag att förslaget i vart fall i de delar som avser tillämpningen av MBL inte bör bli föremål för lagstiftning. Detta gäller oavsett om en eventuell lag görs dispositiv eller indispositiv.

Särskilt yttrande av experten Axel Wennerholm

Franchising har även i Sverige visat sig vara en ändamålsenlig form för utövande av vissa näringsverksamheter. I en

tid då det ställs stora krav på resurser för

produktutveckling och marknadsföring, samtidigt som möjligheten att skapa eget kapital är liten, är franchising ett lämpligt system både för ambitiösa företagare i detaljhandeln och andra servicenäringar och för resursrika producenter och idêgivare i bakomliggande led. Endast i ett fåtal länder har franchising föranlett statsmakterna att ingripa med skyddslagstiftning och då i begränsad omfattning.

Utredarens förslag till lag om franchising inleds med ett slags definition av systemet. Uppgiften är inte lätt eftersom

det finns så många varianter av franchising. Det är svårt att

dra en klar gräns mot frivilliga kedjor och selektiva säljsystem. I motiveringen ges en viss precisering av vad franchising är. Häremot finns inget att erinra.

Utredningen tar inte ställning till huruvida franchisetagaren är företagare eller arbetstagare. Det hade varit önskvärt med

240 Särskilda yttranden

ett klarläggande byggt på den kunskap utredaren fått om

franchising och vad som kan betraktas som normalfall inom

franchisingsystemet. övervägande skäl talar enligt min

mening för att franchisetagaren i regel är fri företagare. Vid bedömningen huruvida franchisetagaren är företagare eller inte kan aktiekapitalets storlek tillmätas viss betydelse men att ge det allt för stor vikt riskerar att leda till

oekonomiska snedvridande åtgärder.

En av anledningarna till utredningen var en i vissa fall bristande balans i förhållandet mellan franchisegivare och

franchisetagare. Flera exempel finns på avtal som varit för franchisegivaren ensidigt förmånliga och genom sin globala karaktär dåligt anpassade till den svenska marknaden och den

svenska rättens särdrag. Inom petroleumbranschen har det krävts betydande ansträngningar för att ge petroleumhandlarna en rimlig förhandlingsrätt gentemot oljebolagen. Denna förhandlingsrätt har visat sig vara viktig för båda parter och det har i olika sammanhang övervägts att ge denna förhandlingsrätt en mera formell status. Särskilt i de mycket strama franchiseavtalen där franchisetagaren bör betraktas som en beroende uppdragstagare borde utredningen förstärkt franchisetagarens position genom en hänvisning dels till den kompetens Arbetsdomstolen har enligt svensk arbetsrättslig praxis, dels till avtalsvillkorslagen i vad avser förhållan- det mellan näringsidkare. Franchisetagaren är onekligen oberoende av företagsform - i vissa system i underlägsen ställning, vilket borde ha föranlett utredaren att i ett paragrafförslag eller i motiveringen anvisa franchisetagaren här nämnda medel ledande bl.a. till förhandlingsrätt, utredaren erkänner visserligen att det kan finnas brister i balansen mellan franchisegivare och franchisetagare men hänvisar till franchisegivarnas möjligheter att genom en egen organi-

sation förstärka sin position. Många franchisetagare har

särskilda förhandlingsgrupper gentemot sin franchisegivare. Numera finns också en organisation för franchisetagare i olika branscher i visst samarbete med Sveriges Köpmannaförbund. Detta ger franchisetagarna en viss förhandlingsmöjlighet gentemot även multinationella franchisegivare. I mycket strama franchisesystem anser jag dock att samhället bör förstärka sitt stöd till den svagare parten. Detta skulle kunna ske genom att i lagen ange förutsättningarna för och räckvidden av den förhandlingsrätt som franchisetagaren i sådana system bör ha. En sådan regel kan rättsligt och administrativt samordnas med tillämpningen av lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Under alla förhålladen borde motiven utförligare och mer stringent belysa vilka avtalsvillkor som kan böra prövas av Marknadsdomstolen.

Särskilda yttranden 241

Utredningen borde även ha övervägt att i likhet med delstatliga amerikanska lagar av franchisegivaren kräva en fullständig information till varje potentiell franchisetagare om villkoren i franchiseförhållandet. Genom den av mig förordade förhandlingsskyldigheten skulle ett sådant krav väsentligen tillgodoses.

Samma tilltro till självsanering och rådande förhandlingsordning för de anställda visar inte utredaren när det gäller franchisetagarens anställda utan föreslår att dessa skall med överhoppande av arbetsgivaren franchisetagaren få förhandla med francisegivaren. Detta skulle i hög grad försvaga

franchisetagrens roll. I större frågor skulle franchise-

tagarens anställda förhandla över hans huvud med franchisegivaren. Det vore mycket egendomligt om franchisetagarens

anställda skulle ha större möjligheter att påverka franchise-

givaren än franchisetagaren själv. Även om franchising är nytt och skapar nya beslutsvägar saknas anledning att nu komplicera detta dynamniska system.

Franchisegivaren skall naturligtvis förhandla med sina anställda och med sina franchisetagare. Franchisetagaren skall självklart förhandla med sina anställda. Detta måste anses ge tillräcklig information och skäligt inflytande. Utredningar och motsvarande förhållanden inom koncern har icke föranlett

någon lagstiftning. Utredaren har inte kunnat peka på något exempel på missförhållanden inom rådande system. Den för främst småföretag naturliga samverkan mellan företagaren och

de anställda har även i franchisesystemet visat sig fungera mycket bra. Härtill kommer att den ovan nämna förhandlingsrätten för franchisetagare gentemot franchisegivare skulle befästa franchisetagarens ställning och därmed förstärka de antälldas möjligheter till inflytande i verksamheten.

Den föreslagna bestämmelsen om uppsägningstid kan i princip

tillstyrkas. Motiveringarna borde dock belyst olika problem i samband med uppsägning såsom ersättning för gjorda investeringar goodwill etc.

Att informera konsumenterna om att det företag de utnyttjar är ett eget franchiserat företag är riktig. Så sker också i

många fall.

Sammanfattningsvis anser jag att utredningen visar att franchisesystemet fungerar ur både konsumenternas och företagarnas och samhällets synvinkel tillfredsställande men att i de strama franchisesystemen franchisetagarnas ställning bör förstärkas, dels genom en hänvisning till den ställning en beroende uppdragstagare har enligt Arbetsdomstolens praxis, dels genom en i lag reglerad förhandlingsordning mellan

242 Särski1da yttranden

franchisegivare och franchisetagare i mycket strama franchisesystem, beskrivna i motiveringen och k1ar1agda av praxis, med hänvisning till 1agen om avta1svi11k0r me11an näringsidkare.

Den överhoppande förhand1ingsrätten kan jag inte biträda.

Särskilda yttranden 243

Bilaga till särskilt yttrande av experten Stig Sohlberg

Svenska Franchiseföreningen uppdrog hösten 1986 åt Testologen att genomföra en enkät bland föreningsmedlemmarnas samtliga franchisetagare, ca 500.

Undersökningen genomfördes under perioden september 23 -

oktober 3 och gav en svarsfrekvens på 85 procent (437 svar).

Undersökningen avsåg att belysa franchisetagarnas inställning

till franchisegivaren samt deras förhållande till sina egna anställda. Resultatet sammanfattas här.

På frågan Är du nöjd med relationen till givaren svarar 73

procent mycket nöjd eller nöjd, 12 procent mycket eller ganska missnöjd (resten neutral eller vet ej).

Frågan Får du det stöd du väntat dig besvaras av 72 procent

med absolut eller kanske, av 25 procent med nej eller knappast.

Om lönsamheten säger 67 procent att den är som väntat eller bättre, 29 procent sämre eller mycket sämre (det sista svaret ger sex procent).

Har tagar-rollen medfört andra begränsningar i din företagar-

roll än vad kontraktet visar? 80 procent svarar nej, 19 pro-

cent kanske eller ja, absolut (det sista svaret ger dock bara tre procent).

På frågan om relationerna till de anställda påverkats av att företaget ingår i ett franchisesystem svarar 92 nej,

procent

en procent ja, fyra procent “några problem.

71 procent skulle med sina nuvarande erfarenheter gå in i ett nytt franchiseförhållande, 18 procent svarar nej.

50 procent av företagen har kollektivavtal, 49 procent har det inte. Detta bör ses mot bakgrunden av att hela 95 procent

av företagen har färre än tio anställda och att 77 procent har en årsomsättning om högst 500.000 kronor.

Statens 1987

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Otiliboriig efterbiidning. [1] Dodsboágande och samägande av jordbruksfastighet m. m. [2] Folkstyrelsens villkor. [6] Barnets rätt. 7 §kydd för det väntade barnet. [11] Oversyn av rättegångsbalken 3. [13] Mordet på statsminister Olof Palme. [14] Franchising. [17]

Utrikesdepartementet Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. [8]

Försvarsdepartementet Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. [9]

Socialdepartementet Legitimation för vissa kiropraktorer. [12]

Finansdepartementet Lángtidsutredningen 87. [3] Indrivningslag m. m. [10]

Civildepartementet En ny kyrkolag m. m. Del 1. 4 En ny kyrkolag m. m. Del 2. 5 Begravningslag. [16]

Miljö- och Energidepartementet r Miljöskadefond. [15]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

Statens offentliga utredningar 1987

Kronologisk förteckning

. Otillbörlig efterbildning. Ju.

w- Dödsboâgande och samägande avjordbruksfastighet

rn. m. Ju. Långtidsutredningen 87. Fi. Enny kyrkolag m. m. Del 1. C. Ehny kyrkolag rn. m. Del 2. C.

‘°°°’$*'.“-Ed

. Folkstyrelsens villkor. Ju. Barnets rätt. Ju. . Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. Ud. . Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. 10. lndrivningslag rn. m. Fi. I1. Skydd för det väntade barnet. Ju. 12. Legitimation för vissakiropraktorer. S. 13. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. M. Juristkommissionens rapport om händelserna efter mordet på statsminister Olof Palme. Ju. 15. Miljöskadefond. ME. 16. Begravningslag. C. 17. Franchising. Ju.

KUNGL. BlBL.

1987 -09- 0 7

OLM

*g .L « ”ä «E3

ALLMÄNNA FÖRLAGET

|SBN 91 -38-09693-5 ISSN O375-250X