Prop. 2008/09:186

Regeringens proposition 2008/09:186

Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin Prop. 2008/09:186

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 april 2009

Fredrik Reinfeldt

Anders Borg (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att det belopp som får betalas ut enligt den svenska insättningsgarantin ändras. Förslaget innebär att det belopp som betalas ut för insättningsgarantin ska uppgå till 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder. Ändringen görs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 30 juni 2009.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

1 Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

4 §

Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder. Ersättningen, tillsammans med Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får denna lag är ersättningsgill, får dock uppgå till sammanlagt högst dock för varje institut uppgå till 500 000 kronor för varje institut . sammanlagt högst 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2009. Den ska dock inte tillämpas för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (EUT L 68, 13.3.2009, s. 3, Celex 32009L0014). Senaste lydelse 2008:811. 4

3 Ärendet och dess beredning

I denna proposition behandlas vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen, se bilaga 1. De bestämmelser som behandlas är de bestämmelser i direktivet som ska vara införlivade senast den 30 juni 2009. Dit hör bl.a. bestämmelserna om täckningsnivån för insättningsgarantin. En promemoria med ett utkast till proposition har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig finns i bilaga 2 . Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2009/2950).

Inhämtande av yttrande från Lagrådet

Den lag som föreslås faller inom det område som Lagrådet enligt 8 kap. 18 § regeringsformen bör yttra sig över. Ändringen är dock av enkel beskaffenhet. Lagrådets hörande anses därför inte nödvändigt.

4 Vilka ändringar av insättningsgarantin krävs?

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (insättningsgarantidirektivet) ska insättningar som regel omfattas av nationella garantisystem. Med insättningar avses tillgodohavande i form av inlåning eller som ett tillfälligt led i normala banktransaktioner och som ett kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga och alla fordringar i form av värdepapper som har ställts ut av institutet. Vissa insättningar får dock undantas från insättningsgarantin eller ges en lägre garanti. Enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skyddar den svenska insättningsgarantin insättningar hos banker och vissa värdepappersföretag som har Finansinspektionens tillstånd att ta emot kunders medel på konto. Med insättning avses tillgodohavande som avser inlåning på konto. Insättningsgarantidirektivet har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (ändringsdirektivet). Vissa av bestämmelserna i ändringsdirektivet ska vara införlivade i medlemsstaterna senast den 30 juni 2009, bl.a. bestämmelserna om täckningsnivån för insättningsgarantin. I det följande behandlas dessa bestämmelser.

4.1 Täckningsnivån

Regeringens förslag: Täckningsnivån för insättningsgarantin ska uppgå till 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att täckningsnivån ska uppgå till det belopp i kronor som vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde motsvarar 50 000 euro. Remissinstanserna: Riksgäldskontoret , Finansinspektionen , Konkurrensverket , Konsumentverket , Regelrådet , Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget. Riksgäldskontoret anser dock att det finns skäl att överväga att, som komplement till beloppet i euro, införa en lägsta nivå för täckningsbeloppet i svenska kronor, förslagsvis 500 000 kronor. Finansbolagens Förening och Riksbanken avstyrker förslaget. Riksbanken anser att insättningsgarantins täckningsbelopp bör vara fastställt i kronor. Finansbolagens förening anser att täckningsbeloppet bör anges till 50 000 euro med tillägg att täckningsbeloppet enligt insättningsgarantin aldrig kan bli lägre än den nuvarande täckningsnivån på 500 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Enligt insättningsgarantidirektivet (94/19/EG) ska de nationella insättningsgarantisystemen täcka upp till 20 000 euro. Medlemsstaterna får dock införa generösare regler. Så har också skett i flera medlemsstater.

Enligt artikel 1.3 a) i ändringsdirektivet ska artikel 7.1 i insättningsgarantidirektivet ändras på så sätt att medlemsstaterna senast den 30 juni ska se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar i ett institut uppgår till minst 50 000 euro. Skälet för höjningen är att den pågående finansiella turbulensen har visat att den nuvarande täckningsnivån är otillräcklig. Denna ändring ska vara genomförd senast den 30 juni 2009. Senast den 31 december 2010 ska dock medlemsstaterna se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar uppgår till 100 000 euro, om kommissionen inte dessförinnan finner att en sådan höjning skulle vara olämplig. Medlemsstaterna utanför euroområdet, som omräknar beloppet i euro till sina nationella valutor, ska vidare säkerställa att de belopp i nationella valutor som faktiskt utbetalas till insättare motsvarar 50 000 euro [artikel 1.3 a), nya artikeln 7.1b]. Dessa medlemsstater bör dock ha möjlighet att avrunda det konverterade beloppet, om det motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas negativt (skäl 4 till direktivet). Enligt 4 § lagen om insättningsgaranti uppgår täckningsbeloppet för den svenska insättningsgarantin till 500 000 kronor. Det innebär att eurokursen måste vara 10 kronor eller lägre för att detta belopp ska motsvara eller överstiga 50 000 euro. Under den senaste tiden har den svenska kronan emellertid försvagats kraftigt gentemot bl.a. euron. Kursen har därvid legat betydligt över 10 kronor. Den täckningsnivå som föreskrivs i lagen om insättningsgaranti når således inte upp till den täckningsnivån som föreskrivs i direktivet. En lagändring är därför nödvändig att göra för att uppfylla direktivets krav i detta avseende. Man kan räkna med att den svenska kronans värde även i fortsättningen kommer att variera över tiden. I promemorian föreslogs därför att täckningsnivån för insättningsgarantin skulle anges i euro. Det konstaterades vidare att den miniminivå på täckningsbeloppet, 50 000 euro, som föreskrivs i ändringsdirektivet ligger nära det belopp i kronor som i dag föreskrivs i gällande rätt, 500 000 kronor, vilket talade för att ansluta sig till direktivets miniminivå. Riksbanken avstyrker dock detta förslag. Den anser att om täckningsbeloppet anges i euro försvagas konsumentskyddet och därigenom insättningsgarantins systemstabiliserande funktion. Riksbanken anser därför att täckningsbeloppet ska vara fastställt i kronor. Vi delar Riksbankens uppfattning att det är viktigt för en insättare att veta vilket belopp som omfattas av insättningsgarantin. Om täckningsbeloppet ska anges enbart i svenska kronor, är det emellertid nödvändigt att öka beloppet kraftigt för att ta höjd för eventuella valutafluktuationer. Det har dock inte framkommit att det i dagsläget finns anledning att vidta en sådan åtgärd. Enligt vår uppfattning är det därför mindre lämpligt att i det aktuella lagstiftningsärendet ange täckningsbeloppet enbart i kronor. Finansbolagens Förening anser att det ska anges att täckningsbeloppet uppgår till 50 000 euro men aldrig mindre än 500 000 kronor. Även Riksgäldskontoret anser att denna lösning bör övervägas. Med detta alternativ blir, som Finansbolagens Förening anför, den gällande nivån ett golv som inte kan underskridas med hänvisning till växelkursförändringar. Det skulle inte heller innebära någon höjning av täckningsbeloppet utöver vad som kan behövas för att införliva direktivet. En 7

sådan bestämmelse skulle också ge en fingervisning om täckningsbeloppet storlek och begränsa insättarnas valutakursrisk, eftersom ersättningsbeloppet bara kan variera mellan 500 000 kronor och det eventuella högre belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro. Detta leder till ett bättre konsumentskydd och ökar därigenom insättningsgarantins systemstabiliserande funktion. Härigenom hanteras också det problem som Riksbanken ser med promemorians förslag. Den eventuella osäkerhet som kvarstår kan lösas genom tydlig information till insättarna. Mot denna bakgrund och för att uppfylla direktivets krav på täckningsnivån bör följande gälla. Den ersättning som enligt lagen om insättningsgaranti kan betalas ut till en insättare i ett institut får uppgå till högst 500 000 kronor. Om 50 000 euro är ett högre belopp i kronor räknat, när ersättningsrätten inträder, ska emellertid det beloppet utgöra den högsta ersättningsnivån. Enligt lagen om insättningsgaranti inträder ersättningsrätten när ett institut försätts i konkurs. Vårt förslag innebär att det högsta belopp som får betalas ut till en insättare aldrig kommer att vara lägre än i gällande rätt, dvs. 500 000 kronor. Vi avser dock att i samband med införlivande av de övriga delarna av ändringsdirektivet återkomma till frågan om en eventuell höjning av täckningsbeloppet till 100 000 euro. Vid den tidpunkten ska kommissionen ha tagit ställning till lämpligheten av en sådan höjning på europeisk nivå. Enligt artikel 3 c) i ändringsdirektivet ska artikel 7.4 i insättningsgarantidirektivet utgå. Den upphävda bestämmelsen ger medlemsstaterna möjlighet att ta ut en självrisk av insättarna i händelse av ett ersättningsfall. Eftersom Sverige inte har utnyttjat denna möjlighet, behöver det inte nu vidtas några åtgärder för att anpassa svensk rätt till ändringsdirektivet. Enligt artikel 1.3 d) och 1.4 får kommissionen enligt ett särskilt förfarande justera den ovan angivna täckningsnivån på grund av förändringar i konsumentprisindex. Dessa bestämmelser föranleder inte nu någon svensk lagstiftningsåtgärd.

4.2 Övriga frågor

Regeringens bedömning: Förutom regleringen av täckningsnivån (se avsnitt 4.1) behöver det inte göras några ändringar i svensk rätt med anledning av de ändringar i insättningsgarantidirektivet som ska träda i kraft den 30 juni 2009.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar promemorians bedömning eller har inte några invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning: Förutom ändring av täckningsnivån medför ändringsdirektivet även vissa andra ändringar i insättningsgarantidirektivet som ska träda i kraft den 30 juni 2009. Frågan är om de nya bestämmelserna föranleder någon ändring av svensk rätt.

Insättare hos instituts filialer i andra medlemsstater

Av artikel 4 i insättningsgarantidirektivet framgår att ett nationellt insättningsgarantisystem ska omfatta – förutom insättningar som görs i institut som auktoriserats i staten i fråga (hemlandet) – insättningar i ett instituts filialer i en annan medlemsstat (värdlandet). Det finns emellertid en möjlighet att frivilligt ansluta filialen till garantisystemet i värdlandet. Det kan vara av intresse om garantisystemet där filialen finns i något avseende är generösare än garantisystemet i institutets hemland. Genom artikel 1.2 a) i ändringsdirektivet införs en ny bestämmelse som anger att medlemsstaterna ska säkerställa att hem- och värdländernas system för garanti av insättningar samarbetar. En sådan bestämmelse behöver inte införlivas genom en lagändring. Av förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldkontoret framgår att Riksgäldskontoret ska samverka med behöriga myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra motsvarande ersättningssystem i andra länder. Den bestämmelsen bör vara tillräcklig för att möjliggöra sådant samarbete mellan insättningsgarantisystemen som föreskrivs i ändringsdirektivet. I artikel 1.2 b) i ändringsdirektivet föreskrivs vidare att kommissionen ska se över tillämpningen av artikel 4 i insättningsgarantidirektivet minst vartannat år och om så är lämpligt föreslå förbättringar av den. Den bestämmelsen behöver inte införlivas med svensk rätt.

Information till insättare

I artikel 9.1 i insättningsgarantidirektivet föreskrivs vilken information som ett kreditinstitut ska ge till personer som har gjort eller avser att göra insättningar. Genom artikel 1.5 i ändringsdirektivet ändras denna bestämmelse redaktionellt. Vidare införs det en ny bestämmelse. Den föreskriver att när en insättning inte är garanterad av ett insättningsgarantisystem i enlighet med artikel 7.2 ska kreditinstitutet informera insättaren om detta. Artikel 7.2 ger medlemsstaterna möjlighet att undanta vissa insättningar från garantin eller föreskriva en lägre garanti. Enligt 11 § lagen om insättningsgaranti ska svenska institut och utländska institut som tar emot insättningar hos en filial här i landet informera den som har gjort eller avser att göra en insättning om fordran omfattas av garantin eller inte. Den bestämmelsen hanterar den situation som beskrivs i ändringsdirektivet. I detta sammanhang kan också nämnas bestämmelsen i 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, enligt vilken ett företag som driver inlåningsverksamhet tydligt ska informera fordringsägarna om att mottagna medel inte omfattas av insättningsgarantin. Slutligen torde sundhetsbestämmelsen i 6 kap. 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, och den föreskriftsrätt som är kopplad därtill, ge Finansinspektionen goda möjligheter att precisera vilken information ett institut ska lämna i fråga om fordringar som inte utgör insättningar men som skulle kunna förväxlas med sådana.

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringen i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska träda i kraft den 30 juni 2009. Den ska dock inte tillämpas för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/19/EG om system för insättningar, vad gäller täckningsnivå och utbetalningsfristen ska de bestämmelser som införlivar direktivet i nu aktuella delar träda i kraft senast den 30 juni 2009. De ändringar som föreslås i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt. Den ändrade täckningsnivån bör dock inte gälla för ersättningsfall som inträffat före ikraftträdandet.

6 Ekonomiska konsekvenser

Finansiella konsekvenser för insättare och institut

Ekonomiska konsekvenser av förslaget för konsumenter och företag är svåra att bedöma, eftersom täckningsnivån för insättningsgarantin kommer att bero på förändringar i växelkursen. Beroende på växelkursens utveckling kan den ersättning som utgår komma att vara högre men däremot inte lägre än nuvarande nivå på 500 000 kronor. De företag som berörs är de som enligt Finansinspektionens institutregister har tillstånd att ta emot kunders medel på konto och de facto gör så. Dessa institut är därmed anslutna till insättningsgarantin, vilken omfattar alla typer av konton, oavsett om sparandet är bundet eller fritt att ta ut. Ändringen kan, beroende på växelkursens utveckling, komma att innebära ökade kostnader för berörda institut. Eventuella ersättningsfall ska nämligen finansieras genom särskilda medel som har avsatts för detta ändamål i en särskild fond (insättningsgarantifonden). Fonden byggs upp genom årliga avgifter från instituten. Institutens sammanlagda avgifter ska uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av de garanterade insättningarna. De avgifter som instituten kommer att betala beror alltså på växelkursen vid utgången av ett år. En ändring av det garanterade beloppet påverkar alltså även storleken på de avgifter som instituten ska betala in. Det är viktigt att den fond som byggs upp är tillräckligt stor för att hantera eventuella kommande ersättningsfall. Av särskild betydelse är då hur avgiftsunderlaget beräknas. Om, och i så fall hur, ändringen av täckningsbeloppet påverkar avgifterna till insättningsgarantin behöver övervägas närmare. Tills vidare görs dock inga förändringar i detta avseende.

Den här föreslagna lagändringen förväntas inte påverka resursbehovet för Riksgäldskontoret eller Finansinspektionen.

Statsfinansiella konsekvenser

De statsfinansiella konsekvenserna är svåra att i förväg bestämma då de är beroende av växelkursutvecklingen. Principiellt kan dock nämnas att en försvagning av svenska kronan ökar det statliga garantiåtagandet mätt i svenska kronor och tvärtom, en förstärkning av kronan – åtminstone upp till en eurokurs på 10 kronor – minskar omfattningen av det statliga garantiåtagandet mätt i kronor. Eftersom en särskild insättningsgarantiavgift tas ut och förs till den inrättade insättningsgarantifonden kommer inte ett eventuellt infriande att medföra en ökad belastning på statsbudgeten via anslag. Ett eventuellt infriande av garantiåtaganden finansieras av insättningsgarantifonden och påverkar det finansiella sparandet, statsbudgetens saldo och statens lånebehov negativt. Huruvida föreliggande förslag innebär att denna effekt ökar jämfört med befintlig reglering beror dock som tidigare redogjorts för på växelkursutvecklingen.

13.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 68/3

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/14/EG

av den 11 mars 2009

om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR het för medlemsstaterna att besluta om ett högre belopp. ANTAGIT DETTA DIREKTIV Detta har emellertid visat sig vara otillräckligt för ett stort antal insättningar i gemenskapen. För att bevara insättar­ nas förtroende och uppnå större stabilitet på finansmark­ naderna bör täckningsnivån därför höjas till 50 000 EUR. med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska Senast den 31 december 2010 bör täckningen för de gemenskapen, särskilt artikel 47.2, sammanlagda insättningarna för varje insättare fastställas till 100 000 EUR, om inte kommissionen i en konse­ kvensanalys, som ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2009, drar slutsatsen att en sådan höjning och en sådan harmonisering inte är med beaktande av kommissionens förslag, lämpliga och inte ekonomiskt genomförbar i alla med­ lemsstater för att säkerställa konsumentskydd och finan­ siell stabilitet i gemenskapen och för att undvika snedv­ ridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Om med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), konsekvensanalysen visar att det inte är lämpligt med en sådan ökning och en sådan harmonisering bör kommis­ sionen lägga fram lämpliga förslag inför Europaparlamen­ tet och rådet. i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 2 ), och

(4) Samma täckningsnivå bör gälla för alla insättare, obe­ av följande skäl: roende av om en medlemsstat har euron som valuta eller ej. Medlemsstater utanför euroområdet bör dock ha möj­ lighet att avrunda de konverterade beloppen, om det motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas nega­ (1) Rådet enades den 7 oktober 2008 om att prioritera åter­ tivt. ställandet av förtroendet för en välfungerande finansiell sektor. Det utfäste sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda enskilda sparares insättningar och välkom­ nade kommissionens avsikt att utan dröjsmål lägga fram (5) En rapport som kommissionen ska lägga fram för Euro­ ett lämpligt förslag för att göra insättningsgarantisys­ paparlamentet och rådet bör analysera alla relevanta frå­ temen mer likartade. gor såsom kvittning och motfordringar, fastställande av bidrag till systemen, i vilken omfattning olika produkter och insättare täcks, hur effektivt det gränsöverskridande samarbetet är mellan insättningsgarantisystem samt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG ( (2) ) ger kopplingen mellan insättningsgarantisystem och alterna­ redan en grundläggande täckning för insättare. Den på­ tiva system för ersättning till insättare, såsom mekanis­ gående finansiella turbulensen gör det emellertid nödvän­ mer för nödutbetalningar. Medlemsstaterna bör för den digt att förbättra denna täckning. rapporten samla in de relevanta uppgifterna och på be­ gäran överlämna dem till kommissionen.

(3) Den nuvarande minimitäckningsnivån enligt direktiv 94/19/EG har fastställts till 20 000 EUR med en möjlig­ (6) Vissa av medlemsstaterna har fastställt insättningsgaranti­ system i enlighet med direktiv 94/19/EG som ger full ( 1 ) EUT C 314, 9.12.2008, s. 1. täckning för vissa former av långsiktiga insättningar, så­ ( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 18 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 26 februari 2009 som pensionsfordringar. Det är nödvändigt att respektera och av den 5 mars 2009. dessa rättigheter och de förväntningar som insättare i ( sådana system har. ) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.

L 68/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.3.2009

(7) Vissa medlemsstater har inrättat eller planerar att inrätta (13) Medlemsstaterna bör försöka säkerställa bankverksamhe­ insättningsgarantisystem enligt direktiv 94/19/EG, vilka tens kontinuitet och bankernas tillgång till likvida medel, föreskriver full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon. särskilt i tider av finansiell oro. Därför uppmuntras med­ Kommissionen bör senast den 31 december 2009 avgöra lemsstaterna att så snart som möjligt vidta åtgärder för huruvida full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon att säkerställa nödutbetalningar av lämpliga belopp efter bör behållas eller införas. ansökan från den berörde insättaren, inom högst tre da­ gar efter en sådan ansökan. Eftersom en minskning av den nuvarande utbetalningsfristen på tre månader kom­ mer att få en positiv effekt på insättarnas förtroende och på hur finansmarknaderna fungerar, bör medlemsstaterna och deras insättningsgarantisystem säkerställa att utbetal­ (8) Detta direktiv bör inte påverka funktionen hos system ningsfristen är så kort som möjligt. som skyddar själva kreditinstitutet, och särskilt skyddar dess likviditet och solvens och sålunda garanterar ett skydd för insättarna som minst motsvarar det skydd som ett insättningsgarantisystem ger samt frivilliga sys­ tem för ersättning till insättare, som inte har införts eller officiellt erkänts av en medlemsstat. (14) Enligt direktiv 94/19/EG får medlemsstaterna begränsa täckningen till en specifik procentandel. Den valmöjlig­ heten har visat sig underminera insättarnas förtroende och bör sålunda avskaffas.

(9) Medlemsstaterna bör uppmuntra insättningsgarantisys­ temen att överväga huruvida avtal ska ingås eller gällande avtal avseende deras respektive åtaganden ska förbättras. (15) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direk­ tiv 94/19/EG bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens ge­ nomförandebefogenheter ( ). (10) Den nuvarande tidsfristen för utbetalningarna på tre må­ nader, som kan förlängas till nio månader, är inte för­ enlig med behovet att bevara insättarnas förtroende och motsvarar inte deras behov. Tidsfristen för utbetalningar bör därför inskränkas till 20 arbetsdagar. Perioden bör förlängas endast under exceptionella omständigheter och (16) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa efter godkännande av de behöriga myndigheterna. Kom­ täckningsnivån i enlighet med inflationen i Europeiska missionen bör senast två år efter att detta direktiv har unionen på grundval av förändringar i det harmoniserade trätt i kraft lägga fram en rapport om utbetalningsförfa­ konsumentprisindex som offentliggörs av kommissionen. randenas effektivitet och tidsfrister för utbetalningar för Eftersom den åtgärden har en allmän räckvidd och avser Europaparlamentet och rådet, och utvärdera huruvida det att ändra icke väsentliga delar i direktiv 94/19/EG, måste skulle vara lämpligt att ytterligare minska tidsfristen till den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet tio arbetsdagar. med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(11) Dessutom bör, i de fall där utbetalningen utlöses av ett (17) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen harmoniser­ beslut av de för beslutet behöriga myndigheterna, den nu ingen av täckningsnivån och tidsfristen för utbetalning, gällande tidsfristen på 21 dagar för att fatta beslut mins­ inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta­ kas till fem arbetsdagar i syfte att inte förhindra en snabb terna, och det därför, på grund av det stora antalet skilda utbetalning. De behöriga myndigheterna bör dock först regler i de olika medlemsstaternas rättssystem, bättre kan ha förvissat sig om att kreditinstitutet har underlåtit att uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åt­ återbetala insättningar som har förfallit till betalning. gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i Denna bedömning bör omfattas av de rättsliga eller ad­ fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i ministrativa förfarandena i medlemsstaterna. samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12) Insättningar kan anses vara indisponibla då tidiga inter­ ventions- eller omorganisationsåtgärder inte varit fram­ (18) Direktiv 94/19/EG bör därför ändras i enlighet med gångsrika. Detta bör inte hindra de behöriga myndighe­ detta. terna från att genomföra ytterligare omstruktureringsin­ satser under utbetalningsperioden. ( ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

13.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 68/5

(19) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet 1a. Senast den 31 december 2010 ska medlemssta­ om bättre lagstiftning ( ) uppmuntras medlemsstaterna terna se till att täckningen för varje insättares samman­ att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta lagda insättningar är fastställd till 100 000 EUR i den egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens­ händelse insättningarna blir indisponibla. stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär­ derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

Om kommissionen i den rapport som nämns i artikel 12 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. drar slutsatsen att en sådan höjning och en sådan harmo­ nisering inte är lämplig och inte ekonomiskt genomförbar i alla medlemsstater för att säkerställa konsumentskydd Artikel 1 och finansiell stabilitet i gemenskapen och för att undvika gränsöverskridande störningar mellan medlemsstaterna,

Ändringar av direktiv 94/19/EG

ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga Direktiv 94/19/EG ska ändras på följande sätt: fram ett förslag till ändring av första stycket.

1. I artikel 1.3 i ska andra stycket ersättas med följande: 1b. Medlemsstater utanför euroområdet som omräknar de belopp i euro som anges i punkt 1 och 1a till sina nationella valutor ska säkerställa att de belopp i nationella ” De behöriga myndigheterna ska göra detta konstaterande så snart som möjligt och i varje fall senast fem arbetsdagar efter valutor som faktiskt utbetalas till insättare motsvarar be­ det att de först har blivit förvissade om att ett kreditinstitut loppen som fastställs i detta direktiv. ” inte har återbetalat insättningar som utgör vederbörligen styrkta och förfallna fordringar, eller ” .

b) Punkt 3 ska ersättas med följande: 2. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 5 ska ersättas med följande: ” 3. Punkt 1a ska inte hindra bibehållandet av bestäm­ melser som före den 1 januari 2008 erbjöd full täckning för vissa former av insättningar, i synnerhet av sociala ” 5. I de fall som avses i punkterna 1 – 4 ska medlems­ skäl. ” staterna säkerställa att insättningsgarantisystem samarbe­ tar med varandra. ”

b) Följande punkt ska läggas till: c) Punkt 4 ska utgå.

” 6. Kommissionen ska se över tillämpningen av denna artikel minst vartannat år och om så är lämpligt föreslå d) Följande punkt ska läggas till: förbättringar av den. ”

3. Artikel 7 ska ändras på följande sätt: ” 7. Kommissionen får justera de belopp som avses i punkterna 1 och 1a i enlighet med inflationen i Euro­ peiska unionen på grundval av förändringar i det harmo­ a) Punkt 1 ska ersättas med följande: niserade konsumentprisindex som offentliggörs av Euro­ peiska kommissionen.

” 1. Medlemsstaterna ska se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar ska vara minst 50 000 EUR i den händelse insättningarna blir indisponi­ bla. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande ( förfarande med kontroll som avses i artikel 7a.2. ” ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

L 68/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.3.2009

4. Följande artikel ska införas: Denna tidsfrist inkluderar insamling och översändande av korrekta uppgifter om insättare och insättningar, vilka är nödvändiga för att kunna kontrollera fordringarna.

” Artikel 7a

1. Kommissionen ska biträdas av europeiska bankkom­ Under helt exceptionella omständigheter får ett insätt­ mittén, inrättad genom kommissionens beslut ningsgarantisystem hos den behöriga myndigheten an­ 2004/10/EG (*). söka om en förlängning av tidsfristen. En sådan förläng­ ning får inte överskrida tio arbetsdagar.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1 – 5a.4 och artikel 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni Senast den 16 mars 2011 ska kommissionen för Europa­ 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av parlamentet och rådet lägga fram en rapport om utbetal­ kommissionens genomförandebefogenheter (**) tillämpas, ningsförfarandenas effektivitet och tidsfrister för utbetal­ med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. ningar, och utvärdera huruvida det är möjligt att införa en minskning av den tidsfrist som nämns i första stycket till

___________

10 arbetsdagar. (*) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36. (**) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ”

Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen regelbundet testar sina system och, om det är lämpligt, informeras om de behöriga myndigheterna upptäcker 5. Artikel 9.1 ska ersättas med följande: problem i ett kreditinstitut som kan förväntas leda till att ett insättningsgarantisystem måste tillämpas. ”

” 1. Medlemsstaterna ska se till att kreditinstituten ger per­ soner som redan har gjort eller avser att göra insättningar b) Punkt 2 ska utgå. tillgång till den information som behövs för att avgöra vilket insättningsgarantisystem som institutet och dess filialer är anslutna till inom gemenskapen eller vilka andra alternativa åtgärder som har vidtagits enligt artikel 3.1 andra stycket 7. Artikel 12 ska ersättas med följande: eller enligt artikel 3.4. Insättarna ska informeras om insätt­ ningsgarantisystemets bestämmelser eller andra alternativa arrangemang som är tillämpliga, inklusive vilken täckning som insättningsgarantisystemet erbjuder när det gäller be­ ” Artikel 12 lopp och omfattning. När en insättning inte är garanterad 1. Kommissionen ska senast den 31 december 2009 av ett insättningsgarantisystem i enlighet med artikel 7.2, ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om kreditinstitutet informera insättaren om detta. All informa­ tion ska göras tillgänglig på ett lättförståeligt sätt.

a) harmoniseringen av finansieringsmetoderna för insätt­ ningsgarantisystemen, och därvid i synnerhet behandla På begäran ska information ges om villkoren för kompensa­ effekterna av avsaknaden av en sådan harmonisering i tion och de formaliteter som ska uppfyllas för att kompen­ händelse av en gränsöverskridande kris när det gäller till­ sationen ska utbetalas. ” gången på medel för ersättningsutbetalningar för insätt­ ningar, sund konkurrens samt vinsterna med och kost­ naderna för en sådan harmonisering,

6. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

b) lämpligheten av och bestämmelserna för att erbjuda full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon, a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

c) möjliga modeller för införande av riskbaserade avgifter, ” 1. Insättningsgarantisystem ska kunna betala ut veder­ börligen styrkta fordringar som insättare gör gällande vad avser indisponibla insättningar inom 20 arbetsdagar från den dag då de behöriga myndigheterna gör ett konstate­ d) fördelarna med och kostnaderna för ett eventuellt infö­ rande som avses i artikel 1.3 i eller den rättsliga myndig­ rande av ett gemensamt insättningsgarantisystem inom heten meddelar ett avgörande som avses i artikel 1.3 ii. gemenskapen,

13.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 68/7

e) inverkan av olika lagstiftningar när det gäller kvittning, nödvändiga för att följa artikel 1.3 led i andra stycket, där en insättares tillgodohavanden balanseras mot dennes artikel 7.1a och 7.3 samt artikel 10.1 i direktiv 94/19/EG, skulder, systemets effektivitet och eventuella snedvrid­ ändrat genom det här direktivet, senast den 31 december 2010. ningar, med hänsyn till gränsöverskridande likvidation, När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de inkludera f) harmonisering av de produkter och insättare som täcks, en hänvisning till detta direktiv eller bifoga en sådan hänvisning inklusive små och medelstora företags och lokala myndig­ när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen heters specifika behov, ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

g) kopplingen mellan insättningsgarantisystem och alterna­ 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten tiva tillvägagångssätt för att betala ersättning till insättare, till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de såsom metoder för nödutbetalningar. antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Vid behov ska kommissionen lägga fram förslag för att ändra Artikel 3 detta direktiv.

Ikraftträdande

2. Medlemsstaterna ska informera kommissionen och Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har europeiska bankkommittén om de avser att ändra omfatt­ offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . ningen av eller nivån på den täckning som garantin av in­ sättningar ger och om eventuella svårigheter i samarbetet med andra medlemsstater. ” Artikel 4

Adressater

8. Bilaga III ska utgå. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Artikel 2

Införlivande

Utfärdat i Strasbourg den 11 mars 2009. 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2009. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar H.-G. PÖTTERING A. VONDRA Med avvikelse från vad som sägs i första stycket ska medlems­ staterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är Ordförande Ordförande

Bilaga 1 17

Remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig över

Bilaga 2

promemorian Utkast till proposition om Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin

Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Konsumentverket, Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens Förening, Sparbankernas Riksförbund, Riksgäldskontoret, Svenska Fondhandlareföreningen, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Sveriges Konsumenter, Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB och Regelrådet.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 2009 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors Föredragande: Statsrådet Borg

Regeringen beslutar proposition 2008/09:186 Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EGhäver eller upprepar regler ett normgivningsbemyndigande

Lag (1995:1571) om 32009L0014 insättningsgaranti