Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och fl ytande biobränslen

propomslag_Hållbarhetskriterier.indd 1 2010-03-18 13:31:55

Regeringens proposition 2009/10:164

Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2010

Fredrik Reinfeldt

Åsa Torstensson

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet) antogs den 23 april 2009.

Direktivet är ett medel för att uppnå Europeiska unionens mål att 20 procent av unionens bruttoenergianvändning ska tillgodoses genom energi från förnybara energikällor senast 2020 och att andelen energi från förnybara energikällor när det gäller alla former av transporter år 2020 ska uppgå till minst tio procent av den slutliga energianvändningen i transporter i varje medlemsstat.

Bland de förnybara energikällorna ingår biodrivmedel och flytande biobränslen. För dessa energikällor anges i direktivet vissa kriterier som de måste uppfylla för att användningen av energikällorna ska få beaktas vid uppnåendet av målet. Dessutom anges i direktivet att endast biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller dessa kriterier får dels beaktas vid uppfyllandet av kvoter för energi från förnybara energikällor, dels komma i fråga för finansiellt stöd för användning av dessa energislag.

I propositionen föreslås en ny lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, som genomför direktivets bestämmelser om hållbarhetskriterier för dessa ändamål. Direktivets krav på att hållbarhetskriterierna ska uppfyllas för att ge finansiellt stöd, kommer att behandlas i särskild ordning, då ytterligare utredning erfordras i den delen. Mot den bakgrunden föreslås att den tidigare beslutade tidpunkten, för när skattefriheten för vissa biobränslen ska villkoras av att bränslena är hållbara, skjuts fram från den 1 januari 2011 till den 1 januari 2012.

Detta föranleder en ändring i lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Dessutom föreslås vissa ändringar i lagen (2003:113) om elcertifikat, som innebär att lagen anpassas till direktivets bestämmelser om hållbarhetskriterier.

Genomförande av övriga bestämmelser i direktivet behandlas i regeringens proposition Genomförande av direktiv om förnybar energi (prop. 2009/10:128).

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2010 samt ändringarna i lagen om elcertifikat och i energiskattelagstiftningen den 1 januari 2011.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen,

2. lag om ändring i lagen (2003:113) om elcertifikat, och

3. lag om ändring i lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.

Lagen innehåller bestämmelser om kriterier som biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla för att energi från dessa energislag ska få beaktas för det syfte som anges i 3 § första stycket (hållbarhetskriterier).

2 § I lagen används följande beteckningar med den betydelse som här anges:

biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall,

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål,

flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa,

avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med,

restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material,

säljställe: försäljningsställe för biodrivmedel där bränslet finns tillgängligt för allmänheten genom en eller flera bränslepumpar avsedda för tankning direkt i det fordon där bränslet är avsett att förbrukas.

3 § Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§ inte är uppfyllda.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara.

2 kap. Hållbarhetskriterier

1 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under den process som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till förbränningen av biobränslet.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas.

2 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej:

a) naturskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning,

b) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet förblir gräsmark och som bibehåller den naturliga artsammansättningen och sina ekologiska särdrag och processer,

c) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet skulle upphöra att vara gräsmark och som är rik på arter och inte skadad, eller

d) områden som i lag eller genom beslut av en myndighet har utsetts till naturskyddsområden.

Första stycket gäller dock inte a) om det inom ett område som anges under första stycket c är nöd-

vändigt att samla in råvaror för att bevara markens status som gräsmark och dessa råvaror används för att producera biodrivmedel och flytande biobränslen, eller

b) om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges under första stycket d.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i första stycket a–c.

3 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark inom områden som den 1 januari 2008 eller senare har utsetts till skyddsområden för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter, som är erkända i internationella avtal eller som ingår i förteckningar som har utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen. Detta gäller oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej.

Första stycket gäller dock inte om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges i första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i första stycket.

4 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 utgjordes av någon av följande naturtyper, men som inte längre gör det när råvarorna skördas eller avverkas:

a) våtmarker, varmed avses mark som under hela året eller en betydande del av året är täckt eller mättat av vatten,

b) kontinuerligt beskogade områden, varmed avses markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mer än 30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden, eller

c) markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mellan 10 och 30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden.

Första stycket gäller dock inte om ändrad markanvändning inom ett område som anges under c medför att kraven i 1 § uppfylls.

5 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 var torvmark, såvida det inte visas att odling och skörd eller avverkning av råvaran inte medför dränering av tidigare odikad mark.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som avses.

6 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen, som har producerats av jordbruksråvaror som odlats i Europeiska unionen, ska anses som hållbara ska råvaran vara framställd i enlighet med

a) artikel 6.1 och bilaga III i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, och

b) de rättsakter som anges i bilaga II till förordningen, punkterna 1–5 och 9. 8

3 kap. Rapportering

1 § Rapporteringsskyldig är den som yrkesmässigt

a) levererar biodrivmedel till ett eget eller någon annans säljställe i Sverige,

b) använder biodrivmedel som inte erhållits via säljställe, c) använder flytande biobränsle, eller

d) levererar flytande biobränsle till användare i Sverige som inte yrkesmässigt använder flytande biobränsle.

Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som har levererats eller använts. I rapporten ska den rapporteringsskyldige också visa att de levererade eller använda biodrivmedlen och flytande biobränslena är hållbara.

Uppgifterna i rapporten ska granskas av en oberoende granskare. Granskningen ska säkerställa att uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Det sker genom granskning av det system som den rapporteringsskyldige använder, en utvärdering av provtagningsmetod samt provtagningens frekvens och tillförlitlighet. Systemet ska vara korrekt, tillförlitligt och skyddat mot bedrägeri. Granskaren ska i ett intyg avge ett utlåtande om rapporten. Intyget ska av den rapporteringsskyldige ges in till tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska i ett särskilt beslut fastställa om de biodrivmedel och flytande biobränslen som omfattas av rapporten är att anse som hållbara.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldigheten enligt andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapportering enligt andra stycket och granskning enligt tredje stycket.

2 § Den som är rapporteringsskyldig enligt denna lag ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten. En anmälan ska göras senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten har inträtt.

Den som upphör att vara rapporteringsskyldig ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten har upphört.

3 § Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för vissa rättigheter ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag.

4 kap. Tillsyn

1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

5 kap. Överklagande

1 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2010 i fråga om 3 kap. 2 § första stycket, den 1 januari 2011 i fråga om 3 kap. 1 § andra stycket och i övrigt den 1 augusti 2010.

2. För biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som var i drift den 23 januari 2008 tillämpas 2 kap. 1 § första stycket från och med den 1 april 2013.

elcertifikat

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 b, 9 och 9 a §§ lagen (2003:113) om elcertifikat ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

Berättigad att bli tilldelad elcertifikat är innehavaren av en enligt 5 § godkänd produktionsanläggning där el produceras med användande av en eller flera av följande förnybara energikällor:

1. vindkraft,

2. solenergi,

3. vågenergi,

4. geotermisk energi, eller

5. biobränslen.

Om flera produktionsanläggningar för vindkraft finns i närheten av varandra och gemensamt matar in el på ledningsnätet, ska de anses som separata anläggningar vid tillämpningen av denna lag.

Om produktionskapaciteten till följd av investeringar i produktionshöjande åtgärder varaktigt ökats i en anläggning som avses i 1 eller 1 a § efter utgången av år 2006, ska den ökade produktionen av förnybar el berättiga innehavaren att bli tilldelad elcertifikat.

2. villkoren för att tilldelas 2. villkoren för att tilldelas

3 b §

Tillsynsmyndigheten ska, efter Tillsynsmyndigheten ska, efter

Senaste lydelse 2009:269. Senaste lydelse 2009:269.

ningens innehavare, lämna för- ningens innehavare, lämna förhandsbesked om möjligheten till handsbesked om möjligheten till godkännande för tilldelning av godkännande för tilldelning av elcertifikat enligt 1 § tredje elcertifikat enligt 1 § fjärde stycket, 2 § tredje stycket eller stycket, 2 § tredje stycket eller 3 a §. 3 a §.

Ett förhandsbesked, som innebär att ett godkännande enligt 5 § kommer att meddelas efter ansökan, får förenas med villkor och är bindande vid prövning av en ansökan om ett sådant godkännande.

9 §

tredje stycket och 2 § tredje fjärde stycket och 2 § tredje

år har gått från den dag då år har gått från den dag då produktionen av förnybar el produktionen av förnybar el

För anläggningar som avses i 3 a § har producenten inte rätt att tilldelas elcertifikat när femton år har gått från den dag då anläggningen, enligt tillsynsmyndighetens beslut om godkännande enligt 5 §, är att anse som ny. Elcertifikat får inte heller tilldelas efter utgången av år 2035.

anläggningens godkännande för anläggningens godkännande för

9 a §

Om en anläggnings godkännande för tilldelning av elcertifikat har återkallats enligt 6 kap. 6 §, får elcertifikat inte tilldelas för samma produktionsanläggning om anläggningen endast har flyttats till en annan plats.

Tilldelning av elcertifikat för Tilldelning av elcertifikat för

Senaste lydelse 2009:269.

1 § tredje stycket eller 2 § tredje 1 § fjärde stycket eller 2 § tredje stycket får dock ske trots vad som stycket får dock ske trots vad som sägs i första stycket. sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG antogs den 23 april 2009. Direktivet finns i bilaga 1.

Regeringen beslutade den 18 december 2008 att låta Statens energimyndighet utreda hur direktivets bestämmelser om hållbarhetskriterier kan införlivas i svensk rätt.

Myndigheten inkom i oktober 2009 med rapporten Hållbarhetskriterier. Rapportens lagförslag finns i bilaga 2.

Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.

En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Regeringskansliet (Näringsdepartementet) (Dnr 2009/7508/E).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 18 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har haft två synpunkter. Den första gäller s.k. upplysningsbestämmelser. I den delen har regeringen inte följt Lagrådets synpunkt. Frågan behandlas i avsnitt 6. Den andra synpunkten avser utformningen av 4 kap. 1 § i den föreslagna lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. I den delen har regeringen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet) antogs den 23 april 2009.

Direktivet är ett medel för att uppnå Europeiska unionens mål att 20 procent av unionens bruttoenergianvändning ska tillgodoses genom energi från förnybara energikällor senast 2020 och att andelen energi från förnybara energikällor när det gäller alla former av transporter år 2020 ska uppgå till minst tio procent av den slutliga energianvändningen i transporter i varje medlemsstat.

Genom direktivet upprättas en gemensam ram för främjande av energi från förnybara energikällor. För varje medlemsstat anges ett nationellt övergripande mål för andelen energi från förnybara energikällor som medlemsstaten ska ha uppnått senast 2020. Dessa andelar skiljer sig åt mellan medlemsstaterna men om de uppnås medför det att den samlade unionens mål om att 20 procent av unionens bruttoenergianvändning ska tillgodoses genom energi från förnybara energikällor uppnås.

För Sverige är det nationella övergripande målet satt till 49 procent.

Bland de förnybara energikällorna ingår biodrivmedel och flytande biobränslen. För dessa energislag anges vissa kriterier som de måste uppfylla för att användningen av energislagen ska få beaktas vid uppnåendet av det nationella övergripande målet.

Dessutom anges i direktivet att endast biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller dessa kriterier får dels beaktas vid uppfyllandet av kvoter för energi från förnybara energikällor enligt nationella bestämmelser, dels komma i fråga för finansiellt stöd för användning av dessa energislag.

Bestämmelser om dessa hållbarhetskriterier finns i artiklarna 17–21 i direktivet.

Genomförande av övriga bestämmelser i direktivet behandlas i regeringens proposition Genomförande av direktiv om förnybar energi (prop. 2009/10:128).

5 Artiklarna 17–21

5.1 Artikel 17

Artikeln, som består av nio punkter, har rubriken ”Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen”.

Som framgår av rubriken regleras i artikeln vissa frågor angående biodrivmedel och flytande biobränslen. Dessa två begrepp definieras i artikel 2 enligt följande.

Med biodrivmedel avses enligt punkten i ”vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål”.

Med flytande biobränslen avses enligt punkten h ”vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än för transportändamål, inbegripet el, uppvärmning och kylning, som framställs av biomassa”.

Gemensamt för båda dessa begrepp är alltså att de framställs av biomassa.

Med biomassa avses enligt punkten e ”den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk (inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall”.

Biomassa

Biomassa är ett samlande begrepp för de råvaror som används för att framställa biodrivmedel och flytande biobränslen.

Med produkter avses sådant som odlas i syfte att användas vid framställning av biodrivmedel och flytande biobränslen. Med restprodukter avses sådant som blir över vid sedvanligt jordbruk och skogsbruk och som tas tillvara för att användas vid framställning av biodrivmedel och flytande biobränslen.

De produkter från jordbruk som främst används är vete, raps, majs och sockerrör men även energiskog förekommer. Av vete framställs etanol som används som ersättning för bensin och av raps framställs rapsolja, som förädlas till rapsmetylester (RME), vilket används som ersättning för diesel. Det avfall från jordbruk som främst används är gödsel, av vilket man framställer biogas.

Den produkt från skogsbruk som främst används är ved. De restprodukter från skogsbruk som främst används är toppar, kvistar och bark. Dessa produkter och restprodukter används som eldningsbränsle, vilket är ett fast biobränsle, som inte omfattas av direktivet och därmed inte heller av den föreslagna lagen.

Restprodukter från ”därmed förknippad industri” är främst sågspån och svartlut. Av sågspån görs pellets som används som eldningsbränsle och svartlut som också används som eldningsbränsle och som inom några år förhoppningsvis kommer att kunna förädlas till drivmedel.

Exempel på industriavfall är slam och på kommunalt avfall sopor, av vilket man framställer biogas.

Biodrivmedel

De biodrivmedel som främst används i Sverige är etanol, FAME och biogas.

Etanol framställs vanligen genom jäsning av socker eller stärkelserika jordbruksprodukter, exempelvis spannmål, eller genom jäsning av cellulosabaserad råvara, exempelvis sockerrik lut från sulfitmassatillverkning. Huvuddelen av den etanol som används i Sverige importeras.

Etanol används på två sätt, som låginblandad etanol och som övrig etanol. Det första sättet innebär att etanol tillsätts bensin så att etanolen uppgår till högst fem volymprocent. Det andra sättet innebär att etanol utgör huvudingrediensen i bränslet med inblandning av femton procent bensin eller fem procent tändförbättrare, framför allt i dieselmotorer.

Fat Acid Methyl Ester (FAME) är ett samlingsnamn för fettsyrametylestrar, av vilka den vanligaste i Sverige är rapsmetylester (RME).

FAME produceras i Sverige huvudsakligen genom förestring av rapsolja till rapsmetylester (RME). Förestring innebär att en syra förenas med alkohol.

FAME används antingen genom inblandning i diesel, varvid halten FAME uppgår till högst fem procent, eller direkt som fordonsbränsle i form av biodiesel.

Biogas, som till skillnad från de två föregående biodrivmedlen, är ett gasformigt biodrivmedel, produceras vanligen genom rötning, där organiskt material bryts ner genom jäsning under syrefria förhållanden. Som råvara vid rötningen används i Sverige främst inhemska råvaror, såsom avfall och slam från avloppsreningsverk. Det förekommer också att man använder avfall från slakterier och stallgödsel.

Vid rötningen bildas rågas som uppgraderas till biogas, vilken kan användas som drivmedel.

Antingen blandas biogasen med naturgas, som sedan används som fordonsbränsle, eller används den direkt som fordonsbränsle.

Från skogsråvara sker idag (2010) ännu inte någon storskalig produktion av biodrivmedel, men viktiga möjligheter är produktion av DME (dimetyleter), metanol eller etanol baserat på ved eller svartlut eller biodiesel baserat på råtallolja.

Flytande biobränslen

Definitionen omfattar, till skillnad från biodrivmedel, bara vätskeformiga och alltså inte gasformiga produkter.

De bränslen som används i Sverige och som omfattas av definitionen är biooljor, råtallolja och tallbeckolja.

Biooljor omfattar fyra typer av produkter, nämligen vegetabiliska och animaliska oljor samt vegetabiliska och animaliska fetter. Den vanligaste biooljan är rapsolja.

Biooljor används främst som ersättningsbränsle i stället för fossil olja i värme- och kraftvärmeverk. Olika blandningar av oljor och fetter används beroende på anläggningens egenskaper.

Råtallolja erhålls som en biprodukt vid tillverkning av kemisk pappersmassa och kan användas som bränsle. Råtallolja kan även destilleras och därefter användas vid framställning av lim, färg och fernissa. Vid destilleringen uppstår som en restprodukt tallbeckolja, vilken kan användas som bränsle.

Punkten 1 första stycket

Biodrivmedel och flytande biobränslen får beaktas för tre angivna syften endast om de uppfyller ett antal kriterier, som anges i punkterna 2–6.

De tre syftena är: a) Mätning av uppfyllandet av kravet på andelen energi från förnybara

energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktivet,

b) Mätning av hur kvoter för energi från förnybara energikällor uppfylls, och

c) Möjligheten att få finansiellt stöd från staten för användning av biodrivmedel och flytande biobränslen.

Punkten 1 första stycket a genomförs genom 1 kap. 3 § första stycket i lagen.

Punkten 1 första stycket b genomförs genom den föreslagna ändringen i lagen om elcertifikat.

Punkten 1 första stycket c reglerar möjligheten att ge finansiellt stöd från staten för användning av biodrivmedel och flytande biobränslen. Det i Sverige viktigaste stödet är vissa skattelättnader för dessa bränslen. Skattelättnaderna för flytande biobränslen och biogas regleras i lagen (1994:1776) om skatt på energi medan övriga biodrivmedel undantas från energiskatt och koldioxidskatt genom individuella regeringsbeslut, som grundar sig på en dispensmöjlighet i den lagen.

Detta beskrivs närmare i avsnitt 8.

Punkten 1 andra stycket

Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller andra restprodukter än sådana från jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk behöver bara uppfylla det hållbarhetskriterium som anges i artikel 17.2 för att anses som hållbara.

Bestämmelsen ligger till grund för 1 kap. 3 § andra stycket i lagen.

Punkten 2

I denna punkt anges det första hållbarhetskriteriet, som innebär att användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen måste medföra en minskning av utsläppen av växthusgas jämfört med utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts med minst 35 procent för att bränslet ska anses som hållbart.

Av artikel 19.1 framgår att minskningen avser en minskning för en produktionskedja.

Punkten genomförs genom 2 kap. 1 § i lagen. Frågan behandlas närmare i författningskommentaren till paragrafen.

Punkterna 3–5

I dessa punkter anges ytterligare hållbarhetskriterier. De har det gemensamt att för att anses som hållbara får inte biodrivmedel och flytande biobränslen produceras av råvaror som har odlats eller avverkats på vissa angivna typer av markområden. Skälet är att områdena under punkten 3 är värdefulla för den biologiska mångfalden och att ändrad markanvändning på områdena under punkterna 4 och 5 kan frigöra koldioxid som är bundet i organiskt material i marken.

Punkterna genomförs genom 2 kap. 2–5 §§ i lagen. Frågan behandlas närmare i författningskommentarerna till nämnda paragrafer.

Punkten 6

I denna punkt ges bestämmelser om jordbruksråvaror som används för framställning av biodrivmedel och biobränslen. För att bränslen som framställts av dessa råvaror ska anses som hållbara måste jordbruksråvarorna ha odlats i enlighet med bestämmelserna i ett antal rättsakter, som antagits inom ramen för unionens gemensamma jordbrukspolitik. Rättsakterna utgörs av en förordning, som är direkt tillämplig i Sverige och sex direktiv som samtliga är genomförda i svensk lagstiftning.

Denna punkt gäller bara jordbruksråvaror som har odlats inom unionen.

Punkten genomförs genom 2 kap. 6 § i lagen.

Punkten 7

Punkten riktar sig till kommissionen.

Punkten 8

Enligt denna punkt får medlemsstaterna, med avseende på de syften som anges i punkten 1 första stycket a, b och c, inte vägra att anse biodrivmedel och biobränslen som hållbara av andra hållbarhetsskäl än de som anges i artikeln.

Punkten 9

Punkten riktar sig till kommissionen.

5.2 Artikel 18

Artikeln, som består av nio punkter, har rubriken ”Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen”.

Punkten 1

I de fall då biodrivmedel och flytande biobränslen ska beaktas för de ändamål som anges i artikel 17.1 ska medlemsstaterna kräva att de ekonomiska aktörerna visar att hållbarhetskriterierna i artikel 17.2–17.5 är uppfyllda. Vilka som avses med termen ”ekonomiska aktörer” anges inte.

I punkten anges också att de ekonomiska aktörerna vid rapporteringen ska använda ett s.k. massbalanssystem, som ska uppfylla tre krav enligt följande.

a) Systemet ska medge att partier med råvaror eller biobränslen kan blandas även om olika delar av partiet har olika hållbarhetsegenskaper.

b) Information om hållbarhetsegenskaper hos ett parti och om dess storlek ska vara kopplad till blandningen.

c) Summan av alla partier som tas från blandningen ska beskrivas ha samma hållbarhetsegenskaper, i samma mängder, som summan av alla partier som har tillförts blandningen.

Innebörden av detta är i praktiken att en viss samlad mängd råvaror till biobränslen, som härrör från olika områden med olika egenskaper ska kunna redovisas med varje ingående del separat. De olika delarna behöver inte kunna identifieras rent fysiskt men omfattningen av varje ingående del ska kunna redovisas. Följden av detta är att ett inköp av en viss mängd råvaror med specifika hållbarhetsegenskaper som en återförsäljare har gjort ska motsvaras av försäljning av samma mängd råvaror med de specifika hållbarhetsegenskaperna.

Punkten genomförs genom förordningar och myndighetsföreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 1 § sista stycket i lagen.

Punkten 2

Punkten riktar sig till kommissionen.

Punkten 3

Bestämmelserna i denna punkt kan ses som en komplettering till bestämmelserna i punkten 1 om de ekonomiska aktörernas skyldighet att visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda.

I första stycket föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att de ekonomiska aktörerna dels tillhandahåller tillförlitlig information, dels, på begäran, gör de uppgifter på vilken informationen baserar sig tillgänglig för medlemsstaten. Begreppet ”information” syftar på de uppgifter som omfattas av rapporteringsskyldigheten.

Dessutom ska de ekonomiska aktörerna låta informationen genomgå en tillfredsställande oberoende granskning och därefter förete bevis på att så skett.

Granskningen ska avse två omständigheter. Den första är att kontrollera att de system de ekonomiska aktörerna använder är korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägerier.

Den andra omständigheten avser en utvärdering av dels provtagningens frekvens och den metod som använts för provtagningen, dels uppgifternas tillförlitlighet. Det finns i direktivet inga uttryckliga krav på sådana provtagningar som nämns här, men om detta har skett ska det rapporteras och det omfattas då också av den granskning som nämns i detta stycke.

I andra stycket ges närmare bestämmelser om de uppgifter som informationen som nämns i första stycket ska innehålla. Det gäller främst hur de markområden som nämns i artikel 17.2–17.5 har behandlats.

Om den ekonomiske aktören har vidtagit åtgärder för att ta hänsyn till dels den sociala hållbarheten i unionen och i tredjeländer till följd av den ökade efterfrågan på biodrivmedel, dels den inverkan som unionens biodrivmedelspolitik har haft på tillgången på livsmedel till överkomligt pris, särskilt för människor i utvecklingsländerna, ska information lämnas om dessa åtgärder. Det föreligger dock ingen skyldighet att vidta sådana åtgärder.

Tredje stycket riktar sig till kommissionen.

I fjärde stycket anges att vad som föreskrivs i denna punkt gäller oavsett om biobränslet har framställts inom unionen eller har importerats.

Enligt femte stycket ska en medlemsstat till kommissionen överlämna den information som har lämnats av de ekonomiska aktörerna. Informationen ska lämnas i aggregerad form.

Första och andra styckena genomförs genom 3 kap. 1 § första–tredje styckena samt de förordningar och myndighetsföreskrifter som meddelas med stöd av 3 kap. 1 § sista stycket.

Punkterna 4–9

Dessa punkter riktar sig till unionen och kommissionen.

Artikeln, som består av åtta punkter, har rubriken ”Beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel och flytande biobränslen”.

Punkten 1

Här anges hur beräkning av minskade utsläpp av växthusgaser vid tillämpning av artikel 17.2 ska ske. Tre olika modeller anges som alternativ. Alla tre modeller hänvisar till närmare bestämmelser i bilaga V.

Punkten genomförs genom förordningar och myndighetsföreskrifter som meddelas enligt 2 kap. 1 § fjärde stycket. Skälet är att de beräkningsmodeller som anges i denna punkt är både komplicerade och omfattande och därför inte lämpar sig för lagform.

Punkten 2

I denna punkt regleras viss rapporteringsskyldighet till kommissionen för medlemsstaterna.

Punkten 3

I denna punkt ges vissa närmare bestämmelser om det beräkningssätt som anges i punkten 1.

Punkten genomförs på samma sätt som punkten 1.

Punkterna 4–8

Punkterna riktar sig till kommissionen.

5.4 Artikel 20

I artikeln, som har rubriken ”Genomförandeåtgärder”, anges att då artiklarna 17.3 andra stycket, 18.3 tredje stycket, 18.6, 18.8, 19.5, 19.7 första stycket och 19.8 genomförs i nationell lagstiftning ska även de syften som anges i artikel 7a i direktiv 98/70/EG fullt ut beaktas.

Direktiv 98/70/EG är numera ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG. Artikel 7a återfinns i detta direktiv.

Direktivet ska vara genomfört senast den 31 december 2010 och är ännu inte genomfört i svensk lagstiftning. Såvitt gäller genomförande av

förnybartdirektivet kommer syftena i nämnda artikel 7 a främst att beaktas då förordningar och myndighetsföreskrifter utarbetas.

5.5 Artikel 21

I artikeln, som har rubriken ”Särskilda bestämmelser för energi från förnybara energikällor inom transportsektorn”, åläggs medlemsstaterna i punkten 1 viss informationsskyldighet gentemot allmänheten. Regeringen kommer att ge en myndighet i uppdrag att genomföra sådana informationsinsatser.

I punkten 2 ges vissa bestämmelser om beräkningen av nationella kvoter för energi från förnybara energikällor. Den bestämmelsen kommer att genomföras genom de förordningar och myndighetsföreskrifter, där rapporteringsskyldigheten närmare kommer att regleras.

6 Lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Regeringens förslag: En lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen införs i syfte att genomföra artiklarna 17–21 i förnybartdirektivet såvitt avser kravet att dessa bränslen ska vara hållbara för att få beaktas vid uppnåendet av målet om andel förnybar energi.

Lagen (2003:113) om elcertifikat ändras i syfte att genomföra kravet att biobränslen ska vara hållbara för att få beaktas vid uppfyllandet av kvoter för energi från förnybara energikällor.

Regeringens bedömning: Direktivets krav på att hållbarhetskriterierna också ska uppfyllas för att finansiellt stöd ska få ges till dessa bränslen, bör behandlas i särskild ordning, då ytterligare utredning krävs i den delen.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva eller har inget att erinra mot förslaget att genomföra artiklarna 17–21 i förnybartdirektivet genom en särskild lag. Ett flertal remissinstanser uppmärksammar dock att skogsvårdslagen och miljöbalken redan innehåller bestämmelser som i viss mån överlappar de här föreslagna hållbarhetskriterierna. Mot denna bakgrund efterfrågas en vidare analys av möjligheterna att använda sig av befintlig lagstiftning såsom miljöbalken eller skogsvårdslagen, som alternativ eller komplement till en särskild lag om hållbarhetskriterier. Naturvårdsverket anger att frågan är komplex och att det bör utredas vidare ifall befintlig lagstiftning är tillräcklig eller ifall den kan kompletteras för att kunna användas även för att genomföra hållbarhetskriterierna. Svenska biogasföreningen menar att befintlig lagstiftning bör nyttjas så långt som möjligt. Träbränsleföreningen anger att man i första hand bör pröva om inte skogsvårdslagen och miljöbalken

räcker för att säkerställa att svensk skogsråvara uppfyller hållbarhetskriterierna för biobränslen.

Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna och SVEBIO anger att befintlig lagstiftning är tillräcklig för att säkerställa att råvara från svensk skog uppfyller hållbarhetskritererna. LRF anger att befintlig lagstiftning innebär att svenskt lantbruk och skogsbruk uppfyller hållbarhetskriterierna. Lantmännen vill låta utreda ifall detta är fallet.

Jordbruksverket anser att odling av grödor för produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen på svensk jordbruksmark bör anses uppfylla hållbarhetskriterierna i det fall odlingen sker enligt regler och hävd samt att det befintliga kontrollsystemet för detta är tillräckligt.

Länsstyrelsen i Dalarnas län säger att det behövs en samordning av hållbarhetskriterierna med skogsvårdslagen och miljöbalken – bland annat avseende begrepp, markslagsdefinitioner, mm.

SVEBIO noterar att rapportens förslag innebär att stora delar av direktivet, exempelvis beräkningsmetoden för bränslenas utsläpp av växthusgaser i ett livscykelperspektiv, kommer att regleras genom förordning och föreskrifter, vilket enligt SVEBIO inte är tillfredsställande.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt regeringens bedömning finns det flera skäl att reglera hållbarhetskriterierna i en särskild lag. För det första ska hållbarhetskriterierna gälla även importerad råvara eller bränslen. Då dessa kommer från länder med en miljölagstiftning som skiljer sig från den svenska, behövs en lag som kan appliceras även på denna import. Skogsvårdslagen och miljöbalken kan inte kompletteras i detta syfte. För det andra vill regeringen uppmärksamma att några av de aspekter som omfattas av direktivets hållbarhetskriterier i dagsläget inte regleras i svensk rätt. Detta gäller främst kravet på växthusgasreduktion. För det tredje menar regeringen att en särskild hållbarhetslag, som samlar samtliga hållbarhetskriterier, innebär ett tydligare, enklare och mer transparant genomförande av direktivet, jämfört med alternativet att justera ett antal redan gällande lagar, förordningar och föreskrifter.

Förslaget till lag om hållbarhetskriterier innebär att stora delar av direktivets detaljbestämmelser kommer att regleras genom förordning och föreskrifter. Enligt regeringens bedömning finns det två skäl att inte införa dessa detaljbestämmelser i lag. För det första handlar det om en typ av bestämmelser, exempelvis gällande beräkningsmetoder, som inte är lämpade att införa i lag. För det andra kommer dessa bestämmelser att vara föremål för förändring utifrån kommitologiska processer.

Den föreslagna lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen innehåller ett antal s.k. upplysningsbestämmelser som i och för sig inte är nödvändiga, eftersom de avser sådana verkställighetsföreskrifter som regeringen alltid kan meddela med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen.

Lagrådet har anfört att dessa bestämmelser i sin helhet och särskilt bestämningen ”närmare” är överflödiga och därför bör utgå.

Regeringen anser dock att upplysningsbestämmelserna i detta fall har stor praktisk betydelse för de företag som berörs av den föreslagna lagen. Regeringen vill också framhålla att sådana upplysningsbestämmelser redan finns i flera lagar som riktar sig till företag inom olika sektorer. Som exempel kan nämnas ellagen (1997:857) och naturgaslagen 24

(2005:403). Det framstår därför som konsekvent att även i detta fall informera om kommande verkställighetsföreskrifter.

När det gäller formuleringen av bestämmelserna finner regeringen inte skäl att nu avvika från det uttryckssätt som hittills använts i lagstiftningssammanhang.

Som har nämnts i avsnitt 5.1 under artikel 17 punkten 1 första stycket måste biodrivmedel och flytande biobränslen uppfylla hållbarhetskriterierna för att få beaktas vid mätning av hur kvoter för energi från förnybara energikällor uppfylls. För svenskt vidkommande finns bestämmelser om detta inom elcertifikatsystemet, som regleras i lagen (2003:113) om elcertifikat. Kort uttryckt innebär systemet att en viss kvotdel av en elanvändares elförbrukning måste bestå av el som producerats från förnybara energikällor. Denna skyldighet fullgörs i praktiken genom att elanvändaren inköper ett visst antal elcertifikat som motsvarar elanvändarens kvotdel av el från förnybara energikällor. Enligt lagen om elcertifikat är det elleverantören som för elanvändarnas räkning köper elcertifikaten och sedan debiterar kunderna för detta.

De som producerar el från förnybara energikällor tilldelas av staten elcertifikat i förhållande till sin produktion. Dessa elcertifikat kan elproducenterna sedan sälja till dem som är skyldiga att förvärva certifikat i enlighet med vad som nyss nämnts. Som förnybara energikällor räknas bl.a. biobränslen. Sådana används framför allt i kraftvärmeverk.

På grund av bestämmelserna om hållbarhetskriterier i direktivet föreslås i denna proposition en ändring i lagen om elcertifikat. Ändringen innebär att den som producerar el med användande av biobränslen bara får tilldelas elcertifikat i förhållande till den el som producerats med användande av biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i lagen om hållbarhetskriterier.

I rapporten föreslås även ändring i 6 kap. 7 §. I paragrafens första stycke anges att den som felaktigt tilldelas elcertifikat genom att lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter i vissa angivna typer av rapporteringar ska betala en sanktionsavgift. I andra stycket anges att ett beslut om sanktionsavgift inte får avse elcertifikat som har tilldelats mer än två år före beslutet om sanktionsavgift. I rapporten föreslås ett tillägg i andra stycket innebärande att ett beslut om sanktionsavgift inte får avse elcertifikat som har tilldelats mer än sex år före beslutet om felaktigheten består i uppfyllandet av hållbarhetskriterier.

Regeringen avstår från att lägga fram detta förslag. Den fråga som förslaget berör bör avgöras efter det att närmare föreskrifter om rapportering av uppfyllande av hållbarhetskriterier har utarbetats. Det kan också visa sig att en samordning med motsvarande bestämmelser i lagen om skatt på energi kan behövas.

Genom ovanstående lagförslag genomförs artiklarna 17–21 i förnybartdirektivet så vitt avser kravet att dessa bränslen ska vara hållbara för att få beaktas vid uppnåendet av målet om andel förnybar energi samt för uppfyllandet av kvoter för energi från förnybara energikällor. I fråga om artikel 17 rör det sig således om punkterna 1 a och 1 b. Direktivets krav på att hållbarhetskriterierna också ska uppfyllas för att finansiellt stöd ska få ges till dessa bränslen, dvs. punkten 1 c, bör behandlas i särskild ordning. Det viktigaste stödet i Sverige är de skattelättnader som i dag 25

ges för flytande biobränslen och biodrivmedel. Som närmare utvecklas i avsnitt 8 anser regeringen att ytterligare utredning krävs för att få ett system på plats som uppfyller kraven i förnybartdirektivet och den skattemässiga hanteringen av skattelättnaderna. Regeringen avser därför att senare återkomma med förslag till de erforderliga författningsändringar som kan krävas för att punkten 1 c i artikel 17 kan genomföras.

7 Rapportering och tillsyn

Regeringens förslag: Följande aktörer blir rapporteringsskyldiga enligt den föreslagna lagen:

– den som yrkesmässigt levererar biodrivmedel till eget eller annans säljställe i Sverige,

– den som yrkesmässigt använder biodrivmedel som inte erhålls vid säljställe,

– den som yrkesmässigt använder flytande biobränsle, och

– den som yrkesmässigt levererar flytande biobränslen till användare i Sverige som inte yrkesmässigt använder flytande biobränsle.

Den rapporteringsskyldige ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle som har levererats eller använts. Uppgifterna ska verifieras av en oberoende granskare.

Regeringens bedömning: Statens energimyndighet bör utses att vara tillsynsmyndighet enligt den föreslagna lagen.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I rapporten föreslås även att den oberoende granskaren ska vara ackrediterad för denna uppgift enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, VTI, Tillväxtverket, Lantmännen, SVEBIO, Svenska biogasföreningen och Svenska gasföreningen understryker att den föreslagna rapporteringen utgör en ökad administrativ börda som kan bli särskilt betungande för mindre företag.

Kommerskollegium och SWEDAC har i sina remissyttranden uppmärksammat förslaget om att den oberoende granskaren ska vara ackrediterad för denna uppgift enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Enligt Kommerskollegium och SWEDAC strider detta mot gällande EU-rättsliga regler om den fria rörligheten för tjänster, eftersom det föreslagna kravet på ackreditering enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll innebär att endast svenska kontrollorgan kan erbjuda den aktuella verifieringstjänsten. SEKAB konstaterar att metoder för verifiering inte finns definierade varken i direktivet eller i förslaget till lagtext. Enligt SEKAB är det viktigt att utarbetandet av förordningar och föreskrifter sker i samråd med industrin samt att man undviker olika tolkningar i olika medlemsstater. SEKAB föreslår att rapporteringsskyldigheten inte bör omfatta den som levererar biobränsle till annans säljställe, eftersom det

förekommer att kunder hämtar eller lämnar biodrivmedel och att det blir en administrativ börda att separera dessa batcher av biodrivmedel.

VTI ifrågasätter om Energimyndigheten bör vara tillsynsmyndighet för hållbarhetskritereirna eftersom myndigheten i dagsläget inte har något ansvar inom markanvändnings- och miljöområdet. Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme anför på samma grunder att tillsynsansvaret bör delas mellan Energimyndigheten, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen. Naturvårdsverket anger att frågan om vilken myndighet som är bäst lämpad för att utöva tillsynen beror på hur systemet utformas i övrigt.

Skälen för regeringens förslag:

Den administrativa bördan

Den rapportering som enligt lagen kopplas till hållbarhetskriterierna utgör en administrativ börda. Då hållbarhetskriterierna reglerar hela produktionskedjan, från odling till färdigt bränsle, kommer detta förhållande att gälla inte bara de rapporteringsskyldiga utan även deras underleverantörer. I sammanhanget bör dock understrykas att hållbarhetskriterierna endast utgör en del av ett större paket åtgärder som sammantaget syftar till att öka andelen förnybar energi. Ett exempel är att den högsta andelen tillåten inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel har blivit högre genom den förändring av bränslekvalitetsdirektivet som medlemsstaterna är skyldiga att genomföra kring årsskiftet 2010/2011. Ett annat exempel är det bindande målet om att andelen förnybar energi i transportsektorn ska vara minst 10 procent i samtliga medlemsstater senast 2020. Sammantaget bedöms dessa beslut komma att leda till en kraftigt ökad efterfrågan på dessa bränslen. Hållbarhetskriteriernas huvudsakliga syfte är att minimera de potentiella negativa effekterna av den ökade efterfrågan och rapporteringen är en nödvändig följd av detta, eftersom hållbarhetskriterier utan någon form av rapportering, kontroll och tillsyn kan ifrågasättas som mer eller mindre verkningslösa eller konkurrenssnedvridande, då samtliga eller vissa aktörer hade kunnat välja att inte beakta dem vid produktionen. Rapporteringen är därmed motiverad och förändrar inte den samlade bedömningen att producenter av biodrivmedel sammantaget gynnas av den senare tidens beslut inom området. Regeringen kommer dock att kontinuerligt följa utvecklingen av de administrativa kostnaderna och vid behov vidta åtgärder, inte minst för mindre aktörer eftersom de kan uppleva rapporteringen som särskilt betungande. För att minimera den administrativa bördan bör förordningar och föreskrifter inom området i så hög grad som möjligt beakta och utnyttja redan befintliga system och kontrollmekanismer.

Oberoende granskning

I direktivet anges att rapporteringen om hållbarhetskriterierna ska kontrolleras av en oberoende granskare innan den överlämnas till ansvarig myndighet. Regeringen delar den bedömning som framförts av Kommerskollegium och SWEDAC om att ett krav på att den oberoende

granskaren ska vara ackrediterad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll kan vara i strid mot EU-rättsliga regler. Regeringen vill även understryka att hållbarhetskriterierna inte har någon direkt föregångare vilket innebär att det inte finns några befintliga system för att kontrollera huruvida kriterierna är uppfyllda eller inte. Regeringen förväntar sig dock en framväxt av sådana system, exempelvis i form av certifiering. För att inte hindra utvecklingen genom att binda de svenska aktörerna till en särskild lösning föreslår regeringen att lagen endast anger att det ska vara en oberoende granskare. De närmare kraven på den granskaren och granskningen kan sedan anges i förordning eller föreskrift.

Tillsyn

Enligt regeringens bedömning finns det stora fördelar med att utse endast en tillsynsmyndighet, främst eftersom det underlättar för de rapporteringsskyldiga. Energimyndigheten är tillsynsmyndighet för elcertifikatsystemet och ansvarar för energistatistiken. Energimyndigheten har även under lång tid finansierat och bedrivit forskning med anknytning till området samt följt tillkomsten av förnybartdirektivet. Det är dock Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket som handlägger markanvändningsfrågor, vilka utgör en viktig del av hållbarhetskriterierna.

Enligt regeringens bedömning är Energimyndighetens ovan nämnda erfarenheter av relaterade frågor, samt Energimyndighetens mer generella kompetens inom energiområdet av avgörande betydelse i kommande arbete som tillsynsmyndighet för hållbarhetskritererna. Regeringen avser därför att utse Energimyndigheten som tillsynsmyndighet. I denna roll kommer dock Energimyndigheten att behöva samverka med de myndigheter som ansvarar för markanvändningsfrågor.

Straff

I rapporten föreslås att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte anmäler sig som rapporteringsskyldig eller inte fullgör sin rapporteringsskyldighet ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Regeringen gör i denna del följande bedömning. Straffbestämmelser kan vara motiverade då det kan finnas incitament för den som åläggs en skyldighet att inte fullgöra denna skyldighet. I det nu aktuella fallet råder snarare det motsatta förhållandet. Som närmare framgår av avsnitt 8, är avsikten att skattelättnader endast ska kunna ges för hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen. Den skattskyldige ska därvid kunna visa att det biobränsle han har använt eller levererat är hållbart. Om inte så sker tas full skatt, i nivå med likvärdigt fossilt bränsle, ut på bränslet. Redan den omständigheten gör att några överträdelser mot de aktuella rapporteringsbestämmelserna stor sannolikhet kan bedömas inte komma att inträffa. Till saken hör också att i stort sett alla aktörer som omfattas av dessa bestämmelser är stora företag, där straffbestämmelser mot enskilda sällan är det mest effektiva sättet att förhindra brott mot denna typ av bestämmelser.

Om trots allt någon aktör skulle bryta mot dessa bestämmelser innehåller lagen möjligheter för tillsynsmyndigheten att vid vite förelägga

vederbörande att iaktta bestämmelserna. Den möjligheten torde vara en mer effektiv åtgärd för att åstadkomma rättelse än hot om straff.

Regeringens lagförslag innehåller därför inga straffbestämmelser.

Skadestånd

I rapporten föreslås en bestämmelse att den som lider skada på grund av tekniskt fel i datastödet för hantering av detta system ska ha rätt till ersättning av staten. Bestämmelsen finns intagen i 5 kap. 4 § i rapportens lagförslag. Bestämmelsen är utformad efter mönster i lagen (2003:113) om elcertifikat, där den är intagen i 7 kap. 5 §.

Regeringen gör i den delen följande bedömning.

Hanteringen av elcertifikat sker i ett elcertifikatregister som förs med stöd av ett datasystem. Registret förs av Affärsverket svenska kraftnät. Registret består av certifikatkonton som läggs upp för certifikatberättigade producenter och för dem som är kvotpliktiga, dvs. som är skyldiga att köpa elcertifikat. Alla transaktioner angående en kontohavares elcertifikat registreras på dennes konto. Om det uppstår fel i datasystemet kan en kontohavare exempelvis förlora ett antal certifikat. Detta går naturligtvis att rätta till, men då felet uppstod kanske kontohavaren stod i begrepp att sälja certifikaten. När certifikaten återställs kan priset på elcertifikat ha sjunkit och han blir tvungen att sälja till ett lägre pris än han ursprungligen avsåg att göra.

Det datasystem som kommer att användas inom ramen för detta system har en helt annan karaktär. Det kommer huvudsakligen att omfatta olika företags rapporter om den mängd biobränslen som de har levererat eller använt och uppgifter om de hållbarhetskriterier som regleras i lagen. Fel i datasystemet kan därmed knappast orsaka några ekonomiska skador av den art som kan uppstå vid datafel i elcertifikatregistret.

Regeringen lägger därför inte fram något förslag till reglering av denna fråga.

I rapporten föreslås också att i ärenden om ersättning enligt 4 § i rapportens förslag ska staten företrädas av den myndighet som regeringen bestämmer. Då den föreslagna bestämmelsen nu saknar aktualitet lägger regeringen inte fram något förslag i den delen.

Skadestånd vid behandling av personuppgifter

I rapporten föreslås att det i lagen införs en bestämmelse som innebär att 48 § personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd ska gälla vid behandling av personuppgifter enligt den föreslagna lagen. Bestämmelsen finns intagen i 5 kap. 5 § i rapportens lagförslag och är utformad efter mönster i lagen (2003:113) om elcertifikat, där den är intagen i 7 kap. 7 §.

Det är vanligt att s.k. registerförfattningar innehåller hänvisningar till bestämmelsen om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen. Anledningen till detta är att bestämmelsen är utformad på ett sådant sätt att skadestånd endast utgår vid överträdelser av personuppgiftslagen och inte vid behandling av personuppgifter i strid med andra författningar. Den nu föreslagna lagen innehåller emellertid inte någon reglering om behand-

ling av personuppgifter och det finns därför inte behov av att införa en bestämmelse av det slag som föreslagits i rapporten.

Regeringen lägger därför inte fram något förslag till reglering av denna fråga.

8 Hållbarhetskriterierna som villkor för skattelättnader för vissa biobränslen

Regeringens förslag: Det tidigare beslutade villkoret att vissa biobränslen ska uppfylla hållbarhetskriterierna enligt förnybartdirektivet för att ges skattefrihet ska tillämpas först från och med den 1 januari 2012. De biobränslen som omfattas är vegetabiliska och animaliska oljor och fetter m.m. som förbrukas för uppvärmning samt för biogas som förbrukas som drivmedel.

Regeringens bedömning: Om skattelättnader ges för andra biodrivmedel än biogas bör dessa skattelättnader, från och med den 1 januari 2012, villkoras av att bränslena uppfyller hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet. I den mån skattelättnaderna ges genom regeringsbeslut (s.k. pilotprojektsdispenser) bör detta villkor föras in i respektive beslut.

Rapportens förslag: Skattefriheten för vegetabiliska och animaliska oljor och fetter m.m. som förbrukas som bränsle för uppvärmning samt för biogas som förbrukas som drivmedel villkoras, från och med den 1 januari 2011, av att hållbarhetskriterierna i den föreslagna nya lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen uppfylls.

Remissinstanserna: Svenska Petroleum Institutet (SPI), Skatteverket, Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme anser att det måste klargöras vad som ska gälla om det visar sig att en aktör fått skattenedsättning för ett bränsle som inte bedöms uppfylla hållbarhetskriterierna eller om bränslet inte rapporterats till ansvarig myndighet. Enligt Skatteverket är det väsentligt att bestämmelserna om skattebefrielse samordnas tidsmässigt med det som utgör en förutsättning för skattebefrielsen och anser att ett preliminärt avdragsförfarande är olämpligt. SPI och Skatteverket befarar att massbalanssystemet kan medföra att om en delmängd inte bedöms uppfylla hållbarhetskriterierna, så kan den skattskyldige inte styrka att hela den aktuella bränslemängden uppfyller hållbarhetskriterierna och därmed inte medges skatteavdrag för någon del. SPI anser att det är orimligt att aktörerna under den långa perioden, mellan beslutet om avdrag i skattedeklarationen tills tillsynsmyndighetens beslut om att bränslet är hållbart, får bära den ekonomiska risken för en framtida skattebetalning. Institutet anser att det redan vid den tidpunkt då bränslet enligt skattreglerna frigörs för konsumtion måste avgöras om bränslet är hållbart. Konsekvenserna skulle annars bli ekonomiskt ohållbara. Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme förordar att systemet utformas så att det är den aktör som överlämnat felaktig information som ska ta det skattemässiga ansvaret. De anser vidare att möjligheten att göra avdrag för

skatt på flytande biobränslen bör gälla alla sådana bränslen och inte enbart det fåtal som finns uppräknade i lagen om skatt på energi.

Bakgrunden till regeringens förslag och bedömning: Av artikel 17.1 c i direktivet om förnybar energi (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, EUT L 140, 5.6.2009, s. 16, Celex 32009L0028, förkortat förnybartdirektivet) följer att biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla fastlagda hållbarhetskriterier för att få ges finansiellt stöd. Av artikel 2, punkterna h) respektive i) i direktivet framgår vad som avses med flytande biobränslen och med biodrivmedel (jfr avsnitt 5.1).

Hållbarhetskriterierna ska, som närmare utvecklats i avsnitten 5 och 6 i denna proposition, garantera att biodrivmedel och andra flytande biobränslen framställts på ett hållbart sätt. Syftet med detta är att undvika utarmning av värdefulla naturmiljöer och att säkerställa att användningen av bränslet innebär minskade utsläpp av växthusgaser. Biodrivmedel och andra flytande biobränslen måste uppfylla dessa kriterier för att få åtnjuta finansiellt stöd. Med finansiellt stöd bör avses att åtgärden utgör en skattelättnad eller annat stöd till berörda företag som är att betrakta som statsstöd.

Skatteplikt gäller enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, förkortad LSE, för en rad uppräknade energiprodukter (se 1 kap. 3 § LSE) och även samtliga andra produkter som säljs eller förbrukas som motorbränsle samt kolväten som säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning. Skattereglerna är anpassade till energiskattedirektivet (rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, EUT L 283, 31.10.2203, s. 51, Celex 32003L0096). Av olika skäl gäller skattefrihet för vissa bränslen eller användningsområden.

Generell skattefrihet gäller i dag enligt LSE för vegetabiliska och animaliska oljor och fetter (KN-nr 1507-1518), icke syntetisk metanol (KN-nr 2905 11 00) samt fettsyrametylestrar (KN-nr 3824 90 99) som uppvärmningsbränsle (se 7 kap. 3 § LSE). Även skattefrihet för biogas, såväl som uppvärmningsbränsle som drivmedel, följer av regler i LSE (7 kap. 4 § i den lydelse av LSE som enligt SFS 2009:1495 träder i kraft den 1 januari 2011; för tiden fram till och med utgången av 2010 åstadkoms skattefriheten genom undantag från skatteplikt i 2 kap. 11 § första stycket 1 LSE).

Skattefriheten för ovan nämnda bränslen åstadkoms genom avdrag i den skattskyldiges deklaration av energiskatt och koldioxidskatt. Redovisningsperioden för dessa skatter är kalendermånad.

Som ett led i anpassningen till förnybartdirektivet har riksdagen under hösten 2009 beslutat att skattefriheten i LSE för vegetabiliska och animaliska oljor och fetter m.m. som uppvärmningsbränsle samt biogas som drivmedel ska villkoras av att bränslena uppfyller de hållbarhetskriterier som lagts fast i direktivet (se prop. 2009/10:41, bet. 2009/10:SkU21, SFS 2009:1495). Dessa lagändringar träder i kraft den 1 januari 2011.

Skattelättnader för andra biodrivmedel än biogas ges i dag genom regeringsbeslut (s.k. pilotprojektsdispenser), med stöd av 2 kap. 12 § 31

LSE. Dessa beslut avser främst etanol och FAME och gäller som längst till och med utgången av 2010. I den mån skattelättnader kommer att ges för dessa biodrivmedel även för tid efter 2010, har regeringen i prop. 2009/10:41 uttalat att det bör säkerställas att denna skattelättnad villkoras av att hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet är uppfyllda. Skattefriheten åstadkoms, med åberopande av dispensbeslutet, genom avdrag i den skattskyldiges deklaration.

Ovan nämnda skattelättnader utgör statligt stöd i enlighet med EU:s regler om statligt stöd och har godkänts ur statsstödssynpunkt av Europeiska kommissionen (se kommissionens beslut i statsstödsärende N 866/2006, EUT C 220/2 avseende uppvärmningsbränslen till och med utgången av 2012 och i statsstödsärende N 592/2006, EUT C 303/79 för biodrivmedel till och med utgången av 2013).

Regeringen har under hösten 2009 i propositionen Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:41) utvecklat de allmänna principer som bör gälla för samordnade och effektiva ekonomiska styrmedel på klimat- och energiområdet. Förslag lades fram till lagstiftning i skattefrågor på detta område som bedömdes minska utsläppen av växthusgaser samt bidra till att målen för andel förnybar energi och effektivare energianvändning kan uppnås. Riksdagen har beslutat om dessa förslag, som successivt träder i kraft vid olika tidpunkter under perioden 1 januari 2010 – den 1 januari 2015 (se prop. 2009/10:41, bet. 2009/10:SkU21, SFS 2009:1492 samt 2009:1494–1497).

En av de beslutade åtgärderna är att säkerställa att endast hållbara biobränslen får del av de skattelättnader som ges med stöd av LSE. Detta ska, som framgått ovan, ske genom att regler införs i LSE om att skattefriheten, för vegetabiliska och animaliska oljor och fetter m.m. som förbrukas som bränsle för uppvärmning samt för biogas som förbrukas som drivmedel, villkoras av att bränslena uppfyller hållbarhetskriterierna enligt förnybartdirektivet. Regeringen angav att den närmare innebörden av dessa kriterier kommer att läggas fast senare, i samband med det närmare genomförandet av detta direktiv (se prop. 2009/10:40 s. 163).

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I denna proposition lägger regeringen nu fram förslag till lagstiftning som innebär att direktivets regler om hållbarhetskriterierna införlivas i svensk lagstiftning avseende mätning av uppfyllandet av kravet på andelen energi från förnybara energikällor samt hur kvoter för energi från förnybara energikällor uppfylls. Det rör sig alltså om artikel 17.1 a och artikel 17.1 b i direktivet om förnybar energi.

Det följer uttryckligen av artikel 17.1 c i förnybartdirektivet att finansiellt stöd endast får ges till flytande biobränslen och biodrivmedel om direktivets hållbarhetskriterier är uppfyllda. Med finansiellt stöd bör avses att åtgärden utgör en skattelättnad eller annat stöd till berörda företag som är att betrakta som statsstöd enligt EUF-fördraget. Den skattebefrielse som enligt LSE i dag ges till vegetabiliska och animaliska oljor och fetter m.m. som förbrukas för uppvärmning samt för biogas som förbrukas som drivmedel bör därför, som regeringen uttalat i prop. 2009/10:40 s. 160 ff., vara villkorad av att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Hållbarhetskriterierna är en garant för att dessa bränslen framställs på ett hållbart sätt och utgör en viktig del i regeringens energipolitik [se 32

regeringens proposition En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25, rskr. 2008/09:301), s. 20 ff.]

Skattefriheten för bränslen som inte omfattas av skatteplikt enligt LSE utgör dock inte statsstöd (jfr prop. 2009/10:40 s. 162). Ingen av de produkter, som förts fram av Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme (t.ex. glycerol ur KN-nr 1520 och restprodukter av biomasseursprung från kemiska industrier ur KN-nr 3825) utgör energiprodukter eller bedöms omfattas av andra skattepliktsbestämmelser i LSE. Något skatteavdrag blir således inte aktuellt för dessa produkter och därför behöver ingen skattemässig koppling göras till hållbarhetskriterierna för dem. Det bör dock betonas att i den mån dessa produkter omfattas av definitionen på flytande biobränslen föreligger alltjämt rapporteringsskyldighet och krav på att uppfylla hållbarhetskriterierna för andelen energi från förnybara energikällor och för kvoterna för sådan energi enligt hållbarhetslagen.

Den som är skattskyldig enligt LSE redovisar per kalendermånad i en deklaration energiskatt och koldioxidskatt på de bränslen för vilka redovisningsskyldighet har inträtt under redovisningsperioden. Avdrag får göras för skatt på vissa särskilt angivna biobränslen som den skattskyldige har förbrukat eller sålt som bränsle för uppvärmning samt för biogas som förbrukats eller sålts som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning. Hållbarhetskriterierna ska, enligt 7 kap. 3 och 4 §§ LSE, vara uppfyllda för att avdrag ska kunna medges för skatten på dessa bränslen. Detta innebär att det vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder måste kunna bevisas att kriterierna är uppfyllda. Om detta krav inte kan uppfyllas, är det inte möjligt att ge skattelättnader, utan energiskatt och koldioxidskatt ska betalas för biodrivmedel respektive flytande biobränslen i nivå med likvärdigt fossilt bränsle. Det saknar härvid betydelse att skattredovisningen och den faktiska betalningen av skatten som belöper på en viss redovisningsperiod av administrativa skäl sker vid en senare tidpunkt. Skattskyldighetens inträde är också avgörande för när den skattskyldige anses få del av det stöd som skattebefrielsen innebär. Kan det inte visas att bränslet var hållbart vid den tidpunkten uppfylls inte EU:s regler om statligt stöd.

Regeringen har tidigare angett att framtida skattelättnader för samtliga eller vissa biodrivmedel bör bedömas i samband med överväganden om införandet av ett kvotpliktssystem för dessa bränslen samt med genomförandet av de nya bränslespecifikationerna i bränslekvalitetsdirektivet (se bl.a. prop. 2009/10:41 s. 160). Vad gäller flytande biobränslen har angetts att dagens skattefrihet tills vidare ska fortsätta att gälla (se a.a. s. 150). I den mån skattelättnader enligt LSE ges för biodrivmedel och flytande biobränslen är det, som Skatteverket och SPI framfört, angeläget att den skattskyldige vid skattskyldighetens inträde med säkerhet vet att förutsättningarna för att beviljas avdrag i deklarationen är uppfyllda. Detta krav bör uppfyllas genom att den skattskyldige åberopar för Skatteverket, utan behov av verkets egna materiella prövning, godtagbart underlag om att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Detta underlag ska avspegla förhållandena vid leveransen av bränslet, eftersom skattskyldigheten då regelmässigt inträder. Om den skattskyldige, med stöd av ett sådant underlag, har gjort avdrag för skatt på en viss mängd bränsle i sin skattedeklaration bör han i efterhand endast kunna bli 33

skyldig att betala skatt om han själv gjort sig skyldig till oegentligheter. Vanliga regler om efterbeskattning m.m. inträder i sådant fall.

I promemorian har inte närmare berörts frågan om hur den skattskyldige vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder ska kunna visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Detta bör snarast utredas för att ett system som uppfyller kraven i förnybartdirektivet och den skattemässiga hanteringen, ska kunna finnas på plats i god tid innan dessa regler ska börja tillämpas. Härvid bör särskilt beaktas behovet av ett tydligt regelverk för att undvika osäkerhet om de skattemässiga förutsättningarna utifrån såväl rättssäkerhetsskäl för de skattskyldiga som administrativ synvinkel för Skatteverket. Vid de fortsatta övervägandena bör utvecklingen på EU-planet och effekterna för en väl fungerande inre marknad följas.

Regeringen bedömer att ett system i nu angivet avseende inte hinner färdigställas i sådan tid att det kan börja tillämpas vid den tidigare beslutade tidpunkten, dvs. den 1 januari 2011. Regeringen föreslår därför att reglerna i 7 kap. 3 och 4 §§ LSE om att skattefriheten ska vara villkorad av hållbarhetskriterier inte ska tillämpas förrän från och med den 1 januari 2012. I den mån de fortsatta övervägandena i frågan så kräver, avser regeringen att efter erforderlig beredning återkomma med förslag till ytterligare regeländringar som är nödvändiga för att säkerställa att beskattningen sker med iakttagande av hållbarhetskriterierna.

Detta bör även gälla i de fall där skattelättnader ges genom regeringsbeslut (s.k. pilotprojektsdispenser). Detta sker genom att det i pilotprojektsdispenserna uppställs villkor om att hållbarhetskriterierna ska vara uppfyllda från och med den 1 januari 2012 i den mån att skattelättnader ska medges.

Förslaget föranleder ändringar i övergångsbestämmelserna till lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

9 Konsekvensanalys

9.1 Producenter och distributörer

9.1.1 Administrativ börda

Hållbarhetskriterierna och den därtill kopplade rapporteringen innebär en ökad administrativ börda för såväl producenter som distributörer av biodrivmedel och andra flytande biobränslen. Uppskattningsvis 100 aktörer kommer att vara rapporteringsskyldiga enligt lagen men då hållbarhetskriterierna reglerar hela produktionskedjan, från odling till färdigt bränsle, kommer den administrativa bördan att drabba även deras leverantörer, eftersom de rapporteringsskyldiga i stor utsträckning kommer att vara beroende av dokumentation om produktionsförhållandena i tidigare led i produktionskedjan. Rapporteringen kommer att omfatta mängd levererat bränsle, samt huruvida bränslet uppfyller de i lagen angivna kriterierna avseende skyddet av biodiversitet samt marker med stora mängder organiskt bundet kol. Rapporteringen ska vidare inkludera livscykelanalys av växthusgasutsläpp i alla led i den process

som leder fram till att biobränslet kan användas. Uppgifterna om mängd levererat bränsle råder leverantörerna själv över, men för att fullgöra rapporteringsskyldigheten avseende den markanvändning som är förknippad med produktionen av de råvaror som använts kommer de rapporteringsskyldiga att i många fall vara beroende av dokumentation från sina råvaruleverantörer. Detsamma gäller uppgifter om utsläpp av växthusgaser förknippade med exempelvis odlingen av råvaran. Den administrativa bördans storlek kommer därmed att bli en följd av de närmare föreskrifterna om vilka krav som ställs på denna dokumentation i förordning och myndighetsföreskrifter. Den administrativa bördan kommer även att påverkas av utvecklingen av harmoniserade standarder på EU-nivå och internationell nivå och marknadsinitierade certifieringsprogram. Det bör även uppmärksammas att internationell harmonisering är eftersträvansvärt eftersom det underlättar handel.

I sammanhanget bör dock understrykas att ett syfte med klimat- och energipaketet, förutom det övergripande målet att minska växthusgasutsläppen, är att öka andelen förnybar energi. För att nå detta mål vidtas ett flertal åtgärder. Som exempel kan anges att riksdagen redan har fattat beslut om ett nytt mål som innebär att andelen förnybar energi i transportsektorn år 2020 ska uppgå till minst 10 procent. På europeisk nivå innebär förändringarna av det s.k. bränsekvalitetsdirektivet att den tillåtna andelen inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel har höjts. Sammantaget kommer den senaste tidens politiska beslut att innebära en ökad efterfrågan på biodrivmedel och andra flytande biobränslen. Hållbarhetskriterierna syftar till att säkerställa klimatnyttan och minimera de potentiella negativa effekter den ökade europeiska efterfrågan på biodrivmedel och andra flytande biobränslen kan leda till. Rapporteringen är därmed motiverad och förändrar inte den samlade bedömningen att producenter av biodrivmedel sammantaget gynnas av såväl den nationella som EU-politiken inom området.

9.1.2 Ekonomisk risk

Enligt direktivet ska finansiellt stöd till biodrivmedel eller andra flytande biodrivmedel villkoras av att dessa bränslen är hållbara. Det i Sverige viktigaste stödet är vissa skattelättnader för dessa bränslen. Som regeringen anfört under avsnitt 8, bör snarast utredas hur den skattskyldige vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder ska kunna visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. I det fall leverantörerna vid skattskyldighetens inträde inte med säkerhet skulle veta att hållbarhetskritererna är uppfyllda, och att det därmed finns förutsättningar för att beviljas avdrag i deklarationen, skulle en ekonomisk risk uppstå i form av ett eventuellt krav på betalning av skatt på bränslet. Denna risk påverkas i hög grad av utformningen av kopplingen mellan skattelagstiftningen och hållbarhetslagen, inte minst den tidsmässiga korrelationen mellan skattskyldighetens uppkomst och det underlag som visar att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Regeringen avser därför att återkomma till frågan om den ekonomiska risken för leverantörerna och dess effekter i samband med regeringens ovan aviserade förslag till författningsändringar som aktualiseras med anledning av genomförandet av artikel 17 c i direktivet.

Detta arbete kommer även att innefatta de fall där skattelättnader ges genom regeringsbeslut (s.k. pilotprojektsdispenser). Under den tid som regeringen utreder frågan tillämpas inte något krav på att bränslena som får del av skattelättnaderna ska vara hållbara. Den beskrivna ekonomiska risken kommer således inte att då kunna uppstå,

9.2 Kunder

Hållbarhetskriterierna innebär att det ställs högre krav än tidigare för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska få statligt stöd. Dessa krav kan i praktiken – även om den ekonomiska risk som diskuteras under avsnitt 9.1.2 inte aktualiseras – innebära högre kostnader som överförs på konsumenterna. Även den administrativa bördan som är förknippad med rapportering kan komma att påverka priset för slutprodukterna biodrivmedel och flytande biobränslen. Bedömningen av de administrativa kostnaderna och hur de kan komma att påverka priset kommer kunna göras då kraven på dokumentation för att visa uppfyllande av hållbarhetskriterierna fastställs i myndighetsföreskrifter.

9.3 Statliga myndigheter och domstolarna

Energimyndigheten kommer att vara tillsynsmyndighet för den nya lagen om hållbarhetskriterier. Vid införandet av systemet kommer energimyndigheten att behöva ta fram nya rutiner, föreskrifter och IT-stöd. Energimyndigheten kommer även att behöva avsätta personalresurser för det löpande arbetet med tillsynen. De tillkommande kostnaderna kan enligt regeringens bedömning hanteras inom befintliga anslagsramar. Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ärendetillströmningen beräknas dock bli liten. Kostnadsökningarna bedöms därmed kunna hanteras inom ramen för Sveriges Domstolars befintliga anslag.

9.4 Offentligfinansiella effekter

Förslaget bedöms inte medföra några offentligfinansiella konsekvenser. Den rådande skattebefrielsen för biobränslen kommer inte att påverkas av förslaget. Något bortfall av skatteintäkter bedöms således inte uppkomma till följd av förslaget.

9.5 Övriga konsekvenser

De presenterade åtgärderna bedöms inte ha några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, för sysselsättningen och den offentliga servicen, för brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna till att uppnå de integrationspolitiska målen.

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG. Lagen innehåller bestämmelser om kriterier som biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla för att energi från dessa energislag ska få beaktas för det syfte som anges i 3 § första stycket (hållbarhetskriterier).

Lagens primära syfte, som anges i första stycket, är att genomföra vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet).

De aktuella bestämmelserna i direktivet är de som reglerar de s.k. hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen. Varje medlemsstat ska, enligt artikel 3 i direktivet, till år 2020 ha uppnått att dess slutliga energianvändning till en viss angiven del kommer från energi från förnybara energikällor. När denna andel beräknas gäller vissa inskränkningar vad gäller energi från biodrivmedel och flytande biobränslen. Energi från dessa bränslen får bara beaktas om bränslena uppfyller vissa i direktivet angivna kriterier, som där benämns hållbarhetskriterier. Dessa hållbarhetskriterier är till för att säkerställa hållbarheten i produktionen av dessa bränslen, främst med avseende på biologisk mångfald och kollagring.

Bestämmelser om hållbarhetskriterierna finns i artiklarna 17–21 i direktivet.

2 § I lagen används följande beteckningar med den betydelse som här anges: biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk,

liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall, biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål, flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa, avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material, säljställe: försäljningsställe för biodrivmedel där bränslet finns tillgängligt för allmänheten genom en eller flera bränslepumpar avsedda för tankning direkt i det fordon där bränslet är avsett att förbrukas.

3 § Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§ inte är uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara.

I första stycket anges närmare det syfte som nämns i 1 § andra stycket. Dessutom anges att biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ för att energi från dessa bränslen ska få beaktas för detta syfte.

Det syfte som nämns är uppfyllandet av de krav som regleras i artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktivet.

Punkten 1 innebär för Sveriges del att andelen energi från förnybara energikällor år 2020 ska uppgå till minst 49 procent av den slutliga energianvändningen. Punkten 4 innebär att andelen energi från förnybara energikällor när det gäller alla former av transporter år 2020 ska uppgå till minst tio procent av den slutliga energianvändningen i transporter i Sverige. Denna procentsats är densamma för alla medlemsstater.

Enligt punkten 2 ska Sverige, liksom övriga medlemsstater, vidta effektivt utformade åtgärder som syftar till att säkerställa att andelen energi från förnybara energikällor är minst lika hög som i ett s.k. väg- 38

ledande förlopp på vägen till de slutgiltiga målen år 2020. Bestämmelsen gör det möjligt att bedöma om en medlemsstat vidtar nödvändiga åtgärder i en sådan takt att det slutgiltiga målet år 2020 sannolikt kommer att uppnås. Regler om hur det vägledande förloppet ska fastställas finns i del B i bilaga 1 till direktivet.

2 kap. Hållbarhetskriterier

1 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under den process som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till förbränningen av biobränslet. För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den

1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas.

I denna och följande paragrafer anges de hållbarhetskriterier som måste vara uppfyllda för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara.

Det hållbarhetskriterium som anges i den aktuella paragrafen innebär att användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen måste medföra en viss minskning av utsläppen av växthusgaser i förhållande till de utsläpp som hade uppstått om fossila bränslen i stället hade använts.

Den minskning som måste uppnås avser minskningen under hela produktionskedjan. Med detta avses alla led i den process som leder fram till att biobränslet kan användas. I praktiken handlar det om de utsläpp som uppstår vid odling av den gröda som utgör råvara vid framställning av biomassa, inbegripet utsläppen som uppstår vid framställning och användning av det gödsel som används vid odlingen, utsläpp från de maskiner, fordon, etc. som har använts vid skörd, avverkning eller annat insamlande av biomassan, utsläpp som uppstår vid förädling av biomassan till ett användbart biobränsle och utsläppen från alla transporter i hela produktionskedjan.

Hur denna minskning ska beräknas framgår av bilaga V till direktivet och kommer att regleras närmare i förordningar och myndighetsföreskrifter. Beräkningen går till på följande sätt.

En jämförelse görs mellan två förlopp där slutanvändaren använder fossila bränslen respektive biobränslen. Det första förloppet är det fallet att fossila bränslen hade använts i stället för de biobränslen som faktiskt användes. Detta första förlopp är alltså ett fiktivt förlopp och i bilaga V till direktivet anges hur stora utsläppen från detta fiktiva förlopp ska anses vara. Det andra förloppet, där biobränslen används i stället för fossila bränslen, är det som rent faktiskt har ägt rum. I det fallet beräknar man de utsläpp som faktiskt har ägt rum under hela förloppet. Vissa typer av utsläpp ska dock inte räknas med. Därefter görs en jämförelse mellan dessa två förlopp. Om utsläppen från förloppet med användande av biobränslen är minst 35 procent mindre än de beräknade utsläppen från det fiktiva förloppet med användande av fossila bränslen är hållbarhetskriteriet uppfyllt, annars inte.

Två typer av utsläpp är påtagligt större än andra typer av utsläpp. Den första typen härrör från gödslingen av den mark där grödan som

utgör råvaran till biomassa odlas. Om naturgödsel används avger den stora mängder metan, som är en växthusgas. Om i stället handelsgödsel används uppstår inga utsläpp från själva gödseln. Däremot uppstår stora mängder lustgas, som är en växthusgas, vid tillverkningen av handelsgödsel. Om den inte tas om hand hamnar den i atmosfären.

Den andra typen av utsläpp är de som sker från de anläggningar där biomassan förädlas till ett användbart biobränsle.

Den minskningsgrad som gäller inledningsvis är, enligt första stycket, 35 procent. Denna procentsats höjs den 1 januari 2017, enligt andra stycket, till 50 procent.

I tredje stycket regleras biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare, dvs. nya anläggningar. Användning av biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i sådana anläggningar måste från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila 40

bränslen i stället hade använts för att biodrivmedlen och de flytande biobränslena ska anses som hållbara.

Bestämmelser om hur denna utsläppsminskning ska beräknas finns i artikel 19.1 och 19.3 i direktivet, som även hänvisar till bestämmelser i bilaga V till direktivet. Dessa bestämmelser är mycket omfattande och komplicerade, varför de lämpligen genomförs i förordningar och myndighetsföreskrifter. En upplysning om att detta kommer att ske finns i fjärde stycket.

2 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej: a) naturskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning, b) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet förblir gräsmark och som bibehåller den naturliga artsammansättningen och sina ekologiska särdrag och processer, c) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet skulle upphöra att vara gräsmark och som är rik på arter och inte skadad, eller d) områden som i lag eller genom beslut av en myndighet har utsetts till naturskyddsområden. Första stycket gäller dock inte a) om det inom ett område som anges under första stycket c är nödvändigt att samla in råvaror för att bevara markens status som gräsmark och dessa råvaror används för att producera biodrivmedel och flytande biobränslen, eller b) om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges under första stycket d. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i första stycket a–c.

De hållbarhetskriterier som regleras i denna och de tre följande paragraferna innebär att de råvaror som har använts vid framställningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet inte får komma från vissa angivna typer av områden.

Därigenom skiljer sig hållbarhetskriterierna i dessa paragrafer från kriteriet i föregående paragraf som ju syftar till minskad användning av fossila bränslen.

De råvaror som används för att framställa biodrivmedel och flytande biobränslen benämns biomassa, som definieras i 1 kap. 2 §. Paragraferna behandlar i praktiken inte alla typer av biomassa utan bara sådan som utgörs av produkter och restprodukter från jordbruk och skogsbruk. 41

Sådan biomassa får enligt paragraferna inte odlas eller tas ut från vissa typer av områden om de biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av biomassan ska anses som hållbara.

Punkten a

Den beskrivna naturtypen utgörs i Sverige av skog som växer naturligt, dvs. där det inte bedrivs skogsbruk. Den helt övervägande delen av denna skogstyp är idag avsatt som nationalpark, naturreservat eller liknande, och faller därmed under punkten d som behandlas i det följande. Det finns dock bestämmelser i skogsvårdslagen med anslutande förordningar och myndighetsföreskrifter som skyddar den del av denna marktyp som inte avsatts för naturskyddsändamål.

Enligt tredje stycket kommer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter som preciserar vilka skogstyper som avses med bestämmelsen i denna punkt.

Punkterna b och c

Båda punkterna beskriver gräsmark. Marktypen under punkten b är naturlig gräsmark, dvs. sådan mark som förblir gräsmark om den inte utsätts för mänsklig påverkan medan marktypen under punkten c är ickenaturlig gräsmark, dvs. sådan mark som upphör att vara gräsmark om den inte utsätts för mänsklig påverkan.

Marktypen under punkten b finns inte i Sverige. Den typen av gräsmark utgörs av stäpp och savann, vilket saknas i Sverige. Det område som mest liknar denna marktyp är Alvaret på Öland, men även den marken kräver viss påverkan i form av bete för att inte växa igen. Detta bete sker av tamdjur medan savanner och stäpper betas av vilda djur. Även Alvaret faller därmed under punkten c.

Däremot är marktypen under punkten c vanligt förekommande i Sverige. Den utgörs av ängs- och hagmarker, som hålls öppna genom främst betning men även viss röjning.

Punkten d

Under denna punkt anges områden som avsatts som naturskyddsområden. För svenskt vidkommande sker detta genom att ett område förklaras som nationalpark, naturreservat eller biotopskyddsområde.

Regler om dessa typer av områden finns i 7 kap. 1–8 och 11 §§ miljöbalken.

Här ingår också områden som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken och benämns särskilda skyddade områden (Natura 2000).

Förteckningen som görs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tar upp områden som bör beredas skydd eller har beretts skydd, antingen som särskilt skyddsområde enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) eller som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet).

Enligt andra stycket gäller inte bestämmelsen i första stycket för restprodukter som uppstår vid nödvändig röjning av sådana gräsmarker som anges under punkten c. Om sådana råvaror används för framställning av biodrivmedel eller flytande biobränslen, betraktas dessa alltså som hållbara.

När ett område förklaras för nationalpark, naturreservat etc. anges alltid ett syfte med förklaringen, dvs. vilket värde inom området som ska värnas. Utifrån detta syfte anges också de inskränkningar i rätten att använda mark och vatten som krävs för att uppnå syftet. Beroende på syftet kan produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen vara förenligt med syftet. Om sådana råvaror används för framställning av biodrivmedel eller flytande biobränslen, betraktas dessa, enligt andra stycket som hållbara.

För gräsmark som avses i punkterna b och c ska kommissionen, enligt artikel 17.3 sista stycket i direktivet, fastställa kriterier och geografisk räckvidd för de gräsområden som omfattas av punkterna b och c. Om dessa beslut får formen av ett direktiv ska bestämmelserna genomföras i svensk lagstiftning. Det kan då bli aktuellt att göra detta i form av förordningar och myndighetsföreskrifter.

En upplysning om detta finns i tredje stycket.

Genom paragrafen genomförs direktivets artikel 17.3 första stycket a, b i och c.

3 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark inom områden som den 1 januari 2008 eller senare har utsetts till skyddsområden för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter, som är erkända i internationella avtal eller som ingår i förteckningar som har utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen. Detta gäller oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej. Första stycket gäller dock inte om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges i första stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i första stycket.

För att områden som nämns i första stycket ska åtnjuta det skydd som följer av paragrafen krävs, enligt artikel 17.3 första stycket b ii i direktivet, att Europeiska kommissionen har erkänt området enligt artikel 18.4 andra stycket i direktivet. Först efter ett sådant erkännande kan alltså paragrafen bli tillämplig på området i fråga.

Några sådana erkännanden har ännu inte ägt rum. Om så sker kommer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, enligt tredje stycket, meddela närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för det erkända området.

Bestämmelsen i andra stycket har samma innebörd som 2 § andra stycket.

4 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 utgjordes av någon av följande naturtyper, men som inte längre gör det när råvarorna skördas eller avverkas: a) våtmarker, varmed avses mark som under hela året eller en betydande del av året är täckt eller mättat av vatten, b) kontinuerligt beskogade områden, varmed avses markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mer än 30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden, eller c) markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mellan 10 och

30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden. Första stycket gäller dock inte om ändrad markanvändning inom ett område som anges under c medför att kraven i 1 § uppfylls.

Punkten a

Våtmarker är typiskt sett myrar, mossar och kärr. Om dessa dikas ut frigörs, som nyss nämnts, det kol som finns i marken i form av koldioxid. Dessutom kan avgången av lustgas öka. Å andra sidan kan avgången av metan minska. Skogsproduktion och därmed möjligheten att ersätta fossila bränslen ökar vid en, praktiskt sett, lyckad dikning. Nettoeffekten för klimatet är ändå i normalfallet negativ, även sett i ett hundraårsperspektiv.

Punkten b

Beskrivningen i denna punkt stämmer tämligen väl överens med definitionen av ”skogsmark” i 2 § skogsvårdslagen (1979:429). Större delen av den svenska skogsmarken omfattas av beskrivningen i denna punkt. Produktion av biomassa får alltså äga rum i områden under denna punkt, oavsett om biomassan tas ut direkt i form av virke eller om restprodukter efter röjning, gallring och liknande används. Undantag gäller dock om ett område faller under beskrivningen i 2 § första stycket a.

Punkten c

Den mark som beskrivs i denna punkt skiljer sig från mark under b endast därigenom att skogen är något glesare.

Om sådan skogsmark läggs om för jordbruksändamål frigörs inte fullt ut lika mycket koldioxid som vid omläggning av mark under b. Detta beror på att marken under c innehåller färre träd och därmed mindre bundet kol. I vissa fall kan övergången från fossila drivmedel eller bränslen till biodrivmedel eller flytande biobränslen ge en större minskning av utsläppen av växthusgaser än ökningen av utsläppen på grund av ändrad markanvändning i ett område enligt c.

Om det i ett sådant fall uppstår en nettominskning av utsläppen av växthusgaser som motsvarar kraven i 1 §, anses de använda biodrivmedlen eller de flytande biobränslena som hållbara, vilket anges i andra stycket.

Genom paragrafen genomförs artikel 17.4 i direktivet.

5 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 var torvmark, såvida det inte visas att odling och skörd eller avverkning av råvaran inte medför dränering av tidigare odikad mark. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som avses.

Syftet med bestämmelsen i första stycket är att förhindra att odikade torvmarker dräneras, eftersom detta leder till att i marken bundet kol frigörs i form av utsläpp av koldioxid, som är en växthusgas. Även utsläpp av andra växthusgaser, såsom lustgas och metan, kan påverkas.

Om det kan visas att odling och skörd eller avverkning av råvaran kan ske utan att marken blir dränerad får biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av sådana råvaror anses som hållbara.

Andra stycket innehåller en upplysning att närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för dessa områden kan komma att meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen, som har producerats av jordbruksråvaror som odlats inom Europeiska unionen, ska anses som hållbara ska råvaran vara framställd i enlighet med a) artikel 6.1 och bilaga III i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, och b) de rättsakter som anges i bilaga II till förordningen, punkterna 1–5 och 9.

3 kap. Rapportering

1 § Rapporteringsskyldig är den som yrkesmässigt a) levererar biodrivmedel till ett eget eller någon annans säljställe i Sverige, b) använder biodrivmedel som inte erhållits via säljställe, c) använder flytande biobränsle, eller d) levererar flytande biobränsle till användare i Sverige som inte yrkesmässigt använder flytande biobränsle. Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som har levererats eller använts. I rapporten ska den rapporteringsskyldige också visa att de levererade eller använda biodrivmedlen och flytande biobränslena är hållbara. Uppgifterna i rapporten ska granskas av en oberoende granskare. Granskningen ska säkerställa att uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Det sker genom granskning av det system som den rapporteringsskyldige använder, en utvärdering av provtagningsmetod samt provtagningens frekvens och tillförlitlighet. Systemet ska vara korrekt, tillförlitligt och skyddat mot bedrägeri. Granskaren ska i ett intyg avge ett utlåtande om rapporten. Intyget ska av den rapporteringsskyldige ges in till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska i ett särskilt beslut fastställa om de biodrivmedel och flytande biobränslen som omfattas av rapporten är att anse som hållbara. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldigheten enligt andra stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapportering enligt andra stycket och granskning enligt tredje stycket.

I första stycket anges de ekonomiska aktörer som är rapporteringsskyldiga enligt paragrafen.

I punkten a anges den som yrkesmässigt levererar biodrivmedel till eget eller annans säljställe i Sverige. Biodrivmedel är, enligt definitionen i 1 kap. 2 §, ett sådant bränsle som används för transportändamål. Säljställe är, enligt definitionen i 1 kap. 2 §, ett försäljningsställe för biodrivmedel där bränslet finns tillgängligt för allmänheten genom en eller flera bränslepumpar avsedda för tankning direkt i det fordon där bränslet är avsett att förbrukas. 47

Den som levererar biodrivmedel till ett säljställe är i de flesta fall ett oljebolag, som levererar exempelvis etanol eller rapsmetylester (RME), som båda är flytande biodrivmedel, till säljstället. Det vanliga är att sådana leveranser sker till såväl bolagets egna säljställen som säljställen ägda av andra bolag.

Exempel på andra aktörer som levererar biodrivmedel till ett säljställe är företag som driver uppgraderingsanläggningar för biogas, som är ett gasformigt biodrivmedel.

Termen ”leverera” syftar inte på den som transporterar biodrivmedlet till säljstället utan på den som säljer det färdiga biodrivmedlet. I en sådan försäljning ligger också regelmässigt ett åtagande att transportera eller låta transportera biodrivmedlet till säljstället. Denna transport kan ske i egen regi eller genom en entreprenör, vanligtvis ett åkeri. Då leveransen sker till ett eget säljställe innehåller transaktionen ingen försäljning men beslutet att leverera biodrivmedlet till det egna säljstället har fattats av leverantören och inte en eventuell entreprenör som utför själva transporten.

I punkten b nämns den som yrkesmässigt använder biodrivmedel som inte erhållits via säljställe. De kategorier som här åsyftas är framför allt företag med en stor fordonspark, exempelvis bussbolag. Dessa fordon tankas inte vid ett säljställe utan centralt i en depå eller liknande på företagets område.

I punkten c nämns den som yrkesmässigt använder flytande biobränsle. Yrkesmässigt användande av flytande biobränsle sker i fjärrvärme-

anläggningar, elproduktionsanläggningar men också i viss mån inom andra näringsgrenar.

I punkten d nämns den som yrkesmässigt levererar flytande biobränsle till användare i Sverige som inte yrkesmässigt använder flytande biobränsle.

Exempel på icke-yrkesmässig användning av flytande biobränslen är privatpersoners användning av biooljor för uppvärmningsändamål.

I andra stycket anges rapporteringsskyldighetens innebörd. Rapporteringen ska dels innehålla uppgift om den levererade mängden, dels innehålla en redovisning av hur hållbarhetskriterierna har uppfyllts.

Vad gäller mängden är det bara mängden biobränsle som ska rapporteras även om bränslet ingår i en blandning.

Den andra delen i redovisningen, dvs. den del där det ska visas att de använda biodrivmedlen och flytande biobränslena är hållbara, blir mer omfattande. Den rapporteringsskyldige ska alltså visa att biobränslena uppfyller hållbarhetskriterierna enligt 2 kap. 1–5 §§. Däremot behöver det inte visas att de hållbarhetskriterier som anges i 6 § är uppfyllda.

Den första typen av hållbarhetskriterier är den som regleras i 2 kap. 1 §, som innebär att utsläppen av växthusgaser i hela produktionskedjan ska minska i förhållande till om fossila bränslen i stället hade använts. Frågan har behandlats i författningskommentaren till 2 kap. 1 §. För att kunna visa att detta hållbarhetskriterium är uppfyllt måste den rapporteringsskyldige införskaffa uppgifter om utsläppen av växthusgaser i hela produktionskedjan. Det enklaste sättet att införskaffa dessa uppgifter torde vara att avtala om detta i de avtal som den rapporteringsskyldige ingår med sina affärspartner.

De övriga hållbarhetskriterierna, som regleras i 2 kap. 2–5 §§, gäller bara om biobränslet är producerat av råvaror från jord- och skogsbruk. I dessa fall får inte råvaran härröra från vissa marktyper. För att kunna visa detta måste den rapporteringsskyldige införskaffa uppgift om att råvaran inte är producerad på en sådan marktyp som nämns i de nämnda paragraferna. Även detta torde enklast uppnås genom avtal med den rapporteringsskyldiges affärspartner.

Det räcker inte med att bara visa dessa uppgifter utan de måste också framstå som trovärdiga. Några bestämmelser om hur detta ska visas ges inte i lagen utan den frågan får den rapporteringsskyldige lösa utifrån sitt omdöme. Ytterst blir det den praxis som tillsynsmyndigheten och de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att utveckla som avgör vad som kommer att krävas.

Tredje stycket behandlar granskning av rapporten av en oberoende granskare. Dennes granskning ska säkerställa att uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Det sker genom granskning av det system som de ekonomiska aktörerna använder, en utvärdering av provtagningsmetod samt provtagningens frekvens och tillförlitlighet. Systemet ska vara korrekt, tillförlitligt och skyddat mot bedrägeri.

Det system som nämns avser det sätt på vilket den rapporteringsskyldige visar att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Det syftar närmast på från vem uppgifterna inhämtas, om uppgifternas tillförlitlighet styrks genom någon form av utomstående kontroll eller intyg och i så fall av vem och om den rapporteringsskyldige låter göra någon form av stickprovskontroll och i så fall hur den går till.

Några krav på granskaren anges inte i lagen, annat än att han ska vara oberoende, dvs. stå fri från intressen som kan påverka hans opartiskhet. Närmare krav kan dock komma att meddelas i de föreskrifter som nämns i sjätte stycket. Vissa krav kommer också så småningom att utvecklas i tillsynsmyndighetens och de allmänna förvaltningsdomstolarnas praxis.

I fjärde stycket anges att tillsynsmyndigheten i ett särskilt beslut ska fastställa huruvida de biobränslen som omfattas av rapporten är att anse som hållbara. Detta beslut blir för många av de rapporteringsskyldiga av stor vikt. De flesta av dem är skattskyldiga enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Enligt 7 kap. 3 § den lagen kan en skattskyldig göra avdrag för skatt på bränsle som han har förbrukat eller sålt som bränsle för uppvärmning och som utgör en energiprodukt av visst angivet slag. Som har nämnts i avsnitt 8 kommer senare en ändring att föreslås i lagen om skatt på energi som innebär att denna möjlighet till avdrag bara kommer att tillåtas för bränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

I femte stycket bemyndigas regeringen att föreskriva undantag från rapporteringsskyldigheten för vissa ekonomiska aktörer. Då flera av de företag som kan beröras av kraven på rapportering är små företag, vars administrativa börda bör begränsas, kommer dessa företag att befrias helt eller delvis från rapporteringsskyldigheten.

Enligt en upplysning i sjätte stycket kommer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om hur rapporteringen av levererade eller använda mängder biodrivmedel och flytande biobränslen ska fullgöras. Dessa föreskrifter kommer att bygga på det massbalanssystem som nämns i artikel 18.1 i direktivet, 49

som därigenom genomförs i svensk lagstiftning. Närmare föreskrifter kommer också att meddelas om granskningen enligt tredje stycket.

Föreskrifterna kommer också att reglera beräkningen av den minskning av utsläppen av växthusgaser som anges i 2 kap. 1 §. Föreskrifterna kommer att bygga på bestämmelserna i artiklarna 19.1 och 19.3 i direktivet, vilka därigenom genomförs.

Andra och tredje styckena i paragrafen träder i kraft den 1 januari 2011, vilket anges i punkten 1 i ikraftträdandebestämmelsen.

2 § Den som är rapporteringsskyldig enligt denna lag ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten. En anmälan ska göras senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten har inträtt. Den som upphör att vara rapporteringsskyldig ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten har upphört.

3 § Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för vissa rättigheter ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag.

Skälet bakom denna bestämmelse är att tillsynsmyndigheten kan ha behov av att ta del av uppgifter som finns t.ex. hos Skatteverket om vilka som gjort avdrag i deklarationen enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi och som därmed också är rapporteringsskyldiga enligt denna lag. Om den rapporteringsskyldige inte rapporterar om uppfyllda hållbarhetskriterier kan han ändå göra avdrag för skattebefrielse för förnybar energi. Tillsynsmyndigheten kan genom en begäran till Skatteverket erhålla uppgift om vilka företag som är rapporteringsskyldiga. På samma sätt kan upplysningar om elcertifikatberättigade elproducenter från kontoföringsmyndigheten enligt lagen om elcertifikat bidra till att alla rapporteringsskyldiga elproducenter blir kända för tillsynsmyndigheten för hållbarhetskriterier. Med hänsyn till att nya styrmedel för förnybar energi kan tillkomma, bör regeringen föreskriva om skyldighet att överlämna upplysningar till tillsynsmyndigheten enligt denna lag.

4 kap. Tillsyn

1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

Tillsynen avser efterlevnaden av denna lag och av anslutande föreskrifter, vilket innefattar såväl förordningar som myndighetsföreskrifter.

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

5 kap. Överklagande

1 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Tillsynsmyndigheten kan meddela tre typer av beslut enligt lagen, vilka samtliga får överklagas enligt första stycket.

Den första typen är beslut enligt 3 kap. 1 § fjärde stycket. Tillsynsmyndigheten ska, efter det att den som är rapporteringsskyldig enligt 3 kap. 1 § första stycket har gett in sin rapport, i ett beslut fastställa om de biodrivmedel och flytande biobränslen som omfattas av rapporten är att anse som hållbara enligt lagen. Endast om biobränslena är att anse som hållbara kan den rapporteringsskyldige komma i åtnjutande av den skattenedsättning som regleras i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Denna nedsättning har stor ekonomisk betydelse för den rapporteringsskyldige. Därför måste tillsynsmyndighetens beslut kunna överklagas.

Dessutom kan tillsynsmyndigheten, enligt 4 kap. 2 och 3 §§, dels begära att få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen, dels meddela de förelägganden som behövs för att trygga 51

efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Tillsynsmyndigheten kan förena sin begäran respektive sitt föreläggande med vite.

Dessa två typer av beslut brukar regelmässigt kunna överklagas och detta gäller även enligt denna lag.

Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2010 i fråga om 3 kap. 2 § första stycket, den 1 januari 2011 i fråga om 3 kap. 1 § andra stycket och i övrigt den 1 augusti 2010. 2. För biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som var i drift den 23 januari 2008 tillämpas 2 kap.

1 § första stycket från och med den 1 april 2013.

I punkten 1 anges att lagen träder i kraft den 1 augusti 2010, med två undantag.

Föreskriften i 3 kap. 2 § första stycket att den som är rapporteringsskyldig enligt lagen ska anmäla detta till tillsynsmyndighen inom två veckor från det att rapporteringsskyldigheten inträdde träder i kraft den 1 oktober 2010. Därigenom får de rapporteringsskyldiga en rimlig tidsfrist för denna anmälan efter det att lagen i övrigt trätt i kraft.

Föreskrifterna i 3 kap. 1 § andra stycket om innehållet i rapporteringen träder i kraft den 1 januari 2011. Närmare föreskrifter om rapporteringen kommer att meddelas i förordningar och myndighetsföreskrifter. Där kommer också att anges när den första rapporten ska ges in. Genom föreskriften i punkten 1 anges att denna första rapportering ska avse tiden från och med den 1 januari 2011.

I punkten 2 regleras biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som var i drift den 23 januari 2008, vilket var den dag då kommissionens förslag till direktiv publicerades. Innehavarna av sådana anläggningar måste få rimlig tid att ställa om sin produktion så att den bedrivs med energi från förnybara bränslen i större omfattning än vad som var fallet vid nämnda datum. Därför anses tills vidare biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras i sådana anläggningar som hållbara även om de inte uppfyller kraven i 2 kap. 1 § första stycket. Först från och med den 1 april 2013 gäller alltså nämnda bestämmelse biodrivmedel och flytande biobränslen som har framställts i sådana anläggningar. Bestämmelsen bygger på artikel 17.2 sista stycket.

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:113) om elcertifikat

2 kap.

1 § Berättigad att bli tilldelad elcertifikat är innehavaren av en enligt 5 § godkänd produktionsanläggning där el produceras med användande av en eller flera av följande förnybara energikällor:

1. vindkraft, 52

2. solenergi, 3. vågenergi, 4. geotermisk energi, eller 5. biobränslen. Om flera produktionsanläggningar för vindkraft finns i närheten av varandra och gemensamt matar in el på ledningsnätet, ska de anses som separata anläggningar vid tillämpningen av denna lag. Innehavaren av en produktionsanläggning enligt första stycket där produktionen sker med användning av flytande biobränslen är berättigad att bli tilldelad elcertifikat endast om biobränslena är att anse som hållbara enligt lagen (2010:000) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Om produktionskapaciteten till följd av investeringar i produktionshöjande åtgärder varaktigt ökats i en anläggning som avses i 1 eller 1 a § efter utgången av år 2006, ska den ökade produktionen av förnybar el berättiga innehavaren att bli tilldelad elcertifikat. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med biobränslen i första stycket 5, och 2. villkoren för att tilldelas elcertifikat enligt fjärde stycket.

Ett nytt stycke, som placeras som ett tredje stycke, införs i paragrafen. Innebörden är att innehavaren av en produktionsanläggning där produktionen sker med användande av biobränslen får tilldelas elcertifikat endast om biobränslena uppfyller hållbarhetskriterierna i den föreslagna lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Frågan har behandlats i avsnitt 6. Genom ändringen genomförs artikel 17. 1 b i direktivet.

3 b § Tillsynsmyndigheten ska, efter ansökan av produktionsanläggningens innehavare, lämna förhandsbesked om möjligheten till godkännande för tilldelning av elcertifikat enligt 1 § fjärde stycket, 2 § tredje stycket eller 3 a §. Ett förhandsbesked, som innebär att ett godkännande enligt 5 § kommer att meddelas efter ansökan, får förenas med villkor och är bindande vid prövning av en ansökan om ett sådant godkännande.

9 § För ökad produktionskapacitet i anläggningar som avses i 1 § fjärde stycket och 2 § tredje stycket har producenten inte rätt att tilldelas elcertifikat när femton år har gått från den dag då produktionen av förnybar el ökade. Elcertifikat får inte heller tilldelas efter utgången av år 2035. För anläggningar som avses i 3 a § har producenten inte rätt att tilldelas elcertifikat när femton år har gått från den dag då anläggningen, enligt tillsynsmyndighetens beslut om godkännande enligt

5 §, är att anse som ny. Elcertifikat får inte heller tilldelas efter utgången av år 2035.

Om en ansökan om godkännande för tilldelning av elcertifikat enligt 1 § fjärde stycket, 2 § tredje stycket eller 3 a § kommer in till tillsynsmyndigheten efter det att anläggningens godkännande för tilldelning har återkallats enligt 6 kap. 6 § 3 a, får elcertifikat endast tilldelas från tillsynsmyndighetens nya beslut om godkännande för tilldelning av elcertifikat.

9 a § Om en anläggnings godkännande för tilldelning av elcertifikat har återkallats enligt 6 kap. 6 §, får elcertifikat inte tilldelas för samma produktionsanläggning om anläggningen endast har flyttats till en annan plats. Tilldelning av elcertifikat för ökad produktionskapacitet enligt 1 § fjärde stycket eller 2 § tredje stycket får dock ske trots vad som sägs i första stycket.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i 7 kap. 3 § fjärde stycket och 7 kap. 4 § andra stycket tillämpas dock från och med den 1 januari 2012.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Genom SFS 2009:1495 har nya lydelser av bl.a. 7 kap. 3 och 4 §§ beslutats. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Genom förslaget i denna proposition skjuts tillämpningen av hållbarhetskriterierna i 7 kap. 3 § fjärde stycket och 7 kap. 4 § andra stycket upp ett år och ska tillämpas först från och med den 1 januari 2012. Detta sker genom en ny punkt 3 av övergångsbestämmelserna till SFS 2009:1495.

En viss materiell ändring av 7 kap. 4 § andra stycket läggs fram i en lagrådsremiss under våren 2010 (Bättre skattemässiga förutsättningar för biogas samt för landansluten el till fartyg). Den lydelse av 7 kap. 4 § andra stycket som träder i kraft den 1 januari 2012 avses således vara den lydelse som detta lagrum har enligt denna kommande lagändring.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG

Bilaga 1

av den 23 april 2009

L 140/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/28/EG

av den 23 april 2009

om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR mest effektiva sätten för att minska gemenskapens bero­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV ende av importerad olja inom transportsektorn, som sva­

rar för de mest akuta energiförsörjningsproblemen, och

påverka marknaden för drivmedel. med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1, och artikel 95 såvitt avser artiklarna 17, 18 och 19 i detta direktiv,

(3) Möjligheterna att skapa ekonomisk tillväxt genom innova­

tion och en hållbar konkurrenskraftig energipolitik har med beaktande av kommissionens förslag, konstaterats. Produktionen av energi från förnybara ener­

gikällor är ofta beroende av lokala eller regionala små och

medelstora företag. Investeringar i regional och lokal pro­ med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ duktion av energi från förnybara energikällor skapar bety­ téns yttrande(1),

dande möjligheter till tillväxt och sysselsättning i

medlemsstaterna och deras regioner. Kommissionen och

2 medlemsstaterna bör därför stödja nationella och regionala med beaktande av Regionkommitténs yttrande( ),

utvecklingsåtgärder i dessa områden, uppmuntra utbyte av

bästa metoder för produktion av energi från förnybara i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och energikällor mellan lokala och regionala utvecklingsinitia­

tiv och främja användningen av strukturfonder på detta

område. av följande skäl:

(4) Vid främjandet av utvecklingen av marknaden för förny­ (1) Kontroll av energiförbrukningen i Europa samt ökad

bara energikällor är det nödvändigt att ta i betraktande dess

användning av energi från förnybara energikällor är,

tillsammans med energisparande och förbättrad energief­ positiva inverkan på regionala och lokala utvecklingsmöj­

fektivitet, viktiga komponenter i det åtgärdspaket som ligheter, exportmöjligheter, social sammanhållning och

krävs för att minska växthusgasutsläppen och uppfylla sysselsättning, inte minst när det gäller små och medelstora

Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention företag och oberoende energiproducenter. om klimatförändringar samt andra åtaganden på gemen­ skapsnivå eller internationell nivå om att minska växthus­

(5) För att gemenskapens växthusgasutsläpp och beroende av

gasutsläppen efter 2012. Dessa faktorer spelar också en

viktig roll för att trygga energiförsörjningen, stimulera tek­ energiimport ska minska bör utvecklingen av energi från

nisk utveckling och innovation och ge möjligheter till förnybara energikällor stå i ett nära samband med en

sysselsättning och regional utveckling, särskilt i lands­ ökning av energieffektiviteten. bygdsområden och isolerade områden.

(6) Det är lämpligt att stödja demonstrations- och kommer­ (2) Fler tekniska förbättringar, fler incitament för användning sialiseringsfasen för decentraliserad teknik för energi från

och utbyggnad av allmänna transportmedel, utnyttjande av förnybara energikällor. Utvecklingen mot en decentralise­

energieffektiv teknik och användning av energi från förny­ rad energiproduktion har många fördelar såsom utnyttjan­

bara energikällor inom transportsektorn hör särskilt till de det av lokala energikällor, förbättrad lokal trygg

energiförsörjning, kortare transportsträckor och minskade (1) EUT C 77, 31.3.2009, s. 43. förluster vid energitransmission. Sådan decentralisering (2) EUT C 325, 19.12.2008, s. 12. främjar också samhällsutvecklingen och sammanhåll­ (3) Europaparlamentets yttrande av den 17 december 2008 (ännu ej ningen genom att erbjuda inkomstkällor och skapa lokala

offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 6 april 2009. arbetstillfällen.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/17

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av att utveckla och uppfylla effektiva hållbarhetskriterier för den 27 september 2001 om främjande av el producerad biodrivmedel och att sörja för att andra generationens bio­ från förnybara energikällor på den inre marknaden för drivmedel finns kommersiellt tillgängliga. Europeiska rådet el (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv hänvisade vid sitt möte i juni 2008 återigen till hållbarhets­ 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av använd­ kriterierna och utvecklingen av andra generationens bio­ ningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (2) drivmedel och betonade behovet av att bedöma eventuella fastställer definitioner för olika typer av energi från förny­ konsekvenser av biodrivmedelsproduktionen för jord­ bara energikällor. Europaparlamentets och rådets direktiv bruksprodukter avsedda för livsmedel och vid behov 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler åtgärda bristerna. Det konstaterade vidare att man ytterli­ för den inre marknaden för el fastställer definitioner för (3) gare bör utreda de miljömässiga och sociala konsekven­ elsektorn i allmänhet. För att uppnå rättslig säkerhet och serna av produktion och användning av biodrivmedel. tydlighet är det lämpligt att använda samma eller liknande definitioner i det här direktivet.

(10) I sin resolution av den 25 september 2007 om färdplanen

för energi från förnybara energikällor(5)uppmanar Euro­

paparlamentet kommissionen att senast i slutet av 2007 (8) Enligt kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 lägga fram ett förslag till en rättslig ram för energi från för­

nybara energikällor, varvid det anser att det är viktigt att ”Färdplan för förnybar energi – Förnybara energikällor

man sätter upp mål för andelen energi från förnybara ener­ under 2000-talet: att bygga en hållbarare framtid” är det ett lämpligt och realistiskt mål att andelen energi från för­ gikällor på gemenskaps- och medlemsstatsnivå. nybara energikällor ska motsvara 20 % av den totala ener­ gianvändningen och 10 % av användningen inom transportsektorn; planen visar också att rambestämmelser med bindande mål skulle ge näringslivet den långsiktiga (11) Det är nödvändigt att fastställa transparenta och entydiga stabilitet som krävs för att göra rationella, hållbara inves­ regler för hur man beräknar andelen energi från förnybara teringar inom sektorn för energi från förnybara energikäl­ energikällor och för att definiera vilka källorna är. I detta lor, som skulle kunna minska beroendet av importerade sammanhang bör den energi som finns i haven och andra fossila bränslen och öka användningen av ny energiteknik. vattenförekomster i form av vågor, havsströmmar, tidvat­ Dessa mål existerar i anslutning till den målsättning om ten, temperaturgradientenergi och saltgradientenergi att uppnå 20 % ökning av energieffektiviteten senast 2020, inkluderas. som fastställts i kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006 ”Handlingsplanen för ökad energieffek­ tivitet: Att inse möjligheterna”, som fick stöd av Europe­ iska rådet i mars 2007 och av Europaparlamentet i (12) Att använda jordbruksmaterial som t.ex. gödsel och flyt­ sin resolution av den 31 januari 2008 om den gödsel och annat animaliskt och organiskt avfall för att handlingsplanen. producera biogas ger betydande miljöfördelar, eftersom det

har en stor potential att minska växthusgasutsläppen, både

vid produktion av värme och kraft och när det används

som biodrivmedel. Biogasanläggningar kan, eftersom de är

decentraliserade till sin karaktär och har en regional inves­ (9) Vid Europeiska rådets möte i mars 2007 betonades på nytt teringsstruktur, ge ett avgörande bidrag till den hållbara

utvecklingen på landsbygden och ge jordbrukarna nya gemenskapens åtagande att över hela gemenskapen

inkomstmöjligheter. utveckla energi från förnybara energikällor även efter 2010. Europeiska rådet anslöt sig till det bindande målet att 20 % av gemenskapens bruttoenergianvändning ska till­ godoses genom energi från förnybara energikällor senast 2020 samt det bindande målet att minst 10 % av varje (13) Mot bakgrund av Europaparlamentets, rådets och kommis­ medlemsstats användning av bensin och diesel inom trans­ sionens ståndpunkter är det lämpligt att fastställa som bin­ portsektorn ska utgöras av biodrivmedel senast 2020, vilka dande nationella mål att andelen energi från förnybara ska införas på ett kostnadseffektivt sätt. Europeiska rådet energikällor ska motsvara 20 % av energianvändningen konstaterade att de uppställda biodrivmedelsmålen bör och 10 % av användningen inom transportsektorn i vara bindande, förutsatt att produktionen är hållbar, att gemenskapen senast 2020. den andra generationens biodrivmedel blir kommersiellt tillgängliga, och att Europaparlamentets och rådets direk­ tiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen (4)ändras så att ändamålsenliga

(14) Det viktigaste syftet med bindande nationella mål är att inblandningsnivåer tillåts. Europeiska rådet upprepade vid

skapa säkerhet för investerarna och främja en kontinuerlig sitt möte i mars 2008 att det är synnerligen viktigt utveckling av sådana tekniker som genererar energi från

alla typer av förnybara energikällor. Beslutet om huruvida

ett mål ska vara bindande bör därför inte skjutas upp i vän­ (1) EGT L 283, 27.10.2001, s. 33. tan på en viss framtida händelse. (2) EUT L 123, 17.5.2003, s. 42. (3) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. (4) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58. (5) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 82.

Bilaga 1

L 140/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

(15) Medlemsstaterna har skilda utgångslägen och olika poten­ innebära nya möjligheter för EU:s ekonomi. Energieffekti­ tial för energi från förnybara energikällor, och energimixen vitetspolitiken och energibesparingspolitiken utgör några varierar mellan medlemsstaterna. Gemenskapsmålet på av de mest effektiva metoderna för medlemsstaterna att 20 % måste därför på ett rättvist sätt översättas till indivi­ öka den procentandel energi som kommer från förnybara duella mål för varje medlemsstat med hänsyn till medlems­ energikällor och medlemsstaterna kommer därför lättare staternas olika utgångslägen och potential, inbegripet att uppnå de övergripande nationella mål och transport­ nuvarande andel energi från förnybara energikällor och mål för förnybara energikällor som fastställs i detta befintlig energimix. Detta bör ske för det första genom att direktiv. den nödvändiga totala ökningen av andelen energi från förnybara energikällor fördelas mellan medlemsstaterna genom att alla ökar sin nuvarande andel med en viss fak­ tor, och att denna faktor sedan viktas i förhållande till län­ (18)

Det kommer att åligga medlemsstaterna att avsevärt för­ dernas bruttonationalprodukt och modifieras för att bättra energieffektiviteten inom alla sektorer för att lättare återspegla deras skilda utgångspunkter, och för det andra, uppnå sina mål för energi från förnybara energikällor, vilka genom att man i samband med redovisningen ta fasta på uttrycks i procentandelar av den slutliga energianvänd­ den slutliga energianvändningen (brutto), med beaktande ningen (brutto). Det är synnerligen viktigt med energieffek­ av de ansträngningar som hittills gjorts av medlemssta­ tivitet inom transportsektorn, eftersom ett bindande terna för att använda energi från förnybara energikällor. procentmål för energi från förnybara energikällor sanno­

likt kommer att bli allt svårare att uppnå på ett hållbart

sätt, om den totala efterfrågan på energi inom transport­

sektorn fortsätter att öka. Därför bör det bindande målet

för transportsektorn på 10 procent, som alla medlemssta­ (16) Målet på 10 % energi från förnybara energikällor inom ter ska uppnå, definieras som den andel av den slutliga transportsektorn bör däremot gälla för varje enskild med­ mängd energi som används inom transportsektorn som lemsstat för att garantera enhetliga drivmedelsspecifikatio­ ska erhållas från förnybara energikällor, och inte bara från ner och trygga tillgången. Eftersom det finns en biodrivmedel. välfungerande handel med transportdrivmedel kommer medlemsstater med liten tillgång till de resurser som krävs att utan problem kunna säkra tillgången på biodrivmedel från annat håll. Även om det tekniskt sett vore möjligt för (19) För att säkerställa att de bindande nationella övergripande gemenskapen att uppnå sina mål för användningen av målen uppfylls, bör medlemsstaterna sträva efter att följa energi från förnybara energikällor inom transportsektorn ett vägledande förlopp i flera steg för att uppnå sina slut­ enbart genom inhemsk produktion är det både sannolikt liga bindande mål. De bör upprätta nationella handlings­ och önskvärt att det sker genom en kombination av planer för energi från förnybara energikällor med inhemsk produktion och import. Kommissionen bör där­ information om olika sektorers mål, med beaktande av att för övervaka tillgången på biodrivmedel på gemenskaps­ biomassa kan användas på olika sätt och att det därför är marknaden och, när så är lämpligt, föreslå relevanta viktigt att börja utnyttja nya biomassaresurser. Medlems­ åtgärder för att skapa balans mellan inhemsk produktion staterna bör dessutom vidta åtgärder för att nå dessa mål. och import, med beaktande av, bland annat, hur multila­ Varje medlemsstat bör i samband med uppskattningen av terala och bilaterala handelsförhandlingar förlöper, den förväntade slutliga energianvändningen (brutto) i sin miljö-, kostnads- och sociala aspekter samt trygg nationella handlingsplan för energi från förnybara energi­ energiförsörjning. källor bedöma i vilken mån energieffektivitets- och ener­

gibesparingsåtgärder kan bidra till uppnåendet av dess

nationella mål. Medlemsstaterna bör beakta den optimala

kombinationen av energieffektiv teknik och energi från

förnybara energikällor.

(17) En förbättring av energieffektiviteten är ett huvudmål för gemenskapen och målet är att förbättra energieffektivite­ ten med 20 procent senast 2020. Detta mål kommer till­ sammans med befintlig och framtida lagstiftning, bland (20) Det är tänkbart att användningen av energi från förnybara annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG energikällor ökar snabbare i framtiden tack vare den tek­ av den 16 december 2002 om byggnaders energi­ niska utvecklingen och olika stordriftsfördelar och detta prestanda (1), Europaparlamentets och rådets direktiv bör beaktas i det vägledande förloppet. På så sätt kan man 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram ta särskild hänsyn tas till sektorer som drabbas opropor­ för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande tionerligt hårt av uteblivna tekniska framsteg och stor­ produkter(2)och Europaparlamentets och rådets direktiv driftsfördelar, och som därför förblir underutvecklade, men 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvänd­ som i framtiden kan ge ett betydande bidrag till uppfyllan­ ning av energi och om energitjänster (3), att spela en avgö­ det av målen för 2020. rande roll när det gäller att säkerställa att klimatoch energimålen uppnås till lägsta kostnad och kan också

(21) Det vägledande förloppet bör fastställas med 2005 som (1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 65. utgångspunkt, eftersom det är det senaste året för vilket (2) EUT L 191, 22.7.2005, s. 29. tillförlitliga data om de olika ländernas andel energi från (3) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64. förnybara energikällor är tillgängliga.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/19

(22) För att målen i detta direktiv ska kunna uppnås är det nöd­ (27) Offentligt stöd är nödvändigt för att uppnå gemenskapens vändigt att gemenskapen och medlemsstaterna anslår bety­ mål i fråga om utbyggnad av el från förnybara energikäl­ dande ekonomiska resurser till forskning och utveckling lor, särskilt så länge som elpriserna på den inre markna­ avseende teknik för energi från förnybara energikällor. den inte återspeglar alla miljömässiga och sociala Europeiska institutet för teknik och innovation bör i syn­ kostnader och fördelar med de energikällor som används. nerhet ge hög prioritet åt forskning och utveckling av tek­ nik för energi från förnybara energikällor.

(28) Gemenskapen och medlemsstaterna bör arbeta för att

minska den totala energianvändningen inom transportsek­

torn och förbättra transporternas energieffektivitet. De (23) Medlemsstaterna kan uppmuntra lokala och regionala främsta medlen för att minska energianvändningen i trans­ myndigheter att fastställa mål som sträcker sig längre än de porter är transportplanering, stöd till kollektivtrafik, nationella målen och involvera lokala och regionala myn­ ökning av andelen elbilar i produktion och produktion av digheter i utarbetandet av nationella handlingsplaner för bilar som är mer energieffektiva och mindre i storlek och energi från förnybara energikällor och i åtgärder som syf­ har svagare motorer. tar till att öka medvetenheten om fördelarna med energi från förnybara energikällor.

(29) Medlemsstaterna bör sträva efter att diversifiera energi­

mixen från förnybara energikällor inom hela transportsek­

torn. Kommissionen bör lägga fram en rapport för (24) För att utnyttja biomassans potential fullt ut bör Europaparlamentet och rådet senast den 1 juni 2015 med gemenskapen och medlemsstaterna främja befintliga en beskrivning av möjligheterna att utöka användningen skogsreserver i större utsträckning samt garantera nya av energi från förnybara energikällor inom varje del av skogsbrukssystem. tranportsektorn.

(30) Vid beräkningen av vattenkraftens och vindkraftens bidrag (25) Medlemsstaterna har olika potential när det gäller energi med avseende på detta direktiv bör effekterna av klimatva­ från förnybara energikällor och använder på nationell nivå riationer jämnas ut genom användning av en normalise­ olika system för att stödja sådan energi. En majoritet av ringsregel. Elproduktion från pumpkraftverk med hjälp av medlemsstaterna tillämpar stödsystem där bidrag endast vatten som tidigare har pumpats upp till en högre nivå, bör beviljas för energi från förnybara energikällor som produ­ dessutom inte anses som el producerad från förnybara ceras på deras territorium. För att de nationella stödsyste­ energikällor. men ska fungera korrekt är det synnerligen viktigt att medlemsstaterna kan kontrollera effekten av och kostna­ derna för sina nationella stödsystem i förhållande till sin (31) Värmepumpar som möjliggör utnyttjande av aerotermisk, egen potential. Ett viktigt sätt att uppnå målet för detta geotermisk eller hydrotermisk värme med en lämplig tem­ direktiv är att garantera korrekt fungerande nationella peratur kräver el eller annan hjälpenergi för att fungera. stödsystem så som i enlighet med direktiv 2001/77/EG, för Den energi som utnyttjas för att driva värmepumpar bör att upprätthålla investerarnas förtroende och ge medlems­ därför dras av från total användbar värme. Endast värme­ staterna möjlighet att utforma effektiva nationella åtgärder pumpar vars energiutveckling klart överskrider den primä­ för att uppnå målen. Syftet med detta direktiv är att under­ renergi som behövs för att driva värmepumpen bör lätta gränsöverskridande stöd till energi från förnybara beaktas. energikällor utan att påverka nationella stödsystem. I detta direktiv införs frivilliga mekanismer för samarbete mellan medlemsstaterna, vilka ger dem möjlighet att enas om i vil­ (32) I passiva energisystem utformas byggnader så att energi ken omfattning en medlemsstat ska stödja energiproduk­ kan tillvaratas. Detta räknas som en energibesparing. För tionen i en annan medlemsstat och i vilken omfattning att undvika dubbelt räknande bör energi som tillvaratagits produktionen av energi från förnybara energikällor bör på detta sätt därför inte beaktas vid tillämpningen av detta inberäknas i det nationella övergripande målet för den eller direktiv. den andra medlemsstaten. För att säkerställa effektiviteten i de båda åtgärderna för måluppfyllelse, dvs. nationella stödsystem och samarbetsmekanismer, är det av avgörande (33) Vissa medlemsstater har en stor andel luftfart i sin slutliga betydelse att medlemsstaterna har möjlighet att fastställa energianvändning (brutto). Med tanke på de befintliga tek­ huruvida och i vilken utsträckning deras nationella stöd­ niska begränsningar och regleringsbegränsningar som för­ system omfattar energi från förnybara energikällor som hindrar att biodrivmedel används kommersiellt inom produceras i andra medlemsstater och kan enas om detta luftfarten, är det lämpligt att bevilja sådana medlemsstater genom att tillämpa de samarbetsmekanismer som före­ ett visst undantag, genom att de vid beräkningen av sin skrivs i detta direktiv. slutliga energianvändning (brutto) inom den nationella

luftfarten får dra av det belopp med vilket de överskrider

en och en halv gång gemenskapsgenomsnittet för den slut­

liga energianvändningen (brutto) inom luftfarten 2005 (26) Det är önskvärt att energipriset återspeglar de externa kost­ enligt Eurostat, dvs. 6,18 %. Cypern och Malta som är naderna för energiproduktion och energianvändning, östater och ligger geografiskt avlägset är beroende av inklusive miljömässiga kostnader, sociala kostnader och flyget som ett transportslag som är av avgörande betydelse hälsokostnader i tillämpliga fall. för deras medborgare och deras ekonomi. Cypern

Bilaga 1

L 140/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

och Malta har till följd av detta en oproportionellt stor se till att sådan import kan spåras och redovisas på ett till­ andel luftfart i sin slutliga energianvändning (brutto), dvs. förlitligt sätt. Avtal med tredjeländer om hur denna handel mer än tre gånger genomsnittet i gemenskapen 2005 och med el från förnybara energikällor ska organiseras kommer är därför oproportionerligt påverkade av befintliga tek­ att övervägas. Om ett beslut som fattas enligt fördraget om niska begränsningar och regleringsbegränsningar. För energigemenskapen innebär att de relevanta bestämmel­(1) dessa medlemsstater är det lämpligt att föreskriva att serna i detta direktiv blir bindande för parterna i det för­ undantaget bör omfatta det belopp med vilket de överskri­ draget, kommer de bestämmelser om samarbete mellan der gemenskapsgenomsnittet för den slutliga energian­ medlemsstaterna som föreskrivs i detta direktiv att vara til­ vändningen (brutto) inom luftfarten 2005 enligt Eurostat, lämpliga på dem. dvs. 4,12 %.

(38) När medlemsstaterna tillsammans med ett eller flera tred­ (34) För att uppnå en energimodell som bygger på energi från jeländer genomför gemensamma projekt som rör elpro­ förnybara energikällor måste man uppmuntra strategiskt duktion från förnybara energikällor, är det lämpligt att samarbete mellan medlemsstaterna, i vilket även regioner dessa gemensamma projekt endast gäller nybyggda anlägg­ och lokala myndigheter bör medverka när så är lämpligt. ningar eller anläggningar med nyligen ökad kapacitet.

Detta kommer att hjälpa till att garantera att andelen energi

från förnybara energikällor i tredjelandets totala energian­

vändning inte minskas på grund av importen av energi (35) från förnybara energikällor till gemenskapen. Vidare bör de Med vederbörligt beaktande av bestämmelserna i detta

berörda medlemsstaterna underlätta det berörda tredjelan­ direktiv bör medlemsstaterna uppmuntras att bedriva sam­ arbete i alla lämpliga former när det gäller de mål som fast­ dets inhemska användning av elproduktionen från de ställs i detta direktiv. Ett sådant samarbete kan genomföras anläggningar som omfattas av det gemensamma projektet.

Det berörda tredjelandet bör även uppmuntras av kommis­ på alla nivåer, bilateralt eller multilateralt. Utöver de meka­

sionen och medlemsstaterna att utveckla en policy för nismer som påverkar beräkningen av mål och måluppfyl­ lelse och som uttryckligen föreskrivs i detta direktiv, energi från förnybara energikällor med ambitiösa mål. nämligen statistiska överföringar mellan medlemsstaterna, gemensamma projekt och gemensamma stödsystem, kan samarbete även ske i form av t.ex. utbyte av information och bästa praxis, vilket särskilt tas upp i öppenhetsplatt­ (39) Det är tydligt att projekt av stort europeiskt intresse i tred­ formen som införs genom detta direktiv, och annan frivil­ jeländer, t.ex. solenergiplanen för Medelhavet, kan behöva lig samordning mellan alla typer av stödsystem. en lång ledtid innan de är fullt anslutna till gemenskapens

territorium. Det är därför lämpligt att underlätta utveck­

lingen av dem genom att tillåta att medlemsstaterna i sina

nationella mål tar hänsyn till en begränsad mängd el pro­ (36) ducerad genom sådana projekt under den tid som sam­ För att göra det möjligt att minska kostnaderna för att upp­ fylla målen i direktivet är det lämpligt både att stimulera mankopplingen byggs. medlemsstaternas användning av energi från förnybara energikällor som producerats i andra medlemsstater och att göra det möjligt för medlemsstaterna att ta med sådan energi från förnybara energikällor som använts i andra (40) Det förfarande som används av den förvaltning som bär medlemsstater vid beräkningen av de egna nationella ansvaret för godkännande, certifiering och licensiering av målen. Därför krävs det flexibilitetsåtgärder, men de kvar­ anläggningar för energi från förnybara energikällor bör står under medlemsstaternas kontroll för att inte påverka vara objektivt, transparent, icke-diskriminerande och pro­ deras förmåga att nå sina nationella mål. Dessa flexibilitets­ portionellt vid tillämpningen av bestämmelserna på åtgärder utformas som statistiska överföringar, gemen­ enskilda projekt. Det är i synnerhet lämpligt att undvika samma projekt mellan medlemsstaterna eller alla onödiga bördor som kan uppstå när projekt för energi gemensamma stödsystem. från förnybara energikällor klassificeras som anläggningar

som innebär stora hälsorisker.

(37) Importerad el som producerats från förnybara energikäl­ lor utanför gemenskapen bör kunna räknas in i medlems­ (41) Bristen på transparenta regler och samordning mellan olika staternas mål. För att undvika en nettoökning av organ för godkännande har visat sig hindra utvecklingen växthusgasutsläppen genom att man slutar använda befint­ av energi från förnybara energikällor. Särskild hänsyn bör liga förnybara energikällor och helt eller delvis ersätter dem därför tas till den speciella strukturen hos sektorn för med konventionella energikällor, bör endast el som pro­ energi från förnybara energikällor när nationella, regionala ducerats i sådana anläggningar för energi från förnybara och lokala myndigheter ser över sina administrativa förfa­ energikällor som tagits i drift efter det att detta direktiv har randen för att ge tillstånd till uppförande och drift av trätt i kraft, eller genom ökad kapacitet i en anläggning anläggningar, med tillhörande nätinfrastruktur för trans­ som renoverats efter det datumet, kunna tas med i beräk­ mission och distribution, som producerar el, värme eller ningen. För att kunna garantera en adekvat effekt av skiftet från konventionell energi till energi från förnybara energi­ källor i gemenskapen och i tredjeländer, är det lämpligt att (1) EUT L 198, 20.7.2006, s. 18.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/21

kyla eller transportdrivmedel frånförnybara energikällor. (47) På nationell och regional nivå har bestämmelser och skyl­ Administrativa godkännandeförfaranden bör följa transpa­ digheter beträffande minimikrav för användning av energi renta tidsplaner för anläggningar som utnyttjar energi från från förnybara energikällor i nya och renoverade byggna­ förnybara energikällor. Bestämmelser och riktlinjer som der lett till en betydligt ökad användning av denna typ av gäller planering bör utformas med tanke på sådan kost­ energi. Dessa åtgärder bör också framhållas som föredö­ nadseffektiv och miljövänlig utrustning för värme, kyla och men i ett vidare gemenskapssammanhang, samtidigt som el som utnyttjar förnybara energikällor. man genom ändrade byggregler och byggnormer främjar

energieffektivare anordningar för energi från förnybara

energikällor.

(42) För att energi från förnybara energikällor snabbt ska kunna tas i bruk och med tanke på dess kvalitet, dvs. att den gene­ rellt sett är mycket hållbar och gynnsam för miljön, bör (48) För att underlätta och påskynda fastställandet av minimi­ medlemsstaterna vid tillämpning av administrativa bestäm­ nivåer för användningen av energi från förnybara energi­ melser, planeringsstrukturer och lagstiftning som syftar till källor i byggnader, kan det vara lämpligt att att ge licenser till anläggningar såvitt avser utsläppsminsk­ medlemsstaterna förskriver att sådana nivåer ska uppnås ningar och utsläppskontroll i industrianläggningar, till att genom att en faktor för energi från förnybara energikällor motverka nedsmutsning av luften och till att förebygga tas med för att uppfylla minimikraven för energiprestanda eller minimera utsläpp av farliga ämnen i miljön, beakta i enlighet med direktiv 2002/91/EG, i samband med en förnybara energikällors bidrag för att uppfylla miljö- och kostnadsoptimal minskning av koldioxidutsläppen per klimatmål, särskilt i jämförelse med anläggningar för energi byggnad. från icke förnybara energikällor.

(49) Det bör informeras och utbildas mer, särskilt inom värme- (43) För att stimulera enskilda medborgares bidrag till de mål och kylbranschen, för att främja användningen av energi som fastställs i detta direktiv bör de relevanta myndighe­ från förnybara energikällor. terna överväga möjligheten att ersätta godkännanden med en enkel anmälan till det behöriga organet när små decen­ traliserade enheter för produktion av energi från förnybara

(50) I den mån som tillträde till eller utövande av yrket instal­ energikällor anläggs.

latör är en reglerad yrkesverksamhet fastställs villkoren för

erkännande av yrkeskvalifikationer i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 (44) Överensstämmelsen mellan målen i detta direktiv och om erkännande av yrkeskvalifikationer (2). Tillämpningen gemenskapens övriga miljölagstiftning bör säkerställas. av det här direktivet påverkar därför inte tillämpningen av Särskilt under förfarandena för bedömning, planering och direktiv 2005/36/EG. licensiering av anläggningarna för energi från förnybara energikällor, bör medlemsstaterna beakta all miljölagstift­ ning på gemenskapsnivå samt förnybara energikällors bidrag för att uppfylla miljö- och klimatmål, särskilt i jäm­ (51) Direktiv 2005/36/EG innehåller krav på ömsesidigt erkän­ förelse med anläggningar för energi från icke-förnybara nande av yrkeskvalifikationer för bland annat arkitekter, energikällor. men det krävs också att arkitekter och planerare ingående

överväger en optimal kombination av energi från förny­

bara energikällor och högeffektiv teknik när de gör upp

planer och ritningar. Medlemsstaterna bör därför ge tyd­ (45) Nationella tekniska specifikationer och andra krav som liga riktlinjer om detta. Detta bör göras utan att det påver­ omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv kar tillämpningen av direktiv 2005/36/EG, särskilt 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfa­ artiklarna 46 och 49. rande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjäns­ ter (1) när det gäller t.ex. kvalitetsnivå, testmetoder eller användningsvillkor, bör inte leda till handelshinder för (52) Vid tillämpning av detta direktiv är ursprungsgarantiernas utrustning eller system för energi från förnybara energikäl­ enda funktion att visa för slutkunden att en viss andel eller lor. Stödsystem för energi från förnybara energikällor bör mängd energi har producerats från förnybara energikällor. därför inte föreskriva nationella tekniska specifikationer En ursprungsgaranti kan, oberoende av vilken energi det som avviker från gällande gemenskapsstandard eller inne­ gäller, överföras från en innehavare till en annan. I syfte att bära krav på att den utrustning eller de system för vilka garantera att en elenhet från förnybara energikällor endast stöd beviljas ska certifieras eller testas på en särskild plats kan överlämnas en gång till en kund bör emellertid dub­ eller av en viss angiven enhet. belt räknande och dubbelt överlämnande av ursprungsga­

rantier undvikas. Energi från förnybara energikällor vars

åtföljande ursprungsgaranti sålts separat av producenten

bör inte överlämnas eller säljas till slutkunden som energi (46) Medlemsstaterna bör överväga mekanismer för att främja från förnybara energikällor. Det är viktigt att skilja mellan fjärrvärme och fjärrkyla från energi från förnybara miljöcertifikat som används för stödsystem, och energikällor. ursprungsgarantier.

(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. (2) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

Bilaga 1

L 140/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

(53) Det är lämpligt att låta den framväxande konsumentmark­ minska balanseringskostnaderna, stimulera konkurrensen naden för el från förnybara energikällor bidra till uppbygg­ – vilket leder till lägre priser – och främja nätens utveck­ naden av nya anläggningar för energi från förnybara ling. Genom att man delar på överföringskapaciteten och energikällor. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att utnyttjar den maximalt kan man också undvika ett över­ kräva att elleverantörer som informerar slutkunderna om drivet behov av att ny kapacitet byggs. sin energimix i enlighet med artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG tar med en minsta procentandel av ursprungs­ garantier från nybyggda anläggningar som producerar energi från förnybara energikällor, förutsatt att ett sådant krav är förenligt med gemenskapslagstiftningen. (60) Prioriterad och garanterad tillgång till el från förnybara

energikällor är viktigt för integrering av förnybara energi­

källor i den inre marknaden för el i linje med artikel 11.2

och är en ytterligare utveckling av artikel 11.3 i direktiv (54) Det är viktigt att tillhandahålla information om hur den el 2003/54/EG. Krav angående upprätthållande av tillförlit­ som fått stöd fördelas till slutkunderna i enlighet med arti­ lighet och säkerhet när det gäller nät och inmatning kan kel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. För att förbättra kvaliteten skilja sig åt beroende på det nationella nätets särdrag och på denna information till konsumenterna, särskilt när det dess säkra drift. Prioriterad tillgång till nätet ger anslutna gäller den mängd energi som kommer från förnybara ener­ producenter av el från förnybara energikällor säkerhet om gikällor och som producerats av nya anläggningar, bör att de vid varje tidpunkt kan sälja och överföra el från för­ kommissionen utvärdera effektiviteten hos de åtgärder nybara energikällor i enlighet med anslutningsreglerna när­ som medlemsstaterna vidtar. helst källan blir tillgänglig. Om el från förnybara

energikällor integreras på spotmarknaden, säkerställer

garanterad tillgång att all el som säljs och stöds får tillgång

till nätet, vilket möjliggör maximal användning av el från (55) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av

förnybara energikällor från anläggningar som är uppkopp­ den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på lade till nätet. Detta innebär emellertid inte någon skyldig­ grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre

1 het för medlemsstaterna att stödja eller införa marknaden för energi föreskrivs ursprungsgarantier för ( )

köpskyldighet för energi från förnybara energikällor. I att visa ursprunget av den el som produceras i högeffek­

andra system bestäms ett fast pris för el från förnybara tiva kraftvärmeverk. Sådana ursprungsgarantier kan inte

energikällor, i allmänhet i kombination med köpskyldig­ användas för att redovisa användningen av energi från för­

het för systemoperatören. I ett sådant fall har prioriterad nybara energikällor i enlighet med artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG, eftersom det skulle kunna resultera i dubbelt tillgång redan givits. räknande eller dubbel redovisning.

(61) Det är i vissa fall omöjligt att fullt ut säkra transmission (56) Ursprungsgarantierna innebär inte någon automatisk rätt

och distribution av el från förnybara energikällor utan att till stöd från nationella stödsystem.

negativt påverka nätets tillförlitlighet eller säkerhet. I

sådana fall kan det vara motiverat att ekonomiskt kompen­

sera de berörda producenterna. Målen i detta direktiv krä­ (57) ver dock en varaktig ökning av transmissionen och Det behövs stöd för integration av energi från förnybara energikällor i transmissions- och distributionsnätet och för distributionen av el som producerats från förnybara ener­ utnyttjande av system för lagring av energi för integrerad gikällor utan att detta påverkar nätsystemets tillförlitlighet kortvarig produktion av energi från förnybara energikällor. eller säkerhet. I detta syfte bör medlemsstaterna vidta

lämpliga åtgärder för att möjliggöra större genomträng­

ning av el från förnybara energikällor, bland annat genom

att ta hänsyn till särdragen hos variabla energikällor och (58) Utvecklingstakten bör ökas när det gäller projekt för energi energikällor som ännu inte kan lagras. I den mån som från förnybara energikällor, inklusive ”projekt för energi målen i detta direktiv så kräver, bör anslutning av nya från förnybara energikällor av europeiskt intresse” inom anläggningar för energi från förnybara energikällor tillåtas ramen för programmen avseende transeuropeiska energi­ så snart som möjligt. För att påskynda förfarandena för nät (TEN-E). Därför bör kommissionen också analysera hur anslutning till elnätet kan medlemsstaterna ge prioriterad finansieringen av sådana projekt kan förbättras. Särskild anslutning eller reservera anslutningsmöjligheter åt uppmärksamhet bör ägnas sådana projekt för energi från nya anläggningar som producerar el från förnybara förnybara energikällor som kommer att bidra till att ge energikällor. gemenskapen och dess grannländer en väsentligt tryggare energiförsörjning.

(62) Kostnaden för att ansluta nya producenter av el och gas (59) Sammankopplingar av olika länders nät gör det lättare att från förnybara energikällor till el- och gasnäten bör vara integrera förnybara energikällor. Förutom att samman­ objektiv, transparent och icke-diskriminerande och veder­ kopplingar leder till att variationer jämnas ut kan de också börlig hänsyn bör tas till den nytta som anslutna produ­

center av el från förnybara energikällor och lokala

producenter av gas från förnybara energikällor medför för (1) EUT L 52, 21.2.2004, s. 50. el- och gasnäten.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/23

(63) Elproducenter som vill utnyttja potentialen hos energi från direktiv 98/70/EG. Av samma skäl bör dubbel rapporte­ förnybara energikällor i gemenskapens randområden, sär­ ring undvikas i detta sammanhang. Kommissionen och de skilt öregioner och områden med låg befolkningstäthet, behöriga nationella myndigheterna bör dessutom koordi­ bör i möjligaste mån ha rimliga anslutningskostnader, så nera sina verksamheter inom ramen för den kommitté som att de inte orättvist missgynnas jämfört med producenter i är särskilt ansvarig för hållbara aspekter. Kommissionen mer centrala, mer industrialiserade och mer tätbefolkade bör också under 2009 bedöma om även andra tekniska områden. produkter av biomassa bör ingå och hur det ska ske.

(64) I direktiv 2001/77/EG fastställs en ram för hur el från för­ (69) Den ökade globala efterfrågan på biodrivmedel och fly­ nybara energikällor ska anslutas till elnätet. Den faktiska tande biobränslen och de stimulansåtgärder för använd­ anslutningsgrad som uppnåtts varierar dock starkt mellan ning av dessa produkter som föreskrivs i detta direktiv bör olika medlemsstater. Det är därför nödvändigt att stärka inte få leda till att landområden med biologisk mångfald ramen och regelbundet se över dess tillämpning på natio­ förstörs. Dessa ändliga resurser, som i olika internationella nell nivå. fördrag anses vara viktiga för hela mänskligheten, bör

bevaras. Konsumenter i gemenskapen skulle dessutom

anse det vara moraliskt oacceptabelt om deras ökade

användning av biodrivmedel och flytande biobränslen

kunde leda till att områden med biologisk mångfald (65) Biodrivmedelproduktion bör ske på ett hållbart sätt. De förstörs. Det är av dessa skäl nödvändigt att fastställa håll­ biodrivmedel som används för att uppnå de mål som fast­ barhetskriterier varigenom biodrivmedel och flytande bio­ ställs i detta direktiv och de som omfattas av nationella bränslen bara kan bli föremål för stimulansåtgärder om stödsystem bör därför uppfylla hållbarhetskriterier. man kan garantera att de inte producerats i områden med

biologisk mångfald eller, när det gäller områden som

utsetts till naturskyddsområden eller till skyddsområden

för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller

arter, att relevanta behöriga myndigheter visar att produk­ (66) Gemenskapen bör vidta lämpliga åtgärder inom ramen för tionen av råvarorna inte inverkar negativt på dessa syften. detta direktiv, inklusive främjande av hållbarhetskriterier De hållbarhetskriterier som valts bör betrakta skogar som för biodrivmedel och utveckling av andra och tredje gene­ biologiskt rika när det rör sig om naturskog, enligt den rationens biodrivmedel i gemenskapen och globalt samt definition som FN:s organisation för livsmedel och jord­ intensifiering av jordbruksforskningen och kunskapsupp­ bruk (FAO) använder i sin globala bedömning av skogsre­ byggandet inom dessa områden. surserna och som länder allmänt använder för att

rapportera om naturskogens utbredning – eller om de

omfattas av nationell naturskyddslagstiftning. Områden

där uttag av icke träbaserade skogsprodukter förekommer

bör ingå, förutsatt att den mänskliga inverkan är liten. (67) Införandet av hållbarhetskriterier för biodrivmedel kom­ Andra typer av skog enligt de definitioner som används av mer inte att få önskad effekt om det leder till att produkter FAO, t.ex. modifierad naturlig skog, halvnaturlig skog och

planterad skog bör inte betraktas som naturskog. Med som inte uppfyller kriterierna och som i avsaknad av kri­

tanke på vissa typer av gräsmark med stor biologisk mång­ terier skulle ha använts som biodrivmedel i stället används som flytande biobränsle inom värme- eller elsektorn. Håll­ fald, såväl tempererade som tropiska, bland annat savan­ barhetskriterierna bör därför också tillämpas på flytande ner med stor biologisk mångfald, stäpper, områden med biobränslen i allmänhet. buskvegetation och prärier, bör biodrivmedel som fram­

ställs av råvaror från sådan mark inte kunna bli föremål för

stimulansåtgärder enligt detta direktiv. Kommissionen bör,

i enlighet med senaste vetenskapliga rön och tillämpliga

internationella normer, ta fram kriterier och geografiska

avgränsningar för att fastställa vilka områden som utgör (68) Vid Europeiska rådets möte i mars 2007 uppmanades

sådan gräsmark med stor biologisk mångfald. kommissionen att lägga fram ett förslag till ett omfattande direktiv om användning av samtliga förnybara energikäl­ lor som skulle kunna innehålla kriterier och bestämmelser för att säkerställa en hållbar tillgång och användning av bioenergi. Sådana hållbarhetskriterier bör ingå i ett större system som inte bara omfattar biodrivmedel utan också (70) Om landområden som innehåller stora kollager, i mark flytande biobränslen. Sådana hållbarhetskriterier bör där­ och vegetation, ställs om till odling av råvaror för biodriv­ för anges i det här direktivet. För att uppnå överensstäm­ medel eller flytande biobränslen kommer normalt sett en melse mellan energi- och miljöpolitiken och för att undvika del av det bundna kolet att släppas ut i atmosfären i form ytterligare kostnader för företagen och inkonsekvenser på av koldioxid. Den negativa effekt som detta har på växt­ miljöområdet som skulle bli följden av bristande överens­ husgaserna kan överstiga de positiva effekterna från bio­ stämmelse, är det viktigt att tillhandahålla samma hållbar­ drivmedel eller flytande biobränslen, i vissa fall med bred hetskriterier för användning av biodrivmedel med stöd av marginal. När man beräknar hur mycket växthusgasutsläp­ det här direktivet som dem som används med stöd av pen minskar tack vare enskilda biodrivmedel och

Bilaga 1

L 140/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

flytande biobränslen bör man alltså utgå från den totala gäller skydd av grundvattnets och ytvattnets kvalitet, samt växthuseffekten av sådana omställningar. Detta är nödvän­ sociala krav. Det finns emellertid farhågor för att produk­ digt för att garantera att den beräkning som visar hur tionen av biodrivmedel och flytande biobränslen i vissa mycket växthusgasutsläppen minskar baseras på de sam­ tredjeländer inte respekterar minimikrav på miljöområdet mantagna växthuseffekterna av användningen av biodriv­ och det sociala området. Det är därför lämpligt att försöka medel och flytande biobränslen. få till stånd multilaterala och bilaterala avtal och frivilliga

internationella och nationella system vilka omfattar cen­

trala miljömässiga och sociala överväganden, i syfte att

främja produktionen av biodrivmedel och flytande bio­

bränslen i hela världen på ett hållbart sätt. I avsaknad av (71) Vid beräkning av hur mycket förändrad markanvändning sådana avtal eller system bör medlemsstaterna kräva att påverkar växthusgaserna bör de ekonomiska aktörerna ha ekonomiska aktörer rapporterar om dessa frågor. möjlighet att använda sig av faktiska värden för kollagren för referensmarkanvändningen och markanvändningen efter omställningen. De bör också kunna använda sig av standardvärden. Arbetet inom FN:s panel för klimatföränd­ ringar är den lämpliga utgångspunkten för sådana stan­ (75) Kraven på att införa ett hållbarhetssystem för energimäs­ dardvärden. Detta arbete är för närvarande inte tillgängligt sig användning av andra typer av biomassa än biodrivme­ i en form som kan användas direkt av ekonomiska aktö­ del och flytande biobränslen bör bedömas av rer. Därför bör kommissionen utarbeta vägledning, base­ kommissionen under 2009, med beaktande av behovet av rad på detta arbete, som kan tjäna som grund för beräkning att biomassaresurserna förvaltas på ett hållbart sätt. av kollagrens förändring i enlighet med detta direktiv, inbe­ gripet sådana förändringar när det gäller beskogade områ­ den med ett krontak på mellan 10 och 30 %, savanner, stäpper, buskvegetation och prärier.

(76) Hållbarhetskriterier kommer endast att fungera, om de

leder till förändringar i marknadsaktörernas beteende.

Dessa förändringar kommer bara att ske, om biodrivme­

del och flytande biobränslen som uppfyller dessa kriterier (72) Det är lämpligt att kommissionen utarbetar en metodik i kan säljas till ett högre pris än sådana som inte gör det. syfte att bedöma effekterna av dikning av torvmark på Enligt massbalansmetoden för kontroll av efterlevnad finns växthusgasutsläppen. det en fysisk koppling mellan produktionen av biodrivme­

del och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskri­

terierna och användningen av biodrivmedel och flytande

biobränslen i gemenskapen, varigenom man uppnår en

jämvikt mellan tillgång och efterfrågan och säkerställer en (73) Land bör inte ställas om för produktion av biodrivmedel prismässig fördel som är större än i system där en sådan om minskningen av dess kollager vid omställningen inte koppling saknas. Massbalansmetoden bör därför användas inom rimlig tid – mot bakgrund av behovet av att snabbt för att kontrollera efterlevnad, i syfte att säkerställa att bio­ ta itu med klimatförändringen – kan kompenseras med drivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbar­ minskade växthusgasutsläpp på grund av produktionen av hetskriterierna kan säljas till ett högre pris. Detta bör biodrivmedel och flytande biobränslen. Detta skulle förhin­ säkerställa att systemet fungerar på ett enhetligt sätt sam­ dra att ekonomiska aktörer tvingas utföra onödigt betung­ tidigt som man undviker att industrin belastas orimligt ande forskning och att man ställer om sådan mark med hårt. Andra kontrollmetoder bör dock undersökas. stora kollager som i efterhand visar sig vara olämplig för produktion av råvaror för biodrivmedel eller flytande bio­ bränslen. Kartläggningar av världens kollager leder till slut­ satsen att våtmarker och kontinuerligt beskogade områden med krontak som täcker mer än 30 % av ytan bör ingå i (77) När så är lämpligt bör kommissionen ta vederbörlig hän­ denna kategori. Beskogade områden med krontak som syn till FN:s millenniebedömning av ekosystem, som inne­ täcker mellan 10 och 30 % bör också ingå, om det inte kan håller användbara uppgifter för bevarande av åtminstone visas att deras kollager är tillräckligt lågt för att motivera en de områden som i kritiska lägen erbjuder grundläggande omställning i enlighet med bestämmelserna i detta direk­ ekosystemtjänster, bl.a. skydd av avrinningsområden och tiv. Vid hänvisningen till våtmarker bör definitionen i kon­ erosionsskydd. ventionen om våtmarker av internationell betydelse, särskilt ”livsmiljö för våtmarksfåglar”, som antogs den 2 februari 1971 i Ramsar, beaktas.

(78) Man bör övervaka effekterna av odling av biomassa, t.ex.

genom förändrad markanvändning, bland annat genom

förflyttning, införande av invaderande främmande arter (74) Stimulansåtgärderna i detta direktiv kommer att upp­ och annan inverkan på den biologiska mångfalden samt muntra till ökad produktion av biodrivmedel och flytande effekter för livsmedelsproduktionen och det lokala välstån­ biobränslen i hela världen. I de fall biodrivmedel och fly­ det. Kommissionen bör beakta alla relevanta informations­ tande biobränslen framställs ur råvaror som producerats källor, inbegripet FAO:s hungerkarta. Biodrivmedel bör inom gemenskapen, bör de också uppfylla gemenskapens gynnas på ett sätt som uppmuntrar ökad produktivitet miljökrav på jordbruksområdet, inklusive de krav som inom jordbruket och användning av skadad mark.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/25

(79) Det ligger i gemenskapens intresse att försöka få till stånd (84) För att undvika att odling av råvaror för biodrivmedel och multilaterala och bilaterala avtal samt frivilliga internatio­ flytande biobränslen uppmuntras i områden där detta nella eller nationella system som fastställer standarder för skulle medföra stora växthusgasutsläpp, bör användningen produktionen av hållbara biodrivmedel och flytande bio­ av normalvärden för odling begränsas till regioner där bränslen, och som garanterar att produktionen av biodriv­ sådana effekter med säkerhet kan uteslutas. För att de medel och flytande biobränslen uppfyller dessa standarder. administrativa bördorna inte ska bli för tunga, bör med­ Man bör därför föreskriva att sådana avtal och system ska lemsstaterna emellertid fastställa nationella eller regionala anses tillhandahålla tillförlitliga belägg och uppgifter, medelvärden för utsläpp från odling, inbegripet använd­ under förutsättning att de uppfyller lämpliga standarder ning av gödningsmedel. avseende tillförlitlighet, öppenhet och oberoende granskning.

(85) Efterfrågan på jordbruksråvaror i världen ökar. Denna (80) ökande efterfrågan kommer delvis att tillgodoses genom Det är nödvändigt att fastställa tydliga regler för hur man ska beräkna växthusgasutsläppen från biodrivmedel och att jordbruksarealen utökas. Att återställa allvarligt skadad flytande biobränslen liksom deras fossila motsvarigheter. eller starkt förorenad mark, som följaktligen inte kan

användas för jordbruksändamål i sitt nuvarande skick, är

en metod för att utöka den areal som kan användas för

grödor. Eftersom efterfrågan på jordbruksråvaror kommer

att öka om man främjar biodrivmedel och flytande bio­ (81) Vid beräkningen av växthusgasutsläpp bör samprodukter bränslen, bör hållbarhetssystemet främja utnyttjandet av från produktion och användning av bränslen tas med. Sub­ återställd skadad mark. Även om biodrivmedel framställs stitutionsmetoden är lämplig för analys av åtgärdernas av råmaterial från mark som redan används som åkermark, effekter, men inte i regleringssyfte avseende enskilda eko­ kan den nettoökning av efterfrågan på grödor som upp­ nomiska aktörer eller enskilda leveranser av transportdriv­ stått till följd av att biodrivmedel främjats medföra en net­ medel. I dessa fall är i stället energifördelningsmetoden den toökning av odlingsarealen. Detta skulle kunna påverka mest lämpliga, eftersom den är lätt att tillämpa och förut­ mark med stora kollager, vilket skulle resultera i skadliga sägbar på längre sikt samt minimerar kontraproduktiva sti­ förluster av kollager. För att minska denna risk är det lämp­ mulansåtgärder och ger resultat som generellt sett är ligt att införa kompletterande åtgärder i syfte att upp­ jämförbara med resultaten av substitutionsmetoden. När muntra en ökad produktivitet på mark som redan används kommissionen i olika rapporter analyserar åtgärdernas för odling av grödor, användning av skadad mark och effekter bör även resultaten enligt substitutionsmetoden antagande av hållbarhetskrav, jämförbara med dem som anges. fastställs i detta direktiv med avseende på användningen av

biodrivmedel i gemenskapen, i andra jurisdiktioner där

biodrivmedel används. Kommissionen bör utarbeta en

konkret metodik för att minimera växthusgasutläpp som

orsakas av indirekta ändringar i markanvändning. I detta (82) För att undvika en orimligt stor administrativ börda bör en syfte bör kommissionen analysera, på grundval av bästa förteckning över normalvärden för vanliga produktions­ tillgängliga vetenskapliga rön, särskilt möjligheten att kedjor för biodrivmedel fastställas och denna förteckning inkludera en faktor för indirekta ändringar i markanvänd­ bör uppdateras och utvidgas, när nya pålitliga uppgifter ningen vid beräkning av växthusgasutsläpp och behovet att finns att tillgå. Ekonomiska aktörer bör alltid vara berätti­ ge incitament till hållbara biodrivmedel som minimerar gade att tillgodoräkna sig de värden avseende minskade effekterna av ändringar i markanvändningen och förbätt­ växthusgasutsläpp för biodrivmedel och flytande biobräns­ rar biodrivmedlens hållbarhet med avseende på ändringar len som anges i förteckningen. När normalvärdet för mins­ i indirekt markanvändning. Vid utarbetandet av denna kade växthusgasutsläpp från en produktionskedja är lägre metodik bör kommissionen bland annat ta upp de poten­ än det fastställda minimivärdet för minskade växthusgasut­ tiella indirekta ändringarna i markanvändning som sker till släpp, bör producenter som önskar visa att de uppfyller följd av biodrivmedel som producerats av cellulosa från miniminivärdet ha skyldighet att visa att de faktiska utsläp­ icke-livsmedel samt av material som innehåller både cellu­ pen från produktionsprocessen är lägre än de som använ­ losa och lignin. des då normalvärdena räknades fram.

(83) (86) För att uppnå en adekvat marknadsandel för biodrivmedel Det är lämpligt att de uppgifter som används vid beräk­ ningen av dessa normalvärden tas från oberoende veten­ är det nödvändigt att se till att diesel som innehåller bland­ skapliga expertkällor och uppdateras på lämpligt sätt ningar med större andel biodiesel än vad som anges i stan­ efterhand som dessa källor fortsätter sitt arbete. Kommis­ darden EN590/2004 släpps ut på marknaden. sionen bör uppmuntra dessa källor att inom ramen för uppdateringen av sitt arbete behandla utsläpp i samband med odling, effekterna av regionala och klimatbetingade förhållanden, effekterna av odling med hållbara och eko­ logiska produktionsmetoder och vetenskapliga bidrag från (87) För att säkerställa att biodrivmedel från nya typer av råva­ producenter både inom gemenskapen och i tredjeländer ror görs kommersiellt gångbara bör dessa ges en högre samt från det civila samhället. viktning i vad gäller nationella biodrivmedelsskyldigheter.

Bilaga 1

L 140/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

(88) För att säkerställa att utvecklingen på området energi från biologisk mångfald samt att fastställa detaljerade definitio­ förnybara energikällor på nationell nivå och gemenskaps­ ner av allvarligt skadad och kraftig förorenad mark. Efter­ nivå även fortsättningsvis kommer att vara i fokus krävs som dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att det en regelbunden rapportering. Det är lämpligt att kräva ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat att en harmoniserad mall används för de nationella hand­ genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, lingsplaner för energi från förnybara energikällor som måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfaran­ medlemsstaterna bör lämna in. Sådana planer kan inbe­ det med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. gripa de beräknade kostnaderna för och nyttan av de pla­ nerade åtgärderna, åtgärder som rör den nödvändiga utvidgningen eller förstärkningen av den befintliga nätin­ frastrukturen, de beräknade kostnader för och nyttan av att (93) De bestämmelser i direktiven 2001/77/EG utveckla energi från förnybara energikällor som överskri­ och 2003/30/EG som överlappar med bestämmelser i det der den nivå som krävs i det vägledande förloppet, infor­ här direktivet bör utgå när den sista dagen för införlivan­ mation om nationella stödsystem och information om det av det här direktivet infaller. Bestämmelser som gäller deras användning av energi från förnybara energikällor i mål och rapportering för 2010 bör fortsätta att gälla till nya eller renoverade byggnader. slutet av 2011. Det är därför nödvändigt att ändra direkti­

ven 2001/77/EG och 2003/30/EG i enlighet med detta.

(89) När medlemsstaterna utformar sina stödsystem har de möjlighet att främja användningen av sådana biodrivme­ del som medför extra fördelar – inbegripet de diversifie­ (94) Eftersom de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 17–19 ringsfördelar som är kopplade till biodrivmedel som även har en effekt på den inre marknadens funktion, framställs av avfall, restprodukter, cellulosa från icke- genom att de harmoniserar hållbarhetskriterierna för bio­ livsmedel, material som innehåller både cellulosa och lig­ drivmedel och flytande biobränslen för redovisningsmålen nin samt alger, liksom växter som inte behöver bevattnas enligt det här direktivet, och därigenom underlättar, i enlig­ och som växer i torra områden för att stoppa ökensprid­ het med artikel 17.8, handel mellan medlemsstaterna med ningen – genom att ta hänsyn till de skilda kostnaderna för biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller kra­ att producera energi från å ena sidan traditionella biodriv­ ven, är de baserade på artikel 95 i fördraget. medel och å andra sidan sådana biodrivmedel som medför extra fördelar. Medlemsstaterna har möjlighet att stimulera investeringar i forskning och utveckling avseende denna och annan teknik för energi från förnybara energikällor, (95) Hållbarhetssystemet bör inte hindra medlemsstaterna från som bara kan bli konkurrenskraftig på längre sikt. att i sina nationella stödsystem ta hänsyn till de högre pro­

duktionskostnaderna för de biodrivmedel och flytande bio­

bränslen som har fördelar som överstiger minimivärdena i

hållbarhetssystemet. (90) Genomförandet av detta direktiv bör om relevant åter­ spegla bestämmelserna i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, särskilt så

(96) Eftersom de allmänna målen för detta direktiv, nämligen som de genomförs genom Europaparlamentets och rådets

att 20 % av gemenskapens slutliga energianvändning direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhe­

1 (brutto) ska täckas av energi från förnybara energikällor tens tillgång till miljöinformation ( ).

och 10 % av varje medlemsstats energianvändning inom

transportsektorn ska täckas av energi från förnybara ener­

gikällor senast 2020, inte i tillräcklig utsträckning kan upp­

nås av medlemsstaterna och därför, på grund av den (91) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta

föreslagna åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut

gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig­ 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

2 enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel genomförandebefogenheter ( ).

går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå dessa mål.

(92) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa de metodologiska principer och värden som krävs för att bedöma huruvida hållbarhetskriterierna har uppfyllts när (97) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om

bättre lagstiftning(3)uppmuntras medlemsstaterna att för det gäller biodrivmedel och flytande biobränslen, att anpassa energiinnehållet för transportdrivmedel till den egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel­ tekniska och vetenskapliga utvecklingen, att fastställa kri­ ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen terier och geografisk räckvidd för gräsområden med stor mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att

offentliggöra dessa tabeller.

(1) EUT L 41, 14.2.2003, s. 26. (2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/27

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. g) fjärrvärme eller fjärrkyla: distribution av värmeenergi i form av

ånga, hetvatten eller kylda vätskor från en central produk­

tionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader eller anlägg­

ningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller

Artikel 1 processer.

Syfte och tillämpningsområde

h) flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energi­ Genom detta direktiv upprättas en gemensam ram för främjande ändamål än för transportändamål, inbegripet el, uppvärm­ av energi från förnybara energikällor. Det anger bindande natio­ ning och kylning, som framställs av biomassa. nella mål för totala andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen (brutto) och för andelen energi från förnybara energikällor inom transportsektorn. Det innehål­ ler bestämmelser om statistiska överföringar mellan medlemssta­ i) biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som terna, gemensamma projekt mellan medlemsstaterna och med framställs av biomassa och som används för tredjeländer, ursprungsgarantier, administrativa förfaranden, transportändamål. information och utbildning samt tillträde till elnätet för energi från förnybara energikällor. I direktivet fastställs dessutom håll­ barhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. j) ursprungsgaranti: ett elektroniskt dokument som har som

enda uppgift att utgöra bevis för slutkunden på att en viss

andel eller mängd energi producerats från förnybara energi­

källor i enlighet med kraven i artikel 3.6 i direktiv

Artikel 2

2003/54/EG.

Definitioner

k) stödsystem: varje instrument, system eller mekanism som en I detta direktiv gäller de definitioner som anges i direktiv

medlemsstat eller en grupp av medlemsstater tillämpar och 2003/54/EG.

som främjar användning av energi från förnybara energikäl­

lor genom att minska kostnaden för denna energi, öka för­

säljningspriset eller öka försäljningsvolymen av sådan köpt Dessutom gäller följande definitioner: energi, genom införande av kvoter för energi från förnybara

energikällor. Detta omfattar, men är inte begränsat till, inves­

teringsstöd, skattebefrielser eller skattelättnader, skatteåterbe­ a) energi från förnybara energikällor: energi från förnybara, icke- talningar, stödsystem med kvoter för energi från förnybara

fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi, aeroter­ energikällor, inklusive system med gröna certifikat, samt sys­

misk energi (luftvärme), geotermisk energi, hydrotermisk tem med direkt prisstöd, däribland inmatningspriser och

energi (vattenvärme) och havsenergi, vattenkraft, biomassa, stödutbetalningar. deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.

b) aerotermisk energi: energi lagrad i form av värme i omgivnings­ l) kvoter för energi från förnybara energikällor: ett nationellt stöd­

luften (luftvärme). system där det ställs krav på att energiproducenterna låter en

viss andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi

som de producerar, eller att energileverantörerna låter en viss c) geotermisk energi: energi lagrad i form av värme under den andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi

som de levererar, eller att energikonsumenterna låter en viss

fasta jordytan.

andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi

som de konsumerar. Detta inbegriper system där sådana krav

kan uppfyllas genom användning av gröna certifikat. d) hydrotermisk energi: energi lagrad i form av värme i ytvattnet.

e) biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, m) faktiskt värde: minskningen av växthusgasutsläpp för några

avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk eller alla steg i en specifik produktionsprocess för biodrivme­

(inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), del beräknad enligt den metod som fastställs i del C i bilaga V.

skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske

och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av

industriavfall och kommunalt avfall.

n) typiskt värde: en beräkning av den representativa minskningen

av växthusgasutsläpp för en särskild produktionskedja för

biodrivmedel. f) slutlig energianvändning (brutto): energiprodukter som för ener­

giändamål levereras till industrin, transportsektorn, hushål­

len, servicesektorn, inbegripet offentliga tjänster, jordbruket,

skogsbruket och fiskerinäringen, inbegripet användningen av o) normalvärde: ett värde som härleds från ett typiskt värde med

el och värme inom energisektorn i samband med el- och vär­ tillämpning av på förhand fastställda faktorer, vilket på de

meproduktion samt inbegripet förluster av el och värme vid villkor som fastställs i detta direktiv får användas i stället för

distribution och transmission. ett faktiskt värde.

Bilaga 1

L 140/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

Artikel 3 ifrågavarande året. Vid beräkningen av användningen av el

från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon, ska denna

Bindande nationella övergripande mål och åtgärder för

användning dessutom anses ha 2,5 gånger energiinnehållet

användningen av energi från förnybara energikällor

från tillförseln av el från förnybara energikällor.

1. Medlemsstaterna ska se till att deras andel energi från för­ nybara energikällor av den slutliga energianvändningen (brutto) år Kommissionen ska vid behov senast den 31 december 2011 lägga 2020, beräknad i enlighet med artiklarna 5–11, minst motsvarar fram ett förslag som på vissa villkor medger att hela mängden el deras nationella övergripande mål för andelen energi från förny­ från förnybara energikällor som används för att driva alla typer av bara energikällor under det året, i enlighet med vad som anges i elfordon får beaktas. tredje kolumnen i tabellen i bilaga I del A. Dessa bindande natio­ nella övergripande mål stämmer överens med målet om att minst 20 % av gemenskapens slutliga energianvändning (brutto) ska Kommissionen ska också vid behov senast den 31 december 2011 komma från förnybara energikällor 2020. För att de mål som fast­ lägga fram ett förslag till metod för beräkning av bidraget av väte ställts i denna artikel lättare ska kunna uppnås ska varje medlems­ från förnybara energikällor i den sammanlagda bränslemixen. stat främja och uppmuntra energieffektivitet och energisparande.

2. Medlemsstaterna ska vidta effektivt utformade åtgärder som Artikel 4 syftar till att säkerställa att andelen energi från förnybara energi­ Nationella handlingsplaner för energi från förnybara källor är minst lika hög som den som anges i det vägledande för­ energikällor loppet i del B i bilaga I.

3. För att uppnå de mål som fastställs i punkterna 1 och 2 i 1. Varje medlemsstat ska anta en nationell handlingsplan för denna artikel får medlemsstaterna bland annat tillämpa följande energi från förnybara energikällor. De nationella handlingspla­ åtgärder: nerna för energi från förnybara energikällor ska fastställa dels

medlemsstaternas nationella mål för andelen energi från förny­

bara energikällor som används för transporter, el samt värme och a) Stödsystem. kyla år 2020, med beaktande av de effekter som andra energief­

fektivitetsåtgärder har på den slutliga energianvändningen, dels b) Åtgärder för samarbete mellan olika medlemsstater och med lämpliga åtgärder för att uppnå dessa nationella övergripande

tredjeländer i syfte att uppnå sina övergripande nationella mål, bl.a. samarbete mellan lokala, regionala och nationella myn­

mål i enlighet med artiklarna 5–11. digheter, planerade statistiska överföringar och gemensamma

projekt, nationella strategier för att utveckla befintliga biomassa­

resurser och mobilisera nya sådana för olika användningsområ­ Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i för­ den, samt de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i draget, ska medlemsstaterna ha rätt att i enlighet med artik­ artiklarna 13–19. larna 5–11 i detta direktiv besluta i vilken omfattning de ska stödja energi från förnybara energikällor som produceras i en annan medlemsstat. Kommissionen ska senast den 30 juni 2009 anta en mall för de

nationella handlingsplanerna för energi från förnybara energikäl­

lor. Denna mall ska omfatta minimikraven enligt bilaga VI. 4. Varje medlemsstat ska se till att andelen energi från förny­

Medlemsstaterna ska följa denna mall vid presentationen av bara energikällor när det gäller alla former av transporter år 2020

de nationella handlingsplanerna för energi från förnybara är minst 10 % av den slutliga energianvändningen i transporter i

energikällor. medlemsstaten.

Vid tillämpningen av denna punkt ska följande bestämmelser 2. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2010 till kommis­ gälla: sionen anmäla sina handlingsplaner för energi från förnybara

energikällor.

a) Vid beräkningen av nämnaren, dvs. den totala energianvänd­

ningen i transporter i enlighet med första stycket, ska endast 3. Sex månader innan den nationella handlingsplanen för

bensin, diesel, biodrivmedel som används för väg- och tåg­ energi från förnybara energikällor ska vara klar, ska varje med­

transport och el beaktas. lemsstat offentliggöra och till kommissionen anmäla ett prognos­

dokument som visar b) Vid beräkningen av täljaren, dvs. användningen av energi

från förnybara energikällor i transporter i enlighet med för­

sta stycket, ska alla typer av energi från förnybara energikäl­ a) medlemsstatens beräknade överskottsproduktion av energi

lor som används för alla former av transporter beaktas. från förnybara energikällor i förhållande till det vägledande

förloppet, vilken kan överföras till andra medlemsstater i

enlighet med artiklarna 6–11, samt dess beräknade potential c) Vid beräkningen av bidraget från el som produceras från för­ för gemensamma projekt fram till 2020, och

nybara energikällor och används i alla typer av elfordon får

medlemsstaterna, vid tillämpningen av leden a och b, välja att

använda antingen den genomsnittliga andelen el från förny­ b) medlemsstatens beräknade efterfrågan på energi från förny­

bara energikällor för gemenskapen eller andelen el från för­ bara energikällor från andra källor än inhemsk produktion

nybara energikällor i det egna landet, uppmätt två år före det fram till 2020.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/29

Denna information kan inbegripa aspekter rörande kostnader, 2. Om en medlemsstat på grund av force majeure anser att det nytta och finansiering. Prognosen ska uppdateras i medlemssta­ inte är möjligt för den att uppfylla det krav på andel energi från ternas rapporter i enlighet med artikel 22.1 leden l och m. förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen

(brutto) år 2020 som anges i den tredje kolumnen i tabellen i

bilaga I, ska den så snart som möjligt informera kommissionen. 4. Om andelen energi från förnybara energikällor i en med­ Kommissionen ska fatta ett beslut om huruvida force majeure har lemsstat hamnar under det vägledande förloppet under den när­ påvisats. Om kommissionen beslutar att force majeure har påvi­ mast föregående tvåårsperiod som anges i del B i bilaga I, ska sats, ska den fastställa vilken justering som ska göras av medlems­ medlemsstaten lämna in en ändrad nationell handlingsplan för statens slutliga energianvändning (brutto) från förnybara energi från förnybar energi till kommissionen senast den 30 juni

energikällor för år 2020. följande år, vilken ska innehålla lämpliga och proportionella åtgärder för att göra det möjligt för medlemsstaten att inom en rimlig tid uppfylla det vägledande förloppet i del B i bilaga I. 3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska slutliga elanvändningen

(brutto) från förnybara energikällor beräknas som mängden el Om en medlemsstat endast med en begränsad marginal misslyck­ producerad i en medlemsstat från förnybara energikällor, dock ats med att uppfylla det vägledande förloppet får kommissionen, med undantag av elproduktion från pumpkraftverk som använ­ med vederbörlig hänsyn tagen till de nuvarande och framtida der tidigare uppumpat vatten. åtgärder som medlemsstaten vidtar, besluta om att medlemssta­ ten ska befrias från skyldigheten att lägga fram en ändrad natio­

I flerbränsleanläggningar som använder både förnybara och kon­ nell handlingsplan för energi från förnybara energikällor.

ventionella källor, ska bara den el som kommer från förnybara

energikällor tas med i beräkningen. Vid tillämpning av denna 5. Kommissionen ska utvärdera de nationella handlingspla­ beräkning, ska bidraget från varje energikälla beräknas på grund­ nerna för energi från förnybara energikällor, särskilt om de åtgär­ val av dess energiinnehåll. der som medlemsstaten planerar i enlighet med artikel 3.2 är tillräckliga. Kommissionen får utfärda en rekommendation med anledning av en nationell handlingsplan för energi från förnybara El från vattenkraft och vindkraft ska redovisas i enlighet med nor­ energikällor eller en sådan ändrad plan. maliseringsreglerna som fastställs i bilaga II.

6. Kommissionen ska till Europaparlamentet sända in de natio­ 4. Vid tillämpning av punkt 1 b ska den slutliga energianvänd­ nella handlingsplanerna för energi från förnybara energikällor och ningen (brutto) från förnybara energikällor för uppvärmning och prognosdokumenten i den form de offentliggjorts på den öppen­ kylning beräknas som mängden fjärrvärme och fjärrkyla som pro­ hetsplattform som avses i artikel 24.2, tillsammans med eventu­ duceras i en medlemsstat från förnybara energikällor plus använd­ ella rekommendationer av det slag som avses i punkt 5 i den här ningen av annan energi från förnybara energikällor i industrin, artikeln. hushållen, servicesektorn, jordbruket, skogsbruket och fiskerinä­

ringen för uppvärmning, kylning och processer.

Artikel 5

I flerbränsleanläggningar som använder både förnybara och kon­ Beräkning av andelen energi från förnybara energikällor ventionella källor ska bara den värme och kyla som producerats

från förnybara energikällor tas med i beräkningen. Vid tillämp­

ning av denna beräkning, ska bidraget från varje energikälla beräk­ 1. Den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara nas på grundval av dess energiinnehåll. energikällor i varje medlemsstat ska beräknas som summan av

Aerotermisk, geotermisk och hydrotermisk energi som utvinns a) den slutliga elanvändningen (brutto) från förnybara från värmepumpar ska beaktas vid tillämpning av punkt 1 b,

energikällor, under förutsättning att den slutliga nyttiggjorda mängden energi

betydligt överskrider den mängd insatt primärenergi som krävs

för att driva värmepumpen. Mängden värme som ska anses utgöra b) den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara ener­

energi från förnybara energikällor enligt detta direktiv ska beräk­

gikällor för uppvärmning och kylning, och

nas i enlighet med den metod som anges i bilaga VII.

c) den slutliga energianvändningen från förnybara energikällor

i transporter. Vid tillämpning av punkt 1 b ska värmeenergi från passiva ener­

gisystem, där lägre energianvändning uppnås passivt genom bygg­

naders utformning eller genom värme från icke förnybara Vid beräkningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från energikällor, inte tas med i beräkningen. förnybara energikällor ska gas, el och vätgas från förnybara ener­ gikällor bara räknas med i ett av alternativen i första stycket led a, b eller c. 5. Energiinnehållet i de transportdrivmedel som anges i

bilaga III ska vara det som anges i den bilagan. Bilaga III får anpas­

sas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Dessa åtgär­ Om inte annat föreskrivs i artikel 17.1 andra stycket ska biodriv­ der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska medel och flytande biobränslen som inte uppfyller hållbarhetskri­ antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll terierna i artikel 17.2–17.6 inte tas med i beräkningen. som avses i artikel 25.4.

Bilaga 1

L 140/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

6. Andelen energi från förnybara energikällor ska beräknas Artikel 7 som den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara

Gemensamma projekt mellan medlemsstaterna

energikällor delat med den slutliga energianvändningen (brutto) från alla energikällor, uttryckt i procent.

1. Två eller flera medlemsstater får samarbeta om alla typer av Vid tillämpningen av första stycket ska den summa som avses i gemensamma projekt som rör produktion av el, värme eller kyla punkt 1 justeras i enlighet med artiklarna 6, 8, 10 och 11. från förnybara energikällor. Detta samarbete får inbegripa privata

aktörer.

Vid beräkning av en medlemsstats slutliga energianvändning (brutto) för mätning av om medlemsstaten följer målen och det 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla den andel vägledande förloppet i detta direktiv ska den energimängd som eller mängd el, värme eller kyla från förnybara energikällor som används inom luftfarten anses uppgå till högst 6,18 % av med­ produceras av ett gemensamt projekt på deras territorium, som lemsstatens slutliga energianvändning (brutto). För Cypern och tagits i drift efter den 25 juni 2009, eller genom ökad kapacitet i Malta ska den energimängd som används inom luftfarten, i för­ en anläggning som renoverats efter det datumet, vilket ska med­ hållande till de medlemsstaternas respektive slutliga energian­ räknas med avseende på det övergripande nationella målet i en vändning (brutto), anses uppgå till högst 4,12 %. annan medlemsstat för att mäta efterlevnaden av kraven i detta

direktiv.

7. Den metod och de definitioner som används vid beräk­ ningen av andelen energi från förnybara energikällor ska vara de 3. Den anmälan som avses i punkt 2 ska som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (1).

a) beskriva den föreslagna anläggningen eller identifiera den Medlemsstaterna ska säkerställa samstämmigheten i de statistik­ renoverade anläggningen, uppgifter som används vid beräkningen av dessa sektoriella och övergripande andelar samt de statistikuppgifter som lämnas till

b) specificera den andel eller mängd el, värme eller kyla som kommissionen enligt förordning (EG) nr 1099/2008.

produceras i anläggningen och som ska medräknas med

avseende på det övergripande nationella målet i en annan

medlemsstat,

Artikel 6

Statistiska överföringar mellan medlemsstaterna

c) ange vilken medlemsstat till vars förmån anmälan görs,

1. Medlemsstaterna får enas om och vidta åtgärder för statis­ tiska överföringar från en medlemsstat till en annan av bestämda d) specificera den tid, angivet i fullständiga kalenderår, under mängder energi från förnybara energikällor. Den överförda mäng­ vilken den el, värme eller kyla som produceras i anläggningen den ska från förnybara energikällor ska medräknas med avseende på

det övergripande nationella målet i den andra medlemsstaten.

a) dras av från den mängd energi från förnybara energikällor

som beaktas när man mäter efterlevnaden av kraven i arti­ 4. Den tid som anges i punkt 3 d får inte utsträckas till efter

kel 3.1 och 3.2 hos den medlemsstat som genomför överfö­ 2020. Tiden för det gemensamma projektet får utsträckas till

ringen, och efter 2020.

b) läggas till den mängd energi från förnybara energikällor som 5. En anmälan som görs enligt denna artikel får inte ändras

beaktas när man mäter efterlevnaden av kraven i artikel 3.1 eller återkallas utan ett gemensamt samtycke från den medlems­

och 3.2 hos en annan medlemsstat som tar emot stat som gör anmälan och den medlemsstat som anges i enlighet

överföringen. med punkt 3 c.

En statistisk överföring ska inte påverka uppnåendet av det natio­ nella målet för den medlemsstat som gör överföringen. Artikel 8

Resultaten av gemensamma projekt mellan

2. De åtgärder som avses i punkt 1 får gälla under ett eller flera medlemsstaterna år. De ska anmälas till kommissionen senast tre månader efter utgången av varje år då de gäller. Den information som skickas till kommissionen ska innehålla uppgifter om mängd och pris på den 1. Inom tre månader efter utgången av varje år som omfattas berörda energin. av den tid som fastställs enligt artikel 7.3 d, ska den medlemsstat

som gjort anmälan enligt artikel 7 upprätta en skriftlig anmälan

som anger 3. Överföringar ska gälla endast sedan alla medlemsstater som är inblandade i överföringen har anmält överföringen till kommissionen. a) den totala mängden el, värme eller kyla som under året pro­

ducerats från förnybara energikällor i den anläggning som (1) EUT L 304, 14.11.2008, s. 1. var föremål för anmälan enligt artikel 7, och

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/31

b) den mängd el, värme eller kyla som under året producerats b) Elen produceras i en nybyggd anläggning som tagits i drift

från förnybara energikällor i anläggningen och som ska med­ efter den 25 juni 2009 eller genom ökad kapacitet i en

räknas med avseende på de nationella övergripande målen i anläggning som renoverats efter detta datum, inom ramen

en annan medlemsstat i enlighet med villkoren i anmälan. för ett gemensamt projekt enligt punkt 1.

2. Den anmälande medlemsstaten ska skicka den skriftliga c) Den producerade och exporterade mängden el har inte erhål­ anmälan till den medlemsstat till vars förmån anmälan gjordes lit något annat stöd från ett stödsystem i ett tredjeland än och till kommissionen. investeringsstöd som beviljats anläggningen.

3. För beräkning av efterlevnaden av kraven i detta direktiv när 3. Medlemsstaterna får hos kommissionen ansöka om att el det gäller nationella övergripande mål, ska den mängd el, värme från förnybara energikällor, vilken producerats och använts i ett eller kyla från förnybara energikällor som anmälts i enlighet med tredjeland, får beaktas vid tillämpningen av artikel 5 i samband punkt 1 b med att det anläggs en gränsöverföringsförbindelse med mycket

lång ledtid mellan en medlemsstat och ett tredjeland, under för­

utsättning att samtliga följande villkor uppfylls: a) dras av från den mängd el, värme eller kyla från förnybara

energikällor som beaktas vid beräkningen av efterlevnaden

a) Byggandet av gränsöverföringsförbindelsen ska inledas senast

hos den medlemsstat som utfärdar meddelandet enligt

den 31 december 2016. punkt 1, och

b) Gränsöverföringsförbindelsen kan inte tas i drift före den b) läggas till den mängd el, värme eller kyla från förnybara ener­ 31 december 2020.

gikällor som beaktas vid beräkningen av efterlevnaden hos

den medlemsstat som tar emot meddelandet enligt punkt 2.

c) Gränsöverföringsförbindelsen måste kunna tas i drift senast

den 31 december 2022.

Artikel 9

Gemensamma projekt mellan medlemsstater och d) Gränsöverföringsförbindelsen kommer, efter att den tagits i

tredjeländer drift, att i enlighet med punkt 2 användas för export till

gemenskapen av el från förnybara energikällor.

1. En eller flera medlemsstater får samarbeta med ett eller flera

e) Ansökan gäller ett gemensamt projekt som uppfyller kriteri­ tredjeländer om alla typer av gemensamma projekt som rör elpro­

erna i punkt 2 b och c och som kommer att använda gränsö­ duktion från förnybara energikällor. Detta samarbete får inbegripa

verföringsförbindelsen, efter att den tagits i drift, och en privata aktörer.

mängd el som inte överstiger den mängd som kommer att

exporteras till gemenskapen efter det att gränsöverföringsför­

bindelsen tagits i drift. 2. El från förnybara energikällor som produceras i ett tredje­ land ska beaktas endast vid beräkningen av efterlevnaden av kra­ ven i detta direktiv avseende nationella övergripande mål om 4. Den andel eller mängd el som produceras i en anläggning samtliga följande villkor är uppfyllda: inom ett tredjelands territorium och som ska medräknas i en eller

flera medlemsstaters övergripande nationella mål när man beräk­

nar efterlevnaden av artikel 3, ska anmälas till kommissionen. När a) Elen används i gemenskapen, ett krav som ska anses vara

mer än en medlemsstat är berörd ska fördelningen mellan med­

uppfyllt när lemsstaterna av denna andel eller mängd anmälas till kommissio­

nen. Andelen eller mängden får inte överstiga den andel eller

mängd som faktiskt exporterats till och använts i gemenskapen,

i) en bestämd mängd el motsvarande den redovisade

motsvarande den mängd som anges i punkt 2 a i och ii i denna

mängden el tydligt har avsatts för den tilldelade överfö­

ringskapaciteten av alla berörda systemansvariga för artikel och som uppfyller de villkor som anges i punkt 2 a. Denna

anmälan ska göras av varje medlemsstat när denna andel eller

transmissionssystem i ursprungslandet, destinationslan­

mängd producerad el ska tas med vid beräkningen av dess över­

det och, i förekommande fall, varje tredjeland som är transitland, gripande nationella mål.

5. Den anmälan som avses i punkt 4 ska ii) en bestämd mängd el motsvarande den redovisade mängden el tydligt har registrerats i balansförteckningen

av den berörda systemansvariga för transmissionssystem a) beskriva den föreslagna anläggningen eller identifiera den

på gemenskapssidan av en gränsöverföringsförbindelse, renoverade anläggningen, och

b) specificera den andel eller mängd el som produceras i anlägg­

iii) den avsatta kapaciteten och produktionen av el från för­ ningen som ska medräknas i en medlemsstats nationella mål

nybara energikällor i den anläggning som avses i punkt 2 samt motsvarande finansiella arrangemang, med förbehåll för

b hänför sig till samma tidsperiod. kraven på konfidentialitet,

Bilaga 1

L 140/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

c) ange den period, i hela kalenderår, under vilken elen ska anses Artikel 11

ingå i beräkningen av medlemsstatens övergripande natio­

Gemensamma stödsystem

nella mål, och

d) innehålla en skriftlig bekräftelse beträffande b och c från det 1. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt

tredjeland inom vars territorium anläggningen ska tas i drift artikel 3, får två eller fler medlemsstater på frivillig basis besluta

och andelen eller mängden el som produceras av den anlägg­ att slå samman eller delvis samordna sina nationella stödsystem.

ning som kommer att användas inom det tredje landet. Då kan en viss mängd energi från förnybara energikällor som pro­

duceras inom territoriet för en deltagande medlemsstat beaktas

vid beräkning av det övergripande nationella målet för en annan 6. Den under punkt 5 c angivna perioden får inte utsträckas till deltagande medlemsstat, om de berörda medlemsstaterna: efter 2020. Tiden för det gemensamma projektet får utsträckas till efter 2020.

a) gör en statistisk överföring av de angivna mängderna energi

från förnybara energikällor från en medlemsstat till en annan 7. En anmälan som gjorts enligt denna artikel får inte ändras medlemsstat i enlighet med artikel 6, eller eller dras tillbaka utan en gemensam överenskommelse mellan medlemsstaten som gjort anmälan och tredjelandet som bekräf­ tat det gemensamma projektet i enlighet med punkt 5 d.

b) fastställer en fördelningsnyckel som godkänts av de delta­

gande medlemsstaterna och som fördelar mängder av energi 8. Medlemsstaterna och kommissionen ska uppmuntra de från förnybara energikällor mellan de deltagande medlems­ relevanta organ som omfattas av fördraget om energigemenska­ staterna. En sådan fördelningsnyckel ska anmälas till kom­ pen att, i enlighet med fördraget om energigemenskapen, vidta de missionen senast tre månader efter utgången av det första åtgärder som krävs så att de fördragsslutande parterna i det för­ året då den använts. draget kan tillämpa de bestämmelser om samarbete som före­ skrivs i detta direktiv mellan medlemsstaterna.

2. Inom tre månader efter utgången av varje år ska varje med­

lemsstat som gjort en anmälan enligt punkt 1 b utfärda en skrift­

lig anmälan med uppgift om den totala mängd el, värme eller kyla

Artikel 10 som producerats från förnybara energikällor under året och som

Effekter av gemensamma projekt mellan medlemsstater omfattats av fördelningsnyckeln.

och tredjeländer

3. I syfte att beräkna efterlevnaden av kraven i detta direktiv 1. Inom tre månader efter utgången av varje år under den om övergripande nationella mål ska den mängd el, värme eller period som avses i artikel 9.5 c ska medlemsstaten som gjort kyla som producerats från förnybara energikällor och som anmälan enligt artikel 9 utfärda en skriftlig anmälan, i vilken föl­ anmälts i enlighet med punkt 2, omfördelas mellan de berörda jande ska anges, nämligen medlemsstaterna i enlighet med den anmälda fördelningsnyckeln.

a) den totala mängden producerad el under det året från förny­

bara energikällor i den anläggning som omfattas av anmälan Artikel 12 enligt artikel 9,

Kapacitetsökningar

b) den mängd el som producerades under det året från förny­

bara energikällor i den anläggning som ska tas med i beräk­ I enlighet med artiklarna 7.2 och 9.2 b ska de enheter energi från

ningen av landets övergripande nationella mål i enlighet med förnybara energikällor som kan tillskrivas ökad kapacitet i en

villkoren i anmälan enligt artikel 9, och anläggning, behandlas som om de producerades i en separat

anläggning som togs i drift vid den tidpunkt då kapacitetsök­

ningen skedde. c) bevis för uppfyllande av villkoren i artikel 9.2.

2. Medlemsstaten ska sända den skriftliga anmälan till det tred­ Artikel 13 jeland som har bekräftat projektet i enlighet med artikel 9.5 d och till kommissionen. Administrativa förfaranden, regler och normer

3. För beräkning av efterlevnaden av kraven i detta direktiv när 1. Medlemsstaterna ska se till att de nationella reglerna för det gäller nationella övergripande mål, ska den enligt punkt 1 b godkännande, certifiering och licensiering som gäller för anlägg­ anmälda mängden el producerad från förnybara energikällor läg­ ningar med tillhörande nätinfrastruktur för transmission och dist­ gas till den mängd energi från förnybara energikällor som ska ribution, som producerar el, värme eller kyla från förnybara beaktas vid beräkningen av efterlevnaden hos den medlemsstat energikällor och för omvandlingen av biomassa till biodrivmedel som utfärdat den skriftliga anmälan. eller andra energiprodukter, är proportionella och nödvändiga.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/33

Medlemsstaterna ska särskilt vidta lämpliga åtgärder för att 4. Medlemsstaterna ska i sina byggregler och byggnormer säkerställa införa lämpliga åtgärder för att öka andelen energi från alla typer

av energi från förnybara energikällor i byggsektorn.

a) med förbehåll för skillnaderna mellan medlemsstaterna när

det gäller administrativ uppbyggnad och organisation, att de Vid fastställandet av sådana regler eller i sina regionala stödsys­

nationella, regionala och lokala administrativa organens tem får medlemsstaterna beakta nationella åtgärder till förmån för

ansvarsområden för godkännande, certifiering och licensie­ avsevärt ökad energieffektivitet och med anknytning till kraft­

ring, inklusive fysisk planering, är tydligt samordnade och värme och till passiva byggnader eller byggnader med lågt eller

definierade, med transparenta tidsplaner för fastställande av inget behov av energitillförsel. planer och ansökningar om bygglov,

I sina byggregler och byggnormer eller på andra sätt som har b) att omfattande information om handläggning av ansökningar motsvarande verkan ska medlemsstaterna, där så är lämpligt,

om godkännande, certifiering och licensiering för anlägg­ kräva att miniminivåer av energi från förnybara energikällor

ningar för energi från förnybara energikällor samt om till­ senast den 31 december 2014 används i nya byggnader och i

gänglig hjälp till sökande görs tillgänglig på lämplig nivå, befintliga byggnader som genomgår betydande renoveringar.

Medlemsstaterna ska tillåta att dessa miniminivåer uppnås, bland

annat genom fjärrvärme eller fjärrkyla som produceras med hjälp c) att administrativa förfaranden förenklas så långt det är möj­ av en avsevärd andel förnybara energikällor.

ligt och genomförs på lämplig administrativ nivå,

Kraven i det första stycket ska gälla väpnade styrkor endast i den d) att reglerna som styr godkännande, certifiering och licensie­ utsträckning som tillämpningen av dem inte strider mot karaktä­

ring är objektiva, transparenta, proportionella och inte dis­ ren av och huvudsyftet med de väpnade styrkornas verksamhet,

kriminerar mellan sökandena och är utformade så att de tar och med undantag för materiel som används endast för militära

fullständig hänsyn till särdragen hos olika teknikslag för ändamål. energi från förnybara energikällor,

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att nya offentliga byggna­ e) att de administrativa kostnader som ska betalas av konsu­ der, och befintliga sådana som genomgår betydande renoveringar,

menter, planerare, arkitekter, byggare, montörer av utrust­ på nationell, regional och lokal nivå uppfyller en exemplarisk roll

ning och system samt leverantörer är transparenta och när det gäller detta direktiv från och med den 1 januari 2012.

kopplade till faktiska kostnader, och Medlemsstaterna får tillåta att denna skyldighet uppfylls bland

annat genom att normerna för byggnader med nollutsläpp följs

eller genom att föreskriva att taken på offentliga eller blandade

privata-offentliga byggnader används av tredje part för anlägg­ f) att förenklade och mindre arbetskrävande godkännandeför­ ningar som producerar energi från förnybara energikällor.

faranden, också i form av enkel anmälan om detta är tillåtet

enligt gällande regelverk, fastställs för mindre projekt och för

decentraliserade enheter för produktion av energi från förny­

bara energikällor, när så är lämpligt. 6. Medlemsstaterna ska i sina byggregler och byggnormer

främja användningen av värme- och kylsystem som drivs med

energi från förnybara energikällor och system som ger betydande

sänkningar av energianvändningen. För att öka användningen av 2. Medlemsstaterna ska exakt definiera tekniska specifikatio­ sådana system och sådan utrustning ska medlemsstaterna ner som måste uppfyllas av utrustning och system för energi från använda energi- eller miljömärkning eller andra lämpliga certifi­ förnybara energikällor för att de ska omfattas av stödsystemen. kat eller standarder utvecklade nationellt eller på gemenskapsnivå, Om det finns europeiska standarder på området, till exempel mil­ där sådana finns. jömärkning, energimärkning och andra tekniska referenssystem fastställda av europeiska standardiseringsorgan, ska de tekniska specifikationerna utformas enligt de standarderna. De tekniska specifikationerna ska inte föreskriva var utrustningen och syste­ När det gäller biomassa ska medlemsstaterna främja omvandlings­ men ska certifieras och bör inte utgöra ett hinder för den inre teknik med en verkningsgrad på minst 85 % i fråga om använd­ marknadens funktion. ning i hushåll och kommersiella tillämpningar, och minst 70 % i

inom industrin.

3. Medlemsstaterna ska rekommendera alla aktörer, särskilt

När det gäller värmepumpar ska medlemsstaterna gynna sådana lokala och regionala administrativa organ, att de vid planering, utformning, byggande och renovering av industri- eller bostads­ som uppfyller minimikraven i fråga om miljömärkning i kommis­ områden ser till att det installeras utrustning och system för sionens beslut 2007/742/EG av den 9 november 2007 om fast­

ställande av ekologiska kriterier för tilldelning av gemenskapens användning av el, värme och kyla från förnybara energikällor

miljömärke till eldrivna eller gasdrivna värmepumpar och gas­ samt för fjärrvärme och fjärrkyla. Medlemsstaterna ska särskilt 1

drivna absorptionsvärmepumpar ( ). uppmuntra lokala och regionala administrativa organ att ta med uppvärmning och kylning från förnybara energikällor i plane­ ringen av stadsinfrastrukturen, när så är lämpligt. (1) EUT L 301, 20.11.2007, s. 14.

Bilaga 1

L 140/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

När det gäller termisk solenergi ska medlemsstaterna främja Artikel 15 användningen av certifierad utrustning och certifierade system

Ursprungsgaranti för el, värme och kyla som produceras

som bygger på europeiska standarder där sådana finns, däribland

från förnybara energikällor

miljömärkning, energimärkning och andra tekniska referenssys­ tem som utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen.

1. Medlemsstaterna ska, i syfte att för slutkunderna visa hur

stor andel eller mängd energi från förnybara energikällor som När medlemsstaterna vid tillämpningen av denna punkt bedömer

ingår i energileverantörens energimix, i enlighet med artikel 3.6 i verkningsgrad samt kostnader/resultat för sådana system och

direktiv 2003/54/EG, säkerställa att ursprunget på el som produ­ sådan utrustning ska de använda gemenskapsförfaranden, eller,

ceras från förnybara energikällor, kan garanteras som sådan i den om sådana inte finns, internationella förfaranden, där sådana

mening som avses i det här direktivet, i enlighet med objektiva, finns.

transparenta och icke-diskriminerande kriterier.

Artikel 14 2. Medlemsstaterna ska därför säkerställa att en ursprungsga­

ranti utfärdas efter begäran från en producent av el från förnybara

Information och utbildning energikällor. Medlemsstaterna får arrangera så att ursprungsga­

rantier utfärdas på begäran av producenter av värme och kyla från

förnybara energikällor. Ett sådant arrangemang får kräva en mini­ 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om stödåt­ mikapacitetsgräns. Standardstorleken för en ursprungsgaranti ska gärder finns tillgänglig för alla relevanta aktörer, såsom konsu­ vara 1 MWh. Endast en ursprungsgaranti ska utfärdas för varje menter, byggare, installatörer, arkitekter och leverantörer av energienhet som produceras. värme-, kyl- och elutrustning och -system och fordon som kan drivas med energi från förnybara energikällor

Medlemsstaterna ska säkerställa att samma energienhet från för­

nybara energikällor beaktas endast en gång. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om netto­ fördelarna med, kostnaderna för och energieffektiviteten hos utrustning och system för användning av värme, kyla och el från Medlemsstaterna får föreskriva att stöd inte ska beviljas en pro­ förnybara energikällor görs tillgänglig av antingen leverantören av ducent som erhåller en ursprungsgaranti för samma energipro­ utrustningen eller systemet eller av nationella behöriga duktion från förnybara energikällor. myndigheter.

Ursprungsgarantin ska inte påverka avgörandet huruvida en med­ 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att certifieringssystem eller lemsstats uppfyller bestämmelserna i artikel 3 eller inte. Överfö­ motsvarande kvalifikationssystem senast den 31 december 2012 ring av ursprungsgarantier, separat eller tillsammans med den görs eller finns tillgängliga för installatörer av små pannor och fysiska överföringen av energi, ska inte påverka medlemsstatens ugnar som drivs med biomassa, solcells- och solvärmesystem, sys­ beslut att använda statistiska överföringar, gemensamma projekt tem för ytnära jordvärme samt värmepumpar. Dessa system får i eller gemensamma stödsystem för måluppfyllelsen eller beräk­ förekommande fall ta hänsyn till befintliga system och strukturer ningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara och ska baseras på kriterierna i bilaga IV. Medlemsstaterna ska energikällor i enlighet med artikel 5. erkänna certifieringar som andra medlemsstater utfärdat i enlig­ het med dessa kriterier.

3. En ursprungsgaranti får användas endast inom tolv måna­

der från och med produktionen av motsvarande energienhet. En 4. Medlemsstaterna ska ge allmänheten tillgång till informa­ ursprungsgaranti ska annulleras efter det att den använts. tion om certifieringssystem eller motsvarande kvalifikationssys­ tem som avses i punkt 3. Medlemsstaterna får också ge tillgång till förteckningen över installatörer som är kvalificerade eller certifie­ 4. Medlemsstaterna eller utsedda behöriga organ ska övervaka rade i enlighet med de bestämmelser som avses i punkt 3. utfärdande, överföring och annullering av ursprungsgarantier. De

utsedda behöriga organen ska ha icke-överlappande geografiska

ansvarsområden och vara oberoende av produktions-, handels- 5. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla relevanta aktörer, och leveransverksamhet. särskilt planerare och arkitekter, ges vägledning så att de kan över­ väga den optimala kombinationen av energi från förnybara ener­ gikällor, högeffektiv teknik och fjärrvärme och fjärrkyla när de 5. Medlemsstaterna eller de behöriga organen som utsetts ska planerar, utformar, bygger och renoverar industri- eller inrätta lämpliga mekanismer för att säkerställa att ursprungsga­ bostadsområden. rantier utfärdas, överförs och annulleras elektroniskt och att de är

korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägeri.

6. Medlemsstaterna ska, med deltagande av lokala och regio­ nala myndigheter, utveckla lämpliga program för information, 6. En ursprungsgaranti ska innehålla uppgifter om åtminstone ökad medvetenhet, vägledning eller utbildning för att informera medborgarna om fördelarna med att utveckla och använda energi från förnybara energikällor samt de praktiska detaljerna kring a) den energikälla energin produceras från samt start- och slut­ detta. datum för produktion,

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/35

b) huruvida garantin gäller Artikel 16

Åtkomst till och drift av näten

i) el, eller

1. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att utveckla

ii) kyla eller värme, nätinfrastrukturen för transmission och distribution, intelligenta

nät, lagringsanläggningar och elsystemet för att möjliggöra en

säker drift av elsystemet, eftersom detta tillgodoser ytterligare

utveckling av elproduktion från förnybara energikällor, inklusive c) namnet på den anläggning där energin produceras, var den

sammankopplingar mellan medlemsstaterna, och mellan med­

är belägen, vilken typ av anläggning det rör sig om och dess

lemsstaterna och tredjeländer. Medlemsstaterna ska även vidta

kapacitet,

lämpliga åtgärder för att påskynda godkännandeförfarandena

för nätinfrastruktur och samordna godkännande av nätinfrastruk­

tur med hjälp av administrativa förfaranden och d) huruvida och i vilken omfattning anläggningen har åtnjutit

planeringsförfaranden. investeringsstöd, huruvida och i vilken omfattning energien­ heten i någon form har fått något annat stöd genom ett nationellt stödsystem, och typen av stödsystem,

2. I enlighet med krav som rör underhållet av nätets tillförlit­

lighet och säkerhet ska medlemsstaterna, på grundval av transpa­ e) datum då anläggningen togs i drift, renta och icke-diskriminerande kriterier som fastställts av de

behöriga nationella myndigheterna,

f) datum och land för utfärdande samt ett unikt

identifieringsnummer. a) se till att de systemansvariga för transmissions- och distribu­

tionssystemen på sina territorier garanterar transmissionen

och distributionen av el från förnybara energikällor, 7. När en elleverantör ska styrka hur stor andel eller mängd energi från förnybara energikällor som ingår i dennes energimix vid tillämpningen av artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG får leve­ b) sörja för att el från förnybara energikällor får antingen prio­ rantören göra detta genom ursprungsgarantierna. riterad åtkomst eller garanterad åtkomst till elnätet,

8. Den mängd energi från förnybara energikällor som motsva­ c) se till att de systemansvariga för transmissionssystemen då de rar ursprungsgarantierna och som överförs av en elleverantör till avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggning­ en tredje part ska dras ifrån andelen energi från förnybara ener­ arna prioriterar anläggningar som använder förnybara ener­ gikällor som ingår i dess energimix vid tillämpningen av arti­ gikällor, i den mån säkerheten för driften av det nationella kel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. elsystemet tillåter det och på grundval av transparenta och

icke-diskriminerande kriterier. Medlemsstaterna ska se till att

lämpliga nät- och marknadsrelaterade driftsåtgärder vidtas så 9. Medlemsstater ska erkänna de ursprungsgarantier som att andelen el från förnybara energikällor inte minskas mer utfärdas av andra medlemsstater i enlighet med detta direktiv, ute­ än nödvändigt. Om betydande åtgärder vidtas för att minska slutande som bevis för det som avses i punkterna 1 och 6 a–f. En andelen el från förnybara energikällor för att garantera säker­ medlemsstat får vägra att erkänna en ursprungsgaranti endast om heten i det nationella elsystemet och en trygg energiförsörj­ den har välgrundade tvivel på dess riktighet, tillförlitlighet eller ning, ska medlemsstaterna se till att de systemansvariga trovärdighet. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om en rapporterar till de behöriga tillsynsmyndigheterna om dessa sådan vägran och skälen till denna. åtgärder och anger vilka avhjälpande åtgärder de har för

avsikt att vidta för att förhindra att andelen el från förnybara

energikällor minskas mer än vad som är lämpligt. 10. Om kommissionen finner att en vägran att erkänna en ursprungsgaranti är ogrundad, får kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten ska erkänna den. 3. Medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för

transmissions- och distributionssystemen utarbetar och offentlig­

gör standardregler för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska 11. En medlemsstat får, i enlighet med gemenskapslagstift­ bäras och fördelas, såsom nätanslutningar och nätförstärkningar, ningen, införa objektiva, transparenta och icke-diskriminerande förbättrad drift av nätet och föreskrifter om hur anslutningsreg­ kriterier för användningen av ursprungsgarantier som uppfyller lerna ska tillämpas utan diskriminering, något som är nödvändigt skyldigheterna enligt artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. för att integrera nya producenter som levererar el från förnybara

energikällor till det sammankopplade nätet.

12. När energileverantörer saluför energi från förnybara ener­ gikällor till kunder med hänvisning till miljömässiga eller andra Reglerna ska baseras på objektiva, transparenta och ickefördelar med energi från förnybara energikällor, får medlemssta­ diskriminerande kriterier som tar särskild hänsyn till samtliga terna kräva att dessa energileverantörer tillgängliggör sammanfat­ kostnader och fördelar förknippade med anslutningen av dessa tad information om mängden eller andelen energi från förnybara producenter till nätet och de särskilda omständigheterna för pro­ energikällor som kommer från anläggningar eller ökad kapacitet ducenter i avlägsna regioner och i regioner med låg befolknings­ som tagits i drift efter den 25 juni 2009. täthet. Reglerna får föreskriva om olika typer av anslutningar.

Bilaga 1

L 140/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

4. När så är lämpligt får medlemsstaterna kräva att de system­ 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för ansvariga för transmissions- och distributionssystemen helt eller naturgas (1), särskilt vad avser nätanslutningsbestämmelser som delvis bär de kostnader som avses i punkt 3. Medlemsstaterna ska inbegriper krav rörande gasens kvalitet, lukt och tryck. Medlems­ se över och vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra ramarna staterna ska även kräva att systemansvariga för transmissions- och och reglerna för att bära och fördela de kostnader som avses i distributionssystemen offentliggör avgifterna för anslutning till punkt 3 senast den 30 juni 2011 och därefter vartannat år för att förnybara gaskällor på grundval av transparenta och ickesäkerställa integrationen av nya producenter enligt den punkten. diskriminerande kriterier.

5. Medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för 11. Medlemsstaterna ska i sina nationella handlingsplaner för transmissions- och distributionssystemen ger de nya producenter energi från förnybara energikällor göra en bedömning av behovet av energi från förnybara energikällor som vill ansluta sig till sys­ av ny infrastruktur för fjärrvärme och fjärrkyla från förnybara temet de omfattande och detaljerade uppgifter som krävs, energikällor för att det i artikel 3.1 angivna nationella målet för däribland 2020 ska uppnås. Medlemsstaterna ska i relevanta fall och i enlig­

het med denna bedömning vidta åtgärder för att utveckla en fjär­

rvärmeinfrastruktur som lämpar sig för utvecklingen av a) omfattande och detaljerade uppskattningar av produktion av värme och kyla i stora anläggningar för biomassa,

anslutningskostnaderna, solenergi och geotermisk energi.

b) en rimlig och exakt tidsplan för mottagande och handlägg­

ning av ansökan om anslutning till nätet, Artikel 17

Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande

c) en rimlig vägledande tidsplan för föreslagen anslutning till biobränslen

nätet.

Medlemsstaterna får tillåta att de producenter av el från förnybara 1. Oavsett om råvarorna odlats inom eller utanför gemenska­ energikällor som vill ansluta sig till nätet använder sig av en pens territorium ska energi från biodrivmedel och flytande bio­ anbudsförfrågan för anslutningsarbetet. bränslen beaktas för följande syften i a, b och c endast om de

uppfyller hållbarhetskriterierna i punkterna 2–6:

6. Den kostnadsdelning som avses i punkt 3 ska ske genom en mekanism som baseras på objektiva, transparenta och icke- a) Mätning av hur väl kraven i detta direktiv rörande nationella diskriminerande kriterier som tar hänsyn till de fördelar anslut­ mål uppfylls. ningarna kan innebära för de producenter som ansluter sig i början och de som ansluter sig senare samt för de systemansva­ riga för transmissions- och distributionssystemen. b) Mätning av hur kvoter för energi från förnybara energikällor

uppfylls.

7. Medlemsstaterna ska se till att transmissions- och distribu­ tionsavgifterna inte innebär diskriminering av el från förnybara energikällor, särskilt inte el från förnybara energikällor i avlägsna c) Möjlighet att få finansiellt stöd för användning av biodrivme­

del och flytande biobränslen. regioner, till exempel öregioner, och i regioner med låg befolk­ ningstäthet. Medlemsstaterna ska se till att transmissions- och distributionsavgifterna inte innebär diskriminering av gas från för­ nybara energikällor. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall

och restprodukter, utom restprodukter från jordbruk, vattenbruk,

fiske och skogsbruk, behöver emellertid endast uppfylla hållbar­ 8. Medlemsstaterna ska se till att de avgifter som systemansva­ hetskriterierna i punkt 2 för att beaktas för de syften som anges i riga för transmissions- och distributionssystemen tar ut för trans­ leden a, b och c. mission och distribution av el från anläggningar som använder energi från förnybara energikällor motsvarar realiserbara kost­ nadsfördelar som uppkommer genom anläggningens anslutning 2. De minskade växthusgasutsläppen genom användningen av till nätet. Sådana kostnadsfördelar kan uppstå genom direkt biodrivmedel och flytande biobränslen för de syften som anges i användning av ett lågspänningsnät. punkt 1 a, b och c ska vara åtminstone 35 %.

9. I relevanta fall ska medlemsstaterna göra en bedömning av Från och med den 1 januari 2017 ska de minskade växthusgasut­ behovet av en utbyggnad av nuvarande infrastrukturer inom gas­ släppen genom användningen av biodrivmedel och flytande bio­ näten för att underlätta integreringen av gas från förnybara bränslen för de syften som anges i punkt 1 a, b och c vara energikällor. åtminstone 50 %. Från och med den 1 januari 2018 ska denna

minskning av växthusgasutsläppen vara åtminstone 60 % för bio­

drivmedel och flytande biobränslen som producerats i anlägg­ 10. I relevanta fall ska medlemsstaterna kräva att systemansva­

ningar vars produktion startat den 1 januari 2017 eller senare. riga för transmissions- och distributionssystemen inom sina ter­ ritorier offentliggör tekniska bestämmelser i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den (1) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/37

De minskade växthusgasutsläppen genom användning av biodriv­ 4. Biodrivmedel och flytande biobränslen som beaktas för de medel och flytande biobränslen ska beräknas i enlighet med syften som anges i punkt 1 a, b och c ska inte produceras från artikel 19.1. råvaror från mark med stora kollager, dvs. mark vars status i

januari 2008 utgjordes av något av följande, men som inte längre

gör det. För biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som var i drift den 23 januari 2008, ska det första stycket tillämpas från och med den 1 april 2013.

a) Våtmarker, dvs. mark som under hela året, eller en betydande

del av året, är täckt eller genomdränkt av vatten.

3. Biodrivmedel och flytande biobränslen som beaktas för de syften som anges i punkt 1 a, b och c får inte produceras från råvaror från mark som har stort värde för den biologiska mång­

b) Kontinuerligt beskogade områden, dvs. mark som omfattar falden, dvs. mark vars status i januari 2008 eller därefter utgjor­

mer än en hektar med träd som är högre än fem meter och des av något av följande, oavsett om marken fortfarande har

ett krontak som täcker mer än 30 % av ytan, eller med befint­ denna status:

liga träd som kan uppnå dessa värden.

a) Naturskog och annan trädbevuxen mark, dvs. skog och

annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte c) Mark som omfattar mer än en hektar med träd som är högre

finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och än fem meter och ett krontak som täcker mellan 10 %

där de ekologiska processerna inte störts i betydande och 30 % av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå

utsträckning. dessa värden, om det inte kan visas att kollagret i området

före och efter omställning är sådant att, när metoden som

anges i del C i bilaga V tillämpas, villkoren i punkt 2 i denna b) Områden som utsetts artikel skulle uppfyllas.

i) i lag eller av den relevanta behöriga myndigheten för

naturskyddssyften, eller Bestämmelserna i den här punkten gäller inte om marken, vid tid­

punkten då råvarorna anskaffades, hade samma status som i

januari 2008.

ii) för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade

ekosystem eller arter som är erkända i internationella

avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mel­

5. Biodrivmedel och flytande biobränslen som beaktas för de

lanstatliga organisationer eller av Internationella natur­

syften som anges i punkt 1 a, b och c ska inte framställas från

skyddsunionen, förutsatt att de erkänts i enlighet med

råvaror som erhålls från mark som var torvmark i januari 2008,

artikel 18.4 andra stycket,

om det inte finns belägg för att odling och skörd av detta råma­

terial inte medför dränering av tidigare odikad mark.

om det inte finns belägg för att produktionen av råvarorna inte påverkar dessa naturskyddssyften.

6. Jordbruksråvaror som odlats i gemenskapen och som

används för produktion av biodrivmedel och flytande biobräns­ c) Gräsmark med stor biologisk mångfald som är len som beaktas för de syften som anges i punkt 1 a, b och c ska

införskaffas i enlighet med kraven och normerna i de bestämmel­

ser som avses under rubriken Miljö i del A och i punkt 9 i bilaga II

i) naturlig, dvs. gräsmark som skulle förbli gräsmark i till rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om

avsaknad av mänsklig verksamhet och som bibehåller upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direkt­

den naturliga artsammansättningen och ekologiska sär­ stöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken

och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare samt (1)

drag och processer, eller

i enlighet med de minimikrav för god jordbrukshävd och goda

miljöförhållanden som anges i artikel 6.1 i den förordningen.

ii) icke naturlig, dvs. gräsmark som skulle upphöra att vara

gräsmark i avsaknad av mänsklig verksamhet och som

är rik på arter och inte skadad, om det inte finns belägg

7. Kommissionen ska, för tredjeländer och medlemsstater som

för att insamlande av råvaran är nödvändig för att bevara

är viktiga källor till biodrivmedel, eller till råvaror för biodrivme­

markens status som gräsmark.

del, som används i gemenskapen, vartannat år för Europaparla­

mentet och rådet lägga fram en rapport om de nationella åtgärder

som vidtas för att beakta hållbarhetskriterierna i punkterna 2–5 Kommissionen ska fastställa kriterier och geografisk räckvidd för och för att skydda mark, vatten och luft. Den första rapporten ska de gräsområden som ska omfattas av första stycket c. Dessa åtgär­ överlämnas 2012. der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri­ vande förfarande med kontroll som avses i artikel 25.4. (1) EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.

Bilaga 1

L 140/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

Kommissionen ska vartannat år rapportera till Europaparlamen­ 9. Senast den 31 december 2009 ska kommissionen rappor­ tet och rådet om vilken inverkan den ökade efterfrågan på bio­ tera om kraven på ett hållbarhetssystem för energimässig använd­ drivmedel har haft på den sociala hållbarheten i gemenskapen ning av andra typer av biomassa än biodrivmedel och flytande och i tredjeländer och om vilken verkan gemenskapens biodriv­ biobränslen. Rapporten ska i lämpliga fall åtföljas av förslag till medelspolitik har haft på tillgången till livsmedel till överkomligt Europaparlamentet och rådet på ett hållbarhetssystem för annan pris, särskilt för människor som lever i utvecklingsländer, samt energianvändning av biomassa. Denna rapport och förslag i rap­ om bredare utvecklingsfrågor. Rapporterna ska ta upp respekten porten ska bygga på tillgängliga vetenskapliga rön av högsta kva­ för markrättigheter. Rapporterna ska för tredjeländer och med­ litet, under beaktande av den senaste utvecklingen inom relevanta lemsstater som är viktiga källor för råvaror till biodrivmedel som innovativa processer. Om den analys som gjorts i detta syfte visar används i gemenskapen ange huruvida landet har ratificerat och att det skulle vara lämpligt att införa ändringar, vad avser bio­ genomfört var och en av följande ILO-konventioner: massa från skogsbruket, i beräkningsmetoden i bilaga V eller i

hållbarhetskraven när det gäller kollager i samband med biodriv­

medel och flytande biobränslen, ska kommissionen i lämpliga fall — Konvention (nr 29) angående tvångs- eller obligatoriskt samtidigt lägga fram sådana förslag till Europaparlamentet och

arbete. rådet.

— Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten.

Artikel 18

Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna

— Konvention (nr 98) angående tillämpning av principerna för för biodrivmedel och flytande biobränslen

organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

— Konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor 1. I de fall biodrivmedel och flytande biobränslen ska beaktas

för arbete av lika värde. för de syften som anges i artikel 17.1 a, b och c, ska medlemssta­

terna kräva att de ekonomiska aktörerna visar att de hållbarhets­

kriterier som anges i artikel 17.2–17.5 har uppfyllts. För detta — Konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete. syfte ska de kräva att de ekonomiska aktörerna använder ett mass­

balanssystem som

— Konvention (nr 111) angående diskriminering i fråga om

anställning och yrkesutövning.

a) medger att partier med råvaror eller biobränslen med olika

hållbarhetsegenskaper kan blandas, — Konvention (nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete.

— Konvention (nr 182) om förbud mot och omedelbara åtgär­ b) kräver att information om hållbarhetsegenskaperna hos och

der för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete. storleken på de partier som avses i led a förblir kopplad till

blandningen, och

Dessa rapporter ska för tredjeländer och medlemsstater som är viktiga källor till råvaror för biodrivmedel som används inom gemenskapen ange huruvida landet har ratificerat och genomfört

c) fastställer att summan av alla partier som tas från bland­

ningen ska beskrivas ha samma hållbarhetsegenskaper, i

samma mängder, som summan av alla partier som har till­ — Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, förts blandningen.

— konventionen om internationell handel med utrotningsho­

tade arter av vilda djur och växter.

2. Kommissionen ska 2010 och 2012 rapportera till Europa­

parlamentet och rådet om driften av den massbalansmetod för

kontroll av överensstämmelse som beskrivs i punkt 1 och om Den första rapporten ska överlämnas 2012. Kommissionen ska möjligheten att tillåta andra kontrollmetoder för vissa eller alla vid behov föreslå korrigerande åtgärder, i synnerhet om det visar typer av råvaror, biodrivmedel eller flytande biobränslen. Kom­ sig att produktionen av biodrivmedel i betydande grad påverkar missionen ska i sin bedömning beakta de kontrollmetoder där livsmedelspriserna. information om hållbarhetsegenskaper inte behöver vara fysiskt

kopplad till vissa partier eller blandningar. Vid bedömningen ska

man beakta behovet av att bibehålla kontrollsystemets integritet 8. Med avseende på de syften som anges i punkt 1 a, b och c och effektivitet, samtidigt som man undviker att lägga en orim­ får medlemsstaterna inte av andra skäl som rör hållbarhet vägra ligt tung börda på industrin. Rapporten ska när så är lämpligt att beakta biodrivmedel och flytande biobränslen som erhållits i åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet beträffande enlighet med den här artikeln. användningen av andra kontrollmetoder.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/39

3. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att de eko­ Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internatio­ nomiska aktörerna tillhandahåller tillförlitlig information och att nella system med normer för produktion av biomassaprodukter de på begäran gör de uppgifter som låg till grund för informatio­ innehåller tillförlitliga uppgifter för de syften som anges i arti­ nen tillgängliga för medlemsstaten. Medlemsstaterna ska kräva att kel 17.2 eller visar att leveranserna av biodrivmedel uppfyller håll­ de ekonomiska aktörerna ser till att informationen genomgår en barhetskriterierna i artikel 17.3–17.5. Kommissionen får besluta tillfredsställande oberoende granskning och att de tillhandahåller att dessa system innehåller tillförlitliga uppgifter om vilka åtgär­ bevis på att detta har gjorts. Granskningen ska kontrollera att de der som vidtagits för att skydda områden som erbjuder grundläg­ system som de ekonomiska aktörerna använder är korrekta, till­ gande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av förlitliga och skyddade mot bedrägerier. Granskningen ska också avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten innehålla en utvärdering av provtagningens frekvens och den och luft, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven metod som använts för den samt av uppgifternas tillförlitlighet. vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt de

aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket. Kommissionen får

också erkänna skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrot­

ningshotade ekosystem eller arter som erkänns genom internatio­ Den information som avses i första stycket ska i synnerhet inbe­ nella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av gripa information om hur hållbarhetskriterierna i arti­ mellanstatliga organisationer eller av Internationella natur­ kel 17.2–17.5 har respekterats och lämplig och relevant skyddsunionen, vid tillämpning av artikel 17.3 b ii. information om de åtgärder som vidtagits för att skydda mark, vatten och luft, för att återställa skadad mark, för att undvika överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentill­ gång samt lämplig och relevant information om de åtgärder som Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internatio­ vidtagits för att ta hänsyn till de aspekter som avses i artikel 17.7 nella system för att mäta minskningen av växthusgasutsläpp inne­ andra stycket. håller tillförlitliga uppgifter för de syften som anges i artikel 17.2.

Kommissionen ska i enlighet med det rådgivande förfarande som Kommissionen får besluta att mark som omfattas av ett nationellt avses i artikel 25.3 upprätta en förteckning över den lämpliga och eller regionalt program för återställande av allvarligt skadad eller relevanta information som avses i de första två styckena. Den ska kraftigt förorenad mark uppfyller de kriterier som fastställs i del särskilt se till att tillhandahållandet av informationen inte innebär C punkt 9 i bilaga V. en orimligt tung administrativ börda för aktörerna i allmänhet och för småbrukare, producentorganisationer och kooperativ i synnerhet.

5. För att kommissionen ska fatta beslut i enlighet med punkt 4

krävs det att avtalet eller systemet uppfyller tillfredsställande nor­

mer för tillförlitlighet, öppenhet och oberoende granskning. Sys­ De skyldigheter som anges i denna punkt ska gälla oavsett om tem för att mäta minskningen av växthusgasutsläpp ska också biodrivmedlen eller de flytande biobränslena produceras inom uppfylla de krav på metoder som anges i bilaga V. Förteckningar gemenskapen eller importeras. över de områden med stort värde för den biologiska mångfalden

som avses i artikel 17.3 b ii ska uppfylla tillfredsställande normer

för objektivitet och överensstämma med internationellt erkända

normer samt kunna överklagas på lämpligt sätt. Medlemsstaterna ska i aggregerad form lägga fram den informa­ tion som avses i första stycket i denna punkt för kommissionen. Kommissionen ska offentliggöra denna information på den öppenhetsplattform som avses i artikel 24 i sammanfattad form, 6. Beslut enligt punkt 4 ska antas i enlighet med det rådgi­ där konfidentialiteten hos kommersiellt känsliga uppgifter vande förfarande som avses i artikel 25.3. De ska ha en giltighets­ bevaras. period på högst fem år.

4. Gemenskapen ska sträva efter att ingå bilaterala eller multi­ 7. Om en ekonomisk aktör lägger fram bevis eller uppgifter laterala avtal med tredjeländer vilka innehåller bestämmelser om som erhållits i enlighet med ett avtal eller system som varit före­ hållbarhetskriterier som motsvarar de kriterier som fastställs i mål för ett beslut enligt punkt 4, i den utsträckning som omfattas detta direktiv. När gemenskapen har ingått avtal vilka innehåller av det beslutet, får en medlemsstat inte kräva att leverantören till­ bestämmelser i ämnen som omfattas av de hållbarhetskriterier handahåller ytterligare bevis på överensstämmelse med de håll­ som anges i artikel 17.2–17.5, får kommissionen besluta att dessa barhetskriterier som fastställs i artikel 17.2–17.5 eller information avtal visar att biodrivmedel och flytande biobränslen som produ­ om de åtgärder som avses i punkt 3 andra stycket i den här ceras från råvaror som odlats i dessa länder uppfyller hållbarhets­ artikeln. kriterierna i fråga. Vid ingåendet av dessa avtal ska särskild uppmärksamhet ägnas de åtgärder som vidtagits för att bevara områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd), 8. På begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ska skydd av mark, vatten och luft, indirekta ändringar i markanvänd­ kommissionen undersöka tillämpningen av artikel 17 i fråga om ning, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vat­ en källa för biodrivmedel eller flytande biobränsle och, inom sex tenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt de månader från mottagandet av en begäran och i enlighet med aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket. det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.3, besluta

Bilaga 1

L 140/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

om den berörda medlemsstaten får beakta biodrivmedel eller fly­ 3. Normalvärdena i del A i bilaga V för biodrivmedel och de tande biobränsle från den källan med avseende på de syften som disaggregerade normalvärdena för odling i del D i bilaga V för anges i artikel 17.1 a, b och c. biodrivmedel och flytande biobränslen får användas endast om

råvarorna

9. Senast den 31 december 2012 ska kommissionen rappor­ tera till Europaparlamentet och rådet om a) odlas utanför gemenskapen,

a) effektiviteten hos systemet för tillhandahållande av informa­

b) odlas inom gemenskapen i områden som ingår i de förteck­

tion om hållbarhetskriterier, och

ningar som avses i punkt 2, eller

b) huruvida det är genomförbart och lämpligt att införa bin­

dande krav i fråga om skyddet av luft, mark eller vatten, med c) är avfall eller restprodukter som inte härrör från jordbruk,

hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen och till gemenska­ vattenbruk eller fiske. pens internationella förpliktelser.

För biodrivmedel och flytande biobränslen som inte omfattas av Vid behov ska kommissionen föreslå korrigerande åtgärder. led a, b eller c ska de faktiska värdena för odling användas.

4. Senast den 31 mars 2010 ska kommissionen överlämna en

Artikel 19

rapport till Europaparlamentet och rådet om möjligheten att upp­

Beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel och rätta förteckningar över områden i tredjeländer där de typiska

flytande biobränslen växthusgasutsläppen från odling av jordbruksråvaror kan förvän­

tas bli lägre än eller lika höga som de utsläpp som rapporterats

under rubriken ”Odling” i del D i bilaga V, varvid rapporten om 1. Med avseende på tillämpningen av artikel 17.2 ska de mins­ möjligt ska åtföljas av sådana förteckningar och en beskrivning av kade växthusgasutsläppen genom användningen av biodrivmedel den metod och de uppgifter som använts för att sammanställa och flytande biobränslen beräknas enligt följande, nämligen dem. Rapporten ska vid behov åtföljas av relevanta förslag.

a) genom att använda normalvärdet när ett normalvärde för

5. Kommissionen ska senast den 31 december 2012 och där­

minskningen av växthusgasutsläppen för en produktions­

efter vartannat år rapportera om de uppskattade typiska värdena

kedja fastställs i del A eller B i bilaga V och när el-värdet för

och normalvärdena i delarna B och E i bilaga V, med särskilt beak­

dessa biodrivmedel eller flytande biobränslen, som beräknas

tande av utsläpp från transporter och bearbetning, och får om

i enlighet med del C punkt 7 i bilaga V, är lika med eller min­

nödvändigt besluta att korrigera värdena. Dessa åtgärder, som

dre än noll,

avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i

enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses b) genom att använda ett faktiskt värde som beräknas i enlighet i artikel 25.4.

med den metod som fastställs i del C i bilaga V, eller

6. Kommissionen ska senast den 31 december 2010 lägga c) genom att använda ett värde beräknat som summan av fak­ fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn

torerna i den formel som avses i del C punkt 1 i bilaga V, var­ av konsekvenserna av indirekta ändringar av markanvändning på

vid de disaggregerade normalvärdena i del D eller E i bilaga V växthusgasutsläppen och möjliga vägar för att minimera dessa

får användas för vissa faktorer, och faktiska värden beräknade konsekvenser. Rapporten ska, vid behov, åtföljas av ett förslag,

i enlighet med den metod som fastställs i del C i bilaga V för som grundar sig på bästa tillgängliga vetenskapliga rön, och inne­

alla övriga faktorer. hålla en konkret metod för utsläpp från förändringar i kollager

som orsakas av indirekta ändringar av markanvändningen, för att

säkerställa efterlevnad av detta direktiv, särskilt artikel 17.2. 2. Senast den 31 mars 2010 ska medlemsstaterna till kommis­ sionen överlämna en rapport med en förteckning över de områ­ den på deras territorier som klassificeras som nivå 2 enligt den Ett sådant förslag ska omfatta nödvändiga skyddsåtgärder för att gemensamma nomenklaturen för statistiska territoriella enheter ge säkerhet åt investeringar som gjorts innan denna metod tilläm­ (Nuts) eller som en mer disaggregerad Nuts-nivå i enlighet med pas. Med avseende på anläggningar som producerade biodrivme­ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av del före slutet av 2013, ska tillämpningen av de åtgärder som den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur avses i första stycket inte, förrän den 31 december 2017, leda till för statistiska territoriella enheter (Nuts)(1), när de typiska växt­

att biodrivmedel som produceras i dessa anläggningar inte anses husgasutsläppen från odling av jordbruksråvaror kan förväntas uppfylla hållbarhetskriterierna enligt detta direktiv om de annars vara lägre än eller lika höga som de utsläpp som rapporterats hade gjort det, under förutsättning att dessa biodrivmedel medför under rubriken ”Disaggregerade normalvärden för odling” i del D en minskning av växthusgasutsläpp på minst 45 %. Detta ska gälla i bilaga V till detta direktiv, varvid rapporten ska åtföljas av en

för biodrivmedelsanläggningarnas kapacitet vid slutet av 2012. beskrivning av den metod och de uppgifter som använts för att sammanställa förteckningen. Metoden ska beakta markegenska­ perna, klimatet och förväntad skördenivå. Europaparlamentet och rådet ska sträva efter att fatta beslut senast

den 31 december 2012 om sådana eventuella förslag som lagts (1) EUT L 154, 21.6.2003, s. 1. fram av kommissionen.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/41

7. Bilaga V får anpassas till den tekniska och vetenskapliga Då biobränsleandelen i mineraloljederivat överstiger 10 volym­ utvecklingen, bland annat genom tillägg av värden för ytterligare procent ska medlemsstaterna kräva att det anges vid produktionskedjor för biodrivmedel för samma eller för andra försäljningsstället. råvaror och genom ändring av den metod som fastställs i del C. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlig­ 2. När operatörerna ska visa att de uppfyller nationella kvoter het med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i för energi från förnybara energikällor och målet om andelen artikel 25.4. energi från förnybara energikällor i samtliga transporter enligt

artikel 3.4, ska bidraget från biodrivmedel som produceras från

avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel samt material När det gäller anpassning av normalvärdena och den metod som

som innehåller både cellulosa och lignin räknas dubbelt jämfört fastställs i bilaga V, ska särskild uppmärksamhet ägnas

med andra biodrivmedel.

— redovisningsmetoden för avfall och restprodukter,

Artikel 22

— redovisningsmetoden för samprodukter,

Medlemsstaternas rapportering

— redovisningsmetoden för kraftvärme, och

1. Varje medlemsstat ska, senast den 31 december 2011 och

därefter vartannat år, lämna in en rapport till kommissionen om — den status som tilldelas skörderester som samprodukter.

hur främjandet och användningen av energi från förnybara ener­

gikällor utvecklas. Den sjätte rapporten, som ska lämnas in senast Normalvärdena för biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfall­ den 31 december 2021, ska vara den sista rapport som krävs. solja ska ses över så snart som möjligt.

Rapporten ska särskilt behandla följande: Eventuella ändringar av eller tillägg till förteckningen över nor­ malvärden i bilaga V ska uppfylla följande:

a) Den sektorsvisa (el, värme och kyla samt transport) och den a) Om bidraget till de totala utsläppen från en faktor är litet, om totala andelen energi från förnybara energikällor under de två

avvikelsen är begränsad eller om det är mycket dyrt eller föregående kalenderåren samt de åtgärder som vidtagits eller

besvärligt att fastställa de faktiska värdena, ska normalvär­ planeras på nationell nivå för att främja tillväxten av energi

dena vara typiska för normala produktionsprocesser. från förnybara energikällor, med beaktande av det vägle­

dande förloppet i bilaga 1 del B, i enlighet med artikel 5.

b) I alla övriga fall ska normalvärdena vara konservativa jäm­

fört med normala produktionsprocesser. b) Införande och funktionssätt för stödsystem och andra åtgär­

der för att främja energi från förnybara energikällor samt alla 8. Detaljerade definitioner ska fastställas, inbegripet de tek­ förändringar beträffande de åtgärder som tillämpas jämfört niska specifikationer som krävs för de kategorier som anges i del med dem i medlemsstaternas nationella handlingsplaner för C punkt 9 i bilaga V. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke energi från förnybara energikällor och information om hur väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska den stödda elen fördelas till slutkunderna i enlighet med arti­ antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll kel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. som avses i artikel 25.4.

c) En beskrivning av hur medlemsstaten, i förekommande fall,

lagt upp sitt stödsystem för att ta hänsyn till sådana tillämp­

Artikel 20

ningar av energi från förnybara energikällor som ger extra

Genomförandeåtgärder fördelar i förhållande till andra, jämförbara tillämpningar,

men som samtidigt kan medföra högre kostnader, inbegripet

biodrivmedel som framställs av avfall, restprodukter, cellu­ De genomförandeåtgärder som avses i artiklarna 17.3 andra losa från icke-livsmedel samt material som innehåller både stycket, 18.3 tredje stycket, 18.6, 18.8, 19.5, 19.7 första stycket cellulosa och lignin. och 19.8 i det här direktivet ska även fullt ut beakta de syften som anges i artikel 7a i direktiv 98/70/EG.

d) En beskrivning av hur systemet med ursprungsgarantier för

el, värme och kyla från förnybara energikällor fungerar, samt

Artikel 21 vilka åtgärder som vidtagits för att göra systemet tillförlitligt

och skydda det mot bedrägerier.

Särskilda bestämmelser för energi från förnybara energikällor inom transportsektorn

e) Vilka framsteg som gjorts när det gäller att utvärdera och för­ 1. Medlemsstaterna ska se till att allmänheten utförligt infor­ bättra administrativa förfaranden i syfte att avlägsna lagstift­ meras om tillgängligheten på samtliga olika källor för energi från ningsmässiga och icke-lagstiftningsmässiga hinder för förnybara energikällor i transporter och deras miljöfördelar. utvecklingen av energi från förnybara energikällor.

Bilaga 1

L 140/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

f) Vilka åtgärder som vidtagits för att säkra transmission och c) ange geografiska områden som är lämpade för produktion av

distribution av energi från förnybara energikällor och för att energi från förnybara energikällor i den fysiska planeringen

förbättra systemet eller bestämmelserna för fördelning av och för uppförande av anläggningar för fjärrvärme och

kostnader enligt artikel 16.3. fjärrkyla.

g) Förändringar när det gäller tillgänglighet och användning av 4. I varje rapport ska medlemsstaten ha möjlighet att korrigera

biomassaresurser för energiändamål. uppgifter i tidigare rapporter.

h) Förändringar när det gäller råvarupriser och markanvändning Artikel 23

i medlemsstaten som kan kopplas till den ökade använd­

Kommissionens övervakning och rapportering

ningen av biomassa och andra former av energi från förny­ bara energikällor.

1. Kommissionen ska övervaka ursprunget för biodrivmedel

och flytande biobränslen som används i gemenskapen samt de i) Förändringar när det gäller och andel biodrivmedel som konsekvenser som produktionen får på markanvändningen i

framställs av avfall, restprodukter, cellulosa från icke- gemenskapen och i de viktigaste tredjeländer som tillhandahåller

livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och produkterna, inklusive konsekvenser som beror på förflyttning.

lignin. Övervakningen ska grunda sig på medlemsstaternas rapporter,

som lämnats in i enlighet med artikel 22.1, och på rapporter från

relevanta tredjeländer och mellanstatliga organisationer samt på j) Den beräknade effekten av produktion av biodrivmedel och vetenskapliga studier och annan information av värde. Kommis­

flytande biobränslen på den biologiska mångfalden, vatten­ sionen ska också övervaka de förändringar av råvarupriser som är

resurserna, vattenkvaliteten och markkvaliteten inom kopplade till användningen av biomassa för energiändamål och

medlemsstaten. dithörande positiva och negativa effekter på livsmedelstrygghe­

ten. Kommissionen ska övervaka alla anläggningar som omfattas

av artikel 19.6. k) Uppskattad nettominskning av växthusgasutsläppen till följd

av användningen av energi från förnybara energikällor.

2. Kommissionen ska upprätthålla en dialog och utbyta infor­

mation med tredjeländer, biodrivmedelsproducenter, konsument­ l) Beräknad överskottsproduktion av energi från förnybara organisationer och det civila samhället beträffande

energikällor jämförd med det vägledande förloppet, som kan genomförandet av de åtgärder i detta direktiv som gäller biodriv­

överföras till andra medlemsstater samt den beräknade medel och flytande biobränslen. Den ska härvid vara särskilt upp­

potentialen för gemensamma projekt fram till 2020. märksam på hur produktionen av biodrivmedel påverkar

livsmedelspriserna.

m) Beräknad efterfrågan på energi från förnybara energikällor

3. Kommissionen ska vartannat år rapportera till Europapar­

från andra källor än inhemsk produktion fram till 2020. lamentet och rådet på grundval av medlemsstaternas rapporter

enligt artikel 22.1 och den övervakning och analys som avses i

punkt 1 i den här artikeln. Den första rapporten ska överlämnas n) Uppgifter om hur andelen biologiskt nedbrytbart avfall i det 2012.

avfall som använts för energiproduktion beräknats samt vad

som gjorts för att förbättra och verifiera dessa beräkningar.

4. När kommissionen rapporterar om minskningar av växt­

husgasutsläpp till följd av användning av biodrivmedel ska den 2. När medlemsstaterna uppskattar hur stor nettominskning använda sig av de värden som medlemsstaterna rapporterat in av växthusgasutsläppen som användningen av biodrivmedel lett och samtidigt bedöma om – och i så fall hur – det uppskattade till, får de, för de rapporter som avses i punkt 1, använda de utfallet skulle ändras om även samprodukter räknades in vid typiska värden som anges i delarna A och B i bilaga V. användningen av substitutionsmetoden.

3. I den första rapporten ska medlemsstaten ange huruvida 5. Kommissionen ska särskilt analysera följande i sina den avser att rapporter:

a) De relativa miljömässiga fördelarna och kostnaderna med a) inrätta ett enda administrativt organ som ansvarar för god­ olika biodrivmedel, effekterna på biodrivmedelområdet av

kännande, certifiering och beviljande av tillstånd för anlägg­ gemenskapens importlagstiftning, konsekvenserna för för­

ningar för energi från förnybara energikällor samt hjälp till sörjningstryggheten samt åtgärder för att uppnå balans mel­

sökande, lan inhemsk produktion och import.

b) automatiskt godkänna ansökningar beträffande planering b) Vilka effekter den ökade efterfrågan på biodrivmedel har på

och tillstånd för anläggningar för energi från förnybara ener­ hållbarheten i gemenskapen och tredjeländer, med beaktande

gikällor, om det ansvariga organet inte i tid tagit ställning till av ekonomiska och miljömässiga effekter, inbegripet konse­

ansökan, eller kvenserna för den biologiska mångfalden.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/43

c) Möjligheterna att på ett vetenskapligt objektivt sätt identifiera i synnerhet tar hänsyn till den tekniska utvecklingen, tillgäng­

geografiska områden med stor biologisk mångfald som inte lig teknik och tillgången till den första och andra generatio­

omfattas av artikel 17.3. nens biodrivmedel som ger en kraftig minskning av

växthusgasutsläppen.

d) Vilka effekter den ökade efterfrågan på biomassa har på de

sektorer som utnyttjar den. b) En omprövning av följande faktorer med avseende på det mål

som avses i artikel 3.4:

e) Tillgången på biodrivmedel som produceras från avfall, rest­

produkter, cellulosa från icke-livsmedel samt material som i) Kostnadseffektiviteten hos de åtgärder som ska genom­

innehåller både cellulosa och lignin. föras för att nå målet.

f) Indirekta förändringar av markanvändningen i förhållande

ii) Bedömning av om det är möjligt att nå målet samtidigt

till samtliga produktionskedjor.

som biodrivmedelproduktionens hållbarhet säkerställs i

gemenskapen och i tredjeländer, och med hänsyn till de Kommissionen ska, om lämpligt, föreslå korrigerande åtgärder. ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenserna,

inklusive indirekta konsekvenser för den biologiska

mångfalden, samt kommersiell tillgänglighet av andra 6. Utgående från de rapporter som lämnats in av medlemssta­ generationens biodrivmedel. terna i enlighet med artikel 22.3 ska kommissionen bedöma effektiviteten i de åtgärder medlemsstaterna vidtagit för att inrätta en enda administrativt organ som ansvarar för handläggning av iii) Konsekvenserna av genomförandet av målet på tillgång ansökningar om godkännande, certifiering och tillstånd för till livsmedel till överkomliga priser. anläggningar för energi från förnybara energikällor samt hjälp till sökande.

iv) Den kommersiella tillgången till elfordon, hybridfordon

och vätgasdrivna fordon samt de metoder som valts för 7. För att uppnåendet av det i artikel 3.1 avsedda målet på att beräkna andelen energi från förnybara energikällor 20 % ska gå lättare att finansiera och samordna, ska kommissio­ inom transportsektorn. nen senast den 31 december 2010 lägga fram en plan med analys och åtgärder på området energi från förnybara energikällor, i syfte att särskilt v) Bedömningen av de specifika marknadsvillkoren, i syn­

nerhet med hänsyn till marknader där transportdrivme­

del utgör mer än hälften av den slutliga a) förbättra användningen av strukturfonder och ramprogram, energianvändningen och marknader som är helt bero­

ende av importerade biodrivmedel.

b) förbättra och öka användningen av medel från Europeiska

investeringsbanken och andra offentliga finansinstitut, c) En utvärdering av genomförandet av detta direktiv, särskilt

när det gäller samarbetsmekanismer, för att se till att de gör

det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta använda de c) förbättra tillgången till riskkapital, framför allt med hjälp av nationella stödsystem som avses i artikel 3.3 och således nå

en analys av genomförbarheten av ett riskdelningssystem för de nationella mål som anges i bilaga I när det gäller det bästa

investeringar i energi från förnybara energikällor i gemenska­ förhållandet mellan kostnad och nytta, teknisk utveckling,

pen, liknande initiativet med den globala fonden för energi­ samt av vilka slutsatser som kan dras för att nå målet att 20 %

effektivitet och energi från förnybara energikällor som är av energin ska komma från förnybara energikällor på

inriktad på tredjeländer, gemenskapsnivå.

d) förbättra samordningen mellan gemenskapsstödet och natio­

På grundval av denna rapport ska kommissionen vid behov lägga

nellt stöd samt andra stödformer, och

fram förslag för Europaparlamentet och rådet där ovanstående

faktorer tas upp, särskilt följande: e) förbättra samordningen av stödet till initiativ som avser

energi från förnybara energikällor vars framgång beror av

insatser från aktörer i flera olika medlemsstater. — Såvitt avser faktorerna i led a: ändring av den minimisänk­

ning av växthusgasutsläppen som anges i det ledet.

8. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen lägga fram en rapport som särskilt ska behandla följande: — Såvitt avser faktorerna i led c: lämpliga anpassningar av de

samarbetsåtgärder som föreskrivs i detta direktiv för att för­

bättra deras effektivitet att uppnå målet om 20 %. a) En omprövning av minimisänkningen av växthusgasutsläp­ Detta förslag ska varken påverka målet om 20 % eller med­

pen som ska gälla från de datum som avses i artikel 17.2 lemsstaternas kontroll över nationella stödsystem och

andra stycket med utgångspunkt i en konsekvensanalys, som samarbetsåtgärder.

Bilaga 1

L 140/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

9. Kommissionen ska 2018 lägga fram en färdplan för energi d) De uppgifter som avses i artikel 6.2 om statistiska överfö­ från förnybara energikällor för perioden efter 2020. ringar mellan medlemsstater.

Denna färdplan ska vid behov åtföljas av förslag till Europaparla­ e) De uppgifter som avses i artikel 7.2 och 7.3 och artikel 9.4 mentet och rådet för perioden efter 2020. I färdplanen ska det tas och 9.5 om gemensamma projekt. hänsyn till de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av detta direktiv samt den tekniska utvecklingen inom området energi från förnybara energikällor. f) Medlemsstaternas nationella rapporter enligt artikel 22.

10. Kommissionen ska 2021 lägga fram en rapport med en g) Kommissionens rapporter enligt artikel 23.3. översyn av tillämpningen av detta direktiv. I rapporten ska det sär­ skilt tas upp vilken roll följande faktorer spelat för att göra det

Kommissionen ska dock inte offentliggöra de prognosdokument möjligt för medlemsstaterna att nå de nationella mål som anges i från medlemsstaterna som avses i artikel 4.3 och de uppgifter i bilaga I när det gäller det bästa förhållandet mellan kostnad och medlemsstaternas nationella rapporter som avses i artikel 22.1 led nytta:

l och m om den medlemsstat som lämnat in uppgifterna begär

det. a) Arbetet med att ta fram prognoser och nationella handlings­

planer för energi från förnybara energikällor.

Artikel 25

b) Effektiviteten i samarbetsmekanismerna. Kommittéer

c) Den tekniska utvecklingen inom området energi från förny­ 1. Förutom i de fall som avses i punkt 2 ska kommissionen

bara energikällor, också hur användningen av biodrivmedel biträdas av kommittén för energi från förnybara energikällor. inom kommersiell luftfart utvecklats.

2. Såvitt avser frågor som rör hållbarhet för biodrivmedel och d) Effektiviteten i de nationella stödsystemen. flytande biobränslen ska kommissionen biträdas av kommittén

för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen.

e) Slutsatserna i de rapporter från kommissionen som avses i

punkterna 8 och 9. 3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i

beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel­

serna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 24

Öppenhetsplattform 4. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4

och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm­

melserna i artikel 8 i det beslutet. 1. Kommissionen ska inrätta en offentlig öppenhetsplattform on-line. Denna plattform ska bidra till att öka öppenheten samt underlätta och främja samarbete mellan medlemsstaterna, särskilt Artikel 26 i fråga om de statistiska överföringar som avses i artikel 6 och de gemensamma projekt som avses i artiklarna 7 och 9. Dessutom Ändringar och upphävanden kan plattformen användas till att offentliggöra relevant informa­ tion som kommissionen eller en medlemsstat anser vara av stor betydelse för detta direktiv och för att uppnå dess mål. 1. I direktiv 2001/77/EG ska artiklarna 2, 3.2 och 4–8 utgå

med verkan från och med den 1 april 2010.

2. Genom öppenhetsplattformen ska kommissionen offentlig­ göra följande uppgifter, i tillämpliga fall i en aggregerad form där 2. I direktiv 2003/30/EG ska artiklarna 2, 3.2, 3.3, 3.5, 5 och 6 konfidentialiteten för kommersiellt känsliga uppgifter bevaras: utgå med verkan från och med den 1 april 2010.

a) Medlemsstaternas nationella handlingsplaner för energi från 3. Direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG ska upphöra att

förnybara energikällor. gälla med verkan från och med den 1 januari 2012.

b) Medlemsstaternas prognosdokument enligt artikel 4.3, så

Artikel 27

snart som möjligt kompletterade med kommissionens sam­ manfattning av överskottsproduktion och uppskattad efter­ Införlivande frågan på import.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.1, 4.2 c) Medlemsstaternas erbjudanden om samarbete kring statis­ och 4.3, ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar

tiska överföringar eller gemensamma projekt på begäran av och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

den berörda medlemsstaten. direktiv senast den 5 december 2010.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/45

När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hän­ Artikel 29 visning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när

Adressater

de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 28 Utfärdat i Strasbourg den 23 april 2009.

Ikraftträdande

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det Ordförande Ordförande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. H.-G. PÖTTERING P. NEČAS

Bilaga 1

L 140/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

BILAGA I

Nationella övergripande mål för andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen

(brutto) 2020(1) A. Nationella övergripande mål Andel energi från förnybara energikällor Mål beträffande andelen energi från i den slutliga energianvändningen förnybara energikällor i den slutliga

B. Vägledande förlopp

Det vägledande förlopp som avses i artikel 3.2 ska bestå av följande andelar energi från förnybara energikällor: S2005 + 0,20 + (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2011–2012 S2005 + 0,30 (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2013–2014

(1) För att det ska vara möjligt att uppnå de nationella målen enligt denna bilaga framhålls att riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd erkän­

ner det fortsatta behovet av nationella stödmekanismer för främjande av energi från förnybara energikällor.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/47

S2005 + 0,45 (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2015–2016 S2005 + 0,65 (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2017–2018 där S2005 = medlemsstatens andel 2005 enligt tabellen i del A, och S2020 = medlemsstatens andel 2020 enligt tabellen i del A.

Bilaga 1

L 140/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

BILAGA II

Normaliseringsregel för att redovisa el från vattenkraft och vindkraft

Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från vattenkraft i en medlemsstat:

N Q

i

QN(norm)=CN× ∑ / 15

[i=N–14Ci

]

där N = referensår, QN(norm) = normaliserad el som producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisnings­

ändamål, Qi = mängden el som faktiskt producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh, med

undantag för den produktion i pumpkraftverk som kommer från tidigare uppumpat vatten, Ci = den totala installerade kapaciteten, exklusive pumpad lagring, i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten vid

slutet av år i, mätt i MW. Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från vindkraft i en medlemsstat:

N

∑ Qi

CN+CN–1 i=N–n

QN norm = ×

( ) 2 N

Cj+Cj–1

∑

j=N–n( 2 )

där N = referensår, QN(norm) = normaliserad el som producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisnings­

ändamål, Qi = mängden el som faktiskt producerats i samtliga vindkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh, Cj = den totala installerade kapaciteten i samtliga vindkraftverk i medlemsstaten vid slutet av år j, mätt i MW, n = 4 eller det antal år som föregår år N och för vilka uppgifter om kapacitet och produktion finns tillgängliga

för medlemsstaten i fråga, beroende på vilket som är lägst.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/49

BILAGA III

Energiinnehåll i transportdrivmedel

Energiinnehåll Energiinnehåll

Drivmedel per viktenhet per volymenhet

(effektivt värmevärde, MJ/kg) (effektivt värmevärde, MJ/l) Bioetanol (etanol som framställs av biomassa) 27 21 Bio-ETBE (etyltertiärbutyleter som framställs med bioetanol som 36 (varav 37 % från för­ 27 (varav 37 % från förny­ råvara) nybara energikällor) bara energikällor) Biometanol (metanol som framställs av biomassa för användning 20 16 som biodrivmedel) Bio-MTBE (metyltertiärbutyleter som framställs med biometanol 35 (varav 22 % från för­ 26 (varav 22 % från förny­ som råvara) nybara energikällor) bara energikällor) Biodimetyleter (dimetyleter som framställs av biomassa för 28 19 användning som biodrivmedel) Bio-TAEE (tert-amyletyleter som framställs med bioetanol som 38 (varav 29 % från för­ 29 (varav 29 % från förny­ råvara) nybara energikällor) bara energikällor) Biobutanol (butanol som framställs av biomassa för användning 33 27 som biodrivmedel) Biodiesel (metylester av dieselkvalitet som framställs av vegetabi­ 37 33 lisk eller animalisk olja, för användning som biodrivmedel) Fischer–Tropsch-diesel (ett syntetiskt kolväte eller en blandning 44 34 av syntetiska kolväten som framställs av biomassa) Vätebehandlad vegetabilisk olja (vegetabilisk olja som termoke­ 44 34 miskt behandlats med väte) Ren vegetabilisk olja (olja som framställs av oljeväxter genom 37 34 pressning, extraktion eller liknande metoder, oraffinerad eller raf­ finerad men kemiskt oförändrad, förutsatt att den kan användas i den typ av motorer det gäller och att den uppfyller utsläppskra­ ven) Biogas (bränslegas som framställs av biomassa eller av den bio­ 50 — logiskt nedbrytbara delen av avfall, som kan renas till natur­ gaskvalitet, för användning som biodrivmedel eller vedgas) Bensin 43 32 Diesel 43 36

Bilaga 1

L 140/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

BILAGA IV

Certifiering av installatörer

De certifieringssystem eller motsvarande kvalificeringssystem som avses i artikel 14.3 ska grundas på följande kriterier:

1. Certifierings- eller kvalificeringsprocessen ska vara transparent och tydligt beskriven av medlemsstaten eller av det admi­ nistrativa organ som medlemsstaten utsett.

2. Installatörer av anläggningar för biomassa, värmepumpar, ytnära jordvärme och solceller och solfångare ska certifieras genom ett ackrediterat utbildningsprogram eller av en ackrediterad utbildningsleverantör.

3. Ackrediteringen av utbildningsprogrammet eller utbildningsleverantören ska göras av medlemsstaterna eller av de admi­ nistrativa organ som dessa utsett. Det ackrediterande organet ska se till att det utbildningsprogram som utbildnings­ leverantören tillhandahåller har såväl kontinuitet som regional eller nationell täckning. Utbildningsleverantören ska ha lämplig teknisk utrustning för att ge praktisk utbildning, inbegripet viss laboratorieutrustning eller liknande. Utbild­ ningsleverantören ska också, förutom den grundläggande utbildningen, tillhandahålla kortare repetitionskurser i aktu­ ella frågor, inbegripet ny teknik, för att möjliggöra livslångt lärande om installationsarbete. Utbildningsleverantören kan vara tillverkaren av utrustningen eller systemet, institut eller organisationer.

4. Utbildningen för att certifiera eller kvalificera installatörer ska innehålla både teoretiska och praktiska moment. I slutet av utbildningen ska installatören ha nödvändiga färdigheter för att installera den utrustning och de system som mot­ svarar kundens behov av prestanda och funktionssäkerhet, uppvisa god yrkesskicklighet samt följa alla gällande nor­ mer och standarder, inbegripet dem som gäller energi- och miljömärkning.

5. Utbildningen ska avslutas med ett prov, och de deltagare som klarar provet ska få ett intyg eller en kvalificering. Provet ska innehålla ett praktiskt moment där deltagarna får visa att de kan installera värmepannor eller kaminer som eldas med biomassa, värmepumpar, ytnära jordvärme, solceller eller solfångare.

6. I de certifieringssystem eller motsvarande kvalifikationssystem som avses i artikel 14.3 ska följande riktlinjer vederbör­ ligen beaktas:

a) Ackrediterade utbildningsprogram bör erbjudas installatörer med yrkeserfarenhet som har genomgått, eller som

håller på att genomgå, någon av följande utbildningar:

i) För installatörer av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa: utbildning som rörmokare, rörläg­

gare eller värmeingenjör, eller som tekniker med specialisering på sanitets-, värme- eller kylutrustning.

ii) För installatörer av värmepumpar: utbildning som rörmokare eller kylingenjör och med grundläggande fär­

digheter inom el och rörmokeri (kapning av rör, lödning och limning av rörskarvar, värmeisolering, tätning

av kopplingar, läckagetester samt installation av värme- och kylsystem).

iii) När det gäller installatörer av solceller och solfångare: utbildning som rörmokare eller elektriker och med fär­

digheter inom rörmokeri, el och takläggning, inbegripet kunskaper i lödning och limning av rörskarvar, tät­

ning av kopplingar samt läckagetester (rörmokeri), färdigheter när det gäller elinstallation samt kännedom

om vanliga takmaterial, stänkbleck o.dyl. samt vanliga tätningsmetoder.

iv) Yrkesutbildning som ger installatören relevanta färdigheter motsvarande 3 års utbildning i de färdigheter som

anges i a, b eller c, inbegripet både teoriundervisning och utbildning på en arbetsplats.

b) Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa bör

ge en överblick över marknadsläget för biomassa och täcka ekologiska aspekter, biodrivmedel, logistik, brand­

skydd och därtill kopplade stöd och subventioner, förbränningsmetoder, eldningssystem, optimala hydrauliska lös­

ningar, kostnads- och lönsamhetskalkyler, samt utformning, installation och underhåll av värmepannor och

kaminer som eldas med biomassa. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder

för biomassateknik och biodrivmedel, t.ex. pellets, samt om nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning som

gäller biomassa.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/51

c) Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av värmepumpar bör ge en överblick över marknadsläget för värmepumpar och täcka geotermiska resurser och marktemperaturer i olika regioner, identifiering av jord- och bergarter med avseende på värmeledningsförmåga, bestämmelser om utnyttjande av geotermiska resurser, möj­ ligheter att använda värmepumpar i byggnader och fastställande av vilket värmepumpssystem som är lämpligast, kunskap om deras tekniska krav, säkerhet, luftfiltrering, sammankoppling med värmekällan och systemets utform­ ning. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder för värmepumpar samt om tillämplig nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. Installatören ska ha följande nyckelkompetenser:

i) En grundläggande förståelse av de fysikaliska och operativa principerna för en värmepump, inbegripet egen­

skaperna hos värmepumpens cirkulationssystem, nämligen förhållandet mellan låg temperatur hos värme­

sänkan, hög temperatur hos värmekällan, och systemets effektivitet, samt bestämning av värmefaktorn (COP)

och årsvärmefaktorn (SPF).

ii) Förståelse av de olika komponenterna i värmepumpens cirkulationssystem och deras funktion, inbegripet

kompressor, expansionsventil, förångare, kondensor, fixturer och kopplingar, smörjolja, köldmedium samt

möjligheterna till överhettning, underkylning och kylning med värmepumpar.

iii) Förmåga att välja och dimensionera komponenter i typiska installationssituationer, inbegripet bestämning

av standardvärden för värmelasten i olika byggnader och för varmvattenproduktion på grundval av energi­

användningen, beräkning av värmepumpens önskade kapacitet utifrån värmelasten för varmvattenproduk­

tion och byggnadens lagringsmassa samt i händelse av diskontinuerlig strömförsörjning, val av komponenter

till ackumulatortanken och beräkning av tankens volym samt integrering av ett extra värmesystem.

d) Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av solceller och solfångare bör ge en överblick över mark­ nadsläget för solenergiprodukter samt kostnads- och lönsamhetskalkyler och täcka ekologiska aspekter, kompo­ nenter, egenskaper hos och dimensionering av solenergisystem, val av rätt system och dimensionering av komponenter, beräkning av värmebehovet, brandskydd och därtill kopplade stöd och subventioner samt utform­ ning, installation och underhåll av solceller och solfångare. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samt­ liga europeiska standarder för teknik och certifiering, t.ex. Solar Keymark, samt om nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. Installatören bör ha följande nyckelkompetenser:

i) Förmåga att arbeta säkert med de redskap och den utrustning som krävs, att följa normer och standarder för

säkerhet, och att uppmärksamma sådana risker vid rörmokeri, elarbeten m.m. som är förbundna med

solenergiinstallationer.

ii) Förmåga att identifiera sådana system och komponenter som utmärker aktiva och passiva system, inbegripet

den mekaniska konstruktionen, samt bestämma komponenternas läge och hela systemets utformning och

sammansättning.

iii) Förmåga att avgöra hur stor installationsyta som krävs, riktning och lutning på solceller och solfångare med

beaktande av skuggning, solexponering, strukturell integritet, installationens lämplighet för byggnaden och

klimatet, val av lämplig installationsmetod för olika typer av tak samt jämvikt för den systemutrustning som

krävs för installationen.

iv) När det gäller solcellssystem krävs särskilt förmåga att anpassa den elektriska utformningen, inbegripet att

bestämma normal belastningsström, välja lämpliga typer av ledare och lämplig märkkapacitet för varje elek­

trisk krets, bestämma lämplig storlek, märkkapacitet och placering för all ansluten utrustning och alla del­

system samt välja en lämplig sammankopplingspunkt.

e) Intyget som utfärdas till installatörerna bör vara tidsbegränsat, så att det krävs att man går en repetitionskurs för att få behålla certifieringen.

Bilaga 1

L 140/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

BILAGA V

Bestämmelser för beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel, flytande biobränslen och deras fossila motsvarigheter

A. Typiska värden och normalvärden för biodrivmedel när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av

förändrad markanvändning

Typiskt värde för minsk­ Normalvärde för minsk­

panna)

processbränsle i kraftvärmeverk) Etanol av sockerrör 71 % 71 % ETBE (etyltertiärbutyleter), andel från energiförnybara källor Lika stor som andelen i den produktionskedja för

etanol som används TAEE (tert-amyletyleter), andel från förnybara energikällor Lika stor som andelen i den produktionskedja för

etanol som används

omhändertagande av metan)

specificerad) Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i olje­ 68 % 65 % fabriken sker med omhändertagande av metan) Ren vegetabilisk olja av raps 58 % 57 % Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad 80 % 73 % naturgas Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas 84 % 81 % Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas 86 % 82 % (*) Inkluderar inte animalisk olja som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 3-material i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska bipro­

dukter som inte är avsedda att användas som livsmedel(1). (1) EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/53

B. Uppskattade typiska värden respektive normalvärden för framtida biodrivmedel som inte, eller bara i försumbar omfattning, fanns på marknaden i januari 2008, när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av förändrad

markanvändning

Typiskt värde för minsk­ Normalvärde för minsk­

MTBE (metyltertiärbutyleter), andel från förnybara energikäl­ Lika stor som andelen i den produktionskedja för lor metanol som används

C. Metod 1. Växthusgasutsläppen från produktion och användning av transportdrivmedel, biodrivmedel och flytande biobräns­

len beräknas enligt följande: E = eec + el + ep + etd + eu – esca – eccs – eccr – eee, där E = totala utsläpp från användningen av bränslet, eec = utsläpp från utvinning eller odling av råvaror, el = på år fördelade utsläpp från förändringar av kollagret till följd av förändrad markanvändning, ep = utsläpp från bearbetning, etd = utsläpp från transport och distribution, eu = utsläpp från bränsle som används,

esca = utsläppsminskningar genom beständig inlagring av kol i marken genom förbättrad jordbruksmetoder,

eccs = utsläppsminskningar genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, eccr = utsläppsminskningar genom avskiljning och ersättning av koldioxid, och eee = utsläppsminskningar genom överskottsel vid kraftvärmeproduktion. Utsläpp från tillverkning av maskiner och utrustning ska inte räknas med.

2. Växthusgasutsläpp från bränslen, E, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ bränsle, gCO2eq/MJ. 3. Med undantag från punkt 2 får värden för transportdrivmedel som beräknas i form av gCO2eq/MJ anpassas för att

ta hänsyn till skillnader mellan bränslen när det gäller mängden nyttigt arbete, uttryckt som km/MJ. Sådana anpass­

ningar får bara göras om man kan visa att det finns skillnader i mängden nyttigt arbete som utförts. 4. De minskade växthusgasutsläppen till följd av användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen beräknas

enligt följande: UTSLÄPPSMINSKNING = (EF – EB)/EF, där EB = totala utsläpp från biodrivmedlet eller flytande biobränsle, EF = totala utsläpp från den fossila motsvarigheten.

Bilaga 1

L 140/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

5. De växthusgaser som omfattas av punkt 1 är CO2, N2O och CH4. Vid beräkningen av koldioxidekvivalenter ska följande värden användas för dessa gaser: CO2: 1 N2O: 296 CH4: 23 6. Utsläpp från extraktion eller odling av råvaror, eec, ska omfatta utsläpp från själva extraktions- eller odlingspro­ cessen, från insamlingen av råvaror, från avfall och utlakning, och från produktionen av kemikalier eller produkter som används vid uttag eller odling. Avskiljning av koldioxid vid odlingen av råvaror ska inte räknas med. Certi­ fierade minskningar av växthusgasutsläppen från fackling vid oljeproduktionsanläggningar överallt i världen ska dras av. Då man uppskattar utsläppen från odling är det tillåtet att, i stället för faktiska värden, utgå från medel­ värden från geografiska områden som är mindre än de som används vid beräkningen av normalvärden.

7. De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, el, beräknas genom att de totala utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:

el CSR CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P – eB(1), = ( –

där el = årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som mas­

san koldioxidekvivalenter per enhet biobränsleenergi), CSR = kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan kol per ytenhet, inbegripet både

mark och vegetation). Referensmarkanvändningen är den användning som marken hade antingen i

januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare, CSA = kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan kol per ytenhet, inbegri­

pet både mark och vegetation); om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som tilldelas

CSA vara det beräknade lagret per ytenhet efter tjugo år eller när grödan når mognad, beroende på vilket

som inträffar först, P = grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel och flytande biobränslen per yten­

het per år), och eB = bonus på 29 gCO2eq/MJ biodrivmedel eller flytande biobränsle, om biomassa erhålls från återställd ska­

dad mark under de förutsättningar som anges i punkt 8. 8. Bonusen på 29 gCO2eq/MJ ska beviljas om det kan styrkas att marken

a) i januari 2008 inte användes för jordbruk eller annan verksamhet, och

b) faller inom någon av följande kategorier:

i) Allvarligt skadad mark, inbegripet mark som tidigare användes för jordbruk.

ii) Kraftigt förorenad mark.

Bonusen på 29 gCO2eq/MJ ska vara tillämplig upp till 10 år från och med dagen för omställning av marken till jordbruk, om en regelbunden ökning av kollagret och en betydande minskning av erosionen för mark enligt led i garanteras och markföroreningen för mark enligt led ii minskas.

9. Kategorierna i punkt 8 b definieras enligt följande:

a) allvarligt skadad mark: mark som under en längre tid antingen har försaltats i betydande omfattning eller vars

halt av organiska ämnen varit särskilt låg och som drabbats av kraftig erosion.

b) kraftigt förorenad mark: mark som är olämplig för livsmedels- eller foderproduktion på grund av

markförorening.

Sådan mark ska inbegripa mark som varit föremål för ett kommissionsbeslut i enlighet med artikel 18.4 fjärde stycket. (1) Den kvot som erhålls när molekylvikten för CO2

(44,010 g/mol) divideras med molekylvikten för kol (12,011 g/mol) är lika med 3,664.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/55

10. Kommissionen ska senast den 31 december 2009 anta riktlinjer för beräkning av kollager på land med utgångs­

punkt i 2006 års IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories – volym 4. Kommissionens riktlinjer

ska ligga till grund för beräkningen av kollager på land vid tillämpningen av detta direktiv.

11. Utsläpp från bearbetning, ep, ska omfatta utsläpp från själva bearbetningen, från avfall och läckage, och från pro­

duktionen av kemikalier och produkter som används vid bearbetningen.

När man ska redovisa användningen av sådan el som inte producerats i bränsleproduktionsanläggningen ska växt­

husgasutsläppen vid produktion och distribution av denna el antas motsvara de genomsnittliga utsläppen vid pro­

duktion och distribution av el i en angiven region. Med undantag från denna bestämmelse får producenter använda

sig av ett genomsnittsvärde för en enskild anläggning för elproduktion när det gäller el som producerats av den

anläggningen, förutsatt att den inte är ansluten till elnätet.

12. Utsläpp från transporter och distribution, etd, ska omfatta utsläpp från transport och lagring av råvaror och halv­

fabrikat och från lagring och distribution av färdigt material. Utsläpp från transporter och distribution som ska

beaktas enligt punkt 6 ska inte omfattas av den här punkten.

13. Utsläpp från bränsle som används, eu, ska antas vara noll för biodrivmedel och flytande biobränslen.

14. Minskade utsläpp genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, eccs, som inte redan har redovisats i ep ska

begränsas till utsläpp som undviks genom avskiljning och upptag av koldioxid med direkt koppling till extraktion,

transport, bearbetning och distribution av bränsle.

15. Minskade utsläpp genom avskiljning och ersättning av koldioxid, eccr, ska begränsas till utsläpp som undviks genom

avskiljning av koldioxid vars kol kommer från biomassa och som ersätter koldioxid av fossilt ursprung som

används i kommersiella produkter och tjänster.

16. Minskade utsläpp genom överskottsel vid kraftvärmeproduktion, eee, ska beaktas i förhållande till överskottsel som

producerats i bränsleproduktionssystem med kraftvärme, utom då det bränsle som används för kraftvärmepro­

duktionen är en produkt som erhålles tillsammans med drivmedlet i samma process (samprodukt) och som inte

består av skörderester från jordbruket. Vid redovisningen av denna överskottsel ska kraftvärmeenheten antas vara

så stor som krävs för att precis fylla minimibehovet av värme för bränsleproduktionen. De minskade växthus­

gasutsläpp som är kopplade till denna överskottsel ska antas motsvara mängden växthusgas som skulle släppas ut

om en lika stor mängd el producerades i ett kraftverk där samma bränsle användes som i kraftvärmeenheten.

17. Om en bränsleproduktionsprocess både producerar det bränsle för vilket utsläpp beräknas och en eller flera andra

produkter (samprodukter), ska växthusgasutsläppen fördelas mellan bränslet (eller dess mellanprodukt) och sam­

produkterna i förhållande till deras energiinnehåll (fastställt som det lägre värmevärdet när det gäller andra sam­

produkter än el).

18. Vid beräkningen i punkt 17 ska de utsläpp som fördelas bestå av eec + el + de fraktioner av ep, etd och eee som äger

rum till och med det processteg där en samprodukt bildas. Om samprodukter redan har fått en sådan ”tilldelning”

i samband med ett tidigare processteg i livscykeln, ska i detta syfte fraktionen av de utsläpp som kopplas till det

senaste processteget i produktionen av det mellanliggande bränslet användas i stället för de totala utsläppen vid

beräkning av utsläpp från drivmedelsproduktionen.

När det gäller biodrivmedel och flytande biobränslen ska alla samprodukter, inbegripet el som inte omfattas av

punkt 16, tas med i denna beräkning, utom skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal. Sam­

produkter med negativt energiinnehåll ska anses ha energiinnehållet noll då man gör beräkningen.

Avfall och skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal, liksom bearbetningsrester, inklusive råg­

lycerin (glycerin som inte är raffinerat), ska anses ha värdet noll när det gäller växthusgasutsläppen över en livs­

cykel, fram till dess att dessa material samlas in.

När det gäller bränslen som produceras i raffinaderier ska analysenheten för beräkningen i punkt 17 utgöras av

raffinaderiet.

19. Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till biodrivmedel vara de senast tillgängliga faktiska

genomsnittsutsläppen från den fossila delen av bensin och diesel som förbrukats i gemenskapen enligt rapporte­

ringen i enlighet med direktiv 98/70/EG. Om sådana uppgifter saknas ska värdet 83,8 gCO2eq/MJ användas.

Bilaga 1

L 140/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till flytande biobränslen som används för elproduk­ tion vara 91 gCO2eq/MJ. Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till flytande biobränslen som används för värmepro­ duktion vara 77 gCO2eq/MJ. Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till flytande biobränslen som används för kraftvär­ meproduktion vara 85 gCO2eq/MJ. D. Disaggregerade normalvärden för biodrivmedel och flytande biobränslen D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r o d l i n g : ”ee c” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

naturgas Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas 0 0 Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas 0 0 (*) Inkluderar inte animalisk olja som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 3-material i enlighet med

förordning (EG) nr 1774/2002.

D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r b e a r b e t n i n g ( i n b e g r i p e t ö v e r s k o t t s e l ) : ”ep – ee e” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

panna) Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) 14 19

Bilaga 1

D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n : ”et d” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

naturgas Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas 5 5 Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas 4 4

Bilaga 1

L 140/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

T o t a l t f ö r o d l i n g , b e a r b e t n i n g , t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

panna)

processbränsle i kraftvärmeverk)

omhändertagande av metan)

specificerad) Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i olje­ 27 29 fabriken sker med omhändertagande av metan) Ren vegetabilisk olja av raps 35 36 Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad 17 23 naturgas Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas 13 16 Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas 12 15

E. Uppskattade disaggregerade normalvärden för framtida biodrivmedel och flytande biobränslen som inte, eller bara i försumbar

omfattning, fanns på marknaden i januari 2008

D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r o d l i n g : ”ee c” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

metanol som används

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/59

D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r b e a r b e t n i n g ( i n b e g r i p e t ö v e r s k o t t s e l ) : ”ep – ee e” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

metanol som används D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n : ”et d” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

metanol som används T o t a l t f ö r o d l i n g , b e a r b e t n i n g , t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n

Typiskt värde för växthus­ Normalvärde för växthus­

metanol som används

Bilaga 1

L 140/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

BILAGA VI

Minimikrav för den harmoniserade mallen för den nationella handlingsplanen för energi från förnybara energikällor

1. Förväntad slutlig energianvändning Den slutliga energianvändningen (brutto) för el, transport och värme och kyla för 2020 med beaktande av effekterna av policyåtgärderna för energieffektivitet 2. Nationella sektoriella mål för 2020 och uppskattade andelar energi från förnybara energikällor i el, värme och kyla och transport a) Andel energi som eftersträvas från förnybara energikällor avseende el för 2020. b) Beräknat förlopp för andel energi från förnybara energikällor avseende el. c) Andel energi som eftersträvas från förnybara energikällor avseende värme och kyla för 2020. d) Beräknat förlopp för andel energi från förnybara energikällor avseende värme och kyla. e) Beräknat förlopp för andel energi från förnybara energikällor avseende transport. f) Nationellt vägledande förlopp i enlighet med artikel 3.2 och del B i bilaga I. 3. Åtgärder för att uppnå målen a) Översyn av all policy och alla åtgärder för främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. b) Särskilda åtgärder för att uppfylla kraven i artiklarna 13, 14 och 16, inbegripet behovet av att utvidga eller stärka

befintlig infrastruktur för att underlätta integreringen av de mängder energi från förnybara energikällor som behövs

för att nå det nationella målet för 2020, åtgärder för att påskynda godkännandeförfarandena, åtgärder för att minska

icke-tekniska hinder och åtgärder avseende artiklarna 17–21. c) Stödsystem som tillämpas av medlemsstaten eller en grupp medlemsstater för främjande av användningen av energi

från förnybara energikällor avseende el. d) Stödsystem som tillämpas av medlemsstaten eller en grupp medlemsstater för främjande av användningen av energi

från förnybara energikällor avseende värme och kyla. e) Stödsystem som tillämpas av medlemsstaten eller en grupp medlemsstater för främjande av användningen av energi

från förnybara energikällor avseende transport. f) Särskilda åtgärder för främjande av användningen av energi från biomassa, särskilt för tillvaratagande av ny bio­

massa, med beaktande av i) tillgången på biomassa, både inhemsk och importerad,

ii) åtgärder för att öka tillgången på biomassa, med beaktande av andra användare av biomassa (jordbruk

och skogsbaserade sektorer). g) Planerad användning av statistiska överföringar mellan medlemsstater och planerat deltagande i gemensamma

projekt med andra medlemsstater och tredjeländer:

i) Den beräknade överskottsproduktion av energi från förnybara energikällor jämfört med det vägledande

förloppet som skulle kunna överföras till andra medlemsstater. ii) Den beräknade potentialen för gemensamma projekt. iii) Den beräknade efterfrågan på energi från förnybara energikällor från andra källor än inhemsk produktion.

Bilaga 1

5.6.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 140/61

4. Utvärderingar a) Det totala förväntade bidraget från varje enskild teknik för energi från förnybara energikällor till uppnåendet av de

bindande målen för 2020 och det vägledande förloppet för andelen energi från förnybara energikällor avseende el,

värme och kyla samt transporter. b) Det totala förväntade bidraget från energieffektivitets- och energibesparingsåtgärder till uppnåendet av de bindande

målen för 2020 och det vägledande förloppet för andelen energi från förnybara energikällor avseende el, värme och

kyla samt transporter.

Bilaga 1

L 140/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009

BILAGA VII

Redovisning av energi från värmepumpar

Den mängd aerotermisk, geotermisk eller hydrotermisk energi som avskiljs från värmepumpar och som ska betraktas som energi från förnybara energikällor vid tillämpningen av detta direktiv, ERES, ska beräknas enligt följande formel: ERES = Qanvändbar * (1 – 1/SPF) där — Qanvändbar = uppskattad totalmängd användbar värme som avges från värmepumpar som uppfyller de kriterier som

anges i artikel 5.4, tillämpat enligt följande: Endast värmepumpar för vilka SPF > 1,15 * 1/η ska beaktas, — SPF = uppskattad genomsnittlig årsvärmefaktor för dessa värmepumpar, — η = förhållandet mellan den totala bruttoproduktionen av el och förbrukningen av primärenergi för elproduktion och

ska beräknas som ett EU-genomsnitt på grundval av uppgifter från Eurostat. Senast den 1 januari 2013 ska kommissionen fastställa riktlinjer för hur medlemsstaterna ska uppskatta värdena för Qan­ vändbar och SPF för de olika teknikerna och anordningarna för värmepumpar, med beaktande av skillnader i klimatförhållan­ den, särskilt mycket kalla klimat.

Rapportens lagförslag

Bilaga 2

Lag (2010:000) om hållbarhetskriterier

Kapitel 1 Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Endast biodrivmedel och flytande biobränslen som är hållbara enligt kriterierna i denna lag får beaktas vid mätning av uppfyllandet av Sveriges nationella mål för andelen energi från förnybara energikällor, vid mätning av hur kvoter för energi från förnybara energikällor uppfylls och för möjlighet att få finansiellt stöd från staten för användning av biodrivmedel och flytande biobränslen.

Vid beräkningen av minskade utsläpp av växthusgaser från biodrivmedel och flytande biobränslen ska bestämmelserna i denna lag tillämpas.

Definitioner

2 § I denna lag används följande beteckningar med den betydelse som här anges.

biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall,

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål,

flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transporter, som framställs av biomassa,

säljställe: försäljningsställe för biodrivmedel där bränslet finns tillgängligt för allmänheten genom en eller flera bränslepumpar avsedda för tankning direkt i det fordon där bränslet är avsett att förbrukas.

Tillsynsmyndighet

3 § Regeringen ska utse en tillsynsmyndighet som ska handlägga de frågorsom enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ligger på tillsynsmyndigheten.

Kapitel 2 Hållbarhetskriterier

1 § Ett biodrivmedel eller ett flytande biobränsle är hållbart om kriterierna i 2–6 §§ är uppfyllda. Bränslen som framställts av avfall och restprodukter, utom restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk är hållbara även om kriterierna i 3–6 §§ inte är uppfyllda.

Tillsynsmyndigheten prövar om hållbarhetskriterierna är uppfyllda.

2 § För att få beaktas för de syften som avses i 1 kap 1 § andra stycket ska biodrivmedel eller flytande biobränslen medföra en minskning av Bilaga 2 växthusgasutsläppen med minst 35 % i jämförelse med den fossila motsvarigheten. För biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som var i drift den 23 januari 2008 gäller bestämmelsen från och med den 1 april 2013.

Från och med den 1 januari 2017 ska biodrivmedel och flytande biobränslen för att vara hållbara medföra minskade växthusgasutsläpp med minst 50 % i jämförelse med den fossila motsvarigheten.

Från och med den 1 januari 2018 ska biodrivmedel och flytande biobränslen för att vara hållbara medföra minskade växthusgasutsläpp med minst 60 % i jämförelse med den fossila motsvarigheten om bränslet producerats i anläggningar vars produktion startat den 1 januari 2017 eller senare.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om hur minskningen av växthusgaser ska beräknas.

3 § För att få beaktas för de syften som avses i 1 kap 1 § andra stycket får biodrivmedel eller flytande biobränslen inte produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av något av följande, oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet.

1. Skog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning.

2. Gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet skulle förbli gräsmark, med bibehållen naturlig artsammansättning och ekologiska särdrag och processer.

3. Gräsmark som i avsaknad av mänsklig verksamhet skulle upphöra att vara gräsmark och som är rik på arter och inte skadad, om inte insamlandet av råvaran är nödvändig för att bevara markens status som gräsmark.

4. Områden som för naturvårdssyften utsetts i lag eller i beslut av behörig myndighet och områden som för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter som är erkända i internationella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen. Om det finns belägg för att produktionen av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar dessa naturskyddssyften gäller inte bestämmelsen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om ytterligare kriterier och geografisk räckvidd för gräsmark.

4 § För att få beaktas för de syften som avses i 1 kap 1 § andra stycket får biodrivmedel eller flytande biobränslen inte produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av något av följande, men som inte längre gör det.

1. Våtmarker, varmed avses mark som under hela året eller en betydande del av året är täckt eller genomdränkt av vatten.

2. Kontinuerligt beskogade områden, varmed avses mark som omfattar mer än en hektar med träd som är högre än 5 meter och ett krontak som 103

täcker mer än 30 % av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden. Bilaga 2

3. Mark som omfattar mer än en hektar med träd som är högre än 5 meter och ett krontak som täcker mellan 10 % och 30 % av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden, om det inte kan visas att kollagret i området före och efter omställning är sådant att när beräkningsmetoden i 3 kap 2 § tillämpas, kriterierna i 1 § uppfylls.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om marken vid tidpunkten för råvarornas anskaffande hade samma beskaffenhet som den 1 januari 2008.

5 § För att få beaktas för de syften som avses i 1 kap 1 § andra stycket får biodrivmedel eller flytande biobränslen inte produceras av råvaror från mark som var torvmark den 1 januari 2008, om det inte kan visas att odling och skörd av råvaran inte medför dränering av tidigare odikad mark.

6 § Då råvaran till biodrivmedel eller flytande biobränsle utgörs av jordbruksråvaror som odlas i gemenskapen ska denna råvara, för att bränslet ska få beaktas för de syften som avses i 1 kap 1 § andra stycket, framställas i enlighet med kraven och normerna i de bestämmelser som avses under rubriken Miljö i del A och i punkt 9 i bilaga till rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd till jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare samt i enlighet med de minimikrav för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som anges i artikel 6 i den förordningen.

Kapitel 3 Rapportering

1 § Rapporteringsskyldiga enligt denna paragraf ansvarar för att rapportera mängd levererat eller använt bränsle som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 2–6 §§ samt för att visa att denna mängd uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 2–5 §§.

Skyldig att rapportera är − den som levererar biodrivmedel till eget eller annans säljställe i

Sverige,

− den som yrkesmässigt använder biodrivmedel som inte erhållits via säljställe,

− den som yrkesmässigt använder flytande biobränsle, eller − den som yrkesmässigt levererar flytande biobränsle till användare i

Sverige som inte yrkesmässigt använder flytande biobränsle.

Uppgifter enligt första stycket ska verifieras av en oberoende kontrollör som är ackrediterad för uppgiften enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 maj året efter det kalenderår som rapporten avser.

Regeringen får utfärda föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldighet enligt denna paragraf.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om rapportering som avses i denna paragraf. Bilaga 2

2 § Beräkning av växthusgasminskning som ingår i rapportering som avses i 1 § ska göras enligt metod som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utfärdar närmare föreskrifter om.

3 § Rapporteringsskyldig ska, för att visa att mängden biodrivmedel eller flytande biobränsle uppfyller hållbarhetskriterierna enligt 1 §, använda ett massbalanssystem som

a) medger att partier med råvaror eller biobränslen med olika hållbarhetsegenskaper kan blandas,

b) kräver att information om hållbarhetsegenskaperna hos och storleken på de partier som avses i led a förblir kopplad till blandningen, och

c) fastställer att summan av alla partier som tas från blandningen ska beskrivas ha samma hållbarhetsegenskaper, i samma mängder, som summan av alla partier som har tillförts blandningen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om massbalanssystem.

4 § Den som är rapporteringsskyldig enligt denna lag ska skriftligen anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten inträdde.

Tillsynsmyndigheten ska registrera den som anmält sig som rapporteringsskyldig.

5 § Regeringen får utfärda föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att gynnas ska, på begäran från tillsynsmyndigheten över hållbarhetskriterier, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga.

Kapitel 4 Tillsyn

1 § Tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av den tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer.

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

4 § Om det finns anledning att anta att den som omfattas av tillsynen har begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att medverka i utredning

av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Bilaga 2

Kapitel 5 Straff och skadestånd

1 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen

1. bryter mot skyldigheten att göra en anmälan enligt 4 kap 2 § kap. 2. inte lämnar en rapport senast det datum som anges i 3 kap. 1 §. Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt, ska dömas till

fängelse i högst två år. I ringa fall döms inte till ansvar.

2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

4 § Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av tekniskt fel i datastödet för hantering av detta system.

Ersättningen ska sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om en skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

5 § Utöver vad som följer av 4 § gäller bestämmelserna i 48 § personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.

6 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 4 § av den myndighet som regeringen bestämmer.

Kapitel 6 Överklaganden

1 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap 1 § andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 5 december 2010. 2. En anmälan enligt 3 kap. 4 § ska vid lagens ikraftträdande göras

senast den 1 april 2011.

Bilaga 2 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003;113) om elcertifikat att 2 kap. 1 § och 4 kap. 7 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

Berättigad att bli tilldelad Berättigad att bli tilldelad elcerti-

tionshöjande åtgärder varaktigt kriterier, är berättigade till el-

4 kap.

7 § Bilaga 2

Om elcertifikat har tilldelats Om elcertifikat har tilldelats anläggningens innehavare på anläggningens innehavare på grund av oriktiga eller vilse- grund av oriktiga eller vilseledande uppgifter vid en ansökan ledande uppgifter vid en ansökan om godkännande enligt 2 kap. 5 §, om godkännande enligt 2 kap. 5 §, vid rapportering enligt 2 kap. 4 § vid rapportering enligt 2 kap. 4 § andra och tredje styckena eller i en andra och tredje styckena eller i en ansökan om en förlängd till- ansökan om en förlängd tilldelningsperiod enligt 2 kap. 10 § delningsperiod enligt 2 kap. 10 § och om uppgifterna har haft och om uppgifterna har haft betydelse för innehavarens rätt att betydelse för innehavarens rätt att få elcertifikat, skall anläggningens få elcertifikat, ska anläggningens innehavare betala en sanktions- innehavare betala en sanktionsavgift till staten för de elcertifikat avgift till staten för de elcertifikat som felaktigt har tilldelats inne- som felaktigt har tilldelats innehavaren. havaren.

Frågor om att ta ut en sådan Frågor om att ta ut en sådan avgift prövas av tillsynsmyndig- avgift prövas av tillsynsmyndigheten. Därvid skall bestämmel- heten. Därvid ska bestämmelserna serna om kvotpliktsavgift i 5 kap. om kvotpliktsavgift i 5 kap. 1 § 1 § andra stycket tillämpas varvid andra stycket tillämpas varvid perioden för beräkning av certi- perioden för beräkning av certifikatpriset skall vara den tolv- fikatpriset ska vara den tolvmånadersperiod som föregår månadersperiod som föregår dagen för beslutet. Ett sådant dagen för beslutet. Ett sådant beslut får inte avse elcertifikat som beslut får inte avse elcertifikat som har tilldelats anläggningens inne- har tilldelats anläggningens innehavare mer än två år före tillsyns- havare mer än två år före tillsynsmyndighetens beslut. myndighetens beslut, utom då det

gäller rapportering enligt 2 kap.

4 § tredje stycket, såvitt avser upp-

fyllandet av hållbarhetskriterier,

då ett beslut får avse elcertifikat som tilldelats anläggningens inne-

havare mer än sex år före beslutet.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 3 1. Riksrevisionen 2. Hovrätten över Skåne och Blekinge 3. Kammarrätten i Stockholm 4. Kommerskollegium 5. Sveriges exportråd 6. Skatteverket 7. Statskontoret 8. Statistiska centralbyrån (SCB) 9. Länsstyrelsen i Stockholms län 10. Länsstyrelsen i Kronobergs län 11. Länsstyrelsen i Skåne län 12. Länsstyrelsen i Västra Götalands län 13. Länsstyrelsen i Dalarnas län 14. Länsstyrelsen i Jämtlands län 15. Länsstyrelsen i Norrbottens län 16. SWEDAC 17. Skogsstyrelsen 18. Statens Jordbruksverk 19. Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI) 20. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 21. Naturvårdsverket 22. Banverket 23. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) 24. Transportstyrelsen 25. Vägverket 26. Statens väg och transportforskningsinstitut 27. Konkurrensverket 28. Verket för innovationssystem (Vinnova) 29. Tillväxtverket 30. Energimarknadsinspektionen 31. Konsumentverket 32. SIS Miljömärkning 33. Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser 34. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien 35. Sveriges Kommuner och Landsting 36. Svenska Naturskyddsföreningen 37. Svenskt Näringsliv 38. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) 39. Svensk Energi 40. Svensk Fjärrvärme 41. Svenska Petroleum Institutet (SPI) 42. Näringslivets Regelnämnd (NNR) 43. Bil Sweden 44. Agroetanol AB 45. Eco Par AB 46. Fastighetsägarna Sverige 47. Föreningen Sveriges energirådgivare

48. Föreningen Sveriges Skogsindustrier 49. Greenpeace Bilaga 3 50. Gröna Bilister 51. Nordisk Etanolproduktion AB 52. Lantmännen 53. Plast- & Kemiföretagen 54. Skogforsk 55. Svensk Bensinhandel 56. Svensk Kollektivtrafik 57. Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO) 58. Svenska Biogasföreningen 59. Svenska Bussbranschens Riksförbund 60. Svenska Gasföreningen 61. Svenska Trädbränsleföreningen 62. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO) 63. Sveriges Tekniska Forskningsinstitut 64. Sveriges Åkeriföretag 65. Teknikföretagen 66. Världsnaturfonden (WWF)

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 4

Lagtext

Förslag till lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.

Lagen innehåller bestämmelser om kriterier som biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla för att energi från dessa energislag ska få beaktas för det syfte som anges i 2 § första stycket (hållbarhetskriterier).

2 § I lagen används följande beteckningar med den betydelse som här anges.

biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall,

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål,

flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa,

avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med,

restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material,

säljställe: försäljningsställe för biodrivmedel där bränslet finns tillgängligt för allmänheten genom en eller flera bränslepumpar avsedda för tankning direkt i det fordon där bränslet är avsett att förbrukas.

3 § Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§ inte är uppfyllda.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara.

2 kap. Hållbarhetskriterier

Bilaga 4 1 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under den process som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till förbränningen av biobränslet.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas.

2 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej:

a) Naturskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning,

b) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet förblir gräsmark och som bibehåller den naturliga artsammansättningen och sina ekologiska särdrag och processer,

c) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig verksamhet skulle upphöra att vara gräsmark och som är rik på arter och inte skadad, och

d) områden som i lag eller genom beslut av en myndighet har utsetts till naturskyddsområden.

Första stycket gäller dock inte a) om det inom ett område som anges under första stycket c är nöd-

vändigt att samla in råvaror för att bevara markens status som gräsmark och dessa råvaror används för att producera biodrivmedel och flytande biobränslen, eller

b) om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges under första stycket d.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i första stycket a–c.

3 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark inom Bilaga 4 områden som den 1 januari 2008 eller senare har utsetts till skyddsområden för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter, som är erkända i internationella avtal eller som ingår i förteckningar som har utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen. Detta gäller oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej.

Första stycket gäller dock inte om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges under första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som omfattas av första stycket.

4 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 utgjordes av någon av följande naturtyper, men som inte längre gör det när råvarorna skördas eller avverkas.

a) Våtmarker, varmed avses mark som under hela året eller en betydande del av året är täckt eller mättat av vatten,

b) kontinuerligt beskogade områden, varmed avses markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mer än 30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden, eller

c) markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mellan 10 och 30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden.

Första stycket gäller dock inte om ändrad markanvändning inom ett område som anges under c medför att kraven i 1 § uppfylls.

5 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari 2008 var torvmark, såvida det inte visas att odling och skörd eller avverkning av råvaran inte medför dränering av tidigare odikad mark.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som avses.

6 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen, som har producerats av jordbruksråvaror som odlats i unionen, ska anses som hållbara ska råvaran vara framställd i enlighet med

a) artikel 6.1 och bilaga III i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, och

b) de rättsakter som anges i bilaga II till förordningen, punkterna 1–5 och 9. 113

3 kap. Rapportering

Bilaga 4 1 § Rapporteringsskyldig är den som yrkesmässigt

a) levererar biodrivmedel till ett eget eller någon annans säljställe i Sverige,

b) använder biodrivmedel som inte erhållits via säljställe, c) använder flytande biobränsle, eller

d) levererar flytande biobränsle till användare i Sverige som inte yrkesmässigt använder flytande biobränsle.

Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som har levererats eller använts. I rapporten ska den rapporteringsskyldige också visa att de levererade eller använda biodrivmedlen och flytande biobränslena är hållbara.

Uppgifterna i rapporten ska granskas av en oberoende granskare. Den oberoende kontrollen ska säkerställa att uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Det sker genom granskning av det system som de ekonomiska aktörerna använder, en utvärdering av provtagningsmetod samt provtagningens frekvens och tillförlitlighet. Systemet ska vara korrekt, tillförlitligt och skyddat mot bedrägeri. Granskaren ska i ett intyg avge ett utlåtande om rapporten. Intyget ska av den rapporteringsskyldige ges in till tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska i ett särskilt beslut fastställa om de biodrivmedel och flytande biobränslen som omfattas av rapporten är att anse som hållbara.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldigheten enligt andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapportering enligt andra stycket och granskning enligt tredje stycket.

2 § Den som är rapporteringsskyldig enligt denna lag ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten. En anmälan ska göras senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten har inträtt.

Den som upphör att vara rapporteringsskyldig ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten senast två veckor efter det att rapporteringsskyldigheten har upphört.

3 § Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att gynnas ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag.

4 kap. Tillsyn

1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas Bilaga 4 med vite.

3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

5 kap. Överklagande

1 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2010 i fråga om 3 kap. 2 §

första stycket, den 1 januari 2011 i fråga om 3 kap. 1 § andra stycket och i övrigt den 1 augusti 2010.

2. För biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som var i drift den 23 januari 2008 tillämpas 2 kap. 1 § första stycket från och med den 1 april 2013.

Bilaga 4 Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 b, 9 och 9 a §§ lagen (2003:113) om elcertifikat ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

Berättigad att bli tilldelad elcertifikat är innehavaren av en enligt 5 § godkänd produktionsanläggning där el produceras med användande av en eller flera av följande förnybara energikällor:

1. vindkraft,

2. solenergi,

3. vågenergi,

4. geotermisk energi, eller

5. biobränslen.

Om flera produktionsanläggningar för vindkraft finns i närheten av varandra och gemensamt matar in el på ledningsnätet, ska de anses som separata anläggningar vid tillämpningen av denna lag.

Om produktionskapaciteten till följd av investeringar i produktionshöjande åtgärder varaktigt ökats i en anläggning som avses i 1 eller 1 a § efter utgången av år 2006, ska den ökade produktionen av förnybar el berättiga innehavaren att bli tilldelad elcertifikat.

Senaste lydelse 2009:269.

3 b § Tillsynsmyndigheten ska, efter Tillsynsmyndigheten ska, efter Bilaga 4 ansökan av produktionsanlägg- ansökan av produktionsanläggningens innehavare, lämna för- ningens innehavare, lämna förhandsbesked om möjligheten till handsbesked om möjligheten till godkännande för tilldelning av godkännande för tilldelning av elcertifikat enligt 1 § tredje elcertifikat enligt 1 § fjärde stycket, 2 § tredje stycket eller stycket, 2 § tredje stycket eller 3 a §. 3 a §.

Ett förhandsbesked, som innebär att ett godkännande enligt 5 § kommer att meddelas efter ansökan, får förenas med villkor och är bindande vid prövning av en ansökan om ett sådant godkännande.

9 § För ökad produktionskapacitet i För ökad produktionskapacitet i anläggningar som avses i 1 § anläggningar som avses i 1 § tredje stycket och 2 § tredje fjärde stycket och 2 § tredje stycket har producenten inte rätt stycket har producenten inte rätt att tilldelas elcertifikat när femton att tilldelas elcertifikat när femton år har gått från den dag då år har gått från den dag då produktionen av förnybar el produktionen av förnybar el ökade. Elcertifikat får inte heller ökade. Elcertifikat får inte heller tilldelas efter utgången av år 2030. tilldelas efter utgången av år 2030.

För anläggningar som avses i 3 a § har producenten inte rätt att tilldelas elcertifikat när femton år har gått från den dag då anläggningen, enligt tillsynsmyndighetens beslut om godkännande enligt 5 §, är att anse som ny. Elcertifikat får inte heller tilldelas efter utgången av år 2030. Om en ansökan om godkännande Om en ansökan om godkännande för tilldelning av elcertifikat enligt för tilldelning av elcertifikat enligt 1 § tredje stycket, 2 § tredje 1 § fjärde stycket, 2 § tredje stycket, eller 3 a § kommer in till stycket, eller 3 a § kommer in till tillsynsmyndigheten efter det att tillsynsmyndigheten efter det att anläggningens godkännande för anläggningens godkännande för tilldelning har återkallats enligt tilldelning har återkallats enligt 6 kap. 6 § 3 a, får elcertifikat 6 kap. 6 § 3 a, får elcertifikat endast tilldelas från tillsyns- endast tilldelas från tillsynsmyndighetens nya beslut om god- myndighetens nya beslut om godkännande för tilldelning av elcerti- kännande för tilldelning av elcertifikat. fikat.

9 a § Om en anläggnings godkännande för tilldelning av elcertifikat har återkallats enligt 6 kap. 6 §, får elcertifikat inte tilldelas för samma produktionsanläggning om anläggningen endast har flyttats till en annan plats.

Tilldelning av elcertifikat för Tilldelning av elcertifikat för ökad produktionskapacitet enligt ökad produktionskapacitet enligt

2 Senaste lydelse 2009:269. 3 Senaste lydelse 2009:269. 4 Senaste lydelse 2009:269.

1 § tredje stycket eller 2 § tredje 1 § fjärde stycket eller 2 § tredje stycket får dock ske trots vad som stycket får dock ske trots vad som Bilaga 4 sägs i första stycket. sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Bilaga 4

lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Lagrådets yttrande

Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-03-09

Närvarande: F.d. regeringsrådet Leif Lindstam, f.d. justitierådet Lars Dahllöf och regeringsrådet Carina Stävberg.

Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Enligt en lagrådsremiss den 18 februari 2010 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen,

2. lag om ändring i lagen (2003:113) om elcertifikat, och

3. lag om ändring i lagen (2009:1495) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Bengt Agartz.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande

biobränslen

S.k. upplysningsbestämmelser

Den föreslagna lagen innehåller flera bestämmelser som enligt vad som uppgetts vid föredragningen är avsedda att utgöra upplysningar om kommande föreskrifter på lägre nivå än lag. I 2 kap. 1 § fjärde stycket, 2 § tredje stycket och 5 § andra stycket samt i 3 kap. 1 § sjätte stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter i olika ämnen. I 2 kap. 3 § tredje stycket är ordet ”närmare” utelämnat. Enligt 3 kap. 3 § meddelar regeringen föreskrifter om överlämnande av uppgifter från vissa myndigheter till tillsynsmyndigheten

Enligt Lagrådets uppfattning är bestämmelserna i sin helhet och särskilt bestämningen ”närmare” överflödiga och bör därför utgå.

4 kap. 1 §

Enligt paragrafen utövar tillsynsmyndigheten tillsyn över efterlevnaden av lagen och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Den föreslagna lagen innehåller endast ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter och det gäller enligt 3 kap. 1 § femte stycket föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldighet. Om avsikten är att tillsynen ska avse efterlevnaden av föreskrifter som meddelats av regeringen eller av myndighet till vilken regeringen delegerat föreskriftsrätt kan i stället för uttrycket ”föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen” användas uttrycket ”föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen”.

Övriga lagförslag

Bilaga 5 Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2010. Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Odell, Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Krantz, Ohlsson. Föredragande: Statsrådet Torstensson.

Regeringen beslutar proposition 2009/10:164 Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EGhäver eller upprepar regler ett normgivningsbemyndigande

Lagen (2010:000) om 2 kap. 1–3 och 5 §§ 32009L0028 hållbarhetskriterier för samt 3 kap. 1 och 3 §§ biodrivmedel och flytande biobränslen

Lagen (2003:113) om 2 kap. 1 § elcertifikat

Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och fl ytande biobränslen

propomslag_Hållbarhetskriterier.indd 1 2010-03-18 13:31:55