Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

Regeringens proposition 2014/15:57

Nya administrativa sanktioner på Prop. finansmarknadsområdet 2014/15:57

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 januari 2015

Stefan Löfven

Per Bolund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra vissa delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet).

De föreslagna lagändringarna innebär att det bl.a. införs administrativa sanktioner mot fysiska personer.

I propositionen föreslås ändringar i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Därutöver föreslås vissa ändringar i ett antal andra lagar som avser rättelser av felaktiga hänvisningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

2. lag om ändring i lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

3. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

4. lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

6. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

7. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster,

8. lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.

2 §

Högsta förvaltningsdomstolen prövar

1. överklaganden av en kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2. överklaganden av andra beslut i förvaltningsärenden som enligt lag ska göras till domstolen, och

3. ansökningar om resning och återställande av försutten tid i andra fall än som anges i 8 §.

I 17 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser om att begäran om förklaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls i vissa fall ska göras hos Högsta

förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen prövar som första domstol om ett justitieråd i Högsta domstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

1 Lagen omtryckt 1981:1323. 2 Senaste lydelse 2013:649. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006)

om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt

1 avseende viss finansiell verksamhet ska ha följande lydelse.

3 §

Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i

näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig

brottslighet får inte ägna sig åt verksamhet som är anmälningspliktig

enligt 2 § första stycket. För en juridisk person gäller detta förbud den

som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller

När ett finansiellt institut som anmält sin verksamhet enligt 2 § första

stycket får kännedom om att förändringar har skett i den krets som anges

i första stycket, ska institutet snarast anmäla förändringen till

Finansinspektionen. Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i

institutet, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka

som ingår i dess ledning till inspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

Lagen omtryckt 2004:319. Senaste lydelse av lagens rubrik 2004:319. Senaste lydelse 2009:354.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

dels att nuvarande 15 kap. 1 a–1 c §§ ska betecknas 15 kap. 1 b–1 d §§,

dels att 1 kap. 5 a §, 15 kap. 1 b, 1 c, 8, 9, 11, 14 och 18 §§ och 17 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 15 kap. 1§ ska lyda ”Ingripanden mot kreditinstitut och vissa fysiska personer”,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 14 kap. 7 a §, 15 kap. 1 a, 8 a och 9 a–9 d §§, och närmast före 15 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

1 kap.

5 a §

– 2 § första stycket 1 om depåbevis,

– 4 § första stycket, andra stycket 1–8, samt tredje och femte styckena, om beräkning av innehavet,

– 5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal,

– 12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

– 13 § om aktier som ingår i handelslager, – 14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, samt – 16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag. Vid bedömningen ska också tillämpas föreskrifter

– om aktier som innehas av marknadsgaranter, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

– om undantag för vissa moderföretag, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Det som föreskrivs om aktier i de bestämmelser som ska tillämpas enligt första och andra styckena ska också tillämpas för andra andelar i företag.

Aktier eller andelar som ett värdepappersinstitut eller ett kreditinstitut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse av 15 kap. 1 c § 2014:982. 3 Senaste lydelse 2009:361.

2 kap. 1 § 6 lagen om värdepappersmarknaden ska dock inte beaktas vid bedömningen, under förutsättning att 1. rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, samt 2. aktierna eller andelarna avyttras inom ett år från förvärvet. Det som föreskrivs i fjärde stycket ska gälla också för aktier eller andelar som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

14 kap.

7 a § Finansinspektionen får utöver det som anges i 6 och 7 §§ besluta att en ägare som inte följer bestämmelserna i 1 eller 3 § ska betala en sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 kap. 8–

9 §§.

15 kap.

1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet 1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter

eller på annat otillbörligt sätt,

2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses

där,

3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på inne-

haven,

4. inte uppfyller kraven i 6 kap.

1–4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med

stöd av 16 kap. 1 § 4,

5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller

8 lämnar ofullständig eller felaktig

information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, i strid med

artikel 99.1 i den förordningen,

6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013, i den

ursprungliga lydelsen,

7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i

den ursprungliga lydelsen,

8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013, i

den ursprungliga lydelsen,

9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i

den ursprungliga lydelsen,

10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga

lydelsen,

11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013, i den

ursprungliga lydelsen,

12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga

lydelsen, 9

13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–

431.3 och 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga

lydelsen,

14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med

8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapital-

basen,

15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller 16. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–

8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 2 inte är

uppfyllda.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller

3 § för förvärv eller avyttring av

aktier eller andelar i institutet,

ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om

dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat över-

trädelsen.

Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

1 b §

Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kredit- är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse eller om institutet gör rättelse eller om den någon annan myndighet har vid- fysiska personen verkat för att tagit åtgärder mot institutet och institutet gör rättelse eller om dessa åtgärder bedöms tillräckliga. någon annan myndighet har

vidtagit åtgärder mot institutet

eller den fysiska personen och

dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 c §

Utöver det som anges i 1 a § ska Utöver det som anges i 1 b § ska i försvårande riktning beaktas om i försvårande riktning beaktas om kreditinstitutet tidigare har begått kreditinstitutet eller den fysiska en överträdelse. Vid denna bedöm- personen tidigare har begått en ning bör särskild vikt fästas vid överträdelse. Vid denna bedömom överträdelserna är likartade ning bör särskild vikt fästas vid och den tid som har gått mellan de om överträdelserna är likartade olika överträdelserna. och den tid som har gått mellan de

olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska I förmildrande riktning ska beaktas om institutet beaktas om

1. i väsentlig mån genom ett 1. institutet eller den fysiska aktivt samarbete har underlättat personen i väsentlig mån genom Finansinspektionens utredning, ett aktivt samarbete har underlättat och Finansinspektionens utredning,

och

2. snabbt upphört med över- 2. institutet snabbt upphört med trädelsen sedan den anmälts till överträdelsen eller den fysiska eller påtalats av Finansinspek- personen snabbt verkat för att tionen. överträdelsen ska upphöra, sedan

4 Senaste lydelse av tidigare 1 a § 2014:982. 5 Senaste lydelse av tidigare 1 b § 2014:982.

den anmälts till eller påtalats av

Finansinspektionen.

8 §

Sanktionsavgiften ska fastställas Sanktionsavgiften för ett kredittill högst institut ska fastställas till högst

1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår,

2. två gånger den vinst som 2. två gånger den vinst som erhållits till följd av institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som 3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöver- institutet undvikit till följd av trädelsen, om beloppet går att regelöverträdelsen, om beloppet fastställa. går att fastställa.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.

8 a § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska fastställas till högst 1. ett belopp som per den 17 juli

2013 i svenska kronor motsvarade

fem miljoner euro,

2. två gånger den vinst som den fysiska personen erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. två gånger de kostnader som den fysiska personen undvikit till följd av regelöverträdelsen, om

beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

9 §

När sanktionsavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§ samt till anges i 1 b och 1 c §§ samt till institutets finansiella ställning och, institutets eller den fysiska persoom det går att fastställa, den vinst nens finansiella ställning och, om som institutet erhållit till följd av det går att fastställa, den vinst som

6 Senaste lydelse 2014:982. 7 Senaste lydelse 2014:982.

regelöverträdelsen eller de kostna- institutet eller den fysiska persoder som undvikits. nen erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

Sanktionsföreläggande

9 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 1 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföre-

läggande.

Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt

1 a § fjärde stycket som är bestämt

till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts,

gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är

utan verkan.

9 b § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som före-

läggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att

känneteckna den,

3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och 4. den sanktion som föreläggs

personen.

Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den

tid som Finansinspektionen anger.

9 c § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska

beslutas. En sådan ansökan ska 13

göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot kredit-

institutet för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

9 d § En sanktion för en överträdelse enligt 1 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då

överträdelsen ägde rum.

11 §

Sanktionsavgiften eller för- Sanktionsavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till seningsavgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre fått laga kraft eller sanktionstid som anges i beslutet. föreläggandet godkänts eller den

längre tid som anges i beslutet

eller föreläggandet.

14 §

En sanktionsavgift eller för- En sanktionsavgift eller förseningsavgift som påförts faller seningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställig- bort i den utsträckning verkhet inte har skett inom fem år från ställighet inte har skett inom fem det att beslutet vann laga kraft. år från det att beslutet fick laga

kraft eller sanktionsföreläggandet

godkändes.

18 §

Om någon driver sådan rörelse Om någon driver sådan rörelse som omfattas av denna lag utan att som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, skall vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med rörelsen. denne att upphöra med rörelsen. Inspektionen får besluta hur Inspektionen får besluta hur avvecklingen av rörelsen skall ske. avvecklingen av rörelsen ska ske. I I ett föreläggande som ställs till ett ett föreläggande som ställs till ett svenskt aktiebolag eller en svensk svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall Finans- ekonomisk förening ska Finansinspektionen upplysa om att rätten inspektionen upplysa om att rätten

8 Senaste lydelse 2014:982. 9 Senaste lydelse 2014:982.

efter ansökan av inspektionen kan efter ansökan av inspektionen kan komma att besluta att bolaget eller komma att besluta att bolaget eller föreningen skall gå i likvidation föreningen ska gå i likvidation om om föreläggandet inte följs. föreläggandet inte följs.

Finansinspektionen får även ingripa mot den som driver rörelsen, genom beslut om sanktionsavgift enligt bestämmelserna i

detta kapitel.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss rörelse, får inspektionen förelägga den som driver rörelsen att lämna de upplysningar om rörelsen som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Vidare är den som är revisor i ett företag skyldig att på begäran av Finansinspektionen lämna sådana upplysningar om företagets rörelse som revisorn fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag.

I fråga om utländska företag får ett föreläggande enligt denna paragraf riktas mot såväl företaget som den som här i landet är verksam för företagets räkning.

17 kap.

1 §

Finansinspektionens beslut Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 12 § och 15 kap. enligt 13 kap. 12 § och 15 kap. 18 § andra stycket får inte över- 9 a § och 18 § tredje stycket får klagas. inte överklagas.

Finansinspektionens beslut som Finansinspektionens beslut som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas hos regeringen. får överklagas till regeringen.

Andra beslut av Finansinspek- Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får över- tionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte domstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet.

10 Senaste lydelse 2013:455.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299)

om inlåningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska ha följande lydelse.

6 §

Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i

näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller som har

gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat

innehav i ett företag som driver inlåningsverksamhet eller ingå i

När ett företag som driver inlåningsverksamhet får kännedom om att

förändringar har skett i den krets som har ett kvalificerat innehav i

företaget eller ingår i dess ledning, ska företaget snarast anmäla

förändringen till Finansinspektionen. Om en juridisk person har ett

kvalificerat innehav i företaget, ska den juridiska personen snarast

anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till inspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

Senaste lydelse 2009:362.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att nuvarande 25 kap. 1 a–1 c §§ ska betecknas 25 kap. 1 b–1 d §§,

dels att 25 kap. 1 b, 1 c, 9, 10, 17, 25 och 28 §§ och 26 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 25 kap. 1 § ska lyda ”Ingripanden mot svenska värdepappersinstitut, börser och svenska clearingorganisationer samt vissa fysiska personer”,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 24 kap. 8 a §, 25 kap. 1 a, 9 a och 10 a–10 d §§, och närmast före 25 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse.

24 kap.

25 kap.

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. Senaste lydelse av 25 kap. 1 c § 2014:985.

3. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i företaget samt storleken på inne-

haven,

4. inte uppfyller kraven i 8 kap.

3–6, 8, 8 e, 9 eller 11 § eller i föreskrifter som har meddelats

med stöd av 8 kap. 42 § 2, 4 och 6,

5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, i strid med artikel 99.1 i den förord-

ningen,

6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprung-

liga lydelsen,

7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den

ursprungliga lydelsen,

8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013, i

den ursprungliga lydelsen,

9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den

ursprungliga lydelsen,

10. vid upprepade tillfällen eller

18 systematiskt låter bli att hålla

likvida tillgångar i strid med artikel 412 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga

lydelsen,

11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprung-

liga lydelsen,

12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga

lydelsen,

13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–

431.3 och 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga

lydelsen,

14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med

8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som

ingår i kapitalbasen,

15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller 16. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller 8 kap. 8 b–

8 d §§ eller i föreskrifter som har

meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av

tillstånds- eller underrättelse- 19

skyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier

eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat

överträdelsen.

Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

1 b §

Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om före- är ringa eller ursäktlig, om företaget gör rättelse eller om någon taget gör rättelse eller om den annan myndighet har vidtagit fysiska personen verkat för att åtgärder mot företaget och dessa företaget gör rättelse eller om åtgärder bedöms tillräckliga. någon annan myndighet har

vidtagit åtgärder mot företaget

eller den fysiska personen och

dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 c §

Utöver det som anges i 1 a § ska Utöver det som anges i 1 b § ska i försvårande riktning beaktas om i försvårande riktning beaktas om företaget tidigare har begått en företaget eller den fysiska persoöverträdelse. Vid denna bedöm- nen tidigare har begått en överning bör särskild vikt fästas vid om trädelse. Vid denna bedömning bör överträdelserna är likartade och särskild vikt fästas vid om överden tid som har förflutit mellan de trädelserna är likartade och den tid olika överträdelserna. som har förflutit mellan de olika

överträdelserna.

3 Senaste lydelse av tidigare 1 a § 2014:985. 4 Senaste lydelse av tidigare 1 b § 2014:985.

I förmildrande riktning ska I förmildrande riktning ska beaktas om företaget beaktas om

1. i väsentlig mån genom ett 1. företaget eller den fysiska aktivt samarbete har underlättat personen i väsentlig mån genom Finansinspektionens utredning, ett aktivt samarbete har underlättat och Finansinspektionens utredning,

och

2. snabbt upphört med över- 2. företaget snabbt upphört med trädelsen sedan den anmälts till överträdelsen eller den fysiska eller påtalats av Finansinspek- personen snabbt verkat för att tionen. överträdelsen ska upphöra, sedan

den anmälts till eller påtalats av

Finansinspektionen.

9 §

Sanktionsavgiften ska fastställas Sanktionsavgiften för ett svenskt till högst värdepappersinstitut, en börs eller

en svensk clearingorganisation ska

fastställas till högst

1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår,

2. två gånger den vinst som 2. två gånger den vinst som erhållits till följd av företaget erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som 3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöver- företaget undvikit till följd av trädelsen, om beloppet går att regelöverträdelsen, om beloppet fastställa. går att fastställa.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

9 a § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska fastställas till högst 1. ett belopp som per den 17 juli

2013 i svenska kronor motsvarade

fem miljoner euro,

2. två gånger den vinst som den fysiska personen erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. två gånger de kostnader som

5 Senaste lydelse 2014:985.

den fysiska personen undvikit till följd av regelöverträdelsen, om

beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

10 § När sanktionsavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§, samt till anges i 1 b och 1 c §§, samt till företagets finansiella ställning och, företagets eller den fysiska persoom det går att fastställa, den vinst nens finansiella ställning och, om som företaget erhållit till följd av det går att fastställa, den vinst som regelöverträdelsen eller de kostna- företaget eller den fysiska persoder som undvikits. nen erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

Sanktionsföreläggande

10 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 1 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktions-

föreläggande.

Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt

1 a § fjärde stycket som är bestämt

till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts,

gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är

utan verkan.

10 b § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som före-

läggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att

känneteckna den,

3. de bestämmelser som är

6 Senaste lydelse 2014:985.

tillämpliga på överträdelsen, och 4. den sanktion som föreläggs

personen.

Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den

tid som Finansinspektionen anger.

10 c § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot värdepappersbolaget för samma över-

trädelse.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

10 d § En sanktion för en överträdelse enligt 1 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då

överträdelsen ägde rum.

17 § Om någon driver sådan verk- Om någon driver sådan verk-

samhet som omfattas av denna lag samhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, utan att vara berättigad till det, ska skall Finansinspektionen förelägga Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksam- denne att upphöra med verksamheten. Detsamma gäller om någon heten. Detsamma gäller om någon i handel med finansiella instrument i handel med finansiella instrument använder beteckningen börs utan använder beteckningen börs utan att ha tillstånd att driva en reglerad att ha tillstånd att driva en reglerad marknad. marknad.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning. 23

Finansinspektionen får även ingripa mot någon som driver värdepappersrörelse utan att vara berättigad till det, genom beslut om sanktionsavgift enligt bestäm-

melserna i detta kapitel.

25 §

En sanktionsavgift, särskild En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller försenings- avgift, straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finans- avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar inspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre fått laga kraft eller sanktionstid som anges i beslutet. föreläggandet godkänts eller den

längre tid som anges i beslutet

eller föreläggandet.

28 §

En sanktionsavgift, särskild En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift, eller för- avgift, straffavgift, eller förseningsavgift som har beslutats seningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann fem år från det att beslutet fick laga kraft. laga kraft eller sanktionsföre-

läggandet godkändes.

26 kap.

1 §

Finansinspektionens beslut Finansinspektionens beslut enligt 23 kap. 11 § och 25 kap. enligt 23 kap. 11 § och 25 kap. 17 § andra stycket får inte över- 10 a § och 17 § andra stycket får klagas. inte överklagas.

Andra beslut som Finansinspek- Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag tionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock ningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltnings- 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). lagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestäm- Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, före- ma att ett beslut om förbud, läggande eller återkallelse skall föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. gälla omedelbart.

7 Senaste lydelse 2014:985. 8 Senaste lydelse 2014:985.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62)

om åtgärder mot penningtvätt och finansiering

av terrorism

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

6 kap.

5 §

En verksamhetsutövare som har gjort anmälan enligt 3 § men som i

väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet

eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får av

tillsynsmyndigheten föreläggas att vidta rättelse eller, om detta inte är

möjligt, upphöra med verksamheten.

Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, gäller första stycket

även den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

Senaste lydelse 2009:716.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)

om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

1 kap.

4 §

1. autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där initiativet till en betalningstransaktion tas av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör eller betalarens egen betaltjänstleverantör,

2. bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för verksamhet i den utsträckning som krävs för genomförande av en betalningstransaktion,

3. betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen betalkontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,

4. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betaltjänstanvändares namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,

5. betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap.,

6. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instrument eller en personlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,

7. betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,

8. betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras,

9. betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap. 3 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

10. betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring av medel som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

11. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst,

12. debitera: att medel dras från ett konto,

13. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt betalningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

1 Senaste lydelse 2011:775.

14. grupp: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

15. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

16. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

17. kreditera: att medel tillförs ett konto, 18. kvalificerat innehav: detsamma 18. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 14 lagen som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- (2004:297) om bank- och och finansieringsrörelse, finansieringsrörelse,

19. medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

20. penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från en betalare, utan att något betalkonto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens namn, uteslutande i syfte att överföra motsvarande belopp till en mottagare eller en annan betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagarens förfogande,

21. ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar genomförandet av kommande enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,

22. referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräkningen av eventuell valutaväxling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören eller härrör från en offentligt tillgänglig källa,

23. referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräkningen av eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av båda parterna i ett avtal om betaltjänster,

24. registrerad betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som undantagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,

25. startkapital: detsamma som i 25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen om bank- och 1 kap. 5 § 18 lagen om bank- och finansieringsrörelse, finansieringsrörelse,

26. unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller symboler som tillhandahållits av en betaltjänstleverantör, och som en betaltjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,

27. valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en betaltjänstleverantör för att beräkna räntan på de medel som debiterats eller krediterats ett betalkonto.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968)

om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.

1 kap.

3 §

Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (i det följande benämnt kapitaltäckningsdirektivet), se bilaga 1. Rättelse till kapitaltäckningsdirektivet finns i bilaga 2. Tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (i det följande benämnd tillsynsförordningen) utgör direktivet ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen, finns som bilagorna 3 och 4.

Under förhandlingarna av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2010/11:FPM148).

Regeringen beslutade den 19 april 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att föreslå nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till tillsynsförordningen samt att lämna förslag till hur kapitaltäckningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Nya kapitaltäckningsregler (i det följande benämnd kapitaltäckningsutredningen).

Utredningen har lämnat betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3294).

Kapitaltäckningsdirektivet har i svensk rätt genomförts i bl.a. lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (se prop. 2013/14:228).

De nya lagreglerna, som trädde i kraft den 2 augusti 2014, innehåller inte några bestämmelser som genomför de regler i kapitaltäckningsdirektivet som innebär att administrativa sanktioner ska kunna utdömas mot fysiska personer.

Kapitaltäckningsutredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer och avsaknaden av förslag om att införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden fick omfattande kritik av ett flertal remissinstanser. Regeringen bedömde därför att dessa frågor behövde analyseras ytterligare. Inom ramen för 2013 års värdepappersmarknadsutredning (Fi 2013:04) och 2012 års marknadsmissbruksutredning (Fi 2012:08) upprättade den särskilda utredaren i april 2014 en promemoria med namnet ”Promemoria om sanktioner enligt CRD IV” med förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer. Promemorian har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2014/1356).

I bilaga 9 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet, i nu aktuella delar, i svensk rätt.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 4 december 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag och synpunkter utom såvitt avser införandet av en möjlighet till undanröjande av sanktionsföreläggande och utformningen av 15 kap. 1 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 c § lagen om värdepappersmarknaden. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitten 4.4, 4.7 och 4.9 och i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen har det dessutom gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten.

Efter lagrådsföredragningen har förslag till ändringar lagts till i 2 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 3 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet, 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 6 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, 6 kap. 5 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, 1 kap. 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster samt 1 kap. 3 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Ändringarna avser rättelser av felaktiga hänvisningar. De föreslagna ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Ingripandeåtgärder och sanktioner

4.1 Inledning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen, samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet. Detta innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, förkortat 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, förkortat 2006 års kapitalkravsdirektiv, upphörde att gälla den 1 januari 2014.

Tillsynsförordningen tillämpas sedan den 1 januari 2014 och kapitaltäckningsdirektivet skulle vara genomfört senast samma dag. Genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet har behandlats i prop. 2013/14:228 31

Förstärkta kapitaltäckningsregler. Direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner mot fysiska personer återstår dock att införliva med svensk rätt, och det är dessa som tas om hand i denna proposition.

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser för kreditinstitut om villkor för att starta verksamhet som kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredjeland. För värdepappersföretag återfinns motsvarande reglering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även bestämmelser för både kreditinstitut och värdepappersföretag om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanteringssystem, sanktioner vid överträdelser av regelverket samt bestämmelser om kapitalbuffertar som i varierande grad innebär kapitalkrav utöver de som följer av tillsynsförordningen.

Genom kapitaltäckningsdirektivet har det införts en rad nya bestämmelser som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner. Direktivet innehåller, förutom en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, regler om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden samt om sanktionsbeslut. De äldre direktiven från år 2006 innehöll utöver skyldigheten att i vissa situationer återkalla ett instituts tillstånd inga specifika regler om administrativa sanktioner. Kapitaltäckningsdirektivet ställer däremot krav på att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att vid överträdelser av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet vidta olika former av administrativa sanktioner, även mot fysiska personer. Dessa ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Kapitaltäckningsdirektivet är uppbyggt på så sätt att överträdelser som ska åtföljas av en sanktion har delats upp mellan två artiklar. I var och en av dessa artiklar finns en uppräkning av olika sanktioner som ska kunna utdömas för sådana överträdelser som omnämns i artikeln. Överträdelser som består i åsidosättande av reglerna för auktorisation och kraven som rör förvärv och avyttring av kvalificerade innehav i institut behandlas i artikel 66 i kapitaltäckningsdirektivet. I artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet behandlas bl.a. överträdelser som innebär att ett institut beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och åsidosättande av vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar samt reglerna om offentliggörande av information.

Sanktioner ska kunna drabba institut som begått en överträdelse, men även fysiska personer i institutets ledning som befunnits ansvariga för överträdelsen. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser som anger hur höga administrativa sanktionsavgifter som de behöriga myndigheterna ska kunna besluta om för det fall att regelverket inte efterlevs. Direktivet ställer också krav på att behöriga myndigheter ges 32 befogenhet att förbjuda fysiska personer att utöva vissa funktioner i

institut, rätt att kräva att otillåtna ageranden upphör, möjlighet att besluta om förbud mot aktieägare att utöva sina rösträtter, och möjlighet att offentliggöra sanktionsbeslut. För att minska risken för en icke enhetlig tillämpning av sanktionerna finns det i direktivet även bestämmelser om vilka kriterier som ska beaktas vid ett sanktionsbeslut. Medlemsstaterna kan välja att inte tillämpa reglerna om administrativa sanktioner om överträdelserna i fråga är föremål för straffrättsliga sanktioner i nationell rätt.

4.2 Regleringen i svensk rätt

4.2.1 Administrativa sanktioner mot institut

Bestämmelser om ingripanden och sanktioner gentemot kreditinstitut och värdepappersbolag finns framför allt i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF, respektive 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM. Bestämmelserna i de båda lagarna bygger på samma systematik. Avgörande för om Finansinspektionen ska ingripa är om ett institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt respektive lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet (15 kap. 1 § LBF och 25 kap. 1 § LVM). Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms som tillräckliga, får Finansinspektionen avstå från att ingripa (15 kap. 1 a § andra stycket LBF och 25 kap. 1 a § andra stycket LVM). Finansinspektionen ska också kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande redan om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer att bryta mot de regler som gäller för verksamheten (15 kap. 1 § tredje stycket LBF och 25 kap. 1 § tredje stycket LVM).

När en överträdelse har skett har Finansinspektionen möjlighet att välja vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet (prop. 2002/03:139 s. 382). Valet av sanktion ska i första hand bero på hur allvarlig en överträdelse är. Vidare ska vid valet av sanktion särskild hänsyn tas till överträdelsens art, dess konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Därutöver ska beaktas om institutet tidigare begått en överträdelse, om överträdelserna är likartade samt den tid som gått mellan överträdelserna. Vidare ska i förmildrande riktning beaktas om institutet i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete underlättat Finansinspektionens utredning och snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av inspektionen (15 kap. 1 a och 1 b §§ LBF och 25 kap. 1 a och 1 b §§ LVM).

Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Om det är tillräckligt kan Finansinspektionen emellertid välja den mindre ingripande åtgärden varning (15 kap. 3 § LBF och 25 kap. 5 § LVM). Vid överträdelser som inte är så allvarliga att tillståndet ska återkallas kan Finansinspektionen ingripa genom föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen och med

förbud att verkställa beslut. Därutöver har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom beslut om anmärkning.

En anmärkning eller varning får förenas med en sanktionsavgift. Avsikten med sanktionsavgiften är att den ska tillföra en ekonomiskt omedelbart kännbar sanktion och ge Finansinspektionen möjlighet att gradera en överträdelse (prop. 2002/03:139 s. 387). Sanktionsavgiften ska fastställas till högst tio procent av institutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, och får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek ska, utöver de omständigheter som ska beaktas vid valet av sanktion, hänsyn även tas till institutets finansiella ställning och den vinst som institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte kan uppfylla kapital- och likviditetskraven (15 kap. 8 och 9 §§ LBF och 25 kap. 9 och 10 §§ LVM). Denna begränsningsregel har införts för att förhindra att avgiftsuttaget får till följd att institutets tillstånd måste återkallas (se prop. 2002/03:139 s. 552).

Finansinspektionen kan också besluta att institutet ska betala en förseningsavgift, se bl.a. 15 kap. 10 § LBF och 25 kap. 11 § LVM.

Ingripandemöjligheter finns även i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar.

Bestämmelserna om ingripanden i LBF och LVM gäller även om ett institut överträder bestämmelserna i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se 7 kap. 1 §).

4.2.2 Administrativa sanktioner mot fysiska personer

Om ett kreditinstitut eller värdepappersbolag begår en överträdelse, har Finansinspektionen inom ramen för tillsynen enligt lagarna på finansmarknadsområdet möjlighet att rikta vissa åtgärder direkt mot fysiska personer i företagets ledning.

Finansinspektionen kan för det första förelägga en enskild person som, utan att vara berättigad till det, driver rörelse som omfattas av respektive lag, att upphöra med rörelsen. Ett sådant föreläggande får enligt 15 kap. 20 § LBF och 25 kap. 29 § LVM kombineras med vite.

Övriga åtgärder som kan vidtas gentemot fysiska personer hör till stor del samman med den lednings- och ägarprövning som Finansinspektionen är skyldig att göra inför ett beslut om tillstånd att driva bank-, finansierings- eller värdepappersrörelse. Ledningsprövningen har begränsats till de personer som har det yttersta ansvaret för hur verksamheten drivs, närmare bestämt styrelseledamöter och verkställande direktör samt ersättare för dessa, dvs. suppleant för styrelseledamot samt vice verkställande direktör. Om någon som ingår i ett instituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller lagens krav på lämplighet kan Finansinspektionen, i stället för att återkalla institutets tillstånd, ingripa mot den enskilde styrelseledamoten eller den

verkställande direktören genom att besluta att han eller hon inte längre får ha kvar sitt uppdrag.

Finansinspektionen kan därutöver med stöd av 14 kap. 6 § LBF ingripa mot en person som innehar ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut. Ett sådant ingripande kan ske om personen i fråga motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i de författningar som reglerar institutets verksamhet. Finansinspektionen kan då besluta att ägaren vid stämman inte får rösta för fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller bl.a. om innehavaren i väsentlig utsträckning åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Finansinspektionen får även förelägga den som har ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av sina aktier eller andelar att innehavet därefter inte är kvalificerat. Motsvarande bestämmelser för värdepappersbolag finns i 24 kap. LVM.

Administrativa sanktioner mot fysiska personer med anledning av deras agerande eller underlåtenhet att uppfylla skyldigheter på finansmarknadsområdet finns även i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (20–24 §§) och i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (6 kap. 3 a– 3 e §§).

4.3 Kapitaltäckningsutredningens betänkande

Kapitaltäckningsutredningen har i sitt betänkande Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65) föreslagit att beslutsordningen för sanktioner mot fysiska personer avseende ett instituts överträdelser ska vara densamma som för kreditinstitut. Utredningens förslag innebär därmed att Finansinspektionen bör ges rätt att rikta administrativa sanktioner mot institutets styrelseledamöter eller dess verkställande direktör samt ersättare för dessa, om personen eller personerna i fråga bär ansvaret för överträdelsen. Utredningen anser inte att det bör ställas upp något krav på uppsåt eller oaktsamhet från ledningspersonens sida för att denne ska kunna ställas till ansvar. Däremot görs bedömningen att sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser endast ska kunna tillgripas i undantagsfall, om det föreligger ”särskilda skäl”, och att en sanktion som utgångspunkt bör rikta sig mot institutet. Vidare kommer utredningen fram till att den nuvarande strukturen i LBF och LVM för överträdelser och sanktioner kan behållas för såväl institut som fysiska personer samt att det saknas behov av att, i likhet med kapitaltäckningsdirektivets struktur, räkna upp vilka överträdelser som ska leda till olika slag av angivna sanktioner. I stället anser utredningen att Finansinspektionen ska ges tillgång till samtliga sanktioner och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet.

Därutöver konstaterar utredningen att det saknas behov av att införa ett särskilt förfarande för handläggningen av sanktionsärenden samt att

Finansinspektionen bör behålla rätten att vidta sanktioner mot finansiella institut och dess ledning.

4.4 Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om överträdelser

Regeringens förslag: Finansinspektionen ges rätt att ingripa mot en enskild styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut, eller ersättare för någon av dem, för en överträdelse som institutet har gjort sig skyldigt till. De överträdelser som kan föranleda sanktioner mot personerna i fråga ska uttryckligen anges i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden.

Finansinspektionen ska ingripa endast om överträdelsen som institutet har gjort sig skyldigt till är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

För att undvika en konflikt med rätten att inte belasta sig själv införs en undantagsbestämmelse för vissa situationer då en styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem också är ägare i institutet.

Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden när det gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer bör behållas.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden även ändras när det gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att utrymmet för sanktioner mot fysiska personer bör vara begränsat till rena undantagsfall. Denna uppfattning får enligt inspektionens mening stöd av direktivets allmänna utformning och uttalanden från kommissionen. Inspektionen anser därför att den beskrivning som ges i Kapitaltäckningsutredningens betänkande av situationer där en sanktion kan vara motiverad är bra och i linje med syftet med direktivbestämmelserna. Finansinspektionen anser också att det är angeläget att det tydliggörs att inspektionen bör inskränka sina tillsynsundersökningar och sanktionsprövningar när det gäller fysiska personer till situationer när det finns särskilda indikationer på att en viss person bär ett särskilt ansvar för regelöverträdelsen och det finns ett påtagligt allmänt intresse av att pröva sanktionsfrågan. Helsingborgs tingsrätt anser att det av tydlighetsskäl är lämpligt att utforma sanktionsbestämmelserna mot fysiska personer fristående från sanktionsbestämmelserna mot juridiska personer. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att det bör utredas om det behövs en uppräkning av överträdelser för fysiska personer. Fakulteten anför vidare att enligt dess uppfattning om direktivets innebörd bör fysiska personer bli föremål för sanktioner i endast ganska särpräglade undantagsfall. Dessutom menar fakulteten att en korrekt

implementering av direktivet inte kräver att det används ett subjektivt rekvisit och förordar i stället att bestämmelsen utformas med endast objektiva rekvisit. Kommuninvest i Sverige AB framhåller att promemorians förslag uppfyller kravet på tydlighet och förutsägbarhet. Svenska Bankföreningen, med vilken Finansbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen instämmer, menar att en struktur med en uppräkning av överträdelserna i lagtexten ökar tydligheten och förutsägbarheten för den fysiska personen samt är ägnad att skapa tydlighet för Finansinspektionen om vad som kan konstituera en sanktion mot en fysisk person. Vidare menar föreningarna att gränsen för när en överträdelse ska anses vara allvarlig tydligt måste anges i lagtexten och dessutom att sanktioner mot enskilda endast bör komma i fråga när kreditinstitutets överträdelse är så allvarlig att grund för att återkalla tillståndet eller meddela varning föreligger och det samtidigt finns särskilda skäl att rikta en sanktion mot en enskild person. Finansbolagens Förening anför också att det av rättssäkerhetsskäl krävs en tydlig koppling mellan de specifika överträdelserna och de specifika sanktionerna. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av att överträdelserna anges uttryckligen och menar att andra överträdelser än dem i uppräkningen inte ska kunna läggas till grund för sanktioner mot enskilda personer. AB Svensk Exportkredit anser att frågan om vad som ska anses som en allvarlig överträdelse i lagbestämmelsens mening behöver klargöras. Finansförbundet, med vilket Tjänstemännens Centralorganisation instämmer, anför att likställighetsprincipen bland styrelseledamöter bör gälla, men att hänsyn bör tas till att arbetstagarledamöter representerar de anställda. Finansförbundet framhåller vidare att förslaget inte ska inkräkta på en sådan ledamots möjlighet att exempelvis konfidentiellt rådgöra med en förtroendevald eller anställd vid ett fackförbund eller juridiskt ombud, till exempel vad gäller överträdelser i förslagets mening.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna överväganden

I artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet räknas det upp ett antal överträdelser som kan begås av institut. Överträdelserna kan bl.a. bestå i att institutet beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och att det åsidosatt vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar och regler om offentliggörande av information. Överträdelserna enligt artikel 66 i kapitaltäckningsdirektivet består av tillhandahållande av tillståndspliktiga tjänster utan erforderligt tillstånd och anskaffande eller avyttring av ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta behörig myndighet om detta. När det gäller kapitaltäckningsdirektivets regler om överträdelser begångna av institut och överträdelser enligt artikel 66 så har dessa införlivats med svensk rätt (prop. 2013/14:228). Direktivet kräver emellertid att även vissa fysiska personer ska kunna hållas ansvariga för ett instituts överträdelser. Några sådana bestämmelser finns inte i gällande rätt.

Vid utarbetandet av direktivförslaget var kommissionens avsikt att inrätta ett system där varken institut eller fysiska personer kan begå en överträdelse med vetskap om att de inte kommer löpa någon risk att 37

drabbas av en sanktion personligen, dvs. det ska inte kunna gå att skydda sig bakom institutet eller tvärt om. Kommissionens avsikt har varit att fysiska personer framför allt ska påföras sanktioner i de fall de kan hållas ensamt ansvariga för en överträdelse (KOM [2010] 716 final, s. 13).

Kapitaltäckningsdirektivet förutsätter inte att det regelmässigt döms ut sanktioner mot fysiska personer. Enligt regeringens mening bör det därmed vara tillräckligt att svensk rätt erbjuder en möjlighet att rikta sanktioner mot fysiska personer. Direktivet saknar närmare anvisningar om när ett ansvar för en fysisk person kan komma i fråga. Det bör således ankomma på tillämpande myndighet eller domstol att i varje enskilt fall ta ställning till om omständigheterna är sådana att de utgör skäl för att rikta en sanktion mot en fysisk person. Vid denna bedömning bör beaktas att rörelsereglerna i första hand riktas till institutet som sådant.

Enligt regeringens mening bör utgångspunkten i svensk rätt därför vara att sanktioner i första hand bör riktas mot institutet och att sanktioner mot fysiska personer bör komma i fråga endast om institutets överträdelse är allvarlig.

Bestämmelserna om överträdelser och sanktioner finns i dag i 15 kap. LBF och 25 kap. LVM. För att genomföra direktivets krav på att vissa fysiska personer ska kunna hållas ansvariga för institutets överträdelser bör det i svensk rätt införas en ny bestämmelse i LBF respektive LVM som ger Finansinspektionen en sådan ingripandemöjlighet.

Strukturen i lagarna

Regeringen har vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser i fråga om överträdelser som begås av institut bedömt att det saknas behov av att, i likhet med direktivets struktur, i lag räkna upp vilka överträdelser som ska leda till vissa angivna sanktioner. Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra bestämmelserna i svensk rätt har i stället bedömts vara att Finansinspektionen ges tillgång till samtliga sanktioner, och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Ett sådant genomförande har bedömts vara mer i linje med den nuvarande strukturen i LBF och LVM samt uppfattningen att Finansinspektionens ingripandemöjligheter gentemot finansiella företag som utgångspunkt bör utformas enhetligt, såvida inte särskilda skäl talar mot det. Finansinspektionen har därför getts tillgång till samtliga sanktioner i direktivet, och möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken av dessa sanktioner som ska gälla vid en överträdelse av reglerna som gäller för det finansiella institutet i fråga (prop. 2013/14:228 s. 231 f.).

Kapitaltäckningsutredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer, som utformats enligt nuvarande mönster för administrativa sanktioner mot institut i LBF och LVM, fick omfattande remisskritik. Kritiken bestod huvudsakligen i att bestämmelserna borde utformas på ett tydligt sätt för att tillgodose kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för den enskilde personen. Detta var, enligt kritiken, inte minst viktigt mot bakgrund av de allvarliga sanktioner som kan följa på överträdelserna.

Enligt regeringens mening är det av vikt att bestämmelserna om sanktioner mot fysiska personer utformas på ett rättssäkert och förutsebart sätt. Det finns därför skäl att frångå den nuvarande strukturen i LBF och LVM för bestämmelserna om sanktioner riktade mot instituten och i stället uttryckligen ange de överträdelser för vilka sanktioner kan riktas mot fysiska personer. En sådan utformning skapar tydlighet och förutsebarhet för den enskilde, vilket inte minst är viktigt då bestämmelserna kan anses ha straffrättslig karaktär. Det kan också noteras att en struktur med en uttrycklig uppräkning i lagtexten av sådana överträdelser som kan begås av fysiska personer har valts i andra lagar på finansmarknadsområdet, t.ex. lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning (se prop. 2011/12:175 s. 23). Anledningen härtill har varit att skapa tydlighet så att det står klart för både den enskilde och Finansinspektionen vari en överträdelse kan bestå och vad som kan bli följden av den. Regeringen anser därför att de överträdelser som enligt kapitaltäckningsdirektivet ska kunna föranleda sanktioner mot fysiska personer bör anges uttryckligen i lagtexten genom en uppräkning. Finansinspektionen bör, liksom i dag, som utgångspunkt ges möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken eller vilka av sanktionerna som bör påföras vid en överträdelse av reglerna.

Vad gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer anser regeringen att det saknas skäl att ändra den nuvarande ordningen i LBF och LVM.

Personkretsen som kan träffas av sanktioner

Enligt artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen kunna bli föremål för sanktioner, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt. I artikel 3.1.7 anges att ett ledningsorgan är ett organ som utses enligt nationell lagstiftning och som har befogenhet att fastställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksamhet. Definitionen av ledningsorganet ska också ses i ljuset av direktivets begrepp ”verkställande ledning”. Med verkställande ledning avses enligt artikel 3.1.9 de fysiska personer som utövar verkställande funktioner i ett institut och som är ansvariga och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av institutet.

Den i direktivet angivna personkretsen är beskriven på samma sätt som i bestämmelserna om ledningsprövning i övriga direktiv på finansmarknadsområdet, och det är därför enligt regeringens mening rimligt att utgå från att samma krets som ska omfattas av ledningsprövningen också ska kunna påföras sanktioner. Frågan om vilken personkrets som är föremål för ledningsprövning har behandlats i prop. 2013/14:228 s. 166 f. Där anges att enligt 8 kap. 27 och 29 §§ aktiebolagslagen (2005:551) ska den verkställande direktören utses av styrelsen och sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören är med andra ord underställd styrelsen. Med ledningsorgan avses således enligt regeringens bedömning primärt styrelsen. Emellertid är direktivet utformat för att tillämpas inom EU där

medlemsstaterna har mycket skiftande bolagsrättsliga traditioner, vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören. I enlighet med svensk lagstiftningstradition bör det därför i varje särskilt fall anges om det är styrelsen eller styrelsen och verkställande direktören som omfattas av respektive bestämmelse. Likaså avses med styrelsen respektive verkställande direktör inte ersättare för dessa såvida det inte särskilt anges, se t.ex. 3 kap. 2 § LBF.

I svensk kontext bör således den personkrets som kan träffas av sanktioner utgöras av styrelsen, den verkställande direktören och ersättare för dessa.

Finansförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation anser att likställighetsprincipen bör gälla bland styrelseledamöter, vilket i detta sammanhang innebär att arbetstagarledamöter ska behandlas på samma sätt som övriga ledamöter. Regeringen instämmer i att likställighetsprincipen bör gälla på sedvanligt sätt. De båda organisationerna framhåller också att förslaget inte får inkräkta på en arbetstagarledamots möjlighet att exempelvis konfidentiellt rådgöra med en förtroendevald eller anställd vid ett fackförbund eller juridiskt ombud, till exempel vad gäller överträdelser i förslagets mening. Enligt regeringens mening innebär de regler som nu föreslås med anledning av direktivet inte någon förändring av vad som i dag gäller i dessa avseenden.

Lagrådet påpekar att den föreslagna regleringen innebär att en styrelseledamot i ett kreditinstitut kan åläggas att betala en sanktionsavgift om han inte medverkar till att institutet anmäler att han har gjort ett förvärv av aktier som också kan medföra en sanktionsavgift för honom. Eftersom bestämmelsen om den först nämnda sanktionsavgiften fungerar som en påtryckning så att han ska lämna uppgifter som visar att han gjort sig skyldig till en överträdelse som kan föranleda sanktionsavgift, menar Lagrådet att regleringen inte är förenlig med Europakonventionens, och troligen inte heller unionsrättens, princip om rätt att inte belasta sig själv.

För att undvika den situation som Lagrådet beskriver bör enligt regeringens mening ett undantag införas i 15 kap. 1 a § LBF och 25 kap. 1 a § LVM med innebörden att för det fall en styrelseledamot eller en verkställande direktör i institutet, eller en ersättare för någon av dem, dessutom är en sådan ägare av institutet som avses i 14 kap. 7 a § LBF och 24 kap. 8 a § LVM, ska punkterna 2 och 3 i 15 kap. 1 a § första stycket LBF och punkterna 2 och 3 i 25 kap. 1 a § första stycket LVM inte tillämpas på personen i fråga gällande det egna innehavet i institutet.

Allvarliga överträdelser av institut ska kunna leda till ansvar för fysiska

personer

Svenska Bankföreningen, Finansbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen föreslår att det tydligt ska anges i lagtexten när en överträdelse ska anses allvarlig och att en förutsättning härför ska vara att en varning alternativt en återkallelse av tillståndet kan komma i fråga för institutet.

Lagrådet anser att förutsättningarna för att ingripa mot fysiska personer bör förtydligas.

För att understryka att det är instituten som står i fokus då sanktioner övervägs och att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i särskilda fall, bör det enligt regeringens mening krävas att institutets överträdelse är allvarlig för att sanktioner mot fysiska personer ska komma i fråga.

De överträdelser som anges i 15 kap. 1 a § första stycket LBF och 25 kap. 1 a § första stycket LVM är av olika slag och kan enligt regeringens mening också bedömas ha olika grad av allvarlighet i sig även om var och en av dem kan föranleda ett ingripande. Typiskt sett bör t.ex. överträdelser som handlar om att tillstånd har erhållits på grundval av falska uppgifter (punkten 1) och att institutet utsatt sig för otillåtna exponeringar (punkten 11) anses allvarligare än t.ex. överträdelserna som handlar om att ha åsidosatt sin anmälningsskyldighet i fråga om kvalificerade innehav (punkterna 2 och 3). Att regelöverträdelserna som sådana kan variera i fråga om allvarlighet är något som bör kunna beaktas vid bedömningen av om ett ingripande bör ske mot en person som är verksam i det institut som gör sig skyldig till överträdelsen. Det ter sig allmänt betraktat som mer befogat med ett ingripande mot personer i ett instituts ledning vid sådana regelöverträdelser som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i institutet eller i det finansiella systemet som helhet. Detsamma gäller vid överträdelser som kan hota andra viktiga samhällsintressen, t.ex. bekämpningen av penningtvätt, eller där skyddet för enskilda konsumenter äventyrats på ett särskilt påtagligt sätt. Dock innebär kapitaltäckningsdirektivet att ingripanden mot ledningspersoner ska kunna ske i samtliga de fall av överträdelser som räknas upp i de nämnda lagrummen i LBF och LVM. Såsom Bankföreningen m.fl. föreslår skulle en överträdelse i och för sig kunna anses som allvarlig, och därmed aktualisera en sanktion mot en person i institutets ledning, om en varning eller en återkallelse av tillståndet kan komma i fråga för institutet.

Ingripanden mot fysiska personer i ett instituts ledning bör således aktualiseras enbart i allvarliga fall. Enligt regeringens mening är det inte ändamålsenligt att i lagtexten ange närmare kriterier för en sådan allvarlighetsbedömning. Anledningen till detta är att det vid bedömningen bör kunna tas hänsyn till utvecklingen på området för att bestämmelserna ska fungera ändamålsenligt. Innebörden av allvarlighetsrekvisitet bör därför i stället framgå av den praxis som utbildas på området, varvid den praxis som redan i dag finns hos Finansinspektionen i fråga om när överträdelser bedöms allvarliga blir relevant.

Det bör inte heller krävas att ett sanktionsbeslut har meddelats när det gäller institutet för att en sanktion mot en fysisk person ska kunna komma i fråga. Anledningen härtill är att det kan finnas situationer som i och för sig borde ha lett till ett sanktionsbeslut mot institutet men där något sådant inte har meddelats exempelvis på grund av att institutet har försatts i konkurs eller fått tillståndet återkallat innan överträdelsen upptäcktes. En sådan situation bör inte utesluta ett ingripande mot en fysisk person.

En förutsättning för att sanktioner mot fysiska personer ska övervägas bör således vara att institutets överträdelse bedömts som allvarlig. Av detta följer att i en situation där en fysisk persons agerande i och för sig bedömts som mycket anmärkningsvärt men där institutets överträdelse 41

samtidigt inte bedöms som tillräckligt graverande för att anses som allvarlig, kan en sanktion inte riktas mot den enskilde.

Finansinspektionen anser det angeläget att det tydliggörs att inspektionen bör inskränka sina tillsynsundersökningar och sanktionsprövningar när det gäller fysiska personer till situationer när det finns särskilda indikationer på att en viss person bär ett särskilt ansvar för regelöverträdelsen och det finns ett påtagligt allmänt intresse av att pröva sanktionsfrågan.

Som regeringen tidigare anfört bör utgångspunkten i svensk rätt vara att sanktioner i första hand bör riktas mot institutet och att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i vissa särskilt allvarliga fall. Trots denna utgångspunkt bör det som en naturlig del i en utredning av ett instituts överträdelse ingå att göra överväganden i fråga om huruvida någon fysisk person också bör hållas ansvarig. Hur ingående detta bör göras får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att en korrekt implementering av direktivet inte kräver att det används ett subjektivt rekvisit och förordar i stället att bestämmelsen utformas med endast objektiva rekvisit.

Artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet ställer visserligen inte upp något krav på att det införs ett subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar. Det finns dock enligt direktivet inget hinder för en medlemsstat att införa ett sådant villkor. För att förtydliga när det kan bli fråga om ansvar för en fysisk person avseende ett instituts överträdelse är det enligt regeringens mening lämpligt att införa ett subjektivt rekvisit för att ytterligare understryka att det bör vara fråga om särskilt allvarliga fall för att en sanktion ska kunna komma i fråga. Detta motiveras också av sanktionens straffrättsliga karaktär. Enligt grundläggande straffrättsliga principer bör det inte utdömas sanktioner av straffliknande karaktär utan att personen i fråga i något avseende har visat uppsåt eller oaktsamhet.

Var den nedre gränsen för det subjektiva rekvisitet bör sättas beror på vilket handlande man vill ingripa mot, men även på det intrång och den olägenhet som det innebär för personen som blir föremål för sanktionen. Mot bakgrund av att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i särskilt allvarliga fall bör denna gräns sättas vid grov oaktsamhet. Detta innebär att det endast är en mer kvalificerad form av oaktsamhet som kan träffas av en sanktion. Exempel på sådan grov oaktsamhet kan vara att styrelsen eller verkställande direktören medvetet tagit en risk i fråga om riktigheten hos vissa uppgifter som lämnas till Finansinspektionen. Ett sådant medvetet risktagande kan det vara fråga om när styrelsen eller verkställande direktören underlåtit att se till att det finns en ändamålsenlig organisation på plats för rapportering eller informationslämnande, eller underlåtit att regelbundet följa upp hur organisationen fungerar. I många fall kan företagens rapporteringsskyldigheter vara tekniskt komplicerade och regleringen vara otydlig, vilket lämnar utrymme för tolkning. För att agerandet ska anses grovt oaktsamt i sådana fall bör det krävas att styrelsen eller verkställande direktören har fått tydliga indikationer på att det föreligger brister, exempelvis genom

Finansinspektionens påpekande eller sanktion, och ändå underlåtit att vidta åtgärder. Det bör också anses grovt oaktsamt att underlåta att sätta sig in i innebörden av sådana regler om styrning och kontroll som har väsentlig betydelse för verksamheten. Regelverket lämnar många gånger utrymme för tolkningar och bedömningar. Så är exempelvis fallet när det i olika bestämmelser anges att institutet ska ha en ”ändamålsenlig organisationsstruktur” eller att kontrollfunktionen ska ha ”de resurser som krävs” eller att personalen ska ha ”den kunskap som krävs”. Om det i efterhand visar sig att styrelsen eller verkställande direktören gjorde en felaktig bedömning av vad som t.ex. var ändamålsenligt eller tillräckligt, bör det inte nödvändigtvis innebära att det har varit fråga om ett grovt oaktsamt beteende. Om de däremot fått påpekanden, antingen av det egna institutet eller av Finansinspektionen, och underlåtit att vidta åtgärder, bör det finnas utrymme att bedöma oaktsamheten som grov.

4.5 Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner

Regeringens förslag: Ett ingripande mot en styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut, eller en ersättare för någon av dem, ska ske genom beslut att personen i fråga under en tid av tre till tio år inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut, eller ersättare för någon av dem, eller genom beslut om sanktionsavgift.

Det ska även vara möjligt att besluta om sanktionsavgift mot någon (en fysisk eller juridisk person) som anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta Finansinspektionen om detta.

Ingripande genom beslut om sanktionsavgift får också göras mot den (en fysisk eller juridisk person) som driver rörelse eller verksamhet utan att vara berättigad till det.

Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till ett belopp som per den 17 juni 2013 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som personen erhållit eller två gånger de kostnader som personen undvikit till följd av regelöverträdelsen.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

Regeringens bedömning: Övriga sanktioner som enligt kapitaltäckningsdirektivet ska kunna vidtas ryms inom gällande rätt.

Skyldigheten att publicera sanktionsbeslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att även strukturen för sanktioner mot juridiska personer i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ändras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det måste utvecklas i motiven hur ett beslut om att anmärka på en person förhåller

sig till den prövning av den fysiska personens ansvar som ska göras för instituts överträdelse. Finansinspektionen efterfrågar också ett förtydligande om huruvida inspektionen vid en ledningsprövning är förhindrad att väga in ett tidigare meddelat beslut om förbud att utöva uppdrag för vilket tiden har löpt ut. Inspektionen ifrågasätter vidare om det är förenligt med kapitaltäckningsdirektivet och med den föreslagna lagtexten att ta en dagsbotsberäkning som utgångspunkt vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek eftersom detta riskerar att leda till avsevärt lägre avgifter än vad som föreskrivs. Inspektionen pekar också på att det kan finnas situationer när en ledningsperson genom sitt agerande inte bara kan komma i fråga för en sanktion enligt rörelseregelverket utan även för ett straffrättsligt förfarande och önskar att det utvecklas i motiven hur en sådan situation bör hanteras. AB Svensk Exportkredit anser att det behöver klargöras hur sanktionsavgifternas storlek ska bestämmas. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför att förslaget om att sanktionsavgifter ska beräknas med utgångspunkt i dagsbotssystemet varken har stöd i direktivet eller någon annanstans. Svenska Bankföreningen anser att lagtexten kan förtydligas så att det klart framgår att även summan av den vinst överträdelsen medför ska hänföras till personen i fråga samt att Riksåklagarens utfärdade riktlinjer för beräkningen av dagsbotsbelopp bör tjäna som utgångspunkt vid beräkning av sanktionsavgiften. Svensk Försäkring menar att sanktionsavgifterna för fysiska personer bör begränsas i likhet med vad som gjorts för juridiska personer så att en enskild inte riskerar att försättas i konkurs. Hänsyn bör även tas till eventuell skadeståndsskyldighet som personen kan åläggas gentemot företaget och avgiften bör stå i proportion till den sanktion som ålagts företaget. Svensk Försäkring anför vidare, med hänvisning till förbudet mot dubbel lagföring, att eftersom Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud med sanktionsavgift, bör det i lagtexten klargöras att det inte är möjligt att i en sådan situation även kombinera den åtgärden med vite. Sveriges advokatsamfund menar att det bör klarläggas att de grunder för beräkning av sanktionsavgifternas storlek som anges i promemorian ska tillämpas vid beslut om sanktionsavgift. Helsingborgs tingsrätt är av uppfattningen att sanktionsavgifterna med all sannolikhet omfattas av bl.a. dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen och att det närmare bör analyseras om de överträdelser som kan rendera sanktioner enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen konkurrerar med andra anklagelser om brott. Förvaltningsrätten i Stockholm, med vilken Förvaltningsrätten i Göteborg instämmer, menar att såsom promemorians förslag ser ut skulle samma överträdelse kunna leda till både ett påförande av en administrativ sanktionsavgift och utdömande av en straffrättslig sanktion, varför frågan om otillåten dubbelbestraffning bör beaktas. Åklagarmyndigheten noterar att det kan finnas skäl att överväga om och i så fall i vilken utsträckning förbudet mot dubbla förfaranden kan aktualiseras och om det bör föranleda någon särskild åtgärd.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

I artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet anges de sanktioner som ska kunna följa på de överträdelser som räknas upp i artiklarna. Sanktioner som anges i artikel 67 ska endast kunna beslutas mot fysiska personer som ingår i den personkrets som definierats i avsnitt 4.4, dvs. styrelseledamöter, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. Sanktionerna enligt artikel 66 kan däremot beslutas mot var och en som tillhandahåller tillståndspliktiga tjänster utan tillstånd eller anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta Finansinspektionen, således mot såväl fysiska som juridiska personer.

Tillfälligt förbud att utöva uppdrag i institut

Enligt artikel 67.2 d i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det finns en administrativ sanktion som inbegriper ett tillfälligt förbud för en ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att återkalla ett tillstånd på grund av att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte uppfyller lagens krav på lämplighet. Som ett alternativ till återkallelse kan Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får delta i ledningen av företaget (15 kap. 2 § LBF och 25 kap. 4 § LVM). I dessa fall riktas sanktionerna mot institutet. För att direktivet ska genomföras korrekt måste det emellertid finnas en sanktion som kan riktas mot en fysisk person innebärande ett tillfälligt förbud för denne att utöva uppdrag i ett institut. Någon sådan sanktion finns inte i svensk rätt i dag.

Den sanktion som kapitaltäckningsdirektivet föreskriver liknar i stor utsträckning ett näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud. Ett sådant förbud beslutas av allmän domstol och innebär att personen bl.a. inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag och inte heller vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i aktiebolag. Mot denna bakgrund skulle det kunna hävdas att reglerna om näringsförbud innebär att den svenska lagstiftningen redan i dag uppfyller direktivets krav i fråga om den nu behandlade sanktionen. Näringsförbud kan meddelas på en rad grunder. Den grund som oftast torde bli aktuell för de fysiska personer som här är i fråga, innebär att personen måste ha gjort sig skyldig till brott för att näringsförbud ska kunna meddelas. Enligt regeringens mening bör inte en sådan förutsättning gälla i detta sammanhang.

Enligt regeringens förslag (se avsnitt 4.7) bör ett beslut om sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser kunna fattas av Finansinspektionen eller allmän förvaltningsdomstol om personen i fråga inte godkänner ett sanktionsföreläggande. Det är lämpligt att de sanktioner som kan bli aktuella behandlas i ett sammanhang. En bestämmelse om tillfälligt förbud att utöva uppdrag som styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem, bör därför införas i LBF och LVM.

Direktivet ställer inte upp något krav på att det anges en viss tidsrymd för hur länge ett förbud ska kunna gälla. Enligt regeringens mening bör dock en sådan tidsrymd införas i lagtexten för att tillgodose kraven på

förutsebarhet och rättssäkerhet. Med förebild i bestämmelserna om näringsförbud bör tidsrymden anges till mellan tre och tio år. När längden på förbudet bestäms bör hänsyn tas till de omständigheter som anges i förslagen till 15 kap. 1 b och 1 c §§ LBF respektive 25 kap. 1 b och 1 c §§ LVM.

Sanktionsavgifter

Kapitaltäckningsdirektivet ställer upp krav på att sanktionsavgifter ska kunna beslutas för överträdelser av såväl artikel 66 som 67 i direktivet.

I svensk rätt finns sedan tidigare möjlighet att besluta om sanktionsavgift för ett institut för sådana överträdelser som anges i artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Det återstår dock att införa en möjlighet att besluta om sanktionsavgifter mot de fysiska personer som kan åläggas ansvar enligt artikeln. För de överträdelser som anges i artikel 66 i direktivet finns det i gällande rätt inte någon möjlighet att besluta om sanktionsavgifter för andra än institut. För att uppfylla direktivets krav krävs således att det införs en möjlighet att, för överträdelser av bestämmelserna i fråga, besluta om sanktionsavgifter även för fysiska personer.

De sanktionsavgifter som ska kunna beslutas för fysiska personer enligt kapitaltäckningsdirektivet får uppgå till högst fem miljoner euro eller, i medlemsstater som inte har euro som valuta, motsvarande belopp i nationell valuta den 17 juli 2013, eller två gånger summan av den vinst som erhållits eller två gånger summan av de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen om beloppen går att fastställa. Regeringen uttalade i prop. 2013/14:228 att det finns tre alternativa beräkningssätt för Finansinspektionen att fastställa sanktionsavgifternas storlek samt att det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna utgör ett avgiftstak. Vidare uttalades att inspektionen har att beakta den ram som detta avgiftstak ställer upp samt att sanktionerna ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga (s. 235 f.).

Direktivet knyter sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs ett visst angivet datum (den 17 juli 2013). Det innebär att den valutakurs som kommer att ligga till grund för omräkning mellan euro och svenska kronor inte kommer att förändras. I fråga om vilken valutakurs som bör tillämpas vid omräkningen har regeringen tidigare i prop. 2010/11:23 om ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp bedömt att den s.k. mittkursen som dagligen fastställs av NASDAQ OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) bör användas. Enligt regeringens bedömning kan det vara lämpligt att även i detta sammanhang använda mittkursen. Enligt mittkursen den 17 juli 2013 motsvarade 1 euro 8,6767 svenska kronor.

Flera remissinstanser har synpunkter på hur beräkningen av sanktionsavgiftens storlek ska göras.

Det i kapitaltäckningsdirektivet angivna beloppet om fem miljoner euro ska kunna tillämpas på samtliga regelöverträdelser i samtliga medlemsstater. Maximibeloppet är således dimensionerat för att vara en tillräcklig sanktion mot en fysisk person som blir föremål för en sanktionsavgift för en överträdelse i något av de största europeiska instituten. Att de största svenska instituten i dag är relativt små i jämförelse med de större europeiska bör avspeglas i storleken på de

sanktionsavgifter som kan bli aktuella med anledning av svenska instituts överträdelser.

I promemorian föreslås att utgångspunkten för sanktionsavgiftens bestämmande ska tas i Riksåklagarens riktlinjer för beräkning av dagsbotsbeloppet, varvid avgiften kan beräknas till omkring 15 procent av den enskildes årsinkomst. Det sägs samtidigt att detta inte bör ses som något maximibelopp. Finansinspektionen menar att ett användande av dagsbotssystemet i realiteten kan innebära ett avgiftstak som ligger väsentligt lägre än vad direktivet kräver. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet framhåller att en beräkningsgrund som tar sin utgångspunkt i dagsbotssystemet inte har stöd i direktivet eller någon annanstans.

Regeringen gör samma bedömning som de båda remissinstanserna. Även om det i och för sig finns möjlighet att justera det belopp som räknats fram med hjälp av ett dagsbotssystem, skulle en sådan beräkningsmodell innebära att sanktionsavgiften för svensk del i realiteten skulle uppgå till endast en bråkdel av vad direktivet kräver. En beräkningsgrund som bygger på dagsbotssystemet riskerar dessutom att sätta överträdelsens varaktighet och allvarlighet i bakgrunden vid bestämmandet av avgiftens storlek. Dagsbotssystemet är således inte anpassat för att användas för denna typ av avgifter eller avgifter som uppgår till höga belopp. Enligt regeringens mening är därför dagsbotssystemet inte lämpligt att använda i fråga om beräkning av sanktionsavgifter enligt kapitaltäckningsdirektivet.

Enligt Svensk Försäkring bör sanktionsavgiften för fysiska personer begränsas i likhet med vad som gjorts för juridiska personer så att en enskild inte riskerar att försättas i konkurs.

För juridiska personer gäller att sanktionsavgiften inte får sättas till ett så högt belopp att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet (15 kap. 8 § tredje stycket LBF och 25 kap. 9 § tredje stycket LVM). Avsikten med detta är att förhindra att uttaget av sanktionsavgiften får till följd att institutets tillstånd måste återkallas. Några motsvarande hänsyn gör sig inte gällande för fysiska personer. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att avseende bestämmandet av sanktionsavgiften införa några andra regler än de som nu föreslås.

Svenska Bankföreningen, AB Svensk Exportkredit och Sveriges advokatsamfund efterfrågar i mera allmänna ordalag tydliga regler om hur sanktionsavgiften ska beräknas.

Enligt 15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM ska, när sanktionsavgiftens storlek fastställs för ett institut, särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 kap. 1 a och 1 b §§ LBF respektive 25 kap. 1 a och 1 b §§ LVM samt till institutets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits. Av 15 kap. 1 a § LBF respektive 25 kap. 1 a § LVM framgår vidare att hänsyn ska tas till hur allvarlig överträdelsen är, hur länge den pågått, överträdelsens art, dess konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Enligt 15 kap. 1 b § LBF respektive 25 kap. 1 b § LVM ska i försvårande riktning bl.a. beaktas om institutet tidigare begått en överträdelse. I förmildrande riktning ska enligt samma lagrum beaktas om institutet samarbetat med Finansinspektionen och 47

snabbt upphört med sitt agerande (se avsnitt 4.6). Bestämmelserna behandlas i prop. 2013/14:228. Där uttalade regeringen att de omständigheter som anges i lagen är tillräckligt tydliga. Med en sådan systematik som återfinns i bestämmelserna skapas en exemplifierande vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet, utan det blir en fråga som ankommer på tillämpande myndigheter eller domstol (a. prop. s. 239).

Regeringen gör inom ramen för detta lagstiftningsärende ingen annan bedömning.

Särskilt om sanktioner mot fysiska personer för instituts överträdelser Finansinspektionen anser att det i motiven måste utvecklas hur ett beslut om att anmärka på en person förhåller sig till en prövning av en fysisk persons ansvar för ett instituts överträdelse.

För det fall Finansinspektionen anmärker på en ledningsperson i ett institut görs detta med stöd av 15 kap. 2 § LBF eller 25 kap. 4 § LVM. Det är då fråga om att kraven på ledningsfunktionen i institutet inte uppfylls. En sådan anmärkning riktas mot institutet och inte mot den enskilde personen, varför det följaktligen är institutet som kan bli föremål för sanktion. För den fysiska personen innebär beslutet inte annat än att denne (eller styrelsen som helhet) inte ansetts uppfylla kraven för det specifika institutets behov. Ett ingripande mot en fysisk person för ett kreditinstituts överträdelser, enligt vad som behandlats ovan, tar däremot sikte på dennes agerande i egenskap av ledningsperson. För att ansvar ska kunna åläggas krävs att förutsättningarna för det är uppfyllda och följaktligen är det den enskilde personen som blir föremål för sanktion. Ett sådant beslut innebär att personen inte får agera som ledningsperson under viss tid oberoende av det specifika institutet. Bestämmelserna kan ha ett överlappande tillämpningsområde på så sätt att om det finns förutsättningar för att ålägga en fysisk person en sanktion för ett instituts överträdelse skulle även ett ingripande mot institutet enligt 15 kap. 2 § LBF eller 25 kap. 4 § LVM kunna ske. Däremot kan förutsättningarna för en tillämpning av 15 kap. 2 § LBF föreligga utan att en sanktion kan riktas mot en fysisk person, vilket beror på att kraven för det senare ingripandet är högre ställda. Enligt regeringens mening bör det därför ankomma på Finansinspektionen att i det enskilda fallet avgöra med stöd av vilka bestämmelser det är lämpligt att ingripa mot ett visst agerande.

Finansinspektionen efterfrågar vidare ett förtydligande av hur inspektionen vid en ledningsprövning ska förhålla sig till en person som tidigare fått ett förbud att utöva ledningsuppdrag mot sig, men där den tid som bestämts i ingripandebeslutet löpt ut. Inspektionen undrar om det finns ett hinder mot att väga in den sanktion som personen varit föremål för i bedömningen.

I 3 kap. 2 § 4 LBF anges som en förutsättning för att beviljas tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse att ledningspersonerna har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (motsvarande bestämmelse för värdepappersbolag finns i 3 kap. 1 §

första stycket 5 LVM). I tidigare förarbeten har kraven beskrivits som att de personer som ska ingå i ledningen bör ha ett tillräckligt kunnande på området eller i vart fall förmåga att skaffa sig sådan kunskap. Det bör vidare förutsättas finnas viss erfarenhet från näringsverksamhet eller något annat område av betydelse för uppgiften samt att personerna har de personliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver (prop. 1995/96:173 s. 85). Någon närmare vägledning för hur de personliga egenskaperna ska bedömas har inte getts i tidigare förarbeten. Enligt regeringens mening bör en helhetsbedömning av personen göras varvid även tidigare sanktionsbeslut bör vara en del av denna bedömning.

Offentliga underrättelser

I artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet ställs det upp krav på offentliggörande av behöriga myndigheters beslut om sanktioner med anledning av överträdelse av bestämmelser som genomför direktivet eller av vissa bestämmelser i tillsynsförordningen. Frågan om huruvida ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, har behandlats i prop. 2013/14:228 (s. 233 f.). Regeringen bedömde i det lagstiftningsärendet att bestämmelsen i OSL inte utgjorde hinder för Finansinspektionen att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i kapitaltäckningsdirektivet. Kravet på offentliggörande av behöriga myndigheters beslut i artikel 68 i direktivet gäller även de beslut som meddelas med stöd av de regler som nu föreslås. Såsom regeringen framhöll i det tidigare lagstiftningsärendet gäller 30 kap. 5 § OSL inte för uppgifter i Finansinspektionens beslut och utgör därför inte ett hinder för ett offentliggörande i enlighet med artikel 68. Sekretessen i 30 kap. 4 § OSL gäller däremot för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär en presumtion för att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men att sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgifterna röjs. Direktivet förutsätter offentliggörande men tillåter att besluten publiceras anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande av personuppgifter skulle vara oproportionellt eller om offentliggörandet skulle bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut eller fysiska personer (artikel 68.2). Mot denna bakgrund gör regeringen även i detta lagstiftningsärende bedömningen att bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § OSL inte utgör hinder för att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i direktivet.

Kravet på offentliggörande av sanktioner som beslutas för enskilda och ett offentliggörande av besluten på myndighetens webbplats kommer att utgöra en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Artikel 62 i kapitaltäckningsdirektivet fastslår att all behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG (dataskyddsdirektivet) och, i förekommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001. Artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller dock genom sitt påbud om att i vissa fall publicera besluten anonymt, mekanismer för att tillgodose skyddet för personuppgifter. Om det ändå anses föreligga skäl för att offentliggöra personuppgifter, ställs krav på att uppgifterna inte behålls på myndighetens webbplats under en längre tid än vad som är förenligt med dataskyddsdirektivet.

Vad gäller Finansinspektionens skyldighet att omgående publicera sina beslut kan konstateras att inspektionen enligt förordningen (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar är ålagd att på sin webbplats tillhandahålla viss information med anknytning till kapitaltäckningsdirektivet. Enligt regeringens mening bör ett genomförande av artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet, avseende fysiska personer, på motsvarande sätt ske genom föreskrifter på förordningsnivå.

Krav på att agerandet upphör

Enligt artiklarna 66.2 b och 67.2 b i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet kunna kräva att en fysisk eller juridisk person upphör med och inte upprepar det agerande som är föremål för sanktionen.

Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att förelägga någon som driver tillståndspliktig verksamhet utan erforderligt tillstånd att upphöra med verksamheten (15 kap. 18 § LBF och 25 kap. 17 § LVM).

När det gäller de överträdelser som anges i artikel 67 är det i svensk rätt institutet som åläggs skyldigheter, varför en sanktion som innebär en skyldighet att upphöra med något bör riktas mot institutet i fråga och inte mot en enskild fysisk person. Enligt gällande rätt har Finansinspektionen möjlighet att vidta åtgärder för att institut ska upphöra med ett agerande genom föreläggande eller återkallelsebeslut med förbud att fortsätta rörelsen (15 kap. 4 § andra stycket LBF och 25 kap. 6 § andra stycket LVM). Finansinspektionens nuvarande möjligheter att kräva att ett visst agerande upphör täcker de situationer som anges i artiklarna 66 och 67 och uppfyller direktivets krav. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt finns det därmed inte.

Förbud mot att utöva rösträtt

I artikel 66.2 f i kapitaltäckningsdirektivet anges att behörig myndighet ska kunna besluta om förbud mot att utöva rösträtt för den eller de aktieägare som kan hållas ansvariga för en överträdelse.

Avsikten är att sanktionen ska kunna riktas mot sådana aktieägare som kan hållas ansvariga för sådana överträdelser som avses i artikeln. Bestämmelsen bör därför uppfattas som att sanktioner ska kunna vidtas mot aktieägare som har ett så stort innehav i institutet att de kan komma att utöva inflytande i institutet. I andra fall saknas det anledning att ingripa mot aktieägare till följd av de överträdelser som anges i direktivet.

Finansinspektionen har möjlighet att med stöd av 14 kap. 6 § LBF och 24 kap. 7 § LVM genom beslut om röstbegränsning ingripa mot den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut respektive av aktier i ett värdepappersbolag. Bestämmelsen kan tillgripas om innehavaren motverkar eller kan antas motverka att institutets verksamhet drivs på ett sådant sätt som är förenligt med de krav som följer av de författningar som reglerar institutets verksamhet. Sanktionen kan tillgripas vid åsidosättande av bestämmelserna om krav på tillstånd för att förvärva kvalificerat innehav av aktier eller andelar i kreditinstitut respektive av aktier i ett värdepappersbolag, dvs. sådana överträdelser som omnämns i artikel 66.1 c och d i direktivet (14 kap. 6 § andra stycket

LBF och 24 kap. 7 § andra stycket LVM). Vid överträdelser som består i att institutet utan tillstånd ägnar sig åt tillståndspliktig verksamhet, dvs. sådana överträdelser som anges i artikel 66.1 a och b, kan rösträtten suspenderas under förutsättning att Finansinspektionen anser att aktieägarna motverkar att institutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med de lagstadgade kraven. Ett sådant krav kan inte anses stå i strid med direktivet. I 14 kap. 10 § LBF och 24 kap. 11 § LVM regleras den situationen att ett institut har sådana nära förbindelser med någon annan som förhindrar en effektiv tillsyn av institutet. Även då har Finansinspektionen rätt att förelägga ägaren till de aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära, att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att så inte längre är fallet. Finansinspektionen får kombinera ett sådant beslut med ett förbud för ägaren att på stämman rösta för dessa aktier eller andelar.

Möjligheten att suspendera ägarnas rösträtt kan inte tillämpas på samtliga aktier eller andelar, utan endast på det antal aktier eller på så många andelar som leder till att ägaren inte får rösta för fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Direktivet ställer emellertid inte upp krav på att ett förbud mot att utöva rösträtten omfattar samtliga rösträtter som tillkommer aktie- eller andelsägaren.

Enligt regeringens mening uppfyller därmed svensk rätt direktivets krav på att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att suspendera ägarnas rösträtt. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns därmed inte.

Dubbelprövningsförbudet

Finansinspektionen, Svensk Försäkring, Helsingborgs tingsrätt, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg och Åklagarmyndigheten lyfter fram problematiken kring hur sanktionerna enligt kapitaltäckningsdirektivet förhåller sig till svenska straffrättsliga bestämmelser och förbudet mot dubbel lagföring och straff.

Förbudet mot dubbel lagföring och straff (dubbelprövningsförbudet) återfinns i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen och i EU:s rättighetsstadga. Europakonventionen med tilläggsprotokoll gäller som lag i Sverige enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU:s rättighetsstadga, som blev rättsligt bindande genom Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009, har samma rättsliga värde som fördragen och ingår således i EU:s primära regelverk. Detta innebär att dubbelprövningsförbudet är tillämpligt i svensk rätt och att rättstillämpande myndigheter är skyldiga att ta hänsyn till förbudet.

Förbudet innebär enligt Europakonventionen att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket denne redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. EU:s rättighetsstadga har en bestämmelse med motsvarande innehåll med den skillnaden att förbudet gäller ett mer vidsträckt geografiskt område än vad som anges i Europakonventionen då det i stället för stat talas om Europeiska unionen. Stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten.

Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten enligt tilläggsprotokollet och EU:s rättighetsstadga att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning), när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter (NJA 2013 s. 502 och HFD 2013 ref. 71).

Det är enligt regeringens mening inte uteslutet att ett åsidosättande av vissa bestämmelser i förslaget till 15 kap. 1 a § LBF eller 25 kap. 1 a § LVM, vilka kan leda till att en fysisk person påförs en administrativ sanktion, även kan innebära att personen i fråga kan lagföras för brott. Det kan vidare antas att ett påförande av sanktion enligt den reglering som nu föreslås anses som en anklagelse för brott och straff i Europakonventionens mening. I en sådan situation aktualiseras konventionens dubbelprövningsförbud. Eftersom det här är fråga om tillämpning av EUrätt aktualiseras dessutom förbudet i rättighetsstadgan.

I de mycket få fall som det antas bli fråga om när det gäller administrativa sanktioner mot fysiska personer med anledning av instituts överträdelser, måste de myndigheter som hanterar ärendet, oavsett om det är Finansinspektionen eller rättsvårdande myndigheter, handlägga ärendet med hänsyn till dubbelprövningsförbudet. Beroende på den enskilda situationen kan en konsekvens av reglerna bli att en handläggning hos Finansinspektionen i vissa fall kan hindra en handläggning hos andra myndigheter eller tvärt om. Enligt regeringens mening krävs det inte att några särskilda regler kring handläggningen införs. I stället måste de befintliga reglerna om förbudet beaktas vid handläggningen av varje enskilt ärende med utgångspunkt i ärendets särskilda omständigheter.

Det kan redan nu förutses att frågan om tillämpning av dubbelprövningsförbudet kommer att aktualiseras i flera kommande lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet, eftersom de avses inrymma införande av nya sanktionsbestämmelser med bakgrund i nya EU-rättsakter. Det kommer i de sammanhangen att finnas anledning att återkomma till denna fråga.

4.6 Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner

Regeringens förslag: De omständigheter som enligt gällande rätt ligger till grund för valet av sanktion och för sanktionsavgiftens storlek för juridiska personer ska även gälla i fråga om sanktioner mot fysiska personer.

I förmildrande riktning ska beaktas om personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att även strukturen för bestämmelserna om vilka omständigheter som ska vara styrande vid

beslut om sanktioner för juridiska personer ändras i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansbolagens Förening menar dock att det inte är lämpligt att införa en bestämmelse som anger att det ska beaktas i vilken mån den fysiska eller juridiska personen har samarbetat med Finansinspektionen. Att beakta ett samarbete som sträcker sig utöver det som redan i dag stadgas i lag är svårt att förena med rätten för den som är föremål för utredningen att tillvarata sin rätt. Enligt föreningen är det viktigt att inte etablera en ordning som leder till att parter med motstående intressen felaktigt pekar ut varandra som ansvariga för de fel som har begåtts. Svenska Bankföreningen efterfrågar en analys av konsekvenserna av att det ska beaktas i vilken mån den fysiska eller juridiska personen har samarbetat med Finansinspektionen. AB Svensk Exportkredit ifrågasätter om det är förenligt med svenska straffrättsliga principer att vid fastställandet av sanktionsavgift ta hänsyn till om den som är föremål för sanktion har samarbetat med den som fattar beslut om sanktionen i fråga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 70 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner och nivån på sanktionsavgifter, beakta alla relevanta omständigheter, såsom överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet, graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen, den finansiella ställningen för personen i fråga, omfattningen av de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits, förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, vilja till samarbete med den behöriga myndigheten, tidigare överträdelser och överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet.

Direktivet gör i detta avseende ingen skillnad på fysiska och juridiska personer i fråga om vilka omständigheter som ska beaktas vid val av sanktion och sanktionsavgiftens storlek. För ett fullständigt genomförande av artikel 70 krävs således att detsamma ska gälla i svensk rätt.

I LBF och LVM har det införts bestämmelser om vilka omständigheter som ska vara styrande för beslut om sanktioner mot juridiska personer (15 kap. 1 a, 1 b och 9 §§ LBF respektive 25 kap. 1 a, 1 b och 10 §§ LVM; se prop. 2013/14:228 s. 237–242).

När det gäller omständigheter hänförliga till själva överträdelsen, vilka i dag återfinns i 15 kap. 1 a § LBF respektive 25 kap. 1 a § LVM, behöver bestämmelserna justeras för att omständigheterna också ska omfatta fysiska personer. I likhet med vad som gäller för juridiska personer bör det vid val av sanktion tas hänsyn till överträdelsens allvarlighet och varaktighet. I enlighet med vad som följer av uttalanden i förarbetena till LBF och LVM bör det vid denna bedömning tillmätas vikt vid om det är fråga om överträdelser av regler som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet eller i det finansiella systemet som helhet (prop. 2002/03:139 s. 382). Sådana överträdelser bör även i framtiden leda till de mest ingripande sanktionsåtgärderna. En sådan tillämpning bör ta i beaktande vilka konkreta eller potentiella effekter en överträdelse har på det finansiella systemet (jfr artikel 70 h). Till mindre allvarliga överträdelser räknas bl.a. överträdelser som är mer av ordningskaraktär, såsom försenad rapportering. 53

I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Effekten får dock inte bli att det regelmässigt påförs en lindrigare sanktion än vad som annars hade varit fallet endast till följd av att överträdelsen upptäckts tidigt och därmed upphört.

Vid bedömningen av gärningen bör det även beaktas den i artikel 70 e omnämnda omständigheten att tredje parter orsakats skada av överträdelsen. Så kan vara fallet om institutets kunder drabbas. Det kan även handla om att staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller för att skydda insättare.

Slutligen bör det vid bedömningen tas hänsyn till graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen (artikel 70 b). Direktivet anger inga närmare anvisningar om vad som avses härmed. Enligt regeringens mening medför bestämmelsen en möjlighet för Finansinspektionen att i lindrande riktning beakta om en överträdelse beror på ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars.

När det gäller omständigheter som inte är hänförliga till själva överträdelsen, vilka i dag anges i 15 kap. 1 b § LBF och 25 kap. 1 b § LVM, behöver bestämmelserna kompletteras för att gälla också för fysiska personer.

I likhet med vad som gäller för juridiska personer bör förekomsten av tidigare överträdelser ses som särskilt försvårande om en fysisk person fortsätter med eller upprepar en identisk eller liknande överträdelse som han eller hon tidigare gjort sig skyldig till. Även i andra fall bör det finnas utrymme för att beakta tidigare överträdelser. Enligt regeringens mening bör den tid som förflutit mellan olika överträdelser också tillmätas betydelse.

I förmildrande riktning bör beaktas om en fysisk person i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning. Finansinspektionen har redan i dag stöd i lag för att vid bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek ta hänsyn till hur väl ett institut samarbetar med inspektionen under utredningen. En uttrycklig bestämmelse om det infördes nyligen i lag med avseende på juridiska personer (se prop. 2013/14:228 s. 241 f.). För att en fysisk person ska erhålla sanktionslindring på denna grund bör det enligt regeringens mening, och i likhet med vad som gäller för juridiska personer, vara fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Att endast inställa sig till förhör och svara på frågor bör inte vara tillräckligt. Det bör för regelns tillämpning krävas att personen självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller med lätthet kan få fram (jfr prop. 2001/02:167 s. 99). En bestämmelse av detta slag bör vidare kräva att det är företaget som genom ställföreträdare eller ombud anmäler överträdelsen. Det är alltså inte fråga om den situation då en enskild befattningshavare vid ett företag eller någon annan anmäler överträdelsen. Vidare bör krävas att personen när anmälan har gjorts eller uppgifter har lämnats snabbt har verkat för att överträdelsen ska upphöra. En sådan rättelse bör, för att den ska tillmätas betydelse, ske kort efter det att personen blivit uppmärksammad på överträdelsen. Bestämmelsen i fråga bör ta sikte på samtliga överträdelser i LBF och LVM som kan 54 föranleda administrativa sanktioner för fysiska personer. Den bör

dessutom enligt regeringens mening endast tillämpas i lindrande riktning och således inte få åberopas i syfte att skärpa en sanktion.

Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och AB Svensk Exportkredit yttrar sig särskilt över frågan om en fysisk persons samarbetsvillighet gentemot Finansinspektionen och ifrågasätter om en sådan ordning är lämplig att införa och om den är förenlig med svensk rätt samt att konsekvenserna av en sådan reglering bör analyseras. Enligt regeringens mening bör en sådan reglering inte anses problematisk då ett samarbete bara får beaktas i förmildrande riktning. Regeringen delar inte Finansbolagens Förenings farhågor om att felaktiga anklagelser skulle bli en konsekvens av förslaget.

I 15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM anges de omständigheter som ska vara styrande för sanktionsavgiftens storlek. Även de bestämmelserna behöver justeras så att de också omfattar fysiska personer.

På samma sätt som gäller för juridiska personer bör hänsyn tas till den fysiska personens finansiella ställning för att kunna besluta om tillräckligt avskräckande avgifter. Hänsyn bör tas till erhållna fördelar eller undvikna förluster. Avgiften bör exempelvis kunna höjas för att överstiga erhållna vinster eller sänkas med hänsyn till utdömda skadestånd. Liksom för juridiska personer bör sådana hänsyn dock bara påverka avgiftens storlek och inte valet av sanktion.

Med en fysisk persons finansiella ställning avses enligt direktivet t.ex. personens årsinkomst. I årsinkomsten bör enligt regeringens mening såväl fast som rörlig ersättning och kapitalinkomster ingå. Har överträdelsen pågått under en längre tid bör även inkomster under hela denna tid beaktas.

4.7 Hur sanktionerna ska beslutas

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska genom sanktionsföreläggande pröva frågor om ingripanden mot ansvariga fysiska personer vid överträdelser från institutets sida.

I lag anges vilka uppgifter ett sådant föreläggande ska innehålla.

Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom utsatt tid, får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Regeringens bedömning: Finansinspektionen beslutar i dag om sanktioner mot den som driver verksamhet utan tillstånd och mot ägare som låter bli att till inspektionen anmäla ett förvärv eller en avyttring av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut och ett svenskt värdepappersbolag. Den nuvarande ordningen bör behållas.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag innebär emellertid att prövningen av ingripanden mot fysiska personer vid överträdelser från institutets sida ska ske i allmän domstol (Stockholms tingsrätt).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva till promemorians förslag, men några invänder mot valet av domstol.

I fråga om sanktionsbefogenhet och förslaget om sanktionsföreläggande anser Kommuninvest i Sverige AB att rättslig prövning ska ske vid domstol och inte vid Finansinspektionen samt att det, som en följd därav, inte heller är lämpligt att Finansinspektionen ska kunna utfärda sanktionsföreläggande. AB Svensk Exportkredit menar att tingsrätten i stället för Finansinspektionen alltid ska vara första instans i beslut om sanktionsavgifter.

Beträffande valet av domstol framhåller bl.a. Sveriges riksbank, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Ekobrottsmyndigheten, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, FAR, Fondbolagens förening och Kommuninvest i Sverige AB fördelarna med en sammanhållen domstolsprövning och ifrågasätter lämpligheten av att Finansinspektionen ska väcka talan mot fysiska personer i allmän domstol när överprövningen av sanktioner mot juridiska personer ska ske i allmän förvaltningsdomstol. Som skäl anförs bl.a. att en ordning där prövningen av en och samma överträdelse ska ske i olika domstolssystem innebär en risk för att domstolarna kommer till olika resultat och kan leda till utdragna rättsprocesser. Stockholms tingsrätt föreslår att de aktuella målen bör hanteras med förtur vid förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten i Stockholm framhåller, med hänsyn till att muntlighetsprincipen lyfts fram som ett skäl till att sanktioner mot fysiska personer ska handläggas i allmän domstol, att det även enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns möjlighet till muntlig förhandling under vissa omständigheter samt att det också är möjligt att särskilt reglera en ovillkorlig rätt till muntlig förhandling på samma sätt som skett t.ex. i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen (2011:1244).

Några remissinstanser framhåller fördelarna med en prövning i allmän domstol. Helsingborgs tingsrätt pekar på sanktionernas straffrättsliga karaktär och de stora ekonomiska konsekvenser som kan bli aktuella för enskilda personer. Domstolsverket hänvisar till att processen i allmän domstol, förutom muntlighetsprincipen, präglas av omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna samt att sanktionsavgifterna kan avse mycket höga belopp och därför jämföras med en brottspåföljd. Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenska Fondhandlareföreningen vidhåller sin tidigare framförda uppfattning om att en helt ny ordning för handläggning av sanktioner på finansmarknadsområdet bör övervägas. Liknande synpunkter framförs även av andra remissinstanser.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Beslutsordning

Som tidigare nämnts innebär kapitaltäckningsdirektivet att administrativa sanktioner ska kunna vidtas inte bara mot institut utan även mot personer i institutets ledningsorgan. Enligt artikel 64 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter ges alla tillsynsbefogenheter som de behöver 56 för att utföra sina uppgifter enligt direktivet och utövandet får ske direkt,

i samarbete med eller genom delegering till andra myndigheter eller efter ansökan till behöriga rättsliga myndigheter, t.ex. domstol. Kapitaltäckningsdirektivet uppställer således inga krav på en viss utformning av förfarandet vid beslut om sanktioner utan medlemsstaterna kan själva välja beslutsordning i enlighet med respektive rättsordning.

I dagsläget beslutar Finansinspektionen om ingripandeåtgärder och sanktioner på finansmarknadsområdet, både avseende institut och fysiska personer (se avsnitt 4.2 för en närmare redogörelse av de regler som gäller i dag). Även på andra områden förekommer att en förvaltningsmyndighet utreder misstänkta överträdelser och, som första instans, fattar beslut i ärenden om att påföra t.ex. sanktionsavgifter. Det är fallet i fråga om skattetillägg (49 kap. skatteförfarandelagen) och miljösanktionsavgifter (30 kap. 1–3 §§ miljöbalken) samt om sanktionsavgifter inom tullområdet (8 kap. 2–8 §§ tullagen [2000:1281]) och inom ramen för plan- och bygglagstiftningen (11 kap. 4–11 §§ plan- och bygglagen [2010:900]). Gemensamt för samtliga angivna områden är att sanktionsavgifterna bygger på strikt ansvar. Det är alltså fråga om regler som är relativt enkla att tillämpa och där beslutsfattandet är förhållandevis schabloniserat.

I betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65) föreslogs att beslutsordningen för sanktioner mot fysiska personer för instituts överträdelser ska vara densamma som för kreditinstitut och att Finansinspektionen alltså bör ges rätt att rikta administrativa sanktioner mot ett kreditinstituts styrelseledamöter eller dess verkställande direktör samt ersättare för dessa, om personen eller personerna i fråga bär ansvaret för överträdelsen. Förslaget fick emellertid omfattande remisskritik, som huvudsakligen bestod i att det av rättssäkerhetsskäl borde vara domstol och inte Finansinspektionen som beslutar om utdömande av så betydande belopp som det kan bli fråga om (upp till motsvarande fem miljoner euro).

Promemorian innehåller flera förslag i syfte att åstadkomma en enhetlig, rättssäker och effektiv reglering av sanktionerna för den enskilde och innebär bl.a. ett förfarande med prövning i domstol, för det fall ett sanktionsföreläggande från Finansinspektionen inte skulle godkännas.

De bestämmelser som nu föreslås om sanktioner mot fysiska personer vid överträdelser av institut, skiljer sig väsentligt från tidigare bestämmelser om administrativa sanktioner som de flesta andra förbud och skyldigheter är förenade med. Vid genomförandet av dessa bestämmelser bör enligt regeringens mening ramarna för beslutsförfarandet sättas utifrån rättssäkerhetsaspekter och därutöver bör hänsyn tas till rådande rättstradition när det gäller vilka uppgifter som svenska förvaltningsmyndigheter normalt ansvarar för. Av uttalanden i andra lagstiftningsärenden framgår att det kan behövas en domstolsprövning i första instans, i stället för prövning av förvaltningsmyndighet, om det är aktuellt att göra bedömningar av framför allt subjektiva rekvisit eller om det är fråga om kännbara ingripanden mot fysiska personer samt att det kan finnas ett större utrymme för administrativt bestämda påföljder om påföljden träffar ett företag (prop. 2004/05:142 s. 47).

Som ett led i arbetet med att tillgodose effektivitets- och rättssäkerhetskrav har regeringen dessutom angett riktlinjer för när sanktionsavgifter bör användas och hur de bör utformas (prop. 1981/82:142 s. 25 och skr. 2009/10:79). I dessa riktlinjer sägs bl.a. att det i vissa fall är lämpligt att överlämna prövningen om avgiftsskyldighet till de allmänna domstolarna, främst när avgiftsskyldigheten görs beroende av huruvida överträdelsen skett av uppsåt eller oaktsamhet och när reglerna är utformade på sådant sätt att det finns utrymme för betydande skönsmässiga bedömningar.

Varken rådande rättssäkerhetskrav eller redovisade uttalanden i tidigare lagstiftningsärenden torde dock utgöra något absolut eller principiellt hinder mot att en förvaltningsmyndighet fattar beslut i sanktionsärenden som är att jämställa med en brottsanklagelse eller om det i prövningen ingår ställningstagande till subjektiva rekvisit. Höga sanktionsavgifter i sig eller ett stort utrymme för att fastställa storlek på sanktionsavgiften behöver inte heller utgöra något direkt hinder mot att en förvaltningsmyndighet får fatta sanktionsbeslut. Förekomsten av subjektiva rekvisit och bedömningar av dem, liksom ärendenas karaktär, är däremot av betydelse för frågan om huruvida det är lämpligt att låta förvaltningsmyndigheten fatta det första rättsligt bindande beslutet.

Enligt regeringens bedömning kommer det att i överträdelseärendena sannolikt bli aktuellt att ta ställning till komplicerade händelseförlopp samt mer eller mindre omfattade utredningsmaterial och bevisning. Ett helt och hållet skriftligt förfarande hos en förvaltningsmyndighet kan då vara en nackdel för den enskilde. Eftersom det dessutom är fråga om att påföra höga sanktionsavgifter synes ett kontradiktoriskt förfarande i domstol vara mer lämpligt.

En annan aspekt som enligt regeringens mening bör vägas in i lämplighetsbedömningen är om det kan finnas en risk, verklig eller upplevd, för konflikter mellan en förvaltningsmyndighets olika uppgifter. En myndighet kan, om lagstiftningen innehåller ett bemyndigande, upprätta kompletterande föreskrifter och riktlinjer som sedan används vid myndighetens tillsyn, utredande verksamhet och i rollen som beslutsfattare vid ett ingripande med sanktioner. För förtroendet för hela processen är det därför av vikt att det finns tydliga regler om att den utredande verksamheten och beslutsfattandet inte sammanblandas, och att det för alla också står klart att så inte sker.

Sammantaget anser regeringen att det finns övervägande skäl som talar för att prövningen av sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser bör ske i domstol och inte hos förvaltningsmyndighet.

Kompetens och sakkunskap inom ett specialområde kan naturligtvis också påverka bedömningen av om det är lämpligt att låta en förvaltningsmyndighet fatta det första rättsligt bindande beslutet. Myndighetens beslutsfattande kan antas få större genomslag i den verksamhet som tillsynen avser och bli vägledande. En väl fungerande tillsyn av de finansiella marknaderna förutsätter dessutom en handläggnings- och beslutsordning som möjliggör en effektiv tillämpning av reglerna. Genom förfarandet måste åtgärder kunna vidtas inom rimlig tid efter att en regelöverträdelse har upptäckts, annars är sanktionerna inte effektiva. En ordning där Finansinspektionen alltid måste ansöka hos

domstol för att få påförandet av en sanktion prövat kan riskera att försena ett beslut om sanktioner.

Ett alternativ till angivna beslutsordningar är den modell som föreslås i promemorian där Finansinspektionen ges möjlighet att utfärda ett sanktionsföreläggande men, för det fall ett sådant inte godtas, måste ansöka hos domstol om att sanktion ska utdömas. I de fall ett sanktionsföreläggande godtas av den fysiska personen i fråga motverkas inte det angivna effektivitetssyftet. För den enskilde är skillnaden mellan ett bindande beslut och ett sanktionsföreläggande som inte godtas, att passivitet i det förra fallet innebär att beslutet blir gällande, och i det senare att en domstolsprövning måste ske.

Regeringen anser att det genom ett förfarande med sanktionsföreläggande går att kombinera fördelarna med att kunna använda domstolarnas process för bevisföring med det snabbare förfarande som ett beslut av Finansinspektionen innebär. Den kompetens om finansmarknaden som finns hos Finansinspektionen kommer till sin rätt, och på samma sätt som när bindande beslut fattas kan inspektionen utforma rättsbildande praxis. En ordning med sanktionsföreläggande är därför att föredra när det gäller överträdelseärenden mot fysiska personer i företagens ledningsorgan. Därmed är prövning i domstol nödvändig enbart i de fall då ett sådant föreläggande inte godtas.

Det beskrivna förfarandet med ett inledande sanktionsföreläggande finns dessutom redan i dag inom konkurrens- och arbetsmiljölagstiftningen (jfr 3 kap. 16 § konkurrenslagen [2008:579] och 8 kap. 6 a § arbetsmiljölagen [1977:1160]) och kan sägas utgöra ett mellanting av domstols- och förvaltningsmyndighetsbeslut.

Mot bakgrund av vad som nu anförs anser regeringen vid en sammantagen bedömning att ingripanden mot fysiska personer för instituts överträdelser bör prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande som, om det godkänns, blir att jämställa med en lagakraftvunnen dom.

Finansinspektionen beslutar i dag om ingripande mot den som driver verksamhet utan tillstånd och mot ägare som underlåter att till inspektionen anmäla ett förvärv eller en avyttring av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation enligt 14 kap. 6 § och 15 kap. 18 § LBF samt 24 kap. 7 § och 25 kap. 17 § LVM. Enligt regeringens bedömning saknas skäl att ändra den beslutsordning som finns i gällande rätt och Finansinspektionen bör således även fortsättningsvis besluta om sanktioner i dessa fall.

Förfarandet med sanktionsföreläggande och dess innehåll

Ett sanktionsföreläggande måste innehålla vissa uppgifter för att kunna identifiera överträdelsen och avgränsa den mot andra förfaranden. I likhet med vad som gäller för ett strafföreläggande enligt 48 kap. 6 § rättegångsbalken bör föreläggandet innehålla uppgift om den fysiska person som föreläggandet avser, överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att känneteckna den, de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen samt den sanktion som föreläggs personen. Några ytterligare krav på innehållet i föreläggandet behöver inte ställas.

Vidare anser regeringen att ett föreläggande bör bli aktuellt först sedan omständigheterna kring överträdelsen har utretts av Finansinspektionen inom ramen för ett överträdelseärende och personen i fråga har fått möjlighet att ta del av utredningen i ärendet. Först vid den tidpunkten kan ställning tas till sanktionen och en bedömning göras av vilka konsekvenser en domstolsprövning skulle kunna innebära (jfr prop. 2007/08:135 s. 88).

För att undvika att Finansinspektionen ansöker om sanktion hos domstol måste personen i fråga, inom den tid som inspektionen bestämmer, skriftligen godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. Om den som sanktionsföreläggandet riktas mot framför invändningar mot sanktionen eller om denne inte svarar inom utsatt tid, bör Finansinspektionen ta ställning till huruvida en ansökan om att sanktion ska beslutas bör ges in till domstol. Den som framför invändning mot sanktionen eller inte besvarar ett föreläggande kan därmed inte åläggas en sanktion utan att frågan prövats av domstol. Huvudregeln bör enligt regeringen vara att Finansinspektionen ska ansöka om sanktion hos domstol om förutsättningarna för detta föreligger. Det är dock möjligt att ett sakligt och relevant bestridande med anledning av ett utfärdat föreläggande skulle kunna leda till att saken kommer i en annan dager. Finansinspektionen bör i sådana fall bedöma om förutsättningarna för en sanktion fortfarande föreligger eller om en lindrigare form av ingripande bör komma i fråga och i så fall helt avstå från att ge in en ansökan till domstol alternativt utfärda ett nytt föreläggande med den lindrigare sanktionen.

Ett godkännande efter den i sanktionsföreläggandet utsatta tiden bör enligt regeringens mening sakna verkan. Det finns i och för sig inget som hindrar Finansinspektionen från att utfärda ett nytt sanktionsföreläggande om personen i fråga inte har godkänt det första föreläggandet inom föreskriven tid. I så fall bör det emellertid inte vara fråga om någon ändring till annat slag av sanktion eller ändring av en sanktionsavgifts storlek, och det bör enligt regeringens mening endast komma i fråga i rena undantagssituationer.

Rent formellt är Finansinspektionen inte bunden av den sanktion som angetts i ett föreläggande som inte har godkänts. Utgångspunkten bör dock vara att inspektionen vid tiden för föreläggandet gör en noggrann bedömning av vad som är en rimlig sanktion i det aktuella fallet. Den bedömningen borde normalt inte ändras för att föreläggandet inte godkänns. Den sanktion som Finansinspektionen ansöker om hos domstol bör således normalt vara densamma som angetts i föreläggandet.

Lagrådet påpekar att det finns skäl att i detta hänseende skilja mellan ändringar till den enskildes förmån och ändringar till dennes nackdel. I förarbetena till reglerna om avgiftsföreläggande i 3 kap. konkurrenslagen anges att en grundläggande förutsättning för ett system med avgiftsföreläggande är att det tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet och det betonas att företag som väljer ett domstolsförfarande framför ett avgiftsföreläggande inte bör missgynnas genom att riskera att betala högre konkurrensskadeavgift än vad som skulle ha blivit fallet om ett föreläggande hade godkänts (se prop. 2007/08:135 s 88 f.). Lagrådet anser att samma princip bör gälla för de nu föreslagna sanktions- 60 avgifterna.

Regeringen delar Lagrådets bedömning i denna del. Även om Finansinspektionen inte formellt är förhindrad att i domstol ansöka om en strängare sanktion än den som angetts i sanktionsföreläggandet, anser regeringen att starka rättssäkerhetsskäl talar för att så inte bör ske.

Ett godkänt föreläggande bör kunna verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser såsom en lagakraftvunnen dom.

Val av domstol

Finansinspektionens beslut om sanktioner vid överträdelser av de skyldigheter som följer av LBF och LVM överklagas enligt gällande rätt till allmän förvaltningsdomstol. Även enligt annan finansmarknadsrättslig lagstiftning överklagas Finansinspektionens beslut om ingripanden till allmän förvaltningsdomstol. En sådan instansordning gäller vanligtvis även utanför finansmarknadsområdet vid överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut om administrativa sanktioner.

I promemorian föreslås att prövningen av sanktioner mot fysiska personer ska ske i allmän domstol. Det motiveras bl.a. med att processen i allmän domstol präglas av muntlighets-, omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna, vilket innebär att förfarandet i allmän domstol alltså kännetecknas av att processmaterialet ska läggas fram muntligen, att domen ska grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen och att huvudförhandlingen så långt som möjligt ska fortgå i ett sammanhang. Ett sådant förfarande är enligt promemorian viktigt då det i nu aktuella ärenden synes kunna bli aktuellt med muntlig bevisning och det är fysiska personer som är föremål för prövning. Som ytterligare skäl för en prövning i allmän domstol anförs i promemorian att de maximala sanktionsavgifterna är mycket höga och sanktionen bl.a. därför kan jämföras med en brottspåföljd.

Hos remissinstanserna finns olika uppfattningar om vilken domstol, allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol, som är mest lämpad att pröva sanktioner mot fysiska personer.

I valet mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol gör regeringen följande bedömning.

Regeringen anser att en prövning av ett och samma otillåtna agerande i både allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol bör undvikas. Ett sådant förfarande kan, förutom vissa handläggningsproblem, även komma att medföra att ett beslut om sanktioner mot den fysiska personen försenas, eftersom ett sådant beslut är beroende av huruvida institutet har gjort sig skyldigt till en allvarlig överträdelse eller inte. Ett förfarande som innebär en handläggning av frågorna i samma domstol torde dessutom minska risken för kompetenskonflikter som kan uppstå vid handläggning av likartade mål i olika domstolar samt ge bättre förutsättningar för att samtidigt eller i nära anslutning till varandra kunna pröva sanktioner mot fysiska och juridiska personer för samma överträdelse.

Det synes visserligen förhållandevis sällan bli aktuellt med ansvar för fysiska personer för institutetens överträdelser men det är uppenbart att samordningsfördelar kan vinnas genom att båda sanktionsfrågorna prövas av samma domstol. Enligt regeringens bedömning innebär ett förfarande som medger en gemensam handläggning av frågorna en

minskad risk för utdragna processer där olika domstolar kommer fram till olika resultat och en sådan ordning torde gynna rättssäkerheten och medföra processekonomiska fördelar, för såväl den enskilde som det allmänna.

Historiskt har processordningen för förvaltningsdomstolar skilt sig från den i allmänna domstolar genom att den vanligtvis har varit en enpartsprocess. Sedan 1996 är dock även förvaltningsprocessen helt kontradiktorisk. Utrymmet för den s.k. muntlighetsprincipen är visserligen större i processerna vid allmän domstol än vid allmän förvaltningsdomstol, men utvecklingen har på senare tid medfört att förhandlingar i de båda domstolsslagen även i detta avseende har närmat sig varandra. Det finns i dag goda möjligheterna till muntlig förhandling även i allmän förvaltningsdomstol. Det är inte heller något främmande för allmän förvaltningsdomstol att pröva subjektiva rekvisit. En sådan prövning sker exempelvis i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen.

Regeringen anser således att de skäl som anförts i promemorian samt av vissa remissinstanser som stöd för att prövningen bör ske i allmän domstol inte har sådan tyngd att de överväger fördelarna med att låta prövningen ske i allmän förvaltningsdomstol.

Vid en helhetsbedömning finner regeringen således att frågan om påförande av sanktioner för fysiska personer i företagens ledningsorgan bör prövas i allmän förvaltningsdomstol, i de fall ett sanktionsföreläggande inte har godkänts.

Mot bakgrund av det som anförs ovan om fördelarna med en sammanhållen domstolsprocess anser regeringen vidare att ansökan bör ske hos den förvaltningsrätt där Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse kan överklagas, dvs. i dag Förvaltningsrätten i Stockholm. Regeringen delar den uppfattning som förs fram av ett stort antal remissinstanser att förutsättningar bör ges för att handläggningen av prövningen mot institutet och mot dess ledning för samma överträdelse bör kunna ske i ett sammanhang vid samma förvaltningsrätt. Genom att förlägga prövningen av sanktioner mot fysiska personer i institutens ledning till samma förvaltningsrätt som har att pröva institutets överträdelse tas även den kompetens tillvara som redan finns hos Förvaltningsrätten i Stockholm att pröva överträdelser av regelverket på finansmarknadsområdet.

Handläggningen i domstol

I promemorian hänvisas som skäl till varför prövningen av sanktioner mot fysiska personer bör ske i allmän domstol bl.a. till muntlighetsprincipen. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar med anledning av detta att det i allmän förvaltningsdomstol i måltyper av liknande karaktär, t.ex. i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen, finns en reglerad rätt till muntlig förhandling. Regeringen bedömer att ett förfarande med muntlig förhandling många gånger kan gagna utredningen i ett mål och förbättra förutsättningarna för att ett beslut blir riktigt. Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen ska muntlig förhandling hållas i kammarrätt och förvaltningsrätt, om enskild som för talan i målet begär det och förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar emot det. Gällande bestämmelser om muntlig förhandling i allmän

förvaltningsdomstol, ger således redan i dag en generös rätt till muntlig förhandling. Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt att föra in en ordning med en ovillkorlig rätt till muntlig förhandling liknande den som finns i mål om företrädaransvar, utan bedömer att befintliga möjligheter att begära muntlig förhandling tillgodoser högt ställda krav på rättssäkerhet.

Stockholms tingsrätt föreslår att nu aktuella mål bör hanteras med förtur i förvaltningsdomstol. Regeringen kan dock konstatera att de måltyper som i allmän förvaltningsdomstol ska hanteras skyndsamt i princip avser olika typer av frihetsberövande (t.ex. lagen [1988:870] om vård av missbrukare i vissa fall, lagen [1990:52] med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen [1991:1128] om psykiatrisk tvångsvård och lagen [1991:1129] om rättspsykiatrisk vård). Regeringen finner inte skäl att föreslå en sådan ordning för nu aktuella mål.

Enligt det förfarande som föreslås i denna proposition bör frågan om sanktioner för fysiska personer för instituts överträdelser prövas av allmän förvaltningsdomstol. Enligt LBF och LVM krävs utan undantag prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Regeringen anser att det inte finns skäl att göra någon annan bedömning beträffande mål om sanktioner för fysiska personer. Även i dessa fall bör det således gälla krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

4.8 Preskription och verkställighet

Regeringens förslag: En sanktion mot en fysisk person för ett instituts överträdelser får beslutas bara om den som sanktionen riktas mot har delgetts sanktionsföreläggande inom två år från det att överträdelsen ägde rum.

Bestämmelserna om betalning och preskription i lagen om bankoch finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ska också omfatta godkända sanktionsförelägganden.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag. Promemorians förslag innebär dock att en sanktion mot en fysisk person för ett instituts överträdelser får beslutas bara om den som sanktionen riktas mot har delgetts sanktionsföreläggande eller ansökan hos domstol inom två år från det att överträdelsen ägde rum.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kammarrätten i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Finansinspektionen invänder att den föreslagna preskriptionsbestämmelsen kan utgöra ett incitament att dra ut på sanktionsärendet mot institutet. Finansinspektionen anser att det bör klargöras att den tidpunkt som ska utgöra utgångspunkt för preskriptionstiden är delgivningen av sanktionsföreläggandet.

Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet behandlar inte frågor om preskription och verkställighet. Enligt t.ex. 6 kap. 3 b § lagen om handel med finansiella instrument och 8 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning får beslut om att ta ut en särskild avgift eller sanktionsavgift bara meddelas om den berörda personen har delgetts en upplysning om detta inom viss tid efter det att 63

överträdelsen skett. På motsvarande sätt bör en tidsfrist bestämmas i fråga om regelöverträdelser av LBF, LVM eller tillsynsförordningen, för sanktioner mot styrelseledamöter och verkställande direktör för ett instituts överträdelser. Den tid om två år som föreslås i promemorian och som även överensstämmer med vad som anges i de nämnda lagarna för vissa fall av överträdelser framstår enligt regeringen som väl avvägd. Den invändning som Kammarrätten i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Finansinspektionen gör om att tvåårsfristen kan förefalla något kort samt utgöra ett incitament att dra ut på sanktionsärendet mot institutet, är enligt regeringens mening inte längre lika relevant eftersom regeringens förslag innebär att båda sanktionsärendena ska prövas i allmän förvaltningsdomstol och det således finns goda möjligheter för att prövningen av den juridiska och fysiska personens ansvar kan göras samtidigt eller i nära anslutning till varandra.

Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning om att tidpunkten för när preskription inträder bör preciseras samt att den bör utgöras av tidpunkten för delgivningen av sanktionsföreläggandet. Beslut om sanktion för en överträdelse av LBF, LVM eller tillsynsförordningen bör således få meddelas bara om den berörda personen inom två år från det att överträdelsen ägde rum har delgetts sanktionsföreläggande.

När det gäller frågor om betalning och verkställighet finns i LBF i dag bestämmelser om att en sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet samt att ett sådant beslut får verkställas utan föregående dom eller utslag (se 15 kap. 11 och 12 §§). Liknande bestämmelser finns i LVM (25 kap. 25 och 26 §§). Innebörden av dessa bestämmelser tillsammans med en föreskrift om verkställighet är att det inte krävs något domstolsavgörande för att driva in avgiften om den är obetald och förfallen till betalning (se 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken). Verkställighet får därmed ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Vidare faller en sanktionsavgift som påförts bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft (15 kap. 14 § LBF och 25 kap. 28 § LVM).

Enligt regeringens mening bör bestämmelserna om betalning och preskription i LBF och LVM även gälla för sanktioner mot fysiska personer i ledningen av ett kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa bestämmelser, som i dag omfattar beslut (inklusive allmän förvaltningsdomstols avgörande) behöver med anledning därav ändras så att det uttryckligen framgår att de även omfattar godkända sanktionsförelägganden.

4.9 Överklagande

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

Regeringens bedömning: Det finns inom ramen för gällande rätt möjlighet att undanröja ett godkänt sanktionsföreläggande enligt bestämmelserna om resning.

Promemorians förslag avviker från regeringens förslag och bedömning eftersom det i promemorian föreslås att ett sanktionsföreläggande ska kunna undanröjas på motsvarande sätt som ett strafföreläggande enligt rättegångsbalkens regler.

Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Finansinspektionen prövar frågor om sanktioner för fysiska personer för instituts överträdelser genom sanktionsföreläggande. Ett sådant beslut bör enligt regeringen inte kunna överklagas.

En fråga som då uppkommer är hur man ska hantera godkända sanktionsärenden som visar sig vara felaktiga. Promemorians förslag innebär att ett sanktionsföreläggande ska kunna undanröjas på motsvarande sätt som ett strafföreläggande enligt rättegångsbalkens regler (59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken). Promemorians förslag bygger dock på att de överträdelseärenden, i vilka ett sanktionsföreläggande inte godtagits, prövas av allmän domstol. Med en modell där ansökan i stället görs hos allmän förvaltningsdomstol är en sådan ordning inte lämplig enligt regeringen.

Regeringen gör däremot bedömningen att det enligt gällande rätt finns en möjlighet att undanröja sådana förelägganden genom beslut om resning. Förutsättningarna för att bevilja resning regleras i 37 b § förvaltningsprocesslagen. Av bestämmelsen följer att resning får beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. I förarbetena uttalas att resning kan begäras i en mängd olika fall, och att även t.ex. beslut som inte kan överklagas utan omedelbart vinner laga kraft ansetts kunna bli föremål för resning (prop. 1994/95:27 s. 165).

Lagrådet gör dock bedömningen att det bör övervägas att införa en bestämmelse av det slag som föreslogs i promemorian. Anledningen till detta är att resningsinstitutet skiljer sig från modellen med undanröjande som ges i 59 kap. 6 § rättegångsbalken. En första skillnad är att resningsinstitutet inte torde ge möjligheter till undanröjande i alla de situationer där så skulle kunna ske med en tillämpning av promemorians förslag. En annan skillnad är att det vid tillämpning av resningsinstitutet torde kunna förekomma att den som sanktionen riktas mot får åläggas att betala en högre avgift, något som inte skulle bli fallet med den reglering som föreslogs i promemorian.

Regeringen noterar de skillnader som Lagrådet påpekar. Regeringen konstaterar dock att det för de sanktionsförelägganden som i dag prövas av allmän förvaltningsdomstol, t.ex. avgiftsförelägganden på arbetsmiljöområdet, saknas en möjlighet till undanröjande. Ett införande av en sådan bestämmelse som föreslås i promemorian skulle således innebära att det införs ett nytt förfarande i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen gör vidare bedömningen att resningsinstitutet, för det fåtal fall det kan tänkas bli frågan om, får anses ge ett tillräckligt skydd för den fysiska personen. Vid en sammantagen bedömning finner regeringen att det inom ramen för detta lagstiftningsärende inte bör införas en möjlighet till undanröjande av sanktionsförelägganden.

Genom att ett godkänt sanktionsföreläggande är slutligen avgjort av Finansinspektionen är det enligt 8 § 3 lagen (1971:289) om allmänna 65

förvaltningsdomstolar kammarrätten som prövar resningsansökan. Kammarrättens beslut kan därefter överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen där det krävs prövningstillstånd (33 och 35 §§ förvaltningsprocesslagen).

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj

2015.

Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som ägt

rum före ikraftträdandet.

Promemorians förslag behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 162 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.

Det har inte varit möjligt att genomföra direktivets samtliga bestämmelser i svensk rätt inom den i direktivet föreskrivna tidsfristen. Det är därför angeläget att ett fullständigt genomförande av direktivet kan ske så snart som möjligt. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft så snart det är möjligt, vilket bedöms vara den 1 maj 2015. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet.

6 Förslagets konsekvenser

Av de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet följer att administrativa sanktioner ska kunna beslutas mot fysiska personer.

Genomförandet av direktivet i fråga om nya krav för beslut om sanktioner för fysiska personer medför ett visst merarbete för Finansinspektionen. Finansinspektionen har i enlighet med förslag i budgetpropositionerna för 2012 och 2014 tillförts ökade resurser bl.a. för att stärka arbetet med regelverken och utvidga tillsynen. Regeringen bedömer att merkostnaderna för Finansinspektionen med anledningen av tillämpningen av nu aktuella regler ska hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

Eftersom Finansinspektionens beslut avseende fysiska personer i vissa fall kan överklagas samt att de nya reglerna även innebär att inspektionen i vissa fall kommer att ansöka om sanktioner direkt i domstol, kan reglerna komma att medföra en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast röra sig om ett mindre 66 antal mål. Domstolsverket bedömer att den ökade måltillströmningen

kommer att kunna hanteras inom befintliga budgetramar. Regeringens bedömning är således att de budgetära konsekvenserna för domstolarna hanteras inom de befintliga budgetramarna.

De förändrade sanktionsreglerna bedöms inte öka den administrativa bördan för instituten. Regelrådet bedömer att förslagen endast medför begränsade effekter för företag.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 kap.

14 kap.

7 a § Paragrafen genomför artikel 66.2 c–66.2 e i kapitaltäckningsdirektivet.

15 kap.

17 kap.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

24 kap.

25 kap.

26 kap.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

6 kap.

7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

1 kap.

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 kap.

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU

av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR 575/2013 av den 26 juni 2013 ( 4 ). För att bli mer till­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen

av det här direktivet och av den förordningen.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ sätt, särskilt artikel 53.1,

(2) Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser

om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva­ med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och

friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till­

synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems­

staten samt bestämmelserna om startkapital och om till­

synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna nella parlamenten, nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk­

samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de­

ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns­ med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa

krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast­

ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana

krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av

kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör

läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och

bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts­

liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och av följande skäl:

tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av

den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­

samhet i kreditinstitut ( 2 ) och Europaparlamentets och (3) De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU)

rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 3 ) som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval

har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm­ av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut

melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang

tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre­ bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö­

tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm­ riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange­

melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets­

lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat

och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli­

nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto­ 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. ber 2010. ( ( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. ( 4 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/339

(4) Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in­ 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för förande av gemensamma mekanismer för ingripanden finansiella instrument ( 1 ), får värdepappersföretag som är vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont­ auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed­ roller för att minska sannolikheten för att sådana meka­ lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl­ etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom­ medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm­ missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag melser om samordning av de regler som styr auktorisa­ om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med­ tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di­ lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka­ rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före­ nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram prioritering och det kan antas under Europaparlamentets för övervakning av de risker som företagen löper, vilket innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre­ bör fastställas i det här direktivet. ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare

genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions­

mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen­

samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be­

slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt (5) Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet och i alla berörda parters intresse. för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så­ dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(10) Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till­

synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig

med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn (6) En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags­ som inrättades 2010 och dess underliggande mål att tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto­ och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftnings- derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga sina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse myndigheter. med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen,

kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur­

rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga

regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har

fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder

samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att (7) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent nr 1093/2010 ( 2 ) inrättades den europeiska tillsynsmyn­

tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för­ enligt den förordningen och de förfaranden som ska draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­ följas när uppgifter tilldelas EBA. draget) i överensstämmelse med akter som antagits av

kommissionen på grundval av utkast framtagna av

EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(8) Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för­ ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till (11) EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag förfogande. för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en

samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA

kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om

detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av

de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta (9) Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin­ tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit­ egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti­ filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe­ enligt detta direktiv. För att främja samordningen och roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen­ göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ­ sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig­

het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av ( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör ( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. bidra till att hitta en lösning för oenigheten.

Bilaga 1

L 176/340 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(12) I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon­ (17) De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt­ kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno­ samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto­ till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift­ riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att ning. dessa nära förbindelser uppfyller kraven.

(13) För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs (18) Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut­ det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna, förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till­ förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap­ affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise­ bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns­ avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär­ med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna depappersföretaget. bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng­ ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hemoch värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre grad av öppenhet och informationsutbyte. (19) Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör

ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller

samtliga verksamheter som anges i förteckningen över

verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande, (14) Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av av tjänster. att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv­ ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges (20) Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän­ möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be­ detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre­ påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne­ ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa­ den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att uppfyller vissa bestämda villkor. genomföra vissa typer av transaktioner.

(15) Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är (21) En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe­ nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er­ ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har­ specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns författningar följs av enheter som inte är auktoriserade i hela unionen, och tillämpning av principen att hem­ som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse­ medlemsstaten utövar tillsyn. ende på verksamheter som inte anges i förteckningen

över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan­

de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan

omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över­

ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att (16) Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill­

skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga

ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under­ myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter­

kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra­

andra författningar. fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att undgå de strängare standarder som gäller i en annan medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller (22) Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast­ har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och Om detta inte klart framgår, men den största delen av värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali­ inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe­ för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det med dessa behöriga myndigheters godkännande. allmänna bästa i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/341

(23) De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt­ huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern­ medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler kontroll. inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till­ lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer samma behandling inom hela unionens område. Filialer (29) Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi­ etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor­ där de är etablerade. mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare

hållas mycket begränsat.

(24) Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort (30) Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan­ geografiskt område som möjligt. del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet

och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka

förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana

fall.

(25) Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund­ het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem­ medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig­

(31) När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut heterna i hem- och värdmedlemsstaterna.

med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande,

bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på

strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.

(26) Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be­ fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut på deras territorium, och att kräva information från en (32) Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål, myndigheterna och centralbanker och andra organ med informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed­ liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans­ och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för systemets stabilitet. att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling

av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris­

situationer andra offentliga myndigheter och nationella

förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning

om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe­ (27) Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in­ ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn­ formation om verksamhet som bedrivs på deras territo­ digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem. rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä­ kerhetsåtgärder.

(33) För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras

kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap­

portera till de behöriga myndigheterna om de vid full­

görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden (28) En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani­ samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle­ sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö­ att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en­ upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor­ institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd­ underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål­ medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua­ landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed­ vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga fullgöra sina uppgifter där.

Bilaga 1

L 176/342 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(34) Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr (38) För att se till att de administrativa sanktionerna har en 575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras, instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar utom under vissa väldefinierade omständigheter. är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk­ tureras under ordnade former, att de negativa följderna för den reella ekonomin begränsas och att man undviker att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och (39) För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek­ skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU) tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för­ nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini­ behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i att ha en central databas för uppgifter om administrativa syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk­ myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med

rambeslut 2009/315/RIF ( 1 ) och beslut 2009/316/RIF ( 2 ), del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl­ dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är relevanta bestämmelser i nationell rätt. därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter­ (40) För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning, genomförande av detta direktiv och förordning (EU) rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp­ effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon­ muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ­ struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU) delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för­ nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti­ svar för var och en som har blivit anklagad för en lag­ tut bör prioriteras. överträdelse.

(41) Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio­ (35) För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av största möjliga handlingsutrymme till följd av en över­ de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk­ trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över­ samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings­ trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad­ organ, samt för att säkerställa liknande behandling i ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö­ enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna reskriva administrativa sanktioner och andra administra­ föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc­ detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa kande. De administrativa sanktioner och andra administ­ sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp­ i detta direktiv. fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna, kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö­ rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och nivåer på administrativa sanktionsavgifter. (42) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm­

melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas

lagstiftning.

(36) Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be­

(43) Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär­ fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det som kan förväntas, och vara avskräckande även för större gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till

de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ­ institut och deras chefer.

aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och

värdepappersföretag har strategier och processer för att

utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för

att hålla det på en tillräckligt hög nivå. (37) För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med­ ( 1 ) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga­ lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi­

stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23). sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån ( 2 ) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri­ att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe­ minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut terna beaktar alla relevanta omständigheter. 2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/343

(44) De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam­ exponerade för. het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa

banker.

(45) För att säkerställa att institut som är verksamma i flera medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till (50) Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig­ medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam­ beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent­ inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete. andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om

inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna

princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela

unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin­

dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst (46) För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin resultat. inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of­ fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor­ mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt (51) Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö­ och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris­ riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom­ kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker plettera de krav avseende institutens offentliggörande av sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare teknisk information som anges i förordning (EU) och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och nr 575/2013. dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra­

mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska

systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel­

lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom (47) Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda ytterligare rapportering från institut kan en del av detta insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta­ åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase­ också. rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till­ lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo­ derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre­ tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe­ (52) Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge­ gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller nomföra sådan tillsyn. stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed­

borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek­

torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där­

för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar

gentemot berörda parter och samhället. (48) I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö­ retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö­ riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan­ siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap­ persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna (53) Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­ grupp få in den information som behövs för att genom­ sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe­ och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver och det faktum att en stor del av ramarna för företags­ olika typer av finansiell verksamhet. styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på

frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ­

jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags­

styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett

system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel­ (49) Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre­ ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före­ faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank­ har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate­ rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak­ inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef­ ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en fektivitet.

Bilaga 1

L 176/344 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(54) För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp­ riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i standarder för att säkerställa effektiv övervakning från ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda­ det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam­ att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or­ principer och standarder bör gälla med beaktande av ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör­ verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin­ enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp­ ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som ningen av en sådan gräns. krävs i detta direktiv.

(59) När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä­ (55) Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led­ kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att och färdigheter för att garantera att institutet leds på omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå­ ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör, gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings­ nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med­ förfaranden. lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all­ männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na­ tionell bolagsrätt.

(60) Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut

beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår

bland annat på grund av bristande mångfald i lednings­ (56) Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner organens sammansättning. För att främja oberoende åsik­ och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med­ ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings­ lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy­ synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty­ särskilt viktig för att säkra en representation som mot­ relse som inte har några verkställande funktioner, och svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led­ tröskeln för representation av det underrepresenterade ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna ledningsorganet separata uppgifter. också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän­

nedom om institutens interna verksamhet, och arbets­

tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt

att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större

mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt (57) Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot­ ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar av kriterierna för ledningsorganens sammansättning. till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re­ gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne­ den finansiella informationen är korrekt och att finansi­ bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och förslagslistor som innehåller båda könen. berättigade, granskar utformningen och genomförandet av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn­ punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor­ mer.

(61) För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och

stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef­

fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra

rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller (58) För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in­ ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av­ förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/345

(62) En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk­ tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante­ beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna (FSB) principer för god praxis och genomförandestandar­ besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats der när det gäller ersättning för att komma till rätta med för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er­ direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en­ sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt­ av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp­ som syfte att genomföra internationella principer och lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig ska användas. skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er­ sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante­ ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä­ sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers­ företagens riskprofil. (66) För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn

är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet

anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm­

melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla

skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor­

tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna

organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning (63) För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt­ och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er­ alla dessa principer. sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul­ tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida risker som är förknippade med det resultatet. (67) För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i

unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven

i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att

principer och regler för ersättning efterlevs av instituten

på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter­

företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta­

blerats i tredjeländer. (64) När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions­ avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt­ ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner (68) Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an­ och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök­ dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers­ vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk­ företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt­ vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om­ är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna fattas. har befogenheter att ålägga berörda institut att genom­

föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera

problem med ersättningspolicyn som har kommit fram

vid tillsynen.

(65) För att undvika överdrivet risktagande bör under alla omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det (69) Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full­ är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare, ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems­ är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all­ staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets­ ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt­ marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv­ ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Bilaga 1

L 176/346 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(70) Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en­ en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital­ dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken de metoder som bygger på interna modeller för operativ inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar tillsynsmetoderna. eller i fall där användningen av interna metoder skulle leda till oskälig belastning.

(75) Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations­

hip based lending) bör uppmuntras, där information som (71) Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an­ den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna granskning och riskbedömning än vad som skulle nås från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp­ scoring”. muntras att använda interna snarare än externa kreditbe­ tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.

(76) När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret

ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade (72) Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av­ är därför nödvändigt att genomföra samordningen av lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces­ införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta­ externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro­ tens ytterligare samarbeta på området likviditet. cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa externa kreditbetyg.

(77) När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i

ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut

inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna (73) Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­ göra undantag från kravet på likviditetstäckning och ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå. av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA, medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­ terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden (78) Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka för andra företag. åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om

rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( 1 ). Till­

synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan

borgenärer från olika medlemsstater. (74) Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas av institut som använder metoder som bygger på interna modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk­ vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för (79) Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär­ liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn­ som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit­ digheterna överlämna resultaten av interna modeller till­ tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi­ antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel­ de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för kommittén nya globala regleringsstandarder för bank­ att se till att likheter och skillnader i resultat för samma kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne­ exponering kan motiveras med tanke på de risker som bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf­ uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och fertar och kontracykliska kapitalbuffertar. EBA se till att valet mellan en metod som bygger på interna modeller och en schablonmetod inte leder till ( 1 ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/347

(80) Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas­ (84) Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent­ krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers­ rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital­ Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek­ konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon­ för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe­ absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont­ terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam­ vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar­ manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och när det gäller koncentrationsriskerna. värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se­ dan utnyttjas under kritiska perioder.

(85) Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver

en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka­

pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och (81) För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf­ minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit­ (EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti­ det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de konsekvenser för det finansiella systemet och den reella kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där­ värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone­ sin affärsverksamhet. ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre­ ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten, liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning (86) För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är av risker som hotar finanssystemets stabilitet. det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB)

utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko­

nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av

deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB (82) För att främja samstämmighet på internationell nivå vid från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill­ förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om fungera som den gemensamma utgångspunkten för de inrättande av en europeisk systemrisknämnd ( 1 ).

berörda nationella myndigheterna när de beslutar om buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto­ matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett (87) Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf­ meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono­ institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt mins särdrag. buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert­

värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk­

nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd

till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system­ (83) Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det

riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta. kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag

En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar­ åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk­

tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen­ samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär­

dation eller förklara varför det inte görs). depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt­ ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt­ ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella (88) Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn­ beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen­ digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär­ perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls, den, inklusive relevanta variabler. varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera bra på lång sikt. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Bilaga 1

L 176/348 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(89) När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt (93) Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en­ skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek­ återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka­ nisk standard för tillsyn som är densamma som det för­ pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut­ fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning­ rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom­ har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin missionen sträva efter att anta tekniska standarder för kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan behöriga myndigheterna komma överens om en kapital­ utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt­ konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik­ ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar­ tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa­ eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering efterlevnad av buffertkraven. och sammansättning.

(94) Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i (90) Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet globala systemviktiga institut för att kompensera för med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be­ den högre risk som denna typ av institut utgör för det fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av finansiella systemet och den effekt som deras fallis­ EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor­ ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy­ mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam­ stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på offentliggörande av information. nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en­ lighet med detta direktiv.

(95) I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet

av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande­

befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande (91) Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera av allmänna regler och principer för medlemsstaternas konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in­ kontroll av kommissionens utövande av sina genom­ sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA förandebefogenheter ( 1 ). är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska­ per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för­ slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för (96) I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef­ EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden. på klargörandet av de definitioner och den terminologi

som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen

över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän­

nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande

filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för­ (92) Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar­ bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu­ EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk­ ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre­ som möjligt och på lämpligt sätt. ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig­ heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över­ vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis­ (97) Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till­ 2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di­ lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i rektivet och förordning (EU) nr 575/2013. proportion till dessa instituts och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet. ( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/349

(98) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti­ administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi­ nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan nansiellt konglomerat ( 1 ), Europaparlamentets och rådets ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra­ direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga betaltjänster på den inre marknaden ( 2 ), Europaparlamen­ myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder­ tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana om samordning av lagar och andra författningar som administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär­ avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter värdepapper (fondföretag) ( 3 ), Europaparlamentets och rå­ om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 genomförts på unionsnivå. om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk­ samhet ( 4 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter­ nativa investeringsfonder ( 5 ) hänför sig till bestämmel­

(103) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och avseende på behandling av personuppgifter och om det förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna fria flödet av sådana uppgifter ( 6

) och Europaparlamentets i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­ 2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­ rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord­ tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp­ ning (EU) nr 575/2013. gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 7

)

bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif­

ter inom ramen för det här direktivet.

(99) För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo­ merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm­ ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv (104) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet 2002/87/EG ändras i enlighet med detta. av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk­

samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till­

räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens

omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions­

nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­ (100) För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio­ allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö­ artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­ riga myndigheterna offentliggör information om hur digt för att uppnå dessa mål. detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me­ ningsfulla jämförelser.

(105) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge­

mensamma politiska förklaring om förklarande doku­ (101) När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma

ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett

åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför­ regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri­

livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som terier för kravet på likviditetstäckning.

förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk­

tiv och motsvarande delar i nationella instrument för

införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags­

tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti­

verat. (102) För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över­ gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn­ digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en­ ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift­ ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga (106) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett 1 ett yttrande ( 8 ). ( ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1. ( 3 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. ( 6 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 4 ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7. ( 7 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. ( 5 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. ( 8 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Bilaga 1

L 176/350 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(107) Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och 4) I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon­

direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas. tering- en Waarborginstituut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. 5) I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden

A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER 6) I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som

med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända

Artikel 1

för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte

Syfte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som

i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad­ I detta direktiv fastställs regler för följande: sföretag.

a) Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär­

depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut). 7) I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som

är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.

b) Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe­

ternas tillsyn av instituten. 8) I Irland, credit unions och friendly societies.

c) De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt

9) I Grekland, Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων (Tamio Pa­

som överensstämmer med bestämmelserna i förordning

rakatathikon kai Danion). (EU) nr 575/2013.

d) Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ­ 10) I Spanien, Instituto de Crédito Oficial.

det reglering och tillsyn av institut.

11) I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations.

Artikel 2

Tillämpningsområde

12) I Italien, Cassa depositi e prestiti. 1. Detta direktiv ska tillämpas på institut.

2. Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag. 13) I Lettland, krājaizdevu sabiedrības, företag som är erkända

enligt krājaizdevu sabiedrību likums som kooperativa före­

tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem­ 3. Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1 mar. led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

14) I Litauen, kredito unijos förutom Centrinė kredito unija. 4. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan­ siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i unionen. 15) I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkörűen Működő

Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt­

körűen Működő Részvénytársaság. 5. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

16) I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont­ 1) Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat­

den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG. schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont­

wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings­

maatschappij NV. 2) Centralbanker.

17) I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga 3) Postgiroinstitut. byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/351

18) I Polen, Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe 7) ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den

och Bank Gospodarstwa Krajowego. nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast­

ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och

som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande 19) I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari och de personer som i praktiken leder institutets verksam­

het. 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak­ tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio Geral.

8) ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess

roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan­ 20) I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d. de.

Ljubljana.

9) verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk­ 21) I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in­ ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga

dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp. och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag­

liga ledningen av institutet.

22) I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.

10) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet

som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det 23) I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe­ finansiella systemet och den reella ekonomin.

alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort­

gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor­

poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and

administrations, credit unions och municipal banks. 11) modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan

åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras

på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag­ 6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i ning, genomförande eller användning av sådana modeller. denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp­ ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3.

12) originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13

i förordning (EU) nr 575/2013,

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv gäller följande definitioner: 13) medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt

definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr

575/2013,

1) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1

led 1 i förordning (EU) nr 575/2013,

14) moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1

led 15 i förordning (EU) nr 575/2013, 2) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013,

15) dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1

led 16 i förordning (EU) nr 575/2013, 3) institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i

förordning (EU) nr 575/2013,

16) filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord­

ning (EU) nr 575/2013, 4) lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1

led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,

17) anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar­ 5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013,

artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,

18) kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de­ 6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini­ finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr

tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013, 575/2013,

Bilaga 1

L 176/352 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

19) finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris­

definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr ker, 575/2013,

31) central motpart: central motpart enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013, 20) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­

dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för­

ordning (EU) nr 575/2013,

32) ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led

35 i förordning (EU) nr 575/2013,

21) holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag

med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1 33) kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen

led 22 i förordning (EU) nr 575/2013, i artikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,

22) finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i 34) kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i

artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013, förordning (EU) nr 575/2013,

35) nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i 23) enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek­ artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013,

torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning

(EU) nr 575/2013,

36) behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i

artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013, 24) moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med­

lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning

(EU) nr 575/2013, 37) samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn­

dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning

(EU) nr 575/2013,

25) moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de­

finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr 38) auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1

575/2013, led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,

26) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt 39) hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar­

moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,

40) värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013, 27) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013, 41) ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen

i artikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,

28) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat:

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat 42) centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1

enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU) led 46 i förordning (EU) nr 575/2013, nr 575/2013,

43) konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013, 29) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan­

dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013,

44) på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1

led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,

30) systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt 45) på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio­

moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/353

46) finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini­ som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som

tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013, avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som

avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som

avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 47) kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led

118 i förordning (EU) nr 575/2013,

2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och

ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell 48) operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1

led 52 i förordning (EU) nr 575/2013, rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett

organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller

de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med

nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv. 49) kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,

AVDELNING II 50) värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i

artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013, BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 4

Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter

51) position i värdepapperisering: position i värdepapperisering

enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU) 1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska

nr 575/2013, utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di­

rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska

underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur

funktionerna och åliggandena har fördelats. 52) specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär­

depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i

förordning (EU) nr 575/2013,

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol­ 53) diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför­

dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens

måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di­

(EU) nr 575/2013, rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

54) handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1

led 86 i förordning (EU) nr 575/2013,

3. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så

att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor­

mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten 55) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de

artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013, blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt

2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013,

4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de

befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de 57) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg

funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som

bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i

fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

förordning (EU) nr 575/2013,

58) externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti­

5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed­

tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU)

lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be­

nr 575/2013,

hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i

enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013

efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna 59) interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas­ kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför­

sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att

modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat kontrollera att reglerna efterlevs.

Bilaga 1

L 176/354 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla d) de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces­ ESRB, ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. e) de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till­

delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som

medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en­

ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. 7. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta­ Artikel 7 terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och

Tillsynens unionsdimension

ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna.

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full­

görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den 8. Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för vid den relevanta tidpunkten. rekonstruktion och avveckling.

AVDELNING III

Artikel 5

KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I

Samordning inom medlemsstater KREDITINSTITUT

Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med KAPITEL 1 befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers­ företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän­ Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa kreditinstitut myndigheter. Artikel 8

Auktorisation

Artikel 6 1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit

auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det

Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell

påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta­

tillsyn terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de och anmäla dem till EBA. beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att

specificera

a) behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska

systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för­ a) de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe­

troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit­ arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10, utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3

i fördraget om Europeiska unionen, b) de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar

med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och

b) de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom­

mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet,

c) de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från

att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

c) de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de

riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i

av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1092/2010, nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/355

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ 2. Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för­ som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013. faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt 2 första stycket led a.

3. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte

uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket.

4. Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka­ 4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de­ anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda: cember 2015.

a) Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR.

Artikel 9

Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut

att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot b) De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut­

insättningar eller andra återbetalbara medel nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all­ Artikel 13 mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

Praktisk ledning av affärsverksamheten och huvudkontorets belägenhet

2. Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller 1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per­ ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti­ myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera tutet. medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt­ ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings­ till skydd för insättare och investerare. organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.

Artikel 10 2. Medlemsstaterna ska kräva följande:

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto­ a) Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk­ den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations­ huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä­ struktur beskrivs. tet.

Artikel 11 b) Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt

huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti­

Ekonomiska behov tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin

verksamhet. Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.

Artikel 14

Aktieägare och medlemmar

Artikel 12

Startkapital 1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori­

sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit­ 1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem­ rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa­ mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller, inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20 mindre än 5 miljoner EUR. största aktieägarna eller medlemmarna är.

Bilaga 1

L 176/356 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto­ innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå­ ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt villkoren för sam­ Artikel 16 manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk­ tivet. Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den

behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en

annan medlemsstat när kreditinstitutet Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till a) är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas den medlemsstaten, eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för­ valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

b) är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i

den medlemsstaten, 2. De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö­ mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per­ tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori­ uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas. serat i den medlemsstaten.

3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och 2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig­ behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre­

ditinstitutet i fråga:

De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra a) är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap­ författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska persföretag som är auktoriserat i unionen. personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

b) är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap­

persföretag som är auktoriserat i unionen.

De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak­ ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs. c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per­

son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller

ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

Artikel 15

Nekande av auktorisation 3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna

1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk­ aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe­ samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda månader från mottagandet av all den information som krävs för anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga­ beslut. net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och

att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam­ ( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. heten.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/357

Artikel 17 Artikel 20

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation medlemsstater

1. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa­ En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA. tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3, 37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla.

2. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet

uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut

som har beviljats auktorisation.

Artikel 18

Återkallelse av auktorisation

De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet 3. Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be­

höriga myndigheterna och EBA med all information rörande

den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och

109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli­ struktur samt styrningen.

gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon

verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda

medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio­

nen ska upphöra att gälla i sådana fall,

4. Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska

innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som

anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som b) har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter sådana.

eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har

5. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse

beviljats, av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel­ sen.

d) inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex

i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti­ kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full­ göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt, Artikel 21

inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

medel, ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från

kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett e) omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr

auktorisationen måste återkallas, eller 575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.

f) begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na­

tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under

förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot

Artikel 19 förordning (EU) nr 575/2013.

Namn på kreditinstitut

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela 2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag område använda samma namn som institutet använder i den som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3 medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter. och de underställda instituten.

Bilaga 1

L 176/358 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

KAPITEL 2 därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för­

tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut att bedömningsperioden suspenderas.

Artikel 22

Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska 4. De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne­ som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av 2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG. röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för­ värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit­ institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett 5. Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu­ samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4. tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un­ Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran

göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med­

lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att

offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren

begär detta. 2. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar­ betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3 6. Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio­ till den tilltänkta förvärvaren. den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska

förslaget anses vara godkänt.

De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti­

7. De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne­ inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga förlänga denna period när det är lämpligt. mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i artikel 23.4.

8. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som

föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de

behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag­ eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital. ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva­ ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for­

mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga 3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio­ myndigheterna enligt artikel 24. den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till

kommissionen senast den 31 december 2015.

Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/359

Artikel 23 4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de

uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste

Bedömningskriterier

lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för 1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro­ uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe­ portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den uppgifter som inte är relevanta för bedömningen. tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet, bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande kriterier:

5. Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig

myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till­

tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och a) Den tilltänkta förvärvarens anseende. samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett

icke diskriminerande sätt.

b) Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet

med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att Artikel 24 leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam­

råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för­ c) Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när

värvaren tillhör någon av följande kategorier: det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be­ drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

d) Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag,

att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord­ värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti­

ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions­ kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets

rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems­

bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor­

mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast­

ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig­

heterna.

b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag,

återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta­

gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med­ e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet

förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen­ gäller. ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi­ nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering

av terrorism ( 1 ), eller försök till detta, eller att det tilltänkta c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit­

förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet. institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap­

persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är

auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor

än den som förvärvet gäller. 2. De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri­ erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till­ tänkta förvärvaren är ofullständiga.

2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål

förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter

som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga 3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp­ myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark­ gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat nadens ekonomiska behov. det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella

synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som ( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

Bilaga 1

L 176/360 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 25 sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara

ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Anmälan vid avyttring

Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne­ hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga Artikel 27 myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda Kriterier för kvalificerade innehav innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom­ rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit­ 2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra. artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat

innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in

de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av

garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av

Artikel 26 finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt

Informationskrav och sanktioner avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt

att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas 1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd år efter förvärvet. att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär­ den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de behöriga myndigheterna om detta.

AVDELNING IV

STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG

Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en Artikel 28 reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de Startkapital i värdepappersföretag behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med­ lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på 1. Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i (EU) nr 575/2013. enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

2. Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti­

kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.

2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga Artikel 29 myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank­ Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med­ 1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in­ lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan­ upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar. för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av

följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:

Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri­ diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor­ a) Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av finansiella instrument. artiklarna 65–72.

b) Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe­ terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio­ ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för c) Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/361

2. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers­ c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor a eller b. är uppfyllda:

Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i a) Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte första stycket.

lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i b) Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv

på 15 % av företagets startkapital. 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed­

ling ( 1 ) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och

ha täckning enligt något av följande:

c) Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95

och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013.

a) Startkapital på 25 000 EUR.

d) Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den

tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga. b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,

eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades­

tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe­

ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska­ 3. Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga 1 till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla skadeståndskrav. kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.

c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en

form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a 4. Innehav av poster av finansiella instrument utanför han­ eller b. delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som anges i punkt 1 eller i punkt 3.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

Artikel 30 1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30

får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre­

Startkapital i lokala företag

tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG. och 30.

Artikel 31 Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte

sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla 23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet

kunders kontanter eller värdepapper för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod

som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må­ 1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i

nad för närmast föregående period. förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande sätt:

2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag

som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk a) Startkapital på 50 000 EUR.

person än den som kontrollerade företaget den 31 december

1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget

eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik­ b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första

eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat

på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period

uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav som inte överskrider tio år efter detta övertagande. och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades­ tåndskrav. ( 1 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

Bilaga 1

L 176/362 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller b) De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det denna samma medlemsstats territorium. företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom

c) Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen. av rösträtterna i det finansiella institutet.

4. Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om­ d) Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan­ artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den den här artikeln. berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida­

riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

5. Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt e) Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget gälla. eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning

VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2

i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital­

baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av

AVDELNING V stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och

begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT förordningen.

TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att

Artikel 33 de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det

finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut­

Kreditinstitut göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39.

Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit­ institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe­ 2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35, stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an­ hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed­ tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål­ lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det lande av tjänster. finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems­

statens lagstiftning.

Artikel 34

Finansiella institut 3. Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö­

retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första 1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för­ stycket. tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett KAPITEL 2 kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och Rätten att etablera kreditinstitut

som uppfyller samtliga följande villkor: Artikel 35

Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga myndigheter

a) Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som 1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan

kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be­ finansiella institutet. höriga myndigheter om detta.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/363

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och nedan uppräknad information i den anmälan som avses i förfaranden för sådan anmälan. punkt 1:

a) Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. b) En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk­

samhet och organisationsstruktur.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som c) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas. avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

d) Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av

filialens verksamhet.

Artikel 36

3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte Inledande av verksamhet har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa

1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må­ verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av

nader från mottagandet av den information som avses i arti­ den information som avses i punkt 2, översända den erhållna

kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade och underrätta det berörda kreditinstitutet.

med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas

i värdmedlemsstaten.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu­ tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti­ 2. Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö­ tutet. riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna

fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från

myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet. Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi­ ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings­ 3. Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2, förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe­ moderföretag. terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en

månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga

myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera 4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35 översända den information som avses i punkt 2 till värdmed­ och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln. till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

4. Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari En vägran att översända information eller underlåtenhet att 1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten. värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande

som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här

artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik­ i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet larna 33 och 52 samt kapitel 4. med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. med denna artikel.

Bilaga 1

L 176/364 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan. förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja­ 6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som nuari 2014. avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 37

Information om avslag KAPITEL 4 Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter antal och typ av ärenden där överlämnande av information Artikel 40 har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla

Artikel 38 kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar

Aggregering av filialer periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med­

Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål lemsstat ska anses utgöra en enda filial.

eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller

för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas

krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de

KAPITEL 3 som avses i artikel 53.1.

Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 39

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva

Anmälningsförfarande information från de kreditinstitut som avses i första stycket

för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma 1. Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten, huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1. inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under­ rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att Artikel 41 bedriva. Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt 1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund­ 1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe­ val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens ter. behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att

ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster

inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl­ 3. Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd­ kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga 1993. myndigheter:

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU) med denna artikel. nr 575/2013.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/365

b) Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte 4. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä­

kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför­ kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre

livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013. behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i

enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit­ institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller 5. Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater­ vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under­ inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1. utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i 2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut (EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord­ också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom­ andra stycket i den förordningen. melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord­ ningen.

Artikel 44

Artikel 42 Värdmedlemsstaternas befogenheter

Motivering och meddelande Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44 41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti­ utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet. enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse.

Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra

kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan­

den inom värdmedlemsstatens territorium.

Artikel 43

Säkerhetsåtgärder

1. Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer

Artikel 45

förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re­ Åtgärder efter återkallande av auktorisation konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan­ Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn­ insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i

värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att

hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom

den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas 2. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio­ intressen. nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten Artikel 46 ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater. Marknadsföring

Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i

en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med 3. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed­ när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe­ lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be­ ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med 2001/24/EG. hänsyn till det allmännas intresse.

Bilaga 1

L 176/366 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

AVDELNING VI b) tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information

som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud­

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

kontor inom deras territorium och som har dotterföretag

Artikel 47 som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana

medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter, Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor och

för kreditinstitut som har dessa filialer

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje­ land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems­ staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer

c) EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med

behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig­ huvudkontor inom unionen.

heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

2. De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis­ sionens beslut 2004/10/EG ( 1 ) anmäla alla auktorisationer för

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUFfilialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje­

fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank­ land.

kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand­

lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

3. Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit­ institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand­

4. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna ling inom unionens hela område.

artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

Artikel 48

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om

gruppbaserad tillsyn AVDELNING VII

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på TILLSYN eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand­

KAPITEL 1

lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över Principer för tillsyn

A v s n i t t I

H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s ­

a) institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland, s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r

och

Artikel 49

Behörighet för de behöriga myndigheterna i

b) institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre­ hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag 1. Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk­

eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33

unionen. och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig­

heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som

anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter. 2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt säkerställa att

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp­ a) medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor­ baserad tillsyn.

mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut,

finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding­

företag som är belägna inom unionen och som har dotter­

företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland

eller som innehar ägarintressen i sådana enheter, 3. De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge

diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig ( 1 ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36. på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/367

Artikel 50 artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i

enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19

Samarbete rörande tillsyn

i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ 1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över­ nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver förordningen. den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra med all sådan information rörande institutens ledning och ägan­ deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse­ i syfte att specificera den information som avses i denna artikel. ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system­ risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo­ visning och intern kontroll. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel­ bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av­ 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta som informationen och resultaten är relevant för skydd av in­ tillsynen över instituten. sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella stabilitet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med 3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems­ stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före­ komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings­ 8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman­ avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja­ hanget. nuari 2014.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn­ Artikel 51 digheter hur man har beaktat information och resultat som de Betydande filialer senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig­ heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller 1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe­ efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe­ ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord­ överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande. och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan­ siella systemets stabilitet.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be­

traktas som betydande, särskilt med avseende på följande: Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla­ nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

a) Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln

som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten. ska EBA fatta beslut inom en månad.

5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa­ b) Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite­ utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär­ ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

L 176/368 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått

ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem. med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd­

medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd,

vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11,

kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären­ De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns­ förordning (EU) nr 1093/2010. myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak­ tas som betydande.

3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga

myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle­ mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be­ gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems­ myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed­ och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som

bedrivs av kollegiet.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­ skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak­ ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam­ tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, i de berörda medlemsstaterna. särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta­

bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de

skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln. Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­ ter enligt detta direktiv.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så­

dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska 2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med­ diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety­ hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt­ dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i som genomförts. värdmedlemsstaten.

Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier­ dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 nas funktionssätt. och 59.1.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till­ lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ beslut är relevanta för de filialerna.

nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa

funktionssätt.

När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö­ riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med lemsstatens valuta. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/369

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex­ avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de­ perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i cember 2014. sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre­

ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff­

rättslig lagstiftning.

Artikel 52

Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller

annan medlemsstat underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som 1. Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be­ inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit­

institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe­ ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som 2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig­ avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer. heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla

uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma),

som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 1095/2010 ( 1 ) i enlighet med detta direktiv, för­ 2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit­ inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna som avses i artikel 118. 31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna

31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen

ska omfattas av punkt 1.

3. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo­ genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek­ tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri­ 3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn­ torium och att kräva information från en filial om dess verk­ digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge­ samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de (EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres­ genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems­ stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens dessa resultat för hela unionen. behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem­ medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av Artikel 54 institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems­ staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör­ Användning av förtrolig information ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast­

Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99,

artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i

något av följande syften: värdmedlemsstaten.

a) För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig­ 4. Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom­ het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont­ gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk­ rollen eller inspektionen genomförs. samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol­

vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re­

dovisning och intern kontroll.

A v s n i t t I I

U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t b) För att ålägga sanktioner.

Artikel 53

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar­ c) Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in­ betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re­ klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72. visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig­ heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Bilaga 1

L 176/370 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be­ Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna

stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit­ information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem

institut. och system för ersättning till investerare när informationen be­

hövs för dessa organs verksamhet.

Artikel 55

Samarbetsavtal Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av

krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får som avses i artikel 53.1. medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn­ digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade Artikel 57 uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti­ Utbyte av information mellan översynsorgan kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter 1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems­ är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns­ staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig­ uppdrag. heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över

Om informationen ursprungligen kommer från en annan med­ lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande a) de organ som medverkar i samband med instituts likvidation från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål och konkurs samt vid liknande förfaranden, som myndigheterna har medgett.

b) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

Artikel 56 artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

Utbyte av information mellan myndigheter

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan c) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska­ behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut. myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn­ digheter och

2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva

att minst följande villkor uppfylls: a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den

finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn

över finansiella marknader,

a) Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som

avses i punkt 1. b) myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den

stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom

makrotillsynsregler,

b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst­

nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i

artikel 53.1. c) myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam­

het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från d) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

e) organ som medverkar i samband med instituts likvidation

och konkurs och vid liknande förfaranden, 3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems­

staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det

finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be­

höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en­ f) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska­ ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av

perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut. bolagsrätten.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/371

I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill­ c) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an­ kor uppfylls: svarar för övervakningen av betalningssystem.

a) Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda d) ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk­

överträdelser av bolagsrätten. rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta­

des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1094/2010 ( 1 ) och Esma, när informationen är relevant b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst­ för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU)

nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.

artikel 53.1.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor­

medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från mation i enlighet med första stycket. de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

2. Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn­

digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn­ 4. Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge­ digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54. med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till 3. Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1 att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3 och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst andra stycket. likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

5. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam­ 4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i enligt denna artikel. artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central­

bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras

lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik 6. Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or­ och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste­ lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, de personer som får tillgång till informationen. liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet

av dess lagstadgade uppdrag.

Artikel 58 Artikel 59

Överlämnande av information om monetära, insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och Överlämnande av information till andra enheter betalningsrelaterade aspekter

1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta­ 1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss fören behörig myndighet att överlämna information till följande information lämnas ut både till andra organ inom deras natio­ myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag: nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar

om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre­

tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ. a) ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i

egenskap av monetära myndigheter, om informationen är

relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp­ Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt

drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda­ för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i

hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal­ konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan

nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska

av det finansiella systemets stabilitet.

personer som har tillgång till informationen vara föremål för

krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som

avses i artikel 53.1. b) Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Bilaga 1

L 176/372 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor­ ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt­ tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på ningarna i alla berörda medlemsstater. någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är

nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor­

rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis­

semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang 2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik­ relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök­ värdiga med dem som avses i artikel 53.1. ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet, på följande villkor:

2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot­

tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter a) Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga

rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter myndigheter som har lämnat den. med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif­ ter om en sådan tillsyn.

Artikel 62

b) Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det

Behandling av personuppgifter

mandat som avses i led a.

Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv

ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före­

kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001. c) De personer som har tillgång till informationen är enligt

nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

A v s n i t t I I I

d) Informationen som ursprungligen kommer från en annan S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r

medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi­ f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t

vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g den, och endast för de ändamål som myndigheterna har

Artikel 63

medgett.

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning

I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri­ 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di­ enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision för införlivande av direktiv 95/46/EG. av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) och som i ett

institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av

bolag ( 2 ), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni

Artikel 60 1983 om sammanställd redovisning ( 3 ) eller artikel 73 i direktiv Information som erhålls vid kontroller på plats och 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst

inspektioner är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe­

terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per­ Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er­ sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan som kan information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek­ tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn­ digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga

a) utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ­ myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll

ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som på plats eller inspektion genomfördes.

särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

Artikel 61

Utlämnande av information rörande clearing- och b) påverka institutets löpande drift,

avvecklingstjänster

( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87. 1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig­ ( 2 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information ( 3 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/373

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re­ och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts­

servationer framställs. liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och

andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be­

stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning

(EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter

fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet

som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis­ av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära

sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara uppdraget utförs.

effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter 2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol­ av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings­ (EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som detta. enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om

inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

A v s n i t t I V

3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations­

T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r , b e f o g e n h e t e r a t t insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h r ä t t a t t ö v e r k l a g a att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta

Artikel 64 bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013

ska detta omfatta följande:

Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma sanktioner

1. De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe­ a) Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso­ ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att ner att lämna all information som krävs för att de behöriga utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland i enlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an­ med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis­ 104 och 105. tiska ändamål:

2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo­ i) De institut som är etablerade i den berörda medlems­ genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet staten. med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:

ii) De finansiella holdingföretag som är etablerade i den a) Direkt.

berörda medlemsstaten.

b) I samarbete med andra myndigheter.

iii) De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade

i den berörda medlemsstaten.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

iv) De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta­

blerade i den berörda medlemsstaten. d) Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.

v) Personer vid de enheter som avses i leden i–iv.

Artikel 65

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

vi) Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i 1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo­ uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk­ genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64 samhet.

Bilaga 1

L 176/374 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre­ eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd­ ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga sina uppgifter, bland annat myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.

i) rätten att begära inlämning av dokument, d) Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att

andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de ii) att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti­

tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga

personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av

myndigheterna skriftligen underrättats. eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

iii) att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de 2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner

personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall

eller personal, och som avses i punkt 1 inbegriper minst följande:

iv) att höra alla personer som går med på att höras i syfte a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person

att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred­ eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat

ning. finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ­

delsens karaktär.

c) Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions­ rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka­ b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp­ och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn, repar detta. om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig­ het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe­ terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö­ c) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif­ kas om ett sådant tillstånd. ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt­

ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och

liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper

med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en­

Artikel 66 lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under

det föregående räkenskapsåret.

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav för förvärv av kvalificerade innehav

1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och d) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an­ på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte dra administrativa åtgärder för åtminstone följande: har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta

den 17 juli 2013.

a) Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all­ mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me­ e) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be­ del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i med artikel 9. fall där denna fördel kan fastställas.

b) Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa­ f) Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är tion, i strid med artikel 9. ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.

c) Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt, dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin­ av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 räkenskapsåret

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/375

Artikel 67 j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste­

matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i

Övriga bestämmelser

förordning (EU) nr 575/2013. 1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande omständigheter:

k) Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider

gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013. a) Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

l) Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi­

seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i b) Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt­ förordning (EU) nr 575/2013. ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in­ nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1 m) Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar första stycket. ofullständig eller felaktig information i strid med arti­

kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning

(EU) nr 575/2013.

c) Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter n) Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice­ detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för­ rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet. innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.

d) Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven o) Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ­ från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet bestämmelser som införlivar artikel 74. med direktiv 2005/60/EG.

e) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga p) Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp­ myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­ fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka­ ledningsorganet. pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.

2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner

och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall f) Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande: eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013.

a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person

eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat

finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ­ g) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga delsens karaktär. myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­ mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga

fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande

och inte upprepar detta. h) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­ mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013. c) I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation

enligt artikel 18.

i) Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­ d) Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person förordning (EU) nr 575/2013. som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

Bilaga 1

L 176/376 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif­ c) Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas,

ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt­ skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna

ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och oproportionell skada. liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en­ lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under

det föregående räkenskapsåret. Om det är troligt att de omständigheter som avses i första

stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får

offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan

tidsperiod. f) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter

på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte

har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta

den 17 juli 2013.

3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter

som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras

officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast g) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be­ ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats

loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse

undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas. med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett 4. Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk­ för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i räkenskapsåret. detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för

kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av

offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt.

Artikel 68

Offentliggörande av administrativa sanktioner

Artikel 69

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla­ upprätthållande av en central databas gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv 1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor­ överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso­ permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och nen har underrättats om dessa sanktioner. 67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul­

tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över

administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe­

ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig­ Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn­ kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm­ dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor­ nats av de behöriga myndigheterna. mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.

2. När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt 2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en omständigheter: statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra­

dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran

av de behöriga myndigheterna. a) Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en

obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per­

sonuppgifter befinns vara oproportionellt.

3. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell

rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i

den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas b) Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan­ för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och

siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell

brottsutredning. rätt.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/377

4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild 2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio­ följande ingå: ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner.

a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över­

trädelser och uppföljning av dem.

Artikel 70

Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga b) Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re­

sanktioner pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande

behandling. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad­ ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions­ c) Skydd av personuppgifter både för den person som rappor­ avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl­ terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara jande, där så är lämpligt: ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv

95/46/EG.

a) Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet.

d) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att

konfidentialiteten för den person som rapporterar om över­

trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs

gjort sig skyldig till överträdelsen. i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande

rättsliga förfaranden.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per­

son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike­ 3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp­

ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om

eller en fysisk persons årsinkomst. överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv­

ständig kanal.

d) Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som

som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses

gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm­ i punkt 2 b, c och d ska gälla. mas.

Artikel 72

e) Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den Rätt att överklaga

mån de kan fastställas.

Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas

för att följa lagar och andra författningar som har antagits i f) Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013

skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att

myndigheten. överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader

från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller

alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser

om genomförande av detta direktiv. g) Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person

som har gjort sig skyldig till överträdelsen.

KAPITEL 2

h) Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella Granskningsprocesser

systemet. A v s n i t t I

I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l ­ b e h o v

Artikel 71 Artikel 73

Rapportering av överträdelser Internt kapital

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp­ Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate­ muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe­ uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de terna. risker som de är eller kan bli exponerade för.

Bilaga 1

L 176/378 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk­ institutets verksamhet samt dess komplexitet. tion och avveckling.

A v s n i t t I I

EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i ­ delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för

t u t återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten

eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor­

U n d e r a v s n i t t 1 meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor

A l l m ä n n a p r i n c i p e r som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.

Artikel 74

Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion

1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår Artikel 75 en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta Tillsyn över ersättningspolicy och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden­ tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är 1. De behöriga myndigheterna ska samla in den information eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö­ kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti­ rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU) ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för­ nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings­ enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering. trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska

lämna denna information till EBA.

2. De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1 ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om­ 2. EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af­ är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95. färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas. enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den

30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek­

torn ( 1 ).

3. EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.

Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om

ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda­ 4. De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan­ den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG. siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re­ konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets­ principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions­ EBA ska använda informationen som den mottagit från behö­ myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten, riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om ersättningstrender och praxis på unionsnivå. de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis­ semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de 3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill­ antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt­ koren negativt. ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets­

uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens

beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner

och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor­ och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in. läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade former i samband med fallissemang. ( 1 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/379

U n d e r a v s n i t t 2 4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till­

synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har

T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k ­

tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation

h a n t e r i n g

och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen

Artikel 76 och till extern expertis.

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller konjunkturcykelns olika faser. den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund

ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan

att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka

huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk,

kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han­ teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di­ rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG ( 1 ), se till att av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker. instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig samt ändringar av dessa. direkt till ledningsorganet.

3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i

Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,

att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap­ omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska

porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del­ bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon

tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit­

riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter

alla slags risker som gäller för institutet. samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.

Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio­ Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns­ när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk­ funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak­ så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i ning av den verkställande ledningens genomförande av strate­ situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret. komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led­

ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led­

ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla­

mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit­ Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan. högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen.

Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom­

plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person,

kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta

uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk­

( 1 ) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam­ ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det krävs för både riskkommittén och revisionskommittén. direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

Bilaga 1

L 176/380 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014. och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i dess tillsynsfunktion.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna

10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

Artikel 78

Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder

Artikel 77

för beräkning av kapitalbaskraven Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till­ 1. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo­ är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk­ neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me­ kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens­ den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra­ portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re­ termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter. sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse­ Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3 ende de metoder som de bygger på. avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till­

handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av 2. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet, som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl­ sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten ett finansiellt instruments kreditvärdighet. rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten

av beräkningarna för EBA-portföljerna.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och 3. De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor­ komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före­ användningen av de interna modeller som används för beräk­ kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö­ av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm­ deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan­ termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld­ de: instrument från olika emittenter.

a) De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas­

kraven för samma exponering. Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU) nr 575/2013.

b) De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader,

och också om det föreligger betydande och systematiska

underskattningar av kapitalbaskraven. 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone­ ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt 3 första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig­ motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på emittenter. grundval av den information som avses i punkt 2.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/381

4. Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om b) den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora punkt 1. variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under­ söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014. i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder 5. De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om för genomförande som avses i första stycket i enlighet med lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må­ len i en intern metod och därför inte

9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter

samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet a) leder till en standardisering eller prioriterade metoder, och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna

fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska

rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

b) skapar felaktiga incitament, eller

Artikel 79

Kreditrisk och motpartsrisk

c) ger upphov till flockbeteende.

De behöriga myndigheterna ska säkerställa att

6. EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser a) kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri­ att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för­ återfinansiera krediter är klart fastställd, bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller interna metoder.

b) instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma

kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker­ 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris­

ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt för att specificera

inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre­

ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering

som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar a) förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska

3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA, detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan

relevant information för att fastställa tilldelningen av internt

kapital,

b) standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en­

ligt punkt 3.

c) den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika

kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti­

tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle­ tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014. ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ d) kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit­ artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. strategi.

Artikel 80

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande för att ange Kvarstående risk

De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit­

institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig a) den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till­ vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras

lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2, genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Bilaga 1

L 176/382 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 81 När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt

Koncentrationsrisk

internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid­ De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag. som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu­ sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till­ Artikel 84 lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in­ De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. för identifiering, värdering och hantering av risker från poten­

tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam­

het utanför handelslagret.

Artikel 82

Värdepapperiseringsrisk

Artikel 85

1. De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp­ kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit­ Operativ risk instituten är investerare, originator eller medverkande institut, 1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till­ inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in­ att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ riskbedömningen och ledningens beslut. risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte­ 2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered­ ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär­ skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit­ depapperisering med bestämmelser om förtida amortering. instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och

begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

Artikel 83 Artikel 86

Marknadsrisk Likviditetsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och processer införs för identifiering, mätning och hantering av 1. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker. strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät­

ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp­

liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten

håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier, 2. När en kort position förfaller före en lång position ska de riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs­ behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär­ områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska der mot risken för likviditetsbrist. omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost­

nader, vinster och risker.

3. Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav.

2. De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i

punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets

komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be­ enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti­ 575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie­ tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk­ slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner toleransen. i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till­ räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or­ sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och 3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt­ inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust ning eller bådadera. system.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/383

De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an­ gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo­ dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013, lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon­ gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller centration. tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet 9. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat­ inom enskilda institut eller hela systemet.

tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder

och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder som vidtagits i enlighet med tredje stycket.

10. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju­

sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik­

viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en­ av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8. lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

4. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar 11. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak­ likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu­ lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till­ likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis­ planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp­ ken. dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som

avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk­

ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av

interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän­ 5. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla­ mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart. som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan­ tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi­ siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit­ godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän­ kan mobiliseras. digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands

territorium vars valuta institutet har exponering mot.

6. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be­ Artikel 87 gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och ickepantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom Risk för alltför låg bruttosoliditet Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har

riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak­

ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att

bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland 7. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system

artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel­ med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå

lan tillgångar och skulder. ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi­ fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han­

terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets­ 8. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­ tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce­ risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl­ institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster, lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan­ instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive risken för alltför låg bruttosoliditet.

Bilaga 1

L 176/384 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

U n d e r a v s n i t t 3 mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och

utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos­

S t y r n i n g

ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma

Artikel 88 den förväntade tidsinsatsen,

Styrningsformer

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar,

Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings­

representation av det underrepresenterade könet i lednings­ former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av

organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom

det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska

offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning

(EU) nr 575/2013, Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:

b) regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings­ a) Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in­ organets storlek, sammansättning och prestation och ge led­

stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti­ ningsorganet rekommendationer till ändringar, tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

c) regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper, b) Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen

färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led­

för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan­

ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap­

siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen och relevanta standarder. portera detta till ledningsorganet,

c) Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor­ d) regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut­

mationsgivning och kommunikation. nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom­

mendationer till ledningsorganet.

d) Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning

av den verkställande ledningen. I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut­

sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led­

ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller e) Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets

ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i övergripande intressen. samma institut, om inte detta har motiverats av institutet och godkänts av de behöriga myndigheterna.

Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur­

ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning, Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och och ska få lämplig finansiering för detta ändamål. periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings­ system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella brister.

När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att

välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara

tillämplig. 2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar Artikel 89 någon verkställande funktion vid det berörda institutet.

Rapportering per land

1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna Nomineringskommittén ska kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje­

land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör

följande information på gruppnivå:

a) hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags­

stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led­ ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap, a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/385

b) Omsättning. Artikel 91

Ledningsorganet

c) Antal anställda i heltidsekvivalenter. 1. Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt

gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet

för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande

sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt d) Resultat före skatt. breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet

uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.

e) Skatt på resultatet. 2. Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig

tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.

f) Statliga subventioner.

3. Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får

inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det

enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos 2. Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med­ instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut information som avses i punkt 1 a, b och c. som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och

verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna

i dess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014 3. Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led­ institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio­ ningsorgan samtidigt nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska, efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad a) ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne­ och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio­ gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av ner, information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe­ ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet. Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen­ b) fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner. tet och rådet senast den 31 december 2014.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som

ett enda uppdrag i ledningsorgan: Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings­ förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt

a) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk­ punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge

tioner inom samma koncern, uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.

b) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk­

tioner i 4. Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent­ liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall i) institut som omfattas av samma institutionella skyddsord­ till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio­ ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning nen. (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller

5. I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav ii) företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna har ett kvalificerat innehav. artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i enlighet därmed utgå.

5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud­

sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp­

ningen av punkt 3.

Artikel 90

Offentliggörande av avkastning på tillgångar

6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings­ Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent­ organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings­ liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe­ dividerad med den totala balansräkningen. terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.

Bilaga 1

L 176/386 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

7. Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter 13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm­ och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in­ melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt klusive de främsta riskerna. nationell rätt.

8. Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet, Artikel 92 integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be­ Ersättningspolicy slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts­

1. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i fattande.

denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut

på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så­

dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum. 9. Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de

fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive

löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka­ 10. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per­ kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut­ totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings­ nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes­ en policy som främjar mångfald i ledningsorganet. utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar

följande principer på ett sätt och i den omfattning som är

lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation, 11. De behöriga myndigheterna ska samla in den infor­ verksamhetens art, omfattning och komplexitet: mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska

a) Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor­

effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för diversifiering på unionsnivå. som går utöver institutets tolererade risknivå.

12. EBA ska utfärda riktlinjer om följande: b) Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets

affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och

innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

a) Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet

ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande

till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt­ c) Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser

ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli­

cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.

b) Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter

i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7.

d) Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om

året föremål för en central och oberoende intern översyn av

överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt­ c) Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en­ ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit.

lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som

avses i punkt 8.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för­

hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo­ d) Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de

för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter, mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re­ som avses i punkt 9. sultatet i de affärsområden de kontrollerar.

e) Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö­

f) Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för

terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10.

riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt

av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om

en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015. sin tillsynsfunktion.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/387

g) Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon­ för fastställande av junkturcykel och affärsrisker.

i) fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant c) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som förmåga att stärka sin kapitalbas. anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet, och

d) Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk­ hantering eller principen om prestationslön, och ska inte ii) rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk­ utgöra en del av framtida ersättningssystem. justerad prestation samt prestation utöver det som krävs för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet. e) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast förekomma i samband med nyanställning och om institutet har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till det första anställningsåret.

Artikel 93

Institut som åtnjuter statligt stöd

För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande f) Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2: lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till­ räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör­ liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga a) Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av ersättningsdelar betalas ut. nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande inom rimlig tid. g) Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin­ ciper ska gälla: b) De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le­ i) Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta damöter i institutets ledningsorgan. delen av den totala ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent­ sats.

c) Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets ledningsorgan om det inte är motiverat. ii) Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av Artikel 94 ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala Ersättningens rörliga delar ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procentsats. 1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:

Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med a) Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba­ följande förförande: seras på en kombination av en resultatbedömning av indi­ viden och den berörda affärsenheten och institutets totala resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi­ nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas. — Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation från institutet, där det motiverar skälen till och om­ fattningen av det begärda godkännandet, inklusive b) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp­ att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik­ gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt­ tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de hållande av en sund kapitalbas.

Bilaga 1

L 176/388 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar med beaktande av alla relevanta faktorer, däribland in­ ska fatta beslut med en majoritet på minst 66 %, flationstakt och inflationsrisk, vilket omfattar uppskovs­ förutsatt att minst 50 % av aktierna eller motsva­ periodens längd. I EBA:s riktlinjer för diskontot ska det rande ägarintressen representeras, eller om så inte särskilt beaktas hur man stimulerar användningen av är fallet, med en majoritet på 75 % av de represen­ instrument som skjuts upp i minst fem år. terade ägarintressena.

h) Betalningar vid förtida uppsägning av ett avtal ska stå i

relation till prestationerna under tidsperioden och ska inte — Institutet ska underrätta alla aktieägare eller institu­ premiera misslyckanden eller försummelser. tets alla ägare eller medlemmar om att det kommer att begära ett godkännande enligt första stycket i denna punkt och ska då fastställa en rimlig frist för detta. i) Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av

tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med

institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för

kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav. — Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om rekommendationen till dess aktieä­ gare eller ägare eller medlemmar, inklusive den fö­ j) I den metod för resultatbedömning som används för att reslagna högre maximala kvoten och skälen för det­ beräkna rörliga ersättningsdelar eller pooler av rörliga ersätt­ ta, och ska kunna visa den behöriga myndigheterna ningsdelar ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla att den föreslagna högre kvoten inte står i strid med typer av nuvarande och framtida risker, och hänsyn ska institutets skyldigheter enligt detta direktiv och för­ tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som ordning (EU) nr 575/2013, särskilt med hänsyn till krävs. institutets skyldigheter i fråga om kapitalkrav.

k) Vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom in­

stitutet ska hänsyn också tas till alla typer av nuvarande och — Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga

framtida risker. myndigheten om de beslut som fattats av dess ak­ tieägare eller ägare eller medlemmar, inklusive god­ kända, högre maximala kvoter i enlighet med första stycket i denna punkt, och de behöriga myndighe­ l) En betydande del, dock under alla omständigheter minst terna ska använda de inhämtade informationen för 50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av en avvägning av att jämföra institutens praxis på detta område. De följande: behöriga myndigheterna ska lämna denna infor­ mation till EBA som ska offentliggöra den i ett ge­ mensamt rapporteringsformat uppdelat efter hem­ medlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att un­ i) Aktier eller motsvarande ägarintressen, beroende på det derlätta tillämpningen av denna strecksats och säker­ berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är ställa enhetligheten hos den information som samlas kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga ickein. kontanta instrument för institut som inte är börsnotera­

de.

— Personal som direkt berörs av de högre maximala ii) När det är möjligt, andra instrument enligt artikel 52 nivåerna på rörliga ersättningar enligt denna punkt eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra in­ får i tillämpliga fall inte – varken direkt eller indirekt strument som fullt ut kan omvandlas till kärnprimärka­ – utöva den rösträtt som de eventuellt har som pitalinstrument eller skrivas ned, och som i varje enskilt aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar. fall på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditkva­

litet på löpande basis och är avsedda att användas till

rörliga ersättningar.

iii) Medlemmarna får tillåta att det diskonto som avses i andra stycket i denna punkt tillämpas upp till högst De instrument som avses i denna punkt ska omfattas av en 25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad den betalas i instrument som skjuts upp under minst så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intres­ fem år. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal sen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får procentsats. sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa

instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses

vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del

av den rörliga ersättningsdelen som skjutits upp i enlighet EBA ska senast den 31 mars 2014 utarbeta och offent­ med led m och den del av den rörliga ersättningsdelen som liggöra riktlinjer för det tillämpliga teoretiska diskontot, inte skjutits upp.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/389

m) En betydande del, dock under alla omständigheter minst p) De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte an­ 40 % av den rörliga ersättningsdelen ska skjutas upp för vända personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings­ och den berörda personalens verksamhet. system.

Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska inte erhållas snabbare än den som betalas på jämnt fördelad q) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller (pro rata). För en rörlig ersättningsdel på ett särskilt högt metoder som gör det enklare att kringgå detta direktiv eller belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp. Uppskovs­ förordning (EU) nr 575/2013. periodens längd ska fastställas i enlighet med konjunktur­ cykeln, affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

när det gäller att specificera de instrumentklasser som uppfyller n) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, villkoren enligt punkt 1 led l ii och när det gäller kvalitativa och ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt den lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier finansiella ställningen för institutet som helhet och motive­ vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens risk­ rad med utgångspunkt från institutets, affärsenhetens och profil i enlighet med artikel 92.2. den berörda personens resultat.

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga er­ tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014. sättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets fi­ nansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalning­ arna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Upp till 100 % av den totala rörliga ersättningen ska om­ fattas av malus- och återkravsförfaranden. Instituten ska fastställa särskilda kriterier för tillämpningen av malus och återkrav. Sådana kriterier ska särskilt omfatta situationer där Artikel 95 personalen

Ersättningskommitté

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är

betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksam­ i) deltog i eller var ansvarig för ett handlande som ledde till hetens art, omfattning och komplexitet inrättar en ersättnings­

betydande förluster för företaget, kommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som

gör det möjligt för den att göra en kompetent och oberoende

bedömning av ersättningspolicy och ersättningspraxis och de

incitament som skapats för hantering av risker, kapital och lik­ ii) inte uppfyllde lämpliga standarder för duglighet och viditet.

lämplighet.

o) Pensionspolicyn ska överensstämma med institutets affärs­ 2. De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskom­ strategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen. mittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning,

inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institu­

tets risker och riskhantering och som ska fattas av lednings­

organet. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet berörda institutet. Om arbetstagarna enligt nationell rätt måste under en period på fem år i form av instrument enligt led l. vara representerade i ledningsorganet ska ersättningskommittén För en anställd som går i pension ska de diskretionära innehålla en eller flera arbetstagarrepresentanter. När sådana pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av beslut förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de instrument enligt led l efter att ha hållits inne under en långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, inve­ period på fem år. sterare och övriga intressenter.

Bilaga 1

L 176/390 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 96 institut som omfattas av de program för tillsynsgranskning som

avses i artikel 99.2.

Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning och ersättningspolicy

Instituten som upprätthåller en webbplats ska där förklara hur 5. Medlemsstaterna ska, när en utvärdering visar att ett in­ de uppfyller kraven i artiklarna 88–95. stitut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förord­

ning (EU) nr 1093/2010, se till att de behöriga myndigheterna

utan dröjsmål underrättar EBA om resultaten av denna.

A v s n i t t I I I

Artikel 98

Ö v e r s y n s - o c h u t v ä r d e r i n g s p r o c e s s Tekniska kriterier för översyn och utvärdering

Artikel 97

1. Utöver kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker

Översyn och utvärdering ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt 1. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de artikel 97 omfatta åtminstone följande: tekniska kriterier som anges i artikel 98, granska de styrformer, strategier, processer och rutiner som instituten har infört för att följa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och ut­ a) Resultaten av det stresstest som genomförts i enlighet med värdera artikel 177 i förordning (EU) nr 575/2013 av institut som

tillämpar en internmetod.

b) Institutens exponering för och hantering av koncentrations­ a) risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade

risker, inklusive deras efterlevnad av kraven i del fyra i för­

för, inbegripet risker som påvisats vid stresstester, med be­

ordning (EU) nr 575/2013 och artikel 81 i detta direktiv.

aktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos ett

kreditinstituts verksamhet,

c) Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de

riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för han­

tering av kvarstående risk i samband med tillämpning av b) risker som ett institut medför för det finansiella systemet erkända metoder för reducering av kreditrisk.

med beaktande av identifieringen och mätningen av system­

risker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller,

i förekommande fall, ESRB:s rekommendationer, och d) Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas

avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig

med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklu­

sive den grad av risköverföring som uppnåtts. c) Risker som påvisats vid stresstester, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verk­

samhet. e) Institutens exponering för samt mätning och hantering av

likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av

alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder

(framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditets­ 2. Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska buffertar) och effektiva beredskapsplaner. omfatta alla kraven i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

f) Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas

inom ramen för riskmätningssystemet.

3. På grundval av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styr­ g) Resultaten från stresstest som genomförts av institut med former, strategier, processer och rutiner som instituten infört för användning av en intern modell för beräkning av kapitalbas­ att följa detta direktiv och den kapitalbas och likviditet de för­ kraven med tanke på marknadsrisken enligt del tre avdelning fogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering IV kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013. och täckning av de risker som de är exponerade för.

h) Det geografiska området för institutets exponeringar.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomfö­ i) Institutets affärsmodell. ras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, om­ fattningen och komplexiteten hos verksamheten i berört institut, och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen. j) Bedömningen av systemrisker i enlighet med kriterierna i Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen för artikel 97.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/391

2. Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndighe­ Artikel 99 terna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institu­

Program för tillsynsgranskning

tens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behö­ 1. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året riga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på de anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de finansiella marknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss övervakar. Dessa program ska beakta den översyns- och utvär­ medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella deringsprocess som görs enligt artikel 97. Följande ska ingå: effekten av sina beslut på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater.

a) Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att ge­

nomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.

3. De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperise­ ring. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än b) Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för skärp

tillsyn och de åtgärder för sådan tillsyn som anges i punkt 3. ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgär­ der som svar på den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring. c) En plan för inspektioner i de lokaler som används av ett

institut, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i

andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 52, 119

och 122.

4. Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 97.3 i detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller port­ 2. Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande följer i handelslagret enligt artikel 105 i förordning (EU) institut: nr 575/2013 gör det möjligt för institutet att under normala marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller säkra sina positioner utan att drabbas av väsentliga förluster. a) Institut för vilka resultaten från det stresstest som avses i

artikel 98.1 a och g och artikel 100 eller resultatet från

översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 97 tyder

på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska sund­ 5. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska heten eller tyder på bristande efterlevnad av nationella be­ omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med stämmelser om införlivande av detta direktiv och av förord­ andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas ning (EU) nr 575/2013. åtminstone beträffande institut vars ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna med 200 b) Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet. räntepunkter eller sådan förändring som definieras i EBA:s riktlinjer.

c) Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer

vara i behov av ett sådant program.

6. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens exponering för risken för en alltför låg

3. När det enligt artikel 97 bedöms vara lämpligt ska särskilt bruttosoliditet, som avspeglas i indikatorerna för en alltför låg bruttosoliditet, inklusive den bruttosoliditet som fastställs i en­ följande åtgärder vidtas: lighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid fastställande av om institut har en lämplig bruttosoliditet och lämpliga styrformer, strategier, processer och rutiner för att a) Ökning av antalet eller frekvensen av inspektioner på plats hantera risken för en alltför låg bruttosoliditet, ska de behöriga vid institutet. myndigheterna beakta institutens affärsmodell.

b) Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid

institutet. 7. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och före­ tagsvärden och den förmåga som ledamöterna i ledningsorganet

c) Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet. har att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna genomför den översynen och utvärderingen ska de åtminstone ha tillgång till dagordningar och andra dokument från lednings­ organets och kommittéernas möten samt resultaten från interna d) Extra eller oftare förekommande översyn av institutets opera­ eller externa utvärderingar av ledningsorganets funktion. tiva eller strategiska planer eller affärsplaner.

Bilaga 1

L 176/392 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker dana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlig­

som sannolikt uppstår. het med del tre i förordning (EU) nr 575/2013, men som inte

längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska de

behöriga myndigheterna kräva att institutet antingen visar de

behöriga myndigheterna att följderna av den bristande efterlev­ 4. Det faktum att den behöriga myndigheten i hemmedlems­ naden är oväsentliga när så är tillämpligt i enlighet med för­ staten antar ett program för tillsynsgranskning i hemmedlems­

ordning (EU) nr 575/2013 eller lägger fram en plan för att i staten ska inte hindra de behöriga myndigheterna i värdmed­ god tid på nytt uppnå överensstämmelse med kraven och anger lemsstaten från att utföra enskilda kontroller på plats och in­ en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndig­ spektioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras heterna ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt territorium i enlighet med artikel 52.3.

att den leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig.

Om det är osannolikt att institutet på nytt kan uppnå överens­

stämmelse inom en lämplig tidsfrist och, i tillämpliga fall, inte

Artikel 100 på ett tillfredsställande sätt har påvisat att följderna av den

bristande efterlevnaden är oväsentliga ska tillståndet att använda

Stresstest inom ramen för tillsynen modellen återkallas eller begränsas till områden där efterlevnad 1. De behöriga myndigheterna ska när så är lämpligt, dock har uppnått eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en minst en gång om året, genomföra stresstest på institut som de lämplig tidsfrist. utövar tillsyn över, för att underlätta den översyns- och utvär­ deringsprocess som görs enligt artikel 97.

5. I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i

unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive 2. EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i för­ om definitionen på fallissemang tillämpas på ett enhetligt sätt ordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponering­ myndigheterna använder gemensamma metoder för att genom­ ar. föra årliga stresstest inom ramen för tillsynen.

EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning

Artikel 101 (EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder grundval av denna analys.

1. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum och minst vart tredje år granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar institu­ kapitalbaskraven i enlighet med del tre i förordning (EU) nr ten för användning av interna metoder. 575/2013. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i ett in­ stituts affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder på nya produkter. Om betydande brister i risktäckningen upp­ dagas i ett instituts interna metoder måste de behöriga myndig­ A v s n i t t I V heterna se till att dessa åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder T i l l s y n s å t g ä r d e r o c h t i l l s y n s b e f o g e n h e t e r för att minska följderna av dem, till exempel genom att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller Artikel 102 vidta andra lämpliga, effektiva åtgärder.

Tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att ett institut i ett

tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med rele­ 2. De behöriga myndigheterna ska särskilt göra en översyn och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och vanta problem i följande fall: aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa meto­ der.

a) Institutet uppfyller inte kraven i detta direktiv eller förord­

ning (EU) nr 575/2013. 3. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i förordning (EU) nr 575/2013, vilket tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndig­ b) De behöriga myndigheterna har bevis för att institutet san­ heterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen nolikt kommer att bryta mot kraven i detta direktiv eller eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen förordning (EU) nr 575/2013 inom de följande tolv må­ snarast förbättras. naderna.

4. Om ett institut har fått tillstånd att använda en metod 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndighe­ som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan så­ terna bland annat ha de befogenheter som avses i artikel 104.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/393

Artikel 103 e) begränsa instituts verksamhet, transaktioner eller nätverk el­

ler kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna

Tillämpning av tillsynsåtgärder på institut med likartade

risker för institutets sundhet,

riskprofiler

1. Där de behöriga myndigheterna enligt artikel 97 slår fast att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärs­ modeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är f) kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verk­ eller kan bli exponerade för liknande risker eller utgöra liknande samheter, produkter och system, risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och utvärderingsprocessen i artikel 97 för dessa institut på ett likar­ tat eller identiskt sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till att g) kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med krävs för att ålägga krav i enlighet med detta direktiv och för­ upprätthållandet av en sund kapitalbas, ordning (EU) nr 575/2013 på dessa institut på ett likartat eller identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 104, 105 och 106.

h) kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapital­

basen,

De typer av institut som avses i första stycket kan särskilt fast­ ställas i enlighet med de kriterier som avses i artikel 98.1 j.

i) begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar från

ett institut till aktieägare, medlemmar eller innehavare av

primärkapitaltillskott där förbudet inte innebär ett fallis­ 2. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de semang från institutets sida, tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och utfärda riktlinjer för specificering av hur liknande risker bör bedömas samt av hur enhetlig tillämpning av punkt 1 i hela unionen kan säkerställas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet j) kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rappor­ med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. ter om kapital- och likviditetspositioner,

k) ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för

Artikel 104

löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,

Tillsynsbefogenheter

1. Vid tillämpning av artiklarna 97, 98.4, 101.4, 102 och 103 och av förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga l) kräva ytterligare redovisning. myndigheterna åtminstone ha befogenhet att

2. De extra kapitalbaskraven i punkt 1 a ska åläggas av de a) kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de krav behöriga myndigheterna i åtminstone när

som anges i kapitel 4 i denna avdelning och i förordning

(EU) nr 575/2013 avseende riskelement och risker som inte

täcks av artikel 1 i den förordningen,

a) ett institut uppfyller inte kraven i artiklarna 73 och 74 i

detta direktiv eller i artikel 393 i förordning (EU) nr

575/2013, b) kräva en förstärkning av de styrformer, processer, rutiner

och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73

och 74,

b) risker eller riskelement täcks inte av kapitalbaskraven i kapi­

tel 4 i denna avdelning eller i förordning (EU) nr 575/2013,

c) kräva att institut lägger fram en plan för att det på nytt ska

gå att uppnå överensstämmelse med tillsynskraven i detta c) det är inte troligt att enbart tillämpning av andra administ­

direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 och fastställer rativa åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av

en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar styrformer, processer, rutiner och strategier, av planens omfattning och tidsfrist,

d) den översyn som avses i artikel 98.4 eller 101.4 visar att ett d) kräva att institut i samband med kapitalbaskraven tillämpar bristande uppfyllande av kraven för tillämpningen av respek­

en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på tive metod sannolikt kommer att leda till otillräckliga ka­

särskilt sätt, pitalbaskrav,

Bilaga 1

L 176/394 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) det är sannolikt att riskerna kommer att underskattas trots kopplad till skillnaden mellan ett instituts faktiska likviditets­

att de tillämpliga kraven i detta direktiv och i förordning position och alla krav på likviditet och stabil finansiering som

(EU) nr 575/2013 är uppfyllda, fastställs på nationell nivå eller unionsnivå.

f) ett institut meddelar i enlighet med artikel 377.5 i förord­ Artikel 106

ning (EU) nr 575/2013 den behöriga myndigheten att de stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen över­ Särskilda krav på offentliggörande stiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen.

1. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo­

genheter att kräva att instituten

3. Vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som genomförs i enlighet med avsnitt III ska de behöriga myndigheterna bedöma a) offentliggör den information som avses i del åtta i förord­ om ett kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet måste åläggas för ning (EU) nr 575/2013 mer än en gång per år och sätter att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, tidsfrister för offentliggörandet, med beaktande av följande:

b) använder specifika medier och platser för offentliggörande av a) Kvantitativa och kvalitativa aspekter av ett instituts process annan information än årsredovisningen.

för bedömning som avses i artikel 73.

2. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo­ b) Ett instituts styrformer, processer och rutiner som avses i

genhet att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i full­ artikel 74. ständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig infor­

mation, en beskrivning av deras rättsliga struktur samt lednings-

och organisationsstruktur för den grupp institut som avses i c) Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförts i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2.

enlighet med artikel 97 eller 101.

Artikel 107

d) Bedömningen av systemrisker.

Enhetligheten i översyns-, utvärderings- och tillsynsåtgärderna

Artikel 105

1. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om föl­

Specifika likviditetskrav jande:

I syfte att fastställa lämplig nivå på likviditetskraven med ut­ gångspunkt i den översyn och utvärdering som genomförts enligt avsnitt III ska de behöriga myndigheterna avgöra huruvida a) Hur deras översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97 det är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka fungerar. risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beak­ tande av följande:

b) Den metod som används som grund för beslut enligt arti­

kel 98, 100, 101, 102, 104 och 105 om den process som a) Institutets särskilda affärsmodell. avses i led a.

b) Institutets styrformer, processer och rutiner som avses i av­

snitt II, särskilt artikel 86. EBA ska bedöma de behöriga myndigheternas information i

syfte att utveckla enhetlighet i översyns- och utvärderingspro­

cessen. EBA får begära att de behöriga myndigheterna lämnar

ytterligare information för att fullgöra sin bedömning, på pro­ c) Resultaten av den översyn och utvärdering som genomförts i portionell basis i enlighet med artikel 35 i förordning (EU)

enlighet med artikel 97. nr 1093/2010.

d) Systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella

marknaderna i den berörda medlemsstaten. 2. EBA ska årligen rapportera till Europaparlamentet och

rådet om graden av konvergens i medlemsstaternas tillämpning

av detta kapitel.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 bör de behö­ riga myndigheterna särskilt överväga om det finns ett behov av att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa För att öka konvergensgraden ska EBA genomföra inbördes åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, på en nivå som i stort är utvärderingar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/395

3. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111. att ytterligare, på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till in­ stitutens storlek, struktur och interna organisation samt verk­ samhetens art, omfattning och komplexitet, specificera de ge­ mensamma förfarandena och metoderna för den översyns- och utvärderingsprocess som avses i punkt 1 i denna artikel och i 4. De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut artikel 97 och för den bedömning av organisation och risk­ tillämpar kraven i artikel 73 på undergruppsnivå, om sådana hantering som avses i artiklarna 76–87, särskilt med avseende institut, eller deras moderföretag, när detta är ett finansiellt på koncentrationsrisker i enlighet med kraven i artikel 81.

holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett

finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt defini­

tionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG som dotterföretag i

ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

A v s n i t t V

T i l l ä m p n i n g s n i v å

Artikel 108 Artikel 109

Intern process för bedömning av kapitalbehov Institutens styrformer, processer och rutiner

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auk­ 1. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten upp­ toriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje fyller skyldigheterna i avsnitt II i detta kapitel på individuell institut som inte ingår i den konsolidering som avses i artikel 19 nivå, om inte de behöriga myndigheterna använder det undan­ i förordning (EU) nr 575/2013 individuellt ska uppfylla kraven i tag som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 575/2013. artikel 73 i detta direktiv.

De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven i 2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och artikel 73 i detta direktiv med avseende på ett kreditinstitut i dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013. avsnitt II i detta kapitel på gruppnivå eller undergruppsnivå för

att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner i av­

snitt II i detta kapitel är enhetliga och väl integrerade och att

alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan

tas fram. De ska särskilt se till att moderföretag och dotterfö­ Om de behöriga myndigheterna avstår från att tillämpa kapital­ retag som omfattas av detta direktiv inför sådana styrformer, baskraven på gruppnivå enligt artikel 15 i förordning (EU) processer och rutiner i sina dotterföretag som inte omfattas av nr 575/2013 ska kraven i artikel 73 i detta direktiv gälla på detta direktiv. Dessa styrformer, processer och rutiner ska också individuell nivå. vara enhetliga och väl integrerade, och dotterföretagen ska

också kunna ta fram alla data och upplysningar som är av

betydelse för tillsynen.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som före­ skrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i för­ ordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 3. Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dot­ i detta direktiv på gruppnivå. terföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla

om moder institutet inom EU eller institut som kontrolleras av

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EU kan påvisa för de be­

höriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot 3. De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som lagen i det tredjeland där dotterföretaget är etablerat. kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträck­ ning och på det sätt som föreskrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i förordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 i detta direktiv på grundval av den

Artikel 110

konsoliderade situationen för det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget. Översyn och utvärdering samt tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska tillämpa den översyns-

och utvärderingsprocess som anges i avsnitt III i detta kapitel

och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i detta kapitel i Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt mo­ enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i del derholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i ett, avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013.

Bilaga 1

L 176/396 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå grupp­ 5. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförs­ baserad tillämpning av kapitalbaskraven enligt artikel 15 i för­ tånd bortse från kriterierna i punkterna 3 och 4, om det skulle ordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 97 i detta di­ vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det rektiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de nivå. olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet

för att utöva den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de

behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moder­

institutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom

KAPITEL 3 EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU

eller det institut som har den största totala balansomslutningen,

Gruppbaserad tillsyn beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om

A v s n i t t I beslutet.

P r i n c i p e r f ö r g r u p p b a s e r a d t i l l s y n

Artikel 111

6. De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen

Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.

1. Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderfö­ Artikel 112 retaget auktorisation.

Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av tillsynen

1. Utöver de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv och 2. Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt mo­ förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsyns­ derholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföre­ myndigheten utföra följande uppgifter: tag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljade auktorisationen. a) Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant

information på löpande basis och i krissituationer.

3. Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag, b) Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på lö­ samma blandade finansiella moderholdingföretag i en medlems­ pande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning stat, samma finansiella moderholdingföretag inom EU eller VII kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndighe­ samma blandade finansiella moderholdingföretag inom EU, ter. ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndig­ heterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades.

c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten i sam­

arbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid be­

hov med ECBS-centralbankerna, som en förberedelse inför Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater och under krissituationer, inklusive negativ utveckling i in­ som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller stitut eller på finansiella marknader, om möjligt med använd­ blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika med­ ning av befintliga informationskanaler för underlättande av lemsstater och det finns ett kreditinstitut i var och en av dessa krishantering. medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen.

2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att

utföra de uppgifter som avses i punkt 1, eller om de behöriga

myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsyns­ 4. Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen myndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade fi­ avses i punkt 1, kan någon av de berörda behöriga myndighe­ nansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa terna hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU vid oenighet om samordningen av tillsynsverksamheten enligt eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU. denna artikel.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/397

3. Den planering och samordning av tillsynsverksamheten inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Vid oenig­ som avses i punkt 1 c i denna artikel inbegriper de undantags­ het ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av åtgärder som anges i artikel 117.1 d och 117.4 b, förberedelse någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda information till allmänheten. med EBA på eget initiativ.

Artikel 113 3. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska

den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om till­ 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga lämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 på myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföreta­ inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en gen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett av de tidsperioder som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet gemensamt beslut om följande: till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska

den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och

invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i

den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s a) Tillämpning av artiklarna 73 och 97 för att avgöra om den beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra

konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med förlikningsskedet i den mening som avses i förordning (EU)

hänsyn till gruppens finansiella ställning och riskprofil och nr 1093/2010. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ären­ den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 104.1 a det får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperio­

på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet. den eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut

eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

b) Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsent­

liga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huru­ Beslutet om tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och

vida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande 105 ska fattas individuellt eller på undergruppsnivå av de be­

enligt artikel 86 och frågor om behovet av likviditetskrav för höriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag

specifika institut enligt artikel 105 i detta direktiv. till ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt moderhol­

dingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholding­

företag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter

och reservationer som har uttryckts av den samordnande till­ 2. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska synsmyndigheten. Om någon av de berörda behöriga myndig­

heterna i slutet av någon av de tidsperioder som avses i punkt 2

har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i för­

ordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna a) för tillämpning av punkt 1 a fattas senast fyra månader efter skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA får fatta

det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta ett

rapport som innehåller en riskbedömning av gruppen insti­ beslut i enlighet med EBA:s beslut. De tidsperioder som anges i

tut i enlighet med artiklarna 73 och 97 och 104.1 a till punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som

övriga relevanta behöriga myndigheter, avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en

månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tids­

perioden på fyra månader eller, i tillämpliga fall, perioden på en

månad har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har

fattats. b) för tillämpning av punkt 1 b fattas senast en månad efter att

det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en bedömning av likviditetsriskpro­ filen för gruppen institut i enlighet med artiklarna 86 och 105. Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndig­

heters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har

uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den sam­ I de gemensamma besluten ska även vederbörlig hänsyn tas till ordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dot­ berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EU. terföretag i enlighet med artiklarna 73 och 97.

Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter be­ De gemensamma besluten ska redovisas i dokument som inne­ akta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana håller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet råd.

Bilaga 1

L 176/398 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett som avses i artikel 58.4 använda befintliga informationskanaler. gemensamt beslut enligt punkt 3 ska erkännas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda med­ lemsstaterna.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har

behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndig­ som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett ge­ heten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndig­ mensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i heter som medverkar i tillsynen. undantagsfall, om en behörig myndighet som ansvarar för till­ synen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finan­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt Artikel 115 motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndighe­ ten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artik­ Ordning för samordning och samarbete larna 104.1 a och 105. I det sistnämnda fallet kan uppdate­

1. För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en ringen tas upp på bilateral basis mellan den samordnande till­

effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och synsmyndigheten och den behöriga myndighet som gör fram­

de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt ord­ ställan.

ningar för samordning och samarbete.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande för att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för Inom ramen för dessa ordningar får ytterligare uppgifter över­ den gemensamma beslutsprocess som avses i denna artikel, med låtas på den samordnande tillsynsmyndigheten, och det kan beaktande av tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a fastställas förfaranden för beslutsprocessen och samarbetet och 105 i syfte att underlätta gemensamma beslut. med andra behöriga myndigheter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014. 2. De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföre­

tag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i

enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 dele­

gera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta, der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas

underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras in­

nehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behö­

riga myndigheterna i övriga medlemsstater och till europeiska

Artikel 114 bankkommittén.

Informationskrav i krissituationer

1. Om det uppstår en krissituation, inklusive en sådan situa­ tion som beskrivs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 Artikel 116 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna, som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten Tillsynskollegier hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsyn­ enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer skollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som enligt artikel 51 har inrättats, ska den samordnande tillsyns­ avses i artiklarna 112 och 113 och 114.1 och, med beaktande myndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, av de krav på konfidentialitet som avses i punkt 2 i den här artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt artikeln och av unionsrätten, tillse att samordning och sam­ underrätta EBA och de myndigheter som avses i artiklarna arbete vid behov sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. 58.4 och 59 och lämna alla uppgifter som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska gälla för alla behöriga myndigheter.

EBA ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamåls­

enlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som Om en ECBS-centralbank blir medveten om en situation som avses i denna artikel i enlighet med artikel 21 i förordning beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt (EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i lämplig ut­ underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i ar­ sträckning EBA och ska för detta ändamål betraktas som en tikel 112. behörig myndighet.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/399

Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den sam­ Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska ordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myn­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med digheter för utförandet av följande uppgifter: artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010. nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa

funktionssätt.

b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig de­

legering av ansvarsområden, där så är lämpligt. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

c) Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i ar­

tikel 99, på grundval av en riskbedömning av gruppen i

enlighet med artikel 97. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubb­

leringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de

förfrågningar om uppgifter som avses i artiklarna 114 6. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av

och 117.3. dotterföretagen till ett moder institut inom EU, ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt mo­

derholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en

värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 51 har in­ e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och rättats, ECBS-centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers

förordning (EU) nr 575/2013 i samtliga enheter inom en tillsynsmyndigheter när det är motiverat och om det finns

grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndig­

det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten. heter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II i

detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i

direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.

f) Tillämpa artikel 112.1 c med beaktande av arbetet i andra

forum som kan komma att inrättas på detta område.

7. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets

sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får

delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den 2. De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden enligt kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv samt artiklarna 54 och anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de 58 i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsyns­ myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsyn­ myndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full infor­ skollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte mation om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­ åtgärder som genomförts. ter enligt det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013.

8. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hän­ 3. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på syn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras sådana skriftliga avtal som avses i artikel 115 och som den eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med effekten enligt artikel 7 för det finansiella systemets stabilitet i de berörda behöriga myndigheterna. de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt arti­

kel 51.2.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier­ 9. Med förbehåll för de krav på konfidentialitet som avses i nas funktion. kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artik­

larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande

tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsyn­

skollegiet, bland annat i krissituationer, och vidarebefordra all EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. samstämmighet i tillsynen.

Bilaga 1

L 176/400 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid oenighet mellan de behöriga myndigheterna om tillsynskol­ samt de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen legiernas funktion kan någon av de berörda behöriga myndig­ över de reglerade enheterna i gruppen. heterna hänskjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut

som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysning­ EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den ar. förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion enligt den här artikeln.

c) Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en

grupp som kan få allvarliga följder för instituten.

Artikel 117

Samarbetsskyldigheter d) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be­

höriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direk­ 1. De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete

tiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplys­

artikel 104 och av begränsningar i användningen av intern­ ningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter

mätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven enligt när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och för­

artikel 312.2 i förordning (EU) nr 575/2013. ordning (EU) nr 575/2013. Härvid ska de behöriga myndighe­ terna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar.

2. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i föl­

jande situationer: De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid till­ lämpning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010. a) En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.

De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information b) En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta av relevanta uppgifter, har avslagits eller har inte lett till direktiv, förordning (EU) nr 575/2013 och förordning (EU) åtgärder inom rimlig tid. nr 1093/2010, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-för­

draget får EBA agera i enlighet med sina befogenheter enligt Upplysningar som avses i första stycket ska betraktas som vä­ artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. sentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en annan medlemsstat.

EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna

med att utveckla en samstämmig samarbetspraxis i enlighet med

artikel 19.1 andra stycket i den förordningen. Samordnande tillsynsmyndigheter för moder institut inom EU och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU ska särskilt förse de behöriga myndigheter i andra medlems­ 3. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över stater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderfö­ institut som kontrolleras av ett moder institut inom EU ska retag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsyns­ omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn myndigheten när de behöver upplysningar som den samord­ tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i nande tillsynsmyndigheten redan kan ha tillgång till när det respektive medlemsstat. gäller genomförandet av de metoder och strategier som fastställs

i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska sär­ skilt omfatta följande: 4. De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut

samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten

är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:

a) En beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrnings­

struktur, inbegripet organisationsstrukturen, som ska omfatta

alla reglerade enheter, icke reglerade enheter, icke reglerade a) Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller lednings­

dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen, strukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de

moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2 behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/401

b) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be­ 3. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga

höriga myndigheterna har genomfört, inbegripet åläggande myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen

av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av be­ att begära sådan information som avses i artikel 122 från dot­ gränsningar i användningen av internmätningsmetoder för terföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 312.2 i förord­ ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av be­ ning (EU) nr 575/2013 stämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska för­

farandena för att förmedla och kontrollera information enligt

den artikeln gälla.

I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyn­ digheten alltid rådfrågas.

Artikel 120

Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag

En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga andra 1. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för behöriga myndigheter i brådskande fall eller i fall där samrådet motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv kan äventyra verkan av dess beslut. I sådana fall ska den behö­ 2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den riga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra be­ myndigheterna efter att ha fattat sitt beslut. höriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag en­

dast tillämpa direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella

holdingföretaget.

Artikel 118

Kontroll av information rörande enheter i andra 2. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för

medlemsstater

motsvarande bestämmelser i detta direktiv och direktiv Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämp­ 2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan ning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i ett den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansi­ grupptillsynsmyndigheter för försäkringssektorn, på det blan­ ellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett fi­ dade finansiella holdingföretaget tillämpa endast bestämmel­ nansiellt institut, ett anknutet företag, ett holdingföretag med serna i det här direktivet avseende den mest betydande finansi­ blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 125 ella sektorn enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv eller ett dotterföretag som avses i artikel 119.3 och institutet 2002/87/EG. eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ge­ nomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen 3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de och Eiopa om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2. myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myn­ dighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen

4. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom­ får denna myndighet om den så önskar delta i den. mitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU)

nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, ut­

arbeta riktlinjer för konvergerande tillsynspraxis och ska inom

tre år från det att dessa riktlinjer antas utarbeta förslag till

A v s n i t t I I

tekniska standarder i samma syfte.

F i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g , b l a n d a d e f i ­ n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g o c h h o l d i n g f ö r e ­ t a g m e d b l a n d a d v e r k s a m h e t

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

Artikel 119 der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn larna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU)

nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. 1. Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blan­ dade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Artikel 121

Ledningens kvalifikationer

Medlemsstaterna ska kräva att medlemmarna i ett finansiellt 2. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags led­ reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i ningsorgan har tillräckligt gott anseende och tillräckliga kun­ artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013, får de behöriga skaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel 91.1 myndigheterna i den medlemsstat där dotterföretaget är beläget för att kunna fullgöra sina åligganden, med beaktande av det begära information från moderföretaget som kan underlätta till­ finansiella holdingbolagets eller det blandade finansiella holding­ synen över det dotterföretaget. företagets särskilda roll.

Bilaga 1

L 176/402 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 122 omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med

blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag

Begäran om information och inspektioner

som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av 1. I avvaktan på att konsolideringsmetoderna samordnas yt­ betydelse för tillsyn i enlighet med artikel 110 och kapitel 3. terligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myn­ digheter som ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett eller flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blan­ dad verksamhet ska kräva att moderföretaget och dotterföreta­ gen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för 2. När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan tillsynen av dotterföretag som är institut; de behöriga myndig­ medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda med­ heterna kan inhämta informationen antingen direkt från moder­ lemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att företaget och dotterföretagen eller via dotterföretag som är in­ möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn. stitut.

2. Medlemsstaterna ska fastställa att deras behöriga myndig­ Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moder­ heter, antingen själva eller genom externa granskare, kan företa företaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt inspektion på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats artikel 111, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterfö­ ansvarar för sådan tillsyn att av moderföretaget begära infor­ retag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett mation som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också förfaran­ att överföra informationen till myndigheterna i fråga. det i artikel 125 användas. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan medlemsstat än ett dotterföretag som är ett institut ska kontroll på plats av uppgifter genomföras i enlighet med förfarandet i artikel 118. 3. Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att

utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid ska gälla

att inhämtande av eller förfogande över information avseende

finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag,

finansiella institut eller anknutna företag inte ska innebära att

Artikel 123 de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva till­

Tillsyn syn över dessa enskilda institut eller företag.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av del fyra i förord­ ning (EU) nr 575/2013 ska medlemsstaterna i fall där moder­ företaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som

På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn­ ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av

digheter att utbyta sådan information som anges i artikel 122, transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blan­

varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över infor­ dad verksamhet och dess dotterföretag.

mation inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har

någon skyldighet att utöva tillsyn över holdingföretag med blan­

dad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinsti­

tut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 119.3. 2. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kont­ roll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaran­ den, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföre­ Artikel 125 tag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behö­

Samarbete

riga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje annan betydande transaktion med dessa enheter utom den 1. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat fi­ transaktion som avses i artikel 394 i förordning (EU) nr nansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad 575/2013. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är för­ övervakas av de behöriga myndigheterna. säkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investe­

ringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära

samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndig­

heter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över

försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller

Artikel 124 investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets

Utbyte av information ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all infor­

mation som är ägnade att underlätta deras uppdrag och tillåta 1. Medlemsstaterna ska att se till att det inte finns några tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som företag som de övervakar.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/403

2. Den information som erhålls inom ramen för gruppbase­ EBA ska bistå kommissionen och europeiska bankkommittén rad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper be­ behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfat­ dömning av huruvida vägledningen bör uppdateras. tas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1 i detta direktiv för kreditinstitut eller direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag.

Den behöriga myndighet som utför den bedömning som avses i

punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta

ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA in­ 3. De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad nan den fattar beslut. tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella hol­ dingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses i artikel 11 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förteckningar ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra med­ lemsstater, till EBA och till kommissionen. 3. I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna

tillämpa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i till­

lämpliga delar även på institutet eller tillåta att deras behöriga

myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som upp­

Artikel 126 fyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut.

Sanktioner

Enligt kapitel 1 avsnitt IV i den här avdelningen ska medlems­ staterna se till att administrativa sanktioner eller andra administ­ Den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för grupp­ rativa åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträ­ baserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga delser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansi­ myndigheter godkänna dessa tillsynstekniker. ella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och hol­ dingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av lagar och andra författningar som antagits för införlivandet av det här kapitlet. De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre­

tag med huvudkontor inom unionen, och tillämpa bestämmel­

serna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföreta­

Artikel 127 gets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.

likvärdig

1. Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre­ Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för tag med huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för grupp­ gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel och ska anmä­ baserad tillsyn enligt artikel 111, ska de behöriga myndighe­ las till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och terna bedöma huruvida institutet är föremål för en sådan grupp­ kommissionen. baserad tillsyn av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland som är likvärdig med den tillsyn som styrs av de principer som anges i detta direktiv och kraven i del ett avdelning II kapitel 2 i för­ ordning (EU) nr 575/2013.

KAPITEL 4

Kapitalbuffertar

Bedömningen ska utföras av den behöriga myndighet som A v s n i t t I skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt B u f f e r t a r 3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller Artikel 128 på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med de andra berörda behöriga myndigheterna. Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

2. Kommissionen får begära att europeiska bankkommittén ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga till­ 1) kapitalkonserveringsbuffert: den kapitalbas som ett institut synsmyndigheter i ett tredjeland kommer att uppfylla de mål för måste upprätthålla i enlighet med artikel 129, gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel, när det gäller institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland. Europeiska bankkommittén ska fortsätta att se över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för grupp­ 2) institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas baserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter. som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 130,

Bilaga 1

L 176/404 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3) buffert för globala systemviktiga institut: den kapitalbas som nivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning

måste upprätthållas i enlighet med artikel 131.4. II i den förordningen.

4) buffert för andra systemviktiga institut: den kapitalbas som 2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta

kan upprätthållas i enlighet med artikel 131.5. små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den

punkten, om inte ett sådant undantag utgör ett hot mot sta­

biliteten i de finansiella systemet i den medlemsstaten. 5) systemriskbuffert: den kapitalbas som ett institut måste eller

kan bli tvungen att upprätthålla i enlighet med artikel 133.

Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full­

ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan­ 6) kombinerat buffertkrav: det totala kärnprimärkapital som taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med­

krävs för att uppfylla kravet om en kapitalkonserveringsbuf­

lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora

fert utökat, i tillämpliga fall, med följande:

värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

a) En institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert.

Medlemsstater som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska

meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behöriga

myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

b) Buffert för globala systemviktiga institut.

c) Buffert för andra systemviktiga institut. 3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaten utse den

myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel.

Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myn­

d) En systemriskbuffert. digheten.

7) kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste 4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate­

tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska goriseras som stora eller medelstora i enlighet med kommissio­

kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 136 nens rekommendation 2003/261/EG av den 6 maj 2003 om

eller artikel 137 eller av en behörig myndighet i ett tredje­ definitionen av mikroföretag samt små och medelstora före­

land, beroende på situationen, tag ( 1 ).

8) nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktori­ 5. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp­

serats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myn­ rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 1 i den här artikeln

dighet är ansvarig för att fastställa det kontracykliska buffert­ i syfte att uppfylla krav i enlighet med artikel 104. värdet,

9) buffertriktvärde: ett referensbuffertvärde beräknat i enlighet 6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i

med de principer som anges i artikel 135.1. denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner

i enlighet med artikel 141.2 och 141.3.

Detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte auktoriserats för tillhandahållande av de investeringstjänster Artikel 130 som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG. Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk

kapitalbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en

Artikel 129 institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande institu­

tets totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet

Krav på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert

med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och multi­ 1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det pliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buf­ kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapital­ fertvärden som beräknas i enlighet med artikel 140 i detta baskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr direktiv på individuell nivå och på gruppnivå, beroende på 575/2013 också upprätthåller en kapitalkonserveringsbuffert i vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning II i den förord­ kärnprimärkapital motsvarande 2,5 % av institutets totala risk­ ningen. vägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med arti­ kel 92.3 i den förordningen på individuell nivå och på grupp­ ( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/405

2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta inom EU. De andra systemviktiga företagen ska vara ett moder­ små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, punkten, om inte ett sådant undantag hotar stabiliteten i det ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett finansiella systemet i den medlemsstaten. institut.

2. Metoden för identifiering av globala systemviktiga institut Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full­ ska bygga på följande kategorier: ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan­ taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med­ lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora a) Gruppens storlek. värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

b) Graden av gruppens sammanlänkning med det finansiella

systemet. Den medlemsstat som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behö­ riga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

c) Möjligheten att ersätta de tjänster eller den finansiella infra­

struktur som gruppen tillhandahåller.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. d) Gruppens komplexitet. Den myndigheten ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

e) Gruppens gränsöverskridande verksamhet, inklusive gräns­

överskridande verksamhet mellan medlemsstater och mellan

en medlemsstat och ett tredjeland. 4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate­ goriseras som stora och medelstora i enlighet med rekommen­ dation 2003/261/EG. Varje kategori ska ha samma viktning och bestå av kvantifier­

bara indikatorer.

5. Instituten ska uppfylla kravet i punkt 1 med kärnprimär­ Metoden ska innebära att varje bedömd enhet som avses i kapital som inte får vara en del av sådant kärnprimärkapital punkt 1 ges ett totalt poängtal, som gör det möjligt att fastställa som upprätthålls för uppfyllande av kapitalbaskravet i enlighet om enheten är ett globalt systemviktigt institut och placera in med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, kravet på upp­ det i en underkategori enligt punkt 9. rätthållande av en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med artikel 129 i detta direktiv eller något annat krav i artikel 104 i detta direktiv. 3. Andra systemviktiga institut ska identifieras i enlighet med

punkt 1. Systemviktigheten ska bedömas på grundval av åtmin­

stone ett av följande kriterier:

6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner

a) Storlek. enligt artikel 141.2 och 141.3.

b) Betydelsen för unionens eller den relevanta medlemsstatens

Artikel 131 ekonomi.

Globala och andra systemviktiga institut

1. Myndigheterna ska utse den myndighet som ansvarar för c) Betydelsen av dess gränsöverskridande verksamhet. att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut, och, på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå, beroende på vad som är tillämpligt, andra systemviktiga institut som är d) Graden av institutets eller gruppens sammanlänkning med auktoriserade inom deras jurisdiktion. Den myndigheten ska det finansiella systemet. vara den behöriga eller den utsedda myndigheten. Medlemssta­ terna får utse fler än en myndighet. De globala systemviktiga instituten ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt EBA ska senast den 1 januari 2015, efter samråd med ESRB, moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderhol­ offentliggöra riktlinjer för de kriterier som ska fastställa vill­ dingföretag inom EU eller ett institut. De globala systemviktiga koren för tillämpning av denna punkt i samband med bedöm­ instituten får inte vara ett institut som är ett dotterföretag till ett ningen av andra systemviktiga institut. I dessa riktlinjer ska de moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag internationella ramarna för nationella systemviktiga institut inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag samt unionens särdrag och nationella särdrag beaktas.

Bilaga 1

L 176/406 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Alla globala systemviktiga institut ska på gruppnivå ha en andra systemviktiga institut, ska den buffert som tillämpas på buffert för globala systemviktiga institut som motsvarar den individuell nivå eller undergruppsnivå för det andra systemvik­ underkategori där det globala systemviktiga institutet har place­ tiga institutet inte överstiga den högre av följande två värden: rats. Bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

a) 1 % av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 5. Den behöriga eller den utsedda myndigheten får på grupp­ nivå, undergruppsnivå eller individuell nivå kräva att varje annat systemviktigt institut har en buffert för andra systemviktiga

b) Det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra institut på upp till 2 % av det totala riskvägda exponerings­ systemviktiga institut som tillämpas för gruppen på grupp­ beloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning nivå. (EU) nr 575/2013, med beaktande av kriterierna för identifie­ ring av det andra systemviktiga institutet. Den bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet. 9. Globala systemviktiga institutet ska delas in i minst fem

underkategorier. Den undre gränsen och gränserna mellan de

olika underkategorierna bestäms av det med identifieringsmeto­ 6. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver den fastställa poängtalet. Gränsvärdena mellan närliggande un­ att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls derkategorier ska tydligt anges och ska följa principen om en ska den iaktta följande: konstant linjär ökning av systembetydelse mellan varje under­

kategori som innebär en linjär ökning av kravet på ytterligare

primärkapital, med undantag av den högsta underkategorin. Vid

tillämpning av denna punkt avses med systembetydelse den a) Bufferten för andra systemviktiga institut får inte medföra inverkan som ett globalt systemviktigt institut i kris skulle få

oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det på den globala finansiella marknaden. Den lägsta underkatego­

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen rin ska ha en buffert för globala systemviktiga institut på 1 % av

som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet

marknadens funktion. med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och den buffert

som har tilldelats varje underkategori ska stiga i gradienter om

0,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 upp b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över till och med den fjärde underkategorin. Den högsta underkate­

bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år. gorin avseende buffert för globala systemviktiga institut ska

omfattas av en buffert på 3,5 % av det totala riskvägda expo­

neringsbeloppet enligt artikel 92.3 i förordning (EU) nr 7. Innan en buffert för andra systemviktiga institut fastställs 575/2013. eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i berörda medlemsstater en månad innan det be­ 10. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och slut som avses i punkt 5 offentliggörs. Den anmälan ska inne­ 9 får den behöriga eller den utsedda myndigheten vid utövandet hålla detaljerade upplysningar om: av sund tillsynsbedömning

a) flytta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en a) De bakomliggande skälen till varför det anses att bufferten högre underkategori,

för andra systemviktiga institut sannolikt är tillräckligt effek­

tiv och proportionell för att kunna minska risken.

b) placera en enhet som avses i punkt 1 med ett totalt poängtal

som är lägre än gränsvärdet för den lägsta underkategorin i

den underkategorin eller en högre underkategori, och där­ b) En bedömning av de positiva eller negativa effekter som med fastställa att enheten är ett globalt systemviktigt institut.

bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt får på

den inre marknaden, på grundval av information som med­

lemsstaterna har tillgång till. 11. Om den behöriga eller den utsedda myndigheten fattar

ett beslut i enlighet med punkt 10 b ska den underrätta EBA

om detta och ange en motivering. c) Det buffertvärde för andra systemviktiga institut som med­

lemsstaten vill kräva.

12. Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska med­

dela kommissionen, ESRB och EBA namnen på de globala sy­

stemviktiga instituten och andra systemviktiga institut och de 8. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 133 och underkategorier där de globala systemviktiga instituten har pla­ punkt 5 i denna artikel, och om det andra systemviktiga insti­ cerats, och ska offentliggöra namnen på de systemviktiga insti­ tutet är ett dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt tuten. De behöriga eller utsedda myndigheterna ska offentlig­ institut eller ett annat systemviktigt institut som är ett moder­ göra i vilken underkategori som det globala systemviktiga in­ institut inom EU och på gruppnivå omfattas av en buffert för stitutet har placerats.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/407

Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska varje år se kapitalbufferten och summan av den buffert för andra system­ över identifieringen av globala och andra systemviktiga institut viktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på indi­ och de globala systemviktiga institutens placering i respektive viduell nivå. underkategori och meddela resultatet till det berörda systemvik­ tiga institutet, kommissionen, ESRB och EBA och offentliggöra en uppdaterad förteckning över identifierade systemviktiga in­ stitut samt offentliggöra i vilken underkategori som varje iden­ 18. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­ tifierat globalt systemviktigt institut har placerats. syn för att, vid tillämpningen av denna artikel, specificera den

metod enligt vilken den behöriga eller den utsedda myndigheten

ska identifiera ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holding­

företag inom EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom 13. De systemviktiga instituten ska inte använda kärnprimär­ EU som ett globalt systemviktigt institut och specificera meto­ kapital som upprätthålls för uppfyllande av kraven i punkterna den för fastställande av underkategorier och placeringen av glo­ 4 och 5 i syfte att uppfylla eventuella krav i enlighet med bala systemviktiga institut i underkategorier på grundval av artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och deras systembetydelse och med beaktande av eventuella inter­ 130 i detta direktiv och eventuella krav som uppstår i enlighet nationellt överenskomna standarder. med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för 14. Om en grupp på gruppnivå omfattas av följande, ska det tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014. högre av de båda buffertarna gälla:

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ a) En buffert för globala systemviktiga institut och en buffert

der för tillsyn som avses i första och andra styckena i enlighet

för andra systemviktiga institut.

med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) En buffert för globala systemviktiga institut, en buffert för

andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlig­ Artikel 132 het med artikel 133. Rapportering

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 på

grundval av den internationella utvecklingen och EBA:s yttrande Om ett institut, på individuell nivå eller undergruppsnivå om­ förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjlig­ fattas av en buffert för andra systemviktiga institut och en heten att utvidga reglerna för globala systemviktiga institut till systemriskbuffert i enlighet med artikel 133,ska den högre av ytterligare typer av institut inom unionen, om så är lämpligt de båda gälla. åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

15. När systemriskbuffert gäller för alla exponeringar i den 2. Kommissionen ska senast den 31 december 2016, efter medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro­ samråd med ESRB och EBA, förelägga Europaparlamentet och tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar rådet en rapport om huruvida bestämmelserna om globala sy­ utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad stemviktiga institut i artikel 131 bör ändras, om så är lämpligt som sägs i punkt 14, vara kumulativt med de buffertar för åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I ett sådant förslag ska man andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut vederbörligen beakta den internationella utvecklingen på regle­ som gäller i enlighet med denna artikel. ringsområdet och vid behov se över processen för placering av

institutspecifika buffertar för andra systemviktiga institut inom

en grupp, med beaktande av eventuella negativa effekter på 16. När punkt 14 är tillämplig och ett institut ingår i en genomförandet av den organisatoriska åtskillnaden inom med­ grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga lemsstaterna. institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska

Artikel 133

kapitalbufferten och det högre av antingen bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på Krav på att upprätthålla en systemriskbuffert individuell nivå.

1. Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert i

kärnprimärkapital för den finansiella sektorn eller för en eller

flera delar av denna sektor för att förhindra och minska lång­ 17. När punkt 15 är tillämplig och ett institut ingår i en siktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, som innebär institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell en sådan risk för störningar av det finansiella systemet som nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska och den reella ekonomin i en viss medlemsstat.

Bilaga 1

L 176/408 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaten utse den är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kont­ myndighet som ska ansvara för att fastställa systemriskbufferten racykliska kapitalbufferten och summan av den buffert för andra och identifiera vilka de grupper av institut på vilka den är till­ systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller för lämplig. Denna myndighet ska vara den behöriga eller den ut­ det på individuell nivå. sedda myndigheten.

8. En systemriskbuffert får gälla exponeringar i den med­

lemsstat där den bufferten fastställs och får också gälla expone­ 3. Vid tillämpning av punkt 1 kan det krävas att institut,

ringar i tredjeländer. En systemriskbuffert får också gälla expo­ utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllandet

neringar i andra medlemsstater om inte annat följer av punk­ av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) terna 15 och 18. nr 575/2013 också upprätthåller en systemriskbuffert i kärnpri­ märkapital på minst 1 % som bygger på exponeringen som omfattas av en systemriskbuffert i enlighet med punkt 8 i denna artikel på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå i 9. En systemriskbuffert ska gälla alla institut, eller en eller enlighet med del ett avdelning II i den förordningen. Den be­ flera delar av dessa institut, för vilka myndigheterna i den be­ rörda behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet rörda medlemsstaten är behöriga i enlighet med detta direktiv, upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuella nivå som och ska fastställas genom gradvisa eller tilltagande justeringar i på gruppnivå. steg om 0,5 procentenheter. Olika krav får införas för olika

delar av sektorn.

4. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp­ rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 3 i syfte att uppfylla 10. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver

att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU)

ska den iaktta följande: nr 575/2013, artiklarna 129 och 130 i detta direktiv och even­ tuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv. Om en grupp har identifierats som ett system­ viktigt institut som omfattas av en buffert för globala system­ a) En buffert för andra systemviktiga institut får inte medföra viktiga institut eller en buffert för andra systemviktiga institut på oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det gruppnivå i enlighet med artikel 131 också omfattas av en finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen systemriskbuffert på gruppnivå i enlighet med denna artikel som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre ska den högre av buffertarna gälla. Om ett institut på individuell marknadens funktion. nivå eller undergruppsnivå omfattas av en buffert för andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 och en system­ riskbuffert i enlighet med denna artikel ska den högre av de båda gälla. b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över

bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

5. När en systemriskbuffert gäller alla exponeringar i den 11. Innan ett systemriskbuffertvärde på upp till 3 % fastställs medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro­

eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar

underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad myndigheter i de berörda medlemsstaterna en månad innan det som sägs i punkt 4, vara kumulativt med de buffertar för andra beslut som avses i punkt 16 offentliggörs. Om bufferten gäller systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som

exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda gäller i enlighet med artikel 131.

myndigheten också underrätta de tillsynsmyndigheterna i dessa

tredjeländer. Den anmälan ska innehålla detaljerade upplys­

ningar om

6. När punkt 4 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut eller andra systemviktiga institut, ska det institutet inte, a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå­ på individuell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav ga, som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten och den högre av bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäl­

b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar ler för det på individuell nivå.

stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som

motiverar systemriskbuffertvärdet,

7. Om punkt 5 gäller och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk­ eller andra systemviktiga institut ska det institutet inte, på indi­ bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell viduell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som för att minska risken,

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/409

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el­ som gäller exponeringar i den medlemsstaten och också kan

ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av gälla exponeringar i tredjeländer på upp till 5 %. När ett system­

information som medlemsstaterna har tillgång till, riskbuffertvärde på mer än 5 % fastställs eller ändras ska för­

farandena i punkt 12 följas.

e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i

detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med

undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, eller 14. När systemriskbuffertvärdet fastställs till mellan 3 % och

5 % i enlighet med punkt 13, ska den behöriga eller den ut­

i detta direktiv var för sig eller i kombination skulle vara

tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsyns- sedda myndigheten i den medlemsstat där den bufferten fast­

eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa ställts alltid underrätta kommissionen om detta och invänta

effektivitet, kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga antas.

f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva. När kommissionens yttrande är negativt ska den behöriga eller

den utsedda myndigheten i den medlemsstat där bufferten fast­

ställts rätta sig efter det yttrandet eller förklara varför den inte

gör det. 12. Innan ett systemriskbuffertvärde på över 3 % fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Om bufferten gäller exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda När en del av finanssektorn är ett dotterföretag vars moderfö­ myndigheten också underrätta tillsynsmyndigheterna i dessa retag är etablerat i en annan medlemsstat ska den behöriga eller tredjeländer. Dem anmälan ska innehålla detaljerade upplys­ den utsedda myndigheten anmäla detta till myndigheterna i de ningar om medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad

från anmälan ska kommissionen och ESRB utfärda en rekom­

mendation om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna

punkt. Om myndigheterna är av en annan åsikt, eller om såväl a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå­ kommissionen som ESRB har avgett ett negativt yttrande, får

ga, den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten hän­

skjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med arti­

kel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Beslutet att fastställa

bufferten för dessa exponeringar ska vila till dess att EBA har b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar fattat ett beslut.

stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som

motiverar systemriskbuffertvärdet,

15. Inom en månad från den anmälan som avses i punkt 12 c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk­ ska ESRB avge ett yttrande till kommissionen om huruvida

bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell systemriskbufferten bedöms vara lämpligt. EBA får också avge

för att minska risken, ett yttrande till kommissionen angående bufferten i enlighet

med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el­

ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av

Inom två månader från anmälan ska kommissionen, med beak­

information medlemsstaterna har tillgång till,

tande av ESRB:s och EBA:s bedömning, om detta är lämpligt,

och om den är övertygad om systemriskbufferten inte medför

några oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som

detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med helhet och utgör eller skapar hinder för en välfungerande inre

undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, var marknad, anta en genomförandeakt som ger den behöriga eller

för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att den utsedda myndigheten befogenhet att anta den föreslagna

hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken åtgärden. med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,

16. Varje behörig eller utsedd myndighet ska offentliggöra f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva. fastställandet av systemriskbufferten på lämplig webbplats. Till­

kännagivandet ska åtminstone innehålla följande information:

13. Den behöriga eller den utsedda myndigheten får från och med den 1 januari 2015, och i överensstämmelse med förfaran­ det i punkt 11, fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde a) Systemriskbuffertvärdet.

Bilaga 1

L 176/410 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) De institut på vilka systemriskbufferten tillämpas. rekommendation som avses i artikel 16 i förordningen (EU)

nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som kan erkänna

systemriskbuffertvärdet. c) En motivering tillsystemriskbufferten.

A v s n i t t I I

F a s t s t ä l l a n d e o c h b e r ä k n i n g a v k o n t ­

d) Det datum då instituten måste börja tillämpa den fastställda

r a c y k l i s k a k a p i t a l b u f f e r t a r

eller ändrade systemriskbufferten.

Artikel 135

ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska

e) Namnen på de länder där exponeringar i dessa länder er­ buffertvärden

känns i systemriskbufferten.

1. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med arti­

kel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur Om det offentliggörande som avses i led c skulle kunna även­ myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med tyra stabiliteten i det finansiella systemet ska information enligt artikel 136.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, dä­ led c inte anges i tillkännagivandet. ribland följande:

a) Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska 17. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund enligt artikel 141.2 och 141.3. strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och

främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande i alla med­

lemsstater. Om tillämpningen av dessa utdelningsrestriktioner leder till en otillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital b) Allmänna riktlinjer för mot bakgrund av den relevanta systemrisken, får de behöriga myndigheterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med arti­ kel 64. i) mätning och beräkning av hur kreditgivning som andel

av bruttonationalprodukten (BNP) avviker från den lång­

siktiga utvecklingstrenden, 18. Efter den anmälan som avses i punkt 11 får medlems­ staterna tillämpa bufferten på alla exponeringar. Om en behörig eller en utsedd myndighet beslutar att fastställa en buffert på ii) beräkning av buffertriktvärden i enlighet med arti­ upp till 3 % på grundval av exponeringar i andra medlemsstater kel 136.2. ska samma buffert fastställas för alla exponeringar inom unio­ nen. c) Vägledning om variabler som anger uppkomsten av en sy­

stemomfattande risk relaterad till perioder med alltför stor

kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta

Artikel 134 kreditgivningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse

från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra rele­

Erkännande av ett systemriskbuffertvärde

vanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveck­

1. Andra medlemsstater får erkänna ett systemriskbuffert­ ling inom enskilda sektorer av ekonomin som kan vara upp­ värde som fastställts i enlighet med artikel 133 och får tillämpa lysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa det buffertvärdet för nationellt auktoriserade institut för expo­ det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med ar­ neringar i den medlemsstat som fastställt det buffertvärdet. tikel 136.

d) Vägledning om variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som 2. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frigöras nationellt auktoriserade institut ska den medlemsstaten under­ helt. rätta kommissionen, ESRB, EBA och den medlemsstat som fast­ ställer detta systemriskbuffertvärde.

2. När ESRB utfärdar en rekommendation i enlighet med

punkt 1 ska nämnden beakta skillnaderna mellan medlemssta­ 3. Vid beslut om erkännande av ett systemriskbuffertvärde terna och framför allt särdragen hos medlemsstater med små ska medlemsstaten beakta den information som framlagts av och öppna ekonomier. den medlemsstat som fastställt buffertvärdet i enlighet med ar­ tikel 133.11, 133.12 eller 133.13. 3. När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1

ska nämnden se över den och, om nödvändigt, uppdatera den

mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar 4. Den medlemsstat som fastställt ett systemriskbuffertvärde i enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt enlighet med artikel 133 får uppmana ESRB att utfärda en överenskommen praxis.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/411

Artikel 136 ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten

måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin in­

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

stitutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte 1. Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffert­ offentligt organ (nedan kallad utsedd myndighet) som ska an­ värdet anmäldes i enlighet med punkt 7. Om dagen infaller svara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet medlemsstaten. anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara

motiverad av exceptionella omständigheter.

2. Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndig­ 6. Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracyk­ hetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buf­ liska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller fertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska på ett inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen relevant sätt återspegla kreditcykeln och risker som beror på en buffertökning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och beakta den natio­ vara bindande för den utsedda myndigheten. nella ekonomins särdrag. Det ska baseras på avvikelsen från den långsiktiga utvecklingstrenden för kreditgivning som andel av BNP, med beaktande av bland annat 7. Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis

fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmä­

lan ska åtminstone innehålla följande information: a) en indikator på ökningen av kreditgivningsnivåerna inom

denna jurisdiktion och särskilt en indikator på förändringar när det gäller kreditgivningen som andel av BNP i den med­

a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet. lemsstaten, och

b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 b. b) Den aktuella kredittillväxtnivån som andel av BNP och dess

avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.

3. Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlems­ c) Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2. stat, och ska därvid beakta

d) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet. a) det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2

och

e) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med

vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 a, c beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital­

och d och alla rekommendationer som ESRB utfärdat om buffert. fastställande av ett buffertvärde,

f) När den dag som avses i led e infaller mindre än 12 månader c) övriga variabler som den utsedda myndigheten anser rele­ från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning

vanta för hanteringen av cykliska systemrisker. till de exceptionella omständigheter som motiverar en kor­

tare tidsfrist för tillämpningen.

4. Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentan­ del av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i g) Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsam­ institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, ska mans med en motivering avseende denna period. ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 pro­ centenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är motiverat på grund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att högre än 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet tidsmässigt samordna anmälan. som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för tillämpningen av artikel 140.2 i detta direktiv.

De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis faststäl­

lande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information 5. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf­ som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla fertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myn­ anmälda buffertvärden och tillhörande information på sin dighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet, webbplats.

Bilaga 1

L 176/412 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 137 med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd

myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara

Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %

otillräckligt för att uppfylla detta syfte. 1. När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, eller en berörd tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracyk­ liskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i Artikel 139 förordning (EU) nr 575/2013, kan de andra utsedda myndighe­ terna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska ka­ kontracykliska buffertvärden pitalbuffertar. 1. Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat

en rekommendation för utsedda myndigheter som avses i arti­

kel 138. 2. När en utsedd myndighet i enlighet med punkt 1 i denna artikel godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet 2. Under de omständigheter som avses i artikel 138 a kan de med punkt 1 denna artikel, ska den offentliggöra godkännandet utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräk­ information: ningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

3. När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har

fastställts och offentliggjorts av en berörd tredjelandsmyndighet,

kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det b) De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det. tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning

av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om

dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den c) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett

vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myn­ tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med dighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet en alltför stor kredittillväxt i det landet. vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska ka­ pitalbuffert.

När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första

stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde

d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader som understiger den nivå som fastställts av den berörda tredje­

från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning landsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %,

till de exceptionella omständigheter som motiverar denna uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet som

kortare tidsfrist för tillämpningen. beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr

575/2013 i institut som har kreditexponeringar i det tredjelan­

det.

Artikel 138

ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

För att garantera enhetlighet vid fastställandet av buffertvärden ESRB får, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) för tredjeländer kan ESRB ge rekommendationer på detta om­ nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myn­ råde. digheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för ex­ poneringar i det tredjelandet om

4. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf­ a) inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offent­ fertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och

liggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten för ett tred­ detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvär­

jeland (nedan kallad berörd tredjelandsmyndighet) där en det, ska den utsedda myndigheten fastställa den dag från och

eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar, med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa

det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kont­

racykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12

månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med b) ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det

tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den berörda att buffertvärdet anmälts, ska denna kortare tidsfrist för tillämp­ tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfreds­ ningen vara motiverad på grund av exceptionella omständighe­ ställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband ter.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/413

5. Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande a) Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponerings­ med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga föl­ beloppet. jande information:

b) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska

tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala a) Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten

det gäller. i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt

buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 137.1.

b) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.

c) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska

tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av

den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda

myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har c) Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med

vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid

beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital­

buffert. 3. Om det kontracykliska buffertvärde som av en berörd

tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger

2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas

i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska

medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till­ d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader

lämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den

från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt

beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid

denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständig­

heter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpning­ beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i

fråga:

en.

a) Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 %

Artikel 140 av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda

myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte

Beräkning av institutspecifika kontracykliska har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med ar­

kapitalbuffertvärden tikel 137.1.

1. Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexpo­ b) Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fast­ neringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna ar­ ställts av den berörda tredjelandsmyndigheten om den ut­ tikel i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3. sedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktorise­

rats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det

4. Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla andra expo­ viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämp­

neringsklasser än dem som anges i artikel 112 a-f i förordning ligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina samman­

(EU) nr 575/2013 och som regleras av följande: lagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med del tre avdelningarna II och III i förordning (EU) nr 575/2013, som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga, dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som a) Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del tre avdelning II i rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar. den förordningen.

b) Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för 2. Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i den för­ fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % ordningen eller tillkommande fallissemangs- och migrations­ av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i risker enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i den förordning­ enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska en. medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till­ lämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighe­ tens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräk­ ning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräk­ c) När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven ningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga: enligt del tre avdelning II kapitel 5 i den förordningen.

Bilaga 1

L 176/414 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska A v s n i t t I I I område i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som an­

K a p i t a l b e v a r a n d e å t g ä r d e r

tagits i enlighet med punkt 7.

Artikel 141

Utdelningsrestriktioner

6. För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande 1. Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det gälla: kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till

kärnprimärkapitalet i en utsträckning som skulle minska deras

kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet

inte längre är uppfyllt. a) Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska till­

lämpas från och med den dag som anges i den information

som offentliggörs enligt artikel 136.7 e eller 137.2 c om 2. Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller

syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet. det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelnings­

bara belopp i enlighet med punkt 4 och anmäler detta till den

behöriga myndigheten.

b) Om inte annat följer av led c, ska ett kontracykliskt buffert­

värde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av

Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda

buffertvärdet anmäldes av den berörda tredjelandsmyndighe­

varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder

ten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etable­

utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp: rade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kor­ tare period, om syftet med det beslutet är att höja buffert­ värdet.

a) Göra en utdelning kopplad till kärnprimärkapital.

c) Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat b) Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller dis­

fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i kretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning

enlighet med artikel 139.2 eller 139.3 eller godkänner det om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då in­ kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med stitutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven. artikel 137, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 139.5 c eller artikel 137.2 c om syftet med det c) Göra utbetalningar avseende primärkapitaltillskott. beslutet är att höja buffertvärdet.

3. Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det över­

skrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna för­

d) Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om

bjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdel­

syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet.

ningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom

någon av de åtgärder som anges i punkt 2 a, b och c.

Vid tillämpning av led b ska en ändring av det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det 4. Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det offentliggörs av den berörda tredjelandsmyndigheten i enlighet högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den

summa som beräknats enligt punkt 5 med den faktor som med gällande nationella regler.

fastställs i enlighet med punkt 6. Det högsta utdelningsbara

beloppet ska minskas genom någon av de åtgärder som anges

i punkt 2 andra stycket led a, b eller c.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar metoden för angivelse av de berörda kredit­ exponeringarnas geografiska område enligt punkt 5. 5. Den summa som ska multipliceras i enlighet med punkt 4

ska bestå av

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för till­ a) delårsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet en­ syn till kommissionen senast den 1 januari 2014. ligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har

genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller

någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a,

b eller c i den här artikeln Kommissionen ska delegeras befogenheter att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. plus

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/415

b) årsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet enligt

Kombinerat buffertkrav

artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har Undre gräns i kvartilen ¼ Ü ðQ n – 1Þ genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller 4 någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln Kombinerat buffertkrav

Övre gräns i kvartilen ¼ Ü Q n

minus där ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.

7. De restriktioner som införs genom denna artikel ska en­ c) belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning dast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av inte hade skett på de poster som anges under leden a och b i kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning, och endast i fall denna punkt. där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning

inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda

det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.

6. Faktorn ska bestämmas enligt följande:

8. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkra­

vet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst

eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 andra stycket led a, b och c a) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna föl­ som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet jande information: med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, a) Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande: ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägs­ ta) kvartil, ska faktorn vara 0.

i) Kärnprimärkapital.

b) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ii) Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet iii) Supplementärt kapital. som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska faktorn vara 0,2. b) Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.

c) Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med c) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och punkt 4. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet d) Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, att fördela mellan följande: ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska faktorn vara 0,4.

i) Utdelningsbetalningar.

d) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ii) Inlösen. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet iii) Utbetalningar avseende primärkapitalstillskott som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högs­ ta) kvartil, ska faktorn vara 0,6. iv) Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pen­

sionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny

skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en be­

talning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade buffertkravet ska beräknas enligt följande: buffertkrav.

Bilaga 1

L 176/416 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

9. Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för d) All övrig information som den behöriga myndigheten anser utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet be­ nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt räknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka punkt 3. riktigheten för den behöriga myndigheten.

3. Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalkonserve­ 10. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning

ringsplanen och ska endast godkänna planen om den anser att kopplad till kärnprimärkapital omfatta följande:

det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda

till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att

institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom a) En utbetalning i form av kontant utdelning. en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.

b) En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra

4. Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapital­

kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i förordning

konserveringsplanen i enlighet med punkt 3 ska den vidta nå­

(EU) nr 575/2013.

gon av, eller båda, följande åtgärder:

c) Inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra

kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i den förord­ a) Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer

ningen. inom specificerade perioder.

d) Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till b) Utöva sina befogenheter enligt artikel 102 i syfte att införa

kapitalinstrument som avses artikel 26.1 a i den förordning­ strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt

en. artikel 141.

e) En utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i den

förordningen. AVDELNING VIII

OFFENTLIGGÖRANDE AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

Artikel 142 Artikel 143

Kapitalkonserveringsplan Allmänna krav på offentliggörande

1. När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav 1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar ska det utarbeta en kapitalkonserveringsplan och lägga fram den om följande: för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte den behöriga myndigheten beviljar en längre frist upp till tio

a) Texterna till de lagar och andra författningar samt den all­ dagar.

männa vägledning som antas i deras medlemsstater på om­

rådet reglering av institut.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt från den enskilda situationen för ett kredit­ institut och med beaktande av omfattningen av och komplex­ b) Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom iteten i kreditinstitutets verksamhet. unionsrätten har utnyttjats.

2. Kapitalkonserveringsplanen ska omfatta följande:

c) De allmänna kriterier och metoder som de använder för den

översyn och utvärdering som avses i artikel 97.

a) Estimat av inkomster och utgifter och en prognos för balans­

räkningen.

d) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i

avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artik­

larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statis­ b) Åtgärder för att öka institutets kapitalrelation. tiska data om centrala aspekter av hur tillsynsregelverket till­

lämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären

för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 102.1 a c) En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att och de administrativa sanktioner som har vidtagits i enlighet

uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut. med artikel 65.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/417

2. De upplysningar som offentliggörs i enlighet med punkt 1 c) På aggregerad nivå i medlemsstaten: ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett menings­ fullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndig­ heterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbun­ i) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den det. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) webbplats. nr 575/2013, den totala kapitalbas på gruppnivå som

innehas av i dotterföretag i ett tredjeland.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

ii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den nomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsför­

valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i den förordningen, teckningar och årligt datum för offentliggörande för informatio­

den procentandel av den totala kapitalbasen på grupp­ nen i punkt 1.

nivå som motsvarar den kapitalbas som innehas av dot­

terföretag i ett tredjeland.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014. iii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den

valmöjlighet som anges i artikel 76.3 i den förordningen,

den procentandel av den totala kapitalbas som enligt

artikel 92 i den förordningen krävs på gruppnivå och Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterfö­

retag i ett tredjeland. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Den behöriga myndighet som utnyttjar den valmöjlighet

Artikel 144 som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska

Särskilda krav på offentliggörande offentliggöra samtliga nedanstående uppgifter:

1. Vid tillämpning av del fem i förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande infor­ mation: a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska

eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur

kapitalbasen eller återbetalning av skulder. a) De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att

granska efterlevnaden av artiklarna 405–409 i förordning

(EU) nr 575/2013.

b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet

sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland. b) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i

avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande be­ skrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på

c) På aggregerad nivå i medlemsstaten: årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efter­ levnad av artiklarna 405-409 i förordning (EU) nr 575/2013.

i) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den

totala kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tred­ 2. Den behöriga myndighet i en medlemsstat som utnyttjar jeland. den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 ska offentliggöra följande uppgifter:

ii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte procentandel av den totala kapitalbasen som motsvarar

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska kapitalbas som hålls i dotterföretag i ett tredjeland. eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder.

iii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som procentandel av den totala kapitalbas som krävs enligt

anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet artikel 92 i den förordningen och som motsvarar den

sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland. kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tredjeland.

Bilaga 1

L 176/418 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

AVDELNING IX Artikel 146

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER Genomförandeakter

Artikel 145 Följande åtgärder ska antas som genomförandeakter i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 147.2:

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 148 i fördraget när det gäller följande:

a) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att b) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12

säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv. och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på det eko­

nomiska och monetära området.

b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att

vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de Artikel 147 finansiella marknaderna.

Europeiska bankkommittén

1. För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen c) Anpassning av terminologin och formuleringen av definitio­ biträdas av europeiska bankkommittén. Denna kommitté ska

nerna i artikel 3 till framtida rättsakter om institut och vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3.2 i för­

därmed sammanhängande frågor. ordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­ d) Översyn av de belopp som avses i artikel 31.1 för att beakta

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas. förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat, i linje och parallellt med de anpass­ ningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG. Artikel 148

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­ e) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i ar­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. tiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I, eller anpass­ ningar av förteckningens terminologi till utvecklingen på de finansiella marknaderna.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artikel 145 ska ges till kommissionen tills vidare från och

med den 17 juli 2013. f) Områden inom vilka behöriga myndigheter måste utbyta den

information som förtecknas i artikel 50.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 145 får

när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett g) Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 76–88 och 98 beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen­

för att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan

särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utveck­ dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens offi­

lingen av redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn ciella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det

till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i

tillsynspraxis. kraft.

h) Uppskov med det krav på offentliggörande som anges i 4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

artikel 89.3 andra stycket när den kommissionsrapport samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. som lämnas enligt artikel 89.2 första stycket påvisar större negativa effekter.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 145 ska träda i

kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort i) Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den invändningar inom en period av tre månader från den dag då

framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Eu­

tillämpning av detta direktiv. ropaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/419

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förord­ Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparla­ ning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) mentets eller rådets initiativ. nr 1095/2010.”

AVDELNING XI

Artikel 149

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn

KAPITEL 1

Om kommissionen i enlighet med detta direktiv antar en tek­ nisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till Övergångsbestämmelser om tillsyn av institut som utövar teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, ska den period etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända mot denna standard vara en månad från delgivningsdagen. På Euro­ Artikel 151 paparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med Tillämpningsområde en månad. Genom undantag från artikel 13.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1093/2010 ska den period under vilken 1. Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i stället för artik­ Europaparlamentet eller rådet kan invända mot den tekniska larna 40, 41, 43, 49, 50 och 51 fram till det datum då kravet standarden för tillsyn vid behov förlängas med ytterligare en på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med en delege­ månad. rad akt som antas enligt artikel 460 i förordning (EU) nr

575/2013.

AVDELNING X 2. För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för

ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 2002/87/EG tillsyn av likviditet är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga

likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att

Artikel 150 anta delegerade akter i enlighet med artikel 145 som senare­

lägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om

Ändringar av direktiv 2002/87/EG

enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen Artikel 21a i direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt: på grund av att internationella standarder för tillsyn av likvidi­

tetsrisk ännu inte har antagits det datum som avses i punkt 1 i

den här artikeln.

a) I punkt 2 ska led a utgå.

Artikel 152

Rapporteringskrav

b) Punkt 3 ska ersättas med följande: Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål kräva att alla

kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar pe­

riodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaten till

de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.

”3. För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräk­ ningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv, jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och När värdmedlemsstaten fullgör sina skyldigheter enligt arti­

artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta kel 156 i detta direktiv får den kräva att filialer till kreditinstitut

påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet från andra medlemsstater lämnar samma information som de

ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommit­ för det ändamålet kräver av nationella kreditinstitut. tén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.

Artikel 153

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i

standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader värdmedlemsstaten innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direk­

tiv 2009/138/EG. 1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att

ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjäns­

ter inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rätts­

liga bestämmelser som antagits i den medlemsstaten enligt detta

direktiv som ger befogenheter till värdmedlemsstatens behöriga

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar­ myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet

der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med vidtar rättelse.

Bilaga 1

L 176/420 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erfor­ stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i derliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndig­ vid den relevanta tidpunkten. heter.

Artikel 156

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta Tillsyn av likviditetsrisk till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska

Fram till dess att vidare harmonisering har skett ska värdmed­ underrättas om vilka åtgärder som vidtas.

lemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmed­

lemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likvidi­

tetsrisker i filialer till kreditinstitut. 4. Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder visar sig otillräckliga eller inte föreskrivs i medlemsstaten i fråga, fortsätter att överträda de i värdmedlemsstaten gällande rättsliga Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av bestämmelser som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten efter Europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha full­ att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpoli­ vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa vidare tik. överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att kreditinstitutet i fråga gör nya transaktioner inom landets terri­ torium. Medlemsstaterna ska se till att det kan delges sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kredit­ Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling institut inom deras territorier. eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade

i en annan medlemsstat.

Artikel 154

Säkerhetsåtgärder Artikel 157

Samarbete rörande tillsyn

Innan åtgärder vidtas enligt förfarandet i artikel 153 får värd­ medlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interi­ När institut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater mistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom en filial, ska intressena för insättare, investerare och andra mottagare av medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn av dessa i tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas nära samarbete med varandra. Myndigheterna ska förse varandra behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om så­ med all den information rörande institutens ledning och ägan­ dana åtgärder. deförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedöm­

ningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all infor­

mation som kan underlätta övervakningen av sådana institut,

särskilt med avseende på likviditet, solvens, inlåningsgaranti, Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administra­ behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems­ tion, redovisning och intern kontroll. staten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.

Artikel 158 Artikel 155

Betydande filialer Ansvar

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan 1. Ansvaret för tillsyn av ett institut, inklusive tillsyn av verk­

göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten, samheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska

när artikel 112.1 är tillämplig, eller till den behöriga myndig­ ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den

heten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett annat institut mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndig­

än ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord­ heter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv.

ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp­ baserad tillsyn i enlighet med detta direktiv. 2. Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska

betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

3. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den a) Insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/421

b) Den troliga effekt som ett inställande eller en nedläggning av betraktas som betydande enligt punkt 2 i den här artikeln och

institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite­ artikel 60. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på

ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i

värdmedlemsstaten. hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndig­

heter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska be­

sluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sam­

manträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet. c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom

ramen för värdmedlemsstatens banksystem eller finansiella

system.

6. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar

sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk­

samhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndighe­ De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och ter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är till­ stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 155.3 och lämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram de skyldigheter som avses i punkt 2 i denna artikel. till ett gemensamt beslut om att en filial ska betraktas som betydande.

7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i för­

väg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter sådana sammanträden anordnas, om de viktigaste frågor som mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt­ betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och som genomförts. invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

Artikel 159

De beslut som avses i andra och tredje styckena ska redovisas i Kontroller på plats ett dokument som innehåller en fullständig motivering, ska 1. Om ett institut, auktoriserat i en hemmedlemsstat, driver skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska erkän­ verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmed­ nas som avgörande och tillämpas av de berörda medlemsstater­ lemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt nas behöriga myndigheter. att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndig­

heter, självständigt eller genom en mellanhand, utföra kontroll

på plats för att samla in sådan information som avses i arti­

kel 50. Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­ ter enligt detta direktiv.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, av­

seende sådana kontroller på plats av filialer, tillämpa något av

de övriga förfaranden som anges i artikel 118. 3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med­ dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety­ dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i

3. Punkterna 1 och 2 ska inte utgöra hinder för värdmed­ artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. lemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsyns­

ansvar enligt detta direktiv utföra kontroller på plats av filialer

etablerade på det egna territoriet.

4. Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir med­ veten om en krissituation i ett kreditinstitut som avses i arti­ kel 114.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de KAPITEL 2 myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1. Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

Artikel 160

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

5. Om artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myn­ digheter som utövar tillsyn över ett institut med betydande 1. Genom denna artikel ändras kraven i artiklarna 129 och filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle­ 130 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari gium för att underlätta ett gemensamt beslut om att en filial ska 2016 och den 31 december 2018.

Bilaga 1

L 176/422 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller sådan kortare övergångsperiod ska den informera de berörda följande: parterna, däribland kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta

tillsynskollegiet om detta. En sådan kortare övergångsperioden

får erkännas av andra medlemsstater. Om en annan medlems­

stat erkänner en sådan kortare övergångsperiod ska den under­ a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital rätta kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskolle­

motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda expone­ giet om detta. ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

7. När en medlemsstat tillämpar en kortare övergångsperiod

för den kontracykliska kapitalbufferten ska den kortare perioden b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara

endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik kontracyk­

högst 0,625 % av institutets totala riskvägda exponerings­

lisk kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den med­

belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. lemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig.

3. För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller KAPITEL 3 följande: Slutbestämmelser

Artikel 161

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital Översyn och rapport

motsvarande 1,25 % av institutets totala riskvägda expone­

1. Kommissionen ska regelbundet se över genomförandet av

ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning detta direktiv i syfte att säkerställa att genomförandet av direk­

(EU) nr 575/2013. tivet inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på

grundval av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara

högst 1,25 % av institutets totala riskvägda exponerings­

belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning 2. Efter en översyn ska kommissionen, i nära samarbete med

(EU) nr 575/2013. EBA, senast den 30 juni 2016 översända en rapport till Euro­

paparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett

lagstiftningsförslag om bestämmelserna om ersättning i detta

direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, efter en översyn 4. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller av dessa, med beaktande av internationell utveckling, och därvid följande: ta särskild hänsyn till

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital a) deras effektivitet, genomförande och tillämpning, inbegripet

motsvarande 1,875 % av institutets totala riskvägda expone­ identifiering av eventuella luckor till följd av proportionali­

ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning tetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser, (EU) nr 575/2013.

b) den inverkan som ett iakttagande av principen i artikel 94.1 g b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara har när det gäller

högst 1,875 % av institutets totala riskvägda exponerings­

belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

i) konkurrenskraften och stabiliteten i det finansiella syste­

met, och 5. Kravet på en kapitalkonserveringsplan och utdelnings­ restriktionerna enligt artiklarna 141 och 142 ska gälla under övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när in­ stitut inte uppfyller de kombinerade buffertkraven med beak­ ii) den personal som faktiskt och fysiskt arbetar vid dotter­ tande av kraven i punkterna 2–4 i den här artikeln. företag som etablerats utanför EES av moderinstitut som

etablerats inom EES.

6. Medlemsstaterna kan fastställa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkterna 1-4 och därigenom tillämpa Vid denna översyn ska det särskilt övervägas huruvida principen kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbuf­ i artikel 94.1 g bör fortsätta att tillämpas på den personal som ferten den 31 december 2013. När en medlemsstat fastställer en omfattas av led b ii första stycket.

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/423

3. Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med Eiopa och Artikel 162 Esma, två gånger om året offentliggöra en rapport om i vilken

Införlivande

utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa kreditbetyg i tillsynssyfte och om de åtgärder som medlems­ 1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta staterna vidtar för att minska sådana hänvisningar. Dessa rap­ och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd­ porter ska beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller vändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna sina skyldigheter enligt artiklarna 77.1, 77.3 och 79 b. Dessa texten till dessa bestämmelser till kommissionen. rapporter ska även innehålla en beskrivning av tillsynens sam­ stämmighetsgrad i detta hänseende.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med

den 31 december 2013. 4. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artiklarna 108 och 109 och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsför­ Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna slag. texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning

som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av

sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo 5. Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över ska gå att bedöma om införlivandebestämmelserna överens­ och rapportera om tillämpningen av artikel 91.11, inklusive stämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommis­ lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifie­

sionen på begäran från EBA i syfte att fullgöra sina uppgifter ring, med beaktande av all relevant utveckling på unionsnivå

enligt förordning (EU) nr 1093/2010 eller på eget initiativ be­ och internationell nivå, och ska lägga fram den rapporten för gära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, ett lagstift­ införlivandet och genomförandet av de bestämmelserna och ningsförslag.

detta direktiv.

6. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rådfråga ESRB, EBA, Eiopa, Esma och andra relevanta parter om hur 2. Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4 effektiva bestämmelserna om utbyte av information i detta di­ tillämpas från och med den 1 januari 2016. rektiv är, både under normala förhållanden och under stress­ perioder.

3. De bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska ålägga instituten att 7. EBA ska senast den 31 december 2015 se över och lämna tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för till­ en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direk­ handahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett tiv och förordning (EU) nr 575/2013 om unionens och med­ om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den lemsstaternas samarbete med tredjeländer. Den rapporten ska 31 december 2013 identifiera på vilka områden samarbetet och informationsutbytet behöver förbättras ytterligare. EBA ska offentliggöra rapporten på sin hemsida. 4. När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i

punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta

direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig­ 8. EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen, görs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som med­ lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom delat att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bank­ detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. principer i tillräcklig utsträckning omfattas av detta direktiv och Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om förordning (EU) nr 575/2013. Kommissionen ska se över EBA:s hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfär­ rapport och, om så är lämpligt, överlämna ett lagstiftningsför­ da. slag till Europaparlamentet och rådet.

5. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska arti­ 9. EBA ska senast den 1 juli 2014 rapportera till kommis­ kel 131 tillämpas från och med den 1 januari 2016. Medlems­ sionen om kreditinstitutens användning av och fördelarna med staterna ska tillämpa artikel 131.4 från och med den 1 januari ECBS-centralbankernas långfristiga refinansieringstransaktioner 2016 på följande sätt: och liknande stödåtgärder avseende centralbanksfinansiering. På grundval av den rapporten och efter samråd med ECB ska kommissionen senast den 31 december 2014 lägga fram en

a) 25 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som rapport för Europaparlamentet och rådet om användningen av

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2016. och fördelarna med dessa refinansieringstransaktioner och stöd­ åtgärder avseende finansiering för kreditinstitut som är auktori­ serade i unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftnings­ förslag om användningen av sådana refinansieringstransaktioner b) 50 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som och stödåtgärder avseende finansiering. fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2017.

Bilaga 1

L 176/424 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) 75 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som Artikel 164

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2018.

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det d) 100 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2019.

6. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska arti­ Artikel 165 kel 133 tillämpas från den 31 december 2013.

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Artikel 163

Upphävande

Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013. Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis­ På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar ningar till det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013 M. SCHULZ A. SHATTER och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till detta direktiv och bilaga IV till förordning (EU) nr 575/2013. Ordförande Ordförande

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/425

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. 2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan

regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”). 3. Finansiell leasing. 4. Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG. 5. Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte sådan verk­

samhet omfattas av punkt 4. 6. Borgensförbindelser och garantier. 7. Handel för egen eller kunders räkning med något av följande:

a) penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.), b) utländsk valuta, c) finansiella terminer och optioner, d) valuta- och ränteinstrument, e) överlåtbara värdepapper.

8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed. 9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna

till fusioner och företagsförvärv. 10. Penningmarknadsmäkling. 11. Portföljförvaltning och rådgivning. 12. Förvaring och förvaltning av värdepapper. 13. Kreditupplysningstjänster. 14. Bankfackstjänster. 15. Utgivning av elektroniska pengar. De tjänster och verksamheter som anges i avsnitten A och B i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det här direktivet.

Bilaga 1

L 176/426 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 1 Artikel 1.1 Artikel 2.1 Artikel 2.2 Artikel 2.3 Artikel 2.4 Artikel 1.2 Artikel 2.5 Artikel 2 Artikel 2.6 Artikel 1.3 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 3.1, led 53 Artikel 4, led 49 Artikel 4.1 Artikel 4.2 Artikel 4.3 Artikel 4.4 Artikel 4.5 Artikel 35.1 Artikel 4.6 Artikel 4.7 Artikel 4.8 Artikel 5 Artikel 128 Artikel 6 Artikel 42b.1 Artikel 7 Artikel 40.3 Artikel 8.1 Artikel 6.1 Artikel 8.2 Artikel 6.2 Artikel 8.3 Artikel 6.3 Artikel 8.4 Artikel 9 Artikel 5 Artikel 10 Artikel 7 Artikel 11 Artikel 8 Artikel 12.1 Artikel 9.1, första stycket Artikel 12.2 Artikel 9.1, andra stycket Artikel 12.3 Artikel 9.1, tredje stycket Artikel 12.4 Artikel 9.2 Artikel 13.1 Artikel 11.1 Artikel 13.2 Artikel 11.2 Artikel 14.1 Artikel 12.1

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/427

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 14.2 Artikel 12.2 Artikel 14.3 Artikel 12.3 Artikel 15 Artikel 13 Artikel 16.1 Artikel 15.1 Artikel 16.2 Artikel 15.2 Artikel 16.3 Artikel 15.3 Artikel 17 Artikel 16 Artikel 18 Artikel 17.1 Artikel 19 Artikel 18 Artikel 20.1 Artikel 14 Artikel 20.2 Artikel 14 Artikel 20.3 Artikel 20.5 Artikel 17.2 Artikel 21 Artikel 3 Artikel 22.1 Artikel 19.1 Artikel 22.2 Artikel 19.2 Artikel 22.3 Artikel 19.3 Artikel 22.4 Artikel 19.4 Artikel 22.5 Artikel 19.5 Artikel 22.6 Artikel 19.6 Artikel 22.7 Artikel 19.7 Artikel 22.8 Artikel 19.8 Artikel 22.9 Artikel 19.9 Artikel 23.1 Artikel 19a.1 Artikel 23.2 Artikel 19a.2 Artikel 23.3 Artikel 19a.3 Artikel 23.4 Artikel 19a.4 Artikel 23.5 Artikel 19a.5 Artikel 24.1 Artikel 19b.1 Artikel 24.2 Artikel 19b.2 Artikel 25 Artikel 20 Artikel 26.1 Artikel 21.1 Artikel 26.2 Artikel 21.2 Artikel 27 Artikel 21.3 Artikel 28.1 Artikel 4 Artikel 28.2 Artikel 9 Artikel 29.1 Artikel 5.1

Bilaga 1

L 176/428 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 29.2 Artikel 5.2 Artikel 29.3 Artikel 5.3 Artikel 29.4 Artikel 5.2 Artikel 30 Artikel 6 Artikel 31.1 Artikel 7 Artikel 31.2 Artikel 8 Artikel 32.1 Artikel 10.1 Artikel 32.2 Artikel 10.2 Artikel 32.3 Artikel 10.3 Artikel 32.4 Artikel 10.4 Artikel 32.5 Artikel 10.5 Artikel 33 Artikel 23 Artikel 34.1 Artikel 24.1 Artikel 34.2 Artikel 24.2 Artikel 34.3 Artikel 24.3 Artikel 35.1 Artikel 25.1 Artikel 35.2 Artikel 25.2 Artikel 35.3 Artikel 25.3 Artikel 35.4 Artikel 25.4 Artikel 35.5 Artikel 25.5 Artikel 35.6 Artikel 25.5 Artikel 35.7 Artikel 25.5 Artikel 36.1 Artikel 26.1 Artikel 36.2 Artikel 26.2 Artikel 36.3 Artikel 26.3 Artikel 36.4 Artikel 26.4 Artikel 36.5 Artikel 26.5 Artikel 36.6 Artikel 26.5 Artikel 36.7 Artikel 26.5 Artikel 37 Artikel 36 Artikel 38 Artikel 27 Artikel 39.1 Artikel 28.1 Artikel 39.2 Artikel 28.2 Artikel 39.3 Artikel 28.3 Artikel 39.4 Artikel 28.4

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/429

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 39.5 Artikel 28.4 Artikel 39.6 Artikel 28.4 Artikel 40, första stycket Artikel 29, första stycket Artikel 40, andra stycket Artikel 40, tredje stycket Artikel 41.1 Artikel 30.1 och 2 Artikel 41.2 Artikel 42 Artikel 32 Artikel 43.1 Artikel 33, första stycket Artikel 43.2 Artikel 43.3 Artikel 43.4 Artikel 43.5 Artikel 44 Artikels 31 och 34 Artikel 45 Artikel 35 Artikel 46 Artikel 37 Artikel 47.1 Artikel 38.1 Artikel 47.2 Artikel 38.2 Artikel 47.3 Artikel 38.3 Artikel 48.1 Artikel 39.1 Artikel 48.2 Artikel 39.2 Artikel 48.3 Artikel 39.3 Artikel 48.4 Artikel 39.4 Artikel 49.1 Artikel 40.1 Artikel 49.2 Artikel 40.2 Artikel 49.3 Artikel 41, tredje stycket Artikel 50.1 Artikel 42, första stycket Artikel 50.2 Artikel 50.3 Artikel 50.4 Artikel 50.5 Artikel 42, andra stycket Artikel 50.6 Artikel 42, tredje och sjätte styckena Artikel 50.7 Artikel 42, fjärde och sjunde styckena Artikel 50.8 Artikel 42, femte stycket Artikel 51.1 Artikel 42a.1 Artikel 51.2 Artikel 42a.2 Artikel 51.3 Artikel 42a.3

Bilaga 1

L 176/430 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 51.4 Artikel 42a.3 Artikel 51.5 Artikel 42a.3 Artikel 51.6 Artikel 52.1 Artikel 43.1 Artikel 52.2 Artikel 43.2 Artikel 52.3 Artikel 52.4 Artikel 53.1 Artikel 44.1 Artikel 53.2 Artikel 44.2 Artikel 53.3 Artikel 54 Artikel 45 Artikel 55 Artikel 46 Artikel 56 Artikel 47 Artikel 57.1 Artikel 48.1, första stycket Artikel 57.2 Artikel 48.1, andra stycket Artikel 57.3 Artikel 48.2, första och andra styckena Artikel 57.4 Artikel 48.2, tredje stycket Artikel 57.5 Artikel 48.2, femte stycket Artikel 57.6 Artikel 48.2, fjärde stycket Artikel 58 Artikel 49, första stycket Artikel 58.2 Artikel 49, andra stycket Artikel 58.3 Artikel 49, fjärde stycket Artikel 58.4 Artikel 49, femte stycket Artikel 59.1 Artikel 50 Artikel 59.2 Artikel 60 Artikel 51 Artikel 61.1 Artikel 52, första stycket Artikel 61.2 Artikel 52, andra stycket Artikel 62 Artikel 63.1 Artikel 53.1 Artikel 63.2 Artikel 53.2 Artikel 64 Artikel 65 Artikel 66 Artikel 67 Artikel 68 Artikel 69

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/431

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 70 Artikel 71 Artikel 72 Artikel 55 Artikel 73 Artikel 123 Artikel 74.1 Artikel 22.1 Artikel 74.2 Artikel 22.2 Artikel 74.3 Artikel 22.6 Artikel 74.4 Artikel 75.1 Artikel 22.3 Artikel 75.2 Artikel 22.4 Artikel 75.3 Artikel 22.5 Artikel 76.1 Bilaga V, punkt 2 Artikel 76.2 Artikel 76.3 Artikel 76.4 Artikel 76.5 Artikel 77 Artikel 78 Artikel 79 Bilaga V, punkterna 3, 4 och 5 Artikel 80 Bilaga V, punkt 6 Artikel 81 Bilaga V, punkt 7 Artikel 82.1 Bilaga V, punkt 8 Artikel 82.2 Bilaga V, punkt 9 Artikel 83.1 Bilaga V, punkt 10 Artikel 83.2 Bilaga IV, punkt 5 Artikel 83.3 Bilaga I, punkterna 38 och 41 Artikel 84 Bilaga V, punkt 11 Artikel 85.1 Bilaga V, punkt 12 Artikel 85.2 Bilaga V, punkt 13 Artikel 86.1 Bilaga V, punkt 14 Artikel 86.2 Bilaga V, punkt 14a Artikel 86.3 Artikel 86.4 Bilaga V, punkt 15 Artikel 86.5 Bilaga V, punkt 16 Artikel 86.6 Bilaga V, punkt 17 Artikel 86.7 Bilaga V, punkt 18 Artikel 86.8 Bilaga V, punkt 19

Bilaga 1

L 176/432 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 86.9 Bilaga V, punkt 20 Artikel 86.10 Bilaga V, punkt 21 Artikel 86.11 Bilaga V, punkt 22 Artikel 87 Artikel 88.1 Bilaga V, punkt 1 Artikel 88.2 Artikel 89 Artikel 90 Artikel 91 Artikel 92.1 Bilaga V, punkt 23 andra stycket Artikel 92.2, inledningen Bilaga V, punkt 23, inledningen Artikel 92.2 a Bilaga V, punkt 23 a Artikel 92.2 b Bilaga V, punkt 23 b Artikel 92.2 c Bilaga V, punkt 23 c Artikel 92.2 d Bilaga V, punkt 23 d Artikel 92.2 e Bilaga V, punkt 23 e Artikel 92.2 f Bilaga V, punkt 23 f Artikel 92.2 g Artikel 93 Bilaga V, punkt 23 k Artikel 94.1 a Bilaga V, punkt 23 g Artikel 94.1 b Bilaga V, punkt 23 h Artikel 94.1 c Bilaga V, punkt 23 i Artikel 94.1 d Artikel 94.1 e Bilaga V, punkt 23 j Artikel 94.1 f Bilaga V, punkt 23 l Artikel 94.1 g Artikel 94.1 h Bilaga V, punkt 23 m Artikel 94.1 i Artikel 94.1 j Bilaga V, punkt 23 n Artikel 94.1 k Bilaga V, punkt 23 n Artikel 94.1 l Bilaga V, punkt 23 o Artikel 94.1 m Bilaga V, punkt 23 p Artikel 94.1 n Bilaga V, punkt 23 q Artikel 94.1 o Bilaga V, punkt 23 r Artikel 94.1 p Bilaga V, punkt 23 s Artikel 94.1 q Bilaga V, punkt 23 t

Bilaga 1

27.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 176/433

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 94.2 Artikel 150.3 b Artikel 95 Bilaga V, punkt 24 Artikel 96 Artikel 97.1 Artikel 124.1 Artikel 97.2 Artikel 124.2 Artikel 97.3 Artikel 124.3 Artikel 97.4 Artikel 124.4 Artikel 98.1 Bilaga XI, punkt 1 Artikel 98.2 Bilaga XI, punkt 1a Artikel 98.3 Bilaga XI, punkt 2 Artikel 98.4 Bilaga XI, punkt 3 Artikel 98.5 Artikel 124.5 Artikel 98.6 Artikel 98.7 Artikel 99 Artikel 100 Artikel 101 Artikel 102.1 Artikel 136.1 Artikel 102.2 Artikel 103 Artikel 104 Artikel 136 Artikel 105 Artikel 106.1 Artikel 149 Artikel 106.2 Artikel 107 Artikel 108.1, första stycket Artikel 68.2 Artikel 108.1, andra stycket Artikel 3 Artikel 108.1, tredje stycket Artikel 108.2 Artikel 71.1 Artikel 108.3 Artikel 71.2 Artikel 108.4 Artikel 73.2 Artikel 109.1 Artikel 68.1 Artikel 109.2 Artikel 73.3 Artikel 109.3 Artikel 110.1 Artikel 124.2 Artikel 110.2 Artikel 23 Artikel 111.1 Artikel 125.1 Artikel 2

Bilaga 1

L 176/434 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 111.2 Artikel 125.2 Artikel 2 Artikel 111.3 Artikel 126.1 Artikel 111.4 Artikel 126.2 Artikel 111.5 Artikel 126.3 Artikel 111.6 Artikel 126.4 Artikel 112.1 Artikel 129.1, första stycket Artikel 112.2 Artikel 129.1, andra stycket Artikel 112.3 Artikel 129.1, tredje stycket Artikel 113.1 a Artikel 129.3, första stycket Artikel 113.1 b Artikel 113.2 a, första stycket Artikel 129.3, andra stycket Artikel 113.2 b, första stycket Artikel 113.2, andra stycket Artikel 129.3, andra stycket Artikel 113.3, tredje stycket Artikel 129.3, tredje stycket Artikel 113.3 Artikel 129.3, fjärde till sjunde styc­

kena Artikel 113.4 Artikel 129.3, åtta och nionde stycke­