Avvikande från bestämmelserna om tyst godkännande i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Regeringens proposition 2025/26:68

Avvikande från bestämmelserna om tyst godkännande i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 november 2025

Ulf Kristersson

Gunnar Strömmer

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 (EU:s förordning om gigabitinfrastruktur) regleras bl.a. inom vilken tid som en behörig myndighet, t.ex. en mark- och miljödomstol, ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd. Om ett beslut inte har fattats inom den tidsfrist som föreskrivs i förordningen ska tillståndet anses beviljat när tidsfristen löper ut (s.k. tyst godkännande). Medlemsstaterna får under vissa förutsättningar som anges i förordningen avvika från bestämmelserna om tyst godkännande.

Regeringen föreslår att Sverige, genom en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, ska avvika från de bestämmelser om tyst godkännande som enligt förordningen gäller om en domstol inte har prövat en tillståndsansökan som omfattas av förordningen inom de tidsfrister som föreskrivs.

Lagen föreslås träda i kraft den 12 mars 2026.

1 Beslut

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

2 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), här benämnd EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

2 § Trots artikel 8.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska ett tillstånd inte anses beviljat om en domstol inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som avses i artikel 7.5 första stycket i samma förordning.

I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

Denna lag träder i kraft den 12 mars 2026.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2024 förordning (EU) 2024/1309 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2014/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), nedan benämnd EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. EU:s förordning om gigabitinfrastruktur trädde i kraft den 12 november 2025 (se artikel 19.2 i förordningen). EU:s förordning om gigabitinfrastruktur finns i bilaga 1.

Inom Justitiedepartementet har promemorian Avvikande från tyst godkännande om en domstol inte har prövat en tillståndsansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur utarbetats. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2025/02062).

I denna proposition behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 november 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa språkliga ändringar.

4 EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

I artikel 7 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur regleras de förfaranden som ska gälla när en operatör ansöker om sådana tillstånd som omfattas av förordningen. Av artikel 7.5 framgår att behöriga myndigheter ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd, utom ledningsrätter, inom fyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig ansökan. Kravet påverkar dock inte andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av tillståndsförfarandet, inbegripet överklagandeförfaranden. Tidsfristen bör därmed enbart gälla hos den tillståndsgivande myndighet som först prövar ansökan.

Av artikel 7.5 framgår vidare att de tillståndsgivande myndigheterna i undantagsfall och vederbörligen underbyggda fall får förlänga tidsfristen på grund av skäl som medlemsstaten har angett på förhand. En förlängning ska vara så kort som möjlig och får inte överstiga fyra månader, utom när så krävs för att uppfylla andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av tillståndsförfarandet. Sverige har ännu inte infört någon reglering av möjligheten till förlängning.

Av artikel 8.1 framgår att om en behörig myndighet inte har fattat ett beslut inom den tidsfrist som anges i artikel 7.5 ska tillståndet anses vara beviljat när tidsfristen löper ut (s.k. tyst godkännande). Av artikel 8.2

framgår att medlemsstaterna får avvika från bestämmelsen om tyst godkännande. En förutsättning är då att operatören som ansökt om tillstånd har tillgång till ett rättsmedel, t.ex. en möjlighet att begära skadestånd för den skada operatören lidit till följd av att myndigheten inte följt tidsfristen.

Den 29 augusti 2024 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att föreslå de anpassningar och kompletterande författningsbestämmelser som förordningen ger anledning till (dir. 2024:76). Gigabitutredningen (Fi 2024:03) redovisade uppdraget den 6 november 2025 (dir. 2025:47).

Gigabitutredningen har under utredningstiden tagit fram en promemoria med förslag på hur Sverige övergångsvis kan avvika från bestämmelsen om s.k. tyst godkännande (Fi 2025/00974). I promemorian föreslås att en ny förordning ska antas med bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om gigabitinfrastruktur på så sätt att ett tillstånd inte ska anses beviljat om en myndighet inte har prövat ansökan inom den tidsfrist som anges i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Detta ska dock inte gälla när domstolar fullgör rättskipningsuppgifter. Promemorian har remissbehandlats. Förordningen (2025:893) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur beslutades den 2 oktober 2025 och trädde i kraft den 12 november 2025.

5 Avvikande från bestämmelserna om tyst godkännande i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Regeringens förslag

Bestämmelserna om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska inte tillämpas av svenska domstolar. Ett tillstånd ska alltså inte anses beviljat om en domstol inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som avses i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Bestämmelser av sådan innebörd ska införas i en ny lag.

Regeringens bedömning

I skadeståndslagen finns bestämmelser om skadestånd som kan anses utgöra ett sådant rättsmedel som avses i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Vissa tillståndsansökningar som avses i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur prövas av mark- och miljödomstol som första instans. Det kan handla om tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Domstolarnas rättskipande verksamhet kan endast regleras i lag (11 kap. 2 § regeringsformen).

I EU:s förordning om gigabitinfrastruktur finns bestämmelser som anger att om en behörig myndighet, t.ex. en mark- och miljödomstol, inte har fattat ett beslut inom vissa tidsfrister som anges i förordningen ska tillståndet anses beviljat när tidsfristen löper ut (s.k. tyst godkännande). Vidare anges att medlemsstaterna får avvika från bestämmelserna om tyst godkännande om operatören har tillgång till ett rättsmedel som t.ex. gör det möjligt för operatören att begära ersättning för skada till följd av att en myndighet inte har efterlevt tidsfristen (se vidare i avsnitt 4).

Att handläggningen av ett tillståndsärende har varit långsam bör inte medföra att det sökta tillståndet beviljas. En sådan ordning riskerar att leda till stora negativa konsekvenser och praktiska problem. Som exempel kan nämnas att det kommer råda oklarhet i fråga om tillståndets omfattning och rättskraft om tillståndet endast utgörs av en ansökan som fått tyst bifall. Vidare kommer det inte finnas utrymme för rätten att förena tillståndet med villkor. Sakägare som berörs av beslutet och dess berättigade intressen kommer inte heller kunna tillvaratas på samma sätt som i dag. Regeringen instämmer därför i den bedömning som görs i promemorian, och som dessutom får stöd av remissinstanserna, att det finns starka skäl för att bestämmelserna om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur inte ska tillämpas av svenska domstolar. Det bör därför i lag införas bestämmelser som avviker från bestämmelserna om tyst godkännande i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur krävs dock att det finns ett rättsmedel som t.ex. gör det möjligt för operatören att begära ersättning för skada till följd av att en myndighet inte har efterlevt tidsfristen.

De tillstånd som, för mark- och miljödomstolens del, kan komma att omfattas av reglerna om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur regleras i miljöbalken. Det saknas bestämmelser i miljöbalken som kan anses utgöra ett sådant rättsmedel som avses i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur. Det måste därför övervägas om det finns ett sådant rättsmedel i någon annan författning.

I likhet med de slutsatser som Gigabitutredningen redovisat i promemorian Avvikande från tyst godkännande om en myndighet inte har prövat en tillståndsansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur (Fi2025/00974) bedöms ett sådant rättsmedel finnas tillgängligt i skadeståndslagen (1972:207). Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten eller en kommun ersätta 1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom

fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars

fullgörande staten eller kommunen svarar, 2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap.

3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning, och

3. skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a § och som orsakas genom fel eller

försummelse vid sådan myndighetsutövning.

Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada. Det är den som begär ersättning som ska bevisa skadan, dess storlek och orsakssambandet mellan felet eller försummelsen och skadan.

Artikel 8.2 a i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur anger endast att det ska finnas ett rättsmedel som ger den operatör som lidit skada rätt att begära ersättning för denna. För att det ska kunna anses vara ett sådant rättsmedel bör det dock finnas en reell möjlighet att få ersättning för den skada som den långsamma handläggningen har orsakat.

Ett oacceptabelt dröjsmål vid handläggningen av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. I EU:s förordning om gigabitinfrastruktur föreskrivs tidsfrister inom vilken tillståndsansökan ska prövas. Det är rimligt att utgå från att föreskrivna tidsfrister hålls. Om en sådan frist överskrids skulle det kunna betraktas som oaktsamt och därmed skadeståndsgrundande.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § skadeståndslagen förutsätter att skadan vållats vid myndighetsutövning. Domstolars beslut om tillstånd, som det är fråga om i nu aktuellt fall, bör anses utgöra sådan myndighetsutövning. Den skada som i huvudsak kan uppstå vid ett överskridande av tidsfristerna i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur bör vara ren förmögenhetsskada. Ersättning för sådan skada kan utgå med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Genom 3 kap. 2 § skadeståndslagen finns det en reell möjlighet att få ersättning för den skada som ett överskridande av tidsfristen i artikel 7.5 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur kan orsaka. Det finns därmed ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a EU:s förordning om gigabitinfrastruktur som ger den operatör som lidit skada rätt att begära ersättning för denna. Det finns också utrymme att införa en reglering som anger att avvikelse ska ske från bestämmelserna om tyst godkännande i domstolarnas rättskipande verksamhet.

Mot denna bakgrund anser regeringen, i likhet med promemorian och de remissinstanser som yttrat sig, att Sverige ska avvika från bestämmelserna om tyst godkännande om en domstol inte har prövat en tillståndsansökan som omfattas av förordningen inom de tidsfrister som föreskrivs.

6 Ikraftträdande

Regeringens förslag

Den nya lagen ska träda i kraft den 12 mars 2026.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Artikel 8 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska tillämpas från och med den 12 november 2025. Den nu föreslagna lagen innehåller kompletterande bestämmelser till den artikeln. För att undvika att bestämmelsen om tyst godkännande får genomslag i svenska domstolar behöver den nya lagen träda i kraft senast fyra månader efter förordningens ikraftträdande, dvs. den 12 mars 2026. Den nya lagen bör därför träda i kraft den 12 mars 2026. Lagen föreslås gälla tills vidare.

7 Konsekvenser

7.1 Konsekvenser om ingen åtgärd vidtas

För att avvika från bestämmelserna i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister krävs det bestämmelser i nationell rätt som ger uttryck för medlemsstatens val. Om ingen reglering införs blir bestämmelserna om tyst godkännande gällande i Sverige när förordningen börjar tillämpas. En sådan ordning kan få till konsekvens att vissa tillståndsansökningar beviljas utan en fullständig prövning, vilket i vissa fall kan riskera få negativa konsekvenser för t.ex. människors hälsa och miljön eftersom de intressen som tillståndet syftar till att skydda därmed inte skulle beaktas i tillräcklig utsträckning. Detta kan även medföra negativa samhällsekonomiska konsekvenser. En sådan ordning kan också innebära praktiska problem för domstolarna och medföra oklarheter gällande tillståndets innebörd och omfattning, vilket kan påverka både operatörer som ansöker om tillstånd och rättighetshavare negativt. Det bör samtidigt framhållas att alltför utdragna tillståndsprocesser kan få till konsekvens att ekonomiska värden går förlorade, vilket kan få en negativ påverkan på tillväxten och konkurrenskraften.

7.2 Ekonomiska konsekvenser

Staten

Justitiekanslern och allmänna domstolar

Förslaget innebär bl.a. att ett tillstånd inte ska anses beviljat vid avsaknad av beslut om tillståndsansökan inom den tidsfrist som följer av EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, utan i stället ska operatörer kunna begära skadestånd enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen om tidsfristen överskrids. En skadeståndstalan mot staten prövas som huvudregel av allmän domstol.

Justitiekanslern kan också på frivillig väg reglera vissa skadeståndsanspråk som riktas mot staten (se förordningen [1995:1301] om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten).

Huvudregeln är att lagstadgade tidsfrister ska följasoch domstolarna bör anpassa sin verksamhet för att i möjligaste mån följa fristen. Förslaget bedöms därför enbart medföra en mindre ökning av antalet skadeståndsärenden hos Justitiekanslern respektive mål i allmän domstol. Det begränsade antalet tillkommande ärenden kan leda till marginellt ökade kostnader. Kostnaderna kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Om tidsfristen överskrids kan det leda till att staten blir skadeståndsskyldig. Eftersom tidsfristerna i de flesta fall bör hållas förväntas antalet skadeståndsärenden bli få. Skadeståndets storlek beror på skadan i varje enskilt fall och kan svårligen uppskattas på förhand. Sammantaget bedöms dock kostnaderna inte öka nämnvärt för staten. Dessa kostnader kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Kommunala och regionala operatörer

Förslaget om avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister leder till att kommunala och regionala operatörer (stadsnät), som har ansökt om tillstånd, intefår sin ansökan automatiskt beviljad när tidsfristen i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur löper ut. Om detta medför några kostnader för sådana operatörer är svårt att bedöma. Syftet med möjligheten att begära skadestånd är dock att operatörens eventuella skada på grund av att handläggningen av tillståndsärendet fördröjs ska kunna ersättas. Det finns därmed förutsättningar för att operatörerna ska kunna få ersättning för sådan skada.

Att föra talan om skadestånd kan i och för sig medföra kostnader för operatörerna. Det finns dock ingen skyldighet för operatörerna att begära skadestånd, utan det är endast en möjlighet. Därutöver kommer reglerna om ersättning för rättegångskostnad (18 kap. rättegångsbalken) att vara tillämpliga i sådana skadeståndsmål. Det kommer alltså vara möjligt för en operatör att begära ersättning för sin rättegångskostnad. Sammantaget bedöms eventuella kostnader kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Företag och andra enskilda

Operatörer

Samma resonemang kan användas för privatägda operatörer som för kommunala och regionala operatörer (se ovan).

7.3 Andra konsekvenser av förslaget

Förslaget om att avvika från bestämmelsen om tyst godkännande vid avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan inom tillämpliga tidsfrister

skulle kunna ha en negativ effekt för utbyggnaden av nät med mycket hög Prop. 2025/26:68 kapacitet för elektronisk kommunikation, eftersom det inte går att utesluta att antalet beviljade tillstånd skulle kunna bli fler om bestämmelsen om s.k. tyst godkännande tillämpades. Det skulle kunna vara mer fördelaktigt för operatörer att få en passivt beviljad ansökan vid tidsfristens utgång än att hänvisas till möjligheten att ansöka om skadestånd om handläggningstiden har dragit ut på tiden.

Samtidigt är förslaget positivt för rättighetshavare och andra som berörs av de olika tillståndsbesluten. Även om utgångspunkten är att de tidsfrister för tillståndsansökningar som anges i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska hållas kan det inte uteslutas att dessa i vissa fall skulle kunna överträdas. Så skulle kunna vara fallet vid särskilt komplicerade eller tidskrävande tillståndsprövningar, exempelvis när tillståndsförfarandet kräver att domstolen samråder med andra myndigheter eller inhämtar synpunkter från rättighetshavare. Ett avvikande från bestämmelsen om tyst godkännande innebär att domstolarna behåller möjligheten att göra den utredning som anses nödvändig i det enskilda fallet. Med en sådan lösning säkerställs att de överväganden och prövningar som bedöms nödvändiga får genomslag i tillståndsprövningarna. Detta kommer sannolikt att leda till mer underbyggda och avvägda beslut jämfört med vad som skulle kunna bli fallet om bestämmelsen om tyst godkännande skulle tillämpas, vilket bör minska risken för att olika rättighetshavare som berörs av de aktuella besluten påverkas negativt.

8 Författningskommentar

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), här benämnd EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

2 § Trots artikel 8.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska ett tillstånd inte anses beviljat om en domstol inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som avses i artikel 7.5 första stycket i samma förordning.

I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1309

av den 29 april 2024

om åtgärder förattminska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENSRÅD HARANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

1), med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och

av följande skäl:

(1) Den digitala ekonominharförändrat deninre marknaden i grunden under det senaste årtiondet. Unionens visionär

en digital ekonomi som skaparhållbaraekonomiska och sociala fördelar, baserat på högklassig, tillförlitlig och säker

konnektivitet för alla i EU, inbegripet i landsbygdsområden, avlägsna och glesbefolkade områden samt

i transportkorridorer. En digital infrastruktur av hög kvalitet som baseras på nät med mycket högkapacitet enligt

definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (3) liggertill grundför nästan alla

sektorer i en modern och innovativ ekonomi.Den kanerbjuda innovativa tjänster, effektivare affärsverksamhet och

smarta, hållbara och digitala samhällen och samtidigt bidra till att nå unionens klimatmål. Detta är av strategisk

betydelse för den sociala och territoriella sammanhållningen och mer allmänt för unionens konkurrenskraft,

resiliens, digitala suveränitet och digitala ledarskap. Digitaliseringen har en djupgående inverkan på den sociala,

ekonomiska, politiska ochkulturella vardagenför alla människor i unionen.Idetta hänseende kan begränsad tillgång

och otillräcklig nätutbyggnad fördjupa de sociala ojämlikheterna och därmed skapa en ny digital klyfta mellan de

människor som fullt ut kandra nytta av en effektiv och säker digital konnektivitet som ger dem tillgångtill en stor

mängd tjänster, och de som inte kan det. I detta hänseende bör utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet

i landsbygdsområden, avlägsna och glesbefolkade områdensamt i subventionerade boenden vara en prioritering för

offentliga investeringsprojekt som en central aspekt av social delaktighet.Därför bör fysiska och juridiska personer

i den privata och offentliga sektorn ha möjlighet att delta i den digitala ekonomin.

(2) Den snabba tekniskautvecklingen, den exponentiella ökningenav bredbandstrafiken och den ökande efterfrågan på

avanceradkonnektivitet med myckethögkapacitettilltog ytterligare under covid-19-pandemin. Tillföljd av detta har

de mål som fastställdes i kommissionens meddelande av 19 maj 2010 med titeln En digital agenda för Europa till

störstadelen uppnåtts, mende har också blivit föråldrade.Andelen hushållsom hartillgång till en internethastighet

(1) EUT C 349, 29.9.2023, s. 116. (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23april2024 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den29 april2024. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för

elektronisk kommunikation (EUT L321, 17.12.2018, s. 36).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 1/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

på 30 Mbit/s har ökat från 58,1% 2013 till 90% år 2022. En tillgång på endast 30 Mbit/s är inte längre framtidssäkrad och inte anpassad till de nya mål som fastställs i direktiv (EU) 2018/1972 för att säkerställa konnektivitet och utbredd tillgång till nät med mycket hög kapacitet. I Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/2481( ) fastställde unionen därför uppdaterade mål för 2030 som bättre motsvarar de förväntade konnektivitetsbehoven i framtiden, där alla europeiska hushåll bör täckas av ett gigabitnät och alla befolkade områden har nästa generations trådlösa höghastighetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G.

(3) Föratt uppnådessa mål behövsstrategier för att påskynda,förenkla och sänka kostnaderna för utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet i hela unionen, inbegripet lämplig planering, stärkt samordning och inrättande av förenklade och strömlinjeformade tillståndsförfaranden som ett sätt att minska den administrativa bördan för både operatörer och nationella förvaltningar.

(4) Integrering av rymdbaserad och markbunden infrastruktur är viktig för utbyggnaden av konnektivitet och för förberedelserna för nästavåg av digital infrastruktur, så att unionenkan ta ledningen. Tack vare den senaste tidens tekniska framsteg har satellitbaserade kommunikationskonstellationer kunnat utvecklas och gradvis erbjuda konnektivitetstjänster med hög hastighet och relativt låg latens, i syfte att möjliggöra konnektivitet och stärka sammanhållningen inom unionen, inbegripet de yttersta randområdena och landsbygdsområden, avlägsna och glesbefolkade områden. I detta hänseende kan de resurser som tillhandahålls genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/588(5), särskilt den framtida satellitkonstellationens potentiella kommersiella internetanslutningskapacitet, beaktas i planeringen och utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet i hela unionen och, när så är möjligt, bidra till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Det är viktigt att understryka att satellitkonnektivitet även innefattar markbaserade element vars utbyggnad kan underlättas av den här förordningen.

(5) Utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet i hela unionen kräver betydande investeringar, varav en betydande del utgörs av kostnader för anläggningsarbeten. Gemensamt utnyttjande av fysisk infrastruktur skulle begränsa behovet av kostsam anläggningsarbetenoch effektiviserautbyggnaden av avancerad bredbandsteknik.

(6) En stor del av kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet kan hänföras till en ineffektiv utbyggnadsprocess relaterade till: a) användningen av befintlig passiv infrastruktur, såsom ledningar, rör, manhål, kopplingsskåp, stolpar, master, antenninstallationer,torn och andra stödkonstruktioner, b) flaskhalsar relaterade till samordningen av bygg- och anläggningsprojekt somutförs av nätoperatörereller offentliga organ,c) betungande och utdragna tillståndsförfaranden,och d) flaskhalsar i samband med utbyggnaden av näti byggnader,som orsakar stora finansiella hinder, särskilt i landsbygdsområden.

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU ( ), som antogs för att möta behovet av attsänka kostnaderna för bredbandsutbyggnad, omfattade åtgärder för gemensamtutnyttjande av infrastruktur, samordning av bygg- och anläggningsprojekt och minskning av administrativa bördor. För att ytterligare underlätta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet,inbegripet fiber och 5G, efterlyste Europeiska rådet,i sina slutsatserav den 9 juni 2020 om att formaEuropas digitala framtid,ett paket medytterligare åtgärder för attstödja nuvarande och kommande behov av nätutbyggnad, bland annat genomen översyn av direktiv 2014/61/EU.

(8) De åtgärder som fastställs i direktiv 2014/61/EU bidrogtill en mindre kostsam utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. Dessa åtgärder bör dock stärkas och strömlinjeformas för att ytterligare minska kostnaderna och påskynda nätutbyggnaden.

(4) Europaparlamentets och rådets beslut (EU)2022/2481 av den 14 december 2022 om inrättande av policyprogrammet för det digitala decenniet 2030 (EUT L 323, 19.12.2022, s. 4). (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/588 av den 15mars 2023 om inrättande av unionens program för säker konnektivitet för perioden 2023–2027(EUT L 79, 17.3.2023, s. 1). (6) Europaparlamentetsochrådets direktiv 2014/61/EU av den15maj 2014om åtgärderföratt minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (EUT L 155, 23.5.2014, s.1).

2/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

(9) Åtgärder som syftar till att effektivisera användningen av offentlig och privat befintlig infrastruktur och minska kostnaderna och hindren för att utföra nya anläggningsarbeten bör bidra betydligt till att säkerställa en snabb och omfattande utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, även i landsbygdsområden, avlägsna eller glesbefolkade områden samt i transportkorridorer. Dessa åtgärder bör upprätthålla en effektiv konkurrens utan att skada den befintliga infrastrukturens säkerhet och smidiga drift eller folkhälsan och miljön. Lämpliga metoder och vetenskapliga uppgifter bör beaktas.

(10) Vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder för att minska kostnaderna för bredbandsutbyggnad, bland annat genom att gå längre än bestämmelserna i direktiv 2014/61/EU. Åtgärderna skiljer sig dock fortfarande mycket åt mellan medlemsstaterna och har letttill olika resultat i unionen.Att utvidgavissa av dessa åtgärder i hela unionen och vidta nya förstärkta åtgärder skulle kunna bidra avsevärt till en bättre fungerande digital inre marknad. Skillnader i lagstadgade krav och inkonsekvent tillämpning av unionens reglerhindrar ibland samarbetet mellan allmännyttiga företag. Skillnaderna kan också skapa inträdeshinder för nyaföretagsom tillhandahåller, eller som harauktorisation för att tillhandahålla, allmänna elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter, enligt definitionen i artikel 2.29i direktiv (EU) 2018/1972(operatörer). Dessa skillnader kan också ledatill att nyaaffärsmöjlighetergår förlorade, vilket i sin tur hindrar utvecklingen av en inre marknad för användning och utbyggnad av fysisk infrastruktur för nät med mycket hög kapacitet. De åtgärder som anmälts i de nationella färdplaner och genomföranderapporter som antagits av medlemsstaterna enligt kommissionens rekommendation (EU) 2020/1307(7) omfattar dessutom varken alla områden i direktiv 2014/61/EU eller alla frågor på ett konsekvent och fullständigt sätt. Detta trots att det är av yttersta vikt att åtgärder vidtas under hela utbyggnadsprocessen och inom alla sektorer för att uppnå en enhetlig och betydande effekt. Medlemsstaterna bör, som anges i rekommendation (EU) 2020/1307, uppmuntras att fortsätta att genomföra bästa praxis, som kan underlätta genomförandet av denna förordning i linje med principen om minimiharmonisering.

(11) Denna förordningsyftar till att stärka och harmonisera rättigheter och skyldighetersom gäller i hela unionen för att påskynda utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet och den sektorsövergripande samordningen, inbegripet stomnät och nästa generations trådlösa höghastighetsnät meden prestanda som minst motsvarar 5G. På grundav den ihållande fragmenteringenav marknaderna för elektronisk kommunikation kan företag som tillhandahållereller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät inte uppnåstordriftsfördelar. En brist på konnektivitet av hög kvalitet i unionen kan ha en stark effekt i senare led på gränsöverskridande handel och tillhandahållande av tjänster, eftersom många tjänster kan tillhandahållas endast om det finns ett nät med tillfredsställande prestanda i hela unionen. Samtidigt somdenna förordning säkerställerlika villkor hindrar den inte att medlemsstaterna inför eller bibehåller striktare eller mer detaljerade nationella regler i överensstämmelse med unionsrätten som syftar till att främja gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur eller möjliggöra en effektivare ochsnabbare utbyggnad av ny fysisk infrastrukturgenomatt komplettera ellergå längre än de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning och tillhandahålla lösningar för att uppnå dess mål. Medlemsstaterna skulle till exempel kunna anta sådana striktare eller mer detaljerade regler för att förkorta tidsfristerna för attbevilja elleravslå tillstånd som krävs för utbyggnad,införa kompletterande undantag för tillstånd, utvidga bestämmelserna om samordning av bygg- och anläggningsprojekt till privatfinansierade projekt eller kräva att mer information om fysisk infrastruktur eller planerade bygg- och anläggningsprojekt lämnas till en central informationspunkt i elektroniskt format, utvidga bestämmelserna om tillträde till befintligfysisk infrastruktur till privatägda byggnader liksom införa ytterligare åtgärder för att påskynda tillståndsförfaranden, förutsatt att de inte strider motunionsrätten, inbegripet bestämmelserna i denna förordning,

(12) För att säkerställa rättssäkerhet, bland annat när det gäller särskilda regleringsåtgärder som införts enligt del II avdelning II kapitlen II–IV i direktiv (EU) 2018/1972, kommissionens direktiv 2002/77/EG (8) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)2022/2555(9), bör bestämmelserna i de direktiven ha företräde framfördenna förordning.Denna förordning påverkar inte de nationella regleringsmyndigheternasmöjlighetatt behålla ellerinföra

(7) Kommissionens rekommendation (EU)2020/1307 av den 18september2020 om en gemensam verktygslåda förunionen för att minska kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa snabb och investeringsvänlig tillgång till 5G-radiospektrum,förattfrämja konnektivitet tillstöd för den ekonomiskaåterhämtningen fråncovid-19-krisen i unionen (EUT L 305, 21.9.2020, s.33). (8) Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniskakommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGTL 249, 17.9.2002, s.21). (9) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, omändringav förordning(EU) nr910/2014ochdirektiv (EU)2018/1972, och omupphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L333, 27.12.2022, s. 80).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 3/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

åtgärder som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, såsom tillträdesskyldigheter för ledningar i byggnader, i enlighet med direktiv (EU) 2018/1972.

(13) Det kan vara betydligt effektivare för operatörer, särskilt nya aktörer, att återanvända befintligfysisk infrastruktur, inbegripet annan allmännyttig infrastruktur, för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Detta gäller särskilt i områden där det inte finns något lämpligtelektroniskt kommunikationsnät eller där det kanske inte är ekonomiskt genomförbart att bygga ny fysisk infrastruktur. Dessutom kan synergier mellan sektorer avsevärt minska behovet av bygg- och anläggningsprojekt i sambandmed utbyggnaden av nätmedmycket hög kapacitet. Denna återanvändning kan också minska de sociala och miljömässiga kostnaderna i samband med dessa arbeten, såsom föroreningar, bulleroch trafikstockningar. Därför bör denna förordninginte bara tillämpas på operatörer utan även på ägare eller innehavare av nyttjanderätter till stor, samhällsomfattande fysisk infrastruktur som lämpar sig för element av elektroniska kommunikationsnät, till exempel fysiska nät för el, gas, vatten och avlopp samt dräneringssystem, uppvärmning och transporter. När det gäller rättighetsinnehavare ändrardetta inte tredje parts äganderätt eller begränsar utövandet av sådana rättigheter. I tillämpliga fall bör även hyresgästers rättigheter beaktas i detta syfte.

(14) För att förbättra utbyggnaden av nätmed mycket hög kapacitet på den inre marknaden bör det i denna förordning fastställas rättigheter för företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter(inbegripet företag av offentligkaraktär)attfå tillträde till fysisk infrastruktur,oavsett vardenär belägen, på rättvisa och rimliga villkor som är förenliga med det normala utövandet av äganderätten. Skyldigheten att bevilja tillträde till fysisk infrastruktur bör inte påverka rättigheterna för ägaren till den mark eller byggnad där infrastrukturen finns.

(15) Mot bakgrund av den snabba utvecklingen när det gäller företag som främst tillhandahåller tillhörande faciliteter såsom mastföretag (tower companies), som spelar en allt viktigare roll som leverantörer av tillträde till fysisk infrastruktur som är lämplig för att installera element av trådlösa elektroniskakommunikationsnät,till exempel5G, bör definitionen av nätoperatör utvidgas från att omfattaföretag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och operatörer av andra typer av nät, såsom transport, gas och elektricitet, till att även omfatta företag som tillhandahåller tillhörande faciliteter, vilka således bör komma att omfattas av alla skyldigheter och fördelar enligtdenna förordning, förutom bestämmelserna om fysisk infrastruktur i byggnader och tillträde. För att säkerställa tjänsternas kontinuitet och förutsägbarhet inför den planerade utbyggnaden av tillhörande faciliteter bör juridiska personersom i första handär verksamma som markarrendatorer eller som innehavare av andra rättigheter till mark än äganderätt, där faciliteter planeraseller har installerats i syfte att bygga ut element av nät medmycket hög kapacitet,ellersom förvaltararrendeavtal för markägares räkning, och operatörer i god tro förhandla om tillträde till mark och informera nationella tillsynsmyndigheter om sina avtal, inbegripet det förhandlade priset, som när så är lämpligtbör återspegla marknadsvillkoren. Förattunderlätta sådana diskussioner bör medlemsstaterna tillhandahålla vägledning, i synnerhet om priset för tillträde till mark.

(16) Medlemsstaterna bör kunna utvidga de skyldigheter som fastställs i denna förordning till organsominte omfattasav dess tillämpningsområde, såsom organisatoriska enheter som inte enligt lag tillerkänts ställningsom juridisk person men som har rättskapacitet och fullt ut kan delta i ekonomiska transaktioner,eller företagsom haren koncession från offentliga myndigheter.

(17) Motbakgrund av den låga differentieringsgradenkanden fysiskainfrastruktureni ettnät ofta rymma enstor mängd element av elektroniska kommunikationsnät samtidigt utan att det påverkar den huvudsakliga tjänst som tillhandahålls och med minimala anpassningskostnader. Dessa element omfattar även sådana som kan leverera bredbandstjänster i hastigheterpå minst 100 Mbit/s i enlighetmedprincipen om teknikneutralitet.Därför kan fysisk infrastruktur som är avseddattendast fungera som bärande infrastruktur för andra nätelement, utan attbli ettaktivt nätelement, i princip användas för kablar, utrustning eller andra element av elektroniska kommunikationsnät, oavsett den fysiska infrastrukturens faktiska användning eller vem som äger den, säkerhetsrisker eller framtida affärsintressen förinfrastrukturens ägare. Denfysiskainfrastrukturenför allmänna kommunikationsnät kan i princip också användas för att rymma andra nätelement. Således bör operatörer av elektroniska kommunikationsnät i tillämpliga fall kunna ge tillträde till sina nät så att andra nät kan byggas ut. Medlemsstaterna bör kunna ange formella administrativa krav för en begäran om tillträde,exempelvis formen för en sådan begäran, eller för utkastet

4/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

till avtal eller utkastet tillprojektför installation av nätmed mycket hög kapacitet.Utan att detpåverkar det mål av allmänintresse som eftersträvas med tillhandahållandet av huvudtjänsten bör synergieffekter mellan nätoperatörer samtidigt uppmuntras för att bidra till uppnåendet av de digitala mål som anges i beslut (EU) 2022/2481.

(18) Om det inte finns något motiverat undantag kanfysiska infrastrukturelement som ägs ellerkontrollerasav offentliga organ, inbegripetnär de förvaltas av en enhet som anförtrotts uppgifter på dessa offentliga organsvägnar,även om de inte ingår i ett nät, också rymma element av elektroniska kommunikationsnät och bör i sådana fall göras tillgängliga för att underlätta installation av nätelement för nät med mycket hög kapacitet, särskilt trådlösa nät. Exempel på fysiska infrastrukturelement är byggnader, inbegripet deras tak och delar av deras fasader, ingångar till byggnader och andra tillgångar, bland annat väg- och gatuutrustning såsom lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare och vägtullportaler, liksom buss- och spårvagnshållplatser, tunnelbane- och järnvägsstationer och tunnlar. Detär medlemsstaternassakatt, i samarbete med regionala och lokala myndigheter identifierade specifika kategorier av fysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ på deras territorier där tillträdesskyldigheter inte kan tillämpas, till exempel av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde, nationell säkerhet eller trafiksäkerhet. För att säkerställa allmänhetens acceptans och hållbar utbyggnad bör nätelementen i nät medmycket hög kapacitet ha minimal visuell påverkan.

(19) Å ena sidan skulle hela områden, särskilt i landsbygdsområden, kunna bli utan konnektivitet på grund av att den offentliga sektorns infrastruktur inte medger ellerinte är lämpligför installation av element av nät med mycket hög kapacitet. Å andra sidan finns det kommersiella byggnader som är det enda alternativet för att rymma sådana element. För att säkerställa konnektivitet i avlägsna områdenochglesbefolkade områdenoch överbrygga den digitala täckningsklyftan mellan landsbygdsområdenochtätbebyggdaområden, samtidigt som störningarav privategendom minimeras, och där det inte finns något alternativ till att utveckla nät med mycket hög kapacitet i det berörda området, skulle medlemsstaterna, om vissa särskilda villkor är uppfyllda, kunna föreskriva att ägare av privata kommersiella byggnader i landsbygdsområden eller avlägsna områden bör bevilja operatörer tillträde till sådana byggnader till rättvisa och rimligavillkor och till priser som återspeglar marknadsvillkoren.Denna skyldighet skulle tillämpas endast om samtliga av följande villkor är uppfyllda: Det finns inte något – fast eller mobilt – nät med mycket hög kapacitet av samma typ som det som den som ansöker om tillträde avser att bygga ut i det berörda området och det finns ingen plan för att bygga ut ettsådant nät baserat på den information som samlatsin via den centrala informationspunkten och som är tillgänglig den dag då begäran görs. Det finns ingen tillgänglig befintlig fysisk infrastruktur som ägs eller kontrollerasav nätoperatörer eller offentliga organ som är tekniskt lämplig för att rymma element i nät med mycket högkapacitet i det berörda området.

(20) Tillämpningen av denna förordning bör inte påverka eventuella särskilda skyddsåtgärder som behövs för att säkerställa nationell säkerhet, säkerhet och folkhälsa samt nätsäkerheten och nätens integritet, särskilt kritisk infrastruktur, enligt definitionen i nationellrätt, och för att säkerställa att den huvudsakliga tjänstsom tillhandahålls av en nätoperatörellerett offentligt organ inte påverkas,särskilt när det gäller nät somanvänds för atttillhandahålla dricksvatten. Allmänna bestämmelser i nationell lagstiftning som förbjuder nätoperatörer attförhandla om tillträde till fysisk infrastruktur för företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter skulle dock kunna förhindraatt det skapas en marknad för tillträde till fysisk infrastruktur.Sådana allmänna bestämmelser bör därför avskaffas. Samtidigt bör de åtgärder som fastställs i denna förordning inte hindra medlemsstaterna från att uppmuntra allmännyttiga operatörer att ge tillträde till infrastruktur genom att undanta intäkterna från tillträdet till deras fysiska infrastruktur vid beräkningen av slutanvändaravgifter för deras huvudsakliga verksamhet(er), i enlighet med tillämplig unionsrätt.

(21) För att säkerställa rättssäkerhet och undvika en oproportionell börda för nätoperatörer till följd av samtidig tillämpning av tvåolika system för tillträde tillsamma fysiska infrastruktur, bör fysisk infrastruktur som omfattasav tillträdesskyldigheter som införts av nationella regleringsmyndigheter enligt direktiv (EU) 2018/1972 eller tillträdesskyldigheter som följer av tillämpningen av unionens regler om statligt stöd inte omfattas av de tillträdesskyldigheter som fastställs i denna förordning, så länge sådana tillträdesskyldigheter kvarstår. Denna förordning bör dock vara tillämplig när en nationell regleringsmyndighet har infört en tillträdesskyldighet enligt

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 5/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

direktiv (EU)2018/1972som begränsaranvändningen av denberördafysiskainfrastrukturen. Detta kan tillexempel inträffa när en operatör som planerar att ansluta basstationer begär tillträde till befintlig fysisk infrastruktur som omfattas av tillträdesskyldigheter på marknaden för tillträde till särskild kapacitet i grossistledet i den mening som avses i kommissionens rekommendation (EU) 2020/2245( ).

(22) För att säkerställa proportionalitetoch bevara investeringsincitamenten bör en nätoperatör eller ett offentligt organ ha rätt att vägra tillträde till specifik fysiskinfrastruktur av objektiva och motiverade skäl. I synnerhet kan enfysisk infrastruktur för vilken tillträde har begärts vara tekniskt olämplig på grund av särskilda omständigheter, eller på grund av brist på tillgängligt utrymme eller framtida behov av utrymme som är tillräckligt påvisbara, till exempel i allmänt tillgängliga investeringsplaner. För att undvika eventuell snedvridning av konkurrensen eller eventuellt missbruk av villkoren för att vägra tillträde bör en sådan vägran vederbörligen motiveras och grundas på objektiva och detaljerade skäl.Sådana skälskulle till exempelinte anses vara objektivaom ettföretag som tillhandahållereller som harauktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät har byggt ut fysisk infrastruktur tack vare samordning av bygg- och anläggningsprojekt med en annan nätoperatör än en operatör av elektroniska kommunikationsnät och vägrar att beviljatillträde pågrundav en påståddbristpå utrymme för att rymma element av nät med mycket hög kapacitet till följd av beslut som fattats av det företag som står under dess kontroll. I ett sådant fall kan snedvridning av konkurrensen uppstå omdet inte finns några andra nät med mycket högkapacitet i det område som potentiellt berörs av begäran om tillträde. Under särskilda omständigheter kan gemensam användning av infrastruktur äventyra säkerheten eller folkhälsan, nätens integritet och nätsäkerheten, inbegripet säkerheten i kritisk infrastruktur,eller äventyra tillhandahållandet av de tjänstersom främst tillhandahålls via samma infrastruktur. Om nätoperatören redan tillhandahåller passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät som skulle tillgodose behoven hosden som ansöker om tillträde, såsom tillträde till svartfiber eller fiber, kan tillträdet till den underliggande fysiska infrastrukturen ha negativ ekonomisk inverkan på nätoperatörens affärsmodell ochinvesteringsincitament,och därmed hindraen snabb utbyggnad av nätmedmycket hög kapaciteti landsbygdsområden och avlägsna områden.Denna förordninghindrar inte medlemsstaterna från att begränsa villkoren för att vägra tillträde på grundval av att det finns ett alternativt erbjudande om tillträde till svartfiber eller fiber, om sådana produkter påden relevantamarknaden inte skulle utgöra en genomförbar alternativ metod för passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska kommunikationsnät. En ineffektiv duplicering av nätelement i nät med myckethögkapacitetsom äventyrarinitiala investeringar och investeringsplaner börundvikas, särskilt i landsbygdsområden, där det kanske inte är ekonomiskt lönsamt med mer än ett nät med mycket hög kapacitet, utan att detta påverkar tillämpningen av direktiv 2002/77/EG, förutsatt att resultatet av ett sådant beslut förblir förenligt med principen om likabehandling. Vid bedömningen av huruvida villkoren för sådana alternativa metoder för fysiskttillträde i grossistledet är rättvisa och rimliga bör hänsyn bland annat tas till den underliggande affärsmodellen för det företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät och som beviljar tillträde samt till behovet av att undvika varje förstärkning av endera partens betydande inflytande på marknaden, och huruvida den som tillhandahåller tillträde binder eller kombinerar detta tillträde med tjänster som inte är absolut nödvändiga.

(23) För att bevara investeringsincitament och undvika negativa och oavsiktliga ekonomiska konsekvenser för affärsmodellenför den operatör som är förstmed attbygga ut fibernättill fastigheter, särskilt i landsbygdsområden, kan medlemsstaterna, om en liknande grund för avslag redan tillämpas i nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, när ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät söker tillträde till det enda fibernät som finns i dess måltäckningsområde, föreskriva att den som tillhandahåller tillträde kan vägra tillträde till sin fysiskainfrastruktur om denna på rättvisa ochrimliga villkor tillhandahåller en genomförbar alternativ metod för aktivt tillträde i grossistledet som är lämplig för tillhandahållande av nät med mycket hög kapacitet. Ettsådant aktivt tillträde i grossistledet bör för den begärande operatören säkerställa tillgången till nät medmycket hög kapacitet och möjligheten att tillhandahålla tjänster med den kvalitet och de egenskaper som är inneboende i nät med mycket hög kapacitet och som är jämförbara med passivt tillträde, exempelvis tillträde till svartfiber ellerfiber, när det gäller möjliga kvalitets- eller tjänsteegenskaper. Dessutom bör dessa genomförbara alternativa metoder för aktivt tillträde i grossistledet tillhandahållas på en icke-diskriminerande och öppen grund. För detta ändamål bör den operatör som tillhandahåller tillträde till andra

(10) Kommissionens rekommendation (EU)2020/2245 av den 18december 2020 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom områdetelektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådetsdirektiv (EU) 2018/1972 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, 18.12.2020, C(2020) 8750(EUT L 439, 29.12.2020, s. 23).

6/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

operatörer tillämpa likvärdiga villkor under likvärdiga förhållanden och tillhandahålla tjänster och information till andra operatörer på samma villkor och av samma kvalitet som operatören tillhandahåller med avseende på sina egna, eller sina dotterbolags eller partners, tjänster i syfte att garantera likabehandling och erbjuda likamöjligheter för alla operatörer, inbegripetden tillhandahållande operatören.

(24) För att underlätta återanvändning av befintlig fysisk infrastruktur bör nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur, när operatörer begär tillträde inom ett angivet område, erbjuda gemensam användning av sina faciliteter på rättvisaoch rimligavillkor,inbegripet pris, ominte tillträde vägras av objektiva och motiverade skäl. Offentliga organ bör också vara skyldiga att erbjuda tillträde på icke-diskriminerande villkor. Beroende på omständigheterna kan flera aspekter påverka villkoren för beviljandet av sådant tillträde. Sådana faktorer innefattar a) förebyggande skyddsåtgärder som införs för att begränsa den negativa inverkan på nätsäkerheten och nätens integritet, b) särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar i händelse av skador, c) användning av offentligt stöd som beviljatsför byggandetav infrastrukturen,inklusive särskilda villkor kopplade till stödet eller som föreskrivs i nationell rätt i enlighet med unionsrätten, d) förmågan att tillhandahålla infrastrukturkapacitet som uppfyller kraven på allmännyttiga tjänster, och e) restriktioner till följd av nationella bestämmelser som syftar till att skydda miljön, inbegripet att minimera infrastrukturens visuella påverkan för att säkerställa allmänhetens acceptans, samt folkhälsan eller den allmänna säkerheten eller att uppnå samhällsplaneringsmål.

(25) Investeringar i fysisk infrastruktur för allmänna elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter bör direkt bidra till de mål som fastställs i beslut (EU) 2022/2481 och ske utan opportunistiskt beteende. Eftersom nätoperatörer, inbegripet operatörer och allmännyttiga företag, och offentliga organ omfattas av tillträdesskyldigheter bör kriterierna för att fastställa rättvisa och rimliga priser och undvika alltför höga priser bestämmas med beaktande av deras olika situationer och affärsmodeller. Till exempel bör alla som tillhandahåller tillträde ha en realistisk möjlighet atttäckakostnadernaför tillhandahållandet av tillträde till sinfysiskainfrastruktur ocheventuella merkostnader för underhåll och anpassningsom uppstår till följdav tillträde tillsådan infrastruktur. I synnerhet bör alla skyldigheteravseende tillträde till befintligfysisk infrastruktur ellersamordning av bygg- och anläggningsprojekt som åläggs operatörer, inbegripet företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller enbart tillhörande faciliteter,noggrant beakta ett antal faktorer såsom investeringarnas ekonomiska bärkraft baserat på deras riskprofil och behovet av en skälig avkastning på dessa investeringar och eventuella tidsplaner för avkastningen på investeringar. Slutligen bör fastställandet av tillträdespriser säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till de olika affärsmodellernahosde operatörer som i första hand tillhandahåller tillhörande faciliteter och erbjuder fysiskt tillträde till fler än en leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät, medbeaktande av relevant vägledning från kommissionen. Isamband med att nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur fastställer priser och villkor skulle vissa befintliga avtal och kommersiella villkor som överenskommits mellan dem som ansöker om tillträde och dem som tillhandahåller tillträde kunna användas av antingendemsom tillhandahåller tillträde ellerav tvistlösningsorgan som riktmärke för att avgöra ompriser och villkor ärrättvisa ochrimliga, eftersomde återspeglar marknadspriser och marknadsvillkor vid tidpunkten då avtalet ingås. Detta bör inte påverka tvistlösningsorgans bedömning, som bland annat kan beakta att de avtal som parterna lägger fram inte uppfyller de kriterier för prissättning som föreskrivs i denna förordning.

(26) Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur kan sakna tillräckliga resurser,tillräcklig erfarenhet eller nödvändig teknisk kunskap för att inleda förhandlingar med operatörer om tillträde. För att underlätta tillgången till dessa offentliga organsfysiska infrastruktur skulle ett organkunna utses för attsamordna begäranden om tillträde, tillhandahålla juridisk och teknisk rådgivning för förhandlingar om tillträdesvillkor och göra relevant information om sådan fysisk infrastruktur tillgänglig via en central informationspunkt. Samordningsorganet skulle också kunna stödja offentliga organ i utarbetandet av standardavtal och övervaka resultatet av och tidsåtgången för förfarandet för begäran om tillgång. Organet skulle också kunna hjälpa till om det uppstår tvister om tillträde till fysisk infrastruktur som offentliga organ äger eller kontrollerar.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 7/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

(27) För att säkerställa att medlemsstaternas strategier är konsekventa skulle kommissionen, med beaktande av de olikartade förhållandena i medlemsstaterna,i nära samarbete med Organet för europeiska regleringsmyndigheterför elektronisk kommunikation (Berec), kunna ge vägledning omtillämpningen av bestämmelserna om tillträde tillfysisk infrastruktur, inbegripet men inte begränsat till, tillämpningen av rättvisa och rimliga villkor. Synpunkter från intressenter, nationella myndigheter och nationella tvistlösningsorganbör vederbörligen beaktasvidutarbetandet av vägledningen för att i möjligaste mån säkerställa att sådan vägledning inte stör väletablerade principer,är i linje med nationella tvistlösningsorgans processrättsliga bestämmelser,ochinte ärskadligför denfortsatta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Vägledningen bör tahänsyn till nätoperatörernas särdrag och deras affärsmodell.

(28) Operatörerna bör på begäran ha tillgång till minimiinformation om fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt på det område som omfattas av utbyggnaden. Detta kommer att göra det möjligt för dem att effektivt planera utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa den effektivaste användningen av befintlig fysisk infrastruktur som lämpar sig för utbyggnad av sådana nät och planerade bygg- och anläggningsprojekt. Denna minimiinformation är en förutsättning för att bedöma möjligheterna för användning av befintlig infrastruktur eller samordna planerade bygg- och anläggningsprojekt i ett visst område samt för att begränsa skadorna på befintlig fysisk infrastruktur. Med tanke på antalet intressenter som omfattar offentligt och privat finansierade bygg- och anläggningsprojekt, beroende på vad som är tillämpligt, samt befintlig eller planerad fysisk infrastruktur och föratt underlätta tillgångentill denna information översektorer och gränser bör nätoperatörer och offentliga organ som omfattas av öppenhetskrav omgående och inom tidsfristen göra sådan uppdaterad minimiinformation tillgänglig via en central informationspunkt. Detta kommer att förenkla hanteringen av begäranden omtillgångtill sådaninformation ochgöra det möjligt för operatörerna attuttrycka sittintresse av attfå tillgång till fysisk infrastruktur eller samordna bygg- och anläggningsprojekt, för vilka tidsaspekten är avgörande. Minimiinformationen om planerade bygg- och anläggningsprojekt bör göras tillgänglig via en central informationspunkt så snart informationenär tillgänglig för den berörda nätoperatören och, under alla omständigheteroch när tillstånd krävs, senast två månader innan tillståndsansökan först lämnas in till de behöriga myndigheterna. Nätoperatörer och offentliga organ som omfattas av öppenhetskrav kan proaktivtoch på frivillig basis utvidga den minimiinformation som görs tillgänglig så att den omfattar ytterligare egenskaper, såsom, när det gäller befintlig fysisk infrastruktur, i fall då medlemsstaternas inte kräver sådan, information om den fysiska infrastrukturens nyttjandegrad, om sådan finns tillgänglig, eller vägledande information om tillgången till svartfiber.

(29) Minimiinformationen bör omgående göras tillgänglig via den centrala informationspunkten på proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor,så att operatörerna kan lämna in sin begäran om information. Dencentrala informationspunkten kan bestå av ettarkiv medinformation i elektroniskt format, där information kan nås eller göras tillgänglig och en begäran kan göras online med hjälp av digitala verktyg, såsom webbsidor,digitala applikationer och digitala plattformar. Den information som görs tillgänglig får begränsas för att säkerställa nätsäkerheten och nätens integritet, särskilt för kritisk infrastruktur eller nationell säkerhet, eller för att skydda legitima drifts- och affärshemligheter. Den centrala informationspunkten behöver inte vara värd för informationen under förutsättning att den säkerställeratt den tillhandahåller sammankoppling medandra digitala verktyg, såsom webbportaler, digitalaplattformar, databaser ellerdigitala applikationer, där informationen lagras.Olikamodellerför en och samma centrala informationspunkt kan därför övervägas. Den centrala informationspunkten kan tillhandahålla ytterligare funktioner, såsom tillgång till ytterligare information eller stöd vid behandlingen av en begäran om tillträde tillbefintlig fysisk infrastruktur eller om samordning av bygg- och anläggningsprojekt.

(30) Om begäran är rimlig,i synnerhet om så krävs för att dela befintlig fysisk infrastruktur eller samordna bygg- och anläggningsprojekt, bör operatörerges möjlighetattgenomföra undersökningar påplatsochbegära information om planerade bygg- och anläggningsprojekt på öppet redovisade, proportionella och icke-diskriminerande villkor och utan att det påverkar de skyddsåtgärder som antagits för att säkerställa nätsäkerheten och nätens integritet, skyddet av konfidentialiteten samt drifts- och affärshemligheter.

(31) Avanceradinsyn i planerade bygg- och anläggningsprojekt via centrala informationspunkter bör uppmuntras.Detta kan göras genom att operatörerna omdirigeras till sådan information när den finns tillgänglig. Insynen kan också upprätthållas genom att tillståndsansökningar görs beroende av att information om planerade bygg- och anläggningsprojekt först görs tillgänglig via en central informationspunkt.

8/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

(32) Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fördela funktionerna för de centrala informationspunkterna till mer än ett behörigt organ bör inte påverka deras förmåga att effektivt fullgöra dessa uppgifter. Om mer än en central informationspunkt inrättas i en medlemsstat bör en enda nationell digital ingångspunkt som består av ett gemensamt användargränssnitt säkerställa smidig åtkomst till alla centrala informationspunkter på elektronisk väg.Den centrala informationspunkten bör vara helt digitaliserad och ge enkel tillgång till relevanta digitala verktyg. Detta skulle göra det möjligtför nätoperatöreroch offentliga organ att utöva sina rättigheter och uppfylla de skyldigheter som fastställs i denna förordning, vilket inbegriper snabb tillgång till minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, elektroniska administrativa förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätter samt information om tillämpliga villkor och förfaranden. Som en del av denna minimiinformation bör den centrala informationspunkten ge tillgång till georefererad information om var befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt är belägna. För att underlätta sådan tillgång bör medlemsstaterna tillhandahålla automatiserade digitala verktyg för inlämning av georefereradinformation och konverteringsverktyg till de understödda dataformaten. Sådana verktyg skulle kunna göras tillgängliga för de nätoperatörer och offentliga organ som ansvarar för att tillhandahålla denna information viaden centrala informationspunkten.Om georefererade lokaliseringsuppgifterär tillgängligavia andra digitala verktyg, såsom Inspire-geoportalenenligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG(11), skulle den centrala informationspunkten dessutom kunna ge användarvänlig tillgång till denna information.

(33) För att säkerställa proportionalitet och säkerhet kan kravet att göra information om befintligfysisk infrastruktur tillgänglig via en central informationspunkt frångåsav samma skäl som de som motiverar ett avslag på en begäran om åtkomst. Dessutom kan tillgängliggörande av information om befintlig fysisk infrastruktur via en central informationspunkt i mycket specifika fall vara betungande eller oproportionellt för nätoperatörer och offentliga organ. Detta kan till exempelvara falletnärkartläggningenav relevanta tillgångarännu inte är tillgänglig och när det skulle vara mycket kostsamt eller där begäranden om tillträde förväntas vara mycket få i vissa områden i en medlemsstat eller medavseende påvissspecifik fysiskinfrastruktur. Om det på grundvalav enkostnads-nyttoanalys förefaller oproportionellt atttillhandahålla information bör nätoperatörer och offentliga organ inte vara skyldiga att göra sådan information tillgänglig.Medlemsstaterna bör genomföra ensådan kostnads-nyttoanalys efter samrådmed intressenter om efterfrågan på tillträde till befintlig fysisk infrastruktur, och analysen bör uppdateras regelbundet. Samrådsprocessen och dess resultat bör göras tillgängliga för allmänheten via en central informationspunkt.

(34) För att säkerställa enhetlighet bör de behöriga organ som utför en central informationspunkts funktioner, de nationella regleringsmyndigheter som fullgör sina uppgifter enligt direktiv (EU) 2018/1972 eller andra behöriga myndigheter, såsom nationella, regionala eller lokala myndigheter med ansvar för fastighetsregister eller genomförandet av direktiv 2007/2/EG, beroende på vad som är lämpligt, samråda och samarbeta med varandra. Syftet med ett sådant samarbete bör vara att minimera ansträngningarna för att uppfylla öppenhetskraven för nätoperatörer och offentliga organ,inbegripet företag som anses ha betydande inflytande på marknaden (significant market power, SMP) (SMP-operatörer), för att göra information om deras fysiska infrastruktur tillgänglig. Om det behövs annan data avseende SMP-operatörens fysiska infrastruktur bör detta samarbete leda till att användbara sammanlänkningar och synergier upprättas mellan den SMP-relaterade databasen och den centrala informationspunktenoch proportionell gemensam praxisför datainsamlingoch tillhandahållande av dataför att leverera resultat som är lätta att jämföra. Samarbetet bör också syfta till att underlätta tillgången till information om fysisk infrastruktur, mot bakgrund av nationella förhållanden. Om lagstadgade skyldigheter ändras eller upphävs bör de berördaparterna kunna komma överens om de bästa lösningarna för attanpassa insamlingen och tillhandahållandet av data om fysisk infrastruktur till de nyligen tillämpliga lagstadgade kraven.

(35) Medlemsstaterna bör kunna besluta att öppenhetskravet vid samordning av bygg- och anläggningsprojekt inte ska tillämpas på typerav bygg- och anläggningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skäl som rör nationell säkerhet enligt vadsom fastställts av medlemsstaterna. Offentliga organ som äger eller kontrollerarfysisk infrastruktur och nätoperatörer bör kunna besluta att öppenhetskravet vid samordning av bygg- och anläggningsprojekt inte ska gälla för typer av bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning och för de nödsituationer som identifierats av medlemsstaterna. Detta kan vara fallet för bygg- och anläggningsprojekt som utförs om en risk för fara för allmänheten har uppstått till följd av processer som verkar nedbrytande på

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s.1).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 9/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

anläggningsarbeten och tillhörande anläggningar, vilka orsakas av destruktivanaturliga ellermänskliga faktorer,och som behövs för att göra demsäkra eller för att riva dem. Av öppenhetsskäl bör medlemsstaterna göra de typer av bygg- och anläggningsprojekt som omfattas av dessa omständigheter tillgängliga via en central informationspunkt.

(36) Föratt säkerställa betydande besparingar och minimeraolägenheternai det område som påverkasav utbyggnaden av nya elektroniska kommunikationsnät bör det varaförbjudetmedregleringsbegränsningar vilka somen allmän regel förhindrar att nätoperatörer förhandlar om avtal omsamordning av bygg- och anläggningsprojektför utbyggnad av nät medmycket hög kapacitet. Om bygg- och anläggningsprojekt inte finansieras med offentliga medel bör denna förordning inte påverka nätoperatörernas möjligheter att ingå överenskommelser om samordning av bygg- och anläggningsprojekt i enlighet med sinaegna investeringsplaner och affärsplaner och vid den tidpunkt de väljer.

(37) Medlemsstaterna bör maximera resultaten av bygg- och anläggningsprojekt som helt eller delvis finansieras med offentliga medel, genom att utnyttja de positiva externa effekterna av dessa arbeten inom olika sektorer och säkerställa lika möjligheteratt dela tillgänglig och planerad fysisk infrastruktur för attbyggaut nät med mycket hög kapacitet. Huvudsyftet med bygg- och anläggningsprojekt som finansieras med offentliga medel bör inte påverkas negativt. Snabba och rimliga krav på samordning av utbyggnaden av element av nät med myckethögkapacitet bör dock tillgodoses av den nätoperatör som utför de berörda bygg- och anläggningsprojektendirekt eller indirekt, till exempel genom en underleverantör, på proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor. Till exempel bör den begärande operatören täcka eventuella ytterligare kostnader, inbegripet sådana som orsakas av förseningar, och göra så få ändringar som möjligt av de ursprungliga planerna. Sådana bestämmelser bör inte påverka medlemsstaternas rätt att reservera kapacitet för elektroniska kommunikationsnät ens om specifika begäranden saknas. Detta skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att tillgodose den framtida efterfrågan på fysisk infrastruktur för att maximera värdet av bygg- och anläggningsprojekt eller vidtaåtgärder som ger liknande rättigheter för operatörer av andra typer av nät, såsom transport, gas eller el, att samordna bygg- och anläggningsprojekt.

(38) I vissa fall, särskilt när det gäller utbyggnad i landsbygdsområden, avlägsna områden eller områden med låg befolkningstäthet, kan skyldigheten attsamordna bygg- och anläggningsprojekt äventyra den ekonomiskabärkraften för utbyggnaden och på sikt avskräcka från investeringar som görs på marknadsvillkor. En begäran till ett företag som tillhandahåller eller som harauktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniskakommunikationsnät om samordning av bygg- och anläggningsprojekt skulle därförkunna anses varaorimlig undersärskildaomständigheter. Så skulle kunna vara fallet särskilt om detbegärande företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät inte har meddelat sin avsikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i området, som en ny utbyggnad, en uppgradering eller en utvidgning av ett nät, och det har funnits en prognoseller inbjudan atttillkännage en avsikt attbygga utnät medmycket hög kapacitet i utsedda områden (enligt artikel22i direktiv (EU) 2018/1972) ellerett offentligt samrådenligt unionensregler om statligt stöd. Omfler än en av dessa prognoser, inbjudningar och/elleroffentliga samråd harägtrum bör endast avsaknadenav intresseanmälan vid det senaste tillfället, som omfattar den period under vilken begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt görs, beaktas. För att säkerställa möjligheten att i framtiden få tillträde till den utbyggda infrastrukturen bör det företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät som utför bygg- och anläggningsprojekten garantera att det kommer att bygga ut fysisk infrastruktur med tillräcklig kapacitet, med beaktande av de kapacitetskrav som ställts av det företag som begärt samordningav bygg- och anläggningsprojektoch de riktlinjersom Berec tillhandahålleri nära samarbete med kommissionen. Detta påverkar inte tillämpningen av de regler och villkor som är knutna till tilldelningen av offentliga medel och tillämpningen av reglerna om statligt stöd.

(39) Medlemsstaterna bör kunna besluta att inte tillämpa bestämmelserna i denna förordning om samordning av byggoch anläggningsprojekt, inbegripet öppenhet, på bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning, till exempel i fråga om värde, storlek eller varaktighet. Detta kan till exempelgälla bygg- och anläggningsprojekt som varar mindre än ett visst antal timmar, använder minimalt påverkande teknik såsom microtrenching eller är av brådskande karaktär.

(40) För att säkerställa att strategierna är konsekventa bör Berec, med beaktande av de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, i nära samarbete med kommissionen,senast 18 månader från dagen för ikraftträdande av denna förordning tillhandahålla vägledning om tillämpningen av bestämmelserna om samordning av bygg- och anläggningsprojekt.

10/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

(41) Effektiv samordning kan bidra till att minska kostnader och förseningar samt avbrott i utbyggnaden, som kan orsakasav problem på plats. Ettexempeldärsamordning av bygg- och anläggningsprojektkan ge tydliga fördelarär sektorsövergripande projekt inom, men inte begränsat till, transeuropeiska energinät (TEN-E) och transeuropeiska transportnät (TEN-T), exempelvis för att bygga ut 5G-korridorer längs transportleder, såsom väg, järnväg och inre vattenvägar. Dessa projekt kan ofta också kräva samordning av utformningen eller gemensam utformning som bygger på tidigt samarbete mellanprojektdeltagarna. Som ett ledi den gemensamma utformningenkan de berörda parterna i förväg komma överens omhurdenfysiskainfrastrukturen skabyggasut och vilkenteknik och utrustning som ska användas, innan bygg- och anläggningsprojekten samordnas. Begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt bör därför lämnas in så snart som möjligt.

(42) Ett antal olika tillstånd för utbyggnad av delar av elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter kan vara nödvändiga för att skydda unionens och medlemsstaternas allmänna intressen. Dessa kan omfatta grävning, byggande, stadsplanering, miljötillstånd och andra tillstånd samt ledningsrätter. Antalet tillstånd och ledningsrätter som krävs för utbyggnad av olika typer av elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter och utbyggnadenslokala karaktärkan innebära tillämpning av olikaförfarandenochvillkor,vilket kan orsakasvårigheter vid nätutbyggnaden.För attunderlätta utbyggnaden bör därför alla reglerom villkor och förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätter strömlinjeformas och vara konsekventapå nationell nivå i möjligaste mån, samtidigt som varje behörig myndighets rätt att vara involverad och bibehålla sina beslutsbefogenheter i enlighet med subsidiaritetsprincipen bevaras. De relevanta behöriga myndigheterna bör göra informationen om de förfaranden och allmänna villkor som är tillämpliga på beviljandet av tillstånd för bygg- och anläggningsprojekt samt ledningsrätter tillgänglig via centrala informationspunkter. Detta kan minska komplexiteten och öka effektiviteten och öppenheten för alla operatörer, särskilt nya och mindre operatörer som inte är verksamma inom området. Dessutom bör operatörerna ha rätt att lämna in sina ansökningar om tillstånd och ledningsrätter i elektroniskt format via en centralinformationspunkt. Dessa företag bör också kunna hämta information i elektroniskt format om status för sina ansökningar och om huruvida de har beviljats eller avslagits.

(43) Tillståndsförfaranden bör inte utgöra omotiverade hinder för investeringar eller skada den inre marknaden. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att ett beslut omhuruvida tillstånd ska beviljasför utbyggnad av elementav nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter görs tillgängligt inom fyra månader från dagen för mottagandet av en tillståndsansökan eller den tidsfristsom fastställtsenligt nationell rätt, beroende på vilkenperiod som är kortast. Medlemsstaterna uppmuntras att införa bestämmelser i sin nationella lagstiftning så att behöriga myndigheter kan beviljaeller neka tillstånd snabbare änvadsom krävs enligt lag.Detta påverkar inte tillämpningen av andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställtsförett korrektgenomförande av förfarandetoch somär tillämpliga på tillståndsförfarandet i enlighet mednationell rätt eller unionslagstiftning.De behörigamyndigheterna bör inte begränsa, hindra eller göra utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter ekonomiskt mindre attraktiv. I synnerhet bör de inte hindra förfarandenför beviljande av tillstånd och ledningsrätt från att, där så är möjligt, löpa parallellt eller kräva att verksamhetsutövarnaerhålleren typ av godkännande innan de kan ansökaom andra typer av tillstånd. De behörigamyndigheternabör motivera varje vägranattbevilja tillstånd eller ledningsrätterinom ramen för sin behörighet, på grundval av objektiva, öppetredovisade, icke-diskriminerande och proportionella villkor.

(44) För att undvika onödiga förseningar bör de behöriga myndigheterna avgöra om tillståndsansökan är fullständig inom 20 arbetsdagar från dagen för mottagandet.Om den behöriga myndigheten konstaterar att tillståndsansökan inte är fullständig bör den uppmana sökanden att lämna eventuella uppgifter som saknas inom den perioden. Av skäl som rör likabehandling och öppenhet bör de behöriga myndigheterna kunna betraktatillståndsansökningar för bygg- och anläggningsprojekt som ogiltiga om den minimiinformation som krävs enligt denna förordninginte har gjorts tillgänglig via en central informationspunktsenast två månader innanden första tillståndsansökan lämnasin till de behörigamyndigheterna. Om det utöver tillstånd krävs ledningsrätterför utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet bör de behöriga myndigheterna, genom undantag frånartikel 43i direktiv (EU) 2018/1972, bevilja sådana ledningsrätter inom fyra månader från dagen för mottagandet av ansökan, utomvid expropriation. Andra ledningsrätter som inte behövs i samband med tillstånd för bygg- och anläggningsprojekt bör fortsätta att beviljas inom sex månader i enlighet med artikel 43 i direktiv (EU)2018/1972.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 11/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

(45) Föratt påskynda utbyggnaden av nätmedmycket hög kapacitet och samtidigt minska denadministrativa bördanför myndigheter som beviljar tillstånd bör vissa typer av bygg- och anläggningsprojekt, såsom småskaliga bygg- och anläggningsprojekt, inte kräva förhandstillstånd. Av öppenhets- och rättssäkerhetsskäl bör medlemsstaterna identifiera dessa typer av projekt och göra denna information tillgänglig via en central informationspunkt. Undantagen från tillståndsförfaranden skulle kunna tillämpas på olika kategorier av infrastruktur (såsom master, antenner, stolpar och underjordiska ledningar) på vissa angivna villkor.De skulle också kunna tillämpas på tekniska uppgraderingar av befintliga anläggningar, underhållsarbeten och småskaliga bygg- och anläggningsprojekt, såsom microtrenching. Tillstånd bör fortfarande krävasför småskaliga bygg- och anläggningsprojekt som avser utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller av skäl som rör allmän säkerhet, försvar, miljö eller folkhälsa eller för att skydda säkerheten i kritisk infrastruktur. Medlemsstaterna bör av öppenhetsskäl identifiera dessa kategorier och offentliggöraundantagen via encentral informationspunkt. De behöriga myndigheterna behöver minimiinformation för att kunna bedöma om de planerade projektenomfattas av undantagen, till exempelinformation om projektens start och varaktighet. Därför bör medlemsstaterna kunna kräva att operatören i fråga underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsiktatt inleda bygg- och anläggningsprojektgenomen förklaring medminimiinformation.

(46) För attsäkerställa att förfarandena för att bevilja sådana tillstånd slutförsinom rimliga tidsfrister, i enlighet med viss ny och god administrativ praxis på nationell nivå, är det nödvändigt att utarbeta principer för administrativ förenkling.Detta börblandannat omfatta enbegränsningav skyldighetenatt ansöka omförhandstillstånd tillfalldär det är nödvändigt och införande av ett tyst godkännande från de behöriga myndigheterna efter en viss tid. Medlemsstaterna bör kunna göra undantag från bestämmelsen om tyst godkännande om de geroperatören tillgång till ett alternativt rättsmedel för denbehöriga myndighetens bristande efterlevnad av den tidsfrist för utfärdande av ett beslut om tillståndsansökan som anges i unionsrätteneller nationell rätt. Ettsådant alternativt rättsmedel bör innefatta antingen en mekanism som gör det möjligt för operatören att begära ersättning för skada till följd av förseningen i förfarandet, elleren möjlighet att hänskjutaärendettill en domstol elleren tillsynsmyndighet, och bör på operatörens begäran föregås av ett möte med den behörigamyndigheten. Medlemsstaterna bör dessutom kunna behålla eller införa ettförenklat tillståndsförfarande för kommunikationsförfaranden som kan finnas enligt nationell rätt ochsom är tillämpligt påutbyggnad av alla element av nät medmycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Om medlemsstaterna gör undantag från tillämpningen av bestämmelsen om tyst godkännande börde säkerställa att ett förlikningsmöte anordnas, tillsammans med och utan attdet påverkar tillämpningen av de alternativa rättsmedel som de tillhandahåller, omoperatören ellerdenbehöriga myndigheten begär detta.Mötetbör anordnas utanonödigt dröjsmål i syfte att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndet. Mötet kommer särskilt att ge tillfälle att identifieraeventuell ytterligare informationochmöjligajusteringarav projektet,närså är lämpligt med deltagande av andra berörda parter eller relevanta myndigheter. Medlemsstaterna kan fortfarande införa eller behålla andra alternativa åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna iakttar tidsfristen för att bevilja eller neka tillstånd.

(47) Föratt underlätta utbyggnaden av elementav nät med myckethögkapacitetbör alla avgifterför etttillstånd,förutom ledningsrätter, begränsas till de administrativa kostnaderna i samband med behandlingen av tillståndsansökan i enlighet med de principer som fastställs i artikel 16 i direktiv (EU) 2018/1972. När det gäller ledningsrätter är artiklarna 42 och 43 i direktiv (EU) 2018/1972tillämpliga.

(48) För att uppnå de mål som anges i beslut(EU) 2022/2481 krävs att alla slutanvändare vid fasta anslutningspunkter senast 2030 täcks av ett gigabitnät fram till nätanslutningspunkten och att alla befolkade områden täcks av nästa generations trådlösa höghastighetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G, i enlighet med principen om teknikneutralitet. Tillhandahållandet av gigabitnät till slutanvändaren bör underlättas, särskilt genom fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader. Dragning av minikanaleri sambandmeduppförandetav en byggnad medförendast begränsade tilläggskostnader, medan det kan utgöra en betydande del av kostnadenför utbyggnaden av ettgigabitnät att förse byggnader med gigabitinfrastruktur. Därför bör alla nya byggnader eller byggnader som genomgår större renovering utrustas med fysisk infrastruktur och fiberledningar i byggnaden, vilket gör det möjligt för slutanvändarna att ansluta sig till gigabithastigheter, under förutsättning att det inte på ett oproportionerligt sätt ökar kostnaderna för renoveringsarbetena och om det är tekniskt genomförbart. Nya flerfamiljshus och flerfamiljshus som genomgår större renoveringar bör också utrustas med en accesspunkt som är lättillgänglig för

12/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

ett eller flera företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät, under förutsättning att det inte på ett oproportionerligt sätt ökar kostnaderna för renoveringsarbetena och att det är tekniskt genomförbart.Byggföretag bör dessutom sörja för att tomma kabelrör tillhandahålls från varje bostadsenhet till accesspunkten i eller utanför ettflerfamiljshus som möjliggör anslutningar fram till nätanslutningspunkterna, eller, i de medlemsstater där nätanslutningspunkten i enlighet mednationell rätt placeras utanför den specifika platsen för slutanvändarens lokaler, fram till den fysiska punkt där slutanvändaren ansluter sig till det allmänna nätet. Större renoveringar av befintliga byggnader i slutanvändarens lokaler för att förbättra energiprestandan enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU ( ) ger också möjlighet till modernisering genomatt utrusta dessa byggnader med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, fiberledningar i byggnaden och, för flerfamiljshus, en accesspunkt för byggnaden.

(49) En accesspunkt kan vara särskilt användbar för enoperatör för att få tillträde tillen byggnad, särskilt när det gäller flerfamiljshus, eftersom den fysiska punkten kan samla ledningarna som kopplar samman specifika slutanvändarlokaler. För att öka konkurrensen genom att göra det möjligt för fler än ett företag att betjäna slutkunder är det viktigt att fler än en operatör utan överdriven ansträngning lätt kan nå accesspunkter för nya flerfamiljshus och flerfamiljshus som genomgår större renoveringsarbeten.

(50) Bestämmelserna om fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader, accesspunkt och fiberledningar i byggnaden utesluter inte förekomsten av annan typ av teknik inom samma fysiska infrastruktur i byggnaden. Dessa bestämmelser bör inte påverka rätten för byggnadsägare att utrusta byggnaden med ledningar i byggnaden utöver fiber, med ytterligare fysisk infrastruktur i byggnaden som kan hysa ledningar utöver fiber eller andra element i elektroniska kommunikationsnät.

(51) Kostnaden för att utrusta en byggnad med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, en accesspunkt eller fiberledningar i byggnaden kan anses vara kostnadsmässigt oproportionerlig, närmare bestämt för nya enfamiljshus eller byggnader som genomgår större renoveringsarbeten. Detta kan grundas på objektiva grunder, såsom skräddarsydda kostnadsberäkningar, ekonomiska skäl kopplade tillplatsen, bevarande av kulturarvet eller miljöskäl (till exempel för särskilda kategorier av monument).

(52) Potentiella köpare och hyresgäster skulle dra fördel av att man identifierar byggnader som är utrustade med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden,en accesspunkt för byggnaden och fiberledningar i byggnaden och som därför har betydande kostnadsbesparingspotential. Byggnadernas fiberberedskap bör också främjas. Byggnader som är utrustade med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, en accesspunkt och fiberledningar i byggnaden bör därför ha rätt att, på frivillig basis och i enlighet med de förfaranden som fastställs av medlemsstaterna, erhålla märkningen ”fiberfärdig” (fibre-ready), om medlemsstaterna har valtatt införa en sådan märkning.

(53) Företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät som bygger ut gigabitnät i ett visst område skulle kunna uppnå betydande stordriftsfördelar omde kunde terminera sitt nät vid accesspunkten genom att använda befintlig fysisk infrastruktur och återställa det påverkade området. Detta bör varamöjligtoavsett om enabonnent har uttryckt ettintresse för tjänstenvidden tidpunkten och förutsatt att inverkan på den privata egendomen minimeras, utan otillbörligt ingrepp i äganderätten. När nätet termineras vid accesspunkten är det möjligt att ansluta ytterligare en kund till betydligt lägre kostnad, särskilt via tillträde till ettfiberfärdigt vertikalt segment inuti byggnaden, om ettsådant redan finns. Detta mål uppfylls ävenom själva byggnaden redan är utrustad med ettgigabitnät till vilket tillträde tillhandahållsalla leverantörer av allmänna kommunikationsnät med en aktiv abonnent i byggnaden på öppet redovisade, proportionella och ickediskriminerande villkor. Detta kan vara fallet framför allt i medlemsstater som har vidtagitåtgärder enligt artikel44

(12) Europaparlamentetsochrådets direktiv 2010/31/EU av den 19maj 2010 om byggnadersenergiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 13/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

i direktiv (EU) 2018/1972. De företag som tillhandahållereller somhar auktorisationför att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät bör i möjligaste mån avlägsna elementen i sitt nät, tillexempel föråldrade kablar och utrustning, och återställa det påverkade området när avtalet med abonnenten sägs upp.

(54) För att bidra till att säkerställa tillgången till gigabitnät för slutanvändare bör nya byggnader och byggnader som genomgått större renoveringutrustas med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, fiberledningar i byggnaden och, när det gäller flerfamiljshus, en accesspunkt. Medlemsstaterna bör ha en viss mån av flexibilitet vad gäller uppnåendet av detta. Denna förordning syftar därför inte till att harmonisera reglerna om relaterade kostnader, inbegripet täckning av kostnaderna för att utrusta byggnader med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden, fiberledningar i byggnaden och en accesspunkt.

(55) Ienlighet med subsidiaritetsprincipen och för att ta hänsyntill nationella förhållanden bör medlemsstaterna antade standarder eller tekniska specifikationer som är nödvändiga för att utrusta nya byggnader eller byggnader som genomgår större renovering med fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, samt utrusta nya flerfamiljshus, eller flerfamiljshus som genomgått större renovering, med en accesspunkt. Dessa standarder eller tekniska specifikationer bör åtminstone innehålla specifikationer för byggnadens accesspunkt, specifikationer för fibergränssnitt, specifikationer för kablar, specifikationer för uttag, specifikationer för rör eller mikrokanaler, tekniska specifikationer som behövs för att förhindra störningar av elektriska kablar och minsta böjningsradie. Medlemsstaterna bör säkerställa efterlevnad av dessa nödvändiga standarder eller tekniska specifikationer. För att visa en sådan överensstämmelse bör medlemsstaterna fastställa förfaranden, som skulle kunna inbegripa inspektioner på plats av byggnaderna ellerav ett representativt urval av dem. För att undvikaökad byråkrati i samband med de förfaranden som inrättas genom denna förordning bör medlemsstaterna dessutom ta hänsyn till de förfarandekrav som tillämpas påförfarandeni enlighet med direktiv 2010/31/EU och bör, i tillämpliga fall, överväga möjligheten att göra det möjligt att tillsammans inleda båda ansökningsförfarandena.

(56) Med tanke på de sociala fördelarna med digital inkludering och med beaktande av de ekonomiska aspekterna av utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, där det varken finns befintlig passiv eller aktiv fiberfärdig infrastruktur som betjänar slutanvändarnas lokaler eller några alternativ för tillhandahållande av nät med mycket hög kapacitet till en abonnent, bör alla leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att terminera sina nät i privata lokaler på egen bekostnad, under förutsättning att inverkan på privat egendom minimeras och utan otillbörligt ingrepp i äganderätten, till exempel genom att man om möjligt återanvänder befintlig fysisk infrastruktur som finns tillgänglig i byggnaden eller säkerställer ett fullständigt återställande av de påverkade områdena.

(57) Ansökningar om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader bör omfattas av denna förordning, medan en begäran om tillträde till fiberledningar i byggnader ska omfattas av direktiv (EU) 2018/1972.

(58) För att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt, samtidigt som hänsyn tas till de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, bör Berec, i nära samarbete med kommissionen, inom 18 månader från den dag då denna förordning träder i kraft offentliggöra riktlinjer om villkoren för tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader, inbegripet om tillämpningen av rättvisa och rimliga villkor,och de kriterier som de nationella tvistlösningsorganen bör följa vid tvistlösning. Synpunkter från intressenter och i synnerhet nationella tvistlösningsorgan bör vederbörligen beaktas vid utarbetandet av riktlinjerna för att säkerställa att sådana riktlinjer inte skulle störa väletablerade principer, skulle vara i linje med nationella tvistlösningsorgans förfaranderegler och inte skulle vara skadliga för ytterligare utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Med tanke på den flexibilitet som medlemsstaterna får vid tillämpningen av dessa bestämmelser, och av effektivitetsskäl, bör Berecs riktlinjer ha en lämplig detaljnivå.

(59) För att främja modernisering och smidighet i de administrativa förfarandenaoch minska kostnaderna och den tid som läggs på förfarandena för utbyggnad av nät medmycket hög kapacitet bör de centrala informationspunkternas tjänster utföras helt online. I detta syfte bör centrala informationspunkterge enkel tillgång till nödvändiga digitala

14/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

verktyg, såsom webbportaler, databaser,digitala plattformar ochdigitala applikationer. Verktygen bör påett effektivt sätt ge tillgångtill minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur ochplanerade bygg- och anläggningsprojekt samt säkerställa möjligheten att begära information.Sådana digitalaverktygbör ocksåge tillgång tillde elektroniska administrativa förfarandena för att bevilja tillstånd och ledningsrätter och tillhörande information om tillämpliga villkor och förfaranden. Om fler än en central informationspunkt inrättas i en medlemsstat bör alla centrala informationspunkter vara lättillgängliga på elektronisk väg via en enda nationell digital ingångspunkt. Denna ingångspunkt bör ha ett gemensamt användargränssnitt som säkerställer åtkomst till de centrala informationspunkterna online. Dengemensamma nationella digitala ingången bör underlätta samverkan mellan operatörer och behöriga myndigheter som utför de centrala informationspunkternas funktioner.

(60) Medlemsstaterna bör tillåtas attförlita sigpå och vid behov förbättradigitala verktyg,såsom webbportaler, databaser, digitala plattformar och digitala applikationer som redan kanvara tillgängliga på lokal,regional eller nationell nivå för att tillhandahålla den centrala informationspunktens funktioner, förutsatt att de uppfyller de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Detta inbegriper åtkomstvia en endanationell digitalingångspunkt och tillgångtill alla funktioner som anges i denna förordning. För att följaengångsprinciperna omuppgiftsminimering och noggrannhet bör medlemsstaterna tillåtas att integrera fler digitala plattformar, databaser eller applikationer som stöder de centrala informationspunkterna, beroende påvad som är lämpligt. Till exempelkan digitala plattformar, databaser eller tillämpningar som stöder de centrala informationspunkterna för befintlig fysisk infrastruktur vara sammankopplade eller helt eller delvis integrerade med dem för planerade bygg- och anläggningsprojekt och beviljande av tillstånd. För att undvika dubbelarbete och säkerställa sömlös integration kan medlemsstaterna genomföra en bedömning av redan befintliga digitalaverktygpå nationell, regional och lokal nivå och bygga vidare på bästa praxis när de utformar de centrala informationspunkterna.

(61) För att säkerställa att de centrala informationspunkter som föreskrivs i denna förordning är effektiva bör medlemsstaterna säkerställa tillräckliga resurser samt lättillgänglig relevant information om ett visst geografiskt område. Informationen bör presenteras på rättdetaljnivå för att maximera effektiviteten med tanke på de uppgifter som tilldelats, även i det lokala fastighetsregistret. Idetta hänseende kan medlemsstaterna taställning till eventuella synergieffekter och stordriftsfördelar med de gemensamma kontaktpunkterna enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG (13), för att bygga vidare på befintliga strukturer och maximera fördelarna för slutanvändarna. På samma sättbör den gemensamma digitalaingång som inrättats genom Europaparlamentetsoch rådets förordning (EU) 2018/1724( ) kopplas till de centrala informationspunkterna.

(62) Kostnadernaför attinrätta den gemensamma nationella digitalaingången,de centralainformationspunkterna ochde digitala verktyg som krävs för att följa bestämmelserna i denna förordning kan helt eller delvis berättiga till ekonomiskt stöd från unionsfonder, såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden – särskilt mål: ett konkurrenskraftigare och smartare Europa genom främjande av innovativ och smart ekonomisk omvandling och regional IKT (15), programmet för ett digitalt Europa (16) – särskilt mål: utbyggnad och bästa användningav digital kapacitet ochinteroperabilitet ochfaciliteten föråterhämtning och resiliens (17) –pelarnaom digital omvandlingoch smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet ekonomisk sammanhållning, sysselsättning, produktivitet, konkurrenskraft, forskning, utveckling och innovation samt en välfungerande inre marknad med starka små och medelstora företag, förutsatt att de uppfyller målen och kriterierna för stödberättigande.

(13) Europaparlamentetsoch rådets direktiv 2006/123/EG av den 12december 2006om tjänsterpå den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36). (14) Europaparlamentetsoch rådets förordning(EU)2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av engemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1). (15) Artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden ochSammanhållningsfonden (EUT L231, 30.6.2021, s. 60). (16) Artikel 8 i Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) 2021/694av den 29 april2021 om inrättande av programmet förett digitalt Europa och om upphävande av beslut (EU) 2015/2240(EUT L 166, 11.5.2021, s. 1). (17) Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L57, 18.2.2021, s. 17).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 15/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

(63) I händelse av oenighet om tekniska och kommersiella villkor under kommersiella förhandlingar om tillträde till fysisk infrastruktur eller samordning av bygg- och anläggningsprojekt bör varje part kunna begära att ettnationellt tvistlösningsorgan ålägger parterna en lösning för att undvika omotiverade avslag på begäran eller införande av orimliga villkor. När tvistlösningsorganet fastställer priser för beviljande av tillträde till befintlig fysisk infrastruktur eller kostnadsdelning för samordnade bygg- och anläggningsprojekt bör det säkerställa att den som tillhandahåller tillträde och de nätoperatörer som planerar bygg- och anläggningsprojekt har en rimlig möjlighet att täcka sina kostnader föratt ge tillträde tillsin fysiskainfrastruktur ellersamordna sinaplanerade bygg- och anläggningsprojekt. Detta bör ta hänsyntill lämplig vägledning från kommissionen ellerBerecs riktlinjer,eventuella särskilda nationella villkor, eventuella tariffstrukturer som införts och eventuella tidigare åtgärder som vidtagits av en nationell regleringsmyndighet. Tvistlösningsorganet bör också ta hänsyn till hur detbegärda tillträdet eller samordningen av planerade bygg- och anläggningsprojekt påverkar den affärsplan som läggs framav den som tillhandahåller tillträde eller denellerde nätoperatörer som planerar bygg- och anläggningsprojekt, inbegripetderasinvesteringarsom gjorts eller planeras,särskilt investeringar i den fysiska infrastruktur som begäran avser.

(64) För attundvika förseningar i nätutbyggnaden bör det nationella tvistlösningsorganetlösa tvister i god tid och under alla omständigheter inom fyra månader från dagen för mottagandet av begäran om att lösa en tvist när det gäller tvister om tillträde till befintlig fysisk infrastruktur och en månad när det gäller insyn i fysisk infrastruktur, samordning av planerade bygg- och anläggningsprojekt och insyn i planerade bygg- och anläggningsprojekt. Exceptionella omständigheter som motiverar en försening i lösningen av en tvist kan ligga utanför tvistlösningsorganens kontroll, såsom otillräcklig information eller dokumentation som är nödvändig för att fatta ett beslut, inbegripet synpunkter från andra behöriga myndigheter som behöver rådfrågaseller ärendets stora komplexitet.

(65) Om det uppstår tvister om tillträde till den fysiska infrastrukturen, planerade bygg- och anläggningsprojekt eller information om dessa för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet bör tvistlösningsorganet ha befogenhet att lösa sådana tvister genom ett bindande beslut. Ett sådant organs beslut bör under inga omständigheter påverka möjligheten för någon av parterna att hänskjuta ärendet till en domstol eller att genomföra en föregående eller parallell förlikningsmekanism till den formella tvistlösningen, vilket skulle kunna ske i form av medling eller en ytterligare förhandlingsrunda. För att säkerställa öppenhet och förutsägbarhet och förbättra verkställigheten och förtroendetför tvistlösningsmekanismerna bör de nationella tvistlösningsorganenoffentliggöra sitt beslut samtidigt som principerna om konfidentialitetoch affärshemligheter respekteras, och de centrala informationspunkterna bör säkerställa tillgång till dessa beslut.

(66) Bestämmelserna i direktiv 2014/61/EU om tvistlösning fortsätter att gälla för alla tvistlösningsförfaranden som inletts i enlighet med det direktivet.

(67) I linje med subsidiaritetsprincipen bör denna förordning inte påverka medlemsstaternas möjlighet att fördela regleringsuppgifterna till de myndigheter som är bäst lämpade för att utföra dem i enlighet med det nationella konstitutionella systemet för tilldelning av behörigheter och befogenheter och med de krav som fastställs i denna förordning. Föratt minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna tillåtas att utse ett befintligt organ eller behålla de behöriga organ som redan utsetts i enlighetmeddirektiv 2014/61/EU. Informationom de uppgifter som tilldelats det behöriga organet eller de behörigaorganen bör göras tillgänglig via en central informationspunktoch anmälas till kommissionen, såvida detta inte redan gjorts i enlighet med direktiv 2014/61/EU. Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömningnärdetgäller attfördeladencentrala informationspunktensfunktioner tillfler än ett behörigt organ bör inte påverka deras förmågaatt effektivt fullgöradessa uppgifter.

(68) Det utsedda nationella tvistlösningsorganet och det behöriga organ som utför den centrala informationspunktens uppgifter bör säkerställa opartiskhet, oberoende och strukturell åtskillnad gentemot de berörda parterna och bör utöva sina befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt och i lämplig tid och ha lämplig kompetens och lämpliga resurser. Nationella tvistlösningsorgan bör agera oberoende och objektivt och får inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ när de fattar beslut om de tvister som föreläggs dem.

16/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

(69) Medlemsstaterna bör föreskriva lämpliga, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid bristande efterlevnad av denna förordning ellerav ettbindande beslutsom antagits av de behörigaorganen, inbegripet falldär en nätoperatör eller ett offentligt organ medvetet eller på ett grovt och oaktsamt sätt lämnar vilseledande, felaktig eller ofullständig information via en central informationspunkt.

(70) Eftersom målen för denna förordning, som syftar till attunderlätta utbyggnaden av fysisk infrastruktur som lämpar sig för nät med mycket hög kapacitet i helaunionen på ett sättsom främjar den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av kvarvarande skillnader ifråga om strategier och det långsamma och ineffektiva införlivandet av direktiv 2014/61/EU, utan snarare, på grund av omfattningen av den nätutbyggnad och de investeringar som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(71) Denna förordningpåverkar inte medlemsstaternas ansvar för attskydda nationell säkerhet ellerderasbefogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, särskilt med avseende på allmän säkerhet, territoriell integritet och upprätthållande av lag och ordning.

(72) Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiskaunionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordningsyftar särskilt till att säkerställa full respektför rätten till skydd för privatlivet och skydd av affärshemligheter, näringsfriheten, äganderätten och rätten till ett effektivt rättsmedel. Denna förordning måste tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(73) Denna förordning innehållerbestämmelser som omfattaralla ämnesområdensomomfattas av direktiv 2014/61/EU, som därför bör upphävas. Med tanke på den uppskjutna tillämpningen av vissa bestämmelser om öppenhet och insyn, tillståndsförfaranden, fysisk infrastruktur i byggnader och digitalisering av centrala informationspunkterbör dock vissa bestämmelser i direktiv 2014/61/EU kvarstå till dessatt motsvarande bestämmelser i denna förordning börjar tillämpas. Till exempelbör nätoperatörer och offentliga organ förbli skyldiga att, i enlighet med artikel 4.2 och 4.3 och artikel 4.4 första meningen i direktiv 2014/61/EU, tillgängliggöra information om befintlig fysisk infrastruktur via en central informationspunkt så att den omgående kan vara tillgänglig till dess att de relevanta bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga.

(74) En period på 18månader mellandagen för ikraftträdandetoch dagenför tillämpning av denna förordningsyftar till att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att säkerställa att deras nationella lagstiftning inte innehåller några hinder för en enhetlig och effektiv tillämpning av denna förordning. För att säkerställa att medlemsstaterna har tillräckligt medtid för attinföra nya system och följa de nya bestämmelser som införsgenom denna förordningbör vissa bestämmelser om öppenhet och insyn avseende befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt, om digitalisering av centrala informationspunkter och om deras roll när det gäller att strömlinjeforma tillståndsförfarandena och om fysisk infrastruktur i byggnader, genom undantag från detta tillämpningsdatum, tillämpas i ett senare skede. Exempelvis bör skyldigheten att utrusta nya byggnader eller byggnader som genomgått större renovering med fiberfärdig fysisk infrastruktur och fiberledningari byggnader bli obligatorisk från och med21 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft, och offentliga organ bör tillgängliggöra information om befintlig fysisk infrastruktur via den centrala informationspunkten i elektroniskt format från och med24månader från den dag dådenna förordning träder i kraft, medannätoperatörer fortsattbör omfattas av den skyldighetsom redan tillämpas i enlighet meddirektiv 2014/61/EU.Även om bestämmelserna om öppenhet och insyn avseende minimiinformation om planerade bygg- och anläggningsprojekt, inbegripet georefererad lokalisering, kräver en längre period, från och med 24 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft, för att göra det möjligt för medlemsstaterna att säkerställa att de relevanta centrala informationspunkterna gör lämpliga digitala verktyg tillgängliga, kommer de befintliga centrala informationspunkterna att fortsätta att användas enligt artikel 6.1, 6.2 och 6.3 i direktiv 2014/61/EU. Detsamma gäller för de relevanta undantag som fastställs i medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.5 i direktiv 2014/61/EU. Medlemsstaterna ska upphäva nationella bestämmelser som överlappar meddenna förordning ellersom står i strid med den innan varje bestämmelse börjar tillämpas.Närdet gällerantagandet av ny lagstiftningunderdenna periodföljer det av artikel 4.3 i EU-fördraget att medlemsstaterna har en skyldighet till lojalt samarbete som innebäratt de inte skavidtaåtgärder som skulle stridamot framtida unionsbestämmelser.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 17/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

(75) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 (18), infördes, bland annat, och genom en ändring av Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) 2015/2120(19), åtgärder som reglerar slutkundspriserna för kommunikation inom EU.Åtgärderna syftade till att säkerställa attkonsumenter inte debiteras alltförhöga priser för nummerbaserad interpersonellkommunikation som originerar i denmedlemsstat där deras nationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummer eller mobilnummer i en annan medlemsstat. I enlighet med proportionalitetsprincipen gick inte denna åtgärd utöver vad som var nödvändigt för att uppnå dessa mål. Åtgärderna trädde i kraft den 15 maj 2019 för en period på fem år till och med den 14 maj 2024. Genom förordning (EU) 2018/1971 infördes definitioner av reglerad kommunikation inom EU och nummerbaserad interpersonell kommunikation i förordning (EU) 2015/2120 och ändrades förordning (EU) 2015/2120 genom att slutkundsavgifter för kommunikation inom EU fastställdes och det föreskrevs att dessa slutkundsavgifter skulle upphöra att gälla den 14 maj 2024.

(76) Taken för slutkundspriserna, som trädde i kraft i alla medlemsstater den 15 maj 2019, fastställdes till en nivåsom gjorde det möjligt för leverantörer av allmänt tillgängliganummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster att täckasina kostnader,och därmed säkerställdes enproportionerligintervention på marknadenför både mobil och fast kommunikation. De nationella regleringsmyndigheterna hade dessutom, och har fortfarande, befogenhet att bevilja undantag på begäran av en leverantör av allmänt tillgängliganummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster om denna skulle påverkas betydligt mer av åtgärderna än majoriteten av de andra leverantörerna i unionen.

(77) Den 15 maj 2023 offentliggjorde kommissionen ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om tillämpningen av bestämmelserna om kommunikation inom EU i förordning(EU) 2018/1971, tillsammans med en Eurobarometerundersökningsrapport om internationell kommunikation inomunionen (2022 års Eurobarometerrapport). Kommissionen bedömde åtgärdernas effekter pågrundval av den pågående övervakningen av genomförandet av reglerna och utbyten med intressenter och med beaktande av Berecs yttrande om förordningen om kommunikation inom EU (Berec-yttrandet). Både kommissionens bedömning och resultaten av 2022 års Eurobarometerrapport visar att unionens regler är effektiva och proportionella. Åtgärderna har avsevärt sänkt slutkundspriserna för kommunikation inom EU. På grundval av uppgifterna från Berec-yttrandet och 2022 års Eurobarometerrapport har ett betydande antal konsumenter i de flesta medlemsstater gynnats av åtgärderna, och vissa fortsätter att förlita sig på traditionell kommunikation, såsom telefonsamtal och sms-meddelanden, för kommunikation inom EU, där konsumenterna huvudsakligen kommunicerar via telefon, även om allt fler konsumenter har tillgång tillnummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster för sina behov i fråga om kommunikation inom EU. Detta är fallet för medborgare som är 55år eller äldre.

(78) Dessutom har taken på slutkundspriserna varkenlett till en ökning av volymen av kommunikation inom EU eller haft någon betydande negativ inverkan på leverantörerna. Sedan åtgärderna trädde i kraft har ingen leverantör av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster begärt något undantag. Resultatet av det förberedande samrådetom framtiden för marknaden för elektronisk kommunikation och dessinfrastruktur, som avslutades den 19 maj 2023, bekräftar dessutom behovet av att förlänga de befintliga åtgärderna.

(79) Med tanke på att grossistpriserna för kommunikation inom EU inte är reglerade och attdet saknas överblick över transitkostnaderna,kandeti detta skede inte uteslutas attdessa slutkundspriser skulle öka omåtgärderna avskaffades omedelbart,och kunderna skulle kunna utsättasför mycket högapriser för kommunikation inomEU. Genomdenna förordning införs därför en bestämmelse om ändring av förordning (EU) 2015/2120 för att förlänga tillämpningen av artikel 5a.1 i den förordningen.

(18) Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) 2018/1971 av den 11 december 2018 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter förelektronisk kommunikation (Berec)ochByrånför stöd tillBerec (Berecbyrån), om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av förordning (EG)nr 1211/2009 (EUT L 321, 17.12.2018, s.1). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG omsamhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänsterochförordning (EU) nr 531/2012om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1).

18/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

(80) Med tanke på målet attundanröja skillnaderna i slutkundspriserna mellan avgifterna för kommunikation inom EU

och avgifterna för inhemsk (fast och mobil) röstkommunikation och sms-kommunikation, bör leverantörer som

frivilligt beslutar att inte tillämpa tilläggsavgifter för kommunikation inom EU från och med den 1 januari 2025

undantas från tillämpningen av de högstaslutkundspriserna, med förbehåll fören policy förskälig användning, såatt

fördelarna med lika slutkundspriser för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU kan komma

konsumenterna tillgodotidigare. Policyn för skälig användning kommer att fastställas i en genomförandeakt som

kommissionen bör anta senast den 31 december 2024, efter samråd med Berec.

(81) Som ett andra steg bör leverantörer, från och medden 1 januari 2029, inte ta ut olika slutkundspriser för inhemsk

kommunikation och kommunikation inom EU. Leverantörernas skyldighet att följa denna åtgärd är dockberoende

av antagandet av ett antal skyddsåtgärder för leverantörerna när det gäller hållbarhet, rättvis användning och

bedrägeribekämpning. Kommissionen bör anta sådana skyddsåtgärder genom en genomförandeakt senast den

30 juni 2028.

(82) Dessutom ska den fullständiga utfasningen av tilläggsavgifter för kommunikation inom EU från och med den

1 januari 2029föregås av en översynav reglerna förkommunikation inom EU, somkommissionen bör genomföra

senast den 30 juni 2027, efter samråd medBerec.

(83) Som en del av översynen bör kommissionen, med stöd av Berec, bedöma de nya åtgärdernas inverkan på

konsumenterna och leverantörerna, även med beaktande av den föränderliga marknadsdynamiken. Bedömningen

bör omfatta utvecklingen av grossistkostnaderna, trenden för slutkundspriserna för kommunikation inom EU,

utvecklingen av konsumenternas preferenser, den möjliga inverkan på de nationella marknaderna för

tillhandahållande av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster, särskilt på de slutkundspriser som

tas ut av konsumenterna, åtgärdernas potentiella inverkan på leverantörernas intäkter, omfattningen av

användningen av samt tillgängligheten och konkurrenskraften för nummeroberoende interpersonella kommunika-

tionstjänster eller andra alternativ till kommunikation inom EU samt utvecklingen av prisplanerna när det gäller

kommunikation inom EU.

(84) Bedömningen kommer attligga till grundför kommissionensantagande av en genomförandeaktsenast den 30 juni

2028 om fastställande av skyddsåtgärder för leverantörerna när det gäller hållbarhet, skälig användning och

bedrägeribekämpning. Den skulle också kunna ligga till grund för ett eventuellt lagstiftningsförslag från

kommissionen för att vid behov ändra åtgärderna.

(85) Isyfte att samlain uppgifter, övervaka, se över och rapportera om reglernas inverkanpå kommunikation inom EU

bör kommissionen, Berec, de nationella regleringsmyndigheterna och, i tillämpliga fall, andra berörda behöriga

myndigheter behandla alla affärshemligheter och annan konfidentiellinformation som delas av leverantörernasom

konfidentiella. Skyddetav konfidentiell informationbör dock inte hindrade behöriga nationella myndigheterna från

att i godtid utbyta sådan information.

(86) Ienlighet med proportionalitetsprincipen bör de åtgärdersom är tillämpliga på kommunikation inomEU och som

införs genom denna förordning vara tidsbegränsade och upphöra att gälla senast den 30 juni 2032. En sådan

förlängning bör göra det möjligt för kommissionen att samla in och granska uppgifter som är relevanta för att

bedöma åtgärdernas inverkan, samtidigt som det säkerställs att utsatta konsumenter skyddas från potentiellt alltför

höga priser för kommunikation inom EU. Åtgärdernas upphörande sammanfaller med den dag då Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612( ) upphör att gälla.

(87) För att möjliggöra en skyndsam tillämpning av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den trädai kraft

den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(20) Europaparlamentets ochrådets förordning (EU)2022/612av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT

L 115, 13.4.2022, s.1).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 19/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

Artikel 1

Innehåll och tillämpningsområde

1. Denna förordningsyftar tillatt underlätta och stimulera utbyggnaden av nätmedmycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation genom att främja en gemensam användningav befintlig fysisk infrastruktur och möjliggöra eneffektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur så att sådana nät kan byggas snabbare och till en lägre kostnad. 2. Om någon bestämmelse i denna förordningstridermoten bestämmelse i direktiv 2002/77/EG, (EU) 2018/1972 eller (EU) 2022/2555 ska den relevanta bestämmelsen i de direktiven ha företräde. 3. Idenna förordning fastställs minimikrav för uppnående av de mål som angesi punkt 1. Medlemsstaterna får behålla eller införa åtgärderi enlighet med unionsrättensomär striktare eller merdetaljerade än dessa minimikrav, om de syftartill att främja gemensam användning av befintlig fysisk infrastruktur eller möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur. 4. Genomundantag frånpunkt 3i den härartikeln får medlemsstaterna inte behålla eller införa de åtgärder som avses i den punkten när det gäller artikel 3.5 första stycket a–e, artikel 3.7 och 3.10, artikel 4.7, artikel 5.2 andra stycket, artiklarna 5.5, 6.2, 10.7 och 10.8. 5. Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas ansvar för att skydda nationell säkerhet och deras befogenhet att skydda andra väsentligastatliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritetoch upprätthålla lag och ordning.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i direktiv (EU) 2018/1972 gälla, särskilt definitionerna av elektroniskt kommunikationsnät, nät med mycket hög kapacitet, allmänt elektroniskt kommunikationsnät, nätanslutningspunkt, tillhörande faciliteter, slutanvändare, säkerhet för nät och tjänster, tillträde och operatör. Även följande definitioner gäller: 1. nätoperatör:

a) en operatör enligt definitionen i artikel 2.29i direktiv (EU) 2018/1972,

b) ett företag som tillhandahåller en fysisk infrastruktur avsedd att tillhandahålla

i) en tjänst för produktion,transport eller distribution av

— gas,

— el (inklusive offentlig belysning),

— uppvärmning,

— vatten (inklusive bortskaffande eller behandling av avloppsvatten), och dräneringssystem,

ii) transporttjänster, inklusive järnvägar, vägar, inbegripet stadsgator, tunnlar, hamnar och flygplatser. 2. offentligrättsligt organ: ett organsom har samtliga följande egenskaper:

a) Det har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse, utan att vara av industriell eller

kommersiell karaktär.

b) Det är en juridisk person. 20/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

c) Det finansieras helt eller till största delen av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra

offentligrättsliga organ eller står under administrativ tillsyn av sådana myndigheter eller organ, eller har ett

förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan där mer änhälftenav ledamöterna utses av statliga,regionala ellerlokala

myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ.

3. offentligt organ:en statlig, regional eller lokal myndighet, ett offentligrättsligt organ eller en sammanslutning bildad av

en eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ.

4. fysisk infrastruktur:

a) nätelement som är avsett att rymma andra nätelement utan att i sig bli ett aktivt nätelement, såsom rör, master,

ledningar, tillsynsbrunnar, manhål, kopplingsskåp, byggnader eller ingångar till byggnader, antenninstallationer,

torn och stolpar samt byggnader,inbegripet deras tak och delar av deras fasader, eller ingångar till byggnader,och

andra tillgångar, blandannat väg- och gatuutrustning, såsom lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare och

vägtullportaler, liksom buss- och spårvagnshållplatser och tunnelbane- och järnvägsstationer,

b) om de inte ingår i ett nätmen ägseller kontrollerasav offentliga organ:byggnader,inbegripet deras tak och delar av

deras fasader, eller ingångar till byggnader, och andra tillgångar, bland annat väg- och gatuutrustning, såsom

lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare och vägtullportaler, liksom buss- och spårvagnshållplatser och

tunnelbane- och järnvägsstationer.

Kablar,inbegripet svartfiber, liksom nätelement som används för tillhandahållandet av dricksvatten enligt definitionen

i artikel2.1i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184(21) räknas inte som fysisk infrastruktur i denna

förordning.

5. bygg- och anläggningsprojekt: varje resultat av bygg- eller anläggningsarbeten vilket som helhet räcker för att fylla en

ekonomisk eller teknisk funktion och involverar ett eller flera element av fysisk infrastruktur.

6. fysisk infrastruktur i byggnader: fysisk infrastruktur eller installationer i slutanvändarens lokaler,inklusive element under

gemensamt ägande, som är avsedda för att rymma fasta och/eller trådlösa nät, när sådana accessnät kan leverera

elektroniska kommunikationstjänster och koppla samman byggnadens accesspunkt med nätanslutningspunkten.

7. fiberledningar i byggnader:optiskafiberkablar i slutanvändarenslokaler, inklusive element under gemensamt ägande, som

är avsedda att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänsteroch kopplasamman byggnadens accesspunkt med

nätanslutningspunkten.

8. fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnader: fysisk infrastruktur i byggnader som äravseddatt rymma fiberoptiskaelement.

9. större renoveringsarbeten:bygg- eller anläggningsprojekti slutanvändarens lokaler somomfattarstrukturella ändringar av

hela den fysiska infrastrukturen i byggnaden eller en betydande del av den ochsom i enlighet med nationellrätt kräver

ett byggnadstillstånd.

10. tillstånd: ett uttryckligt eller underförstått beslut eller en uppsättning beslut som fattas av en eller flera behöriga

myndigheter samtidigt eller efter varandra och som i enlighet med nationell rätt krävs för att ett företag ska kunna

genomföra bygg- eller anläggningsprojekt som är nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög

kapacitet.

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten (EUT L 435,

23.12.2020, s. 1).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 21/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

11. accesspunkt: en fysiskpunktbelägen inuti ellerutanför byggnaden,somär tillgänglig för företag som tillhandahållereller

som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät, däranslutning till fiberfärdig

inbyggd fysisk infrastruktur tillhandahålls.

12. ledningsrätter: rättigheter som avses i artikel 43.1 i direktiv (EU) 2018/1972, som beviljas en operatör, att installera

faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom för att bygga ut nät med mycket hög kapacitet och

tillhörande faciliteter.

Artikel 3

Tillträde till befintligfysisk infrastruktur

1. Nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska, på skriftlig begäran från en operatör, tillgodose varje rimlig begäran om tillträde till dess fysiska infrastruktur enligt rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris, i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation eller tillhörande faciliteter. Offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur ska även tillmötesgå varje sådan rimlig begäran om tillträde på icke-diskriminerande villkor. En sådan skriftlig begäran ska specificera de element av den fysiska infrastrukturen som begäran om tillträde omfattar, inbegripet specifika tidsramar. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter.

2. På begäran av en operatör ska juridiska personer som i första hand är verksamma som arrendatorer eller som innehavare av andra rättigheter till mark än äganderätt, där faciliteter planeras eller har installerats i syfte att bygga ut element av nät med myckethögkapacitet, eller somförvaltararrendeavtal för markägaresräkning, och operatörer i godtro förhandla om tillträde till sådan mark, inbegripet om priset, som i förekommande fall ska återspegla marknadsvillkoren, i enlighet med nationell avtalsrätt.

De operatörer och juridiska personer som avses i första stycket i denna punkt ska underrätta den nationella regleringsmyndigheten om avtal som ingåtts i enlighet medförsta stycket, inbegripet det överenskomna priset.

Medlemsstaterna får ge vägledning om villkoren,inbegripet priset, för att underlätta ingåendet av sådana avtal.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att ägare av privata kommersiella byggnader som inte ägs eller kontrolleras av en nätoperatör, på skriftlig begäran av en operatör, ska tillgodose rimliga begäranden om tillträde till dessa byggnader, inbegripet deras tak, för att installera element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter på rättvisa och rimliga villkor och tillett pris som återspeglar marknadsvillkoren. Före ensådan begäran från den som ansöker omtillträde ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

a) Byggnaden är belägen i ett landsbygdsområde eller avlägset område enligt medlemsstaternas definition.

b) Det finns inte något tillgängligt nät med mycket hög kapacitet – fasteller mobilt – av samma typ som den som begär

tillträde avser att byggaut i det område för vilket begäran omtillträde görs och detfinns ingenplan för att bygga utett

sådant nät enligt den informationsom samlatsin via den centralainformationspunkten och som är tillgänglig den dag

då begäran görs.

c) Det finns inte någon fysisk infrastruktur i det område för vilket begäran om tillträde görs som ägs eller kontrollerasav

nätoperatörereller offentliga organ och som ärtekniskt lämplig för att rymma element av nätmedmycket hög kapacitet.

Medlemsstaterna får fastställa en förteckning över kategorier av kommersiella byggnader som av skäl som rör allmän säkerhet, försvaroch hälsa får undantas frånskyldigheten att tillgodose en sådan begäran om tillträde. Denna förteckning och de kriterier som ska tillämpas för att identifiera dessa kategorier ska offentliggöras via en central informationspunkt.

4. Vid fastställandet av rättvisaoch rimliga villkor,inklusive priser,för beviljande av tillträde,och för att undvikaalltför höga priser, ska nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerarfysisk infrastruktur när såär relevant beakta åtminstone följande:

a) Befintligaavtal och kommersiella villkor som överenskommits mellan operatörer som begär tillträde och nätoperatörer

eller offentliga organ som beviljar tillträde tillfysisk infrastruktur.

22/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

b) Behovet av att säkerställa att den som tillhandahåller tillträdet har en realistisk möjlighet att täckasina kostnader för

tillhandahållandet av tillträde till sin fysiska infrastruktur, med hänsyn tagen till specifika nationella omständigheter,

affärsmodeller och eventuella avgiftssystem som inrättats för atterbjuda en realistisk möjlighet att täckakostnader. När

det gäller elektroniska kommunikationsnät ska hänsynockså tas till eventuella korrigerande åtgärder som införs av en

nationell regleringsmyndighet.

c) Eventuella merkostnader för underhålloch anpassningsom uppstår tillföljd av tillhandahållande av tillträde tillrelevant

fysisk infrastruktur.

d) Vilken inverkan det begärdatillträdet harpå leverantörens affärsplan, inbegripet investeringar i den fysiska infrastruktur

som begäran avser.

e) När det specifikt gäller operatörers tillträde till fysisk infrastruktur, relevant vägledning enligt punkt 13, särskilt

i) investeringarnas ekonomiskabärkraft baserat på derasriskprofil,

ii) behovet av en skälig avkastning på investeringarna och av eventuella tidsplaner för sådan avkastning på

investeringarna,

iii) tillträdets påverkan på konkurrensen i senare led, och följaktligen på priser och avkastning på investeringar,

iv) avskrivningen av nättillgångarnavid tidpunkten för begäran om tillträde,

v) affärskalkyler som låg tillgrundför investeringenvidden tidpunkt då dengjordes, särskilt investeringar i denfysiska

infrastruktur som används för tillhandahållande av konnektivitet, och

vi) möjligheter som tidigare erbjudits den som begär tillträde att saminvestera i utbyggnaden av den fysiska

infrastrukturen, särskilt enligt artikel 76 i direktiv (EU) 2018/1972, eller att sambygga den.

f) Vid bedömningen av operatörernas behov av en skälig avkastning på investeringen som återspeglar de relevanta

marknadsvillkoren,deras olikaaffärsmodeller, särskilt närdet gäller företagsom i första hand tillhandahåller tillhörande

faciliteter och som erbjuder fysiskt tillträde till fler änett företag som tillhandahåller eller som harauktorisation för att

tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät.

5. Nätoperatöreroch offentliga organ som ägereller kontrollerarfysisk infrastruktur får vägra tillträde tillspecifik fysisk infrastruktur på grundval av ett eller flera av följande skäl:

a) Denfysiskainfrastruktur till vilken tillträde har begärts är inte teknisktlämpligföratt rymma något av de element av nät

med mycket hög kapacitet för elektronisk kommunikation enligt punkt 1.

b) Brist på tillgång till utrymme för de element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter som avses

i punkt1, ävenmedbeaktande av det framtidabehovet av utrymme för den som tillhandahållertillträde, närdetta visats

i tillräcklig utsträckning, såsom genom hänvisning till de offentligt tillgängliga investeringsplanerna eller till en

konsekvent tillämpad procentandel för den kapacitet som är reserverad för framtida behov jämfört med den fysiska

infrastrukturens totala kapacitet.

c) Förekomsten av motiverade skäl som rör säkerhet, nationell säkerhet och folkhälsa.

d) Förekomsten av vederbörligen motiverade skäl som rör integritetenoch säkerheten för befintliganät, i synnerhet när det

gäller nationell kritisk infrastruktur.

e) Förekomsten av en vederbörligen motiverad risk för att de planerade elektroniska kommunikationstjänsterna ska

medföra allvarliga störningar för tillhandahållandet av andra tjänster via samma fysiska infrastruktur.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 23/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

f) Tillgången till genomförbara alternativa metoder för passivt fysiskt tillträde i grossistledet till elektroniska

kommunikationsnät, som är lämpliga för tillhandahållandet av nät med mycket hög kapacitet och som erbjuds på

rättvisa ochrimliga villkor,som tillhandahålls av samma nätoperatör eller, i det särskilda fallet medlandsbygdsområden

eller avlägsna områden där ett nät enbart drivs i grossistledet och ägs eller kontrolleras av offentliga organ, som

tillhandahålls av operatören av ett sådant nät.

6. Medlemsstaterna får föreskrivaatt nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerarfysisk infrastruktur får vägra tillträde tillspecifik fysisk infrastruktur om det finns genomförbara alternativa metoderför icke-diskriminerande öppetaktivt tillträde i grossistledettill nät medmycket hög kapacitet som tillhandahålls av samma nätoperatör ellersamma offentliga organ, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

a) Sådana alternativa metoder för tillträde i grossistledet erbjuds på rättvisa och rimliga villkor,inbegripet pris.

b) Den begärande operatörens utbyggnadsprojekt riktar sig till samma täckningsområde och det inte finns något annat

fibernät för anslutning av slutanvändares lokaler som betjänar täckningsområdet.

Denna punkt ska endast tillämpas på de medlemsstater där ensådan, eller en likvärdig, möjlighet till vägran tillämpas den 11 maj 2024 i enlighet med nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten.

7. Om tillträde vägras enligt punkterna 5 och 6 ska nätoperatören eller detoffentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiskainfrastrukturen skriftligenunderrätta den som begär tillträde om de specifika och detaljerade skälenför vägran senast en månad efter dagen för mottagandet av den fullständiga begäran om tillträde,utom i fråga om nationell kritisk infrastruktur enligt definitionen i nationell rätt, för vilken det inte ska krävas några specifika och detaljerade skäl i underrättelsen till den som begär tillträde om att tillträde vägras.

8. Medlemsstaterna får inrätta eller utse ettorgan för attsamordna begäranden om tillträde tillfysisk infrastruktur som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, tillhandahålla juridisk och teknisk rådgivning genom förhandlingar om tillträdesvillkor och underlätta tillhandahållandet av information via en central informationspunkt enligtartikel 12.

9. Fysisk infrastruktur som redan omfattas av tillträdesskyldigheter som införts av nationella regleringsmyndigheter i enlighet med direktiv (EU) 2018/1972 eller som följer av tillämpningen av unionens regler om statligt stöd ska inte omfattas av de skyldigheter som anges i punkterna 1, 4 och 5 så länge sådana tillträdesskyldigheter är i kraft.

10. Offentliga organ som ägereller kontrollerarfysisk infrastruktur eller vissa kategorier av fysiskinfrastruktur fårvälja att inte tillämpa punkterna 1, 4 och 5 på denna fysiska infrastruktur eller dessa kategorier av fysisk infrastruktur av skäl som rör arkitektoniskt, historiskt eller religiöst värde eller miljövärde eller av skäl som rör allmän säkerhet, försvar och hälsa. Medlemsstaterna eller, i förekommande fall, de regionala och lokala myndigheterna ska identifiera sådan fysisk infrastruktur eller sådana kategorierav fysiskinfrastruktur på sina territorier på grundval av vederbörligenmotiverade och proportionella skäl. Förteckningen över kategorier av fysisk infrastruktur och de kriterier som tillämpas för attidentifiera dem skagöras tillgänglig via en central informationspunkt.

11. Operatörer ska ha rätt att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur för utbyggnad av andra nätverk än elektroniska kommunikationsnät eller tillhörande faciliteter.

12. Trotsvadsom sägs i punkt 3 ska denna artikel inte påverkaäganderättenförägaren av den fysiskainfrastrukturendå den inte ägs av nätoperatören eller det offentliga organet eller äganderätten för andra tredje parter, såsom markägare och ägare av privata egendomar, eller i tillämpliga fall hyresgästers rättigheter.

13. Efter samråd med intressenter, de nationella tvistlösningsorganen och andra behöriga unionsorgan eller unionsbyråer inom de relevanta sektorerna, beroende på vad som är lämpligt, och med beaktande av väletablerade principeroch de olikartade förhållandenai medlemsstaterna, fårkommissionen,i nära samarbete med Berec,tillhandahålla vägledning om tillämpningen av denna artikel.

24/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

Artikel 4

Öppenhet avseende fysisk infrastruktur

1. Föratt kunna begäratillträde till fysisk infrastruktur i enlighetmed artikel3skavarje operatör harätt att på begäran få tillgång till följande minimiinformation om befintlig fysisk infrastruktur i elektroniskt format via en central informationspunkt:

a) Georefererad lokalisering och rutt.

b) Typ och nuvarande användning av infrastrukturen.

c) En kontaktpunkt.

Sådan minimiinformationskagöras tillgänglig enligtproportionella, icke-diskriminerande och öppetredovisade villkor och under alla omständigheter senast 10 arbetsdagar efter den dag då begäran om tillgång till information lämnades in. Ivederbörligen motiverade fall kan den tidsfristen förlängas en gång medfemarbetsdagar. Operatörer som begär tillträde ska informeras om alla förlängningar av tidsfristen via en central informationspunkt.

En operatör som begär tillgång till information enligt denna artikel ska ange inom vilketgeografiskt område den planerar att bygga ut element av nät medmycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter.

Tillgången till minimiinformation får begränsas eller vägras under förutsättning att det är nödvändigt för att säkerställa säkerheten i vissa byggnader som ägs eller kontrolleras av offentliga organ, nätsäkerheten och nätens integritet, den nationella säkerheten, säkerheteni nationell kritiskinfrastruktur, folkhälsan ellerden allmänna säkerheten, ellerav skälsom rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter.

2. Utöver den minimiinformation som anges i punkt 1 första stycket får medlemsstaterna kräva information om befintlig fysisk infrastruktur, såsom information om den fysiska infrastrukturens nyttjandegrad.

3. Nätoperatörerochoffentliga organ ska göra åtminstone den minimiinformationsom angesi punkt1, och i tillämpliga fallden ytterligare information som angesi punkt 2, tillgänglig via en central informationspunktochi elektroniskt format, och omgående göra alla uppdateringar av den informationen tillgängliga. Om nätoperatörernaeller de offentliga organen inte efterleverdenna punkt får de behöriga myndigheterna begäraatt deninformation somsaknas och som anges i punkt 1 görs tillgänglig i elektronisktformat via en central informationspunktinom tio arbetsdagar från dagen för mottagandet av en sådan begäran, utan attdetpåverkar medlemsstaternas möjlighetatt ålägga nätoperatörer och offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur sanktioner för att de inte fullgör denna skyldighet.

4. Under en övergångsperiod på kortast möjliga tid och högst tolv månader får medlemsstaterna undanta kommuner med färre än 3 500 invånare från den skyldighet som anges i punkt 3. Medlemsstaterna ska fastställa en färdplan med tidsfrister för attgöra minimiinformation enligt punkt 1 tillgänglig via en central informationspunkti elektroniskt format. Dessa undantag ochfärdplanerna ska offentliggörasvia en central informationspunkt.Underdenna övergångsperiod ska de kommunerna säkerställa att den tillgängliga informationen kan tillgås av operatörer.

5. Nätoperatörer och offentliga organ ska på särskild begäran av en operatör tillgodose varje specifik skriftlig begäran om undersökning på plats av specifika element av deras fysiska infrastruktur. En sådan begäran ska ange vilkaelement av den berörda fysiska infrastrukturen som är aktuella för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Undersökningar på plats av de angivna elementen av denfysiskainfrastrukturenskabeviljas inom en månad från dagen för mottagandet av den skriftliga begäran enligt proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor, med förbehållför begränsningarna enligt punkt 1 fjärde stycket. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter.

6. Medlemsstaterna får, på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, identifiera den kritiska nationella infrastruktur enligt definitionen i nationell rätt eller delar av den som inte skaomfattas av de skyldigheter som fastställs i punkterna 1, 3 och 5.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 25/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

7. Punkterna1, 3 och 5 ska inte tillämpas om

a) fysisk infrastruktur inte är tekniskt lämplig för utbyggnad av nät medmycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter,

b) skyldigheten att tillhandahålla information omvissa befintligatyper av fysiskinfrastruktur enligt punkt 1 första stycket

skulle vara oproportionerlig, på grundval av en kostnads-nyttoanalys som utförs av medlemsstaterna och ett samråd

med berörda parter, eller

c) den fysiska infrastrukturen inte omfattas av tillträdesskyldigheter i enlighet medartikel 3.10.

Motiveringen, kriterierna och villkoren för tillämpningen av sådana undantag ska offentliggöras via en central informationspunkt och anmälas till kommissionen.

8. Operatörer som får tillgång till information enligt denna artikel ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att konfidentialitet upprätthålls och drifts- och affärshemligheter skyddas. För detta ändamål ska de hålla informationen konfidentiell och endast använda den i syfte att bygga ut sinanät.

Artikel 5

Samordning av bygg- och anläggningsprojekt

1. Offentliga organ som ägerellerkontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer ska harätt att förhandlafram avtal om samordningav bygg- och anläggningsprojektmedoperatörer,inbegripet omfördelningen av kostnader, i syfte attbygga ut element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter.

2. När offentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer utför eller planerar att direkt eller indirekt utföra bygg- och anläggningsprojekt som helt eller delvis finansieras med offentliga medel ska de tillgodose varje rimlig skriftlig begäran från operatörer omsamordning av dessa bygg- och anläggningsprojekt på öppet redovisade och icke-diskriminerande villkor för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter.

En begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt ska tillgodoses, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Samordningen av bygg- och anläggningsprojekten kommer inte att medföraytterligare kostnader som inte kan ersättas,

inbegripet kostnader som orsakas av ytterligare förseningar, för nätoperatören eller det offentliga organ som äger eller

kontrollerar denfysiska infrastrukturen och som ursprungligenplanerade bygg- och anläggningsprojekten i fråga, utan

att det påverkar de berörda parternas möjlighet att komma överens om fördelningen av kostnaderna.

b) Nätoperatören eller det offentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiskainfrastrukturen och som ursprungligen

planerar bygg- och anläggningsprojekten behåller kontrollen över samordningen av projekten.

c) Begäran lämnas in så snart som möjligt och, när tillstånd krävs för bygg- och anläggningsprojekten, senasten månad

innan det slutliga projektet lämnas till de myndigheter som beviljar tillstånd.

3. Medlemsstaterna får föreskrivaatt en begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt som ett företagsom tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät gör till ett företag som ägs eller kontrolleras av offentliga organ och som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniskakommunikationsnät får anses vara orimlig om bygg- och anläggningsprojektenbidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, förutsatt att dessa nät med mycket hög kapacitet är belägna i landsbygdsområden eller avlägsna områden, att de ägs eller kontrolleras av offentliga organ och att de enbart drivs i grossistledet.

4. En begäran omsamordning av bygg- och anläggningsprojektsom görs av ettföretagsomtillhandahåller ellersom har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät tillett företag som tillhandahåller eller som harauktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät kan anses varaorimlig om båda följande villkor är uppfyllda:

a) Ansökan avser ett område som har omfattats av någotav följande:

i) En prognos avseende räckvidden hos bredbandsnät, inklusive nät med mycket hög kapacitet i enlighet med

artikel22.1 i direktiv (EU) 2018/1972.

26/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

ii) En uppmaning att tillkännage sin avsikt att bygga ut nät med mycket hög kapacitet i enlighet med artikel 22.3

i direktiv (EU)2018/1972.

iii) Ettoffentligt samråd om tillämpningen av unionens regler om statligt stöd.

b) Det begärande företaget har underlåtit att uttrycka sin avsikt att bygga ut nät medmycket hög kapacitet i det område

som avses i led a i något av de senaste förfaranden som där förtecknas och som omfattar den period under vilken

begäran om samordning görs.

Om en begäran om samordning anses orimlig på grundval av första stycket, ska det företag som tillhandahållereller som har auktorisation för att tillhandahålla allmänna elektroniska kommunikationsnät och som vägrade samordning av byggoch anläggningsprojekt bygga ut fysisk infrastruktur med tillräcklig kapacitet för att tillgodose eventuella framtida rimliga behov av tredjepartstillträde.

5. Medlemsstaterna får,på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, fastställa vilka typer av byggoch anläggningsprojektsom ansesha begränsad omfattning, tillexempeli fråga om värde,storlekeller varaktighet, ellerrör nationell kritisk infrastruktur och som kan undantas från skyldigheten att samordna bygg- och anläggningsprojekt i enlighet med punkt 2.Motiveringen,kriteriernaochvillkoren för tillämpningen av undantag för sådanatyperav bygg- och anläggningsprojekt skaoffentliggöras via en central informationspunkt.

Medlemsstaterna får besluta attoffentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska tillämpa punkterna2 och4 på typer av bygg- och anläggningsprojekt somavser nationell kritiskinfrastruktur eller av skäl som rör nationell säkerhet och som identifierats av medlemsstaterna i enlighet medförsta stycket i denna punkt.

Offentliga organ som äger eller kontrollerarfysisk infrastruktur och nätoperatörer får besluta attinte tillämpa punkterna 2 och4på typer av projekt somenligt medlemsstaterna har begränsad omfattningi enlighet med förstastycket i denna punkt.

6. Senast den 12 november 2025 ska Berec, efter samråd med intressenter, nationella tvistlösningsorgan och andra behöriga unionsorgan eller unionsbyråer inom de relevanta sektorerna i förekommande fall, och med beaktande av väletablerade principer och de specifika situationerna i varje medlemsstat, i nära samarbete med kommissionen, ge vägledning om tillämpningen av denna artikel, framför allt beträffande

a) fördelningen av kostnaderna i sambandmed samordningen av bygg- och anläggningsprojekt enligt punkt 1,

b) de kriterier som tvistlösningsorganen bör följa vid tvistlösning som omfattas av denna artikel, och

c) kriteriernaföratt säkerställa tillräcklig kapacitet för atttillgodose överskådliga framtidarimligabehov om samordningav

bygg- och anläggningsprojekten vägras enligt punkt 4.

Artikel 6

Öppenhet avseende planerade bygg- och anläggningsprojekt

1. För att möjliggöra förhandling av avtal om samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5 ska varje nätoperatör ochalla offentliga organ som äger eller kontrollerarfysisk infrastruktur via encentral informationspunkt göra följande minimiinformation tillgänglig i elektroniskt format:

a) Georefererad lokalisering och typ av projekt.

b) De element av den fysiska infrastrukturen som berörs.

c) Beräknat startdatum för projektet och projektets varaktighet.

d) I förekommande fall, ett beräknat datum för inlämning av det slutliga projektet till de behöriga myndigheterna för

beviljande av tillstånd.

e) En kontaktpunkt. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 27/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

Nätoperatören och det offentliga organ som äger eller kontrollerar den fysiska infrastrukturen ska säkerställa att den information som avses i första stycket för planerade bygg- och anläggningsprojekt som rör dess fysiska infrastruktur är korrekt och uppdaterad och omgående görs tillgänglig via en central informationspunkt så snart som informationen är tillgänglig för nätoperatören för dess bygg- och anläggningsprojektsom är planerade under de följande sex månaderna och, under alla omständigheteroch om etttillstånd planeras, senast tvåmånader innan den första ansökan om tillstånd lämnas in till de behörigamyndigheterna.

Operatörer ska ha rätt att på motiverad begäran få tillgång till den minimiinformation som avses i första stycket i elektroniskt format via en central informationspunkt, medangivande av inom vilket område den begärande operatören planerar att byggaut element av nät med mycket hög kapacitet ellertillhörande faciliteter. Inom tio arbetsdagar fråndagen för mottagandet av begäran om tillgång till information ska den begärda informationen göras tillgänglig enligt proportionella, icke-diskriminerande och öppet redovisade villkor. Ivederbörligen motiverade fallkan tidsfristen förlängas en gång medfemarbetsdagar. Tillgångentill minimiinformation fårendast begränsas ellervägras om detär nödvändigt för att säkerställa nätsäkerheten och nätens integritet, den nationella säkerheten, säkerheteni kritisk infrastruktur, folkhälsan eller den allmänna säkerheten, eller av skäl som rör konfidentialitet eller drifts- och affärshemligheter.

2. Medlemsstaterna får,på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl, fastställa vilka typer av byggochanläggningsprojekt som ansesha begränsad omfattning, tillexempeli fråga om värde,storlekeller varaktighet, ellerrör nationell kritiskinfrastruktur samt de nödsituationer eller skäl som rör den nationella säkerhetensom skulle motiveraattde inte omfattas av skyldigheten att tillhandahålla minimiinformation i enlighet med punkt 1. Motiveringen, kriteriernaoch villkoren för tillämpningen av undantag för sådana typerav bygg- och anläggningsprojekt skaoffentliggöras via en central informationspunkt.

Medlemsstaterna får besluta attoffentliga organ som äger eller kontrollerar fysisk infrastruktur och nätoperatörer inte ska tillämpa punkt 1 på typer av bygg- och anläggningsprojekt som avser nationell kritisk infrastruktur eller av skälsom rör den nationella säkerheten och som identifierats av medlemsstaterna i enlighet medförsta stycket i denna punkt.

Offentliga organ som äger eller kontrollerarfysisk infrastruktur och nätoperatörer får besluta att inte tillämpa punkt 1 på information om typer av bygg- och anläggningsprojekt som har begränsad omfattning och för nödsituationer som identifierats av medlemsstaterna i enlighet medförsta stycket i denna punkt.

Artikel 7

Tillståndsförfaranden och ledningsrätter

1. De behörigamyndigheterna fårinte otillbörligt begränsaeller hindra utbyggnad av någotelementav nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter. Medlemsstaterna ska göra sitt bästa för att underlätta att alla regler som styr de villkor och förfaranden som är tillämpliga för beviljande av tillstånd och ledningsrätter, som krävs för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, är enhetliga över hela det nationella territoriet.

2. De behörigamyndigheterna skaviaen central informationspunkt i elektronisktformat tillgängliggöra all information om de villkor och förfaranden som gäller förbeviljande av tillstånd och ledningsrätter, vilka beviljas genomadministrativa förfaranden, och information om undantag från vissa eller alla tillstånd eller ledningsrätter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt och sätt att lämna in ansökningar i elektroniskt format och få information om ansökans status.

3. Alla operatörer skaha rätt att via en central informationspunkt i elektronisktformat lämna in ansökningar om alla nödvändiga tillstånd eller förnyelser av dessa eller ledningsrätter och få information om sin ansökans status. Medlemsstaterna får fastställa detaljerade förfaranden för att få denna information.

4. De behöriga myndigheterna får, inom 15 arbetsdagar från mottagandet därav, avslå ansökningar om tillstånd, inbegripet för ledningsrätter, för vilka minimiinformationen inte har gjorts tillgänglig via en central informationspunkt, i enlighet med artikel 6.1 första stycket, av samma operatör som ansökerom tillståndet.

28/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

5. De behöriga myndigheterna skabevilja eller avslå en ansökan omtillstånd, utom ledningsrätter, inomfyra månader från dagen för mottagandet av en fullständig tillståndsansökan.

De behörigamyndigheternaskainom 20 arbetsdagarfrån mottagandet av ansökanfastställa huruvida ansökanom tillstånd eller ledningsrätterär fullständig.De behöriga myndigheternaskauppmanasökanden att lämnaeventuell informationsom saknas inom den perioden.Denbehöriga myndighetens fastställande av att tillståndsansökan är fullständig får inte leda till att densammantagna fyramånadersperioden förprövningen av tillståndsansökan, som inleds dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan, skjuts upp eller avbryts.

Första och andra styckena påverkar inte andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av det förfarande som är tillämpligtpå tillståndsförfarandet, inbegripet överklagandeförfaranden, i enlighet medunionsrätten eller nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, och påverkar inte de regler som ger sökanden ytterligare rättigheter eller syftar till att säkerställa snabbast möjliga beviljande av tillstånd.

Medlemsstaterna ska på förhand, via en central informationspunkt, ange och offentliggöra skälen till att den behöriga myndigheten, i undantagsfall och vederbörligen underbyggda fall, på eget initiativ kan förlänga de tidsfrister som anges i första stycket i den här punkten och i punkt 6.

En förlängning ska vara så kort som möjligtoch får inte överstiga fyra månader, utomnär så krävs för att uppfylla andra särskilda tidsfrister eller skyldigheter som fastställs för ett korrekt genomförande av det förfarande som är tillämpligt på tillståndsförfarandet, inbegripet överklagandeförfaranden,i enlighet med unionsrättenellernationell rätti överensstämmelse med unionsrätten.

En förlängning får inte begäras för att erhålla saknad information som den behöriga myndigheten inte har begärt av sökanden i enlighet med andra stycket.

Varje avslag rörande ett tillstånd eller en ledningsrätt ska vara vederbörligen underbyggt på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier.

6. Genom undantag från artikel 43.1 a i direktiv (EU) 2018/1972 ska de behöriga myndigheterna, om det utöver tillstånd krävs ledningsrätter på, till eller under offentlig eller, i tillämpliga fall, privat egendom, med ägarens förhandstillstånd eller i enlighet med nationell rätt, för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter, beviljasådana ledningsrätter inom fyra månader ellerden tidsfrist somfastställts enligt nationellrätt, beroende på vilken period som är kortast, från och med dagen för mottagandet av en fullständig ansökan, utom vid expropriation.

7. De behörigamyndigheternafårförnya etttillstånd som beviljats en operatör för bygg- och anläggningsprojektsomär nödvändiga för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter om bygg- och anläggningsprojekten, av objektivt motiverade skäl, inte kunde påbörjas ellerslutförasinnan tillståndet löpte ut. Förnyelsen av tillståndet ska beviljas utan ytterligare förfarandekrav för operatörerna.

8. Medlemsstaterna får bland annat kräva tillstånd för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter i byggnader eller platser av arkitektoniskt, historiskt, religiöst värde eller miljövärde som skyddas i enlighet med nationell lagstiftning ellernärdet är nödvändigtav skälsom rördenallmänna säkerheten ellersäkerheten för kritisk infrastruktur eller av miljöskäl.

9. Andra tillstånd än ledningsrätter som krävs för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter ska inte omfattas av några avgifter som går utöver de administrativa kostnaderna i enlighet med tillämpliga delar av artikel 16 i direktiv (EU) 2018/1972.

10. Kommissionen ska övervaka tillämpningen av denna artikel i medlemsstaterna. Idetta syfte ska medlemsstaterna vart tredje år rapportera tillkommissionen om lägeti frågaom genomförandet av denna artikelochom huruvida de villkor som angesdäri är uppfyllda.

11. Detförfarande som fastställs i denna artikel ska gälla utanatt detpåverkar tillämpningen av artikel57i direktiv (EU) 2018/1972.

12. Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att införa ytterligare bestämmelser för behöriga myndigheter för att påskynda tillståndsförfarandet.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 29/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

Artikel 8

Avsaknad av ett beslut om tillståndsansökan

1. Om den behöriga myndigheten inte har fattat ett beslut inom den tillämpliga tidsfrist som anges i artikel 7.5 ska tillståndet anses vara beviljat när den tidsfristen löper ut.

Första stycket ska tillämpas under förutsättningatt tillståndsförfarandet inte avserledningsrätter. På begäranskaoperatören eller eventuella parter som påverkas harätt attfå en skriftlig bekräftelse från den behörigamyndigheten om atttillståndet, i tillämpliga fall, har beviljats implicit.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla tredje parter som påverkas har rätt att ingripai det administrativa förfarandet och att överklaga beslutet ombeviljandet av tillstånd.

2. Medlemsstaterna får avvika från punkt 1 i denna artikel om minst ett av följande rättsmedel finns tillgängligt för tillståndsförfarandet i fråga:

a) Denoperatör som har lidit skada tillföljd av den behörigamyndighetens bristande efterlevnad av dentillämpliga tidsfrist

som fastställtsi enlighet med artikel 7.5 har rätt att begära ersättning för skada i enlighet med nationell rätt.

b) Operatören får hänskjuta ärendet till en domstol eller till en tillsynsmyndighet.

3. I händelse av ett undantag enligt punkt 2 i den här artikeln ska den berörda medlemsstaten säkerställa att den behöriga myndigheten eller ett annatorgansom den medlemsstaten har utsett, vid utgångenav den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 7.5 och utanatt detpåverkar operatörens rätt attomedelbart sökarättsmedel i enlighet med punkt 2 i den härartikeln, utan onödigt dröjsmål, påoperatörens begäran eller på egetinitiativ, ska bjuda insökanden till ett möte för att underlätta antagandet av ett beslut om tillståndsansökan. Mötet ska sammankallas av den behöriga myndigheten senast två månader efter det att ansökan har lämnats in. Utan onödigt dröjsmålefter mötet skaden behöriga myndigheten lämna en skriftlig redogörelse för diskussionen, inbegripet de berörda parternasinställning, och indikeraföroperatören ett datum då ett beslut om tillståndsansökan ska fattas.

Artikel 9

Undantag från tillståndsförfarandena

1. Bygg- och anläggningsprojekt som består av något av följande ska inte omfattas av något tillståndsförfarande i den mening som avses i artikel 7, såvida inte ett sådant tillstånd krävs i enlighet medandra unionsrättsakter:

a) Reparations- och underhållsarbetensom har begränsad omfattning, tillexempel i frågaom värde, storlek, inverkanoch

varaktighet.

b) Begränsade tekniska uppgraderingar av befintliga projekt eller installationer, medbegränsad inverkan.

c) Småskaliga bygg- och anläggningsprojektsom harbegränsadomfattning, tillexempeli fråga om värde,storlek, inverkan

eller varaktighet, och som krävs för utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet.

2. På grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl skamedlemsstaterna identifiera de typer av byggoch anläggningsprojekt på vilka punkt 1 är tillämplig. Information omsådana typer av bygg- och anläggningsprojekt ska offentliggöras via en central informationspunkt.

3. Genom undantag från punkt 1, och med förbehåll för det förfarande som fastställs i punkt 2, får de behöriga myndigheterna kräva tillstånd för utbyggnad av element av nät med mycket hög kapacitet eller tillhörande faciliteter i följande situationer:

a) För fysisk infrastruktur eller vissa kategorier av fysisk infrastruktur som är skyddade av skäl som rör arkitektoniskt,

historiskt eller religiöst värde ellermiljövärde eller som av andra skäl är skyddade i enlighet med nationell rätt.

b) Om det är nödvändigt av skäl som rör allmän säkerhet, försvar, säkerhet, miljö eller folkhälsa, eller för att skydda

säkerheten i kritisk infrastruktur.

30/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

4. Medlemsstaterna får kräva att operatörer som planeraratt utföra sådana bygg- och anläggningsprojektsom omfattas av denna artikel underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsikt att inleda bygg- och anläggningsprojekten innan projekten påbörjas.

Denna underrättelse får inte innebära mer än en förklaring från operatören om dennas avsikt att inleda bygg- och anläggningsprojekten och inlämnande av minimiinformation som krävs för att de behöriga myndigheterna ska kunna bedöma om dessa projekt omfattas av undantaget i punkt3. Denna minimiinformation ska minst omfatta det datum då bygg- och anläggningsprojekten förväntaspåbörjas, derasvaraktighet, kontaktuppgifternatill denperson som ansvarar för att utföra projekten och det område som berörs av projekten.

Artikel 10

Fysisk infrastruktur i byggnader och fiberledningar

1. Alla nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringsarbeten, inklusive element under gemensamt ägande, för vilkaansökningar om bygglov har lämnats inefter den12 februari 2026skavara utrustade med en fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, inklusive anslutningar fram till den fysiska punkt där slutanvändaren ansluter till det allmänna nätet.

2. Alla nya flerfamiljshus eller flerfamiljshus som genomgår större renoveringsarbeten och för vilka ansökningar om bygglov har lämnats in efter den 12 februari 2026 ska vara utrustade med en accesspunkt.

3. Senast den 12februari 2026 ska alla byggnader, inklusive element därav under gemensamt ägande, som genomgår större renoveringar enligt definitionen i artikel 2.10 i direktiv 2010/31/EU vara utrustade med en fiberfärdig fysisk infrastruktur i byggnaden och fiberledningar i byggnaden, inklusive anslutningar fram till den fysiska punkt där slutanvändaren anslutersig föratt få tillträde tilldet allmänna nätet under förutsättningatt detinte på ettoproportionerligt sätt ökar kostnaderna för renoveringsarbetena och att det är tekniskt genomförbart. Alla flerfamiljshus som genomgår sådana större renoveringar ska också vara utrustade med en accesspunkt.

4. Senast den 12 november 2025 ska medlemsstaterna, i samråd med berörda parter och på grundval av bästa branschpraxis, anta de relevanta standarder eller tekniska specifikationer som är nödvändiga för genomförandet av punkterna 1, 2 och 3. Dessa standarder eller tekniska specifikationer ska göradet lätt att utföra vanliga underhållsarbeten för de enskilda fiberledningar som används av varje operatör för att tillhandahålla tjänster som avser nät medmycket hög kapacitet och ska fastställa följande:

a) Specifikationer för byggnadens accesspunkt och för fibergränssnitt.

b) Specifikationer för kablar.

c) Specifikationer för uttag.

d) Specifikationer för rör eller mikrokanaler.

e) Tekniska specifikationer som behövs för att förhindra störningar av elektriska kablar.

f) Minsta böjningsradie.

g) Tekniska specifikationer för kabelinstallationer.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa överensstämmelse medde standarder ellertekniska specifikationer som avses i punkt 4. För att visa en sådan överensstämmelse ska medlemsstaterna fastställa förfaranden, vilket kan inbegripa inspektion på plats av byggnaderna eller av ett representativt urval av dem.

6. Byggnader som är utrustade i enlighet med denna artikel ska ha rätt att på frivillig basis och i enlighet med de förfarandensomfastställs av medlemsstaterna erhålla märkningen ”fiberfärdig”(fibre-ready), ommedlemsstaterna har valtatt införa en sådan märkning.

7. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas på vissa kategorier av byggnader om efterlevnaden av dessa punkter är oproportionerlig när det gäller kostnader för enskilda eller gemensamma ägare på grundval av objektiva faktorer. Medlemsstaterna ska identifiera sådana kategorier av byggnader på grundval av vederbörligen motiverade och proportionella skäl.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 31/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

8. Medlemsstaterna ska, på grundval av vederbörligen underbyggda och proportionella skäl, fastställa vilka typer av byggnader,såsom särskildakategorier av monument,historiska byggnader,militära byggnader och byggnader som används för nationella säkerhetsändamål, enligt definitionen i nationell rätt, som ska undantas från de skyldigheter som anges i punkterna1, 2 och 3 eller för vilkadessa skyldigheter skatillämpas med lämpligatekniska anpassningar. Information om sådana kategorier av byggnader ska offentliggöras via en central informationspunkt.

Artikel 11

Tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader

1. Om inte annatföljer av punkt 3, och utan att detpåverkar äganderätt, ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att bygga ut sitt nät på egen bekostnad fram till accesspunkten.

2. Om inte annat följer av punkt 3 ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att få tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i byggnader i syfte att bygga ut element av nät med mycket hög kapacitet om duplicering är teknisktomöjlig eller ekonomiskt ineffektiv.

3. Varje innehavare av en nyttjanderätttill accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden ska tillgodose alla rimliga skriftliga begärandenom tillträde till accesspunkten och den fysiska infrastrukturen i byggnaden frånleverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, inbegripet pris, när så är lämpligt. Medlemsstaterna får ange detaljerade krav avseende begärans administrativa aspekter.

4. Om det inte finns någon tillgänglig fiberfärdig infrastruktur i en byggnad ska varje leverantör av allmänna elektroniska kommunikationsnät ha rätt att terminera sitt nät i abonnentens lokaler med hjälp av den befintliga fysiska infrastrukturen i byggnaden i den mån den är tillgänglig och det finns tillträde till den i enlighet med punkt 3, under förutsättning att ägaren och/eller abonnenten ger sitt godkännande, i enlighet med nationell rätt, och om leverantören minimerar inverkan på tredje parters privata egendom.

5. Denna artikel påverkar inte äganderätten för ägaren tillaccesspunkten eller den fysiska infrastrukturen i byggnaden i de fallen innehavare av en nyttjanderätttillden infrastrukturenelleraccesspunkten inte är ägare tilldesamma eller påverka äganderätten för tredje partersåsom markägare och byggnaders ägare.

6. Senast den 12 november 2025 ska Berec, efter samråd med intressenter, nationella tvistlösningsorgan och andra behöriga unionsorgan eller unionsbyråer inom de relevanta sektorerna i förekommande fall, och med beaktande av väletablerade principer och de olikartade förhållandena i medlemsstaterna, i nära samarbete med kommissionen, offentliggöra riktlinjer om villkoren för tillträde tillfysisk infrastruktur i byggnader,inbegripet omtillämpningen av rättvisa och rimliga villkor, och de kriterier som tvistlösningsorganen bör följa vid tvistlösning.

Artikel 12

Digitalisering av centrala informationspunkter

1. De centrala informationspunkterna ska tillhandahålla lämpligadigitala verktyg, till exempeli form av webbportaler, databaser, digitala plattformar eller digitala applikationer, för att göra det möjligt att online utöva alla rättigheter och fullgöra alla de skyldigheter som fastställs i denna förordning.

2. Medlemsstaterna får i förekommande fallkoppla samman eller helt eller delvis integrera flera befintligaeller nyligen utvecklade digitala verktygsom stöder de centrala informationspunkter som avses i punkt 1 för att undvikadupliceringav digitala verktyg.

3. Medlemsstaterna ska inrätta en enda nationell digital ingångspunkt, bestående av ett gemensamtanvändargränssnitt för att säkerställa smidig åtkomst till de digitaliserade centrala informationspunkterna.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa tillräckligatekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för attstödja införandetoch digitaliseringen av centrala informationspunkter.

32/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

Artikel 13

Tvistlösning

1. Utan att detpåverkar möjligheten att hänskjutaettärende till en domstol ska varje partha rättatt hänskjutaföljande tvister till det behöriga nationella tvistlösningsorgan som inrättats i enlighet medartikel 14: a) Om tillträde till befintlig infrastruktur vägras ellerom överenskommelse om särskilda villkor, inbegripet pris, inte har

nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av begäran om tillträde enligt artikel3.

b) Isamband medde rättigheter och skyldigheter somangesi artiklarna 4 och 6, inbegripet omden begärdainformationen

inte tillhandahålls inom de tillämpliga tidsfristerna. c) Om en överenskommelse om samordning av bygg- och anläggningsprojekt enligt artikel 5.2 inte har nåtts inom en

månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om samordning av bygg- och anläggningsprojekt.

d) Om en överenskommelse om tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader som avses i artikel 11.2 eller 11.3 inte har

nåtts inom en månad från dagen för mottagandet av den formella begäran om tillträde. Medlemsstaterna får föreskriva att det behöriga nationella tvistlösningsorganet i händelse av tvister som avses i punkt 1 aoch d, om den enhetfrån vilkenoperatören begärt tillträde samtidigt är denenhet som harrätt attbevilja ledningsrätt till den egendom på, i eller under vilken föremålet för begäran om tillträde är beläget, också får lösa tvisterna om ledningsrätten.

2. Med fullt beaktande av proportionalitetsprincipen och de principer som fastställs i relevant vägledning från kommissionen eller Berecsriktlinjer ska det nationella tvistlösningsorgan som avses i punkt 1 utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten a) inom fyramånader från dagen för mottagandet av begäran om tvistlösning, med avseende på tvistersom avses i punkt

1 a,

b) inom en månad från dagen för mottagandet av begäran om tvistlösning, när det gällertvister som avses i punkt 1b, c

och d. Dessa tidsfrister fårendast förlängas i vederbörligen motiverade undantagsfall.

3. När det gäller tvister som avses i punkt 1 a, c och d får det nationella tvistlösningsorganets beslut bestå i att i förekommande fall fastställa rättvisa och rimliga villkor, inbegripet pris. 4. Tvistlösningsorganen ska offentliggöra sina beslut, samtidigt som principerna om konfidentialitet och skydd av affärshemligheter respekteras. Den centrala informationspunkten skasäkerställa tillgång till de beslut som offentliggörsav tvistlösningsorganen. Om tvisten rör tillträde till en operatörs infrastruktur och det nationella tvistlösningsorganet är den nationella regleringsmyndigheten, ska de mål som anges i artikel3 i direktiv (EU) 2018/1972 beaktas i förekommande fall. 5. Denna artikel kompletterar och påverkar inte de rättsmedel och förfaranden som är förenliga med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Artikel 14

Behöriga organ

1. Medlemsstaterna ska inrätta eller utse ett eller flera behöriga organ som ska utföra de uppgifter som tilldelats det nationella tvistlösningsorganet i enlighet med artikel13.1 (det nationella tvistlösningsorganet).

2. Detnationella tvistlösningsorganet ska varajuridisktåtskilt från och funktionellt oberoende av alla nätoperatörer och alla offentliga organ som ägereller kontrollerarfysisk infrastruktur som ärinblandade i tvisten.Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över nätoperatörer ska säkerställa en effektiv strukturell åtskillnad mellan de funktioner som är kopplade till de nationella tvistlösningsförfarandena och funktionerna vid den centrala informationspunkten och verksamheter som har samband med ägande eller kontroll. ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 33/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

Nationella tvistlösningsorgan ska agera oberoende och objektivt och får inte begära eller ta emotinstruktioner från något annat organnärde fattarbeslut omde tvister som föreläggs dem. Detta ska inte hindra tillsyn i enlighetmednationell rätt. Endast behöriga överklagandeinstanser ska ha befogenhetatt upphävaeller undanröjade nationella tvistlösningsorganens beslut.

3. Det nationella tvistlösningsorganet får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för att utföra de uppgifter som det ålagts.

4. Alla parter som berörs av en tvist ska samarbeta fullt ut meddet nationella tvistlösningsorganet.

5. Funktionerna för den centralainformationspunktsom avses i artiklarna 3–10, 12och 13skautföras av ettellerflera behöriga organ som utses av medlemsstaterna på nationell, regionaleller lokal nivå, beroende på vadsom är lämpligt. För att täcka kostnaderna för att utföra dessa funktioner får avgifter tas ut för användning av de centrala informationspunkterna.

6. Punkt 2 första stycket ska i tillämpliga delar gälla för de behöriga organ som utför en central informationspunkts funktioner.

7. De behöriga organen skautöva sina befogenheter opartiskt, öppetoch i lämpligtid. Medlemsstaterna ska säkerställa att de har tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser och tillräckligt medpersonal för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats.

8. Medlemsstaterna ska offentliggöra de uppgifter som ska utföras av varje behörigt organ via en central informationspunkt, särskilt om dessa uppgifter tilldelas mer än ett behörigt organ eller om de tilldelade uppgifterna har ändrats. När såär lämpligt skade behöriga organen samråda och samarbeta medvarandra i frågorav gemensamt intresse.

9. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen identiteten på varje behörigt organ i enlighet med denna artikel som utför en uppgift enligt denna förordning och dessa organs respektive ansvarsområden och alla ändringar avseende det behöriga organet skameddelas innan en sådan utnämning eller ändring börjar gälla.

10. Alla beslutsom fattas av ettbehörigt organ ska kunna överklagas i enlighet med nationellrätt till en helt oberoende överklagandeinstans, inbegripet ett organav rättslig karaktär. Artikel31 i direktiv (EU) 2018/1972 ska i tillämpliga delar gälla för varje överklagande enligt denna punkt.

Rätten att överklaga i enlighet med första stycket påverkar inte parternas rätt att väcka talan vid den behöriga nationella domstolen.

Artikel 15

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning eller av något av de bindande beslut som antagits av de behöriga organ som avses i artikel 14och skavidtaalla nödvändigaåtgärder för attsäkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 16

Rapportering och övervakning

1. Senast den 12 maj 2028 ska kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla en sammanfattning av effekten av de åtgärder som anges i denna förordning och en bedömning av framstegen för att uppnå förordningens mål, bland annat om och i så fall hur denna förordning kan bidra ytterligare till att uppnå de konnektivitetsmål som fastställs i beslut (EU) 2022/2481.

Rapporten ska omfatta utveckling medanknytning till denna förordnings tillämpningsområde somkanpåverkaframstegen mot en snabboch omfattande utbyggnad av nätmed mycket hög kapacitet i landsbygdsområden, områden och avlägsna områden, såsom öar, bergsområden och glesbefolkade områden, utvecklingen av marknaden för mastinfrastruktur och införandet av olika backhaul-lösningar,inbegripet satellit-backhaul, i digital höghastighetskonnektivitet.

34/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

2. I detta syfte får kommissionen begära in upplysningar från medlemsstaterna, vilka ska lämnas in utan onödigt dröjsmål. I synnerhet ska medlemsstaterna senast den 12 november 2025, i nära samarbete med kommissionen, genom den kommunikationskommitté som inrättats enligt artikel 118i direktiv (EU) 2018/1972,fastställa indikatorer för att på lämpligt sätt övervaka tillämpningen av denna förordning och mekanismen för att säkerställa regelbunden datainsamling och rapportering till kommissionen.

Artikel 17

Ändringar av förordning (EU) 2015/2120

Förordning (EU) 2015/2120ska ändras på följande sätt:

1. I artikel2 ska följande led läggas till:

”5. nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst: nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst

enligt definitionen i artikel 2.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972(*).

6. inhemskkommunikation:nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänstersom originerar i den medlems-

stat där konsumentensnationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummereller mobilnummer

i samma medlemsstats nationella nummerplan.

7. kommunikation inom EU: nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster som originerar i den

medlemsstat där konsumentens nationella leverantör är etablerad och som terminerar i ett fast nummer eller ett

mobilnummer i en annan medlemsstats nationella nummerplan.

(*) Europaparlamentetsoch rådets direktiv (EU) 2018/1972av den 11 december 2018 om inrättande av eneuropeisk

kodex för elektronisk kommunikation (EUTL 321, 17.12.2018, s. 36).”

2. I artikel5a ska följande punkter läggastill:

”7. Från och med den 1 januari 2029 får leverantörer inte tillämpa olika slutkundspriser för konsumenter för inhemskkommunikation och kommunikation inomEU, förutsatt atttekniska reglerom skyddsåtgärder, tillexempelom hållbarhet, skälig användning och bedrägeribekämpning, antas. Senast den 30 juni 2028 ska kommissionen, efter samråd med Berec, anta en genomförandeakt som fastställer dessa tekniska regler i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5b.

8. Från och med den 1 januari 2025får leverantörer påfrivillig basis uppfylla den skyldighet att inte tillämpa olika slutkundspriser som fastställs i punkt 7. Dessa leverantörer ska undantas från de skyldigheter som fastställs i punkt 1, om inte annat följer av en policy för skälig användning, i syfte att i ett tidigare skede ge konsumenterna samma slutkundspriser för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU. I detta syfte ska kommissionen senast den 31 december 2024, efter samråd med Berec, anta en genomförandeakt om skälig användning, på grundval av typiska användningsmönster, och bedrägeribekämpningsåtgärder. Denna genomförandeakt skaantasi enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5b.2.

9. Senast den 30 juni 2027skakommissionen,efter samråd med Berec,se överdenna artikel och kommissionen får, på grundvalav enbedömningav dess konsekvenser,vidbehov besluta attlägga framett lagstiftningsförslag för attändra den.

10. Den bedömning som avses i punkt 9 ska omfattaföljande:

a) Utvecklingen av grossistkostnaderna i sambandmed tillhandahållande av kommunikation inom EU.

b) Utvecklingen av konkurrensen på marknaden för tillhandahållande av nummerbaserade interpersonella kommunika-

tionstjänster och trenden för slutkundspriserna för kommunikation inom EU i de olikamedlemsstaterna.

c) Utvecklingen av konsumenternas preferenser och valet av specialerbjudanden och paket som inte debiteras på

grundval av den faktiska förbrukningen för kommunikation inom EU.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 35/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

d) Den möjliga inverkan på de nationella marknaderna för tillhandahållande av nummerbaserade interpersonella

kommunikationstjänsteroch i synnerhet påde slutkundspriser som tas ut förkonsumenter i stort, med beaktande av

kostnaderna för tillhandahållande av kommunikation inom EU, och åtgärdernas potentiella inverkan på

leverantörernas intäkter och, om möjligt,leverantörernas investeringskapacitet, särskilt med tanke på den framtida

utbyggnaden av nät i linje med de konnektivitetsmål som anges i beslut (EU) 2022/2481om ytterligare avgifter för

kommunikation inom EU inte redan tillämpas.

e) Omfattningen av användningen av samt tillgängligheten och konkurrenskraften för nummeroberoende inter-

personella kommunikationstjänster eller andra alternativ till kommunikation inom EU.

f) Utvecklingen av prisplanerna när det gäller kommunikation inomEU, särskilt i vilkenutsträckning genomförandet av

de åtgärder som föreskrivs i punkt 8 har lett till resultat i fråga om undanröjande av skillnader i slutkundspriser

mellan inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU för konsumenterna.

11. Föratt genomföraden bedömningsom avses i punkt9 skaBerec regelbundet samla in relevant information från

de nationella regleringsmyndigheterna. Itillämpliga fall får de nationella regleringsmyndigheterna tillhandahålla sådana

uppgifter i samordning med andra behörigamyndigheter. De uppgiftersomBerec samlar in i enlighet meddenna punkt

ska anmälas till kommissionen minst en gång omåret. Kommissionen ska offentliggöra uppgifterna. För att säkerställa

att Berec kan fullgöra sina skyldigheter enligt denna punkt ska leverantörer vara skyldiga att samarbeta genom att

tillhandahålla de begärda uppgifterna, inbegripet konfidentiella uppgifter, till de berörda nationella myndigheterna.” 3. Följande artikel ska införas:

”Artikel 5b

Kommittéförfarande

1. För att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 5a i denna förordning ska kommissionen biträdas av

kommunikationskommittén, som inrättats genom artikel 118.1 i direktiv (EU) 2018/1972. Denna kommitté ska vara

en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna artikel ska artikel 5 i förordning(EU) nr 182/2011 tillämpas.”

4. I artikel10.5 ska datumet”den 14 maj 2024” ersättas med”den 30 juni 2032”.

Artikel 18

Upphävande

1. Direktiv 2014/61/EU upphör att gälla med verkan från och med den 11 maj 2024. 2. Om de bestämmelser i denna förordning somersätter bestämmelserna i direktiv 2014/61/EU tillämpas från och med ett senare datum ska följande motsvarande bestämmelser i det direktivet, genom undantag från punkt 1 i den här artikeln, förbli i kraft till och med samma datum enligt följande: a) Artiklarna 4.2, 4.3, artikel 4.4 första meningen,artiklarna 6.1, 6.2, 6.3, 6.5, och artikel 7.1 och 7.2 i det direktivet ska

förbli i kraft till och med den 12 maj 2026. b) Artikel 8.1–8.4 i det direktivet ska förbli i kraft till och med den 12februari 2026. 3. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabelleni bilagan.

Artikel 19

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 2. Den skatillämpas från och med den 12 november 2025. 3. Genomundantag från punkt 2 i denna artikel gäller följande: a) Artiklarna 5.6 och 11.6 skatillämpas från och medden 11 maj 2024. 36/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV b) Artikel 17 skatillämpas från och medden 15 maj 2024. c) Artikel 10.1, 10.2 och 10.3ska tillämpas från och med den 12 februari 2026. d) Artiklarna 4.3, 6.1, 7.2, 7.3, 12.1, 12.2 och 12.3 skatillämpas från och med den 12 May 2026.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Brysselden 29 april 2024.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

R. METSOLA M. MICHEL

Ordförande Ordförande

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 37/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

BILAGA

Jämförelsetabell

Direktiv 2014/61/EU Denna förordning Artikel 1.1 Artikel 1.1 Artikel 1.2 Artikel 1.3 Artikel 1.3 Artikel 1.3 Artikel 1.4 Artikel 1.2 — Artikel 1.4 — Artikel 1.5 Artikel 2 Artikel 2 Artikel 3.1 Artikel 3.11 Artikel 3.2 Artikel 3.1 — Artikel 3.2 — Artikel 3.3 — Artikel 3.4 Artikel 3.3 Artikel 3.5 — Artikel 3.6 Artikel 3.3 andra stycket Artikel 3.7 Artikel 3.4 Artikel 13.1 a Artikel 3.5 Artikel 13.2

Artikel 13.3

Artikel 13.4 andra stycket — Artikel 3.8 — Artikel 3.9 — Artikel 3.10 Artikel 3.6 Artikel 3.12 — Artikel 3.13 Artikel 4.1 Artikel 4.1 Artikel 4.2 Artikel 4.3 — Artikel 4.2 Artikel 4.3 Artikel 4.1

Artikel 4.3 Artikel 4.4 första meningen Artikel 4.3 — Artikel 4.4 Artikel 4.4 andra och tredje meningarna Artikel 4.1 andra och tredje styckena Artikel 4.5 Artikel 4.5 Artikel 4.6 Artikel 13.1 b

Artikel 13.2 b Artikel 4.7 Artikel 4.6

Artikel 4.7 38/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Bilaga 1

EUT L, 8.5.2024 SV

Direktiv 2014/61/EU Denna förordning Artikel 4.8 Artikel 4.8 Artikel 5.1 Artikel 5.1 Artikel 5.2 Artikel 5.2 — Artikel 5.3 — Artikel 5.4 Artikel 5.3 Artikel 13.1 c Artikel 5.4 Artikel 13.2 b

Artikel13.3 Artikel 5.5 Artikel 5.5 — Artikel 5.6 Artikel 6.1 Artikel 6.1 Artikel 6.2 — Artikel 6.3 Artikel 6.1 Artikel 6.4 Artikel 13.1 b, artikel 13.2 b Artikel 6.5 Artikel 6.2 — Artikel 7.1 Artikel 7.1 Artikel 7.2 Artikel 7.2 Artikel 7.3 — Artikel 7.4 Artikel 7.3 Artikel 7.5 — Artikel 7.6

Artikel7.7

Artikel7.8

Artikel7.9

Artikel7.10

Artikel7.11

Artikel7.12 Artikel 7.4 — — Artikel 8 — Artikel 9 Artikel 8.1 Artikel 10.1 Artikel 8.2 Artikel 10.2 Artikel 8.3 Artikel 10.6 Artikel 8.4 Artikel 10.7

Artikel10.8 Artikel 9.1 Artikel 11.1 Artikel 9.2 Artikel 11.2 Artikel 9.3 Artikel 11.3

Artikel13.1 d

Artikel13.2

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj 39/40

Bilaga 1

SV EUT L, 8.5.2024

Direktiv 2014/61/EU Denna förordning Artikel 9.4 Artikel 11.3 Artikel 9.5 Artikel 11.4 Artikel 9.6 Artikel 11.5 — Artikel 11.6 — Artikel 12 — Artikel 13.1 andra stycket — Artikel 13.4 första stycket — Artikel 13.5 Artikel 10.1 Artikel 14.1 Artikel 10.2 Artiklarna 14.2 och 14.3 Artikel 10.3 Artikel 14.4 Artikel 10.4 Artikel 14.5 — Artikel 14.6 — Artikel 14.7 Artikel 10.5 Artikel 14.9 Artikel 10.6 Artikel 14.10 Artikel 11 Artikel 15 Artikel 12 Artikel 16.1 — Artikel 16.2 — Artikel 17 — Artikel 18 Artikel 13 — Artikel 14 Artikel 19 Artikel 15 —

40/40 ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1309/oj

Sammanfattning av promemorian Avvikande

Bilaga 2

från tyst godkännande om en domstol inte har prövat en tillståndsansökan enligt EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

I EU:s förordning om gigabitinfrastruktur regleras bl.a. inom vilken tid som en behörig myndighet, t.ex. en mark- och miljödomstol, ska bevilja eller avslå en ansökan om tillstånd. Om ett beslut inte har fattats inom den tidsfrist som föreskrivs i förordningen ska tillståndet anses beviljat när tidsfristen löper ut (s.k. tyst godkännande). Medlemsstaterna får under vissa förutsättningar som anges i förordningen avvika från bestämmelserna om tyst godkännande. I promemorian föreslås att Sverige, genom en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur, ska avvika från bestämmelserna om tyst godkännande i förordningen om en domstol inte har prövat en tillståndsansökan inom de tidsfrister som föreskrivs.

Lagen föreslås träda i kraft den 12 mars 2026.

Promemorians lagförslag

Bilaga 3

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), här benämnd EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

2 § Trots artikel 8.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska ett tillstånd inte anses beviljat om domstolen inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som avses i artikel 7.5 i samma förordning.

I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

Denna lag träder i kraft den 12 mars 2026.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 4

Efter remiss har yttranden inkommit från Boverket, Domstolsverket, Fastighetsägarna Sverige, Havs- och vattenmyndigheten, Justitiekanslern, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Post- och telestyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Statens fastighetsverk, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Svenska Kraftnät, Sveriges kommuner och regioner och Vänersborgs tingsrätt (mark- och miljödomstolen).

Följande remissinstanser har angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Justitieombudsmannen, Naturvårdsverket, Tillväxtverket och Uppsala universitet.

Följande remissinstanser har inte svarat: Energiföretagen, Ericsson, GlobalConnect, Hela Sverige ska leva, Svenska Stadsnätsföreningen, Svenskt Näringsliv, Svenskt vatten, Sveriges hembygdsförbund, Tech Sverige och Tele2.

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 5

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1309 av den 29 april 2024 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av gigabitnät för elektronisk kommunikation, om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av direktiv 2014/61/EU (Gigabitinfrastrukturförordningen), här benämnd EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

2 § Trots artikel 8.1 i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur ska ett tillstånd inte anses beviljat om domstolen inte har prövat ansökan inom den tillämpliga tidsfristen som avses i artikel 7.5 i samma förordning.

I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns ett sådant rättsmedel som avses i artikel 8.2 a i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

Denna lag träder i kraft den 12 mars 2026.

Lagrådets yttrande

Bilaga 6 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-11-13

Närvarande: F.d. justitieråden Sten Andersson och Kristina Svahn Starrsjö samt justitierådet Jonas Malmberg

Avvikande från bestämmelserna om tyst godkännande i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur

Enligt en lagrådsremiss den 6 november 2025 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gigabitinfrastruktur.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Rebecka Jungstedt.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Strömmer, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Strömmer

Regeringen beslutar proposition Avvikande från bestämmelserna om tyst godkännande i EU:s förordning om gigabitinfrastruktur