Betänkande med förslag till allmän sjukhusstadga m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:43

S O C I A L D E P A R T E M E N T E T

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL

ALLMÄN SJUKHUSSTADGA M. M. A V G I V E T AV

1920 ÅRS LASARETTSSTADOEK0MMITTÉ

S T O C K H O L M 19

2 2

Statens offentliga utredningar 1922. K r o n o l o g i s k

f ö r t e

c k n i n er.

Ja n u avi—Jla rs. Återfinnes å omslagen lill utredningarna

1—11

Ap vi l—No v em b e r. 1. Några iakttagelser frän 192J. års riksilagsmann arandc jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, val. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . fridlvsuingsbestämmelser m . m. Marcus. 317 s. J o . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbets- 17. Betänkande och förslag rörande d e t akademiska statistisk uudersökning rörande husbyggnadsverksambefordringsväsendet. Lund, Berling. 2 6 8 s. E . heten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. 18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S . Bokföringsåret 1 9 1 9 — 1 9 2 0 . Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstvrelsen n r 2 4 0 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den (Nr 6 1922). Norstedt, vj. 125 .-.' J o . 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den ndators rätt 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktat19, Betänkande med förs::.. kommitténs utlåtande in. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 tili ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg, s K. iv, 29 s. J u . 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. 20. Mellauhandssakkunniges betänkande ang. olägenheterna vid mellanhandssvsten Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marinom livsmedelshaudelu. Eklund. 295 s. J o . cus, l o s. K . Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig in- i 2 1 , lagarna den 9 juni 1922. Av E . v. Heidenstam. delning och organisation inom de till Kristians!: Beckman. (4), 5 1 s. S . och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift, i Hneggström. 392 s. E . 22. Kolonisationskommitténs betänkande 1922. Förslag 6. Tillägg till betänkande och förslag beträffande för- | till kolonisation å kronoparker i Norrland och Härådsvcrksamheten vid marinen. Tallberg, vj, 9 2 s. ! larna jämte förslag dels till utsträckt tillämpande Fö. av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna dels till kraftigare befrämjande av egnahems7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande, i bildning ä enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), 1 heggströin. 95 s. J o . xvij, 4 3 3 , 133, 112 s. 1 kart. J o . 8. Utredning angående statsunderstöd för idrottens Betänkande och förslag angående utbildniDgskurser främjande. Tullberg, vj. 124 s. 1 kart. E . inom tullverket. Tullberg, viij. 143 s. E i . 9. Pateiitlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts | 24.Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. N r 6. titel m: m. Marcus. 54 s. H . Hseggström. 69 s. 3 pl. K . 10. Om lappskattejandsinstitutet och dess historiska utveckling Av Ake Halmbäck. Almqvist & Wiksell. 25. Förslag fill författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation 95 s. S . av frökontrollverksambeten m. m. Beckman, iv, 11—12. Betänkande mud förslag till lag augående kul131 s. J o . turminnesvård samt organisation av kulturminnes- I värden. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens I 26.Utkast till lag om visst tryggande i \ byggnadsbor» nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt genärers fordringar m. m. Tullberg. 51 s. J l l . bilagor, viij, 48:} s. 3 kart. 2. Förslag och motiv. 2 7 . Redogörelse för de ecklesiastika boställena, 5. Värmxxiij, 197 s. Centraltr. E . lands län. Av H. Skoglund. Beckman, xlvij, 692 s. E . 13. Högskolornas löueregleringskommittés betäukauden. 2 8 . Betänkande och förslag rörande brauds-kyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstal7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga ter. Heeggström, vj, 193 s. E . stadga angående skydd för mänuiskor vid brandfara 14. Statsmakterna och bräusleanskaffniugen under krigsinom industriella arbetslokaler. Beckman, l o s. K . åren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse '. över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. 29 Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för 353 s. H . sjömanskärens manskap. Tullberg, vij, 117 s. 1 bil.FÖ* 15. Statistiksakkunuigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna 3 0 . Åtgärder m o t godsanhopning i tullpackhus ni. m. Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtande över 1914 för den officiella statistiken samt åstadkommande j års tullkommissions betänkande. 3. Marcus. 101 s. F L av en permanent kontroll över det statistiska arbetet m. m. Beckman, x, 367 s. E i . 3 1 . Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-anst, 1 2 s. E . 16. Eöraläz till vissa ändringar i bestämmelserna rö-

Fortsättning a omslagets tredje sida.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1922:43

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG

ALLMÄN

TILL

SJUKHUSSTADGA M. M. AVGIVNA AV

1920 ÅRS LASARETTSSTADGEKOMMITTÉ

STOCKHOLM 1922 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P . A. NORSTEDT & SÖNEB

TILL

KONUNGEN.

Genom beslut den 30 januari 1920 har, vid föredragning av en utav medicinalstyrelsen den 30 juli nästförutgångne år gjord framställning, Eders Kungl. Maj:t funnit gott uppdraga åt en kommitté att verk-

ställa en allsidig granskning av bestämmelserna i gällande lasarettsstadga den 18 oktober 1901 och i sammanhang därmed stående författningar samt att därefter inkomma med det utlåtande och förslag i ämnet, vartill den verkställda granskningen kunnat giva anledning. Till ordförande i denna kommitté blev samtidigt förordnad undertecknad landshövdingen i Skaraborgs län Axel Ekman samt till ledamöter av densamma dels undertecknade direktören hos Stockholms läns landsting Fredrik Arvid Erikson, läkaren vid länslasarettet i Karlshamn medicine doktorn Gustaf Kristian Ingolf Lönnberg, medicinalrådet och byråchefen i medicinalstyrelsen medicine doktorn Edvard Sederholm, (dåvarande) ledamoten av riksdagens första kammare fabrikören Johan Axel Träff, dels ock läkaren vid kirurgiska avdelningen å länslasarettet i Falun medicine licentiaten Johan Anton Waldenström. I sammanhang härmed förordnade Eders Kungl. Maj:t bland annat, att kommittén ägde själv antaga erforderlig kanslipersonal. Sedermera och med bifall till en av förenämnde lasarettsläkaren Waldenström gjord ansökning har Eders Kungl. Maj.t den 27 februari 19*20 entledigat denne från ledamotskapet i kommittén samt i hans ställe till ledamot utsett läkaren vid kirurgiska avdelningen å länslasarettet i Karlstad medicine licentiaten Per Olof Clarholm. På kallelse av den sålunda utsedda ordföranden sammanträdde kommittén, som med vederbörligt tillstånd antagit benämningen 1920 års lasarettsstadgekommitté, första gången den 19 mars 1920 i medicinalstyrelsens ämbetslokal. Efter vidtagande av vissa för kommittéarbetet erforderliga förberedande åtgärder åtskildes kommittén för att ånyo samlas den 16 april 1920, denna gång i en för kommittén kostnadsfritt upplåten lokal, Stockholms läns landstings expedition, Olovsgatan 10, här i huvudstaden, vilken lokal jämväl sedermera vid förefallande behov välvilligt ställts till kommitténs förfogande. Med stöd av ovan anförda bemyndigande ifråga om kanslipersonals antagande utsågs då till kommitténs sekreterare dåvarande kanslisekreteraren i civildepartementet jur. kand. Helge Berglund. Denne innehade därefter sekreterarskapet i kommittén till 1921 års slut, då han på grund av iråkad sjukdom måste anhålla om entledigande. På en av kommittén i anledning härav hos statsrådet och chefen för socialdepartementet gjord framställning förordnade Eders Kungl. Maj:t sekreteraren hos medicinalstyrelsen undertecknad Gustaf Tägtström att tillsvidare vara sekreterare hos kommittén, ett uppdrag som denne sedermera allt fortfarande innehaft. Sammanträden hava av kommittén hållits under följande tidsperioder: 16 april—8 maj samt 18 oktober—16 november 1920, 12—29

januari, 14—19 april, 2—11 juli, 14—26 november samt 7—20 december, allt år 1921, ävensom 11—28 januari, 8—21 mars, 19 juni—15 juli samt den 16—18 oktober innevarande år. Under vissa tider mellan dessa sammanträdesperioder har dessutom kommittéarbetet bedrivits genom särskilda delegerade för kommittén eller genom sådan delegerad med tillhjälp av kommitténs sekreterare. Då den kommittén förelagda uppgiften berörde bl. a. frågor, som i vissa avseenden sammanhängde med sådana, vilka jämväl vore föremål för utredning genom kommunalförfattningssakkunniga, hava vid ett par tillfällen gemensamma överläggningar förts mellan kommittén och nämnda sakkunniga eller av dem för ändamålet utsedda delegerade. Genom brev den 23 april 1920, efter föredragning av särskilda i ämnet gjorda framställningar, har Eders Kungl. Maj:t funnit gott bemyndiga kommittén att, i den mån så funnes erforderligt, tillkalla en professor inom de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund eller vid Karolinska mediko- kirurgiska institutet ävensom högst tre läkare och en underläkare vid medicinsk avdelning eller specialavdelning ^ å länslasarett eller därmed likartad kommunal sjukvårdsinrättning att såsom sakkunniga biträda kommittén vid utförande av det kommittén meddelade uppdraget. Med tillämpning av det sålunda erhållna bemyndigandet har kommittén, efter det vederbörande korporationer och myndigheter på kommitténs begäran avgivit förslag i ärendet, tillkallat nedannämnda personer, vilka vid särskilda tillfällen infunnit sig till sammanträden i kommittén och därvid meddelat av kommittén begärda upplysningar eller i övrigt gjort uttalanden i frågor, som berört deras respektive verksamhetsområden, nämligen professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet med. doktorn J. H. Åkerman (föreslagen av kanslärn för rikets universitet), överläkaren vid Sabbatsbergs sjukhus här i huvudstaden livmedikus med. doktorn I. Hedenius (föreslagen av Föreningen för invärtes medicin), överläkaren vid Högbo tuberkolossjukhus vid Falun leg. läkaren A. V. Malmström (föreslagen av medicinalstyrelsen) och underläkaren vid Sabbatsberg sjukhus" leg. läkaren G. Vidfelt (föreslagen av Stockholms underläkarförening). Därjämte har kommittén vid ett sammanträde rådgjort med medinalstyrelsens inspektris för sjuksköterskeväsendet fröken K. Nordendahl angående vissa frågor rörande sjukvårdspersonal. Under gången av kommitténs arbete hava från Eders Kungl. Maj:t inkommit följande remisser, att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommittéuppdraget:

(i

remiss den 18 mars 1920 i ärende rörande framställning av svenska lasarettsläkarföreningen om ändring av § 21 i gällande lasarettsstadga, remiss den 20 april 1920 i ärende rörande av avdelningsläkaren a Allmänna och Sahlgrenska sjukhusets i Göteborg ögonavdelning K. M. Sundqvist fordrad förhandsersättning i vissa fall vid patienters intagning å avdelningen, remiss den 24 samma månad i anledning av framställning av H. Berglund m. fl. kliniska amanuenser eller underläkare ifråga om den kliniska utbildningens värde såsom befordringsgrund vid tillsättandet av lasarettsläkartj änst, remiss den 7 maj 1920 av riksdagens den 17 nästförutgångne april till Eders Kung. Maj:t avlåtna skrivelse, n.r 137, angående meddelande av ändrade bestämmelser rörande antalet sjuksängar vid lasarett och sjukstugor, och remiss den 24 mars 1922 i ärende rörande av riksdagens justitieombudsman gjord framställning i fråga om lasarettläkares skyldighet att avgiva vissa intyg. Beträffande samtliga dessa remisser får kommittén hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anse dem besvarade genom vad kommittén på skilda ställen i så väl lagtext som tillhörande motivering föreslagit och anfört. Ytterligare en remiss, avsedd att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag, har från Eders Kungl. Maj:t till kommittén inkommit, nämligen en den 1 maj 1922 dagtecknad remiss i ärende rörande en av järnvägsstyrelsen gjord framställning ifråga om sjuktransporterna å statens järnvägar. Över detta ärende har kommittén ansett sig böra den 15 nästlidne juli avgiva särskilt utlåtande, och framgår orsaken härtill av utlåtandet. Från civildepartementet har till kommittén överlämnats avskrift av Eders Kungl. Majrts den 23 april 1920 till medicinalstyrelsen avlåtna brev »angående rätt till tjänstårsberäkning för disputationsprov för medicine doktorsgrad m. m.». I detta brev föreskrives bland annat, att detta ärende, i vad det avser rätt att räkna tjänstgöring som docent i kliniskt ämne inom medicinsk fakultet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet såsom likvärdig med tjänstgöring å sjukhus, skall till kommittén överlämnas för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén givna uppdraget. Då ifrågavarande remiss ej föranlett något kommitténs förslag till författningsbestämmelse och således ej heller kunnat avhandlas i någon därtill hörande motivering, anser sig kommittén i stället böra här i denna underdåniga skrivelse redogöra för sin ställning till denna fråga och för detta syftemål avgiva följande uttalande: Vid behandling av detta ärende har kommittén funnit skäl att ansluta sig till den mening, som av medicinalstyrelsen i dess utlåtande

den 9 augusti 1919 uttalats, nämligen att särskilda föreskrifter i detta hänseende vore obehövliga, enär tjänstgöring såsom docent alltid vid upprättande av förslag till här ifrågavarande befattningar vinner vederbörligt beaktande. Kommittén har i sitt sjukhusstadgeförslag (§ 29) även givit föreskrifter angående grunderna för sådant förslags upprättande av betydligt fylligare innehåll än i nu gällande lasarettsstadga. Emellertid har medicinalstyrelsen även framställt ett förslag för den händelse, att Eders Kungl. Maj.t skulle finna lämpligt, att docent .skulle få sig tillerkänd rätt i omtalat syfte. Medicinalstyrelsen har, liksom även senare kommittén, ej kunnat undgå att finna det betänkligt, att sakkunniga i sitt ovan anförda betänkande föreslagit, att docent i kliniskt ämne skulle äga rätt tillgodoräkna sig sin docenttjänstgöring såsom likvärdig med tjänstgöring å sjukhus, oavsett om han samtidigt utövat praktisk verksamhet på sjukhus eller ej. I syfte att kunna pröva det berättigade i, att en docent i kliniskt ämne, vilken samtidigt utövat läkarverksamhet, får sig tillerkänd förmånen att denna tjänstgöring likställes med sjukhustjänstgöring, föreslår medicinalstyrelsen, att docent, som önskar åtnjuta här avsedd rätt, skulle hos medicinalstyrelsen göra ansökan därom och då styrka, att han vid sidan av sin vetenskapliga och lärarverksamhet utövat sådan praktisk läkarverksamhet, som kunde anses motsvara en läkares tjänstgöring på lasarett eller specialavdelningav sjukhus, varefter medicinalstyrelsen i ärendet beslutar. Även detta medicinalstyrelsens förslag anser sig kommittén kunna biträda, dock med framhållande av, att som förutsättning för att docent skulle komma i åtnjutande av den här avsedda förmånen borde bestämmas, att han dessförinnan förvärvat den behörighet till sjukhusläkartjänst, som stadgas i behörighetsförordningen den 17 december 1915. Sådant medgivande anser kommittén, i likhet med vad medicinalstyrelsen föreslagit, böra lämnas högst för en tid intill tre år. En från Eders Kungl. Maj.t inkommen remiss, däri kommittén anbefallts avgiva utlåtande, nämligen remiss av den 3 april 1922 i ärende rörande en av Malmöhus läns landstings förvaltningsutskotts sjukvårdsavdelning gjord framställning om utfärdande av särskilda bestämmelser för anstalter av samma typ som landstingets sommarhem i Ljunghusen, har av kommittén besvarats genom underdånig skrivelse den 15 nästlidne juli. I övrigt har, särskilt från läkarhåll, till kommittén inkommit en del dess uppdrag berörande framställningar, för vilka närmare redogöres å vederbörliga ställen i de av kommittén avgivna motiveringarna, företrädesvis i motiveringen till kommitténs här nedan omnämnda förslag till ändringar i den s. k. behörighetsförordningen.

8 Såsom resultat av sitt förehavda arbete får kommittén härmed överlämna: förslag till Allmän sjukhusstadga, med tillhörande motivering, förslag till vissa ändringar i Epidemilagen av den 19 juni 1919, med motivering, och förslag till vissa ändringar i §§ 3 och 5 av kungl. kungörelsen den 17 december 1915 angående behörighet till vissa civila läkarbefattningar, jämte motivering. I detta betänkande hava jämväl intagits, dels en av kommitténs ledamot undertecknad Lönnberg på kommitténs den 15 april 1921 givna uppdrag utarbetad översikt över sjukhusväsendets utveckling i Sverige, dels ock, såsom bilagor, en på grundval av kommitténs stadgeförslag och särskilt införskaffade uppgifter m. m. fotad redogörelse för den närmare innebörden av sjukhusstadgeförslagets endast i allmänna ordalag angivna räckvidd inom olika avdelningar av stadgan, och kort redogörelse för de i nu gällande sjukhusförfattningar antydda »särskilda bestämmelser», som av Eders Kungl. Maj:t eller med Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande finnas utfärdade för vissa sjukvårdsanstalter. Denna senare redogörelse har på kommitténs uppdrag utarbetats av kommitténs ledamot undertecknad Sederholm. Med anledning av den avfattning, kommittén givit § 6 av sitt förslag till sjukhusstadga, tillåter sig kommittén i underdånighet framhålla, hurusom ett godtagande av denna paragraf, som bland annat skulle medföra, att de genom medicinalstyrelsen förrättade sj Likhusinspektionernas antal skulle komma att väsentligt ökas, tillika förutsätter, att för ändamålet nödiga medel ställas till sagda styrelses förfogande. Stockholm den 18 oktober 1922. Underdånigst AXEL EKMAN. ARVID ERIKSON.

INGOLF LÖNNBERG.

AXEL TRÄFF.

E. SEDERHOLM.

PER CLARHOLM.

Gustaf Tägtström.

Ö VE R SI KT O V E R

SJUK HUS VÄSENDETS I

UTVECKLING

SVERIGE AV

/ N <>' o L F

L ÖX N B K B G

FORORD. Då »1920 års lasarettsstadgekommitté: gav mig i uppdrag att göra en historik över sjukhusväsendet i Sverige, åtog jag mig detta i tanke, att detta skulle kunna lätt gå för sig med kännedom om de förefintliga goda sammanställningarna i detta ämne. Särskilt d. v. medicinalrådet Rickard Wawrinskys arbeteSveriges Jasarettsväsende förr och nu (Stockholm 1906), som alltid kommer att vara ett standardverk i detta ämne, samt för äldre tider Otto E. A. Hjelts: Svenska och finska medicinalverkets historia 1663—1812 (Helsingfors 1891—93) och G-. Lindstedts: Översikt av den svenska fattigvårdens historia (Stockholm 1915) ha jämte olika författningssamlingar varit de viktigaste källskrifterna dels direkt^ dels genom angivande av andra källor att ösa ur. Emellertid kom jaoyid mina förstudier till den uppfattningen, att en historisk översikt, som skulle åtfölja ett förslag till sjukhusstadga, borde behandla ämnet från något andra synpunkter än de båda förstnämndas synnerligen förtjänstfulla och innehållsrika arbeten. Den borde enhgt min mening huvudsakligen röra sig omkring de lao-ar och förordningar, som föreslagits, antagits eller utfärdats för att reglera sjukhusväsendet, samt omkring de åtgärder, som av statsmakterna och från det allmännas sida vidtagits._ Det är efter dessa principer jag sökt lösa min uppgift, och däri ligger också förklaringen, a t t sä få personnamn finnas i texten. Även om det säkerligen varit vid flera tillfällen lättare, och kanske också gjort texten mindre »torr», att anföra rent personliga inlägg, framställda från olika tider och av personer med olika syn på saken, har j a g så mycket som möjligt varit undvikit detta och sökt taga saken i denna mening »opersonlig;. Utom de redan nämnda arbetena har jag haft till hjälp huvudsakligen tryckta källor och blott litet behövt anlita arkivmaterial i riksarkivet, medicinalstyrelsen och kammararkivet. Även bör framhållas, att denna historik sökt hålla sig till de förordningar, som gälla sjukhus i allmänhet, och sålunda ej tagit med de särskilda instruktioner och förordningar, som för enstaka sjukvårdsinrättningar utfärdats av Kun^l. Maj:t eller behörig myndighet. Karlshamn i maj 1922. Ingolf

Lönnberg.

Sjukhus i nutida mening eller inrättningar, varest personer emottagas för Inledning, erhållande av vård och behandling av sina sjukdomar, kunna spåras långt in i forntiden. De voro hos de antika kulturfolken till en början bundna vid vissa helgedomar, 1 ) ej sällan belägna avsides från samfärdselns egentliga stråkvägar. Sjukvården handhades där av helgedomens prästerskap och tempeltjänare och var förenad med rituella föreskrifter. Vid flera av dessa sjukhus bildades läkareskolor, från vilka den empiriska och sedan den vetenskapliga medicinen togo sitt ursprung. Den ofta framställda meningen, att först tack vare kristendomens inHytande de fattiga och sjuka blevo föremål för verklig vård och omsorg, visar sig vid noggrannare undersökning ej vara med sanningen överensstämmande. Det buddhistiska Indien 2 ) kunde långt före var tidräkning uppvisa ej blott härbärgen för sjuka och behövande utan även av läkare ledda sjukhus. 1 den helleniska kulturvärlden funnos talrika sjukhus. Det äldsta om- Antiken, nämnandet av sjukhus (nosokomeion) lär vara av diktaren Krates (449—424 f. Kr.). 3 ) Asklepieia voro sjukvårdsinrättningar vid Asklepiostemplen. latreion var det mera indifferenta namnet på en av läkare ledd anstalt för sjukas behandling. Sådana beskrivas av flera av antikens författare 4 ) (bl. a. Platon, Xenophon) såsom särskilda byggnader utrustade för vård och behandling av sjuka samt försedda med utbildad personal av läkare, assistenter och sjukvårdare, de senare ofta slavar. Där meddelades råd och läkemedel åt den hjälpsökande allmänheten, och kirurgiska ingrepp utfördes. Vid flera av dessa sjukhus meddelades undervisning åt blivande läkare. Dessa iatreia voro väl närmast, vad vi nu kalla polikliniker, men på en del håll synas patienter fått ligga kvar i behandling, åtminstone kortare tid, så a t t de^ voro verkliga sjukhus. latreion i Athen var en stadens offentliga institution. 5 ) Till Rom kom en rationell medicin genom grekiskt kulturinflytande, och den bekämpades ivrigt av de gamla äkta romarna, vilka höllo fast vid en strängt theurgisk uppfattning av hälsa och sjukdom. Under Augusti tid funnos sjukhus, valetudinaria, 6 ) för slavar, gladiatorer och soldater, och vid dessa voro läkare anställda. Längre fram under kejsartiden, särskilt under den humane Antoninus Pius, inrättades sjukhus på flera platser i det väldiga romerska riket. Under den första kristna tiden överlämnades sjukvården i församlingarna r»en törsta åt de äldste, några egentliga sjukhus funnos ej, och först sent tyckes läkarebe- kristna tiden J

) Paul Bruzon: La medicine et les religions, Paris 1904. ) Ludwig Hopf: Die Heilgötter und Heilstätteu des Altertums, Tubingen 1904, s. 58. — M. Neuburger & J. Pagels: Handbuch der Geschichte der Medizin, I. Jena 1902, s. 152. 3 ; E. Gurlt: Geschichte der Chirurgie, I, Berlin 1898, s. 210. 4 ) Hopf, a. a. s. 60; — Neuburger & Pagels, a. a. s. 180. fl ) Hopf, a. a. s 60; — Neuburger & Pagels, a. a. s. 180 o. f. 6 ) Hopf, a. a. s. 65. 2

14 handling meddelats. De första kristna sjukvårdsanstalterna voro rena barmhärtighetsinrättningar, där sjuka förplägades och vårdades, där härbärge gavs och dar betryckta funno bistånd. De voro förbundna med kyrkorna som härbergen för fattiga främlingar samt sjuka och förestodos av diakonerna, varför de även kallades diakonier. I det bysantinska riket inrättades offentliga välgörenhets-och sjukvårdsanstalter av olika slag och under olika namn: Xenodoch^ion, nosokomeion, orphanotropheion, ptochotropheion, gerontokomeion, brephotropheion. 1 ) De första omtalas från mitten av det 3:e århundradet efter Kristus. Särskilt berömt var xenodochiet i Cresarea, grundat av biskop Basileios (360— 370 e. Kr.). 2 ) Det beskrives som en hel liten stad omkring en kyrka med gator, öppna platser och hus för fattiga och främlingar förutom de av läkare ledda sjukhusen. En^ annan form av välgörenhetsinrättningar, fast av mera blygsam art, voro de s. k. eleemosynaria, som uppehöllos genom insamling av almosor (eleemosyne = barmhärtighet, almosa). Exemplet frän östromerska riket följdes senare i Rom. Av betydelse och ofta, fastän med orätt, omtalat i litteraturen som det första verkliga sjukhuset var det i Rom omkring år 400 av Fabiola grundade nosokomiet. Detta sjukhus var troligen det första i Rom; uppgiften, att det skulle ha varit det första verkliga sjukhuset, är sä gammal som av den helige Hieronymos (Epist. de morte Eabiolae, Lib. I I I , Epist. X).:>>) Genom de nestorianska kristna, som vidhöllo den bysantinska kyrkans traditioner i detta avseende, bildades många sjukhus i Asien, 4 ) vilka sedan bibehöllos under den muhammedanska tiden och lära ha utgjort förebilden till de talrika sjukhus och medicinska högskolor, som funnos under islams första, i vetenskapligt avseende så glänsande period. Om också sjukhus funnos före kristendomen, ha dock den kristna religionens läror om barmhärtighet och människokärlek varit av största vikt för sjukhusväsendets utveckling, och något direkt samband mellan de antika sjukvårdsanstalterna och de under den kristna tiden senare anlagda kan ej spåras. Därigenom att kyrkan gav sitt mäktiga stöd, kunde sjukhusen bestå under de svåra politiska omstörtningarna: de regerande furstehusen och rika personer lämnade, ofta på uppmaning av prästerskapet, donationer eller gjorde testamenten till inrättande eller underhåll av sådana sjukvårdsinrättningar, och vid gudstjänsterna samlades frivilliga gåvor för de sjuka och fattiga. Medeltiden. Under medeltiden bibehölls kyrkans välde över sjukvårdsinrättningarna, vilka omfattade såväl egentliga sjukhus som även försörjningsinrättningar för fattiga, krymplingar, sinnessjuka, medellösa resande och pilgrimer. Då klosterväsendet utbildades, övertogo klostren till största delen ledningen av sjukvårdsinrättningarna, oeh varje kloster av bet3^denhet hade sin innrmaria eller-sitt intirmitorium. I benediktinernas ordensregler skall föreskriften för klosterfolket att ägna sig åt sjukvård vara starkast framhävd: »Infirmorum cura ante omnia et super omnia adhibenda est, ut sicut revera Christo, ita eis serviatur» [vården J ) Xenodocheion =: främlingshus; nosokomeion = sjukhus; orphanotropheion = vårdanstalt för föräldralösa; ptochotropheion = fattighus: gerontokomeion = ålderdomshem; brephotropheion = hittebarnshus. — Gurlt, a. a. I, s. 525. *) Gurlt, a. a. I, s. 525. 3 ) Gurlt, a. a. I. s. 319. *) Neuburger & Pagels, a. a. I, s. 500. — Gurlt, a. a. I, s. 596 o. f.

15 av de sjuka (bräckliga) bör utövas före allt och utöver allt, på det a t t den, såsom i själva verket ägnad Kristus, sålunda må tjäna dem (de sjuka)]. 1 ) Genom korstågen och med pilgrimerna spreds spetälska (lepra), som förut varit tämligen sällsynt i Europa, över västerlandet från orienten, så a t t den blev en verklig folksjukdom. Här fingo de religiösa ordnarna ett stort fält för sin verksamhet. Det var ej blott de egentliga munkordnarna utan även de andliga riddarordnarna, särskilt Johanniterorden, som ägnade sig åt de spetälskas vård. Då därjämte från statsmakternas sida mer eller mindre stränga förordningar utgåvos om de spetälskas avskiljande från friska, måste anstalter för detta ändamål finnas. Sådana inrättningar kallades »leprosorium, xenodochium leprosorum, hospitale leprosorum», och som bekant fick lepra sitt svenska namn från hospital eller spital (spetalasot, spetalskhet, spetälska). Dessa leprosorier voro ofta invigda åt Sankt Göran, Sankt Lazarus eller Sankt Johannes. Under medeltiden grundlades inånga universitet, och vid dem höllos i regel föreläsningar i medicin. Dessa voro helt teoretiska och dogmatiska, och någon klinisk undervisning var ej tal om, varför de blivande läkarna för sin praktiska utbildning måste medfölja en äldre läkare i hans praxis. Även sjukhus grundlades^ dock, det första i Lyon, 2 ) där den frankiske konungen Childebert I år 542 inrättade ett sjukhus, Hötel-Dieu, med ej mindre än 549 platser. Senare tillkommo talrika sjukhus, och mot slutet av medeltiden fanns i snart sagt varje stad något sjukhus. Eör Sveriges vidkommande stiftades under medeltiden många välgörenhets- Sverige, inrättningar. Dessa voro väl till största delen använda av orkeslösa, åldringar, Medeltiden, fattiga och ofärdiga samt spetälska, men även av andra sjukdomar angripna personer och husvilla resande fingo där förplägnad och vård. En viss skillnad, om också ej fullt utpräglad, gjordes mellan helgeandshus och hospital. De förra motsvarade närmast efter nutida benämningssätt fattig- och försörjningsinrättningar; de senare voro avsedda att mottaga sjuka, särskiit spetälska. Som dessa senare skulle hållas avskilda från andra människor, voro hospitalen förlagda utanför _ städerna eller i någon avlägsen stadsdel, under det a t t helgeandshusen lågo i själva städerna. Någon skarp skillnad mellan dessa båda slags inrättningar forefanns troligen aldrig; båda benämningarna användes omväxlande, och mot medeltidens slut var hospital det vanliga namnet. Infirmitorium, såsom det exempelvis omtalas vid Vadstena kloster, var säkerligen ett rent sjukhus. 3 ) Infirmaria, som funnos vid domkyrkorna, kallas av Rhyzelius 4 ) »prästespital, i hwilket gamble utarbetade prester blefwo intagne och i sin ofri ga lifstid nödtorfteligen skötte och försörgde». Dessa anstalter hade till sitt underhåll medel, som erhöllos på olika sätt. Tiouden. I'et viktigaste tillskottet torde ha varit den andel av sädestionden, decima piuperum, som var därtill anslagen och som utgjorde en del av den över hela Sverige utgående tionden, varom de gamla landskapslagarna innehålla o stadganden. Äldre västgötalagen (Kyrkobalken 17) föreskriver härom: 5 ) »Å åker skall n.an tionde skifta. Tager prest så mycket som kyrka invigd är. Sedan skall J

) H. Haeser: Lehrbuch der Geschichte der Medizin, 2:te Aufl. Jena 1853, I, s. 262. -) Gurlt, a. a. II. s. 17. ) D i a r i u m Vazstenense, ed. E r i c u s B e r z e l i u s - F i l i u s , U p s a l a 1721, s. 50, 178. 4 ) A. R h y z e l i u s : Monasteriologia sviogothica, L i n k ö p i n g 1740, s. 198. B ) I. O t m a n : Den äldre Västgötalagen, översatt. Helsingfors 1883, s. 1 1 . 3

K;

man skifta i tre lotter. En äger biskop, den andra äger kyrka, den tredje fattige män. — Prest äger all kvicktionde och det offer, som till korsets fot kommer å långfredag». Enligt den yngre västgötalagen skulle fattiglotten delas i två delar »en lot til spitalsins, oc annan hafui bonde hoema maeth sik fatöka manna lot».1) Östgötalagens föreskrifter om tionde (Kristnu balkaer IX) voro följande: Prästen får för sin tjänst hela kvicktionden ( = tionde av levande kreatur). Bonden skall avsätta var tionde rök ( = skyl) av sitt korn på åkern. Då bonden bärgat sitt korn, får prästen taga sin tredjedel av tionden på åkern. De återstående två lotterna bärgar bonden och tröskar dem. För arbetet får han halmen och agnarna. Kornet skiftas i tre delar: en lott för kyrkan, en annan för biskopen, den tredje för de fattiga. 2 ) Här var fattigtionden således två niondelar av hela tionden. Magnus Erikssons Landslag innehåller inga bestämmelser om fattigtionden. 3 ) Emellertid förfors olika i olika landsändar, i det att i en del landskap fattigtionden kvarstod hos bönderna i socknen att av dem fördelas bland de fattiga; 4 ) i Västergötland skulle dock hälften av fattigtionden erläggas till hospitalen. 1 Linköpings stift bestämdes på 1200-talets början, att tionden från några härad skulle tillfalla hospitalet i Skänninge. A v hospitalen i Stockholm, Sigtuna och Enköping uppburos delar av fattigtionden i ärkestiftet, åtminstone tidvis. Under senare delen av medeltiden blev fattigtionden i allt större utsträckning använd till andra ändamål, än vad ursprungligen var avsett därmed.") Prästerskapet slog allt större delar under sig. I ärkestiftet och i Strängnäs stift fingo hospitalen ingen som helst andel av tionden. I det förra stiftet gick det mesta till uppbyggande av domkyrkan och till kanikernas prebenden. För Strängnäs stift bestämdes 1382, att fattigtionden skulle användas till domkyrkans kaniker, för präster, som studerade utomlands, och andra kyrkliga ändamål. Inom Linköpings stift fingo kloster anslag av fattigtionden från vissa härad, så Nydala kloster från Njudung och Finnveden; svartbrödraklostret i Skänninge från vissa härad i Östergötland och norra Småland. Senare bestämdes, att fattigtionden skulle delas i tre delar: »kanikdelen» gick till kanikernas prebenden, »själagårdsdelen» till kapell och kyrkor och >spetaledelen» till hospitalen, men vid 1500-talets början hade det kommit därhän, att av stiftets 136 socknar endast 11 betalade tionde till hospital, från de övriga gick hela fattigtionden till biskopen eller något kanonikat. 0 ) — Även i de övriga stiften blev under 1400-talet stora delar av fattigtionden överförd till kanikerna. *) B. H. Dahlberg: Bidrag till Svenska fattiglagstiftningens historia, Uppsala 1893, s. 3. 3 ) B. H. Dahlberg, a. a. s. 9. — Östgötalagen med förklaringar, utgiven av A. O. Frcndenthal, Helsingfors 1893. 3 ) Kirkiebalkr, VII Gapitel, föreskriver: »Tijond skal af Akrom afsättias . . . Ther ägher Präsl tridhiung af: och af them tweni lutom äter äro, ther ägher Kirkian tridhiung af». De återstående delarna av de senare två tredjedelarna av tionden nämnas ej vidare i lagen. (Swerikes Kijkes Landslag, utg. av P. Abrahamsson, Stockholm 1726.) *) En sammanställning av de olika landskapslagarnas bestämmelser om tionden finnes hos B. H. Dahlberg: Bidrag till svenska fattiglagstiftningens historia, Uppsala 1893, s. 16 o. f. och V. Hedqvist: Den kristna kärleksverksamheten i Sverige under medeltiden, Uppsala 1893, s. 32 o. f. 5 6

) Hedqvist, a. a. s. 34 o. f. ) H e d q v i s t , a. a. s. 7 1 .

17 Dock var det ej alldeles uteslutet, att hospitalen kunde få mera tillfälliga anslag från tiondemedlen, då dessa inflöto till kvrkan, även om någon fast årlig andel ej blev dem tilldelad. Som kyrkor och kloster undan för undan samlade förmögenhet genom Donationer, testamenten och gåvobrev såväl av pengar, räntor o. d., som framfor allt av jordagods, användes medel av inkomsterna från dessa till att uppehålla verksamheten vid välgörenhetsanstalterna. Även fingo dessa stiftelser direkt donationer och gåvor genom testamenten, och flera hospital och helgeandshus omtalas som mycket rika. Insamling av almosor var för dessa inrättningar även en god inkomstkälla, Umosor särskilt som ofta av de kyrkliga myndigheterna avlat utlovades till dem. som Jämnade understöd åt hospitalen. Dessa almosor upptogos dels av hjonen själva genom tiggeri, på vilket de fingo rättighet inom viss ort, dels genom andra personer. I första hand var det under medeltiden munkar av de s. k. tiggarordnarna, som strövade omkring och uppsamlade bidrag både i penningar och in natural senare fingo även andra personer som ombud för de fattiga och sjuka tillstånd av biskop och prästerskap att inom vissa härader eller i visst distrikt'samla hospitalsmedel. Dessa personer kallades biddare (bedjare). Ytterligare bidrag inflöto genom de samfund eller gillen, som bland förGillen pliktelser för medlemmarna föreskrevo bistånd åt gjuka och orkeslösa, Sådana gillen funnos vid medeltidens slut i Sveriges städer rätt talrikt. I Stockholm tyckes det förnämligaste och rikaste varit Helga-lekamensgillet, vars gillesstuga lag intill Stortorget, och som hade uppsikt över själagården. Utom detta omtalas Varirugillet, som 1454 uppgick i Helga-lekamensgillet, Sankt Gertrud. S. Katarina, b. Mikael, S. Göran m. fl. gillen. I Linköping fanns ett Olofsgille, i Västerås Johannes-, Olofs- och Helgagravsgillen, i Nyköping ett Vårfrugille, i Sigtuna ett i etersgille o. s. v. I Skåne bildades under medeltiden flera Knutsgillen, och i Lund finnes ännu kvar ett sådant Knutsgille, som lär leda sitt ursprung- från r dessa. 1 ) • ° Sjukvård utövades under medeltiden även i vårt land av de andliga riddar- Andliga ordnarna. Den första av dessa var Johanniterorden, som bildades under 1100- riddarordnar talets början och hade ett sjukhus i Jerusalem, där enligt stormästarens regel av 1135 alltid skulle finnas fem läkare och tre kirurger till disposition för de sjuka.-') Denna orden anlade tidigt, redan i slutet av 1100-talet, ett kloster i Eskilstuna, och detta fick rätt många donationer och testamenten, varav man kan sluta, att det var ansett. Som det i urkunderna uppräknas bland rikets övriga hospital, är tydligt, att orden här utövade sin sjukvårdande verksamhet.11) Varken Johanmterna eller de övriga »hospitalsordnarna» synes dock haft någon större betydelse för sjukvården i vårt land. , , E 1 t . t Ufl der medeltiden vanligt sätt, varigenom en person kunde för sin åter- FlatfSring stående livstid komma i åtnjutande av vård på ett hospital, var den s. k. flatföringen. 4 ) Härvid tillgick så, a t t sedan närmare och fjärmare arvingar tillfrågats, om de ville åtaga sig vården av en sjuk eller orkeslös anhörig, och nekat därtill, j) H. Hildebrand: Medeltidsgillena i Sverige. Histor. Bibi. N. F. Bd I s. 1 o. f. Stockholm 1877 -) Gurlt, a. a. I, s. 685. ) Hedqvist. a. a. s. 54. , x. , ,4) Y ; £ ' L i n d s t e d t : Översikt av den svenska fattigvårdens historia. Fattigvårdslagskommitténs betankande II, Stockholm 1915, s. 10. 3

3—212420.

18 kunde han genom att till ett hospital överlåta sin egendom förvärva sig rätt till vård och underhåll till sin död. Hospitalet fick arvsrätt på den intagnes hela egendom och arvingarna miste sin arvsrätt. Denna rätt till å hospital intagna personers kvarlåtenskap bibehölls senare långt in i nyare tiden. Hospital i I det nuvarande Sverige torde det äldsta hospitalet varit det i Lund. Det Sverige. a n s e s sannolikt, att det funnits redan under konung K n u t VI:s tid (1182—1202). Det kallades omväxlande domus pauperum leprosorum, hospitale leprosorum, hospitale infirmorum, domus S. Georgii och Spetelöf. 1 ) Det fortsatte sin verksamhet över reformationstiden och bibehölls som hospital ända till 1774, då det indrogs till förmån för Malmö hospital. 2 ) I Linköpings stift voro hospitalen i Söderköping och Skänninge från början av 1200-talet. Det förra bibehölls en tid under Gustav La regering, det senare blev under samma tid indraget. Helgeandshuset i Uppsala var mycket betydande under medeltiden. Det grundades i slutet av 1200-talet och fick då flera donationer. På en av ärkebiskopen donerad tomt lät domprosten, magister Andreas And 1302—05 uppföra en byggnad. Även utfärdade han en stadga för anstalten, som ännu finnes kvar. 3 ) Det skulle vara ett härbärge för behövande fattiga och behövande sjukas nytta. Det förvaltades av en styrelse av två klerker och en lekman, utsedda av det gille, som hade överinseende över anstalten. Hospitalet bibehölls efter reformationen; det lades i aska vid den ^stora branden 1702, men återuppbyggdes med ett av Karl X I I år 1705 givet anslag å 4,000 d. kmt. Det hölls sedan vid makt som hospital ända till 1806, då det flyttades, och de gamla husen nedbrötos. I Stockholm funnos både hospital och helgeandshus. Det senare anlades 1300, och hertig Valdemar skänkte en tomt på den holme, som alltjämt kallas Helgeandsholmen. Det fick många och betydande donationer, och som förlagt vid rikets huvudstad fick det skyddsbrev av många konungar. Hospitalet omtalas blott en kort tid under 1200-talets slut, varefter det tyckes hava indragits, och först i början av 1400 talet blev det i sin verksamhet ersatt med »St Örians spital». Den s. k. själagården var en anstalt, som i de flesta fall hade samma befogenhet som Helgeandshuset. Inom ärkestiftet funnos även hospital i Sigtuna och Enköping. Det senare var ett spetälskesjukhus, vars verksamhet reglerades genom en av ärkebiskop Birger i Uppsala (1367—1383) utfärdad stadga, som ännu finnes bevarad. 4 ) I det nuvarande Sverige funnos under medeltiden följande hospital och helgeandshus: 5 ) I ärkestiftet:

J

i Uppsala: helgeandshus. i Stockholm: hospital » » helgeandshus » » själagård » » dårhus, i Sigtuna: hospital, i Enköping: hospital.

) Hedqvist, a. a. s. 128. ) R. Wawrinsky: Sveriges lasarettsväsen förr och nu, Stockholm 1906, s. 615. ) Diplomatorium suecanum II, 1467. 4 ) Hedqvist, a. a. s. 140 o. f. 5 ) Hedqvist, a. a. s. 63. 2 s

19 I Västerås stift: i Västerås: hospital » » helgeandshus. i Arboga: hospital. I Strängnäs stift: i Strängnäs: hospital » » infirmaria. i Nyköping: helgeandshus. I Linköpings stift: i Linköping: helgeandshus. i Söderköping: hospital » » helgeandshus. i Skänninge: hospital * » helgeandshus. i Vadstena: hospital » » helgeandshus. i Jönköping: helgeandshus. i Kronobäck: hospital. i Kalmar: hospital » helgeandshus » __ » själahus. på Öland: hospital. i Visby: hospital » » helgeandshus. Skara stift: i Skara: hospital » » helgeandshus » > hospital för gamla präster. i Lödöse: hospital. i Lindholmen: hospital. I Växjö stift: i Växjö: helgeandshus. i Anaboda: hospital. I Lunds stift: i Lund: hospital » » helgeandshus. i Malmö: helgeandshus. i Landskrona: hospital » » helgeandshus. i Tommarp: hospital. i Ähus: hospital, » » helgeandshus. » » S:t Annas hospital. i Vä: helgeandshus. i Ronneby: hospital. i Halmstad: hospital. i Varberg: hospital. Många av dessa anstalter fortsatte sin verksamhet långt fram i tiden, och några av de nuvarande lasaretten kunna indirekt leda sitt ursprung från dem, i det att de första lasaretten förlades till gamla hospitalsbyggnader eller uppfördes på hospitalens tomter. Utom de efter angiven källa uppräknade medeltida sjuk-

20 vårdsanstalterna funnos vid snart sagt varje kloster lägenheter för åtminstone tillfällig vård av sjuka, särskilt sjuka främlingar och pilgrimer, utom för klosterfolket självt. Förvaltningen av dessa sjukvårdsanstalter handhades av föreståndare, vilka utsagos av de världsliga eller andliga myndigheter eller enskilda, som grundat anstalten och på grund "därav hade patronatsrätt. För helgeandshuset i Uppsala var bestämt, att det skulle finnas tre föreståndare: två klerker och en lekman. Vid hospitalet i Enköping var endast en föreståndare och vid helgeandshuset i Stockholm två. Anstalterna hade en kyrklig prägel, och de stadgar som ännu finnas förvarade äro utfärdade för helgeandshuset i Uppsala av domprosten, samt de för hospitalen i Stockholm och Enköping av ärkebiskopen. Mot slutet av medeltiden tyckes lekmannaintresset fått mera överhand. Så omtalas i Stockholms äldsta bevarade ämbetsbok av 1419, att helgeandshuset och sankt Görans hospital ävensom sjukstugorna vid Själagårdsgatan och Munkabron, vilka förut stått under ärkebiskopen i Uppsala, voro underställda stadens borgmästare och råd. Patronatsrätten över helgeandshuset i Söderköping överlämnades 1477 av de dåvarande innehavarna till borgmästare och råd på grund av bristande omvårdnad om anstalten, och 1480 förordnade riksföreståndaren Sten .Sture föreståndare där, emedan det var ett »kronans hospital». 1 ) Beträffande de intagnas villkor på anstalten kan man av stadgan för Enköpings hospital få en rätt god inblick. Föreståndaren (officialis) skulle i hela ärkestiftet forska efter spetälske och intaga dem på hospitalet. Vore de fattiga, vårdades de gratis; hade de tillgångar, skulle allt deras lösöre tillfalla hospitalet. Om matordningen finnas utförliga föreskrifter. De intagna fingo dagligen två kornbröd, och på festdagar, som uppräknas, därtill ett vetebröd samt gott öl. Vidare utdelades smör, fläsk, rökt oxkött; under sommaren sur mjölk, eller på lördagarna söt mjölk. På fastedagar och i fastlagen fingo de mindre bröd, samt torsk, torra gäddor, ärter och rökt lax. Öl utdelades varje vecka. Salt utlämnades tre gånger ärligen. Talg till ljus erhöllo de en gång årligen. Till kläder erhöll var och en åtta alnar vadmal vid Mårtens tiden, samt ett par skor till jul och ett par vid midsommar. Föreståndaren skulle hålla grytor och kärl åt de intagna. Om gudstjänster vid sön- och helgdagar, om andaktsstunder med psalmläsning och böner samt om fasta lämnas utförliga föreskrifter. Någon vidare läkarevård lämnades ej på dessa anstalter, utan behandlingen inskränkte sig till — utom fullgörandet av religiösa ceremonier, bikt, böner och slutligen »sista smörjeisens sakrament» — enklare »huskurer», bad och kroppslig omvårdnad eller vad Gustav Vasa senare helt krasst kallar »tilbörlig ryckt ^oc fö de til theres uppehelle». Under medeltiden funnos knappast några läkare i vårt land, och om också en och annaa av klosterbröderna skaffat sig aktningsvärd kunskap och erfarenhet i medicinen, voro dessa så få, att flertalet anstalter torde alldeles varit i saknad av sådan läkarehjälp. Mot slutet av medeltiden funnos åtminstone i Stockholm »bårdskärare», vilka skötte sår och yttre skador. Ar 1496 fingo dessa av borgmästare och råd en skråordning fastställd. 2 ) _ De kallas väl i Stockholms tankebok för »leehiare», men deras medicinska utbildning kan efter nutida begrepp ej berättiga dem till den titeln, utan de motsvarade senare tiders fältskärer. 1 2

) H. Reuterdahl: Svenska kyrkans historia. Bd III, 2 Lund 1863, s. 293. ) Ivar Simonsson: S:t Eriks årsbok 1915, s. 65.

21 Något verkligt sjukhusväsende förefanns således icke under medeltiden i Sverige. Sjukvården var ej skild från fattigvården. Utom vad som gjordes av enskilda och av gillen i detta hänseende, hade det allmänna sökt att genom anvisande av en del av tionden sörja för sjuka och fattiga. Kyrkans män hade hand om de flesta sjukvårdsanstalterna och förvaltade dem, varför dessa betraktades som kyrkliga institutioner. De anstalter, som funnos, helgeandshus och hospital, voro olika i många avseenden, hade mycket olika ekonomiska villkor, och deras verksamhet reglerades av stadgar, som att döma av de tre till vår tid bevarade voro rätt så olikartade. Några för landet i sin helhet gällande bestämmelser på detta område förefanns icke, vilket för övrigt knappast kunde vara att förvänta, så litet enhetlig och så knapphändig, som lagstiftningen var beträffande sådana frågor i allmänhet. Genom Gustav Vasas reduktion 1527 i Västerås recess och ordinantia över- Reformafördes kyrko- och klostergodsen och sädestionden, utom sockenprästens andel, från tionshdcn. kyrkan till staten. Därmed följde också, att skyldigheten att sörja för de sjuka och fattiga i den mån, detta ålegat kyrkan och de fromma stiftelserna, ifrån att ha varit i stort sett en kyrklig angelägenhet blev ett statens åliggande. Även gillenas egendom indrogs till kronan. Som i recessen bestämdes, att »ridderskapit må kennes wid ( = återfå) all the godz som gifwen, köpt eller pantat äre under kirkior, kloster, prebendor, begängilse etc. sedan konung Karls refst stod», sökte frälsemän återbörda gods även från hospitalen. Bland annat på grund härav utfärdade ärkebiskop Laurentius Petri en förklaring på Västerås recess,1) att ridderskapet väl hade rätt att återfå släktgods från kyrkor, prebenden o. s. v., som kommit under dessa efter K a r l Knutssons räfst 1454, »men at the godz, skulle igentagas som gifne äro til the fattiges uppehelle, under helge Andzhwss, spetaler, Siukstugur och annett sådant, thett hafwer icke warit Recessens meningh, Ty wij hafue ther Gudz ordh före oss, att man the fattiga hielpa skal». I ett kungligt brev av den 25 januari 1528 »Til alle Spetaler kringom rijkit» 2 ) förbjuder Gustav Vasa strängeligen att »ryckia och kippa i frå helgeandzhws, spittaler och siwkstugur» gods och räntor, av vilkas avkastning nämnda inrättningar haft sitt underhåll. Fattigtionden — decima pauperum, pars leprosorum, spetalsdeelen — var alltjämt anslagen till underhåll av fattiga och sjuka, fastän Gustav även lämnade bidrag av dessa skattemedel till skolor eller till understöd åt studerande i utlandet. 3 ) ') P. E. L. Thyselius: Handlingar till Sveriges reformations- och kvrkohistoria Bd. I. Stockholm 1841—42 s. 80. 2 ) Thyselius: aa. Bd. I, s. 144. 3 ) Se exempelvis: Gustavs brev av den 30 juni 1530 till mäster Sven i Skara att till mäster Christofer utbetala 200 »mark dansca till hielp utaff then spetalsdelen» för studier vid universitet i Tyskland. (Thyselius, a. a. Bd. I, s. 335). — Gustav I:s öppna brev till menige man i Småland och Oland av den 28 juli 1544 med förmaning, att rätt utgöra tionde till prästerskapets, skolstugors, studenters och hospitals underhåll. Allmogen uppmanas »at göre eders tijende iffrå eder . . . Ther med man scholstuftVcrne och the menu som fatige diekner lare och vptukte skole, sammelunde the arme forlammc siuke menniskier, som i spetalerne och annerstedz äre, theris reedelige vppehälle och vnderhold aff hattwe kunne. Sammelunde studenter, som på swår och dråpelig vmkost vtom rijket vdi the höge Scholcr lare och studere, bliffwe aff samma tijende ock så vppeholdne» (Thyselius, a. a. Bd. II, s. 243).

22 Konung _ Gustav meddelade också talrika föreskrifter om hospitalens förvaltning samt tor att säkerställa deras fortsatta tillvaro. Så förordnade han den 26 maj 1529, att Kronobäcks kloster — invid Mönsterås — skulle återställas »tiil ith hospital thiil the fattige, spethelske oeh andre krancke och siuka» och befallde fogden, att detta skulle bestyras samt att det skulle ha »siit oppehele» av samma ränta, som munkarna förr uppburit. 1 ) Den 24 juni 1529 utfärdades brev med befallning till Sven Domprost att ha tillsyn över »the siuka menniskior udtij helgandzhuszet» i Skara och att tillsätta föreståndare för dem. För driften av inrättningen anvisades »spetalsz gårdhen» u.tanför Skara stad med tillhörande ägor, och föreståndaren skulle bygga hus på spetalsgården, »som för:ne siuke menniskiers vedhertörfft tilkreffver». Därtill anvisades »spetalstienden» i Skånings och Kinda härader. 2 ) Som »the fattige forlame halte och blinde», som voro i »helgandz huszet vdij Vastena» hade klena inkomster och ledo »stor armod hunger och törst», förordnade kungen genom brev den 6 sept. 1529, att svartbrödraklostrets i Skänninge, vilket låg öde och var »ingen til gangz eller nytto», alla »landboar, äghor, täppor och huad thet helst är», skulle överlåtas på helgeandshuset i Vadstena »the fatige til vppehelle och bestonde». Fördenskull hade Skänninge klosters landbor att redovisa och betala sina utskylder till föreståndaren för helgeandshuset. 3 ) Den 12 sept. 1529 kungjorde Gustav genom öppet brev,4) att han tagit och anammat i sitt konungsliga hägn och försvar »Broder Matts gardekne oc hans conventesbrödre» i Jönköping och allt det som Gråbrödraklostret i staden tillhörde »i wåto och torro oc aff ålder tilhört haffwer», och fingo klosterbröderna r ä t t att fara ut i bygden, var de kunde, for att tigga och predika Guds rena ord »til theris och closterssens vppehelle:. Å andra sidan skulle bröderna överföra till klostret »alle the fattige siuke forlamme oc blinde», som lågo i helgeandshuset i Jönköping, övertaga detta med alla dess tillhörigheter och försörja hjonen. I Enköpings kloster bestämdes, att det gamla hospitalet skulle uppehållas för fattiga spetälska (Kungl. brev av 26 april 1530),5) »mest för ty att i samma Enköping haffwer sådana hospital tilförnde warith». För detta hospitals underhåll anslogs alla »the godz garde och äghodelar, som vnder clostrit legat haffva»; och därtill fingo munkarna rätt att tigga i Västerås och Uppsala stift som förut. Helgeandshuset i Uppsala bibehölls, och för att det måtte »teste redeligere vppehoilas» skänkte Gustav 1530G) till detsamma 6 öres land jord i Börje socken. I huvudstaden funnos flera helgeandshus och hospital, som hade svårt att reda sig i ekonomiskt avseende, varför kung Gustav bl. a. i brev den 12 no v. 1527 på') Thyselius, a. a. Bd. I, s. 275. ) Thyselius, a. a. Bd. I, s. 285. ) Thyselius, a. a. Bd. I, s. 290. — I Vadstena funnos två sjukstugor, dels helgeandshuset i staden och dels en av Mårten Skinnare instiftad sjukstuga vid klostergården. Detta väckte kung Gustavs misshag, och i brev av den 20 januari 1532 (Thyselius, a. a. Bd. II, s. 24; v. Stiernman: Samling utaf Kongl. bref etc, Stockholm 1747, I, s. 29) förordnade han, att dessa sjukstugor skulle bliva under »itt hospitale och regemente», varför han bestämde, att de skulle förenas uti »it af fönna rum, ther som the godhemen borgmestere och rådh i för:na AVastena synes likast och beqwemligest at vara». Alla inkomster till de båda sjukstugorna skulle anslås till den genom deras sammanslagning bildade, som ställdes under borgmästares och råds uppsikt, Föreståndare skulle utses av dessa. 4 ) Thyselius, a. a. Bd. I, s. 291. 5 ) Thyselius, a. a. Bd. I, s. 323. 6 ) Thyselius, a. a. Bd. I, s. 335. 2

bjöd,1) att från predikstolarna, så ofta som behövdes, skulle kungöras, a t t helgeandshuset behövde understöd genom frivilliga gåvor och testamenten. För att söka hjäpa det svåra missförhållandet med fattig- och sjukvården uppläts gråbrödraklostret i Stockholm till helgeandshus, »ther fattigha siuka menniskior vthi vphollas skola». För underhåll av dessa sjuka och de, som funnos i stadens alla sjukstugor och som nu skulle överflyttas till gråbrödraklostret, anslogs all den ränta, som klostret hade ävensom de räntor, som tillkommo helgeandshuset och de andra sjukstugorna. Borgmästare och råd skulle hava överinseende över det nya sjukhuset och. skicka dit föreståndare. Förut hade nunnorna i S. Clara kloster inhysts i gråbrödraklostret. Dessa fingo stanna kvar, de gamla och orkeslösa i försörjning, de yngre och starkare skulle »wara the fatige siuka til tienste».2) Detta tyckes hava skett på framställning i en ordinantia av borgmästare och råd i Stockholm, vilka »besinnat et sädt huru the fattige ther i stadhenn kunne besörgde warda, at the icke hereffter, som hertil skole liggia i Portar och renestenar».3) Förslaget, som av konungen gillades i brev den 10 juli 1527,*1) gick ut på att lägga all den »renta, som fattigt folck gifvit är til Vppehelle innan Stadz eller utan . . . under et regemente, at thet Hospitale, som mere hafvver, må hielpa dem ther mindre hafwer, som är Helgans Huset, Sielagårdenn, S. Jörens Hospital, Söndaga Almosan och Fredagealmosen». Även bestämdes, att boktryckerit (Prenterijt) skulle bliva kvar i själagården. I privilegiebrevet för Stockholms stad den 30 juli 1529 bestämdes »att Borgmestare och Rådh Rådha vm Helgandshuset, Helgandsholmen och thet folck ther ingiffwes och inneligger».5) Detta förslag att lägga alla fattig- och sjukhus under en styrelse, synes ej varit tillfredsställande, vårföre, som ovan omnämnts, 1531 förordnades, att alla fattiga och sjuka skulle förflyttas till Gråmunkeholmen. 1533 bekräftade konung Gustav ytterligare, att stadens alla sjukstugor skulle sammanslås till ett helgeandshus och hospital samt tillade »thesslijkes al den Ränta som under Sancta Claras clöster legat hafwer».6) Emellertid tyckes åtgärden att hysa alla sjuka och fattiga på ett ställe och alldeles inpå själva staden medfört olägenheter. Kung Gösta förordnar i brev av den 21 febr. 1551:7) »Effter thet atth en mechtig ondh stanck kominer vdj hele staden ther j Stocholm aff thet Spettal, ther ligger opå Gramunckeholm, tesliges thet vatn, som löper ther vm kringh och the siwke wa-ke sig ock theris befleckede-kläder vdi, dragz utåff Strömen umkringh Slottedt och hele stadhen, Therföre wele wij endeligen haffwe samme Spettal till Dannevijken medh thet förste.» Han anvisade härför 400 mark örtug samt befallde, att virke skulle anskaffas under vintern, och lovade att hjälpa till med byggnadsmaterial med »en godh timberflothe szå snarrtt öpett vatn bliffwer». Vid sjön skulle först byggas »then Stuffve, ther the siuke skole liggie udi . . . . wäll stoor och högh och månge fenster opå, sså atth then onde lucht ther är jnne hoss them, motthe haffwe til*) E. O. Hultgren: Stockholms sjukhem 1867—1917, Stockholm 1917, s. 215. ) G u s t a v s brev av den 27 j a n u u r i 1 5 3 1 . Se T h y s e l i u s , a. a. Bd. I I , s. 14. ) H u l t g r e n , a. a. s. 4 1 . 4 ) Om året för d e t t a brev se K. H i l d e b r a n d : Stockholm I, s. 143 — 1897. 6 ) K. H i l d e b r a n d : Stockholms stads privilegiebrev 1423—1700, U p p s a l a 1900, H . 1, s. 4 3 . 6 ) T h y s e l i u s , a, a. Bd. I I , s. 42. 7 ) H u l t g r e n , a. a. s. 216. T y s e l i u s a. a. Bd. I I , s. 353. Gustav I:s r e g i s t r a t u r . 1557. S t o c k holm 1904, s. 7 8 . 2 3

21 felle at dragé vth egenom fensteren». Detta bygge befallde han skulle >;gå flux för sigh». Dock uppfördes byggnaden ej så snabbt. 1557 meddelas i ordinantian för Stockholms stad befallning till borgmästare och råd att ej tillstädja, att några sjuka »vdi stadzporterne eller opå gaterne liggie skole för stank och ondh luff t skuldh ther af månge siukdommer vdi stadhen förorsakes plage», utan de förlamade skola föras till hospitalet till försörjning, och »schole the och medh thet förste lathe tillrede giöre the hus vedh Dane viken, at the fatige måtte bliffwe tilskyndade och förfordrade».1) Detta Danvikshospital, som ännu äger bestånd, erhöll i förläning av konungen egendomarna Hammarby, Järla, Sickla, Skuru och Duvnäs, 2 ) fick även under tidernas lopp donationer frän andra håll, så att det hade i besittning över ett hundra hemman och torp i olika landskap. I Västergötland underhöllos två hospital i Skara och Nylödöse. I ordinantian av den 9 april 1540 påbjöd Gustav 1, att »Conservator i wärt kongerijke Wästergiöthland» skulle tillse, att dessa hospital hollos vid makt, och beflita sig om att »the arme folck . . . mage med maat, ööl och kläde hafwa een temelig underholning ock nödtorfft». Som detta senare ej synes varit möjligt, begärde ståthållaren Gustav Olsson (Stenbock) ytterligare anslag genom att få anvisat det prebende, som herr Erik i Skara haft, samt tre gårdar och en kvarn, som Sankt Katarina kloster ägt. Detta beviljades av konungen 4 ) åtminstone till en tid, »til tess wij kunne wijdere betenckie oss, vm theris (de fattiges och sjukes) vppehelle». Hospitalet i Västerås fick 1539 Röcklunda gård »til en affvelsgård och fingo borgmästare och råd förständigande »ath tve haffve ther eth, gott, nyge vpseende opå ath forbenembde the fatige mågee skee lige och strickt vtaff same affvelsgård» 5 ) nin-enali533' Verksamheten på dessa anstalter blev genom en den 15 september 1533 °°-fastställd »Ordning för Helgeandshus och hospital» 0 ) närmare stadgad. Denna hospitalsordning synes först och egentligen ha varit gällande för anstalterna i . Stockholm, men senare tillämpades den för hospital på andra orter och fick därigenom karaktären av en allmän hospitalsstadga. I denna föreskrevs, att inrättningen skulle till föreståndare ha två gode och »oberychtade» män, vilka inför borgmästare och råd voro redovisningsskyldiga för hospitalets räkenskaper. Den närmaste tillsynen över inrättningen tillkom en syssloman, »som de fattige kiära haffwer, den der ock wil lefwa och döö med dem i Hospitalen, om man en sådan bekomma kan». Vidare .skulle anställas en präst som predikant och kapellan: han skulle predika och åtminstone två resor i veckan besöka de fattiga i siukej iangn Ungt folk fick endast mottagas, om de voro av sjukdom »i det menige bästa onytJ

) K. Hildebrand: Stockholm stads privilegiebrev, H. 1, s. 53. -) Gustav I: registratur 1557. Stockholm 1913, s. 132. ) Thyselius, a. a. Bd. II, s. 133. 4 ) Kungl. brev av den 1 augusti 1540. Thyselius, a. a. Bd. I I , s. 139. 5 ) A. A. v. Stiernman: Samling af kongl. bref etc. I, Stockholm 1747, s. 54. 6 ) Thyselius, a. a. Bd. II, s. 42—56. a

tige . Ingen fick intagas, utan att han g-av så mycket, att det var hospitalet till nytta. Hade han arvingar, skulle dessa först ställas till freds, då hospitalet efter hans död skulle övertaga hans egendom, varför han ej fick göra testamente. Vidare meddelades rätt detaljerade bestämmelser om ordning och straff för överträdelse av dem. De skulle äta gemensamt uti conventstugan, och fingo två måltider om dagen. Den sista avdelningen: »Huru siukstugan hållas skall» föreskriver, att mgen fick där intagas »utan den som så sink är, at han ingen råd hafwer at hielpa sig sielff»; ej heller den, som kan av sina vänner uppehållas, »med mindre de gifwa så mycket in med honom, som han förtära kun, förty siukstugan är sticht för deras skull som elände äro, och ingen huldan hafwa». Om någon blev sjuk i staden, så att han ville in på sjukstugan, och han ä»;de ägodelar löst eller fast, skulle föreståndarna tillsäga hans arvingar, att de skulle taga honom och hans gods och försörja honom till döddagar. Ville arvingarna ej göra sä, fingo föreståndarna_ intaga den sjuke på sjukstugan »med den dehl han hafwer, och late honom icke förfaras i vanryckt». Arvingarna kunde då ej föra klagan. — Två maltider skulle intagas och detta strax före fribröderna öch -systrarna, så att dessa, om de så ville, kunde i sjukstugan betjäna de fattiga. Böner skulle läsas vid måltiderna, och en gång dagligen skulle de »bédia för frijd och nåde och för Ofwerheten». — Kiv och trätor förbjödos, och kunde klerken och föreståndarna bestraffa sådant med kost på vatten och bröd. — Matmodern skulle tillse, vad var öch en förmådde äta, sä att de svårt sjuka kunde få något, som dem lyste, och skulle hon tillsäga sysslomannen därom, vilket då ej fick nekas. — En gång i veckan skulle de, som ville bada, få bastu. — De som kunde göra någon nytta, spinna notgarn och binda nät, skulle »icke wara förgode» därtill. — »Skal hållas en läkiare til siukstugena, för deras skull, som med läkedomb stå tilhielpandes». Denna sistnämnda föreskrift torde varit illusorisk, då så gott som inga läkare funnos i landet. Troligt är, att den ej ens på Stockholms helgeandshus kunde tillämpas på annat sätt än så, att bårdskärare (se ovan) tillkallades, således _ ej läkare i vår mening. Huru härmed förhöll sig under den första tiden. är ej bekant, men 1614 anställdes en barberare vid Danviks hospital. 1 ) Senare förenades denna befattning med stadsbarberarebefattningen i Stockholm och överläts 1657 på badareämbetet. Av nämnda ordinantia framgår tydligt, att det ej var fråga om sjukhus eller lasarett i nutida mening utan försörjningsinrättningar för åldringar och sjukhem för kroniskt sjuka och obotliga samt invalider av olika slag Anmärkningsvärd är bestämmelsen, att på sjukstugan endast den, som insjuknat i staden fick intagas._ Sjuka från landsbygden skulle sändas hem »at hwar Församling må föda sina sjuka», varigenom fattig- och sjukvården betecknas vara en kommunal angelägenhet. Statens övertagande av kyrkans till stor del för välgörande ändamål bekomna gods och tionden tycktes först ha medfört skyldigheten att fortsätta verksamheten på de fromma stiftelserna, som nog fingo en viss andel av inkomsten från nämnda gods, men detta förslog icke, helst som dessa medel även användes på annat sätt, varför kommunernas hjälp måste anlitas. Många kloster med tillhörande gods och räntor gav Gustav I bort i för-' läning åt förtjänte män mot villkor ofta, att de skulle erlägga viss avgift, och J

) A. H. Wistrand: Hygiea 1850, s. 526.

i—212420.

26 alltid under förbehåll, att det gamla klosterfolket skulle försörjas till döddagar. Vad hospitalen angår, synes detta tillvägagångssätt blott i ett enda fall använts, i det a t t Viborgs hospital »mett all tess wanlige tilliggelse rente och rettigheter» av Gustav gavs bort i förläning mot villkor, att de inneliggande skulle underhållas och att sjukstugan skulle hållas vid makt. 1 ) De hospital, som funnos, voro »fåå och swage», och särskilt för landsbygden och från hospitalet avlägsne liggande orter var det svårt att få in sjuka där. Tanken på att i socknarna uppfora smärre sjukstugor framkommer under 1550talet, utan att några vidare åtgärder synas ha blivit vidtagna; senare blev det dock i lag fastslaget. Trots Gustav Vasas tydligt ådagalagda intresse för fattig- och sjukvård var vid slutet av hans regering tillståndet i Sverige i stort sett detsamma som eller kanske sämre än under den senare delen av medeltiden. Den stora bristen på skolade läkare hade konungen sökt i någon mån avhjälpa dels genom a t t Utsända studerande till främmande universitet för att där utbildas till läkare, dels genom att inkalla utländska läkare. Bland de förra är särskilt Benedictus Olai känd senare som livmedicus hos Erik XIV och Johan I I I , men flera andra, som uppburit understöd för sina studier av allmänna medel, finnas omnämnda. R ä t t inånga utländska läkare äro omtalade i handlingarna, men i allmänhet stannade de ej länge, och endast ett par, fransmannen Dionysius Beurreus och holländaren Guilhelmus Lemnius stannade längre tid och gjorde sig bemärkta. Vad som i detta sammanhang särskilt intresserar, är, att man har kännedom om ett av Lemnius' hand på latin år 1561 avfattat utkast för medicinalväsendets ordnande i Sverige. 2 ) Däri föreslås bland annat, att en botanist skulle resa omkring i landet för att undersöka där befintliga medicinalväxter, samla dem eller plantera dem i trädgård; att en drogist eller aromaticus skulle anställas att från Venedig eller Antwerpen skaffa droger; att en medicinaltaxa med läkarens, apotekarens och drogistens samarbete skulle utfärdas; att läkare skulle få rätt och skyldighet att ärligen anställa apoteksinspektioner; att det skulle förbjudas att förordna medikamenter och att slå åder utan läkares tillstyrkan, då sädant vållat sjukdom och svaghet eller döden. Hans förslag om sjukhus meddelas här i översättning: »Då läkemedel icke eller sällan brukas eller då läkarnas konst och skarpsinnighet ej utövas, så minskas deras skicklighet och duglighet, genom övning förbättras den. Därför må fattiga sjuka sammanföras i ett rymligt sjukhus (xenodochium), som kan ordentligt luftas, på det att icke läkarna och kirurgerna (vilka gratis skola ställa sitt arbete till de sjukas tjänst) må undvika lokalens stank och de osunda utdunstningarna (nidorosos halitus) samt ogärna och sällan besöka de sjuka. Den penningsumma, med vilken födoämnen och läkemedel skola anskaffas, kan av trogna tjänare insamlas vid- offentliga sammanträden och i kyrkorna eller genom kunglig frikostighet och fromma människors almosor, så att icke dagligen (såsom nu tyvärr sker) i gathörnen och stadsportarna till stor anstöt för främlingar fattiga olyckliga utandas sin sista suck, berövade J ) Thyselius. a. a. Bd II s. 101. Att detta ej utföll lyckligt framgår av Gustavs brev 23 okt. 1551 (Gustav I:s registratur XXII s. 367), vari meddelas, att föreståndaren >fast otillbörlige och okristlige handlett emot the fatige och siuke». 2 ) Olof Hult: Vilhelmus Lemniub och Benedictus Olai. Stockholm 1918, s. 33—35. J. G. Acrel: Tal om läkarevetenskapens grundläggning och tillväxt vid rikets äldsta lärosäte i Uppsala i Kongl. Vetenskaps Akademien den 10 Aug. 1796.

27 all mänsklig hjälp. Därför bör ofordröjligen ett trähus uppföras och så småningom insamlas almosor till uppförande av en anstalt av sten, eller också bör nu ett övergivet tempel härtill anvisas.» Dessa förslag visa stor framsynthet, men ledde ej till någon påföljd, utan det dröjde ett till två sekler, innan de blevo verklighet. Under Erik XIV:s korta och oroliga regering synes intet vidare gjorts till Kyrkoordsjukhusväsendets befrämjande, utan det blev vid det gamla. Från Johan I l L s ningen 1571. tid underordnades sjuk- och fattigvården åter under kyrkan, i det att i »then swenska kyrkioordningen» av 1571 ett kapitel handlar »Om Hospitalen och siwkastoffwor».1) Föreståndare och sysslomän (eller skaffare) för hospitalen skulle tillsättas av borgmästare och råd efter samråd med biskopen eller i andra än stiftsstäderna av kyrkoherden. En gång i veckan skulle kyrkoherden besöka anstalten. De vid domkyrkorna befintliga hospitalen skulle »hwar för sigh mz årligh inkomst så lorsörgde wara, at ther kunna vppehållas åtminsto trettiyo siuka personer förnthan syslomannen och tienstafolket». Även skulle medel samlas genom kollekt om helgdagarna, men tillika bestämdes, att »tädhan skola och biddare utfahra i stichten». Vid hospitalen skulle årligen tillsättas två förmyndare »gode, beskedeiige och trogne borgare», vilka skulle tillse, att »the sjuke få sijn wedertorfft till maat, dryck och kläder etc»; de skulle också kontrollera sysslomannens sätt att sköta hospitalet. »Thesliikes skal ock them siukom, som "äro j Hospitalen, tilskickas icke allenast theras wedertorfft til födo och klädlie, vthan och hwar någor ibland dem synes med mögelig bekostnat kunna holpen warda, honom skal syslomannen niedh Förmyndarernas rådh besöria Läkiare». Hospitalens olikartade patienter får man upplysning om genom följande bestämmelse: »Oc wore gott ther så kunde skee, at vthi Hospitalerna wore besynnerlig rum för the siuke som krenckte äro medh besmittelig siukdom, spetelsko, pockor etc, Oc besynnerliga för the andra, som sådana besmitteliga kranckheet icke haffua, nemliga blinde, halte, skottne, hugne eller slagne». För att hindra smittas överförande skulle olika badstugor finnas, så att de ej badade tillsamman. Kapellan skulle anställas med »kost, lön, waning, wedh och werma». Denne skulle sköta de rent prästerliga sysslorna och dessutom föra hospitalets räkenskaper. Liksom i 1533 års hospitalsordning bestämdes, att hospitalet skulle ärva de intagna, varför arvingarna skulle först tillfrågas, om de ej ville emottaga och försörja den sjuke, och om de vägrade detta, blev denne emottagen. »Så skal ock hwar Hospital haffua sijn skrå, ther vthi bescriffwit är, huru the siuke, som j Hospitalen äro, sigh skicka skola, och hwad för Regel med them hollas skal.» Dessutom lämnas en del allmänna bestämmelser om ordning och skick, bönestunder ni. m. För präster, som antingen av sjukdom eller ålder »icke lenger förmå sittia vidh geld» borde finnas i hospitalen »någor rum förordinerat, på thet sådana personer som uthi kyrkionnes tjenst warit haffua, måtte thet något niuta til god ho, när them således om tränger». Som emellertid dessa hospital ej voro tillräckliga för att emottaga alla de fattiga sjuka, halta och blinda, som funnos talrikt såväl på landsbygden som i :

) Then Swenska Kyrkioordningen 1571, Bl. XCI.

28 städerna, »wore gott och christeligit, at ock så några små smkastoffvor allestädz och uthi hwar sokn worde uphåldne, så at iw några personer, fyra eller sex sigh ther uthi hydda och behielpa kunde». De i dessa sjukstugor vårdade personerna skulle underhållas med allmosor och frivilliga gåvor, varför prästerna uppmanades att »förmana theras soknafolk at the till sådana milda giernmg, som ar, at thessa små siukastoffvor kunde wara widh deras kyrkor byggda, wilja wara _ behielplige». , .. M På grund av bristande tillgångar blev denna senare foreskritt, som ju skarpare än förut i Gustav I:s hospitalsordning framhåller nödvändigheten av kommunernas övertagande av en del av sjuk- och fattigvården, ej genomförd, åtminstone ej allmänt, och konungens, utfästelse, a t t de fä och fattiga hospital och sjukstugor, som funnos här och där i landet, skulle hällas vid makt, ja reformeras och förbättras, stannade vid tomma ord. , . Bestämmelserna i 1571 års kyrkoordning visar således ett steg till baka mot de medeltida förhållandena särskilt därigenom, att hospitalen såväl som sjukstugorna lades under prästerskapets inseende. I ett avseende synas dessa toreskrifter avvika från den förra hospitalsordningen, i det att endast sjuka skulle intagas och ej rena fattighjon. Som av nedan anförda, senare utfärdade förordningar tydligt framgår, blevo kyrkoordningens föreskrifter ej allmänt genomförda, utan i många stycken kvarstodo de som fromma önskningar. Synnerligen belysande för vårt lands dåtida torftiga sjukvårds väsen och prästernas likgiltighet eller försumlighet vid tillsynen däröver är hertig Karls skildring i de besvärspunkter, som han framställde »mot clerkenjet» den 10 juni 1602.J) Häri meddelas, att »endoch Hospitalerne äre utaf Chronones ranta och opbörd nogsampt med underhåld försedde och försorgde, _ — sa hafwer Hans furstliga Nåde förnummet, att uthi Upsala Hospital äre sm personer at hunger döde wordne och döö alle dagar flere — och för huvudstaden lämnar han samma tröstlösa skildring, som förut Gustav I och d:r Lemnius, att »uppå gaturne finnes ju alle dagar folck, som är af hunger dödat blewet». Slutklämmen lyder: »Medh sådan ynkelig handell borde Prästerskapet hafwa inseende och fråga effter, hwart the fattiges inkompst och ränta är tagen vägen, och nalle Sysslomannerne till att göra derföre reede och räkenskap». I konung Karl IX:s testamente, daterat Stockholm den 12 augusti 1605/) förordnade han, att »till Academiers, studenters, kyrkiors, scholars och Hospitalers uppehälle» måtte allt förbliva som förut varit eller nu i testamentet blev bestämt och det skulle ej ändras i så måtto, att inkomsterna avkortades eller• förminskades; »och serdeles att uthi hwart Hospital ett wist tahl af the siuke och forlammaclne måtte hållet warda, och hwarken flere eller mindre än, som hwars och eens underhåld tillräckia och förslå kunne». Ärligen skulle »hållas ransakmng» uti varje socken för att utröna huru många »fattige och huusarme» funnos, som icke intagits på hospitalen. Tiil deras uppehälle skulle »något af den tijende, medh Kyrkiorne faller», anvisas, och en stuga eller två borde i var socken uppbyggas tor dem att bo uti. Vidare uppräknas de medel, som han anvisar till hospitalen i hans gamla furstendöme: hospitalen i Strängnäs, Nyköping, Oreboro, Maristad och Karlstad. Karl IX sökte även på annat sätt att upphjälpa saken, och i memorial av ») A. A. Stiernman: Alla Riksdagars och Mötens besluth etc, Stockholm 1728. Bd. I, s. 523. 2 ) Stiernman: Riksdagars bcsluth etc, Bd. I, s. 624.

29 den 9 december 16051) beviljade han av all kronans uppbörd och ränta den hundrade penningen till de fattiges uppehälle, såväl för dem, som voro på bj^gden, Bom för dem på hospitalen i städerna, och skulle i vart härad upprättas en sjukstuga, där sedan ^ arma ock lama personer kunde intagas och där få kvarstanna. Märkligt är, att Karl IX i sitt testamente, som ovan citerats, gör bestämd skillnad på »siuke och förlammade», som borde vårdas a hospitalen, och »fattige och huusarme», som skulle bo på socknarnas stugor vid kyrkan. Med andra ord,'första steget till avsöndrande av sjukvården från den rena fattigvården synes härmed taget. Gustav I I Adolfs första regeringsår voro synnerligen bekymmersamma, så Gustav den a t t konungens för landets inre förhållanden alltid vakna sinne hade annat a t t n AdoH* besörja. Prästerskapets omvårdnad om hospitalsväsendet hade fortfarande visat re g erin ssig vara av ringa värde. Anstalterna vansköttes och förvaltningen var försumlig. Betecknande är, att på prästmöte i Uppsala 1612 beslöts, a t t emedan biddarne för sitt omak behöllo hälften eller minst tredjedelen av de insamlade allmosorna, de frivilliga gåvorna till Uppsala hospital därefter skulle årligen upptagas av sexmännen eller rotraästarna. Då efter vunnen yttre fred konungen fått mera tillfälle att ägna sig åt rikets inre angelägenheter, framlades på utskottsriksdagen i Stockholm för prästerskapet den 11 mars 1620-) en del frågor rörande bland annat hospitalen och begärdes råd, huru de påpekade felen »bäst och beqwembligast äre till att boota».3) I denna skrivelse framhålles, att på hospitalen ej var som sig borde. >.Cronan kastar där nogh opå och håller månge hospitaler j hwar Landsända, så att den kostnaden sig_ wäll löper till een anseendligh Summa, och doch lijkwäll äro få fattige dedh niuta; och dhee der inkomma, blifwe werre än hundar achtadhe, och stiäles altså bort dedh som till pios usus är legerat, Undan Cronan och denn Fattige». Därför frågar konungen, om man icke kunde minska förvaltningskostnaderna genom_ att minska antalet hospital; huru många lämpligen kunde vårdas på varje hospital; hur hospitalens inkomst skulle ökas; huru och av vem hospitalen skulle förestås m. m. Prästerskapet framhöll i sitt svar, som är daterat tlen 20 mars 1.620,4) först att »om denn stoore Otroheet som skeer medh dee Fattigaas^ Utspisning, efter Upbörden, är Prästerskapet icke witterligitt så groofft tillgå, som jDerettat är». Minskningen av hospitalens antal vore en betänklig sak. »Ty när Kyrkioordningen stelltes, samtychtess och af Tryckett Utgick, wore så månge Hospital j Rijkett, som nu äre, och lijkwäll qwidde the på then tijdhen, att Hospitalerne wore få», därför hade också i kyrkoordningen intagits bestämmelsen om de små fattigstugorna vid kyrkorna. Emellertid lämnades ett förslag på vilka hospital, som i vart stift borde bibehållas, och andra, som kunde förflyttas eller indragas. Beträffande organisationen av hospitalen borde sysslomannen vara en präst. »Doch på thett han må omisstenchter blifwa må sättias honom till hiälp een eller twå af Borgerskapett». J

) Wawriusky, a. a. s. 7. ) P. E. Thyselius: Handlingar rörande svenska kvrkans och läroverkens historia. I, Örebro 1839, s. 5. •) Redan i »Stadga om städernas administration och vpkomst i Rijket» av den 26 december 1619, vari bl. a. bestämdes, att varje stad skulle ha ett barnhus, förklarade konungen: »Elliest huru Hospitalerne skola beställas och bestås wele wij . .. i ordningar författa låta», — v . Stiernman- Kongl bref, I. s. 731. 4 ) Thyselius, a. a. s. 19 o. f. 2

30 I det förslag, som först utarbetades, 1 ) men som ej blev antaget, framhölls, att denna ordning ej skulle gälla för de hospital och sjukstugor, som antingen städerna själva eller enskilda personer ville hålla »uthan går allenast dher uppå utt, huru många Hospitaler, som skole och kunne E x Publico holies». A t t kronan skulle underhålla så många hospital, som dittills, då förvaltningen var så kostsam, var ej möjligt, ty därtill krävdes för stor summa, »Aldenstund at ther 100 Man holies uthi, icke kunde underhollas och skötas under 5,000 dir». Därför skulle »ett gement hospital uthi hwart Stijfft» underhållas: för Uppsala stift i Stockholm med 200 platser, för Linköpings stift i Vadstena med 200 platser, för Åbo stift i Åbo med 200 platser, i Växjö, Skara och Viborg vardera ett med 100 platser och »af Norlanden i Via eller Vma om 100 Man», och skulle kungen förse dem med »Renter och Inkomster effter lägenheterna». Annars kunde var stad hålla sin sjukstuga, och »dher till Colligeres Almoser Innan och uthan Stadz. Hospitalshjonen'delades i tre grupper; fattige skulle erlägga vid intagandet 20 daler, andra gruppen 40 daler, »Men dhen som wille niuta dhen bäste (ordningen) gifve in 60 dir». Om en, som ville bliva intagen, ej mäktade betala 20 daler, skulle »så frampt Slechten skiutan ifrån sigh» på landet häradet eller i staden denna erlägga avgiften. Vid riksdagen 1624 i Stockholm hade konungen trots prästerskapets kort förut visade motstånd låtit utarbeta en »Constitution emot tiggiere och tijdstiwffver», som hade samma ledande principer som förslaget 1620. Om denna framställning yttrade sig riksdagen:-) »Så effterdy wij der af den stoore omvårdnadh som H. K. M:tt hafwer om Gudz församling och allés wår wälferdh görligen och sig spöria. kunna wij icke annorlunda än önska der lyka till medh underdånig begeran att K. M:tt wille förbemelte Ordningar låta stella i werket, wij wele hwar i sin Stadh låta oss angeläget wara, att K. M:tz godhe opsåth må deste flijtigare Exeqveras.» I den förordning, 3 ) som riksdagen sålunda gillat och antagit, framhölls, att i alla städer funnos hospital, vilka av städerna fingo ringa eller ingen hjälp.4) Emedan kronan ej kunde ordentligt underhålla så många, vilket ej heller välbehövligt, och det var så illa beställt på hospitalen, att de sjuka ej sökte sig dit, huru eländiga de än voro, borde ett mindre antal, men större hospital, ett i varje provins, 0 ) anläggas och underhållas. Härigenom skulle de dryga förvaltningskostnaderna minskas. Dessa kronohospital, som i Sverige skulle förläggas till Stockholm, Nyköping, Norrköping, Kalmar, Jönköping, Göteborg, Skara, Örebro, Västerås, Falun och Hudiksvall, 6 ) skulle ersätta de förut befintliga 21 små hospitalen, samt tilldelas deras inkomster. I hospitalen skulle vara två klasser med olika J

) Dahlberg, a. a. s. 40. ) Stiernman: Riksdagars besluth, I, s. 764. ) Den kallas i kungl. förordningen >Spetaalsordningen>. Namnet »Constitution emot tiggiere och tijdstiwffer» förekommer i riksdagsprotokollet, då förslaget framlades (Dahlberg, s. 42). 4 ) Thyselius, a. a. I, s. 43 o. f. C. G. Styffe: Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter. Bd. I, s. 351—358. 5 ) I alla föregående författningar om hospital är det alltid tal om stift, resp. supcrintendentia, här kommer för första gången provins eller län fram; det tyckes således som om en viss frigörelse från de: kyrkliga styret över hospitalen åsyftats. 6 ) Därtill kommo de utanför det nuvarande Sverige belägna hospitalen i Vasa, Åbo, Viborg och Narva. 2

31 utspisningsordnihg: »Fougde Ordning och Swenne ordning». Den förra åtnjöts även av hospitalets fogde och präst. Utom kronans för hospitalens underhåll tillgängliga medel, skulle inkomster skaffas genom avgift av de sjuka vid intagandet. Denna avgift bestämdes till 20 daler vitt mynt vid Swenne Ordningen och skulle erläggas av den sjuke, hans släkt, eller av staden eller socknen, där han bodde. De som njöto Fougde Ordningen betalade 60 daler. Även skulle frivilliga gåvor insamlas. Med landshövdingens pass skulle hospitalets föreståndare »sökie alle Ständer i samme Lähn om en anseenligh Hielp til Hospitaledt och att hwar sedhan åhrligen hielper dher til och thet sin K y r kioheerde och Sexmän tillställer att skicka fram till Hospitaledt». Vid varje hospital skulle förordnas »en Ehrlig och reedelig boofast Man till föreståndare, som är Hospitalens Mästare, Fougde, förestår dhes godz och ränter, sörier för Byggningar, Vtspijsning, dhe fattiges Kläder och Sängekläder, så och alt annat som dheras tarff krätTver; och gör dher åhrligen först in för wår Landzhöffdinge, sampt Borgmästare i samme Stadh Hospitaledt ligger, Räkenskap, dhen sedhan till räkne-Cammaren att revideras forskickas skall». Två borgare i staden skulle årligen förordnas att jämte kyrkoherden vara »upsynes Män öffver Hospitaledt», och fogden fick ej göra någonting »aff Nye» utan att rådfråga dem. Dessa uppsyningsmän voro förpliktade att, om något orätt märktes, anmäla det för ståthållaren och borgmästaren. Barn fingo ej intagas på hospitalen, utan skulle i stället i varje provins inrättas ett »Landz Barnehws». För tiggare o. d. skulle tukthus anordnas, ett i varje län. De vid kyrkorna uppförda »Käringiestugnr» ansågos vara »rätte orsaken t U all Lättia och Tiggerij» och borde nedrivas, då alla sjuka och fattiga beräknades kunna bliva emottagna på hospitalen, vilka inalles skulle kunna upptaga orakring ett tusen personer. E t t »generalconsistorium» skulle inrättas, som »hade den allmenne Inspection på Clerkerijet, så ock excederade den öfwersta dommen i Kyrckesaker, så wäl som och hadhe Inspection på Scholar, Hospitaler etc.» och hade författats »een Instruction och förbemälte General Consistorii macht och Myndighet, så och dhe ehrenden, som der tracteras skulle och huru der uthi skulle procederas».1) M)t denna instruktion inlade riksdagen en blygsam reservation: »Allenast så mycket Consistorii Instruction wedkommer effter tijdzens hastighett icke hafwer tillåtit den att nagelfara, så will H. K. M:tt henne låta bettree öfwersij och sedan i lijke motto der medh fortfara».2) x ) Stiernman: Riksdagsbeslut, 1 s. 764. *) Frågan om Gustav II Adolfs »spetaalsordning» blev utfärdad, tyckes ej vara fullt klar, ocl uppgifterna därom växla. Wawriusky (a. a. s. 8.) säger, att förslaget, som upprepade gånger förelades rifadagen, rönte envist motstånd från präste- och bondestånden och förföll slutligen. Att förslaget verkligm blev av riksdagen antaget, tyckes med säkerhet framgå av den ovan lämnade redogörelsen. Styffe (Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter Bd I. Stockholm 18^8 s. 351—58) kallar författningen »Förslag till Fattigvårdsstadga och Hospitalsordning mars 1624» och lämnar i en not efter texten följande meidelande: »Att förslaget ej utfärdades, berodde till stor del på finansiella svårigheter hvilka vid riksdagen 1624 framhöllos särdeles af Bondeståndet.» En av framställningarna i »spetaalsordningen» blev som bekant genomförd, nämligen inrättandet av Vadstena Krigsmanshus; en annan — uppslaget till Consistorium generate — framkallade eu mängd skrvelser, förslag till instruktioner och yttrande av enskilda och korporationer, på latin och svenska, men dämd stannade det också. (Flera dylika finnas meddelade av Thyselius: Handl. rörande kyrkan Bd. II).

32 Denna Gustav I I Adolfs hospitalsordning synes sålunda ej ha blivit genomförd. Kostnaderna ställde sig för stora, och säkerligen vände den yttre politiken och krigen bort intresset från en del inre frågor bland annat även denna. Frågan om generalkonsistoriet fick förfalla, men då en central myndighet för bl. a, sjukvårds . och fattigvårdsärenden saknades, löstes frågan pa ett annnt sätt. Genom 1626 års Canzli-Ordning, § 18 mom. 6,1) överläts pä :cantzlären och hans bijhaffaande Canzlij» eller som det efter 1634 års regeringsform kallades CanzliCollegium, att »hafwa ett flijtigt ögha och upsyn» på hospitaler, barnhus och tuchthus». Utan att denna bestämmelse för kanslikollegium synes blivit upphävd, förordnades i »Fullmakt och Beställning för Directeuren af Handels- och Commercii-Collegio»2) av den 1 okt. 1651, att detta ämbetsverk skulle ha överinseende över hospitalen eller åtminstone deras ekonomi. Kollegiet skulle hava Inspection öfwer alle Hospitaler, Barn- och Tuchthus här i Rijket och tilse huru uthi theres intrader disponeras». I den nya instruktionen för Canzlicollegiuni av den 22 september 16613) föreskrevs, att »till Canzliet skola lyda, där dirigeras, noteras, förrättas och hållas riktige . . . . hospitaler, barnhus och tuchthus», men att kommersekollegium alltjämt hade med hospitalens förvaltning att göra, synes framgå av att i förslaget till ny fattigförordning, som inlämnades till riksdagarna 1664 och 1668 »men blef intet fullkomnat och publicerat», upptogs bestämmelsen, att alla guvernörer, landshövdingar, biskopar, superintendenter och magistrater »må giöra och förfärdigha wisse och tienlige ordningar om dhe fattiges oppehälle och behöriga försöriande, hwilke dhe sedan kunne inlefwerera uthi Wart General Commersij Collegio, såsom och uthi ..Wår G. Oeconomie-Cammar, att skierskådas och fullkombligen authoriseras». Även Karl X I I förordnade i brev av den 8 nov. 1718, att alla på landet och i städerna till de fattigas underhåll insamlade medel skulle stå under »Commerce-Collegii föranstaltande och anordEmellertid tyckas följande omständigheter tala för, att denna författning åtminstone delvis eller på vissa håll efterlevdes: dels att i landshövdingeinstruktionen 1635 vissa av »spetaalsordningens» bestämmelser påbjudas till efterlevnad, så angående »sjuk- och Käringestuffworne på Kyrckiebackarne», dels att på riksdagen 1634 och herremötet 1635 framställdes yrkanden om återgång till 1571 års kvrkoordniug. Som >spetaalsordningen> bestämde, att i varje län endast ett hospital skulle hållas som kronohospital och de övriga indragas, borde man av kronans räkenskaper kunna utröna, huru i detta fall förordningen hörsammats. De från tiden närmast efter 1625 i riksarkivet bevarade riksstaterna innehålla inga så detaljerade uppgifter, att därav slutsatser kunna dragas. Vid besök i kammararkivet i december 1921 meddelades mig, att på grund av reparation av lokalerna de just för denna frågas bedömande viktigaste arkivalierna ej voro tillgängliga. Genom arkivariens välvilliga ansträngningar framskaffades dock några handlingar, som berörde denna fråga. 1631 lämnades enligt Skaraborgs läns landsbok anslag av kronans ränta till hospitalen i Skara och Mariestad — det senare skulle ha indragits. I Östergötlands landsbok 1631 meddelas, att bidrag av kronans ränta utgått till hospitalen i Vadstena. Linköping, Söderköping och Norrköping: endast det sista skulle ha varit kvar som kronohospital. I Norrland hade hospitalet i Gävle och Skellefte socken 1631 fått spannmål till underhåll av sina sjuka. Gävle hospital skulle ha dragits in, och ett i Hudiksvall upprättats. Om spannmål till det senare finnas inga meddelanden. 1634 fick Arboga hospital, som också var livdömt i *spetaalsordningen>, bidrag av »chronones ränta». . Av dessa spridda upplysningar framgår sålunda, att Gustav I I Adolfs >spctaalsordning> aldrig blivit i sin helhet genomförd, om också vissa delar av densamma blivit åtlydda. J ) Samling av instruktioner rörande den civila förvaltningen. Stockholm, 1856, s. 31o. 2 ) v. Stiernman: Kongl. bref, IT, s. 680. 3 ) Samling av instruetioner rörande den civila förvaltningen, s. 328.

33 nande» och a t t kollegiet skulle av dessa medel »tilldela wederbörande Hospitaler och fattige deras nödtorftige uppehälle». 1 ) Om uppbörd och utlämnande av hospitalsmedlen voro noggranna bestämmelser utfärdade i instruktionerna för häradsfogdar och häradsskrivare samt landshövdingarna. Räkenskaperna, som fördes vid hospitalen, skulle inlämnas till länsstyrelserna, 2 ) där av bokhållaren renskrivas och »med alle deres Document in originalj till Räckninge Cammaren förskickes». I kommersekollegii instruktion för »Bookhållarne uthi Landzhöfdingedömerne» av den 20 dec. 16(523) liksom i kungl. instruktionen för »Landzbookhållarne i Rijket» av den 28 maj 16884) bestämdes, att sysslomännen voro skyldiga a t t inlämna räkenskaper och med verifikationer bevisa år och data, då patienterna intogos och utskrevos, huru de blevo utspisade, och skulle länsbokhållarna kontrollera, a t t »Hospitals underhåld blifwer r ä t t beräknat». Kammarkollegium hade sig ålagt 5 ) att emottaga och revidera hospitalens räkenskaper. Däremot finnas i instruktionen för kammarkollegium av 1655 och 1694G) hospitalen ej omnämnda, men 17237) upptages åter bestämmelsen, att »Kungl. Maj:t anförtror således des Cammar Collegio omsorgen och inseendet af . . . . de inkomster och beneficier hvarmed framfarne Swea Konungar . . . . hafwa försedt och benådat . . . . Hospitaler». Som ovan anfördes hade under mellantiden detta ålegat kommersekollegium. Bland åtgärder för sjukvård under denna och närmaste period förtjänar Särskilda följande att här anföras: Gustav I I Adolf påbjöd i »Patent om ett Spetals uprät- åtgärder för tände för de spettelske i Finland» den 15 juli 1619,8) att ett sjukhus för de spe- sJukvård tälske skulle uppbyggas på Själö, emedan han fått veta, att spetälskan spreds i ^ i i ^ d o f f ^ Finland, varför han påbjöd »the arme och usle menniskior til afsyndrande från andre helbregdes vmgänge». Därför skulle uppföras ett hospital och anvisades till underhåll viss ränta. För dem, som intogos, skulle erläggas 20 daler penningar eller dess värde, vilket skulle betalas av den sjuke eller hans föräldrar eller, om de ej förmådde det, av staden eller socknen. Ståthållare och fogdar samt prästerskapet skulle rannsaka efter smittade personer, och så snart de fått reda på att någon var »inficeradt», skulle laga att han blev avsöndrad från friska. I brev av den 11 november 1619°) omtalas, a t t detta hospital var beräknat för 100 personer. För Danvikens hospital utfärdades den 9 april 162710) en skråordning (»Hospitals Skrå för Danviken»), som egentligen var en omarbetning av 1533 års förordning, men hade utförligare föreskrifter och strängare straffbestämmelser. Inrättningen var fortfarande ställd under borgmästare och råd, de intagna voro dels fribröder eller betalande, dels fattigbröder elier icke betalande. I överens') v. Stiernman: Kongl. bref, VI, s. 561. ) O r d n i n g h , Hwareifter B o o k h å l l a r n e v t i L a n d z ä n d a r n e sig förhålla och aldeles r ä t t a skola. A c t u m Ståcholm 14 J a n . 1628. S a m l i n g instructioner för t j ä n s t e m ä n , s. 3 9 7 . 3 ) I b i d . s. 434. 4 ) Ibid. s. 445. 5 ) I n s t r u k t i o n av 14 okt. 1618. S a m l i n g af i n s t r u c t i o n e r rörande den civila förvaltningen, s. 42. 6 ) I b i d . sid. 56 och 7 3 . 7 ) I b i d . s. 9 3 . 8 ) v . S t i e r n m a n : K o n g l . bref. I , s. 706. 9 ) Ibid. s. 713. . 10 ) J. Muller: Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid, Stockholm 1908, s. 16 o. f. 2

5—212420.

34 stämmelse med 1624 års hospitalsordning skulle vid intagandet medföras en avgift av tolv kopparpenningar eller annat, vilket efter deras död skulle övertagas av hospitalet. 1 särskilda ordningsregler för »mans folkestufwan» och »qwinsfolkstufwan», vilka synas vara fastställda av borgmästare och råd, bestämmas mot överträdelser av ordningen straff på vatten och bröd, stock eller fängelse; om de spetälska ej höllo sig i sin »stugu» utan hade umgänge med andra på hospitalet eller gingo ut i staden eller på marken, kunde de bestraffas med att sättas i j ä r n på vatten och bröd. I hospitalsordningen anslog Gustav I I Adolf till »ett hospital för gambla förlammade Krigsmän» 2,000 daler silvermynt i räntor, vilket hospital inrättades i Vadstena klosters gamla byggnader, varvid det gamla nunneklostret blev »hus för blesserade officerare». Detta Vadstena krigsmans hus, som f. ö. ännu existerar som penningstiftelse, fick sedan ytterligare donationer och inkomster. Bl. a. gav Karl XI 1683 2,000 daler silvermynt i hemmansräntor i Skaraborgs län. Kristinas Frän Kristinas regeringstid har man även underrättelse om den — såvitt regering. k ä n t är — första rena kurativanstalt för sjuka i vårt land. 1 ) Av Kungl. Bergskollegium, enligt beslut av den 6 december 1639 och med medel, som till största delen anskaffats genom insamling i generalbergsamtet, inrättades nämligen i Falun för Kopparbergs gruva ett hospital för »de sjukes bekvämligare skötande och kurerande», där kronans och bergslagets tjänstemän och arbetare, som blivit skadade eller ledo av sjukdomar blevo vårdade och behandlade av gruvläkaren gemensamt med de tvenne gruv- och hyttefältskärerna. Detta sjukhus fick 1694 av konungen 200 daler silvermynt till bättre inredning. I »Förening emellan Stora Kopparbergs-lagen och Fahlu stad» av den 13 januari 17212) bestämdes, att »kyrckior, skolar, Hospitaler och andre publique Hus underhållas af Berg- och Borgmästaren samt de 24 äldsta under Landshöfdingens inseende». Sjukhuset ombyggdes 1749; det avbrändes 1761, men blev åter uppbyggt. Om dess första verksamhet ä r ytterst litet känt, och då 1776 ett lasarett för Kopparbergs län inrättades, uppgick det i detta. I den första allmänna landshövdingeinstruktionen av den 8 januari 16353) påbjöds, att landshövdingarna (p. 8) skulle hava »ett noga öga och vpsicht oppå Religionen och den Andeliga Staten. Och emädan icke allenast Kyrckior vthan och Scoolar och Hospitaler till den andeliga Staten höre, så skall landshöffdingen i lijka måtto flijteligen der på see, Först att husen och Bygningerne effter nödtorfften hålles wed'h macht. Sedan, a t t dee der j tiäna göra deras kall tillfyllest effter hwars och eens skylldigheet . . . .». De som av ålder eller sjukdom voro oförmögna att förtjäna sitt uppehälle, skulle landshövdingen »skaffa in j näste Hospital, och ingalunda tillstädia dee Siuke- eller Käringestuffworne, som på Kyrckiebackarne hållas> (p. 21). »På Tuchthuus o c h B a r n a h u u s icke mindre än på Hospitaler skall han (landshövdingen) haffva en flijtigh opsyn att de effter ordningen hålles widh macht och deres Räntor och inkompster wäll föreståes, så att deres Capital och Räntor icke mage förminskas vthan meere förökas och förmeeras» (p. 24). Den i Gustav I I Adolfs hospitalsordning föreskrivna centraliseringen av fattig- och sjukvården kunde dock ej genomföras. Till regeringen framfördes vid J

) J. F. Sacklén: Sveriges läkarehistoria, suppl. Nyköping 1855, s. 422. ) R. G. Modée: Utdrag ur Publique Handlingar, Bd. I, Stockholm 1730, s. 293. ) Samling af instructioner för högre och lägre tjänstemän, Stockholm 1852, s. 191 o. f.

2 s

35 riksdagen 1634 av prästerskapet, och vid herredagen 1635 av prästerskapet samt ridderskapet och adeln klagomål, vilka gingo ut på, att kyrkoordningens föreskrifter om hospitalen borde bibehållas. 1 ) På grund härav gjordes i memorial till landshövdingarna av den 26 febr. 1638,2) den förändringen av 1635 års instruktion, att om hospitalen ej äro tillräckligt stora, det bör tillses, »att hwar Sochn håller en stuffuu wedh kyrckian och där försörier sine egne fattige till dess de döö heller i landsens Hospital transporteras kunne». Några nya stadgar om hospitalsväsendet kommo ej till stånd förrän genom »Kongl. Maij:tz til Svverige, wår allernådigste Drottnings och Frökens Ordning och Stadga, huru hållas skal medh Tiggiare och fattige som rätt Allmoso behöfve. Item med Landstrykare och Lättingar. Giord på Rijkzdagen i Stockholm den 28 Februari 1642».3) Denna författning blev för mer än hundra år framåt den bestämmande för sjukhusväsendet i vårt land jämte det, som stadgades i kyrkoordningen och senare i kyrkolagen. Ur denna torde förtjäna anföras: § I lyder: »Skole wedh alle Hospitaler, som på "Wår och Chronones kostnad underhåldne blifwa, hafwas grann och noga tillsyn, att thens sjukdom, brister och wilkor, som begäres warda intagen, eller andre ther ingifwa wele, wäl skådas och öffwerwäges, och om han befinnes så wahnför och älendigh, att han är wärd der till att inkomma. Hwilket skall skee wedh Domkyrkiornes Hospitaler medh Biskopens och i andre Städer, ther Hospitaler äre eller her effter vprättade bliffve, medh Kyrkioherdens och Hospitals Föreståndernes samfälte rådh och samtycke och elliest intet.» I § I I föreskrevs, vilka skulle å hospitalen intagas. Dessa voro först de, som voro »beswäradtt medh siukdom aff ålder eller annan lijffzskröpligheet», och som ej själva kunde skaffa sig uppehälle, eller ej hade släkt, som kunde underhålla dem; sedan »Vhrsinnige och besatte Menniskior, item the ther hafwa smittesamme siukdomar och måste ther öfwer hållas ifrån annat folks omgänge och gemeenskap». Vid intagningen skulle enligt § I I I erläggas 20 daler »hwitt mynt», »och therföre skall ingen wara förskont, så at Wij sjelfwe der Wij befalle någon at intaga, wele låta samme Penningar medh honom ingiffwa». Mäktar den sjuke ej själv eller ej har släkt, som kan betala avgiften, skall denna bestridas av staden eller socknen, där den sjuke är boende. Hospitalens rätt till arv efter de intagna bibehölls. Endast fastigheter hade arvingarna »macht och rätt at ifrån Hospitalet lösa och börda til sigh, innan then tijd som Lagen föreskrifwer». (§ IV.) Barn fingo intagas endast om de voro behäftade med svårare kroppslyten, annars skulle de till barnhus. Förutom hospitalen skulle vid kyrkorna i städerna och på landsbygden uppbyggas »effter hwar Församblings stoorleek och förmögenheet, någre Stugur, synnerligen ther inge ännu äre, hwarest samme Församblingz fattige, som igenom ålder och siukdom så äre komne vthaff sigh, at the med arbete sigh icke tilfyllest kunna nähra, skole må inflyttia och aff Staden eller Sochnen Allmoser undfåå och blifwa försörgde». I denna förordning skiljes således emellan fattiga och sjuka, och de senare :

) Dahlberg, a. a. s. 49 o. f. ) D a h l b e r g , a. a. s. 52. ) v. S t i e r n m a n : K u n g l . bref, I I , s. 327 o. f.

indelas i tre grupper: sjuka av ålder eller annan livsskröplighet, ursinniga och besatta ( = sinnessjuka) samt med smittsamma sjukdomar behäftade. Hospitalen, som skulle emottaga sjuka av dessa tre grupper, blevo således dels anstalter för ålderdomssjuka och andra sjuka, dels sinnessjukhus och dels sjukhus för smittsamma sjukdomar, väl närmast spetälska och syfilis (»pockor» eller »franzoser»), vilken senare sjukdom vid ifrågavarande tid dock knapphändigt omtalas, men i vårt land redan namnes, som ovan citerats, i 1571 års kyrkoordning och av Benedictus Olavi 1578.1) Lagförslag Denna »tiggareordning» visade sig ej tillfredsställande, särskilt gällde detta under de delar, som rörde den rena fattigvården och tiggeriets bekämpande, men även Kristina, bestämmelserna för hospitalen voro föremål för klander. E n drastisk skildring av förhållandena lämnar Per Brahe i sin instruktion för landshövdingarna i Finland den 13 september 1648.2) »Tiggareordningen, som giordes på Rijkzdagen åhr 1642, observeras nu icke, i dy räckia inthet Hospitalerne till för dee fattige och älända därföre effter des innehåldh wille man hålla handh öfwer, at hwar Stadh föder sine och hwar Sochn detsamma, och ingen tilstädies ifrån den orten till den andra wancka medh tiggiande, vthan tillhållen till hwar sin Stadh och Sochn, och eij tillätes Prästerna at förpassa sådanne vtöfwer deeras församblingar. Krigz Hospitalet nährer dee förlammade och ålderstijgne fattige Krigzmän, Cronan närer i Spetalerna alla besatte, vhrsinnige, spetälska, dee som hafwa kräfvetan och lijkmatken, sampt andra sådanne bräckfälliga, som icke elliest kunne hafwa sin skötningh och böra wara vthur fålckz omgänge och sammanvistelse.» För a t t skaffa medel till motarbetande av dessa olägenheter föreskrevs insamling i fattigbössor m. m. Dessa uttalanden gällde visserligen Sveriges finländska provinser, men av allt att döma kunde skildringen lika väl ha fotats på erfarenhet från det egentliga Sverige. I synnerhet prästerskapet väckte förslag om förordningens omarbetning. Vid 1647 års riksdag gjordes framställning, att tiggarordningen skulle överses3) men denna blev avslagen, och prästerskapet anförde 16494) besvär över tiggeriet. Allt detta föranledde regeringen att utarbeta förslag till ny stadga. Detta förslag blev ej ens förelagt riksdagen, men som det innehåller många nya synpunkter, förtjänar det att helt kort omtalas. All fattigvård och sjukhusvård var helt och hållet en kommunal angelägenhet. Hospitalsmedlen skulle anslås till underhåll av barnhus för ämbets- och tjänstemäns medellösa barn (§ 26). En genomförd anstaltsvård föreskrevs. 5 ) »Till den ända skohla wid hwar Kyrkia å landet såsom och vthi hwar Stadh» byggas »een Stugu för dee som med någon smittosam eller ohandterlig sjukdom behäftade ähre . . . . een annan Stugu för de som elliest swage, lytte eller skröppelige ähre. Till det tridie, een stugu der dee kooka, baaka, bryggia och twätta kunne, fierde een boodh med källare der vnder, der dee sitt Prowiant och dricka vthi förwara kunna» (§ 7). I varje stad skulle finnas ett barnhus >så ock een Tuchtestugu» (§ 8). Det föreskrevs, att de intagna skulle få »nödtorftig sköttzel och nähring, så wel uthi andelig J

) Benedictus Olavi: Een Nyttigh Läkare Book. Stockholm 1578, pag. CXXXII o. f. ) Samling instructioner för tjänstemän, Stockholm 1852, s. 248. ) Dahlberg, a. a. s. 64. 4 ) Stiernman: Riksdagars beslut, II, 8. 1133. 5 ) Dahlberg, a. a. Bilaga A. 2 s

37 som timelig måtto». Kyrkoherdar, kapellaner och klockare skulle där handha kyrkliga förrättningar utan särskild lön (§ 11). »I lijka måtto skola läkiare, Apotekare, Bårdskärare wara skylldiga att sköta de fattige vthan betalning». Medicin skulle dock betalas »af dee fattiges inkomst». Om de sjuka infördes till staden, »skohle de i Städ ernes Siukehws intages och der af läkiarne och andre tillbörligen skötas och achtas lijka såsom Stadsens siuke». Underhållet skulle bestridas av hemsocknen (§ 12). Till andra fattigas och »serdeles dee siwkes och wahnföres tienster och sköttsell, schohla andre fattige . . . . förordnas eller någon annan serdeles der till leijas, doch så att dee med smittosamme siwkdomar befengde omgår skohle sig till een förelagdan tidh ifrån hellsosampt fålkz Vmgänge afsondra och Skillia» (§ 13). Som styrelse för dessa anstalter skulle tjänstgöra »alle kyrkeheerdar sampt kyrkewärdar så i Städer som å landet», vilka skulle vara »dee fattiges Ordentlige och fullmyndige föreståndare vthan någon derföre tagen löhn» och de skulle sammanträda varje vecka eller oftare, om det behövdes. »Dessom Föreståndarom skohle Häradzhöfdingerna sampt Bårgmester och Rådh och Nembderne till hielp kamma, så åfta dee det begera» (§§ 36, 37, 38). Hospitalens byggnader skulle uppföras och underhållas med medel, som var och en fick erlägga efter »den deelning som å Tinget eller Rådstugu dem emelan skal iämkas och läggias» (§ 9). För underhåll av de intagna skulle på landet av alla, som besutto jord, allt efter egendomens beskaffenhet och hemmantalet lämnas bidrag av säd, i stad skulle de förmögnare av borgerskapet lämna en spann säd, de mindre förmögna en halv spann (§§ 14, 15, 16). Genom fattigbössor skulle i kyrkor och ämbetsverk, vid bröllop och fester m. m. insamlingar göras (§§ 18, 20). Legala handlingar belades med fattigskatt, och fattigkassan fick andel av böter och danaarv (§§ 19, 21, 22). Anstalterna skulle få ärva dem, som där vårdades, samt övertaga den egendom, som de vid intagningen besutto och under sin vistelse på anstalten genom arv eller på annat sätt förvärvat (§ 23). Om »någon Sockn så fattig ähr, att han icke förmå alla sina fattige att Vnderhålla», skall detta vid tinget bevisas, varefter häradshövdingen och nämnden anteckna den behövliga summan och på »dee andre som i Häredet boo» fördela kostnaderna (§ 29). »Alla Vhrsinnige, rasande och med smittesamme siukdomar behäftade menniskior, skohle icke föhras Socknar mindre Härad eller land emelan», utan om deras föräldrar eller de själva hava tillgångar, skall därav tagas till deras vård. Saknas detta, skola de av de fattigas föreståndare skötas av fattigmedlen, »och i sådanne hws betingas och. achtas, der dee annat hällsosampt falk icke skada eller beswära kunna» (§ 35). Det mest anmärkningsvärda i detta lagförslag, som är grundligare genomarbetat och utförligare än de förut antagna eller föreslagna förordningarna, är, att fattigvård och sjukvård betraktas som rent kommunala frågor, vilket ju i senare lagstiftning på det hela taget genomförts. Riksdagen 1664 fick sig förelagt ett n y t t förslag: »Stadga och förordning Lagförslag om allmosehions och dhe fattigas försöriande och Underhållande emoot betlerij under Karl och tiggiande», vilket då uppsköts till nästpåföljande riksdag och 1668 av riksXI. dagen återbehandlats, men synes då blivit avslaget. l

) Dahlberg, a. a. Bilaga B.

38 Detta förslag är utförligt och ganska detaljerat och utgör på det hela taget ett utbyggande av bestämmelserna i 1642 års tiggareordning. Vården av sjuka m. fl. skulle lämnas på hospital, vilket dittills skett otillräckligt, så att det var troligt, »att flere skole kunna försörias, än här till skett är, Uthj förbemelte Hospitaler och fattighuus». De fattiga skulle erhålla vård på »armehuus» eller genom fattigunderstöd utom anstalten. Överståthållaren, guvernörerna, landshövdingarna och magistraten i städerna skulle »anställa een nogha inquisition» över de fattiga och sjuka, och de, som kunde försörja sig själva, fingo ej intagas på hospitalen, där de skulle vårdas, som voro »medh någon opassligheet behäftade, det wari sigh medh siukdom, Såår, wärck, lamlyte, eller annat», och det skulle prövas, »om dhe icke genom behörliga remedier och läkedommar kunne botas». Bland »rätte fattige» uppräknas barn, som äro »wahnförde . . . eller aldeles wetlöse eller medh annor skröpligheet belagde» vidare »Vrsinnige, besatte och rasande», även »så dhe, som ähre befängde med smittesamme sjuckdomar». Hospitalens inkomster skulle bestå av medel, som på det hela taget inflöto på de sätt, som angivas i drottning Kristinas ovan anförda förslag, men bestämda avgifter till hospitalen föreslogos icke, utan beloppens storlek lämnades åt den enskilda offervilligheten att bestämma. N y t t är bl. a., att vid av arv efter förmögna personer, som ej hade barn utan som syskon skulle ärva, skulle erläggas till de fattiga den 40:e penningen »hälst af deras afiingegodz»; föll arvet till fjarmare led, skulle 30:e eller 20:e penningen erläggas. Hospitals- eller kyrkogodsen skulle »förblifwa till fattigehuus och Hospitaler förbehäldne och reserverade» och fingo ej »abalieneras» eller »till andre usus bortföbreffuas». Bestämmelserna i punkt 16 om sjukhusens anläggning och planering äro för den tiden ovanligt utförliga och visa en god uppfattning av sakläget, varför de anföras i sin helhet: »Der näst måste och observeras, att Hospitalerne och armehuusen så myckit möijeligit är, och lägenheeten medgifwer, byggias på sådane orther, uthi, eller widh Städerne, som äro reenlige, icke långt ifrån wattn, och så wijdha och rumlige, att dhe kunne wara beqwäme till efterhanden, som medlen och inkompsterne wäxa kunna, uthwidgas och förmehras medh rum och Wåhningar, på det icke någon godh och hällssosam intention, genom platzens olägenhet eller obeqväme Situation eller trångheet, må studsas, om bättre är att nå och erhålla, ia och så, att fast någon begynnellsse woro skiedd på något sådant huus, och der på icke alt för stoor omkåstnad wore anwändt, eller flyttningen komme att för högt emoth medlen tillståendes, Så skatte Wij lickuel bättre, att dhe i tijdh föras till beqwämmare stelle, än dhe i längden skulle pröfwas, som förmält är, till något tienligit och hällssosampt opsåth, odugelige.» Mot detta lagförslag hade särskilt borgerskapet betänkligheter a t t anföra, och även ridderskapet och adeln gjorde framställning om, att 1642 års tiggareordning skulle fortfarande ha giltighet, varför som ovan sagts det hela fick fälla. Kyrkolagen Den ännu gällande kyrkolagen av år 1686 innehåller liksom kyrkoord1686. ningen av 1571 ett kapitel (det 28:e) »Om Hospital». På det hela taget äro bestämmelserna där desamma som i kyrkordningen, och avsågo ej att upphäva föreskrifterna i 1642 års »tiggareordning», även om dessa i viss mån blevo modifierade.1) »Uppå alla hospital, så vid domkyrkor som andra, skola landshöfdingen, biskopen, kyrkoherden och en borgmästare uppsikt hafva och allt efter x

) Dahlberg, a. a. s. 85.

39 nödtorften skicka, och må ingen därvid något göra eller låta utan deras vetskap och vilja. Landshöfdingen och biskopen styre verket, men de andre vare deras rådgifvare». »I Stockholm böra hospitalets föreståndare vara, förutom öf verståt hållaren, kyrkoherden vid Stora kyrkan, en borgmästare och tvenne stadens rådmän» (§ 3)- — »Sjukstugorna å landet varde adeln i socknen tillika med kyrkoherden, värdar och sexraän» (§ 4). Hospitalsprästerna skola förses »med kost, lön, våning och värme». Mäktar ej hospitalet hålla särskild syssloman, skall prästen även förestå den tjänsten (§ 7). Vart tredje år skulle utses »tvenne beskedlige och trogne män» att mottaga hospitalets spannmål m. m., vilka även jämte kyrkoherden kontrollerade utspisningen (§ 8). Vidare meddelas föreskrifter om gudstjänster och böner samt ordningsregler. Arvsrätt efter avlidna intagna patienter bibehölls, 1 ) och de som intogos skulle »giva in för sig 20 daler smt» (§ 6). A t t prästerna för sitt stånd ej försummade att söka draga fördel av hospitalen framgår av bestämmelsen i kyrkolagens Kap. 24 § 29. Präster, »som igenom någon farlig och besmittelig sjukdom blifva alt för eländige, skole försörjas i nästa Hospital, dock rikeligare och med bättre beqvämlighet än gemenligen the andre». Hospitalen betraktades tydligen såsom egentligen kyrkliga institutioner. Hospitalsprästen var jämte sysslomannen på de större hospitalen den enda fast anställde tjänstemannen. Om läkarevård för de sjuka innehåller kyrkolagen ingenting, ej ens så platoniska bestämmelser, som ovan anförts ur 1571 ärs kyrkoordning. I 1687 års landshövdingeinstruktion ålades det landshövdingarna att tillse, att »tiggareordningen» efterlevdes. I Stockholm, som intog en viss särställning beträffande fattig- och sjukvårdsfrågor, 2 ) blev 1636 dithörande ärendens behandling överlämnad till borgmästare och råd i magistratens justitiecollegium. 3 ) 1672 överfördes den till ett annat av magistratens fyra collegier, nämligen politiecollegium. Borgmästaren hade under sin direktion »Kyrkior, Scholor, Hospitaler och fattiges Huus, om hwilka han ordna och ställa skal, at allt må skickeligt och wäl tillgå, thes Räkningar och andra saker upptaga och skiärskåda». För sjukhusväsendet var denna organisation av ringa betydelse, särskilt emedan de rena fattigvårdsfrågorna togo en sådan förhärskande plats i arbetet; några egentliga framsteg på detta område och under detta tidsskede finnes ej att anteckna, mer än att Danviks hospital dels tillbyggdes 1701, dels genom drottning Ulrika Eleonoras frikostighet fick det stora hospitalshuset uppfort, vilket tjänstgjorde ända till in på 1900talets första år. Flera gånger vid riksdagarna framställdes besvär om, att »tiggareordningen» borde överses. Missförhållandena i fattig- och sjukvårdsväsendet jämte det på grund av de efter varandra kommande missväxtåren på 1690-talet ökade antalet tiggare, vilka i tusental samlades i Stockholm, föranledde regeringen a t t den 21 oktober 1698 utfärda »Kongl. Maj:ts förnyade stadga och förordning, huru med Tiggiare och Fattige, som rätt allmosa behöfva, så ock med Landsstrykare och Lättingar förhållas skall». Denna stadga är, som titeln angiver, egentligen en *) Den upphävdes först genom Kungl. kungörelse av den 3 dec. 1847. ) För huvudstaden utfärdades den 4 april 1663 en »Förordning om Tiggare och Almosehjon>, vilken dock ej innehåller några bestämmelser om sjukhus. 3 ) J. Muller, a. a. s. 35. 2

avskrift av 1642 års tiggareordning, och innehåller beträffande sjukhusen inga nya bestämmelser. Förut är påpekat, att i vårt land funnos mycket få läkare under reCollegium medicorum formationstiden. Under 1600-talet ändrade sig detta förhållande så, att särskilt och Collegi- i huvudstaden ej så få utbildade läkare funnos. Några av dessa i Stockholm um medicum, praktiserande läkare begärde 1663 hos regeringen att få bilda en sammanslutning i avsikt a t t »afhielpa och betaga den oordning och missbruuk som j käre Fäderneslandet och serdeles denne Stadhen in arte medica och dess praxi är härtill iblandt förötwat».1) Den 16 maj 1663 beviljades denna framställning och regeringen utfärdade privilegie-brev för ett »Collegium medicorum». Dessa privilegier blevo 1680 av Karl X I bekräftade. Som bestämmelserna snart nog befunnos ofullständiga och behövde »modereras och förbättras», befallde konungen collegium att utarbeta n y t t förslag till instruktion. Detta förslag blev av Karl X I gillat och den 30 oktober 1688 utfärdades »Kongl. Maj:ts Medicinalordning eller privilegier, som Kongl. Maj:t förunnat Collegium Medicum».2) Ingendera av dessa förordningar innehålla några föreskrifter om detta ämbetsverks förhållande till sjukhusväsendet. Sjukhusen voro alltjämt undandragna den medicinska sakkunskapen i fråga om ledning och organisation, och det dröjde länge, innan bärutinnan någon bättring vanns, för vilket senare skall närmare redogöras. Sjukhus för E t t av de ändamål, för vilka sjukhus inrättas och som tidigt blivit på den medicin- många håll påaktat, är att sjukhuset skall stå till den medicinska undervisska undervisningens tjänst, så att blivande läkare där kunna få praktisk utbildning vid ningen. diagnosticerande och behandling av sjukdomar och ej uteslutande vara hänvisade till rent teoretiska studier. Under Uppsala universitets första tid meddelades ingen undervisning i medicin. Då det på Uppsala möte bestämdes, att universitetet skulle återupplivas, upptogs en professur i medicin bland lärareplatserna vid högskolan. Denna befattning blev emellertid ej besatt förrän 1613, men redan 1617 upprättades en andra lärostol i medicin, till vilken plats dock först sju år senare innehavare blev utnämnd som professor extraordinarius. Några år senare, 1627, bestämdes, att den medicinska fakulteten skulle bestå av tre professorer, två ordinarie och en extraordinarie. Av brist på lärare och även studerande l&g tidvis den medicinska undervisningen alldeles nere.3) Som exempel kan anföras, a t t år 1656 av Uppsala universitets 1,294 studenter endast en åhörde de medicinska föreläsningarna. Sedan Olof Rudbeck d. ä. blivit anställd vid fakulteten, ökades antalet studerande, men även då förelästes medicin helt teoretiskt vid universitetet, om man undantager de sällsynta anatomiska demonstrationerna och övningarna i botanik, och i 1655 års konstitutioner för Uppsala universitet namnes intet om de blivande läkarnas utbildning i de praktiska medicinska ämnena. Dessa missförhållanden ville Olof Rudbeck söka råda bot på och 1666 framlade han förslag om upprättande av ett »nosocomium academicum».1) För detta ändamål utlovade regeringen ett anslag om 1,000 daler smt av »Helsingörs hospitalsspanmål», antagligen under danska tiden från Skåne utgående spannmålsskatt (tionde) till Helsingörs hospital. Detta blev 1669 ändrat till, att i stället 1500 daler smt skulle utbetalas av Kungl. räknekammaren för detta ändamål. *) Otto E. A. Hjelt: Svenska och finska medicinalverkets historia, I, Helsingfors 1891, s. 10 o. f. 2 ) A. H. Wistrand: Författningar angående medicinalväsendet i Sverige, Stockholm 1857, s. 2. o. f. ) P. J. Bergius. Inträdestal i Kongl. Vetenskaps Academien 1758, s. 131. 4 ) C. B. Mesterton: Om Nosocomium academicum, Uppsala Universitets Årsskrift 1870. 3

41 1

Troligen utföllo dessa medel icke, ) ty tio år senare föreslog Rudbeck, att konsistoriet skulle uppvakta konungen och förebringa några universitetsangelägenheter, bland andra inrättandet av ett nosocomium. Ar 1700 hade fakulteten genom inrättande av en poliklinik 2 ) sökt avhjälpa bristen på klinisk undervisning. Då detta tydligen ej var tillfredsställande, väckte Rudbeck samma år åter förslag om åtgärder för, att läkaradepterna skulle få »praxin uti Medicina», utom annat gående ut på, att i ett rum å hospitalet de medicine studerande skulle få undervisning av professorerna, var sin vecka i tur, i att igenkänna sjukdomar och ordinera för sjuka, och om någon fattig blev stucken eller huggen, skulle medici draga försorg om honom på samma sätt, »då och Acad. Barberaren tinge sig öf va», likaså om fattiga studenter blevo sjuka, skulle de skötas av de unga läkarna. Detta blev godkänt av konsistoriet. Efter många skriverier och förslag började professor L. Roberg insamla medel till nosokomiet och grundplåten fick han av Collegium medicum 1705 genom inkomsten av en anatomisk demonstration i Stockholm,3) vid vilken Roberg biträdde, och tre år senare inköptes en gård till detta sjukhus. Som medel saknades till sjukhusets utrustning och underhåll, uthyrdes denna byggnad till en början, och först efter 1717 kunde nosokomiet öppnas. När kan ej bestämt uppgivas, men den första summariska rapporten, som finnes kvar, är från 1722. Vid detta »nosocomium academicum» meddelades klinisk undervisning. 1719 upptogos kliniska demonstrationer på nosokomiet i akademiens föreläsningskatalog, och under 1700-talet hölls där klinisk undervisning med ett uppehåll mellan åren 1727 och 1742. Detta »nosocomium academicum» är ursprunget till det nuvarande akademiska sjukhuset och det första kliniska institutet i Sverige.

Uncler den s. k. frihetstiden var intresset mera riktat mot landets inre Frihetstiden, förhållanden, och på flera områden började ett framgångsrikt reformarbete även mom sådana, som nu pläga sammanföras under begreppet sociala frågor. Collegium medicum hade sin befogenhet, s o m förut anförts, rätt så snävt begränsad ochliade ingenting direkt med sjukvårdsinrättningarna att göra. E t t slags överinseende över dessa utövades, som redan är omnämnt, av Kanslikollegium eller Kommerskollegium, men detta kan med skäl antagas ha inskränkt sig till granskning av rent formella eller ekonomiska frågor, och några förbättringar beträffande själva sjukvården eller sjukhusens anordnande var ej att förvänta från det hållet. Under det långvariga kriget, då landets tillgångar till det yttersta, anlitats. Hospitaishade tydligtvis även hospitalen fått sitta hårt emellan. Hospitalsmedlen hade medlen, »bhfwit försträckte till Cronan» för krigskostnaderna, 4 ) och från enskilt håll ) I sin försvarskrift till universitetskansleren den 1 juli 1670 omnämner Rudbeck, att han genoni denne anhållit om anslag till ett >Nosocomio till Academiens och hela landsens besta> och att »II Kongl Maj:t hafver ther till donerat vackra intrader, ehuru wähl deé äro intet inkomne än aff vederbörande, som medlen hafva». (C. Annerstedt: Brev av Olof Rudbeck d. ä. rörande Uppsala universitet, lCbl—1670. Rektorsprogram. Uppsala 1893). 2 ) Upsala Universitet 1872—1897: Sjukhus och kliniker (separat) s. 1. 3 ) Hjelt, a. a. I, s. 369 o. f. 4 ) Detta hade skett dels genom att landshövdingar och guvernörer på eget bevåg använt bl. a hospitalsmedcl till utrustning av trupper, så redan 1705 av guvernören i Skåne och Blekinge (G. E Axelsson: Bidrag till kännedomen om Sveriges tillstånd på Karl XlLs tid. Visby 1888, s. 193), dels 6—212420.

torde försök ha gjorts att taga i besittning hospitalsgods. På prästerskapets besvär avgav nämligen regeringen vid 1719 års riksdag försäkran, 1 ) att gårdar o. d., som tillhörde bl. a. hospitalen »ej mage efter ens och annans godtyckio förbytas eller förryckas». Prästerskapets privilegier av den 16 oktober 17232) innehålla liknande bestämmelser, ävensom att »konungstijonden», som använts utom till annat även till hospitalens underhåll, skulle utan avkortning utgå. I såväl Ulrika Eleonoras som Fredrik I:s konungaförsäkran 3 ) utlovades, a t t hospitalen skulle »vid deras Fundationer, Inkomster och Rättigheter oförändrat bibehållas». Då många hospital blivit av fienden »afbrände ock eljest genom wådeld ruinerade», beviljade regeringen i resolution på prästerskapets besvär den 14 juni 17204) dem »hwar sin Collect öfver hela Riket ock at de mage få låta gå ikring med Stamböcker». Den gäld, som kronan ådragit sig genom a t t använda hospitalsmedlen till krigsomkostnaderna, beslöto ständerna 17205) skulle återbetalas: »halfwa delen af Hospitalsmedlen i Mynte-tekn och Mynte-Sedlar». I »Reglemente för Riksens Ständers Contoir» av den 16 oktober 17236) bestämdes, a t t »Pupil- och Hospitalsmedel» skulle likvideras i redbart mynt och »första halfva delen af hospitalsmedel i Mynte-teckn- och sedlar». RiksdagsåtUnder frihetstiden strävade ständerna att påverka administrationen och gärder för utöva direkt kontroll över ämbetsverkens och ämbetsmännens verksamhet. E t t sjukvård. g ä t ^ v a r p å detta syfte vanns, var genom tillsättande av kommissioner, vilka utgjorde ett slags myndighet vid sidan av de egentliga ämbetsverken. _ För handläggning av ärenden, vilka ej bestämt hörde under någon central myndighet eller vilka berörde flera ämbetsverks befogenhet, tillsattes sammansatta kollegier, vilka bildades genom delegerade från olika ämbetsverk. För hälsovårdsärendens behandling blev såväl den ena som den andra vägen använd, vilket var så mycket lättare, som collegium medicum knappast kunde anses som ett ämbetsverk, utan snarare som en hälft frivillig sammanslutning av läkare, som med kungliga privilegier övervakade vissa yrkesangelägenheters riktiga utövande. På hösten 1721 hade ett rykte spritts, att pesten härjade i södra Europa, och då minnet av den hemska sjukdomens härjningar 1710—11 i vårt land ännu ej förSundhets- bleknat, tillsattes genom kungl. brev av den 18 dec. 1721 ett »sundhetscollegium» 7 ) 1 7 2 S 3 närmast för att vidtaga åtgärder mot epidemiens införande i landet. Detta kollegium bildades av två personer från vartdera av kanslikollegium, kommersekollegium, collegium medicum och Stockholms magistrat. Den 20 januari 1722 godkände Kungl. Maj:t sundhetscollegiets förslag på de ärenden, som skulle falla inom dess domvärjo. Dessa voro 1) korrespondens med ministrarna om utrikes gängse farsoter, 2) korrespondens med överståthållaren, landshövdingarna, konsistorierna, provinsialläkarna, collegium medicum och magistraten i Stockholm om sjukgenom tvångslån enligt en förordning av den 1 Februari 1716, som hade den bestickande titeln »Kongl. Maj:ts öpne Påbud, huru Pupillers, samt Kyrkors, Scholars och Fattighus medel med fullkomlig säkerhet til sex Pro-cent skola och kunna fruktbare göras». (Stiernman: Kungl. brev. Bd. VI, s. 283.) 1) R. G. Modée: Utdrag utur Publiqve handlingar, I, 1730, s. 33. • 2

) Modée, a. a., I, s. 484. ) Modée, a. a., I, s. 12 & 140. ) Modée, a. a., I, s. 186. 5 ) Modée, a. a., I, s. 244. 6 ) Modée, a. a., I. s. 499.

) Hjelt, a. a., I, s. 341 o. f. samt II, s. 300.

43 domar, som yppa sig »så ibland folk som fä», 3) om renlighet i staden på gator och gränder, i fattig-, fång-, och andra allmänna hus m. m. Detta sundhetscollegium blev ej länge bestående. Redan i början av 1723 måste det upphöra, emedan det ej kunde få avlöning till sin sekreterare och notarie. Emellertid hann det att handlägga flera viktiga ärenden och utfärda många skrivelser i hälso- och sjukvårdsfrågor. Vad som i detta sammanhang bör framhållas är, a t t sundhetskollegiet samlade uppgifter om utbredningen av »franzose sjukan» eller syfilis, som efter det stora kriget fått en stor spridning i landet. I flera skrivelser till Kungl. Maj:t (16/2, 6 /3, 7A, 21/5 1722) föreslog kollegiet på grund av inkomna meddelanden, att sjukdomen borde bekämpas genom upprättande av sjukhus, särskilt i Kronobergs, Blekinge, Värmlands, Jönköpings och Södermanlands län, inom vilka »provincier samma sjukdom ibland allmogen sig inrotat». Detta viktiga förslag ledde då ej till någon åtgärd, och först mera än trettio år senare inrättades de första »kurhusen» i landsorten till bekämpande av veneriska sjukdomar. Senare, skola vi finna, var det just åtgärder mot dessa sjukdomar, som väsentligt bidrog till att lasarett anlades på flera ställen i landet, och att kurhusavgiften blev en viktig inkomstkälla för deras underhåll. Behovet av sjukhus var emellertid synnerligen kännbart, och kraven på inrättandet av en offentlig, kurativ anstalt i Stockholm gjorde sig snart hörda. Vid 1734 års riksdag väckte stadsfysikus i Stockholm Nils Boy 1 ) motion om inrättande av ett offentligt sjukhus i huvudstaden. Magistraten blev häröver hörd men förklarade, att inga medel funnos tillgängliga för uppförande av ett dylikt sjukhus på stadens bekostnad. Riksdagen avböjde nu förslaget den 29 november 1734 under hänvisning till, att vid Danviks hospital funnes »så väl et curhuus för dem, som med smittosamma sjukdomar äro behäftade, som ock en sjukstuga där de fattiga, som warda sjuka blifva af hospitalsfältskären med medicam e n t s och betjening skjötte, warandes och vid barnhuset tvenne sjukstugor, där de sjuka barnen af stadschirurgo betienas, altså och emedan afsigten här vid förnämligast är att doctores och medici vid en slik inrättning af sjukhuus måtte få practisere den i Studio medico förvärfvade kunskap, Ty förmodar Riksens ständer det bemälde medici böra taga detta tillfälle iakt och genom de fattigas curerande så vid barnhuset som Danviken visa sin förfarenhet och christeliga medlidande, hälst staten ej skall tola att giöra några nya inrättningar dertil». Den snöpliga utgången av detta förslag, som visade att ständerna uppfattat inrättandet av ett sjukhus som en åtgärd till gagn och bekvämlighet för läkarna och ej för den sjuka allmänheten, hindrade ej att frågan snart åter upptogs. De sanitära missförhållandena i landet gåvo anledning till att en »Sund- Sundhetshetscommission» tillsattes genom kungl. brev av den 26 april 1737.2) Denna kommissionen sundhetskommission, som bestod av från början 14 personer dels riksråd och 1737—66. högre ämbetsmän dels två läkare och två kirurger, har kvarlämnat outplånliga bevis på sin för Sveriges medicinalväsende viktiga och oförgätliga verksamhet. 3 ) I ett till Kungl. Maj:t den 1 juli 1738 ingivet memorial utvecklade kommissionen skälen för anläggande av ett sjukhus i Stockholm »ej allenast för stadens, utan hela landets derunder beroende nytta och gagn». Vid 1739 års riksdag upptogs M Hjelt, a. a. III, s. 3 & 4. ) Hjelt, a. a. I, s. 345 o. f. ) Bland de första medlemmarna var den ovan nämnde stadsfysikus Nils Boy.

2 s

44 nu frågan om inrättande av ett sjukhus i huvudstaden, dels genom sundhetskommissionens till riksdagen remitterade memorial, dels genom enskild motion på riddarhuset (av löjtnant S. Stjerneld). Ständerna förklarade, att de på grund Anläggande av bristande tillgångar visserligen icke varit i tillfälle att för ändamålet anslå av sjukhus i något direkt statsbidrag, men att de i stället beslutat, att en fond skulle bildas, Stockholm. g e n o m stamböckers utsändande i städerna och på landet, genom anordnande av lotteri, genom upptagande av avgifter vid »comedier», och genom avgifter för bevistande av liköppningar. 1 ) Riksdagarna 1741 och 1743 beslöto ytterligare, att vissa avgifter 2 ) skulle uppbäras och avlämnas till lasarettsfonden: så vid inskrivning som mästare, gesäll eller lärling; vid förvärvande av burskap som handlande eller näringsidkare i Stockholm; vid bröllop och barndop skulle bland gästerna och faddrarna frivilliga gåvor insamlas; 3 ) envar som vann befordran »borde till lasarettet något efter eget behag erlägga», 4 ) bevillning av 2 öre samt för varje kortlek, som såldes, skulle betalas till lasarettet. Denna kortskatt, som ändrades vid flera tillfällen, utgjorde en betydande del av inkomsten till lasarettsfonden och bibehölls som förmån för lasarettet ända tills den genom k. kung. av den 29 maj 1874 indrogs. I kgl. brev till samtliga konsistorier av den 19 februari 1750 och den 16 januari 1751 påbjöds, att av alla personer, som från landsbygden flyttade in till städerna och övergåvo lantbruket, skulle till prästen i församlingen, innan flyttningsattest utfärdades, betalas 2 daler smt till lasarettsfondens förstärkande, vilket dock upphävdes genom kungl. resolution redan den 7 juli 1752. De på så olika sätt erhållna inkomsterna inflöto ojämnt och långsamt. Först 1749 kunde det s. k. Hoornska huset på Kungsholmen inköpas för ändamålet, och den 30 oktober 1752 kunde lasarettet öppnas. Det hade då 8 sjukplatser, 4 för invärtes och 4 för utvärtes sjuka. SerafimerDå Fredrik I den 23 februari 1748 utfärdade statuter för Serafimerorden, lasarettet, upptogs däri även bestämmelsen: »Riddares plikt vare att själfmante åtaga sig öfverinseendet vid sjuk- och fattighus», och detta stadgande fick sin första tilllämpning beträffande det nya lasarettet i Stockholm, som även, då det öppnades för mottagande av sjuka, fick namnet Kongl. Serafimerordens-lazarettet. Närmare bestämmelser gåvos icke då, varför ovisshet rådde, om seratimerordenskapitlet eller sundhetskommissionen skulle ha ledning och tillsyn över anläggningen av lasarettet; 5 ) och efter en del skriftväxling ställdes anstalten under särskilt inseende av två riksråd och serafimerriddare, vilka utgjorde direktion (K. brev 1G/i 1751). Sundhetskommissionen fortfor dock att bevaka lasarettets ekonomiska intressen, sköta om uppbörden och förvalta lasarettsfonden. Den dåvarande centrala medicinska myndigheten — collegium medicum — hade ingen direkt befogenhet med sjukhusets anläggande, men på serafimerordenskapitlets framställning blev kollegiet anbefallt att avgiva yttrande över ett av assessor Abraham Bäck ingivet förslag till lasarettets planerande beträffande rummens fördelning, villkoren för sjukas intagning, sjukjournalernas förande m. ni. 1

) Riksens ständers skrivelse av den 13 april 1739. ) Stadfäst genom kungl. brev av den 3 november 1741 och den 17 oktober 1743 samt genom flera cirkulär 1741—1753. 3 ) Dessa bestämmelser upphävdes först genom k. kung. av den 11 oktober 1866. 4 ) Upphävd genom k. kung. av den 6 september 1883. B ) Hjelt. a. a. III, s. 20 o. f. 2

45 Collegium medicum avgav sitt utlåtande den 11 december 1749. Däri föreslogs, att inga andra än fattiga sjuka och tjänstefolk skulle intagas mot viss betalning. Obotliga sjuka borde ej mottagas. 1 ) Vid svåra fall »skulle flere doctorer och chirurgi kallas att öfverlägga i all stillhet och samdräktighet». Alla som vinnlade sig om medicin och kirurgi borde få fritt tillträde till lasarettet. I »anatomiekammaren», som skulle förläggas till tredje våningen, »bör vara fritt att öpna de döda efter någon besynnerlig sjukdom. .Der kan äfven med tiden så inrättas, att unge medici få öfva sig i anatomien och chirurgiska operationer». På Serafimerlasarettet anställdes från början en överläkare i invärtes medicin och en överfältskär: Abraham Bäck och Olof Acrel. och klinisk undervisning meddelades av dessa. Senare i kungl. brev av den 4 april 1753 stadgades, att den läkare, som av Collegium medicum skulle uppföras på förslag till någon tjänst, skulle ha tjänstgjort vid lasarettet minst sex månader. Lararettets utveckling låg ständerna om hjärtat, och vid 1761 års riksdag tillsattes en »Riksens Ständers Lazaretts Deputation», som den 29 april 1762 avgav ett betänkande 2 ) »om Lazarettsinrättningen i Stockholm och om de därvid nödvändiga förbättringar». Häri lämnas en redogörelse för lasarettets utvidgningar: det hade öppnats med 8 platser 1752, redan följande år ökades dessa till 18, 1753 till 36 och 1760 till 40. På lasarettet var praktisk skola för medici och chirurgi; hustrur hade fått undervisning i »barnamoderskonsten» och klockare hade lärt sig åderlåtning. Deputationen uttalade sitt gillande över lasarettets skötsel, men anmärkte, att uppbörden var senfärdig och att hushållningen borde bättre regleras, varför föreslogos »botemedel och sådana utvägar till förbättring, som kunde^ giva detta kristeliga verk den mesta styrka och förkovring». Dessa gingo ut .på bättre kontroll över uppbörden samt skapande av flera inkomstkällor. Beträffande hushållningen föreslogs, a t t på alla förbrukningsartiklar borde anbud infordras och leveranskontrakt uppgöras. Lasarettet borde utvidgas genast med 20 ä 30 sängar, och av dessa kunde och borde 10 sängar användas »till hederligare folk, som hade råd att betala för sig mot de förmåner som lasarettet består». E n särskild styrelse av å t t a ledamöter, två från varje stånd, borde utses: för bondeståndet bägge medici vid lasarettet, för borgarståndet tvenne besuttne borgare på Kungsholmen, för prästerskapet kyrkoherdarna i Kungsholmen och S:t Clara, för ridderskapet och adeln presidenterna i kammarkollegiet och kammarrevisionen, »hvilka biträdas i detta ämne af de Herrar Riksens Råd och Serafimerriddarne, som hittills allena, under deras öfriga Riksvårdande angelägenheter varit besvärade med denna Hushållning». Genom de ovan anförda bestämmelserna insamlades medel till Serafimer- Lasarett i lasarettet i Stockholm över hela riket. Som det emellertid var klart, att ett läsa- landsorten, rett huvudstaden egentligen skulle vara till gagn för inbyggarna där och i den närmaste omnejden, uppkom snart tanken, att de lasarettsmedel, som uppburos i landsorten, borde mera direkt komma de trakter till godo, i vilka de utkrävdes. Redan 1750 ingick riksrådet och akademikanslern greve Johan Gyllenborg till Kungl. Maj:t med en anhållan, 3 ) att för inrättande av ett nosokomium vid *) Genom kungl. brev av den 26 augusti 1756 bestämdes, att fattiga sjuka, som sökte in på lasarettet, ej finge lida av stark lungsot, fallandesot eller obotlig sjukdom. 2

) Modée. a. a. V I I I , s. 5818 o. f.

) Hjelt, a. a. III, s. 31 o. f.

46 akademien i Lund skulle få uppbäras och bibehållas »alla de lasarettsmedel, som . . . under namn af frivilliga gäfvor till lasarettet i Stockholm erläggas af alla dem, som i Skåne, Halland, Blekinge och Göteborgs län till någon tjenst befordrade blifva». Efter sundhetskommissionens avstyrkande blev detta av Kungl. Maj:t avslaget. Till 1756 års riksdag ingav Collegium medicum en »Berättelse om Collegii Medici göromål och författningar till sjukdomars botande och förekommande»,1) i vilken bjärt skildrades de skrala medicinska förhållandena i landet. Med anledning härav uppsattes av sekreta utskottet ett betänkande om de åtgärder, som närmast borde vidtagas till avhjälpande av bristerna. Detta betänkande 2 ) är ett helt program för medicinalverkets befordran och bär prägeln av framsynthet och insikt om betydelsen av ämnet. Beträffande sjukhusväsendet föreslogs, att sjukhus borde inrättas åtminstone ett i varje län, att till veneriska sjukdomens hämmande borde lokala sjukhus inrättas och att hospitalen skulle förbättras. Detta av ständerna gillade betänkande blev förlagt i kanslikollegium, så att det först kom till rätta vid 1761—62 års riksdag, då det till Kungl. Maj:t återinsändes, dock utan att ständerna fordrade ett fullständigt genomförande av de föreslagna åtgärderna, vilka först senare undan för undan blevo beslutade och fullföljda. E t t av de förslag, som av 1756 års sekreta utskott framställdes, blev genast satt i verket, det var bildandet av en medicinalfond, vartill riksdagen anslog 15 000 daler smt årligen, ett för den tiden ansenligt belopp, som dock först från 1764 utbetalades till fullo. Vid riksdagen 1761—62 förnyades av adeln i Skåne framställningen om rätt att av lasarettsmedlen anlägga ett sjukhus i Lund. Även gjordes liknande förslag att inrätta lasarett i Malmö, i Härnösand, i Växjö och i Göteborg. Lasarettsdeputationen avböjde alla dessa förslag, huvudsakligen av det skäl, som beträffande Göteborgsframställningen formulerades av deputationen så, att deputationen ej kunde tillstyrka förslaget »så länge fonden till härvarande lasarett icke vore större och tillräckligare, varande deraf a t t frukta, i stället för allmän nytta, allas undergång och ingenderas vidmagthållande». Emellertid var frågan väckt, och redan vid riksdagen 1765 funno sig ständerna föranlåtna att i skrivelse av den 27 september 3 ) göra framställning till Kungl. Maj:t i ärendet. Häri meddelas, att ständerna »hava för godt pröfwat så wäl, at the Stift, lähn eller landsorter, hvilka åstunda, mage å egen bekostnad få inrätta lasarett, som ock att till befordran af detta christeliga och högst angelägna ändamål the lähn, som redan förskaffat sig egna lazarettshus, eller ock ofelbart kunna innan kort med sådan inrättning vara försedde, mage till thess understöd och vid magthållande, få nyttja samma rättigheter, som lazarettet i Stockholm och behålla de insamlingar, collecter och sammanskott, som eljest till berörda lazarett ifrån lähnen årligen utgå». I brev av den 10 oktober 1765 förordnade Kungl. Maj:t, att det, ständerna tillstyrkt, befordrades »till wärkställighet, samt att underdåniga berättelser» avgåves »huruwida Inwånarne i hvarje Landsort kunna wara hugade, at i här ofwanförmälte Inrättningar ingå». Som av ovanstående framgår, skulle finnas län, som redan hade lasarett. *) Modée, a. a. VI, s. 4415 o. f. ) Hjelt, a. a. I, 159 o. f. 3 ) Modée, a. a. VIII, s. 7052.

47 Såvitt man kan finna, var detta förhållandet endast i Åbo och Växjö. På den senare platsen hade nämligen 17621) i det sedan äldre tider befintliga hospitalet anordnats ett litet lasarett om sex sängar, huvudsakligen för vård av veneriskt sjuka. Växjö lasarett är således landets äldsta landsortslasarett. I den »Berättelse till Riksens Höglofliga ständer Rörande Medicinal Werkets Tillstånd» 2 ), som av Collegium medicum avläts till riksdagen 1769, anmälde flera av provinsialläkarna, att medel samlades för anläggande av lasarett i ett flertal län, men endast stadsfysikus i Gävle kunde inberätta, 3 ) att på Gävle hospital 4 ) (1767) hade apterats »2ne rum till Lazarettets inrättning, med Kongl. Lazaretsdirectionens samtycke, af de influtne Lazaretsmedlen», och provincialmedicus i Österbotten, 5 ) att i Vasa på hösten 1768 ett lasarett med 2 ä 3 sängar öppnats. I Lund öppnades den 1 augusti 1768G) ett lasarett i en av universitetet upplåten lokal. Det hade länge varit ett önskemål att få ett kliniskt sjukhus, och medel härtill hade under 1700-talets början insamlats, varigenom en nosokomiefond bildats. Avkastningen av denna fond jämte andra akademimedel samt inkomst, huvudsakligen frivilliga gåvor och bidrag, från städerna och närmast liggande härad, lämnade medel till sjukhusets underhåll. Under 1770-talet hade de fonderade lasarettsmedlen vuxit, så att åtskilliga lasarett i olika län kunde anläggas. Så öppnades lasarett 1773 i Nyköping och Eilipstad, 1775 i Karlstad, 1776 i Falun, Kristianstad, Sundsvall, Kalmar, Jönköping och Västerås, 1777 i Södertälje. Emellertid försiggick insamlingen av lasarettsmedel långsamt och på många håll särdeles slappt, så att Kungl. Maj:t såg sig föranlåten att härom utfärda ett cirkulärbrev till samtliga konsistorier av den 17 juli 1776.7) Häri meddelas, att sedan Kungl. Maj:t infordrat berättelse av landshövdingarna om verkställigheten av den 10 oktober 1765 lämnade tillåtelsen, att i varje lain, och stift skulle för lasaretters inrättande fä behållas de medel, som förut utgått till lasarettet i Stockholm, »så har det warit Kongl. Maj:t obehageligit, at af desse berättelser inhämta, at ehuru Tio år nu äro förflutne, sedan denna angelägna och • Christeliga författning gjordes, äro likwäl de fieste Länen ännu i wanmagt a t t kunna den werkställa, som förnämligast skal härröra däraf, at ej tillräckelig fond däruti influtit, warandes i någre Län, efter upgifterne så obetydelige och ringa Summor insamlade, som Kongl. Maj:t sig föreställa kunnat. En sådan obekymmersamhet och ett så kärlekslöst förhållande emot de fattige sjuke har fordrat Kongl. Maj:ts alfwarliga upmärksamhet», och emedan insamlingen av lasarettsmedel »til en stor del beror uppå Prästerskapets öma åtgjärd, att förmå sina åhörare till gifmildhet och sammanskotter, wid de tillfällen som slike fri1

) AVawrinsky, a. a. s. 1 5 5 . ) T r y c k t . U p s a l a 1769. ) Ibidem, s. 117. 4 ) D e t t a h o s p i t a l hade g r u n d a t s av k o n u n g Sigismund, som i brev av den 7 m a r s 1597 d ä r t i l l a n s l a g i t 22 2 /s t u n n o r k r o n o t i o n d e s p a n m å l . (David Schulz von S c h u l z e n h e i m : T a l om den offentliga v å r den i hänseende till folkets seder och helsa, s a m t de fatiges l i v b e r g n i n g , h å l l e t i V e t e n s k a p s a k a d e m i e n den 30 j a n u a r i 1799. Tr. 1801.) 5 ) Berättelse t i l l R i k s e n s Höglofliga S t ä n d e r R ö r a n d e Medicinal AVerkets T i l s t å n d e t c , U p s a l a 1769, s. 298. 6 ) AVawrinsky, a. a. s. 195—197. 7 ) Sven W i l s k m a n : S w e a R i k e s E c c l e s i a s t i q u e AVerk, Örebro 1782, Del. 2, s. 1055. 2

48 williga gåfwors insamling, Lazaretterne äro förbehållne», anbefalldes konsistorierna att göra ^vederbörande Prästerskap i Stiftet härom tjänlig föreställning», så a t t de göra sin skyldighet och tillse, att allt rätt tillgår. I vad mån denna reprimand gjorde verkan, är ej gott att avgöra, men under de sista decennierna av 1700-talet tillkommo åtskilliga lasarett och de redan befintliga blevo utvidgade. 1780 öppnades lasarett i Halmstad, 1781 i Örebro, 1782 i Göteborg, Boras och Visby, 1783 i Vänersborg och Linköping, 1785 i Umeå och Norrköping, 1788 i Härnösand, 1791 i Norrtälje, 1793 i Mariestad, 1795 i Vadstena, 1796 i Eskilstuna och 1797 i Karlskrona. Hospitalen De gamla hospitalen bibehöllos alltjämt, men som under 1700-talet prounder frihts- vinsialläkare i ständigt stigande antal blevo anställda — 1738 års stat upptar 12 1 tiden. p r 0 vincialmedici i Sverige och 1773 funnos 32 sådana ) — fingo dessa läkare i uppdrag att även ombesörja läkarevård å hospitalen. I den första provinsialläkareinstruktionen av den 12 april 17442) heter det i § 6: »Därest Hospital är i den staden, han bor, bör han utan betalning låta sig wårda om de där befintelige siuka, och hos Landshövdingen och Magistraten anhålla, at de mage muta tiänlig spis, skötsel och wärma, samt medel til nödige Medicamenter, befiitandes sig sådane at anwända, som tiänlige äro och minst kosta». Vidare bestämdes i § 7, att när provinsialläkaren kom eller blev kallad till städer, »som contnbuera til des lön, bör han äfwen wäl underrätta sig, om där äro Hospitaler, och dem smkom, som däruti finnas, äfwen utan betalning, med godt råd till hända gå, samt vvid handen gifwa hos Magistraterne, huru de i hans frånvaro, månde i deras nöd lisas med tiänliga läkemedel samt nödig skötsel». Dessa föreskrifter blevo något förändrade i 1766 års instruktion för provinsialläkare. 3 ) § 13 lyder: »De Hospitaler, som i Länet finnas bör han ock wid sina resor besöka, utom det han jämwäl är till de sjukas tjenst därstädes färdig, enär han påkallas; Då han med goda råd går till hända och gifver wederbörande till känna, hwad för de sjuka nyttigt wara kan till spis, skötsel, wärma och Läkemedel». . , Kammar-, ekonomi- och kommersedeputationen avgav den 26 september 17564) till riksdagen en berättelse över hospitalen och deras förvaltning. Vid denna tid funnos 38 hospital i Sverige och 4 i Finland, inalles underhöllos där 1 797 personer och avlönades 209 personer till deras vård och betjäning. På grund av de upplysningar som inhämtats beslöto ständerna den 21 oktober 1756, att en överstyrelse över barnhus och kronohospital var oundgänglig »emedan den ena inrättningen borde räcka den andra handen, hvilket ej låter sig göra om det styckevis och ej systematica handteras». Denna framställning stadfästes genom k^ brevet av den 3 mars 1757, vari bestämdes, att en »Deputation öfver samtlige hospitalen och barnhusen i riket» skulle utses, bestående av fyra medlemmar a v n d d e r skapet och adeln, två från prästerståndet, två från borgarståndet och två civila tjänstemän för bondeståndet. *) Hielt, a. a. II, s. 58 & 61. 2 ) Instruction för Provincial Doctorer som af Cronan eller på Städernes Stater muta någon wiss och ständig lön. af den 12 April 1744. Modée, a. a. III, s. 2140. 3 ) Kun<rl Maj:ts Instruktion, hwarefter de Provincial Doctorer, som af Kronan eller nägon Publique Fond njuta wiss och ständig lön, hafwa sig at rätta, af den 18 November 1766. — Modee, a. a. VIII, s. 7364. *) Hjelt, a. a. III, s. 78.

49 Denna deputation blev liksom alla av ständerna tillsatta kommissioner under riksdagen 1765—66 upplöst, och i stället förordnades genom k. brevet av den 11 december 1766 »at vården och styrelsen öfver alla barnhus och hospitaler med flere af dylik beskaffenhet i riket Avarande Avärck må hädanefter, under lika myndighet, som ett Riksens Collegium tillkommer, handhafvas och förvaltas af en ständig kongl. Öfver-Direction bestående av åtta ämbetsmän. Denna överdirektion blev dock av kort tillvaro, i det att Kungl. Maj:t genom brev av _ den 29 mars 17731) föreskrev, att överinseendet över hospitalen . och barnhusen i stället skulle utövas av Serafimerordenskapitlet och »utnämnde tvänne riddare at hafwa däröfwer inseende. På grund av »Lazaretternes otillräcklighet» och nödvändigheten, att de förenades med hospitalen, uppdrog Kungl. Maj:t den 17 juli 17762) åt dessa serafimerriddare att i samråd med landshöv- : dingarna, var och en i sitt län, handhava vården om de beslutade och tid efter annan nytillkomna lasaretten. Collegium medicum var alltjämt undanskjutet från förvaltningen av sjukhusväsendet, men för att lämna den medicinska sakkunskapen tillfälle att i någon man göra sig gällande, beslöt Kungl. Maj:t genom brev av den 31 maj 1776 att tillsätta en generaldirectör för alla lasarett i riket», vilken det tillkom »att med dess mogna råd till handagå de Serafimerriddare, som vården öfver lasaretten var anförtrodd». Sedan ett avsevärt antal lasarett inrättats runtom i riket överlät Kungl. Maj:t slutligen genom resolution av den 25 november 1787 överinseendet över barnhusen, hospitalen och lasaretten till det nyinrättade Serafimerordensgillet. »Kongl. Maj:ts Instiktelse för Des Seraphimerordens Gille •") innehåller bestämmelsen (§ 2): »Det öfwerinseende af Barnhusen, Hospitalen och Lazaretterne i Riket, hwilket, enligt Seraphimer Ordens Stadgar så wäl som Kongl. Maj:ts i Ordens Capitlet den 26 Novembris 1750 tagne "beslut samt förnyade Constitutorial och Instruction af den 29 Martii 1773 är Seraphimer-Riddare anförtrodt, kommer at hädanefter och alltid föras af et särskildt Ordens-Gille, uti hwilket äro Ledamöter, å Konungens såsom Stormästares Avägnar Ordens Cantzleren och de trenne Commendeurer af alla Kongl. Maj:ts Orden, samt på Capitlets Wägnar, twänne Seraphimer riddare . För övrigt finnas endast föreskrifter om ordförandeskapet, om placering,^ ordensdräkt, underskrifternas ordningsföljd o. d. Först den 28 april 1791 utgav Kungl. Maj:t instruktion för serafimerordensgillet med utförligare bestämmelser. Hospitalen blevo emellertid under frihetstidens senare del omorganiserade. IlospitalsEfter anmälan till riksdagen 1762 av hospitalsdeputationen utfärdades den 11 ordningar april 1763 en »Kongl. Förordning angående Hospitals- och Barnhusinrättningarne "^p-g^011 i R i k e t . 4 ) I denna förordning indelas »fattige nödlidande» i tre grupper: I) sådana, som antingen av ålderdom, skröplighet, långvariga krämpor eller någon slags ofärdighet» ej kunna försörja sig och ej äga anhöriga, som vårda sig om dem, eller ock »wid tilltagande åren lidit sådane olyckor, at deras näring afstadnat samt nu mera blifwit orkeslöse at välja sig annat näringssaft ; 2) »dårar, borttagne och sådane uslingar, som af smittesamme eller obotelige siukdomar äro x

) Modée. a. a. X, s. 132. ) Modée, a. a. XI, s. 528. ) Modée, a. a. XIV, s. 84. 4 ) Modée, a. a. VII, s. 5592 o. f. s 3

1—212420.

50 beswärade, såsom kräfta, fallandesot, spetälska med mera, hwilkas wistande ibland andra är ohyggeligit eller skadeligit, och de der således ej på något sätt kunna förwärfwa sig annat af sine medborgare än medlidande»; 3) barn, »som af sina föräldrar ej fä tillräckligt underhåll». Som kyrkolagen föreskriver, att var socken skall föda sina fattiga, bör detta efterlevas »och inge fattighjon av första slaget någonsin för framtiden i de på Kronoförläningar fotade Hospitaler blifwa intagna;. Då i somliga städer hospitalen ha så goda inkomster, att städerna slippa all fattigvårdstunga, och andra få bära den fullt, skola hädanefter i alla städer de för fattigas underhåll behövliga medlen uttagas av invånarna som andra utskylder. »Hwarefter desse fattighjon wäl mage få inrymmas i Hospitalshusen, därest de äro tillräcklige, men hela kostnaden til deras underhåll tagas af sammanskott». »Uslingar af 2:dra Classen» få intagas på hospitalen, »dock som den första och närmaste skyldigheten at föda sådane uslingar med rätta beror på deras anhörige eller Socknen», så bör vid deras intagande i något kronans hospital »at för hela deras lifstid försörjas, en afgift till dess Cassa erläggas af E t t hundrade Dal. Silf. mynt». Överinseendet över hospital och barnhus tillhörde deputationen, som skulle söka upphjälpa »desse Averken», »lämpa de allmänna författningarna efter enskilta beskaffenheten», samla medel att använda till underhåll av de hospital, som bäst behövde understöd; att uppgöra aA'lonings- och underhållsstater; att sätta alla »Averk» i behörig ordning och drift; att uppliva deras styrelse; att åkalla räkenskaper, som skola insändas dit, inhämta, vad som är gjort och vad som behöver förbättras. .Den närmaste styrelsen wid hwart och et Averk pröfwar Kongl. Maj:t kunna förblifva på den fot, som kyrkolagen utstakat och hittils wanligiti Avarit». Då somliga hospital och barnhus fått stora förläningar, andra ringa, »på de masta ställen aldeles inga», böra 6 % av överskottsmedlen årligen utbetalas till bildande av en stående fond, vilken ställes till deputationens förfogande till »jämknings erhållande». Barnhus uttalar sig förordningen principiellt emot och föreskriver i stället utackordering av barnen. Som ovan nämnts blev »deputationen öfver samtliga hospitalen och barnhusen i riket upplöst 1766, och väl närmast på grund därav utfärdades »Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående Hospitals och Barnhusinrättningarne i Riket» den 11 dec. 1766.J) Häri voro vidtagna några smärre förändringar. Indelningen av de »fattige nödlidande, var något olika. Först ställdes den grupp, som i 1763 års förordning var den andra i ordningen. Från denna hade dock undantagits: »Brottfällingar 2 ) och de som til sine sinnen äro mindre medtagne samt icke göra skada på Menniskor, Kreatur eller Hus», vilka patienter även voro undantagna från vård på hospitalen och hänvisade till fattighusen. Vidare intogs dtn bestämmelsen, att första slaget skulle »blifwa uti de på Kronoförläningar grundade Hospitalen intagne, såwida deras sjukdomar äro af en sådan beskaffenhet, at de efter Avederbörandes intygan pä Lazaretterne ej kunna hjelpas och botas». Överinseendet tillkom den omtalade, av Kungl. Maj:t förordnade överdirektionen. För de särskilda hospitalen utgjordes styrelsen av kyrkoherden, borgmästaren och en rådman. I stiftstäderna kunde en consistorialis förordnas i stället för kyrkoherden. På landsbygden bildades styrelsen av kyrkoherden jämte dem, som landshövdingen förordnade. J

) Modée, a. a. VIII, s. 7526 o. f. ) = epileptici eller fallandesjuka.

51 Genom 1763 och 1766 års hospitalsordningar drogs en bestämd gräns mellan de rena fattigvårdsinrättningarna och hospitalen, vilka senare blevo anstalter for sinnessjuka samt med smittsamma och obotliga sjukdomar behäftade. Denna begränsning vidhölls i den ovan anförda instruktionen »för de av Kongl. Maj:t til Öfverstyrelse af Hospitalerne och Barnhusen i Riket utsedde Herrar Serafimer Riddare af 29 Martii 1773»,l) och i Kungl. brev av den 19 oktober 1774.2) bestämdes, att på kronohospitalen huvudsakligen skulle intagas dårar och med SA^årare sjukdomar angripna. Emedan många hospital funnos och det var fördelaktigare från många synpunkter, att de mindre indrogos eller förenades med andra, så att större anstalter bildades, förordnades genom Kungl. brev av den 23 november 1774,3) att åtgärder i detta syfte vidtogos, och de större hospitalen förlades till residensstäderna. Då Add denna tid frågan om anläggning av lasarett i landsorten överallt var brännande, och bristande tillgångar ställde hinder i vägen för utförande av planer i detta syfte, föreslogo serafimerriddarna den 16 april 1776, att en sammanslagning av hospital och lasarett måtte »tillåtas å de orter, där det sig med bekvämlighet och kan göra låta». Detta bifölls av Kungl. Maj:t i brev av den 17 juli 1776.4) Denna förening av lasarett och hospital blev av stor betydelse för de förras utveckling, enär därigenom rätt så rikliga bidrag kunde lämnas för lasarettens anläggning och underhåll av den efter 1763 års hospitalsförordning bildade hospitalsfonden, som under årens lopp hunnit växa till ett aktningsvärt belopp. I instruktionen för Serafimerordensgillet av den 28 april 17915) bestämdes: att i varje län skulle finnas ett hospital och ett lasarett, och att de län, som saknade sådana inrättningar, skulle förses därmed; att hushållningen skulle lända till inrättningarnas bestånd och förkovran; att lasaretten stodo »under Konungens befallningshafvandes inseende, som till den närmare tillsyn kan nyttja någon, pålitlig man»; att hospitalens föreståndare voro Kon:s bef:de och biskopen, »som vid den närmare tillsyn hade i städerna borgmästaren och kyrkoherden till biträde och å landet kyrkoherden i församlingen»; att nybyggnader och reparationer skulle efter föregången syn prövas av ordensgillet och utlämnas på entreprenad, samt a\ T synas; att »då det sig göra låter» skulle hospital och lasarett förenas; att ordensgillet skulle vid lasaretten förordna »skicklige läkare, helst de, som uti chirurgiska Avetenskapen äro wäl förfarne»; att obotliga sjuka ej finge intagas a lasaretten; att i hospitalen skulle intagas »förnämligast dårar och svagsinte 6 ), dernäst andre med obotelige och ohyggelige sjukdomar behäftade personer»; att alla överskottsmedel skulle jämte årets räkningar inlämnas till Kon:s bef:de a t t till gillet insändas; att aAT dessa medel skulle tagas »hvad som brister för lazaretterne»; a t t ordensgillet skulle upptaga och avgöra alla frågor »om dessa verks invärtes hushållning, inkomst och utgift». ') Modée, a. a. X. s. 132. -) Hjelt, a. a. III, s. 80. ) AVawrinsky, a. a. s. 29. 4 ) Hjelt, a. a. III, s. 38. — AVawrinsky, a. a. s. 30. "') A. H. AVistrand: Medicinalförfattningar. Band I, s. 39—43. — Modée, a. a. XV, s. 40 o. f. 6 ) Redan förut hade genom K. brev till Åbo hovrätt av den 18 sept. 1755 förordnats för Själö hospital »att the som äre hufwudswage och således för allmänna säkerheten tarfwa att blifwa afskilde och wårdade, böra . . . . framför andra, som är mindre fara med, i Hospitalet intagas hwarest the bäst kunna i bewakning hållas och skjötas>. (Jusleen: Kongl. Maj:ts bref etc. Stockholm 1751 o. f., s. 414.) ;1

52 Kurhus.

Serafimerordensgillet, som genom denna instruktion fått ett stort A7erksamhetsområde, utvecklades till ett fullständigt centralt ämbetsverk, och så sinåningon utarbetades en mängd för lasarettsA 7 äsendets utveckling A-iktiga instruktioner och cirkulär. Så utfärdade Serafimerordensgillet den 8 mars 1794 instruktion för ^generaldirektören öfver sjukskötseln vid hospitalerna och lasaretterna», den 23 mars 1798 instruktion, »Iwarefter läkarne vid de i riket inrättade länslasaretter hafva sig att rätta», den 3 juni 1801 »instruktion för sysslomännen vid de under Gillets styrelse och förvaltning hörande hospitaler och lasaretten i riket», och den 2 mars 1804 spisordning för länslasaretten. Enligt instruktion för generaldirektören 1 ) ålåg det denne bland annat att A-erkställa och besA7ara alla ärenden och remisser, som aA7 erillet till hans utlåtande överlämnades; att göra årssammandrag av från lasaretten inkommande sjukförslag; att utöva kontroll över sjukvården, granska apoteksräkningarna och besiktiga lasaretten, antingen själv eller genom »någon pålitlig läkare». I lasarettsläkareinstruktionen av 17982) föreskrevs, att inträdessökande till lasaretten skulle av Korns bef:de erhålla villkorlig remiss till lasarettsläkaren, som efter undersökning, om den sjuke Arore behäftad med botlig sjukdom eller icke, därom underrättade Kon:s bef:de, vilken då gav vidare order om patientens intagande. Läkaren skulle föra journal över de sjuka efter formulär och kvartalsvis insända dessa sjukförslag renskrivna till Kon:s bef:de, som öArersände dem till Serafimerordensgillet; även skulle han till Collegium medicum aA7giva årsberättelse >såA7äl om hvad under loppet af sjukskötseln befunnits . . . förtjäna något särdeles afseen de, som ock hvad för öfrigt till Collegii allmänna kännedom af medicinalverket i riket hörer». Läkaren hade a t t tillse sjukrummens renhållning och luftAräxling, matens beskaffenhet och spisordningens efterlevnad. Han skulle dagligen inställa sig på lasarettet och besöka de sjuka, varför han ej fick begiAra sig ur staden utan tillstånd av Kon:s bef:de. Läkaren var A'id äventyr aA7 tjänstens förlust förbjuden att emottaga, än mindre fordra ersättning aA7 >den intagne fattige uslingen eller af dess behöfvande anhörige» för skötseln pä lasarettet. »När sATårare sjukdoms händelser förefalla, bör han anmäla sådant hos Kon:s bef:de, som beordrar provincial-medic us att gifva honom råd och biträde, så att ock i den A7ägen ingen hjelp till de sjukes undsättning försummas.» Förut har omnämnts, att v7eneriska sjukdomars spridning i landet varit en av statsmakterna flera gånger framhållen omständighet för att vidtaga åtgärder till sjukvärdens befrämjande. Såväl sundhetskollegium av 1721 som sundhetskommissionen av 1737 hade sin uppmärksamhet riktad därpå. Det första »Curhus för behandling aA7 A7eneriskt sjuka ;! ) var en avdelning av Danviks hospital, Adlken inrättades i början av 1700-talet 1 ) och ursprungligen var avsedd endast för hospitalets egna patienter. Detta kurhus hölls öppet 2—3 månader om året; först 1730 började man »continuera året om med curen», då äA7en främmande personer mottogos.0) Genom sundhetskommissionens ingripande och på dess bekostnad öppna*) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 43—45. Stockholm 1857—61. ) Ibidem, s. 47—50. ) Hultgren, a. a. s. 8. — E. AVelander: De veneriska sjukdomarnas historia i Sverige. 2:a upp]. Stockholm 1905, s. 150. 4 ) Den fanns redanl707(C. Schönmeyr: Anteckningar rörande Danviks hospital. Stockholm 1910.S.15). 5 ) I Göteborg inrättades 1728 ett kurhus, som aldrig var ställt under serafimerordensgillet, utan omhänderhades av stadens förvaltande verk. (Haudlingar rörande reorganisation av rikets lasaretts- och kurhusväsen. Stockholm 1864. s. 32.) 2

s

53 J

des 1754 ) i Kalmar ett tillfälligt sjukhus för veneriskt sjuka, och med stöd aA7 erfarenheten därifrån föreslog kommissionen i sin riksdagsberättelse, att ett eller två små kurhus skulle inrättas i varje län med två rum, badstuga och kök. hwarest 5 ä 6 personer tillika kunde salivera och af någon medicus eller fältskär skötas», och skulle kostnaderna bestridas av staten. Även Collegium medicum framhöll flera gånger 2 ) nödvändigheten av kurhusanläggningar i v7arje län. Men alla dessa förslag fingo förfalla av brist på anslag till deras utförande. Medel anvisades visserligen till behandling av de könssjuka, men så knappt tilltagna, att läkarna ej utan direkt förlust kunde åtaga sig densamma. Sedan medicinalfonden bildats, kunde medel därifrån erhållas, men även detta otillräckligt. I utlåtande av den 14 maj 17833) föreslog Collegium medicum, att lättare angripna personer skulle få medicin fritt och vistas hemma, svårare sjuka skulle vårdas på lasaretten, eller ock hållas i bondstugor under läkaretillsyn. Kollegiet skulle lämna fria medikamenter. En undersökning aA7 antalet smittade personer gav vid handen, att dessa kunde räknas i hundratal. Collegium medicum föreslog, att lasaretten skulle utvidgas till åtminstone 30 sängar. Ehuru kollegiet förklarat, att medicinalfondens tillgångar voro uttömda, vidtog regeringen inga åtgärder. På grund av sjukdomens allt större utbredning såg sig slutligen regeringen nödsakad a t t inrätta s. k. ambulatoriska sjukhus, först 1793 i Södermanlands och följande år i Östergötlands län. 1795 beviljades anslag till underhåll av dylika sjukhus utom i Södermanlands, och Östergötlands län även i Kronobergs, Jönköpings, Örebro, Kalmar, Bohus, Alvsborgs, Kristianstads och Hallands län. Erfarenheten från dessa ambulatoriska kurhus visade sig ej vara uppmuntrande, och läkarna framhöllo i sina årsberättelser många ölägenheter, som vidlådde denna anordning, varför de snart upphörde. Som medel saknades för lasarettens utvidgning,' 1 ) så att de A7eneriska sjukdomarna kunde effektivt bekämpas, och de för lasarettens underhåll anA-isade inkomstkällorna Aroro otillräckliga, måste medel på annat sätt anskaffas. Vid 1815 års riksdag avlät Kungl. Maj:t en proposition om beviljande a A7 ett särskilt anslag till lasarettens underhåll. Med anledning aA7 riksdagens svar anbefallde Kung. Maj:t den 16 augusti 1815 sina befallningshavande i länen a t t höra invånarna, om de voro benägna att åtaga sig en frivillig aA7gift för varje mantalsskriven person »till utvidgande af Lazaretterne och Curhusen, för a t t bota dem, som med Arenerisk smitta äro behäftade och till underhåll för sådane sjuke, hvilka äro medellöse» — och sedan svar ingått förordnade Kungl. Maj:t den 23 oktober 1816,"') att ett sådant frivilligt sammanskott skulle göras, vilka medel skulle uppbäras vid uppbörden av kronoskatten, och att de socknar, som förbundit sig att avgiva denna skatt, skulle njuta förmånen av fritt underhåll för veneriskt sjuka. Läkemedel och läkarearvoden skulle bekostas aA7 medicinalfonden, till vars förstärkande för detta ändamål riksdagen den 27 juli 1815 beviljat 8 000 Rdr B:co årligen. Följande riksdag beslöt i överensstämmelse med en den 29 noA7ember 1817

Kurh

avgi ') Hjelt, a. a. II, s. 304. 2 ) Så 8/i2 1753 och 2Vs 1758. — Hjelt, a. a. II, s. 304. :! ) Hjelt, a. a. II, s. 314. — AVawrinsky a. a. s. 41. ') Se härom vidare Wawrinsky, a. a. s. 45. 5 ) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. Brev 1816. N:r 50 */*, R. A.

54 avlåten kungl. proposition 1 ) a t t varje mantalsskriven person skulle erlägga 3 skill. b:co ärligen »till veneriska smittans hämmande», »samt att de inom hvarje län möjligen uppkommande öfverskott användes till den öfriga helsovården derstädes».2) — Däremot indrogs det ovan omtalade anslaget på 8 000 Rdr B:co från 1815 »till smittosamma sjukdomars botande». Denna »kurhus-aA7'gift» var av stor betydelse för lasarettsväsendets utveckling, i det att genom denna inkomst lasaretten fingo en säkrare ekonomisk bas, och genom överskottsmedlen, som stego till aktningsvärda belopp, kunde utvidgningar av redan befintliga lasarett göras, ävensom bidrag erhållas vid anläggning av nya sjukhus. Som det hade bestämts, att aA7giften skulle stanna »till det länets behof, der den utgöres», blev därmed fastslaget, att lasarettssjukvården var en angelägenhet icke för staten, utan för de olika länen var för sig och bekostades aA7 inom länet upptagna skattemedel. I kungl. kungörelsen av den 10 mars 1824r>) förordnades i överensstämmelse med riksdagens året förut fattade beslut, att en årlig avgift skulle upptagas av varje mantalsskriven person från 1824 till nästa riksdag; att denna avgift skulle utgå och redovisas inom varje län för sig och skilt från hospitalens och lasarettens äldre fonder, samt med förbehåll, att dessa medel icke begagnades till andra ändamål än till de kurhus, som »efter behof eller öfverenskommelse inrättades på ett eller flera ställen inom länen, med mindre nämnda medel å något ställe icke skulle för A7eneriska smittans hämmande till fulla beloppet åtgå, då öfverskottet får . . . användas för öfriga sjukvården inom länet»; att aA7giften sattes till minst en och högst fem shilling banco; att inom varje län skulle av sockenfullmäktige väljas deputerade, vilka under landshövdingens ordförandeskap bestämde, huru den kommitté skulle vara sammansatt, vilken ärligen hade att besluta om avgiftens storlek", ävensom sättet att årligen utse revisorer; att sedan föregående års räkenskaper granskats och behovet för följande år beräknats, nämnda kommitté bestämde avgiftens storlek inom de givna gränserna; samt att aA7giften uttogs på förr vanligt sätt tillika med de öfriga kronoutskylderna». E t t förslag, som framställdes vid 1828—30 ars riksdag, att anslag av kurhusmedlen skulle få lämnas till hälsobrunnar, blev av ständerna avslaget. Denna riksdag beviljade kurhusavgiften till samma belopp som förut, men tillade, att om överskott uppstår, fick detta : användas för allmänna hälsovården inom länet. särdeles o A7id uppkommande farsoter».4) Ar ^ 3 4 5) bestämdes avgiften till samma belopp, men beträffande användningen förordnades, att den i första hand skulle vara avsedd till den veneriska smittans hämmande, men därefter fick den användas »för allmänna sjukvården i '*) Kungl. brev av 8 juli 1818. Med.styr. saml. Kungl. brev 1818 N:r 31. -) Förebilden till denna personliga avgift var tydligen beslutet från 1769 års riksdag, då ridderskapet och adeln, präste- och borgarstånden åtogo sig till medicinalfondcns förstärkande en avgift av 2 öre smt för varje mantalsskriven person, alla bevisligen fattiga därifrån undantagna. A'id 1772 års riksdag bestämdes denna till 2 öre smt för varje mantalsskriven av adeln, prästerskapet och handlande samt förmögna borgare, 1 öre av mindre förmögna borgare, 2/s öre av arbetskarlar och deras vederlikar av borgarståndet, samt Vs öre för varje mantalsskriven av bondeståndet, och 1 öre av ståndsperson. Denna avgift upphörde 1810. För veneriska sjukdomars bekämpande hade befolkningen i Kronobergs län 1799 åtagit sig en personlig avgift av 2 skilling för person. (Hjelt, a. a. III, s. 651—652. 654— 655. Wawrinsky, a. a. s. 155.) 3 ) Ecklesiastikexpeditionens registrator. R. A. 4 ) Kungl. kung. av den 9 juli 1830. Svensk förf. saml. N:r 43. 5 ) Kung. kung. av den 27 september 1834. Svensk förf.saml, N:r 32.

DO

Länet, serdeles såsom bidrag till bestridande af Lazarettens utgifter for svårare skador och sådana sjukdorastillfalien, som fordra kirurgisk behandling» Denna senare bestämmelsen återfinnes sedan i kungörelser om kurhusavgiftens uttagande (Svensk förf. saml. resp. N:r 35/1841, N:r 17/1845. N:r 65/1848, Na'34/1851, ^ : r 89 1854, N:r 30/1858, N:r 11/1860, N:r 9/1863, N:r 21/1866 och 22 I860Avgiftens storlek var lika. som förordnats 1824, till 1841,1) da den bestämdes till lägst 1 och högst 12 shilling banco i Stockholm, och i riket for övrigt mellan 1 och 5 skilling banco. I samma kungörelse blev även stadgat, att avgitten skulle bestämmas och uttagas distriktsvis, om ett län var uppdelat i t va, eller flera »lasaretts- och kurhusdistrikt:. 18452) förordnades med bibehållande for ovngt av samma bestämmelser som förut, att avgiften »inom de Lazasetts- och Uirhusdistrict, der Lazarettets och Curhusets bestånd det oungänghgen fordrar kan höjas 18483) fastställdes ett maximum för Stockholm till 16 sk. bco. 18581) bestiimdes avgiften för Stockholm till högst 50 och lägst 3 öre, för riket i övrigt högst 25 och lägst 3 öre. Från 1863r') tillkom det landstinget att mom de givna gränderna fastställa avgiftens storlek; även ändrades bestämmelserna sa. att avgiften skulle betalas av »en hvar, som erlägger mantalspennmgar», i stället for av »hvarje mantalsskrifven person». Genom kungl. kung. av den 26 augusti 1873'') blev denna kurhusavgilt förändrad till en »allmän sjukvårdsafgift», som utgöres av kvinna med hälften av det belopp, som erlägges av man, och i Stockholm icke får sättas högre an en riksdaler och inom övriga riket femtio öre. Denna förordning är ännu gällande, men sedan 1883 är avgiften bestämd till högst femtio öre även i Stockno 1m. ) Collegium medicum hade från början haft en rent konsultativ verksamhet Collegmm och varit en frivillig sammanslutning av läkare. Emellertid fick det ständigt J f ™ ^ . mera sio> pålagt, så a t t det blev ett administrativt verk, men först etter ett sedels y e r k g x m d . verksamhet, genom Kungl. brev av den 22 juni 1763,8) beviljades avlöning åt dess hctskoliepraeses och bisittare, varigenom det i detta avseende blev något sa när likställt gium. med rikets övriga ämbetsverk, ehuru lönerna voro så små, att kollogiets medlemmar samtidigt måste ha medicinsk praktik eller bestrida andra avlönade befattningar. Då kollegiets göromål alltjämt ökades, fann Kungl. Maj:t »nödigt att odfva detsamma en förändrad form, som försäkrade collegium om ett tillräckligt antal städse arbetande ledamöter». Genom kungl. kungörelse av den 27 januari 1813u) upplöstes collegium medicum, och ett nytt ämbetsverk kallat Kungl. Sundhetskollegium stiftades. Sundhetskollegiets verksamhet reglerades efter instruktion av den 6 december 1815,10) enligt vilken kollegiet skulle ha »öfverinseendet och styrelsen öfver allt det, som angår sundhetstillståndet samt läkarevarden och sjukskötseln såväl hos rikets inbyggare i allmänhet, som vid krigsmagten till lands ») Svensk Förf.saml. 7 juli 1841, N:t 35.

2) 3) «)

, » ,

» » ,

8 m a j 1845, N:r 17. november 1848, N:r 65. 23 april 1858, N:r 30.

5) , » 1863, N:r 9. 6) » > 1873, N:r 48. ») , > 1 juni 1883, N:r 20. 8 ) Hjelt, a. a. T, s. 101. s ') AVistrand: Medicinalförfattningar, I, s. 112. 10 ; Ibidem, s. 123 o. f.

M

och sjös i freds och krigstid». Beträffande sjukhusväsendet bestämdes, att sundhetskollegiet skulle] »hafva det speciela inseendet... vid de civila sjukhusinrättningar och anstalter, som äro ställda under kollegii tillsyn». (§ 23 2) J ) I v e n alag det alla myndigheter, som tillsatte läkarebefattningar, att inhämta sundhetskollegiets yttrande över sökandes kompetens (§ 9). Under de ovan omtalade underhandlingarna med länens ombud beträffande kurhusavgiften hade framställts önskemål, att lasaretten skulle avskiljas frän serafimerordensgillet och bleve »i stället af utsedde Deputerade i hvarje län förvaltade» Genom kungl. brev av den 10 september 18172) till sundhetskollegium beviljades denna begäran och förordnades, att länslasaretten på försök på fem år skulle överlämnas till Kon:s befallmdes och länets deputerades vård och tillsyn, dock under förbehåll _ att lasarettens räkenskaper skulle fortfarande för gransKnin<v insändas till serafimerordensgillet och att kurhusen även ställdes under samma direktion som lasaretten. Den 17 december 1817 utfärdade Kungl. Maj:t instruktion, hvarInstruktion e i t e r direktionerna öfver läns-lasaretterne i riket och öfver kur-anstalterne till för lasa- veneriska smittans hämmande hafva sig att rätta .•') Häri bestämdes, att direkW 1817 * 1 0 n e n ' s , o m ™ r ™ för varje län, skulle bestå av landshövdingen i länet som stän• dig ordförande och minst sex ledamöter, »hvilka utses bland possessionater och andre 1 länet, som dertill äro skickelige», förordnade på anmälan av Kon:s belallmde av konungen (§ 1). Denna direktion skulle sammanträda så ofta det fordrades ( § 2 ) , den hade tillsyn över byggnader och inventarier (§ 11), uppgjorde torslag vid tillsättande av läkare och syssloman (§ 12). antog och entledigade »tjänstehjon» (§ 13) och avgjorde i första hand alla frågor rörande lasarettets ekonomi (§§ 10 & lo). Patienter skulle intagas i den ordning, de anmälts och »etter af läkaren anställd besigtning erhållit direktionens tillstånd till intagande» (§ 4). Veneriskt smittade skulle hållas avskilda i särskilda rum och ha särskilda kläder m m., vilka ej fingo nyttjas av andra sjuka (§ 5); utspisningen bestreds genom entreprenad enligt spisordningen uiv den 2 mars 1804) (§ 7) ' Alla veneriskt sjuka skulle vårdas avgiftsfritt, övriga sjuka skulle erlägga avgift enligt serahmerordensgillets cirkulär av den 2 mars 1804-1) (§ 8). ,, .... Utom dessa legosängsavgifter utgjordes lasarettens inkomster av »kurhusatgiften», kollektmedel, understöd genom serafimerordensgillet utav allmänna hospitals- och barnhusfonden, de medel, som riksdagen (1815) ställt till sundhetskollegiets förfogande:>) samt räntemedel av utlånt kapital, gåvor och avgifter för testa*) Då den kirurgiska socictcten upplöstes genom kungl. brevet av den 28 oktober 1797, hade hestamts, att »de 1 Riket varande Sjukhus och öfrigc Inrättningar för Vansinnige, Koppvmpniu"- Uarnforlossning, el er uti hvad annan till Helsovården bidragande afsigt» ställdes under Collegium medicum »1 atseende på hvad, som rörde utöfningen af Läkarekonsten». För övrigt behöll serafinierordensirillet »dircctionen öfver Lazaretterne i Riket>. (C. J. Ekströmer: Medicinsk tidning. Stockholm 1818 N T 1 4 ) -) Medicinalstyrelsens samling av kungl. brev. 1817 N:r 45. R A a ) AVistraud: Medicinalförfattningar, s. 163—170. 4 ... ) Däri föreskrevs, att patienter skulle indelas i tre klasser: 1) Hemmansbrukarc med deras f taniiljemedlemmar och tjänstefolk samt hantverkare skulle erlägga >hcla kostnaden för sitt underhåll tor hvarje dag efter det pris, som med entreprenören nu är, eller framdeles kan blifva betingadt» (d v s ue skulle betala utspisningskostnaden); 2) »Torpare, haudtverks- och gerningsmän och andre arbetsföre personer» betalade endast hälften av detta belopp eller »i den händelse de cgde ringare till-äne. blott i.J. ar P d l de , len; 3 ) yjfrttiKt f o l k n J' öt o 'lasarettets förmåner fritt och utan afgift». (AVistrand: Medicinaltorfattnlngar, s. 16b.) ft ) Detta anslag indrogs redan av 1S18 års riksdag.

menten och xiå befordringar. Alla dessa bidrag skulle inlevereras för lasarettens räkning i lantränterierna (§ 9). Läkare tillsattes, liksom syssloman, aA7 serafimerordengillet, efter förslag av lasarettsdirektionen (§ 12). Läkaren var skyldig att föra journaler och inlämna kvartalssjukförslag till generaldirektören (§ 6). I övrigt hade läkaren att ställa sig instruktionen av den 23 mars 1798 till efterrättelse. Serafimerordensgillet kvarstod emellertid som en överstyrelse, vilken hade sig ålagt att hava ett allmänt överinseende öA7er lasarettens ekonomi och genom generaldirektören utöva tillsyn över sjukvården; dessutom hade det särskilt om hand förvaltningen av allmänna hospitals- och barnhusfonden och fördelningen av7 anslag från denna till de olika sjukvårdsinrättningarna; granskningen aA7 deras räkenskaper, tillsättande av läkare och syssloman \7id lasarett och kurhus samt prövning av besvär över direktionernas beslut och åtgärder. I skrivelse av den 22 mars 1821x) biföll Kungl. Maj:t serafimerordens hemställan, att generaldirektörssysslan såsom överflödig »efter den fördelaktiga förändring Medicinalverket i sednare tider undergått» borde indragas, och generaldirektörens åliggande överflyttas på sundhetskollegium. Från 1820 till 1837 stod denna syssla obesatt. Den 2 juni 1837-) tillsattes åter generaldirektör »öfver Länens Lazarett och Curhus samt Hospitalen i riket» och bestämdes, att han utom serafimerordensgiliets förtroendeman skulle Aara adjungerad medlem aA7 sundhetskollegium, med skyldighet att där »föredraga de nyssnämnda anstalter rörande ärenden». Serafimerordensgiliets befattning med lasarettens och kurhusens räkenskaper Granskning blev dock alltjämt inskränkt. Redan i instruktion för lasaretts- och kurhusdirek- av lasarettionerna av den 17 december 1817 föreskreArs (§ 14), att räkenskaperna skulle först tens rakengranskas med landskontorets biträde aA7 fyra revisorer, utsedda aA7 länets prov- s ^ a P cl ningskommitté. Då riksdagen 1815 beslutat uppdraga ät revisorerna »till Stats-, Banco- och Riksgäldsverkets öfverseende», att granska de hospitals och lasaretts räkenskaper, »som äro ställda under Seraphimer Ordens Gillets öfverstyrelse», kunde Kungl. Maj:t ej bifalla detta, 3 ) då »hvarken Regeringsformen eller Riksdagsordningen härutinnan tillägga Riksens Ständer någon beslutanderätt», och då hospitals- och lasarettsräkenskaperna undergingo granskning i kammarrätten. Däremot skulle över användningen av riksdagens anslag till lasaretten och kurhusen föras särskild räkning, vilken skulle överlämnas till riksdagens revisorer. Emellertid uppsatte ständerna vid riksdagen 1818 som villkor för beA7iljande av »treskillingsafgiften». bl. a. att riksdagens revisorer skulle granska serafimerordensgiliets räkenskaper, vilket nu av Kungl. Maj:t fastställdes. 1 ) Härvid blev det, tills Kungl. Maj:ts skriATelse till statskontoret av den 7 februari 1835'') förklarade re\7ision av lasaretts- och kurhusfondernas räkenskaper icke vidare erforderlig. Skälet härtill var, att lasarettens och kurhusens räkenskaper reviderades först i länen av där utsedda deputerade och därefter i kammarrätten. Prövning av7 anmärkningar, som av länens valda ombud gjordes vid »Läns La/aretternes och de Veneriska CurJ

) Svenska läkaresällsk. handl. Bd IX, s. 26. 1823. -) Kungl. brev av den 2 juni 1837. Medicinalstyrelsens samling av kungl. brev, 1837, N:r 28. ) Kungl. brev av den 10 september 1817. Medicinalstyrelsens samling av kungl. brev, 1817, X:r 43. R. A. *) Kungl. brev av den 8 juli 1818. Medicinalstyrelsens samling av kungl. brev, 1818, N:r 31. R. A. 5 ) Svensk förf.saml. 7 februari 1835, K:r 18 — i överensstämmelse med riksdagens skrivelse av den 15 december 1834. 3

8—212420.

58 husens Räkenskaper», skulle sedan förklaringar inkommit, hänskjutas till kammarrätten. 1 ) Lasaretten uppburo, särskilt för bekostande av läkemedel för Areneriskt Bidrag ur medicinal- sjuka, bidrag ur medicinalfonden. Sedan ett särskilt anslag därtill av riksdagen fonden till 1818 indragits och kurhusavgiften inforts, hemställde sundhetskollegium, att medilasarett. cinalfonden skulle befrias från detta åliggande, vilken vann Kungl. Maj:ts bifall. 2 ) Under år 1819 hade dock utbetalningar gjorts ur medicinalfonden till länslasaretten — inalles 4 248 Rdr. 19 sk. 1 rst banko — och sundhetskollegium begärde, att få detta utlägg ersatt av lasarettens tillgångar genom treskillingsavgiften. Detta avslogs dock av Kungl. Maj:t,:i) enär nämnda avgift visserligen beviljats 1818, men först uppburits i slutet av 1819 eller början av 1820, dock förordnades samtidigt »att samma fond framdeles och i den mån, Läns Lazaretternes tillgångar det medgifva, kommer att för samma förskotter erhålla ersättning . Förut är omtalat, att hospital och lasarett 1776 blivit sammanslagna och Bidrag ur hospitals- att lasaretten aA* hospitalsfonden fingo uppbära rätt ansenliga bidrag. I och med fonden till det att en ändrad uppfattning om sinnessjukdomarnas botlighet gjorde sig gällande, lasarett. framkomrao förslag till omorganisation av hospitalen, så att de skulle bli »förbättringsanstalter» och icke som dittills »förvaringsrum för svagsinte». För detta ändamål behövdes för hospitalen de medel av hospitalsfonden, som utgått till lasaretten. I berättelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1822 redogjorde serafimerordensgillet för lasarettens ställning till denna fond och föreslog, att det årliga anslaget från hospitalsfonden till lasaretten skulle nedsättas från 19 400 Rdr banco till 8 400. I brev av den 18 december 18224) förordnade Kungl. Maj:t, att som lasaretten ej hade någon del i denna fond utan fått understöd därifrån på grund aA7 otillräckliga egna tillgångar, vore den föreslagna nedsättningen befogad och bifölls. Den 10 mars 18245) föreskreA' Kungl. Maj:t, att något understöd till lasaretten aA7 hospitalsmedlen ej fick lämnas »i annan händelse, än då öfA7erskott inträffar, sedan alla utgifter vid Hospitalerne blifvit bestridden Slutligen frigjordes hospitalsfonden alldeles från att lämna bidrag till lasaretten. Den 8 oktober 1828G) ingav serafimerordensgillet en skrivelse till Kungl. Maj:t med redogörelse över inkomsterna vid lasaretten och kurhusen. Av denna framgick, att tack A7are kurhusavgiften inkomsterna överstego utgifterna, så att om nämnda avgift, som önskvärt \7ore, bibehölles, kunde lasaretten och kurhusen reda sig på egen hand, varför gillet föreslog, att hospitalsfonden befriades från erläggande aA* bidrag till lasaretten. Även bilades en tabell över hospitalsfondens ekonomiska ställning 1808—1825, varav framgick, att till lasaretten utbetalts under dessa år inalles 328 069 Rdr 40 skill. 8 rst banco. Genom kungl. brev av den 29 oktober 18287) bifölls denna framställning och förordnades, att hospitalsfonden befriades från alla bidrag till lasaretten »undantagandes dem som grunda *) Kungl. kung. av den 3 mars 1832. Svensk förf.saml. 1832, X:r 11. ) Kungl. Maj:ts brev av den 23 september 1819. Mcdicinalstvrelsens samling av kungl. brev, 1819. N:r 48. R. A. s ) Kungl. Maj:ts brev av den 17 maj 1821. Medicinalstyrelsens samling av kungl. brev 1821. N:r 41. R. A. 4 ) Kungl. brev till seratimerordensgillet av den 18 december 1822. Ecclcsiastikexpeditionens registratur 1822. R. A. 6 ) Seratimerordensgillets handlingar 1824. R. A. G ) Serafimerordensgiliets handlingar 1828. R. A. 7 ) Svensk förf. samling 1828, särskilt blad X:r 18. 2

59 sig på särskilde nådige förordnanden».1) I samma kungl. brev lämnades även bifall till en framställning av serafimerordensgillet, att en del hospital skulle indragas och ett fåtal större centralhospital inrättas, men beträffande förvaltningen av dessa gillade ej Kungl. Maj:t förslaget, att den skulle utövas av lasarettsdirektionerna utan förordnade, att serafimerordensgillet liksom förut skulle tjänstgöra som överstyrelse för hospitalen. Genom denna förordning fullbordades skilsmässan mellan hospital och lasarett, och lasaretten blevo åtminstone på papperet frigjorda frän vård av sinnessjuka, så att där endast behövde intagas dylika patienter för »profkurs genomgående».-) Denna bestämmelse, att sinnessjuka kunde få intagas på lasarett för »prof- Sinnessjukas kur» tyckes dock ha använts allmänt, och i synnerhet å de lasarett, som lågo på Tåfd På orter, vilka voro mera avlägsna frän hospital, sökte vederbörande målsmän för de lasaTett sinnessjuka få behålla dessa så länge som möjligt kvar på lasaretten för att undgå besväret och kostnaden med deras förflyttning till hospital. Emellertid voro åtskilliga lasarett icke rustade för detta, och i serafimerordensgiliets cirkulär av den 11 januari 18403) föreskrevs, att denna provkur helst skulle undergås på hospital. Senare, då hospitalsstadgan av den 5 mars 18584) utfärdades, innehöll denna en bestämmelse i § 10, att då plats för sinnessjuk ej finnes på hospital, kunde han till länets lasarett insändas och där tills vidare A7årdas, men så snart det utan olägenhet kunde ske, borde han förliyttas till hospital. Då nu ständigt serafimerordensgiliets befattning med lasaretten inskränk- Lasaretten tes, så att endast rätten att efter förslag av A7ederbörande direktioner förordna frigöras från läkare och sysslomän v7id dessa anstalter kvarstod, hemställde serafimerordens- ^råfibergillet den 11 juli 1859, att bliva befriat från detta uppdrag, så att tillsättande o r d e n s " m e t ' av sysslomän skulle överlämnas till direktionerna ävensom av läkare, sedan sundhetskollegium aArgivit yttrande om de sökandes behörighet. Sundhetskollegium avgav häröver infordrat utlåtande och framställde den meningen, att beträffande läkare dessas befattningar borde förordnas av den myndighet, som hade överinseende över sjukvården och som »kunde ega erforderlig kännedom om sökandernes egenskaper eller förmåga att bedöma deras större eller mindre duglighet för den ifrågavarande tjensten». I kungl. brevet av den 9 september 18595) förordnades, att vederbörande direktioner för länens lasarett och kurhus ägde att antaga sysslomän, utom där befattningen var förenad med hospitalstjänst, att läkare vid länslasaretten och kurhusen med undantag för dem, där Kungl. Maj:t själv tillsatte läkare, skulle utnämnas av sundhetskollegiet, och att besA7är över lasarettsoch kurhusdirektionernas beslut och åtgärder finge anföras hos sundhetskollegiet. Härmed var serafimerordensgiliets befattning med lasaretten slutad, och uppsikten över sjukvården vid dem helt och hållet överlämnad till rikets högsta medicinska myndighet — sundhetskollegium. Några åtgärder beträffande lasaretten under 1800-talets första hälft, vilka Särskilda förut ej omnämnts, få, innan redogörelsen föres vidare, härmed i korthet påpekas, åtgärder beLäkarens ställning vid lasaretten var tämligen svag. Enligt serafimer- t*^ 1 "^ ') Dessa voro till lasarett och kurhus i Stockholm, Loka brunns-lasarett, Linköpings och \~isby länslasarett. 0 Serafimerordensgiliets cirkulär av den 19 december 1835. Wistrand: Mcdiciualförfattniugar s. 115. 3 ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 118. 4 ) Svensk förf. samling 1858, N:r 50. 8 ) Svensk förf. samling 1859, X:r 65.

60 ordensgillets instruktion för syssloman av den 3 juni 1801 tillkom (§ 26) sysslomannen en viss kontroll över läkaren, i det att han skulle tillse, att läkaren dagligen infann sig hos de sjuke; ej heller var denne berättigad till tjänsteårsrätt. I detta senare avseende skedde rättelse genom kungl. brevet av den 22 mars 1821,1) som bestämde, att lasarettsläkare, »om de för öfrigt voro med. doktorer 2 ) och kir. magistrar», fingo rätt att beräkna tjänstetiden vid lasarett »i likhet med andra civila publika läkare». Rapporter skulle avgivas som »qvartalssjnkförslag» och genom Konungens befallnrhavande insändas till serafimerordensgillet, varvid fjärde kvartalets förslag skulle åtföljas av ett årssammandrag. (Instinkt. 23 mara 179.*.) I kungl. brevet av den 22 mars 1821 bestämdes, att årssammandraget skulle utskrivas in dupplo. Kvartalsförslagen upphörde genom cirkulär från generaldirektören av den 1 december 1838,3) och genom sundhetskollegiets cirkulär av den 5 juni 1851 förständigades lasarettsläkare att årligen avgiva >:a) summarisk rapport och sjukförslag, b) rapport över de med venerisk sjukdom och saltfluss behäftade sjuka».4) Räkenskaperna vid lasaretten hade förts efter det ecklesiastika året 1 maj —30 april; genom kungl. brev av den 2 augusti LS425) förordnades, att de skulle föras och aA7slutas efter kalenderår. Frågan »huruvida kostnaden för vård å länslasarett af personer, som tillhöra annat distrikt än det, hvarifrån afgiften till lasarettets underhållande utgå. bör, då personerne sjelfve dertill sakna tillgång, af vederbörande fattigvårdssamhälle godtgöras», löstes genom Kungl. Maj:ts cirkulär av den 23 december 1852.") Häri bestämdes att inträde på lasarett ej fick förvägras personer, vilka icke tillhörde distriktet, och att de, som kunde, skulle erlägga legosängsaA7gift enligt cirkuläret av den 2 mars 1804 (se ovan), men den, som ej förmådde ersätta kostnaden, ägde »att njuta lasaretts förmåner fritt och utan afgift». Som förut är omnämnt utgjordes lasarettsdirektionen aA7 landshöA7dingen i länet och sex av Kungl. Maj:t förordnade personer. I kungl. instruktionen för provinsialläkare av den 13 juni 1882 (§ 15)7) föreskrevs, att provinsialläkaren skulle vara »ständig ledamot af direktionerna öfver de uti hans distrikt varande sjukinrättningar och hospitaler». Fråga .om Sedan lasaretten genom kungl. brevet den 9 september 1859 kommit under y as etts i j " " sundhetskollegiets ämbetsmyndighet och kollegiet varit i tillfälle att taga närfe ac ga. m a r e kännedom om dessa inrättningar, fann kollegiet, att de gällande förordningarna voro otidsenliga*) och »att läkarens ställning särdeles med hänseende till A7ederbörande direktioner och sysslomän vore mindre väl ordnad, och att detta förhållande i flera afseenden inverkade menligt på sjukvården-. Enligt instruktionen av 1798 inrymdes åt läkaren ej bestämd rätt att närvara vid direktionens l ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 208. '-) Ändrat till licentiat i kungl. brevet av den 13 juni 1822. AVistrand: Medicinal författningar, s. 226. 3 ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 48. *) Detta senare hade f. ö. redan förut i suudhetskollegii cirkulär den 2 december 1822 blivit föreskrivet för alla, både militära och civila sjukhusläkare. 5 ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 373. e ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 166, not 73. 7 ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 220. 8 ) Redan vid 1859,60 års riksdag hade väckts enskild motion om tillsättande av en kommitté för utarbetande av »allmänna stadgar» för lasaretten, men denna avslogs.

61 sammanträden och där yttra sig; han hade ej ens befogenhet att bestämma om sjukas intagning. Detta skedde genom direktionen eller Konungens befallmkavande. F l e r a lasarettsläkare hade också i sina till sundhetskollegium avgivna årsberättelser påyrkat omarbetning av den otidsenliga instruktionen. På grund härav utarbetade sundhetskollegium ett förslag till ny instruktion för läkare vid länslasarett och kurhus, 1 ) vilken den 25 november 1861 inlämnades till Kungl. Maj:t. Detta förslag hänsköts till riksdagen 1863. Med anledning härav avläto rikets ständer den 4 februari 1863 en skrivelse med anhållan, att Kungl. Maj:t »täcktes låta genom särskildt förordnade sakkunnige män utarbeta förslag till de förändrade instruktioner, som finnas vara af benofvet påkallade för direktioner och tjenstemän vid länslasarett och kurhus». Riksdagen hade nämligen funnit, att sundhetskollegiets förslag till ny instruktion enbart för läkarna skulle komina att stå i strid med bestämmelsen i de gällande, föråldrade instruktionerna, varför det vore nödvändigt, att alla dessa frågor bleve i ett sammanhang behandlade. 2 ) Den 11 september 1863 förordnade Kungl. Maj:t en kommitté av tre personer att uppgöra och avgiva de förslag, som av rikets ständer åsyftats, och den 12 april 18(54 inlämnade kommitterade förslag till »instruktioner för direktionerna öfver länens lasarett och kurhus, för läkare och för syssloman». Dessa förslag remitterades till sundhetskollegiet, vilket den 23 maj 1864 avgav sitt yttrande, och den 21 oktober 1864 utfärdades »Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående förändrade Instruktioner för Direktioner, Läkare och Sysslomän vid Länens Lasarett och Kurhus». 3 ) Dessa nya förordningar kunde bygga på helt annan grundval än förut Lasarettsbeträffande sjukhusens administration och ekonomiska förhållanden. Genom för- instruktioordningen om landsting av den 21 mars 1862 hade länen fått en representation, n e r n a l b 6 • som ägde att »rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter, hvilka afse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, hälsovård, undervisning, allmän ordning och säkerhet, med mera dylikt, så vidt dessa angelägenheter icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd». Instruktionen för direktionerna föreskrev, att en direktion skulle utses för varje lasarett, icke som förut en för varje län, och denna hade tillsyn över för- \ vattningens alla delar, samt stod i det som rörde sjukvården under sundhetskollegiets överinseende. Direktionen utgjordes av landshövdingen som ständig ordförande, sex av landstinget valda ledamöter och provinsialläkaren, »om han är boende inom det samhälle, där lasarettet är beläget». Intagning på lasarettet bestämdes av läkaren, dock skulle intagning av obotligt sjuka vara beroende på direktionens prövning. Patienter på kurhus vårdades fritt, övriga fingo erlägga legosängsavgift, som. årligen fastställdes av landstiget. Detta tiilkom det även att besluta om inkomst- och utgiftsstat för länets sjukvårdsanstalter. Vid livelier tillbyggnad skulle planerna av direktionen underställas sundhetskollegium, som efter inhämtande av överintendentsämbetets yttrande granskade och med de jämkningar, som kunde finnas nödiga, godkänna dem. Direktionen ägde att anställa ekonomibetjäning och bestämma de<s löner. Läkare utnämndes av sundhetskollegium efter förslag av direktionen, åtföljt J 2

) Handlingar rörande reorganisation av Rikets Lasaretts- och Kurhusväscn.

) R i k e t s s t ä n d e r s und. skrivelse N:r .avd. ] , s. 7. 3 ) S v e n s k förf.samling 1864, N:r 77.

24.

R i k s d a g e n s protokoll 1862/63.

Stockholm 1864.

Bihang.

S a m l . 10,

62 av förord, varvid behörigt avseende skulle fästas vid tomtgången berömlig tjänstgöring vid sjukhus eller som underläkare vid något större sjukhus. Lasarettsläkaren var sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman, vilken vid direktionens sammanträden föredrog allt »hvad han för sjukvården och den inre förvaltningen anser lämpligt och gagnande», med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Honom tillkom att avgöra om sjukas intagning, förordna om deras fördelning och behandling, vaka över ordningen, kontrollera utspisningen, antaga och avskeda sjukvårdspersonal, föra journaler över de sjuka och till sundhetskollegium avlämna årsrapport. Instruktionen för sysslomän bestämde, att de tillsattes av direktionen. Sysslomannen hade hand om den ekonomiska förvaltningen under direktionens förmanskap, han hade ansvar för inflytande medel och utbetalningar, skötte bokföringen, förde protokoll vid direktionens sammanträden, hade uppsikt över byggnader och inventarier, och hade a t t jämte läkaren A7aka över ordningen, samt lämna läkaren det biträde, som erfordras. Sinnessjukas Beträffande sinnessjukas vård på lasarett föreskrevs, att i de län, där vård å lasa " hospital ej fanns, skulle vid länslasaretten sådana partienter, som voro berättire tt gade till intagning å hospital, få intagas »under kortare tid intill dess de kunde utan olägenhet till vederbörligt hospital förflyttas» — eller samma föreskrift som fanns i 1858 års hospitalsstadga. På grund av dessa bestämmelser och bristande utrymme å hospitalen blev denna föreskrift rätt tyngande för lasaretten. Deras »dårstugor» kunde ej undvaras, och dylika funnos vid de flesta lasarett. Då ny hospitalsstadga utfärdades den 2 november 1883.^ gjordes den ändringen, att i Ararje län skulle vid något av dess lasarett finnas tillfälle a t t bereda vård för någon kortare tid av sådana sinnessjuka, vilka förklarades A7ara i trängande behov av vård på hospital. Avsikten med denna föreskrift synes hava varit att forma länen att vid sina lasarett bygga upptagningsanstalter, vilket ej beaktades. Därför utfärdade medicinalstyrelsen den 1 juni 1885 till Konungens befallmhavande i samtliga rikets län ett cirkulär, vari påpekades, att en del län inga åtgärder vidtagit, och att andra nöjt sig med att anordna isoleringsrum eller dårceller; som detta vore otillräckligt, fordrades, »att inom Iwarje landstingsområde vid något af dess lasarett anordnades en afdelning för sinnessjuka». På grund av dessa bestämmelser och den ständigt otillräckliga tillgången på platser för sinnessjuka på statens hospital sågo sig många landsting nödsakade att icke utan förfång för den sjukvård, som är lasarettens egentliga uppgift, vid lasaretten bygga rätt så stora upptagningsanstalter för sinnessjuka, och ehuru hospitalsstadgans ovan citerade ordalydelse medgav vård därstädes »för någon kortare tid», blevo de intagna ej sällan kvarliggande åratal. Då ny stadga angående sinnessjuka utfärdades den 14 juni 1901,-) innehöll den samma bestämmelse (§ 46) i detta avseende som den torra stadgan. Som dessa avdelningar för sinnessjuka vid lasaretten medförde flera olägenheter för dessa, och lasarettsläkaren i regel ej var psykiatriskt skolad, ha flera län med Kungl. Maj:ts tillstånd fått uppbygga upptagningsanstalter v7id statens hospital, och ä dessa har läkarevården bestritts av hospitalets läkare. Grenom denna åtgärd har en sakkunnig behandling kunnat tillförsäkras de sinnessjuka under tidigt x 2

) Svensk förf.samling 1883, N:r 63 § 41. ) Svensk förf.samling 1901, N:r 48.

63 skede av deras sjukdom, och genom inrättande aA* allt flera statens hospital torde den tidpunkt ej vara alltför avlägsen, då länen och lasaretten kunna helt och hållet befrias från denna art av sjukvård, vilken i all huvudsak staten åtagit sig- o Sådana länens upptagningsanstalter för sinnessjuka finnas för närvarande för Malmöhus län vid hospitalet i Lund sedan 1891. för Värmlands län A7id hospitalet i Kristinehamn sedan 1896, för Västernorrlands län vid hospitalet i Härnösand sedan 1899. för Uppsala län A7id hospitalet i Uppsala sedan 1902, för Södermanlands län i Nyköping sedan 1903,J) för Kronobergs och Blekinge län vid hospitalet i Växjö sedan 1904, för Älvsborgs län vid hospitalet i Vänersborgs sedan 1905, för Kopparbergs län vid hospitalet i Säter sedan 1909 och för Kalmar läns båda landstingsområden A7id hospitalet i Västervik sedan 1910. Stockholms län har särskild upptagningsanstalt vid Ulvsunda, och Malmöhus län även en sådan i Hälsingborg. 1864 års lasarettsförordningar A7isade sig synnerligen gagnande för sjukhusväsendet i vårt land. Deu fördelning av omsorgen om denna viktiga detalj av hälso- och sjukA7ården, så att överinseendet från rent medicinsk synpukt tillkom den medicinska statsmyndigheten och den administrativa och ekonomiska omsorgen överlämnades helt och hållet åt länens representation, landstingen, har varit mycket fruktbärande. Den fara, som kan tänkas ligga i denna dualism, och som från ett och annat håll framkonstruerats, har i verkligheten aldrig kommit till synes, och systemet har lett till en ofantlig utveckling av lasaretten. Landstingen ha å ena sidan visat stor offervillighet och förståelse för frågans A7ikt och tillmötesgått de ständigt ökade kraA7 på bättre och ständigt mera specialiserad sjukhusvård, som från allmänhetens sida, fordrats, och för vilka lasarettsläkare och direktioner gjort sig till målsmän. A andra sidan har den högsta medicinska myndigheten också förstått att i sin rent konsultativa verksamheten för sjukhusA7äsendet sörja för, att av givna ekonomiska och lokala förutsättningar göra det bästa möjliga. Det svenska lasarettsväsendets utA7eckling kan egentligen dateras från denna tid; förut hade framåtskridandet gått synnerligen långsamt, nu gick det med jättesteg, och härtill bidrog naturligtA*is utom de anförda omständigheterna även det samtidigt inträffade kraftiga uppsvinget av de medicinska vetenskaperna. Under dessa förhållanden var det tydligt att de författningar, som stiftats Ändringar för de relativt små länslasaretten snart nog skulle befinnas otidsenliga för de efter pcL tillägg större mått anlagda sjukvårdsanstalterna och behöva dels mera detaljerade före-. tl1 ' 1 ^ . i å n skrifter dels andra förbättringar. I 1864 års instruktioner gjordes emellertid under 1 årens lopp inga mera ingripande förbättringar eller tillägg. För att förtydliga oklara föreskrifter förordnade Kungl. Maj:t i brev av den 28 april 1865 till sundhetskollegium 2 ) och i öA7erenstämmelse med därifrån gjord framställning, att ansökningstiden för lasarettsläkare skulle vara 30 dagar i likhet med vad, som gällde för andra civila läkarebefattningar, och icke 56 dagar, såsom av serafimerordensgillet förut tillämpats för laserettsläkare. Besvärstid på av lasarettsdirektionen upprättat förslag skulle vara 30 dagar, räknat från 1 ) Upptagningsanstalten i Nyköping byggdes pä, lasarettets område, men läkarevården bestrides av hospitalets överläkare. 8 ) Medicinalstyrelsens samling av kungl. brev 1865, N:r 38.

64 »dagen näst efter den, då vederbörande Direction genom anslag eller annat offentligt kungörande beslutet delgifvit». Sundhetskollegium utfärdade den 8 juni 1865J) kungörelse om dessa bestämmelser. På framställning av riksdagen gjordes genom Kungl. kung. av den 12 juli 18722) den ändringen i instruktionen för lasarettsdirektioner, att sjukvårds- och ekonomibetjäningens lönestat ej skulle bestämmas av direktionen, utan av denna uppgöras och underställas landstinget. Stadgandet i § 2 av instruktionen för direktionerna, a t t ledamöter av direktionen skulle utses av landstinget pä obestämd tid eller livstid, och att först vid inträffad ledighet nyval skulle ske, hade vållat svårigheter att hålla direktionen i funktion, varför riksdagen 1878 beslöt att avlåta en skrivelse till Kungl. Maj:t härom med förslag till ändring. 3 ) Detta bifölls, och den 23 maj 1879 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse 4 ) om, att direktionens ledamöter skulle väljas på tre är och att varje år två ledamöter skulle aA*gå, de första åren utsedda genom lottning. 1881 förordnades, att föregående års lasarettsräkenskaper skulle för revision inlämnas i april, 5 ) ej som förut i juni. ucvision av Dessa nu anförda och e t t ' p a r smärre här ej nämnda förändringar i 1864 1864 års in- ärs lasarettsförordningar kunde ej vara tillfredsställande, varför yrkanden på struktioner. g r n n c l i j g a r e oraarbetanden framkommo. I november 1889 ingåvo lasarettsläkarna till Kungl. Maj:t ett förslag till ändrade bestämmelser om lasarettsläkares tillsättande, avlöning och pensionering. Detta förslag utsändes för yttrande till medicinalstyrelsen, länsstyrelserna, landstingen och lasarettsdirektionema^ vilka häröver avgåvo utlåtande, men sedan fick frågan vila och blev ej ensam för sig föremål för Kungl. Maj:ts prövning utan ingick i den åtta år efteråt företagna revisionen av 1864 års kungörelse. Vid riksdagen 1895 väcktes i båda kamrarna motioner om att riksdagen skulle i skrivelse°till Kungl. Maj:t anhålla, »det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa omarbetning af Kongl. kungörelsen angående förändrade instruktioner för direktioner, läkare och sysslomän vid länens lasarett och kurhus af den 21 oktober 1864 och att hänsyn "tages till den erfarenhet, som efter 1864 vunnits och de behof, som uppstått med afseende på anordnande af en tillfredsställande lasarettsvård». Detta blev även riksdagens beslut, och den 16 maj 18956) avgavs skrivelse i detta syfte. I denna skrivelse påpekas bland annat, som motionärerna anfört, den stora utvecklingen av lasarettsväsendet under de sista åren; huru obenägenheten att söka in på lasarett försvunnit, varför patientantalet under de tre sistförflutna decennierna tredubblats, att de medicinska vetenskaperna, särskilt kirurgien, gjort stora framsteg, och att den gällande lagstiftningen på flera viktiga punkter saknade bestämmelser eller innehöllo ofullständiga, tvetydiga eller föråldrade föreskrifter. Som exempel på detta anfördes: läkarens skyldighet att göra obduktion; förbudet a t t utan direktionens beslut intaga fall av obotliga sjukdomar; frånvaron av bestämmelser angående intagning av barnaföderskor; om *) Svensk förf.samling 1865, N:r 35. 2

) Svensk förf.samling 1872, N:r 38. ) R i k s d a g e n s skrivelse 1878, N:r 16. ) Svensk förf.samling 1879. N:r 24. 6 ) Svensk förf.samling 1881, Nar 30. 6 ) R i k s d a g e n s skrivelse 1895, N:r 95.

3 4

65 anställande av underläkare; om läkarens ersättning för intyg till myndigheter. Med anledning aA7 denna riksdagens skrivelse infordrade Kungl. Maj:t yttrande av de myndigheter och kommunala korporationer, som hade med lasaretten att beställa, och sedan alla dessa, utom en, förordat den föreslagna omarbetningen av 1864 års instruktioner, tillsatte Kungl. Maj:t den 15 april 1898 en kommitté av fem personer med uppdrag »att efter verkställd utredning uppgöra förslag i fråga om behöfliga förändringar i gällande bestämmelser angående länslasaretten och andra sjukvårdsinrättningar, som ma kunna anses böra i väsentliga delar med dem likställas, samt att därvid taga under öfvervägande ej mindre hvad Riksdagen i ämnet anfört än äfven hvad Medicinalstyrelsen och andra vederbörande hemställt särskildt beträffande lasarettsläkarnes tillsättning, aflöning och pensionering». Den 30 januari 1899 överlämnade kommittén sitt betänkande jämte förslag till lasarettsstadga med tillhörande motiA'ering, förslag till sjukstugestadga med motiv samt förslag till reglemente för lasarettsläkarnas pensionskassa med till detta hörande utredning. x ) Dessa handlingar utsändes av Kungl. Maj:t för yttrande till direktionerna för A*ederbörande sjukvårdsinrättningar, landstingen, stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting, länsstyrelserna och överståthållareämbetet, A*ilka hade att till medicinalstyrelsen inlämna sina till Kungl. Maj:t ställda utlåtanden. Dessa handlingar sammanställdes av medicinalstyrelsen, som även gav sin mening till känna och uppgjorde förslag till ändringar i förslagen till lasaretts- och sjukstugestadgor, 2 ) A7ilket utlåtande den 17 december 1900 inlämnades till Kungl. Maj:t och den 18 oktober 1901 utfärdades »Kungl. Maj:ts nådiga lasarettsstadga». 3) Denna stadga bygger på samma princip som den närmast föregående, eller att Lasarettsmedicinalstyrelsen har överinseendet öA*er sjukvården och lasarettens ändamåls-stadgan 1901. eniiga inrättande och är forum för besvär i sjukvårdsfrågor, under det att landstingen eller, i städer, som icke deltaga i landsting, stadsfullmäktige ha vården om lasarettens angelägenheter för öA*rigt. Som definition av begreppet lasarett har stadgan bestämt, att med lasarett menas ett sjukhus, som har minst tjugufem sjuksängar och äges och, helt eller delvis, underhålles av landsting eller stad, som ej deltar i landsting; å dessa skall lasarettsstadgan tillämpas, utom å sådana sjukvårdsinrättningar, för vilka av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda bestämmelser utfärdats. Medicinalstyrelsen har överinseende över sjukvården; granskar och godkänner byggnadsritningar till lasarett, efter inhämtande av överintendentsämbetets (byggnadsstyrelsens) yttrande; pröA7ar och godkänner spisordning vid lasaretten; uppgör förslag vid tillsättande av lasaretts läkare; beviljar tjänstledighet utöver en månad och förordnar \ 7 ikarie; utfärdar förordnande för underläkare; emottager läkarens årsberättelse; prövar besvär över direktionens beslut och åtgärder samt anmärkningar mot läkare vid lasaretten; förrättar inspektioner å lasaretten, då sådant kan anses A*ara av behoA*et påkallat. Landstinget granskar och fastställer lasarettens aA7löningsstater för personal och inkomst- och utgiftsstater, bestämmer legosängsavgifter, väljer direktion för 1

) Betänkande och förslag (tryckta), Stockholm 1899. -) Medicinalstyrelsens utlåtande etc. Stockholm 1901. ) Svensk förf.samling 1901, N:r 83.

9—212420.

'

66 lasaretten, granskar deras räkenskaper genom utsedda revisorer, och utövar genom direktionen tillsyn över lasarettens förvaltning och ekonomiska angelägenheter. Direktionen vid ett lasarett utgöres av landshövdingen, som i kraft av sitt ämbete är ordförande, och sex inom länet bosatta personer, av vilka en bör vara läkare. Dessa senare väljas för fyra kalenderår, och halva antalet avgå vartannat år. Där landstinget så beslutar, utses suppleanter med tjänstgöringstid av tA7a år. Direktionen utser årligen inom sig vice ordförande och kassakontrollant. Direktionen sammanträder en gång i månaden eller oftare, om göromålen det fordra. Ekonomipersonal anställes och entledigas av direktionen. Med venerisk sjukdom i smittsamt skede behäftade personer mottagas endast på särskild avdelning eller enskilt rum, och skall vid minst ett lasarett inom landstingsområdet sådan avdelning vara inrättad. För sinnessjuka skall vid något av landstingsområdets lasarett en avdelning vara upplåten, som hospitalstadgan föreskriver, för övrigt finge ej intagning ske för värd av sinnessjukdom. Obotligt sjuka finge endast intagas, om väsentlig lindring vore att förvänta, och med epidemisk sjukdom angripna personer endast om trygghet mot smittans spridande förefanns. Barnaföderskor få intagas, då operativt ingrepp vore nödigt och ej kunde i hemmet utföras. Lasarettsläkare utnämnes av Kungl. Maj:t, efter det medicinalstyrelsen uppfört tre av de sökande på förslag »med afseende fäst på deras ådagalagda skicklighet^ och förtjenst, hA*arvid särskildt bör tagas i betraktande förutgängen berömlig tjänstgöring å sjukhus». Lasarettsdirektionen aA7ger förord för någon av de sökande. Behörighet till lasarettsläkarebefattning vinnes genom att efter legitimation bestrida läkare- eller underläkaretjänst under minst ett år vid lasarett eller därmed jämförlig sjukvårdsinrättning. Anser landstinget nödigt, att flera än en lasarettsläkare finnes på samma lasarett, skall det därom göra framställning hos Kungl. Maj:t. Bifalles denna framställning skall befattningen tillsättas på sammansätt som andra lasarettsläkaretjänster. Anses underläkaretjänst böra inrättas p"å lasarett, äger direktionen hos Kungl. Maj:t ansöka därom. Underläkare förordnas på högst tre år av medicinalstyrelsen, sedan lasarettsdirektionen uppsatt förslag och aA7givit förord. Underläkare bör bo inom lasarettet. Lasarettsläkaren, eller om flera finnas, den av dessa, direktionen förordnar. är lasarettets inför direktionen ansvarige styresman; han äger att deltaga i direktionens överläggningar men ej i besluten; han skall föredraga alla sjukvården och förvaltningen rörande ärenden. Lasarettsläkarens åligganden äro r ä t t utförligt bestämda, bland annat tillsätter och entledigar han sjukvårdspersonalen. Tjänstefel anmälas till och prövas av medicinalstyrelsen. Lasarettets ekonomiska förvaltning utöA7as under direktionens förmansskap och styresmannens inseende av sysslomannen, vilken antages av direktionen. Honom åligger det att föra lasarettets räkenskapsböcker och rulla över de sjuka; att uppbära lasarettet tillkommande medel och bestrida dess utgifter; att föra protokoll vid direktionens sammanträden; att hava tillsyn över lasarettets byggnader och inventarier, m. m. Sjukstugc- . Som ovan nämndes utfärdades samma dag som lasarettsstadgan även en stadgan 1901. sjukstugestadga, som reglerade en del mindre sjukvårdsinrättningars verksamhet. Dessa sjukstugor hade i ständigt stigande antal anordnats, så a t t kommitterade

funno skäligt att lämpliga bestämmelser för dem utfärdades. Sjukstugorna voro av rätt olika karaktär: dels funnos sådana, som underhöllos av enskild person, bolag eller stiftelse, dels av en kommun eller sammanslutning av flera kommuner och dels sådana, som helt eller delvis bekostades av landsting. Sådana små sjukstugor hava säkerligen förefunnits åtminstone från början av 1800-talet, men som berättelser över deras verksamhet ej avlämnades, kan ingenting därom utrönas förrän 1863, då för första gången redogörelse från två sjukstugor intages i sundhetskollegiets årsberättelse. Därefter finnas de i dessa årsberättelser i ständigt ökat antal och städse vidgad verksamhet, och en sammanställning av dessa uppgifter ger följande siffror: 1863 redogöres för 2 sjukstugor 1870 » !> 9 » med 151 sängar och 722 under året vårdade 1880 » 32 » » 421 » » 1 835 » » » 1890 » 48 » » 690 » » 4 943 » » » 1900 » » 60 » » 706 » » 7 411 » » » 1910 » 75 » » 1046 » » 11317 » » » 1920 » 76 » » 1171 » » 14 501 » » Kungl. Maj:ts nådiga sjukstugestadga av den 18 oktober 19011) gäller för mindre med högst tjugofyra sjuksängar försedd sjukvårdsinrättning, som har likartad uppgift med lasarett och till hvars underhåll landsting lemnar bidrag». Av enskilda, bolag, stiftelser eller kommuner underhållna sjukstugor äro endast underkastade de allmänna bestämmelser om inspektion av sjukvårdsanstalter, som finnas i instruktionerna för medicinalstyrelsen och för förste proA7insialläkarna. Om fråga uppstår om sjukstugas utvidgning, så att det sängantal om tjugufyra, vilket fastställes av sjukstugestadgan som maximum, överskrides, skall förtaras så, som lasarettsstadgan föreskriver vid nyanläggning av lasarett. Förvaltningen handhaves av en utav landstinget utsedd direktion av fyra personer med två suppleanter. Denna direktion, som inom sig årligen väljer ordförande och vice ordförande, sammanträder minst en gång i kvartalet, och har att ansvara för den ekonomiska förvaltningen och bokföringen. Räkenskaperna revideras av revisorer, valda av landstinget. Sjukvården ombesörjes av legitimerad läkare, som av direktionen tillsättes på viss tid eller forordnas tills vidare, och anmälan härom göres till medicinalstyrelsen. Läkarens åligganden ä,o ej så detaljerat och ingående bestämda som i lasarettsstadgan. Sinnessjuk eller med venerisk sjukdom i smittsamt skede behäftad person får ej intagas på sjukstuga. Pensionering av lasarettsläkare och inrättande av en pensionskassa för dem Pensionering var en av de frågor, som länge stått på dagordningen, och ett förslag till regie- av lasarettsmente^ för lasarettsläkarnas pensionskassa uppgjordes av 1898 års lasarettsstadgeläkare, kommitté. Vid 1859/60 års riksdag yttrade statsutskottet, att »billigheten påkallade, det Lazaretts- och Kurhusläkare liksom öfrige i Statens tjenst anställde läkare J

) Svensk förf.samling 1901, N:r 84.

08 må komma i åtnjutande af pensionsrätt». Under följande riksdag väcktes ^borgarståndet en motion i syfte, 1 ) att lasarettsläkare vid 65 levnads- och 2o tjänsteår skulle få i pension 750 Rdr Rmt årligen. Denna framställning blev av ständerna avslagen, och den samtidigt arbetande lasarettsstadgekommittén upptog ej denna fråga' till mera ingående prövning, vadan lasarettsläkarnes pensionsrätt ej blev beaktad. I stadgan infördes den allmänna bestämmelsen, att för dem bland tjänstemän och betjäning, »som längre tid med nit och trohet uppfyllt sina åligganden och af ålder eller sjukdom nödgas lemna sin befattning, eger Direktionen att hos Landstinget föreslå det pensionsbelopp för återstående lifstid, som i man af förtjänst och behof pröfvas skäligt». . I cirkulär till länsstyrelserna av den 1 juni 1885') framhöll medicinalstyrelsen, att lasarettsläkarnas löneförmåner i allmänhet vore otillfredsställande små och att pensionsrätt ej var dem tillförsäkrad, varför medicinalstyrelsen ansåg, a t t denna angelägenhet borde såsom av allra största vikt tagas under behandling av lasarettsdirektioner och landsting. . . Dessa frågor upptogos åter av lasarettsläkarna, vilka i november 1889_ingåvo till Kungl. Maj:t ett: ^Förslag till sättet för lasarettsläkarnes tillsättning, aflöning och pensionering». I sistnämnda avseende gick förslaget ut på att lasarettsläkare vid 60 års ålder och 25 tjänsteår på lasarett, därav minst tjugu ar som ordinarie lasarettsläkare, vore berättigad till att av statsverket utta lönen jämte ålderstillägg som pension. Som ovan är anfört, blev denna skrivelse av Kuuo-1. Maj:t överlämnad till 1898 års lasarettsstadgekommitté. 1897 inlämnade lasarettsläkarna ett nytt förslag till lösning av deras pensionsfråga genom bildande av en pensionskassa och dit hörande beräkningar. Lasarettsstadgekommittén utarbetade ett förslag till reglemente, som sedan blev i huvudsak av riksdagen gillat och av Kungl. Maj:t fastställt den 13 november 1903.;i) Den ledande principen är a t t en pensionskassa bildas genom ärliga bidrag av staten, landstingen och läkarna själva, ävensom genom tilläggsavgift för dem, som efter 35 års ålder ingå i kassan. Berättigad till årlig pension av 4 000 kronor blir lasarettsläkare vid fyllda 65 levnadsår, och han är då även skyldig att aA7gå från tjänsten. Kassan, som trädde i verksamhet med år 1904, förvaltas av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning, enligt ett år 1911 gjort tillägg 4 ) »under namn af direktionen öfver lasarettsläkarnes pensionskassa». Sedan riksdagen 1919 beslutat a t t förena flera pensionsinrättningar till en »statens anstalt för pensionering för folkskollärare m. fl.» överlämnades förvaltningen av lasarettsläkarnas pensionskassa till styrelsen för denna anstalt. 0 ) Ändringar I den nu gällande lasarettsstadgan ha några smärre ändringar vidtagits, "och tillägg 1908 gjordes ett tillägg 0 ) i föreskrifterna för sysslomannen att han, da utlänning i lasaretts- e t a g e s på lasarett, under vissa förhållanden är skyldig att därom underrätta den stadgan. s j u k ° s a n h ö n g a eller vederbörande lands närmast belägna konsulat. J

) Riksdagens protokoll 1862/63. Borgarståndets motion N:r 89. ) Medicinalstyrelsens k o n c e p t s a m l i n g 1885. ) Svensk förf.samling 1903, N:r 117. *) Svensk förf.samling 1911, N:r 158, s. 8. 5 ) Svensk förf.samling 1919, N:r 8 7 1 . 6 ) Svensk förf.samling 1908, N:r 4 7 . 2

69 Beträffande underläkares tillsättande blev genom Kungl. kung. den 22 oktober 1909x) stadgat, att om vid ansökningstidens utgång ingen sökande av direktionen befanns lämplig, anmälan därom skulle göras hos medicinalstyrelsen, som då kan förordna, a t t tjänsten åter kungöres ledig till ansökning. 1914 stadgades som tillägg till § 31 av lasarettsstadgan, 2 ) att vid aA7delning för sinnessjuka på lasarett, som ej har särskild lasarettsläkare för inA7ärtes sjuka, A7ården kan anförtros åt särskild iäkare, som av medicinalstyrelsen förklaras kompetent och lämplig. I samband med utfärdandet av »lagen angående åtgärder mot utbredning af könssjukdomar» av den 20 juni 1918,3) gjordes förändringar i lasarettsstadgan så, att det bestämdes, att å A7arje lasarett skulle finnas särskilda rum för vård UAT könssjuka i smittsamt stadium, vilka åtnjöto kostnadsfri vård och ej vid intagandet behöA7de medföra ansvarsförbindelse. 4 ) AA7en på sjukstuga kunde sådana sjuka intagas, dock endast »om det kan ske utan olägenhet». 5 ) Sedan särskilda kommitterade gjort undersökning om den kA7innliga sjukA7årdspersonalens arbetsförhållanden, utfärdade Kungl. Maj:t, efter det riksdagen gjort framställning därom, kungörelser 6 ) med ändring av föreskrifterna i lasarettsstadgan och sjukstugestadgan, gående ut på, att sjukA7årdspersonalen skulle vara »så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet kunde beredas densamma». Vid lasarett skola läkare och sjukvårdsbetjäning åtnjuta årlig semester. Den 17 december 1915 utfärdade Kungl. Maj:t en kungörelse angående vill- Behörighetskor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar, 7 ) enligt vilken det erfordra- foro ^ I 1 l l ngcu des för att bliva provinsial-, stadsläkare m. m. förutom att A7ara legitimerad läkare bland annat att hava under minst åtta månader, vare sig före eller efter legitimationen, tjänstgjort som underordnad läkare vid offentlig eller enskild sjukvårdsinrättning, vilken tjänstgöring under en tid av minst fyra månader skall vara fullgjord vid lasarett eller medicinsk eller kirurgisk avdelning av sjukhus. För att bereda möjligheter för dem, som önskade att förA7ärva denna kompetens, i större utsträckning än vad som kunde erhållas genom tjänstgöring som ordinarie eller vikarierande underläkare, ingick medicinalstyrelsen den 8 februari 1918 till Kungl. Maj:t med en hemställan, att särskilda assistentläkare skulle få anställas vid lasaretten i riket. Detta bifölls av Kungl. Maj:t den 2 maj 1919, och medinalstyrelsen bemyndigades att bestämma den ordning, efter vilken anställning av assistentläkare vid lasaretten skulle ske. Kungörelse härom utgaA7s den 1 juli Assistcnt1919.8) Enligt denna får tjänstgöring som assistent fullgöras vid lasarett, vars läkare, direktion hos medicinalstyrelsen anmält sig vilja medgiva anställande av en eller flera assistentläkare och av medicinalstyrelsen fått tillstånd därtill. För legitimerad läkare utfärdar direktionen förordnande som assistentläkare för högst åtta *) Svensk förf.samling 1909, N:r 164. ) Svensk förf.samling 1914, N:r 336. ) Svensk förf.samling 1918, N:r 460. 4 ) Svensk förf.samling 1918, N:r 872. 5 ) Svensk förf.samling 1918, N:r 873. °) Svensk förf.samling 1919, N:ris 279 & 280. 7 ) Svensk förf.samling 1915, N:r 559. 8 ) Svensk förf.samling 1919, N:r 453. 2

70 månader; medicine kandidat kan av medicinalstyrelsen erhålla sådant förordnande under vissa villkor. Assistentläkare äger r ä t t till tjänsteårsberäkning i likhet med civila läkare i statens tjänst. Den 4 december 1919 utfärdades en kungörelse av medicinalstyrelsen med angivande av inrättade assistentläkarebefattningar, med tillägg av j l e n 24 april 1920.x) Enligt dessa kungörelser finnas inalles i landet 32 eller 33 platser för assistentläkare \7id länslasarett och stadssjukhus; för de flesta ha landstingen beviljat fri bostad och kost, men några få åtnjnta även en mindre kontant ersättning, under det att andra blott få fri bostad eller fri kost och endast vid två sjukhus, där det därtill fordras att assistentläkarna skola vara legitimerade läkare, lämnas intet vare sig lön eller naturaförmåner. Underläkare Lasarettens tillväxt och utveckling under senare decennierna av 1800-talet på lasarett. o c n c i e t 4 ^em ständigt ökade arbetet nödvändiggjorde, att på flera lasarett läkarekrafterna måste ökas. På de kliniska sjukhusen vid högskolorna samt Stockholms och Göteborgs sjukhus, vilka samtliga 1 hade av Kungl. Maj:t stadfästa särskilda reglementen, hade sedan länge varit anställda underordnade läkare, underläkare och amanuenser, till biträde i sjukvården, men 1864 års lasarettsinstruktioner tyckes ej ha medtagit i beräkning, att ett dylikt förfärande skulle behövas för länslasaretten. Emellertid medgaA7s på därom gjord framställning redan 1890 anställande av underläkare med tjänsteärsrätt på lasaretten i Hälsingborg och Falun, och följande år i Linköping. Då den nu gällande lasarettsstadgan trädde i kraft med 1902 års början funnos redan underläkare på ej mindre än 16 sjukhus, för vilka denna stadga skulle vara gällande. Sedan denna tid ha lasaretten tillvuxit alltjämt, och på ett stort antal av dem äro underläkare anställda, och åtskilliga ha tA7å eller flera sådana. Lasaretts En annan följd av lasarettens stora tillväxt var, att behovet att dela aruppdeluing betet på flera lasarettsläkare gjorde sig gällande. Först genomfördes detta på P & d eniingar V F a l u l a s a r e „ t t ' för v Uket genom Kungl. brev av den 21 maj 1897 tillstånd gavs att anställa två lasarettsöverläkare, en för kirurgisk och en för invärtes medicinsk avdelning. _ Senare ha åtskilliga lasarett blivit uppdelade på detta sätt, och även andra mindre specialavdelningar bildats. P å andra lasarett ha särskilda avdelningar för lungtuberkulos anordnats. I Stockholm och Göteborg och i universitetsstäderna har^ uppdelningen av sjukhusen gått än längre, och utom för sjukvård på specialavdelningar ha överläkare för radiologisk undersökning och behandling blivit anställda. E t t landsortslasarett, Umeå, har även särskilda lasarettsläkare i radiologi och patologi-bakteriologi.

Inspektion Beträffande inspektion av lasarett möter man de första föreskrifterna härom undeTolika i serafimerordensgiliets instruktion för »generaldirektören öfver sjukskötseln vid tider. " hospitalerne, länslasaretten och kurhusen» den 8 mars 1794. I § 6 meddelas, att serafimerordensgillet genom upplysningar från Kungl. befallningsnavandena, direktionerna eller förordnade tillsyningsmän ägde kunskaper om lasarettens ekonomiska förvaltning och sjukvårdens oavbrutna och rediga gång. »Dock som det vid ett eller annat tillfälle, helst vid nyss började Jasarettsinrättningar, kunde nödigt prof vas, att sådant lasarett af erfaren läkare bl efve besiktigadt, så åligger det 2

) Svensk förf.samling 1919, N:r 761 och 1920, N:r 184.

71 generaldirektören att själf sådan förrättning göra eller i fall af andra hinder, hos K. Serafimer-ordensgillet föreslå någon pålitlig läkare, närmare eller fjermare i samma landsort som lasarettet är, åt hvilken ärendet kan anförtros under redogörelse för serafimerordensgillet.» Provinsialläkarna A7oro av sin instruktion förbundna, att »hafva något inseende öfver länslasaretterne», men som de ofta voro konstituerade som lasarettsläkare, kunde ej i alla fäll åt dem sådant uppdrag anförtros. Fördenskull var det angeläget, att annan kunnig läkare då kunde förordnas. »Vid påkommande och högst erforderliga besiktningsresor, kommer skjuts och dagtraktamente att bestås, hvarom serafimerordensgillet efter omständigheterne vill draga försorg.» Med stöd av detta stadgande företogos av generaldirektören inspektionsresor om ock i tämligen ringa utsträckning och enligt särskilt förordnande för varje fall. Då collegium medicum 1813 upplöstes, anfördes bland de andra skälen härtill, att dasaretter och kuranstalter blifvit utvidgade», och att detta jämte mycket annat bidragit till, att göromålen blivit ökade. I instruktionen för sundhetskollegiet, som nu inrättades i stället för collegium medicum, undantogos en del läkare från kollegiets maktområde, och bland dessa var »general-direktören öfver länslasaretterne» såsom lydande under serafimerordensgillet. I § 23, 2:o bestämdes, att det tillkom sundhetskollegiets ciA7ila division »att hafva det speciella inseende bland annat »vid de ciA7ila sjukhusinrättningar och anstalter, som äro ställda under kollegii tillsyn», och i § 23, 3:o föreskrevs, närmast med tanke på sjukhusens byggnader för reparationer, att då omständigheterna ansågos fordra besigtningar å aflägsnare sjukhus, detta skulle göras af en eller tvenne divisionens ledamöter och jämte förslag å resekostnad och dagtraktamente anmälas' i kollegii plenum, för att vidare Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och godtfinnande underställas». Någon skyldighet till regelbundna eller ens i nutida mening verkliga inspektioner av lasaretten tillkom sålunda varken generaldirektören eller sundhetskollegiet. Emellertid ålåg det under den tid, generaldirektörsbefattningen A*ar indragen (1821—1837, se OAran), sundhetskollegiet att vid särskilda fall inspektera lasaretten. Sedan generaldirektör åter tillsatts, blev det denne som fick utföra detta. »Inspektionsresor till länslasaretten och kurhusen hafva efter 1837 blifvit af General-Direktören företagna enligt särskilda nådiga förordnanden.»1) Berättelserna över generaldirektörens inspektioner blevo tryckta och utgivna 1840 och 1847.2) Den förra serien av dessa inspektioner hade utförts i mellersta och södra Sverige enligt förordnande av Kungl. Maj:t den 1 juni 1838 och i Norrland efter förordnande den 9 april 1839, samt den senare serien efter förordnande den 23 mars 1844. I dessa berättelser lämnas redogörelser för de olika lasarettens och kurhusens ekonomiska förhållanden, statististiska uppgifter för de fem sista åren samt kritik över sjukhusens läge, byggnader, utrustning o. s. v. För flera län givas aiwisningar om inrättande av sjukkus på nya platser, för att befolkningen skulle få lättare tillfälle till sjukhusvård för sina sjuka. Dessa inspektionsberättelser lämna en god översikt Över tillståndet vid rikets lasarett under denna tid. ]

riket.

) Handlingar rörande reorganisationen av Rikets Lasaretts- och Kurhusväsen. Stockholm 1864 s. 29. 2 ) C. J. Ekströmer. Underdånig berättelse om Läns-Lazaretterne, Kurhusen och Hospitalerne i Stockholm 1840 och 1847.

72 Som ovan anförts, överfördes lasaretten genom Kungl. Maj:ts beslut av 9 september 1859 från serafimerordensgillet till sundhetskollegiet. Under den närmaste tiden därefter synes inspektion av lasaretten icke hava skett i någon större omfattning. I de »berättelser om medicinalverket i riket», vilka årligen utgåvos av sundhetskollegium från år 1851, finnas lika litet några meddelanden om inspektioner aA7 lasaretten som senare ända in till nuvarande tid i medicinalstyrelsens årsberättelse. I 1864 års »instruktion för direktionerna öfver Länens Lasarett och Kurhus» § 1 intogs bestämmelsen, att direktionen »i allt hvad sjukvården rörer» stod under öA~erinseende av »Sundhets Collegium, som efter derom gjord underdånig hemställan, eger att låta förrätta inspektioner, då sådana kunna anses af behofvet påkallade». Detta senare tillägg tillkom på förslag av Sundhetskollegiet. 1 ) I enlighet med denna föreskrift hemställde sundhetskollegium med vissa mellantider om bemyndigande att verkställa lasarettsinspektioner och om medels anvisande därtill. Genom Kungl. brev av den 26 april 18672) uppdrogs åt sundhetskollegiet att genom dess ordförande eller någon dess ledamot förrätta inspektioner av så många »länens lasarett och kurhus, som tid och omständigheter kunde medgifva, — hvarvid tillfälle kunde tillika beredas till öfverläggning med lasarettsdirektionens ordförande och läkaren». Under åren 1867—69 inspekterades sålunda samtliga lasarett och kurhus (utom Uppsala), och berättelser härom befordrades enligt Kungl. brev den 4 februari 18683) till trycket och utdelades till landsting, lasarettsdirektioner o. s. v. 4 ) P å liknande sätt förrättade sundhetskollegiet inspektioner 1872—74 genom Kungl. brev den 10 maj 1872,5) berättelserna trycktes 1874, samt 1878—1881 genom Kungl. brev den 22 november 1877,6) berättelserna tryckta 1882. I dessa berättelser meddelas dels redogörelse över inspektioner, som utförts å lasarett samt även å vissa sjukstugor, dels översikt över länens sjukhusförhållanden i allmänhet med korta historiker och beskrivningar såväl öA*er lasarett som sjukstugor. I instruktionen för Kungl. medicinalstyrelsen den 2 noA*ember 18777) § 8 bestämdes, att varje lasarett och kurhus i länen och i de städer, som icke deltaga i landsting, är vad sjukvården angår ställt under medicinalstyrelsen, som »eger att låta förrätta inspektioner, då sådana kunna anses af behofvet påkallade». Denna bestämmelse inflöt även oförändrad i den förnyade instruktion för medicinalstyrelsen av 31 december 19008) § 9. På grund av denna föreskrift upphörde den i lasarettsinstruktionen fastställda ordningen att efter särskild underdånig framställning inspektioner skulle få förrättas. I stället har medicinalstyrelsen förordnat viss person, i regel det medicinalråd, som handlägger lasarettsärenden, att utföra inspektioner av lasaretten. Sådana inspektioner ha årligen utförts på ett visst antal lasarett, de sista decennierna 12 till 15 för varje år.'J) *) Handlingar rörande reorganisationen av Rikets Lasaretts- och Kurhusväsen. Stockholm 1864 s. 39. ) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1867, N:o 55. ) Å. Kullberg: Medicinalförfattningar. Stockholm 1877 s. 166. 4 ) Berättelser angående inspektioner å rikets länslasarett och kurhus under åren 1867—1869. Stockholm 1S69. 5 ) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1872, N:r 76. 6 ) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1877, N:r 177. 7 ) Svensk förf.samling 1877, N:o 41. 8 ) Svensk förf.samling 1900, N:o 99. ö ) Under den s. k. kristiden, särskilt 1917—1919, utfördes emellertid endast ett fåtal inspektioner. 2

73 I överensstämmelse med ordalydelsen av den anförda paragrafen i instruktionen för medicinalstyrelsen formulerades bestämmelsen i 1901 års lasarettsstadga § 11 och senare även i § 9 av tuberkulossjukhusstadgan av 1915 och § 2 av tuberkulossjukstugustadgan av 1915. Däremot innehöll sjukstugustadgan av 1901 endast den mera allmänt hållna föreskriften i § 2: »I allt hvad sjukvården rörer står sjukstuga under öfverinseende af Medicinalstyrelsen.» Den nu gällande instruktionen för medicinalstyrelsen av den 17 december 1914 x ) föreskriver i § 2 beträffande den allmänna hälso- och sjukvården att styrelsen åligger bl. a. »att, i den mån så är erforderligt eller särskilt är stadgat, låta inspektera sjukvårds- och karantänsanstalter samt i övrigt låta förrätta de inspektioner, som den allmänna hälso- och sjukvårdens behöriga handhavande kan påkalla». Genom denna bestämmelse har således medicinalstyrelsen r ä t t att låta inspektera varje sjukvårdsinrättning, oavsett om detta finnes föreskriAret i den stadga, som är för anstalten i fråga gällande eller ej.

Under det att på 1800-talet landets sjukvårdsanstalter så gott som alla voro av en typ — länslasarettet eller det allmänna sjukhuset —, där fall av snart sagt alla slags sjukdomar behandlades, och under de sista decennierna av seklet på grund av kirurgiens stora landvinningar dessa sjukhus fingo en övervägande kirurgisk prägel, framkommo strävanden att mera specialisera sjukvården och anordna sjukhus av mindre omfattning än de nämnda. Tuberkulosens och i all Tuberkulos' synnerhet lungtuberkulosens spridning som folksjukdom i Sverige och den ringa S1U* us> framgången att bekämpa denna på de redan befintliga sjukhusen, vilka i första hand måste tjäna till att emottaga mera akuta sjukdomsfall och kirurgi ska fall, ledde till en stark opinion för inrättande av »sanatorier» för vård särskilt av lungtuberkulos i tidigt skede, då utsikterna till läkning äro goda. Då inom landet samlats penningemedel till bildande av en fond, som överlämnades till H. M. Oscar I I vid regeringsjubileet 1897, bestämde konungen, att dessa medel skulle användas till uppförande av folksanatorier. Som den insamlade fonden endast kunde räcka till uppförande och drift av två sanatorier, och behovet av flera var stort, väcktes massmotioner i riksdagen 1898 om anslag till ett tredje folksanatorium. Detta anslag beA7iljades, varjämte riksdagen på kungl. proposition beslöt att upplåta tomtområden och byggnadsvirke till tre sanatorier. Dessa byggdes på kronomark, och öppnades jubileumssanatoriet i Hålahult 1900, Hässleby och Österåsen 1901. Härmed var uppslaget givet, och på grund av den framgång, som dessa jubileumssanatorier medförde i kampen mot tuberkulosen, intresserade sig snart läkareföreningar, landsting, städer och kommuner för inrättande av flera dylika sjukvårdsanstalter. Före jubileumssanatorierna hade endast funnits smärre lungsotsavdelningar på en del fattigvårdsanstalter samt ett par enskilda sanatorier. Viktig såväl för bildande av opinion, som direkt genom insamling av medel och organiserande av sjukvårdsinrättningar, var den verksamhet, som utvecklades aAr »Svenska nationalföreningen mot tuberkulos», stiftad 1904. Emellertid gick det långsamt fram särskilt på grund av de stora summor, som krävdes för uppbyggande av tuberkulossjukhusen. J

) Svensk förf.samling 1914, N:o 497.

10—212420.

74 För att A7erkstälia utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas till tuberkulosens hämmande, tillsatte Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 en kommitté, som den 1 juli 1907 aA7gav ett betänkande. 1 ) Häri föreslogs bland annat, att staten ej borde omhänderhava tuberkulosvårdanstalter eller taga initiativ till deras inrättande; däremot borde statsbidrag givas till driftkostnaderna samt statslån lämnas till hjälp åt kommuner, föreningar eller enskilda vid bestridande av anläggningskostnaderna. Medicinalstyrelsen tillstyrkte detta förslag med smärre modifikationer. Riksdagen å sin sida fann den lämpligaste formen för statsbidrag för anordnande av tuberkulossjukhus vara direkt anslag, icke lån. Sedan riksdagen 1908 beA7iljat medel till hjälp för »uppförande eller inrättande aA7 tuberkulossjukvårdsanstalter», 2 ) utgående med högst 1000 kronor för sjuksäng, tog det fart med byggnadsverksamheten. Senare höjdes detta statsbidrag till byggnadshjälp så, att det kan med vissa, villkor uppgå till 2 000 kronor pr sjuksäng. 3 ) För närvarande ha alla rikets län och städer, som ej deltaga i landsting, tuberkulossjukhus och åtskilliga av dem ha flera än ett. Till täckande aA7 driftkostnaderna vid tuberkulosvårdanstalterna har även riksdagen, första gången 19094) och sedan årligen, beviljat anslag, A7ilket under vissa A7illkor utgick 1910 — 1918 med femtio öre för underhållsdag av patient i allmänt rum, under 1919 med en krona och från 19205) med två kronor för dag och patient på allmänt rum på tuberkulossjukhuhus, och en krona och femtio öre för underhållsdag på allmänt rum å tuberkulossjukstuga eller tuberkulosaA'delning å lasarett. Ehuru riksdagen beviljade betydande anslag till uppförande av tuberkulossjukhus, och sådana öppnades i ständigt ökat antal, hade inga föreskrifter lämnats angående dessa statsunderstödda anstalters förvaltning, 6 ) angående tillsättning av läkare, angående tjänsteårsrätt för denne m. m.; endast hade av Kungl. Maj:t förordnats om inspektion aA7 förste provinsialläkare eller ined honom likställd förste stadsläkare. Behovet av dylika regler hade gjort sig känt, särskilt som lasarettsstadgan icke utan vidare syntes vara tillämplig på dessa anstalter. På det allmänna svenska läkaremötet 1910 diskuterades denna fråga och framhölls detta förhållande, och den 15 juli 1910 inlämnade styrelsen för allmänna svenska läkareföreningen en skrivelse, vari hemställdes, a t t snarast möjligt föreskrifter bleve utfärdade angående sättet för tillsättning av överläkarebefattningar A*id tuberkulossjukvårdsanstalter, som uppföras med understöd av7 statsmedel, om de skulle ha särskild läkare. För att tillförsäkra dessa sjukhus kvalificerade läkare påyrkade nämnda styrelse, att tillsättningen borde ske efter samma grunder som lasarettsläkare i § 21 av lasarettsstadgan, samt hänsyn borde tagas till meriter vunna dels under tjänstgöring på sjukhusavdelning för inA7ärtes medicin dels genom speciell utbildning i tuberkulossjukvård. Medicinalstyrelsen ansåg, att det A7ore behövligt, att ej endast föreskrifter gåvos om läkarens tillsättning, *) Betänkande och förslag etc. Stockholm 1907. ) Svensk förf.samling 1908, aug. 6, N:r 88 och 1909, juni 18, N:r 70. ) Svensk förf.samling 191.9, juni 13, N:r 305. Den av riksdagen förut bestämda begränsningen för statsbidrag till byggande av tuberkulossjukhus till högst för en sjuksäng på 1000 invånare har riksdagen 1921 ej längre vidhållit för landstingsområde. 4 ) Svensk förf.samling 1909, aug. 13, N:r 97. 5 ) Svensk förf.samling 1919, sept. 12, N:r 589. B ) För jubileumssanatorierna hade H. M:t Konungen utfärdat stadgar och instruktioner. (Tryckta 1901.) 2

75 utan också att en fullständig stadga för dessa sjukvårdsanstalter av Kungl. Maj:t fastställdes. På grund, härav utarbetades inom styrelsen förslag till tuberkulossjukhusstadga och tuberkulossjukstugestadga, vilka förslag jämte motivering av medicinalstyrelsen inlämnades till Kungl. Maj:t den 1 november 1911.1) Dessa förslag utsändes av Kungl. Maj: t för yttrande, och den 17 december 1915 utfärdades tuberkulossjukhusstadgan och tuberkulossjukstugustadgan. 2 ) Dessförinnan hade Kungl. Maj:t medgivit rätt till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst åt de läkare A7id tuberkulossjukhus, för A7ilka vederbörande därom gjort framställning. En hemställan av Värmlands läns landsting, att Kungl. Maj:t måtte fastställa den medverkan, som i ett av landstinget utarbetat förslag till stadgar för dess tuberkulossjukhus erfordrades aA7 medicinalstyrelsen och Kungl. Maj:t vid tillsättande av läkare vid landstingets tuberkulossjukhus, vid överläkarens tjänstledighet, A7id fastställande av instruktion för underläkaren och beträffande tillsyn å läkarens A7erksamhet, blev aA7 Kungl. Maj:t i så måtto bifallen, 3 ) att Kungl. Maj:ts förordnande, att för Värmlands läns tuberkulossjukhus skulle tillsvidare i tillämpliga delar gälla §§ 21, 23, 26 och 32 av lasarettstadgan. På ansökan av Norrbottens läns landsting förklarade Kungl. Maj:t i brev av den 19 december 1913,4) att för tuberkulossjukhuset i Sandträsk skulle tillsvidare §§ 21, 23, 25 och 26 i tillämpliga delar vara gällande. Tuberkulossjukhusstadgan av den 17 december 1915 är i det stora hela överensstämmande med lasarettsstadgan och skall tillämpas på varje tuberkulossjukhus med ett antal vårdplatser överstigande fyrtio, vilken äges och helt eller delvis underhålles av landsting eller stad, som icke i landsting deltager, samt för vars uppförande eller inrättande statsbidrag utgått eller till vars drift av Kungl. Maj:t särskilt beviljat statsbidrag utgår. För tuberkulossjukvårdsanstalt vid lasarett skall dock lasarettsstadgan tillämpas. Tuberkulossjukhus skal,, stå under inseende av förste provinsialläkare eller med honom likställd stadsläkare. Direktionen består av landshövdingen i länet såsom ordförande, sjukhusläkaren och fyra valda ledamöter samt suppleanter. För behörighet till befattning som läkare vid tuberkulossjukhus fordras enligt Kungl. kung. av den 17 december 19155) tjänstgöring under minst fyra månader som underordnad läkare på ett odelat lasarett eller å medicinsk avdelning av sjukhus och under minst ett år som underordnad läkare vid tuberkulossjukhus eller därmed jämförlig tuberkulossjukvårdsanstalt. Tuberkulossjukstugustadgan skall tillämpas på A7arje, året om öppen tuberkulosvårdanstalt med högst fyrtio A*årdplatser, till A7ars underhåll bidrag lämnas av landsting eller stad, som icke i landsting deltager, samt för vars uppförande eller inrättande statsbidrag utgått eller till vars drift av Kungl. Maj:t särskilt beviljat statsbidrag utgår. Bildas sådan anstalt i sammanhang med lasarett, gälla dock lasarettsstadgans bestämmelser. Läkaren är skyldig att, därest icke av medicinalstyrelsen för viss sjukstuga undantag medgivits, minst tre gånger i M Medicinalstyrelsens konceptsamling 1911. 2 3

N:r 98.

) Svensk förf.samling 1915, N:ris 613 och 614. ) K u n g l . Maj:ts brev av den 24 mars 1911. Medicinalstyrelsens s a m l i n g av Kungl. brev 1911,

4 5

) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1913, N:r 443. ) Svensk förf.samling 1915, N:r 559.

76 veckan tillse de sjuka, anordna deras behandling och bestämma om intagning och utskrivning. I övrigt överensstämma denna stadgas föreskrifter med dem i sjukstugestadgan av den 18 oktober 1901. Behörighet som läkare vid tuberkulossjukstuga ernås genom tjänstgöring såsom underordnad läkere fyra månader på odelat lasarett eller medicinsk sjukhusavdelning och minst två månader å tuberkulossjukhus eller under minst lika lång tids särskilda studier beträffande tuberkulossjukdomar. Genom Kungl. kungörelser av den 30 december 1916 : ) fingo såväl tuberkulossjukhusstadgan som tuberkulossjukstugustadgan utvidgad tillämpning. Härigenom förordnades, att tuberkulossjukhusstadgan skulle gälla jämväl för sådan tuberkulossjukvårdsanstalt (tuberkulossjukhus eller kustsanatorium) med ett antal vårdplatser överstigande fyrtio, A7ilken äges och helt eller delvis underhålles av kommun, som i landsting deltager, eller av förening, bolag, stiftelse eller enskild person eller av flera dylika ägare gemensamt, samt för vars inrättande statsbidrag utgått eller till vars drift statsbidrag utgår. För sådant kommunalt tuberkulossjukhus utövas den i stadgan landstinget tillkommande befogenheten av stadsfullmäktige eller kommunalstämma, och direktionen för anstalten utgöres av landshövdingen i länet som ordförande, sjukhusläkaren och fyra valda ledamöter. Äges anstalten av förening, bolag, stiftelse eller enskild person eller av flera gemensamt, åligger det ägaren att underställa Kungl. Maj:ts prövning förslagom antalet av och sättet för utseende av ledamöter, \7ilka jämte landshövdingen och sjukhusläkaren skola utgöra sjukhusets direktion. Från tillämpningen av sjukhusstadgan undantagas de sanatorier, som tillhöra Konung Oscar II:s jubileumsfond. Beträffande den utvidgade tillämpningen av tuberkulossjukstugustadgan går den huAuidsakligen i samma riktning, som ovan anförts om tuberkulossjukhusstadgan. En annan gren av tuberkulossjukvården, nämligen vården av skrofulösa barn å kustsanatorier, företer i det stora hela en parallell utveckling med den nyss skildrade. Först bildades föreningar, vilkas ändamål^ var att samla medel till inrättande av sådana anstalter, och då dessa på enskild väg insamlade^ bidrag ej ensamt förslogo till upprätthållande av verksamheten i den utsträckning, som för det ständigt ökade antalet inträdessökande var önskvärt, sökte man och erhöll bidrag av kommuner och landsting till patienternas underhåll. Senare har även av riksdagen be\Tiljats särskilda anslag till uppförande av byggnader för utvidgning av två av de nu verksamma kustsanatorierna, nämligen Kronprinsessan Viktorias kustsanatoriura och kustsanatoriet Apelviken. Statsbidrag till driftkostnaderna utgår såväl till de båda nämnda kustsanatorierna som även till kustsjukhuset å Styrsö, vilken anstalt är den äldsta här i landet av detta slag, ehuru den under första tiden endast hölls Öppen under sommartiden. Statsbidraget utgår från 1920 med ett belopp av en krona och 75 öre för underhållsdag. 2 ) Genom Kungl. kungörelsen av den 30 december 1916 äger tuberkulossjukhusstadgan tillämpning även å dessa kustsanatorier. Som resorna till och från kustsanatorierna för många patienter voro förenade med betydande utgifter, beviljade riksdagen först 1914 och sedan ärligen J 2

) Svensk förf.samling 1916, N:ris 585 och 586. ) Svensk förf.samling 1919, N:r 589.

anslag, så att statsbidrag kan erhållas för medellösa eller mindre bemedlade patienters resor till och från anstalter, ävensom för vårdare, om sådan enligt läkares intyg behöver åtfölja den sjuke, 1 ) och genom Kungl. kungörelsen av den 9 november 1917") bestämdes, att detta bidrag skulle beräknas likasom 3:e klass biljett på järnväg eller däcksplats å ångbåt. "För Arård av den form av hudtuberkulos, som kallas lupus, inrättade Stock- Lupusholms stad å sjukhuset S:t Göran år 1902 en anstalt för ljusbehandling enligt behandling. Finsens metod. Redan från början tillätos ä\*en utom Stockholm boende personer att få sådan behandling, men då detta ställde sig så dyrt, att det faktiskt blev omöjligt för många att komma i åtnjutande därav, avlät riksdagen 1903 en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning angående statsanslag för medellösa lupuspatienters behandling enligt den nämnda metoden. På Kungl. proposition beslöt riksdagen 1904 att anslå medel till fri behandling aA* medellösa lupuspatienter under villkor, att kostnaderna för de sjukas resa till och från anstalten och deras underhåll under behandlingstiden bestredos av A7ederbörande landsting eller kommun eller annorledes. y ) Överenskommelse träffades angående behandling aA7 de lupussjuka dels å S:t Görans ljusinstitut dels å Finseninstitutet i Köpenhamn. Senare har för detta ändamål anslag av riksdagen beviljats årligen. Något särskilt sjukhus för lupussjukas A*ård finnes icke, utan denna skötes ambulatoriskt, men på enskild väg har i Stockholm inrättats »hemmet för lupussjuka:, där dessa under A*årdtiden få åtnjuta kost och logis. L y t t a och vanföra voro, som aA* de första avdelningarna av denna fram- Vanföreställning" framgår, föremål för vård redan i de allra äldsta offentliga sjukvTårds- anstalter, anstalterna, senare A*oro de såsom andra »obotliga» på det hela taget uteslutna därifrån. Under de senaste decennierna har en livlig verksamhet rått med syfte att söka förhjälpa de vanföra till att om möjligt bliva självförsörjande samhällsmedlemmar och ej behöva ligga sina anhöriga eller samhället till last. Detta skedde till en början endast genom a t t lära dem något yrke, som de kunde sköta, utan att deras kroppslyte alltför mycket hindrade. Senare har strävan gått i den riktningen, att även själva A7anförheten skall behandlas. Under den moderna vanförevårdens första tid skedde detta huArudsakligen genom anbringande av bandage, skenor, konstgjorda lemmar in. m. d., men i och med kirurgiens framsteg har en ny specialitet — den ortopediska kirurgien — arbetat sig fram. Denna gren av kirurgien riktar sig mot alla olika former av vanförhet i syfte att på operativ, blodig eller oblodig, väg och genom bandagebehandling söka häva eller förminska kroppslyten och av dessa orsakad nedsättning av funktionsdugligheten, och de resultat, som vunnits, äro storartade. Vården av de vanföra i rationell riktning börjades i SA7erige av enskilda föreningar, den första i Göteborg 1885, vilka först öppnade arbetsskolor för yrkesutbildning och grundade elevhem. Senare tillkommo polikliniker för kostnadsfri läkarebehandling och anskaffning av bandage o. d., och slutligen kliniker eller sjukavdelningar, där den ortopediska specialbehandlingen kunde genomföras å kvarliggande patienter. För närvarande finnas i landet tre fullständiga vanföreanstalter, i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm, och A*id allmänna sjukhuset i J

) Svensk förf.samling 1914, N:r 294. ) Svensk förf.samling 1917, N:r 751. ) Svensk förf.samling 1904, nov. 11, N:r 56.

2 s

78 Malmö samt i Lund äro ortopediska avdelningar anordnade. För de tre vanföreanstalterna fungera styrelserna i föreningarna såsom direktioner. Från det allmännas sida ha dessa anstalter fått åtnjuta bidrag. Redan från 1900 har riksdagen årligen beviljat bidrag till vanföreföreningarnas undervisningsverksamhet, och senare ha stora anslag av riksdagen anvisats såväl till. bidrag för uppförande eller utvidgning av anstalterna, som ock till driften av vanföreanstalterna. Då antalet vanföra genom barnförlamningsepidemierna 1911 och 1912 avsevärt ökades och det var SA7årt för att icke säga omöjligt att erhålla platser för alla, som behövde vård, på de befintliga vanföreanstalterna och sjukhusen, beviljade riksdagen 1912 medel till inrättande och drift av provisoriska vanföreanstaiter A7id Säters och Västerviks hospital, 1 ) som just då voro färdiga a t t tagas i bruk för sinnessjukA7ård. Dessa anstalter höllos öppna tio månader under 1912. De båda följande åren anslog riksdagen medel till upprättande av en dylik provisorisk vanföreanstalt i Hälsingborg för behandling i första hand av sådana personer, som under de sista barnförlamningsepidemierna blivit lytta och behövde vård. 2 ) Senare riksdagar ha årligen beviljat medel till vanföreanstalternas kliniker. Dessa statsbidrag beräknas efter ett visst helopp för underhållsdag av medellös eller mindre bemedlad patient. 1918 bestämdes detta till en krona 50 öre för dag och patient, 3 ) och genom Kungl. brev av den 22 augusti 19194) höjdes detta till visst belopp för underhällsdag beroende på underhållskostnaden, dock högst tre kronor för dag. Till ytterligare underlättande för vanföra att komma i åtnjutande av A*ård på vanföreanstalt har riksdagen från 19125) beA7iljat medel till bidrag för deras resor till och från anstalten ävensom för vårdare, som behöva åtfölja de vanföra. Dessa resebidrag beräknas efter avgift för plats å tredje klass på järnväg och däcksplats ä ångbåt. Utom dessa direkta statsanslag till vanföreanstalterna har indirekt statsmedel genom pensionsstyrelsen kommit vanförevården till godo, i det att enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen får disponera av sina tillgängliga medel till sjuk vårdande verksamhet, och inånga vanföra ha därigenom fått komma i åtnjutande av vård på vanföreanstalt samt erhållit bidrag till bandage eller yrkesutbildning. Även landsting och städer, som ej deltaga i landsting, ha lämnat stora anslag till vanföreanstalterna. Till en början var det enstaka landsting, som beviljade sådana bidrag, men från och med 1913 lämna alla landsting och städer utanför landsting sådana anslag. Dessa landstingsbidrag utgå med visst belopp (2 kronor) för underhållsdag av obemedlade och mindre bemedlade patienter från vederbörande landstingsområden och städer, samt med viss andel — i de flesta fall 2 / 3 — a-AT kostnaden för bandage. Sedan 1915 är en särskild inspektör förordnad, som äger att i ortopediskthygieniskt hänseende förrätta inspektion av A*anföreanstalternas kliniker och arbetsskolor, och vid revision av föreningarnas förvaltning och räkenskaper deltager 1

) Kungl. kungörelse av den 1 mars 1912. Svensk förf.samling 1912, N:r 29. ) Svensk förf.samling 1913, N:r 36 och 1914, N:r 66. 3 ) Kungl. brev av den 8 nov. 1918 Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1918, N:r 49. 4 ) Medicinalstvrelsens samling av Kungl. brev 1919, N:r 405. 5 ) Svensk förf.samling 1912, N:r 342. 2

79 1

en av medicinalstvrelsen förordnad person. ) Instruktion för inspektören är den 30 april 1920 utfärdad. 2 ) Anstalter för vården aA7 kroniskt sjuka finnas inrättade på olika sätt. Anstalter Den vanligaste benämningen för dylika är sjukhem. E t t fåtal drivas av lands- för kroniskt s uka ting, de flesta ägas och drivas av kommuner och åtskilliga av föreningar, stiftetJ ser eller enskilda. De kommunala sortera som regel under fattigvårdsmyndigheterna. De första egentliga vårdanstalterna för kroniskt sjuka tillkommo på enskilt initiativ i Stockholm och Göteborg, senare ha på flera orter inrättats anstalter för vård av sådana sjuka av föreningar med detta ändamål, eller med tillhjälp av donationer, A7ilka förvaltas av särskilda styrelser. Ar 1920 funnos 16 sådana anstalter. 3 ) På grund av dyrtiden vid slutet aA7 och efter världskriget ha för flera av dessa kommuner och landsting fått träda emellan och bevilja anslag för anstalternas upprätthållande. Även de bland dessa anstalter, som drivas av landstingen — fem anstalter inom fyra landstingsområden — äro från början anlagda med hjälp av enskilda medel. Organisationen är för dessa olikartad så till vida, att några äro förlagda invid lasarett och ha förvaltningen gemensam med dessa, andra åter äro fristående. De av kommunerna underhållna sjukhusen för kroniskt sjuka äro i flertalet fall sjukaA7delningar \7id försörjnings- eller fattigvårdsinrättningar, och ett mindre antal, egentligen endast i de större städerna, är fristående anstalter. Läkarevården bestrides endast å några få av de allra största av särskilt anställda läkare, i allmänhet är det tjänsteläkare, oftast stadsläkare, som fått sig detta uppdrag överlämnat som bisyssla. Bristen på vårdanstalter för kroniskt sjuka är stor. och denna gren av sjukA7ården är för närvarande särskilt föremål för utredning. Åtgärder från statsmakternas sida till en tillfredsställande lösning torde därför vara att förvänta inom den närmaste tiden. En särskild grupp av specialsjukhus bilda epidemisjukhusen. Redan i Sjukhus för äldre tider funnos, som OA7an är framhållet, bestämmelser, att personer med smitt- smittsamma samma sjukdomar, särskilt spetälska, skulle vårdas på anstalter, så att från dem s J u k d o m a r smitta ej spredes. I Gustav I:s hospitalsordning finnas dock inga föreskrifter därom, men i kyrkoordningen 1571 säges, att det vore gott, där så ske kunde, att särskilda rum funnos för de sjuka, »som krenckte äro medh besmittelig siukdom, spetelska, pockor etc», och att dessa borde ha särskild badstuga. Angående isolering av spetälska personer i Finland lämnade Gustav I I Adolf föreskrifter. Enligt 1642 års tiggareordning skulle med smittsamma sjukdomar angripna personer intagas på hospitalen, och lagförslaget aA7 1647 innehåller bestämmelsen, att vid hospitalen skulle finnas en särskild stuga för personer behäftade med smittsam sjukdom, ävensom att sådana, som ej voro intagna å hospitalen, skulle hållas »i sådanna hws . . . der dee annat hällsosampt falk icke skada eller beswära kunna». Även i lagförslaget 1664—1668 angivas som berättigade till vård å hospitalen »dhe, som ähre befängde med smittesamme sjuckdomar». För bekämpande av »den veneriska sjukdomen», syfilis, och behandling av x ) Betänkande angående riktlinjerna för vanförevårdens vidare utveckling avgivet, den 25 mars 1920 av tillkallade sakkunniga. Stockholm 1920. -) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1920, N:r 102. 3 ) Betänkande angående vården av kroniskt sjuka, avgivet den 24 februari 1921. Stockholm 1921.

80 de därav angripna vidtogos under 1700-talet från statsmakternas sida talrika åtgärder, för vilka förut lämnats redogörelse. De anstalter, å vilka sådana sjuka vårdades, kallades tidigt »kurhus», och dessa sammansmälte så småningom med lasaretten. Namnet »kurhus» upphörde med det, att nu gällande lasarettsstadga trädde i kraft. Då »lex veneris» av den 20 juni 1918 utfärdades, upphävdes lasarettsstadgans bestämmelse, att för vård av veneriskt sjuka i smittsamt stadium skulle i varje län å minst ett lasarett finnas en särskild avdelning, och i stället stadgades, 1 ) att å varje lasarett skulle sådana för A7ård mottagas antingen å allmän sal eller i särskilda rum. Som ovan omtalats var spetälska — lepra — särskilt föremål för de medeltida sjukvårdsanstalternas verksamhet, och långt in i senare tid förekommo bland de gamla hospitalens brokiga klientel spetälska personer. Pä grund av den redan under medeltiden rotade åsikten, att lepra var smittsam, 2 ) vårdades de därav angripna avskilda från andra. Emellertid slappnade, samtidigt med att de spetälskas antal minskades, övervakandet av de gamla bestämmelserna om isoleringav dessa sjuka, och senare då vid mitten av 1800-talet teorien om, att lepra var en hereditär sjukdom, hade allmän anslutning bland landets läkare, vidtogos inga vidare åtgärder mot sjukdomen. Sedan sundhetskollegium låtit verkställa utredning 3 ) om antalet fall av spetälska och funnit, att detta var ansenligt särskilt i Hälsingland, bemyndigade Kungl. Maj:t sundhetskollegium den 11 oktober 1861 att förordna en av provinsialläkarna i detta landskap till föreståndare för spetälskesjukvården i Hälsingland. 4 ) Dennes åliggande var att »medelst på lämplig tid och minst en gång hvarje år verkställda embetsresor tillse de inom nämnda Provins af spetälska angripne sjuke», och därom avlämna redogörelse till sundhetskollegium. Vid riksdagen 1863 väcktes motion i bondeståndet, att ständerna skulle bevilja medel till uppbyggande av en asyl för spetälska. Detta bifölls under villkor, att Gävleborgs läns landsting lämnade lika stort anslag; ständerna anA7isade således 3 000:— kr. om året under tre år till understöd, vård och skötsel av spetälska i Hälsingland. Sedan landstinget även beviljat ett lika stort belopp, förordnade Kungl. Maj:t den 11 mars 1864/') att statsbidraget skulle för året få användas till inrättande av »ett sjukhem åt spetelske personer helst i Jerfsö», samt att detta skulle ställas under tillsyn av en direktion med »liknande åliggande med dem, hvilka för lasarettsdirektioner nu äro gällande eller framdeles^ kunna bestämmas». Denna direktions första åtgärd blev att i en förhyrd lokal på våren 1864 låta intaga några — först 4, men snart nog 6 — av »de allra eländigaste, hvilka saknade all utväg till vård och skötsel i hemmet». En tomt i Järvsö inköptes och ett sjukhus började uppföras; detta var från början planerat för 20 sjuka, och 1867 'kunde man inflytta i 4 sjuksalar av den nya byggnaden. Som medlen ej räckte till fullbordande av byggnaden, beviljade 1869 års riksdag anslag därtill, och 1876 anvisades av riksdagen medel till ytterligare tillbyggnad. J

) Svensk förf.samling 1918, N:r 872. ) Lepra . . . morbus est contagiosus et infectivus. Guy de Chauliac. ) Nedanstående skildring grundar sig på J. F. Öhrn: Redogörelse för spetälskans förekomst i Helsingland. Förh. vid sjette allra. sv. läkaremötct i Gefle. 1893, s. 101, och E. Sederholm: History of Leprosy in Sweden, II. Lepra-Konferenz, Bergen 1909, s. 79. 4 ) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev 1861, N:r 116. 5 ) A. Kullberg: Medicinalförfattningar 1860—1877. Stockholm 1877, s. 125. 2

81 Sjukhuset var ursprungligen aA7sett uteslutande för spetälska från Gävleborgs län, och landstinget bidrog med lika stor summa som riksdagen till sjukhusets drift. 1876 års riksdag höjde årsanslaget, för a t t även spetälska från andra län skulle få emottagas, dock med företrädesrätt för sjuka från Gävleborgs län. Utrymmet var alltjämt otillräckligt, så att riksdagen 1887 på enskild motion beslöt lämna anslag till uppförande av en flygelbyggnad med 16 sjukplatser. Sedan riksdagens årsanslag undan för undan höjts, så att det betydligt översteg landstingets bidrag, förordnade Kungl. Maj:t den 22 noA7ember 1889: att anstalten skulle benämnas »Jerfsö sjukhus för spetelska»; att det skulle förvaltas av en direktion, bestående av landshövdingen i länet som ordförande, provinsialläkaren i Järvsö, som tillika var sjukhusets läkare, och tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt en av länets landsting utsedd ledamot; att för såväl sjukvården som användningen och redovisningen av anslagna medel hospitalsstadgan aA7 den 2 november 1883 i tillämpliga delar skulle lända till efterrättelse och att de på sjukhuset intagna liksom förut skulle A7årdas avgiftsfritt. Med anledning av dessa bestämmelser utfärdade medicinalstyrelsen den 28 november 1890 en ordningsstadga för sjukhuset och den 31 december 18901) en kungörelse angående spetälskas intagning och värd å Järvsö sjukhus. I cirkulär av den 18 mars 18962) bestämde medicinalstyrelsen, att tjänsteläkare skulle i sina årsberättelser anmäla alla fall av lepra, såväl säkra som misstänkta fall, och verka för, att de intogos på Järvsö sjukhus. På framställning av medicinalstyrelsen förordnade Kungl. Maj:t den 28 januari 1898s) om ändring i hälsovårdsstadgan, epidemistadgan och läkareinstrmktionen så, att fall av lepra skulle anmälas av alla läkare lika som fall av epidemiska sjukdomar, och medicinalstyrelsen fick r ä t t att låta undersöka för lepra misstänkta personer aA7 specialist, vilket liksom spetälskas resa till och från Järvsö skulle betalas av anslaget till bestridande av kostnader för allmän hälso- och sjukvård. Efter framställning av medicinalstyrelsen framlade Kungl. Maj:t en proposition till riksdagen 1899 om, att staten helt och hållet skulle övertaga spetälskesjukvården, vilket vann riksdagens bifall, varefter Kungl. Maj:t i brev till medicinalstyrelsen av den 24 oktober 1900 förordnade, att sedan Gävleborgs läns landsting beslutat till staten öA7erlåta den rätt, landstinget kunde hava i Järvsö sjukhus med tillhörande jordområde, skulle företrädesrätten för spetälska från Gävleborgs lån vid intagning på sjukhuset upphöra, och att direktionen skulle bestå av landshövdingen i Gävleborgs län, provinsialläkaren i Järvsö samt fyra av Kungl. Maj:t utsedda personer. Spetälskesjukhuset i Järvsö är fortfarande det enda i sitt slag i landet. 1917 beviljade riksdagen ett anslag för en tillbyggnad för sinnessjuka spetälska. Sjukhuset beräknas kunna inrymma 34 patienter, och dess drift bekostas helt och hållet av statsmedel. Emellertid hade det visat sig, att även i Dalarne funnos r ä t t många spetälska, varför medicinalstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t skulle i riksdagen göra framställning om anslag till uppförande av ett nytt sjukhus för dessa och giva medicinalstyrelsen bemyndigande att uppdraga åt någon provinsialläkare i Kopparbergs län att vara föreståndare för spetälskesjukvården i Dalarne. Den J

) Svensk förf.samling, Bihang n:r 80, 1890. ) Svensk förf.samling, Bihang n:r 27, 1896. ) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev, N:r 32, 1898.

2 3

11—212420.

82 senare punkten blev av Kungl. Maj:t i brev av den 16 november 1906J) bifallen, men icke framställningen om det nya leprasjukhuset. Frågan om ett sjukhus för spetälska i Dalarne framfördes ånyo av medicinalstyrelsen inför Kungl. Maj:t i brev av den 21 december 1914, vari hemställdes, att Kungl. Maj:t skulle framlägga proposition i riksdagen om uppförande av ett sådant sjukhus i Mora. Då riksdagen 1916 fick denna proposition till behandling, beslöts, att förnyad utredning skulle framläggas, men som saken ansågs brådskande beviljades medel till påbörjande av ett sjukhus i Hemus by i Mora på villkor, att tomten skulle tillhandahållas av landsting, kommun eller enskilda. Senare förordade medicinalstyrelsen, att sjukhuset skulle förläggas till en tomt invid länslarettet i MoraNoret, och riksdagen 19172) beviljade fortsatt anslag till sjukhusets byggande, till dess utrustning och till drift under sista kvartalet 1918, då sjukhuset beräknades kunna tagas i bruk. ÄA7en 1918 beviljade riksdagen anslag för sjukhusets drift under följande år. Emellertid yppades svårigheter att förvärva tomten i fråga, varför Kungl. Maj:t gav tillstånd, att den fick exproprieras, 3 ) men då riksdagen 1920, på grund av att byggnadskostnaderna stigit betydligt över den förut beräknade summan, åter hade frågan under behandling, fattades det beslutet, 4 ) att sjukhusbygget skulle få tills vidare anstå, och "riksdagen begärde förnyad utredning om behovet av ifrågavarande sjukhus åtminstone i dess planerade storlek, och om statsmedel borde användas till beredande av vård åt spetälska, soin icke voro intagna på vårdanstalt, samt för understöd åt spetälskesjukas familjer. Som svar på första delen av denna riksdagens begäran har medicinalstyrelsen meddelat, att på grund av den stora nedgången av antalet spetälska i landet ett nytt sjukhus för dessa för närvarande icke kunde anses vara av behovet påkallat. > Dessa tidigare åtgärder från statsmakternas sida gällde »kroniska infektionssjukdomar», ingalunda de sjukdomar, som enligt nutida medicinska åsikter räknas som epidemiska. Under äldre tider utfärdades till förhindrande av farsoters införande, särskilt mot »pesten» talrika »patenter och mandater» 5 ) med rigorösa föreskrifter, ofta vid livsstraff, om pestsmittade hus' avspärrning, anmälning av sjukdomsfall, karantänsbestämmelser o. d. Ä\7en vid riksdagens tillsättande aA^ sundhetskollegium 1721 och sundhetskommissionen 1737 var »smittosamma sjukdomars avböjande» en av de tyngst vägande orsakerna till dessa beslut. Det dröjde dock länge innan rationella åtgärder vidtogos i syfte a t t bekämpa de epidemiska sjukdomarna. Förordningen den 30 december 1857 »angående hvad till förekommande af farsoter och smittosamma sjukdomar bland rikets innevånare iakttagas bör»6) innehåller föreskrifter (§ 7), att det vid yppad farsot skulle åligga socken- och sundhetsnämnd bl. a. att ordna och öven 7 aka sjukvården och »för sådant ändamål gå i författning om inrättande af särskilda sjukrum», och på annat ställe i för! 2

) Medicinalstyrelsens samling av Kungl. brev, N:r 448, 1906.

) K u n g l . M a j a s brev till m e d i c i n a l s t y r e l s e n av den 29 j u n i 1917. M e d i c i n a l s t y r e l s e n s samlingav K u n g l . brev, N:r 282, 1917. 3 ) K u n g l . brev av den 19 j u n i 1919. Medicinalstyrelsens s a m l i n g av K u n g l . b r e v , N:r 316, 1919. 4 ) K u n g l . brev till medicinalstyrelsen av den 9 j u l i 1920. Medicinalstyrelsens s a m l i n g av Kunjrl. brev, N : r 33K, 1920. 5 ) Se h ä r o m n ä r m a r e , Hjelt, a. a., I I , s. 197 o. f. 6 ) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 581 o. f.

83 ordningen (§ 15) utlovas »inrättande på allmän bekostnad, å lämpliga ställen vid de större farlederna inom landet af särskilda sjukhus» för vård av de på fartyg av farsot angripna sjuka. Denna kungliga förordning bestämmer således, att först »vid yppad farsot» åtgärder bl. a. genom inrättande av särskilda sjukhus skulle vidtagas. Före den nyssanförda förordningen hade flera cirkulär och kungörelser utfärdats med föreskrifter angående bekämpande av epidemiska sjukdomar. Särskilt gåvo koleraepidemierna på 1830- och 1850-talen anledning till sådana. Emellertid voro meningarna om nödvändigheten av särskilda sjukhus delade. Detta gav anledning till, att myndigheterna ej voro sinnade att giva några bestämda föreskrifter därom, vilket framgår exempelvis av följande i ett av sundhetskollegium den 26 augusti 1850x) utfärdat cirkulär angående kolerasjukvården intagna passus: »Ehuruväl erfarenheten ådagalagt både ett ovillkorligt behof och en god, lugnande inflytelse af väl inrättade kolerasjukhus, särdeles i större städer, har dock äfven visat sig att, dels fruktan för dessa sjukhus, dels den tidsförlust, som transporten till desamma vållat, helst när sjuke saknat all föregående behandling, och transporten varit lång eller i ett eller annat hänseende ogynnsam, kunnat hafva den menliga A7erkan, att den ömmaste omsorg, den skickligaste vård på sjukhusen dock blifvit med mindre god framgång lönade.» Särskilda sjukhus för A7ård av epidemiska sjukdomsfall saknades därför, med undantag för de största städerna, i vårt land, innan hälsovårdsstadgan av den 25 september 1874 och epidemistadgan av den 19 mars 1875 utfärdats. Den senare påbjöd, att personer, angripna av vissa i stadgan uppräknade smittsamma sjukdomar, skulle vårdas å särskilda sjukhus eller sjukrum eller på nöjaktigt sätt avskiljas, så att smittans överförande förhindrades. Med erfarenhet från de utbredda farsoter av koppor och fläck tyfus, vilka hemsökte landet på 1870-talets första hälft, och till åtlydnad av epidemistadgans föreskiifter skyndade städerna nu att inrätta dylika epidemisjukhus, och enligt sundhetskollegiets årsberättelse för 1875 hade redan vid detta års slut 47 av rikets 90 städer fasta eller provisoriska epidemisjukhus, men på landsbygden fanns icke ett enda. Emellertid svalnade iA7ern att inrätta dylika sjukhus, och då landet hotades på allvar av kolera 1892, visade det sig, att endast 59 av landets 92 städer hade epidemisjukhus, och på landsbygden funnos kommunala epidemisjukstugor i 6 kommuner.' 2 ) Under trycket av den hotande kolerafaran utsände medicinalstyrelsen till alla städer, köpingar och större socknar pä landet en cirkulärskrivelse med uppmaning tttt skyndsamt anordna lokaler för isolering och vård av kolerasjuka. Den 14 juli 1893 utfärdades en kungörelse med föreskrift bland annat, att varje kommun i riket skulle anordna och utrusta lämpligt sjukhus eller sjukstuga och anställa nödig sjukvårdsbetjäning, för isolering och vård av personer, som lede av sjukdom, som kunde misstänkas för kolera. Till ledning för kommunerna utsändes av medicinalstyrelsen anvisningar rörande sådana sjukstugors anordnande. Landskommuner i de fyra nordligaste länen, vilka icke lågo vid kusten, vid större vatten farleder eller järnväg, erhöllo befrielse eller anstånd med anordnande av sjukstuga. Denna s. k. koleraukas mötte stort motstånd mest på grund av överdiuvna *) AVistrand: Medicinalförfattningar, s. 588. 2 ) R. AVawringsky: Om förebyggande av epidemier.

Stockholm 1901, s. 89 o. f.

84 beräkningar aA7 de kostnader, som kommunerna skulle ikläda sig. Med anledning härav medgåvos i Kungl. brev av den 10 juli 1894, enligt vilket medicinalstyrelsen därom utfärdade kungörelse aA7 den 13 juli 1894, A7issa lättnader för kommunerna vid anordnande av sjukstuga för kolerasjuka. Efter prövning aA7 medicinalstyrelsen kunde två eller flera närliggande kommuner förena sig om en gemensam sjukstuga, och föreskriften om sjukstuga skulle anses uppfylld, om en kommun visat sig äga eller genom bindande avtal disponera lämpligt hus, som, när helst det påfordrades, kunde användas som kolerasjukhus. Föreskriften om sjuk\ 7 årdsbetjaning skulle anses iakttagen, om kommunen träffat avtal med lämplig person, som genast vid kallelse kunde inställa sig som sjukvårdare. Sådana åtgärder vidtogos aA7 kommunerna i så pass stor utsträckning, a t t 1894 enligt av länsstyrelserna till medicinalstyrelsen lämnade uppgifter ungefär 9 /io av samtliga kommuner hade författningsenligt anordnade sjukstugor." Dessa voro emellertid i de allra flesta fall rent provisoriska, och då kolerafaran var överstånden, försummade kommunerna dessa inrättningar; hela saken föll i glömska, ehuru de nämnda förordningarna voro gällande ända till dess att epidemilagen 1919 trädde i kraft. Emellertid blev denna på sin tid mycket förkättrade »koleraukas» en kraftig väckelse till ett bättre ordnande av epideniisjukvården. En undersökning, som av medicinalstyrelsen 1900 utfördes, visade, att då funnos i riket 123 epidemisjukhus. Av dessa voro 85 anordnade av städer, vilkas antal då A*ar 93; på landsbygden funnos 44 fasta epidemisjukhus, därav 31 uppförda av kommunerna och 13 av bruk, fabriker eller andra industriella A*erk. Trots flera framsteg på detta område var det tydligt, att 1875 års epidemistadga ej kunde fylla fordringarna på en tidsenlig lagstiftning. Då från olika håll krav på förbättringar framställdes och medicinalstyrelsen i sitt utlåtande framhållit, att en allmän revision av gällande lagstiftning om farsotssjukvården vore behövlig, tillsatte Kungl. Maj:t den 11 september 1909 en kommitté med uppdrag att verkställa reAdsion av hälsovårdsstadgan för riket och avgiva förslag till ändrade föreskrifter i avseende å farsotssjukvården inom riket. Denna kommitté överlämnade den 1 april 1915 till Kungl. Maj:t sitt betänkande. 1 ) Denna kommitté föranstaltade 1913 en undersökning över epidemisjukvården, vilken ådagalade, att då funnos i riket 237 epidemisjukhus, därav 95 i städer och 142 på landsbygden. Städerna ägde 88 sjukhus, landstingen 7 till städer förlagda; endast 5 städer saknade epidemisjukhus. På landsbygden ägde landsting 32, kommuner 98, och bolag eller enskilda personer 12. Sammanlagda antalet sjukplatser på epidemisjukhusen var 5 516. I fyra län, nämligen Södermanlands. Östergötlands, Blekinge och Västmanlands län. hade landstingen uppfört epidemisjukhus för landsbygden och övertagit epidemisjukvården. Den 19 juni 1919 utfärdades epidemilagen. 2 ) För ordnande av den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar skall varje landstingsområde utgöra ett epidemidistrikt. Stad, som icke deltager i landsting, utgör eget epidemidistrikt. Handhavandet av epidemidistriktets angelägenheter tillkommer i stad, som utgör eget epidemidistrikt, stadsfullmäktige, i annat fall landstinget. l ) Betänkande med förslag till hälsovårdsstadga för riket och epidemistadga . . . Stockholm 1915. *) Svensk förf.samling 1919, N:r 443.

85 « Varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser å epidemisjukhus, vilka skola vara ändamålsenligt förlagda och anordnade samt försedda med nödig utrustning. Läkare och behövlig personal skola vid dem anställas. Ritningar till epidemisjukhus må underställas medicinalstyrelsens prövning. Utom dessa fasta epidemisjukhus skall epidemidistriktet vara försett med utrustning för tillfälliga sjukvårdslokaler och äga tillgång till nödigt antal sköterskor Förvaltningen av epidemisjukhus tillkommer i stad, som utgör eget epidemidistrikt, hälsovårdsnämnden, i andra epidemidistrikt en av landstinget tillsatt epideminämnd. Denna skall bestå av förste provinsialläkaren som självskriven ledamot och tre av landstinget valda personer, jämte suppleanter för dessa. Epideminämnden skall tillse, att epidemisjukvården är så ordnad, att den motsvarar behovet, och skall därför uppgöra plan för sjukvårdens ordnande. Instruktion för epideminämnden fastställes av landstinget, hos vilket nämnden äger att göra framställning om nödiga anslag. Kostnaden för \ 7 ård och underhåll gäldas aA7 epidemidistriktet. Vård på epidemisjukhus är obligatorisk, såA*ida icke sådan kan beredas på enskild bekostnad och av hälsovårdsnämnd godkända åtgärder mot smittans spridande därvid iakttagas. Högsta tillsynen över allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar tillkommer medicinalstyrelsen, som har ÖA7erinseende öA7er epidemisjukhusen i allt, A7ad som rörer sjukvården och den vid sjukhusen anställda sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Vid 1920 års riksdag framlades kungliga propositioner om beviljande av statsbidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus, ävensom till driften av sådana. På grund av dessa anslog riksdagen tili uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus för 1921 2 000 000: — kronor och 600 000: — kronor till beredande av statsbidrag för driften av epidemisjukhus. Genom Kungl. kungörelse av den 7 september 19201) bestämdes, att statsbidrag må utgå med högst hälften aA7 byggnadskostnaderna eller högst hälften av lösesumman, dock må statsbidraget för epidemisjukhus, som påbörjats efter 1916 års ingång, ej överstiga 2 500: — kronor för varje sjukplats, som sjukhuset vid normal beläggning beräknas rymma, samt i andra fall med högst 1 000: — kronor för varje sådan plats. Vid ansökning om statsbidrag skola biläggas bl. a. beskrivning av byggnadstomten och fullständiga ritningar av epidemisjukhuset eller, för äldre, skiss av detsamma jämte beskrivning och uppgift om byggnadskostnaderna samt det avsedda antalet sjukplatser eller lösesummans storlek. Sedan dessa handlingar blivit av medicinalstyrelsen efter byggnadsstyrelsens hörande granskade och styrelsens yttrande avgivits, beslutar Kungl. Maj:t om statsbidraget. Beviljat statsbidrag utbetalas, sedan epidemisjukhuset blivit genom medicinalstyrelsens försorg av7synat och godkänt samt styrelsen granskat riktigheten aA7 byggnadskostnaden. Statsbidrag för driften av epidemisjukhus utgår med 2 kronor för underhållsdag för varje kostnadsfritt vårdad sjuk 2 ) på epidemisjukhus, som förvaltas enligt bestämmelserna i epidemilagen. Statsbidraget utgår i efterskott halvårsvis, sedan medicinalstyrelsen granskat ansökningshandlingarna. Utom förut omnämnda kategorier sjukhus finnas i vårt land ett antal enskilda sjukhus, vilka äro av rätt så skiftande art. Flera ägas och drivas av ») Svensk förf.samling 1920, N:r 667. ) Kungl. kung. av den 7 september 1920.

2 Svensk förf.samling 1920, N:r 668.

Enskilda sjukhus.

86 stiftelser, andra ha inrättats genom donationer eller insamlade medel och uppbära för driften anslag av kommuner eller landsting. Andra återigen ägas och drivas av bolag. Även ha enskilda läkare inrättat privatkliniker. Åtskilliga ha uppsatts av enskilda personer, ofta sjuksköterskor, för mottagning av patienter frän A7issa läkare. Dessa senare kallas ofta sjukhem, vilket namn i vårt land i vanliga fall plädar beteckna anstalter för vård av kroniskt sjuka. Klientelet på de enskilda sjukhusen är även mycket A7äxlande; på en del mottagas patienter på fullt likartat sätt som på ett allmänt sjukhus, på andra sker intagningen endast för behandling av A*issa slag av sjukdomar eller för \7iss behandling, och å andra åter intagas endast under vissa läkares behandling varande personer. För dessa enskilda sjukhus saknas andra bestämmelser i gällande författningar än de allmänna föreskrifterna, att förste provinsialläkare eller med denne likställd förste stadsläkare skall ägna tillsyn åt dessa sjukvårdsinrättningar, och att medicinalstyrelsen har överinseende över sjukA7ården vid sådana enskilda sjukvårdsanstalter.

F ÖR SL AG TILL

ALLMÄN SJUKHUSSTADGA

Förteckning över rubrikerna i kommitténs förslag till Allmän sjukhusstadga. Sid.

/ Kap.

Allmänna

II Kap.

Om sjul-hus, som avses i denna stadga

/ / / Kap.

Om kommunala sjukhus 1. Om anläggning och inredande 2. Om sjukas intagning och underhåll 3. Om styrelse och förvaltning 4. Om läkare 5. Om syssloman 6. Om övrig sjukhuspersonal

95 95 96 98 102 111 114

IV Kap.

Om offentliga,

115 V Kap.

Om enskilda sjukhus

12—212420.

bestämmelser

icke kommunala sjukhus

I KAP. Allmänna bestämmelser. § 1.. Mom. 1. Den sjukvård, som bör genom det allmännas försorg beredas, Skyldighet Sivcall, i den mån densamma icke utgör statsangelägenhet, besörjas av landstingen, att bereda där ej annorlunda är särskilt stadgat. sjukvård. Kommuner och enskilda är obetaget att, under iakttagande av de i denna stadga givna bestämmelser samt vad i övrigt finnes stadgat, uppföra och driva sjukhus eller i övrigt ombesörja sjukvård. Mom. 2. Vad i denna stadga föreskrives beträffande landsting eller landstingsområde skall, där ej annat uttryckligen är nämnt, gälla även fullmäktige i stad. som icke i landsting deltager, eller sådan stads område. Med kommun förstås i denna stadga stad, köping, socken, municipalsamhälle, så ock köping utan egen kommunalförvaltning. § 2.

Mom. 1. För ändamålsenligt ordnande av den sjukvård, som på landsting Sjukvårdsankommer, bör, på sätt nedan stadgas, fastställas plan för sjukvårdens utveckling plan. inom landstingsområdet (sjukvårdsplan). Förslag till sjukA7årdsplan uppgöres av här nedan i § 3 omnämnda landstingets sjukvårdsnämnd, efter det direktionerna för landstingets sjukhus samt de landstingets styrelser och nämnder, vilka hava att med sjukvård taga befattning, lämnats tillfälle att i vederbörliga delar y t t r a sig i ärendet. Vid förslagets uppgörande överväges det sannolika behoAret aA7 åtgärder för sjukvårdens utveckling under den tidrymd, planen anses lämpligen böra omfatta, och skall därvid särskilt tagas i betraktande, i A*ad mån för sådant ändamål behov av nya sjukvårdsanstalter kan väntas uppkomma. Efter samrådande, där så finnes lämpligt, med annat landstings sjukvårdsnämnd, skall nämnden i förslaget angiva huvuddragen av vad landstinget anses böra i fråga om sjukvården åtgöra under den tid, planen avser. Ifrågasattes därvid byggnad av nya sjukhus eller större om- eller tillbyggnad av förut befintligt sådant, bör byggnad föreslås till uppförande allenast i den ordning, som med aA7seende å hela landstingsområdets behov aA7 sjukvård finnes lämpligt. Förslaget skall av nämnden överlämnas till medicinalstyrelsen för granskning. Efter det styrelsens utlåtande i anledning härav till sjukvårdsnämnden avgivits, ankommer på landstinget att besluta i ärendet. Varder därvid sjukvårdsplan icke fastställd, skall, därest icke landstinget annorledes beslutar, nytt förslag uppgöras i samma ordning.

92 Mom. 2. Vad i mom. 1 stadgas avser icke det i epidemilagen föreskrivna ordnandet av tillfälliga lokaler för epidemisjukvård, beträffande vilket plan föreskrives i nämnda lags § 19. Mom. 3. Sedan sjukA7årdsplan fastställts, skall densamma delgivas medicinalstyrelsen; och må beslut, som innebär väsentlig avvikelse från den fastställda planen, icke fattas med mindre medicinalstyrelsens yttrande dessförinnan inhämtats i den ordning, förut är sagt. § 3. SjukvårdsMom. 1. Landstingets befattning med sjukvården utövas, i den omfattning nämnd, här nedan sägs, av en utav landstinget tillsatt sjukA7årdsnämnd. Där så finnes lämpligt, må en av landstinget för detta uppdrag särskilt vald avdelning av dess förvaltningsutskott utgöra sjukvårdsnämnd. Mom. 2. Sådan nämnd tillkommer, utöver vad i § 2 sägs, 1. att med uppmärksamhet följa sjukvårdsväsendets behov och utveckling inom landstingsområdet samt att till landstinget avgiva de utlåtanden och förslag, som härav föranledas; 2. att i enlighet med instruktion, som av landstinget fastställes och vars innehåll skall delgivas medicinalstyrelsen, utöva den befattning med sjukvårdsväsendet, som blivit åt nämnden uppdragen; 3. att då någon sjukvårdsväsendet berörande fråga förekommer, A7ari landstingets beslut icke lämpligen kan avvaktas, tills vidare besluta å landstingets vägnar, med skyldighet för nämnden att till nästkommande lagtima landsting anmäla sålunda vidtagna åtgärder; och 4. att, där ej annorlunda finnes stadgat eller av landstinget särskilt bestämts, övervaka verkställandet av landstingets beslut i sjukvårdsfrågor. Mom. 3. Vad särskilt beträffar den landstinget åliggande sjukhusvården har nämnden 1. att till de särskilda sjukhusdirektionerna göra de framställningar och erinringar, som a\7 omständigheterna påkallas, äA7ensom tillhandagå direktionerna med råd och upplysningar; 2. att, i den mån landstinget sådant åt nämnden uppdragit, ombesörja för sjukhusen gemensamma uppköp eller handlägga andra för sjukhusen gemensamma förvaltningsärenden; 3. att med befogenhet, som närmare fastställts i ovananförda instruktion, övervaka sjukhusens ekonomiska förvaltning och bokföring; 4. att tiU landstinget årligen avgiva i § 16 här nedan omnämnt förslag till legosängsaA7gifter; 5. att till landstinget avgiva utlåtanden och förslag dels i anledning av de särskilda sjukhusdirektionernas förslag till avlönings- samt till inkomst- och utgiftsstat dels ock angående ÖA7riga av direktionerna gjorda framställningar, som avse åtgärd av landstinget; 6. att uppgöra och landstingets prövning underställa förslag till allmänna bestämmelser angående i §§ 33, 47 och 59 här nedan tillerkänd r ä t t för befattningshavare vid landstingets sjukvårdsanstalter att åtnjuta vissa förmåner vid efter anställandet förvärvad sjukdom eller ådragen skada; 7. att, på sätt i § 30 närmare bestämmes och med där för visst fall

93 angivet undantag, tillsätta läkare vid sådana kommunala mindre sjukhus, som drivas av landsting, samt 8. att, i enlighet med § 19 mom. 3 här nedan, tjänstgöra såsom direktion för de inom landstingets epidemidistrikt inrättade epidemisjukhusen. Mom. 4. I stad, som icke deltager i landsting, skall här ovan sjukvårdsnämnden givna befogenheter och skyldigheter tillkomma hälsoA7årdsnämnden. § 4. Mom. 1. Sjukvårdsnämndens ledamöter väljas till ett antal av minst tre, Sjukvårdsjämte erforderligt antal suppleanter, för tid som landstinget bestämmer. _ ^HS) Mom. 2. Nämnden må till öA7erläggning inkalla förste provinsialläkaren i länet ävensom tjänstemän vid under landstinget lydande sjukvårdsinrättningar eller ledamöter av de landstingets direktioner och nämnder, vilka hava att med sjukvård taga befattning. R ä t t att deltaga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut samt att få sin mening antecknad till protokollet tillkommer landshövdingen i länet; så ock förste provinsialläkaren i länet samt ledamot av direktion för landstinget underlydande sjukhus, båda beträffande frågor, som beröra deras särskilda verksamhetsområden. Därest ärende rörande epidemivård är avsett att förekomma vid visst nämndens sammanträde, skall nämnden därom underrätta förste provinsialläkaren. Denne äger ock rätt att hos nämnden väcka förslag i frågor angående epidemivården ävensom att påfordra nämndens sammankallande för behandling av sådan denna vård berörande fråga, vilken synes honom vara av brådskande beskaffenhet. När landshövdingen är tillstädes, äger han att, om han så önskar, föra ordet. § 5. De medel, som inflyta såsom allmän sjukvårdsavgift, skola av länsstyrel- Allmänna sen överlämnas till landstingets disposition. sjukvårdsAngående villkor för erhållande och uppbärande av statsbidrag till sjukhus avgiften. gäller vad särskilt är stadgat. Statsbidrag. § 6. Mom. 1. Högsta tillsyn över iakttagandet av vad i denna stadga är före- Högsta skrivet, så ock över sjukvärden och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden vid i tillsyn över denna 'stadga avsedda sjukhus, tillkommer medicinalstyrelsen, vilken för detta *jjJJ™" ändamål äger ej mindre att å sjukhusen förrätta erforderliga inspektioner än ' även till ernående av åtlydnad vidtaga de åtgärder, vartill styrelsen enligt f ö r ^ g ™ ^ densamma gällande instruktion är befogad. Mom. 2. Medicinalstyrelsens chef äger, när han så finner lämpligt, själv förrätta de i mom. 1 omförmälda inspektionerna. I övrigt åligger det vederbörande medicinalråd att förrätta inspektionerna, dock att medicinalstyrelsen med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden må kunna förordna därtill lämpliga personer a t t enligt vederbörande medicinalråds anvisning företaga inspektioner.

94 II KAP. Om sjukhus, som avses i denna stadga. § 7.

Stadgans JSLom. 1. Denna stadga skall, med här nedan i denna paragraf och i § 75 omfattning, angivna undantag, gälla för samtliga sjukhus i riket. Mom. 2. Med sjukhus förstås' i denna stadga anstalt, avsedd för intagning och vård av personer på grund av kroppslig sjukdom, barnbörd, kroppsfel eller skada. Mom. 3. Vad i denna stadga är föreskrivet skall icke äga tillämpning på vårdanstalter för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka, ej heller på sjukhus, som lyda under militär myndighet, eller på sådana tillfälliga sjukvårdslokaler! som omnämnas i epidemilagen. Från tillämpningen av denna stadga undantagas ock, i den mån ej medicinalstyrelsen annorlunda förordnat, sådana sjukhem för kroniskt sjuka eller sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter, vilka icke äro avsedda för mera än 10 vårdplatser; och äger medicinalstyrelsen beträffande sjukhem eller sjukavdelningar av nu angivet slag med större antal vårdplatser än 10, dock ej över 40, att efter vederbörandes därom gjorda ansökning medgiva undantag, "helt eller delvis, från tillämpningen av denna stadgas bestämmelser. Mom. 4. Där för visst sjukhus särskilda bestämmelser äro eller A7arda av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade, skola för sådant sjukhus gälla i främsta rummet sålunda utfärdade bestämmelser samt i öA*ri<->-t denna stadga. § 8. Olika slag Mom. 1. Sjukhus är att anse såsom offentligt, därest stat, landsting eller av sjukhus, kommun bidragit till dess uppförande eller inrättande genom att utan vederlag tillhandahålla byggnadsmark, penningmedel eller annat, så ock, därest bidrag till dess drift i form av penningar eller annat ujrpbäres från stat, landsting eller kommun. Såsom bidrag varom nu är fråga, anses icke legosängsavgifter. Mom. 2. Offentligt sjukhus, som drives av landsting, kommun eller förening av kommuner, benämnes i denna stadga kommunalt sjukhus. Mom. 3. Sjukhus räknas såsom större, då det är försett med sjukplatser över nedannämnda antal, nämligen i fråga om sjukhus för alfmän sjukvård (lasarett eller sjukstugor), barn bördshus, sjukavdelningar vid vanföreanstalter, sjukvårdsanstalter för barn, anstalter för radiologisk eller liknande behandling, ävensom andra med nu uppräknade jämförliga anstalter — 24, i fråga om anstalter för tuberkulossjukvård, sjukhem för kroniskt sjuka, sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter ävensom andra med sålunda uppräknade jämförliga anstalter — 40. Övriga sjukhus räknas såsom mindre.

9'> Epidemisjukhus räknas, oavsett vårdplatsernas antal, såsom mindre sjukhus, ägande dock Kungl. Maj:t, på framställning av landstinget och efter medicinalstyrelsens hörande, för visst fall förordna, att ett epidemisjukhus skall räknas som större sjukhus, och i samband härmed utfärda närmare föreskrifter. Mom. 4. Uppstår annorledes än i samband med rättegång fråga, huruvida denna stadga är beträffande viss sjukA 7 årdsinrättning tillämplig eller under vilket slag av sjukhus inrättningen är att hänföra, äger Kungl. Maj:t efter medicinalstyrelsens och ÖA7riga vederbörandes hörande därom besluta.

III KAP. Om kommunala sjukhus. De i detta kapitel giA7na bestämmelserna äro antingen gemensamma för Inledande samtliga av landsting (respektive stad, som icke deltager i landsting), kommun bestämmclser ävensom förening av sådana drivna sjukhus, eller och gällande endast för större sjukhus eller endast för mindre sjukhus, allt eftersom detta här nedan angives. 1.

Om anläggning och inredande.

§ 10. Mom. 1. Beslut om anläggning av kommunalt sjukhus ankommer, meåAnläggniiig; iakttagande av vad i § 2 är stadgat, på landstinget eller beslutande myndig- om- eller tillheten i den kommun, som är avsedd att bliAra sjukhusets ägare. byggnad. Anläggning av kommunalt sjukhus må ej påbörjas, förrän medicinalstyrel- Samtliga, sen, efter inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset avsedda tomten som ock byggnadsritningar. Till ledning för medicinalstyrelsens granskning skola insändas a) om möjligt fullständigt program för anläggningen eller eljest redogörelse för dess syfte tillika med uppgift om det antal läkare och vårdplatser, för vilket sjukhuset är avsett; b) beskrivning av det område, som avses för sjukhuset, i vad rör storlek, läge, grannskap, markbeskaffenhet, A7attentillgång och avloppsmöjligheter, åtföljd av tomt- och avvägningskarta med situationsplan samt karta över närmaste omgivning, samt c) byggnadsritningar, byggnadsbeskrivning och kostnadsförslag. Innan byggnaden må över grundmurarna uppföras, skall jämväl medicinalstyrelsens godkännande inhämtas beträffande ritningar och beskrivning öA7er uppvärmningsanordningar och sanitär-tekniska anläggningar vid sjukhuset. Mom. 2. Vad om anläggning av sjukhus här ovan är sagt gäller i tilllämpliga delar anordnande av sjukhus i för annat ändamål förut använd byggnad, så ock avsevärd om- eller tillbyggnad av förut befintligt dylikt sjukhus och städse i fråga om sådan utvidgning av mindre sjukhus, att detsamma därigenom blir att hänföra till större. Innan fråga angående om- eller tillbyggnad avgöres, skall vederbörande sjukhusdirektion beredas tillfälle att i ärendet y t t r a sig.

96 § 11. Mom. 1. Större sjukhus för allmän sjukvård (lasarett) skall anordnas för Inredning och utrust- vård av alla slag av sjukdomar med undantag för sådana, som i § 13 mom. 4 ning. angiA7as, samt hava härför erforderlig utrustning ävensom vara speciellt utrustat Större. för kirurgisk verksamhet. För vård av sådana med smittsam sjukdom behäftade personer, som må å sjukhuset mottagas och icke utan olägenhet kunna vårdas i allmänt rum, skola särskilda rum till nödigt antal finnas inredda. Mom. 2. Mindre dylikt sjukhus (sjukstuga) skall förses med den enklare Mindre. inredning och utrustning, som enligt § 13 motsA*arar dess ändamål. Mom. 3. Sjukhus, som är avsett att till vård mottaga allenast visst slagSamtliga. av sjukdomar eller att meddela visst slag av behandling (specialsjukhus), skall förses med den särskilda inredning och utrustning, som för en ändamålsenlig sådan behandling erfordras. Besiktning. Samtliga.

§ 12. Då sjukhus är färdigt att upplåtas för begagnande, skall direktionen därom underrätta medicinalstyrelsen, som äger att, om styrelsen så finner lämpligt, verkställa besiktning av lokaler och utrustning. 2.

Om sjukas intagning och underhåll.

§ 13. Intagning. Mom. 1. Å kommunalt större sjukhus för allmän sjukvård (lasarett) må Större. till behandling intagas alla slag av sjukdoms- och olycksfall med de undantag, som i mom. 4 här nedan omför malas. Mindre. Mom. 2. Å kommunalt mindre sjukhus för allmän sjukvård (sjukstuga) må för vård intagas sjukdoms- och olycksfall av lättare art ävensom sädana sjukdoms- eller olycksfall i övrigt, vilka med hänsyn till fallets art eller andra omständigheter, varom läkaren skall i journalen göra anteckning^icke lämpligen kunna till annat sjukhus överföras. Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må å sådant sjukhus intagas endast om så kan ske utan olägenhet. Samtliga. Mom. 3. Är kommunalt sjukhus avsett för vård av allenast visst slag av sjukdomar eller visst slag av behandling (specialsjukhus), må intagning för annat ändamål icke ske, o där ej särskilt trängande omständigheter därtill föranleda. Mom. 4. A sådant kommunalt sjukhus, som icke helt eller delvis har till uppgift att behandla sjukdom, som här nedan namnes, må intagning för behandl ling icke ske för vård av a) kronisk sjukdom, beträffande vilken ett återställande till hälsan eller en väsentlig förbättring enligt läkarens beprövande uppenbarligen ej är att vänta; b) sjukdom, som avses i epidemilagen § 2 mom. 1; c) sinnessjukdom. Vad här stadgats utgör icke hinder för intagning av person, behäftad med sjukdom av nu nämnt slag, därest intagningen avser att meddela den sjuke vård för hos honom samtidigt förefintlig annan sjukdom eller komplikation eller för tillfällia; skada.

97 Under inga förhållanden må emellertid dylik sjuk intagas, därest hans i a), b) eller c) här ovan angivna sjukdom skulle medföra större obehag för övriga sjuka, ej heller må intagning av i b) omnämnd sjuk ske, därest icke betryggande åtgärder mot smittans spridning vidtagas. Mom. 5. Å kommunalt sjukhus för allmän sjukvård (lasarett eller sjukstuga) må intagning för barnbörd ske i den mån vederbörande läkare med hänsyn till föreliggande behov av sakkunnig vård vid förlossningen, svårighet att erhålla lämplig värd i hemmet eller andra Omständigheter finner det erforderligt. § 14. Mom. 1. Då någon anmäles till intagning å kommunalt sjukhus, skall, Intagning med undantag som nedan i denna paragraf stadgas, å sjukhuset avlämnas av (forts.)/ vederhäftig enskild person eller av därtill behörig person å vederbörande kommuns Samtliga. vägnar utfärdad ansvarsförbindelse för den ersättning, som för vederbörandes vård eller i anledning av hans dödsfall kan tillkomma anstalten, ävensom, där så finnes nödigt, för hans transport till eller från densamma; börande, där intagning sker för barnbörd, förbindelsen även avse motsvarande ersättning för barnet. Anstalten äger fördra, att förbindelsen avfattas enligt formulär, vars lydelse sjukvårdsnämnden eller beträffande sjukhus, som ej stå under nämndens inseende, vederbörande hälsovårdsnämnd fastställt, och vartill blanketter skola genom anstaltens försorg på lämpliga ställen tillhandahållas. Där ej vid anmälan till intagning den sökande personligen inställer sig, bör tillika, där så ske kan, företes lakar betyg, angivande sjukdomens benämning samt skälet varför vård å sjukhus anses behövlig. Där anstalten så påfördrar, är inträdessökande eller intagen sjuk skyldig lata anskaffa åldersbetyg, så ock intyg, varigenom kan styrkas, att den sjuke tillhör landstingsområdet. I de fall, då skyndsam intagning å sjukhus är av nöden, ma anskaffande av erforderliga intagningshandlingar anstå till tidpunkt, som av anstalten bestämmes. , . Mom. 2. Person, som är behäftad med könssjukdom i smittsamt skede, skall å kommunalt sjukhus för allmän sjukvård (lasarett eller sjukstuga) intagas å allmänt eller särskilt rum utan ansvarsförbindelse eller annat intyg. Ansvarsförbindelse erfordras icke för den, vars vård ä sjukhuset skall bekostas av donerade medel. Mom. 3. Där så medgives må inträdessökande, i stället för att avlämna förbindelse, som i nästföregående moment avses, inbetala vårdkostnaden i förskott för minst en månad, med skyldighet att, där så påfördras, i god tid förnya enahanda förskottsbetalning, eller ock för betalningen ställa annan säkerhet, som av vederbörande godkännes. Mom. 4. För sjuka av kronans i tjänst varande befäl, underbefäl och manskap bland tågande trupp eller å fartyg, vilka, i händelse av behov, skola, under de i gällande författningar stadgade villkor, å sjukhus njuta vård, gäller, i s t ä l l e t för den i mom. 1 nämnda ansvarsförbindelsen, vederbörande befälhavares skriftliga anmälan. Mom. 5. Därest behov av vård å sjukhuset prövas föreligga, skall läkaren förordna om intagning; dock att, där intagning sökes å kommunalt större sjukhus för allmän sjukvård (lasarett), läkaren ej har att pröva behovet av sjukhusvård i 13—2/2420.

98 Mindre.

fråga om den, som enligt bestämmelserna i lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar den 20 juni 1918 erhållit föreskrift, anmaning eller föreläggande att låta intaga sig till vård å allmänt sjukhus. Är sjukhus uppdelat på avdelningar, tillkommer det den läkare, som kan antagas bliva för vården ansvarig, att bestämma om intagning. Finnas flera till intagning anmälda än antalet lediga sjukplatser, skola sådana sjuka, vilkas sjukdom kräver skyndsam vård, först intagas och företräde mellan övriga sökande givas den, som finnes i större behov av A7ård. Eljest skall i* allmänhet den ordningsföljd, i vilken anmälningarna till intagning inkommit, vara bestämmande, så framt ej läkaren med hänsyn till särskilda omständigheter annorlunda förordnar. Mom. 0. Vid kommunalt mindre sjukhus ankommer på sjukvårdsnämnden (respektive hälsovårdsnämnden) att förordna, i vad mån undantag från bestämmelserna i mom. 1 och 3 må äga rum. Mom. 7. Angående intagning å epidemisjukhus gäller vad i epidemilagen är stadgat.

§ 15. Spisordning. Mom. ./. Vid större sjukhus skall förslag till spisordning av den, som Större. enligt § 37 är sjukhusets styresman, uppgöras och av direktionen med dess yttrande underställas medicinalstyrelsens prövning och godkännande. I huvudsaklig överensstämmelse med den sålunda fastställda spisordningen skall sjukhusets mathållning bestridas, såvitt möjligt genom eget hushåll. Smärre avvikelser från spisordningen må enligt sjukhusläkarens beprövande göras, då förhållandena sådant påkalla. Mom. 2. Vid mindre sjukhus ankommer på sjukvårdsnämnden respektive Mindre. hälsovårdsnämnden att bestämma, huruvida spisordning skall finnas, i vilket fall fortares som i mom. 1 här ovan stadgas. § 16. LegosängsLegosängsavgift å kommunalt sjukhus utgår efter de grunder och till de avgift, belopp, som av landstinget eller vederbörande kommunalmyndighet efter förslag Samtliga, av sjukvårdsnämnden (respektive hälsovårdsnämnden) årligen fastställas; dock att personer, som äro behäftade med könssjukdom i smittsamt skede, å kommunalt sjukhus för allmän sjukvård (lasarett eller sjukstuga) njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner kostnadsfritt, såvida de' vårdas å allmänt eller särskilt rum. Beträffande epidemisjukhus skall iakttagas bestämmelsen i § 21 epidemiiagen. 3. Sjukhusets administration.

Om styrelse och förvaltning.

§ 17. Mom. 1. Vid varje kommunalt sjukhus skola finnas 1) en direktion, utsedd på sätt i § 19 sägs; 2) läkare, som utses i den ordning §§ 29 eller 30 stadga; 3) nödig sjukvårds- och ekonomipersonal samt, i den mån så finnes erforderligt, kontorspersonal.

99 Mom. 2. Vid större sådant sjukhus skola därjämte, därest ej medicinalstyrelsen på grund av särskilda förhållanden därifrån medgiver undantag, finnas 1) en syssloman, tillsatt i enlighet med § 46; 2) en av direktionen antagen prästman.

Större.

18. Direktionen äger att, med iakttagande av bestämmelserna i denna stadga IHrektiooch gällande föreskrifter i övrigt, handhava sjukhusets förvaltning, för vilket »ens j)eändamål direktionen har att utfärda och till efterlevnad påbjuda de särskilda J09cnic • föreskrifter, som må finnas nödiga för betryggande av god ordning A*id sjukhuset Samtliga, samt dettas ändamålsenliga skötsel och förvaltning. Vid kommunalt sjukhus, som driA7es av landsting, åligger direktionen att iakttaga vad sjukvårdsnämnden i mån av befogenhet föreskriver. § 19Mom. 1. Direktionen vid kommunalt sjukhus skall, med här nedan i mom. 2 Direktiooch 3 stadgade undantag, bestå av den i § 37 omnämnda styresmannen vid sjuk- nens samhuset samt minst två och högst fyra av landstinget valda ledamöter ävensom för mansättning. de senare erforderligt antal suppleanter, och skall landstinget i samband med A*alet Samtliga. 7 7 förordna en av de A alda ledamöterna till ordförande för den tid han bliA it vald. Val aA7 direktionsledamöter och suppleanter sker för en tid av fyra år. Erfordras nyval före valtidens utgång, sker sådant för den del av densamma, som återstår. Det år A*al av direktionsledamöter eller suppleanter A7id kommunalt sjukhus skall äga rum har direktionen att därom i god tid hos landstinget göra anmälan. Vad om landsting här ovan stadgats skall beträffande kommunalt sjukhus, som icke drives av landsting, gälla kommunens beslutande myndighet, eller, där sjukhus drives av flera kommuner gemensamt, dessas för ändamålet upprättade samorganisation. Mom. 2. Där landstinget sä beslutar, kan för två eller flera sjukhus, belägna på samma plats eller där så av andra skäl anses lämpligt, utses gemensam direktion. Sådan direktion har att bestämma, vilken aA7 de vid sjukhusen anställda, för sjukvården ansvariga läkarne skall vara sjukhusens styresman. För (ivriga vid de särskilda sjukhusen anställda läkare skola gälla bestämmelserna i § 41 mom. 3 angående avdelningsläkare. Mom. 3. Såsom direktion för samtliga epidemisjukhus inom sådant epi- Mindre, demidistrikt, som även omfattar landsbygd, tjänstgör länets sjukvårdsnämnd, (epidemisjukhus"). landstinget dock obetaget att för epidemisjukhus pä det sätt, mom. 1 här ovan föreskriver, utse särskild direktion. För epidemisjukhus inom stad, som utgör eget epidemidistrikt, är stadens hälsovårdsnämnd direktion. Mom. 4. För sådan A7id fattigvårdsanstalt inrättad sjukaA7delning, där an- Mindre. talet A7årdplatser icke överstiger 40, må, utan hinder av vad i mom. 1 sägs, (sjukavdelning vid fattigvårdsstyrelsen jämte A7ederbörande läkare kunna utgöra direktion. fattigvårdsanstalt).

§ 20. _ Vid nyanläggning av kommunalt sjukhus skall direktion väljas i så god Direktion nyanlagt tid, att den må kunna jämväl före sjukhusets öppnande vidtaga de åtgärder, som vidsjukhus. enligt denna stadga åligga densamma. Samtliga.

100 Intill dess val av direktion skett må, beträffande sådant sjukhus, som skall drivas av landsting, direktionens befogenhet utövas av sjukvårdsnämnden. § 21. Direktio Mom. 1. Direktionens ledamöter äga mellan sig fördela tillsynen och göronens arbets- målen, och böra ledamöterna för sådant ändamål årligen bland sig utse ej mindre sätt v j c e ordförande med uppgift att, vid förfall för ordföranden, fullgöra dennes åligSamtliga. ganden, än äA7en kassakontrollant, vilken, därest han vid utövning av sina utav direktionen bestämda åligganden eller eljest finner anledning till anmärkning, skall därom göra anmälan hos direktionen. Direktionen skall, pä kallelse av ordföranden, sammanträda, helst å sjukhuset, minst en gång i kvartalet eller oftare, om göromålen det fördra, så ock efter det någon av direktionsmedlemmarna, med uppgift om ändamålet, därom hos ordföranden gjort framställning. Mom. 2. Vid direktionens sammanträden skall föras protokoll, och må beslut ej fattas, såvida ej minst halva antalet ledamöter eller suppleanter för dem äro tillstädes samt, där endast två äro närvarande, dessa äro om beslutet ense. Äskas omröstning, skall den ske öppet, utom A*id val, då den skall ske med slutna sedlar. Besluten bestämmas efter de flesta rösterna; äro dessa lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Genom lottning bestämmes företrädet mellan dem, som A7id A7al erhållit lika antal röster. § 22. DirektioVid kommunalt sjukhus skola under direktionens förvaltning stående fonder nens medels- eller andra av densamma omhänderhavda medel, vilka icke för tillfället beböva förvaltning. £ a g a g { anspråk för utgif'ers bestridande, genom insättning i bank, A*ars regleSamtliga. mente blivit aA7 Kungl. Maj:t fast.-tällt, eller på annat betryggande sätt göras räntebärande. Alla dylikt sjukhus tillhörande säkerhets- och andra värdehandlingar skola under tvenne olika lås, till vilka sysslomannen eller den hans uppgift företräder samt en direktionsledamot innehava vardera en nyckel, förvaras uti brandfritt kassavalv eller på annat betryggande sätt. Det åligger direktionen att noga tillse, att dessa handlingar icke förlora i värde eller upphöra att vara gällande, och att för sådant ändamål granska dem minst en gång om aret. Direktionen är ock ansvarig för tillvaratagandet av den rätt, sorn på grund av kontrakt, gåvobrev, testamenten eller andra urkunder tillkommer sjukhuset. Fullgör icke direktionen vad densamma sålunda åligger, skall den ansvara för all den förlust, som därigenom kan sjukhuset tillskyndas. § 23. DirektioMom. 1. Vid kommunalt sjukhus, som äger hemman, jordar eller andra wUninaav l ä g e n n e f e r . skall direktionen tillse, att dessa fastigheter väl vårdas och utnyttjas. fastigheter Mom. 2. Direktionen åligger även att hava vård och tillsyn över sjukcch inven- husets fastigheter, inventarier och utredningspersedlar samt genom årliga besikttarier. ningar förvissa sig därom, att allt sådant befinnes i fullgott skick. .Samtliga.

§ 24. nens åligVid sådant sjukhus, där ej ansetts erforderligt anställa syssloman, åligger ijandcn vid det direktionen att, i enlighet med härför av sjukvårdsnämnden (respektive hälsosjukhus vardsnämnden) lämnade föreskrifter, jämväl ansvara för bokföringen och övriga utan sysslo° ° ° man. Samtliga.

101 syssloman tillkommande åligganden, med undantag av de sysslomansgöromål, som enligt § 39 punkt 14 skola ,i nu angivet fall bestridas av sjukhusets läkare. § 25. Vid kommunalt sjukhus har direktionen att, efter det sjukhusets apoteks- Granskning räkningar blivit av vederbörande läkare attesterade i avseende å deras överens- av apoteksstämmelse med skedda rekA7isitioner och leveranser, ombesörja sakkunnig gransk- rakningar. ning beträffande taxationen av desamma. Samtliga. § ^Vid verkställande av byggnadsarbete, A7arom i § 10 sägs, vid anskaffande Entreprenad av de för sjukhuset erforderliga inventarier, matvaror och förbrukningsartiklar och uppsamt vid bestridande på entreprenad av sjukhusets mathållning åligger i fråga candling. om kommunalt sjukhus direktionen att ställa sig till efterrättelse sjukvårds- Samtliga, nämndens eller, beträffande dylikt sjukhus, som ej står under landstingets inseende, vederbörande kommunalmyndighets i sådant hänseende meddelade föreskrifter. Vid kommunalt sjukhus anställd tjänsteman eller personal må ej för sjukhusets räkning åtaga sig leverans eller på entreprenad utlämnat arbete eller vara ombud för anbudsgivare, leverantör eller entreprenör. § 27. Mom. 1. Inom februari månads utgång varje år skola A7id sjukhus, som Revision. drives av landsting, föregående årets räkenskaper jämte därtill hörande A7erifika- Samtliga, tioner överlämnas till av landstinget utsedda revisorer, vilka, i enlighet med aA7 landstinget utfärdad instruktion, hava att granska sjukhusets räkenskaper samt däröver före april månads utgång till vederbörande direktion överlämna berättelse och återställa räkenskaperna. Direktionen skall därefter före maj månads utgång till sjukvårdsnämnden öA*erläinna dessa handlingar, åtföljda av direktionens yttrande i anledning av revisionsberättelsen. Samtliga revisionen rörande handlingar överlämnas därefter av sjukvårdsnämnden till landstinget. Mom. 2. Före juni månads utgång skall direktionen vid sådant sjukhus, som i föregående moment avses, till sjukvårdsnämnden insända för det nästkommande året upprättat förslag till inkomst- och utgiftsstat. Beträffande epidemisjukhus må emellertid landstinget i förenämnda avseende meddela särskilda föreskrifter. 31om. 3. Vad i mom. 1 och 2 stadgats skall icke äga tillämplighet på stad, som icke i landsting deltager, utan skall i avseende härå iakttagas vad gällande kommunalförfattningar innehålla eller vederbörande kommunalmyndighet förordnat. Mom. 4. I fråga om sjukhus, som drives av i landsting deltagande kornmun, skall, i avseende på de i mom. 1 och 2 angivna förhållanden, likaledes iakttagas vad gällande kommunalförfattningar innehålla eller vederbörande kommunalmyndighet förordnat. § 28. Ändring uti direktions beslut i vad rörer sjukvård, läkares tjänsteutöA-ning-B^^; över dlr ens och vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals arbetsförhållanden må kunna sökas ^^ Samtliga.

102 hos medicinalstyrelsen inom den tid, vilken för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter eller ämbetSA7erk, är eller varder föreskriven. 4.

Om läkare.

§ 29. Läkares Mom. 1. Vid kommunalt större sjukhus anställd, för sjukvården ansArarig llsättning. läkare benämnes i denna stadga sjukhusläkare. Sjukhusläkare, vilken biträdes av större. underläkare, benämnes överläkare. Mom. 2. Sjukhusläkare utnäinnes aA7 Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen. Sjukhusläkarbefattning A7id kommunalt sjukhus, vilken är förenad med läkartjänst, som enligt gällande bestämmelser tillsättes av annan myndighet än Kungl. Maj:t, skall, där ej annorlunda förordnats, tillsättas i enlighet med A*ad för sistnämnda tjänst är stadgat. Mom. 3. Angående behörighet till sjukhusläkartjänst vid kommunalt större sjukhus gäller Arad särskilt är stadgat; dock att läkare vid dylikt mindre sjukhus, vilken i minst fem år i sådan egenskap tjänstgjort A7id sjukhuset i fråga, ma. på förslag av vederbörande direktion och sjukvårdsnämnd samt därest medicinalstyrelsen tinner honom äga erforderlig skicklighet, i samband med sjukhusets utvidgning till större sjukhus utnämnas till sjukhusläkare A7id det utvidgade sjukhuset, detta äA*en om han icke fyller stadgade villkor för behörighet; och skall angående sättet för dylik utnämning gälla A*ad här nedan i mom. 8 stadgas. Mom. 4. Blir sjukhusläkartjänst, som skall av Kungl. Maj:t tillsättas, ledig, åligger det direktionen att därom ofördröjligen till medicinalstyrelsen insända anmälan med uppgift å lön och öA7riga förmåner, som komma att aA7 befattningens innehavare åtnjutas, samt villkor därför, därest sådana av den anslagsbeA*iljande myndigbeten uppställts, så ock, då fråga är om nyinrättad tjänst, dag från vilken löneförmånerna utgå. Sedan dylik uppgift inkommit, skall medicinalstyrelsen genom kungörelse, som i allmänna tidningarna en gång införes, tillkännagiA*a, att till Kungl. Maj:t ställd ansökning till befattningen skall före klockan toh 7 å trettionde dagen efter den, då kungörelsen varit offentliggjord, till medicinalstj'relsen ingivas; börande i kungörelsen särskilt angivas löneförmånerna ävensom villkoren därför, därest dessa senare av medicinalstyrelsen befunnits icke strida mot bestämmelserna i § 33 mom. 2. Mom. 5. Efter ansökningstidens utgång skall medicinalstyrelsen pröva de sökandes behörighet och å förslag uppföra tre sökande, om så många anmält sig och funnits behöriga. Vid förslagets uppsättande skall hänsyn tagas såväl till de sökandes grundliga utbildning och berömliga tjänstgöring å sjukhus som ock till deras i övrigt ådagalagda skicklighet och förtjänst ävensom deras lämplighet för den sökta tjänsten. Mom. 6. Sedan förslaget vunnit laga kraft, skall det jämte ansökningshandlingarna ofördröj ligen översändas till vederbörande sjukvårdsnämnd; och äger nämnden, förstärkt med sjukhusets direktion, att till förmån för någon av de sökande avgiva förord, därvid dock för förords avgivande till förmån för ej ä förslaget uppförd sökande erfordras, att minst två tredjedelar av de i sammanträdet deltagande äro om förordet ense.

103 Är vid dylikt gemensamt sammanträde ledamot av sjukvårdsnämnden tilllika ledamot av sjukhusets direktion, skall suppleant för honom i direktionen inkallas. Därest sjukhuset drives av i landsting deltagande kommun eller sammanslutning aA7 sådana, skall vad i detta moment föreskrives om sjukvårdsnämnd och direktion i stället gälla enbart sjukhusets direktion. Över avgivet förord må klagan ej föras. Mom. 7. Sedan omförmälda förord tillika med vid sammanträdet fört protokoll till medicinalstyrelsen inkommit, skall styrelsen till Kungl. Maj:t insända .samtliga tjänstens tillsättande rörande handlingar jämte eget yttrande. Mom. 8. Skall i samband med utvidgning av mindre sjukhus sjukhusläkartjänst tillsättas, må den \7id sjukhuset redan anställde läkaren utnämnas utan att tjänsten kungjorts till ansökning ledig, därest han, med iakttagande av vad i mom. 3 stadgas, blivit till befattningen föreslagen. Mom. 9. Utnämnd sjukhusläkare tillträder tjänst och lön med månaden näst efter den, varunder utnämning skett, såvida ej A7iss dag av Kungl. Maj:t bestämts för tillträdandet. Innehar han redan förut sjukhusläkartjänst, kArarstår han i densamma till dess han tillträder den nya tjänsten. Mom. 10. Blir sjukhusläkartjänst ledig, åligger det medicinalstyrelsen att förordna lämplig person att under vakansen och intill dess utnämnd innehavare tillträtt tjänsten uppehålla densamma. I avbidan på dylikt medicinalstyrelsens förordnande ankommer på vederbörande sjukhusdirektion att vidtaga åtgärder för ombesörjande aA* sjukhusläkaren åliggande göromål. § 30. Mom. 1. Läkare vid sådant kommunalt mindre sjukhus, som drives av Läkares landsting, skall, med här nedan i mom. 5 nämnt undantag, tillsättas aA* sjuk- tillsättning. vårdsnämnden, på sätt här nedan i mom. 2 och 3 stadgas. Mindre. Mom. 2. Blir sådan läkarbefattning, som enligt mom. 1 skall tillsättas av sjukvårdsnämnden, ledig, har direktionen a t t därom till nämnden göra anmälan tillika med det yttrande ifråga om tjänstens besättande, vartill direktionen kan finna anledning. På sjukvårdsnämnden ankommer härefter att aA*göra, huruvida befattningen skall till ansökning kungöras eller om densamma, med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter, skall utan dylikt kungörande tillsättas. Beslutar nämnden befattningens kungörande till ansökning, skall ifråga om sättet härför, ansökningstidens längd och beräknande samt angivande i kungörelsen av löneförmåner, eventuella villkor och tid för tjänstetillträde gälla vad i § 29 mom. 4 och 9 sägs. Likaså skall i kungörelsen även intagas föreskrift därom, att sökande, som förut innehar läkartjänst och önskar med denna förena den nu till ansökning kungjorda befattningen, skall till sin ansökning foga bevis att hinder härför icke möter från den, vilken från den redan innehavda tjänstens synpunkt sett har att meddela tillstånd till tjänsteförening. Mom. 3. Har sjukvårdsnämnden till ansökning kungjort befattning av i mom. 2 nämnt slag, skola efter ansökningstidens utgång de inkomna ansökningarna av nämnden öArersändas till medicinalstyrelsen med begäran om dess utlåtande ö\7er de sökandes behörighet och eventuellt rörande lämpligheten av att sökande förenar den sökta befattningen med annan läkartjänst. Sedan detta utlåtande erhållits, skall, efter det direktionen genom nämnden beretts tillfälle

104 y t t r a sig angående ansökningarna, nämnden tillsätta befattningen på viss tid eller genom förordnande tillsA'idare, i senare fallet med ömsesidig rätt till minst tre månaders uppsägningstid. Jämväl för det fall att befattningen tillsättes utan att vara till ansökningkungjord skall yttrande, som ovan sägs, före tillsättandet inhämtas från medicinalstyrelsen. Mom. 4. Beträffande tillsättning av läkare vid sjukhus, som drives av i landsting deltagande kommun eller sammanslutning av sådana, skall i tillämpliga delar iakttagas A7ad som stadgas i denna paragrafs mom. 1, 2, 3 och 5, därvid dock vad som i mom. 1—3 föreskrivits beträffande sjukA7årdsnämnd skall gälla sjukhusets direktion. Mom. o. Där läkarbefattning vid sjukhus av här ovan i denna paragraf nämnt slag är, jämlikt utfärdat reglemente eller andra bestämmelser, förenad med läkartjänst, som tillsättes av annan än sjukvårdsnämnden respektive sjukhusets direktion, skall med avseende på besättandet av förstnämnda läkarbefattning iakttagas A7ad därom må vara särskilt stadgat. Mom. 6. Om tillsättande aA7 läkarbefattning aA7 i denna paragraf aA7sett slag skall underrättelse ofördröjligen meddelas medicinalstyrelsen. Mom. 7. Angående behörighet till läkarbefattning, A7arom i denna paragraf är fråga, gäller vad särskilt är stadgat. § 31. SjukhusDärest A7id sjukhus allenast en läkare är anställd, bör denne hava sin boläkares bo- stad inom sjukhuset eller i dess grannskap. Finnas vid ett och samma sjukhus stad. flera sjukhusläkare, bör åtminstone en av dessa och främst, där sådan finnes, föreSamtiiga. ståndaren för kirurgiska avdelningen, beredas dylik bostad. Har inom sjukhusets område lämplig bostad upplåtits åt läkare, A7arom nu nämnts, skall han begagna sig däraA7. Läkares Mom. 1. Tjänstledighet intill fyra månader för kalenderår, därav högst tjänstledig- två månader i följd, må åt sjukhusläkare vid kommunalt större sjukhus meddelas vikarie a v direktionen eller dess ordförande, som tillika äger förordna legitimerad läkare såsom vikarie. Önskar läkaren längre tids ledighet, äger han därom hos mediorrc cinalstyrelsen göra ansökning, som skall åtföljas av direktionens eller dess ordförandes yttrande. Mindre. Mom. 2. Tjänstledighet åt läkare vid kommunalt mindre sjukhus beA'iljas av direktionen eller dess ordförande, som tillika äger förordna legitimerad läkare såsom vikarie. Samtliga. Mom. 3. I de fall, som omnämnas i mom. 1 och 2, bör läkaren, så vitt möjligt, föreslå lämplig vikarie. Kan sådan ej erhållas, skall framställning i ämnet göras hos medicinalstyrelsen. Därest tjänstledighet beviljats och förordnande utfärdats av direktionens ordförande, skall denne vid nästkommande direktionssammanträde anmäla av honom i sådant avseende vidtagna åtgärder. Mom. 4. Av direktionen för kommunalt sjukhus eller dess ordförande beviljad tjänstledighet och utfärdat förordnande skall av direktionen respektive ordföranden sk} 7 ndsamt anmälas till medicinalstyrelsen, dock, vad beträffar kommu-

105 nalt mindre sjukhus, endast därest tjänstledigheten och förordnandet avse en tid av minst 30 dagar. Mom. 5. Vikarie har r ä t t till fri bostad. Åtnjuter han ej förut på grund av anställning A*id sjukhuset tjänstebostad och kan bostad beredas inom sjukhuset, skall direktionen tillhandahålla honom densamma. I annat fall åligger det läkaren, så framt han har fri tjänstebostad, och eljest direktionen, att tillhandahålla vikarien bostad i sjukhusets närhet. Läkaren är för sådant ändamål skyldig att aA7stå rum inom sin tjänstebostad, där ej direktionen för särskilt fäll medgiver, att bostad må på annat sätt beredas. OO.

Mom. 1. AA*löning till läkaren utgår vid kommunalt sjukhus efter stat, Sjukhussom bestämmes av landstinget eller A*ederbörande kommunalmyndighet, och bör i läkares arsamband med fastställandet av lönen bestämmas i vad mån läkaren skall under )l™% j*?._ tjänstledighet aA*stå del av densamma. Kostnadsfri årlig ledighet (semester) skall maner. i lämplig utsträckning beredas. Skall jämte lönen ålderstillägg utgå efter A*iss g ... tids tjänstgöring, beräknas denna tjänstgöring från och med första tjänstgöringsåret i likartad tjänst. Mom. 2. Landstinget äger rätt att, i sammanhang med fastställandet aA* avlöningsstaten, uppställa villkor för åtnjutandet av de i denna ingående löneförmånerna, dock a t t dessa villkor icke få innebära inskränkningar i läkarens rätt att utöva sådan enskild praktik, som aA*ser konsultation på annan läkares kallelse, mottagning för sjuke i läkarens bostad, eller behandling av sjukdomsfall, där annan läkarvård saknas eller där lasarettsläkaren på grund av sin utbildning äger särskild sakkunskap. Ändriug i läkaren tillerkända förmåner eller ined desamma förenade A*illkor må ej kunna vidtagas utan hans medgivande. Mom. 3. Vid efter anställandet förvärvad sjukdom eller ådragen skada skall läkaren äga att åtnjuta kostnadsfri sjukvård under den tid och i den omfattning, som den, vilken fastställer sjukhusets stat, bestämmer, ävensom vid tjänstledighet på grund härav uppbära, i den mån sådant medgivits, lön och övriga förmåner eller ersättning därför. o4.

Mom. 1. Beträffande pensionering av sjukhusläkare vid kommunalt större Sjukhussjukhus gäller vad därom är eller må bliva särskilt stadgat. läkares pensto ieiln Mom. 2. När vid kommunalt mindre sjukhus anställd läkare efter längre f 9tids oförvitlig tjänstgöring på grund aA7 sjukdom eller ålder nödgas lämna sin befattning, bor direktionen hos landstinget eller vederbörande kommunalmyndig- Mindre, het göra framställning om beviljande åt honom av pension eller understöd. § 35. Utan medicinalstyrelsens, efter direktionens hörande, meddelade tillstånd Sjukhusfår sjukhusläkare vid kommunalt större sjukhus ej innehaA7a annan tjänstebefätt- läkaresinnening; gör han det ändock, skall medicinalstyrelsen, efter inhämtande av direktio- anrkan tjännens yttrande, vidtaga den åtgärd, som kan A7ara erforderlig för rättelses vin- stebefattnande, och, där så prövas, försätta honom ur tjänstgöring samt hos Kungl. Maj:t ning. ofördröjligen anmäla förhållandet. Större. 14—212420.

10b § 36. Tjänstefel. Mom. 1. Förekommer anledning till anmärkning mot läkaren för felaktigSamtliga. het eller försummelse i tjänsten, må direktionen, om så prövas nödigt, därom göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Mom. 2. Är läkarens felaktighet eller försummelse av den beskaffenhet, att det för sjukvårdens behöriga uppehållande varder nödigt, att läkaren försättes ur tjänstgöring, äger medicinalstyrelsen därom besluta samt föranstalta, att tjänsten mot skälig aA*löning, som det åligger läkaren bestrida, A*arder genom vikarie uppehållen. I sammanhang därmed skall medicinalstyrelsen föranstalta om läkarens ställande under åtal eller ock, därest sådant anses lämpligare, hos Kungl. Maj:t göra anmälan om förhållandet. § 37. sjukhusels Läkaren, eller, där flera sådana finnas, den, som därtill erhållit direktiostyresman. n ens uppdrag, är mellan direktionens sammanträden sjukhusets för direktionen Samtliga, ansvarige styresman med skyldighet att A*id direktionens nästkommande sammanträde anmäla aA7 honom såsom styresman vidtagna åtgärder. Därest på grund aA7 särskilda förhållanden så skulle visa sig nödigt, har dock direktionen att, med begagnande av densamma i § 18 tillerkänd rätt, angående styresmannens befogenhet utfärda särskilda föreskrifter. Förekommer mellan direktionens sammanträden viktigare ärende, som fördrar skyndsam handläggning, skall styresmannen sådant till direktionens ordförande ofördröj ligen anmäla. § 38. StyresmanStyresmannen tillkommer, utöA*er vad honom i* egenskap aA* sjukhusets nens läkare åligger, åligganden. j a ^ yfå direktionens sammanträden, såA*ida icke ordföranden för visst Samtliga, fall annorlunda bestämmer, föredraga alla sjukvården och förvaltningen rörande ärenden; 2. att uppgöra det i § 15 omnämnda förslaget till sjukhusets spisordning samt att esomoftast undersöka födoämnena och den tillredda matens beskaffenhet; 3. att vaka över, att hygienens fordringar, så långt möjligt är, inom sjukhuset tillgodoses, och vårda sig om, att god ordning och skickligt uppförande, så bland de sjuka som bland personalen, iakttagas; 4. att uppgöra och underställa direktionens prövning lämpliga ordningsregler för såväl de sjuka som sjukhusets personal, ävensom att tillse, det dessa regler finnas å A7ederbörliga ställen anslagna; 5. att hava under sin vård sjukhusets medicinska boksamling och över denna föra förteckning, samt Ö. att A7arje år aA7lämna till medicinalstyrelsen ställd berättelse för näst föregående år, enligt anbefallda formulär och meddelade föreskrifter; börande avskrift av årsberättelsen förvaras i sjukhusets arkiv. Denna berättelse skall, beträffande större sjukhus, vara till medicinalstyrelsen ingiven inom mars månads utgång och, beträffande mindre sjukhus, vara inom februari månads utgång insänd till vederbörande förste provinsialläkare.

107 3 39. ^ Mom. 1. Läkaren åligger, en var å det sjukhus eller den avdelning han Läkarens förestår, åligganden 1. att ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande, Samtliga, ordningens uppehållande samt fastställda ordningsreglers noggranna efterlevnad; 2. att minst en gång varje dag, på tid som av direktionen efter läkarens förslag bestämmes, infinna sig ä sjukhuset för mottagning och utskrivning samt tillsyn och behandling av sjuka. Härförutom bör läkaren besöka sjukhuset, så ofta omständigheterna det fordra, Inkommer olycks- eller sjukdomsfall, som kräver skyndsam behandling, skall han, därest det ej å sjukhuset finnes sörjt för sakkunnig värd genom annan läkare, ofördröjligen infinna sig därstädes.' Läkaren får ej under dygnet avlägsna sig längre,' än som utan olägenhet för sjukhuset och de sjukas behöriga A*ård kan ske. Beträffande skyldigheten att varje dag infinna sig å sjukhuset må dock, därest detta är kommunalt mindre sjukhus, direktionen medgiva den jämkning, som låter förena sig med nödig hänsyn till sjukhusets fördel och de sjukas behöriga A*ård; 3. att då inträdessökande sjuk å den enligt punkt 2. bestämda mottagningstiden inställer sig, undersöka sjukdomens beskaffenhet, granska medförda ansökningshandlingar och därefter bestämma om intagning må ske eller, därest den sjuke ej kommer personligen tillstädes, granska de företedda ansökningshandlingarna och i överensstämmelse med de därför i § 14 lämnade föreskrifter avgöra, huruvida den sjuke får intagas. Är skyndsam intagning erforderlig, skall den sjuke genast intagas, även om ansökningshandlingar skulle saknas eller vara ofullständiga eller den sjuke infunnit sig å annan tid än den föreskrivna mottagningstiden; 4. att förordna om de sjukas fördelning och behandling samt tillse, att givna föreskrifter bliva av personalen punktligt fullgjorda; att själv bemöta de sjuka med vänlighet och människokärlek samt tillhålla personalen att kärleksfullt mot dem uppfylla sina åligganden; 5. att tillse, det varje sjuk erhåller den för honom bestämda portionen; 6. att noga tillse, att någon ersättning icke av underlydande läkare och personal begäres för skötsel av å sjukhuset intagna sjuka, att själv icke fördra någon ersättning för åtgärd, som står i omedelbart samband med de sjukas intagning eller utskrivning, eller för skötsel av sjuka å allmänt rum samt att, ifråga om ersättning för skötsel av sjuk, som intagits ä enskilt eller halvenskilt rum, icke överskrida av medicinalstyrelsen faststältd taxa; 7. att, i den mån för undvikande av smittas spridning finnes nödigt, hålla personer, behäftade med smittsam sjukdom, avskilda från andra sjuka, ävensom tillse, att, såvitt ske kan, sjuka, som verka störande eller i hög grad till obehagför sin omgivning, avskiljas från övriga sjuka, liksom även att personer, som kunna antagas i sedligt avseende inverka menligt å andra, hållas skilda framför allt från barn och yngre personer; 8._ a t t beträffande fäll av lungtuberkulos, könssjukdom och andra smittsamma sjukdomar söka bibringa de sjuka en riktig uppfattning om arten av deras sjukdom, villkoren för deras förbättring och plikten att genom noggrant iakt-

108 tagande av givna föreskrifter såväl under vistelsen på sjukhuset som efter utskrivningen söka hindra smittans spridande; 9. att, då sjuk intagits, utskrivits eller å inrättningen avlidit, ofördröjligen därom underrätta sysslomannen för vidtagande av de åtgärder, som på denne ankomma, samt för varje avliden till sysslomannen aA7lämna dödsbevis enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär; 10. att, i överensstämmelse med av medicinalstyrelsen fastställda formulär, föra sjukjournal, operationsjournal och obduktionsjournal ävensom övriga av medicinalstyrelsen föreskrivna böcker; skolande samtliga dessa å läkarens expeditionsrum förvaras; 11. att, såvida ej rättsmedicinskt fall kan misstänkas föreligga, förrätta liköppning å inom sjukhuset avliden sjuk, då dödsorsaken är okänd eller någon viktig upplysning om sjukdomens beskaffenhet kan vinnas; begära anhöriga, att liköppning ej skall äga rum, må sådan företagas endast i det fall, då dödsorsaken är okänd. Angående rättsmedicinsk undersökning i anledning av dödsfall iakttages vad särskilt är stadgat; 12. att vid läkemedels förordnande iakttaga all den sparsamhet, som med de sjukas bästa är förenlig, samt att granska och genom påskrift attestera apoteksräkningarnas överensstämmelse med skedda rekvisitioner och leveranser; 13. jatt hava under sin vård sjukhusets eller avdelningens förråd av instrument samt för dessa enligt inventarieförteckningar ansvara, samt 14. att, där syssloman icke finnes vid sjukhuset anställd, föra diarium över intagna och utskrivna sjuka ävensom över samtliga utspisade matportioner, så ock fullgöra de enligt § 49 punkt 12 på syssloman ankommande åtgärder. Mom. 2. I fråga om avgivande av vissa intyg och utlåtanden skall det vidare åligga läkaren, en var å det sjukhus eller den avdelning han förestår, 1. att på begäran aA7 offentlig myndighet eller av den sjuke, målsman eller anhörig kostnadsfritt utfärda pä sjukjournalen grundade intyg, angivande sjukdomsdiagnos samt tiden för den sjukes intagning och utskrivning; 2. att, mot ersättning enligt aA7 medicinalstyrelsen utfärdad taxa, på begäran aA7 den sjuke, målsman eller anhörig, dock endast för såvitt och i den mån läkaren så prövar lämpligt, utfärda intyg, grundade på av honom företagen undersökning av den sjuke eller på vad han i övrigt, såsom genom sjukjournalen eller andra ä lasarettet förda journaler, kunnat inhämta angående den sjuke; och 3. att, likaledes mot ersättning enligt sådan taxa som i punkt 2. namnes. på skriftlig begäran eller rekvisition av offentlig myndighet avgiva intyg eller utlåtanden, varvid, därest dylik handling begärts i rättsligt syfte, till läkaren böra överlämnas alla de rannsaknings- eller andra handlingar eller styrkta avskrifter därav, vilka kunna tjäna till upplysning i ärendet; har pä detta sätt intyg eller utlåtande begärts av allmän åklagare, vare läkaren ock skyldig avgiva sådant. § 40. 7

Foliklinisk Ä.A arje sjukhus skall, där så lämpligen ske kan och på sätt av direktionen mottagning bestämmes, anordnas poliklinisk mottagning för sjuka, vilken skall förestås av å sjukhuset. v e d e r börande läkare. Denne äger att för vid mottagningen verkställd undersökSamtliga. n ing, lämnad behandling eller meddelad ordination uppbära ersättning av den sjuke efter aA* medicinalstyrelsen fastställd taxa.

109 Vid denna mottagning är sjukhusets personal skyldig biträda, och få sjukhusets instrument, förbandsartiklar och övriga hjälpmedel användas, därvid dock, om och i den mån den som driver sjukhuset så finner anledning bestämma, ersättning skall av den sjuke till sjukhuset hämnas. § 41. Mom. 1. Anses nödigt, att kommunalt större sjukhus uppdelas på två eller Uppdelning flera sjukavdelningar med särskilda sjukhusläkare eller a t t vid sjukhus, där sådan av sjukhus. uppdelning redan ägt rum, ny sjukavdelning med särskild sjukhusläkare inrättas, större. äger landsting eller A*ederbörande kommunalmyndighet, efter det ej mindre sjukvårdsnämnden (respektive hälsovårdsnämnden) och direktionen än även redan anställda sjukhusläkare y t t r a t sig, att hos Kungl. Maj:t göra framställning i ämnet. Ifrågasattes delning av sjukhus eller sjukavdelning, äger vederbörande sjukhusläkare i sitt yttrande angiva, vilken del därav han önskar behålla. I framställningen skall uppgivas dels storleken av de föreslagna sjukavdelningarna dels ock avlöning och andra förmåner för läkare å den eller de nya avdelningarna. Mom, 2. Finnes erforderligt vid sjukhus anställa särskild sjukhusläkare med uppgift att verkställa undersökningar eller meddela sjukbehandling enligt, vissa speciella metoder, utan att dock för den skull särskild sjukavdelning inrättas, förfares på sätt ovan stadgas. Bifalles framställningen, skall sålunda inrättad ny sjukhusläkartjänst tillsättas på sätt i § 29 sägs. Mom. 3. Sedan tillsättning skett, åligger det direktionen ej mindre att förordna en av sjukhusläkarna till styresman än" även att om förordnandet underrätta medicinalstyrelsen samt därvid för fastställelse insända förslag till särskild instruktion för läkarna, i vilken skall angivas den närmare fördelningen av de till tjänstebefattningarna hörande göromålen. Annan sjukhusläkare än styresmannen är ej blott skyldig att, då han av direktionen kallas, närvara vid dess sammanträden för a t t y t t r a sig i frågor, som angå sjukvården eller förvaltningen, utan även berättigad alt hos direktionen väcka förslag beträffande den honom underställda avdelningen samt deltaga i överläggningen angående densamma rörande ärenden och därvid få sin mening antecknad till protokollet. Ävenledes äger han rätt att till medicinalstyrelsen göra anmälan om av direktionen vidtagna beslut eller åtgärder, som av honom anses menliga för sjukvården. Senast den 15 februari skall han till styresmannen avlämna berättelse för det nästföregående året rörande den sjukhusavdelning han förestår. Mom, 4. Vid sjukhus, där särskild avdelning för sinnessjuka anordnats och anses böra tills vidare bibehållas, kan vården av sinnessjuka anförtros åt särskild, av direktionen för viss tid antagen läkare, som av medicinalstyrelsen förklarats därtill kompetent och lämplig. Sådan läkare har att ställa sig till efterrättelse dels i tillämpliga delar vad i denna stadga och stadgan angående sinnessjuka samt övriga författningar angående sinnessjukas vård är föreskrivet, dels •ock särskild instruktion, som medicinalstyrelsen äger utfärda. Mom, 5. Vid sjukhus, där särskild epidemiavdelning är anordnad, kan handhavandet av läkarvården å denna avdelning anförtros åt särskild, av direktionen för viss tid antagen läkare, som av medicinalstyrelsen förklarats därtill kompetent och lämplig.

110 § 42.

UnderMom. I. Anses underläkartjänst böra vid sjukhus inrättas, äger direkläkare. tionen att, med uppgift å dels arbetets omfattning, dels ock de för tjänsten anStörro. slagna löneförmånerna, därom hos Kungl. Maj:t göra framställning, som skall till medicinalstyrelsen insändas och av styrelsen med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämnas. Mom. 2. För behörighet till underläkartjänst fordras att A7ara legitimerad läkare. Mom. 3. Skall underläkartjänst tillsättas, har direktionen att genom kungörelse, som i allmänna tidningarna en gång införes, tillkännagiva, att till medicinalstyrelsen ställd ansökning till befattningen skall före klockan tolv å trettionde dagen efter den, da kungörelsen varit offentliggjord, till direktionen ingivas; börande i kungörelsen särskilt angivas löneförmånerna. Över inkomna ansökningar skall vederbörande överläkare aA'giva skriftligt yttrande, varefter direktionen har att å förslag uppföra tre bland de sökande, därest så många anmält sig. samt antingen förorda någon aA7 de sökande till tjänstens erhållande eller, om ingen av dem finnes för tjänsten lämplig, därom göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Över omförmälda förord eller anmälan må klagan ej föras. Direktionen har därefter a t t till medicinalstyrelsen insända samtliga handlingar samt därA7id tillkännagiva, huru och när kungörandet av förslaget skett; och äger styrelsen att, efter omständigheterna, antingen för någon av de sökande utfärda förordnande för A*iss tid, dock icke öA7er tre år, eller ock förordna, att tjänsten skall ånyo kungöras ledig till ansökning i den ordning, som ovan sägs. Underläkare tillträder sin tjänst med månaden näst efter den, varunder förordnandet vunnit laga kraft. Mom. 4. Beträffande felaktighet eller försummelse i tjänsten aA* underläkare gäller i tillämpliga delar Arad i § 36 stadgas om läkare. Mom, 5. Underläkare bör A*ara boende inom sjukhuset och må ej utan överläkarens medgivande avlägsna sig längre därifrån än som utan olägenhet för hans tjänstegöromål kan ske. Mom. 6. Underläkare är skyldig att biträda A*ederbörande överläkare vid fullgörandet aA7 de denne enligt § 39 tillkommande åliggandena och således närmast under överläkaren ombesörja och hava tillsyn över de sjukas behandling. därvid han äger i tillämpliga delay.' ställa sig till efterrättelse vad i sagda § 39 föreskrives för läkare. I allt A7ad till tjänsten hör äger han att aA* sjukvårds- och ekonomipersonal åtnjuta lydnad och hörsamhet. Mom. 7. Tjänstledighet åt underläkare må, sedan vederbörande överläkare yttrat sig, beviljas i den ordning § 32 mom. 1, 3 och 4 bestämmer. Vikarie för underläkare har i iörhållande till denne och direktionen motsvarande r ä t t till fri bostad, som i samma paragraf stadgas angående sjukhusläkares Arikarie. Mom. 8. Avlöning till underläkare utgår efter stat, på sätt bestämmes i § 33, A7ilken paragraf jämväl i övrigt skall gälla beträffande underläkare. Mom, 9. Underläkare må ej utan direktionens medgivande vid sidan av sin underläkartjänst innehava annan befattning eller utöva självständig läkarpraktik.

Ill Mom. 10. Där jämlikt § 40 poliklinisk mottagning anordnats å sjukhuset, är vederbörande underläkare skyldig att vid denna biträda, med rätt för honom att enligt i sagda paragraf omför mald taxa uppbära ersättning för behandling av fall, som av poliklinikens föreståndare helt överlämnats till hans åtgärd. Mom. 11. Anses särskild instruktion för underläkare behövlig, äger direktionen att efter överläkarens hörande uppgöra förslag till sådan instruktion och underställa densamma medicinalstyrelsens prövning och fastställelse. § 4;> >Äro a odelat lasarett eller å en sjukavdelning flera underläkare än två Biträdandeanställda,_ må medicinalstyrelsen efter därom av vederbörande överläkare gjord, överläkare. av direktionen tillstyrkt framställning förordna en av dessa att, med bibehållande Större, av sina åligganden som underläkare, i egenskap av biträdande överläkare på eget ansvar handhava vården av de sjuka a vissa sjukrum. § 44..

Angående assistentläkare vid vissa sjukhus gälle vad särskilt är stadgat. Assistentläkare. § 45. Samtliga. För övrigt ställe vid sjukhus anställd läkare sig till efterrättelse medicinal- Allmän beväsendet rörande författningar och de särskilda föreskrifter, medicinalstyrelsen stämmelse. meddelar. Läkare åligger ock att iakttaga, vad direktionen enligt denna stadga Samtliga. honom förelägger. 5.

Om syssloman. § 46. Mom. 1. Där syssloman skall tillsättas, äger direktionen att, med ömse- Sysslomans sidig rätt till sex månaders uppsägning, till sådan befattning antaga en i bok- anställande, sk ldi heter föring kunnig och i ekonomiska frågor erfaren person, som finnes vara för befatt!l 9 och ningen lämplig. ansvar. Mom. 2. Sysslomannen är skyldig att, innan han tillträder sin befattning, Sailltllga för honom åliggande redovisning ställa av direktionen godkänd säkerhet. Mom, 3. Brister sysslomannen i redovisning av" honom anförtrodda medel eller beträdes han med svårare förseelse,- äger direktionen att omedelbart, utan iakttagande av den i mom. 1 stadgade uppsägningstiden, skilja honom från tjänsten. Mom, 4. Finnes lämplig tjänstebostad för sysslomannen, är han skyldig bebo densamma. § 47. Avlöning till sysslomannen utgår i enlighet med fastställd stat. Han åt- Syssloman* avlönin njuter ock årlig semester i den omfattning, som i samband med statens faststäl9Samtli a lande eller annorledes bestämmes, och är skyldig begagna sig härav. Tjänstledighet &beviljas honom av direktionen, som tillika förordnar vikarie såväl under semester som under tjänstledighet. Vid efter anställandet förvärvad sjukdom eller ådragen skada äger sysslomannen åtnjuta enahanda rätt som i § 33 mom. 3 medgivits vissa vid sjukhus anställda läkare.

112 § 48. SussUmansSysslomannen har att under direktionens förmanskap och styresmannens X*!*£ överinseende handhava sjukhusets ekonomiska förvaltning och därmed i s a m M n omfattning^ s t ående angelägenheter ävensom a t t under styresmannens förmanskap oversamtiiga. v a k a ordningen inom sjukhuset, mathållningen och personalen I a l l t . s o m rör sjukhusets angelägenheter och t.ll sysslomannens befattning kan hänföras, ahggei honom att lämna styresmannen behörigt biträde. Sjukhusets sjukvärds- och ekonomipersonal är skyldig sysslomannen hörsamhet i allt vad till tjänsten hör. 49. q..BstinnuinSysslomannen åligger ,. InsåHgi f a t t på tid, som av direktionen bestämmes, vara a sysslomannens expedi.CtUga.

t,0nSrU

2 1 ) a t t ' T ^ n f i g h e t med direktionens föreskrifter uppbära och redovisa sjukhuset tillkommande medel samt, mot vederbörliga kvittenser, bestrida sjukhusets U gl

3) att ansvara för sjukhusets bokföring, varvid skola föras a) kassabok,

vilka'böcker ma, då så prövas lämpligt, i samma räkenskapsbok förenas, c) rulla över alla å sjukhuset intagna, med anteckning för varje person av hans hemort, stånd och ålder samt dag för inskrivning vid och avgång frän sjukhuset jämte avräkning angående debiterade, inbetalta och balanserade legosangsaverifter ävensom annan sjukhuset tillkommande ersättning, d) diarium över intagna och utskrivna sjuka ävensom over samtliga utspisade matportioner, e) inventariebok, f) de böcker i övrigt, vilka av vederbörande bestammas. Kassabok skall avslutas med den sista dagen i varje manad och av kassakontrollanten bestyrkt, vid näst inträffande direktionssammanträde for ^rektionen uppvisas. Avräkning i rulla sker månadsvis samt när någon frän sjukhuset utskidves Räkenskaperna avslutas med kalenderår och överlämnas till direktionen före den 15 februari påföljandet året; 4) att där direktionen ej annorlunda föreskriver, mottaga och öppna alla till sjukhuset eller direktionen ankommande försändelser; att öyer alla handlingar, som kunna påkalla någon direktionens eller styresmannens atgard, fora diarium med register oeh att delgiva styresmannen dessa handlingar; 5 att där ei direktionen annorlunda beslutat, vid dess sammanträden fora protokoll, uppsätta och kontrasignera alla av direktionen beslutade skrivelser och andra expeditioner samt för deras expedierande ansvara, ävensom att forvara kopior av alla från direktionen utgående expeditioner; P 6) att hålla förteckning över och förvara alla de sjukhuset tillhörande forfattningar, arkivalier, ritningar och andra handlingar, om vilka icke ar annorlunda förmanat, samt att endast med styresmannens medgivande och da mot kvittens utlåna till arkivet hörande handling; ^wv™*™ 7) att, innan kontrakt angående mathållning eller leverans av förbruknings-

113 artiklar vid sjukhuset upphör att gälla, sådant hos direktionen i god tid tillkännagiva; ° ati enli t . ?). \ ? direktionens föreskrifter mottaga och kontrollera leveranser till sjukhuset med skyldighet att vid anmärkning mot beskaffenheten av levererad vara ofördröjligen anmäla sådant till styresmannen; 9) att hava noggrann tillsyn över sjukhusets byggnader, inventarier och utredningspersedlar samt, då något därav märkes tarva förbättring, därom genast göra anmälan ho3 styresmannen; 10) att, när någon å sjukhuset intages, övervaka fullgörandet av de i 8 14 mom. 1, 2 och 4 meddelade bestämmelserna, samt att, när utlänning, som icke har stadigvarande hemvist här i riket, intages å sjukhuset och vid intagandet icke ledsagas av anhörig eller person, som åtager sig att underrätta den sjukes anhöriga om intagandet, draga försorg därom, att underrättelse om intagandet översändes till den sjukes hemvist, därest detsamma är känt, och eljest till vederbörande lands närmast belägna konsulat, dock under förutsättning, att den sjukes medgivande till dylik underrättelses avlåtande såvitt möjligt förut inhämtats; 11) att emot kvitto mottaga och på betryggande sätt för den sjukes räkning torvara dennes medförda penningar och värdesaker ävensom tillse, att den sjukes övriga medhavda tillhörigheter ordentligt förvaras; 12) att, när någon å sjukhuset intagen där avlidit, ofördröjligen underrätta den dödes anhöriga om dödsfallet samt till vederbörande pastorsämbete överlämna dödsbevis; 13) att biträda direktionen vid övervakande av att sjukhuset tillhörande försäkrings-, säkerhets- och värdehandlingar icke förlora i värde eller upphöra att vara gällande ävensom av att sjukhuset på grund av kontrakt, gåvobrev, testamenten eller andra handlingar tillkommande rättigheter tillvaratagas. Honom åligger ock att biträda vid den granskning av dessa handlingar, som jämlikt 8 22 åligger direktionen. Dessa handlingar skola av sysslomannen förtecknas i därför upprättad liggare; samt 14) att uti konkurs, där sjukhuset äger fordran, bevaka fordringsbeloppet. § 50. En gång årligen skall besiktning å sjukhusets byggnader och brandskydds- Årsbesiktanorcinmgar verkställas av sysslomannen med biträde av en eller flera utav direkning. tionen utsedda sakkunniga samt i närvaro av styresmannen och en annan ledamot Samtliga, av direktionen. Likaledes en gång varje år skall sysslomannen i närvaro av styresmannen och en annan ledamot av direktionen anställa besiktning å sjukhusets inventarier och utredningspersedlar, varvid det, som är obrukbart, skall utmönstras. Dessa besiktningar utföras på tid, som av direktionen bestämmes. Instrumenten över desamma jämte därav föranledda förslag, uppgjorda av sysslomannen i samrad med ovannämnda direktionsledamöter, skola av sysslomannen avlämnas vid närmast följande direktionssammanträde och biläggas direktionens oö protokoll. § 51. . Mom, 1. Alla räntor, arrenden, utlånta medel eller andra dylika fordringar, Uppbörd och som icke senast a förfallodag betalas eller med vilkas erläggande ej direktionen indrivning av meddelat anstånd, skola ofördröjligen av sysslomannen utsökas ford16-212420.

rm ar V Samtliga.

114 Mom. 2. I samband med den ur rullan verkställda avräkning, som enligt § 49 punkt 3 skall månadsvis eller vid utskrivning från sjukhuset verkställas, skall sysslomannen omedelbart tillställa vederbörande räkning eller räkningsbesked; dock må med sådan åtgärd anstå, därest sjuk, som över månadsskifte å sjukhuset kvarbliver, vårdats därstädes under kortare tid än en halv månad. Har i de fall, där förskottsbetalning icke erlagts, den sjukhuset jämlikt avräkningen tillkommande fordran icke likviderats inom trettio dagar från räkningens datum, skall sysslomannen, därest ej direktionen annorlunda förordnat, omedelbart genom vidtagande av laga åtgärder indriva densamma. Sysslomannen åligger därjämte tillse, att, där förskottsbetalning erlagts, denna i god tid förnyas eller a t t på annat sätt säkerhet för vårdavgiftens erläggande ställes. Försummar sysslomannen något av vad honom enligt detta moment åligger, skall han stå i betalningsansvar för den förlust, som kan genom försummelsen uppstå. Mom. 3. Vid varje direktionssammanträde skall sysslomannen avlämna förteckning å de medel, för vilkas utfående laga åtgärd enligt mom. 1 och 2 blivit sedan nästföregående sammanträde vidtagen. § 52. Besiktning Vid sjukhus, som äger hemman, jordar eller andra lägenheter utarrenderade, av fastighet, bör sysslomannen vart femte år eller oftare, där omständigheterna sådant påkalla, Samtliga. mer\ biträde av tvenne sakkunniga män anställa besiktning å dessa lägenheter samt till direktionen inlämna därvid fört protokoll. I god tid, innan sådan lägenhet bliver till nytt arrende ledig, åligger det sysslomannen att därom hos direktionen göra anmälan. § 53. Åtgärder vid Då sjuk avlidit eller eljest bör från sjukhuset avhämtas, skall sysslomannen dödsfall ochf\åYOm underrätta den person eller myndighet, som har att taga befattning med utskrivning. a v n ämtningen, samt, där sådant underlåtes, på vederbörandes bekostnad vidtaga Samtliga. d e åtgärder, som direktionen må hava för dylika fall föreskrivit eller till vilka omständigheterna eljest kunna föranleda; börande sysslomannen jämväl, där så finnes nödigt, ombesörja aA7liden sjuks begravning och taga hans kvarlåtenskap i förvar, till dess därom kan i laga ordning förfogas. § 54. Allmän beFör övrigt ställe sig sysslomannen till efterrättelse vad direktionen honom stämmelse. j tjänsten anbefaller. Samtliga,

6.

Om övrig sjukhuspersonal.

§ 55. Anställande Sjukvårdspersonal antages och entledigas av läkaren, dock med skyldighet av sjukhus- för fenne att vid nästkommande direktionssammanträde därom göra anmälan. personal. Kontorspersonal samt ekonomipersonal så ock annan därmed jämförlig, vid Samtliga. s j u k n u s e t a n s t ä l l d personal antages och entledigas av direktionen eller den, åt vilken direktionen överlämnat befogenhet därtill.

115 § ö6. Den vid sjukhuset anställda sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden stå Sjukvårdsunder medicinalstyrelsens överinseende, och skall personalen vara så talrik och Pe)'sonalens hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet kan beredas densamma, hållanden Sjukvårdspersonalen skall åtnjuta årlig semester. m. m. o Kn

Samtliga.

Där befattning för prästman finnes vid sjukhuset inrättad, antages och Prästman. entledigas dylik prästman av direktionen. Samtliga. Honom åligger 1. att i enlighet med vad mellan honom och direktionen överenskommits besörja gudstjänst och andaktsstunder å sjukhuset; 2. att, i enlighet med vad därom må vara föreskrivet, å sjukhuset föra födelse- och dopbok samt död- och begravningsbok ävensom att till vederbörande meddela utdrag ur dessa böcker; och 3. att i övrigt å sjukhuset tillhandagå med A7ad till hans ämbete hör. § 58. Avlöning till tjänstemän och övrig personal utgår vid kommunalt sjukhus Avlöning. enligt stat, som efter förslag av direktionen fastställes av landstinget eller veder- Samtliga, börande kommunal myndighet. Finnes vid sådant sjukhus, som drives av landsting, ändring i den fastställda lönestaten nödig och kan ej lämpligen landstingets sammanträde avA7aktas, ankommer på sjukvårdsnämnden att i ämnet fatta beslut, som länder till efterrättelse, intill dess frågan blivit av landstinget prövad. § 59. Mom. 1. Vid efter anställandet förvärvad sjukdom eller ådragen skada Förmåner äger sjukvårds- och ekonomipersonal att åtnjuta enahanda rätt, som här ovan {vidsjukdom. § 33 mom. 3 medgivits A7issa vid sjukhus anställda läkare. Pensionerim M.om. 2. När person, tillhörande dylik personal, efter längre tids oförvitlig J; Samtli a tjänstgöring på grund av sjukdom eller ålder nödgas lämna sin befattning, bör S genom direktionens försorg pension eller understöd honom beredas, och äger direktionen att för sådant ändamål hos landstinget eller vederbörande kommunalmyndighet göra framställning i ämnet. § 60. I övrigt ställe sig tjänstemän och övrig personal till efterrättelse tjänsten Allmän beberörande allmänna författningar samt av direktionen utfärdade instruktioner, stämmelse. så ock vad av styresmannen eller den hans befogenhet företräder i tjänsten ålägges. Samtliga. I V KAP. Om offentliga, icke kommunala sjukhus. § 61. För offentligt, icke kommunalt sjukhus skall, i den mån icke föreskrifter Allmänna finnas uti sådana särskilda bestämmelser, som jämlikt § 7 mom. 4 må vara för JÄJJ?"

116 sjukhuset utfärdade, i tillämpliga delar gälla vad i I I I kap. är om kommunala sjukhus stadgat, med iakttagande av nedan angivna särskilda föreskrifter. § G'2.

Anläggning. < Därest den, som önskar låta uppföra eller driva offentligt icke kommunalt sjukhus, hos medicinalstyrelsen begär godkännande av ritningar och plan i övrigt för sjukhuset, har sagda styrelse att i ärendet föranstalta sådant granskningsförfarande, som i § 10 sägs, ävensom att därutöver i tillämpliga delar iakttaga föreskrifterna uti §§ 10 och 12. Vad här föreskrivits skall gälla jämväl i fråga om avsevärd om- eller tillbyggnad av förut befintligt dylikt sjukhus. 9 63. Sjukas I fråga om intagning av sjuka å offentligt, icke kommunalt sjukhus ävenintagnmg. s o m härvid erforderliga ansvarsförbindelser och övriga handlingar har sjukhusets direktion att fastställa ordning, varvid i tillämpliga delar böra följas föreskrifterna i §§ 13 och 14. § 64. Legosängs- _ Ersättning för vård å offentligt, icke kommunalt sjukhus må icke begäras avgift, till högre belopp, än som överensstämmer med en av direktionen för en tid för varje gång av minst ett år fastställd taxa, och skall ett exemplar av denna hållas å sjukhuset tillgängligt samt ett insändas till medicinalstyrelsen. § 65. Direktion. ^ Den, som driA7er offentligt, icke kommunalt sjukhus, har att upprätta och Kungl. Maj:ts prövning underställa förslag i fråga om antalet ledamöter i direktionen och på det sätt, på vilket de skola utses. § 66. Revision. _ Beträffande granskning av räkenskaperna vid offentligt, icke kommunalt sjukhus skall iakttagas vad genom allmän författning eller till följd av särskilt meddelade föreskrifter må vara stadgat. § 67. Läkares utPå Kungl. Maj:t ankommer att bestämma, om och i vad mån de i §§ 29 nammng. ^ 39 g i v n a bestämmelserna skola vara tillämpliga jämväl på visst offentligt, icke kommunalt sjukhus.

Avlöning.

§ 68. _ Avlöning till tjänstemän och övrig personal vid offentligt, icke kommunalt sjukhus skall bestämmas genom mellan A^ederbörande parter träffat avtal.

117 V KAP. Om enskilda sjukhus. § 69. Legitimerad läkare, som ämnar inrätta enskilt sjukhus, skall därom göra Av läkare anmälan hos medicinalstyrelsen och vederbörande förste provinsialläkare. inrättat Ar dylikt sjukhus avsett att drivas av två eller flera läkare gemensamt, sjukhus. skall en av läkarna uppgivas såsom föreståndare för sjukhuset med befogenhet att å dess vägnar inför medicinalstyrelsen och andra myndigheter tala och svara. § 70.

Vill annan än legitimerad läkare inrätta enskilt sjukhus, åligger honom Av annan än att därom hos medicinalstyrelsen och vederbörande förste provinsialläkare göra läkare anmälan med uppgift tillika på för sjukhuset antagen legitimerad läkare, som inrättat 9 ukhm skall öva tillsyn över sjukhusets verksamhet och anordningarna för de sjukas 3 behandling. Upphör denne läkare med sin befattning vid sjukhuset, skall ofördröjligen annan legitimerad läkare för sjukhuset antagas och hos medicinalstyrelsen anmälas. Där anmälan, som nu är sagd, göres av bolag, förening eller stiftelse, skall tillika hos medicinalstyrelsen företes erforderligt utdrag av för bolaget, föreningen eller stiftelsen gällande ordning eller stadgar ävensom uppgivas viss person, som förestår sjukhuset samt å dess vägnar äger hos medicinalstyrelsen och andra myndigheter tala och svara. § 71. Viå enskilt sjukhus skall i enlighet med därom av medicinalstyrelsen ut- Journal och färdade bestämmelser föras journal över å sjukhuset intagna sjuka, årsberättelsc Inom mars månads utgång skall sjukhusets föreståndare varje år till vederbörande förste provinsialläkare avgiva till medicinalstyrelsen ställd berättelse om sjukhusets verksamhet under näst föregående år, enligt formulär, som av styrelsen iästställes. Beträffande sjukhus, som avses i § 70, skall berättelsens riktighet och fullständighet vara av den i paragrafen omförmälde läkaren bestyrkt. § 72.

Enskilt sjukhus står under inseende av vederbörande förste provinsialläkare, som äger att för sådant ändamål därstädes verkställa besiktning. Det åligger ifrågavarande läkare ej mindre att i föreskriven årsberättelse lämna uppgift på inom distriktet befintliga enskilda sjukhus än även att, därest behörig sjukvård uppenbarligen vid sjukhuset åsidosattes eller sjukhuset i övrigt ej kan anses tillfredsställande anordnat för det för detsamma angivna ändamålet, hos medicinalstyrelsen eller annan vederbörlig ämbetsmyndighet påkalla den åtgärd, som för rättelses vinnande anses erforderlig.

Tillsyn.

118 AuktorisaMom. 1. Medicinalstyrelsen må, därest styrelsen så prövar lämpligt, efter tion av vederbörandes därom gjorda ansökan utfärda bevis för visst sjukhus såsom auktosjukhus. r i s e r a t . Beträffande sjukhus, som i § 70 avses, skall styrelsen därvid tillika utfärda förordnande för den vid sjukhuset anställde läkaren. I fråga om sjukhus, som i § 69 avses, skall i beviset uppgivas namn på läkare, som förestår detsamma. Mom. 2. Bevis, som i mom. 1 omförmäles, utfärdas, efter föregången besiktning, för en tid för varje gång av högst fem år och kan när som helst av medicinalstyrelsen återkallas. Före förlängning av bevisets giltighetstid skall ny besiktning ske. Därest bevis utfärdats, skall detsamma hållas å sjukhuset tillgängligt. § 74. Särskilda Vid auktoriserat sjukhus skall, utöver vad i §§ 69—72 stadgas, iakttagas bestämmel- följande: ser för aukj Sjukhusets innehaA7are skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse cie sjukhus. anvisningar, som i samband med bevisets utfärdande eller under tiden för dess giltighet till sjukvårdens befrämjande lämnas av medicinalstyrelsen eller dess ombud eller förste provinsialläkaren. 2. Sjukvårdspersonalen skall, i den omfattning medicinalstyrelsen bestämmer, innehava erforderlig utbildning. 3. Ersättning för vård å sjukhuset skall utgå efter å sjukhuset tillgänglig taxa, varav jämväl ett exemplar skall insändas till medicinalstyrelsen. § 75. De i §§ 69—74 meddelade bestämmelserna skola icke äga tillämpning, där det antal sjukplatser, för vilka sjukhuset är avsett, understiger 6, och må medicinalstyrelsen, efter därom gjord framställning, från tillämpning av nämnda paragrafer kunna befria även sådana enskilda sjukhus, där antalet sjukplatser uppgår till 6 men understiger 12. § 76. AnsvarsMom. 1. För uraktlåtenhet bestämmel]_. a t t göra anmälanden, som i §§ 69 och 70 avses, eller ser 2. att föra den i § 71 omförmälda journalen eller att avlämna den i samma paragraf omförmälda berättelsen, eller 3. att, där bevis om auktorisation av enskilt sjukhus utfärdats, hålla detsamma å sjukhuset tillgängligt, bote sjukhusets innehavare eller föreståndare från och med 5 till och med 100 kronor. Mom. 2. Uppgiver innehavare eller föreståndare för enskilt sjukhus utan laga skäl detsamma som auktoriserat, straffes, där ej förfarandet är enligt allmän lag straffbart, med böter från och med 5 till och med 500 kronor. Undantag.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 19 dock att bestämmelser, vilkas tillämpning förutsätta vissa av landsting företagna val, icke träda i kraft förrän dylika val förrättats, vilket skall ske senast...

Motivering till förslaget till allmän sjukhus stadga. Allmän motivering. Då kommittén erhållit i uppdrag att granska bestämmelserna i gällande lasarettstadga och i sammanhang därmed stående författningar, har kommittén givetvis till en början ägnat sin uppmärksamhet åt innehållet av ifrågavarande bestämmelser och särskilt de delar därav, vilka angivits såsom företrädesvis i behov av revision. Kommittén genomgick sålunda under första tiden av sitt arbete de författningar, med vilka kommittén enligt sitt uppdrag ägde taga befattning, samt uppgjorde förberedande förslag till revision av vissa delar av desamma. Under arbetet härmed blev det emellertid för kommittén snart nog tydligt, att dess uppdrag för sin lösning förutsatte ett arbete av vida större omfång, än som från början beräknats. De kommittén närmast förelagda uppgifterna att åstadkomma en omarbetning av reglerna om läkarnes vid lasaretten anställande och åligganden m. m. befunnos — hur betydelsefulla de än i sig själva voro — allenast utgöra en del av en vida mer omfattande uppgift: att åvägabringa en sådan omarbetning av lasarettsstadgan, som förde densamma i nivå med sjukhusväsendets nuvarande ståndpunkt och närmaste behov. Den hastiga utveckling, som sedan den nu gällande lasarettsstadgans tillkomst år 1901 ägt rum pa ifrågavarande område, hade nämligen icke allenast framkallat behov av vissa sa att säo-a tekniska förbättringar av författningarnas detaljer utan även fort i torgrunden åtskilliga frågor av mera allmän räckvidd, vilka i detta sammanhang ?cke kunde förbigås utan försök till lösning. Några av sålunda åsyftade frågor må i korthet påpekas. Till en början hade den ökade omfattningen av landstingens sjukvardande verksamhet låtit behovet av nya förvaltningsformer på ifrågavarande område alltmera framträda. Hittills har som bekant förvaltningen av det landstingen underunderlvdande sjukvårdsväsendet endast delvis blivit reglerad av allmänna författningar, såsom t. ex. ifråga om epidemisjukvården, barnmorskeväsendet samt vissa sjukhus, nämligen lasarett, sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter. Beträffande förvaltningen av övrig utav landstingen bekostad sjukvård eller av sådana dem underlydande sjukhus, vilka icke kunna hänföras till de uppräknade, finnas däremot icke några allmänna bestämmelser utfärdade. Att under sådana förhållanden behov skulle föreligga av legala organ, vilka hade att å landstingens vägnar taga befattning med sistnämnda del av sjukvårdsväsendet eller med andra sjukhus än de nyss angivna, blev kommittén uppenbart. Men även ifråga om

120 lasaretten, sjukstugorna och tuberkulossjukvårdsanstalterna torde de nuA*arande förvaltningsformerna kunna sägas ur vissa synpunkter icke vara tillfredställande. Vid tiden för nu gällande lasarettsstadgas tillkomst hade nämligen det offentliga sjukvårdsväsendet ännu icke nått en utveckling, som påkallade landstingens mera direkta handledning och inseende över detsamma. Enligt nu gällande författningar på detta område hava därför landstingen, ehuru de stå det ekonomiska ansvaret, icke tillerkänts något direkt inflytande ifråga om uppräknade slag aA7 dem underlydande sjukhus. Författningsenligt kunna landstingen utöva bestämmanderätt över dessa sjukhus huvudsakligen endast så till vida, som de dels bevilja anslag och sålunda fastställa den ekonomiska ramen för deras Arerksamhet och dels utse ledamöter i deras direktioner. Den direkta förvaltningen tillkommer däremot direktionerna, vilka, såsom förtätningarna uttrycka det, äga att »med iakttagande aA7 bestämmelserna i denna stadga och gällande författningar i övrigt — — — utfärda och till efterlevnad påbjuda de särskilda föreskrifter, som A7id sjukhuset må finnas nödiga för betryggande av detsammas ändamålsenliga skötsel och förvaltning.» I samma mån landstingens sjukhus fått en allt större samhällelig betydelse och tagit i anspråk allt större anslagsbelopp, har således önskvärdheten av att landstingen kunde beredas ett mera direkt inflytande på deras skötsel och förvaltning alltmer framträtt. Detta önskemål synes emellertid, då ju landstingen äro samlade endast under en kort tid av året, icke kunna tillgodoses ))å annat sätt än genom tillskapandet av en särskild institution, som å vederbörande landstings A7ägnar utöA7ar dess beslutanderätt i det året om fortlöpande förvaltningsarbetet, E n sådan särskild institution har emellertid också av andra skäl befunnits erforderlig. E t t av dessa skäl är behovet aA7 ett organ för det samarbete, som särskilt på det ekonomiska området lämpligen kan och bör äga rum mellan landstinget underlydande sjukhus. För handläggning av gemensamma förAraltningsärenden, ordnandet av enhetlig bokföring, mellan landstingets sammanträden eventuellt påkallad anställning av ytterligare personal eller reglering av personalens a Avlöningsförhållanden, för ombesörjande av gemensamma uppköp och dylikt kan tydligen en för sjukhusen gemensam myndighet icke undvaras. Angelägenheten av att söka tillgodose behovet av organ, vilka äga taga befattning med ovan angivna uppgifter, har på flera sätt kommit till synes och även tagit sig uttryck inom riksdagen. Vid 1919 års riksdag väcktes sålunda inom båda kamrarna motioner om en genomgripande revision av lasarettsstadgan och tuberkulossjukhusstadgan samt andra författningar, vilka reglerade skötseln och förvaltningen av under landstingen stående sjukA*årdsanstalter, i syfte att tillförsäkra landstingen ett aArgörande inflytande på dessa sjukvårdsanstalters förvaltning. Motionen bifölls i andra kammaren men blev i första kammaren vid omröstning avslagen. För sin del har emellertid kommittén funnit nödvändigheten av att i omförmälda syfte modernisera hithörande författningar med all tydlighet framgå därav, att landstingen pä sina håll redan utan direkt stöd av lagstiftningen sett sig nödsakade att för ifrågavarande ändamål inrätta sjukvårdsnämnder, centralupphandlingsnämnder eller därmed jämförliga institutioner. Kommittén har sålunda sökt en lösning av nyss omförmälda frågor och framlägger densamma i sitt förslag om en landstingets sjukvårdsnämnd, i samband varmed också vissa förändringar av direktionernas sammansättning och befogenhet föreslagits. Detaljerna av dessa förslag lämnas i detta sammanhang åsido; redogö-

121 re se darfor lämnas i specialmotivering till § 3. Endast det vill kommittén i t l S a m T a n h r ° % a f r a ' , a t t S ä n d n i n g kan tänkas bliva rest - oTh i verk igheten också framförts - därom, att en på detta sätt anordnad institution icke 1 f™ M ^ f 8 * självständig ställning, särskilt vad beträffa? a v d e n s a m ! o f f r i n " " Mot d e t t ^ v i U k^ ^ o m f ö r a n d e erfordra avsevärda ekonomiska uppottrmgai. Mot detta vill kommittén erinra, a t t institutionen i fråsa faktiskt redan i åtskilliga landstingsområden tillämpas, utan att någon s å d ^ o l a * e n h e t r « ™ «& t s ' ™ a * » « t a v a uppstått. &ågra landsting g havanämligen°redan nu funnit bastå sattet för handhavande av dess sjukvårdsangelä^enheter b e s t H anordnandet av en särskild sjukvårdsnämnd, vilkens ål iggandenlh^befogenhet v i s s e m t t é n t ä n Ä oTh l ^ ^ f ^ ' ^e» ^ i Tlio motsvara Ä o £ S Ii ^ i g , 7 a d S ° m finnes a n " l v e t u t i ifrågavarande § 3, men dock i väsentliga delar därmed överensstämmer. Den erfarenhet, som vunnits angående dessa redan befint hga sjukvårdsnämnders verksamhet, har som nämnt icke unn cke U visat någon sådan befarad olägenhet. PP" V, -52 a i l n a n , a l l m - l n f r å g a i n n e f a t t a s i kommitténs förslag till sjuJcvärdsnJan Kommittén har funnit av synnerligen vikt att, såvitt det genom f S X S e sammelser later sig göra söka skapa garantier för att utvecklingen av lan dstmgens sjukvårds väsende måtte ske planmässigt och så litet som möilifft oåverl t Z ° h l a 1 f + t r f S ! f . m e d tiUftHiga impulser, för sådant to£SÄ^SJSt£ a S Ä H l l a n d s t l n ^ n b ö . r * efter en omsorgsfull förberedande utredning fast s alla huvuddragen av den vidare utveckling, som kan förutsättas å ifråUvSrande b S 3 S t ° h S ^ Ä J S S E t T * ! 1 ^ ? t l d t f ^ å V T , l ä m * n k a n överskådaös Sedan vnvi \ f a u i ± 5 s t s Jf l l t s J. e n s- k- sjnkvårdsplan, skulle landstinget visserligen vara oförhindrat att avvika från planen men dock så till vida bundit av den b lut m d v k a v v i k e l s e i c k e fin e f a t t a rberedande i r , utredning f °som l planens fastställande. S s ^ a n lika noggrann vid *og rann förlor ö

E t t tredje spörsmål av allmän betydelse utgör den viktiga frågan huruvida icke genom ändrade bestämmelser någonting k a n ^ ö r a s för att i vi?sa avseenden ordna den av landstingen bekostade sjukvården under enklare f o r m e T ä n h i l m " Även i denna del har kommittén funnit sig böra förorda vissa ändringar a V n n gällande bestämmelser, i huvudsak åsyftande 6 att möjliggöra en raluSöveriång me an mindre och större sjukhus (sjukstugor och lasa?ett) än vad f" n är äUef få

l829

ltténS

n?om 3

^ *detta

^

aVSe6nde

lämnas

* specialmotiveidngen

t v d l i o . t S k a H l e f i ! m e l i l e r t | d a j l a d e S S a , f ö r a n d r i n g a r genomföras, var det utan vidare tydligt, a t t de icke kunde anordnas under form av en revision av visst antal paragrafer i den nu gällande lassarettsstadgan, eventuellt i förening med n ^ a m e ? Ä ^ f r T S a i ? m a ftad^as r™- Kommittén fann sig g såhinda iSke S J f f ? b a r e t t e n och sjukstugorna kunna sätta en ny lapp på det gamla s Ä l ^ i cirJt TdVändlgt a t t s k H v a e n n ^ S t a d ^ a ' inneh^lande nyga be 3 f l 1 d e . . a v s e e n d « ; . . s o m nyss angivits såsom erforderliga, samt dessutom Z

^

^

^

l

^

S

^

tillägg till nu gällande b g e s t ä m m e l s e r Ä

rifrpn LlÄl^ 7 i Wev dock tydligt, om den vsålunda fattade uppg S att, även å k eenaast ndast -*ara vara en e°n lösning Snir n / fhälften , frSlag F ^ d ä r a kräves ™ d * Nu framläggas, till av' vadTi *verkligheten crälmndp forfattningar ifråga om de offentliga sjukhusen, således icke enbart la^ds^rngens! 16—212420.

122 a r o __ bortsett från dels de militära sjukhusen, om vilka givetvis icke i detta sammanhang är fråga, dels ock vårdanstalter för sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka, med vilka anstalter kommittén icke ägt taga befattning — fördelade i huvudsak på fem författningar, nämligen dels lasaretts- och sjukstugestadgorna av den 18 oktober 1901 (S. F . S. n:r 83 och 84) dels ock tuberkulossjukhusstadgan och tuberkulossjukstugustadgan av den 17 december 1915 (S. F . S. n:r 613 och 614), dels ock slutligen epidemilagen av den 19 juni 1919 (S. F . S. n:r 443). Anledning till att lagstiftningen till en början kommit att begränsas till lasaretten och sjukstugorna, har givetvis varit den, att dessa vid tiden för förstnämnda stadgors tillkomst utgjorde de viktigaste sjukhustyperna. I den mån sedermera antalet av tuberkulossjukvårdsanstalter tillväxt har behovet av en lagstiftning, omfattande även dessa, alltmer gjort sig gällande. m Vad så beträffar epidemisjukhusen, finnes för det närvarande icke lör dem utfärdade några sammanfattade allmänna bestämmelser i samma mening som de föreskrifter, vilka genom särskilda stadgor för närvarande gälla för t. ex. lasarett och tuberkulossjukhus. Detta måste givetvis anses i flera avseenden vara en brist. Kommittén har därför undersökt, huruvida icke bestämmelser angående epidemisjukhusen skulle kunna inordnas under den allmänna sjukhusstadga, vartill kommittén nu utarbetat förslag. Därvid har befunnits, att detta så mycket lättare låter sig göra, som epidemivården, vilken förut ålegat vederbörande kommuner att ombesörja, genom epidemilagen den 19 juni 1919 blivit såsom en skyldighet tillagd landstingen. Det har således synts kommittén icke blott möjligt utan även synnerligen lämpligt, att också epidemisjukhusen hänföras till de anstalter, vilka i nu avsedda sjukhusstadga omnämnas såsom drivna av landsting och för vilkas förvaltning m. m. stadgan innehåller föreskifter. Angående härav föranledda ändringar uti epidemilagen — vilken naturligtvis i övrigt skulle lämnas orubbad — ämnar kommittén i annat sammanhang avgiva förslag med tillhörande motivering E t t antal sjukhus av olika typer, i det närmaste jämförbara med de förutnämnda, har uppstått, vilkas verksamhet icke är underkastad några i författningsväg utfärdade allmänna bestämmelser. Då kommittén nu enligt det föregående gått att utarbeta nya bestämmelser för de sjukhus, som inrymmas under de i det föregående uppräknade stadgorna, har givetvis fråga uppstått, huruvida lagstiftningen för framtiden bör begränsas att omfatta allenast de förut omförmälda sjukhustyperna. Enligt kommitténs mening skulle från varken det allmännas eller sjukhusens synpunkt sådant befinnas lämpligt. Kommittén utvecklar i specialmotiveringen till I I kap. närmare skälen för denna sin åsikt och vill i detta sammanhang allenast uttala, att, därest icke frågan om lagstiftning för andra sjukhus än de förut uppräknade i detta sammanhang löstes, det endast skulle vara en tidsfråga, när särskilda specialstadgor, i det närmaste jämförliga med de nu befintliga, skulle bliva erforderliga. Uppkomsten av dylika stadgor, vid sidan av förut gällande stadgor och med giltighet för allenast vissa slag av sjukhustyper, skulle åter framkalla behovet av översiktliga och enhetliga bestämmelser på ifrågavarande område. Därest en ny sjukhusen berörande lagstiftning skall under någon avsevärd tid kunna behålla sin giltighet, synes därför nödvändigt, att dess omfattning icke begränsas att avse allenast lasaretten, sjukstugorna, tuberkulossjukvårdsanstalterna och epidemisjukhusen utan utsträckes till alla därmed jämförbara offentliga sjukhus. I överensstämmelse med nyss antydda åsikt om önskvärdheten av enhetliga

123 bestämmelser har kommittén ansett lämpligt att i en enda stadga sammanföra de bestämmelser angående offentliga sjukhus, vilka kommittén ansett böra för dessa uppställas. Det kunde emellertid i allt fall ifrågasättas, huruvida icke även med detta tillvägagångssätt läte förena sig att i denna gemensamma stadga upptaga underavdelningar, var och en motsA7arande hittillsvarande lasarettsstadgan, tuberkulossjukhusstadgan o. s. v. Något direkt hinder härför föreligger visserligen icke, men tillämpandet av en sådan princip — varigenom för övrigt det angivna kravet på enhetlighet skulle väl mycket beskäras —• skulle fört med sig ett onödigt upprepande av en mångfald bestämmelser, gemensamma för alla dessa särskilda slag av sjukvårdsanstaiter. Den indelninsgrund åter (kommunala sjukhus, offentliga icke kommunala sjukhus), som kommittén använt, möjliggör, att upprepandet av gemensamma bestämmelser eller hänvisningar till sådana kunnat högst väsentligt inskränkas. Slutligen uppstod ock för kommittén den frågan, huruvida de enskilda sjukhusen borde för framtiden så fullständigt förbigås i lagstiftningen som hittills varit fallet. A t t det vore av högsta vikt att icke genom onödiga bestämmelser förkväva eller hämma deras gagneliga verksamhet, stod för kommittén klart, men ä andra sidan syntes det allmännas intresse påkalla, att föreskrifter meddelades dels för att åt deras tillvaro giva åtminstone så mycken offentlighet, som A*ad i vanlig näringsidkan är fallet, dels ock för a t t möjliggöra den ringa tillsyn, som jämväl enligt nu gällande regler förutsattes anordnad från myndigheternas sida. Kom så därtill, att det icke syntes uteslutet att genom vissa legala bestämmelser giva en ytterligare impuls från statsmakternas sida för att befrämja uppkomsten av fullgoda enskilda sjukhus, så ansåg sig kommittén icke böra underlåta att föreslå vissa kortfattade bestämmelser jämväl för de enskilda sjukhusen. Med denna sista utvidgning hade kommittén lagt programmet för en allmän sjukhusstadga med giltighet för alla offentliga och enskilda sjukhus med förutnämnda undantag, framför sig. Den motivering, som förslaget till bestämmelser i denna stadga påkallar, har kommittén ansett sig böra anföra i samband med de särskilda paragraferna; och kommittén övergår nu därför till denna motivering. I

KAP.

Inledning. Kommitténs uppgift har sålunda varit inriktad på att avfatta förslag till en allmän sjukhusstadga, men denna uppgift har enligt det föregående icke kunnat lösas utan ett ingående på vissa landstingen vidkommande organisationsfrågor, vilka i detta kapitel beröras i förslagen till sjukvårdsnämnd och sjukvårdsplan. Vid upprättande av förslag i dessa avseenden har det emellertid icke varit kommittén möjligt a t t begränsa sitt ämne till allenast sjukhusen. Sjukvårdsnämndens uppgift borde nämligen enligt kommitténs mening icke inskränkas till allenast landstingens sjukhus, utan omfatta landstingens sjukvårdande verksamhet^ i dess helhet, och likaledes borde sjukvårdsplanen, därest densamma skulle bliva till avsedd nytta, enligt kommitténs mening hava samma omfattning. Kommittén har därför i dessa delar varit tvungen ingå på frågor, som visserligen stå i omedelbart samband med sjukhusens verksamhet men likväl icke hava sin tillämpning endast på dessa.

124 Vem det tillhör att besörja den sjukvård, som bör genom det allmännas försorg beredas, därom innehålla författningarna endast undantagsvis några bestämmelser. 1 det stora hela har fördelningen av omsorgen och ansvaret för ifrågavarande sjukvårds olika grenar blivit ett resultat av den praktiska utvecklingen. Såsom ' tidigare visats, tenderade, efter landstingens tillkomst, denna utveckling att i ständigt ökad omfattning på dem överflytta ansvaret för anordnandet av en tillfredsställande sjukvård. På senare tid hava emellertid förmärkts ansatser till att därjämte — d. v. s. med bibehållande av nyssnämnda tendens — påfordra, det staten skulle i mer eller mindre utsträckning understödja landstingen vid fullgörandet av ifrågavarande uppgift, något som ock i flera fall genomförts. Fortfarande är således ansvaret för sjukvårdens behöriga tillgodoseende i stort sett delat mellan landstingen och staten. De uppgifter inom det offentliga sjukvårdsväsendet, vilka sedan länge betraktats såsom en uteslutande eller så gott som uteslutande statsangelägenhet, äro uppehållandet av den högsta medicinska myndighetens (sundhetskollegiums och därefter medicinalstyrelsens, vartill kan läggas den på senare tider tillkomna statsmedicinska_ anstaltens) och tjänsteläkarkårens verksamhet samt vidare vården av sinnessjuka och spetälska. Påträffande en del andra åtgärder för meddelande av sjukvård lämnar ock staten, i större eller mindre mån, sin medverkan genom bidrag antingen till A7issa sjukvårdsanstalters uppförande och drift eller ock i annan förra. Så är fallet med t. ex. tuberkulossjukvården, vanförevården, epidemivården, vården av sinnesslöa och epileptiker samt vissa lupussjuka m. fl. och ävenså med allmäm hälso- och sjukA7ård, sjuksköterskeväsendet m'. m. Anmärkas bör kanske, att då staten på detta sätt understödjer vissa förmer av sjukvård, detta visserligen i en del fall, dock icke alla, medför en direkt lättnad i den landstingen så att säga principiellt åliggande skyldigheten att sörja för sjukvården, i det att flera av de verksamheter, vilka här ovan angivits 'såsom statsunderstödda, anordnats från annat håll än av landstingen. Indirekt uppstår emellertid även här i några fall en lättnad för landstingen, enär, då staten på ovannämnda sätt understödjer en sjukvårdsverksamhet, de bidrag, vilka även landstingen därvidlag må hava åtagit sig, kunnat sättas lägre än vad eljest skulle behövts. Detta inträffar bl. a, med avseende å vissa former av tuberkulossjukvård (företrädesvis den å kustsjukhusen meddelade) samt vanförevården, till vilka båda såväl stat som landsting bidraga. Med sålunda omförmälda undantag har alltså omsorgen om den offentliga sjukvården kommit att uppfattas som en förpliktelse för landstingen. _ A t t från dessas sida en sådan förpliktelse både erkänts och uppfyllts, därom vittnar den starka utveckling, det offentliga sjukvårdsA7äsendet allt sedan landstingens tillkomst undergått. Till den höga nivå, sjukvårdsväsendet sålunda uppnått, har emellertid onekligen också bidragit, att landstingens bemödanden för ifrågavarande ändamål frivilligt understötts eller kompletterats av de åtgärder, vilka kommuner eller enskilda i samma syfte A'idtagit. Redan i samband med uppgörandet av förslaget till 1864 års lasarettsstadga uppstod fråga, huruvida icke bestämmelser voro påkallade för att angiva vem skyldigheten att ombesörja den offentliga sjukvården ålåge, och den kommitté, som uppgjorde förslaget 'ifråga, hemställde, med riktig blick för den kommande utvecklingen, :>att på landstinget må ankomma att besluta om länets fördelning i

125 sjukvårdsdistrikt samt anläggande av nya sjukhus eller utvidgning av redan befintligt» (sid. 34—35 i betänkandet). Detta förslag föll emellertid, enär man ansåg sig böra till en början vinna någon erfarenhet beträffande de då nyinrättade landstingens verksamhet, innan en förpliktelse av angiven beskaffenhet kunde läggas på dem. Lasarettstadgekommittén har för sin del funnit önskvärt, att i ett förslag, som avser att genomgripande reglera förhållandena på sjukvårdsväsendets område,' grundläggande bestämmelser uti nu ifrågaA7arande avseende icke saknas. Tillräcklig erfarenhet torde numera hava vunnits för a t t närmare kunna angiva omfånget av rättigheter och skyldigheter ifråga om sjukhusvårdens ordnande; och kommitténs i sådant avseende upprättade förslag innehåller ingenting annat än ett stadfästande av utA7ecklingens resultat. I § 1 fastställes sålunda till en början, att, där ej annorledes är särskilt stadgat, det ankommer på landstingen a t t besörja den sjukvård, som bör genom det allmännas försorg beredas, i den mån densamma icke utgör statsangelägenhet. A t t i detalj^ fastställa gränsen mellan statens och landstingens skyldigheter mot varandra uti ifrågavarande avseende har däremot icke ansetts påkallat eller ens möjligt. Tydligt är emellertid, att i den mån staten omhändertagit sjukvården, landstingens skyldighet att svara för densamma får anses bortfalla; och det torde också_ kunna fastställas, a t t därest icke staten begagnar sin rättighet att själv besörja sjukvård, det skall anses som en skyldighet för landstingen att svara därför, dock med undantag för det fall att genom särskilda författningar omsorgen för någon del av den offentliga sjukvården skulle hava lagts å annat håll, vilket exempelvis är fallet med den sjukvård, som skall beredas å fattigvårdsanstalter intagna personer. Sådan är ock innebörden av stadgandet i första punkten av § 1. Att stat eller landsting omhändertagit att besörja sjukvård bör givetvis icke utgöra hinder för kommuner eller enskilda att uppföra och driva sjukhus eller i övrigt ombesörja sjukvård vare sig med enahanda uppgift som statens eller landstingens motsvarande åtgärder eller med uppgifter som komplettera dessa. A andra sidan bör med en sådan verksamhet följa skyldighet att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som i denna eller andra författningar reglera densamma. Denna kommunernas och de enskildas r ä t t att med iakttagande av gällande bestämmelser uppföra och driva sjukhus eller i övrigt ombesörja sjukvård är fastslagen i andra punkten av mom. 1. § 2. Ändamålet med sjukvårdsplan är, såsom redan tidigare antytts, att, såvitt det genom författningsbestämmelser låter sig göra, söka skapa säkerhet för en på sakkunnig utredning byggd utveckling av det offentliga sjukvårdsväsendet, vilken planmässigt tar hänsyn till hela sjukvårdsområdets behov och så litet som möjligt påverkas^ av lokala intressen eller tillfälliga impulser. Hur eftersträvansvärt detta mål än må synas, har kommittén likväl icke velat föreslå sjukvårdsplanen såsom ett obligatoriskt medel för dess ernående; kommittén har endast velat giva en legal anvisning på densamma såsom en för ifrågavarande ändamål lämplig atgard — sjukvårdsplan »bön fastställas (§ 2 mom. 1, första stycket). Det vore nämligen enligt kommitténs mening förhastat att uti ifrågavarande avseenden binda landstingen A7id ofrånkomliga bestämmelser; andra åtgärder kunna tänkas

126 medföra åtminstone delvis, samma nytta som en sjukvårdsplan, och stundom, S m efter en period av kraftig utveckling, kan behovet därav vara mindre aktuellt a ^ t ^ e s s a t m m a n l i a v i n k o m m i t t é n emellertid erinra därom, att i gällande enidemilao- den 19 juni 1919, § 20, förekommer bestämmelse om uppgörande av >en nian över (epidemi-) sjukvårdens ordnande:. Denna plan, som är obligatorisk, avse? emelertic? endast ordnandet av ifrågavarande sjukvård för den hände se tosamma m L t e meddelas i mera tillfälliga sjukvardslokaler Denna bestämmelse h ä n d i g t kommitténs åsikt fortfarande bibehållas å sm härför givna plats easom framgår av § 2 mom. 2. Vad åter beträffar de i epidemilagen § 18 avsedda s k iatta°epidemisinkhnsen, för vilkas anordnande m. m. någon plan icke fastställts i nämnda lag, k u l l e dessa upptagas i denna enligt § 2 mom. 1 föreslagna sjukvårdsplan där de väl också rättast höra hemma. Härav blir visserligen en toljd I t - d a ' denna senare plan är fakultativ, någon garanti icke föreligger for att plan för dessa fasta epidemisjukhus verkligen kommer till stånd men å andra sidan föreligger u ej heller för dessa sjukhus mer än andra landstingets permanenta sjukvl?dsinrättningar något så starkt behov av plan, att detta skulle motivera en strängare särställning i detta avseende för de fasta epidemisjukhusen en stian aie arsta ^ ^ npprättande kan givetvis tagas av landstinget genom ett dess särskilda beslut; att i författningen påpeka detta har icke ansetts erforderligt. I de flesta fall torde emellertid förslag i detta avseende l*mphgen böra uteå från sjukvårdsnämnden; och för att för varje fall angiva lämpligheten härav amt ställa nämndens befogenhet härutinnan utom allt tvivel J a r detta i förstaset till lydelsen av § 2 mom. 1, andra stycket uttryckligen framhållits felslaget t i 1 M e t a M t t a n d e s k a l l u l l g å , kan endast;i allmänna drag angivas? den närmare "utformningen tillhör praxis. I allmänhet torde planen lämnlieén böra föregås av en undersökning av samtliga för landstinget tillgängliga r e ' i r s e i å sjukvård^väsendets område, det sätt, på vilket de utnyttjas, samt mojl?gheterna att ytterligare tillvarataga desamma. Därefter torde behoven av sjukvfrdsltgärder Inom landstingsområdet i dess helhet böra ö v « ? ^ g j ^ ^ de icke alla kunna tillgodoses, graderas efter sm betydelse Slutligen upptages till behandling frågan på vad sätt samt i vilken ordning och omfattning åtgärder för behovens tillgodoseende kunna vidtagas. Av synnerlig vikt är påtagligen, att ett så betydelsefullt förslag som det ifrågavarande föregås av omsorgsfull utredning. För sådant ändamål h ä r s , , uk^ r d s n ä m n d e n å l a | t s att lämna vederbörande sjukhusdirektioner ävensom sådana Ä f t j X och nämnder, vilka hava att taga Y f ^ ^ t ™ ™ tillfälle " a t t i vederbörliga delar y t t r a sig i ärendet. Enlig 4 ^ r L t a t t tillika förste provinsialläkaren och landshövdingen i länet tillerkänts i att att P mom nämnden deltaga i ärendets handläggning, D ^ j ä m t e star det natariigen nämnden fritt att rådgöra med de auktonteter å vetenskapliga eller andra omS n till vilka nämnden äger tillgång, ävensom att eljest söka det samarbete S m kan anses lämpligt. Särskilt med hänsyn till den samverkan, som enligt a l e n om S m u n a T & u n d numera kan legalt U n a s , har det ansetts böra i författningen påpekas, att nämnden bör, där så finnes lämpligt, samrada med annat ]

S

B

A

S

^ & X ^ å ^ förut nämnts, angiva huvuddragen av vad landstinget anser böra åtgöras för sjukvårdens utveckling under sa läng tid framåt,

127 som lämpligen kan överskådas. Uppmärksamhet bör därvid ägnas icke allenast åt sjukhusen utan jämväl åt landstingets sjukvårdande verksamhet i övrigt. Lämpligt torde i allmänhet vara, att planen uppdelas till en början på två huvudavdelningar, avseende dels sjukhusen dels ock nämnda verksamhet, samt att den förra avdelningen därefter indelas med rubriker med hänsyn till de olika sjukhusens ändamål. Över det upprättade förslaget skall medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas. Under kommitténs överläggningar har ifrågasatts, att jämväl länsstyrelsen borde beredas tillfälle att städse yttra sig däröver liksom över senare enligt § 2 mom. 3 vidtagna ändringar. Kommitténs majoritet har emellertid icke ansett en föreskrift av dylikt innehåll påkallad. Länsstyrelsens yttrande kan nämligen i varje fall, där sä anses behövligt, av medicinalstyrelsen begäras, och genom landshövdingens i länet r ä t t att deltaga i sjukvårdsnämndens överläggningar anser sig kommittén hava tillräckligt ttyggat länsstyrelsens inflytande. I jämförelse med nuvarande förhållanden, då en av landstinget tillsatt kommitté eller annan delegation kan med förbigående av länsstyrelsen .ingiva sitt betänkande direkt till landstinget, torde för varje fall länsstyrelsen uti ifrågavarande avseende beretts en bättre ställning än hittills. Kommittén förväntar sig emellertid, att länsstyrelsens deltagande i behandlingen av sjukvårdsärenden skall bliva mindre behövligt sedan landstinget genom sjukvårdsnämndens inrättande erhållit en permanent, särskilt för ändamålet utsedd delegation, vilken, med hänsyn till sin sammansättning och sin ansvarighet inför landstinget, torde komma att opartiskt och sakkunnigt bereda hithörande frågor. Vid behandlingen inför landstinget kunna givetvis svårigheter uppstå att på alla punkter vinna enighet ifråga om ett förslag av sådan omfattning som det ifrågavarande. Det skulle således kunna befaras, a t t endast en eller ett par punkter i förslaget, varom enighet ej kunnat vinnas, förhindrade planens fastställande. För att i sådant fall det redan nedlagda arbetet icke skall rinna ut i intet, har i § 2, mom. 1, sista stycket upptagits bestämmelse att, därest icke landstinget annorledes beslutat, skall nytt förslag uppgöras i samma ordning som förut. Denna bestämmelse har emellertid betydelse även för det fall, att landstinget först beslutat upprätta sjukvårdsplan men sedermera, på grund av svårigheter vid planens fastställande, finner sig icke kunna A7idhålla sitt beslut. Genom stadgandet ifråga har nämligen landstinget uttryckligen tillerkänts befogenhet att för sådan händelse låta sjukvårdsplanen falla. Beslutanderätten ifråga om planens fastställande tillkommer landstinget ensamt, och giltigheten av landstingets beslut underkastas ingen annan prövning, än som enligt landstingsförordningen § 59 kommer landstingets beslut i allmänhet till del. Blir sjukvårdsplan fastställd, är landstinget icke ovillkorligen bundet av densamma. Såtillvida utövar densamma dock verkan, som enligt § 2 mom. 3 beslut, vilket innebär väsentlig avvikelse från densamma, icke får fattas utan att medicinalstyrelsens yttrande, liksom förut föregånget av sjukvårdsnämndens förslag, dessförinnan inhämtats. Planen kommer alltså att i sådant fall verka som en regulator mot förhastade beslut; landstinget bringas att före ärendets avgörande inhämta nämnda auktoriteters utlåtande samt göra jämförelser med de skäl, som talat för planens ursprungliga lydelse.

ft

128 § 3. Mom. 1 av denna paragraf föreskriver, att landstingens befattning med sjukvården skall utövas av en genom varje landsting tillsatt sjukvårdsnämnd. Kommittén har redan i det föregående (»Allmän motiverings) motiverat behovet av denna nya institutions inrättande, varför kommittén i denna del får hänvisa till nyss nämnda motiA7ering. Emellertid har kommittén till denna bestämmelse angående tillsättande av sjukvårdsnämnd fogat detta tillägg: »Där så finnes lämpligt, må en av landstinget för detta uppdrag särskilt vald avdelning av dess förvaltningsutskott utgöra sjukvårdsnämnd), och anser sig kommittén böra rörande detta tillägg anföra följande. I det föregående har kommittén anfört, hurusom i vissa fall den praxis utvecklat sig, att av landstingen redan nu tillsatts särskilda sjukvårdsnämnder, med i stort sett enahanda uppgifter och befogenheter, som skulle tillkomma den aA7 kommittén nu i § 3 föreslagna sjukA*årdsuämnden. Jämsides härmed och av samma anledning — behovet av ett särskilt organ för handhavandet av landstingen tillkommande sjukvårdsuppgifter — har en annan praxis utvecklat sig, nämligen att dessa uppgifter anförtrotts åt en särskild avdelning av landstingets förvaltningsutskott, då vanligen benämnd utskottets sjukvårdsavdelning. Det synes nu kommittén som om ingen mera tungt vägande omständighet skulle kunna anföras mot att även på detta sätt ordna saken. Det skulle emellertid kunna invändas, att en dylik avdelning av förvaltningsutskottet icke skulle vara i lika grad skickad som en för ändamålet särskilt tillsatt sjukvårdsnämnd att bestrida landstingets sjukvårdsangelägenheter; medlemmarna av förvaltningsutskottet äro ju icke uteslutande valda med hänsyn till uppgiften att handhaAra dylika angelägenheter, och om också faktiskt härför lämpliga personer finnas i utskottet, är det ingen garanti för — om också sannolikt — att just dessa komma att tillhöra utskottets sjukvårdsavdelning. Då dessa invändningar givetvis icke sakna berättigande men å andra sidan synas vara de enda, som med större fog kunna framställas, har kommittén, vilken såsom ett alternativ uppställt bestämmelsen om en avdelning av förvaltningsutskottet såsom sjukvårdsnämnd, sökt avhjälpa den anmärkta olägenheten med en föreskrift att avdelningen i fråga skall vara »för detta uppdrag särskilt vald». D. v. s. att val till dylik avdelning skulle företagas innan förvaltningsutskott bildas och att därvid skulle uppmärksammas, att endast sådana personer borde ifrågakomma, vilka särskilt lämpade sig för uppdrag av det slag, varom här är fråga. Sker detta, innebure det enligt kommitténs åsikt en viss garanti för att även en dylik avdelning kunde på ett tillfredsställande sätt fylla de sjukvårdsnämnd tillämnade uppgifterna. Däremot kan kommittén för sin del icke finna en dylik garanti vara förenad med en sådan anordning som att förvaltningsutskottet i sin helhet skulle få fungera såsom sjukvårdsnämnd. Förvaltningsutskottet torde nog i regel icke tillsättas med huvudsakligt avseende fäst å sjukvårdsuppgifter, utan i stället efter helt andra linjer, varigenom ovannämda av kommittén såsom önskvärd betecknade garanti ju måste anses, om ej alldeles utesluten, så dock i betänklig grad åsidosatt. A t t låta ett förvaltningsutskott i sin helhet tjänstgöra såsom sjukvårdsnämnd torde dessutom vara förenat med rent praktiska olägenheter, i synnerhet

+

129 där, såsom i några län är fallet, förvaltningsutskottet räknar ett stort antal ledamöter. Från denna synpunkt således, eller att förvaltningsutskottet icke är och väl ej heller lämpligen kan vara sammansatt uteslutande eller ens i främsta rummet med hänsyn till sjukvårdens intresse, är det, som kommittén icke kunnat föreslå, att utskottet såsom sådant skulle kunna få utgöra landstingets sjukA7årdsnämnd. Mom, 2 och 3. I mom. 2 föreslås mera allmänna bestämmelser, aA7sende landstingets hela befattning med sjukvården, under det att mom. 3 avhandlar den landstinget åliggande sjukhusvården. Av de i dessa moment åt sjukvårdsnämnden givna direktiven torde de flesta så ligga i sakens egen natur och så nära ansluta sig till de uppgifter, som böra tillkomma en dylik sjukvårdsnämnd, om den skall kunna bliva till av kommittén åsyftat gagn, att någon särskild motivering — utöver vad som delvis lämnats i allmänna motiveringen — i dessa stycken ej torde behöva givas. Dessa direktiv, vilka kommittén härmed syftar pä, svara ock till stor del mot åligganden, som hittills tillkommit de särskilda direktionerna, var och en beträffande densamma anförtrodd sjukhusförvaltning, varav nu viktiga delar skulle, såsom angivits i den allmänna motiveringen, överflyttas på sjukvårdsnämnden. Körande de åligganden, varom mom. 3, punkterna 4 och 6 handla, ämnar kommittén längre fram, vid motivering av § 16 respektive § 33 mom. 3, y t t r a sig. I följd härav anser sig kommittén i detta sammanhang endast böra yttra sig om följande punkter i dessa moment. Mom. 2, p. 2. A t t den i denna punkt föreskrivna instruktionen måste grunda sig på innehållet i mom. 2 och 3 och a t t således uti instruktionen icke får förekomma något, som strider mot dessa moments bestämmelser, torde knappast behöva framhållas. Mom. 2, p. 3. Här givna stadganden svara till en del mot § 10 mom. 2 (andra stycket) av nuvarande lasarettsstadga och § 8 mom. 2 av tuberkulossjukhusstadgan. Där omnämnda fall — att direktionen finner en ändring i den fastställda lönestaten nödig och att landstingets sammanträde ej lämpligen kan avvaktas, etc. — är givetvis ett bland de allra viktigaste, men naturligtvis kunna även andra fall tänkas, då ett aA7görande är erforderligt innan landstinget, på vilket saken i sista hand ankommer, kan hinna fatta ett beslut. Av denna orsak har kommittén givit denna p. 3 en generell räckvidd. Fortfarande som hittills skulle den av nämnden vidtagna åtgärden anmälas för nästkommande lagtima landsting. Mom. 2, p. 4. Orden »där ej annorlunda finnes stadgat eller av landstinget särskilt bestämts» avse att åt landstinget bibehålla rätten att genom särskilt tillsatt nämnd eller delegation verkställa landstingets beslut i sjukvårdsfrågor, — såsom t., ex. i fråga om uppförande av en sjukhusbyggnad — om detta sätt för verkställigheten skulle i något eller några fall anses lämpligare. Mom. 3, p. 5. Av häri innehållna åligganden för nämnden vill kommittén endast anföra något rörande skyldigheten att till landstinget avgiva utlåtanden och förslag i anledning av »övriga av direktionerna gjorda framställningar, som avse åtgärd av landstinget». Härmed har kommittén åsyftat att åt direktionerna, vilkas befogenheter skulle genom den föreslagna sjukhusstadgan avsevärt inskränkas, dock bibehållna rätten till initiativ i sjukhusfrågor, främst därvid 17—212420. • '

130 sådana, som beröra under den eller de initiativtagande direktionernas förvaltning stående sjukhus. Enligt nu gällande bestämmelser förmedlas direktionens framställningar genom länsstyrelsen, enligt kommitténs stadgeförslag åter genom sjukvårdsnämnden. Såsom en garanti för att ett sålunda till nämnden ingivet förslag icke där kvarstannar, om denna av en eller annan anledning anser detsamma icke böra komma inför landstinget, har därför i denna punkt föreskrivits skyldighet för nämnden att över av direktionerna gjorda framställningar, »som avse åtgärd av landstinget», avgiva utlåtanden och förslag, varmed då följer, att direktionernas framställningar verkligen komma till landstingets kännedom. § 4.

Mom, 1. Här givas bestämmelser om sjukvårdsnämndens tillsättande. A t t detta skall ske genom landstinget, är uttryckligen sagt i § 3 mom. 1, ehuru detta j u möjligen kunde anses därförutan självfallet. ' Momentet innehåller, i fråga om antalet ledamöter i nämnden, endast den bestämmelsen, att detta antal skall vara »minst tre». Något bestämt antal, lika för alla sjukvårdsnämnder, har kommittén icke velat föreslå, då j u förhållandena inom de ""särskilda landstingsområdena ävensom önskemålen därstädes uti detta avseende kunna antagas växla åtskilligt. Av samma orsak har kommittén ej heller velat fixera viss tid, för vilken ledamöterna skola väljas, liksom ej heller något stadgats om antalet suppleanter. Allt detta överlämnas således åt landstingen att avgöra efter eget gottfinnande och efter sig teende behov. Beträffande särskilt ledamotsantalet, håller kommittén före, att det stadgade minimiantalet 3 skall i ett eller annat landstingsområde visa sig tillräckligt, men att i andra fall ledamotsantalet skall komma att sättas högre än 3, och ser kommittén för sin del ingen olägenhet vara att befara av denna landstingen lämnade frihet a t t bestämma antalet ledamöter i sjukvårdsnämnden. Lika litet har kommittén ansett behövligt att i stadgan intaga några bestämmelser angående särskilda kvalifikationer, vilka skulle fordras av dem, som insattes i sjukvårdsnämnden, t. ex. att någon eller några av dem borde äga läkarutbildning. Mom. 2. avser att i och för handläggning av viss eller vissa frågor tillföra nämnden ökad sakkunskap eller bereda tillfälle för berättigade intressen att göra sig gällande inom densamma. Detta sker företrädesvis genom nämnden här medgiven rätt att till överläggning inkalla vissa personer, varjämte bestämmelser givas om rätt för dessa eller andra att deltaga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut. Bland dem, som sålunda kunna ifrågakomma till dylik skyldighet respektive rättighet, vill kommittén till en början framhålla fyra kategorier befattningshavare, vilka redan genom nu gällande bestämmelser hava, till följd av sin tjänsteställning, möjlighet att utöva inflytande på avgörandet av ärenden, vilka den blivande sjukhusnämnden komme att handlägga. Först bland dessa märkes landshövdingen i länet, Enligt lasarettsstadgan § 13 är denne i kraft av sitt ämbete ordförande i varje länets lasarettsdirektion. Denna självskrivenhet skulle nu, genom den lydelse kommittén givit åt sitt stadgeförslag § 19, som handlar om direktionen vid kommunalt sjukhus, upphöra; skälen härför angivas i motiveringen till berörda § 19. Där har kommittén ock såsom sin åsikt angivit, att de skäl som fortfarande skulle kunna tala för landshövdingens självskrivenhet inom landstingsområdets kommunala sjukhusdirektioner — skäl, %

131 som kommittén för sin del funnit icke vara avgörande — mera tala för a t t landshövdingen endast beredes tillfälle att närvara vid överläggningarna inom sjukvårdsnämnden. En annan kategori utgöres av »ledamot av direktion för landstinget underlydande sjukhus». Enligt kommitténs förslag skulle nu dylika direktioners befogenheter och skyldigheter i avsevärd omfattning överflyttas på sjukvårdsnämnden. Då på så sätt en del frågor, som angå ett sjukhus, icke vidare skulle behandlas av dess direktion, men det å andra sidan kan tänkas, att den särskilda sakkunskap eller den lokala kännedom, en person äger såsom ledamot — kanske mångårig sådan — av en sjukhusdirektion, kan vara av värde för nämnden att tillgodogöra sig, har kommittén föreslagit rätt för denne ledamot att deltaga i nämndens överläggningar (ej i besluten), därvid dock denna rätt är begränsad till fråga, som berör hans »verksamhetsområde». — Av momentets första stycke framgår tilllika, att nämnden äger rätt att till överläggning inkalla honom. Vad nu om direktionsledamot sagts äger delvis sin tillämplighet jämväl å sjukhusets läkare. Enligt nu gällande bestämmelse — anförda § 13 av lasarettsstadgan — tillhör visserligen icke denne direktionen såsom ledamot, men jämlikt samma stadgas § 27 äger han deltaga i direktionens överläggninar (icke i besluten) samt är till och med, i regel, den självskrivne föredraganden inför direktionen. Denna hans ställning har nu av kommittén förstärkts därhän, att han — så vitt han tillika är sjukvårdsanstaltens styresman — skulle bliva självskriven ledamot av direktionen (§ 19). Den sakkunskap och den lokala kännedom, som besittes av såväl dylik läkare som även annan läkare vid landstingets sjukhus — även om han icke är styresman — bör få komma nämnden till del, och finnes bestämmelse därom i momentets första stycke (han kan till nämnden inkallas såsom »tjänsteman vid under landstinget lydande sjukvårdsinrättningar»). Den sista kategorien av här ifrågavarande personer kan sägas utgöras av förste provinsialläkaren. Han har visserligen icke såsom sådan haft något att inom lasarettsdirektionerna fullgöra, men däremot är han enligt epidemilagen § 19 självskriven ledamot av epideminämnden. Enligt kommitténs förslag skulle nu dennas befogenheter och skyldigheter överflyttas på sjukvårdsnämnden, varmed skulle följa, att förste provinsialläkaren icke i kraft av sitt ämbete skulle komma att tillhöra denna nämnd. Det har då synts kommittén lämpligt att såsom ersättning härför stadga dels att han, så snart ärende rörande epidemivård är avsett att förekomma vid visst sjukvårdsnämndens sammanträde, skall därom av nämnden underrättas, på det han må bliva i tillfälle att, med begagnande av honom i momentet medgiven rätt, deltaga i nämndens överläggningar (ej i beslutet) rörande denna fråga, dels ock att han äger r ä t t att hos nämnden av eget initiativ väcka förslag i frågor angående epidemivården. — Av momentet framgår vidare, att även han_ kan av nämnden inkallas liksom ock att han äger rätt att deltaga i överläggningarna jämväl beträffande andra frågor än dem, som angå epidemivården, för så vitt nämligen de beröra hans verksamhetsområde. Sedan kommittén sålunda redogjort för den ställning, som gentemot sjukvårdsnämnden tilldelats vissa befattningshaA7are med i nu gällande lagstiftning beredd möjlighet att influera på beslut i frågor, vilkas avgörande hädanefter skulle tillkomma sjukvårdsnämnden, torde icke mycket behöva sägas om övriga, vilka skulle ifrågakomma till inkallande inför nämnden (någon rätt för dem gentemot nämnden skulle icke komma i fråga). De utgöras dels av »tjänstemän vid

132 under landstinget lydande sjukvårdsinrättningar» (utöver de av kommittén här ovan redan omnämnda läkarne), således underläkare och vidare sysslomän m. fl., dels ock »ledamöter av de landstingets direktioner och nämnder, vilka hava att med sjukvård taga befattning». Av det senare slaget (nämnderna) torde, efter det en sjukvårdsnämnd blivit för ett landstingsområde tillsatt, icke många komma att kvarstå, men givetvis kunna dock fall tänkas, då så blir förhållandet. Beträffande åter ledamöter av landstingets direktioner har kommittén redan yttrat sig om ledamot av direktion vid de landstingets sjukvårdsinrättningar, som f. n. är lasarett. Enahanda rätt kommer att med momentets avfättning tillfalla även ledamot vid sådan landstingets sjukvårdsinrättning, som ej är lasarett, d. v. s. tuberkulossjukhus eller kommunalt mindre sjukhus (sjukstuga). § 5. Bestämmelser om dispositionen av »de för länets allmänna sjukvårdsinrättningar utgående sjukvårdsmedel» — allmänna sjuk vård savgif ten — finnas f. n. i lasarettsstadgan § 9. Enligt denna skola av dessa medel, sedan de »i länets ränteri» levererats, det varje lasarett tillkommande beloppet av länsstyrelsen »på direktionens anvisning till densamma utanordnas». Beloppet går således på detta sätt, genom anvisning av direktionen, direkt till denna. Kommittén haj i stället i denna § 5 föreslagit, att »de medel, som inflyta såsom allmän sjukvårdsavgift, skola av länsstyrelsen överlämnas till landstingets disposition». Detta i överensstämmelse med de ändrade förhållanden, som inträtt därmed, att^ landstingen numera övertagit den väsentligaste delen av de olika landstingsområdenas sjukvårdsväsende. Då nu denna landstingens skyldighet betingar ^ekonomiska uppoffringar långt utöver dem, som kunna realiseras genom erhållande av sjukvårdsmedlen, är det ju endast i sin ordning att dessa medel, som fortfarande utgå för genom landstinget tillgodosedda sjukvårdsändamål, till landstinget direkt överlämnas för att i dess räkenskaper upptagas såsom en inkomst för ifrågavarande ändamål. Detta står ock i överensstämmelse med en redan nu inom åtskilliga landstingsområden tillämpad, av ovanstående förhållanden framkallad praxis. § 6. Denna § innehåller stadganden, till vilka en del motsvarigheter finnes i nu gällande lagstiftning, såsom lasarettsstadgan § 11, tuberkulossjukhusstadgan § 9, de båda sjukstugestadgorna § 3, respektive § 2, samt medicinalstyrelsens instruktion § 2. Då behövligheten av de uti ifrågavarande föreskrifter åt sagdajstyrelse givna befogenheterna med avseende å sjukvårds- och sjukhusväsendet får anses ligga i öppen dag, har kommittén icke ansett erforderligt a t t för deras bibehållande anföra någon särskild motivering, liksom sådan ej heller torde tarvas för nåo-ra övriga i paragrafen intagna föreskrifter, vilka endast avse att vara ett naturligt komplement till eller utveckling av dessa befogenheter. Däremot anser sig kommittén böra y t t r a sig något om en i slutet av mom. 2 införd, ej för närvarande i lagstiftningen förekommande bestämmelse, nämligen om r ä t t för medicinalstyrelsen att i vissa fall anlita »lämpliga personer» till fullgörande av den styrelsen åliggande skyldigheten a t t inspektera sjukvårdsinrättningar. I sak innebär d«.ck ej heller denna anordning någon egentlig nyhet, såsom redan i praxis anlitad, varom mera nedan.

133 Då emellertid frågan om anordnande å vårt lands sjukvårdsinrättningar av inspektioner i en omfattning, större än den som under nuvarande förhållanden kan åstadkommas, och, i vissa fall, därjämte av fackliga inspektioner å särskilda slag av specialanstalter, sedan åtskillig tid stått på dagordningen, anser sig kommittén böra något ingå på denna viktiga fråga och därvid i korta drag redogöra för dess uppkomst ocfi de förslag, som framkommit för erhållande av en tillfredsställande lösning, samt till sist motivera, varför kommittén måst nöja sig med att stanna vid sitt nu avgivna förslag i ämnet. Inspektioner av sjukvårdsinrättningar omnämnas såväl i nu gällande lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgor som ock i den före lasarettsstadgan gällande 1864 års instruktion för länslasaretten. Enligt sistnämnda författning skulle inspektioner företagas, så snart de vore av behovet påkallade, en bestämmelse, som återupprepas i förstnämnda båda stadgor. Detta utryck »av behovet påkallade» har tolkats så, att inspektion bort genom medicinalstyrelsen verkställas ej blott då en alldeles särskild anledning nödvändiggör en dylik förrättning, utan även då en något mer avsevärd tid förflutit efter näst föregående inspektion. Enär emellertid vederbörande inom medicinalstyrelsen anställda medicinalråd, vilken det närmast ålegat förrätta dylika inspektioner, kunnat fullgöra detta endast å tider, då ej det fortlöpande arbetet inom styrelsen lagt hinder i vägen härför, hava dessa inspektioner ej företagits så ofta som det för sjukvårdens rätta tillgodoseende varit önskligt, och understundom hava inträffat fall, då mellan tvenne inspektioner å ett och samma lasarett förflutit mer än ett tiotal år. I medeltal torde vederbörande medicinalråd å styrelsens allmänna byrå, dit lasaretten höra, medhinna att för varje år förrätta 12—15 inspektioner, vilket, då de egentliga lasarettens antal (år 1920) utgjorde 84, motsvarar inspektion av varje lasarett ungefär vart 7—6 år. Vad beträffar de till ett antal av 56 uppgående tuberkulossjukhusen hava av samma anledning inspektioner å dessa kunnat endast i ringa utsträckning utföras. Inspektioner av sjukstugor och tuberkulossjukstugor hava praktiskt taget så gott som aldrig förrättats genom medicinalstyrelsen, på grund av härför bristande tid. — Redan nu anförda omständigheter synas ådagalägga önskvärdheten av en förändrad anordning beträffande dessa inspektioner. Tillsättandet av en särskild sjukhusinspektör, vilket utgör det närmast till hands liggande sättet för frågans lösande, var på tal vid medicinalstyrelsens senaste omorganisation. Av det betänkande, som härom av särskilda kommitterade den 15 november 1909 till Kungl. Maj:t avgavs, inhämtas nämligen, att ett regelmässigt verkställande genom »person utom styrelsen» av dessa inspektioner skulle »kräva särskilda, ganska dryga kostnader». Enligt sagda kommitterade borde i stället den nuvarande anordningen — inspektion genom vederbörande medicinalråd, i enstaka fall genom generaldirektören — bibehållas, till fromma för »medicinaladministrationen och lasarettsväsendet självt». Kommitterade ville därigenom ernå, »att ingående sakkunskap på lasarettsväsendets högt utvecklade omiåde ej saknas bland medicinalstyrelsens ledamöter — en sakkunskap, som är nödig även för inspektionernas behöriga verkställande». Jämväl kommitterade framhålla, att »på senare tiden hava verkställts högst femton lasarettsinspektioner om året» samt att lasarettsinspektionernas antal borde snarare ökas än minskas över detta femtontal. — Till detta betänkande hade fogats bl. a. en av tre kommittéledamöter avgiven reservation, uti vilken dessa förklara sig finna den av kommittén »föreslagna lasaretts- och apoteksbyrån överflödig och medicinalstyrel-

134 sens behov av erkänt skickliga och erfarna läkarledamöter fullt tillgodosett genom trenne medicinalråd». Denna reservation berörde indirekt frågan om inspektioner, såsom av det efterföljande framgår. 1 sitt, efter nådig remiss, häröver den 5 augusti 1910 avgivna yttrande framhöll medicinalstyrelsen, att bestämda olägenheter skulle följa av den utav reserA7anterna föreslagna anordningen. I likhet med kommitterades flertal ansåge nämligen styrelsen det vara av vikt att lasarettsinspektionerna, utom i särskilda undantagsfall, utfördes av den styrelsens ledamot, som hade att i styrelsen handlägga lasarettsärendena, A*arigenom erfarenheten och iakttagelserna vid inspektionerna skulle komma medicinaladministrationen och lasarettsväsendet självt på bästa sätt till godo. Skulle lasarettsärendena — varunder även inbegrepes ärenden angående statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter — överflyttas (såsom reservanterna ifrågasatt) till hälsovårdsbyrån, vore det fara värt att medicinalstyrelsen ej kunde medhinna att låta genom någon sin ledamot A7erkställa inspektionerna. På samma ståndpunkt ställde sig den andra kommitté — tillkallade sakkunnige — vilken förberedde styrelsens omorganisation; detta framgår av dess den 20 december 1913 avgivna betänkande. I detta är, lika litet som i styrelsens nyssnämnda yttrande, något tal om inrättande av en befattning såsom sjukhusinspektör. Uti den instruktion, som sedermera, den 17 december 1914, av Kungl. Maj:t utfärdades för medicinalstyrelsen, förekommer ej något stadgande om en sjukhusinspektör, utan i hithörande stycken upptogos endast de förut gällande bestämmelserna. Frågan om inrättande av en inspektörsbefattning för sjukvård hade emellertid, jämsides med här ovan relaterade förslag om en befattning såsom inspektör för lasaretten, varit till behandling upptagen å ett närgränsande område, nämligen beträffande tuberkulossjukvårdsanstalterna. I det av medicinalstyrelsen upprättade förslaget till en tuberkulossjukhusstadga hade intagits bestämmelse att vederbörande förste provinsialläkare skulle utöva tillsyn över tuberkulossjukhus, särskilt genom att å dessa verkställa inspektioner. I ett härför av SA7enska sanatorieläkarföreningen avgivit yttrande ifrågasattes emellertid, att detta inspektionsuppdrag skulle överflyttas på en s. k. tuberkulosinspektör. Detta förslag biträddes dock ej sedermera av medicinalstyrelsen, och den sedermera, den 17 december 1915, av Kungl. Maj:t utfärdade tuberkulossjukhusstadgan innehåller ej något stadgande om en dylik inspektör. Väckta förslag om inrättande av en särskild befattning för inspektion av sjukhus hava således hittills icke kunnat genomföras. Frågan om åstadkommande av en fullständigare inspektion av A7årt lands sjukvårdsanstalter är dock av sådan betydelse, att dess lösning icke gärna bör än vidare uppskjutas. Kommittén instämmer nämligen i det ovan anförda, den 15 november 1909 gjorda kommittéuttalandet att, vad lasaretten beträffar, inspektionernas antal bör ökas utöver det genomsnittsantal av 15 sådana, vilket beräknats kunna, med nuvarande anordningar för inspektionen, årligen medhinnas av medicinalstyrelsen. Vidare får kommittén framhålla angelägenheten av att de hittills endast i ofullständig omfattning inspekterade tuberkulossjukhusen bliva föremål för en fullständigare inspektering. Likaså böra de nu så gott som aldrig inspekterade övriga offentliga sjukvårdsinrättningarna tillfredsställande inspekteras, något som också, i viss mån,

135 gäller de nu väl aldrig, åtminstone icke genom medicinalstyrelsen, kontrollerade enskilda sjukhusen. Dessa senare tvenne kategorier sjukhus omfatta tillsammans icke mindre än omkring 400 anstalter. Nödvändigheten av att även dessa inspekteras framgår, vad beträffar de offentliga, d. v. s. med stats- eller kommunala medel understödda sjukhusen, redan av denna deras egenskap. Vad åter beträffar de enskilda sjukhusen, vilka nu ej alls beröras av gällande lasaretts- eller tuberkulossjukhusförfättningar men händanefter, enligt vad kommittén föreslår, skulle underkastas vissa i en allmän sjukhusstadga intagna bestämmelser, om ock icke alltför stränga och i deras verksamhet för djupt ingripande, synas dessa böra då och då inspekteras för att man därigenom må kunna få konstaterat, huruvida de fåtaliga dem berörande, i stadgeförslaget upptagna bestämmelserna_ verkligen iakttagas och huruvida sjukvården vid dem i övrigt bedrives på ett tillfredsställande sätt. Kommittén anser det således vara till fullo ådagalagt, att en ganska avsevärd utvidgning bör äga rum av den inspektionsverksamhet, som nu bedrives med avseende å sjukhusvården, men att, å andra sidan, en dylik utvidgning icke kan ske med nu till buds stående anordningar. Helst skulle kommittén då velat förorda det ifrågasatta inrättandet av en särskild inspektörsbefattning. Emellertid skulle mot detta sätt a t t ordna saken kunna, icke utan visst fog, invändas, att om inspektionerna skulle i regel, d. v. s. bortsett från den inspektion, som direkt kan och fortfarande bör utövas genom medicinalstyrelsen, förrättas av en enda person, det ej kan förutsättas, att denne är för ett dylikt uppdrag tillräckligt kvalificerad med hänsyn till den fackkunskap, han i så fäll måste besitta på en mångfald speciella områden. I betraktande härav och då för övrigt måhända svårighet torde möta att under nuvarande förhållanden skapa en ny befattning, har kommittén övervägt, huruvida icke saken skulle på annat och fullt effektivt sätt kunna ordnas. Kommittén har därvid tänkt på en utbyggnad av nu gällande bestämmelser, enligt A7ilka inspektionerna förrättas genom medicinalstyrelsens föranstaltande, varvid ansvaret för att sådana företagas i första hand på vilar vederbörande föredragande i styrelsen. Den åsyftade påbyggnaden skulle ligga i ett fastställande av en genom omständigheternas makt på senare tid inom styrelsen uppkommen praxis att i ett eller annat fäll, då en såsom behövlig befunnen inspektion av en sjukvårdsanstalt på grund av särskilda förhållanden ansetts böra företagas av en person med utbildning just i det läck, för vilken anstalten är avsedd, medicinalstyrelsen då hos Kungl.' Maj:t anhållit om anvisandeav medel särskilt för denna inspektions företagande genom dylik fackman. 1 sådana fall har emellertid inspektionen vanligen förrättats tillsammans med representant från medicinalstyrelsen. Därest nu ett generellt anslag av tillräcklig storlek bleve för nämnda ändamål ställt till denna styrelses förfogande, skulle styrelsen bliA7a i tillfälle att, där ej inspektion ansåges kunna medhinnas direkt av vederbörande medicinalråd eller där alldeles särskild fackkunskap erfordrades för inspektionen, oftare föranstalta en tillfredsställande sådan. Då denna genom en särskild fackman utövade inspektion i allt fall skulle betraktas såsom styrelsens egen inspektion, beträffande vars företagande och sättet härför styrelsen för övrigt skulle hava att meddela närmare anvisningar, kommer givetvis en dylik, på medicinalstyrelsens och i första hand vederbörande medicinalråds ansA7ar förrättad inspektion att äga samma auktoritet, som vore den företagen direkt av styrelsen. Då således ansvaret för inspektioners behöriga förrättande fortfarande

136 skulle tillkomma medicinalstyrelsen ensam, följer därmed att varje föredragande å sådan byrå, som har att handlägga sjukhusärenden — d. v. s. först och främst föredraganden å styrelsens allmänna byrå, som har att handlägga ärenden rörande flertalet sjukhus, lasarett, tuberkulossjukhus m. fl. men även ä hälsoA7årdsbyrån, där frågor rörande epidemisjukhusen behandlas, vartill även kan läggas medicinalbyrån, dit frågor angående barnbördsanstalter höra — blir att å sitt respektive område betrakta såsom ett slags överinspektör, som inför generaldirektören, såsom i dylika frågor beslutande, har att hemställa dels om inspektioners företagande antingen genom honom själv eller genom särskild fackman, dels ock sedermera, efter det berättelse över verkställd inspektion till styrelsen inkommit, om vidtagande av de åtgärder, som i anledning av berättelsen kunna vara att från styrelsens sida vidtaga. På detta vis och under förutsättning att det extra anslag, denna anordning kräver, icke alltför knappt tilltages, torde frågan om utvidgning av ifrågavarande inspektionsverksamhet — en fråga beträffande vilken icke blott inom läkarkretsar utan även inom riksdagen sympatier uttalats — vinna en godkännbar lösning utan inrättande härför av en fast befattning.

II KAP. Inledning. De offentliga sjukhusens tillkomst, organisation och verksamhet är för närvarande — bortsett från sinnessjukhusens — reglerad av allmänna författningar endast såvitt aA7ser lasarett och sjukstugor, tuberkulossjukvårdsanstalter och, i A7issa avseenden, epidemisjukhus. I den mån alltså genom det allmännas försorg sjukhus av annat slag uppkommit hava allmänna regler i omförmälda avseenden hittills saknats, ett förhållande, som, med hänsyn till att de på sådant sätt tillkomna sjukhusen numera omfatta ett flertal typer utom de sistnämnda, knappast kan uppfattas annat än som en olägenhet. Behovet av regler för andra sjukhus än de egentliga lasaretten och sjukstugorna förutsågs redan av 1898 års lasarettskommitté, vilken jämväl i sitt betänkande föreslog bestämmelser med hänsyn härtill. I enlighet med tankegången i sagda kommittés förslag är ock för ifrågavarande _ ändamål förklarat i § 1 av nu gällande lasarettsstadga, att stadgan är tillämplig icke allenast på de då befintliga lasaretten utan ock på »varje på likartat sätt anoidnad, med minst tjugofem sjuksängar försedd sjukvårdsinrättning, vilken äges och, helt eller delvis, underhålles av landsting eller stad, som icke i landsting deltager». Detta stadgande har emellertid knappast kommit att få praktisk betydelse annat än med hänsyn till de allmänna sjukhus, vilka i de större städerna motsvara landstingens lasarett; och den möjlighet, som genom bestämmelsen i fråga erbjudits att göra lasarettsstadgan tillämplig på de av landstingen eller av därmed jämförliga städer inrättade sjukhusen i allmänhet, har icke tillvaratagits. Tillika är att märka, att stadgandet angående »på likartat sätt anordnad — sjukvårdsinrättning» erbjuder vissa tolkningssvårigheter samt att dess praktiska räckvidd i väsentlig mån inskränkts därav, att det är tillämpligt endast på sjukhus, vilka både tillhöra och, helt eller delvis, drivas av landstingen eller med dem likställda städer. Gällande sjukstugestadga går i förevarande avseende icke oväsentligt längre

137 än lasarettsstadgan, i det a t t sjukstugestadgan i § 1 förklaras gälla »sådan mindre — sjukvårdsinrättning, som har likartad uppgift med lasarett och till vars underhåll landsting lämnar bidrag». Anmärkas må ock i detta sammanhang, att de båda stadgorna för tuberkulossjukvårdsanstalter gjorts tillämpliga icke allenast på sådana dylika anstalter, vilka ägas och underhållas av landsting eller av med dem jämförliga städer, utan ock på sådana tuberkulossjukvårdsanstalter, till vilkas uppförande eller inrättande statsbidrag utgått eller till vilkas drift av Kungl. Maj:t särskilt beviljat statsbidrag utgår. Därjämte hava sistnämnda stadgor genom kungörelser den 30 december 1916 (S. F. S. n:r 585 och 586) utsträckts att gälla ett antal enskilda dylika anstalter, på sätt längre ned skall omförmälas. Om än redan tillvaron av berörda bestämmelser antyder behovet att vid en revision av lasarettsstadgan och de i samband därmed stående författningarna icke begränsa räckvidden av en ny sjukhusstadga till en eller ett par sjukhustyper sädana som t. ex. lasaretten och tubprkulossjukhusen, är dock behovet av en ny stadga med väsentligt större räckvidd än ovan omförmälda, nu gällande författningar i första hand motiverat av att det offentliga sjukhusväsendets utveckling medfört uppkomsten av sjukhustyper, på vilka, såsom förut framhållits, direkt tillämpliga bestämmelser icke finnas. A t t under sådana förhållanden begränsa omfånget av en ny stadga till ett fåtal av de nu befintliga sjukhustyperna torde knappast kunna anses motiverat; det synes tvärtom sannolikt, att behovet av översiktliga, enhetliga bestämmelser på sjukhus väsendets område skulle inom kort nödvändiggöra omarbetning av bestämmelser, åt vilka en så begränsad räckvidd gåves. Slutligen är att märka, det kommittén bland de sjukvårdsanstalter, som skulle lyda under denna stadga, upptagit jämväl epidemisjukhus. Den lag, utfärdad den 19 juni 1919, vilken reglerar förhållandena med avseende^ å epidemisjukvården, innehåller huvudsakligast bestämmelser, som taga sikte på inträffade fall av smittsam sjukdom eller fara för utbrytandet av sådan, men giver dock — företrädesvis i §§ 18 och 19 — stadganden om mera varaktiga anordningar, just avseende inrättandet av ovannämnda slag av specialsjukhus. Huvudbestämmelsen finnes i § 18, som föreskriver, att »varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus, avsedda för personer, som äro behäftade med någon av de i 2 § 1 mom. uppräknade sjukdomar», d. v. s. vissa angivna smittsamma sådana. Vidare givas därsammanstädes några föreskrifter rörande dessa sjukhus förläggning, anordnande och utrustning, ävensom angående deras förseende med läkare och övrig personal. — Då kommittén för sin del funnit, att dessa s. k. fasta epidemisjukhus, om ock i vissa avseenden r ä t t väsentligt skiljande sig från vanliga sjukvårdsanstalter, dock icke äro av så säregen beskaffenhet, att icke jämväl dessa skulle kunna lika väl som de övriga specialsjukhusen inordnas under sjukhusstadgans bestämmelser, har kommittén trott sig hava full anledning till deras upptagande i en dylik stadga. Annat är förhållandet med avseende å de i epidemilagen § 20 omnämnda sjukvårdslokalerna, angående vilka, såsom av helt och hållet tillfällig karaktär, bestämmelser ej _ gärna kunna intagas i en sjukhusstadga, som väl måste avse mera permanenta sjukvårdsinrättningar. Kommitténs nyssberörda åtgärd synes emellertid icke behöva utesluta att, för sammanhangets skull, några kortfattade bestämmelser angående dessa fasta epidemisjukhus kvarstå jämväl i epidemi lagen, som bör innehålla allt det huvudsak 18—212420.

138 liga — mer eller mindre utförligt angivet — som är att iakttaga för åstadkommande av en fullgod epidemisjukvård. Kommittén förbiser icke, att uppgiften att avfatta en för flertalet offentliga sjukhus gällande stadga ä andra sidan medför vissa vanskligheter och därvid främst, att strävandet efter enhetlighet och förenkling skulle kunna medföra, att de mindre sjukhusen onödigtvis tyngdes av stadganden, vilka måste aA7fattas med hänsyn till behovet av tämligen detaljerade bestämmelser för de större. Givetvis har emellertid kommittén icke fattat kravet på enhetliga bestämmelser å annafc sätt, än att de sjukhus, som i stort sett äro med varandra jämförbara, öra A7ara underkastade i det väsentliga likartade bestämmelser. Av lika mycken vikt som att tillskapa sådana är emellertid enligt kommitténs mening också att särskilja de grupper, vilka icke lämpligen böra föras tillsammans, i syfte att möjliggöra den åtskillnad, som å andra sidan måste bestå i bestämmelser för sjukhus, vilka icke äro med varandra jämförbara. Av sådan anledning har kommittén ägnat det andra kapitlet i stadgeförslaget dels åt den för stadgans fortsättning grundläggande uppgiften att bestämma innebörden av begreppet "sjukhus, dels ock ät att uppdela sjukhusen i sådana olika grupper, som i det följande äro nödvändiga för att pä de skilda slagen av sjukhus kunna, där så erfordras, tillämpa olika regler. § 7.

Mom. 1. Innehållet i detta moment, angivande stadgans omfattning, är redan i det föregående motiverat. Mom. 2. Vad först angår innebörden av begreppet sjukhus, sådant detsamma i stadgeförslaget användes, har kommittén här bestämt detsamma sålunda, att därmed förstås »anstalt, avsedd för intagning och vård av personer på grund av kroppslig sjukdom, barnsbörd, kroppsfel eller skada». Oväsentligt är alltså enligt detta förslag till en början vad namn anstalten bär (lasarett, sjukhus, sjukvårdsanstalt, sjukhem o. s. v.). Utan betydelse är ock huruvida patienterna underhållas av anstalten eller icke. Även om patienterna hålla sig med egen kost, eget linne o. s. v., betager detta icke i och för sig anstalten karaktär av sjukhus. Ej heller är den form, under vilken läkare är bunden vid anstalten, avgörande för begreppet sjukhus. Anstalten i fråga kan därför, enligt . kommitténs åsikt, vara ett »sjukhus» lika väl om dess läkare endast mera tillfälligt är knuten till anstalten — t. ex. genom ackordsavtal — som då han på ett mera stadigvarande sätt — genom fast anställning — ägnar densamma sin skötsel. En annan sak är att, i förra fallet och under förutsättning att anstalten _ kan betraktas såsom sjukhus i kommitténs mening, dess innehavare bör tillförbindas att fäst anställa läkare, något varom kommittén kommer att i annat sammanhang föreslå bestämmelser. _ Vad i nästföregående stycke sagts äger tillämplighet jämväl för det fall, att vid anstalten i fråga icke alls finnes anställd någon läkare. Några sådana sjukvårdsinrättningar givas nämligen (Sophiahemmet i Stockholm — där dock underläkare finnes — och Röda Korsets sjukhem i Stockholm, möjligen även flera), och även dessa böra, då de uppfylla de uppställda fordringarna på »sjukhus», oavsett ovan anförda omständigheter såsom sådana betraktas och behandlas. En följd härav blir då den, att jämväl dylika sjukhus måste, då de skulle komma

139 in under den föreslagna stadgans bestämmelser om sjukhus, erhålla fast anställda läkare. För begreppet ssjukhus» — sådant kommittén uppfattar detta begrepp — äro följande, uti ifrågavarande § 7 (mom. 2.) angivna omständigheter väsentliga: 1) att anstaltens ändamål är sjukvård — anstalten skall vara »avsedd för intagning och vård av personer på grund, av kroppslig sjukdom —» etc. En skolsal, som t. ex. efter en inträffad järnvägsolycka apteras för tillfällig sjukvård, bör således icke betraktas såsom sjukhus i förslagets mening. An mindre bör så vara fallet med t. ex. anstalter, vilkas syfte är att omhändertaga blinda eller att lära vanföra ett visst yrke. Om emellertid ändamålet med intagningen är att inom anstalten eller aA7delning därav söka genom läkekonst behandla ett lyte eller ett kroppsfel av omförmälda slag blir anstalten eller denna avdelning att hänföra till sjukhus i förslagets mening. Angående i epidemilagen omnämnda »tillfälliga epidemilokaler» — vilka skulle vara hänförliga under »sjukhus» på grund av att de oaktat sin tillfällighet dock äro »avsedda» för sjukvård — får kommittén hänvisa till efterföljande mom. 3, däri de undantagits från den föreslagna stadgan, ävensom till där anförd motivering för detta undantagande. Det har vid flera tillfällen visat sig svårt att avgöra, huruvida en anstalt skall vara att anse som sjukhus eller icke. Detta gäller framförallt anstalter för konvalescenter och sådana anstalter, som i allmänhet under namn av sjukhem, vilohem, pensionat el. d. äro avsedda att emottaga personer med lättare former av sjukdom eller konvalescenter. Anstalter för konvalescenter äro antingen (i administrativt hänseende) avdelningar av ett större sjukhus eller självständiga institutioner men anordnade i samband med sjukhus, ett eller flera, så att patienter från dessa överföras till konA7alescenthemmet. I båda fallen äro sådana inrättningar snarast att anse som evakueringsavdelningar för sjukhus, och då de intagna väl i allmänhet ej äro fullt återställda frän sin sjukdom utan alltjämt behöva en viss efterbehandling — icke den kostsammare vård, som ett egentligt sjukhus lämnar, men väl en dylik under enklare former och med mindre uppassning — torde väl sådana anstalter böra hänföras till sjukhus. Däremot kan väl knappast tvivel råda därom, att som sjukhus icke bör räknas flertalet av de s. k. vilohem eller pensionat, som i regel äro inrättade på enskilt initiativ och emottaga personer, som där önska tillbringa .en vilo- eller konvalescenstid men där icke erhålla någon läkarbehandling i egentlig mening, även om anstaltens innehavare träffat avtal med någon läkare att vid behov besöka anstalten. En vistelse där är väl i regel avsedd att skaffa vederbörande personer tillfälle att genom luftombyte, vila och gott kosthåll — stundom även genom bad — återvinna genom ansträngande arbete eller förutgången sjukdom nedsatta kroppskrafter. Svårare torde det vara att klassificera en annan grupp av liknande anstalter, å vilka även emottagas personer lidande av sjukdom, men så pass lätt angripna, att de ej behöva den dagliga tillsyn av läkare och noggrannare sjukvård, som gravare sjukdomsfall åtnjuta på sjukhus, utan kunna sköta sig själva och åtminstone större delen av dagen vistas uppe. Klientelet på de här avsedda anstalterna plägar utgöras dels-av sådana lättare angripna sjuka, dels av deras familjemedlemmar, dels åter av friska personer, som söka vila och rekreation.

140 Skulle beträffande sådan anstalt tvivel uppstå, om den över huvud taget är att anse såsom sjukhus, får detta avgöras enligt bestämmelserna i § 8 mom. 4. Ytterligare torde i detta sammanhang böra erinras om de s. k. lasarett, som finnas vid åtskilliga brunns- och badorter. Dessa anstalter åtnjuta i många fall anslag av landsting eller kommuner och äro avsedda a t t emottaga medellösa, som behandlas vid brunns- eller badorter. Då de intagna personerna å själva »brunnslasarettet» endast åtnjuta förmånen av bostad och utspisning, och själva behandlingen, vare sig denna utgöres av massage, sjukgymnastik, elektricitet eller bad, i regel meddelas å andra lokaler, torde begreppet sjukhus på dessa ej vara tillämpligt. Även den omständigheten, att dessa anstalter äro öpppa endast en kortare tid om året, ger likaledes ett visst stöd för denna uppfattning. Helt annorlunda ställa sig förhållandena beträffande vissa kuranstalter eller sanatorier, som finnas på ett fåtal platser och som hållas tillgängliga under hela året. ^ Sådana kunna nämligen vara för sitt ändamål särskilt uppförda och utrustade i alla avseenden som sjukhus med speciell uppgift att meddela behandling av olika slag i mekanoterapeutisk och balneologisk riktning. Dessa böra enligt kommitténs åsikt otvivelaktigt räknas som sjukhus i denna stadgas mening. E t t spörsmål, som i detta sammanhang icke sällan torde uppkomma och jämväl varit inom kommittén diskuterat, är, huruvida en vid fattigvardsanstalt inrättad avdelning för vård av sjuka bör inbegripas under nu ifrågavarande stadgande. Svaret härpå bör i enlighet med vad ovan anförts bero av omständigheterna. Hava t. ex. vid en dylik anstalt ett eller ett par rum tillfälligtvis avskilts såsom sjukrum, bör detta uppenbarligen icke medföra, att denna del av anstalten blir att betrakta som sjukhus. Om å andra sidan vid en större fattigvårdsanstalt vissa rum ständigt reserveras och jämväl tagas i anspråk såsom sjukaydelning vid anstalten, är en dylik för sjukvård avsedd avdelning att hänföra till sjukhus i nu förevarande mening. Redan i detta sammanhang må emellertid nämnas, att därav icke omedelbart skulle följa, att sjukhusstadgan komme att i hela sin utsträckning tillämpas på densamma. Med hänsyn till de praktiska olägenheter, som i åtskilliga fäll kunde därav uppkomma, har i mom. 3 av nu ifrågavarande § föreslagits bestämmelse att från stadgans tillämpning skulle, i den mån ej medicinalstyrelsen annorlunda förordnat, undantagas bl. a. sådana sjukhem för kroniskt sjuka eller sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter, vilka icke äro avsedda för _ mer än 10 vårdplatser, varjämte medicinalstyrelsen skulle äga att beträffande sjukhem eller sjukavdelningar av ifrågavarande slag med större antal vårdplatser än 10, dock ej över 40, medgiva undantag, helt eller delvis, från tillämpning av stadgans bestämmelser. Återkommande till frågan om innebörden enligt ifrågavarande moment av begreppet sjukhus anser kommittén det vidare A7ara för detsamma väsentligt, 2) att patienterna skola under någon tid kvarbliva på anstalten —»intagas». En poliklinik är således icke sjukhus uti nu ifrågavarande mening. Slutligen är att märka, att till sjukhus äro a t t hänföra även sådana anstalter, å vilka behandling meddelas av sådana fall, som i dagligt medvetande jämställas med sjukdomsfall såsom t. ex. olycksfall, barnbörd, vanförhet, kroppslyte o. s. v. I förslaget har därför använts uttrycken »kroppslig sjukdom, barnbörd, kroppsfel eller skada», vilka, såA7itt kommittén kunnat finna, hava erforderlig räckvidd.

141 Mom. 3. I detta angivas de sjukhus, vilka antingen helt och hållet eller ock delvis äro uteslutna från stadgeförslagets tillämplighetsområde. Till de sjukhus, å vilka förslaget icke skulle tillämpas, har kommittén till en början räknat vårdanstalter för sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka, vilkas verksamhet ju sedan länge reglerats av särskilda författningar, ej liggande inom området för kommitténs granskningsuppdrag. Samma är vidare förhållandet rörande »de sjukhus, som lyda under militär myndighet»; även för dessa gälla ju specialförfattningar, ej fallande inom ramen för kommitténs befogenhet. Emellertid anser sig kommittén böra i detta sammanhang erinra om åe strävanden, som på senare tid börjat göra sig gällande att i vissa fall med vården av arméns sjuka förbinda värd av sjuka civila personer. Man har därvid tänkt sig, att en dylik anordning skulle kunna genomföras på( det sätt, att å platser, där militärt men ej civilt sjukhus finnes, vederbörande landsting skulle på vissa villkor medgivas r ä t t att å sagda militärsjukhus få intaget ett antal civila patienter. E t t i detta ämne utfärdat Kungl. brev av den 14 januari 1921 tillförsäkrar såväl poliklinisk behandling som vård å vissa angivna militärsjukhus för civila patienter (även kvinnor och barn), i den utsträckning, förhållandena det tillåta. Åtminstone i ett fäll — nämligen vid garnisonssjukhuset i Boden — har dylik militär och civil samverkan rörande sjukvård kommit till stånd. Den läkarvård, som på detta sätt kommer civila patienter till del, meddelas uteslutande, såsom ock för de övriga patienterna, av militärläkare. I de av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända grunderna för avtal i ämnet med Norrbottens läns landsting ingår även följande bestämmelse: För behörighet till chefläkarbefattningen (vid ovannämnda garnisonssjukhus) erfordras sådan utbildning som kräves för erhållande av lasarettsläkarbelättning. — Även ett dylikt »blandat» (blandat militärt och civilt) sjukhus kan naturligtvis^ ej beröras av det kommittén genom Kungl. Maj:t givna uppdraget; sjukhuset står förfarande, oaktat den träffade överenskommelsen, helt och hållet under de militära myndigheternas förvaltning i enlighet med härför givna specialförfättningar. Kommittén har velat konstatera detta ävensom att, såsom nyss angavs, beträffande chefläkarens vid detta garnisonssjukhus kompetens för sin befattning finnes av Kungl. Maj:t godkänd bestämmelse om lasarettsläkarkompetens. Med fäst avseende å sistnämnda förhållande anser sig kommittén för sin del hava grundad anledning förutsätta att, i samma mån som de nuvarande för lasarettsläkarkompetens gällande föreskrifterna framdeles kunna komma att ändras, Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att vid tillsättande av (chef-) läkarbefattning vid såväl detta här ovan speciellt nämnda som även andra militära sjukhus, där eventuellt jämväl civila patienter kunna komma att få inläggas, fästa avseende vid sålunda uppställda nya bestämmelser för behörighet till närmast motsvarande läkarbefattningar vid civila sjukvårdsinrättningar. Vidare har genom detta mom. 3 från stadgans tillämplighetsområde undantagits »sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som omnämnas i epidemilagen». Anledningen härtill är just denna deras tillfälliga natur, som enligt kommitténs åsikt icke gärna tillåter deras inrangerande under en sjukhusstadga med dess detaljerade bestämmesler. De synas i stället böra anordnas och drivas enligt vad den nämnd — epideminämnden, enligt epidemilagen, sjukvårdsnämnden^ enligt kommitténs stadgeförslag •— med hänsyn till förhandenvarande förhållanden kan

142 anse lämpligast och för övrigt i enlighet med för dylik vårds anordnande m. m. uppställd plan enligt § 18 epidemilagen. Slutligen har, såsom ovan omförmälts, kommittén ansett praktiska skäl tala för att sådana sjukhem för kroniskt sjuka eller sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter, A7ilka icke äro avsedda för mera än 10 vårdplatser, i allmänhet skola undantagas från stadgans tillämpning; men för att i allt fall göra det möjligt^ att vid behov inskrida för sjukvårdsförhållandenas ordnande har tillika föreskriA7its, att detta undantag gäller allenast »i den mån ej medicinalstyrelsen annorlunda förordnat». Även i fråga om sjukvårdsanstalter av nu ifrågavarande slag med större antal vårdplatser än 10, dock ej över 40, har av samma anledning medgivits att desamma må, på därom gjord ansökning, helt eller delvis undantagas från stadgans bestämmelser. Mom, 4 innehåller den från gällande författningar hämtade föreskriften, att »där för visst sjukhus särskilda bestämmelser äro eller varda av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade, skola för sådant sjukhus gälla i främsta rummet sålunda utfärdade bestämmelser samt i övrigt denna stadga». Beträdande ett visst slag av »särskilda bestämmelser», gällande för en del tuberkulossjukvårdsanstalter, hänvisas till den av ledamoten herr Sederholm utarbetade bil. 2, sid. 300; och biträder kommittén hans därvid gjorda uttalande. § 8Mom. 1. Kommitténs förslag till sjukhusstadga innehåller förutom de båda första kapitlen ytterligare tre sådana, av vilka ett — det tredje — behandlar kommunala sjukhus, det fjärde offentliga, icke kommunala sjukhus och det femte enskilda sjukhus. Kommittén, som således upptagit begreppet »offentligt sjukhus» och i detta moment givit en närmare definition av detta begrepp, anser sig böra först motivera, varför kommittén valt denna benämning och icke använt en hittills rätt allmänt vedertagen benämning »allmänt sjukhus», som skulle kunnat anses lämplig att införa även i denna stadga. Detta uttryck allmänt sjukhus förekommer i en del andra redan utfärdade författningar, exempelvis lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar §§ 4, 21, 25, och kungl. kungörelsen den 31 december 1921 med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den ciA7ila statsförvaltningen, § 5: I I I . 1 denna senare författning förekommer följande bestämmelse: »Vård å allmänt sjukhus — varmed i denna kungörelse förstås varje sjukvårdsinrättning, som äges och drives av staten, landsting eller kommun eller till vars driftkostnad staten, landsting eller kommun bidrager må gäldas av» etc. Emellertid har detta begrepp »allmänt sjukhus» på ett annat håll, nämligen den medicinska terminologien, vunnit burskap såsom liktydigt med »sjukhus för allmän sjukvård» — i motsats till specialsjukhus, eller sjukhus som äro avsedda för meddelande av endast visst slag av sjukvård. Sä t. ex. hava de stora sjukhus, som uppförts uti de i landsting icke deltagande städerna Göteborg och Malmö och som äro avsedda för meddelande av allmän sjukvård, fått benämningen »Allmänna sjukhus». Det är sålunda endast för att möjliggöra ett särskiljande av dessa båda begrepp, som kommittén ansett lämpligt att såsom legal benämning för alla sådana sjukhus, som träffas av den i detta mom. 1. angivna definitionen

143 och således i en eller annan form erhållit bidrag av stat, landsting eller kommun, här i detta moment infört benämningen offentligt sjukhus, varigenom kommittén håller före, att en eljest befarad förvirring och förväxling mellan de båda olika begreppen undvikes. Då nu de kommunala sjukhusen allesammans äro offentliga, komma tydligen såväl tredje som fjärde kapitlen att innehålla bestämmelser angående offentliga sjukhus. Det kunde då ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna i dessa båda kapitel borde sammanförts i ett enda. Men å andra sidan fann kommittén, att om ock för de olika slagen av offentliga sjukhus mycket var gemensamt, motiverande en sådan åtgärd, så måste dock de sjukhus, som drivas av landsting eller kommuner, på grund av denna senare omständighet underkastas en mängd bestämmelser, vilka icke kunna anses erforderliga i fråga om övriga offentliga sjukhus. A t t då i ett enda kapitel behandla samtliga offentliga sjukhus skulle icke vara ägnat att medföra överskådlighet och reda, just med hänsyn till de många över hela kapitlet strödda undantagsbestämmelser, som i så fäll måst göras i fråga om de offentliga sjukhus, som icke äro kommunala. Detta är anledningen till att bestämmelserna om offentliga sjukhus fått sin avfattning i tvenne olika kapitel. Att åter de enskilda sjukhusen blivit behandlade i ett kapitel för sig, är helt naturligt; för deras verksamhet, hittills endast i mycket ringa män berörd av några allmänna föreskrifter, har kommittén ansett sig böra föreslå endast ett fåtal, i denna verksamhet ej alltför ingripande bestämmelser. Därutöver skulle de enskilda sjukhusen endast genom frivilligt åtagande kunna underkastas offentliga kontrollåtgärder, på sätt närmare framgår av det kapitel, som berör dessa sjukhus. Begreppet offentliga sjukhus har således av kommittén ställts i motsats till begreppet enskilda sjukhus. På grund härav måste det omfång, som gives förstnämnda begrepp, bliva av icke ringa praktisk betydelse efter ett genomförande av kommitténs förslag i dess huvuddrag. A t t detta omfång icke bör göras allt för ringa, därom vittnar redan innehållet av nu gällande författningar på ifrågavarande område. Såsom framgår av vad ovan anförts angående lasaretts- och sjukstugestadgornas samt stadgornas för tuberkulossjukvårdsanstalterna tillämplighetsområden ävensom av innehållet i förut omförmälda 1916 års kungörelser angående utvidgad tillämpning av sistnämnda stadgor kan man i dessa författningar skönja en tendens a t t inbegripa ett allt större antal sjukhus under tillämpningen av ifrågavarande stadgor och därmed också att hänföra dem till den grupp, som i föreliggande förslag benämnes offentliga sjukhus. Sålunda är t. ex. tuberkulossjukhusstadgan, vars innehåll ju i allt väsentligt överensstämmer med lasarettsstadgans, att tillämpa icke allenast på sådana sjukhus, som ägas och, helt eller delvis, underhållas av landsting eller därmed jämförliga städer och till vilkas uppförande eller underhåll statsbidrag utgått, utan, enligt den ena av de båda ovan omförmälda kungörelserna av den 30 december 1916, även på tuberkulossjukhus, vilket äges och helt eller delvis underhålles av kommun, som i landsting deltager, eller sammanslutning av sådana ävensom på enskilda dylika sjukhus, tillhörande förening, bolag, stiftelse eller enskild person, allt under förutsättning att statsbidrag till dess uppförande utgått eller för dess drift utgår. Under denna förutsättning skall således anstalternas verksamhet stå under den offentliga kontroll, som tillämpningen av tuberkulossjukhusstadgan innebär.

144 Denna grundsats finner kommittén för sin del riktig, och kommitténs förslag avser i förevarande del att giva densamma en något vidgad tillämpning. Innehållet av mom. 1. kan nämligen i stort sett sammanfattas så, att ett sjukhus blir att anse som offentligt, därest det uppförts eller underhålles med offentligt bidrag. Med sistnämnda uttryck förstås därvid icke allenast kontant tillskott utan även byggnadsmark eller annat såsom t. ex. om från en socken- eller häradsallmänning timmer tages för sjukhusets uppförande eller vedbrand lämnas såsom bidrag till dess drift. Att fastställa någon gräns för bidragets storlek har kommittén icke ansett lämplig, dels emedan en sådan gräns, som alltid bleA7e svår att välja, i allt fall måste dragas godtyckligt, dels ock med hänsyn till att, enligt mom. 4., i tvivelaktiga fäll Kungl. Maj:ts avgörande kan sökas beträffande frågan till vilken grupp ett sjukhus är enligt stadgan att hänföra. Den nu uppställda grundsatsen innebär emellertid icke, att varje bidrag till ett sjukhus från det allmännas sida skulle medföra, att detsamma bleve att för all framtid anse såsom offentligt. Har. ett sjukhus under ett eller annat år mottagit _ bidrag av offentliga medel för sin drift, bör detta enligt kommitténs mening icke rimligen medföra förpliktelse för dess innehavare att ständigt ställa sig reglerna om offentliga sjukhus till efterrättelse. Indrages detta bidrag, synes knappast längre något offentligt intresse kräva, att sjukhuset fortfarande drives under former, som gälla för offentliga sjukhus. Vill å andra sidan innehaA*aren av ett sjukhus, till vars drift bidrag av offentliga medel utgått, för framtiden driva sjukhuset utan annan offentlig tillsyn än den som ägnas enskilda sjukhus, bör detta stå honom fritt mot avstående av bidraget. Av sådan anledning har kommittén i andra stycket av förevarande mom. föreslagit sådan formulering av nu ifrågavarande bestämmelser, att sjukhus blir att anse som offentligt »därest bidrag till dess drift uppbäres från stat, landsting eller kommun». Ehuru det väl ytterst sällan i praktiken kommer att inträffa, att ett sjukhus av nu förevarande anledning upphör a t t vara offentligt, vill kommittén dock i detta sammanhang anmärka, att kommittén med avsikt använt den mera vaga formuleringen »därest bidrag — — — uppbäres» i stället för sådana mera bestämda uttryck som »under den tid (i den män) bidrag uppbäres», för att icke framkalla intryck av att ett alldeles tillfälligt avbrott i bidragets utgående skulle medföra, a t t sjukhuset upphörde att betraktas som offentligt. I tvivelaktiga fall kan här som eljest Kungl. Maj:ts avgörande enligt mom. 4 inhämtas. Slutligen må ock anmärkas, att kommittén icke finner ovan anförda skäl tala för att även en innehavare av ett sjukhus, till vars uppförande bidrag av allmänna medel utgått, skulle sedermera kunna undandraga sig de förpliktelser, som åligga innehavare av offentliga sjukhus. D ä r bidrag av sistnämnda slag uppburits, har det i allmänhet haft den betydelse, att det varit ett villkor för företagets tillkomst eller eljest väsentligen inverkat på dess ekonomi. Innehavaren av det blivande sjukhuset har i detta fall, innan han börjar sitt företag, haft tillfälle överväga, huruvida han vill påtaga sig den offentliga tillsyn, som följer av att han mottager bidrag av nu ifrågavarande slag. Har således förpliktelse härtill på grund av mottaget understöd inträtt för honom, synes det vara en rimlig fordran, att han för framtiden skall vara bunden av densamma. Mom. 2. I det ovan under mom. 1 anförda har kommittén motiverat sin åtgärd att fördela bestämmelserna angående de offentliga sjukhusen uti två kapitel, därav ett för sådana offentliga sjukhus, som drivas av landsting eller kommun.

145 Det är endast för vinnande av av en kortare beteckning på denna grupp av sjukhus, som kommittén i detta mom. 2 infört termen »kommunalt sjukhus». Denna kommitténs indelning av sjukhusen i olika grupper, vilka på flera punkter kräva särskilda bestämmelser i stadgan, är närmast avsedd för själva stadgan och behöver således, enligt kommitténs åsikt, icke ovillkorligen föra med sig någon inkräktning på de hittills vedertagna benämningarna för olika slag av sjukhus. Det skulle således alltjämt ej vara hinder för att ett sjukhus hädanefter liksom förut, där så av en eller annan anledning befinnes lämpligt, kallades länslasarett, tuberkulossjukhus, allmänt sjukhus o. s. v. Mom, 3. _ Såväl lasaretts- och sjukstugestadgorna som tuberkulossjukhusoch tuberkulossjukstugustadgorna utgå från att storleken av de sjukhus, vilka kunna beröras av stadgorna, är avgörande för frågan, huruvida den ena eller andra stadgan skall tillämpas. Som mått på sjukhusets storlek användes därvid det antal sjuksängar Vårdplatser), varmed anstalten är försedd. Såsom större räknas nu sjukhuset, då detta antal platser vid sjukhus för allmän sjukA-ård (lasarett och sjukstugor) uppgår till minst 25 samt vid tuberkulossjukhus överstiger 40. Visserligen kan mot en sådan indelning anmärkas, att det valda antalet sjuksängar är i viss mån godtyckligt samt att det vore önskvärt att för ifrågavarande åtskillnad uppställa någon reel grund. Såsom emellertid redan 1898 års lasarettskommitté anmärkt, kunna knappast andra förhållanden, vilka mer eller mindre känneteckna samma åtskillnad, lämpligen läggas till grund för en lagbestämd indelning, och då ovan omförmälda indelningsgrund numera vunnit hävd, har kommittén icke funnit anledning frångå densamma. Ej heller har det antal sjuksängar, som i nu gällande författningar fixerats som gräns mellan de olika slagen av sjukhus, givit kommittén anledning till erinran. Kommittén finner detta antal lämpligen kunna användas som norm även för de öA7riga sjukhus, å vilka stadgeförslaget är avsett att tillämpas. Mom. 3 innehåller sålunda följande bestämmelse: »Sjukhus räknas såsom större då det är försett med sjukplatser över nedannämnda antal, nämligen i fråga om sjukhus för allmän sjukvård (lasarett eller sjukstugor) barnbördshus, sjukvårdsavdelningar vid vanföreanstalter, sjukvårdsanstalter för barn, anstalter _ för radiologisk eller liknande behandling, ävensom andra med nu uppräknade jämförliga anstalter — 24,x) i fråga om anstalter för tuberkulossjukvård, sjukhem för kroniskt sjuka, sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter ävensom andra med sålunda uppräknade jämförliga anstalter — 40. Övriga sjukhus räknas såsom mindre».2) Vidare har kommittén såsom regel föreslagit, att ett epidemisjukhus skall, oavsett sängantalet, räknas såsom mindre sjukhus. Detta kan vid ett första påseende förefalla egendomligt vid det förhållande att åtskilliga bland dessa sjukhus innehålla ända till 100 vårdplatser och däröver. Men ofta nog, ja kanske oftast, är förhållandet det, att ett epidemisjukhus till och med av nyss angiven x ) Angående en av Kungl. Maj:t till kommittén överlämnad av riksdagen i skrivelse den 17 april 1920 (nr 137) i anledning av väckta motioner gjord framställning om »utvidgning av sjukstugorna» — d. v. s. att dessa även vid ett något högre sängantal än 24 skulle få bibehålla sin egenskap av sjukstuga — yttrar sig kommittén längre fram, i motiveringen till § 29. 2 ) Jämför f. ö., vad beträffar skillnaden mellan »större» och »mindre» sjukhus, vad kommittén i det efterföljande yttrar vid § 29 mom. 3.

19—212420.

146 storlek har en medelbeläggning så långt under den anförda siffran som måhända endast 15 ä 20. Följden härav har blivit den, att — frånsett de i landets tre största städer belägna epidemisjukhusen, vilka vanligen äga en mycket högre medelbeläggning, nödA7ändiggörande anordningen med fast anställda och med dessa sjukhus skötsel så gott som uteslutande upptagna läkare — epidemisjukhusen handhavas av läkare, vilka huvudsakligen ägna sig åt skötandet av annan tjänstebefattning — i stad stads läkartjänst, å landet provinsialläkarbefättning o. s. A\ Tjänstgöringen vid det sällan fullt belagda epidemisjukhuset kan därför betraktas mera såsom en bisyssla. Denna omständighet har synts kommittén av den betydelse att — även om undantagsvis ett annat förhållande i något fäll (utö\ 7 er de i de tre största städerna förekommande) skulle A7ara rådande och således läkartjänsten vid epidemisjukhuset skulle utgöra läkarens i fråga enda läkarbefattning — kommittén icke trott sig böra av läkarna vid epidemisjukhus fordra enahanda kompetens som för innehaA7arna av läkarbefattning vid större sjukhus. För de fåtaliga fall åter, då fordran på större kompetens anses böra uppställas, har kommittén anvisat en utväg genom de sista orden uti momentet — erhållandet av Kungl. Maj:ts förklarande att sjukhuset är att hänföra till ett större sådant. Mom. é. Med hänsyn till att, enligt vad ovan anförts, olika slag av sjukhus äro underkastade olika bestämmelser, är frågan huruvida stadgan är tilllämplig på en viss anstalt samt, därest så anses vara fallet, till vilket slag aA7 sjukhus, anstalten är att hänföra, av stor praktisk vikt. Då givetvis stadganden i detta avseende aldrig kunna uttömmande reglera ett dylikt spörsmål, har kommittén ansett bestämmelser påkallade för a t t angiva, vem det tillhör att i tvivelaktiga fall avgöra detsamma. Uppstår spörsmålet i fråga i samband med rättegång, t. ex. på grund av ansvarsyrkande för uraktlåtenhet att iakttaga stadgans bestämmelser, bör detta spörsmål givetvis avgöras i rättegången, varvid emellertid är domstolen obetaget att före utslagets avkunnande inhämta utlåtande från medicinalstyrelsen. I övriga fall har kommittén ansett avgörandet av nämnda fråga böra ankomma på Kungl. Maj:t efter det medicinalstyrelsen och övriga myndigheter hörts i saken. III K A P . § 10. Den huvudsakliga ändring av nu gällande bestämmelser, som av kommittén föreslagits genom denna §, består däri, att skyldigheten att inhämta medicinalstyrelsens godkännande av förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av sjukhus, en skyldighet som förut endast gällt lasarett och tuberkulossjukvårdsanstalter, utsträckts att omfatta alla kommunala sjukhus. Det synes nämligen kommittén önskvärt, att den trygghet med avseende på sjukvårdsanstalts lämplighet för dess ändamål, som ligger i en sådan granskning, bör tillgodokomma alla sjukvårdsanstalter, som uppföras med bidrag från det allmännas sida. A t t även byggnadsstyrelsen i varje fall bör giAra sin mening tillkänna i dessa ärenden har kommittén ansett självfallet, då denna centrala myndighet utövar högsta inseendet över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket och då medicinalstyrelsen icke i samma utsträckning kan äga den sakkunskap i avseende på arkitektur och brandskydd, som för en sådan granskning är erforderlig. För övrigt åligger det redan nu, jämlikt Kungl. kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter

147 rörande det offentliga byggnadsväsendet, byggnadsstyrelsen att med råd och upplysningar i husbyggnadsfrägor tillhandagå myndigheter, menigheter samt offentliga institutioner och inrättningar. För att tillförsäkra vederbörande största möjliga frihet vid beslut rörande ny- eller ombyggnad av sjukhus har kommittén vidtagit den ändring i nu gällande bestämmelser, att godkännande av tomt och byggnadsritningar icke behöver föregå beslut om byggnadens utförande utan skall föreligga allenast innan anläggning av sjukhuset påbörjas, ävensom att godkännande av ritningar och beskrivning över uppvärmningsanordningar och sanitärtekniska anläggningar behöver erhållas först innan byggnaden uppföres över grundmurarna. Övriga smärre ändrigar och tillägg hava gjorts i överensstämmelse med praxis och torde icke behöva särskilt motiveras. Jämför f. ö., vad beträffar mom. 2, kommitténs efterföljande motivering vid § 29 mom. 3. § 11. Denna paragraf lämnar allmänna bestämmelser ifråga om inredning och utrustning av olika slag av kommunala sjukhus, större eller mindre sjukhus för allmän sjukvård eller specialsjukhus. Paragrafens andra moment motsvaras av lasarettsstadgan § 3, sådan denna lyder enligt Kungl. kungörelse den 15 november 1918 (S. F . S. n:r 872). Enär dylik inredning och utrustning betingas av det olika klientel de olika sjukhusen hava av a t t behandla, så lämnas den för § 11 erforderliga närmare motiveringen i samband med motiA*eringen för § 13, A7ilken just avhandlar nämnda olika slag av klientel. § 13. Skillnaden mellan större och mindre sjukhus är, såsom kommittén ovan under § 8 framhållit, icke allenast en fråga om skillnad i det antal sjukplatser för vilka sjukhuset är avsett. En dylik mera formell åtskillnad är ett uttryck även för betydande reella olikheter, vilka alla böra ägnas behörigt beaktande, då det gäller att i författningsväg fastställa de krav, vilka måste ställas på det ena eller det andra slaget av sjukhus. De reella olikheter, vilka kommittén sålunda, syftar på, angå, frånsett administrationsförhållanden, framför allt frågan om sjukhusens ändamål och utrustning samt kraven på den därvid anställde läkarens kompetens. En slutsats häraA7, vartill kommittén i annat sammanhang skall mera utförligt återkomma, är å andra sidan också, att tjänstgöringen vid ett mindre sjukhus för läkaren icke i allmänhet kan anses vara av samma omfattning eller så bindande som tjänstgöringen vid ett större. Ifrågavarande § 13 och den i samband därmed stående § 11 innehålla förslag till bestämmelser, vilka utgå från a t t en reell åtskillnad består och fortfarande bör bibehållas mellan större och mindre sjukhus i fråga om deras ändamål samt deras inredning och utrustning. Det bör emellertid anmärkas, att kommittén genom innehållet av omförmälda bestämmelser icke tagit ställning till frågan, huruvida övergången mellan dessa båda former av sjukhus bör ordnas. Såsom kommittén längre ned får tillfälle utveckla, anser kommittén en sådan övergång böra för framtiden medgivas under enklare former än hittills. Så länge emellertid mindre sjukhus finnas vid sidan av större, bör de förras ändamål icke vara detsamma som de senares, liksom ej heller kraven på deras inredning

148 och utrustning böra vara enahanda. A t t i dessa avseenden uppställa lämpliga normer är ändamålet med nu ifrågavarande stadganden. E t t sjukhus ändamål framgår i allmänhet redan genom urvalet av sjukdomsfall till'detsamma. E t t lasarett, ett tuberkulossjukhus eller en sjukavdelning vid vanföreanstalt mottaga sålunda var för sig sjukdomsfall av olika slag, och även en sjukstuga mottager icke sjuka av alla de slag som ett lasarett. Om än skillnaden i ändamål framgår även av andra omständigheter, torde dock i en författning ändamålet med olika sjukhus nöjaktigt kunna angivas genom fastställande av vilka sjukdomsfall som må å detsamma mottagas. Förslag till regler härom har kommittén formulerat i denna § 13. Mom. 1. Vad då först angår de kommunala sjukhusen för allmän sjukvård d. v. s. å ena sidan lasaretten eller, i de större städerna, de s. k. allmänna sjukhusen samt å andra sidan sjukstugorna, så föreslås i mom. 1, att å större dylika sjukhus må till behandling mottagas alla slag av sjukdoms- och olycksfall med undantag för dem, som omförmälas i mom. 4, dock att i fråga om intagning för barnbörd gälla särskilda regler, vartill kommittén under mom. 5 återkommer. I anslutning härtill heter det om inredningen och utrustningen i § 11, att dylikt sjukhus skall »anordnas för vård av alla slag av sjukdomar med undantag för sådana som i § 13 mom. 4 angivas, samt hava härför erforderlig utrustning ävensom vara speciellt utrustat för kirurgisk verksamhet». Dessa bestämmelser sakna motsA7arighet i gällande lasarettsstadga men innehålla i sak ingen nyhet; de äro endast ett uttryck för vad som redan i den praktiska utvecklingen blivit de allmänna sjukhusens ändamål samt för de krav, som för den skull ställts på deras inredning och utrustning. Mom. 2. Angående frågan vilka sjukdomsfall, som må mottagas å sjukstuga, innehåller sjukstugestadgan ingen annan bestämmelse än § 7, sådan paragrafen lyder enligt' k. kungörelsen den 15 november 1918, S. F . S. n:r 873, nämligen att sinnessjuk icke må intagas samt att person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas endast om det kan ske utan olägenhet. Såvitt av författningen framgår, är alltså sjukstugans läkare oförhindrad att, med nu nämnda undantag, för behandling å sjukstugan intaga vilka sjukdomsfall som helst, utan att dän 7 id ens A7ara skyldig att avvisa sådana fäll, som enligt lasarettsstadgan § 6 mom. 3 icke må mottagas å lasarett. Olägenheterna av_ en så bristfällig lagstiftning hava visserligen i praxis undanröjts genom att sjukstugorna faktiskt kommit att få en uppgift, väsentligen underordnad lasarettens; men kommittén har vid revideringen av nu gällande bestämmelser ansett sig icke böra underlåta att föreslå bestämmelser, som bättre ansluta sig till den nuvarande utvecklingen, särskilt som exempel icke torde hava saknats på att vid sjukstugor sådana sjukdomsfall intagits för behandling, vilka egentligen legat utanför sjukstugornas uppgift. Varje sjukdomsfall av allvarligare art bör naturligtvis, främst av hänsyn till den sjuke, få åtnjuta den mera kvalificerade sjukvård, som de större sjukhusen med sin specialutbildade läkarkår samt sina överlägsna, materiella resurser kunna erbjuda. De mindre sjukhusens naturliga uppgift blir med hänsyn härtill, såsom kommittén i § 13 mom. 2 föreslagit, främst att mottaga »sjukdoms- och olycksfall av lättare art». Det bör emellertid icke förbises, att de mindre sjukhusen därjämte måste vara i stånd att omhändertaga vissa andra fall. Dit är att räkna till en början sådana olycks- eller sjukdomsfall, vilka visserligen böra behandlas å större sjukhus, men vilka kräva så skyndsam vård eller eljest

149 äro av sådan beskaffenhet att de icke lämpligen kunna, åtminstone icke omedelbart, överföras dit. Vidare kan, särskilt i Norrland, förekomma, att det större sjukhuset är så långt avlägset, att det på grund av transportens svårighet eller dyrbarhet icke bör ifrågakomma att dit överflytta den sjuke. Även andra förhållanden kunna i detta sammanhang stundom tänkas vara av betydelse, såsom t. ex. i vissa fäll att den sjuke icke alldeles skiljes ur sin omgivning. Prövningen huruvida nu omförmälda förhållanden böra föranleda, att ett fäll, vars behandling rätteligen tillhör ett större sjukhus, får kvarbliva på ett mindre, bör givetvis ankomma på läkaren vid det senare. Kommittén har i likhet med den i det föregående utvecklade tankegången föreslagit formuleringen av bestämmelserna härom så, att å kommunalt mindre sjukhus för allmän sjukvård må för vård intagas, utom sjukdoms- och olycksfall av lättare art, även ..sådana sjukdomseller olycksfall i övrigt, vilka med hänsyn till fallets art eller andra omständigheter, varom läkaren skall i journalen göra anteckning, icke lämpligen kunna till annat sjukhus överföras». Mom, 3. Vad därefter angår de kommunala specialsjukhusen är tvdligt, att den uppgift, som blivit för desamma fastställd, bör fullföljas och att "alltså, såsom det i fortsättningen av momentet heter, intagning för annat ändamål icke må ske, »där ej särskilt trängande omständigheter därtill föranleda». Mom. 4. 1 § 6 mom. 3 av nu gällande lasarettsstadga förekommer bestämmelse, att vissa personer_ icke få mottagas å lasarett, nämligen dels obotligt sjuka dels ock personer, angripna av vissa smittsamma sjukdomar. Även sjukstugestadgan_ § 7 innehåller, på sätt förut framhållits, vissa bestämmelser i samma syfte, vilka dock icke sammanfalla med lasarettsstadgans. Kommitténs i samma syfte uppgjorda förslag ansluter sig i huvudsak — och med visst tillägg, se nedan — till lasarettsstadgans bestämmelser, vilka emellertid utsträckts a t t gälla alla sådana under stadgan fallande kommunala sjukhus, vilka icke helt eller delvis hava till uppgift att^behandla de sjukdomar, varom här är fråga. Med hänsyn härtill har något stadgande, motsvarande sjukstugestadgans § 7 icke ansetts erforderligt. Med undvikande av den i lasarettsstadgan begagnade termen »obotligt sjuk», vars betydelse med hänsyn till nutidens läkekonst är osäker nog, har kommittén i stället använt uttrycket »kronisk sjukdom, beträffande vilken ett återställande till hälsan eller en väsentlig förbättring enligt läkarens beprövande uppenbarligen ej är att vänta». Vidare har i stället för den i lasarettsstadgan förekommande hänvisningen till 1875 års numera upphörda epidemiförordning införts hänvisning till epidemilagen (den 19 juni 1919) § 2 mom. 1. Det ovan antydda, av kommittén gjorda tillägget till nuvarande bestämmelser i § 6 mom. 3 av lasarettsstadgan avser fäll av sinnessjukdom. Detta står i viss överensstämmelse med kommitténs förut omnämnda och motiverade ståndpunkt — som särskilt fått sitt uttryck i det föreslagna stadgandet i § 7 mom. 3 — enligt vilken den nya sjukhusstadgan icke skulle äga tillämpning å vårdanstalter för sinnessjuka. Det är endast ett vidare utförande av denna princip, då kommittén nu_ föreslagit förbud för intagning å (vissa) kommunala sjukhus av fall av sinnessjukdom. Av första punkten av detta moment, vari det heter, att »å sådant kommunalt sjukhus, som icke helt eller delvis har till uppgift att behandla sjukdom, som här nedan namnes », framgår emellertid, att kommittén icke ansett sig

150 nu kunna föreslå ett kategoriskt förbud mot intagande av sinnessjuka, i första hand å lasarett. Förhållandet är nämligen det, att, i överensstämmelse med föreskrifterna i § 4 av gällande lasarettsstadga, på flera lasarett för det närvarande finnas särskilt anordnade upptagningsanstalter för sinnessjuka, och då plats för de därstädes intagna sjuka ej omedelbart torde kunna beredas på statens anstalter för sinnessjuka, skulle givetvis ett borttagande aA7 dessa upptagningsanstalter vara ägnat att medföra SA7åra olägenheter. Emellertid har kommittén den vissa förhoppningen, att det endast är en tidsfråga, när sinnessjukvården och den övriga sjukvården fullständigt hållas i sär och meddelas å helt och hållet skilda anstalter. För att få ett stöd för denna mening, som inom kommittén tidigt gjort sig gällande, avlät kommittén till medicinalstyrelsen den 19 april 1920 en skrivelse med begäran om yttrande, huruvida den för vasst fall bestående skyldigheten att vid lasarett anordna avdelning för tillfällig A7ård av sinnessjuka kunde bortfalla. Medicinalstyrelsen avgaA7 härå den 8 maj 1920 det svaret, att en utredning, som igångsatts beträffande principerna för uppdelning av sinnessjukA*ården mellan å ena sidan staten och å andra sidan landstingen, då icke hunnit avslutas, men att styrelsen dock ansåge sig redan kunna meddela, att bestämmelsen om skyldighet för lasarett att anordna avdelningar för tillfällig vård av sinnessjuka med all sannolikhet torde komma a t t uteslutas ur styrelsens blivande förslag i ämnet. På grund härav har kommittén ansett de i stadgan föreslagna bestämmelserna för nuvarande förhållanden lämpliga. Kommittén får i detta samband erinra om att den i § 41 mom. 4 föreslår bibehållande aA7 den bestämmelse om särskild läkare för sådana avdelningar å lasarett, som förefinnes i § 31 av gällande lasarettsstadga enligt denna paragrafs lydelse genom k. kungörelsen den 23 oktober 1914 (S. F . S. n:r 336). Emellertid har, såsom framgår av den föreslagna lydelsen av nu ifrågavarande mom. 4, kommittén ansett, att, utan hinder av detta i momentets början stadgade intagningsförbud, där uppräknade trenne kategorier sjuka kunna å de kommunala sjukhus, A*arom momentet handlar, intagas för behandling av viss sjukdom etc, som icke står i direkt sammanhang med den kroniska sjukdomen, epidemisjukdomen eller sinnessjukdomen. Denna senare bestämmelse utgör närmast endast ett förtydligande av en sak, som måhända får anses självklar och som för övrigt allmänt praktiserats. Likaså får det anses självklart, att, så snart det skäl, som föranlett detta undantagSA'is medgivna inläggande å kommunalt sjukhus av kroniskt sjuka etc, icke längre äger gällande kraft, d. v. s. då patientens kvarblivande å sjukhuset ej längre är av behovet påkallat, läkaren bör i sjukhusets eget och övriga patienters intresse föranstalta om den sjukes överflyttande till den sjukvårdsinrättning, där han egentligen, d. A*, S. för den kroniska sjukdomen etc. bör A7årdas. Detta äger särskild betydelse för det fäll, att den sålunda tillfälligtvis intagne sjuke är en med smittsam sjukdom behäftad person, men gäller naturligtA7is också de båda övriga fallen (kroniskt sjuka och sinnessjuka). Lasarettsstadgan § 6 mom. 3 innehåller slutligen bestämmelse, att därest till lasarett finnes donerade medel, som få uppbäras endast under villkor aA7 fri vård i ATissa fall av obotligt sjuka, må sådana sjuka emottagas. i den mån dessa donerade medel därtill lämna tillgång. Detta stadgande har kommittén icke ansett erforderligt att i förevarande sammanhang upptaga. Uppenbarligen måste nämligen, därest ett sjukhus genom mottagande av donation åtagit sig eller i

151 framtiden åtager sig en förpliktelse av ifrågavande slag, denna förpliktelse fullgöras, A7are sig särskilt stadgande därom meddelas eller ej. Mom. 5 Beträffande intagning för barnbörd å lasarett hemställde 1893 års lasarettskommitté, att dylik intagning finge, om lasarettet A7oro beläget på ort, där barnbördsanstalt ej funnes, ske i trängande fall, då operativt ingrepp med skarpa instrument vore nödigt och detta icke kunde i hemmet utföras; men i enlighet med ett stort antal myndigheters hemställan uteslötos i den slutliga formuleringen orden »med skarpa instrument». Även med det utvidgade innehåll stadgandet ifråga sålunda erhållit har detsamma emellertid visat sig icke motsvara utvecklingens behov; i praxis har intagning för barnbörd även i normala fäll blivit allt vanligare å kommunalt sjukhus. Denna utveckling är naturligtvis icke annat än tillfredsställande, och med hänsyn till de bättre hygieniska förhållanden och den sakkunniga hjälp, som å sjukhus erbjudes modern och barnet, är det önskvärt, att framställningar om intagning för barnbörd kunna även å sjukhus för allmän sjukvård tillmötesgås, i den mån det är erforderligt. Bestämmelser härom, vilka icke torde tarva närmare motiA7ering, har kommittén föreslagit i mom. 5. § IL Under det att § 13 innehåller regler för det primära urvalet av patienter till sjukhus med avseende å sjukhusens ändamål, så avser § 14 dels att bestämma företrädet mellan dem, som kunna ifrågakomma till intagning å samma sjukhus, dels ock att fastställa vad som vid intagning å sjukhus är att iakttaga. I sistnämnda avseende är emellertid att märka, att de tämligen utförliga bestämmelser, vilka kommittén i huvudsaklig överensstämmelse med lasarettsstadgans föreskrifter föreslår, äro avsedda a t t gälla kommunala sjukhus och då i främsta rummet större sådana; vid kommunala mindre sjukhus åter skulle, enligt mom. 6, fä ankomma på sjukvårdsnämnden att förordna, i vad mån undantag från bestämmelserna i mom. 1 och 3 må få äga rum. Mom. 1. De här innehållna bestämmelserna angående vad från den inträdessökandes sida är att iakttaga, då ansökningen aATser intagning å kommunalt sjukhus, överensstämma, ehuru i formellt aA7seende omarbetade, i sak nära med innehållet av lasarettsstadgan § 6 mom. 1 (enligt sagda moments lydelse genom k. kungörelsen den 15 november 1918, S. F. S. n:r 872), och torde därför icke tarva särskild motivering. E t t par sakliga nyheter hava dock införts. Den ena av dessa är den, att anstalten tillerkänts rätt att fordra, att den ansvarsförbindelse, som i momentet omförmäles, skall aA7fattas enligt formulär, A*ars lydelse fastställts av sjukvårdsnämnden eller, beträffande sjukhus, som ej står under sådan nämnds inseende, av vederbörande hälsoA7årdsnämnd. Anledningen härtill är den icke sällsynta förekomsten av ansvarsförbindelser, som sakna erforderlig tydlighet och fullständighet. Till en sådan rättighet för anstalten har emellertid fogats skyldighet för denna att ordna så, att blanketter till ansvarsförbindelser tillhandahållas å »lämpliga ställen», främst alltså hos de kommunala myndigheterna och läkarna inom landstingsområdet. En annan nyhet är fordran på anskaffande av »åldersbetyg, så ock intyg, \ 7 arigenom kan styrkas, att den sjuke tillhör landstingsområdet». Detta dock endast i den mån Arederbörande anstalt »så påfordrar». Vad beträffar de anstalter, på A7ilka nu gällande tuberkulossjukhusstadga är tillämplig, finnes dock redan nii

152 en motsvarighet till detta stadgande, i det att i sagda stadga § 4 uppställes en obligatorisk skyldighet för inträdessökande att förete »prästbetyg». Enligt numera gällande bestämmelser är detta prästbetyg ersatt med s. k. »åldersbetyg , vilket uttryck därför begagnats i nu föreslagna § 14 mom. 1. Då således åldersbetyg i visst fall skall av inträdessökande företes, avser kommittén att därmed må vinnas upplysning icke så mycket om den sökandes ålder — vilken i det hela torde i detta sammanhang vara tämligen betydelselös — som fastmer den sökandes nationalitet, varom åldersbetyget ävenledes innehåller uppgift. Dylik uppgift är av vikt för särskilt det fall, att en svensk person, som utflyttat till främmande land, återkommer hit och söker inträde å kommunal sjukA 7 årdsanstalt. Det kan då i ett eller annat fall vara ganska svårt för vederbörande å denna anstalt att avgöra, huruvida personen ifråga erhållit medborgarskap i det främmande landet och jämväl blivit löst från sitt svenska medborgarskap, detta så mycket mer, som det lär förekomma, att personen fortfarande, oaktat utflyttningen, står mantals- eller kyrkoskriven här i hemlandet, Fall uppgivas nu hava inträffat — särskilt med avseende å intagning vid tuberkulossjukhus — att t. ex. hemvändande emigrant, förebärande bibehållet svenskt medborgarskap, sökt och vunnit inträde å kommunalt sjukhus samt för vård å detta endast debiterats den lägsta legosängsaA7giften. — Intyget att den sjuke tillhör landstingsområdet avser ju, även det, den betalningsklass, till vilken en inträdessökande bör hänföras, varför bestämmelsen därom icke torde behöva särskilt motiveras. Mom, 3. I avgivna yttranden över förslaget till nu gällande lasarettsstadga hemställde ett antal myndigheter, att den sjuke borde medgivas rätt att, i stället för ansvarsförbindelse, vid intagningen aA7lämna förskottsavgift för en månad eller ock för avgiften ställa annan säkerhet, som av läkare och syssloman godkändes. Ehuru bestämmelse i omförmälda avseende icke influtit i stadgan, har dock särskilt förskottsbetalning blivit en allt vanligare form som säkerhet för vårdavgiften. Med hänsyn till de praktiska fördelarna härav har kommittén icke funnit betänkligheter vidare böra möta mot att i författningen stadfästa den praxis, som sålunda redan utbildat sig. Då emellertid sjukhusvistelsens längd icke alltid kan förutses eller i många fall, såsom till exempel vid en tuberkulossjukvårdsanstalt, kan antagas komma att överstiga en månad, vore det enligt kommitténs mening att gå för långt, om man tillerkände den inträdessökande en ovillkorlig rättighet att i varje fall erlägga förskottsbetalning i stället för att lämna ansvarsförbindelse. Med hänsyn härtill har kommittén i mom. 3 föreslagit bestämmelse, enligt vilken den inträdessökande eventuellt kan medgivas rätt att inbetala vårdkostnaden i förskott för minst en månad, med skyldighet att, där så påfördras, i god tid förnya enahanda förskottsbetalning eller ock för betalningen ställa annan säkerhet, som av vederbörande godkännes. Mom. 4 motsvarar i huvudsak lasarettsstadgan § 6 mom. 2. Efter det kommittén i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 8 november 1920 anhållit om upplysning, huruvida ändring i omförmälda stadgande eller eljest gällande civila bestämmelser om vård å sjukhus av arméns eller flottans personal ansåges ur militär synpunkt erforderlig, har kommittén som svar härå erhållit avskrifter av särskilda utav departementschefen infordrade yttranden från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och marinöverläkaren. Av dessa myndigheter framhåller arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, att den icke anser någon sådan ändring i gällande bestämmelser erforderlig. Marinöverläkaren framhåller,

153 att enligt reglemente för marinen del I I § 321 skall sjuk, som ej kan behörigen vårdas ombord, avpolletteras till allmänt sjukhus, därest sjukfartyg eller kronans sjukhus icke finnes tillgängligt, och gäller denna bestämmelse ej blott manskap utan även officerare och underofficerare. Vid sådant förhållande anser marinöverläkaren motsvarande bestämmelse i lasarettsstadgan § 6 mom. 2, som nu gäller beträffande manskap bland tågande trupp, böra införas även för officer, underofficer och manskap tillhörande fartygsbesättning å marinens under expedition varande fartyg. Denna marinöverläkarens uppfattning har kommittén gjort till sin och därutöver utvidgat bestämmelsen till att gälla även befäl och underbefäl Add armén, vilket sålunda utgör förklaringen till den skiljaktighet, som förekommer mellan det nu föreslagna och det hittillsvarande stadgandet i ämnet. Mom. 5. Detta moment aA*ser att utgöra en sammanfattning av en del av bestämmelserna i lasarettsstadgan § 6 mom. 1 (enligt lydelsen i k. kungörelsen den 15 november 1918, S. F . S. n:r 872) och tuberkulossjukhusstadgan § 4 mom. 2. Någon särskild motivering för detta moment torde icke vara erforderlig. Dock anser sig kommittén härvidlag böra framhålla, att nämnda § 4 mom. 2 i tuberkulossjukhusstadgan visserligen innehåller utförligare bestämmelser, än som nu influtit i kommitténs förslag till detta mom. 5, men att den lydelse, kommittén givit detta, är avsedd att fullt täcka motsvarande bestämmelser i tuberkulossjukhusstadgan. Detta gäller särskilt slutbestämmelsen i denna § 4 mom. 2 (»dock att i särskilt fall, enligt läkarens beprövande, den må äga företräde, som finnes vara i högre grad smittofarlig för sin omgivning eller som kan antagas hava större utsikter att genom sjukhusvård återvinna hälsa eller förbättras eller som är i särdeles trängande behov av vård»), vilken bestämmelse kommittén i sitt förslag till förevarande mom. 5 ansett kunna tillfyllest vara ersatt med den korta föreskriften »så framt ej läkaren med hänsyn till särskilda omständigheter annorlunda förordnar». Därjämte kan möjligen böra erinras om, att hittills gällande föreskrifter i fråga om intagningen ansetts tillämpliga så väl då den inträdessökande tillhör, som då han icke tillhör det område, för vilket lasarettet är avsett, en praxis, som kommittén anser fortfarande böra tillämpas. Detta är av särskild betydelse beträffande sådana patienter, »vilkas sjukdom kräver skyndsam A*ård» (se början aA* andra stycket uti nu ifrågavarande moment), men gäller naturligtvis även för övriga fall. § 15. Mom. 1. Överensstämmer huvudsakligen med lasarettsstadgan § 7 och tuberkulossjukhusstadgan § 5 och torde därför icke behöva särskilt motiveras. Mom. 2. Vid mindre sjukhus, särskilt sjukstugor och epidemisjukhus, är medelbetaggningen vanligtvis så låg, att särskild spisordning ej kan anses behövlig. Ä andra sidan kan emellertid sådan A7ara erforderlig, om anstalten är av något större omfattning eller medelbeläggningen något högre än vad i allmänhet är fallet med detta slag av anstalter. Härtill kommer, vad särskilt beträffar tuberkulossjukvårdsanstalter, att en ändamålsenlig regim vid dessa, även om de äro att hänföra till mindre sjukhus, fordrar uppgörandet av en bestämd spisordning. A t t i detta fall giva några direkta föreskrifter har kommittén icke ansett lämpligt, utan i stället överlåtit åt sjukvårdsnämnden (resp. hälsovårds20—212420.

154 nämnden) a t t efter sig företeende omständigheter aA*göra, huruA7ida spisordning bör för anstalten i fråga upprättas. § 16. Såväl enligt lasarettsstadgan § 5 (enligt dess lydelse genom anförda kungörelse i S. F. S. n:r 872 för år 1918) som enligt tuberkulossjukhusstadgan § 3 gäller, att ersättning för vård av de å sjukhuset vårdade sjuka eller, såsom denna avgift vanligen benämnes, legosängsaA7gift, utgår efter de grunder och till de belopp, som av landstinget, efter vederbörande sjukhusdirektions förslag, årligen fastställas, dock a t t ifråga om dels könssjuka i smittsamt stadium dels ock personer, behäftade med någon av de i gällande epidemilag § 2 mom. 1 uppräknade sjukdomarna, särskilda bestämmelser äro fastställda, Sjukstugestadgorna innehålla däremot icke några motsArarande föreskrifter. Den paragraf i kommitténs förslag, A*ilken är avsedd att, beträffande kommunala sjukhus, träda i stället för ovanstående bestämmelser, sammanfaller delvis med dessa, men skiljer sig därifrån i ett väsentligt hänseende. Enligt kommitténs förslag skulle nämligen icke de särskilda sjukhusdirektionerna längre hava sig ålagd en skyldighet att årligen avgiva förslag till legosängsaA7gifter, var och en beträffande respektive sjukhus, utan skulle i stället den av kommittén föreslagna sjukvårdsnämnden (respektive hälsovårdsnämnden) få på sig överflyttad denna skyldighet och alltså till landstingen (respektive stadsfullmäktige) avgiva ett samtliga landstinget etc. tillhörande sjukvårdsinrättningar omfattande förslag till legosängsaA7gifter. Orsaken till a t t direktionerna sålunda uteslutits från ifrågavarande skyldighet sammanhänger med detta förslag till inrättande av en för landstinget gemensam sjukvårdsnämnd, vilken skulle i sin hand hava att förbereda samtliga de frågor, som beröra de olika sjukvårdsinrättningarna inom landstingsområdet och äro av natur att av landstinget (eller stadsfullmäktige) slutligt avgöras, således icke minst en fråga sådan som denna angående legosängsavgifter, vilken så djupt ingriper i landstingets ekonomi. Då det nu är all anledning antaga, att, med hänsyn till de olikartade och viktiga uppgifter den föreslagna sjukvårdsnämnden skulle tilldelas, härför särskilt kvalificerade personer komma att i nämnden insättas, ser kommittén för sin del ingen olägenhet i ett dylikt stadgande om de olika sjukhusdirektionernas uteslutande från skyldigheten att avgiva förslag i fråga om legosängsavgifterna. Detta så mycket mindre, som kommittén i allt fäll givit den föreslagna § 3 (angående sjukvårdsnämndens åligganden) en sådan avfattning, att direktionerna icke äro förhindrade att ifråga om dessa aA7gifter framställa förslag, som då visserligen skulle ingivas till nämnden, men av denna sedan tillika med övriga handlingar och eget utlåtande vidarebefordras till landstinget, vilket på detta sätt finge del jämväl av A7ederbörande direktioners ståndpunkt i frågan. § 17. Denna paragraf, som i nu gällande författningar motsvaras av följande bestämmelser, nämligen lasarettsstadgan § 10, sjukhusstadgan § 2 (enligt dess lydelse genom k. förordning den 6 juni 1919, S. F. S. n:r 279), tuberkulossjukhusstadgan § 8 och tuberkulossjukstugustadgan § 3 samt epidemilagen §§ 18'och 19, angiver de organisationskrav, som ställas på de offentliga sjukhusen. Till en början^ bestämmes därvid, i mom. 1, vad som i sådant avseende fordras av samtliga sådana sjukhus, nämligen att de skola vara försedda med direktion, läkare

155 samt nödig sjukvårds- och ekonomipersonal samt, i den mån så finnes erforderligt, kontorspersonal. Utom i fråga om kontorspersonalen innehåller stadgandet i denna del intet utöArer vad redan nu fordras av sjukstugorna. Vid kommunala större sjukhus skola därjämte, enligt i mom. 2 föreslagna bestämmelser, på sätt även nu är fallet vid lasaretten och tuberkulossjukhusen finnas en syssloman samt en av direktionen antagen prästman. Med hänsyn till att denna organisation möjligen någon gång kan befinnas för betungande har emellertid tillika föreslagits bestämmelse att medicinalstyrelsen på grund av särskilda förhållanden må kunna medgiva befrielse från sistnämnda skyldighet. Då såsom ovan framhållits bestämmelsens ändamål är att angiva de minimikrav, vilka i det offentligas intresse kunna ställas på sjukhusens organisation, innebär densamma naturligtvis icke något hinder för att vid ett sjukhus anställa personal utöver A7ad i denna paragraf angives. Redan under nu gällande stadganden förekommer, att t. ex. vid allmänna sjukstugor syssloman finnes anställd, och en sådan anordning kommer ej heller genom ifrågavarande stadgande att förhindras. § 18, i vilken med någon formell överarbetning sammanförts nu gällande bestämmelser i lasarettsstadgan §§ 12 (enligt lydelse genom k. förordning den 6 i juni 1919, S. F . S. n:r 280) och 18 jämte motsvarande bestämmelser i övriga stadgor, torde icke behöva särskilt motiA*eras. § 19. Mom. 1. Angående direktionernas sammansättning vid kommunalt större sjukhus för allmän sjukvård bestämmes f. n. i lasarettsstadgan § 13, att direktionen skall bestå av, utom landshövdingen i länet, vilken i kraft av sitt ämbete är ordförande, sex inom länet bosatta personer, av vilka en bör vara läkare. Lasarettsläkarens ställning till direktionen framgår av lasarettsstadgans § 27, enligt A7ilken han dels äger deltaga i direktionens överläggningar men icke i dess beslut, dels i allmänhet inför direktionen föredrager alla sjukvården och förvaltningen rörande ärenden samt mellan direktionens sammanträden är lasarettets inför "direktionen ansvarige styresman, dock med skyldighet att underställa direktionens prövning de av honom mellan direktionens sammanträden vidtagna åtgärderna. Vid tuberkulossjukhus skall enligt tuberkulossjukhusstadgan § 11 direktionen bestå av landshövdingen i länet, vilken i kraft av sitt ämbete är ordförande, sjukhusläkaren eller den hans plats företräder ävensom fyra inom länet bosatta, av landstinget valda personer. Såväl sjukstugestadgan § 4 som tuberkulossjukstugustadgan § 4 föreskriva, att förvaltningen av dessa anstalter skall handhavas av genom landstinget valda direktioner, bestående i vartdera fallet av fyra ledamöter och två suppleanter. Direktionerna välja inom sig ordförande och vice ordförande. Beträffande läkarens ställning till direktionerna vid dessa två slag av sjukstugor innehålla de nämnda stadgorna icke några bestämmelser. I detta sammanhang torde ock böra erinras om, a t t vid sinnessjukhusen hospitalsläkaren eller den hans tjänst förrättar är självskriven medlem av direktionen. Landshövdingens självskrivenhet som medlem av och ordförande i sjukhusens direktioner äger gamla traditioner; den fanns fastställd redan i § i av

156 Kungl. instruktionen den 17 december 1817 för direktioner över länslasaretten och kurhusen ävensom i § 2 av 1864 års kungörelse angående förändrade instruktioner för direktioner, läkare och sysslomän vid länens lasarett och kurhus. 1898 års lasarettskommitté ifrågasatte dess upphävande samt föreslog, att landshövdingen väl må äga att i direktionens överläggningar men icke i dess beslut deltaga, »hvarav kommittén anser följa, att landshöfding icke kan väljas till ledamot af lasarettsdirektion och, i betraktande af den utslagsröst, som i vissa fall tillkommer ordförande, än mindre kan såsom sådan tjenstgöra» (motiveringen sid. 69). Detta förslag A*äckte emellertid opposition frän ett stort antal av de i ärendat hörda myndigheterna, däribland även medicinalstyrelsen, och i enlighet med styrelsens hemställan erhöll paragrafen i denna del sin nu gällande lydelse. De skäl, som anförts till förmån för landshövdingens ifrågavarande ställning inom direktionerna, äro huvudsakligen, a t t erfarenheten visat, hurusom landshövdingen kunnat kraftigt befordra såväl förslag till utvidgning och nybyggnad av sjukhus som andra viktiga sjukvårdsfrågor, varför det torde ligga i sjukhusväsendets intresse att såsom ordförande i direktionerna få behålla en så inflytelserik ämbetsman. Tillika har framhållits, att olägenheten med nuvarande anordning drabbar mera landshövdingen än sjukhuset. De sjukhus, som icke ligga i residensstad, kunna väl ej ofta få besök av sin landshövding, men han kan infinna sig, då viktiga frågor skola avgöras, och genom sitt personliga inflytande bidraga till deras lyckliga lösning. Kommittén delar den sålunda uttalade uppfattningen att landshövdingens befogenheter inom sjukhusdirektionerna varit och äro för sjukhusväsendet utveckling av avsevärd betydelse samt att även i övrigt vid inom direktionerna uppkomna frågor av större vikt det för dessa varit av gagn att äga tillgång till landshövdingens auktoritet. Däremot torde väl landsböA7dingens ställning aldrig hava uppfattats på det sätt, att det borde ankomma på honom att i detalj följa handläggningen av alla vid ett sjukhus förekommande löpande förvaltningsärenden. Då nu enligt kommitténs förslag frågor om nybyggnader eller större utvidgningar av sjukhus liksom i övrigt sjukvårdsärenden av mera principiell natur skola för framtiden, i och för handläggning inför landsting, beredas inom sjukvårdsnämnden, synas de ovan anförda skälen för landshövdingens självskrivenhet inom sjukhusdirektionerna mera tala för att landshövdingen för nu ifrågavarande ändamål beredes tillfälle att inom sjukvårdsnämden följa och inverka på sjukvårdsärendenas handläggning. Med hänsyn till att kommittén redan tidigare i§4mom. 2 föreslagit bestämmelse av dylikt innehåll, har kommittén därför ansett stadgandet om landshövdingens ledamotskap i direktionerna böra i detta sammanhang utgå. Kommittén har tillika funnit lämpligt föreslå, att landstinget skulle i samband med Aralet förordna en av de valda ledamöterna till ordförande. Detta förslag är i främsta rummet föranlett av kommitténs nyssnämnda hemställan om upphörandet av landshövdingens självskrivenhet såsom ordförande i direktionerna för samtliga länets lasarett och tuberkulossjukhus. Kommittén har här oyan angivit, hurusom denna hemställan är av olika anledningar väl motiverad. Ä_ andra sidan hava ock, såsom ävenledes framhållits, till förmån för landshöA7dingens ifrågavarande självskrivenhet anförts skäl, huvudsakligen hänförande sig till en dylik ordförandes auktoritativa ställning och därmed följande förmåga att på ett särskilt och kraftigt sätt befordra för utveckling av länets sjukvårdsväsende viktiga frågor. Då detta anförda skäl onekligen, jämväl enligt kommitténs åsikt,

157 har en viss — om än icke för saken avgörande — betydelse, har kommittén trott sig böra, såsom motvikt till den fördel, som således kan ligga i landshövdingens berörda, nu till borttagande föreslagna självskrivenhet, uppställa en fordran på att ordförandevalet icke skall tilläggas direktionerna själva utan förrättas aA7 landstinget i samband med valet till direktionsledamöter. Avsikten härmed är nämligen den, att härigenom skulle det ligga i landstingets intresse att vid valet uppmärksamma, att i varje direktion insattes en person med sådana lrvalifikationer, att han i särskild grad lämpade sig för ordförandeskapet. E t t ytterligare skäl för kommitténs förslag uti denna del är det att, enligt dess stadgeförslag, antalet valda ledamöter i direktionen kan vara så litet som två, vartill kommer den såsom ledamot självskrivne styresmannen. Vid det förhållande att denne senare enligt momentets lydelse ej får av landstinget utses till ordförande, kan det ej gärna vara lämpligt att låta en så liten korporation själv välja sin ordförande. Medgåves detta, skulle det nämligen lätt kunna tänkas inträffa, att den självskrivne ledamoten, styresmannen, genom att biträda visst votum komme att bestämma, vilken som skulle bliva ordförande i den direktion, vars föreskrifter han är skyldig ställa sig till efterrättelse. I fråga om sjukhusläkaren gäller nu, såsom av det ovan anförda framgår, att han vid tuberkulossjukhus obligatoriskt är men vid lasarett däremot icke är ledamot av direktionen. Sistnämnda förhållande har givit anledning till erinran och man har påyrkat, att även vid lasarett läkaren borde vara självskriven ledamot av direktionen. Kommittén vill icke helt underkänna de skäl, som anförts till förmån för de i detta avseende beträffande lasarett givna bestämmelserna, enligt vilka lasarettsläkaren äger deltaga i direktionens överläggningar men icke i dess beslut, med r ä t t dock att få från beslutet avvikande mening antecknad till protokollet. Teoretiskt taget torde nämligen en sådan anordning kunna anses icke sakna grund, med hänsyn till att läkaren är inför direktionen ansvarig för sin förvaltning, att vissa direktionens beslut kunna beröra av läkaren vidtagna åtgärder, att direktionens beslut i övrigt, (såsom t. ex. lasarettsstadgan §§ 23, 25, 26, 29 31 och 33) kunna vara av direkt betydelse för läkarens ställning vid lasarettet, samt att läkaren och direktionen ömsesidigt (§§ 26 och 30) oäro efter därom av endera gjord anmälan ansvariga inför Medicinalstyrelsen. A andra sidan har den för tuberkulossjukhusen — och jämväl sinnessjukhusen — i detta ämne föreskrivna ordningen, enligt vilken läkaren är självskriven ledamot av direktionen, såvitt kommittén försport fungerat utan svårigheter och varit till gagn för anstalterna samt där meddelad vård. Kommittén anser därför fullgiltiga skäl föreligga för ett tillmötesgående av det uttalade önskemålet att även vid andra anstalter, än de nyss nämnda, sjukhusläkaren skulle vara ledamot av direktionen. Den ovan såsom teoretiskt möjlig framhållna invändningen att sjukhusläkaren är inför direktionen ansvarig torde icke vara ägnad att i praktiken medföra någon svårighet för hans ledamotsställning — såsom ovan anförts har åtminstone icke någon sådan, kommittén veterligt yppat sig A7id tuberkulos- och sinnessjukhusen — och den omständigheten, att sjukhusläkaren är inför direktionen föredragande och således den, som i första hand måst sätta sig in i de vid direktionens sammanträden förekommande frågorna, synes till och med göra det önskvärt, att han såsom ledamot tillhör samma direktion. — Kommitténs förslag innehåller således en bestämmelse i denna riktning. Dock har kommittén icke ansett det vara lämpligt, att han får fungera såsom ordförande, en befogenhet som i stället torde böra tilläggas någon av de valda ledamöterna, varom bestämmelse jämväl föreslagits.

158 Antalet ledamöter i direktionerna för såväl lasarett som tuberkulossjukvårdsanstalter — 7 resp. 6, enligt lasarettsstadgan § 13 och tuberkulossjukhusstadgan § 11 — synes vara överflödigt stort och ägnat att medföra svårigheter för anordnande av direktionssammanträden, särskilt vid lasarett, enär i så fall för beslutmässighet fordras 4 ledamöters närvaro (vid tuberkulossjukvårdsanstalter 3). Redan denna omständighet har synts kommittén motivera någon inskränkning i ledamotsantalet. Lägges så härtill, att kommitténs förslag om inrättande av en sjukvårdsnämnd torde komma att medföra ett rätt väsentligt avlastande från direktionerna till denna nämnd av de förra hittills åliggande göromål, måste en direktion bestående av, såsom kommittén i detta mom. 1 föreslår, minst två och högst fyra ledamöter (jämte anstaltens styresman) vara tillfyllest. Den antydda svårigheten att understundom få ett direktionssammanträde till stånd skulle därmed vara i avsevärd grad avhjälpt, helst om kommitténs sedermera i § 21 mom. 2 givna förslag godkännes. Enligt detta kan beslut fattas av 3 närA7arande direktionsledamöter samt till och med av endast 2, i sistnämnda fäll därest dessa äro om beslutet ense. Mom. 2. Med skrivelse till kommittén har Älvsborgs läns landsting överlämnat utdrag av sitt protokoll vid 1920 års lagtima landsting, innefattande vissa Önskemål i avseende å förvaltningen av landstingets sjukvårdsinrättningar och en hemställan att kommittén ville taga i övervägande de i handlingarna framlagda synpunkterna. Därvid har framhållits önskvärdheten av att å samma plats befintliga eller närbelägna sjukvårdsinrättningar kunde förenas under gemensam styrelse och med en syssloman samt att en förenkling av epidemisjukhusens förvaltning kunde åvägabringas. Kommittén har funnit de skäl, som förebragts för att under vissa förhållanden sammanföra flera sjukhus under en direktion, beaktansvärda och därför i § 19 intagit en bestämmelse om r ä t t för landsting att, där två eller flera sjukhus äro belägna_ på samma plats eller där så av andra skäl anses lämpligt, besluta om dessa sjukhus läggande under en gemensam direktion. Stadgeförslagets § 37 föreskriver, att vid sjukhus, där flera läkare finnas, direktionen skall uppdra ga åt en av dem att vara sjukhusets styresman, och analogt härmed föreslår kommittén, att även vid dessa under gemensam förvaltning stående sjukhus en aA7 läkarna skall av direktionen utses till styresman. Detta har varit nödvändigt, då § 19 stadgar att »styresmannen» skall vara självskriven ledamot av direktionen. Men även i övrigt anser kommittén, att, om sjukvårdsinrättningarna skola förvaltas av en direktion, det även bör vara en styresman för alla dessa sjukhus. I själva verket kommer denna organisation att ganska nära sammanfalla med förhållandena vid större sjukhus med flera överläkare och avdelningsläkare. Även där ^ skall direktionen utse en läkare, som skall vara sjukhusets styresman. Övriga läkares förhållande till direktionen vid sådana sjukhus regleras av bestämmelserna _ i stadgeförslagets paragraf 41 mom. 3, och har även här ifrågavarande läkare inordnats under samma paragrafs bestämmelser. Vad beträffar övriga av Älvsborgs läns landsting framställda önskemal anser kommittén dessa vara beaktade vid stadgeförslagets aviättning i berörda avseenden. Mom. 3. Bestämmelsen i detta moment utgör en konsekvens av kommitténs förslag att sjukhusstadgan skulle vara tillämplig även på epidemisjukhusen och sjukvårdsnämnden beträffande dessa sjukhus tillerkännas samma befogenhet

159 som är tillerkänd den i epidemilagen föreskrivna epideminämnden. Kommittén har emellertid härtill lagt en bestämmelse, att i visst fäll kan för ett epidemisjukhus utses särskild direktion, detta med hänsyn till de praktiska svårigheter, som kunna tänkas i ett eller annat fäll föreligga för sjukvårdsnämnden att öva tillsyn över ett avlägset liggande epidemisjukhus. I anledning av förslaget om epidemisjukhusens inordnande under sjukhusstadgan har kommittén förordat motsvarande ändring i epidemilagen (§ 19). Mom. 4. Beträffande sjukvårdsavdelning vid fattigvårdsanstalt med mindre antal \ 7 årdplatser än 40 har, med hänsyn till behoA7et av praktiska administrationsformer, föreslagits bestämmelse att fättigvårdsstyrelsen jämte vederbörande läkare skulle få utgöra direktion, därest så anses lämpligt. § 20. Innan ett nyanlagt sjukhus kan träda i Arerksamhet, måste åtskilliga åtgärder, som ankomma på sjukhusets direktion, vara vidtagna. Sålunda skall till exempel i samband med sjukhusläkarens tillsättande direktionen deltaga i förords avgivande, varjämte direktionen har att antaga syssloman, kontors- och ekonomipersonal ävensom anmäla sjukhuset till besiktning. Frågan vem det tillhör att, innan direktion blivit utsedd, utöva dessa befogenheter har icke sällan givit anledning till tA7ekan och torde vanligen hava lösts på det sätt, att vederbörande byggnadskommitté åtagit sig detsamma. Då det givetvis varit en praktisk olägenhet, att i omförmälda fall direktion icke varit tillsatt, har kommittén i första delen av ifrågavarande § infört en erinran att vid nyanläggning av kommunalt sjukhus direktion skall väljas i så god tid, att den kan taga befattning med åtgärder för sjukhusets iordningsställande ävensom med tillsättande av sjukhusets läkare. Därest i allt fall en sådan åtgärd skulle haA7a försummats, erfordras bestämmelse för att angiva, vem nämnda befogenhet tillkommer. Legala regler härom har kommittén emellertid ansett sig böra meddela endast i fråga om sjukhus, som stå under landstingens inseende. I fråga om övriga kommunala sjukhus kan nämligen efter hänvändelse till A*ederbörande kommunalmyndighet direktion snart nog bliva utsedd. Beträffande åter landstingens sjukhus, vid vilka ett dylikt val måste anstå till nästkommande landstingssammanträde, har kommittén ansett omförmälda befogenheter böra i nu ifrågavarande fall uppdragas åt sjukvårdsnämnden, varom bestämmelse föreslagits i senare delen av paragrafen. § 21. De i denna paragraf innehållna bestämmelserna hava sin motsvarighet — dock med vissa jämkningar och tillägg — i lasarettsstadgan § 14, tuberkulossjukhusstadgan § 12 och de båda sjukstugestadgorna § 5. Någon motivering för paragrafens bestämmelser torde icke vara erforderlig annat än i nedan angivna två hänseenden, berörande, det ena, i mom. 1, en ändring, och det andra, i mom. 2, en ny bestämmelse. Den antydda ändringen (i mom. 1) avser tiden för direktionens sammanträden. Förutvarande bestämmelser härom innehålla, att direktionen skall sammanträda en gång i månaden, eller oftare, om göromålen det fördra. Här åter föreslås: »en gång i kvartalet, eller oftare — » etc. Detta senare sammanhänger med kommitténs i § 3 gjorda förslag om inrättandet av en sjukvårds-

160 nämnd, något som torde göra behovet av oftare återkommande ordinarie sammanträden överflödigt; en god del av direktionerna hittills åliggande göromål skulle ju enligt förslaget övertagas av denna nämnd. Den tilläggsbestämmelse (i mom. 2), som kommittén föreslagit utöver nu gällande bestämmelser, berör direktionens beslutmässighet, och vill kommittén därvid särskilt framhålla bestämmelsen att för dylik beslutmässighet fordras enhällighet, därest endast tA7å ledamöter äro närvarande. Enligt kommitténs förslag skulle direktion kunna, få bestå av endast två valda ledamöter jämte den självskrivne styresmannen. Är nu någon av dessa frånvarande från direktionssammanträdet och har suppleant för denne ej inställt sig, böra de två^ återstående ledamöterna vara oförhindrade att fatta beslut men endast för så vitt de »äro om beslutet ense». Eljest komme en enda ledamot — den som fungerar såsom ordförande — att med användande av sin utslagsrätt ensam avgöra ett ärende, något som ej gärna kan vara i sin ordning. §§ 22, 23 och 24. Dessa paragrafer överensstämma i huvudsak med lasarettsstadgan §§ 15—17 samt tuberkulossjukhusstadgan §§ 13 och 14 och torde på grund härav ej erfordra någon A7idare motivering. Dock anser sig kommittén beträffande vad i lasarettsstadgan § 16 stadgas därom, a t t sjukhuset tillhörande jordar ständigt skola finnas mot lämplig aA7gift utarrenderade, böra framhålla, att kommittén icke ansett denna bestämmelse böra i författningen kvarstå. Kommittén har utbytt detta uttryck, som naturligen bör gälla endast i den mån jordarna i fråga icke disponeras för anstaltens behov, mot den mera allmänt hållna bestämmelsen, att sjukhusets fastigheter böra »väl vårdas och utnyttjas». § 25. Angående granskning av sjukhusens apoteksräkningar är för det närvarande i lasarettsstadgan § 28 p. 13 och tuberkulossjukhusstadgan § 25 p. 13, stadgat, att det åligger (sjukhus)läkaren att granska desamma, så väl till deras överensstämmelse med skedda rekvisitioner som till taxationen, och detta genom påskrift attestera. Med hänsyn till mångfalden av övriga läkaren åliggande göromål torde det numera fä anses opraktiskt att ålägga läkaren den tidsödande och för hans utbildning främmande granskningen av apotekstaxationernas överensstämmelse med gällande författningar, och vid ett flertal sjukhus lära ock bestyren därmed redan nu hava uppdragits åt fackman. Däremot synes det för framtiden böra liksom hittills ankomma på sjukhusläkaren att granska apoteksräkningarnas överensstämmelse med skedda rekvisitioner och leveranser. 1 enlighet härmed har kommittén i denna § 25 (jfr § 39 p. 12) föreslagit bestämmelse att det vid kommunalt sjukhus åligger direktionen att, sedan vederbörande läkare attesterat apoteksräkningarna i omförmälda a\7seenden, ombesörja sakkunnig granskning beträffande taxationen av desamma. § '26. Bestämmelserna i denna paragrafs första punkt svara mot första delen av lasarettsstadgan § 8 och tuberkulossjukhusstadgan § 6, dock med den förändring,

161 att förslaget innehåller åliggande för direktionen att vid de byggnadsarbeten, som omförmäles i § 10 av nu framlagda förslag, liksom vid leveranser och entreprenader för sjukhusets räkning ställa sig till efterrättelse sjukvårdsnämndens eller, beträffande dylikt sjukhus, som ej står under landstingets inseende, vederbörande kommunalmyndighets i sådant hänseende meddelade föreskrifter. I nu gällande bestämmelser stadgas däremot, att i omförmälda avseenden föreskrifterna i gällande förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende skola iakttagas, i den mån lämpligen ske kan. Den sålunda föreslagna omförmuleringen är föranledd av att efter sjukvårdsnämndens tillkomst en stor del av ifrågavarande leveranser och entreprenader äro avsedda att ombesörjas av nämnden, varför de särskilda sjukhusens direktioner böra vara skyldiga att finnasig i de inskränkningar beträffande deras upphandlings- och entreprenadväsende, vilka sjukvårdsnämnden, i mån av befogenhet, anser sig böra meddela. Naturligtvis står det därvid nämnden fritt att, om så finnes lämpligt, föreskriva, att direktionerna skola i omförmälda avseenden ställa sig bestämmelserna om statens upphandlings- och entreprenadväsende till efterrättelse i den mån de hava att själva ombesörja denna del av den ekonomiska förvaltningen. I senare delen av lasarettsstadgan § 8 förekommer för närvarande bestämmelse att direktionsledamot eller vid lasarett anställd tjänsteman eller betjäning icke må för lasarettets räkning åtaga sig leverans eller arbete eller vara ombud för anbudsgiArare, leverantör eller entreprenör. Enligt tuberkulossjukhusstadgan § 6 gälla ifrågavarande inskränkningar obligatoriskt endast vid sjukhuset anställd tjänsteman eller betjäning; men i fråga om direktionsledamot äger direktionen, där särskilt viktiga omständigheter därtill föranleda, medgiva, att direktionsledamot må åtaga sig leverans eller arbete, som nyss sagts; skolande i ty fall i direktionens protokoll uttryckligen och fullständigt angivas de särskilda skäl, på grund varav ett sådant medgivande lämnats. Erfarenheten torde icke sällan och särskilt under senare år hava givit vid handen, att ifrågavarande bestämmelser, såvitt de avse direktionsledamot, utan gagn för sjukhusen hindrat skälig frihet i deras ekonomiska förvaltning. _ Bestämmelsen har naturligtvis haft sitt berättigande för att hindra, att direktionsledamot till nackdel för sjukhuset åtoge sig leveranser och därvid betingade sig högre priser än vad i allmänna marknaden kunnat erhållas. Ä andra sidan har den dock medfört, att de affärer av i regel givetvis ringa omfattning, vilka eljest kunnat ordnas genom någon av direktionsledamöterna, måst ske med den omgång och den kostnad, som äro förenade med det offentliga entreprenadväsendet. I regel torde enligt kommitténs mening den offentlighet, direktionens åtgöranden äro "underkastade, samt den kontroll, vilken utövas dels av de öA*riga direktionsledamöterna dels ock från det allmännas sida, utgöra tillräcklig garanti mot att någon direktionsledamot skulle på ifrågavarande sätt kunna tillskansa sig obehöriga fördelar. Och dä nu tillika flertalet viktiga affärer kunna komma att avslutas genom sjukvårdsnämnden, har kommittén ansett praktiska skäl tala för att omförmälda förbud, så vitt det avser ledamot av direktionen, icke längre bibehålles. I samband därmed har även den formella ändring vidtagits, att det för tjänstemän och personal gällande förbudet att för sjukhusets räkning åtaga sig arbete endast gäller sådant arbete, som utlämnas på entreprenad, vilket, ehuru icke i nu gällande bestämmelser utsagt, givetvis även förut varit meningen. 21—212420.

162 § 27. Mom. 1 och 2 innehålla föreskrifter, vartill motsvarighet finnes i gällande lasarettsstadga § 19 mom. 1 och 2 samt tuberkulossjukhusstadgan § 16 mom. 1 och 2. De ändringar uti dessa bestämmelser, som nu av kommittén föreslås, äro till väsentlig del beroende av förslaget om inrättande av en sjukvårdsnämnd. Av detta har nämligen föranletts de i momentet gjorda tillbakaflyttningarna av vissa angivna tider, vilka emellertid äA7en därförutan av kommittén ansetts kunna och böra underkastas en dylik tillbakaflyttning. HiiA7udskälet har således varit hänsynen till sjukvårdsnämnden, A7ilken numera skulle övertaga även det åliggande, som' enligt anförda paragrafer i lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgorna nu tillkommer Konungens Beiällningshavande. Denna nämnd, som hädanefter skulle rörande sjukvårdsfrågor a landstingets vägnar utöva dess beslutanderätt i det året om fortlöpande förvaltningsarbetet och svara för att landstingets intressen, särskilt de ekonomiska, bliva på ett effektivt sätt tillgodosedda, kommer i följd härav att få en mångfald åligganden, för vilka bestämmelserna i § 3 avse att vara en huvudsaklig sammanfattning. Den kommer då också att på ett helt annat sätt och i en större omfattning, än som kunnat för länsstyrelsen vara möjligt, ingripa övervakande och reviderande i fråga om sjukhusens angelägenheter. Det bör därfär A*ara av vikt a t t tillse, det fullt tillräcklig tid härför står densamma till buds, så att den kan till landstinget i erforderliga fall aA7giva en klargörande utredning av länets sjukvårdsförhållanden. På grund härav och då det icke föreligger något skäl, A*arför icke de ett sjukhus berörande räkenskaperna för ett år skulle kunna, såsom i övriga fall är vanligt, föreligga avslutade inom tvä månader av det efterföljande året, har kommittén, vad mom. 1 angår, ansett den förut föreskrivna tiden »inom april månads utgång» utan olägenhet kunna tillba.kaflyttas till »inom februari månads utgång». Om så de i momentet omnämnda revisorerna få för dem åliggande granskning sig tillmätt den hittills härför anslagna tiden av två månader — vilken fortfarande bör anses fullt tillräcklig — kunna räkenskaperna återställas till direktionerna »före april månads utgång» (nu »före juni månads slut») och sedermera, såsom av kommittén föreslås, »före maj månads utgång» komma nämnden tillhanda. Härigenom står till nämndens förfogande en tid av åtskilligt över tre månader, en tid som bör vara tillräcklig för att taga del av gjorda anmärkningar samt direktionens yttrande i anledning av revisionsberättelsen. Detta tidigare insändande av räkenskaperna kommer ock att lända nämnden till gagn A7id prövning av det förslag till inkomst- och utgiftsstat, som direktionen skulle ha att »före juni månads utgång» — tiden är således här tillbakaflyttad med en månad — till nämnden insända. Uppenbart är nämligen, att prövningen av detta förslag kan påverkas av revisionsberättelsen och direktionens yttrande däröver, varför dessa handlingar böra i god tid stå till nämndens disposition och vara av nämnden genomgångna om möjligt till den tid, då prövning av statförslaget skall försiggå. Såsom en omständighet, ägnad att i sin mån nödvändiggöra en tillbakaflyttning av ifrågavarande tider, vill kommittén tillika framhålla, att enligt förut gällande bestämmelser skulle landstingen sammanträda antingen andra eller tredje måndagen i september — vilket senare nog i regeln blev det vanliga — under

163 det att numera samtliga landsting skola sammanträda första måndagen i nämnda manad. Redan härav motiveras ju någon tids tillbakaflyttning. Då alltså med av kommittén nu föreslagna bestämmelser sjukvårdsnämnden skulle beredas tillräcklig tid för granskning av såväl räkenskaper och öA7er dem av revisorerna avgiven berättelse som ock direktionens yttrande i ärendet ävensom direktionens statförslag, är det att hoppas, att dessa handlingar tillika med nämndens egna yttranden kunna till trycket befordras så tidigt, att de hinna till vederbörande utsändas något tidigare än som nu, jämlikt därom gällande föreskrift — »inom en vecka före landstingets början» — är fallet, t. ex. en fjorton dagar ä tre veckor före sistnämnda tid. Härigenom skulle vinnas den fördelen, att såväl de enskilda landstingsmännen som ock de, vilka kunna antagas komma att bilda landstingets hälsovårds- (eventuellt annat) utskott, som har a t t behandla dylika ärenden, knnna hinna sätta sig in i desamma, till fromma för det blivande landstingsarbetet, A7ars kortvarighet eljest icke torde kunna tillåta ett fullständigt inträngande i dessa ärenden. Mom, 3 och 4 torde icke erfordra någon utförligare motivering. Det förra äger sin motsvarighet i lasarettsstadgan § 19 mom. 3 och tuberkulossjukhusstadgan § 16 mom. 3 samt är naturligtvis betingat av att för dessa städer råda särskilda förhållanden, skiljaktiga frän vad som för landsting stadgats. Mom. 4 är nytt, föranlett av att kommitténs stadgeförslag äA7en omfattar sjukhus, drivna av kommuner, som deltaga i landsting. Beträffande dessa kommuner skulle i förevarande avseende gälla detsamma. § 28. Spörsmålet i vilken omfattning och på vad sätt direktionens beslut kunde få överklagas A7ar under förarbete till nu gällande lasarettsstadga föremål för mycket delade meningar. 1898 års lasarettskommitté föreslog i sådant avseende, att besvär i ärende, som rörde sjukvården, skulle få anföras hos medicinalstyrelsen, men i annat ärende hos konungens befallningshavande, där icke för visst fäll kunde vara annorlunda stadgat. Som skäl härför anförde kommittén, att besvär av sistnämnda slag merendels rörde ekonomiska frågor, rörande vilka konungens befallningskavande måste anses äga större kännedom än medicinalstyrelsen. Ifrågavarande styrelse anmärkte emellertid i sitt yttrande, att de besvär, som dittills anförts, nästan uteslutande avsett sjukvården"; besvär rörande ekonomiska ärenden hade ytterst sällan förekommit. Lasarettsstadgekommittén har för sin del blivit satt i tillfälle att vitsorda sistnämnda förhållande. Även efter lasarettsstadgans tillkomst hava besvär över direktionernas beslut i andra ärenden än sjukvårdsfrågor ytterst sällan förekommit och, om så varit fallet, rört åtgärder, vilkas befogenhet icke lämpligen kunnat prövas på dylikt sätt, t. ex. tillsättande av maskinistbefattning e. d. Det område, inom vilket besvär över direktionens beslut böra få anföras, synes böra vara detsamma som det, beträffande vilket direktionen står direkt under administrativ myndighets inseende, nämligen, enligt § 18, sjukvården och den Add sjukhuset anställda sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, och forum för dylika besA7ärsmål måste naturligtvis liksom hittills vara medicinalstyrelsen. Med hänsyn till A7ad sålunda anförts har förslaget till bestämmelser i denna § 28 avfattats.

164 § 29. Mom. 1. I detta moment har kommittén, av liknande skäl som beträffande sjukhusen anförts här ovan i motiveringen till § 8, ansett nödigt införa vissa gemensamma benämningar å för sjukvården ansvariga läkare av ena eller andra slaget, detta i syfte att undvika eljest erforderlig mångordighet vid angivandet av dessa olika befattningshavare. Då således denna förenklade terminologi främst är avsedd för själva stadgan, möter naturligtvis intet hinder för att om så anses lämpligare, använda de respektive läkare hittills tillkommande titlarna: lasarettsläkare, tuberkulossjukhusläkare, sjukstugeläkare etc. Mom, 2 föreskriver i första punkten, att »Sjukhusläkare utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag aA7 medicinalstyrelsen». Detta är även för det närvarande fallet med lasaretts- och tuberkulossjukhusläkare, såsom framgår aA* lasarettsstadgan § 2 1 och tuberkulossjukhusstadgan § 18. Bestämmelserna i dessa paragrafer haA*a av kommittén ansetts kunna med fördel utvidgas till att — åtminstone i regel •— omfatta sjukhusläkarbefattningar Add alla kommunala större sjukhus. Emellertid har kommittén fäst sin uppmärksamhet vid det förhållandet, att några sjukhusläkarbefattningar — företrädesvis å vid fattigvårdsanstalter inrättade sjukavdelningar av sådan storlek, att de jämlikt förslagets § 8 mom. 3 skulle komma att räknas såsom kommunala större sjukhus — tillika äro förenade med läkartjänster, som enligt gällande bestämmelser tillsättas av annan myndighet än Kungl. Maj:t, exempelvis stadsläkartjänster, men även i några fall tjänst av annat slag. Hälst skulle nu kommittén sett, att denna senare omständighet icke behöA7t utgöra hinder för ett tillämpande av stadgeförslagets (liksom nu gällande bestämmelsers) princip om tillsättning genom Kungl. Maj:t av alla sjukhusläkartjänster — i den mening kommittén fattat detta begrepp — vid kommunala större sjukhus. Härför möter dock en viss svårighet därigenom, att bestämmelser angående dylik tjänstekombination understundom innehållas uti instruktioner för vissa kommunalt anställda läkare. Vid detta förhållande skulle en utnämning genom Kungl. Maj:t till nu avhandlade slag av sjukhusläkarbefattningar endast utgöra en formell utnämning, vilket givetvis icke bör ifrågakomma — såvida ej, såsom kommittén ävenledes intagit i sitt förslag, »annorlunda förordnats». Det nu anförda, A7artill jämväl kan läggas att, kommittén veterligt, icke några olägenheter följt av ifrågavarande undantagsförhållande beträffande utnämningsproceduren, torde tillräckligt motivera stadgandet i sista meningen av mom. 2. Mom. 3. Detta moment innehåller först en hänA7isning till de särskilda reglerna för behörighet till sjukhusläkartjänst, vilkas behandling tillhör det i det följande framlagda förslaget till vissa ändringar i kungörelsen angående villkor för behörighet till A7issa civila läkarbefattningar den 17 december 1915. Dessutom lämnas i momentet förslag till en av de åtgärder, genom vilka kommittén avser att underlätta Övergången från mindre sjukhus "till större. Bestämmelsen ifråga innebär, att läkare vid ett mindre sjukhus skulle, även om han saknade formell kompetens till sjukhusläkarbefattning, under vissa villkor få utnämnas till sjukhusläkare i samband med att det sjukhus, vid vilket han är anställd, utvidgas till större. Då detta förslag berör en icke OA7iktig detalj i principerna för det nuvarande sjukhusväsendets ordnande, enligt vilken en sådan övergång erbjuder en del praktiska SA7årigheter, anser sig kommittén böra till en början med någon utförlighet redogöra för huru den legala åtskillnaden mellan

165 större och mindre sjukhus — och därvid närmast mellan lasarett och sjukstugor — uppkommit och de regler, som för närvarande bestämma densamma. Då 1898 års lasarettskommitté uppgjorde sitt förslag till sjukstugestadga, funnos praktiskt taget ännu inga bestämmelser för reglerande av sjukstugornas verksamhet. Anledningen till att kommittén framlade förslag därom var att sjukstugorna dåmera och särskilt under senare tid till ett allt större antal hade inrättats, varför kommittén ansåg nödvändigt att åtminstone för vissa av dem utfärda föreskrifter. En grundtanke i kommitténs förslag och i de ännu gällande författningarna är, att sjukstugorna i sin verksamhet böra vara underkastade endast ett fåtal och föga ingripande föreskrifter, och att å andra sidan lasarettens verksamhet skall regleras av tämligen utförliga bestämmelser. Men »uppstår fråga om sådan utvidgning av sjukstuga att det i mom. 1 nämnda sängantalet (24) överskrides, må denna utvidgning ske endast i form av sjukstugans förändring till lasarett (sjukstugestadgan § 1 mom. 2.) Innebörden av sistnämnda bestämmelse framgår av följande. Med lasarett förstås nu, enligt lasarettsstadgan § 1, dels de vid stadgans tillkomst befintliga länslasaretten dels ock varje på likartat sätt anordnad, med minst 25 sjuksängar försedd sjukvårdsinrättning, vilken äges och, helt eller delvis, underhålles av landsting eller stad, som icke i landsting deltager. Till sjukstuga åter, i sjukstugestadgans mening, är att hänföra sådan mindre, med högst tjugufyra sjuksängar försedd och gällande lasarettsstadga ej underkastad sjukvårdsinrättning, som har likartad uppgift med lasarett och till vars underhåll landsting lämnar bidrag. Frånsett skillnaden i sängantal, föreligger alltså, jämlikt nu anförda bestämmelser, den väsentliga åtskillnaden mellan ifrågavarande slag av sjukvårdsinrättningar, att en sjukstuga blir att hänföra till lasarett endast om äganderätten till densamma övergår på landsting. Ifråga om alla de sjukstugor, vilka ägas av kommuner eller enskilda, är redan genom denna bestämmelse sjukstugans utvidgning till lasarett förenad med praktiska svårigheter. Vid en dylik utvidgning är, jämlikt vad i fortsättningen av sjukstugestadgan samma § 1 mom. 2 föreskrives, ytterligare att iakttaga, att »därvid skall förfaras i huvudsaklig öA*erensstämmelse med vad i lasarettsstadgan föreskrives rörande lasaretts nyanläggning». Enligt lasarettsstadgan § 2 innebär detta, bl. a. att fullständiga ritningar till anstalten, sådan den är avsedd att föreligga i sitt utvidgade skick, skola, innan landstinget företager frågan till slutligt avgörande, vara av medicinalstyrelsen, efter inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, granskade och med jämkningar, där sådana finnas nödiga, godkända. Slutligen gäller för sjukstugas utvidgning den bestämmelse, varom ovan inledningsvis var fråga, nämligen att, sedan densamma övergått till lasarett, dess läkare måste fylla de formella kompetenskraA7, vilka enligt 1915 års ovan omförmälda kungörelse krävas för behörighet för lasarettsläkarbefattning. Då det övervägande flertalet av de vid sjukstugorna anställda läkarna torde utgöras av proA7insialläkare eller kommunalanställda läkare, A7ilkas utbildning icke varit inriktad på att vinna kompetens på lasarettsbanan, utgör jänwäl denna omständighet en praktisk svårighet för en sådan utvidgning aA7 sjukstugan, varom nu är fråga. Kommittén har förut framhållit att, i den mån mindre sjukhus finnas A7id

166 sidan av större, deras ändamål liksom ock kraven på deras inredning och utrustning samt på den därvid anställde läkarens kompetens icke böra A*ara desamma, och kommittén har under §§ 11 och 13 föreslagit bestämmelser, vilka utgå från att en bestämd åtskillnad i förstnämda aA*seenden består och fortfarande bör bibehållas mellan de större och mindre sjukhusen. Likaså har, såsom redan antytts, kommittén i sitt förslag till ändrade bestämmelser angående kompetens till vissa sjukhusläkarbefattningar för läkarne vid de större sjukhusen föreslagit kompetensfordringar, vilka icke äro avsedda att tillämpas ifråga om läkarne vid de mindre. Vad däremot enligt kommitténs mening kan med skäl ifrågasättas, är, huruvida övergången mellan de båda formerna av sjukhus bör för framtiden A7ara förenad med lika stora svårigheter som hittills. Det spörsmål, kommittén härigenom berör, har A*unnit ökad aktualitet genom en av riksdagen till Kungl. Maj:t avlåten, till kommittén överlämnad skrivelse den 17 april 1920, n:r 137. Med anledning av inom riksdagen väckta motioner om meddelande aA7 sådana ändrade bestämmelser rörande antalet sjuksängar vid lasarett och sjukstugor, att gränsen mellan dessa slag av sjukvårdsinrättningar finge utgöra 33 resp. 32 sjuksängar i stället för nu faställda antal av 25 resp. 24, har nämligen riksdagen i sin berörda skrivelse anhållit, att frågan om en dylik utvidgning av sjukstugorna måtte tagas under överA7ägande Add den inom denna kommitté pågående omarbetningen av lasarettsstadgan. I motiveringen till omförmälda hemställan har riksdagen — efter omnämnande av att medicinalstyrelsens yttrande i ärendet inhämtats — anfört följande: »Motionärerna hava med sitt förslag avsett ett avhjälpande i viss utsträckning av de brister beträffande den allmänna hälsoA7ården i riket, som uppkommit därigenom, att uppförande aA* sjukvårdsanstalter i tillräckligt stor omfattning under de senaste åren icke kunnat verkställas på grund av den på alla områden fortgående prisfördyringen. Enligt A*ad riksdagen har sig bekant finnes för närvarande av utrymmesskäl mångenstädes, och kanske i regel, icke möjlighet att bereda sjukhusvård åt alla, som skulle vara i behov av dylik vård, och detta trots att förefintliga möjligheter blivit utnyttjade till det yttersta och stundom i större utsträckning än som enligt gällande bestämmelser skulle vara tillåtet. Enligt gällande sjukstugustadga är högsta tillåtna antalet sjuksängar vid en dylik sjukvårdsanstalt 24, men detta antal torde, såsom nämnts, på många håll ofta hava måst överskridas. Härtill kommer, att en del sjuka, som söka erhålla plats å sjukstuga eller lasarett, mången gång måste avvisas, även om sjukhusvård skulle vara önskvärd, då det givetvis i första hand måste beredas plats åt sådana, som äro i särskilt trängande behov aA7 dylik vård. Riksdagen anser, att varje förslag, som skulle kunna medföra förbättring i ovan berörda missförhållanden, bör noga prövas. Det föreliggande förslaget grundar sig på den uppfattningen, att en utökning av det tillåtna antalet sängplatser å sjukstugorna skulle kunna medgivas, utan a t t man behövde äventyra ändamålet med att viss gräns uppdragits beträffande nämnda antal, nämligen att de sjuka skola erhålla en fullt tillfredsställande vård. Motionärerna hava vidare framhållit, att en dylik utvidgning av sjukstugorna skulle kunna genomföras för jämförelsevis rimliga kostnader. I sitt ovanämnda yttrande i frågan har medicinalstyrelsen förklarat sig icke kunna förorda bifall till motionärernas föreliggande förslag, enär styrelsen ansett, a t t en sjukvårdsinrättning, endast när dess sängantal icke överskrider

167 24, skulle kunna såsom bisyssla nöjaktigt skötas av en läkare utan annan kompetens än den, som en läkarlegitimation innebär. Medicinalstyrelsen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke möjlighet skulle kunna föreligga att pä någon annan väg än den av motionärerna valda åstadkomma ett resultat i samma riktning som det av dem önskade. Styrelsen har härmed åsyftat inrättandet i större utsträckning än hittills av s. k. mindre sjukhus, vid vilka A*ore anställda kirurgiskt utbildade läkare, som visserligen icke tillförbundits att ideslutande ägna sitt arbete åt sjukhuset, men dock ägnade detsamma huvuddelen av sin verksamhet på samma gång de utövade enskild praktik eller kanske t. o. m. innehade någon bisyssla, vilken dock ej vore av beskaffenhet att för längre tid fördra frånvaro från sjukhuset utan tilläte dem att huvudsakligen vistas å sjukhuset eller i dess närhet. Vid sådana uteslutande för kirurgiska fall inrättade sjukhus ansåg medicinalstyrelsen, att antalet sängar kunde sättas något högre än det högsta för en sjukstuga nu tillåtna, utan att de sjukas vård därigenom behöA7de äA*entyras. Riksdagen har för sin del i brist på erforderlig utredning icke kunnat taga ställning till frågan, huruvida motionärernas förslag skulle vara oförenligt med de krav, som ur sjukvårdssynpunkt måste ställas på skötseln av sjukstugor. Riksdagen håller dock före, a t t motionärernas förslag innebär en avgjord vinst i jämförelse med det nu rådande, i hög grad otillfredsställande provisoriska tillståndet och anser därför, att förslaget bör hänskjutas till utredning och övervägande av på området sakkunniga personer. Då, enligt vad riksdagen inhämtat, Eders Kungl. Maj:t den 30 januari detta år tillsatt en kommitté för omarbetning av gällande lasarettsstadga jämte i samband därmed stående författningar, synes det ligga närmast till hands, att frågan hänskjutes till nämnda kommitté. Riksdagen förutsätter, att det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget om inrättande mera allmänt aA7 mindre sjukhus därvid jämväl bliver föremål för utredning». Det gemensamma syftet med alla de åtgärder, varom i det föregående och särskilt i Riksdagens nu refererade skrivelse, varit fråga, är att kunna ordna det offentliga Sjukhusväsendet under mindre betungande former och med mindre kostnader än vad för närvarande är fallet. Motionärerna och riksdagen hava för sådant ändamål ifrågasatt att anlita den onekligen närmast till hands liggande utvägen att öka det för sjukstugorna fastställda patientantalet. Medicinalstyrelsen har framkastat tanken på att för samma ändamål inrätta en särskild klass av s. k. mindre sjukhus, avsedd att utgöra en mellanklass mellan lasaretten och sjukstugorna. Kommittén slutligen har för sin del stannat för ett förslag om, att, med bibehållande (se stadgeförslagets § 8 mom. 3) i allt väsentligt aA7 den nuvarande åtskillnaden mellan större och mindre sjukhus (lasarett och sjukstuga) underlätta övergången från den mindre formen därav till den större. Vad först angår frågan, huruvida för nu antydda ändamål ATore lämpligt att medgiva ökning av antalet sjukplatser vid de vanliga sjukstugorna från högst 24 till högst 32, tillåter sig kommittén åberopa vad medicinalstyrelsen i ett till riksdagens vederbörande utskott i anledning av omförmälda motion aA*givet utlåtande den 23 februari 1920 härom anfört: »Beträffande sättandet av siffrorna 24 och 25 såsom gräns mellan sjukstuga och lasarett haA*a särskilda kommitterade, som av Kungl. Maj:t utsetts för utarbetande av bland annat förslag till nu gällande lasaretts- och sjukstugestadgor, anfört motivering, som återfinnes å sidan 89 o. f. i deras den 30 januari 1899

168 avgivna betänkande. Av denna motivering framgår bland annat, att kommitterade med någon tvekan valt utvägen att bestämma skillnaden efter sängantalet, och därvid stannat för att sätta gränsen mellan 24 och 25, i stället för den av Medicinalstyrelsen i avgivet yttrande förordade gränsen 19 och 20. Till detta resultat säga sig de kommitterade hava kommit, »enär å ena sidan en anstalt med endast 20 sjuksängar torde få anses A7ara väl liten för att nödA*ändigt behöva likställas med lasarett, något som för en sådan liten anstalt kunde genom dyrbarare anordningar och skötsel vara ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt, samt enär å andra sidan en sjukstuga med högst 24 sängar möjligen torde kunna nöjaktigt förvaltas enligt enklare former». Mot vad kommitterade i denna del föreslagit fann sig Kungl. Styrelsen i dess den 17 december 1900 över kommittéförslaget aA'givna utlåtande icke böra avgiva någon erinran, och den av kommitterade ifrågasatta gränsskillnaden fastställdes också av Kungl. Maj:t uti förenämnda båda stadgor av år 1901. Någon väsentlig förändring, som skulle kunna motivera en ytterligare höjning av gränstalet, har, enligt Kungl. Styrelsens förmenande, sedan dess icke inträtt. Det synes Kungl. Styrelsen som om en sjukvårdsinrättning endast då, när dess sängantal icke överskrider 24, skulle kunna nöjaktigt skötas —• och då såsom bisyssla — av en läkare utan annan kompetens än den, som en läkarlegitimation innebär. Kungl. Styrelsen anser sig därför icke kunna förorda bifall till motionärernas föreliggande förslag». Kommittén ansluter sig i denna del till medicinalstyrelsens mening. Det antal sjuksängar, som bör fastställas såsom övre gräns A7id en sjukvårdsanstalt av den enklare beskaffenhet, som karakteriserar de nuvarande sjukstugorna, blir beroende framför allt av de krav man ställer på den därvid anställde läkaren. Under nuvarande förhållanden har uppgiften att ombesörja sjukA7ården vid en sjukstuga måst aA7 Arederbörande läkare uppfattas såsom en bisyssla, vilken han i regel skött vid sidan av någon av honom tillika innehavd proAdnsialläkar- eller annan befattning, och någon ändring i detta förhållande torde icke kunna förväntas, med mindre de Add sjukstugorna anställda läkarna kunna erbjudas löner, som motsvara Arad eljest tillkommer läkare i allmän tjänst, något som emellertid icke lärer vara ekonomiskt möjligt. Med hänsyn härtill synes det högsta medgivna antalet sjukplatser icke böra sättas för högt, så framt icke de kraA7, som ur sjuk* vårdssynpunkt måste ställas på sjukstugornas skötsel, skola äventyras; och jämväl kommitténs läkarrepresentanter hava anslutit sig till medicinalstyrelsens uppfattning att detta platsantal icke lämpligen bör ifråga om de mindre sjukhusen för allmän sjukvård eller därmed jämförliga inrättningar överstiga 24. Vid tuberkulossjukA 7 årdsanstalter och därmed jämförliga sjukhus har kommittén fastställt motsvarande siffra till 40. Kommittén anser sig böra tillägga, att dessa siffror även med hänsyn till sjukvårdspersonalen torde få anses så avvägda, att de angiva det antal patienter, som lämpligen kan vid de olika slagen av sjukhus anförtros åt en sköterska. Kommittén har ej heller för sin del kunnat finna, att det motionsAds framställda förslaget om ökning av det för sjukstugorna medgivna antalet sjukplatser skulle innebära någon tillräckligt effektiv lösning av de svårigheter, varom i detta sammanhang är fråga. Förslaget är ett palliativ så tillvida, som de svårigheter, Adlka nu möta sjukstugorna vid 24 sjukplatser, skulle, även om förslaget genomfördes, möta vid 32. En mjukare övergång mellan mindre och större sjukhus, vilken för kommittén ter sig som den viktigaste förutsättningen för en efter be-

169 hovet avpassad, naturligt framväxande utveckling av sjukhusväsendet, skulle genom en dylik anordning icke i och för sig underlättas. Frågan huruvida en särskild klass av s. k. mindre sjukhus borde, i enlighet med vad medicinalstyrelsen ifrågasatt, inrättas och till följd därav i författningarna behandlas efter särskilda regler, har under kommitténs arbete A7arit föremål för utförliga överläggningar. Av olika anledningar har emellertid kommittén funnit sig icke böra förorda förslaget därom. Därest behov av ett särskilt slag av sjukhus mellan de nuvarande sjukstugorna och de större lasaretten skulle hava gjort sig praktiskt kännbart, borde givetvis redan nu den typ av sjukhus, som representeras av de minsta enläkar-lasaretten och vilken i sina anordningar icke behövde mycket skilja sig från den av medicinalstyrelsen ifrågasatta sjukhustypen, befinna sig i ökning. Erfarenheten visar emellertid, att den minsta typen av lasarett för närvarande står på avskrivning och att utvecklingen, så vitt lasaretten angår, alltmer fortskrider mot anläggande av större sjukhus. Några siffror belysa detta förhållande. Hela antalet av i riket befintliga lasarett utgjorde vid utgången av år 1919 82; av dessa voro 67 avsedda för 60 vårdplatser'eller däröver men endast 15 för 25—59 vårdplatser, och av de sistnämnda blott 6 för mindre än 40 vårdplatser. Sedan lasarettsstadgans ikraftträdande hava 10 lasarett tillkommit och av dessa endast ett med mindre än 40 vårdplatser. Sedan år 1912^har intet lasarett med mindre antal vårdplatser än 50 uppförts. Till jämförelse må nämnas, att antalet sjukstugestadgan underkastade sjukstugor den 31 december 1919 utgjorde 76; 21 av dessa hade 20 vårdplatser eller däröver. Det skulle kunna synas, som om dessa fakta närmast talade för en annan ståndpunkt än den, kommittén hävdar. Närmast synas de giva vid handen, att då de större lasaretten blivit den sjukhustyp, som kommit att alltmer dominera utvecklingen, strävandet efter att underlätta sjukstugornas gradvis försiggående utveckling till större^ anstalter — därvid dessa givetvis hade att passera eller i vissa fäll stanna på ett stadium, motsvarande de nuvarande mindre enläkarlasarettens — icke vore att eftersträva. Enligt kommitténs mening skulle emellertid en sådan slutsats vara förhastad. Då enligt nu gällande bestämmelser lasaretten och sjukstugorna icke allenast äro två från varandra väsentligt avvikande sjukhustyper utan därjämte stå i det förhållande till A7arandra, att den mindre typens övergång till den större är förenad praktiskt taget med ungefär samma omgång som en nyanläggning av ett större sjukhus, så kan resultatet av ett dylikt förhållande icke bliva annat, än a t t sjukhustyperna var för sig utvecklas efter skilda linjer och därvid antaga de förmer, som med hänsyn till det för vardera typen säregna kan väntas giva det ur sjukvårdssynpunkt bästa resultatet. Uppstår t. ex. fråga om nyanläggning av ett lasarett, är givetvis oekonomiskt att icke göra detsamma åtminstone så stort, att den därvid anställde läkaren, som författningsenligt är skyldig att ägna hela sin egentliga verksamhet åt lasarettet, har full sysselsättning vid detsamma. Det antal sjuksängar, för vilket ett lasarett planeras, kommer till följd härav i allmänhet att uppgå till omkring 60. Likaså är tydligt, att övriga kostnader, såsom för ekonomipersonal, instrumentutrustning, inventarier o. s. v. bli — intill en viss gräns — proportions\ds mindre i_ den mån de fördelas på ett allt större antal sjuksängar. Alla dessa omständigheter samverka till att, om lasarettet tillkommer genom nyanläggning, detsamma göres av en storlek, som icke ligger närmast över maximigränsen för sjuk22—212420.

170 ' stugans storlek, utan väsentligt däröver. Liknande förhållanden äro, om ock i mindre mån, bestämmande vid beslut om en eventuell utvidgning av sjukstugan. Samma ekonomiska synpunkter som förut skola i regel kräva, att, så snart en utvidgning planeras, antalet A7årdplatser på en gång ökas från 24 till omkring 60. Kostnaden för en dylik utvidgning, varigenom antalet vårdplatser mer än fördubblas, lär tydligen i'regel komma att överstiga icke blott den kostnad, sjukstugan på sin tid betingat, utan även kostnaden för anläggningen av en ny sjukstuga inom det område, vars sjukvårdsbehov det gäller att tillgodose; och ined hänsyn till kostnaderna för de ändrings- och tillbyggnadsarbeten,_ vilka bliva erforderliga å den ursprungliga sjukstugan, lär ock i regel kunna ifrågasättas, huruvida skillnaden i kostnaderna för en utvidgning av nu ifrågavarande slag och för en nyanläggning av ett lasarett får någon väsentligt avgörande betydelse. Kommer så härtill, att sjukstugans byggnadssätt liksom det tomtområde, varöver den disponerar, i många fäll icke under nuvarande förhållanden beräknats med hänsyn till en dylik framtida utvidgning, torde de ekonomiska skälen i regel föranleda till att man i s t ä l l e t för att utbygga en redan befintlig sjukstuga till ett lasarett av minsta typ anlägger en ny sjukstuga på annan plats eller bygger ett större, för omkring 60 sjukplatser aA7sett lasarett. Även en psykologisk faktor, vilken kommittén för sin del räknar av stor betydelse, medverkar till samma resultat. A t t medelbeläggningen på ett sjukhus växer på ett sätt, som nödvändiggör en utvidgning av detsamma, är i regel en följd av det arbete läkaren därvid nedlagt och det förtroende han därigenom skapat för sin och institutionens verksamhet. Intill en viss gräns skördar enligt nu gällande bestämmelser även en vid sjukstuga anställd läkare frukterna av detsamma, Om emellertid sjukstugan utvidgas över det högsta för densamma medgivna antalet vårdplatser, har sjukstugans läkare icke längre säkerhet för att han icke kommer att skiljas från den verksamhet, som han med sådan framgång handhaft. Den genom' utvidgningen nyuppkomna lasarettsläkartjänsten skall nämligen tillsättas i den ordning, lasarettsstadgan § 21 stadgar, och således jämväl efter konkurrens mellan samtliga sökande. Huruvida den förutvarande 'sjukstugeläkaren därvid kan uppträda bland dé sökande, är författningsenligt beroende på huruvida han fyller de kompetenskrav, som i därom gällande författning — närmast förut anförda 1915 års kungörelse — äro stadgade för behörighet till lasarettsläkarbefattning. I regel är detta, såsom fö rut framhållits, för närvarande icke fallet, och än mindre kommer sannolikt så att bliva förhållandet, om och sedan i framtiden, i enlighet med vad allmänt kräA*es och kommittén föreslår, fordringarna på lasarettsläkarnas utbildning betydligt skärpts. Vilket psykologiskt hinder ett dylikt förhållande utgör för en sådan utvidgning, varom nu är fråga, behöver knappast närmare påvisas. Från läkarens synpunkt är det endast naturligt, om han icke söker befrämja en utvidgning av sjukstugan, som för honom möjligen kan bliva allenast till olägenhet, och från" landstingets eller kommunens synpunkt är det icke tilltalande att mot läkarens öppna eller tysta bestridande utsätta honom för möjligheten att berövas sin anställning. Resultatet blir även i detta fall, att sjukstugans utveckling stannar, sedan den fastställda maximigränsen, 24 sjuksängar, uppnåtts, och de nyanläggningar, som sålunda komma att ersätta en gradvis fortgående utveckling, koncentreras på förut anförda skäl antingen på nya sjukstugor eller större, för omkring 60 vårdplatser avsedda lasarett. Kommittén övergår nu till att redogöra för innehållet av de bestämmelser,

171 vilka kommittén för sin del ansett sig böra förorda för att underlätta övergången frän mindre till större sjukhus. Därvid bör till en början anmärkas, att kommittén icke förbiser, att även andra förhållanden än de i det föregående påpekade skilja de större sjukhusen Iran de mindre. Sålunda skola enligt nu gällande och av'kommittén i dess förslag (med någon modifikation) bibehållna föreskrifter, vid de större sjukhusen syssloman och prästman finnas anställda, vilket icke erfordras vid de mindre. -Då emellertid sistnämnda förhållande i regel icke torde räknas av större betydelse vid beslut om eventuell utvidgning av mindre sjukhus, anser sig kommittén kunna i det följande lämna detsamma ur räkningen, så mycket mer som dels det redan nu vid större sjukstugor förekommer att t. ex. syssloman och prästman finnas anställda, dels ock kommittén förutsatt att, på därom gjord ansökan, befrielse kan på grund av särskilda förhållanden medgivas från skyldigheten att vid större sjukhus anställa sistnämnda två tjänstemän (§ 17 mom 2) l)e nu i författningarna stadgade bestämmelser, vilka huvudsakligen äro av betydelse vid ett beslut av nu ifrågavarande art, torde kunna fastställas till de tre, for vilka i det föregående redogjorts, nämligen att äganderätten till sjukhuset måste, om sjukstugan utvidgas till lasarett, övergå på landstinget,' att ritningarna till ombyggnaden eller utvidgningen skola vinna medicinalstyrelsens godkännande samt att vid det utvidgade sjukhuset måste anställas en läkare med för. lasaretts läkare stadgad utbildning. Kommitténs närmaste uppgift har alltså varit att undersöka, huruvida och i yad man kan anses erforderligt att för framtiden bibehålla dessa nu gällande villkor tor övergång från mindre form av sjukhus till större. Till en början anser kommittén någon eftergift icke böra ifrågakomma trän den nu stadgade bestämmelsen att ritningarna till sjukhuset, sådant det är avsett att föreligga i utvidgat skick, skola granskas och godkännas av medicinalstyrelsen. Med hänsyn till de krav, som ur sjukvårdssynpunkt måste ställas P a de större sjukhusens planläggning och b y g g n a d s s ä t t / t o r d e det anses fullt peiogat och till fordel jämväl för den, för vars räkning ombyggnaden sker att innan betydande kostnader nedläggas på ett byggnadsföretag"av ifrågavarande art ritningarna till detsamma skola, efter inhämtande av ""byggnadsstyrelsens yttrande, granskas och gillas av medicinalstyrelsen, såsom rikets förnämsta på området sakkunniga myndigheter. I saklig överensstämmelse med vad för närvarande i lasarettsstadgan § 2 är stadgat har därför kommittén i § 10 u p p t a k t torslag till bestämmelse, att vad om sjukhusanläggning föreskrives skall i tilllämpliga delar gälla bl. a. i fråga om avsevärd om- eller tillbyggnad av sjukhus och städse i fråga om sådan utvidgning av mindre sjukhus att detsamma därigenom blir att hänföra till större. Detta stadgande innebär tillika, att de mera tullständiga bestämmelser, som enligt kommitténs förslag reglera anläo-gnino-en av sjukhus, även i övriga delar bliva vid en dylik utvidgning att tillämpa, sås"om att dar ej tomten redan tidigare är för ändamålet godkänd, medicinalstyrelsens godkännande jämväl av densamma erfordras. Kommittén kan icke bestrida, att iakttagandet av dessa bestämmelser under •sjukstugornas nuvarande utvecklingsskede erbjuder vissa praktiskaolägenheter Anledningen _ härtill torde emellertid icke vara att söka däri, att dessa bestämmelser aro i sig själva oriktiga eller onödigt betungande, utan i det faktiska förhållandet a t t sjukstugorna, såsom förut framhållits, ofta nog icke från början

172 planerats för vidare utvidgningar, i det att t. ex. tomterna kunna vara för små eller byggnadssättet icke sådant, att anstalten kan utan olägenhet till- eller påbyggas. Till dessa omständigheter, vilka ju i allt fall praktiskt eller ekonomiskt omöjliggöra utvidgningen av vissa sjukstugor, har kommittén vid avfattningen av 'ifrågavarande bestämmelser icke ansett sig böra taga hänsyn. Innehållet av stadganden, som avse att reglera en eventuell utvidgning av mindre sjukhus, bör givetvis åsyfta att i stadgan fastställa vad som, utan onödigt betungande av dem, som företaga utvidgningen, måste i det allmännas intresse fordras för betryggande av en fullgod sjukvård. Och kommittén anser sig, såsom förut framhållits, icke hava överskridit vad som i sådant avseende skäHgen kan fordras. Kommittén håller emellertid tillika för sannolikt, att tillämpningen av omförmälda bestämmelser skall, i den mån mindre sjukhus hädanefter uppkomma, erbjuda vida mindre svårigheter än hittills. Lika väl som den praktiska följden av att sjukstugornas utvidgning till lasarett hittills icke kunnat försiggå utan stora svårigheter blivit, att sjukstugorna i allmänhet icke planerats med hänsyn till en eventuell dylik utvidgning, lika väl torde ock den praktiska följden av ä t t e n sådan utvidgning kan för framtiden försiggå med mindre svårigheter än hittills bliva, att de mindre sjukhusen, där så tinnes lämpligt, framdeles redan från början planeras med hänsyn till att eventuellt kunna utvidgas till större. Såsom förutsättning för utvidgning av sjukstuga till lasarett stadgas för närvarande vidare, på sätt förut framhållits, att landstinget får på sig överlåten äganderätten till såväl det blivande lasarettet som ock nödigt tomtområde däromkring (sjukstugestadgan § 1 mom. 2). Såsom motiv till ifrågavarande bestämmelse anförde 1898 års lasarettskommitté, hurusom förslaget till lasarettsstadga förutsatte, att alla de under densamma hörande sjukvårdsinrättningar ägdes av landstingen (respektive städer, som icke i landsting deltaga), »utan vilket förhållande landstingen icke gärna kunna tänkas hava det intresse, som för dessa inrättningars vidare förkovran i tidsenliga utvidgningar är av nöden, och som särskilt tager sig uttryck i innehållet av samma stadgas § 2, eller att landstingen äga besluta om förändringar, utvidgningar eller nybyggnad av lasarett. Såsom en naturlig följd härav har kommittén föreskrivit uti mom. 2 av här ifrågavarande §, att, då sjukstuga förändras till lasarett, äganderätten skall övergå på landstinget». Detta kommitténs uttalande liksom dess förslag till ifrågavarande bestämmelser synes ej under förarbetena till författningarna hava föranlett någon erinran från de i ärendet hörande myndigheternas sida. 1920 års lasarettsstadgekommitté finner knappast bestämmelsen ifråga längre vara av förhållandena påkallad. Anledningen till dess tillkomst har, såsom av det föregående framgår, varit farhåga för att landstinget^ icke skulle ägna en till lasarett utvidgad sjukstuga tillräckligt intresse, med mindre landstinget finge äganderätten på sig överlåten. Kommittén anser det kunna ifrågasättas, huruvida en sådan farhåga är befogad. Och även om man ville tillerkänna densamma betydelse, synes det böra få ankomma på landstinget att självt bestämma, huruvida det vill uppställa en dylik förutsättning såsom villkor för anslag till sjukstugans ombildning till lasarett eller icke. Men varför ^lcke överhuvudtaget vederbörande kommun skulle medgivas rätt att, om den så ville, på egen bekostnad föranstalta om en dylik ombildning synes svårt att förstå. Stadgandet ifråga har måhända hittills haft sitt berättigande med hänsyn till läsa-

173 rettsstadgans föreskrift att endast sådana anstalter, vilka ägas av landsting eller därmed likställda städer, vore att hänföra till lasarett. Men då enligt kommitténs nu föreliggande förslag alla sjukhus, vilka uppförts eller drivas med offentligt bidrag, skulle räknas till offentliga sjukhus utan åtskillnad ifråga om äganderätten, anser kommittén något hinder av nu ifrågavarande slag icke längre böra stå i vägen för ett offentligt mindre sjukhus ombildning till ett större. Den för närvarande gällande bestämmelsen har tillika i realiteten inneburit förbud för andra kommuner än landsting att låta antalet vårdplatser å dem tillhöriga sjukstugor för allmän sjukvård överstiga 24. Kommittén finner ej heller ur denna synpunkt bestämmelsen ifråga erforderlig; något giltigt skäl varför icke en kommun borde tillerkännas r ä t t att, med eller utan bidrag av landstinget, låta ett kommunen tillhörigt sjukhus ombyggas för mer än 24 vårdplatser synes näppeligen kunna anföras. Tvärtom synes det sannolikt, att även från landstingets sida en dylik åtgärd, som ju alltid komme att medföra besparing i landstingets sjukvårdskostnader, skulle ses med tillfredsställelse. På dessa skäl innehåller kommitténs förslag i denna del ingen motsvarighet till det nu stadgade förbehållet, att ombildning av mindre sjukhus till större icke får ske, med mindre äganderätten till sjukhuset övergår på landsting. Slutligen återkommer kommittén till den förut omförmälda, nu gällande bestämmelsen att vid en till lasarett ombildad sjukstuga måste omedelbart anställas en läkare, vilken innehar för lasarettsläkare föreskriven utbildning. Såsom redan av den förut lämnade redogörelsen för kommitténs förslag i denna punkt framgår, anser kommittén denna bestämmelse böra underkastas någon jämkning. Under hänvisning till vad kommittén ovan anfört anser sig kommittén icke behöva ytterligare utveckla önskvärdheten av att en vid ett mindre sjukhus anställd, duglig läkare kan, även sedan detsamma utvecklats till större, bibehållas vid sin anställning vid sjukhuset även för det fall att han icke genomgått de särskilda kompetensprov, som för en sjukhusläkarbefattning finnas föreskrivna. Kommittén har emellertid ansett sig böra föreslå dylik rätt till dispens från de för sjukhusläkare i allmänhet stadgade kompetensföreskrifterna endast under omständigheter, som i möjligaste mån innebära garanti för att verkliga billighetsskäl påkalla det och sjukvårdens intressen icke därigenom åsidosättas. Till en början gäller det alltså enligt kommitténs förslag till § 29 mom. 3. att läkaren vid det mindre sjukhuset måste under en icke alltför kort tid — av kommittén förslagsvis bestämd till fem år — hava innehaft befattning som läkare vid det sjukhus, om A7ars utAddgning är fråga. Endast om han under en sådan tid k n u t i t ' s i t t arbete till sjukhuset, torde nämligen behovet av dess utvidgning kunna antagas vara i avsevärd mån föranlett av hans personliga insats vid detsamma och alltså påkalla särskilda billighetshänsyn i förhållande till honom. Vidare förutsattes, att framställningen om dispens måste utgå från vederbörande direktion och sjukvårdsnämnd samt slutligen ock, att medicinalstyrelsen finner honom äga erforderlig skicklighet. Om emellertid alla dessa nu angivna förutsättningar samtidigt föreligga, synes läkarens utnämning till sjukhusläkare vid sjukhuset i fråga böra få försiggå utan att tjänsten kungöres till ansökan ledig. Bestämmelse härom har kommittén föreslagit i mom. 8 av ifrågavarande §. En sålunda erhållen utnämning berättigar emellertid icke vederbörande att fortgå på sjukhusläkarbanan såsom sökande till sjukhusläkarbefattningar vid andra anstalter. Den medgivna dispensen har sina A7erkningar ifråga om det sjukhus, från vilket han på grund

174 av nedlagt arbete anses icke böra skiljas, men bereder honom icke i och för sig kompetens till sjukhusläkarbefattningar, till vilka han eljest icke är behörig. 1 vad mån de bestämmelser, vilka kommittén enligt den ovan lämnade redogörelsen föreslagit i syfte att underlätta en jämn, organiskt fortgående och på grund därav också mindre kostbar utveckling av sjukhusväsendet, skola kunna i praktiken fylla detta sitt ändamål, låter sig naturligen endast med någon sannolikhet beräkna. Om i ett flertal fall en sädan verkan icke är att förvänta, så tillåter sig kommittén upprepa, att detta merendels torde bero på bestående faktiska förhållanden, vilka överhuvudtaget icke kunna i författnings väg ändras. I de fall åter. där en blivande utveckling av nu befintliga mindre sjukhus icke förhindras av dylika faktiska omständigheter, synes den praktiska verkan av bestämmelser, som innebära, att stegvis försiggående utAddgningar av de mindre sjukhusen kunna framdeles försiggå under vida mindre svårigheter än hittills, icke kunna bliva annan än den, a t t sådana utvidgningar, som ju givetvis för varje gång draga betydligt mindre kostnader än nyanläggning av större sjukhus, skola vida oftare än nu komma till utförande. I än högre grad lär detta bliva fallet ifråga om de mindre sjukhus, som tillkomma efter ikraftträdandet av dylika bestämmelser, då nämligen dessa sjukhus, med hänsyn till möjligheten av utan legala svårigheter försiggående utvidgningar, torde från början planläggas med hänsyn härtill. Såsom sporre till en utveckling av nu ifrågavarande slag torde också den psykologiska faktor kommittén förut berört, bliva av avsevärd betydelse. I den mån läkaren Add ett mindre sjukhus icke behöver se sin arbetslust och sitt intresse för sjukhuset stäckt därutav, att han måste skiljas från sin befattning, om en alltför stark tillströmning till sjukhuset nödvändiggör en utvidgning över det för ett mindre sjukhus fastställda antalet sjukplatser, utan han tvärtom kan påräkna, att hans vid sjukhuset nedlagda arbete under ovan angiA7na omständigheter kommer honom själv tillgodo, i samma mån ligger ock däri en kraftigt verkande orsak till en lugn, stegvis fortgående utveckling av sjukhuset. Måhända skulle t o. m. kunna befaras, att läkarna vid de mindre sjukkusen skulle genom att var för sig utveckla allt för stort nit om sitt sjukhus kunna förrycka den planmässighet, i sjukvårdsväsendets utveckling, vilken kommittén genom andra delar av sitt förslag avser att befrämja, Kommittén anser emellertid icke en sådan farhåga grundad. Då varje förslag om dylik utvidgning har att, såvitt den skall bekostas av landsting, passera sjukvårdsnämnd, lärer häri ligga_tillräcklig garanti för att förslaget skall prövas med hänsyn till hela landstingsområdets behov; och då ingen utnämning aA7 nu ifrågavarande slag äger rum utan att medicinalstyrelsen — såsom alltid i utnämningsfrågor förstärkt med sitt vetenskapliga råd — funnit vederbörande äga erforderlig skicklighet, torde skälig hänsyn vara tagen till att sjukhusväsendet i dess helhet hålles på tillräckligt hög nivå. Det problem, som vid en utvidgning av nu ifrågavarande slag torde komma att erbjuda den största svårigheten, lärer bli att bestrida läkarens avlöning, för den händelse denne skulle jämlikt vad nu gällande lasarettsstadga § 25 föreskriver och jämväl är i kommitténs förslag § 35 upptaget, vara skyldig ägna sin arbetstid uteslutande åt sjukhuset och alltså måste beredas aAdöning med hänsyn härtill. Emellertid är att märka, att det i nämnda § 35 föreslagna förbudet för sjukhusläkare att innehava annan tjänstebefattning icke är alldeles ovillkorligt

175 utan kan genom dispens av medicinalstyrelsen efter sjukhusdirektionens hörande hävas i den omfattning styrelsen bestämmer. I den mån antalet sjukplatser A7id sjukhuset understiger, vad som normalt kan anses utgöra full sysselsättning för läkaren, finnes alltså, där så erfordras, möjlighet att medgiva läkaren tillstånd att vid sidan av sin sjukhnsläkarbefattning innehava någon mindre krävande syssla, som tillsammans med sjukhusläkarlönen kan bereda honom tillräcklig inkomst. Självfallet är, att det resonemang, kommittén här OA*an fört angående r ä t t i visst fall för en till lasarettsläkaretjänst icke behörig sjukstugeläkare att utnämnas till lasarettsläkare utan tjänstens kungörande till ansökning, gäller även för det fäll att sjukstugeläkaren besitter lasarettsläkarekompetens. Mom. 4. Bestämmelserna i detta moment äro i huvudsak desamma som i lasarettsstadgan § 21 mom. 2 och tuberkulossjukhusstadgan § 18 mom. 2. Vad som är n y t t i momentet är först och främst bestämmelsen att anmälan om den lediga tjänsten skall innehålla uppgift om villkor, som kunna vara uppställda för avlöningsförmånernas åtnjutande, ävensom att, därest dessa villkor av Medicinalstyrelsen befunnits icke strida mot bestämmelserna i § 33 mom. 2, denna uppgift jämväl skall intagas i den av styrelsen utfärdade kungörelsen om tjänsten. I stort sett utgöra emellertid dessa nya föreskrifter endast ett lagfästande av en på senare åren vedertagen praxis. Därjämte föreskrives, att i fråga om nyinrättad tjänst skall av direktionen uppgivas dag, från vilken löneförmånerna utgå. Denna senare föreskrift torde icke erfordra någon motivering. I fråga åter om de eventuellt uppställda villkoren får kommittén hänvisa till motiveringen vid sagda § 33 mom. 2. I momentets andra stycke förekommer ytterligare en nyhet som torde böra motiveras. Beträffande sättet för kungörandet av ledig lasarettsläkartjänst och därmed jämförliga läkarbefattningar gäller för närvarande, i likhet med vad förhållandet är rörande flertalet andra tjänster, vilka tillsättas av offentlig myndighet, att detta kungörande skall ske genom införande tre gånger i allmänna tidningarna av en annons om den lediga tjänsten, varvid ansökningstiden räknas till trettio dagar efter första kungörandet. Frånsett det enligt kommitténs åsikt mindre lämpliga i att sålunda beräkna ansökningstiden, enär en sökande, som endast blivit i tillfälle se andra eller tredje kungörandet, icke är i stånd att bedöma huru mycket som återstår av ansökningstiden, synes även av andra skäl en ändring ^härutinnan erforderlig. Det nu brukliga förfarandet har tillkommit på en tid, då de allmänna tidningarna, d. v. s. post- och inrikes tidningar, spelade en långt större roll än nu såsom nyhetsförmedlare till allmänheten. Att emellertid kungörelse måste vara införd i de allmänna tidningarna och tjänsten därigenom legalt annonserad med utsättande av ansökningstid, synes uppenbart. Men detta krav torde vara tillräckligt tillgodosett med att kungörelsen där införes en gång. Från de allmänna tidningarna pläga sedermera såväl facktidskrifter som ortspressen hämta meddelanden om till ansökning kungjorda tjänster, och givet är att i synnerhet facktidskrifterna i detta avseende äro av största betydelse. En parallell till nu av kommittén föreslagna ändring med avseende å kungörandet finnes å apoteksväsendets område, i det att medicinalstyrelsen numera endast en gång låter i de allmänna tidningarna införa kungörelse om ledigt apoteksprivilegium, detta utan att, så vitt kommittén har sig bekant, några olägenheter därav försports. De allra flesta, som söka ett dylikt privilegium, torde ock hava genom någon apotekarkårens facktidskrifter fått underrättelse om det lediga privilegiet.

176 Det nu anförda har för kommittén utgjort anledning att i momentets andra stycke införa den förändrade bestämmelsen, att kungörelse om ledig sjukhusläkartjänst, varom där är fråga, skall i allmänna tidningarna en gång införas, varmed följer, att ansökningstiden 30 dagar beräknas löpa från och med dagen efter införandet. Mom. 5. Motsvarighet till här givna föreskrifter återfinnas i lasarettsstadgan § 21 mom. 2 tredje stycket, och tuberkulossjukhusstadgan § 18 mom. 2 tredje stycket, stadganden som icke till innehållet sammanfalla och av vilka de i tuberkulossjukhusstadgan givna äro mera detaljerade än de i lasarettsstadgan. Kommittén har emellertid ansett det lämpligt a t t i ett enda stadgande giva en gemensam grund för upprättande av förslag till sjukhusläkartjänster vid alla kommunala större sjukhus, något som enligt kommitténs förmenande lätteligen låter sig göra, därest dess samtidigt avgivna förslag om väsentligt skärpta bestämmelser för behörighet till läkarbefattningar vid olika slag av kommunala sjukhus genomföres. Grunderna för tillsättande av tjänster, vilkas innehavare av Konungen utnämnas, äro ju enligt gällande grundlag skicklighet och förtjänst. G i v e t ä r emellertid, att en närmare utformning av dessa grunder måste erfordras för olika slag av statstjänster, allt efter dessas olika uppgifter och innebörd. Av anförda stadganden i lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgorna framgår ock det sätt, varpå en dylik utformning gjorts beträffande där omnämnda tjänster. Kommittén har nu ansett, att icke någondera av dessa formuleringar bör oförändrad läggas till grund för ett bestämmande av begreppet skicklighet. E t t av de allra viktigaste medlen för en läkare att å ifrågavarande områden förvärva sig »skicklighet» ligger otvivelaktigt i en grundlig utbildning. Detta uttryck har därför av kommittén satts i främsta rummet såsom förslagsgrund. Härmed sammanhänger nära det från nuvarande stadganden hämtade uttrycket förutgången »berömlig tjänstgöring» (å sjukhus, klinisk avdelning m. m.) Härefter bar kommittén såsom förslagsgrund upptagit de sökandes »i övrigt ådagalagda skicklighet och förtjänst» samt till sist »deras lämplighet för den sökta tjänsten», ett uttryck som ej återfinnes i lasaretts- eller tuberkulossjukhusstadgorna. Motsvarighet till uttrycket föreligger dock i några andra fäll, då läkartjänster skola tillsättas. Sa t. ex. föreskriver k. läkarinstruktionen den 30 december 1911 § 19 i fråga om tillsättning av provinsialläkartjänst, att medicinalstyrelsen, som har att å förslag uppföra tre kompetenta sökande, tillika skall aA*giva ett förord, grundat bland annat på »lämplighet för tjänsten». Och beträffande överläkartjänster vid statens hospital — tjänster, som i flera avseenden stå r ä t t nära sjukhusläkartjänster — har i k. kungörelsen den 17 december 1915 ang. villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar, § 4, intagits en bestämmelse att vid tillsättande av dylik befattning »bör hänsyn jämväl tagas till ådagalagd förmåga a t t handhava förvaltningen av sådan anstalt». Då sökande, som icke styrkt sig_ hava förvärvat erforderlig förmåga att handhava förvaltningen av ett större sjukhus eller om vilken det är känt, att han saknar dylik förmåga, väl icke kan anses »lämplig» för den sökta tjänsten, bör den förslagsupprättande myndigheten (medicinalstyrelsen) legaliter tillerkännas rätt, att, i den mån så finnes skäligt, taga dylika omständigheter i betraktande vid förslagets uppgörande. Mom. 6. innehåller bestämmelser, som väsentligt skilja sig frän de nu i ämnet gällande.

177 Den första nyheten är den, att det av Medicinalstyrelsen upprättade förslaget skall hava vunnit laga kraft, innan det utsändes för förords inhämtande (enligt nu given föreskrift skall utsändandet ske ofördröjligen efter förslagets upprättande). Denna ändring har Addtagits redan på grund av en inom lasarettsläkarkåren ganska allmän önskan, framburen av Svenska lasarettsläkarföreningen i en till Kungl. Maj:t den 15 noA7ember 1919 avlåten skrivelse, Adlken jämte däröver av medicinalstyrelsen avgivet yttrande till kommittén remitterats den 18 mars 1920. Så mycket hellre har kommittén velat för sin del tillmötesgå denna önskan, som kommittén något längre fram i detta mom. 6 föreslagit en bestämmelse, som rent av nödvändiggör, att förslaget ej för förords inhämtande till vederbörande översändes förrän detsamma vunnit laga kraft. Kommittén syftar härmed å bestämmelsen om viss kvalificerad majoritet för sådant förord, som aA7givits till förmån för å förslaget ej uppförd sökande, varom mera här nedan. En annan nyhet avser frågan om vem, som äger att avgiva förordet. Enligt nu gällande bestämmelser i lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgorna är det vederbörande sjukhusdirektion, som har att avgiva förord. Ej så sällan hava emellertid framkommit uttalanden, gående ut på att direktionerna vid utövandet av detta sitt åliggande skulle låtit bestämma sig av synpunkter, vilka ej bort därvid vara aA7görande. Man har förmenat, att direktionerna skulle understundom påA7erkats av personlig bekantskap med någon av de sökande, vilken vid lasarettet — det slag aAr anstalt, varom i detta sammanhang företrädesvis varit fråga — förut tjänstgjort eller kanske Add tiden för förordets avgivande såsom vikarie bestrider den lediga lasarettsläkartjänsten därstädes. A t t så förfarits kan nog i en del fäll försvaras, nämligen då denne sökande varit väl meriterad och skickad för tjänsten i fråga samt direktionen, kanske i saknad av all kännedom om tilläventyrs högre meriterade medsökande, helt naturligt söker genom förordet tillgodogöra sig den kännedom den har om dugligheten hos den sålunda förordade sökanden, som efter direktionens förvissning skulle komma att på ett förträffligt sätt handhava lasarettets angelägenheter. Och visst torde vara, att de framkomna klagomålen i mångt och mycket skjutit över målet. Ä andra sidan torde det icke kunna bestridas, att understundom verkligen förekommit fall, då en direktion ensidigt och till förfång för övriga sökandes intressen sökt genom förords avgivande till mindre meriterad sökande, kanske ej ens uppförd å förslag, få befordringsfrågan avgjord enligt sin mera på privata skäl och omständigheter grundade mening. Då nu en anordning, varigenom sådant kan möjliggöras — låt vara att detta mera sällan inträffat — bör upphävas och ersättas med en annan, som kan antagas vara mera tillfredsställande, har kommittén tänkt sig, att den föreslagna sjukvårdsnämnden, som ju måste anses mer än de olika direktionerna stå utanför möjligheten att påverkas av icke behöriga förhållanden, skulle tilldelas en väsentlig roll vid förordets avgivande. För att emellertid icke helt undandraga direktionen inflytande på förordets avgivande har kommittén ansett en så att säga medbestämmanderätt böra tilldelas direktionen, vars medverkan till och med bör från vissa synpunkter A7ara önskvärd. Kommittén har därför föreslagit den bestämmelsen att sjukvårdsnämnden, »förstärkt med sjukhusets direktion» skall avgiva förord. Fortfarande som hittills skulle förord få avgivas till förmån för Adlken som helst av de behöriga sökande — dock med en väsentlig inskränkning i rätten att avgiva förord utanför förslaget. I denna fråga, d. y. s. om ett sådant förord skall få avgiAras, hava meningarna varit rätt delade. Ä ena sidan har från lasa23—212420.

178 rettsläkarnes eget håll, såsom även framgår av lasarettsläkarföreningens ovan anförda skrivelse av den 15 november 1919, kraftigt påyrkats, att förord skulle få avgivas endast inom förslaget. Ä andra sidan har detta krav lika energiskt tillbakavisats från lekmannahåll, som icke velat förringa något av den direktionerna hittills tillkommande rättigheten i detta avseende. Kommittén har sökt lösa denna motsättning på sådant vis, att kommittén visserligen föreslagit rätt att avgiva förord åt vem som helst av de behöriga sökande, men att, om den förstärkta nämnden vill med förordet gå utanför förslaget, skall härför erfordras två tredjedelars majoritet av de i sammanträdet deltagande. Härmed har kommittén trott sig hava tillgodosett båda parternas intresse, sä långt görligt är. Kommittén hyser emellertid, med hänsyn till den avfättning nästföregående mom. 5 erhållit, den förhoppningen, att de tillfällen då förord avgives utanför förslaget icke skola bliva så talrika. Särskilt får bestämmelsen att vid förslagets upprättande skall tagas hänsyn jämväl till lämpligheten för den ifrågavarande tjänsten innebära en icke så liten garanti för att å förslaget finnes uppförd sökande, som kan • av vederbörande förordas. Mom. 8. Beträffande detta moment får kommittén hänvisa till motiveringen för mom. 3 här ovan. Mom. 9. Angående tid för lasarettsläkares tillträde till sin befattning stadgas för närvarande i lasarettsstadgan § 21 mom. 3, att utnämnd lasarettsläkare är skyldig att inom en månad efter utnämningsdagen tillträda sin tjänst samt att, sedan detta skett, därom ofördröjligen göra anmälan hos såväl direktionens ordförande som medicinalstyrelsen. Motsvarande bestämmelse förekommer i tuberkulossjukhusstadgan § 18 mom. 3. Av flera praktiska skäl är att föredraga, att tidpunkten för en sjukhusläkares tillträde till befattningen icke göres beroende av anmälan från hans sida utan finnes i författningarna fixerad. Kommittén har i sådant avseende föreslagit, att sjukhusläkare tillträder tjänst och lön med månaden näst efter den, varunder utnämningen skett, såvida ej i något fall viss dag må hava av Kungl. Maj:t bestämts för tillträdandet. Därav följer å andra sidan också att, om läkaren redan före utnämningen innehar annan sjukhusläkaretjänst, han kvarstår i sistnämnda befattning till dess han tillträder den nya tjänsten. Mom. 9 innehåller förslag till bestämmelser i båda dessa avseenden. Det bör anmärkas, att stadgandet ifråga icke innebär, a t t läkaren också ovillkorligen är skyldig träda i tjänstutövning från och med den dag han tillträder tjänsten. Närmast är ändamålet med bestämmelsen att fastställa den tidpunkt, från vilken lön och övertagandet av de i ..övrigt med tjänsten följande rättigheter och skyldigheter är att räkna. Om emellertid läkaren av någon anledning är förhindrad att från samma tidpunkt träda i tjänstgöring, står honom alltid öppet att genom direktionen eller medicinalstyrelsen erhålla tjänstledighet under erforderlig tid. Mom. 10 är nytt, men då här given föreskrift står i överensstämmelse med A7ad redan nu praktiseras, i det Medicinalstyrelsen — vanligen efter det vederbörande direktion avgivit förslag å lämplig person såsom vikarie — brukar utfärda vakansförordnande, torde lämpligheten av stadgandet icke behöva utvecklas. § 30. I fråga om läkartillsättningen Add kommunalt mindre sjukhus, vilken kate-: gori — frånsett de nu av kommittén i dess förslag till sjukhusstadga intagna,

179 epidemisjukhusen, vilka i regel (se § 8 mom 3) skulle räknas till mindre sjukhus — huvudsakligen utgöres av sjukstugor och tuberkulossjukstugor, har hittills endast givits den bestämmelsen, lika för båda dessa slag av anstalter, att direktionen äger för dem anställa legitimerad läkare, som därvid tillsättes på viss tid eller antages på förordnande tillsvidare. Då nu kommittén i denna § 30 föreslagit helt andra grunder för tillsättandet av läkarbefattningar Add dylika sjukhus, får kommittén till stöd härför anföra följande, berörande paragrafen i dess helhet. Kommittén har icke kunnat undgå a t t finna, hurusom redan enligt nu gällande bestämmelser ett omsorgsfullt och utförligt förfärande bestämts i fråga om tillsättandet av befattningar vid länslasarett och tuberkulossjukhus, i syfte att möjliggöra ett så gott urval som möjligt bland de till dessa befattningar sökande, under det att beträffande sjukstugor och tuberkulossjukstugor i detta avseende endast givits ovan anförda knapphändiga bestämmelse, som — sammanställt med att direktionen måste hava före tillsättandet inhämtat medicinalstyrelsens y t t r a n d e rörande sökandes behörighet — väl kan i många fall, även den, medföra ett gott val, men icke lämnar någon vidare garanti för att så verkligen blir förhållandet. Och man torde kunna våga göra det uttalandet, att fall förekommit, som visa på behovet av något mera betryggande bestämmelser. Om kommittén redan av det nu anförda varit böjd för att föreslå en annan ordning för tillsättning av de befattningar, om vilka här är fråga, har den blivit det än mera med hänsyn till dess förslag om inrättande av en landstingets sjukvårdsnämnd såsom ett över direktionerna — för så väl »större» som »mindre» sjukhus inom landstingsområdet — stående förvaltningsorgan. Då denna nämnd ju skulle, enligt förslagets § 29 mom. 6, komma att öA7a ett visst inflytande på tillsättningen av sjukhusläkartjänster- vid de kommunala större sjukhus, som drivas av landsting, synes en följd härav böra bliva, att densamma ock på ett eller annat sätt får någon bestämmanderätt med avseende å tillsättningen av läkartjänsterna vid de kommunala mindre sjukhus, som drivas av landsting, det långt övervägande antalet av de mindre sjukhusen. Kommittén har övervägt flera olika sätt för tilldelandet åt nämnden av dylik rätt, men stannat vid ett förslag om att nämnden bör tillerkännas utnämningsrätt. E t t särskilt skäl härför har för kommittén förelegat däri, att nämnden, som ju enligt förslaget skulle övertaganden nuvarande epideminämndens åligganden och bland annat i regel utgöra direktion för samtliga inom landstingets epidemidistrikt inrättade epidemisjukhus (§ 3 mom. 3 punkt 8 och § 19 mom. 3), skulle, om den nuvarande ordningen bibehölles, i sin egenskap av direktion för epidemisjukhusen få r ä t t a t t utnämna läkare vid dessa sjukhus. Därest nämnden på detta sätt skulle få utnämningsrätt i fråga om läkarbefattningarna vid dessa till ett högst betydligt antal uppgående sjukhus, vilka allesammans i regel skulle, oavsett platsantalet, som understundom kan vara rätt stort, räknas säsom mindre sjukhus (§ 8 mom. 3), kan icke någon egentlig olägenhet, utan tvärtom, i enhetlighetens intresse, viss fördel vara förenad med_ att utsträckande av denna utnämningsrätt till samtliga de mindre sjukhus, som drivas av landsting. Bestämmelse i denna riktning har därför av kommittén föreslagits. Detta utesluter icke att dessa sjukhus direktioner fortfarande få sig tillerkänt ett visst inflytande på tillsättningen. Detta kan ske därigenom att, såsom i mom. 2 föreslås, direktionen, som har att göra anmälan om ledig läkarbefattning, tilllika kan avgiva ett yttrande i fråga om tjänstens besättande. Härmed har kom-

180 mitten syftat på, att _ tillsättningsfrågan kan i ett visst fall föreligga så enkel och klar, att ett av direktionen framställt förslag i ämnet kan A*ara tillräcklio-t för att sjukvårdsnämnden därpå kan grunda en utnämning, utan att tjänsten kungöres till ansökning. I andra fall åter kunna förhållandena vara sådana, att nämnden anser befattningen böra kungöras till ansökning. Sker så, får direktionen, jämlikt mom. 3 i denna paragraf, tillfälle a t t yttra sig över inkomna ansökningar. På detta sätt anser sig kommittén kava tillräckligt tillgodosett direktionernas intressen i utnämningsfrågan. I sammanhang med stadgandet att före tillsättningen skall inhämtas medicinalstyrelsens utlåtande angående de sökandes behörighet — ett stadgande, vilket här liksom i alla övriga fall, där utnämning till civil läkartjänst sker genom annan än medicinalstyrelsen, är erforderligt — har kommittén tillagt en bestämmelse, att sjukvårdsnämnden eventuellt kan samtidigt begära sagda styrelses yttrande »rörande lämpligheten av att sökande förenar befattningen med annan läkartjänst». Detta med hänsyn till att läkarbefattningar vid »mindre sjukhus» i allmänhet så gott som undantagslöst innehavas såsom bisysslor till annan läkartjänst. De läkare, vilkas enda befattning utgöres av läkartjänsten vid något av de mindre sjukhus, om vilka här är fråga, äro högst få. Till följd härav har kommittén ansett det vara från sjukvårdens vid sjukhuset synpunkt erforderligt, a t t medicinalstyrelsens yttrande i ärendet omfattar jämväl ett uttalande angående lämpligheten av att det mindre sjukhusets läkare tillika bestrider en annan befattning. Något större ingripande uti hittills rådande förhållanden kommer emellertid denna anordning icke att medföra. Redan nu gäller den bestämmelsen — visserligen sedd från den motsatta sidan — att av staten avlönade eller vid offentliga större sjukhus anställda läkare (provinsialläkare, lasarettsläkare, tuberkulossjukhusläkare, Add hospital anställda läkare, m. fl.) icke få utan särskilt tillstånd, vanligen meddelat av medicinalstyrelsen, vid sidan av sin tjänst innehava annan befattning. På grund^ härav har medicinalstyrelsen nu i en mängd fall att efter tillsättandet av en befattning vid ett mindre sjukhus (sjukstugor o. d.) pröva frågan, huruvida den utnämnde läkaren kan medgivas r ä t t att vid sidan av sin statstjänst innehava den senare erhållna befattningen vid det mindre sjukhuset. Någon reell ändring skulle således icke'åstadkommas med den av kommittén nu ifrågasatta anordningen. Vad nu anförts såsom motivering för stadgandet om inhämtande av yttrande från medicinalstyrelsen rörande eventuell tjänstekombination har, såsom redan blivit nämnt, setts uteslutande från det mindre sjukhusets och läkarbefattningens därstädes synpunkt. Saken har emellertid jämväl en annan sida, nämligen den, a t t den redan förut innehavda tjänsten måhända icke så att säga tål någon ytterligare belastning bestående i de åligganden, som skulle påvila tjänstinnehavaren om han jämväl skulle bestrida läkarbefattningen vid det mindre sjukhuset. Förhållandet ses således här ur omvänd synpunkt. Till förekommande av den eventualiteten, att sjukvårdsnämnden vid sitt val skulle falla på någon sökande, som sedermera av vederbörande ej tillätes innehava befattningen jämsides med förut innehavd tjänst, har därför kommittén ansett lämpligt föreslå intagande i den föreskrivna kungörelsen av en bestämmelse att sökande, som avser en dylik tjänstekombination, skall till ansökningen föga bevisatt hinder för denna ej möter från den, vilken från den redan innehavda tjänstens synpunkt sett har att meddela tillstånd till tjänsteförening. Föreskriften får anses äga tillämplighet även för det fall a t t personen ej ännu erhållit, men inlagt ansökan till nyss avsedda tjänst

181 och (ungefär samtidigt) söker befattningen vid det mindre sjukhuset. På detta sätt har kommittén velat förenkla tillsättningsproceduren och hindra, att densamma a\7 nyss anförd orsak måste göras om igen. Stadgandet avser att äga tillämplighet på alla fäll av önskad tjänstekombination, men. har särskild betydelse med avseende på stadsläkare, som söker läkarbefattning vid mindre sjukhus, i aA7sikt att förena båda dessa tjänster; i detta fall skall således till ansökningen fogas bevis om tillstånd från vederbörande stadsmyndighet. Härvid är emellertid a t t observera att, såsom kommittén framhåller på annat ställe, nämligen i motiveringen till föreslagna ändringar i behörighetsförordningen, en dylik tjänsteförening rent av kan i vissa fall vara reglementsenligt påbjuden. Detta fall är behandlat i mom. 5 och drabbas således icke av ifrågavarande bestämmelse i mom. 3. Bestämmelsen i momentets sista stycke är självklar och erfordrar därför icke särskild motiA7ering. Det senare torde också få anses gälla bestämmelsen i mom. 4, A7ars sista del f. ö. har sin motsvarighet i § 29 mom. 6, näst sista stycket. Jämväl stadgandet i mom. 5 har sin motsvarighet i bestämmelserna rörande tillsättningen av läkare vid kommunalt större sjukhus (se § 29 mom. 2 sista meningen), och får därför kommittén i tillämpliga delar hänvisa till där anförd motivering. De få bestämmelser i paragrafen, som nu ej erhållit särskild motivering, torde få anses icke behöva sådan. § 31. Ifråga om lasarettsläkares bostad stadgas för närvarande i lasarettsstadgan § 22, att lasarettsläkare bör hava sin bostad inom lasarettet eller i dess grannskap, samt att, om lämplig bostad inom lasarettet finnes åt läkaren upplåten, han skall begagna sig därav. Samma stadga § 31 innehåller den kompletterande bestämmelsen att, om vid lasarettet äro anställda två eller flera lasarettsläkare men endast en lämplig läkarbostad finnes inom lasarettets område, denna skall bebos av styresmannen. Tuberkulossjukhusstadgan § 19 innehåller ungefär samma stadgande, som lasarettsstadgan § 2 2 . Kommittén har i sitt förslag, på sätt framgår av föreliggande § 31, i huvudsak upptagit omförmälda nu gällande bestämmelser, dock med den förändring att, om bostad av nu ifrågavarande slag icke kan beredas mer än en av flera vid ett sjukhus anställda sjukhusläkare, densamma bör upplåtas åt föreståndaren för den kirurgiska avdelningen, där sådan finnes anställd, och icke, såsom nu är fallet, åt styresmannen. Givetvis är nämligen stadgandet om att sjukhusläkare bör beredas bostad av nu ifrågavarande slag föranlett främst av nödvändigheten av att sjukdoms- och olycksfall, som fordra omedelbar behandling, lätt kunna erhålla sakkunnig ^ läkarvård. Med hänsyn till att behovet härav gör sig gällande framför allt ifråga om föreståndaren för den kirurgiska avdelningen, har kommittén givit sitt förslag i denna del omförmälda lydelse. Av icke ringa betydelse för sjukvårdsväsendets ändamålsenliga ordnande är således att bostäder kunna tillhandahållas vid sjukhus anställda läkare, liksom ock att dessa bostäder fylla skäliga anspråk. A t t ' i avseende härå genom en författning uppställa fasta normer har kommittén ansett icke böra ifrågakomma. I allmänhet torde emellertid vid ett odelat sjukhus och vid de större sjukhusen

182 åtminstone föreståndarna för kirurgiska, medicinska och barnbördsavdelningarna böra beredas dylika bostäder. Kommittén förutsätter emellertid, att vid den granskning, som förslag till nybyggnad eller ombyggnad aA7 sjukhus hava att genomgå hos medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, jämväl ritningarna till läkarbostäder ur nu angivna synpunkter ägnas uppmärksamhet från dessa myndigheters sida. I sammanhang härmed vill kommittén anföra, hurusom inom kommittén diskuterats möjligheten aA7 att beträffande läkarbostäderna uppställa en fordran på a t t dessa skulle omfatta också vänt- och mottagningsrum. Då emellertid förhållandena Add de olika sjukhusen jämväl angående denna sak kunna vara mycket skiftande, har kommittén, viss om att frågan härom i förekommande fäll utan någon i stadgan införd föreskrift kommer att på ett tillfredsställande sätt ordnas, ansett sig icke böra i stadgeförslaget intaga några bestämmelser i detta avseende. Paragrafens innehåll för övrigt öA7erensstämmer med nu gällande bestämmelser och torde icke behöva särskilt motiveras. o2.

Denna paragraf motsA*aras av lasarettsstadgan § 23 och tuberkulossjukhusstadgan § 20, samt de båda sjukstugestadgorna § 10 resp-. 9. Vad de »större» sjukhusen beträffar har Addtagits den förändring, att den tid, under Adlken tjänstledighet ansetts kunna beviljas läkaren av direktionen, av praktiska skäl utsträckts från en till två månader i följd, på samma gång som den begränsats till fyra månader per kalenderår. Därjämte haA7a reglerna om vikaries rätt till bostad noggrannare än hittills utformats samt utvidgats till att gälla även de »mindre» sjukhusen. De i sistnämnda avseende föreslagna bestämmelserna torde icke erfordra särskild motiA*ering. 00

§ I denna paragraf har kommittén A elat sammanföra en del bestämmelser rörande de förmåner av olika slag, som skola tillkomma Add kommunalt större» eller »mindre» sjukhus anställd läkare äA7ensom ifråga om eventuella Adllkor för dessa löneförmåners åtnjutande. Mom. 1 giA*er en generell bestämmelse om löneförmånernas (inklusive semesters) utgående, mom. 2 avhandlar de villkor, som eventuellt kunna A*ara uppställda för dessa förmåners åtnjutande, och mom. 3 avser att bereda läkaren vissa förmåner vid inträffad sjukdom m. m. Mom. 1. Här torde först böra motiveras en, Adsserligen mindre betydande, aA*A7ikelse från vad som f. n. i samma ämne gäller enligt lasarettsstadgan § 24 och tuberkulossjukhusstadgan § 21, vilka innehålla nu gällande föreskrifter rörande den vid »större» sjukhus anställda läkarens avlöningsförmåner. I dessa stadgas om fördelning av lasarettsläkarens (resp. tuberkulossjukhusläkarens) kontanta lönebelopp i lön och tjänstgöringspenningar. Med hänsyn till att dessa senare numera icke pläga förekomma i uppgjorda lönesystem har kommittén i stället föreslagit en mera allmänt hållen bestämmelse att i samband med faställandet av lönen, som skall utgå efter stat, bör bestämmas, i vad mån läkaren skall, under tjänstledighet, avstå del av densamma. Bestämmelsen ifråga utgör intet hinder för att, vid lönens fastställande, i enlighet med hittills gängse praxis fortfarande, om så anses lämpligt, fördela den kontanta avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar. Nu gällande lasarettsstadga inedgaA* ursprungligen icke någon bestämd r ä t t för läkare till semester, men är sådan honom tillförsäkrad genom den änd00.

183 ring i stadgans § 10, som vidtogs genom Kungl. förordningar den 6 juni 1919 (S. F . S. n:r 279 och 280). Sistnämnda bestämmelse — som även berör sjukvårdspersonalen — har av kommittén bibehållits. Momentet innehåller ävenså bestämmelse i fråga om rätt till ålderstillägg. I överensstämmelse med A*ad redan i allmänhet inom den civila förA7altningen är \*anligt föreslår kommittén i avseende härå, att tjänstgöringstid för ålderstilläggs erhållande får beräknas från första tjänstgöringsåret i likartad tjänst. Mom. 2. Frågan huruvida och i vilken utsträckning ett landsting — eller över huvud den, som har att för en Add sjukhus anställd läkare fastställa avlöningsstat — äger r ä t t att för beviljade löneförmåners åtnjutande föreskriva särskilda villkor, d. v. s. villkor utöver dem, som kunna anses ligga i själva fullgörandet av de med läkartjänsten förenade åliggandena, är en fråga, som varit föremål för vitt skilda meningar och i följd därav blivit mycket omdebatterad, såväl inom läkarkretsar och den högsta medicinskt sakkunniga myndigheten medicinalstyrelsen som ock, i anledning av en kungl. proposition i ämnet, inom riksdagen. Frågan har länge varit föremål för meningsbyte, men fick en alldeles särskild aktualitet genom ett av Skaraborgs läns landsting den 17 september 1907 fattat beslut. I sammanhang nämligen med beviljandet av väsentligt förhöjda avlöningsförmåner åt de vid länets lasarett anställda lasarettsläkarna uppställde landstinget såsom Adllkor för dessa löneförmåners åtnjutande en ganska långt gående och f. ö. retroaktiv inskränkning i dessa läkares rätt att utöva praktik utanför sjukhusets område. För påföljderna av denna inskränkning anser sig kommittén böra endast i korta drag redogöra. Sedan läkartjänsten vid ett aA7 länets lasarett blivit ledig och medicinalstyrelsen, efter framställning av direktionen, låtit till ansökning kungöra densamma, med angivande av de beslutade inskränkningarna i rätten till enskild praktik, anmälde sig icke någon sökande, och samma blev förhållandet, då tjänsten än en gång ledigannonserades. Då emellertid landstinget vidhöll sin uppfattning om lämpligheten av7 de uppställda villkoren och frågan så kom till Kungl. Maj:t, remitterades ärendet till medicinalstyrelsen, vilken den 13 oktober 1911 avgav ett av yttrande från svenska lasarettsläkarföreningen åtföljt utlåtande. I detta hemställde styrelsen, på anförda grunder, bl. a. om följande ändrade lydelse av § 10 i lasarettsstadgan: »Mom. 2. Avlöning — landstinget. Vid fastställande av lönestat för lasarettsläkare må landstinget, därest så finnes lämpligt, såsom villkor för lönens åtnjutande föreskriva, dels att lasarettsläkaren icke utan direktionens medgivande må innehava enskilt, avlönat uppdrag, dels även att han icke äger utom lasarettets område utöva enskild läkarpraktik med undantag för 1) konsultation på annan läkares kallelse; 2) mottagning för sjuka i sin egen bostad samt 3) läkarbehandling i sådana fall, där annan eller för sjukdomsfallets art särskilt ägnad läkarvård saknas. Önskar landstinget fä andra villkor gällande, skall beslutet därom underställas Kungl. Maj:ts prövning och godkännande.» Efter härå erhållen remiss hemställde styrelsen för allmänna sA7enska läkarföreningen i utlåtande den 29 december 1911, att Kungl. Maj:t, i huvudsaklig

184 överensstämmelse med A7ad medicinalstyrelsen föreslagit, måtte fastställa bl. a. denna lydelse av ovannämnda § 10 lasarettsstadgan: »Mom. 2. Avlöning — — — — — — landstinget. Vid fastställande av lönestat för lasarettsläkare inå landsting med medicinalstyrelsens medgivande som villkor för lönens åtnjutande föreskriva, dels att lasarettsläkare icke utan direktionens medgivande må innehava enskilt aAdönat uppdrag, dels även att han icke äger utom lasarettets område utöva enskild läkarpraktik med undantag för 1) konsultation på annan läkares kallelse, 2) mottagning av sjuka i sin egen bostad, 3) behandling av sjukdomsfall, då annan läkarvård saknas eller där lasarettsläkaren på grund av sin utbildning äger särskild sakkunskap.» Efter nådig remiss av handlingarna i ärendet aA*gåvos särskilda utlåtanden av överståthållarämbetet (efter hörande av Stockholms stadsfullmäktige) ävensom av samtliga länsstyrelser, efter det landstingen, Arederbörande sjukhusdirektioner samt stadsfullmäktige i Norrköping, Malmö, Göteborg och Gävle y t t r a t sig. I det stora övervägande flertalet av dessa utlåtanden och yttranden uttalas instämmanden eller sympatier för endera av ovannämnda förslag, medicinalstyrelsens eller styrelsens för allmänna svenska läkarföreningen; endast ett fåtal, bland dem Skaraborgs läns landsting och en del andra hörda inom samma län, ställde sig mer eller mindre avAdsande mot båda förslagen. En del aA7 dem som tillstyrkt, hade emellertid föreslagit särskilda formuleringar rörande de ifrågasatta inskränkningarna. Den 8 mars 1913 ingåA7o några dåvarande ledamöter aA7 riksdagen till Kungl. Maj:t en skrift i ärendet, däri de på anförda grunder ifrågasatte lagligheten av att, såsom tillämnats, på administrativ A7äg i lasarettsstadgan Addtaga en sådan ändring, som införandet däri av ifrågavarande inskränkningar skulle innebära; de uttala den åsikten att kostnaden för lasarettsläkarens aAdöning (och villkoren därför) A7ore en så beskaffad kommunal beskattningsfråga, varom handlades i § 57 mom. 2 regeringsformen. Vid ärendets föredragning härefter den 29 januari 1915 inför Kungl. Maj:t inledde vederbörande departementschef sitt anförande med ett uttalande att olika meningar rådde, huru långt landstingets befogenhet för närvarande sträckte sig i fråga om rätten att vid bestämmande av lönestater för lasarettsläkare föreskriva villkor för avlöningens åtnjutande. Därefter fortsätter han: »Så anse medicinalstyrelsen och allmänna svenska läkarföreningen, att Skaraborgs läns landsting vid fastställandet av ovan återgivna lönevillkor för lasarettsläkaren i länet överskridit sin lagliga befogenhet, i ty att det icke skulle kunna anses tillkomma landsting att utan Kungl. Maj:ts medgivande föreskriva dylika särskilda villkor eller i övrigt utfärda bestämmelser utöver vad lasarettsstadgan i sådant avseende innehåller. Ä andra sidan hava vissa landsting och länsstyrelser anslutit sig till den meningen, att landstingen lagligen äga befogenhet att utan inskränkning bestämma om lasarettsläkarnas aAdöning och därmed förblinda villkor. A t t en författning sålunda på grund aA7 frånA*aron aA7 tydliga och uttömmande bestämmelser i visst avseende kan tolkas på så olika sätt, som här är fallet, måste givetvis anses i hög grad otillfredsställande. Vilken mening man än må hysa i själva sakfrågan, synes det mig därför uppenbarligen vara lämpligt att avhjälpa ifrå-

185 gaA7arande brist i författningen. Man bör alltså kunna \7ara ense därom, a t t i lasarettsstadgan böra inrymmas bestämmelser, som fullt tydligt giva vid handen, Adlken befogenhet landstingen i förevarande avseende skola äga». I det efterföljande utvecklar departementschefen de skäl, som ligga till grund för det förslag i ämnet, han låtit utarbeta och som, Arad beträffar ifrågavarande § 10 mom. 2 lasarettsstadgan är av följande lydelse: »Mom. 2. Avlöning — — — — landstinget. Finner direktionen ändring i de fastställda avlöningsbeloppen nödig, och kan ej lämpligen landstingets sammanträde avvaktas, äger direktionen i ämnet fatta beslut, som länder till efterrättelse, intill dess frågan blivit av landstinget prövad. Vid fastställande av lönestat för lasarettsläkare äger landstinget befogenhet att, jämte de allmänna villkor för avlöningens åtnjutande, som landstinget kan finna lämpligt bestämma, tillika beträffande sådan läkares rätt att utöva enskild läkarpraktik föreskriva, att läkare vid lasarett eller lasarettsavdelning med minst 50 sjuksängar icke må utom lasarettets område utöva dylik praktik med undant a g av: 1) konsultation på annan läkares kallelse, 2) mottagning för sjuka i lasarettsläkarens egen bostad, samt 3) behandling av sjukdomsfall, då vård genom annan läkare icke är att tillgå eller där lasarettsläkaren på grund av sin utbildning eller sin verksamhet såsom lasarettsläkare får anses äga särskild sakkunskap. Önskar landstinget i fråga om rätten att utöva enskild praktik föreskriva enahanda villkor för läkare vid lasarett eller lasarettsavdelning med mindre antal sjuksängar än nyss nämnts eller bestämma andra villkor än ovan sagts, skall landstingets beslut därom för att bliva gällande underställas Kungl Maj:ts pröA7ning och godkännande». Proposition i överensstämmelse med detta förslag avläts samina den 29 januari 1915 till riksdagen (n:o 24). I anledning av denna proposition väcktes i båda kamrarna liklydande motioner (n:r 73, resp. 201), undertecknade, i första kammaren av 9 ledamöter med instämmande av tvenne andra och i andra kammaren av 40 ledamöter. I dessa motioner kritiseras, ur real synpunkt, innehållet i den avgivna propositionen, varjämte från formell synpunkt framställes åsikten att ändringen, om den genomfördes, icke borde företagas på administrativ väg. Motionerna utmynna i en hemställan »att riksdagen, med uttalande att de i Kungl. M!aj:ts proposition föreslagna ändringarna i lasarettsstadgan böra tillkomma i den ordning § 57 regeringsformen föreskriver, i övrigt för sin del må uttala, att tillräckliga skäl icke synas vara anförda för vidtagande av de föreslagna ändringarna». Över propositionen och motionerna avgav lagutskottet ett utlåtande (n:r 27), vari utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av propositionen och med avslag å motionerna måtte antaga följande »förslag till lag angående tillägg till 10 § 2 mom. i lasarettsstadgan den 18 oktober 1901: Härigenom förordnas, att till 10 § 2 mom. i lasarettsstadgan den 18 oktober 1901 skall fogas ett så lydande tillägg: Vid fastställande av lönestat — e t c , se ovan, lika med Kungl. Maj:ts proposition, med inskjutande dock under 3) av ordet »speciella» framför »utbildning — — — prövning och godkännande». 24—212420.

186 Till detta utlåtande voro emellertid fogade tre särskilda reservationer, av7givna av tillsammans icke mindre än 9 av de 16 utskottsledamöterna. Vid utlåtandets föredragning inför kamrarna bifölls detta av första kammaren, A*aremot andra kammaren med aA*seA*ärd majoritet (102 röster mot 42) med avslag å utskottets hemställan biföll de i ämnet väckta motionerna. I skrivelse till Konungen den 27 maj 1915 anmälde riksdagen, att kamrarna sålunda stannat i olika beslut, vilka icke ansågos kunna bliva föremål för sammanjämkning. Frågan hade alltså icke blivit föremål för något samfällt aA7görande. För egen del får kommittén anföra följande. I likhet med den departementschef, på vars föredragning ovan anförda proposition framlagts, anser kommittén, att en lösning av ifrågavarande så mycket och så länge omtvistade spörsmål i fråga om landstingens rätt att uppställa Adllkor av angivet slag måste vinna sin lösning ju förr dess hellre. Kommittén, som ju har att aA7giva förslag till erforderliga ändringar i lasarettsstadgan m. fl. författningar, har därför icke kunnat underlåta att taga ställning gent emot detta spörsmål. Därvid har kommittén till en början ägnat sin uppmärksamhet åt den fråga, som först framställts i ovan angivna skrivelse den 8 mars 1913 från vissa riksdagsledamöter och sedermera jämväl behandlats i så väl propositionen som de i anledning av denna väckta motionerna, nämligen den konstitutionella frågan om sättet för meddelandet av en såsom önskvärd ansedd bestämmelse om rätt för landstingen att för löneförmånernas åtnjutande uppställa vissa särskilda villkor. Efter inhämtande av vad därom sålunda förekommit har kommittén för sin del funnit sig övertygad om riktigheten av den argumentering, som föredragande departementschefen i propositionen förebragt för sin åsikt att bestämmelsen i fråga kunde i administrativ A*äg utfärdas. Kommittén har därför i nu föreliggande mom. 2 av § 33 — där rätta platsen härför synes vara — infört bestämmelser i ämnet. Beträffande åter frågan rörande det lämpliga innehållet av dessa bestämmelser har kommittén icke kunnat undgå att taga intryck av, hurusom åsikterna hos dem, som y t t r a t sig i ärendet, i hög grad skiftat, och detta även bland dem, som velat i författningsväg (då närmast i lasarettsstadgan) få bestämd en rättighet för landstingen att, i större eller mindre utsträckning, uppställa villkor för löneförmånernas åtnjutande; många av dem, som y t t r a t sig i denna riktning, hava j u haft sina särskilda förslag till formulering av de önskade bestämmelserna, såsom ett närmare studium av de nu av kommittén endast i största korthet relaterade handlingarna i denna fråga kan ådagalägga. I följd härav framstod redan tidigt för kommittén såsom klart, att i stadgan ej gärna kunde intagas annat än en mera allmän föreskrift, som åt vederbörande, vilka fastställa avlöningsstaten — landstingen eller andra — överlät a t t närmare utforma de olika önskade inskränkningarna. Vad kommittén emellertid ansett sig böra i detta moments första punkt föreslå i fråga om villkor för sjukhusläkarens rätt att utom lasarettets område utöva enskild läkarpraktik ansluter sig helt till den av allmänna svenska läkarföreningen i dess ovan anförda utlåtande (se sid. 184 här ovan) intagna ståndpunkten samt ÖA7erensstämmer i stort sett med vad medicinalstyrelsen (sid. 183) och vederbörande departementschef (sid. 185) föreslagit. Momentets andra stycke avser det fall, att fråga uppstår om att under läkarens tjänstetid ändra hans löneförmåner eller villkoren därför. Här har kom-

187 mitten ansett ett korrektiv mot ett ofördelaktigt förändrande av förmånerna eller föreskrivande av alltför stränga villkor ligga i en Aretorätt för tjänsteinnehavaren. Någon ytterligare motivering för denna bestämmelse torde icke v*ara erforderlig. Mom. 3. Här givas stadganden, vartill motsvarighet får anses ej till någon del föreligga i lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgorna. Möjligen skulle kunna sägas, att dessa stadgors § 24 resp. § 21 innehålla en föreskrift, som delvis syftar ä t samma håll som bestämmelserna i mom. 3 (läkarens rätt att under tjänstledighet eATentuellt bibehålla tjänstgöringspengarna eller del därav). Men äAren om denna tolkning av lasarettsstadgan § 24 skulle kunna medgiA7as, så anser dock kommittén, att anförda paragraf egentligen endast avser sådan (vanlig) tjänstledighet, beträffande vilken kommittén uti mom. 1 givit bestämmelser. I varje fall har kommittén ansett nödigt att, därest tjänstledighet åtnjutes för efter anställandet förvärvad sjukdom eller ådragen skada, föreslå särskilda bestämmelser såväl i ovannämnda hänseende som ock i syfte att bereda läkaren kostnadsfri vård för sjukdomen eller skadan. Bestämmelser i sistberörda avseende återfinnas ej, ens till någon del, i niwarande lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgor, men en r ä t t allmän praxis torde vara, att åtminstone landstingen bevilja dylik kostnadsfri vård. Några landsting haA*a ock i ämnet utfärdat särskilda bestämmelser, vilka till och med kunnat omfatta vid sjukhus anställd befattningshavares hustru och oförsörjda barn. Så långt har emellertid kommittén icke ansett lämpligt att i en sjukhusstadga utsträcka denna r ä t t till kostnadsfri vård utan inskränkt densamma till att gälla endast själva befattningshaA 7 arna och därvid först (genom detta moment i § 33) läkarna och längre fram (genom §§ 42, 47 och 59) underläkare resp. sysslomannen, sjukvårds-och ekonomipersonal. Kommitténs förslag härutinnan torde sålunda utgöra endast ett berättigat lagfästande aA7 de principer (eller delar därav) vilka rätt allmänt sedan åtskillig tid tillämpats i praxis. För övrigt kunna för landstingen — ävensom för enskilda kommuner, vilka ock enligt detta moment skulle bekosta A*ården i fråga — de föreslagna bestämmelserna, så allmänt som de nu aA*fattats, icke spela någon betungande roll. Det föreslås nämligen endast, att denna vård skall åtnjutas under den tid och i den omfattning, som den, vilken fastställer sjukhusets stat, bestämmer. Kommittén hyser emellertid å andra sidan den ÖA*ertygelsen, att denna allmänt hållna föreskrift icke skall å något håll utnyttjas till a t t i detta avseende för befattningshavarna stadga alltför snäva bestämmelser, något som landstingens hittills i detta avseende iakttagna förfärande ingalunda giver anledning antaga. Endast ett fastslående av själva principen har kommittén således här velat intaga. Det nu sagda gäller även den redan nämnda, i momentet stadgade skyldigheten för landsting e t c att (»i den mån sådant medgivits») låta läkaren (och enligt §§ 42, 47 och 59 jämväl underläkare m. fl.) behålla någon del av lönen etc. Såsom en ytterligare omständighet, medförande lindring i ovannämnda skyldigheter, vill kommittén framhålla, att dessa endast avse sjukdom eller skada, som förvärvats eller ådragits efter anställandet. Har detta inträffat före anställandet, föreligger icke någon förpliktelse att bevilja kostnadsfri vård eller låta vederbörande behålla viss del av lönen etc. Detla undantag har visserligen kanske icke så stor betydelse, men fall kan dock tänkas, då det kan komma till användning, såsom om befattningshavare förut förvärvat sjukdom, vars förefintlighet ej Add anställandet varit bekant, t. ex. tuberkulos. I sådant fall har kom-

188 mitten icke ansett billigt, att vederbörande skulle åläggas att svara för kostnadsfri A*ård av denna sjukdom (respektive låta befattningshaA*aren behålla viss del av lönen), ehuruväl kommittén håller före, att jämväl för sådan händelse dylika förmåner mången gång frivilligt komma att erbjudas eller beviljas. § 34. Mom. 1. Med bestämmelsen i detta moment syftar kommittén på de föreskrifter angående lasarettsläkares pensionering, vilka meddelats genom nådiga reglementet den 13 noA*ember 1903 för lasarettsläkarnas pensionskassa, varjämte, såsom bestämmelsen är avfattad (— — — »må bliva särskilt stadgat») densamma inbegriper jämväl det fäll, att, såsom kommittén har anledning antaga, inom en icke så avlägsen framtid jämväl den andra större kategorien sjukhusläkare vid kommunala större sjukhus, tuberkulossjukhusläkarna, skola få sin pensioneringsfråga avgjord. Mom. 2. Här given bestämmelse äger icke någon motsvarighet i nu gällande föreskrifter. Orsaken till detta kan förnämligast sökas i det förhållandet, att det stora öA*erA7ägande flertalet aA7 de läkare, om vilka här är fråga — läkare vid epidemisjukstugor, sjukstugor och tuberkulossjukstugor m. fl. — i regel innehava dessa sina befattningar såsom bisyssla till annan tjänst, vanligen provinsial-, extra provinsial- eller stadsläkartjänst. I någon av dessa senare egenskaper hava de — legalt eller praktiskt taget — rätt till pension, \7arför något behov för dem att Arara tillförsäkrade pension för bisysslan ofta icke förelegat. Fall kunna dock föreligga, då läkartjänsten Add kommunalt mindre sjukhus utgör en läkares enda befattning och pension således är för honom behövlig, då han måste avgå från tjänsten. Dessutom kan, även i det fall att läkaren i fråga redan från annat håll åtnjuter pension, denna A7ara så ringa eller omständigheterna i övrigt så ömmande, a t t någon liten tilläggspension eller ett tillfälligt understöd för honom utgör en välbehövlig hjälp. Ä t t märka är för övrigt, att bestämmelsen i fråga är aA7fattad i så vaga ordalag, som att direktionen »bör» göra framställning i syftet till landstinget eller vederbörande kommunalmyndighet, dessa sedan obetaget att bifalla eller avslå framställningen. § 35. Häremot sA7arande bestämmelser finnas i lasarettsstadgan § 25 och tuberkulossjukhusstadgan § 22. Jämför för övrigt den ovan under § 29 mom. 3 anförda motiveringen. § 36.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma fullständigt med nu gällande föreskrifter i lasarettsstadgan § 26 och tuberkulossjukhusstadgan § 23. Föreskrifterna i mom. 1 återfinnas därjämte i sjukstugestadgan § 14 och tuberkulossjukstugustadgan § 13. § 37

motsvarar lasarettsstadgan § 27 och tuberkulossjukhusstadgan § 24 med de förändringar, som betingas av att styresmannen enligt kommitténs förslag (se ovan under § 19) är självskriven medlem av direktionen. En konsekvens av detta förhållande har ock blivit, att kommittén ansett

189 den nu i lasarettsstadgan § 30 förekommande bestämmelsen — enligt vilken läkaren om han anser något direktionens beslut eller någon dess åtgärd inenlioför sjukvården, äger att därom hos medicinalstyrelsen göra anmälan — icke vidare vara för styresmannen erforderlig. Såsom medlem av direktionen har denne nämligen enligt § 28 rätt att i dylikt fall överklaga dess beslut hos medicinalstyrelsen. Beträffande den befogenhet, som härutinnan kan tillkomma annan sjukhuslakare än styresmannen, har kommittén i § 41 mom. 3 föreslagit särskilda föreskrifter. § 38. De i denna paragraf samt § 39 givna bestämmelserna hava en motsvarighet i lasarettsstadgan § 28 (respektive tuberkulossjukhusstadgan § 25). Att innehållet i lasarettsstadgans § 28 emellertid fördelats på tvä paragrafer i stället för en, beror på följande omständighet. Vid tiden för lasarettsstadgans utfärdande fanns i regel på varje lasarett endast en (över-)läkare, vilken dä självfallet var den i stadgans § 27 omtalade styresmannen. Nu åter har, med begagnande av i lasarettsstadgan § 31 därtill given möjlighet, vid flera lasarett inrättats ytterligare (över-)läkartjänster, och utvecklingen tyckes fortgå allt vidare i denna r i k t n i n g . Den bland dessa läkare, som således måste vara lasarettets styresman — vilken befattning även kommittén bibehållit — kommer således att få en del åligganden utöver de övriga vid lasarettet anställda lasarettsläkarnas uppo-ifter och av denna anledning har kommittén ansett nödigt att från lasarettsstådgan § 28 (respektive tuberkulossjukhusstadgan § 25) frånskilja vissa punkter samt lata dessa, jämte några andra föreskrifter, bilda en särskild paragraf, angivande styresmannens åligganden såsom sådan. Beträffande de särskilda punkterna av paragrafen anser kommittén desamma icke erfordra speciell motiA7ering. Kommittén vill emellertid, rörande punkt 4, vilken angår uppgörandet av lämpliga ordningsregier för de sjuka och sjukhusets personal, anföra följande. Under kommitténs överläggningar har framhållits, hurusom disciplinär utskrivning av patient någon gång visat sig erforderlig, och det har pa denna grund ifrågasatts, huruvida icke rättigheten att vidtaga sådan å t g ä r d borde fastställas, då lämpligast i denna punkt 4. Då emellertid kommittén förutsätter, att en sådan rätt redan nu existerar och kan genom de av direktionen fastställda ordningsreglerna för de sjuka närmare fixeras, har kommittén ansett något tillägg av ifrågavarande slag till bestämmelserna i denna punkt icke vara erforderligt. Lämpligt torde i allmänhet A*ara, a t t denna befogenhet genom ordningsreglerna uppdrages åt läkaren, eventuellt förenad med skyldighet för honom a t t till direktionen anmäla utskrivning av ifrågavarande orsak. Kanske bör till sist framhållas, att enahanda skyldighet, som i punkt 3 föreskrives för styresmannen, även, såsom framgår av" § 39 mom. 1, punkt 1 åligger övriga vid sjukhuset eventuellt anställda läkare, »envar å den avdelning han förestår». § 39. Denna paragraf innehåller huvudsakligen A7ad som av lasarettsstadgan § 28 (respektive tuberkulossjukhusstadgan § 25) återstår, sedan såsom ovan nämnts en del dar förekommande föreskrifter överflyttats till kommittéförslagets § 38. Nämnda

190 återstod har i en del fall underkastats någon omformning; ett och annat h a r dessutom tillagts i kommitténs förslag. Det torde böra anmärkas, att paragrafens innehåll tydligen icke är a t t uppfatta på det sätt, att det skulle åligga läkaren att personligen ombesörja alla de göromål, vilka enligt denna paragraf ankomma på honom. Där underläkare finnes vid sjukhuset anställd, är såsom framgår av § 42 mom. 6, denne skyldig att härutinnan biträda överläkaren. Vad beträffar det sakliga innehållet i denna § 39 så torde, enär det mesta därav överensstämmer med förut gällande föreskrifter, motivering behöva anföras endast beträffande nedanstående punkter. Mom. 1. P. 6. I lasarettsstadgan § 28 punkt 7 samt tuberkulossjukhusstado-an § 25 punkt 8 stadgas för närvarande, i huvudsaklig överensstämmelse m e d % a d redan i 1864 års instruktioner för direktioner, läkare m. fl. var föreskrivet, att det åligger läkaren att själv icke fördra någon ersättning av de å sjukhuset intagna sjuka för dem ägnad skötsel samt därjämte noga tillse, att sådan ersättning ej heller av betjäningen begäres. 1898 års lasarettskommitté föreslog, a t t denna bestämmelse borde kompletteras med följande tillägg: »dock bör å enskilt rum vårdad patient lämna läkaren skälig ersättning». Såsom motiv härför anförde kommittén bland annat: »Lasarettsväsendet har i vårt land blifvit på sådant sätt ordnadt, att dess upprätthållande årligen kräfver betydliga tillskott af medel, hvilka måste genom beskattning af allmänheten uttagas; de sjuka å lasarettet vårdas således delvis — och i verkligheten till den hufvudsakligaste delen — på det allmännas bekostnad. Om detta ifråga om de mindre bemedlade är både riktigt och berömvärdt, måste det deremot anses såsom mindre lämpligt, när fråga är om personer i bättre ekonomisk ställning. Nu är förhållandet i allmänhet det, att de patienter, hvilka värdas a enskildt rum, tillhöra det sistnämnda slaget, och de fördelar dessa hafva deraf, att de kunna å lasarettet förskaffa sig enskildt rum med dess större bekvämligheter samt komina i åtnjutande af en god sjukhusvård, torde så mycket hellre fä anses uppväga de afgifter de hafva att till lasarettet erlägga, som många af dem eljest skulle se sig nödsakade att, vanligtvis med ganska dryga uppoffringar, hos specialister på annan ort söka den hjelp, de nu kunna erhålla pä lasarettet i sin hemtrakt. A t t vid sådant förhållande en viss skyldighet bör påläggas dem att lemna läkaren skälig ersättning, synes kommittén vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, helst en sådan ersättning j u kommer a t t utgå efter hvarje sådan patients råd och lägenhet. A t t sådant äfven är med lasarettets fördel öfverensstämmande, torde framgå deraf, att läkaren icke behöfver, oaktadt genom hans ständigt ökade verksamhet på lasarettet tillfälle till enskild praktik mer och mer minskas, ställa så stora anspråk ifråga om aflöning, som eljest torde blifva nödigt.» -. . Kommitténs förslag blev i denna del föremal för mycket skiljaktiga meningar från de i ärendet börda myndigheternas sida. Flera myndigheter avstyrkte, att läkaren finge tillerkännas en dylik rätt till ersättning, och de myndigheter åter, vilka icke i princip hade någonting att däremot erinra, ifrågasatte i åtskilliga fall, huruvida icke ersättning borde i stället utgå efter taxa, fastställd av Kungl. Maj:t eller direktionen, eller med det belopp, som av direktionen bestämdes. Rätt för läkaren att mottaga ersättning, då den av patienter frivilligt

191 erbjödes honom, hävdades likaledes på åtskilliga håll. Medicinalstyrelsen föreslog for sin del, att ifrågavarande tillägg borde ur stadgeförslaget uteslutas Anledningen till denna ståndpunkt var emellertid, att styrelsen hade föreslå »it inskjutandet under lasarettsstadgans nuvarande § 10 mom. 2 av ett andra stycke varigenom lasarettsläkaren skulle på annat sätt än det av kommittén 'föreslagna beredas ersättning för vård av patient å enskilt rum, nämligen därio-enom a t t lasarettsläkaren skulle, utom avlöning enligt stat, äga av den legosängsavo-ift som av de å enskilt rum vårdade patienterna erlades, uppbära skälig andel som skulle bestämmas av landstinget efter förslag av direktionen. Medicinalstyrelsens motivering innehöll i denna del följande: »Principielt riktigast vore väl, att lasarettsläkarens lön så grundligt tilltages, att han kunde anses vara för densammas tillgodonjutande förpliktad bestrida alla å lasarettet intagna patienters vård utan vidare ersättning. Faktiskt hafva emellertid lasarettsläkarens löneförmåner blifvit satta ganska låo-t just med hänsyn till utsigten för honom a t t genom läkarverksamhet utom lasarettet förskaffa sig det utöfver lönen erforderliga inkomstbeloppet, och för ofritt torde det ej böra läggas hinder i vägen för, att en läkare söker skaffa sig inkomster utöfver den bestämda lönen. Under sådana förhållanden anser Medicinalstyrelsen det bastå vara, att möjlighet till dylika biinkomster bereddes lasarettsläkaren å sjelfva lasarettet, som da tillika vunne den gifna fördelen, att läkaren blefve oftare och trägnare der sysselsatt till fromma för lasarettet och samtliga dess patienter I likhet med komiterade anser äfven Medicinalstyrelsen, att de enda patienter för hvilkas vardande det i så fall skulle kunna komma ifråga att bereda läkaren en särskild ersättning, äro just de patienter, som vårdas å enskildt rum Dessa patienter utgöras nämligen merendels af personer uti de burgnare klasserna hvilka pa grund af samhällsställning, uppfostran, lefnadsbehof eller dylikt ej gerna vilja underkasta sig sjukbehandling å allmänt rum, utan — för så vidt de söka inträde a lasarett — endast vilja bhfva intagna å enskildt rum med dess större komfort och beqvämligheter. Att emellertid, såsom komiterade föreslagit, för sådana patienters värd bereda läkaren ersättning i form af hälft frivilliga, hälft obli°- a toriska bidrag från dem till läkaren, anser Medicinalstyrelsen föga lämpligt Ty derigenoin komme med all säkerhet att uppstå ojemnheter och obehag för både läkare och patienter, ja äfven riktiga missbruk kunna tänkas deraf föranledas Begreppet skälig ersättning' blefve väl sä godt som alltid ett ganska obestämdt och tänjbart begrepp, vexlande icke blott efter förhållandena vid olika lasarett utan älven med hvarje ny tjensteinnehafvare, ty det blefve väl till sist läkaren, hvars asigt om storleken af 'skälig ersättning' segrade. Medicinalstyrelsen har i stället tänkt sig, att ersättning till läkaren för å enskildt rum vårdade patienter, hvilka, såsom ofvan antytts, i allmänhet utgöras at personer i bättre lottad samhällsställning och hvilkas vårdande medför för lasarettet högre kostnad och för läkaren större besvär, skulle kunna beredas på sa satt att for dessa patienter bestämdes en legosängsafgift, som förhöjdes utöfver den vanliga afgiften för sådana patienter och att af denna förhöjda afgift läkaren tilldelades så mycket, att han derigenom erhölle skälig ersättning för sitt okade besvär. Genom en sådan anordning skulle helt och hållet undvikas ofvan pakekade ölägenheter; patienten skulle således befrias från den obehagliga situationen att möjligen hafva föreslagit den 'skäliga ersättningen' för låg läkaren äter att hafva fordrat den för hög. Skulle i undantagsfall inträffa, a t t

192 af någon orsak en mindre bemedlad porson ej lämpligen borde till vård intagas å allmänt rum, vore det ju lätt att för en sådan eventualitet finna en utväg på så sätt, att landstinget lemnade vederbörande lasarettsdirektion bemyndigande att i ömmande fall nedsätta legosängsafgiften för enskildt rum.» Från detta styrelsens förslag anmälde emellertid både dess dåvarande generaldirektör Linroth och dess nuvarande generaldirektör Buhre till protokollet skiljaktiga meningar. Den förre förklarade sig icke hava något att erinra mot borttagandet av sista punkten av mom. 7 uti § 28 av kommitterades förslag, men ville icke biträda förslaget om rätt för lasarettsläkare att uppbara en del av legosängsavgiften för enskilt rum, detta med hänsyn till att en bestämmelse härom lätt skulle kunna leda till obehagliga diskussioner i landstingen vid legosängsavo-ifternas bestämmande och till väsentligen olika bestämmelser i skilda lan Generaldirektören Buhre, vilken då fungerade såsom adjungerad ledamot av medicinalstyrelsen, anförde vissa principiella betänkligheter mot styrelsens förslag och däribland bl. a., att den omständigheten a t t en del av sjukvårdsaygiften tillkomme läkaren, skulle kunna bereda väg för den uppfattningen, a t t jam val mottagandet av frivilligt erbjudet honorar vore läkaren i stadgan förmenat En dylik föreställning skulle enligt reservantens mening otvivelaktigt verka i hog grad menligt på utvecklingen av hela vårt lasarettsväsende. »Ty» — fortsätter han — »för denna utveckling är det ostridigt af största vigt, att lasarettsläkarnes vetenskapliga och tekniska förkofran under hela deras tjenstetid alltjämt fortgår. E n kraftig sporre för läkaren är onekligen utsigten, att hans materiella villkor kunna förbättras i den mån, som hans anseende växer och hans skicklighet ökas. Detta torde vara ett psykologiskt faktum liksom det lär vara en faktisk erfarenhet, att förbud eller hinder, som uppställts mot läkarnes rätt att åtnjuta annan pekuniär ersättning å lasaretten än de bestämda löneförmånerna, ofta hafva vållat, a t t lasarettsläkare söka sig ett vederlag härför i den enskilda praktiken, hvarigenom naturligen läkarens tid blifvit på olämpligt sätt splittrad och hans utveckling som kirurg kommit att lida till förfång för lasarettet. Hvarje reglering af dessa förhållanden genom stadgan synes olämplig; tull och ömsesidig frihet bör härvidlag vara rådande mellan läkare och patienter. Lika visst som det för den i lyckliga ekonomiska omständigheter varande patienten, hvilken genom en skickligt utförd operation befrias från ett lidande, hvilket kanske utan det sakkunniga ingreppet för all framtid skulle gjort honom till invalid eller måhända inom kort vållat hans död, bör vara en moralisk skyldighet att härför lemna läkaren en ersättning, som i allt fall blifver en obetydlighet i jemförelse med patientens vinst af läkarens ingripande, lika visst bor den föga bemedlade sjuke, som i följd af uppfostan och lefnadsvanor finner det alltför motbjudande att vårdas å allmän sal och derför måste bekosta sig plats i enskildt rum, vara befriad från skyldighet att bidraga till förbättrandet at läkarens inkomster.» ,,. ' Reservanten ansåg på grund härav, att det av styrelsen föreslagna tillagget borde utgå, och att hithörande bestämmelser borde bibehållas i sm enligt 1864 års kungörelse fastställda lydelse. Det av medicinalstyrelsen föreslagna tillägget till lasarettsstadgan § 10 mom. 2 blev av Kungl. Maj:t vid stadgans fastställande icke godtaget, och likaledes ströks ur kommitténs förslag bestämmelsen om rätt för läkaren att av patient å enskilt rum begära »skälig ersättning». Lasarettsstadgan innehåller

193 därför i denna del för närvarande icke någon annan bestämmelse än det förut anförda stadgandet, enligt vilket, såsom ovan framhållits, läkaren icke äger fordra någon ersättning av de å sjukhuset intagna sjuka för dem ägnad skötsel. Redan under förarbetena till stadgan framhölls från flera håll, däribland ock av medicinalstyrelsen (sid. 40), att denna bestämmelse icke innebure förbud för läkaren att mottaga den ersättning, som frivilligt erbjödes. Dessutom är att märka, att förbudet i fråga endast avser de å sjukhuset intagna sjuka och alltså icke är att tillämpa i fråga om de s. k. polikliniska patienter, vilka avses i lasarettsstadgan § 29 och tuberkulossjukhusstadgan § 26. Vad angår den praktiska verkan av stadgandet i fråga, torde utan överdrift kunna sägas, att i allt fall sådana patienter, vilka vårdats i enskilt eller halvenskilt rum, de förra ofta och de senare stundom till läkaren lämna ersättning för åt dem ägnad vård. Mer eller mindre tydligt har en sådan ersättning numera från dylika patienters sida uppfattats som en skyldighet, vilkens fullgörande blivit så vanlig, att den från läkarnas sida kunnat påräknas som en del av de med sjukhusläkarbefattning följande förmåner. Vad nu sagts berör emellertid ersättningsfrågan endast i vad denna angår patienter å enskilt eller halvenskilt rum. Såsom framgår av punktens avfattning har kommittén, vad beträffar å allmän sal inlagda patienter, bibehållit nu gällande förbud för läkaren att fordra ersättning för behandling av dessa patienter, och detta förbud måste enligt kommitténs mening upprätthållas för alla fall av vård å allmän sal, således oaA*sett om patienten har eller icke har hemortsrätt inom det område (landstings resp. stads, som icke deltager i landsting, eller i landsting deltagande kommuns område) för vilket sjukhuset närmast är avsett. Vid avfattandet av de uti denna punkt av momentet införda bestämmelserna har kommittén tagit i övervägande de genom k. remiss den 20 april 1920 till kommittén för sådant ändamål överlämnade handlingarna i ärendet rörande av aydelningsläkaren å Allmänna och Sahlgrenska sjukhusets i Göteborg ögonavdelnmg i vissa fäll betingad ersättning för vård av patienter, och får kommittén angående denna sak anföra följande. Av en från riksförsäkringsanstalten till medicinalstyrelsen den 5 juli 1919 avlåten skrivelse rörande räkningar, som av ifrågavarande läkare insänts för av honom meddelad behandling av tvenne genom olycksfall skadade arbetare, framgår nämligen att han, innan patienter från annat område än Göteborgs kommun av honom intoges å avdelningen, brukade, även för det fäll att patienterna inlades på allmän sal, på angivet sätt betinga sig »skäligt arvode för sitt arbete». Riktigheten av denna uppgift har nämnde läkare vitsordat uti av honom till såväl riksförsäkringsanstalten som medicinalstyrelsen avgivna förklaringar, beträffande vilka kommittén tillåter sig att endast hänAdsa till handlingarna. Vid granskning av samtliga handlingarna i ärendet har kommittén icke kunnat undgå att i likhet med riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen finna läkarens förfaringssätt i dessa fäll stå i strid med nu gällande, i lasarettsstadgan meddelade och även på Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset tillämpliga förbud. Då kommittén, av skäl som ovan utvecklats i dess förslag till sjukhhusstadga, bibehållit detta förbud vad beträffar de å allmän sal inlagda patienterna, har kommittén tydligtvis ej kunnat i förslaget intaga föreskrift, innebärande legalisermg i en eller annan form av det anmärkta förfaringssättet. Skulle emellertid ett sjukhus, på grund av att där finnes anställd en 25—212420.

194 framstående läkarspecialist eller ock av annat skäl, bliva utsatt för en osedvanligt stor tillströmning av patienter från andra län eller i övrigt från områden utanför det för sjukhuset avsedda, måste tydligtvis i anledning härav vidtagas åtgärder syftande till att särskild ersättning erhålles för vård av dylika patienter och, eventuellt, förhöjning i läkarens aAdöning på grund av honom genom tillströmningen förorsakad ökad arbetsbörda. Frågan om dylika åtgärder måste emellertid avgöras vederbörande landsting emellan, därvid dock, i överensstämmelse med vad ovan angivits, dessa ökade utgifter icke böra få på något sätt drabba patienterna i fråga. P. 8 innehåller bestämmelser, som hämtats från § 25 punkt 4 i gällande tuberkulossjukhusstadga och som kommittén ansett böra tillämpas vid övriga i denna § 39 avsedda sjukhus. Bestämmelsen har tillika utvidgats till att omfatta även övriga smittsamma sjukdomar, bland vilka såsom särskilt viktiga omnämnts smittsamma könssjukdomar (jfr lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar den 20 juni 1918). P. 11. Jämför i fråga om rättsmedicinska undersökningar k. stadgan den 29 januari 1886 angående vad iakttagas bör A7id rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp samt läkarinstruktionen den 30 december 1911 § 35. P. 12. Jämför den ovan under § 25 anförda motiveringen. P. 14. Jämför bestämmelse i förslagets § 49 punkt 3), enligt vilken det åligger syssloman, där sådan finnes anställd, att föra diarium över sjukhusets beläggning och över samtliga utspisade matportioner. Finnes Add sjukhuset icke anställd någon syssloman — vilket är regeln vid »mindre» sjukhus, men även, enligt kommitténs förslag i § 17 mom. 2, skulle kunna vara fallet vid större sådana — måste tydligen ovannämnda för sjukhusets behöriga drift erforderliga göromål bestridas av sjukhusets läkare. Mom. 2. Här givas bestämmelser angående sjukhusläkares skyldighet att, mot eller utan ersättning, utfärda vissa intyg och utlåtanden. Bestämmelser i detta ämne återfinnas nu i lasarettsstadgan § 28 punkt 8, tuberkulossjukhusstadgan § 25 punkt 9, varjämte sjukstuge- och tuberkulossjukstugustadgorna innehålla hänvisningar till resp. ovan anförda föreskrifter. HuA7udbestämmelserna äro således intagna &i lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgorna, men äro tämligen knapphändiga och hava därigenom givit anledning till olika tolkningar med därav föranledda konflikter. I främsta rummet har striden gällt rätta tolkningen av begreppet offentlig myndighet, varvid två olika intressen stått emot varandra, å ena sidan läkarnas, vilka med stöd av läkarinstruktionen, § 36 jämförd med § 59 mom. 8, velat giA7a begreppet en inskränktare omfattning, å andra sidan lekmannaintresset, vilket gått i alldeles motsatt riktning. Denna tvistefråga är av tämligen gammalt datum och trädde på ett särskilt sätt i förgrunden genom en av riksdagens justitieombudsman den 31 december 1906 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse. Anledningen till denna skrivelse utgjordes, såsom i densamma angfves, av ett par inträffade fall, då läkare vägrat att på begäran av länsman resp. t. f. stadsfiskal, vilka förmenades icke utgöra offentlig myndighet, utfärda begärda intyg. Denna ståndpunkt gillades emellertid icke av justitieombudsmannen, som längre fram i sin skrivelse anför bl. a. följande: »Uttrycket 'offentlig myndighet' i nu gällande lasarettsstadga lärer rent språkligt sedt kunna omfatta hvarje utöfvare af statens myndighet, oberoende af om statsmakten representeras af ett högre eller lägre organ. Detta uttryck kan

195 mycket väl hafva valts därför, att lagstiftaren ansett, att intygs afgifvande enligt nämnda stadga i regeln icke är en rättsmedicinsk förrättning i samma mening, som undersökningarna enligt läkarinstruktionen. Då formligt förordnande for lasarettsläkare att afgifva intyg icke heller föreskrifvits, synes med skäl kunna antagas, att intyg af ifrågavarande beskaffenhet bör afgifvas på en enkel anhållan eller rekvisition af offentlig myndighet i detta uttrycks nyss angifna vidsträcktare bemärkelse, i hvilken uttrycket omfattar allmän åklagare, såväl på landet som i stad» ^ . Och längre fram säger justitieombudsmannen: »Otvifvelaktigt är emellertid uttrycket 'offentlig myndighet' i lasarettsstadgans anförda bestämmelse skäligen dunkelt och ägnadt att framkalla olika meningar. På grund häraf och särskildt med hänsyn därtill, att medicinalstyrelsen upprepade gånger uttalat en uppfattning, som afviker från den af mig i det föregående såsom riktig betecknade, torde vara önskvärdt, a t t ett förtydligande af ifrågavarande stadgande måtte komma till stånd.» Därjämte anser justitieombudsmannen, att i samband med ett sådant förtydligande borde vidtagas jämväl några andra ändringar eller förtydliganden, såsom angående en taxa för arvoden för vissa avgivna intyg, formen för rekvisition av intyg, tillhandahållande åt läkaren av erforderliga handlingar, t. ex. protokoll över polisförhör, och till sist den tid, läkaren borde fä påräkna för intygs avgivande. Framställningen blev den 5 januari 1907 för yttrande remitterad till medicinalstyrelsen, som i följd därav avgav ett den 25 november samma år dagtecknat utlåtande, i vilket styrelsen i huvudfrågan delar justitieombudsmannens uppfattning. Styrelsen erinrar särskilt om den kommitté, som av Kungl. Maj:t tillsatts för verkställande av revision utav de för rättsmedicinska undersökningar gällande stadgandena, samt hurusom denna kommitté den 1 november 1906 avgivit ett underdånigt betänkande, i vilket (sid. 22 samt 67 och 68) på-angivna skäl framlagts förslag till sådan ändring av läkarinstruktionen § 35 mom. 2 (och § 36), att undersökning av levande person med däröver avgivet utlåtande skulle i mål angående för misshandel häktad person få påkallas även av allmän åklagare. »Mot denna ändring har» — fortsätter styrelsen — »medicinalstyrelsen för sin del intet att erinra.» Beträffande vad justitieombudsmannen i övrigt ifrågasatt, förklarar medicinalstyrelsen, vad angår formen för rekvisition av intyg, att styrelsen icke har sig ^ bekant några olägenheter av densamma. Vidare, i fråga om tid för intygs avgivande, anser styrelsen, lika med nyssanförda rättsmedicinska kommitté, att nu gällande föreskrift »utan dröjsmål» är tillräcklig. Justitieombudsmannens förslag _ om särskild taxa för vissa i rättsligt mål avgivna intvg, grundade endast på sjukjournalen, biträdes icke av medicinalstyrelsen, enär sådan taxa enligt styrelsens erfarenhet icke vore behövlig; begäran om ersättning för dylikt utlåtande hade nämligen aldrig till styrelsen inkommit. Intygen i fråga förutsatte, enligt styrelsen, »utan tvivel alltid av den läkare, som har att avgiva utlåtandet, verkställd undersökning» (av personen i fråga). Medicinalstyrelsen avslutar sitt utlåtande med följande ord: »Af det anförda täcktes Eders Kungl. Maj:t finna, att de af justitieombudsmannen framhållna olägenheterna skulle afhjälpas genom godkännande af de ändringar i § 35 mom. 2, § 36 och 59 af nådiga läkarinstruktionen, hvilka föreslagits af kommittén för revision af de för rättsmedicinska

196 undersökningar gällande stadganden; och får medicinalstyrelsen därför i underdånighet hemställa, att justitieombudsmannens framställning icke måtte föranleda till någon särskild Eders Kungl. Maj:ts åtgärd utan tagas i öfvervägande i sammanhang med nämnda kommittés förslag.» De sålunda uti läkarinstruktionen ifrågasatta ändringarna hava emellertid icke kommit till stånd; oaktat att några år efter avlåtandet av denna medicinalstyrelsens skrivelse ny läkarinstruktion utkommit, dagtecknad den 30 december 1911, återfinnas ej i denna de begärda ändringarna. Sedan ovan avhandlade, ursprungligen till kungl. civildepartementet ingivna framställning från justitieombudsmannen blivit den 24 mars 1922 överlämnad till kungl. socialdepartementet, har lasarettsstadgekommittén genom nådig remiss samma dag fått framställningen till sig översänd för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén givna uppdraget. Kommittén, som i följd härav tagit framställningens innehåll i betraktande vid granskningen av de hittills gällande bestämmelserna (anförda § 28 punkt 8 lasarettsstadgan m. fl.), har därvid funnit sig böra biträda justitieombudsmannens framställning i allt väsentligt, först och främst i vad rörer frågan om r ä t t jämväl för allmän åklagare att med laga verkan rekvirera intyg i rättsligt syfte. Utan att för sin del taga ståndpunkt i fråga om rätta innebörden av begreppet offentlig myndighet — något som torde vara ganska svårt att avgöra och beträffande vilket för övrigt kommittén ej synes vara lämpligt forum — har kommittén därför uti ifrågavarande mom. 2 av § 39 föreslagit en rättighet för »allmän åklagare» att skriftligen begära utfåendet av intyg av det slag, varom i samma moments punkt 3 är fråga. — Av momentet framgår vidare, att kommittén såsom sina upptagit en del andra av justitieombudsmannen framställda förslag, såsom att i dessa fall skall, såväl av offentlig myndighet som allmän åklagare, avgivas skriftlig framställning eller rekvisition rörande utfående av intyg — någon särskild föreskrift om formen för rekAdsitionen däremot har kommittén, lika litet som medicinalstyrelsen, ansett erforderlig — och vidare att läkaren bör, därest_intyget begärts i rättsligt syfte, få till sig överlämnade erforderliga handlingar i målet; och slutligen att intyg av i punkt 3 avsett slag skall avgiA*as mot ersättning enligt av medicinalstyrelsen utfärdad taxa. Det nu sagda har, såsom synes, gällt en viss kategori intyg, avsedda för offentlig myndighet jämte, i Adsst fall, allmän åklagare. Punkterna 1 och 2 avhandla tvenne andra grupper intyg. I punkt 1 har kommittén upptagit de intyg, vilka jämväl enligt nu gällande bestämmelser skola lämnas avgiftsfritt. Punkten motsvarar således första delen av lasarettsstadgan § 28 punkt 8 (resp. tuberkulossjukhusstadgan § 25 punkt 9), intill orden »men i andra fall, e t c och torde i följd härav icke behöva särskilt motiveras. Punkt 2 åter berör intyg, vilka skola till den sjuke, målsman eller anhörig avgivas mot ersättning enligt taxa, som av medicinalstyrelsen utfärdas. Såsom redan framhållits, finnes jämväl i punkt 3 en dylik taxa föreskriven. Givet är nu, att taxebestämmelserna enligt punkt 2 och enligt punkt 3 komma att få helt olika innehåll, men å andra sidan möter naturligtvis icke något hinder att utfärda en för dessa punkter gemensam taxa, fördelad i underavdelningar, anpassade efter punkt 2 och punkt 3. — Punkt 2 torde ej heller erfordra närmare motivering; att ersättning bör givas förhär omnämnda intyg, mer detaljerade än de i punkt 1 upptagna, torde få anses självklart. Redan nu gällande bestämmelse, lasarettsstadgan § 28 punkt 8 (resp. tuberkulos-

197 sjukhusstadgan § 25 punkt 9), har genom de i slutet tillagda orden: »men i andra fäll mot enahanda lösen som för proAdnsialläkares intyg» fastslagit att ersättning skall utgå. Kommitténs förslag att detta senare uttryck skall utbytas mot »av medicinalstyrelsen utfärdad taxa» motiveras därmed,- att en för sjukhusläkare avsedd taxa måste taga särskilt sikte på de för sjukhus mera säregna förhållandena, som säkerligen betinga något mer detaljerade taxebestämmelser för att taxan skall bliva r ä t t avvägd med hänsyn till alla parters berättigade intressen. — Orden i punkt 2: »eller på vad han i övrigt» — etc. äro tillagda jämväl med tanke på, att intyg kunna begäras, vilka avse en tid, då läkaren icke varit anställd vid lasarettet (eller eljest icke där tjänstgjort) och alltså icke kunnat företaga någon personlig undersökning av den ifrågavarande sjuke. Till sist vill kommittén framhålla, att därest dess förslag till detta mom. 2 av § 39 genomföres, motsvarande ändringar i läkarinstruktionen böra ifrågasättas. § 40. Uti lasarettsstadgan § 29 och tuberkulossjukhusstadgan § 26 lämnas föreskrifter angående poliklinisk verksamhet vid lasarettet eller sjukhuset. Dessa föreskrifter har kommittén, med hänsyn till den sedan desammas utfärdande ökade betydelsen och utsträckningen av denna verksamhet, ansett sig böra i åtskilliga avseenden omarbeta och därför i föreliggande § 40 föreslagit nya bestämmelser i ämnet. Till en början har kommittén såsom utgångspunkt uppställt, att den polikliniska verksamheten, som enligt förut anförda föreskrifter reglerats huvudsakligen från sjukhusläkarens synpunkt, såsom en honom tillkommande rättighet, i stället bör betraktas såsom en läkaren åliggande skyldighet. Saken skulle således hädanefter ses förnämligast från den sjukvårdsbehövande allmänhetens synpunkt, och har därför kommittén föreslagit inrättandet å sjukhuset av poliklinisk verksamhet såsom regel, i samband Ararmed läkaren alltså tillförbindes utöva sådan verksamhet. Emellertid har ej ansetts lämpligt föreskriva denna anordning såsom oundgängligen obligatorisk för alla kommunala sjukhus. Är det fråga om i stadgans mening »större» sjukhus, torde väl redan nu vid lasaretten så gott som undantagslöst behovet av poliklinisk verksamhet, såväl från allmänhetens som läkarens egen synpunkt, hava föranlett anordnandet av sådan. Beträffande åter öA7riga större sjukhus ävensom »mindre» sjukhus torde så bliva fallet med en^ del av dessa, dock långt ifrån alla. Det synes emellertid ej vara möjligt att i en stadga föreskriva, vid vilka sjukhus poliklinisk verksamhet skall anordnas, så mycket mindre som, därest en gång bestämts, att dylik A7erksamhet skall eller icke skall anordnas, förhållandena rätt snart kunna ändras och betinga ett upphävande aA7 ett beslut i ämnet. Med hänsyn till dessa omständigheter har kommittén överlåtit åt vederbörande direktion att bestämma i detta avseende. I överensstämmelse härmed har kommittén ansett föreskriften i fråga böra erhålla en så allmän avfattning, som att poliklinisk mottagning skall anordnas endast »där så lämpligen ske kan». Prövningen härutinnan har tillagts direktionen, vilken såsom den sjukhuset närmast förvaltande myndigheten bör få denna A*iktiga angelägenhet sig anförtrodd. I denna fråga om lämpligheten av poliklinisk mottagning vid sjukhuset måste emellertid direktionen alltid rådföra sig med vederbörande läkare, såsom framgår av § 19 mom. 1 (beträffande överläkare eller läkare, som tillika är sjukhusets styresman: denne har ju att såsom ledamot av direktionen avgiva sitt

198 votum i frågan) och av § 41 mom. 3 (beträffande »annan sjukhusläkare»). Härmed får vederbörande > läkares intresse i saken anses vara tillräckligt tillgodosett, då j u givet är att direktionen kommer att i en fråga sådan som denna taga största möjliga hänsyn till läkaren och hans önskningar. Har nu direktionen fattat beslut om införande av poliklinisk mottagning, skall denna anordnas »på sätt av direktionen bestämmes». A t t detta endast kan ske mera i allmänhet, är helt naturligt, och vad detaljerna angår kommer väl det mesta av dessa att överlämnas till vederbörande läkare. En bestämmelse, som kommittén emellertid ansett kunna inläggas i detta uttryck »på sätt » etc, är den angående lämplig tid för den polikliniska mottagningens öppethållande för allmänheten. Därvid har direktionen att tillse, att denna tid dels icke blir alltför inskränkt, dels ock att den förlägges till sådan tidpunkt å dagen, att den utan att inverka ofördelaktigt på läkarens och sjukvårdspersonalens arbete å sjukhuset dock blir till största nytta för den hjälpsökande allmänheten genom att t. ex. sättas i samband med tiderna för ankommande och avgående tåg e. d. A t t tiderna ej nödvändigtvis behöva sättas lika eller lika långa för varje dag, om detta av en eller annan omständighet skulle visa sig mindre fördelaktigt, liksom ej heller att mottagningen behöver hållas öppen under sön- och helgdagar eller under alla_ förhållanden varje vardag i veckan, torde utan vidare inses. Likaså har direktionen för sådant lasarett, som är uppdelat på särskilda avdelningar, a t t taga ställning till frågan huruvida dylik mottagning skall anordnas vid alla dessa avdelningar eller endast någon eller några av dem; vidare till lokalfrågan m. m. En annan ändring i de hittills gällande bestämmelserna har föreslagits beträffande det såväl i dessa som nu föreslagna stadgande medgivna användandet av sjukhusets instrument, förbandsartiklar etc. För det närvarande gäller den bestämmelsen, att direktionen äger föreskriva, om och i vad mån läkaren bör giva ersättning för detta användande. Indirekt är det emellertid den sjuke, som bestrider denna kostnad, i det a t t läkaren ju måste Add avfordrandet av honorar för lämnad poliklinisk behandling tillägga kostnaden i fråga. Kommittén föreslår nu, att denna kostnad skall direkt av den sjuke utgöras till sjukhuset, om och i den mån den skall ifrågakomma. Det föreslås nämligen — i analogi med nuvarande föreskrifter, enligt vilka bestämmandet dock tillkommer direktionen — att den som driver sjukhuset, således huvudsakligen landsting, skall fatta beslut om och i vad mån dylik ersättning för användandet av instrument, förbandsartiklar etc. skall av den sjuke utgöras till sjukhuset. Orsaken till kommitténs förslag att denna sak öA7erlämnas till avgörande av den, som driver sjukhuset, är den, att härigenom vinnes möjlighet till erhållande, vad landstingsområde beträffar, av enhetlighet; åtminstone har kommittén tänkt sig, att landstingen skulle komma •— antingen direkt eller genom sin sjukvårdsnämnd — att för samtliga polikliniker å sjukhus inom ett och samma landstingsområde stadga lika bestämmelser uti ifrågavarande avseende. En tredje nyhet är, att kommittén föreslår införandet av en polikliniktaxa, d. v. s. taxa för, såsom kommittén uttryckt det, »vid mottagningen verkställd undersökning, lämnad behandling eller meddelad ordination». Denna taxa skulle således läkaren (och, enligt § 42 punkt 10, även Add mottagningen biträdande underläkare) vara skyldig följa. Förslaget om en dylik taxa står naturligtvis i närmaste samband med förslaget om obligatorisk skyldighet för vederbörande läkare

199 att förestå (resp. vederbörande underläkare att biträda vid) den polikliniska mottagning, vars inrättande direktionen beslutit; det kan nämligen i så fall ej vara lämpligt bibehålla den nuvarande ordningen att läkaren själv bestämmer sitt arvode för vid sådan mottagning lämnad hjälp. Taxan avser ej att vara tillämplig i de fall, då sjukhusets läkare på grund aA7 tillika innehavande statstjänst, kommunal tjänst eller genom särskilt avtal är skyldig följa en lägre taxa. Detta kan exempelvis vara fallet med provinsial- och extra provinsialläkare, vilka redan nu äro skyldiga tillämpa en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Vad dä beträffar upprättandet av en för denna polikliniska mottagning avsedd taxa, förutsätter detta en ingående kännedom om de operations- m. ti. åtgärder, som kunna vid dylik mottagning förekomma, samt om det besvär och den tidsutdräkt, som äro med dem förenade. Bestämmandet av de särskilda taxesatserna kan därför icke öArerlåtas till landstinget, liksom ej heller till sjukvårdsnämnden eller direktionen; endast medicinsk sakkunskap är i stånd att på möjligast rättvisa sätt och med tillbörlig auktoritet upprätta en taxa av ifrågavarande slag. Kommittén har härvid ansett det riktigaste vara att överlämna denna sak åt medicinalstyrelsen såsom rikets högsta medicinska myndighet, varigenom ock åstadkommes, att taxebestämmelserna bliva för hela riket så ensartade som görligt är. Möjligt är emellertid att olika förhållanden i olika landsdelar kunna betinga någon variation i de olika taxesatserna, men då detta onekligen skulle kunna i flera hänseenden understundom vara mindre lämpligt, synes det kommittén som om dylika undantagsbestämmelser ej utan tvingande omständigheter böra förekomma. Naturligt är, att en dylik taxa efter någon tid bliver, på grund av nya förhållanden, i behoA7 av revision. Kommittén har emellertid icke ansett nödigt fastställa någon tid härför, viss om att detta behov i härför lämplig tid vinner beaktande. Poliklinisk mottagning av det slag, kommittén nu avhandlat, har således ej samma karaktär som de polikliniker, vilka för undervisningsändamål anordnats vid de medicinska högskolorna eller i vissa större städer för medellösa personer, tillhörande respektive städer, och ej heller som de polikliniker för könssjuka, Adlka enligt lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar den 20 juni 1918 § 5 skola anordnas i städer med ett invånarantal av tjugutusen eller därutöver. Vid alla dessa slag av polikliniker meddelas kostnadsfri undersökning och behandling. Kommittén har ansett sig böra göra detta påpekande, för a t t icke trots paragrafens tydliga ordalydelse en oriktig föreställning om det verkliga förhållandet skall uppkomma, då ofta begreppet poliklinik av allmänheten anses vara förbundet med kostnadsfri undersökning och behandling av de sjuka. Ävenledes får kommittén framhålla, att här givna bestämmelser icke avse a t t hindra läkaren att med direktionens medgivande och på av densamma föreskrivna villkor på sjukhuset mottaga sina enskilda patienter på andra tider än de för den polikliniska mottagningen fastställda. § 41. De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna, som avse önskad uppdelning av kommunalt större sjukhus på särskilda avdelningar m. m., mosvaras, vad beträffar mom. 1, 3 och 4, av lasarettsstadgan § 31, sådan denna paragraf lyder enligt k. kungörelsen den 23 oktober 1914 (S. F . S. n:r 336). Den omarbetning,

200 som ägt rum av sistnämnda paragraf, avser i huvudsak endast att åt ifrågavarande mom. 1, 3 och 4 giva något större utförlighet och förtydliganden, utan att rubba de principer, som fått sitt uttryck genom sagda § 31 i lasarettsstadgan, och sammanhänger delvis med av kommittén tidigare i stadgeförslaget införda föreskrifter. Någon särskild motivering av dessa moments innehåll torde därför icke vara erforderlig; kommittén vill härom endast anföra följande. 1 senare delen av mom. 3 har kommittén intagit en bestämmelse att »annan läkare än styresmannen» (i lasarettsstadgan § 31: :icke föredragande lasarettsläkare») äger rätt att till medicinalstyrelsen göra anmälan om av direktionen vidtagna beslut eller åtgärder, som av honom anses menliga för sjukvården. A t t styresmannen, såsom självskriven ledamot av direktionen (se § 19) självfallet h a r dylik _rätt,_ är redan förut påpekat. Någon särskild bestämmelse därom har således icke influtit i stadgan. I följd härav och enär kommittén ej ansett nödigt att i sitt stadgeförslag upptaga den i lasarettsstadgan § 30, resp. tuberkulossjukhusstadgan § 27, förekommande bestämmelsen [»Anser lasarettsläkare (resp. sjukhusläkaren) något direktionens beslut eller någon dess åtgärd menlig för sjukvården, äger han därom hos medicinalstyrelsen göra anmälan»], har det blivit en nödvändighet att genom något stadgande tillförsäkra även »annan läkare än styresmannen» ovannämnda rätt, och har platsen här ansetts böra lämpligast bliva ifrågaA*arande mom. 3 av § 41. Den i sista stycket av lasarettsstadgan § 31 (enligt lydelsen av år 1914) förekommande bestämmelsen är av kommittén genom § 41 mom. 4 utvidgad till att omfatta alla kommunala större sjukhus, således ej enbart lasarett, ehuruväl det företrädesvis är vid sådana, som sinnessjukhusavdelning ifrågakommer, och vidare har den inskränkande bestämmelsen »och (där) lasarettsläkare för invärtes sjuka ej finnes anställd» såsom enligt kommitténs mening överflödig strukits. Nya bestämmelser givas däremot i mom. 2 och 5. Det förra aA7ser emellertid endast att legalisera en av praktiska behov.framkallad, redan Add ett eller annat sjukhus tillämpad anordning, mot vilken ingenting kan vara att invända, och det senare har införts i analogi med bestämmelsen i mom. 4, då ju även beträffande den viktiga epidemivården kan föreligga ett behov att vid ett sjukhus inrätta en särskild avdelning med egen läkare, § 42. I denna paragraf, som meddelar de föreskrifter, kommittén ansett erforderliga beträffande vid sjukhus — här närmast kommunala större sådana — anställda underläkare, såsom i fråga om underläkartjänsters inrättande, dessa befattningars tillsättande, underläkare tillkommande rättigheter och skyldigheter m. m., återfinnas i huvudsak alla de bestämmelser, som i dessa hänseenden givits i lasarettsstadgan § 32 (enligt lydelse genom k. kungörelse den 22 oktober 1909, S. F . S. n:r 164) och tuberkulossjukhusstadgan § 28. I dessa bestämmelser har emellertid en_ och annan ändring vidtagits, varjämte en del nya föreskrifter tillagts. Särskild motivering torde erfordras endast rörande efterföljande moment. Mom. 3. Här Jämnas föreskrifter i fråga om underläkartjänsters tillsättande. Kommittén har härvid, med visst tillägg, varom mera nedan, samt med enahanda förändring i avseende på tjänstens kungörande till ansökning, som vid § 29 mom. 4 motiverats, följt de nu gällande bestämmelserna. Ifråga särskilt om. upprättande av förslag till underläkartjänst har kommittén således bibehållit den nu-

201 varande anordningen att förslaget skall upprättas av vederbörande direktion, som därvid tillika har att »antingen förorda någon av de sökande till tjänstens erhållande eller, om ingen av dem finnes för tjänsten lämplig, därom göra anmälan hos medicinalstyrelsen» — etc. Uti en till kommittén ingiven skrivelse av den 16 januari 1922 har emellertid underläkaren Add Sabbatsbergs sjukhus leg. läkaren G. Vidfeldt, vdlken såsom representant för Stockholms underläkarföreniug förut fått inför kommittén redogöra för sagda förenings synpunkter beträffande vissa underläkare berörande spörsmål, anhållit att skriftligen få framställa samma synpunkter, därvid han bl. a. berör frågan om underläkares tillsättning. I detta avseende föreslår han bestämmelser, mera motsvarande dem för lasarettsläkares tillsättande nu gällande, cl. v. s. att medicinalstyrelsen skulle äga rätt att å förslag uppföra tre, högst fyra av de sökande, varjämte direktionen skulle hava att — dock inom förslaget — avgiva förord. Framställningen motiveras med att den hittillsvarande formuleringen i praktiken medgåve möjlighet a t t förorda vilken som helst sökande, och att tillströmningen till läkarbanan f. n. vore så stor, att ända till tolv sökande anmält sig till ledig underläkartjänst, i följd varav det vore rimligt, att tillsättandet skedde efter sålunda angiven princip. Skulle styrelsens förslag omfatta fyra av de sökande, torde — tillägges det — med säkerhet bland dem finnas någon, som kunde anses lämplig för platsen. Gent emot detta får kommittén anföra att, så vitt kommittén kunnat inhämta, någon olägenhet icke försports av den nuvarande ordningen för underläkartjänsts tillsättande. Enligt vad för kommittén blivit upplyst, är det också relativt sällan, som klagomål över direktionernas underläkarförslag avgivits, och hava sådana förekommit, hava de merendels ej föranlett någon ändring i direktionernas förslag. I förbigående och med anledning av uppgiften att ända till tolv sökande skulie anmält sig till ledig underläkartjänst, får kommittén anföra, att den visserligen ej vill bestrida, att så någon gång varit fallet, men att, efter vad kommittén har sig bekant, till underläkartjänster vanligen endast ett fåtal sökande plägar anmäla sig, icke så sällan blott en eller två. För öA7rigt kan kommittén icke inse, a t t i detta avseende någon bot skulle kunna rådas därmed, att medicinalstyrelsen skulle upprätta förslaget. Då således, kommittén veterligt, inga egentliga olägenheter följt av den nuvarande ordningen, vilken dessutom är ägnad att tillåta ett snabbare avgörande av befordringsfrågan, har kommittén funnit underläkarföreningens ifrågavarande hemställan i denna del icke böra föranleda något frångående av de hittills gällande bestämmelserna, enligt vilka förslaget skall såsom nämnt upprättas av vederbörande direktion, vilken tillika har att avgiA*a förord för någon av de sökande, således ej nödvändigt någon å förslaget uppförd. Det> tillägg, kommittén här ovan i början av momentet antytt, utgöres av en föreskrift att klagan ej må föras »över omförmälda förord eller anmälan» (att ingen av de sökande kunnat förordas). Till denna bestämmelse, som är en nyhet, finnes emellertid en motsvarighet, vad beträffar förordet till lasaretts-(resp. tuberkulosläkare-)tjänst, och den står för övrigt i överensstämmelse med allmänt gängse princip i detta ämne. Nu ifrågavarande bestämmelse innebär naturligtvis ej något hinder att klaga över själva det upprättade förslaget. Tid för sistnämnda klagan är såsom eljest att räkna från det beslutet allmänneligen kungjorts eller sökande eljest erhållit del av detsamma; och på det medicinalstyrelsen 26—2/2420.

202 må kunna aA*göra, huruvida, då styreisen företar ärendet till aA*görande, förslaget vunnit laga kraft, har tillika införts bestämmelse, att direktionen vid översändande aA* ärendet rörande handlingar har att tillkännagiva, huru och när kungörandet av förslaget skett. I momentet har tillika upptagits bestämmelse att underläkare tillträder sin tjänst med månaden näst efter den, A7arunder förordnandet vunnit laga kraft, I avseende härå hänvisas till vad under § 29 mom. 9 här ovan anförts. Mom. 5. Den i detta mom. intagna bestämmelsen att underläkare bör A7ara boende inom sjukhuset återfinnes i lasarettsstadgans § 32 mom. 5 och tuberkulossjukhusstadgan § 28 mom. 5. Underläkarföreningen har under åberopande av a t t tjänstebostad för underläkare i regel ej är familjebostad, varför gift underläkare i sådant fall måste för sin familj söka bostad utanför sjukhuset, gjort framställning om att i den blivande stadgan intoges den bestämmelsen, att underläkaren kunde tillåtas att bo i närheten av sjukhuset. Underläkarföreningen har förut i en skrivelse till medicinalstyrelsen hemställt om medverkan till a t t vid ny- eller ombyggnad av sjukhus eller eljest, då förhållandena det tillåta, familjebostad för underläkare inrättades. Denna skrivelse, som av medicinalstyrelsen välvilligt upptagits, har även utsänts till sjukhusdirektioner och de för sjukvården anslagsgivande myndigheterna. På grund härav torde vara att förA7änta, a t t sådan familjebostad inrättas på sjukhus i allt större utsträckning, varför kommittén anser, att de av underläkarföreningen anförda olägenheterna komma att undan för undan avhjälpas. Kommittén har övervägt lämpligheten av att i detta moment införa ett stadgande därom, att vid sjukhus, där två eller flera underläkare finnas, dessa skola vara skyldiga att i tur och ordning vara jourhavande vid sjukhuset. Därvid har kommittén emellertid kommit till den uppfattningen, att frågan om dylik jour-indelning, A7ars anordnande kommittén anser vara påkallat, lämpligast löses genom bestämmelse i den särskilda instruktion, som med stöd av mom. 11 kan utfärdas för underläkare vid sjukhuset. Mom. 6. Jämför vad ovan sagts i motiveringen till § 39 mom. 1. Mom. 7. Jämför vad här ovan anförts under § 32. Mom. 8. 1 motiveringen till § 33 har antytts, hurusom sagda paragraf skulle tillämpas jämväl å underläkare, och får kommittén därför dit hänvisa beträffande bestämmelserna i detta moment. Mom. 9. Med den tjänst underläkare innehar bör rimligen följa samma förpliktelse, som enligt § 35 åligger sjukhusläkare, nämligen att icke utan särskilt tillstånd — i detta fall meddelat av direktionen — innehava annan befattning vid sidan av underläkartjänsten. Bestämmelse härom har föreslagits i detta moment, som tillika innehåller föreskrift att underläkare icke utan liknande tillstånd må utöva självständig läkarpraktik. I ovan omnämnda skrivelse av underläkareföreningens representant har gjorts framställning att beträffande kombination av underläkartjänst med annan befattning ej något speciellt stadgande måtte göras. Som skäl härför framhålles, att i Stockholm underläkartjänst under längre eller kortare tid förenats med militärtjänst eller kommendering, vilket kunnat försiggå utan att arbetet som underläkare blivit lidande. Kommittén anser icke detta förhållande kunna åberopas som skäl för att Add sjukhus på andra orter något dylikt skulle tillåtas utan att direktionens samtycke erfordrades. På de flesta sjukhus finnes endast en underläkare, och dennes närvaro kan när

203 som helst påfordras, varför ett sådant regelbundet avlägsnande från sjukhuset, som är förenat med just en militärtjänstgöring eller kommendering, kan vara synnerligen olägligt. Kommittén har sig nämligen bekant, hurusom just militära kommenderingar ofta nog varit till stort men för en underläkares tjänstutövning på sjukhus. A andra sidan kan ej heller påstås, att varje här åsyftad tjänstekombination under alla omständigheter måste vara hinderlig för underläkartjänstens behöriga skötande. Så t. ex. torde den möjligheten icke vara utesluten, att en underläkare skulle kunna med direktionens begivande samtidigt uppehålla läkarbefattningen vid något mindre sjukhem för kroniskt sjuka c d., där han lätt kan lämpa sina besök efter som arbetet å sjukhuset ger honom tillfälle därtill. A t t emellertid lämna detaljerade restriktiva bestämmelser i detta ämne anser kommittén ej lämpligt, liksom ej heller att lämna frågan om tjänstekombination alldeles obeaktad i stadgan, varför kommittén stannat vid den föreskrift, som är intagen i detta moment. Med hänsyn till den långa arbetstid, som underläkare i regel är underkastad, och det krävande arbete, som i tjänsten åligger honom, kan privatpraktik i någon nämnvärd utsträckning icke förenas med dylik befattning, utan att sjukhusets intressen bliva härpå lidande. Den bestämmelse om förbud mot enskild praktik, som kommittén därför i detta mom. 9 funnit sig böra föreslå, bör emellertid icke fattas så, som skulle den exempelvis förhindra underläkaren att, sedan en av honom å sjukhuset behandlad patient därifrån utskrivits, med vederbörande överläkares medgivande fortsätta denna behandling. Jämför för övrigt § 35 här ovan. Mom. 10. Jämför motiveringen till § 40. Mom. 11. Bestämmelsen här motsvaras av sista styckena i lasarettsstadgan § 32 ocho tuberkulossjukhusstadgan § 28. En obetydlig ändring häri har föreslagits, såsom framgår av momentets begynnelseord: »Anses särskild instruktion för underläkare behövlig »; i nyssnämnda båda stadgor heter det i stället: »Anses utöver dessa bestämmelser (d. v. s. utöver bestämmelserna i anförda §§ 32 och 28) särskild instruktion för underläkare behövlig ». Avsikten med denna ändring har varit, att direktionen skall vara oförhindrad att, om den så anser lämpligt, i den »särskilda instruktionen» upptaga alla de bestämmelser, som kunna beröra underläkare vid lasarettet, således allt det föregående i mom. 1—10, eller så mycket därav, som anses böra jämväl i instruktionen förekomma. Erfarenheten har också givit vid handen, att det för sammanhangets skull eller av annan orsak icke kunnat undvikas, a t t i den särskilda instruktionen upprepa även sådant, varom själva stadgan innehåller bestämmelser. § 43. Där flera underläkare finnas vid sjukhuset anställda, bör givetvis arbetet dein emellan så fördelas, a t t krävande och ansvarsfulla uppgifter tillkomma dem i mån av ställning i tjänsten. Äro underläkarna flera än två, synes den främste av dem, därest han prövas äga erforderlig skicklighet och det eljest befinnes lämpligt, kunna tilldelas uppgift att på eget ansvar handhava vården av de sjuka å vissa sjukrum. Genom en sådan anordning blir möjligt icke allenast att vid de större sjukhusen bereda en av underläkarne den mera självständiga ställning, som hans ålder och tjänsteställning kunna ur befordringssynpunkt påkalla, utan

204 även a t t befrämja vetenskapligt arbete t. ex. genom att till ifrågavarande läkare för A7ård överlämna vissa slag aA7 sjukdomsfall, åt vilka han har för avsikt att ägna särskilda studier. Kommittén har därför genom denna paragraf föreslagit stadgande, enligt vilket, om å odelat sjukhus eller å en sjukaA7delning flera underläkare än två äro anställda, medicinalstyrelsen må efter därom av vederbörande ÖA7erläkare gjord, aA7 direktionen tillstyrkt framställning förordna en av dessa att, med bibehållande av sina åligganden som underläkare, i egenskap av biträdande överläkare på eget ansvar handhaA7a A7ården av de sjuka å vissa sjukrum. Angående ifrågasatt jour-indelning mellan två eller flera underläkare, se vad ovan anförts under § 42 mom. 5. § 44. Angående assistentläkare gälla särskilda bestämmelser, för närA*arande meddelade genom medicinalstyrelsens kungörelse angående anställande av assistentläkare vid lasaretten i riket den 1 juli 1919 (S. F . S. n:r 453), varom kommittén genom innehållet av ifrågavarande paragraf A*elat erinra. § 45. Denna paragraf motsvarar lasarettsstadgan § 33, tuberkulossjukhusstadgan § 29, sjukstugestadgan § 16 och tuberkulossjukstugustadgan § 15. §§ 4 6 - 5 4 . I fråga om syssloman har kommittén icke funnit större ändringar i nu gällande bestämmelser (lasarettsstadgan §§ 34—43 och tuberkulossjukhusstadgan §§ 30—38) erforderliga. En omflyttning (och i sammanhang därmed A7iss omredigering) har ansetts lämplig, i det kommittén placerat innehållet i lasarettsstadgan § 38 (resp. tuberkulossjukhusstadgan § 34) såsom de två sista punkterna i förslagets § 49, där detta innehåll närmast hör hemma. Vidtagna anmärkningsvärdare avvikelser från nu gällande stadganden äro huvudsakligen följande. § 46. Mom. 1 och 2. Då jämlikt § 17 mom. 2 syssloman icke behöver anställas annat än vid större sjukhus, och jämväl sådana kunna genom dispens erhålla befrielse från skyldigheten härtill, har en mindre omförmulering av den för närvarande i lasarettsstadgan § 34 mom. 1 och tuberkulossjukhusstadgan § 30 mom. 1 förekommande bestämmelsen vidtagits. Med hänsyn emellertid till att, på sätt i motiveringen till nämnda § 17 mom. 2 framhållits, hinder icke möter att även vid de mindre sjukhusen anställa syssloman, har kommittén ansett den för närA7arande gällande bestämmelsen, enligt Adlken en sysslomanstjänst, innan den tillsättes, alltid skall av direktionen genom allmänna tidningarna tre gånger kungöras till ansökan ledig, icke böra vidare lvvarstå. E n anledning härtill är jämväl, att iakttagandet av en dylik bestämmelse även Add de större sjukhusen stundom kan vara onödigt betungande, då nämligen en person med de för en syssloman erforderliga kvalifikationerna synes kunna med mindre omgång erhållas. Det är naturligtvis i allt fäll obetaget för den direktion, som så önskar, a t t även för framtiden kungöra tjänsten ledig till ansökan på det sätt, som för närvarande finnes stadgat eller som eljest anses lämpligt. Kommittén har alltså i före-

205 liggande mom. 2 icke av nu gällande bestämmelser upptagit annan föreskrift, än a t t sysslomannen skall, innan han tillträder sin befattning, för honom åliggande redovisning ställa av direktionen godkänd säkerhet. Den nya bestämmelsen att direktionen skall vid tillsättandet även pröva sökandens lämplighet torde icke behöva särskild motivering. § 47. I likhet med vad eljest är fallet beträffande i det allmännas tjänst anställda tjänstemän, vilka hava uppbörd om händer, torde vid kommunalt sjukhus anställd syssloman böra icke blott tillerkännas rätt till årlig semester utan även A7ara skyldig begagna sig därav. Bestämmelse härom liksom angående tjänstledighet har föreslagits uti förevarande paragraf. I fråga om andra stycket av denna paragraf får kommittén härrvisa till motiveringen under § 33 mom. 3. § 48. Motsvaras av första stycket i § 36 samt § 42 lasarettsstadgan respektive §§ 32 (första stycket) och 37 i tuberkulossjukhusstadgan. § 49. De allra flesta av de bestämmelser, som här föreslås i fråga om sysslomannens åligganden, återfinnas, Arad lasaretten beträffar, i §§ 36 och 38 lasarettsstadgan samt, i fråga om tuberkulossjukhusen, i §§ 32 och 34 tuberkulossjukhusstadgan, bestämmelser, som kommittén ansett kunna läggas till grund för stadganden rörande alla sysslomän, vid vilket slag av sjukhus de än må vara anställda. Någon ändring av sysslomannens ställning vid sjukhuset gentemot såväl direktionen som läkaren (styresmannen) avser denna § 49 icke a t t införa. Innehållet uti de nu gällande bestämmelserna i ämnet har emellertid omplacerats, såsom redan betingas därav, att de sammanförts uti en enda paragraf, samt tilllika erhållit någon omredigering. Vad särskilt beträffar punkt 3, som innehåller föreskrifter om den sysslomannen åliggande bokföringsskyldigheten, hava dessa föreskrifter mera lämpats till överensstämmelse med senaste årens praxis. Nya äro bestämmelserna i punkt 3, sista stycket, samt punkt 8. A t t avräkning i rullan skall ske månadsvis måste vara ägnat medföra översiktlighet och reda och torde därför icke behöva vidare motiveras. Föreskriften a t t räkenskaperna skola till direktionen överlämnas före den 15 februari sammanhänger förnämligast med kommitténs förslag i § 27, enligt vilken direktionen för sjukhus, som drives av landsting, skall före nämnda månads utgång i sin ordning vidarebefordra räkenskaperna till A7ederbörande revisorer. Antydda pankt 8 åter överensstämmer med allmänt rådande ändamålsenlig praxis. Beträffande punkt 5, som återfinnes i punkt 9 och delvis punkt 6 av § 36 lasarettsstadgan och samma punkter av § 32 tuberkulossjukhusstadgan, har kommittén beträffande sysslomannens skyldighet att vid direktionens sammanträden föra protokoll m. m., tillagt bestämmelsen »där ej direktionen annorlunda beslutat». Det kan nämligen tänkas och har, enligt vad kommittén inhämtat, även förekommit, att direktionen funnit lämpligt åt annan person än sysslomannen uppdraga förandet av direktionens protokoll m. m.

206 §§ 50, 51, mom. 1 och 3, samt §§ 52, 53 och 54 hava full motsvarighet i lasaretts- resp. tuberkulossjukhusstadgorna. § 51 mom. 2 åter innehåller ett par nyheter. Den första är, att sysslomannen numera skulle vara skyldig att, med visst undantag, månatligen utskriva räkning eller räkningsbesked för patient och tillställa vederbörande detta, i avsikt att sjukhusen icke hädanefter skola få alltför stora belopp för patienters A7årdande utestående. Den andra, i momentets andra stycke ingående, är en häremot svarande och i samma syfte given bestämmelse, berörande de patienter, som enligt § 14 mom. 3 medgivits att, i stället för att förete ansvarsförbindelse, erlägga förskottsbetalning. § 55. De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna angående antagande och entledigande av Add sjukhus anställd personal överensstämma i sak med motsvarande föreskrifter i lasarettsstadgan § 10 mom. 1 p. 5 och öA*riga därmed jämförliga bestämmelser, vilka enligt kommitténs uppfattning väl avväga direktionens och läkarens intressen i förevarande avseende. Från läkaren vid Gävle stads barnbördshus R. Hartelius har inkommit en den 6 november 1920 dagtecknad skrivelse, däri han på anförda skäl hemställer, vad nämnda anstalt beträffar, att läkaren må »tillerkännas såväl formell som reell makt att antaga och entlediga hela sjukhusets personal». Med erinran hurusom ifrågaA*arande sjukhus, som för det närA7arande icke beröres av några i offentlig författning givna föreskrifter, hädanefter, om kommitténs stadgeförslag antages, skulle underkastas bestämmelserna i I I I kap. och således de uti ifrågavarande § 55 lämnade föreskrifterna, får kommittén meddela, att den från Hartelius inkomna skrivelsen icke föranlett kommittén att frångå den uppfattning, som tagit sig uttryck i denna § 55. § 56 motsvarar sjukstugestadgan §§ 2 och 3 samt lasarettsstadgan § 10 mom. 4 och § 12, sådana dessa stadganden lyda enligt k. förordningar den 6 juni 1919 (S. F . S. n:r 279 och 280). § 57. Några bestämmelser, angivande vilka åligganden tillkomma en vid sjukhus anställd prästman, finnas för närvarande icke i lasarettsstadgan eller tuberkulossjukhusstadgan. Kommitténs i sådant avseende upprättade förslag torde icke behöva särskilt motiveras. § 58 motsvarar lasarettsstadgan § 10 mom. 2 och tuberkulossjukhusstadgan § 8 mom. 2, med ett av kommittén i öA7erensstämmelse med förslagets § 3 mom. 2 p. 3 företaget utbyte av ordet »direktionen» mot »sjukvårdsnämnden». § 59. Mom. 1. Jämför motiA*eringen till § 33 mom. 3. Mom. 2 innehåller, liksom ä\Ten nu lasarettsstadgan § 10 mom. 3 och tuberkulossjukhusstadgan § 8 mom. 3, en erinran om den förpliktelse, som åligger direktionen att åt från sjukhuset avgående personal, Adlken en längre tid tjänstgjort därstädes, söka utA*erka erforderlig pension eller understöd, där ej sådan på annat sätt beredes.

207 IV KAP. § 61. Då kommittén här såsom en huvudbestämmelse upptagit, att I I I kap om kommunala sjukhus är, med vissa angivna allmänna undantag, tillämpligt även å de offentliga icke kommunala sjukhusen, får kommittén angående orsaken till att i allt fall ett särskilt kap. IV ägnats de senare hänvisa till motiveringen under § 8 mom. 1 (sid. 143). § 62. Nu gällande bestämmelser innefatta icke, i fråga om granskning av ritningar och plan för sjukhus, någon skyldighet för medicinalstyrelsen att företaga sådan granskning annat än vad beträffar lasarett (lasarettsstadgan § 2) ävensom, under vissa förutsättningar, tuberkulossjukvårdsanstalter (se tuberkulossjukhusstadgan § 2, jämförd med § 1, samt k. kungörelsen den 27 juni 1914, S. F . S. n:r 292). Rörande således ett offentligt icke kommunalt sjukhus föreligger icke för det närvarande någon dylik skyldighet för medicinalstyrelsen. Kommittén har icke ansett sig böra uppställa en fordran, att ritningar och plan för ett sjukhus av detta slag obligatoriskt skola underkastas sagda styrelses prövning. Då emellertid å andra sidan ett offentligt icke kommunalt sjukhus ju förutsätter beviljat understöd i någon form av offentliga medel samt härtill kommer, att det ligger i sjukvårdens intresse att ritningar rörande ett dylikt sjukhus granskas av medicinalstyrelsen, i syfte att därigenom vinna garanti för från sjukvåldens synpunkt så ändamålsenliga anordningar som möjligt, så har kommittén ansett sig kunna föreslå åtminstone en bestämmelse därom att, så snart så formligen begäres av den, som ämnar låta uppföra eller driva sjukhuset, medicinalstyrelsen skall vara skyldigvidtaga sådant granskningsförfärande, som i § 10 föreskrives. Självfallet skall detta också gälla, då fråga är om avsevärd om- eller tillbyggnad av förut befintligt dylikt sjukhus, och är detta till yttermera visso yttryckligen utsagt i paragrafens sista mening. § 65. I § 61 har kommittén föreslagit, att beträffande offentliga icke kommunala sjukhus skall i tillämpliga delar gälla vad i I I I kap. är stadgat, såvida icke jämlikt § 7 mom. 4 särskilda bestämmelser må vara för sjukhuset utfärdade. Paragraf 19 av nämnda kapitel innehåller emellertid beträffande tillsättande av direktion bestämmelser, vilka dels icke kunna tillämpas på här ifrågavarande sjukhus, dels, vad angår direktionens sammansättning, äro så detaljerade, a t t kommittén icke anser dessa böra vara oundgängligen bindande för icke kommunala sjukhus. Vid sådant förhållande har kommittén Adsserligen ansett nödvändigt att några bestämmelser beträffande tillsättande av direktion i stadgan införes, men funnit det tillräckligt att föreskriva, det den, som driver offentligt icke kommunalt sjukhus, har att underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag till antal ledamöter i direktionen och det sätt, på vilka de skola utses. Till denna föreskrift finnes motsvarighet i nu gällande bestämmelser för tuberkulossjukstugor, som drivas av flera kommuner gemensamt eller av föreningar, bolag, stiftelse eller enskild person. (S. F . S. 1919 n:r 586 § 3 sista stycket). Kommittén har således genom denna paragraf velat giva den som driver dylikt sjukhus största möjliga frihet i ifrågavarande fall, varvid dock nödig

208 kontroll erhålles genom föreskriften att förslaget skall underställas Kungl. Maj:ts pröAming. Beträffande de kommunala sjukhusen har kommittén föreslagit, att läkaren vid sjukhuset eller, där flera läkare finnas, en av dem (styresmannen), skall vara självskriven ledamot av direktionen, och har kommittén under § 19 särskilt motiverat detta förslag. Det kunde därför synas, som om kommittén även beträffande offentliga icke kommunala sjukhus bort följa samma princip och sålunda även i detta fäll föreslå särskilda bestämmelser. Kommittén anser också, att äA7en vid dessa sjukhus det torde för såväl sjukvården som sjukhusets drift vara till fördel att läkaren tillhör direktionen, men har kommittén icke A7elat intaga bestämmelser härom just ur den synpunkten att största möjliga frihet beträffande organisation och förvaltning bör i föreA7arande fall medgivas. Kommittén förutsätter emellertid att, även utan denna bestämmelse, läkaren vid dessa sjukhus i de flesta fall torde komma att inA7äljas i direktionen. § ^. Dä offentliga icke kommunala sjukhus kunna vara av rätt skilda slag och hava sinsemellan helt olika uppgifter, har kommittén icke ansett lämpligt att för arbetet med revision och statförslag uppställa bestämda föreskrifter, utan endast föreslagit, att i dessa stycken skall iakttagas »vad genom allmän författning eller till följd av särskilt meddelade föreskrifter må vara stadgat». Övriga bestämmelser i IV kap. torde icke erfordra någon motivering. V. ,

KAP.

Inledning-,

Ifråga om enskilda sjukhus innehålla författningarna för närvarande endast ofullständiga bestämmelser. Det enda slag av dylika sjukhus, vilkas uppkomst och A*erksamhet närmare reglerats i lag, äro de enskilda sinnessjukhusen, beträffande vilka 5 kap. i hospitalsstadgan innehåller åtskilliga föreskrifter. Eljest stå de enskilda sjukhusen så gott som utanför lagstiftningen. För deras anläggning av vem som helst innehåller A7arken näringsfrihetsförordningen eller någon annan författning hinder; i sin fortlöpande verksamhet äro de icke underkastade annan offentlig tillsyn än som framgår av nedan anförda allmänt hållna stadganden, nämligen: 1) Läkarinstruktionen § 8, som förutsätter, att förste provinsialläkare skall öva tillsyn bland annat över av föreningar eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrättningar; ävensom samma instruktions § 26 p. 5, som ålägger provinsialläkare att vid tjänsteresa inom distriktet undersöka sundhetsförhållandena i de anstalter och lägenheter, som omförmälas i 8 §, m. m.; 2) Medicinalstyrelsens instruktion § 2, enligt vilken det åligger medicinalstyrelsen bland annat »att hava öA7erinseende över sjukvården vid offentliga och enskilda sjukvårdsanstalter i riket, brunns-, bad- och kuranstalter samt dylika inrättningar, där ej för särskilda fall annorledes finnes stadgat»; samt 3) samma instruktions § 3, enligt vilken medicinalstyrelsen bland annat har »att beträffande brunns-, bad- och liknande kuranstalter — såvida icke annor-

209 lunda är för särskilt fall föreskrivet — när omständigheterna därtill föranleda, på vederbörande ägares förslag förordna läkare att förestå dylik anstalt». Härvid är emellertid att märka, att dessa under 3) nämnda anstalter i allmänhet icke träffas av den definition på sjukhus, kommittén i sitt stadgeförslag § 7 mom. 2 uppställt. Av intresse i detta sammanhang äro måhända också följande tvenne författningar: 4) Kungl. Maj:ts nådiga ordning för sjukgymnaster och sjukgymnastiska instituts verksamhet den 13 juli 1887 (S. F. S. n:r 55); samt 5) lagen om fosterbarns vård den 6 juni 1902, av vars 3 och 17 §§ framgår, att anstalter, vilka omhänderhava fosterbarn, äro underkastade särskilda bestämmelser. Ej heller de under 4) och 5) angivna anstalterna kunna hänföras under kommitténs begrepp »sjukhus». Slutligen kan, i anledning av därom hos kommittén gjort påpekande, förtjäna uppmärksammas, att tvekan någon gång kan uppstå, huruvida enskilt sjukhus (sjukhem) är att hänföra till pensionat och förty är underkastat bestämmelserna i k. stadgan angående hotell- och pensionatrörelse den 8 juni 1917. Jämför f. ö. vad härom sagts å sid. 139 o. f. Erinras bör emellertid tillika, att enskilda sjukstugor, till vilkas underhåll bidrag aA7 landsting utgår, nu hänföras under sjukstugestadgans tillämplighetsområde, liksom ock att tuberkulossjukhus- eller tuberknlossjukstugustadgorna äro att tillämpa på sådana enskilda tuberkulossjukvårdsanstalter, till vilkas uppförande eller drift statsbidrag utgått eller utgår; men då ifrågavarande slag av sjukhus enligt kommitténs förslag bliva att hänföra till de offentliga, påverkar detta icke det nyss fällda omdömet. Att, på sätt nu anförts, de enskilda sjukhusen lämnats utanför lagstiftningen, var åtminstone i sammanhang med lasaretts- och sjukstugestadgornas tillkomst direkt åsyftat. 1898 års lasarettskommitté uttalar sig härom dels i motiveringen till lasarettsstadgan § 1 dels ock i ingressen till sjukstugestadgans motivering. Kommittén framhåller på sistnämnda ställe (sid. 88), a t t för sådana sjukstugor, som fuständigt underhållas av enskild person, eller bolag eller stiftelse, hade kommittén icke ansett sig kunna föreslå några allmänna föreskrifters utfärdande »enär detta synts kommittén måhända vara ett alltför stort ingrepp i den enskildes rätt samt ägnat att verka hämmande på uppkomsten av dylika gagneliga anstalter». »Samma skäl — fortsätter sagda kommitté — torde även kunna anföras ifråga om de av enskild kommun eller några sådana gemensamt inrättade och underhållna sjukstugor . Ifrågasättas kunde dock om ej i nåd. Instruktionen för medicinalstyrelsen borde tydligare uttryckas, att denna myndighet hade att vid konstaterade missförhållanden rörande skötseln av nu nämnda slag av sjukstugor kraftigare och snabbare ingripa, än vad nuvarande bestämmelser i ämnat synas medgiva». 1920 års lasarettsstadgekommitté har för sin del utgått från att en lagstiftning beträffande de enskilda sjukhusen är av behovet påkallad men bör inskränkas till vad som ur samhällsintressets synpunkt kan anses oundgängligen erforderligt och alltså för sjukhusen anordnas så litet betungande som möjligt. Särskild hänsyn måste härvid tagas till det förhållandet, att ett ganska stort antal av de enskilda sjukhusen icke^hava tillkommit för att bereda dess innehavare vinst, utan tvärtom mer eller mindre tjäna filantropiska 27—2^20.

210 ändamål. Då dessa båda grupper av sjukhus knappast kunna underkastas olika regler i lagstiftning, har kommittén icke A*elat föreslå obligatorisk giltighet åt bestämmelser, som väl kunde anses påkallade med hänsyn till i förvärvssyfte drivna sjukhus, men däremot för filantropiska sjukhus icke syntes erforderliga. En ytterligare anledning att å förevarande område framgå med varsamhet ligger ock däri, att utvecklingen även ifråga om de enskilda sjukhusen hittills i stort sett visat sig tillfredsställande samt att några mera framträdande olägenheter, såvitt kommittén har sig bekant, icke förmärkts av att bestämmelser på detta område saknats. Kommittén har sålunda icke velat föreslå sådana bestämmelser som t. ex. att Kungl. Maj:ts tillstånd skall vara erforderligt för inrättande av enskilda sjukhus — detta i motsats till vad i hospitalsstadgan är föreskrivet om enskilda sinnessjukanstalter. Än mindre har det ansetts påkallat att i förslaget införa en sådan rad av detaljbestämmelser, som vad exempelvis hotell- och pensionatstadgan innehåller. A t t emellertid a andra sidan den nu gällande lagstiftningeu är alltför ofullständig, torde knappast kunna förnekas, och är detta således anledningen till att kommittén funnit nödigt att beträffande de enskilda sjukhusen i ett särskilt kapitel meddela en del såsom lämpliga ansedda föreskrifter, A'ilka här nedan i erforderliga delar närmare motiveras. §§ 69—72. I nu gällande stadganden finnes förutsatt, att de enskilda sjukhusen skola stå under överinseende av medicinalstyrelsen samt tillsyn av förste provinsialoch provinsialläkarna. Då emellertid innehavarna &v de enskilda sjukhusen icke ålagts skyldighet att till någon myndighet anmäla sin A*erksamhet, så blir härav en följd, att den från det offentligas sida avsedda tillsynen kan komma till utövning endast för så vitt sjukhusets verksamhet över huvud taget blir myndigheterna bekant. I det allmännas intresse synes emellertid skäligen kunna fordras, att innehavaren av en så pass betydelsefull verksamhet som den ifrågavarande får underkasta sig samma offentlighet som näringsidkare i allmänhet, genom att till viss myndighet anmäla densamma, i detta fall medicinalstyrelsen och förste provinsialläkaren, vilka för framtiden komma att taga befattning därmed. (I förbigående vill kommittén erinra om läkarinstruktionens i § 1 p. 3 givna bestämmelse, enligt vilken förste stadsläkaren i Göteborg och stadsläkaren i Malmö för dessa samhällen fullgöra förste provinsialläkare tillkommande åligganden). Med hänsyn till verksamhetens art synes dessutom skäligen kunna fordras, att innehavaren antingen själv är legitimerad läkare eller har anställt sådan med uppgift att hava tillsyn över sjukhuset. Än vidare synes innehavaren böra vara underkastad skyldighet a t t hålla sjukhuset tillgängligt för besiktning av vederbörande ämbetsläkare (§ 72), något som, på sätt ovan framhållits, redan finnes förutsatt i nu gällande läkarinstruktion § 8. Slutligen bör han också anses pliktig att årligen redogöra för dess verksamhet (§ 71) samt att, på sätt även vid de offentliga mindre sjukhusen är fallet, föra journal över å sjukhuset intagna sjuka. Årsberättelsen och journalen, vilka skulle föras enligt av medicinalstyrelsen meddelade anvisningar, kunna nämligen giva ledning för bedömande av huruvida skötseln av sjukhuset ger rum för anmärkningar. Mer utförliga bestämmelser än de nu nämnda har kommittén icke ansett böra vid de enskilda sjukhusen äga obligatorisk giltighet. Likväl är tydligt, att de sålunda föreslagna stadgandena icke innebära någon som helst garanti för art

211 sjukvården på ett enskilt sjukhus, som är underkastat bestämmelserna ifråga, skall fylla berättigade anspråk. Skall emellertid sjukhusets innehavare kunna förmås underkasta sig mera ingripande tillsyn från det offentligas sida, synes detta kunna ske endast genom ett hans frivilliga åtagande. Lämpligen bör han förmås därtill genom att, å andra sidan, någon förmån beredes honom. Från sådana synpukter utgår det i §§ 73 och 74; framlagda förslaget om ^auktoriserade sjukhus». Bestämmelserna härom innehålla i huvudsak följande. Det ankommer på innehavaren själv att aA7göra, huruvida han önskar sjukhuset »auktoriserat» eller ej. Skulle han åstunda detta, har han att ingiva ansökan till Medicinalstyrelsen. Huruvida auktorisation må beviljas, bör tydligen prövas efter lämpligheten, och det torde böra överlämnas åt medicinalstyrelsen att i praxis fastslå de regler, som i detta avseende böra följas. Då auktorisationen till en viss grad skulle innebära en offentlig garanti att sjukhuset är värt förtroende, bör den avgörande synpunkten vara, huruvida sjukhuset är så ordnat, a t t en ändamålsenlig sjukvård därstädes kan beredas. Skulle detta vara alldeles omöjliggjort, t. ex. genom att sjukhuset har ett för sitt ändamål alldeles olämpligt läge_ eller har för trånga eller ohygieniska lokaler, eller dess innehavare uppenbarligen icke förtjänar förtroende, bör auktorisation vägras. Skulle åter ett tillfälligt hinder stå i vägen för ett dylikt ändamål, bör medicinalstyrelsen, genom att föreskriva vissa villkor för auktorisationens erhållande, kunna i flera avseenden utan kostnad för staten tillvarataga sjukvårdens berättigade intressen. Styrelsen skulle sålunda såsom villkor kunna föreskriva t. ex. anskaffande av förbättrad utrustning vid anstalten, införande av vissa hygieniska anordningar, anställande av sköterskebetjäning med viss specialutbildning o. s. v. Prövningen huruvida anstalten fyller berättigade anspråk bör naturligen ej ske på papperet utan genom besiktning på platsen (§ 73 mom. 2). För vinnande av kontroll över att sjukhuset vidmakthålles i gott skick bör den givna auktorisationen icke äga giltighet öA7er en viss tidsrymd — förslagsvis 5 år — och eventuell förlängning därav föregås av ny besiktning. Det förefaller sannolikt, att auktorisationen av ett sjukhus skall, i synnerhet beträffande sjukhus, som'tillkommit ur förvärvssynpunkt, för vederbörande framstå såsom en förmån, värd att med vissa uppoffringar eftersträvas. Det lär därför icke möta hinder att tillförbinda vederbörande att även under anstaltens fortlöpande^ verksamhet i viss omfattning underkasta sig offentlig ledning och kontroll, på sätt närmare angives i § 74. Viktigast är därvid den inskränkning, som stadgas i 1 punkten, nämligen a t t sjukhusets innehavare skall vara skyldig ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som till sjukvårdens befrämjande lämnas av medicinalstyrelsen eller dess ombud eller vederbörande tjänsteläkare. Uraktlåter han detta, eller finnes det ur andra synpunkter icke längre vara lämpligt, att sjukhuset fortfarande behandlas såsom auktoriserat, kan beviset därom när som helst återkallas (§ 73 mom. 2). Även i förhållande till allmänheten skulle sjukhusets innehavare underkastas samma inskränkning som offentliga sjukhus i vad^ avser rätten till ersättning för vård å sjukhuset, i det att ersättningen skulle utgå efter en på förhand bekantgjord taxa,'vilken innehavaren emellertid skulle få själv fastställa (§ 74 punkt 3).

212 Det säger sig självt, att auktorisationen kan inskränkas att gälla endast viss specialbehandling (t. ex. tuberkulossjukhus o. s. A7.) eller för visst antal patienter. Särskilda bestämmelser härom hava icke ansetts erforderliga. Genom ifrågavarande system väntar sig kommittén kunna ernå flera, för sjukvården viktiga fördelar. En lagstiftning som uppställde detaljerade, för de enskilda sjukhusen obligatoriskt gällande regler, skulle tvivelsutan för dessa bliva alltför betungande eller för varje fäll löpa fara att av deras innehavare uppfattas såsom sådan. Genom att sjukhusens innehavare beredas tillfälle att själva avgöra, huruvida de vilja underkasta sig de av myndigheterna fastställda bestämmelserna, bortfaller från deras sida anledning till anmärkning mot bestämmelsernas innehåll. Genom att å andra sidan medicinalstyrelsen kommer att stå i ständig kontakt med de enskilda sjukhusen förhindras, att från styrelsens sida skulle kunna uppställas alltför stela och för sjukhusen betungande villkor. Systemet synes i denna del kunna erbjuda de bästa garantier för en mjuk, efter förhållandena aArpassad och till sjukhusens såväl som till allmänhetens bästa syftande handledning från medicinalstyrelsens sida. Även för själva det resultat, som i detta sammanhang åsyftas, torde vara en icke oväsentlig fördel, att uppfyllandet av ifrågavarande förpliktelser sker frivilligt. Därav torde nämligen följa ej endast, att detsamma sker lättare än om samma förpliktelser hade ålagts som en obligatorisk skyldighet, utan även att sjukhusinnehavaren i regel torde komma att för sin egen skull sträva att fullgöra snarare ett maximum än ett minimum av A7ad han åtagit sig. De sjukhus, för vilka auktorisationen torde bliva av största värde, äro givetvis de, som drivas ur förvärvssynpunkt. För sjukhus, som tjäna välgörande ändamål, blir åter auktorisationen icke av samma betydelse. Med hänsyn till detta förhållande kommer systemet att också leda till, att den verksammaste kontrollen kommer att utövas över det förstnämnda slaget av sjukhus, beträffande Adlka offentlig tillsyn främst är påkallad. En nödvändig förutsättning för att ifrågavarande förslag verkligen skall, kunna fylla de förväntninger, kommittén fäster vid detsamma, är att auktorisationen handhaves på det sätt, att den för sjukhusen blir värd att eftersträva och hos allmänheten väcker förtroende för det sjukhus, som besitter densamma. Det måste sålunda vid tillämpningen noga uppmärksammas, att sjukhus icke erkännes såsom auktoriserat med mindre det fyller anspråken på en fullgod sjukvård, liksom ock att, om något däruti trots anmaning brister, en given auktorisation ofördröjligen återkallas. Komme bestämmelserna att tillämpas helt och hållet formellt, så att auktorisation bleve en sakligt betydelselös åtgärd, skulle tydligen systemet inom kort förlora sin verkan. § 75. I det föregående har framhållits, hurusom praktiska skäl tala mot att ur lagstiftningssynpunkt behandla de enskilda sjukvårdsanstalterna enligt samma regler som de offentliga. Särskilt tydligt framstå dessa skäl för den händelse, att rörelsen vid ett enskilt sjukhus dri\*es i så liten skala, att den mera närmar sig den i ett enskilt hem meddelade sjukvården; i detta fall synes nämligen icke något allmänt intresse kräva iakttagandet ens av ovan i V kap. meddelade knapphändiga bestämmelser. Vid vilket antal sjukplatser gränsen bör dragas för enskilda sjukhus, som anses böra falla utom kapitlets räckvidd, är givetvis en lämplighetsfråga. Då kommittén velat sätta detta antal ganska lågt, har kom-

213 mitten därvid letts av hänsyn jämväl till att även välskötta mindre anstalter borde beredas möjlighet att kunna auktoriseras. Från deras synpunkt torde nämligen tillfället härtill komma att uppfattas endast såsom en fördel. Vid granskning av för kommittén tillgängliga uppgifter rörande antalet sjukplatser å inom riket befintliga enskilda sjukhus har kommittén funnit, att ett enligt kommitténs mening alltför stort antal dylika sjukhus skulle uteslutas från nämnda möjlighet, om minimigränsen ställdes högre än vad kommittén föreslagit eller att det antal sjukplatser, för vilket sjukhuset är avsett, icke får understiga sex.

FÖRSLAG TILL

ÄNDRINGAR I EPIDEMILAGEN DEN 19 JUNI 1919

Förslag till ä n d r i n g a r i epidemilag en den 19 j u n i 1919. 17 §• Handhavandet av epidemidistriktets angelägenheter tillkommer landsting beträffande vederbörande landstingsområde eller den del därav, som icke enligt § 16 blivit av Konungen förklarad för eget epidemidistrikt, i övriga fall vederbörande stadsfullmäktige. . Den befattning med epidemisjukvården, som sålunda tillkommer landsting eller stadsfullmäktige, utövas, vad landstinget beträffar, av dess sjukvårdsnämnd, och vad stadsfullmäktige angår av stadens hälsovårdsnämnd. Såväl sjukvårdssom hälsovårdsnämnder hava därvid att följa ej mindre för dem utfärdade instruktioner än även här nedan i § 19 föreskriven plan för ordnandet av tillfällig epidemivård. 18 §. 1 mom. Varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus, avsedda för vård av personer, som äro behäftade med någon av de i 2 § 1 mom. uppräknade sjukdomarna. Dessa sjukhus skola vara ändamålsenligt förlagda samt försedda med den inredning, utrustning och personal, gällande sjukhusstadga föreskriver. 2 mom. Därutöver skall varje epidemidistrikt vara genom sjukvårdsnämndens respektive hälsovårdsnämndens försorg dels tillförsäkrat rätt att kunna omedelbart taga i bruk ett visst antal på lämpliga platser fördelade lägenheter, Adlka, för den händelse de för distriktet tillgängliga platserna å epidemisjukhus skulle visa sig otillräckliga, kunna anordnas såsom tillfälliga lokaler för epidemisjukvård, dels ock försett med ett förråd av den för dylika lokaler erforderliga utrustningen. 3 mom. Varje epidemidistrikt, som omfattar landsbygd, skall dessutom äga tillgång till nödigt antal sjuksköterskor, avsedda för tjänstgöring vid enligt mom. 2 anordnade tillfälliga sjukvårdslokaler eller vård i hemmen av sådana sjuka, för vilka plats å sjukhus eller å tillfällig sjukvårdslokal ej kunnat beredas. 19 §. Sjukvårds- eller hälsovårdsnämnd, som jämlikt § 17 handhar epidemisjukvård, skall verka för att denna är så ordnad att, då sjukdom, som i 2 § 1 mom. sägs, utbryter och så länge den varar, sjukvården fullt motsvarar behovet. 28—212420.

218 För sådant ändamål har nämnden bland annat att uppgöra en särskild plan avseende möjliggörandet av den i 18 § 2 mom. omnämnda, i tillfälliga lokaler meddelade epidemisjukvården, och skall denna plan omedelbart kunna bringas till verkställighet i den mån omständigheterna det påkalla, 20 §. Sjukvårdsnämnder och hälsovårdsnämnder skola till medicinalstyrelsen årligen avgiva berättelse över de åtgärder, som av dem blivit i enlighet med bestämmelserna i denna lag vidtagna. Närmare föreskrifter angående dessa berättelser skola utfärdas av medicinalstyrelsen. 21 § ( = nuv. 23) oförändrad 22 § ( = nuv. 24)

d:o

23 § ( = nuv. 25)

d:o

24 § ( = nuv. 26). 1 mom. Högsta tillsynen över allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar ävensom över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars utbredning tillkommer medicinalstyrelsen. 2 mom. Länsstyrelserna skola, var inom sitt län, vaka däröver, a t t landsting och städer ävensom sjukvårdsnämnder och hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra sina åligganden enligt denna lag, för vilket ändamål länsstyrelse äger att, där sådant finnes vara av nöden, förelägga lämpliga viten. 25 § ( = nuv. 27) oförändrad, o. s. v.

Motivering* tin förslaget till ändringar i epidemilagen den 19 juni 1919.

Det kommittén givna uppdraget att verkställa granskning ej blott av gällande lasarettsstadga utan ock »i sammanhang därmed stående författningar» har föranlett kommittén att även taga i betraktande bestämmelserna uti epidemilagen av den 19 juni 1919. Såsom av det föregående inhämtas, har kommittén därvid funnit lämpligt låta sitt förslag till sjukhusstadga omfatta jämväl vissa delar av epidemisjukvården. Detta framgår först och främst av förslagets § 2, som är så avfattad, att den (med visst undantag i mom. 2 därav) avser all den sjukvård, som på landsting ankommer, således även epidemivården. Även flera efterföljande paragrafer innehålla denna vård berörande bestämmelser, av vilka kommittén här endast vill framhålla § 3 ävensom de i I I kap. »Om sjukhus, som avses i denna stadga» givna, särskilt § 8 mom. 3, som uttryckligen angiver epidemisjukhus såsom lydande under stadgan. Föreskrifter angående dessa sjukhus — de s. k. fasta epidemisjukhusen — innehållas nu i epidemilagen § 18. Uti det föregående har kommittén motiverat sin i detta ämne intagna ståndpunkt. Detta av kommittén sålunda vidtagna inarbetande i förslaget till sjukhusstadga av vissa i epidemilagen influtna bestämmelser har för kommittén fört med sig nödvändigheten att föreslå vissa ändringar i sagda lag. Då denna utfärdats så nyligen som år 1919, hade kommittén helst velat föreslå endast sådana ändringar, som måste anses såsom en alldeles nödvändig konsekvens av kommitténs beslut att i stadgeförslaget inarbeta vissa nu i epidemilagen givna bestämmelser. Då emellertid ett sådant förfarande befanns komma a t t medföra ett sönderplockande av epidemilagen, särskilt vad beträffar §§ 17—21 — uteslutningar här, tillägg och ändringar där — varigenom bestämmelserna skulle tett sig isolerade och ej enhetligt sammanförda, ansåg kommittén lämpligast att i sin helhet omarbeta §§ 17—21 epidemilagen. De ändringar * sak, som därigenom vidtagits, äro i allt fall icke flera, än som skulle blivit följden med det först påtänkta tillvägagångssättet. Vid den sålunda gjorda omredigeringen har kommittén tagit till utgångspunkt att epidemisjukvården såsom en fortfarande kommunal angelägenhet, tillkommande

220 landsting och vissa stadsfullmäktige, skulle närmast utövas av den genom kommittén nu föreslagna landstingets sjukvårdsnämnd. Denna, angående vars tillsättande m. m._ bestämmelser givas i sjukhusstadgeförslagets § 4, synes nämligen, med hänsyn till dess i sagda paragraf givna befogenheter och den sakkunskap, som kommittén därstädes sökt tillförsäkra nämnden, vara fullt skickad att, i enhetlighetens intresse, i stället för den i epidemilagen § 19 föreskrivna epideminämnden övertaga vården av jämväl landstinget åliggande epidemisjukvård. Städer, som enligt epidemilagen utgöra egna epidemidistrikt, äro ej berörda av den föreslagna förändringen, då ju därstädes såväl de landstingens nuvarande epideminämnder som den föreslagna sjukvårdsnämnden tillkommande åligganden skulle fullgöras av hälsovårdsnämnden. Av det ovan anförda föranledes ändring i epidemilagen § 19. Då sjukvårdsnämnden alltså skulle övertaga epideminämndens hittillsvarande åligganden samt vidare epidemisjukvården läggas under nämndens förvaltning, förefaller det kommittén, som härav bör följa, att den plan för sjukvårdens ordnande, som kommittén föreslagit i § 2 av sjukhusstadgan, bör omfatta jämväl epidemisjukvården. Kommittén har nu visserligen icke i sagda § 2 föreslagit obligatoriskt upprättande av sjukvårdsplan, men samma är ock förhållandet i epidemilagen beträffande epidemivården. Endast så till vida innehåller epidemilagen föreskrift om att en plan skall upprättas, som i § 20 stadgas uppgörandet av en plan för ordnandet av mera tillfällig epidemisjukvård (»tillfälliga sjukvårdslokaler»). Denna senare plan — som f. ö. epideminämnden har att själv uppgöra — är dels i följd härav och dels till sin natur i öA7rigt av helt annat slag än den av kommittén i § 2 av förslaget till sjukhusstadga ifrågasatta sjukvårdsplanen. Vid sådant förhållande och då naturligtvis en plan för ordnandet av tillfälliga epidemilokaler fortfarande är behövlig för avsett ändamål, synes det kommittén icke vara någon olägenhet, utan tvärtom med fördelar i flera avseenden förenligt, att hålla dessa tvenne saker i sär — å ena sidan det allmänna ordnandet av sjukvården inkl. epidemisjukvården och härför eventuellt upprättad plan samt å andra sidan den tillfälliga epidemisjukvården och härför obligatorisk s. k. plan — samt att giva bestämmelser, i det förra hänseendet i sjukhusstadgan, i det senare fortfarande uti epidemilagen. Denna senare innehåller ju f. ö. en mängd bestämmelser om mera tillfällig epidemisjukvård, t. ex. angående tjänsteresor och åtgärder i övrigt med anledning av visst eller vissa inträffade fäll. Att sjukvårdsnämnden emellertid blir den, som jämväl har att uppgöra plan för anordnande av epidemivård i tillfälliga lokaler,' rubbar ej riktigheten härav, då ju såsom nämnts denna plan ej kan jämställas och ej bör sammanblandas med den allmänna sjukvårdsplanen. — Vad kommittén nu här anfört medför behov av omarbetning av epidemilagen § 20. Genom de av kommittén beträffande §§ 19 och 20 föreslagna ändringarna blir § 21 obehövlig, då j u motsvarande bestämmelser skulle inflyta i sjukhusstadgan. Vad beträffar den första bland de av kommittén ändrade paragraferna, eller § 17, har kommittén, oaktat denna paragraf skulle kunna anses överflödig genom förslaget till sjukhusstadga, § 2, ansett en bestämmelse böra jämväl i epidemilagen inflyta angående vem som handhar ett epidemidistrikts angelägenheter. Detta dels som inledning till sedermera (i andra stycket av 17 §) givet stadgande, dels och icke minst därav att, på grund av stadgandet i § 16, sista stycket, landstingets epidemidistrikt icke behöver sammanfalla med landstingsområdet.

221 I fråga om övriga, §§ 17—21 berörande ändringar avse dessa mera formen än saken. Så t. ex. har kommittén ansett lämpligt att i en enda paragraf sammanfatta huvudsumman av den så. att säga beredskap för meddelande av epidemisjukvård, som bör stå ett epidemidistrikt till buds. Detta har skett i den föreslagna § 18, vilken innehåller från skilda ställen i nuvarande §§ 18—20 hämtade bestämmelser. Då i denna nya § 18 intagits alla de huvudsakliga bestämmelser, som beröra ett meddelande i tillfälliga lokaler av epidemivård, hava därigenom de i nuvarande § 20 givna föreskrifter om tillfällig plan kunnat inskränkas till ett kortare stadgande (paragrafens sista stycke). Angående de härutöver av kommittén (i §§ 22 och 26) vidtagna ändringarna, vilka, även de, sammanhänga med förslaget till sjukhusstadga, torde kommittén böra yttra sig endast i efterföljande avseenden. Stadgandet i nuvarande'§ 22 (enligt kommittén § 20) synes böra bibehållas med hänsyn till hälsovårdsnämnd uti stad, som deltager i landsting men utgör eget epidemidistrikt (§ 16), likaså med fäst avseende å sista punkten av paragrafen (närmare föreskrifter av medicinalstyrelsen). Den i nuvarande § 26 mom. 2 givna bestämmelsen om länsstyrelsens övervakningsskyldighet beträffande epidemisjukvården förutsattes av koin mitten bibehållen. Borttagandet av andra meningen i 1 mom. är naturligtvis föranlett därav, a t t bestämmelser i ämnet finnas i förslaget till sjukhusstadga, där de närmast höra hemma. Förändringen i 2 mom. torde ej behöva motiveras.

Då genom de av kommittén vidtagna ändringarna i epiderailagen två paragrafnummer bortfalla, erfordras såsom ovan påpekats omnumrering av de paragrafer, vilka, efter den av kommittén föreslagna § 20, skulle följa oförändrade (inkl. den något ändrade § 26).

F O R SLAG TILL

ANDRAD LYDELSE AV DE BESTÄMMELSER SOM INNEHÅLLAS I §§ 3 OCH 5 AV K. KUNGÖRELSEN DEN 17 DECEMBER 1915 ANGÅENDE VILLKOR FÖR BEHÖRIGHET TILL VISSA CIVILA LÄKAREBEFATTNINGAR (S. F. S. n:r 559).

Förslag till ändrad lydelse av de bestämmelser, som innehållas i §§ 3 och 5 av k. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet till vissa civila läkarebefattningar (S. F. S. n:r 559). Förenämnda §§ 3 och 5 i k. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar sammanslås till en enda paragraf, med nummer 3, i följd A*araA7 omnumrering av förordningens § 6 till § 5 erfordras. § 3. Mom, 1. För behörighet till sjukhusläkarbefattning vid offentligt större sjukhus, med undantag för i mom. 3 nämnd befattning, erfordras, förutom att vara legitimerad läkare, att hava förvärvat särskild utbildning, vunnen genom att under en tid av minst tre år hava bestritt med r ä t t till tjänstårsberäkning förenad befattning såsom läkare — därav minst två år såsom underordnad läkare — vid sjukhus eller vid vetenskaplig institution, på sätt här nedan vidare sägs. Denna utbildningstid skall, A*ad beträffar a) behörighet till befattning såsom läkare vid odelat större sjukhus för allmän sjukvård (»odelat lasarett»), vara förlagd med minst två år till dylikt sjukhus eller till kirurgisk sjukhusavdelning och med minst ett år därutöver till förstnämnda slag av sjukhus eller till medicinsk sjukhusavdelning; och b) behörighet till befattning såsom läkare vid specialsjukhus eller vid specialavdelning av sjukhus, vara förlagd ined minst två år till sådant specialsjukhus eller specialavdelning eller till sådan vetenskaplig institution, vars verksamhetsområde befattningen i fråga motsvarar. Av den i detta moment föreskrivna treåriga utbildningstiden må högst ett år förläggas till tiden före legitimationen. Mom. 2. För behörighet till läkarbefattning vid offentligt mindre sjukhus erfordras, förutom att vara legitimerad läkare, beträffande a) befattning såsom läkare vid sjukhus för allmän sjukvård (sjukstuga) och vid epidemisjukhus att hava vid offentligt eller enskilt sjukhus fullgjort sådan tjänstgöring, som enligt § 1 erfordras för behörighet till provinsialläkar- m. fl. befattningar; och vad angår b) befattning såsom läkare vid sjukhus med specialiserad uppgift utbildning, vunnen före eller efter läkarlegitimationen genom att under en tid av minst sex månader hava bestritt med tjänstårsberäkning förenad underordnad 29—212420.

226 läkarbefattning Add sjukhus eller sjukavdelning av det slag, som befattningen i fråga avser. Mom. 3. För behörighet till befattning såsom läkare Add offentligt sjukhem för kroniskt sjuka, sjukavdelning vid fattigvårdsanstalt ävensom vid annan med dessa jämförlig anstalt erfordras, oavsett om anstalten är att hänföra till större eller mindre sjukhus, att, förutom att A*ara legitimerad läkare, hava fullgjort sådan tjänstgöring, som enligt § 1 erfordras för behörighet till provinsialm. fl. läkarbefattningar.

227 Motivering till förslaget till ändringar i k. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar.

I fråga om behörighet till »lasarettstjänst» föreskrev 1901 års lasarettsstadga § 21, enligt denna paragrafs ursprungliga lydelse, att härför erfordrades »att, vid ansökningstidens utgång, hava efter vunnen legitimation bestritt läkare- eller underläkaretjänst under minst ett år vid lasarett eller därmed jämförlig sjukA7årdsinrättning». Genom k. kungörelsen den 17 december 1915 ersattes den ovan citerade föreskriften med ett stadgande att för behörighet till sådan (d. v. s. lasarettsläkar-)befattning gäller vad därom särskilt är stadgat. Dylikt stadgande gavs, jämte andra- föreskrifter om behörighet till vissa tjänster, i den samma dag å Medicinalstyrelsens förslag utfärdade kungörelsen angående villkor för behörig:et till vissa civila läkarbefattningar. Den förändring, som härigenom vidtogs, var dock av mindre omfattning. Sistnämnda kungörelse § 3 stadgar: »För behörighet till lasarettsläkarbefattniDg erfordras ätt vid ansökningstidens utgång, efter vunnen legitimation såsom läkare, hava under minst ett år bestritt med rätt till tjänstårsberäkning förenad underordnad läkartjänst vid lasarett eller vid medicinsk eller kirurgisk avdelning av sjukhus». Fortfarande kvarstodo således bestämmelserna om viss ettårig utbildningstid och om att denna skulle vara förlagd till tiden efter legitimationen såsom läkare. En tendens att skärpa fordringarna för behörighet till lasarettsläkartjänst har emellertid sökt göra sig gällande. Skärpningen är kanske tillsvidare ej så avsevärd, men krav på ytterligare höjning av fordringarna hava icke saknats och föreligga särskilt nu med ökad aktualitet, Redan under utredningen av Medicinalstyrelsens ovannämnda förslag, som föregick utfärdandet av den anförda kungörelsen om behörighet, framkom från karolinska institutets lärarkollegium, vars yttrande infordrats, ett av kommitterade inom kollegiet utarbetat förslag, som avsåg skärpning av bestämmelserna i ovannämnda § 3. Detta förslag, dagtecknat den 30 mars 1915, lydde sålunda:

228 »För behörighet» (till lasarettsläkarbefattning) erfordras att svid ansökningstidens utgång hava under minst 3 år, därav minst 2 år efter legitimationen, bestritt lakar-, underläkar- eller amanuenstjänst vid sjukhus. Denna tjänstgöring skall för den, som söker lasarettsläkartjänst Add medicinsk sjukhusaA'delning, vara fullgjord vid medicinsk klinik eller sjukhusavdelning; för den, som söker dylik tjänst vid kirurgisk sjukhusaA'delning, A*ara fullgjord vid. kirurgisk klinik eller avdelning, samt för den, som söker dylik tjänst vid odelat lasarett, innefatta dels en kortare minst 6 månaders tjänstgöring vid medicinsk klinik eller avdelning, dels en längre minst 2 års tjänstgöring vid kirurgisk klinik eller odelat lasarett. — I de tre åren må ingå högst 1 års läkartjänst Add större medicinsk, respektive kirurgisk poliklinik . Såsom ovan nämnts, erhöll ifrågavarande § 3 -uti kungörelsen ett annat innehåll (ej så långt gående fordran som kollegiets kommitterade framställt), men samtidigt med kungörelsens utfärdande avläts från A*ederbörande departement till Medicinalstyrelsen en skrivelse, vari bland annat anfördes, att »A*ad de kommitterade i omförmälda avseende föreslagit lärer vara förtjänt av intresse samt torde böra tagas i övervägande vid prövning av möjligen uppkommande förslag till ändring av föreskrifterna angående villkor för behörighet till lasarettsläkarbefattning». I följd härav blev till Medicinalstyrelsen en avskrift av kommitterades förslag överlämnad »för den åtgärd, Ni må anse påkallad». Sedan Medicinalstyrelsen med föranledande härav över kollegiets kommitterades förslag begärt yttrande från Svenska lasarettsläkarföreningen, avgaA*s sådant i skrivelse den 22 september 1918. I detta yttrande förklarar sig föreningen instämma med kollegiekommitterade därutinnan, att gällande bestämmelser i ämnet ingalunda kunde anses tillfredsställande. Vidare anföres, att den av kommitterade såsom lämpligt minimum föreslagna treåriga sjukhustjänstgöringen vore lämpligt avpassad» men att — såsom det heter längre fram — föreningen icke kände sig i överensstämmelse med kollegiet (d. v. s. dess kommitterade) »då det gäller de föreslagna modifierade kompetensvillkoren för lasarettsläkartjänst på odelat lasarett»; föreningen önskar härutinnan samma kompetens, som avses för läkare vid kirurgisk avdelning. Den föreslår, med någon modifikation aA7 kollegiets förslag, att för läkare vid kirurgisk sjukhusavdelning eller odelat lasarett 6 månader av den ifrågasatta obligatoriska treåriga sjukhustjänstgöringen må kunna fullgöras Add medicinsk avdelning och, omvänt, för läkare å medicinsk avdelning vid kirurgisk avdelning, en tjänstgöring, som vid ansökning till tjänst bör räknas såsom såsom särskild merit. Slutligen framhåller föreningen betydelsen för lasarettsläkaren av grundlig skolning och utbildning i medicin och kirurgi närstående discipliner (specialiteter). En härifrån avAdkande mening framställdes aA7 föreningens ledamot lasarettsläkaren E. Landelius. Denne föreslår, att för lasarettsläkarkompetens skulle fordras att efter vunnen läkarlegitimation hava under minst tre år bestritt med rätt till tjänstårsberäkning förenad underordnad läkartjänst vid sjukhus av lasaretts natur eller vid därmed jämförlig sjukvårdsinrättning, som av Medicinalstyrelsen godkänts för detta ändamål. Efter tagen del av detta lasarettsläkarföreningens yttrande avlät Medicinalstyrelsen den 30 juli 1919 till Kungl. Maj:t en av föreliggande handlingar i ärendet åtföljd skrivelse. I denna förklarade sig styrelsen kunna obetingat instämma i den sålunda av såväl karolinska institutets lärarkollegiekommitterade

229 som svenska lasarettsläkarföreningen ^uttalade åsikten att gällande bestämmelse beträffande behörighet till lasarettsläkartjänst numera ingalunda kan anses tillfredsställande». Då emellertid lasarettsstadgan ansåges böra jämväl i andra delar omarbetas, hemställde styrelsen, att genom en av Kungl. Maj;t tillsatt kommitté borde verkställas utredning angående behövliga ändringar såväl i lasarettsstadgan som ovannämnda behörighetsförfattning den 17 december 1915. Vid föredragning den 30 januari 1920 av Medicinalstyrelsens sagda skrivelse fann Kungl. Maj:t gott uppdraga åt en kommitté — nu ifrågavarande »1920 års lasarettsstadgekommitté» — att verkställa en »allsidig granskning aA7 bestämmelserna i gällande lasarettsstadga och i sammanhang därmed stående författningar». Sedan kommittén i anledning härav påbörjat sina arbeten, har till densamma, direkt eller genom Kungl. Maj:t, inkommit en del behörighetsfrågan särskilt berörande framställningar, vilka här angivas i den tidsföljd, de äro daterade, eventuellt (då de äro odaterade) inkommit: 1) Ny framställning av Svenska lasarettsläkarföreningen. Uti en till Kungl. A[aj:t den 15 november 1919 avlåten och av protokollsutdrag från föreningens sammanträde den 25 nästförutgångne oktober åtföljd skrivelse har föreningen anhållit om Addtagande av åtgärder för åstadkommande beträffande § 21 lasarettsstadgan av sådan ändring, som framginge av ett protokollet bilagt, av särskilda föreningens kommitterade uppgjort förslag. Detta uppställer, i vad det berör behörighetsfrågan, den fordran, att sökande till lasarettsläkartjänst skall vid ansökningstidens utgång haA7a under minst tre år .efter legitimationen bestritt underordnad läkartjänst vid kliniskt sjukhus eller lasarett eller därmed jämförlig sjukvårdsinrättning. Föreningen har således i viss del frångått sin den 22 september 1918 intagna ståndpunkt, Sagda kommitterades förslag är enhälligt, men mot föreningens omnämnda beslut hava reservationer avgivits av lasarettsläkarna förberörde Landelius samt C. Peterson. Ingendera av dessa reserA7ationer beröra dock behörighetsfrågan. Genom remiss härav den 3 december 1919 infordrade Kungl. Maj:t Medicinalstyrelsens utlåtande, och avgavs sådant den 4 februari 1920. Med föranledande av en i detta utlåtande, som omfattade samtliga de i föreningens nu senast omnämnda hemställan gjorda yrkandena, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 18 mars 1920 skäligt att till 1920 års lasarettsstadgekommitté överlämna handlingarna för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén givna uppdraget. 2) Framställning till kommittén av Svenska föreningen för medicinsk radiologi. I skrivelse den 22 april 1920 har, genom ordföranden professor G. Forssell, denna förening meddelat, att föreningen, ssom omfattar samtliga i Sverige verksamma läkare med specialutbildning i röntgendiagnostik och radioterapi», på sammanträde den 21 nästförutgångne februari beslutit hos kommittén framställa anhållan att vissa önskemål, i skrivelsen avfattade i 4 punkter, måtte bliva be aktade i förslaget till ny lasarettsstadga, Önskemålen avse, vad beträffar behörighetsfrågan, minst tre års specialutbildning för lasarettsläkare Add radiologisk avdelning å sjukhus. 3) Framställning aA7 kliniska amanuenser och underläkare. Legitimerade läkarna Hilding Berglund m. fl. hava i en till Kungl. Maj:t ingiven och av Kungl. Maj:t genom remiss den 24 april 1920 till kommittén överlämnad skrivelse framhållit den kliniska anställningens företräde framför anställning vid icke-kliniska

230 sjukhus. De hemställa, att de av dem i skrivelsen framhållna synpunkterna måtte tagas »under övervägande samt att Add fastställandet aA* grunderna för besättandet aA7 lasarettsläkartjänster ställning måtte tagas till frågan om den kliniska utbildningens A7ärde som befordringsgrund jämförd med utbildningen vid annat sjukhus». 4) Framställning till kommittén den 8 maj 1920 av legitimerade läkarna E. Forsmark och A. G. Lindblad, vilka av oftalmologiska sällskapet i Stockholm vid dess sammanträde den 24 april samma år utsetts a t t framlägga sällskapets synpukter vid lasarettsstadgans omarbetning. I vad framställningen berör behörighetsfrågan önska de, att såsom kompetensvillkor för erhållande av läkarbefattning Add ögonaA7delning aA7 icke kliniskt sjukhus skall uppställas 3 års sjukhustjänstgöring, \*araA* minst 2 år på ögonavdelning. 5) Framställning till kommittén den 8 maj 1920 av legitimerade läkarna Gunnar Holmgren och Vilhelm Nasiell. Dessa, »som av ett antal yngre öronläkare utsetts att inför kommittén framlägga våra synpunkter vid en eventuell omgestaltning av lasarettsstadgan», framställa, A7ad angår behörighetsfrågan, det önskemålet att »för anställning som lasarettsläkare Add en öronavdelning kräves dels 1 års tjänstgöring som underläkare A7id odelat lasarett eller kirurgisk avdelning, dels 2 års specialutbildning, varav minst 1 år vid öronaA*delning». 6) Framställning till kommittén aA7 legitimerade läkaren W. Gejrot jämte 32 andra legitimerade läkare — underläkare eller amanuenser vid sjukhus m. m. I denna, som till kommittén inkom den 2 oktober 1920, bestrides, »att den kliniska utbildningen under alla förhållanden skulle vara den främsta» och tillägges det påståendet, »att en lika grundlig och allsidig utbildning kan erhållas genom tjänstgöring som underläkare vid ett icke kliniskt sjukhus». 7) Framställning den 12 december 1921 från föreningen för invärtes medicin genom överläkaren Add Sabbatsbergs sjukhus, livmedikus, medicine doktorn I. Hedenius m. fl. rörande minimifordran för kompetens till överläkarbefattning vid invärtes sjukhusavdelning. Yrkandena i denna framställning sammanfalla med här nedan omnämnd särskild skrivelse från doktor Hedenius. Med anledning av särskilda till Kungl. Maj:t gjorda framställningar har kommittén genom kungl. brev den 23 april 1920 bemyndigats »att, i den mån så finnes erforderligt, tillkalla en professor inom de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet ävensom högst tre läkare och en underläkare vid medicinsk avdelning eller specialavdelning å länslasarett eller därmed likartad kommunal sjukvårdsinrättning att såsom sakkunniga biträda kommittén A7id utförande av det kommittén meddelade uppdrag». Med begagnande av detta bemyndigande och sedan kommittén från vederbörliga håll begärt och bekommit förslag å såsom sakkunniga på varje särskilt område lämpliga personer, har kommittén kallat följande läkare att infinna sig hos kommittén för ovan angivet ändamål, nämligen professorn i kirurgi vid karolinska institutet, medicine doktorn J. H. Åkerman (föreslagen av uniA*ersitetskanslern), förbemälde överläkaren, medicine doktorn Hedenius (föreslagen av föreningen för invärtes medicin) och

231 överläkaren vid Högbo tuberkulossjukhus A. V. Malmström (föreslagen av Kungl. Medicinalstyrelsen). Sagda tre läkare, haAra, en var å härför utsatt tid, inför kommittén framlagt sin ståndpunkt i de frågor — bland andra och huvudsakligast behörighetsfrågan — beträffande A7ilka de biträtt kommittén. Professor Åkerman har därvid först framhållit, hurusom med den nuvarande bestämmelsen vetenskaplig kompetens alldeles vore, vad själva kompetensfrågan angår, lämnad åsido. Vidare betonade han den kliniska utbildningens A7ärde såsom medförande bättre och noggrannare insikter och erfarenhet än eljest i lasarettsläkarens yrke, något som ock fört med sig, att denna utbildningsväg, ehuru förenad ined aA7sevärda kostnader, dock börjat allt allmännare anlitas. Oklokt vore emellertid att under alla förhållanden giva den kliniska utbildningen företräde framför andra. I huvudsak förklarade han sin anslutning till karolinska institutets förenämnda förslag av år 1915. Överläkaren Hedenius och (tuberkulos-)överläkaren Malmström haAra såsom sammanfattningar eller utvecklingar av sina inför kommittén uttalade åsikter i ämnet sedermera ingivit särskilda skrivelser, dagtecknade den 24 november respektive 11 december 1921, beträffande vilka må anföras följande. Hedenius har i sin berörda skrivelse, vad angår behörighetsfrågan, såsom »minimikompetens» för överläkartjänst å lasarettens invärtes avdelningar uppställt fordran på »tre års väl vitsordad tjänstgöring å (allmänt) intern sjukavdelning». Därvid har han framhållit, att alla medicinska lasarettsavdelningar böra i detta avseende räknas såsom likställda, varjämte, därest någon del av dylik tjänstgöring ägt rum efter genomgången obligatorisk kliniktjänstgöring men före avlagd medicine licentiatexamen, denna del borde fä inräknas. Malmström har föreslagit följande läkarbefattningarna vid tuberkulossjukhus avsende kompetensfordran: »För behörighet till läkarbefattning vid tuberkulossjukhus erfordras att ATara legitimerad läkare samt att vid ansökningstidens utgång före eller efter legitimationen hava bestritt med rätt till tjänstårsberäkning förenade underordnade läkartjänster dels under minst ett år vid tuberkulossjukhus eller därmed jämförlig tuberkulossjukvårdsanstalt, dels därjämte under minst ett år vid invärtes avdelning av sjukhus eller av lasarett samt att hava genomgått särskilda kurser dels i struptuberkulosens diagnostik och behandling, dels i allmän Röntgenteknik och i Röntgenologiens användning såsom hjälpmedel vid lungsjukdomars diagnostik.» Därefter tillägger han: »Den för tuberkulossjukhusläkaren oundgängligen nödvändiga färdigheten i övriga invärtes sjukdomars och speciellt i de icke tuberkulösa lungsjukdomarnas igenkännande och behandling torde kräva minst ett års arbete under kompetent invärtes läkares ledning, men kan icke vinnas genom tjänstgöring å odelat lasarett, ej heller genom längre tids tjänstgöring å tuberkulossjukhus. Tjänstgöring å anstalter aAT sist berörda slag bör därför icke få ersätta någon del av den ovan fordrade utbildningstiden å avdelning för invärtes sjuka.» Beträffande de av honom föreslagna särskilda kurserna i laryngologi etc. förklarar han sig »sakna kompetens att aA*giva mera preciserade förslag (i fråga om kursernas omfattning m. m.)>. — Rörande åter behörighetsvillkoren för läkarbefattning Add (tuberkulos-)sjukstuga anser han »att det utan tvivel från tuberkulosbekämpandets synpunkt vore synnerligen värdefullt och för sjukstugevården önskvärt, om för behörighet till ifrågaA*arande läkartjänster kunde stipuleras en minimifordran på 6 månaders tjänstgöring såsom underordnad läkare vid tuberkulossjukhus».

232 Efter att sålunda hava redogjort för huvudinnehållet av de önskemål, som beträffande behörighetsfrågan framkommit, får kommittén för egen del anföra följande. Såsom _av redogörelsen framgår hava i detta ämne ganska olika meningar uttalats av olika korporationer och sakkunniga. Full enstämmighet har emellertid rått därom, att de nuvarande kompetensfordringarna^ enligt §§ 3 och 5 av behörighetsförordningen den 17 december 1915 äro alltför låga. Granskar man handlingarna rörande utnämningarna under exempelvis de sista femton åren till lasarettsläkar- eller därmed jämförliga befattningar, skall man också finna att, med undantag å ett område, A7årom mera strax nedan, så gott som alla de utnämnda innehaft full eller nära nog full sådan kompetens, som kommittén i sitt nu avgivna förslag uppställt, Det antydda undantaget utgöres av utnämningarna till sjukhusläkarbefattningar vid tuberkulossjukhus. Anledningen härtill är lätt att inse. F r å n och med år 1909 utgå av riksdagen anvisade frikostiga anslag såsom bidrag till uppförande av anstalter för tuberkulossjukas vård. Härigenom väcktes till liv en omfattande byggnadsverksamhet, varigenom inom relativt kort tid ett par tiotal tuberkulossjukhus och sjukstugor stodo färdiga. Var och en av dessa anstalter erfordrade naturligtvis en'lakare, somliga flera. De fåtaliga förut befintliga specialanstalterna av ifrågavarande slag voro då helt naturligt icke i stånd att, i samma mån som behovet krävde, utbilda aspiranter till befattningarna vid de nyinrättade tuberkulossjukvårdsanstalterna. Följden härav blev i sin ordning den, att, då platserna i fråga i allt fall behövde tillsättas, ett stort antal av de utnämnda läkarna icke kunnat förskaffa sig mer än den nu föreskrivna låga kompetensen eller till och med att åt en del av dem måst beA-iljas dispens i och för tillsättningen. Denna då rådande relativa brist på för ifrågavarande sjukvårdsanstalter fullt kvalificerade läkarkrafter synes numera vara hävd, i det att på senare år lediga platser i regel besatts med sådana läkare, som fullt # eller nära nog fullt innehaft den kompetens, kommittén nu föreslår skola för framtiden fordras. — I betraktande av vad kommittén sålunda anfört rörande denna tillfälliga svårighet a t t för visst slag av läkarbefattningar hava tillgång till personer med fullt kvalificerad utbildning måste man ock göra klart för sig, att samma kan bliva förhållandet om och så snart inom läkarvetenskapens område en ny specialitet utvecklar sig; under de första åren komma också dä endast få, kanske _ inga, specialanstalter att stå till buds för utbildning av aspiranter till befattningar, avseende denna nya specialitet, och härav måste uppstå svårigheter för ett tillfredsställande besättande av dessa nytillkomna befattningar. I anslutning till vad sålunda anförts vill kommittén såsom sin åsikt framhålla, att den lagstiftning å detta område ingalunda är den bästa, som uppställer sådana kompetensfordringar, som svara mot den för tillfället rådande tillgången på läkarkrafter och alltså på en tid, då tillgången är riklig och utbildningen hög, uppställer stora fordringar. Kompetensvillkoren böra därför endast utgöra minimifordringar; med andra ord, endast så stor utbildning för respektive specialiteter bör såsom villkor för behörighet uppställas, som för ett tillfredsställande handhavande av den avsedda befattningen är erforderlig. Tillämpningen av denna princip medför, att antalet kompetenta sökande till varje särskild ledig tjänst blir större. Härigenom vinnes större möjlighet till urval mellan flera sökande, varigenom ock förslaget kan göras mera fullständigt, så att alla rum å detta fyllas.

233 Någon olägenhet av att sätta kompetensfordringarna så, som kommittén här ovan angivit såsom principiellt riktigt, d. v. s. ej alltför höga, kan ej gärna uppstå, då ju Add förslagets upprättande hänsyn skall tagas till de sökandes grundliga utbildning, berömliga tjänstgöring å sjukhus samt deras i övrigt ådagalagda skicklighet och förtjänst äA7ensom till deras lämplighet. E n högre meriterad sökande skulle ju därigenom alltid kunna påräkna att framför en mindre meriterad erhålla förslagsrum, således den mest meriterade första rummet, under förutsättning av hans lämplighet. Och vidare skulle ju, efter A*ad ovan framhållits, en sökande icke bliva förklarad kompetent med mindre än att han, om ock tilläventyrs mindre meriterad än en eller flera medsökande, dock kunde anses komma att fullt tillfredsställande bestrida den sökta läkartjänsten. Kommittén har därför givit sitt förslag till nya bestämmelser för behörighet till läkarbefattningar vid större sjukhus det innehåll, att visserligen skulle härför fordras tre års utbildning såsom läkare vid sjukhus, men att av dessa tre år ett år må vara fullgjort i tjänstgöring såsom t. f. sjukhus- respektive överläkare och likaledes att högst ett år av hela den fordrade utbildningstiden må Arara förlagd till tiden före läkarlegitimationen. Det första av dessa medgivanden vill kommittén motivera därmed, att en tjänstgöring såsom sjukhus- eller öArerläkare icke kan frånkännas betydelse för utbildningen; den kan till och med särskilt vara önskvärd, såsom givande läkaren tillfälle att på egen hand och med fullt ansvar utföra sin läkarverksamhet. Det är också på en sådan tjänstgöring och sättet för dess fullgörande, som man kan grunda det säkraste omdömet rörande en sökandes lämplighet och skicklighet att kunna fullgöra lasarettsläkarens mångahanda praktiskt-ekonomiska och administrativa " åligganden. Vad åter angår det senare medgivandet (rätt a t t med ett år förlägga utbildningen till tiden före legitimationen) får kommittén framhålla, dels att samma medgivande föreslagits av karolinska institutets lärarkollegium, dels a t t det av gammalt ansetts, att även en dylik tjänstgöring före legitimationen vore av värde i utbildningshänseende, om än någon föreskrift därom icke ingått uti bestämmelserna om lasarettsläkarkompetens enligt § 3 av förordningen den 17 december 1915. E t t villkor för kompetens, som visserligen aldrig formellt upptagits men dock sedan länge tillämpats, är att utbildningen skall vinnas i läkarbefattning, med vilken är förenad rätt till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst. Kommittén håller emellertid före, a t t detta villkor bör och kan utan olägenhet uppställas. Den praktiska betydelsen härav blir i allt fäll ej stor, då dylik tjänstårsrätt f. n. tillkommer alla vid sjukhus inrättade läkarbefattningar av någon betydenhet, exempelvis alla kliniska befattningar å stat, alla underläkarbefattningar vid lasarett och tuberkulossjukhus samt de allra flesta underläkar- och assistentbefattningar vid sjukhus i övrigt. Skulle emellertid i något fall tjänstårsrätt ej erhållits, får befattningen i fråga anses aA7 så underordnad betydelse, att dess vikt i utbildningshänseende bör underkännas. Den fordran på speciell utbildning för särskilda befattningar, vilken från olika håll framförts, har kommittén ansett böra, vad beträffar de större sjukhusen för allmän sjukvård (de nuvarande odelade lasaretten och därmed likställda sjukhus), bliva tillgodosedd genom dels en tvåårig utbildning å sjukhus med uteslutande eller åtminstone huvudsakligen kirurgisk verksamhet och dels därutöArer ett års utbildning vid sjukhus, som, uteslutande eller delvis, har intern behand30—212420.

234 ling till uppgift. Man skulle visserligen kunna antaga, att en mera planmässig utbildning kunde Adnnas A7id sådana sjukhusaA*delningar, där undeivisning meddelas, än som bleve fallet vid icke kliniska sjukhus eller sjukhusavdelningar. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra uppställa en ovillkorlig fordran på klinisk utbildning, detta enär erfarenheten visat, att en del lasarettsläkare, som endast eller huvudsakligen förvärvat sin förutbildning såsom underläkare å länslasarett eller därmed jämförligt sjukhus, icke kunna anses underlägsna de kolleger, som vid universitetsklinik erhållit denna utbildning. Med avseende å läkarbefattning A7id större specialsjukhus eller specialaA7delning av sjukhus har kommittén lör behörighet härtill uppställt fordran på två års utbildning vid sjukhus, sjukavdelning eller Äktenskaplig institution, vilkas verksamhetsområde befattningen i fråga i A*arje särskilt fäll motsvarar, varemot full frihet skulle lämnas rörande tredje utbildningsåret och var detta fullgjorts. Den första fordringen synes nämligen vara tillräcklig för den specialitet, som avses, och det är därför till och med önskligt, att det tredje året anA7ändes till något annat, nämligen till utbildning inom en närliggande specialitet eller inom det huvudämne, varav specialiteten utgör en del. Således synes det kommittén, som om med kirurgisk utbildning lämpligen borde kombineras någon tids utbildning i exempelvis medicin, radiologi, gynekologi, ortopedi, anatomi, patologi eller bakteriologi; med medicinsk utbildning: utbildning i tuberkulossjukvård eller tjänstgöring på odelat lasarett eller på kirurgisk avdelning eller jjå patologisk, bakteriologisk eller medicinsk kemisk institution; med utbildning i tuberkulossjukvård: intern eller lasarettstjänstgöring, utbildning i laryngologi eller i radiologi; med utbildning i radiologi: tjänstgöring å sjukvårdsanstalt eller aA*delning av sådan. I uttrycket »vetenskaplig institution» har kommittén tänkt sig kunna inbegripa även statsmedicinska anstaltens bakteriologiska avdelning. Med avsseende på de offentliga mindre sjukhusen synes, vad angår de för allmän sjukvård avsedda anstalterna, den kompetensfordran böra uppställas, att sökande till lakarjänst vid sådan anstalt skall uppfylla de i behörighetsförordningen § 1 föreskrivna villkoren för behörighet till provinsial-, extra provinsialm. fl. befattningar. Den härigenom vunna utbildningen är avsedd att bibringa vana vid mera självständig verksamhet å sjukhus samt meddela en större övning och erfarenhet beträffande särskilt den mindre kirurgien, som företrädesvis vid dessa mindre anstalter kommer till användning. Detta är av betydelse med hänsyn till det förhållandet, att dessa befattningar vid midre sjukhus — vanligen »sjukstugor» — i allmänhet såsom bisysslor innehavas och måste inneha vas just aA7 provinsial och extra provinsialläkare eller annan tjänsteläkare. Det har icke ansetts behövligt att för ifrågaA7arande bisysslor fördra större kompetens än för huvudbefattningen. Med nu sistnämnda slag av anstalter för allmän sjukvård har kommittén i behörighetsavseende likställt epidemisjukhusen. Anledningen härtill är den, att A7ården av epidemisjuka endast i det avseendet är att anse såsom en specialitet, a t t dessa sjuka böra till förhindrande av smittas spridning hållas avskilda och

235 att äAren inom epidemisjukhuset isolering mellan de olika avdelningarna är av största A*ikt. Rörande äter själva behandlingen råder ingen A*äsentlig skillnad mellan epidemiska sjukdomar och andra invärtes sjukdomar. Beträffande epidemisjukdomarnas diagnos är det visserligen av särskild A7ikt att hava förvärvat vana och erfarenhet härutinnan, men då numera häri före avläggandet av medicine licentiatexamen meddelas särskild undervisning, synes det orimligt och även opraktiskt att i detta avseende för kompetensen fordra särskild utbildning, utöver den som bör aA7 varje provinsialläkare besittas för utövningen av hans tjänst. — Har emellertid ett epidemisjukhus bliA*it aA7 Kungl. Maj:t förklarat för »större offentligt sjukhus», följer naturligtvis därmed, att för behörighet till läkarbefattningen vid detta sjukhus fordras samma kompetens som för läkarbefattning vid större specialsjukhus. För kompetens till befattning såsom läkare Add tuberkulossjukstuga fordras f. n. endast (utom att Arara legitimerad läkare) två månaders tjänstgöring vid tuberkulossjukhus, eller ock att under lika lång tid hava idkat studier i tuberkulos. Liksom, enligt A*ad ovan nämnts, kommittén ansett sig böra föreslå en skärpning av kompetensfordringarna med avseende å läkarbefattningarna A7id tuberkulossjukhusen, har kommittén trott sig böra föreslå en låtA r ara mindre höjning av kompetensvillkoren för erhållande aA7 läkartjänst vid tuberkulossjukstuga. Detta på den grund, att en del, och icke så få, av detta slags anstalter inrymma högsta eller inemot högsta tillåtna platsantalet 40 och äro avsedda för fullständig sanatorievård. Vad angår ö\7riga specialsjukhus av mindre typ synes enahanda fordran (minst ett halvt års utbildning såsom underordnad läkare vid sjukhus eller sjukliusavdelning av det slag, befattningen i fråga avser) kunna fastställas. Till kategorien självständiga specialsjukhus av mindre slag kan man räkna barnbördshus, barnsjukhus och några få andra. Anstalter för vård av ögon-, öron-, näsoch halssjukdomar kunna knappast tänkas ifrågakomma att inrättas såsom självständiga sjukhus eller såsom avdelning å sjukhus, som sammanlagt har så litet platsantal som 24. Och för befattningar å avdelningar av större sjukhus skulle i kompetensavseende gälla vad som fordras för befattningar å sjukhuset enligt dess platsantal i dess helhet. Vad till sist beträffar de i mom. 3 föreslagna bestämmelserna för behörighet till befattning vid vissa i momentet uppräknade anstalter eller med dem jämförliga, så är för det öA*erA7ägande flertalet aA7 dessa befattningar gemensamt, a t t de innehavas av läkare, vilka med befattningarna förena annan tjänst. Dylik tjänstekombination föreligger särskilt med avseende på stadsläkare, Adlka ofta nog enligt för dem gällande särskilda instruktioner äro skyldiga att samtidigt bestrida läkarbefattning Add i momentet avsedd anstalt, och då vanligtvis befattning såsom läkare å en sjukaATdelning vid fattigvårdsanstalt, oaA7sett om dessa utgöras av »större» eller »mindre» sjukhus i sjukhusstadgeförslagets mening. Även övriga tjänsteläkare innehaA*a understundom, med vederbörandes begiA*ande, befattningvid i momentet angiA7na sjukA 7 årdsinrättningar. Då kommittén icke velat rubba dessa bestående förhållanden och för övrigt inga egentliga olägenheter visat sig hava uppstått genom en tjänsteförening' av dylik art, har kommittén i detta moment föreslagit, att för behörighet till ifrågavarande befattningar fordras endast samma kompetens som i förordningens § 1 uppställts för provinsial- m. fl. läkarbefattningar.

Reservationer A. vid förslaget till sjukhusstadga: vid § 2 mom. 1 av herrar Ekman och Erikson, Adlka anfört: Vi hava inom kommittén yrkat, att en bestämmelse måtte i denna paragrafs mom. 1, fjärde stycket införas om att länsstyrelsen skall aA7giva utlåtande ö\*er sjukvårdsnämndens förslag till sjukvårdsplan, innan förslaget underställes medicinalstyrelsens pröA7ning. Av motiveringen till momentets lydelse, sådan den nu av kommitténs majoritet avfattats, framgår, att skälen till detta yrkande ej vunnit majoritetens bifall äro följande: Medicinalstyrelsen kan, där så anses behöAdigt, begära länsstyrelsens yttrande; genom laiidshöA*dingens rätt att deltaga i sjukvårdsnämndens överläggningar anses länsstyrelsens inflytande tillräckligt tryggat; redan nu kan av landstinget tillsatt kommitté eller annan delegation med förbigående aA7 länsstyrelsen direkt till landstinget ingiva sitt betänkande; länsstyrelsens deltagande i behandlingen av sjukvårdsärenden torde bliva mindre behövlig sedan landstinget genom sjukvårdsnämndens inrättande erhållit en för ändamålet särskilt utsedd inför landstinget ansvarig och således sakkunnig och opartisk delegation för dessa frågors behandling. Då Medicinalstyselsen ej kan besitta en ingående kännedom om alla inom de olika länen rådande förhållanden, vilka böra tillmätas betydelse vid ifrågavarande plans uppgörande, borde det vara till obestridlig fördel för ärendets allsidiga behandling, att länsstyrelsens yttrande över planen föreligger. A t t ett sådant yttrande även av majoriteten tillmätes betydelse framgår såA7äl av, att man velat lägga i Medicinalstyrelsens hand att vid behov kunna infordra sådant, som ock av att man särskilt Betonar landshöA7dingens r ä t t att deltaga i sjukvårdsnämndens överläggningar. Medicinalstyrelsens ringa kännedom om de A*id frågans bedömande viktiga ortsförhållandena och övriga pä densamma inverkande förhållanden torde emellertid göra det svårt för denna styrelse att avgöra i Adlka fall ett utlåtande från länsstyrelsen är särskilt påkallat. En högst väsentlig skillnad föreligger emellan den åt landshövdingen inrymda rätten att deltaga i sjukvårdsnämndens överläggningar och den av oss såsom önslsvärd ansedda skyldigheten för det ansvariga ämbetsverket — länsstyrelsen — a t t underkasta förslaget till sjukvårdsplan den allsidiga och opartiska granskning, som länsstyrelsens ställning medgiver, och som är av den största betydelse vid utarbetandet av den för hela länets sjukvårdsA7äsende för en avsevärd framtid grundläggande sjukvårdsplanen. Sjukvårdsnämnden kan under vissa förhållanden komma att ledas av ortsintressen, från vilka man måste förutsätta att länsstyrelsen är helt befriad.

237 Vi hava av ovan anförda skäl, inom kommittén yrkat, att § 2 mom. 1, fjärde stycket borde hava följande lydelse: Förslaget skall av nämnden (överlämnas till länsstyrelsen, som jämte däröver avgivet eget utlåtande överlämnar detsamma till Medicinalstyrelsen för granskning. Efter det medicinalstyrelsens utlåtande — — — — — i samma ordning. vid § 3 mom. 1 aA7 herr Träff, genom följande y t t r a n d e : Enär jag icke kunnat biträda majoritetens mening rörande aAdättningen av 3 § mom. 1 i kommitténs förslag till allmän sjukhusstadga måste jag Add detta moment anmäla min reservation, under anförande av följande skäl: På det sätt ifrågavarande mom. av majoriteten avfattats föreligger möjligheter för landstingen att välja en sjukvårdsnämnd helt fristående frän förvaltningsutskottet, Ådiket är det organ som landstingen äga för att verkställa dess beslut och förvalta dess omfattande ekonomiska verksamhet på olika områden. I de flesta landsting har sålunda den meningen allt mera trängt igenom a t t verksamheten måste mera än förut koncentreras i för ändamålet omorganiserade förvaltningsutskott, arbetande på avdelningar, var och en med sin särskilda uppgift. A t t under sådana förhållanden skapa möjligheter för en decentralisation av landstingsförvaltningen finner jag mindre lyckligt och direkt motverkande den utveckling, som på senare år gjort sig gällande inom landstingsförvaltningen. J a g är Adsserligen ense med majoriteten i dess uttalande om det för sjukvården inom ett landstingsområde betydelsefulla att densamma omhänderhaves av ett särskilt organ, bestående av särskilt för sjukvården intresserade ledamöter, men detta uteslutes ingalunda av den mening jag företräder, som önskar denna sjukA*årdsnämnd inrymd genom särskilt A*al uti förvaltningsutskottet. Kommittémajoritetens önskan är synbarligen att landstingen i allmänhet böra välja en fristående sjukvårdsnämnd. Därest denna önskan Arerkligen skulle av landstingen i någon större utsträckning tillmötesgås, bleve följden helt visst ett onödigt sönderbrytande av landstingens förvaltning. T y ett av det viktigaste i en sjukvårdsnämnds uppgifter, nämligen att tillse, det erforderliga anslag kunna vinnas för sjukvårdsändamål, måste ju i de flesta, för att icke säga alla fall, ändå passera genom förA*altningsutskottet. Men Add bedömandet av de ekonomiska frågorna för sjukvårdens uppgifter saknar förA*altningsutskottet vid sådant förhållande inom sig den sakkunskap, som sjukvårdsnämnden besitter. Det kan sålunda antagas, att ett förverkligande aAr majoritetens mening kan leda till skada för den sak man ytterst vill gagna. För att illustrera sådana tänkbara fäll, behöver man endast som exempel använda de stora anslagskraA* till anstaltsbyggnader och andra i sammanhang med sjukvården uppstående byggnadsföretag, som säkerligen i de flesta fall behöA*a stöd av ett starkt förvaltningsutskott för att kunna Adnna framgång i ett landsting. Vad åter beträffar kommitténs i motiveringen till detta moment uttalade åsikt att garanti för erhållande av ett tillfredsställande handhavande av landstingets sjukvårdsangelägenheten icke skulle A*ara »förenad med en sådan anordning, som att förvaltningsutskottet i sin helhet skulle få fungera såsom sjukA7årdsnämnd» (se sid. 128) kan jag för min del till fullo biträda denna åsikt.

238 På grund av det anförda har j a g inom kommittén yrkat, att formuleringen av 3 § mom. 1 skulle få följande lydelse: Landstingets befattning med sjukvården utövas, i den omfattning här nedan sägs, av en utav landstinget utsedd sjukA7årdsnämnd, vilken såsom särskilt vald avdelning ingår i landstingets förvaltningsutskott. Godtages denna lydelse, synes härav böra följa, att det stycke i kommitténs allmänna motivering, som börjar med »Endast det vill kommittén —» och slutar med »befarad olägenhet» (se sid. 121) bör ur motiA7eringen utgå. vid § 4 mom. 1 av herr Ekman, som anfört: Den av mig jämte herr Erikson vid § 2 mom. 1 anförda reservationen mot kommitténs beslut att i sagda moment icke införa någon bestämmelse om att jämväl länstyrelsen borde beredas tillfälle att y t t r a sig över uppgjort förslag till sjukvårdsplan aA7såg, såsom ock i reservationen angavs, att bereda möjlighet till en allsidig behandling av planförslaget. I samma syfte får jag här anföra min reseivation mot avfattningen av § 4 mom. 1, innehållande bestämmelser rörande sjukvårdsnämndens sammansättning. Där säges endast, att sjukvårdsnämndens ledamöter väljas till ett antal av minst tre (jämte erforderligt antal suppleanter, för den tid som landstinget bestämmer). Under öA7erläggningarna rörande detta moment har jag emellertid yrkat, att till denna bestämmelse om antalet ledamöter borde fogas en föreskrift därom, att aAr dessa högst en får vara medicinskt utbildad. På samma gång nämligen jag givetvis erkänner betydelsen av att den medicinska sakkunskapen får vid planens utarbetande göra sig hörd, anser jag dock, att det kan ligga en viss risk uti att, vid uppgörandet av en för hela länets sjukvård och för landstingets ekonomi så betydelsefull plan, som denna sjukvårdsplan är, bereda möjlighet till att hela aA*görandet härutinnan lägges i de medicinska auktoriteternas händer. Detta skulle lätt kunna bliva fallet, t. ex. om inom en av endast tre personer bestående sjukvårdsnämnd mer än en aA7 dessa ägde läkarutbildning. Kommer så härtill att, enligt kommittémajoritetens ovän anförda förslag i § 2 mom. 1, detta moment fått en sådan avfattning, att det uppgjorda förslaget till plan skall före landstingets behandling av densamma underkastas granskning endast av medicinalstyrelsen, föreligga enligt min åsikt ännu så mycket starkare skäl för att på av mig a n t y t t sätt inskränka landstingets frihet vid utväljande av ledamöter i sjukhusnämnden. På grund av det anförda anser jag, att § 4 mom. 1 bort erhålla följande lydelse: Sjukvårdsnämndens ledamöter väljas till ett antal av minst tre, av vilka ej mer än en må Arara läkare, jämte erforderligt antal suppleanter, för tid som landstinget bestämmer. vid § 19 mom. 2 av herr Ekman, genom följande yttrande: Kommitténs majoritet föreslår här en bestämmelse, att, där landstinget så beslutar, kan för två eller flera sjukhus, belägna å samma plats, utses gemensam direktion samt att så må kunna förfaras även där så av andra skäl anses lämp-

239 ligt; och skall vid sådant förhållande denna gemensamma direktion bestämma, vilken av sjukhusens läkare som skall vara sjukhusens gemensamma styresman. Enligt min uppfattning skall det icke vara den plats, där ett sjukhus är förlagt, utan arten av den sjukvård sjukhuset är avsett att meddela, som bör vara vägledande vid direktionens sammansättning och utseendet av styresmän. Om exempelvis ett landsting beslutar att å ett tomtområde, där redan förut ett större sjukhus (lasarett) är beläget, uppföra ett epidemisjukhus, kan jag ej inse, att det förhållandet att sistnämnda sjukhus sålunda blir beläget å samma plats som det förstnämnda skall kunna giva det en annan ställning i avseende såA*äl på en egen direktion som \ en egen styresman, än om det t. ex. uppfördes i en annan del av samma stad. Lämpligt vore väl ej heller att, som den föreslagna bestämmelsen ger möjlighet till, epidemisjukhusets läkare bleve styresman även för det större sjukhuset (lasarettet). I de fall där så finnes lämpligt är ju landstinget oförhindrat a t t i de olika sjukhusens direktioner invälja samma personer med undantag för läkaren. Ä t den sistnämnde anser jag ej att, av den anledningen att sjukhuset är beläget på samma plats som ett annat för annat slag av sjukvård avsett sådant, bör kunna givas en förändrad och under en annan läkare såsom styresman underordnad ställning. J a g har därför inom kommittén yrkat att § 19 mom. 2 skulle nr förslaget utgå. vid § 29 mom. 3 och 8 av herr Lönnberg, som aA*givit följande dessa båda moment gemensamt berörande yttrande: I § 29 mom. 3 senare delen samt mom. 8 föreslår kommitténs majoritet bestämmelser, emot vilka jag anser mig böra reservera mig liksom emot den motivering (å sidorna 121, 164—175), som för dem anföres. Kommittémajoriteten säger sig böra avgiva dessa förslag till underlättande av övergången av ett mindre sjukhus till större, varigenom på ett visst sätt tillmötesgås de krav, som i detta syfte framställts för »att ordna det offentliga sjukhusväsendet under mindre betungande former och med mindre kostnad än vad för närvarande är fallet». Då det synes mig vara uppenbart: 1) att genom de av kommitténs majoritet föreslagna åtgärderna ingen egentlig lättnad i de för sådan övergång av ett mindre sjukhus till större behövliga formaliteterna vinnes; 2) att denna övergång endast i rena undantagsfall kan komma ifråga, och 3) att i dessa sällsynta fall svåra olägenheter kunna uppstå, anser jag det ej vara skäl att i en allmän sjukhusstadga intaga bestämmelser av denna art, helst som det kommitténs majoritet åsyftar utan vidare torde kunna vinnas genom av Kungl. Maj:t lämnad dispens. 1. Formaliteterna i själva byggnadsfrågan, då ett mindre sjukhus skall utvidgas till större, äro desamma som vid nyanläggning av ett sjukhus, enligt stadgeförslagets § 10 mom. 2. Vad angår det, som här närmast är fråga om, läkarens utnämning, behövas i vanliga fall följande åtgärder: anmälan till medicinalstyrelsen om, att platsen är ledig; kungörelse därom; uppgörande av förslag; aA7givande av förord och utnämning, eller fem olika moment.

240 För här påtalade fall kräves enligt kommittémajoritetens förslag: förslag av vederbörande sjukhusdirektion, förslag av sjukvårdsnämnd, utlåtande av medicinalstyrelsen, framställning till Kungl. Maj:t och utnämning — eller fem olika moment. »Förenklingen» synes mig skäligen enkel och ingalunda A7ärd särskilda föreskrifter i stadgan. Erfarenheten från de sista fallen, då mindre sjukhus ut\ddgades till större, visar också, att detta kan försiggå l ä t t med bibehållande av samma läkare, ehuru några undantagsbestämmelser nu ej finnas i författningarna. 2. Ser man på den redogörelse öA7er sjukstugorna, som lämnas i Kungl. Medicinalstyrelsens årsberättelse för 1920 (tab. 13), finner man, att dessa i de allra flesta fall äro förlagda till sådana avlägsna och mindre t ä t t befolkade trakter, å vilka det aldrig kan bliva tal om att anlägga lasarett enbart aA* det skälet, att klientelet icke kan bliA7a tillräckligt för ett större sjukhus. För närvarande äro befattningarna som sjukstugeläkare i regel bisysslor för läkare med annan tjänsteanställning. Vid en undersökning i detta hänseende finner man, att vid de 74 sjukstugor för allmän sjukvård, som äro upptagna i medicinalstyrelsens årsberättelse 1920, läkarevården bestreds: å 5 av särskilda läkare utan annan tjänst, å 48 av provinsial- eller extra provinsialläkare, å 18 aA7 stads- eller köpingsläkare, samt å 3 av järnvägs- eller militärläkare. Beträffande 32 tuberkulossjukstugor finner man enligt SA*enska nationalföreningens mot tuberkulos redogörelse om tuberkulosanstalter i Sverige i april 1921, a t t av de läkare, som A*oro anställda å dessa tuberkulossjukstugor, 5 även voro läkare vid större tuberkulossjukhus, 1 » » underläkare vid större tuberkulossjukhus, 10 » » proAdnsialläkare eller extra provinsialläkare, 10 » » stadsläkare, 3 » » järnvägs- eller militärläkare och 3 » läkare utan annan tjänst. Det torde icke A*ara tvivel underkastat, att endast helt få av dessa sjukstugeläkare kunna vara villiga att bliva läkare vid större sjukhus, varvid de skulle uppgiva de fördelar, särskilt beträffande pensionsrätt, som de förvärvat under innehaA*ande av de andra tjänsterna, och ett förenande av annan tjänst med befattningen som läkare Add större sjukhus, A*artill medicinalstyrelsens tillstånd erfordras, torde ej heller annat än undantagsvis få förekomma. 3. Den viktigaste skillnaden mellan ett större och ett mindre sjukhus är icke sjukplatsernas antal i och för sig, utan att det förra har en fullständigare utrustning för de sjukas undersökning och behandling än det senare, samt att det förra förestås av en särskilt utbildad läkare, under det att det senare ledes aA7 en läkare, å vars behörighet mycket måttliga fordringar ställts. Beträffande utrustningen av sjukhus har kommittémajoriteten icke tänkt sig någon dispens, utan skola bestämmelserna i § 11 mom. 1 av stadgeförslaget lända till efterrättelse även i här avsett fall. .Det är således endast på bekostnad av läkarens behörighet, som detta ordnande av den av »landstingen bekostade sjukvården under enklare former»

241 skulle ske. Detta finner jag vara synnerligen betänkligt, helst som de för behörigheten uppställda villkoren äro att betrakta som minimifordringar, från vilka icke utan synnerligen starka skäl dispens borde tillåtas. Skulle nu enligt kommittémajoritetens förslag vid större sjukhus kunna utnämnas läkare, som saknade utbildning därtill, kunde detta lätteligen vara till men för sjukvården, vilken man måste söka hålla så högt som möjligt, varför endast väl kvalificerade läkarekrafter borde eftersträvas. Det felande i en sjukhusläkares utbildning kan ingalunda inhämtas genom en aldrig så lång tjänstgöring på en sjukstuga med dess små materiella resurser och ringa klientel'. Det är således ej fråga om formell, utan i ordet fullaste mening reell kompetens. Slutligen kan det innebära en frestelse för landsting att få vid mindre lasarett anställa sjukhusläkare med knapphändig utbildning, då dessa på grund därav säkerligen skulle bli svagare avlönade. Detta är så mycket farligare, som härigenom en rationell utveckling av sjukhusväsendet kan motarbetas, vilken bör sträva att anordna större sjukhus, väl utrustade såväl beträffande kvalificerade läkarekrafter som med ordentliga resurser för de sjukas undersökning och behandling. Härvid bör även tagas i betraktande, att med nutida hjälpmedel i samfärdseln, särskilt genom bilväsendets utveckling, de sjukas införande till sjukhus även på, längre avstånd erbjuder mindre svårigheter än förr. Då det väl ej kan råda någon tvekan därom, att den sjukvård, som erbjudes på en i alla avseenden väl rustad sjukvårdsanstalt, är att föredraga framför den på ett svagare sjukhus, är det till allmänhetens fromma, att sjukhus av sistnämnda slag i så ringa omfattning som möjligt anordnas. För mig är det sålunda tydligt, att en »mjukare övergång mellan mindre och större sjukhus ingalunda, som kominittémajoriten anser, är »den viktigaste förutsättningen för en efter behovet avpassad, naturligt framväxande utveckling av sjukhusväsendet (se sid. 90), utan tvärtom kan vara till största förfång fölen de sjukas bästa verkligen avseende utveckling av sjukhusväsendet inom ett landstingsområde. Med stöd av det sålunda anförda har jag i kommittén vrkat att § 29 mom. 3 skall hava följande lydelse: Angående — — — — — särskilt är stadgat, (resten uteslutes) och att § 29 mom. 8 skall i sin helhet utgå, varför förslagets mom. 9 och 10 skulle betecknas såsom mom. 8 och mom. 9. vid § 39 av herr Lönnberg, som därvid anfört: Beträffande § 39 mom. 2 punkt 3 anser jag i överensstämmelse med, vad den rättsmedicinska kommittén i sitt betänkande av den 1 november 1906 och medicinalstyrelsen i sitt utlåtande av den 25 november 1907 över justitieombudsmannens skrivelse föreslagit, att sjukhusläkare endast i mål angående för misshandel häktad person vore skyldig att avgiva intyg och utlåtande på skriftlig rekvisition av allmän åklagare. Endast då det gäller att förebringa bevismaterial vid rannsakning av för misshandel häktad person kan det A7ara av betydelse, att den lilla omgång eller tidsspillan undvikes, som uppkommer genom att intyg eller utlåtande rekvireras av domare eller magistrat, i alla andra fäll plägar ingen så överhängande brådska 51—212420.

242 råda, att ej det nu stadgade tillvägagångssättet kan tillämpas. Erfarenheten h a r även visat, att just allmän åklagare har benägenhet a t t — ofta i tämligen oträngt m å l — söka rekvirera läkareintyg och -utlåtande, varför en viss inskränkning bör föreskrivas. På grund av det ovan anförda får j a g anmäla min avvikande mening, i det att jag i kommittén yrkat, att § 39 mom. 2 punkt 3, får följande lydelse: att likaledes — — — — — begärts av allmän åklagare, vare läkaren skyldig avgiva sådant endast i mål angående för misshandel häktad person. vid § 65 av herrar Lönnberg och Sederholm gemensamt, genom följande yttrande: Kommittémajoritetens formulering av § 65 ha vi ej kunnat biträda. Enligt vår mening bör vid denna grupp av sjukhus, likaväl som vid de kommunala sjukhusen, läkaren vara medlem av direktionen. Orsaken till att kommitténs majoritet ej ansett, att en dylik bestämmelse skulle införas, angivas i motiveringen (sid. 208) vara den, »att största möjliga frihet beträffande organisation och förvaltning bör i förevarande fall medgivas». Härvid är dock att märka, att redan nu genom K. kungörelsen den 30 december 1916 om utAddgad tilllämpning av nådiga tuberkulossjukhusstadgan (S. F . S. N:r 585) icke allenast läkaren är medlem av direktionen, utan landshövdingen i länet även är självskriven ordförande i densamma. Denna bestämmelse gäller för ett stort antal av de till denna grupp hörande sjukhusen, och det synes oss icke vara någon farlig inskränkning i självbestämmanderätten för den, som driver ett offentligt, icke kommunalt sjukhus, att läkaren blir ledamot av direktionen. Denne skall ju vara sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman även vid dessa sjukhus; det synes oss vara rätt och skäligt, att läkaren även i andra avseenden vid ett sådant sjukhus intager samma ställning som vid ett kommunalt, och därför även bör vara ledamot aA7 direktionen. Med stöd av det anförda få vi därför anmäla vår avvikande mening och meddela, att vi i kommittén yrkat, att § 65 borde ha fått följande lydelse: Den som driver offentligt icke kommunalt sjukhus har att upprätta och Kungl. Maj:ts prövning underställa förslag ifråga om det antal ledamöter, vilka jämte den sjukhusets läkare, som är dess styresman, skola utgöra direktion för sjukhuset, ävensom det sätt på vilket förstnämnda ledamöter skola utses. Herr Clarholm, som förklarat sig icke kunna biträda kommitténs stadgeförslag vad beträffar såväl förslagets (stadgans) benämning och uppställning som ock flera väsentliga detaljer i detta, har, med anförande av reservation i antydda hänseenden, utarbetat ett särskilt förslag till stadga med tillhörande motivering, aA7 följande innehåll:

243 Förslag till Stadga för allmänna och enskilda sjukhus fölkroppsligt sj uka.1) I KAP. Allmänna bestämmelser. .§ 1

( = kommitténs förslag). § 2 (motsvarar en del av de i I I kap. §§ 7 och 8 upptagna bestämmelser).

'

Mom. 1 (motsvarar § 7, mom. 1 i kommitténs förslag). Stadgans Denna stadga- skall med här nedan i denna paragraf angivna undantag "'" " H%n&' gälla alla sjukhus för kroppsligt sjuka i riket. Mom, 2 (motsvarar § 7 mom. 2 i kommitténs förslag). Vad som Med sjukhus förstås i denna stadga anstalt, avsedd för vård av därstädes s/ukhus^npå grund av kroppslig sjukdom, barnbörd, kroppsfel eller skada intagna personer, ngt denna stadga. Mom. 3 (motsvarar § 8 mom, 1 i kommitténs förslag). Allmänt Sjukhus är att anse såsom allmänt, därest stat, landsting eller kommun bidragit till dess uppförande eller inrättande genom a t t utan vederlag tillhandahålla byggnadsmark, penningmedel eller annat, sä ock, därest bidrag till dess drift i form av penningar eller annat uppbäres från stat, landsting eller kommun. Såsom bidrag varom nu är fråga anses icke legosängsavgifter. Mom. 4 (motsvarar § 8 mom. 2 i kommitténs förslag). Kommunalt Allmänt sjukhus, som drives av landsting eller kommun, benämnes i denna ' stadga kommunalt sjukhus. Mom. o (motsvarar delvis § 7 mom. 3 i kommitténs förslag). SjukvärdsFrån tillämpningen i denna stadga undantagas sådana tillfälliga sjukvårds- som andanlokaler som omnämnas i epidemilagen så ock, i den mån Medicinalstyrelsen ej tagas frän annorlunda förordnar, sådana sjukhem för kroniskt sjuka eller sjukavdelningar st(ld9ans h*vid fattigvårdsanstalter, vilka icke äro avsedda för mer än 10 vårdplatser; och stammelseräger Medicinalstyrelsen beträffande sjukhem eller sjukavdelningar av nu angivet *) Förteckning över de i denna ingående rubrikerna tinnes införd strax efter förslaget.

slag med större antal vårdplatser än 10, dock ej över 40, att efter A*ederbörandes därom gjorda ansökning medgiva undantag helt eller delvis från tillämpningen av denna stadgas bestämmelser. Mom. 6 (jämför § 7 mom. 3 i kommitténs förslag). I vad mån bestämmelserna i denna stadga skola tillämpas på sådana militära sjukhus, vilka till vård mottaga äA*en civila personer, ankominer på Kungl. Maj:t att efter Medicinalstyrelsens hörande besluta. Mom. 7 ( § 7 mom. 4 i kommitténs förslag). Där för visst allmänt sjukhus särskilda bestämmelser äro eller varda a A* Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade, skola för sådant sjukhus gälla i främsta rummet sädana utfärdade bestämmelser samt i övrigt denna stadga. Mom. 8 ( = § 8 mom. 4 i kommitténs förslag). Uppstår annorledes — — •— vederbörandes hörande därom besluta. § 3 (motsA*arar § 6 i kommitténs förslag). Högsta tillHögsta tillsynen över iakttagande av vad som i denna stadga är föredenna °stad- sfcrivet så ock över sjukvården och sjukA*årdspersonalens arbetsförhållanden vid gas iaktta- sjukhus som i stadgan avses tillkommer Medicinalstyrelsen, som på sätt varom i gande och dess instruktion närmare omförmäles äger att å dessa ej mindre förrätta eller inspektion genom särskilda sakkunniga på området i fråga låta förrätta inspektioner än äA7en husen.' ^ ^ erhållande aA7 åtlydnad vidtaga de åtgärder, vartill styrelsen genom sin instruktion i övrigt kan vara befogad.

I I KAP. Om kommunala sjukhus. § 4.

Sjukvårdsplan.

Mom, 1 (motsvarar § 2 mom. 1 i kommitténs förslag).

För ändamålsenligt ordnande av den sjukvård, som på landsting ankommer, bör, pä sätt här nedan stadgas, fastställas plan för sjukvärdens utveckling inom landstingsområdet (sjukvårdsplan). Förslag till sjukvårdsplan uppgöres av här nedan i § 5 omnämnda landstingets sjukvårdsnämnd yttra sig i ärendet. Vid förslagets uppgörande — finnes lämpligt. Förslaget skall besluta i ärendet. ri o O :' i Sjukvårds- .... Mom, 2 (motsvarar § 2 mom. 3 i kommitténs förslag). •plan skall delgivas Sedan sjukvårdsplan — är sagt. Medicinalstyrelsen.

245 § 5 (motsvarar § 3 i kommitténs förslag). Mom. 1. Om sjukLandstingets befattning en sjukvårdsnämnd. ^Tdess'1 Där så finnes lämpligt utgöra sjukvårdsnämnd. åligganden. Mom. 2. Sådan nämnd tillkommer, utöver vad i § 4 sägs, 1) att med uppmärksamhet följa sjukvårdsväsendets behov och utveckling inom landstingsområdet samt att till landstinget avgiva de utlåtanden och förslag, som härav föranledas; 2) att i enlighet med instruktion, som av landstinget iästställes och vars innehåll skall delgivas Medicinalstyrelsen, utöva den befattning med sjukvårdsväsendet, som blivit åt nämnden uppdragen. Mom. 3. i stad, som icke deltager i landsting, skall här ovan sjukvårdsnämnden givna befogenhet tillkomma hälsovårdsnämnden. § 6 (motsvarar § 4 i kommitténs förslag). Mom, 1. SjukvardsSjukA7årdsnämndens ledamöter antal av tre, av vilka en bör ^^m^. vara läkare; därjämte utses landstinget bestämmer. sättning. Mom. 2. Nämnden må till överläggning — taga befattning. R ä t t att deltaga — resp. verksamhetsområden. Därest ärende — — — brådskande beskaffenhet. När landshövdingen — — av honom. § 7.

Mom. 1 (motsvarar £ 10 mom. 1 i kommitténs förslag.)

Om anlägg_ ning, omBeslut om anläggning — — — — — vad i § 4 — sjuk- och tillbygghusets ägare. nod avkomSådant beslut må ej fattas, förr än Medicinalstyrelsen godkänt den före- "!n"-j'u'^ slagna tomten samt, efter Byggnadsstyrelsens hörande, jämväl byggnadsritningarna. Medicinalstyrelsen skall ock, innan anläggningen påbörjas, godkänna ritningar och beskrivning öA*er uppA 7 ärmningsanordningar och sanitärtekniska anläggningarvid sjukhuset. Till ledning — — skola jämte yttrande av vederbörande direktion, där sådan finnes tillsatt, insändas a) om möjligt — det antal vårdplatser och läkare, för Ådiket sjukhus är avsett; b) beskrivning — — omgivning; samt c) byggnadsritningar kostnadsförslag.

246 Mom. 2 (motsvarar § 10 mom. 2 i kommitténs förslag). Vad om anläggning förut befintligt dylikt sjukhus. Mom. 3 (motsvarar § 12 i kommitténs förslag). Då sjukhus är färdigt verkställa besiktning av lokaler och utrustning. § 8 (motsvarar § 16 i kommitténs förslag). LcgosängsLegosängsaA7gift å kommunalt sjukhus — — •— — — sjukvårdsnämnd avgift, respektive hälsovårdsnämnd årligen fastställas.

Allmän sjukvårdsavgift,

%9 (motsvarar § 5 i kommitténs förslag). De medel — — — — — landstingets disposition. Angående villkor är stadgat. 6

ö

statsbidrag.

III KAP. Om lasarett (lasarettsstadga). § 10. Mom. 1. och därmed ^ e l detta kapitel upptagna bestämmelserna skola, med den inskränkning, enligt denna som i § 2 sägs, tillämpas på varje lasarett, varmed i denna stadga förstås sjukstadga lik- hus med minst 25 sjukplatser samt med uppgift att till behandling mottaga alla ställda s ] a g a v sjukdomar och olycksfall, med de undantag, som här nedan i mom. 5 3 ' " angivas. Mom. 2. Ifrågavarande bestämmelser skola ock i tillämpliga delar gälla beträffande sådana allmänna sjukhus, som hava till uppgift att meddela specialvård (specialsjukhus) och som, då det gäller tuberkulossjukhus, hava ett antal A*årdplatser, överstigande 40, och då det gäller barnbördshus, barnsjukhus, sjukhus för ögonoch öronsjukdomar, sjukavdelningar Add A*anföreanstalter, anstalter för radiologisk eller liknande behandling ävensom andra med nu uppräknade jämförliga sjukhus och anstalter ett antal vårdplatser av minst 25. Mom. 3. 7 De sjukA årdsinrättningar, som äro underkastade bestämmelserna i detta kapitel, sammanföras i det efterföljande under den gemensamma benämningen lasarett. Mom. 4. Intagning för barnbörd må även ske, i den mån Aederbörande läkare med hänsyn till föreliggande behoA* av sakkunnig A*ård Add förlossningen, svårighet

247 a t t erhålla lämplig vård i hemmet eller andra omständigheter finner det erforderligt. . Lasarett skall vara anordnat och hava erforderlig utrustning for mottagandet av här ovan omförmälda olika vårdbehövande. För vård av sådana med sinittosam könssjukdom behäftade personer, som må å lasarett intagas och icke utan olägenhet kunna vårdas å allmänt rum, skola särskilda rum till nödigt antal finnas inredda. Mom. o. Å lasarett, vilket icke helt eller delvis har till uppgift att behandla sjukdomar, som här nedan nämnas, må icke vårdas: a) fall av kroniska sjukdomar, vid vilka ett återställande till hälsan eller en väsentlig förbättring enligt läkarens beprövande uppenbarligen ej är att vänta, b) fäll av sjukdom, som avses i epidemilagen den 19 juni 1919 § 2 mom. 1, därest ej betryggande åtgärder mot smittans spridande vidtagas, c) fall av sinnessjukdom, som erfordrar vård å sluten anstalt, såvida ej vården avser kroppslig sjukdom eller skada och den kan anordnas på ett betryggande sätt. Mom 6 (motsvarar § 13 mom. 3). Å specialsjukhus, varom ovan i denna paragraf nämnts, må intagning ske endast för den vård, sjukhuset är avsett att lämna, där ej särskilt trängande omständigheter därtill föranleda, § 11 (motsvarar § 14 i kommitténs förslag). Mom

1 (motsvarar 8 14 mom. 1 i kommitténs förslag). v

Om sjukes intagning vars ly- och underDär ej — — håll.

Då någon anmäles till intagning å lasarett skall delse sjukvårdsnämnden fastställt • — tillhandahållas. — sjukdomens benämning. Där anstalten så påfordrar tillhör landstingsområdet. I de fall — av anstalten bestämmes. Mom. 2. Person, som är behäftad med könssjukdom i smittosamt skede, skall å lasarett vårdas kostnadsfritt å allmänt eller särskilt rum samt intagas utan ansvarsförbindelse och intyg, som för andra sjuka äro erforderliga. Ansvarsförbindelse erfordras icke heller för den, vars vård å lasarettet skall bekostas av donerade medel. Där så medgives

Mom. 3. : A*ederbörande godkännes. Mom. 4.

För sjuka av kronans

skriftliga anmälan.

248 Mom. 5. Därest behov av vård Finnas flera — —

om intagning. annorlunda förordnar.

§ 12. (motsvarar § 15 i kommitténs förslag). Uppgörande Förslag till spisordning vid lasarett skall uppgöras av den som enligt § 31 V mng ^ r l a s a r e t t e t s styresman. Förslaget skall av direkitonen med dess yttrande underställas sådant påkalla.

Sjukhusens administra-

Direktionens allmänna uppgift och befogenhet,

§ 13 (motsvarar § 17 i kommitténs förslag). Vid varje lasarett skola finnas: i) e n direktion, utsedd på sätt i § 15 sägs, 2) en läkare, som utses i den ordning § 25 stadgar, 3) en syssloman, tillsatt i enlighet med § 46, 4) nödig kontorspersonal, 5) en aA7 direktionen antagen prästman, 6) nödig sjukA*årds- och ekonomipersonal. § 1-1 (motsvarar § 18 i kommitténs förslag). Direktionen äger att — — förvaltning. Q 1_

S ^ (motsvarar § 19 i kommitténs förslag). Mom. 1.

DirektioLasarettsdirektionen skall bestå av den i § 31 omnämnda styresmannen 'månsen' v i d s J u k r m s e t s a m t fyra av landstinget valda ledamöter ävensom för de senare ning. erforderligt antal suppleanter. Val av direktionsledamöter och suppleanter sker för en tid av fyra år Erfordras nyA7al före \ 7 altidens utgång, sker sådant för den del av densamma som återstår. Det år A7al av direktions ledamöter — göra anmälan. Vad om landsting upprättade samorganisation. Mom, 2. Där landstinget så beslutar

Direktion sfukhus9

angående avdelningsläkare.

§ ib (motsvarar § 20 i kommitténs förslag). Vid nyanläggning av lasarett åligga densamma. Inti11 dess sjukvårdsnämnden.

249 § 17. Mom. 1 (motsvarar § 21 mom. 1 i kommitténs förslag).

Utseende av T'K'il nf'1 O

ii/f'

Direktionen utser bland sina valda ledamöter ordförande, vice ordförande rer inom dioch kassakontrollant, vilken, därest gjort framställning. rektionen. Mom. 2 (motsvarar § 21 mom. 2 i kommitténs förslag). Vid direktionens sammanträden skall föras protokoll och må beslut ej fattas, såvida ej minst tre ledamöter — — tillstädes. Äskas lika antal röster. § 18 (motsvarar § 22 i kommitténs förslag). Vid lasarett skola tillkommer sjukhuset. Direktionen Fullgör icke direktionen — tillskyndas. f åli9~ J ganden ang. g \[) vården av ( = , § 23 mom. 1 i kommitténs förslag). ' värdehandlingar m m Vid lasarett som äger utnyttjas. ' ' § 20 (motsvarar § 23 mom. 2 och § 50 i kommitténs förslag). Direktionen åligger att hava vård och tillsyn över lasarettets fastigheter, Direktioinventarier och utredningspersedlar samt genom årliga besiktningar förvissa sig nens Miffdärom, att. allt sådant jämte brandskyddsanordningar befinnes i fullgott skick. 9a~£e Ke~ Sådana besiktningar skola å direktionens vägnar företagas av tvenne direktions- förvaltning ledamöter, bland dem lasarettets styresman, och, där direktionen så anser erforder- av fastigligt. med biträde av en eller flera av direktionen utsedda sakkunniga samt i när- hetär, invenyaro av sysslomannen, som det åligger att upprätta vederbörliga besiktnings- t"rur m- minstrument, vilka skola vid näst följande direktionssammanträde föreläggas direktionen och biläggas dess protokoll. 8 21 (motsvarar § 25 i kommitténs förslag). Vid lasarett har direktionen, efter det lasarettets apoteksräkningar — — — — — beträffande taxationen aA7 desamma. § 22 (motsvarar § 26 i kommitténs förslag). Vid verkställande av byggnadsarbete varom i § 7 sägs åligger det direktionen att ställa sig till efterrättelse landstingets eller, om lands tinget så beslutat, sjukvårdsnämndens föreskrifter. § 23 (motsvarar £ 27 i kommitténs förslag). Mom. 1. Inom februari månads till landstinget. 32—212420

250 Före juni —

Mom. 2. inkomst- och utgiftsstat.

A7ad i denna

Mom. 3. kommunalmyndighet förordnat.

I fråga om

Mom. 4. förordnat.

Ändring uti

§ 24 ( = § 28 i kommitténs förslag). varder föreskriven. Om läkare.

§ 25. (motsvarar § 29 i kommitténs förslag). Mom. 1. Vid lasarett anställd lasarettsläkare. — — — — överläkare. Mom. 2. Lasarettsläkare utnämnes är stadgat.

Lasarettsläkare —

Mom. 3. Angående behörighet till lasarettsläkartjänst gäller vad särskilt är stadgat. Mom. 4. Blir lasarettsläkartjänst, som skall av Kungl. Maj:t tillsättas, ledig, dag, från vilken löneförmånerna utgå. Sedan dylik uppgift inkommit strida mot bestämmelserna i § 28 mom. 2. Mom, 5. Efter ansökningstidens utgång — lämplighet för den sökta tjänsten. Mom. 6. Medicinalstyrelsen skall vid förslagets upprättande biträdas av två av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder förordnade ordinarie lasarettsläkare samt, då Medicinalstyrelsen så anser erforderligt eller sökande åberopar sig på vetenskapligt författarskap, jämväl av den eller de av styrelsens vetenskapliga råd, som styrelsen i varje sådant fall finner nödigt tillkalla. De i ärendets handläggning deltagande lasarettsläkarna skola liksom medlemmarna av vetenskapliga rådet ej äga att i beslutet deltaga, utan endast att uttala sin mening samt, om styrelsen fattar därifrån avvikande beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening i protokollet. Vid upprättandet av förslag till läkare vid specialsjukhus, på vilket lasarettsstadgans bestämmelser skola tillämpas, biträdes Medicinalstyrelsen av den

251 eller de ledamöter av dess vetenskapliga råd samt annan speciellt sakkunnig person, som styrelsen må finna anledning tillkalla. Sedan förslaget vunnit laga kraft, skall detsamma jämte ansökningshandlingarna ofördröjligen översändas till lasarettsdirektionen, som har att avgiva sitt förord till förmån för någon av de å förslaget uppförda. Därest vid Medicinalstyrelsens upprättande av förslag minst tre av de i ärendets handläggning deltagande uttalat sig för, att förslagsrum bort tilldelas sökande, som ej uppförts å försjaget, äger direktionen att giva sitt förord jämväl till sådan sökande. Över avgiA*et förord må ej klagan föras.

Mom. 7. Sedan omförmälda förord Mom. 8. Utnämnd lasarettsläkare tillträder —

jämte eget yttrande. — den nya tjänsten.

Mom. 9. Blir lasarettsläkartjänst ledig — uppehålla densamma. bidande på dylikt — — — åliggande göromål.

I av-

§ 26 (motsvarar § 31 i kommitténs förslag.) Där allenast en lasarettsläkare — beredas dylik bostad. Lasaretts — läkares Har inom lasarettets område — åt lasarettsläkare — — bostad. begagna sig däraA7. § 27 (motsvarar § 32 i kommitténs förslag). Mom. 1. Tjänstledighet intill fyra månader — • må åt lasarettsläkare Lasarettsmeddelas — dess ordförandes yttrande, och bör läkaren såvdtt möjligt läkares föreslå lämplig vikarie. Kan sådan ej erhållas, skall framställning i ärendet göras tjänstledighet och. hos Medicinalstyrelsen. vikarie. Därest tjänstledighet beviljats — i sådant avseende vidtagna åtgärder. Av Jasarettsdirektion eller dess ordförande beviljad tjänstledighet och utfärdat förordnande skall aA7 direktionen resp. ordföranden anmälas till Medicinalstyrelsen för den händelse tiden för den beviljade tjänstledigheten och förordnandet överstiger 8 dagar. Mom. 2. Vikarie har r ä t t — på annat sätt beredas. § 28 (motsvarar § 33 i kommitténs förslag). Mom, 1. Avlöning till lasarettsläkare utgår efter stat, som bestämmes — — i likartad tjänst.

Lasarettsläkares avlöning och andra förmåner.

252 Mom. 2. Landstinget äger rätt — — — — — utan hans medgivande. Mom. 3. Vid efter anställandet förvärvad sjukdom — — övriga förmåner eller ersättning därför. §29 7 (motsA arar § 34 i kommitténs förslag). LasarettsBeträffande pensionering aA7 lasarettsläkare gäller vad därom är eller må l k r 1,liva pe ns i<l u r s k i l t stadgat. ne ring.

§ 30

(motsvarar § 35 i kommitténs förslag.) LasarettsUtan Medicinalstyrelsens tillstånd får lasarettsläkare ej innehava — innehZande anmäla förhållandet. av annan § °1 tjänste(motsvarar 8 36 i kommitténs förslag.) befattning. v o & / Mom. 1. Tjänstefel. Förekommer anledning till anmärkning mot lasarettsläkaren — — — — Medicinalstyrelsen. Mom. 2. Är läkarens felaktighet — — — anmälan om förhållandet. § 32 (motsvarar § 37 i kommitténs förslag). Lasarettets Lasarettsläkaren eller där flera sådana finnas — med begagstyresman. n a n j e a v densamma i § 14 — — — — — utfärda särskilda föreskrifter. Förekommer — — — —• — ofördröjligen anmäla. § 33 (motsvarar § 38 i kommitténs förslag). StyresmanStyresmannen tillkommer — — — av lasarettsläkare åligger. ganden. 1) a H v m direktionens — — rörande ärenden; 2) att uppgöra det i § 12 omnämnda — — — — — tillredda matens beskaffenhet; 3) att A*aka över — — — iakttagas; 4) att uppgöra och underställa — — — anslagna; 5) att hava under sin A*ård — — — förteckning; 6) att till Medicinalstyrelsen inom mars månads utgång avgiva berättelse för näst föregående åi* enligt anbefallda formulär och meddelade föreskrifter; börande avskrift av årsberättelsen förvaras i sjukhusets arkiv. § 34 (motsvarar § 39 i kommitténs förslag). LasarettsLasarettsläkare åligger avdelning han förestår, k att ans ra ! åUg gZZ, 1) ™ efterlevnad;

253 2) att minst en gång behöriga vård kan ske; 3) att då inträdessökande föreskrivna mottagningstiden; 4) att förordna sina åligganden; 5) att tillse, att utspisningen sker på föreskrivet sätt: 6) att tillse, att någon ersättning; — Medicinalstyrelsen fastställd taxa; 7) att på anhållan av den sjuke, av offentlig myndighet eller, där läkaren så prövar lämpligt, målsman eller anhörig, enligt sjukjournalen avgiva intyg, som, då det innehåller upplysning om endast sjukdomsdiagnos och tiden, då sjuk intagits och utskrivits, skall lämnas avgiftsfritt, men i andra fall enligt av Medicinalstyrelsen utfärdad taxa; 8) att i den mån — • barn och yngre personer; 9) att då sjuk föreskrivet formulär; 10) att i överensstämmelse — • expeditionsrum förvaras; 11) att. såvida ej vad särskilt är stadgat; 12) att vid läkemedels förordnande — — — rekvisitioner och leveranser; 13) att hava under sin vård — — — — — ansvara. Läkare vid tuberkulossjukhus åligger dessutom 14) att på allt sätt söka bibringa de sjuke en riktig uppfattning om arten av deras sjukdom, villkoren för deras förbättring samt nödvändigheten och vikten för dem att, genom noggrant iakttagande av givna föreskrifter såväl under vistelsen yid sjukhuset som efter utskrivningen, söka hindra den tuberkulösa smittans spridning samt _ 15) att föra särskild liggare ÖA7er inkomna inträdesansökningar, vilken skall vid direktionens sammanträden uppvisas. § 35 (motsvarar § 40 i kommitténs förslag). Där lasarettsläkaren med direktionens medgivande håller enskild mottag- Läkarens ning å lasarettet, äger direktionen bestämma, om och i vad mån läkaren skall enskilda lämna ersättning för användande av lasarettets lokaler, instrument, bandager och ^ottagning a amrcttc övriga hjälpmedel samt för det av lasarettets personal lämnade biträde. " § 36 (motsvarar § 41 i kommitténs förslag). Mom. 1. Anses nödigt att lasarett uppdelas särskilda läkare eller Uppdelning att vid lasarett ny sjukavdelning med särskild läkare inrättas, äger landstinget, "r lasarett. efter det ej mindre direktionen och sjukvårdsnämnden än även redan anställda lasarettsläkare y t t r a t sig, i ämnet. Ifrågasattes delning av lasarett eller lasarettsavdelning, äger vederbörande lasarettsläkare i sitt yttrande — — — — önskar behålla. I framställningen de nya avdelningarna. Mom. 2. Finnes erforderligt vid lasarett anställa särskild läkare med uppgift att — stadgas.

254 •

Bifälles framställningen, skall såluuda inrättad lasarettsläkartjänst — — — i § 25 sägs. Mom, 3.

Sedan tillsättning skett — förordna en av lasarettsläkarna till styresman hörande göromålen. Annan lasarettsläkare — avdelning han förestår. Mom. 4. Vid lasarett, där särskild

Medicinalstyrelsen äger utfärda. Mom. 5.

Vid lasarett, där särskild epidemiaA*delning — — tent och lämplig. § 37 (motsvarar § 42 i kommitténs förslag). Underläkare.

därtill kompe-

Mom. 1. Anses underläkartjänst böra vid lasarett inrättas, äger Maj:t överlämnas. Mom. 2. För behörighet — legitimerad läkare. Mom. 3. Skall underläkartjänst • — angivas löneförmånerna. \jver inkomna ansökningar skall vederbörande överläkare avgiva — — klagan ej föras. Direktionen har ovan sägs. Underläkare tillträder —• laga kraft.

KungL

—

Beträffande felaktighet —

Mom. 4. • — A*ad i § 31 stadgas om lasarettsläkare.

Underläkare bör —

Mom. 5. tjänstgöromål kan ske.

Mom, (i (motsA7arar mom. 6 och 10 i kommitténs förslag). Underläkare är skyldig såväl a t t biträda vederbörande överläkare vid fullgörande av denne enligt § 39 tillkommande åligganden och således närmast under överläkaren ombesörja och hava tillsyn över de sjukas behandling, därvid, han äger att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse vad i sagda § 39 föreskrives för lasarettsläkare, som, ock, i den mån vederbörande överläkare bestämmer, biträda vid dennes mottagning å lasarettet. Vid tillfälligt förfall för överläkaren har underläkaren att uppehålla dennes tjänst.

255 Mom. 7 (saknar motsvarighet i kommitténs förslag). Vid lasarett eller avdelning av lasarett, där två eller flera underläkare äro anställda, skall en av dessa vara jourhavande, och äga de mellan sig fördela detta åliggande efter av vederbörande överläkare godkänd plan. Mom. 8 (motsvarar mom. 7 i kommitténs förslag). Tjänstledighet åt underläkare — — i den ordning § 27 mom. 1, 3 och 4 bestämmer. Vikare för underläkare — — angående lasarettsläkares Adkarie. Mom. 9 ( = mom. 9 i kommitténs förslag). AAdöning till underläkare • bestämmes i § 28 gällande beträffande underläkare. Mom. 10 ( = mom. 9 i kommitténs förslag). Underläkare må ej — — självständig läkarpraktik. Mom. 11 ( = mom. 11 i kommitténs förslag). Anses särskild instruktion — — — — — prövning och fastställelse. § 38 (motsvarar § 43 i kommitténs förslag). Äro å odelat lasarett — vissa sjukrum.

Biträdandeöverläkare-

§ 39 (motsvarar § 44 i kommitténs förslag). Angående assistentläkare — — — är stadgat. § io. (motsvarar § 45 i kommitténs förslag). Förövrigt — — — — — honom förelägger.

Assistentläkare. Allmän bestämmelse,

Om lasarettets personal. (Syssloman, övrig ekonomipersonal, prästman och sjukvårdspersonal.) § 41 (saknar motsvarighet i kommitténs förslag). Lasarettets personal antages och entledigas på sätt för varje kategori här Gemensammn nedan närmare omförmäles. bestämmelser för personalen vid sjukvårdsinrättning som i detta kap. avses (§§ 41—45).

256 §42 (motsvarar §§ 47 och 58 i kommitténs förslag). AvlöningsbePersonalens aAdöning utgår enligt stat, som efter förslag av direktionen stämmelser. fästställes av landstinget eller vederbörande kommunalmyndighet. Finnes vid lasarett ändring i den fastställda lönestaten — — — — — — frågan blivit av landstinget prövad. § 43 (motsvarar delvis §§ 47, 56 och 59 i kommitténs förslag). Semester och Mom. 1. tjänstledigPersonal åtnjuter årlig semester i den omfattning landstinget bestämmer, och skall syssloman vara skyldig begagna sig av sådan semester. Tjänstledighet för personalen beviljas och\dkarie förordnas av diiektionen eller den, åt vilken direktionen givit sådan befogenhet. Kostnadsfri sjukvård.

Mom. 2. y i d e f t e r a n s t ä l l a n d e t förvärvad sjukdom eller ådragen skada åtnjuter sjukhusets ekonomi- och sjukvårdspersonal kostnadsfri sjukvård under den tid och i' den omfattning, landstinget eller den, som eljest fastställer sjukhusets stat, bestämmer, ävensom vid tjänstledighet, i den mån så medgivits, lön och öA*riga förmåner eller ersättning därför.

Angående pension

Mom. 3. personal efter längre tids oförvitlig tjänstgöring på grund av sjukdom eller ålder nödgas lämna sin befattning, bör genom lasarettsdirektionens försorg pension eller understöd beredas densamma, och äger direktionen för sådant ändamål hos vederbörande anslagsbeviljande myndighet göra framställning i ämnet. Då

§ 44 (motsvarar § 26 sista stycket i kommitténs förslag). Förbud för Vid lasarett anställd personal må ej för lasarettets räkning åtaga sig levepersonal att r a n s e } i e r p a . entreprenad utlämnat arbete eller vara ombud för arbetsgivare, leveleverans r a i ] för eller entreprenör. m. m. § 45 (motsvarar § 60 i kommitténs förslag). Allmän I övrigt ställe sig personalen i tjänsten ålägges. bestämmelse. § 46 (motsvarar § 46 i kommitténs förslag). Om sgssloMom. 1. .

man.

Anställande.

Till syssloman antager direktionen med ömsesidig person, som finnes vara för befattningen lämplig. Skyldigheter Mom. 2. o c Ii (fil sva i'

Sysslomannen är skyldig

• — godkänd säkerhet.

„

erfaren

257 Brister sysslomannen Finnes lämplig

Mom. 3. från tjänsten. Mom, 4. — — bebo densamma,

§ 47 (motsvarar § 48 i kommitténs förslag). Sysslomannen har att • behörigt biträde. Tjänstens Sjukhusets övriga ekonomi- och sjukvårdspersonal till omfattning. tjänsten hör. § 48 (motsvarar § 49 i kommitténs förslag). Sysslomannen åligger: Syssloman1)—8) = motsvarande punkter i § 49. . nens ålig9) att hava noggrann tillsyn över sjukhusets byggnader, inventarier och ganden. utredningspersedlar samt, då något därav märkes tarva förbättring, därom genast göra anmälan hos styresmannen ävensom att deltaga i och upprätta besiktningsinstrument vid de årliga besiktningar, som det enligt § 20 åligger direktionen att verkställa; 10)—14) = motsvarande punkter i § 49. § 49 ( = § 51 i kommitténs förslag). Mom. 1. Alla räntor

Uppbörd och indrivning av fordringar.

— — — utsökas.

Mom. 2. I samband med densamma. Sysslomannen ställes. Försummar sysslomannen — • uppstå. Mom, 3. Vid varje direktionssammanträde

Vid sjukhus I god tid

§ 50 ( = § 52 i kommitténs förslag). förts protokoll. göra anmälan.

Addtagen.

Besiktning <"> utarrenCl o? Cliif

Då sjuk avlidit 33 212420.

a 51 ( = § 53 i kommitténs förslag). förfogas.

1 (.lo'

tighet. Åtgärder vid dödsfall och utskrivning.

258 Allmän bestämmelse.

Prästmans antagande och åligganden.

För övrigt

§ 52 ( = § 54 i kommitténs förslag). anbefaller.

§ 53 (motsvarar § 57 i kommitténs förslag). Mom, 1. r» •• J. L I H T -,. , . Prästman antages och entledigas av direktionen.

Mom, 2. Vid lasarett anställd prästman åligger att, i enlighet A7ad mellan7 honom och direktionen överenskommits, besörja gudstjänst och andaktsstunder A id sjukhuset, att å lasarettet föra födelse- och dopbok samt död- och begravningsbok, att meddela vederbörliga utdrag ur dessa böcker, samt att i övrigt å lasarettet tillhandagå med vad till hans ämbete hörer. § 54 (motsvarar sista stycket i § 55 av kommitténs förslag). KontorsVid lasarett, där landstinget funnit anställandet av kontorspersonal erfor> personal. derligt, antages och entledigas sådan personal av direktionen eller den, åt vilken direktionen överlämnat befogenhet därtill. § 55 (motsvarar § 55 första stycket och § 56 i kommitténs förslag). SjukvårdsMom. 1. pn Sjukvårdspersonal antages • därom göra anmälan. Mom. 2. Den vid sjukhuset anställda sjukvårdspersonalen kan beredas densamma. § '^ (motsvarar § 55 andra stycket i kommitténs förslag). Ekonomi Ekonomipersonal antages och entledigas av direktionen eller den, åt Adlken personal, direktionen lämnat befogenhet därtill. IV K A P .

Om sjukstugor.

(Sjukstugestadga.) § 57.

I kapitlet avsedda sjukvårdsderas uppgift m. m.

(Motsvarar — delvis — bestämmelser i 8S 8, 11, 13 och 14) ' Mom, 1. D e i c etta * kapitel upptagna bestämmelserna skola, med den inskränkning,

259 som i § 2 sägs, tillämpas å varje sjukstuga, Alarmed i denna stadga förstås sådan mindre, med högst 24 sjukplatser försedd sjukvårdsinrättning, som är avsedd för allmän sjukvård och har till uppgift att till vård mottaga sjukdoms- och olycksfall av lättare art. Mom, 2. IfrågaArarande bestämmelser skola ock, med den inskränkning, som i § 2 mom. 5 omförmäles, i tillämpliga delar gälla för tuberkulossjukvårdsanstalter med ett platsantal av högst 40, sjukhem för kroniskt sjuka och sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter av enahanda storlek samt, oavsett platsantalet, för epidemisjukhus. På särskild framställning av landstinget må emellertid Kungl. Maj:t, efter medicinalstyrelsens hörande, förordna, att visst epidemisjukhus skall i tillämpliga delar vara underkastat vad i I I I Kap. stadgas angående lasarett. Mom. 3. Beträffande vård å sjukstuga av barnsängskvinnor, fall av kroniska sjukdomar, epidemiska sjuka samt sinnessjuka, gäller vad därom beträffande vård å lasarett är här ovan stadgat. Mom. 4. Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må å sjukstuga intagas endast om så kan ske utan olägenhet; har han härför intagits i allmänt eller särskilt rum, skall han vårdas kostnadsfritt. Mom, 5. Sjukdoms- eller olycksfall, andra än här ovan i mom. 1—4 nämnda, vilka i med hänsyn till fallets art eller andra omständigheter, varom läkaren skall i journalen göra anteckning, icke lämpligen kunna överföras till lasarett eller annat sjukhus, må ock å sjukstuga emottagas. Mom. 6. Angående intagning å epidemisjukhus gäller vad därom är stadgat i epidemilagen. Mom. 7. De sjukvårdsinrättningar, som äro underkastade bestämmelserna i detta kapitel, sammanföras i det efterföljande under den gemensamma benämningen sjukstugor. § 58. Mom. 1. NyanläggBeträffande nyanläggning samt till- eller ombyggnad av sjukstuga skall ^n^wintaatillämpliga delar gälla bestämmelserna i § 7. ning. Mom. 2. Sjukstuga skall vara försedd med den enklare inredning och utrustning, som motsvarar dess här OA*an i § 57 nämnda ändamål.

260 Mom, 3. På landstinget ankommer att besluta, i A7ad mån bestämmelserna i I I I K a p . angående patienters intagning skola vara gällande jämväl vid intagning å sjukstuga. § 59 Sjukstugas (saknar motsA7arighet i kommitténs förslag). förändring

till lasarett.

-^

§ 60 (motsA*arar § 17 mom. 1). Vid varje sjukstuga skola finnas: 1) en direktion, 2) en läkare, samt 3) nödig sjukvårds- och ekonomipersonal.

Sjukstugas administratwn -

Direktionens samman-

sättning.

Sjukstugesättning.'

1 Mom. 1. Uppstår fråga om sådan utvidgning av sjukstuga för allmän sjukvård, a t t det i § 57 mom. 1 omnämnda jilatsantalet överskrides, ma denna utvidgning ske endast i form av sjukstugans förändring till lasarett. Därvid skall förfaras i huA7udsaklig överensstämmelse med vad i § 7 här ovan stadgas. Mom. 2. Sjukstuga aA7 i mom. 1 omnämnt slag, som \dd tiden för denna stadgas trädande i kraft anordnats eller är under uppförande, skall, ändock att platsantalet överstiger 24, såsom sådan bibehållas till dess att i den ordning, som i mom. 1 sägs, sjukstugans förändring till lasarett må bliva genomförd.

§ 61 (motsvarar § 19 mom. 1). -**

mom. i. Direktionen vid sjukstuga skall bestå av, jämte sjukstugans läkare, tre av landstinget A*alda ledamöter äArensom för dessa senare två suppleanter, samtliga dessa ledamöter och suppleanter A*alda för tid och på sätt, som sägs i mom. I av § 15, vilken paragraf jämväl i övrigt med ovan nämnt undantag är tillämplig på sjukstugas direktion. Mom, 2. Vad i §§ 16—24 föreskrives i fråga om direktion för lasarett skall i tilllämpliga delar gälla jämväl för direktion vid sjukstuga. § <32 (motsvarar § 30). B l i r läkarbefattning vid sjukstuga ledig, har dettas direktion att med angivande av de med densamma förenade löneförmånerna i allmänna tidningarna en gång till ansökning kungöra befattningen, med ansökningstid av trettio dagar efter kungörandet. Efter ansökningstidens utgång skall direktionen, sedan medicinalstyrelsens yttrande om de sökandes behörighet inhämtats, vilket yttrande

261 skall eventuellt innehålla jämväl ett uttalande rörande lämpligheten av att sökanden förenar den sökta befattningen med annan läkartjänst, tillsätta befattningen på viss tid eller genom förordnande tillsvidare, i senare fallet med ömsesidig rätt till tre månaders uppsägningstid. Om tillsättande av sjukstugeläkarbefattning skall underrättelse ofördröjligen meddelas medicinalstyrelsen. Angående behörighet till sjukstugeläkartjänst gäller vad särskilt är stadgat. § 63

(motsvarar §§ 32, 33, 37, 38 och 39). Mom. 1.

Sjukstugeläkares tjänstledig-

Vad i §§ 27 mom. 1, 28, 32, 33 och 34 föreskrives skall i tillämpliga delar m,'m., åliggälla även för sjukhus, som avses i IV kap., dock att, vad beträffar den enligt ganden. § 34 p. 2 läkaren åliggande skyldigheten att besöka sjukvårdsanstalten, läkaren vid tuberkulossjukstuga må med direktionens medgivande inskränka sina besök A7id sjukstugan till tre i veckan. Mom. 2 (motsvarar § 39 mom. 1 p. 14 samt del av § 38). Vid sjugstuga, där syssloman icke finnes anställd, åligger det läkaren att föra diarium över intagna och utskrivna sjuka ävensom över samtliga utspisade matportioner, så ock fullgöra de enligt § 48 p. 12 på syssloman ankommande åtgärder. Läkare vid sjukstuga åligger ock att till förste provinsialläkaren årligen före den 1 mars avlämna föreskriven, till medicinalstyrelsen ställd årsberättelse. § 64.

Vad i §§ 30 och 31 föreskrives skall gälla även sjugstugeläkere, med undan- Tjänstefel. tag dock för i dessa §§ omnämnda anmälanden till Kungl. Maj:t. § 65. Beträffande pension eller understöd skall i fråga om sjukstugeläkare gälla Sjukstugevad i § 43 mom. 3 föreskrives rörande vid sjukhus anställd personal. läkares pension eller linderstöd. § ^Finnes vid sjukstuga anställd särskild syssloman, äger sjukvårdsnämnden Om besluta, i vilken utsträckning de för syssloman vid lasarett gällande bestämmel- syssloman. serna skola vara på honom tillämpliga. § 67.

För personalen i övrigt vid sjukstuga gäller vad för sådan personal stadövrig gas i I I I Kap. personal.

262 V KAP. Om allmänna, icke kommunala sjukhus. §§ 68—75 = kommitténs resp. §§ 61—68, med iakttagande dock, a t t där förekommande hänvisningar till vissa föregående §§ undergå erforderlig ändring, samt med den speciella ändring av § 65 i kommittéförslaget, att detta stadgande erhåller den lydelse, kommitténs ledamöter herrar Sederholm och Lönnberg i reservation föreslagit. J a g biträder alltså denna deras reservation. VI KAP.

Om enskilda sjukhus. § 76 (motsA7arar kommitténs hela V kap.). Mom. 1. Den, som vill inrätta och driva enskilt sjukhus eller sjukhem för kroppsligt sjuka, skall därom göra anmälan till medicinalstyrelsen, som efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare eller A*ederbörande stadsläkare, Adlken har att fullgöra förste provinsialläkares åligganden, äger att för sökanden utfärda tillståndsbevis, gällande för viss tid, samt förordna läkare att utöva tillsyn över anstaltens Arerksamhet och anordningarna för sjukas behandling, ävensom bestämma, om och i vad mån gällande föreskrifter för allmänna sjukhus skola å anstalten vara tillämpliga. Mom. 2. Den, som förestår enskilt sjukhus eller sjukhem, är skyldig att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser, som av7 medicinalstyrelsen enligt mom. 1 meddelas, vid äventyr att det jämlikt samma moment för honom utfärdade tillståndsbeviset eljest återkallas. Mom. 3. Har någon utan tillstånd av medicinalstyrelsen inrättat eller driver han utan sådant tillstånd enskilt sjukhus eller sjukhem, straffas med böter från och med 100 till och med 1,000 kronor.

Förteckning å de i herr Clarliolms stadgeförslag ingående rubrikerna: Förslag till Stadga för allmänna och enskilda sjukhus för kroppsligt sjuka I kap. Allmänna bestämmelser II kap. Om kommunala sjukhus III kap. Om lasarett (lasarettsstadga) IV kap. Om sjukstugor (sjukstugestadga) V kap. Om allmänna, icke kommunala sjukhus VI kap. Om enskilda sjukhus

Sid. 243 248 244 246 258 262 262

Motivering till herr Clarholms förslag till stadga för allmänna och enskilda sjukhus för kroppsligt sjuka. Beträffande till en början stadgans benämning anser jag den böra vara Stadgans stadga for allmänna och enskilda sjukhus för kroppsligt sjuka. J a g finner det benämning. nämligen icke vara riktigt att, som kommittén föreslagit, benämna stadgan allmän sjukhusstadga, då den icke kommer att aA7se sådana allmänna sjukvårdsinrättningar som de militära sjukhusen eller vårdanstalter för sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka samt benämningen alltså innebär en inkonsekyens. Däremot torde den av mig förordade benämningen giva ett fullt adekvat uttryck för stadgans innehåll. Vidare anhåller jag att i fråga om stadgeförslagets uppställning få anföra Stadgans följande: xippställSåsom av kommitténs allmänna motiA7ering framgår, har kommittén redan ning. på ett mycket tidigt stadium av sitt arbete satt som sitt mål att söka åstadkomma en helt ny sjukhusstadga. Enligt mitt förmenande har kommittén gjort detta utan att hava ägnat tillräcklig uppmärksamhet å t de möjligheter, vilka utan tvivel förefinnas att lösa uppdraget på det sätt, som bort vara både det enklaste och naturligaste och som utan tvivel på samma gång givit det mest praktiska resultatet, nämligen genom en sammanfogning av redan befintliga hithörande stadgor och genom en revision av ett visst antal paragrafer i dessa i förening med införande av erforderliga nya bestämmelser inom dessa stadgors ram. Det har emellertid för kommittén varit »utan Addare tydligt», att en dylik anordning icke varit lämplig. För mig har det däremot varit lika påtagligt, att ett sådant förfaringssätt är den enda lämpliga vägen för reformarbetet ifråga. Som stöd för _ denna min uppfattning torde jag endast behöva erinra därom, att de jämförelsevis nya stadgorna för tuberkulossjukhus och tuberkulossjukstugor i stort sett äro aA7skrifter av gällande lasaretts- och sjukstugestadgor. Under sådana förhållanden synes det vara obestridligt, a t t det icke kan möta några hinder eller ens behöva medföra svårigheter att införliva alla dessa stadgor med varandra. Och beträffande de nya sjukhustyper, som tillkommit eller som kunna väntas tillkomma, anser jag det uteslutet, att det kan förekomma någon eftda sådan, som icke med lätthet låter sig inrangera under den ena eller andra av nu nämnda stadgekategorier. I anslutning till denna min uppfattning har jag under kommitténs överläggningar framlagt en fullt utarbetad plan till uppställning av det nya stadge-

264 förslaget enligt ovan anförda principer, vilken dock kommittén endast delvis ansett sig böra upptaga i sitt förslag. J a g har under sådana förhållanden ansett mig skyldig att reservationsvis framlägga det av mig utarbetade förslaget. Innan jag går att i detalj redogöra för detta, tillåter jag mig erinra om de skäl, som för kommittén A7arit bestämmande för att omedelbart efter en orientering av uppdragets omfång inrikta arbetet på åvägabringandet av en helt ny stadga, Dessa skäl synas mig vara föga bärkraftiga och för övrigt delvis uppkonstruerade, och jag skall i det följande ingå på en närmare analys aA7 desamma. A t t börja med framhålles, att den ökade omfattningen aA7 landstingens sjukA7årdande A7erksamhet krävde nya förvaltningsformer. Kommittén påpekar, att förvaltningen av det landstingen underlydande sjukvårdsväsendet endast delvis blivit reglerad av allmänna författningar, såsom t, ex. i fråga om epidemisjukvården, barnmorkeväsendet samt A7issa sjukhus, nämligen lasarett, sjukstugor och tuberkulossjukA 7 årdsanstalter, men att allmänna bestämmelser saknades beträffande förvaltning av övrig av landstingen bekostad sjukvård eller av sädana dem underlydande sjukhus, vilka icke kunna hänföras till de uppräknade. Ehuru ej av kommittén i detta sammanhang utsagts, vilka slags sjukhus härmed aA7ses, vågar jagförutsätta, att kommittén härmed åsyftat ett eller annat specialsjukhus, som väl för närvarande i huvudsak endast torde förefinnas i städer, vilka ej deltaga i landsting. I allt fäll kunna dessa andra sjukhus beträffande vilka det blivit kommittén »uppenbart», att nya landstingsorgan erfordras, ingalunda vara av sådan egenart, att de förmå på något avgörande sätt influera på uppställningen aA7 en sjukhusstadga. Kommitténs nästa argument utgör ett framhållande av, att förvaltningsformerna även för lasaretten, sjukstugorna och tuberkulossjukvårdsanstalterna ur vissa synpunkter icke äro tillfredsställande och detta särskilt därför satt landstingen, ehuru de stå det ekonomiska ansA7aret, icke tillerkänts något direkt inflytande ifråga om uppräknade slag av dem underlydande sjukhus». Det skäl, som här ovan citerats, är hämtat ur en för några år sedan publicerad skrift om landstingens förvaltningsorganisation och har allt mer och mer blivit framfört såsom ett axiom, vars berättigade värde som sådant emellertid bäst torde framgå därav, att redan nu, d. v. s. redan med nu gällande författningar, såvitt jag känner, icke mindre än nio landsting redan beslutat och inrättat sådana förvaltningsformer, som kommittén åsyftar. För så vitt ej alla dessa landstingsbeslut skulle befinnas olagliga, torde detta sakförhållande otvetydigt visa, att landstingen ingalunda sakna den möjlighet till avgörande inflytande på sina sjukvårdsinrättningar, som man från visst håll velat göra gällande. Att det vid sådant förhållande icke torde vara någon svårighet att få till stånd bestämmelser för den åsyftade institutionen — landstingens sjukvårdsnämnd — om vars lämplighet såsom sådan jag är med kommittén fullt ense, utan att av denna anledning tillskapa en helt ny sjukhusstadga, torde vara självklart. Vad här sagts om landstingens sjukvårdsnämnd gäller i tillämpliga delar även vad kommittén närmast härefter berör i sin allmänna motivering och varifrån kommittén hämtat ytterligare stöd för utarbetandet av en helt ny stadga, nämligen betydelsen av en sjukvårdsplan. ÄA*en denna tanke har redan beaktats och även realiserats av flera landsting, och tillkomsten av en sådan sjukvårdsplan borde såA7äl med hänsyn härtill som ock på den grund att kommittén icke ens ifrågasatt, att densamma skulle

265 vara för landstingen obligatorisk, icke behöva utgöra något hinder för a t t en sjukhusstadga uppgöres efter de utgångspunkter, jag utpekat såsom de riktigaste. Övergår jag så till det av kommittén uppkastade spörsmål, huriiAdda ej genom ändrade bestämmelser någonting kan göras »för att i vissa avseenden ordna den av landstingen bekostade sjukvården under enklare former än hittills», ett spörsmål, som kommittén besvarar med att förorda vissa ändringar i nu gällande bestämmelser, åsyftande att möjliggöra en mjukare övergång mellan större och mindre sjukhus (lasarett och sjukstugor). Den form, under Adlken kommitterade framfört detta spörsmål (sid. 164 o. f. i motiveringen), verkar i Adss mån bestickande och är ägnad att möjligen suggerera dem, som helt naturligt ej hava förutsättningar att kunna på rak arm bedöma dess innebörd. Lätt nog kan sålunda den uppfattningen uppstå, att denna fråga är både viktig och allmänbetydande och möjligen också, att den kan hava ekonomisk räckvidd. Framfört som en faktor att beakta, då det gäller frågan om sättet för stadgans uppställning, måste jag beteckna detta motiv som fullkomligt uppkonstruerat. I likhet med kommittén skall jag i annat sammanhang närmare ingå härpå. Efter angivandet av nu omförmälda synpunkter har det för kommittén A7arit »utan Addare tydligt», att den ej kunde fullgöra sitt uppdrag genom en revision av ett A*isst antal paragrafer i den nu gällande lasarettsstadgan, eventuellt i förening med nya bestämmelser inom samma stadgas ram, ja icke ens beträffande lasaretten och sjukstugorna kunde »sätta en ny lapp på det gamla klädet». A t t så verkligen med fördel kan ske och att därmed ock vinnas de mest påtagliga fördelar, anser jag mig med full evidens hava visat genom det aA7 mig med nu angivna utgångspunkter uppgjorda, här ovan framlagda förslaget till stadga. J a g har därmed kunnat ådagalägga, att dessa gamla kläden, som äro förfärdigade av utomordentligt framsynta och på sitt område dugande märkesmän, dess bättre äro så hållbara, att de, visserligen förstärkta med en och annan lapp, ännu så -långt framåt man kan överskåda äro användbara icke blott att fylla sin ursprungliga uppgift, utan även att bekvämt och praktiskt kunna inhysa och hölja all det nya, som man nu anser nödigt inrymma därinom. 1 och med det stycke i den allmänna motiveringen, varur det sist citerade uttrycket är hämtat, har ju kommittén i själva verket avslutat sin rätt vidlyftiga argumentation för behovet av en helt ny stadga. Man finner emellertid, att kommittén redan i nästa stycke ånyo upptager denna fråga till behandling, under framhållande att, äA7en om kommittén skulle åstadkomma förslag till en ny stadga, innehållande nya bestämmelser i angivna avseenden jämte övriga erforderliga ändringar och tillägg till nu gällande bestämmelser, förslaget ändock endast skulle bliva en lösning till hälften av vad i verkligheten kräA*des. Kommittén anför härför några argument, av vilka de, som äga någon egentlig betydelse, torde ATara dels att det vore lämpligt och önskvärt, att föreskrifter rörande epidemisjukhus även intoges i stadgan, dels att förhållandet vore enahanda beträffande såväl »ett antal sjukhus av olika typer i det närmaste jämförbaia med de förutnämnda», vilka uppstått och ndlkas verksamhet icke är underkastad några i författningsväg utfärdade allmänna bestämmelser», som ock de enskilda sjukhusen. Vad då först angår epidemisjukhusen, torde därpå i detta sammanhang ej behöva spillas många ord, då det väl måste vara odisputabelt, att de i stadgehänseende endast kunna komina att hänföras till den ena eller andra av de grupper 34—212420.

266 av sjukA 7 årdsanstalter, som i det aA* mig uppgjorda förslaget upptagits i var sitt kapitel. Vad därefter beträffar det antal sjukhus aA7 olika typer, vilkas av kommittén angivna karakteristik jag nyss återgivit, synes även här oklarhet råda om, vilka sjukhus av kommittén avses, men tror jag mig även i detta fall kunna utgå från, att härmed icke kan åsyftas andra sjukhus än dem, som kommittén tidigare omnämnt såsom ej hänförliga till vare sig lasarett, sjukstuga eller tuberkulossjukvårdsanstalt och Adlka, på sätt jag i det föregående anfört, icke i och för sig kunna hava någon inv7erkan på stadgans uppställning. Allra helst som de j u enligt vad kommittén själv avgivit, äro med »de förutnämda i det närmaste jämförbara». Vad så slutligen de enskilda sjukhusen angår, beträffande vilka kommittén ansett särskilda bestämmelser erforderliga i en ny sjukhusstadga, behöver jag knappast påpeka, att det för mig icke mött större sA7årigheter än för kommittén att bjuda dessa ett särskilt kapitel i slutet av stadgan. Principerna för sättet att reformera äro givetvis olika på olika håll, men det torde vara klokt att hämta föredömen därifrån, varest man funnit de mest praktiska och verksamma metoderna. E n rätt så intressant och framför allt lärorik jämförelse mellan olika reformmetoder ger oss Karl Staaff i en av sina skrifter, däri han påvisar, att man ofta har benägenhet att icke inskränka sig till att avhjälpa just de missförhållanden, som verkligen förefinnas och erkänts vara påtagliga, utan begagnar tillfället att reformera ett helt område för att »göra det ordentligt», vilket jag anser liktydigt med det i tid och otid hos oss numera använda slagordet att »lösa en fråga i hela dess Addd». Den engelska reformmetoden går ut på att avhjälpa ett fastslaget missförhållande med minsta möjliga ändring av bestående förmer. Engelsmännen åstadkomma på detta sätt något på samma gång enkelt, tidsenligt och verksamt, och man påträffar därför hos dem under de äldre formerna mönstergillt ändamålsenliga, för en ny tid anpassade anordningar. Om man vill tillämpa den här anförda jämförelsen på det stora och betydelsefulla samhällsområde, vars förhållanden denna kommitté har i uppdrag att undersöka och nygestalta, så torde det ur olika synpunkter vara klokt att avhjälpa de verkliga och kända missförhållandena, men däremot icke rubba den bestående formen i vidare mån än som är alldeles nödvändigt. Man bör framför allt icke betunga så vidlyftiga och omfattande förvaltningsområden som dem, varom här är fråga, med nya bestämmelser, Adlka endast hava den förtjänsten att vara nya, men vilkas rätta tillämpning skulle vålla betydande svårigheter såA7äl för vederbörande tjänstemän och myndigheter som för den stora allmänheten. Sjukvården i A7årt land har numera nått en sådan utveckling och omfattning, att den förvisso bör regleras genom en författning, som åsyftar att befästa de gjorda framstegen och att skydda alla parters intressen, men även här bör det vara möjligt att, såsom Karl Staaff yttrat, »åstadkomma mönstergilla, för en ny tid anpassade anordningar inom ramen av de gamla formerna». Det är denna tanke, som jag från början och långt innan jag händelsevis fått se den framförd på sätt som nyss citerats, ansett innebära det principiellt riktiga tillvägagångssättet vid omarbetande av här avsedda författningar och som man alldeles särskilt bort taga vara på i detta fall, där dock det allra mesta aA7 det gamla av så många auktoriteter erkänts äga ett förnämligt och bestående v*ärde beträffande såväl form som innehåll. Det är mig med andra ord fullkomligt

267 ofattligt, att man, för att åstadkomma något nytt, i ett enda kapitel i stadgan velat sammanföra bestämmelser för alla de olika slag av sjukhus, som stadgan avser att omfatta, helst som man uppenbarligen ändock icke kan undgå att åtskilja dessa sjukhus genom en skarp gräns efter samma norm som i nu gällande stadga, om jag undantager slopandet av de gamla hävdvunna namnen — en reform, vars tillkomst väl näppeligen kan hava något annat syftemål än a t t giva det hela sken av en värdefull nyhet. Det är mig, säger jag, därför ofattligt, varför ej lasaretts- och sjukstugestadgorna med bibehållna namn kunnat fortfarande fä intaga sin naturliga plats som var sitt kapitel i den nya stadgan med de speciella bestämmelser, som gälla särskilt för lasarett och särskilt för sjukstugor, liksom ock^ för de övriga slag av sjukhus, vilka ur författningssynpunkt ofrånkomligt måste hänföras antingen till den ena eller andra av dessa så att säga normaltyper för sjukhus. Svensk sjukvård har en längre tid haft sin hjärtpunkt i lasaretten. Om lasarettsvården kan skrivas ett vackert kapitel i svensk kulturhistoria. Hävd och traditioner omspinna med tacksamhet den vård, de lidande åtnjutit på lasaretten. Då man nu går att skriva lagar för de kroppsligt sjukas värd pä skilda anstalter, finnes det intet skäl att genom formell pietetslöshet avbryta en tradition, som vacker och stark vuxit fram, knuten till benämningen lasarett. Det finnes intet skäl att bortkasta hävdvunna benämningar, som redan äro så inarbetade, att nya icke hava utsikt att »slå igenom». Stadgan skulle då formellt leva sitt eget liv vid sidan av det verkliga och genom sin pretentiösa nyhet spänna förväntningarna om det reellt nya alltför högt. Det är för övrigt icke mera än r ä t t att lasaretten, vilka i stort sett äro de sjukvårdsinrättningar här i landet, som gått -i spetsen for utvecklingen av landets sjukvård, både få bibehålla sina gamla namn och få tjäna som typ för den största grupp av sjukhus, som i stadgan avses, och detta så mycket mera som de på grund av sin storlek och sin komplicerade skötsel beröras av ett synnerligen stort antal bestämmelser. Det är A*isserligen icke namnet, som betingar framstegen, men det finnes intet skäl, varför man ej genom en hävdvunnen benämnings bevarande skulle markera den praktiska och historiska utvecklingens förlopp. På nu anförda skäl har jag ansett stadgan böra uppställas på det sätt, jag ovan angivit. Det torde enligt min mening icke lida något tvivel, att stadgan med den av mig förordade uppställningen företer vida större reda och överskådlighet samt kominer att bliva mera praktisk i tillämpningen än en stadga, uppställd i enlighet med kommitténs förslag. J a g övergår härefter att närmare redogöra för skiljaktigheterna i kommitténs och mitt förslag med hänsyn till kapitelindelningen. I Kap. i båda förslagen innehåller Allmänna bestämmelser. Men under det a t t kommitténs förslag i §§ 2, 3 och 4 av nämnda kap. upptager bestämmelser, som röra sjukvårdsplan och sjukvårdsnämnd, har jag, som finner det vara ett formellt missgrepp att i en stadga för olikartade sjukhus bland allmänna bestämmelser intaga sädana föreskrifter, som endast beröra vissa kommunala sjukhus, ansett, att nämnda §§ rätteligen bora fa sm plats i ett följande kap. och då självfallet i det, vilket genom sin överskrift anses innefatta bestämmelser, som särskilt avse nämnda slag av sjukhus. Da jag vidare anser, a t t i I kap. givetvis böra ingå definitioner av de begrepp,

268 varmed stadgan arbetar, böra enligt min mening i detta kap. jämväl inrymmas bestämmelserna om stadgans omfattning och definitioner på oTika slag j v sjukhus vilka bestämmelser av kommittén upptagits i I I kap. H l kap komm tens förslag, som har till överskrift Om kommunala sjukhus, ar uppdelat i b olika avdelningar och motsvarar II, I I I och IV kap. i mitt förslag. I I kap., som har till överskrift Om kommunala sjukhus, innehåller allmänna bestämmelser om de kommunala sjukhusen, under det att I I I och IV kap. innefatta specie 1[a st^adganden för resp. lasarett och sjukstugor, samt med dessa i stadgehanseende likställda j i k h u s P Det torde ligga i öppen dag, vilka betydande fördelar vinnas genom a t J i särskilda kap. samfa alla de speciella bestämmelserna å ena sidan om lasarett och å den andra om sjukstugor eller de tvenne huvudtyper av ? j u k h ^ som nu förefinnas och med vilka övriga sjukhus skola nr stadgesynpunkt jämställas. Icke minst är härvid av betydelse, att, såsom jag tidigare framhållit, vara gamla sjukhustyper ej behöva på ett konstlat sätt berövas sina hävdvunna namn }P Sedan kommittén beslutat att biträda ett av mig under kommitténs överläggningar framställt förslag i fråga om stadgans uppställning sa till vida, a l t kommittén i ett särskilt kap" upptagit bestämmelser för offentligaicke k ° " v sjukhus, motsvara V och V I kap. i mitt förslag beträffande innehållet IV ocli V kap. i kommitténs förslag. Med avseende å den från kommittén avvikande mening, som jag under kommitténs överläggningar gjort gällande beträffande såväl vissa paragrafers plats som deras innehåll och formulering, kommer jag att under varje sådan^ pawgra,t här nedan angiva motiven för min skiljaktiga uppfattning; och skall jag daivid för överskådlighetens skull upptaga paragraferna i oidningsfoljd enligt det av mig förordade "stadgeförslaget. § 2. Mom. 1 (motsvarar § 7, mom. 1 i kommitténs förslag). Genom den av mig föreslagna formuleringen av detta moment angives, i anslutning till min förut uttalade uppfattning beträffande stadgans benämning, a t t stadgSn endast gäller sjukhus för kroppsligt sjuka. Härigenom undvikes ock införandet av vissa I v de i § 7 mom. 3 första stycket av kommitteforslage npptagna undantagen från stadgans tillämpning. Den i § 7 5 av kommitteforslaget angivna undantagsbestämmelsen kan jag ej biträda, av skäl som framgår av min motivering till VI kap. här nedan rörande enskilda sjukhus. Mom. 2 (motsvarar § 7 mom. 2 i kommitténs förslag). Av mig föreslagen formulering anser jag tydligare. Huvuvida innebörden av momentet låter förena sig med § 40 i kommittéförslaget, torde vara ovisst. Mom. 3 (motsvarar § 8 mom. 1 i kommitténs förslag). Vad först momentets placering beträffar, anser jag lämpligt, att omedelbart efter definitionen på sjukhus inflyter uppdelningen av sjukhusen i olika kategoriei. Beträffande det av kommittén införda begreppet offentligt sjukhus, bor detta enligt min mening här, liksom i stadgan i övrigt, utbytas mot benämningen allmänt

269 sjukhus. Kommittén har funnit lämpligt benämna den utarbetade sjukhusstadgan allmän, och skulle densamma enligt kommitténs mening avse alla offentliga och enskilda sjukhus (med vissa angivna undantag). Häremot vill jag göra gällande, att begreppet allmänt sjukhus bör ställas mot enskilt sjukhus och ej, som av kommittén föreslagits, begreppet offentligt sjukhus ställas mot enskilt sjukhus. Det torde' nämligen vid närmare granskning av de enskilda sjukhusens natur framgå, att dessa så gott som uteslutande haA7a karaktär av offentliga sjukhus, då endast betalningsförmågan spelar in vid de sjukas intagning. _ J a g vill i detta sammanhang som stöd för min åsikt angående vad som bör ingå i begreppet »allmänt* sjukhus åberopa reglemente för marinen del. 2 par. 321, enligt vilken § sjuk, som ej kan behörigen vårdas ombord, skall under vissa förutsättningar avpolleteras till allmänt sjukhus, ävensom Kungl. Maj:ts kungörelse (S. F . S. 1921 n:o 753), där allmänt sjukhus definieras såsom »varje sjukvårdsinrättning som äges och drives av staten, landsting eller kommun eller till A7ars driftkostnad staten, landsting eller kommun bidrager» och jämväl även lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdom (S. F . S. n:r 460) §§ 4 m. fl. J a g kan icke biträda kommitténs åsikt, att det skulle föreligga ett skäl för att använda begreppet »offentligt sjukhus» i motsats till »enskilda sjukhus» däruti, att »allmänna sjukhus» numera borde ställas mot »specialsjukhus» och att fara eljest företage för förvirring och förväxling rörande begreppet »allmänt sjukhus». Det synes ingalunda vara med verkliga förhållandet överensstämmande, att de av kommittén omnämnda sjukhusen Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg samt Allmänna sjukhuset i Malmö skulle hava fått benämningen »allmänna», därför att de i motsats till specialsjukhus skulle vara aA*sedda att lämna allmän sjukvård. Tvärtom är förhållandet det, att sagda sjukhus äro sammansatta av specialavdelningar och sålunda var för sig kunna anses vara ett av flera specialsjukhus bildat sjukhus. J a g vill även framhålla, att Allmänna barnbördshuset och Allmänna barnhuset otvetydigt äro rena specialsjukhus. Hävd torde även föreligga för begreppet »allmänt sjukhus» såsom betecknande ett ursprungligen staten tillhörigt sjukhus, i vilket hänseende kan hänvisas till benämningen Allmänna garnisonssjukhuset. Mom. 4 (motsvarar § 8 mom. 2 i kommitténs förslag). Den här av mig föreslagna ändringen hänför sig till vad som sagts under mom. 3. Mom. 5 (motsvarar delvis § 7 mom. 3 i kommitténs förslag). Mom. 6 (jämför § 7 mom. 3 i kommitténs förslag). Då jag ej kan dela kommitténs uppfattning därom, att stadgan ej skulle vara tillämplig på militära sjukhus, utan fastmer håller före, att densamma självfallet bör tillämpas på sådana militära sjukhus, där fullständiga lasarettsavdelningar för civila sjuka äro inrättade, har jag velat genom införande av detta moment giva uttryck däråt. Mom. 7 (— § 7 mom. 4 i kommitténs förslag). Mom. 8 ( = § 8 mom. 4 i kommitténs förslag). Sistnämnda tvenne mom. böra som varandra närstående placeras i följd och ej i skilda paragrafer. Motiveringen för att övriga i §§ 7 och 8 av kommitté-

270 förslaget upptagna bestämmelser ej blivit i mitt förslag införda eller i annat sammanhang där berörda, torde vara given i min allmänna motivering. § 3 (motsvarar § 6 i kommitténs förslag). I olikhet med kommittén har jag ansett, a t t närmare bestämmelser om Medicinalstyrelsens inspektionsrätt av sjukhus och tillvägagångssätt vid utövandet därav icke tillhör denna stadga, utan bör ingå i styrelsens instruktion. Ä t denna min uppfattning har jag givit uttryck genom den av mig angivna formuleringen av denna paragraf, därvid mom. 2 i kommittéförslaget bortfallit, Vid de överläggningar, som inom kommittén förehafts rörande väckt fråga om anställande av en sjukhusinspektör, har jag, under framhållande av vikten av att ifrågavarande inspektioner förrättas av fullt sakkunniga personer, utgått från den förutsättningen, att inspektioner av lasarett och tuberkulossjukhus skulle handhavas av chefen för Medicinalstyrelsens allmänna byrå samt föredraganden därstädes av tuberkulosärenden, vilka båda befattningar enligt min åsikt självfallet böra innehavas av personer, som äro speciellt utbildade icke blott i den sjukvård, varom här är fråga, utan ock äro väl förfarna rörande sådan sjukvårds ordnande och planläggning. Å andra sidan torde det knappast vara tänkbart, att varje medicinalråd äger den sakkunskap, som erfordras för inspektion av sjukhus, vilka tilläventyrs tillhöra hans byrå. För inspektion av sådana specialsjukhus som t. ex. anstalter för radioterapi och ljusbehandling, ortopedisk kirurgi, ögon- och öronsjukhus o. s. v., erfordras nämligen, att inspektören besitter särskild sakkunskap, och jag anser därför lämpligt, att i Medicinalstyrelsens instruktion intages bestämmelse därom, att styrelsen, då den så prövar erforderligt, för sådan inspektion, äger förordna särskild sakkunnig vare sig att självständigt förrätta inspektionen ifråga eller ock a t t biträda styrelsen vid densamma. II KAP.j Om kommunala sj'ukhus.*

E[§ ±-'! '_ ft Mom. iVmotsvarar § 2 mom. 1 i kommitténs förslag). Hänvisande till de skäl, som jag förut anfört beträffande paragrafens placering, vill jag som motiv för mitt uteslutande av sista meningen i momentets sista stycke, sådant det lyder i kommitténs förslag, anföra att, enär det å ena sidan icke skulle föreligga någon ofrånkomlig skyldighet till fastställande av plan för sjukvårdens utveckling inom ett landstingsområde (sjukvårdsplan) och d e t å andra sidan uttryckligen utsäges, att landstinget äger befogenhet att besluta i ärende rörande fastställande av sådan plan, jag icke kan finna annat än a t t nämnda mening bör ur kommittéförslaget utgå. fg Mom. 2 (motsvarar § 2 mom. 3 i kommitténs förslag). Bestämmelsen i § 2 mom. 2 i kommitténs förslag synes mig överflödig, då de tillfälliga epidemilokalerna äro från stadgan undantagna, i kommittéförslaget enligt § 7 mom. 3 och i mitt förslag enligt § 2 mom. 5.

271 5

§ (motsvarar § 3 i kommitténs förslag). _ Det måste enligt mitt förmenande anses vara principiellt oriktigt att, såsom kommittén föreslagit, uti i en stadga i en mängd olika punkter söka åstadkomma uttömmande detalj föreskrifter angående sjukvårdsnämnden tillkommande befogenheter, men samtidigt fastslå, att nämnden skall i enlighet med av landstinget fastställd instruktion utöva befattning med sjukvårdsväsendet. Det synes m\<r att paragrafens mom. 1 och dess mom. 2, punkterna 1 och 2, innefatta tillfyllest^ görande föreskrifter angående den nämnden tillkommande befogenhet, och böra detaljföreskrifterna enligt min mening inflyta allenast i den instruktion, som i sistnämnda punkt omförmäles. Det torde ock från den administrativa lagstiftningens område kunna anföras mångfaldiga exempel därpå, att i allmänna författningar detalj föreskrifter i ett eller annat avseende, särskilt i de fall, då dessa föreskrifter icke äro avsedda att vara obligatoriska, icke intagits i vederbörande författning, utan att hänvisning härutinnan gjorts till särskilda kungörelser instruktioner o. dyl. Härtill kommer, att det torde ligga i sakens natur, att sådana uttömmande detalj föreskrifter, varom här är fråga, icke kunna meddelas med anspråk på att vara vare sig ändamålsenliga för samtliga landsting eller överhuvudtaget tillfyllest under någon längre tidrymd. Det lärer därför ur praktisk synpunkt vara lämpligare att intaga alla sådana föreskrifter i en instruktion då ändring eller komplettering av desamma därigenom låter sig vida lättare verkställa an om de intagas i en utav Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande fastställd stadga. Skulle icke desto mindre kommitténs förslag i förevarande hänseende komma att godtagas, tillåter jag mig framhålla, att j a g beträffande en del av de funktioner, som inrymts åt sjukvårdsnämnderna såväl i här föreliggande som ock i annan del av stadgan, hyser en avvikande mening. Beträffande § 3 mom. 3, punkt 1 av kommittéförslaget anser jag sålunda, att den åt sjukvårdsnämnd inrymda befogenheten att till de särskilda sjukhusdirektionorna göra varje slagS o framställning eller erinran, »som av omständigheterna påkallas», vara alltför vittgående^ Den vidsträckta självstyrelse, som direktionerna för lasarett och tuberkulossjukhus hittills legaliter haft, torde hava visat sig vara i stort sett gagnelig varför inskränkning i den självständighet, som enligt lasarettsstadgan och tuberkulossjukhusstadgan tillkomma sagda direktioner, icke bör ifrågakomma i den utsträckning, som innefattas i kommittéförslaget. Sjukvårdsnämndens ställning härvidlag synes mig böra begränsas till att närmast utgöra ett landstingets i avseende a hälso- och sjukvård finansförvaltande organ. Vad angår mom. 3 punkt 7 i kommittéförslaget vill jag framhålla att, så länge det icke finnes föreskrivet, att åtminstone en ledamot av sjukvårdsnämnden skall vara läkare, den funktion, som här tilldelats sjukvårdsnämnden, synes lika val kunna fyllas av vederbörande direktion. Då någon olägenhet av direktionernas hittillsvarande utövande av här ifrågavarande åliggande att tillsätta läkare vid sådana kommunala mindre sjukhus, som drivas av landsting, icke kunna påvisas torde sålunda enligt min mening tillräckliga skäl saknas för att överflytta sagda funktion frän direktionerna till sjukvårdsnämnden och därigenom beröva direktionerna — vilka det för övrigt tillkommer att i första hand samarbeta med läkaren — ett verksamhetsområde, på vilket de hittills utan någon berättigad anledning till klander fullgjort sitt åliggande. Beträffande slutligen mom. 3 punkt 8 i kömmittéförslaget anser jag det

272 icke vara förenligt med ett behörigt tillgodoseende ev epidemivårdens intressen, att en sjukvårdsnämnd utgör direktion för samtliga de inom landstingets epidemidistrikt inrättade epidemisjukhusen. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att ett enda organ (sjukvårdsnämnden) icke kan besitta närmare kännedom om de speciella förhållandena vid varje epidemisjukhus inom landstingets epidemidistrikt och att sålunda särskilda direktioner för resp. epidemisjukhus äro bättre ägnade att omhänderhava här ifrågavarande befogenheter. Det torde för övrigt icke erfordras någon utförligare motivering for det olämpliga däruti, att, under det någon tvekan icke försports rörande behovet av en direktion på platsen för en liten sjukstuga, epidemisjukhusen, som aro fierdubbelt större än de flesta sjukstugor, skulle förvaltas av en sjukvårdsnämnd vilken ofta nog skulle hava sitt säte på en plats, varifrån avståndet till en del av dessa sjukhus är betydande och i åtskilliga län uppgå till tiotals mil. I vissa fäll skulle också en sådan anordning föra med sig, att sjukvårdsnämnden kanske icke ens en gång om året skulle kunna besöka en del av dessa epidemisjukhus. § 6 (motsvarar § 4 i kommitténs förslag). Dels på grund av den erfarenhet, som på flere håll redan vunnits om lämpligheten av ett fixerat antal av tre ledamöter i sjukvårdsnämnderna, dels ock för att kunna tillgodose den av kommittén på flera ställen framhållna önskvärdheten av enhetliga bestämmelser, har j a g ansett, att antalet ledamöter i nämnden bör, liksom redan nu är fallet beträffande sjukhusdirektionerna i stadgan fastslås till ett bestämt antal, i detta fäll till tre. Behovet av enhetliga bestämmelser torde enligt min mening vara så mycket mera påtagligt i detta tall som det här gäller antalet ledamöter i en institution, på vilken kommittén velat överflytta en hel del åligganden, som förut tillkommit sjukhusdirektionerna, såsom t. ex. att tillsätta läkare vid vissa sjukhus eller att, vid andra sjukhus, utöva ett avsevärt inflytande på deras tillsättning. Att en av dessa ledamöter bor vara läkare, torde ej behöva närmare motiveras, då det väl ej kan vara annat an önskvärt, att en korporation, vilken huvudsakligen behandlar sjukvardsarenden, inom sig hyser åtminstone en ledamot, som kan företräda den medicinska sakkunskapen och detta särskilt inom sådana områden, som ligga utanför en förste provinsialläkares verksamhetsområde. § 7. Mom 1 (motsvarar § 10 mom. 1 i kommitténs förslag). Då det i och för sig torde vara självfallet och jag dessutom har personlig erfarenhet om nödvändigheten att en för sjukhusbygge ifrågasatt tomt ävensom byggnadsritningarna varda godkända, innan beslut fattas om anläggningens utförande, har jag ansett bestämmelser böra i stadgan ingå härom. Personlig erfarenhet om, vilka olägenheter och kostnader kunna vållas av att först efter o-rundmurarnas uppförande hava tillgång till ritningar och beskrivning över uppvärmnino-sanordningar etc, har ock varit det bestämmande motivet for mitt torslag, att Medicinalstyrelsen skall, innan anläggningen påbörjas och alltså även innan grundmurarna uppföras, godkänna ritningar och beskrivning i sådant hanseende.

273 Mom 2 (motsvarar § 10 mom. 2 i kommitténs förslag). Under hänvisning till ovan gjorda tillägg beträffande yttrande av sjukhusdirektion och till bestämmelsen i § 58 mom. 1 i mitt förslag till stadga, har jag givit momentet den förkortade lydelse, som framgår av mitt förslagö till lagtext. Mom 3 (motsvarar § 12 i kommitténs förslag). Då jag anser lämpligt, att i en paragraf sammanföras samtliga bestämmelser rörande anläggning av sjukhus och vad därmed står i samband, har jag överfört bestämmelsen i § 12 av kommitténs förslag till mom. 3 härovan. § 8 (motsvarar § 16 i kommitténs förslag). J § 16 av kommitténs förslag i övrigt upptagna bestämmelser angående kostnadsfri vård av könssjuka och epidemiskt sjuka har jag ansett böra utgå, då därom finnes stadgat på annat ställe såväl i epidemilagen som i denna stafga. § 9 (motsvarar § 5 i kommitténs förslag). På skäl, som tidigare anförts, har jag ansett, att föreA7arande paragraf bör erhålla sin plats i detta kapitel. I I I KAP. Om l a s a r e t t (lasarettsstadga). § 10 Beträffande skälen för tillkomsten av detta kapitel och placeringen därstädes av vissa bestämmelser, som kommittén i sitt förslag sammanfört med stadganden beträffande sjukhus, tillhörande en helt annan kategori, torde det vara tillräckligt^ att hänvisa till vad jag förut härom anfört. I fråga särskilt om formuleringen av fjärde stycket av mom. 2, vilket motsvarar § 11 mom. 1, andra stycket i kommitténs förslag, har jag ansett nödigt tydligt utsätta, att bestämmelsen avser personer med könssjukdom i smittosamt skede och sålunda ej avse fäll av annan smittosam sjukdom. En sådan tolkninoskulle Jätteligen kunna givas åt kommitténs formulering i denna del, då det där icke angives, att bestämmelsen hänför sig till den s. k. könslao-en. Anledningen till skiljaktigheten i formuleringen av bestämmelsen i mom. 3, första stycket, vilken bestämmelse har sin motsvarighet i § 13 mom. 4 av kommittéförslaget, är den, att jag anser, att det beträffande sådana »kroniska sjukdomar» som under a) omförmäles, mången gång kan möta svårighet att genast vid intagningstillfället fullt konstatera sjukdomens art, liksom ock att bestämmelsen, i vad den avser epidemiskt sjuka, är tillkommen ur synpunkten av smittofara och sålunda icke blott avse fall, där inträde på sjukhuset sökes, utan jämväl fall, då å sjukhus intagen person under vistelsen därstädes visar sig vara behäftad med sjukdom av nu nämnd art. 00—212420

274 Vad vidare angår fall av sinnessjukdom, har jag velat giva bestämmelsen en sådan formulering, att den å ena sidan icke skulle innebära någon som helst skyldighet för vederbörande läkare att å sjukhus, varom här är fråga, intaga sinnessjuk, men å andra sidan lämna möjlighet öppen för honom att efter egen prövning och under betryggande förhållanden intaga sådana lättare fall, som ej fördra vård å s. k. sluten anstalt, d. v. s. som ej äro föremål för ren hospitalsvård. J a g anser det nämligen ej vara möjligt att sätta en bestämd gräns mellan vissa fall av nervsjukdom och sinnessjukdom, och det skulle också enligt min mening vara till stort men för sådana sjuka, om t. ex. en överläkare vid en medicinsk avdelning, som kanske även är en framstående nervspecialist^ skulle genom allt för kategoriska bestämmelser i stadgan vara förhindrad att å sjukhuset mottaga dylika gränsfall, om han prövar det vara till de sjukas fromma och kunna ske utan olägenhet för andra sjuka. Då det slutligen måste vara självfallet, att vederbörande läkare har att bestämma icke blott om intagning av sjuka utan även om deras utskrivning, samt då de bestämmelser, som äro upptagna under a), b) och c) i nu avhandlade mom., ej innebära förbud att under vissa förhållanden vårda annan sjukdom hos dylika patienter, anser jag, o att de två sista styckena i § 13 mom. 4 av kommittéförslaget saklöst kunna utgå. § 11 Mom 1 (motsvarar § 14 mom. 1 i kommitténs förslag). Då redan förut är särskilt stadgat, att hälsovårdsnämnd i stad, som ej deltager i landsting, skall fullgöra landstingets sjukvårdsnämnd tillkommande åligganden, anser jag överflödigt belasta stadgan med ett upprepande av dylika bestämmelser. Vidare anser jag, att orden i sista raden aA^ första stycket* i momentet »samt skälet varför vård å sjukhus anses behövlig» böra utgå såsom onödiga. Vården sökes väl i de allra flesta fall därför, att den ej lämpligen kan erhållas i hemmet eller av annan än därför speciellt utbildad läkare. Bestämmelsen om att i läkarebetyg, som företes vid anmälan om intagning, sådan uppgift som nyss nämnts skall lämnas förekommer visserligen i^ nu gällande stadga, men jag kan ej erinra mig att i sådana anmälningar någonsin hava sett en d}dik uppgift, och jag har ej heller funnit några olägenheter av att den saknats. § 12 (motsvarar § 15 i kommitténs förslag). § 13 (motsvarar § 17 i kommitténs förslag). Olikheterna i uppställningen av här berörda bestämmelser i jämförelse med kommitténs förslag torde ej behöva närmare motiveras. Huruvida det kan finnas fog för det i § 17 mom. 2 av kommittéförslaget förekommande stadgandet att Medicinalstyrelsen skulle kunna medgiva undantag från skyldigheten att vid »större sjukhus» hava anställd en prästman, vill jag lämna därhän. § 14 (motsvarar § 18 i kommitténs förslag). Då av formuleringen framgår, att direktionen skall »med iakttagandet av bestämmelserna i denna stadga» handhava sjukhusets förvaltning, synes sista

275 stycket i kommittéförslaget obehövligt, och har jag därför i mitt förslag uteslutit detsamma. § 15 (motsvarar § 19 i kommitténs förslag). I anslutning till den motivering, jag anfört rörande sjukvårdsnämndens sammansättning, och därvid gjorda uttalanden om önskvärdheten av enhetliga bestämmelser i avseende på antalet ledamöter, anser jag, att jämväl antalet ledamöter i lasarettsdirektionerna, liksom i nu gällande stadga, bör vara fastslaget. Då det å skilda håll vid behandling av frågan om inrättande av sjukvårdsnämnd gjorts det uttalandet, att »därmed icke avses att vidtaga någon väsentlig inskränkning i den självständighet, som enligt lasarettsstadgan och tuberkulossjukhusstadgan tillkomma nämnda sjukvårdsanstalters direktioner» samt ett »den vidsträckta självstyrelse, som legaliter inrymts åt dessa direktioner, i stort torde visat sig gagnelig», kan jag icke finna "lämpligt och till fromma för lasaretten, att antalet ledamöter i en lasarettsdirektion skulle kunna i enlighet med kommittéförslaget reduceras från nuvarande sju till tre, utan håller jag för min del ur alla synpunkter bestämt före, att detta antal ej bör vara mindre än fyra av landstinget valde jämte den enligt stadgan självskrivna ledamoten. Detta antal skulle då i allt fall endast med den självskrivne ledamoten komma att överskrida antalet ledamöter, som enligt nu gällande stadga ansetts behövligt i direktionerna för t. o. m. de minsta sjukstugorna. Motiveringen angående mitt förslag beträffande sättet för utseende av ordförande återfinnes i motiveringen till ö § 17 här nedan. Beträffande det i mitt förslag gjorda uteslutandet av mom. 3 och 4 i § 19 av kommittéförslaget, är detta vidkommande mom. 3 beroende därpå, att, på sätt jag redan i motiveringen till § 5 i mitt förslag framhållit, det torde vara otänkbart att sjukvårdsnämnden skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fungera som direktion för samtliga epidemisjukhus inom landstingets epidemidistrikt, och, vad angår mom. 4 — vilket moment berör sjukvårdsanstalter, vilka enligt mitt förslao* äro att hänföra till sjukstugestadgan, — därpå att den i momentet berörda bestämmelsen upptagits i det kapitel av mitt förslag, som omhandlar sjukstugor. § 17. Mom 1 (motsvarar § 21 mom. 1 kommitténs förslag). Kommittén föreslår (§ 19 mom. 1 av kommittéförslaget), att landstinget skall bland de av detsamma valda, minst två och högst fyra, direktionsledamöterna förordna en till ordförande, Då de av kommittén framförda skälen fölen sådan bestämmelse, såvitt jag kan finna, helt och hållet bortfalla, därest mitt förslag, att direktionen skall vara sammansatt av fyra ledamöter förutom styresmannen, vunne beaktande, bör enligt min mening direktionen tillerkännas rätt att själv välja ordförande. Direktionen skulle nämligen under angivna förutsättning äga tillfyllestgörande möjlighet att bland ett fastslaget antal av icke mindre än fyra valda ledamöter kunna till ordförande utse lämplig person. Orden i § 21 mom. 1 av kommittéförslaget »Direktionens ledamöter äga mellan sig_ fördela tillsynen och göromålen» torde saklöst kunna utgå, då de olika funktioner, som tillkomma ledamöter av direktionen, äro närmare specifierade såväl i detta mom. som i § 20 m. fl.

276 Mom. 2 (motsvarar § 21 mom. 2 i kommitténs förslag). Kommitténs formulering av bestämmelserna om villkoren för direktionens beslutmässighet är baserad pä den möjligheten, att antalet vid ett direktionssammanträde närvarande ledamöter skulle kunna Arara så litet som endast två. Då ett sådant förhållande ej kan inträffa med den sammansättning av direktionen, som innefattas i mitt förslag, har formuleringen ändrats i överensstämmelse härmed. § 18 ( = § 22 i kommitténs förslag med den skillnad, att orden »kommunalt sjukhus» ersatts med »lasarett».) § 19 ( = § 23 mom. 1 i kommitténs förslag). § 20 ( = § 23 mom. 2 och § 50 i kommitténs förslag). Då det enligt § 23 mom. 2 av kommittéförslaget, mot vars innehåll jag icke har något att erinra, ofrånkomligen måste åligga direktionerna att genom årliga besiktningar förvissa sig om, att såväl fastigheter som inventarier och utredningspersedlar befinnas i fullgott skick, har jag ansett mig böra upptaga bestämmelse härom i en särskild paragraf, vari tillika avhandlas det närmare tillvägagångssätt, på vilket dessa besiktningar skola äga rum. J a g har därför i denna paragraf sammanfört dels det nämnda momentet av § 23 och dels § 50 i kommittéförslaget, sistnämnda paragraf visserligen i något ändrad form för att tydligt framhålla, att dessa besiktningar, såsom OA*an påpekats, äro ett åliggande, som tillkomma direktionerna, ehuru sysslomannen därvid skall närvara och deltaga. § 21 (motsvarar § 25 i kommitténs förslag). § 22 (motsvarar § 26 i kommitténs förslag). I anslutning till vad jag förut anfört beträffande den olika uppfattning, som redan förefinnes och som helt visst även för framtiden kommer att yppa sig angående arten och vidden av det uppdrag, ett landsting har att giva sjukvårdsnämnden, anser jag den av mig gjorda formuleringen v*ara lämpligare än kommitténs. Vad angår sista stycket av § 26 i kommitténs förslag, har jag funnit det A*ara riktigare att upptaga där förekommande stadgande i I I I kap. aA7 mitt förslag, varest alla stadganden angående lasarettets personal äro inrymda. § 23 (motsvarar § 27 i kommitténs förslag). Formuleringen av denna paragraf avviker endast i så måtto från kommittéförslaget, att jag låtit sista punkten av dess mom. 2 utgå, enär jag anser det ofrånkomligt, att annan direktion än sjukvårdsnämnd handhar förvaltningen av epidemisjukhus.

277 § 24 ( = § 28 i kommitténs förslag). § '^ (motsvarar § 29 i kommitténs förslag). Tillsättandet av läsarettsläkaretjänsterna har allt mer och mer givit anledning till stridigheter, som tagit sig uttryck icke blott i ofta förekommande besvär över förslagen av en eller flera av de sökande, utan ock i hänvändelse av lasarettsläkarekåren i dess helhet eller av representanter för denna kår till Kungl. Maj:t, vederbörande departementschef eller till Medicinalstyrelsen. Då en dylik hänvändelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i gällande lasarettsstadga beträffande upprättande av förslag till dessa tjänster och förords avgivande säkerligen varit den närmaste anledningen till tillsättandet av 1920 års lasarettsstadgekommitte, har jag ansett mig böra reservationsvis framföra det förslag till avhjälpande av de påtalade missförhållandena, vilket jag inom kommittén framlagt, men som kommittén ej kunnat biträda. J a g gör detta så mycket hellre, som jag måste anse att det förslag, varom kommittén enat sig, i vida högre grad vara ägnat att öka de rådande anledningarna till missnöje och fortsatta strider än att undanrödja desamma. Det finnes nämligen enligt min mening inga som helst garantier för, att den korporation, som enligt kommitténs förslag skulle hava att aA7giva förordet, nämligen sjukvårdsnämden och lasarettsdirektionen gemensamt, skulle komma att besitta större förutsättningar än som kan förefinnas hos direktionerna att, med bortseende från de personliga sympatier eller andra OAddkommande omständigheter, allsidigt bedöma samtliga sökandes förtjänster och lämplighet för den sökta tjänsten. Det vore högeligen att beklaga, om de ovan berörda stridigheterna skulle komma att fortsätta, måhända ökas och måhända också antaga former, som Ad fått bevittna i våra grannländer; det vore beklagligt, säger jag, ur alla synpunkter och för alla parter och detta alldeles oavsett, huruvida den slutliga utgången för läkarne skulle bliva densamma som t. ex. i vårt grannland Norge. Fördenskull har målet för mitt arbete på lösandet av denna Adktiga fråga A7arit att söka fä till stånd bestämmelser, som innebära en såvitt möjligt säker borgen för att ä ena sidan lasarettsdirektionerna sakna reell anledning att önska få tjänsten besatt med innehavare, som ej erhållit förslagsrum, och å andra sidan besvär från de sökandes sida kunde i möjligaste mån inskränkas. I detta syfte har jag i främsta rummet föreslagit ändring av bestämmelser rörande de omständigheter, vartill Medicinalstyrelsen Add förslagets upprättande har att taga hänsyn, och om detta ändringsförslag har kommittén varit enig. Vidare har jag förordat, att vid Medicinalstyrelsens handläggning av fråga om upprättande av sådant förslag skulle deltaga två av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder utsedda ordinarie lasarettsläkare. Dessa kunna' helt visst förutsättas själva besitta eller eljest med lätthet kunna förskaffa sig en i vissa hänseenden mera ingående kännedom om sökandenas betingelser för den sökta tjänsten än som det under nuvarande förhållanden kan vara Medicinalstyrelsen möjligt. Slutligen skulle enligt mitt förslag Medicinalstyrelsen, då styrelsen så anser erforderligt eller då sökande åberopar sig på vetenskapligt författarskap, vid förslagets upprättande tillkalla — vilket för övrigt redan nu är praxis — en eller flera medlemmar av

278 sitt vetenskapliga råd. I likhet med de sålunda tillkallade medlemmarna av det vetenskapliga rådet skulle lasarettsläkarna icke äga att deltaga i beslutet, utan endast att uttala sin mening samt, om styrelsen fattar därifrån avvikande beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening i protokollet. Ett dylikt tillvägagångssätt — att en myndighet vid behandling av befordringsärende inhämtar yttrande av medlemmar, "tillhörande den kår befordringen gäller — förekommer i vårt land redan nu vid tillsättning av apoteksinnehaA7are och i Tyskland även vid tillsättning aA7 vdssa läkartjänster. Vid tilldelande av personligt privilegium å apotek tillgår nämligen enligt Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 3 december 1915 (S. F. S. 619/1915) på följande sätt: Sedan ansökningshandlingarna granskats i Medicinalstyrelsen, översändas de till en nämnd, bestående av, förutom en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, två apoteksinnehaA7are, utsedda av apotekarsocieteten, och två obefordrade apotekare, utsedda av Medicinalstyrelsen efter hörande aA7 Centralstyrelsen för Sveriges Farmaceutförbund. Denna nämnd, Add v7ars sammanträden föredraganden för apoteksärenden i Medicinalstyrelsen, är närvarande, uppför tre av de sökande å ett förslag, som öArerlämnas till Medicinalstyrelsen, varefter styrelsen har att hos Kungl. Maj:t föreslå den av de sökande, som av styrelsen anses böra företrädesvis ifrågakomma till erhållande av privilegiet ifråga. Över nämndens beslut får klagan ej föras. Detta befordringssystem har visat sig fungera synnerligen väl, A*arom jag vid de tillfällen, då jag varit adjungerad ledamot av Medicinalstyrelsen och föredragande av sådana ärenden A*arit i tillfälle övertyga mig; och det har också visat sig, att efter dess införande praktiskt sett inga klagomal förekommit över Medicinalstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t, Genom de bestämmelser angående tillvägagångssättet vid upprättandet av förslag till lasarettsläkartjänst, som jag här förordat, anser jag, att trygghet i möjligaste mån vinnes. för, att de upprättade förslagen skola befinnas tillfredsställande såväl för vederbörande lasarettsdirektion som för de sökande. Då det emellertid måste erkännas, att det i enstaka fäll bör finnas möjlighet att vid avgivande av förord gå utom förslaget, har jag velat bereda en sådan möjlighet genom den av mig förordade bestämmelsen att, därest vid förslagets upprättande minst tre av de i ärendets behandling deltagande uttalat sig för att förslagsrum bort tilldelas sökande, som ej uppförts å förslaget, direktionen skulle äga att giva sitt förord även till sådan sökande. 1 detta sammanhang anser j a g mig böra omnämna, att inom kommittén framförts ett annat förslag i förevarande avseende, vilket enligt min mening även skulle innebära vissa garantier för en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan, nämligen att å befordringsförslaget finge uppföras fem sökande, om så inånga anmält sig och befunnits behöriga. Då emellertid detta förslag icke vunnit tillslutning av kommitténs samtliga ledamöter, har jag låtit detsamma fälla. Beträffande därefter upprättande av förslag till läkartjänster vid sådana specialsjukhus, på vilka enligt mitt stadgeförslag bestämmelserna i lasarettsstadgan skola tillämpas, torde beträffande tuberkulossjukhusen endast undantagsAds behöva ifrågakomma tillkallandet av särskilt sakkunnig, då det väl måste förutsättas, att föredraganden i Medicinalstyrelsen av sådana ärenden framdeles, liksom f. n. är fallet, kommer a t t vara en å ifrågavarande område särskilt utbildad läkare. Bestämmelserna om upprättandet av förslag rörande läkartjänster vid övriga specialsjukhus torde ej tarva särskild motivering.

279 Vad särskilt beträffar kommitténs förslag i § 29 mom. 3 och därmed i sammanhang stående bestämmelse i samma paragrafs mom. 8 får jag anföra följande. Som jag förut i början av min motivering i förbigående berört, har kommittén i sin allmänna motivering (sid. 121) bland »frågor aA7 allmän räckvidd», vilka av kommittén icke kunde förbigås utan försök till lösning, upptagit bl. a. en sådan, som i avseende på sin i detta sammanhang framförda betydelse torde vara fullständigt okänd likaväl aA7 vårt lands läkarkår som äA7en, såvitt jag känner, för övriga A7ederbörande, som kunna förutsättas vara på något sätt intresserade i densamma, J a g avser frågan om vad kommittén kallar »mjukare öA7ergång mellan mindre och större sjukhus». I sin OA*an åberopade allmänna motivering har kommittén framfört denna fråga med följande ord: »ett tredje spörsmål av allmän betydelse utgör den viktiga frågan, huruvida icke genom ändrade bestämruelser någonting kan göras för att i vissa avseenden ordna den av landstingen bekostade sjukvärden under enklare former än hittills». Och kommittén meddelar därefter, att den funnit sig böra förorda ändring aA7 vissa bestämmelser, i huvudsak åsyftande att möjliggöra en mjukare övergång mellan mindre och större sjukhus, (sjukstugor och lasarett). J a g kan ej underlåta att närmare syna realiteterna bakom denna med sådant eftertryck framförda fråga. A t t den hittillsdags skulle varit av någon allmännare räckvidd eller i något avseende viktig, kommer som en stor öA*erraskning, då, såvitt jag vet, det endast en enda gång inträffat att ändring till lasarett varit ifrågasatt av en sjukvårdsinrättning av sjukstugetyp, och det torde vara alldeles obestridligt, att denna ändring i detta unika fäll försiggick så »mjukt», att, om det verkligen funnes skäl anse en sådan mjuk övergång som ett beaktansvärt önskemål, densamma ur den synpunkten måste betecknas såsom fullkomlig, idealisk. Inskjutandet i kommitténs 0A7an citerade uttalande av orden »av landstingen bekostade» och »enklare» former suggererar lätt in den föreställningen a t t den åsyftade proceduren mött svårigheter både av ekonomisk art och sådana på grund av besvärliga formaliteter. Intetdera har varit fallet. Det hela har försiggått så stilla, att, som jag förut sagt, ingen haft anledning att fästa sin uppmärksamhet därvid. Med hänsyn till det förflutna, kan jag ej finna annat än att kommitténs ovan gjorda uttalande helt svävar i luften. Inträffar i framtiden en dylik ändring av sjukstuga ej oftare än hittills, är ju hela saken utan varje praktisk betydelse. Logiken fordrar sålunda, att kommittén förutsatt motsatsen, eller att vi ofta komma att räkna med spörsmålet. Man måste ovillkorligen sluta till, att kommittén själv önskar i lasarettsväsendets utA*eckling för framtiden få in ett nytt moment, som, tills dato varit praktiskt betydelselöst, men som tack vare kommitténs förslag kan bliva nog så aktuellt och måhända också ödesdigert. Hur kommer det då att under sådana förhållanden ställa sig? Jo, helt enkelt så, att kommitténs eget, enligt mitt förmenande, synnerligen goda förslag om det enhetliga och planmässiga ordnandet av länens sjukvårdsA7äsende, löper den största risk att förfuskas. Kommittén lägger med andra ord med sin idé om den »mjuka» övergången en lätt exploderande mina under en av de bästa grundmurarna i sitt förslag. Hittillsdags har ju en sjukstugeläkare uppenbarligen saknat anledning att åtminstone med tanke på sig själv samla material för att söka få sin sjukstuga ändrad till lasarett, då han i och med en sådan förändring själv i de allra flesta fall på grund av bestämmelserna i behörighetsförordningen för lasarettsläkare

280 skulle _ bliva satt i disponibilitet för annan verksamhet. Det har snarare bort ligga i hans eget intresse att ej understödja strävanden, som måhända från annat håll förnummits att söka åstadkomma en sådan förändring av sjukstugan. Om kommitténs förslag om »mjuk» övergång skulle komma att godtagas, bleve emellertid tydligen den nyssnämnda situationen en annan. Läkaren skulle säkerligen i de flesta fäll frestas att göra allt för att inrikta sig på realiserandet av möjligheterna att utan konkurrens och kanske ofta också utan åtminstone formell kompetens bliva lasarettsläkare, och han skulle därvid med stor sannolikhet alltid kunna påräkna ett kraftigt stöd av många inflytelserika män inom det samhälle, där hans sjukstuga är förlagd, vilka förvisso skulle anse som sin oavvisliga plikt ätt tillvarataga den för dem alldeles särskilt tilltalande möjlighet stadgan giver dem att skaffa sig ett lasarett, till vilket de alltid anse sig hava minst lika stor r ä t t som det grannsamhälle, dit de ur la'sarettssynpunkt närmast äro hänvisade, och detta särskilt där de med detta förut konkurrerat i den tävlan mellan olika samhällen, som i allmänhet är oundviklig, då ett landsting skall besluta platsen för ett nytt lasarett för en viss rayon. A t t en sådan strävan, i allmänhet grundad på rent lokalpatriotiska intressen, redan nu utgör en viss fara för rubbning av en efter sakkunnig utredning och moget övervägande av ett landsting antagen plan för utvecklingen av den sjukvård, varom nu är fråga, torde vara välbekant för envar med hithörande förhållanden förtrogen. Till sist torde det endast behöva påpekas, vilket inflytande på sättet och möjligheterna till befordran på lasarettsläkarebanan ett sådant av kommittén förordat tillvägagångssätt skulle föra med sig, om det i en utsträckning, som ju kommittén tydligen förutsatt, skulle komma att tillämpas. I anslutning till det ovan anförda har jag ur mitt förslag till stadga uteslutit de bestämmelser i kommitténs § 29, vilka beröra den ovan avhandlade frågan. § 26 (motsvarar § 31 i kommitténs förslag). § 27 (motsvarar § 32 i kommitténs förslag). Av skäl, som tidigare anförts, hava i denna paragraf uteslutits alla bestämmelser, som angå de »mindre sjukhusen», och hava dessa bestämmelser i mitt förslag upptagits i sjukstugestadgan. Dessutom har jag ansett, att innehållet i § 32 mom. 3 första stycket i kommitténs förslag, i vad det rör s. k. »större sjukhus», lämpligen kan ingå i mom. 1, liksom jag ock funnit lämpligt att låta mom. 2 inrymma dels andra stycket i kommitténs mom. 3 och dels mom. 4, i vad detta moment berör sådana sjtikhus, som avses i mitt förslag till lasarettsstadga. Beträffande skyldigheten att skyndsamt anmäla beviljad tjänstledighet eller utfärdat förordnande, har jag ansett, att skyldigheten ifråga borde begränsas till tjänstledighet eller förordnande för längre tid än 8 dagar och ävensom att ordet »skyndsamt» saklöst kunde utgå. Av ovannämnda förändring följer, att sista momentet i § 32 av kommitténs förslag, vilket moment är lika lydande i båda förslagen, i mitt förslag upptas som mom. 3. § 28 (motsvarar § 33 i kommitténs förslag).

281 § 29 (motsvarar § 34 i kommitténs förslag). Anledningen till att mom. 2 i motsvarande § 34 av kommittéförslaget ej här upptagits, torde ej tarv r a närmare motivering. § 30 (motsvarar § 35 i kommitténs förslag). § 31 (motsvarar § 36 i kommitténs förslag). § 32 (motsvarar § 37 i kommitténs förslag). § 33 (motsvarar § 38 i kommitténs förslag). Den enda skiljaktighet, som förekommer i paragrafernas formulering enligt de båda förslagen, är uteslutandet i mitt förslag av sista punkten i mom. 6, vilket skett på skäl, som förut angivits. § 34 (motsvarar § 39 i kommitténs förslag). Beträffande till en början de olika momentens ordningsföljd, har jag ansett mig sakna anledning att föreslå andra ändringar i den i nu gällande stadga förekommande uppställningen av hithörande stadganden än som föranledes av utbrytandet aA7 de bestämmelser, som gälla styresman, eller som i enlighet med grunderna för mitt stadgeförslag böra helt uteslutas eller inrymmas i annat kapitel. Det sjnes mig ej heller föreligga skäl att låta bestämmelserna rörande skyldighet för läkaren att avgiva vissa intyg och utlåtanden inflyta i ett särskilt moment 2 i kommitténs förslag § 39, helst som jag ej kan biträda kommitténs förslag till formulering av dessa bestämmelser. Beträffande av mig i övrigt föreslagna ändringar, torde den lydelse, som j a g givit åt punkt 5, vara lämpligare än kommittéförslagets formulering. Vidkommande därefter punkt 7 (motsvarande mom. 2 i kommitténs förslag), håller jag för min del före, att någon ändring av den lydelse, denna punkt har i nu gällande stadga i dess § 28 punkt 8, ej är erforderlig i vidare mån än att orden »mot enahanda lösen som för provinsialläkares intyg» utbytas mot »mot ersättning enligt av Medicinalstyrelsen fastställd taxa». Det torde nämligen A*ara självfallet, att intyg av här ifrågavarande slag, vilka utfärdas av speciellt utbildade läkare och mycket ofta hava formen av supraarbitrier, ej böra ersättas efter samma norm som intyg, utfärdade av provinsialläkare. I övrigt kan jag icke heller, såsom nyss antytts, biträda kommitténs under § 39 mom. 2 framförda förslag till ändringsbestämmelser angående läkarens skyldighet att avgiva vissa intyg och utlåtanden. E t t godtagande av kommitténs förslag i punkt 1 av nämnda moment, att det skall åligga läkaren att på begäran av målsman eller anhörig utfärda på sjuk36—212420

282 journalen grundat intyg, angivande bl. a. sjukdomsdiagnos, skulle enligt mitt förmenande kunna medföra konsekvenser av synnerligen allvarlig innebörd, konsekvenser, vilka kommittén icke synes haA7a tillbörligt beaktat. J a g vill i detta sammanhang framhålla vikten av att, vad angår handlingar rörande allmänna hälso- och sjukvården, föreskrifter i en eller annan form meddelas av sådant innehåll, som omhandlas i § 7 mom. 2 av det betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, vilket den 20 dec. 1912 aA7givits av särskilda kommitterade inom justitiedepartementet. Sagda mom. har i nämnda betänkande givits följande lydelse: »Handlingar rörande allmänna hälso- och sjukvården — — må, för såvitt de angå enskildas personliga förhållanden, icke utlämnas från myndighet eller inrättning, som i § 1 avses, i andra fäll än allmän lag eller författningstadgar, därest ej med hänsyn till de förhallanden, Ararunder utlämnandet ifrågasattes, kan antagas, att desamma ej komma att missbrukas till skada eller förklenande för dem som däri avses. För vinnande av trygghet härutinnan må vid utlämnandet kunna göras de förbehåll, som prövas nödiga. Vad angår bestämmelsen i § 39 mom. 2, punkt 3, av kommittéförslaget därom, att till läkaren för avgivande av intyg i rättsligt syfte skulle överlämnas rannsakningshandlingar etc, synes den mig obehövlig, liksom den ock torde vara ägnad att förorsaka en säkerligen icke önskA7ärd förlängning av rättsproceduren. Det lärer för övrigt vara tydligt — åtminstone överensstämmer det med min erfarenhet — att det i fall, varom här är fråga, oftast torde gälla avgivandet av intyg eller utlåtande icke i anledning av brott, för vilken någon redan förklarats häktad, utan fastmera i syfte att erhålla material för bedömandet, huruvida häktningsåtgärd bör Addtagas eller ej. Vad slutligen angår det på grund av särskild remiss av kommittén till behandling upptagna spörsmålet, huruAdda allmän åklagare må beträffande infordrande av läkarintyg anses likställd med offentlig myndighet, synes mig denna fråga vara av den speciella natur, att dess utredning bör överlämnar åt andra sakkunniga eller vederbörlig myndighet. Punkt 8 i mom. 1 av föreA*arande paragraf i kommittéförslaget har jag ansett böra i detta sammanhang helt utgå. J a g finner det nämligen olämpligt att här intaga bestämmelser, som röra könssjuka, då dessa bestämmelser icke speciellt beröra lasarettsläkare utan i samma grad alla läkare. Dessa bestämmelser äro dessutom överflödiga på grund av innehållet i § 45 av kommitténs förslag. Det huvudsakliga av vad punkten i övrigt innehåller har i mitt förslag upptagits såsom särskilda åligganden för läkare vid tuberkulossjukhus i enlighet med den uppställning, som förekommer i gällande tuberkulossjukhusstadgor. Vad slutligen angår föreskrifterna i § 39, mom. 1 punkt 14 av kommitténs förslag kan jag icke biträda desamma, i den mån de skulle gälla sjukvårdsanstalter, på vilka lasarettsstadgan är tillämplig. Däremot har jag beträffande sjukstugor låtit föreskrifterna inflyta i det kapitel, som innehåller särskilda stadganden för dessa. § 35 (motsvarande § 40 i kommitténs förslag). Kommitténs förslag till formulering av § 40 med därtill fogade motivering har jag ej kunnat biträda och detta av följande skäl. Ordet poliklinik, som fått en alltmera vidsträckt och olikartad innebörd i allmänna språkbruket, betyder egent-

283 ligen en med undervisning förenad mottagning av sjuka, som ej behöva för sin vård intagas å sjukhus. I den mån som en och annan lasarettsläkare började förlägga sin enskilda mottagning till sin mottagningslokal på lasarettet kom ordet poliklinik så småningom av rent praktiska skäl att överföras som benämning i dagligt tal även på en sådan mottagning, men det har aldrig avsetts att denna på något sätt därigenom skulle få en annan karaktär än som ovan nämnts, och att detta ej heller varit meningen, då man längre fram på grund av att ett sådant lasarettsläkarnes förfaringssätt blivit alltmera vanligt och fördelen därav för allmänheten börjat beaktas, av sådan anledning i 1901 års lasarettsstadga intagit en närmare bestämmelse om denna mottagning, torde framgå av motiveringen till åsyftade paragraf i nämnda stadga, vari det bland annat heter: »Patienten behandlas polikliniskt d. v. s. under läkarens mottagning på lasarettet». I samma motivering påpekas även de fördelar, som äro förenade med en sådan anordning, icke blott för patienterna utan även för lasarettet och jämväl för läkaren. J a g håller sålunda före, att med läkarens i gällande lasarettsstadga omnämnda »polikliniska verksamhet» på lasarettet ingenting annat avsetts än hans därstädes hållna enskilda mottagning. Och härvid delar jag den uppfattning, som Svenska lasarettsläkarföreningen vid ett tillfälle givit uttryck för, och varvid samtidigt framhållits önskvärdheten av att denna beaktades vid uppgörandet av förslag till ändrade bestämmelser i lasarettsstadgan, så att, på sätt som framgår av den formulering jag i mitt förslag givit paragrafen i fråga, orden »poliklinisk verksamhet» utbytas mot »enskild mottagning». Från intet håll har någonsin, så vitt jag känner, framkommit erinran mot lämpligheten av att läkaren hade sin enskilda mottagning på lasarettet, därest han så önskade, och vilket nu tämligen allmänt är förhållandet, och kommittén har även uttryckligen framhållit, att dess förslag icke avser att hindra läkaren att i enlighet med gällande bestämmelser på lasarettet mottaga sina enskilda patienter. Det torde ock vara påtagligt, att det ligger i lasarettets och allmänhetens intresse, "att läkaren såvitt möjligt, har sin enskilda praktik så anordnad. Han kommer därigenom att bliA*a ännu fastare bunden vid lasarettet och får tillfälle att under största delen av dagen överA7aka sjukvård och ordning därstädes. Dessutom ligger det i sakens natur att lasarettsvården och den enskilda praktiken ofta stå i nära samband med varandra, och att det är av stor betydelse för patienten att läkaren har till sitt förfogande de hjälpmedel för diagnos m. m. över'vilka lasarettet förfogar. Denna fördel för allmänheten synes väl uppväga läkarens förmån att i allmänhet utan ersättning få använda lasarettets lokaler och hjälpmedel. Kommittén föreslår nu, att läkaren utom nyss berörda privata mottagning, vartill han osom sagt jämväl skulle vara berättigad, skulle vara skyldig att under vissa förhållanden och på viss tid hålla även en »poliklinisk» mottagning på lasarettet, en mottagning som kommittén velat giva karaktären av att vara lasarettets, och varvid läkaren likaledes skulle vara skyldig att ifråga om ersättning för den av honom lämnade hjälpen tillämpa en av medicinalstyrelsen fastställd taxa. Vad som egentligen skulle vinnas med den av kommittén föreslagna s. k. polikliniken är ej lätt att förstå, då klientelet vid denna åtminstone på de flesta lasarett utgöres av mindre skador och olycksfall, som ju oftast böra erhålla vård ju förr desto hellre. På lasaretten infinna sig och dessa patienter när som helst på dygnet och skulle säkerligen vara föga hulpna om en annan ordning infördes. Då jag anser detta kommitténs förslag icke blott vara oriktigt ur principiell synpunkt utan även sakna all praktisk betydelse, har jag ej kunnat biträda detsamma. Något

284 kraftigare argument för det berättigade i min uppfattning torde A7arken kunna eller behöva anföras än att så gott som samtliga lasarettsdirektioner i riket på en från Svenska landstingsförbundet till dem. ställd fråga om behovet av ändrade bestämmelser angående ersättning för polikliniken, därvid avseende såväl ersättning av läkaren och patienten till lasarettet, som av patienten till läkaren, helt nyligen lämnat det svaret a t t någon annan poliklinik vid lasaretten ej finnes än läkarens där förlagda enskilda mottagning samt att ingen ändring av nuvarande förhållanden anses därAdd påkallad. § 36 (motsvarar § 41 i kommitténs förslag). Frånsett en i mom. 1 förekommande omkastning av den ordföljd vari direktion och sjukvårdsnämnd omnämnas, vilken omkastning torde vara lätt förklarlig, företer paragrafen inga andra avvikelser från kommittéförslaget än som äro en omedelbar följd av den principiellt olika uppställningen av de båda stadgeförslagen. § 37 (motsvarar § 42 i kommitténs förslag). Ändringen i formuleringen av mom. 1—5 hava vidtagits av enahanda skäl, som i motiveringen till föregående paragraf angivits. Beträffande mom. 6 har jag i detta moment sammanfört bestämmelserna i kommitténs mom. 6 och 10 av skäl, som lätteligen framgå av min skiljaktiga formulering av § 35 (motsvarande § 40 i kommitténs förslag). J a g har därjämte för vdnnande av erforderlig tydlighet, i momentet som ett nytt stycke infogat den i nu gällande lasarettsstadga förekommande bestämmelsen: »Vid tillfälligt förfall för överläkaren har underläkaren att uppehålla dennes tjänst». I mom. 7 har jag upptagit en bestämmelse om underläkares skyldighet att vara jourhavande. I nu gällande lasarettsstadga saknas visserligen en dylik föreskrift, men torde detta förhållande vara beroende därpå, att det vid tiden för stadgans tillkomst var ytterst sällsynt, att mera än en underläkare fanns anställd vid ett lasarett. Förhållandena härutinnan hava numera väsentligt förändrats, och ehuruväl det säkerligen redan är praxis, att jourhavandeinstitutionen finnes anordnad å de större sjukhusen, har jag dock i"allmänhetens som i sjukhusens intresse ansett lämpligt, att särskild bestämmelse härom intages i stadgan. § 38 (motsvarar § 43 i kommitténs förslag). § 39 (motsvarar § 44 i kommitténs förslag). § 40 (motsvarar § 45 i kommitténs förslag).

285 Om lasarettets personal. (Syssloman, övrig ekonomipersonal, prästman och sjukvårdspersonal.) I de första fem paragraferna (§§ 41—45) av den avdelning i detta kap., vari återfinnas bestämmelser rörande lasarettets personal, har jag för att vinna enhetlighet och överskådlighet där sammanfört alla de bestämmelser, som för all sådan personal äro gemensamma. Hittills har det varit A*anligt att uppdela befattningshavarne vid en sjukvårdsinrättning i läkare, personal och betjäning, men då denna sistnämnda benämning alltmer börjar komma ur bruk, har jag i begreppet personal inbegripit alla vid en sjukvårdsanstalt anställda befattningshavare med undantag av läkare. § 41 (saknar motsvarighet i kommitténs förslag). § 42 (motsvarar §§ 47 och 58 i kommitténs förslag). § 43 (motsvarar delvis §§ 47, 56 och 59 i kommitténs förslag). § 44 (motsvarar § 26, sista stycket i kommitténs förslag). § 45 (motsvarar § 60 i kommitténs förslag). § 46 (motsvarar § 46 i kommitténs förslag). Förklaringen till ändringarna av formuleringen i mitt förslag torde framgå aA7 vad som anförts i motiveringen under rubriken i detta kap. »Om lasarettets personal». § 47 (motsvarar § 48 i kommitténs iörslag). § 48 (motsvarar § 49 i kommitténs förslag). Anledningen till den ändrade lydelsen av punkt 9 framgår av motiveringen till § 20, vilken även utAdsar, att § 50 i kommitténs förslag upptagits på annat ställe i mitt stadgeförslag. (10—14) = § 49 i kommitténs förslag. § 49 ( = § 51 i kommitténs förslag).

286 § 50 ( = § 52 i kommitténs förslag). § 51 ( = § 53 i kommitténs förslag). § 52 ( = § 54 i kommitténs förslag). § 53 (motsA7arar § 57 i kommitténs förslag). Olikheten i formuleringen ligger dels däruti, att jag utgått från att prästman skall finnas anställd A7id varje sjukvårdsanstalt, pä vilket bestämmelserna i detta kap. skola tillämpas, och dels däruti, att ordet »sjukhus» i kommitténs förslag på förut angivna skäl utbytts mot »lasarett». § 54 (motsvarar § 55, sista stycket i kommitténs förslag). § 55 (motsvarar § 55 första stycket och § 56 i kommitténs förslag). Sista stycket av § 56 i kommittéförslaget har utgått, då bestämmelser angående semester åt samtlig vdd lasarett anställd personal äro upptagna i § 43. § 56 (motsvarar § 55, andra stycket i kommitténs förslag).

IV KAP. Om sjukstugor (sjukstugestadga). Skälet för tillkomsten av detta för sjukstugor och därmed liknande anstalter avsedda kapitel sammanhänga med skälen för anordnandet aA7 ett särskilt kapitel, n:r I I I , för lasarett; jag har nämligen ansett det vara, med hänsyn till den skarpt skilda karaktären aA7 dessa tvenne sjukhusgrupper, vilka båda kunna anses i stadgehänseende utgöra huvudtyperna för sjukA 7 årdsanstalter, alldeles nödvändigt att för dem uppställas särskilda kapitel, varigenom ock större överskådlighet måste vinnas. För övrigt får jag i detta hänseende hänAdsa till vad jag förut därom anfört, såväl i motiveringen till berörda I I I Kap. som ock i den allmänna motiveringen till mitt stadgeförslag. Beträffande åter de i IV Kap. innehållna detalj bestämmelserna kan jag äA*en där inskränka mig till att hänvisa till motsvarande speciella motivering i I I I Kap. På ett eller annat ställe har jag emellertid i IV Kap. föreslagit bestämmelser, som, dock i mindre betydande mån skilja sig från motsvarande stycken i I I I Kap., men som icke synas mig behöA7a motiveras i vidare mån än som framgår av det föregående. I en §, nämligen

287 § 59, förekomma emellertid ett par bestämmelser, som sakna motsvarighet i kommitténs förslag och för vilka jag därför anser mig böra anföra nedannämnda motivering. [Mom. 1. På skäl, åt vilka jag givit uttryck i såA7äl min allmänna motivering som i motiveringen till mitt förslags § 2b mom. 3, kan jag ej förorda något annat tillvägagångssätt Add sjukstugas förändring till lasarett, än det som nu finnes föreskrivet i § 1 mom. 2 av gällande sjukstugestadga. I överensstämmelse härmed har jag ock avfattat mitt i förevarande ämne avgiAma förslag, innehållet i föreliggande § 59 mom. 1, dock med uteslutande av den i åberopade moment av sjukstugestadgan intagna föreskriften angående öATerlåtelse på landstinget av äganderätten till ett genom där omnämnd procedur nytillkommet lasarett jämte tillhörande tomtområde. Betydelsen aA* sistnämnda stadgande förfaller nämligen i och med kommitténs jämväl av mig biträdda förslag att vidga det område, på Ådiket förslaget om en allmän sjukhusstadga skulle tillämpas. Mom. 2. Angående tillkomsten av här given bestämmelse får j a g anföra följande. På skilda håll i vårt land och av olika anledningar finnas f. n. faktiskt sjukstugor, dels äldre sådana, dels jämväl under uppförande varande sjukstugor, A*ilkas sjukplatsantal överskrider det i sjukstugestadgan för sjukstuga föreskrivna högsta av 24. Det har emellertid aldrig hos vederbörande landsting — det är nämligen aA* dessa ägda sjukstugor, varom nu här är fråga — A*arit avsikten att genom en dylik höjning av platsantalet få dessa sjukstugor förändrade till lasarett, utan endast att, genom exempelvis sjukstugans utökning med enskilda rum, »särskilda rum», rum för barnsängskAdnnor, förlossningsrum, isoleringsrum o. s. v. sätta sjukstugan i stånd att på ett bättre sätt, än vad i allmänhet kan A7ara fallet med . en dylik anstalt, tillgodose såA*äl allmänhetens som hygienens kraA7 i dessa hänseenden. Under sådana förhållanden kan det enligt min uppfattning icke föreligga annat än ett rent formellt skäl för att en på detta sätt bättre utrustad sjukstuga skall, på grund av sjukstugestadgans bestämmelser om visst maximiantal sjukplatser, som icke får överskridas för en sjukstuga, nödgas förlora sin karaktär såsom sådan. Det är aAT dessa nu anförda skäl, som j a g ansett nödigt i mitt förslag, här i detta mom. 2 av § 59, upptaga en bestämmelse, A*arigenom förhindras, att dessa här och var i landet förefintliga sjukstugor, vilka ingå såsom ett led i en omsorgsfull och sakkunnig plan för sjukvårdens ordnande inom ett landstingsområde — för öA*rigt just i överensstämmelse med av kommittén omfattade principer för ett dylikt ordnande — skulle nödgas såsom sådana upphöra, varigenom ett förryckande av hela denna plan skulle komma att äga rum. Sjukstuga av nu nämnt slag synes mig böra medgivas r ä t t att, oaktat det på sätt och vis överskridna platsantalet, bibehållas t. A7, och till dess att i härför föreskriven ordning beslut fattats om dess förändring till lasarett och denna förändring blivit genomförd.

288 VI KAP. Enskilda sjukhus. § 71. Med kommittén är jag fullt ense angående önskA*ärd heten därav, att de enskilda sjukhusen göras till föremål för särskilda lagstiftningsåtgärder, liksom ock det allmännas intresse synes mig påkalla, att föreskrifter meddelas, vilka kunna »möjliggöra den ringa tillsyn, som jämväl enligt nu gällande regler förutsattes anordnad från myndigheternas sida». Med detta citerade uttalande har ju kommittén tydligt givdt tillkänna, att det enligt kommitténs uppfattning f. n. saknas möjlighet för myndigheterna att utöva en sådan tillsyn av någon verklig betydelse. Även i denna uppfattning har jag allt skäl att instämma. J a g måste emellertid erkänna, att jag känner mig mycket besviken över det sätt, på vilket kommittén i sitt stadgeförslag löst det föreliggande spörsmålet; och har jag därför nödgats reservationsvis framlägga ett annat förslag till frågans lösning, vilket enligt min mening åtminstone innebär möjlighet att giva effektivitet åt realiserandet av det ovan nämnda, allmänt erkända önskemålet. J a g vill här\dd till en början erinra därom, att det enligt nu gällande bestämmelser visserligen tillkommer såväl Medicinalstyrelsen att hava överinseende öA7er sjukA*ården vid alla sjukvårdsinrättningar i riket, däri inbegripet även de enskilda, som vederbörande förste provinsialläkare att utöva tillsyn över av enskilda personer upprättade sjukvårdsinrättningar och provinsialläkaren att undersöka sundhetsförhållanden i sådana anstalter. Skulle det emellertid vid utövandet av denna tillsyn förekomma skäl till anmärkning, förefinnes det dock icke någon möjlighet att på laglig väg vinna erforderlig rättelse, såvida ej de anmärkta missförhållandena äro av sådan beskaffenhet, att de fälla under strafflagen. Såvitt jag kan finna, har kommittén, ehuru den tillbörligen uppmärksammat denna brist i lagstiftningen och tagit densamma till utgångspunkt vid sitt reformarbete härutinnan, med sitt förslag icke i någon mån lyckats vinna det åsyftade ändamålet. Den nya bestämmelsen är alltjämt lika platonisk som den gamla. Dess innehåll är att, om förste provinsialläkare finner behörig sjukvård vid sjukhuset uppenbarligen åsidosatt eller sjukhuset ej tillfredsställande anordnat, åligger det honom att hos Medicinalstyrelsen eller annan A*ederbörlig ämbetsmyndighet påkalla den åtgärd, som för rättelses vinnande anses erforderlig. För så vitt jag har mig bekant, står emellertid Medicinalstyrelsen i detta fall tämligen maktlös, och detsamma torde även A*ara fallet med annan vederbörlig ämbetsmyndighet, såvida ej, som jag förut påpekat, det påtalade förhållandet är av beskaffenhet att hemfalla under allmänna strafflagsbestämmelser. Innebörden aA* det av mig framlagda förslaget är, att den, som vill inrätta enskilt sjukhus eller sjukhem, därom skall göra ansökan hos Medicinalstyrelsen, som äger att för sökanden utfärda för viss tid gällande tillståndsbevis och bestämma, i vad mån befintliga föreskrifter för allmänna sjukhus skola å anstalten i fråga vara tillämpliga. Den, som förestår enskilt sjukhus eller sjukhem, är skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som aA* Medicinalstyrelsen sålunda meddelas, vid äventyr att tillståndsbeviset eljest återkallas. Vidare har jag ansett lämpligt införa stadgande därom att den, som utan sådant tillstånd inrättar eller driver enskilt sjukhus, gör sig förfallen till böter. Då antalet allmänna sjukhus av olika slag efter hand alltmer

289 ökas och den möjligheten alltid föreligger, att vissa enskilda sjukhus inrättas och drivas uteslutande ur affärssynpunkt, anser jag det vara ur allmänhetens synpunkt högeligen angeläget, att Medicinalstyrelsen tillerkännes befogenhet att förhindra verksamheten vid enskilt sjukhus, vilket uppenbarligen inrättas och drives i annat syfte än att gagna de sjuke. Den nya institution med benämning »auktoriserade sjukhus», för A*ars tillkomsd kommittén velat bereda väg, synes mig vara en mycket sökt skapelse och av så tvivelaktigt värde, att jag under inga förhållanden kan biträda kommitténs förslag i denna del, helst som enligt min mening missförhållandena i lagstiftningsväg beträffande de enskilda sjukhusen i gemen därigenom icke komma att avhjälpas.

1$. vid förslaget till ändring av bestämmelserna i §§ 3 och 5 av k. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar (S. F. S. n:r 559): av herr Clarholm, som anfört: Beträffande ovannämnda förslag får jag i så måtto anmäla min avvikande mening, att jag, som i övrigt biträder förslaget, anser de behörighetsfördringar böra stadgas, vilka dels uti punkterna 2, 4, 5 och 7 på sid. 229 och 230 av betänkandet omnämnts såsom av åtskilliga läkare, i egenskap av representanter för sammanslutningar av specialister på skilda läkareA*etenskapens områden, framställda för behörighet till resp. slag av läkaretjänster, dels, likaledes enligt betänkandet sid. 231, förordnats av överläkaren V. Malmström för behörighet till (över-jläkaretjänst vid tuberkulossjukhus, vad sistnämnda behörighetsfordran angår dock under förutsättning att läkarens sammanlagda utbildningstid kommer att uppgå till minst 3 år. Såsom en för alla slag av behörighet till här ovan avsedda läkarebefattningar får jag dock uppställa den fordran, a t t den före läkarlegitimationen förlagda utbildning, som må tillgodoräknas för behörigheten, måste vara förvärvad efter aA7slutade obligatoriska kliniska tjänstgöringar.

37—.212420

290 Bil. 1.

Redogörelse för den närmare innebörden av sjukhusstadgeförslagets endast i allmänna ordalag- avgivna räckvidd inom olika avdelningar av stadgan. Såsom av den i början av detta betänkande intagna historiken (»Översikt över sjukhusväsendets utveckling i Sverige») framgår, finnas för det närvarande i vårt land sjukvårdsinrättningar av mångfaldiga slag, både offentliga och enskilda, allmänna sjukhus och specialsjukhus, o. s. v., för vilka likaså givits mångfaldiga, mer eller mindre utförliga bestämmelser. Av kommitténs motivering _ till dess förslag rörande en allmän sjukhusstadga inhämtas, att kommittén funnit nyssnämnda omständighet utgöra en anledning för kommittén att undersöka, huruvida icke för dessa nu existerande sjukvårdsinrättningar funnes så mycket gemensamt, att därigenom motiverades dessa inrättningars — åtminstone alla eller flertalet av icke statsdrivna dylika anstalters — inrangerande under bestämmelserna i en enda allmän sjukhusstadga, låt vara att i olika avdelningar av en sådan upptoges de särföreskrifter, som betingades av anstalternas egen beskaffenhet och andamål. Av motiveringen framgår vidare, a t t kommittén för S i? del funnit sådant lämpligen låta sig göra, och sjukhusstadgeförslaget har alltså fått — med vissa, här ovan antydda undantag — omfatta samtliga sjukhus i riket. Vid sådant förhållande torde det få anses vara av intresse att få klargjord den närmare innebörden av stadgeförslagets endast i allmänna ordalag angivna räckvidd mom olika avdelningar av stadgan, således vilka olika slag av anstalter skulle träffas av de i olika kapitel eller paragrafer däri givna bestämmelserna, med hänsyn till deras uppgift: allmänna eller specialsjukhus, och till deras rättsliga ställning: offentliga eller icke offentliga, kommunala eller icke kommunala, enskilda o. s. v. Likaså anstalternas eventuella uppdelning på avdelningar, läkarkrafternas antal, m. fl. omständigheter. För bedömandet av detta har kommittén tagit del av kungl. medicinalstyrelsens årsberättelse (för år 1920), ävensom låtit infordra vissa uppgifter. Vad kommittén därav funnit har emellertid på grund av sin utförlighet ansetts icke böra intagas i detta betänkande, detta så mycket mindre, som en sammanfattning av dessa uppgifter och därav framgångna rön torde vara för det angivna ändamålet fullt tillräcklig. Vid uppgörandet av denna sammanfattning, som nu kommer att först beröra anstalternas fördelning på vissa kategorier, har kommit-

291 ten begagnat den i stadgeförslaget gjorda indelningen av sjukvårdsinrättningarna. Schemat härför är följande: A. (Offentliga) kommunala sjukhus (stadgeförslagets I I I kap.) a) större 1) för allmän sjukvård 2) » specialvård b) mindre 1) för allmän sjukvård 2) » specialvård. B. Offentliga icke kommunala sjukhus (stadgeförslagets IV kap.) a) större 1) för allmän sjukvård 2) » specialvård b) mindre 1) för allmän sjukvård 2) » specialvård. C. Enskilda sjukhus (stadgeförslagets V kap. Hit räknas sjukhus, som drivas av förening, stiftelse, bolag, enskild person.) a) större 1) för allmän sjukvård 2) » special vård b) mindre 1) för allmän sjukvård 2) » för specialvård. Innebörden av de i detta schema ingående benämningarna m. m. har angivits på vederbörliga ställen i såväl lagtexten som motiveringen. 1 Kommittén vill i detta sammanhang erinra om såväl gällande som i stadgeförslaget (§ 7 mom. 4) bibehållna föreskrift att »där för visst sjukhus särskilda bestämmelser äro eller varda av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts^ bemyndigande utfärdade, skola för sådant sjukhus gälla i främsta rummet sålunda utfärdade bestämmelser samt i öA7rigt denna stadga». Det är således med framhållande av detta viktiga undantag, som efterföljande uppgifter om stadgeförslagets räckAddd meddelas. Grupp A) a) 1), den första å schemat upptagna, utgöres av kommunala större sjukhus för allmän sjukvård. Hit höra först och främst de sjukhus, för vilka nu gällande lasarettsstadgä är avsedd (se stadgans § 1, a) och b), således länslasaretten och därmed jämförliga sjukvårdsanstalter. Beträffande båda dessa slag av sjukhus må erinras att, medan lasarettsstadgan uppställer den fordran, att de skola ägas av landsting resp. stad, som icke deltager i landsting, så har kommittén för sin del ansett själva äganderätten icke vara av den väsentliga betydelse att den skulle kunna, lika litet här som ifråga om andra sjukvårdsanstalter, för ett sjukhus konstituera en särskild ställning, från stadgeförslagets synpunkt sett. Komx ) Det torde böra framhållas, att den å schemat gjorda indelningen av de enskilda sjukhusen ej för dem är av samma betydelse i reellt avseende, som för anstalterna i grupperna A) och B). För de enskilda sjukhusen skulle nämligen enligt föralagets V. kap. gälla ensartade bestämmelser, vare sig de skulle kunna hänföras till ena eller andra underavdelningen av C). Det är således endast för likformighetens och översiktlighetens skull, som även tredje gruppen C) fått samma indelning som de båda första.

292 mitten har därför låtit sitt I I I kap. i förslaget omfatta även sådana kommunala sjukhus, som icke ägas av landsting etc., 1 kanske icke ens av någon kommun; av förslagets § 9 framgår, att till kommunala sjukhus räknats sådana, som drivas av »landsting (resp. stad, som icke deltager i landsting), kommun ävensom förening av sådana». I följd härav kommer denna grupp A) a) 1) a t t omfatta något mer än de sjukhus, för vilka nuvarande lasarettsstadga är gällande. De egentliga länslasaretten och därmed likställda sjukhus för allmän sjukvård uppgingo år 1920 till ett antal av 77. Häri är då inräknat det av Stockholms stad och län gemensamt drivna, å en av statsverket upplåten tomt belägna sjukhuset Eira, och vidare sjukhuset S:t Göran i Stockholm, vilket numera är att anse såsom en anstalt för allmän sjukvård. Under nu ifrågavarande grupp kommer Addare en del anstalter, visserligen drivna av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting, men ej hänförliga till länslasarett eller därmed likställda. De utgöras av 5 vid fattigvårdsanstalter anordnade större sjukavdelningar: i Stockholm, Gröteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg, den sistnämnda benämnd sjukhem, samt 2 konvalescent hem: det Dannströmska_ i Stockholm och Stockholms konvalescenthem i Södertörns villastad. Vidare komma att hit hänföras större sjukhus för allmän sjukvård, drivna av kommun, d. v. s. i landsting deltagande sådan, eller förening av dylika kommuner. Två av dem (Kullbergska sjukhuset 2 i Katrineholm och Ekmanska sjukhuset i Örgryte 3 ) kunna närmast jämföras med lasarett; nio av dem utgöra sjukavdelningar Add fattigvårdsinrättningar i större städer (Uppsala, Karlskrona, Landskrona, UddeA*alla, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås och Sundsvall); ett (i Falun, med 60 vårdplatser) benämnes »sjukhus» och ett (Vårdhem i Sundsvall) kallas »barnupptagnings- och förlossningsanstalt: men har av kommittén betraktats såsom (större) sjukhus för allmän sjukvård. Grupp A) a) 2), kommunala större sjukhus för specialvård (kommunala större specialsjukhus). Huvudparten av dessa äro de nu gällande tuberkulossjukhusstadga underkastade kommunala tuberkulossjukhusen, till antalet 25. Vidare höra hit: Holtermanska sjukhuset (för könssjuka) i Göteborg, Södra barnbördshuset_ i Stockholm, Göteborgs barnbördshus ävensom 3 barnsjukhus: Simon och Mathilda Sachs' minne i Stockholm, Göteborgs barnsjukhus och Flensburgska vårdanstalten för späda barn i Malmö. Vad beträffar de kommunala epidemisjukhusen, hava dessa samtliga förts till grupp A) b) 2), på där anförd grund. Grupp A) b) 1), kommunala mindre sjukhus för allmän sjukvård. Här möter först en större grupp, de nuvarande av landsting etc. drivna sjukstugorna, utgörande 69 st. I enlighet med kommitténs bestämmande av begreppet sjukstuga (kommunalt drivet mindre sjukhus för allmän sjukvård) måste härtill läggas några anstalter, som icke driA7as av landsting etc, utan av i landsting deltagande kommun. Dessa, 7 till antalet, äro följande: sjukstugorna i Sölvesborg, Vaxholm 4 och Arboga (Heijkensköldska sjukhuset), drivna av dessa stadskommuner, J ) Där i det efterföljande använts detta uttryck >laudsting etc.» menas därmed »landsting, resp. stad som icke deltager i landsting». 2 ) Fr. o. m. år 1922 är detta sjukhus ett lasarett. 3 ) Fr. o. ni. år 1922 år emellertid Örgryte kommun införlivad med Göteborgs stads kommun. 4 ) Numera nedlagd.

293 samt de i Los, Arvidsjaur, Jockmock och Nederkalix, drivna av vederbörande landskommuner. Antalet sjukstugor i denna grupp blir således 76. Av landstingen etc. drivas vidare 3 sjukhem: i Väsby, Söderköping, Vadstena, 1 sjukavdelning vid försörjningsinrättning, i Gävle, samt 2 konvalescenthem: A. och H. Pålssons samt J. och G. Lamms, båda i Stockholm, vilka samtliga tillhöra denna grupp. Till denna hava vidare förts 2 mindre sjukavdelningar vid fattigvårdsanstalter, i Söderhamn och Östersund, ävensom Gottlands sjukhem, Karlskrona sjukhem och Äh 7 sborgs läns sjukhem i Ulricehamn. Grupp A) b) 2), kommunala mindre sjukhus för specialvård. Sådana äro: 1) tuberkulossjukslugor, ofta kallade, även de, tuberkulossjukhus, eller sanatorier. I den mån dessa drivas med bidrag av landsting eller stad, som icke deltager i landsting, eller hava undfått statsbidrag till uppförandet eller inrättandet, eller för sin drift åtnjuta av Kungl. Maj:t beviljat särskilt bidrag, äro de underkastade bestämmelserna i gällande tuberkulossjukstugustadga, De flesta, för att icke säga så gott som alla, drivas aAT landsting etc. Då kommittén härtill, i enlighet nied sin bestämning aA* begreppet kommunala sjukhus, lagt 3 tuberkulossjukstugor (i Örgryte, Lidhem vid Växjö, Bureå), drivna av i landsting deltagande kommun, har antalet till denna grupp hänförliga tuberkulossjukstugor upptagits till 20. 2) epidemisjukhusen, vilka så gott som allesammans äro kommunalt driA7na och som enligt stadgeförslagets § 8 mom. 3, skola, oaA*sett platsantalet, betraktas såsom mindre sjukhus samt endast undantagsvis kunna, på särskild framställning i varje fall, av Kungl. Maj:t förklaras utgöra större sjukhus. Av landsting etc. drivas 77 sådana, av enskild kommun eller förening av dylika 151. 3) 5 st. barnbördshus, i Norrköping, Gävle, Linköping (Westmanska), Karlskrona och Borås. Grupp B, offentliga, icke kommunala sjukhus. Kommittén anser sig böra, vad beträffar begreppet »offentliga» sjukhus, erinra om stadgeförslagets § 8 mom. 1, enligt vilket :Sjukhus är att anse såsom offentligt, därest stat, landsting eller kommun bidragit till dess uppförande eller inrättande genom att utan vederlag tillhandahålla byggnadsmark, penningmedel eller annat, så ock, därest bidrag till dess drift i form av penningar eller annat uppbäres från stat, landsting eller kommun». Med tillämpning av dessa bestämmelser kominer att under offentliga sjukhus inräknas en och annan anstalt, vid vilken man i allmänhet icke hittills fäst detta begrepp av offentlighet, utan vilken man ansett mera vara ett enskilt sjukhus. Faran för att i alltför stor grad utsträcka begreppet offentligt sjukhus torde emellertid åtskilligt modifieras genom att för r ä t t många av de sjukhus, varom således här blir fråga, gälla »särskilda föreskrifter», mer eller mindre fullständiga och utfärdade av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande (se stadgeförslagets § 7 mom. 4; jämför ock det OA*an sagda under denna avdelning). Därest begreppet offentligt sjukhus fastställes på sätt kommittén föreslagit, skulle denna grupp B omfatta följande »större» sjukA*årdsanstalter för allmän sjukvård, vilka allesammans i mer eller mindre mån åtnjutit eller åtnjuta bidrag av OAran nämnt slag:

294 Grupp B) a) 1), offentliga, icke kommunala större sjukhus för allmän sjukvård: K. Serafimerlasarettet i Stockholm, Sophiahemmet i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Samariterhemmet i Uppsala, Lenningska sjukhemmet i Norrköping, Göteborgs sjukhem, Skaraborgs läns sjukhem i Skövde, Haga sjuk- och ålderdomshem i Tidaholm och Elfgårdens sjukhem, Djurås (Kopp. 1.). Grupp B) a) 2), offentliga, icke kommunala större sjukhus för specialvård: Allmänna barnbördshuset i Stockholm, Allmänna barnhusets i Stockholm kliniska och sjukvårdsavdelningar, Barnsjukhuset Samariten i Stockholm, Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus i Stockholm, Radiumhemmet i Stockholm, Barnsjukhuset i Hälsingborg, Göteborgs Welanderhem (för heriditärsyfilitiska barn), Västeråsens sanatorium (tbc.sjukhus), Borås, Solbackens (tbc.sjukhus, drivet av Svenska lifförsäkringsbolags sanatorieförening), ävensom följande grupper specialsjukhus: Hesselby sanatorium \ Håf-hulb* i drivna a v Konung Oscar II:s jubileumsfond, Österåsens » J Kustsanatoriet vid Apehdken j Kustsjukhuset på Styrsö \ kustsanatorier, > g Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra J Ortopediska klinikerna vid: Vanföreanstalten i Stockholm, » i Hälsingborg, » i Göteborg. Grupp B) b) T), offentliga, icke kommunala mindre sjukhus för allmän sjukvård: Grängesbergs sjukstuga. Grupp B) b) 2), offentliga, icke kommunala mindre sjukhus för specialvård: Hamra sanatorium (tbc.sjukhus, drivet av aktiebolaget Separator), Stockholms län, D:r K. Ståhlbergs ögonklinik, Jönköping, Solhems tbc.sjukvårdsanstalt, Borås, Grängesbergs sanatorium (d:o), Grängesberg, Bergebo d:o (d:o), Domnarvet, Fredrikskulle sjukhem (d:o), Sandviken och Kaptensgårdens sanatorium (d:o), Malmberget. Grupp C), enskilda sjukhus. Jämväl dessa skulle, enligt kommitténs stadgeförslag och på grund av vad i motiA7eringen därtill angivits, bliva, om ock i in-

295 skränktare mån än övriga sjukhus, underkastade vissa bestämmelser i kontrollerande syfte. Uppgifterna angående de enskilda sjukhusen hava emellertid icke kunnat bliva så fullständiga, som önskligt varit, detta beroende på att, såsom ävenledes i motiveringen anförts, någon skyldighet för dem att till medicinalstyrelsen avgiva rapporter eller årsredogörelser eller ens att anmäla sin tillvaro hittills icke förelegat. Endast för det mera sällsynta fall, att vid dessa sjukhus anställd läkare beviljats förmånen av tjänsteårsberäkning lika med civila läkares i statens tjänst, har i sammanhang därmed föreskrivits, att från dessa sjukhus skall till sagda styrelse avgiA7as berättelse över verksamheten nästföregående år, varigenom medicinalstyrelsen fått någon kännedom om dessa anstalter. Utöver vad genom dessa årsberättelser kunnat inhämtas har kommittén lyckats erhålla en del de enskilda sjukhusen berörande uppgifter, som således ävenså ligga till grund för efterföljande, dock som nämnt ej fullständiga uppgifter. Anmärkas bör måhända tillika, att flera sjukhus, vilka vanligen betraktas såsom enskilda, blivit, på grund av erhållna offentliga bidrag, förda under nästföregående grupp B, offentliga, icke kommunala sjukhus. Grupp C) a) 1), enskilda större sjukhus för allmän sjukvård: Diakonissanstaltens sjukhus i Stockholm, Stockholms sjukhem i Stockholm, Elin Lindmans sjuk- och förlossningshem i Stockholm, Syster S. Anderssons sjukhem i Stockholm, Södermanlands läns sjukhem i Flen, Betaniahemmet i Gävle (äges och drives av predikant A. Åhlén) samt följande tre badanstalter: Saltsjöbadens sanatorium, Ulricehamns sanatorium och Solbacka, HudiksA7all. Grupp C) a) 2), enskilda större sjukhus för specialvård: S. de C:s barnsjukhem, Stockholm, Lilla Hemmet (för hereditärsyfilitiska barn), Stockholm, Sävsjö (tbc.-)sanatorium (Jönk. 1.), Komanäs d:o d:o (Jönk. 1.), Solgårdens d:o d:o (Jönk. 1.), Tallåsens d:o d:o (för barn; Krist. 1.), Malmö barnsjukhus och Mörsils (tbc.-)sanatorium (Jämtl. 1.). Grupp C) b) 1), enskilda mindre sjukhus för allmän sjukvård: Röda Korsets sjukhem, Stockholm, Lisa Öhrns sjukhem, d:o Haldska sjukhemmet, d:o Thérése Viktelius sjukhem, d:o Sjukhemmet Valhallavägen 107, Stockholm, Verners sjukhem, Linnégatan 7, » Diakonissanstaltens sjukhem, » Thérésia Löfgrens d:o, » Dannemora sjukstuga, Dannemora, Motala verkstads sjukstuga, Motala, Östergötlands läns sjukhem, Linköping,

296 D:r Gösta Lundhs privata sjuk- och förlossningshem, Hälsingborg, D:r E. B. Strandmans kirurgiska klinik, Göteborg, D:r B. Carlsons kirurgiska klinik, Göteborg, D:na Lindqvists och Mannheimers privatklinik, Göteborg, D:r Allards privatklinik, Göteborg. D:r N. E. V. Ahlströms privata sjuk- och förlossningshem, Goteb.org. Elin Börlins privata sjukhem, Göteborg. Uddevalla sjukhem, Uddevalla. Nydqvist & Holms sjukstuga, Trollhättan. Borgviks sjukstuga (Värml. 1.), Ammebergs sjukstuga (Örebro 1.), Fagersta sjukstuga, Vilhelminahemmet (Västm. 1.), Domnarvets sjukstuga (Kopparb. 1.), Ljusne sjukstuga (GäAdeb. 1.), Allmänna sjukhuset i Sandviken (GäAdeb. 1.), Ad. Grapes sjukhem, Gävle, Kiruna sjukstuga (Norrb. 1.). Grupp C) b) 2), enskilda mindre sjukhus för specialvård: Sällskapet Pro Fatrias barnbördshus, Stockholm, D:r P. Haglunds gymnastiskt-ortopediska klinik, Stockholm, D:r E. T. Edbergs ortopediska sjukhem, Stockholm, Sjukhemmet Garvargatan 3 (för hud- och könssjuka), Stockholm. D:r Ch. Kruses klinik (för öron-, näs- och halssjukdomar), Göteborg. D:r I. Bagges medicinska ljus- och röntgeninstitut, Göteborg. Bälteberga sjukhem, tbc.-sjukvårdsanstalt (Skarab. 1.), Forsviks bruks epidemisjukhus (Skarab. 1.), Hönssäters epidemisjukhus, Hellekis (Skarab. 1.), Arnäs glasbruks epidemisjukhus (Skarab. 1.), Mogetorps tbc.-sanatorium (Örebro 1.) och Kronbergs barnsjukhus, GäA7le.

Sammanlagda antalet sjukhus i grupperna A), B) och C) uppgår till 559. Sjukhusens fördelning på de olika underavdelningarna, deras platsantal samt antalet läkare, som äro för å dem meddelad sjukvård ansvariga (underläkare o. d. läkare således ej medräknade) framgår av efterföljande översikt.

En sammanställning av siffrorna i efterstående översikt ger vid handen följande: Av de 559 sjukhusen äro 22 uppdelade på särskilda aA7delningar med egna för sjukvården ansvariga läkare; 466 äro kommunala, med 27 405 sjukplatser och 512 läkare; 36 offentliga, icke kommunala, med 3 275 sjukplatser och 61 läkare, samt 57 enskilda, med 1 553 sjukplatser och 47 läkare. Uppgifterna rörande de enskilda sjukhusen äro dock, såsom förut påpekats, ej fullständiga, Vad beträffar läkarnas angivna antal, 620, bör emellertid erinras, att i några fall kan en och samma person vara läkare för mer än en sjukvårdsanstalt.

297 A) a) 1) Offentliga kommunala större sjukims för allmän sjukvård . . A) a) 2) * > » J specialvård . . . . A) b) 1) > > mindre » » allmän sjukvård . . A) b) 2)

» > > » spccialvård . . . . B) a) 1) Offentliga icke kommunala större sjukbus för allmän sjukvård B) ft) 2) * » .> » j > specialvård . . B) b) 1) » > > mindre > > allmän sjukvård B) b) 2) ** > » > » specialvård . . C) a) 1) Enskilda större sjukbus för allmän sjukvård C) a) 2) C) b) 1) C) b) 2)

»

>

»

mindre

>

> allmän sjukvård

> specialvård

»

*

» specialvård Sumna

1 Därav 77 lasarett. Av de 95 sjukbusen äro 16 (13 lasarett och 3 andra sjukhus) uppdelade på avdelningar med egna för sjukvården ansvariga läkare. 2 Därav 10 936 vid lasarett och 4117 vid övriga sjukhus. 3 Därav 117 vid lasarett och 24 vid övriga sjukhus. 1 Därav ett uppdelat på två avdelningar med var sin läkare. 5 En tuberkulossjukstuga (Örgryte) saknar egen läkare. 6 Därav tre uppdelade på tillsammans 24 avdelningar med var sin läkare; ett (Sbphiahenimet i Stockholm) saknar fast anställd läkare. 7 Därav två uppdelade på tillsammans 7 avdelningar, med var sin läkare. s Tre sjukhus sakna egen läkare. 9 Åtta sjukhus sakna egen läkare, men ett har 2 sådana. 10 Ett sjukhus torde sakna egen läkare, men ett har 2 sådana.

38—212420.

298 Bil. 2.

Redogörelse för de i nu gällande sjukhusförfattningar antydda särskilda bestämmelser», som av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande finnas utfärdade för vissa sjukvårdsanstalter. Jämlikt Kungl. förordningen den 23 maj 1802, § 37, hade i Stockholm dåvarande »sundhetsnämnden» att handlägga alla huvudstadens hälsotillstånd och sjukvård berörande frågor. Den 25 september 1874 utfärdades en för hela riket gällande hälsovårdsstadga, vilken trädde i kraft fr. o. m. år 1875. Vad i denna stadga fanns föreskrivet angående hälsovårdsnämnd, dess bildande och verksamhet, blev dock tills vidare icke gällande för Stockholm, utan skulle därstädes i berörda hänseenden förfäras på sätt dittills varit bestämt, intill dess att annorlunda komme att bliva förordnat. Kort därefter blev, genom en den 16 mars 1877 utfärdad kungörelse, förordnat, att vad i ovan anförda § 37 av 1862 års kungörelse stadgats angående sundhetsnämnden i Stockholm skulle fr. o. m. 1878 års början utgå. Samma år (1877) utkom den 10 augusti en k. kungörelse, enligt vilken hälsovårdsstadgan för riket skulle från samma tid i sin helhet lända till efterrättelse jämväl för Stockholms stad. Nu anförda bestämmelser hava alltsedan dess tolkats så, att Stockholms stads hälsovårdsnämnd, som den 1 januari 1878 efterträdde den då upphörande sundhetsnämnden, hade att fullgöra även de denna senare nämnd dittills tillkommande uppdrag, som icke funnos omnämnda i hälsovårdsstadgan, således jämväl handläggandet av frågor angående huvudstadens sjukvård. Något uttryckligt bemyndigande härtill synes emellertid aldrig hava lämnats. De stadgar för Stockholms stads sjukhus, vilka av hälsovårdsnämnden senast utfärdats, äro av den 26 mars 1904; i dessa hava emellertid sedermera tid efter annan gjorts smärre förändringar eller kompletteringar. De huvudstadens sjukhus, för vilka dessa stadgar gälla, äro följande: Sabbatsbergs sjukhus med tillhörande konvalescenthem (Dannströmska konvalescenthemmet), Sjukhuset S:t Göran, Provisoriska sjukhuset, Katarina sjukhus, Maria > , Södra barnbördshuset, Epidemisjukhuset,

299 Sjukhuset vid Långbro 1 ), Söderby sjukhus, Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs minne, Kronprinsessan Margaretas vårdanstalt för tuberkulösa barn, Upptagningsanstalten för hastigt insjuknade vid Sabbatsbergs sjukhus, D:o d:o vid Maria sjukhus, och Provisoriska sinnessjukhusen. l ) För Albert och Hulda Pålsons konvalescenthem blevo av hälsovårdsnämnden den 24 augusti 1906 särskilda stadgar utfärdade. För Göteborgs stads hälsovårdsnämnd har genom k. brev till Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län den 3 juli 1916 fastställts reglemente, enligt vilket nämnden handhar förvaltningen av stadens allmänna sjukvård samt utgör styrelse för stadens sjukvårdsanstalter, i den mån stadsfullmäktige ej annorlunda beslutat. Reglementet innehåller speciella bestämmelser angående den nämnden åliggande förvaltningen av sjukhus och om tillsyn över dessa genom särskilda förvaltningsråd och styresmän ävensom om en för alla sjukhusen gemensam ekonomidirektör. Vidare är, genom reglementets § 23, bestämt, att för vart och. ett av de under hälsovårdsnämnden ställda sjukhusen skall finnas ett särskilt reglemente, som av stadsfullmäktige antages pä förslag av hälsovårdsnämndens andra avdelning (eller efter dennas hörande) och som i vissa erforderliga fall underställes Kungl. Maj:ts prövning och godkännande. Samtidigt fastställdes av Kungl. Maj:t reglemente för Holtermanska sjukhuset och förnyat reglemente för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset. E n ä r Kungl. Maj:t då ej tillika prövade och fastställde jämväl föreliggande, av stadsfullmäktige utfärdade särskilda reglementen för Hemmet för tuberkulossjuka och för Sjukvårdsanstalten å Kålltorp (tuberkulossjukhus), torde man kunna vara berättigad anse dessa båda reglementen vara, i vad de avvika från gällande tuberkulossjukhusstadga, utfärdade »med Kungl. Maj:ts bemyndigande». De sjukhus i Göteborg, för vilka sålunda gälla »särskilda bestämmelser», äro, förutom ovan nämnda fyra sjukvårdsanstalter följande: Göteborgs barnsjukhus, Göteborgs banbördshus, Majornas sjukhus och Göteborgs epidemisjukhus. Jämlikt k. kungörelserna den 30 december 1916 om utvidgad tillämpning av nådiga tuberkulossjukhusstadgan den 17 december 1915 (S. F . S. n:r 585) och om utvidgad tillämpning av nådiga tuberkulossjukstugustadgan den 17 december 1915 (S, F . S. n:r 586), hava sagda båda stadgor förklarats skola, under vissa angivna föutsättningar, äga tillämplighet jämväl på en del andra tuberkulossjukvårdsanstalter än de för vilka stadgorna ursprungligen äro avsedda. 1 § 3, sista stycket, av anförda båda kungörelser förekommer följande bestämmelse: »Äges anstalt av flera kommuner gemensamt eller av förening, bolag, stiftelse eller enskild person eller gemensamt av flera dylika ägare, åligger ägare att upprätta och Kungl. Maj:ts prövning underställa förslag ifråga om det antal ledamöter i a

) Såsom sinnessjukvårdsanstalt ej berört av kommitténs sjukhusstadgeförslag.

300 direktionen, som jämte landshövdingen och sjukhusläkaren skola rinnas, ävensom det sätt, på vilket dessa ledamöter skola utses». Med stöd av sagda § 3 hava för nedannämnda bland de i kungörelserna åsyftade anstalterna, efter därom av dem framställda förslag, utfärdats särskilda bestämmelser i nyssnämnda avseende nämligen för Tuberkulossjukstugan vid Grängesberg genom k. brev den 19 maj 1916, Tuberkulossjukstugan Bergebo (Domnarvet), genom k. brev den 27 april 1917, Kustsanatoriet Apelviken, genom k. brev den 12 maj 1917, Tuberkulossjukhuset vid Borås (Västeråsens sanatorium) genom k. brev den 25 maj 1917, Tuberkulossjukstugan vid Sandviken genom k. brev den 22 juni 1917, Kustsjukhuset vid Styrsö genom k. brev d. 16 aug. 1918, Kronprinsessan Victorias kustsanatorium genom k. brev den 31 december 1918. Dessa nu anförda särskilda bestämmelser kunna icke anses äga samma rättsliga karaktär som de, vilka omnämnas i § 1 av nu gällande lasaretts- och tuberkulossjukhusstadgor och som även antydas i kommitténs stadgeförslag § 7. De innebära nämligen icke något till vederbörande anstalters förmån gjort undantag från en eljest för dem gällande författning, utan avse tydligen endast att beträffande direktionen för de anstalter, om vilka i de båda kungörelserna är fråga, meddela särskilda, enligt varje anstalts art och behov avpassade föreskrifter, detta enär motsvarande i tuberkulos- och tuberkulossjukstugestadgorna givna föreskrifter icke kunde på dem tillämpas. Dessa »särskilda föreskrifter» i § 3 av de båda kungörelserna av den 30 december 1916 synas därför böra i och med utfärdandet av en allmän sjukhusförfattning alldeles bortfalla och ersättas av de i en sådan ingående bestämmelser rörande sammansättning av direktion m. m., vilka på dylika anstalter äro tillämpliga. För följande av landsting och stad, som ej deltager i landsting, gemensamt drivna sjukvårdsanstaltcr hava av Kungl. Maj:t utfärdats särskilda bestämmelser angående direktionens sammansättning m. m.; Orupssanatoraiet, Hör, genom k. brev den 30 sept. 1916, Läns- och stadslasarettet i Hälsingborg, genom k. brev den 13 dec. 1918, Kolmårdssanatoriet, genom k. brev den 2 maj 1919. Dessutom har Kungl. Maj:t för tuberkulossjukhuset Jonas Selggrens sanatorium i Gävle utfärdat särskilda bestämmelser med ändring av vissa stadganden i gällande tuberkulossjukhusstadga, genom k. brev den 30 juni 1916. För nedannämnda lasarett, sjukstugor eller därmed likställda sjukvårdsinrättningar, utöver här ovan redan angivna, hava särskilda bestämmelser blivit av Kungl. Maj: t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade, nämligen: av Kungl. Maj:t: för sjukhuset Eira. Stockholms stads och läns kurhus, Stockholm, genom beslut den 12 oktober 1906, i vilket sedermera ändringar vidtagits den 19 november 1920, för Serafimerlasarettet i Stockholm genom stadga av den 14 december 1906, för sjukstugan i Enköping genom beslut den 22 december 1911, medgivande att sjukstugan må (trots för högt platsantal härför) såsom sådan bibehållas efter ingången av år 1912;

301 för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund genom reglemente av den 15 oktober 1920, för länslasarettet i Flen genom beslut av den 15 oktober 1920, varigenom anstånd medgivits med inrättande vid lasarettet av vårdplatser för könssjuke; av Kanslern för rikets universitet för Akademiska sjukhuset i Uppsala, genom av denne för sjukhuset den 10 december 1903 utfärdat reglemente. Därutöver finnas enstaka, av Kungl, Maj:t utfärdade eller godkända bestämmelser för sjukhus av olika slag, såsom för Barn bördshuset Pro Patria i Stockholm. För sällskapet Pro Patria som äger detta sjukhus, har Kungl. Maj:t den 29 april 1853 fastställt grundregler, med stöd av vilka sällskapet sedermera, den 3 december samma år, fastställt reglemente för barnbördshuset; för Allmänna barnhuset i Stockholm, genom reglemente den 25 november 1910, vari sedermera vidtagits ändringar den 7 november 1913, den 30 oktober 1914, den 15 november 1915 och den 12 oktober 1920; för Allmänna barnbördshuset i Stockholm, genom reglemente av den 25 februari 1916, samt för Stiftelsen Anna Kjellbergs minne (hem för kroniskt sjuka), för vilken reglemente fastställts den 1 juli 1918. Stockholm i oktober 1922. E.

Sederholm,

302 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Kommitténs und. skrivelse Översikt över sjukhusväsendets utveckling i Sverige, av med. d:r I. Lönnberg . . . . 9 Förslag till allmän sjukhusstadga °i I. kap. Allmänna bestämmelser ^1 II. kap. Om sjukhus, som avses i denna stadga 94 III. kap. Om kommunala sjukhus ^;> 1. Om anläggning och inredande ^° 2. Om sjukas intagning och underhåll 9p 3. Om styrelse och förvaltning 98 102 4. Om läkare 5. Om syssloman m G. Om övrig sjukhuspersonal 114 IV. kap. Om offentliga, icke kommunala sjukhus !!•> Y. kap. Om enskilda sjukhus H' Motivering till förslaget till allmän sjukhusstadga H& Allmän motivering I. kap. (allmänna bestämmelser) 1"3 II. kap. (om sjukhus som avses i stadgan) 136 III. kap. (om kommunala sjukhus) H(v IV. kap. (om offentliga, icke kommunala sjukhus) 207 20S V. kap. (om enskilda sjukhus) Förslag till ändringar i epidemilagen den 19 juni 1919 215 91 O Motivering ror. » » » » » » » ~ Förslag till ändrad lydelse av de bestämmelser, som innehållas i § § 3 och 5 av k. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar -*""-> 22 Motivering till nyssnämnda förslag ' 9^ft Reservationer "lH) Bil. 1. redogörelse för den närmare innebörden av sjukhusstadgeförslagets endast i allmänna ordalag angivna räckvidd inom olika avdelningar av stadgan . . . . 290 Bil. 2. redogörelse för de i nu gällande sjukhusförfattningen antydda »särskilda bestämmelser», som av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande finnas utfärdade för vissa sjukvårdsanstalter, av med. d:r E. Sederholm 29S

Statens offentliga utredningar 1922. K r o n o l o g i s k

f o r t o c k n i 11 g. \mslagtts andra sida.

32. Bilaga till Kolonisationskominitténs betänkande. Redogörelser för inventering av odllngsjoKd. Av E. Haglund. Centraltr. (2), 278 s. 1 1 kärr. J o . 3 3 . Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning j ä m t e utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S . 3 1 . Betänkande och förslag avgivna av den av Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté förvérkställatwde av utredningar • huruvida krigsdomstolarna i fredstid kunna avskaffas. .Marcus, vii, 224 s.

Ju. 35. 1921 I r s fastlghetskreditsakkunniga. Betänkande 1. Utredtuing och förslag angående höjning av maximigränsen för den primära jordbruksfastighetskrediten. Marcus. 2 3 s. J o . 36. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan den. 1 1 . Pappersindustriens produktionsförhållanden. Av E. Bossens. Tullberg, iv, 102 s. F i . 37. Underdånigt utlåtande med förslag till förordning angående ullverkning och beskattning av maltdrycker m. m. Marcus. 143 s. F i . Anm. Om lepartemanVunder vilket utredning n 1 april, då kungörelsen den 3 kraft, i: iyi i omslag med .•

38. Tull- och träktatkommitténs utredningar och b e tänkanden. 1 3 . Den svenska lcSutschnkindostriens utveckling 1890—1913. Av B. Ohlin. Marcus.

i v, 38 s. Fi. 39. Betänkande med förslag till förordning om motorfordon jämte därmed sammanhängande författningar saml tili stadga om trafiken å vägar och gator. V. Petterson, viij, 254 s. 4 bil. K . 40. Tull- och träktatkommitténs utredningar och betänkanden. 12. Margarinindustrieus utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av J . Lublin'. Tullberg, iv. 184 s. F i . 41. Tull- och träktatkommitténs utredningar och betänkanden. 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919. Av A. Sjöström. Marcus, iv, 120 s. F i . 42. Tull- och träktatkommitténs utredningar och betänkanden. 1 5 . Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913. Av E. Höljer. Marcus, i v. 97 s. F i . 43. Betänkande ined förslag till allmän sjukhusstadga ni. m. Xorstedt. 302 s. $ .

. E. = öcfcnöi fcatsns offantlis för varje depart:"

< "jvnnelsebokstävernri ti t, J o . = jordbruksdepartementet. ra yttre anordning (nr 98) trädde i

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Systematisk

förteckning.

!

inom klämn

den kronologiska förteckningen tör januari—mars 1922. la ntredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april V.)2%2.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning- Fångvård. Förb. utkast till strafflag. Förmögeuhetsbrotten. 2. (17) Lekmannaelemeutets användaude inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av farliga återfallslorbrytare. (26) l till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m . m. [26] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1 9 2 1 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1 9 2 1 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [ 1 5 ] K o m m itnalf örvaltniiig. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Konimunalförfattuingssakknnniga8 betänkande. 3 . (15) Bilaga till d:o. (16)

Fortsättning

Siffrorna

Om rostsammanräkning vid kommunala val. [21] Statens ock kommunernas flnausväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Uti. angående kontrollen över sockertill verkningen. (13) Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfraktcmas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping. (34) 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. Margariniudustrinns utveckling. [40] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling [38] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling [41] 15. Översikt av jordbrukets u t veckling i vissa främmande länder. [42]

å omslagets sista sida.

Statens offentliga utredningar 1922. Systematisk

f ö r t e c k n i n g.

nom parentes hänvisa till don kronologisk:' -in för januari mars 192 jarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.)

Fortsättning

frän omslutets tredje sida.

Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. ni. [30] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker ni. m. [37] Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande nybyggnadsverksamheten. [ 2 ] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning

m. m. [33] H ä l s o - ocli s j u k v å r d . Förslag till allmän sjukhnsstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (O) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rörande iiskcrinäringens främjande. [ 7 ] Om lappskattelandsinstitutct. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör. jakt och tagelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fridlysningsbestäminelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18] Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga

till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksnmheten m. in. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [27] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. statens övertagande av förädlingsverksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Industri. Klimatets imrerkan på byggnader vid västkusten. [ 4 ]

H a n d e l ocli sjöfart. Betänkande rör. lönereglering vid lote- och fyrstaten. (20) Kommunikationsväseii. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anl. av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t deu 2 8 april och 5 maj 1922. [ 3 ] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Bank-, kredit- och penningväsen. 1 9 2 1 års fastighetskreditsakknnniga. Betänkande 1. [35] Försäkringsväsen. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkommissioncus betänkande. 1:1—2. Grunder fur en nv läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter ni. m. (29) 3 . Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande auK- Chalmerska institutets omorganisation.

' (12) - - •

Ortnamnen i A ärmlnnds lan. 7. (22) Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [ 5 ] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [ I l ] 2. Förslag och ) lotiv. [12] Högskolornas lönereglcringskommittés bet. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet.- [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt iinkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid (lottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksambeten vid marinen. [ 6 ] Flottans skolsakknnnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömanskårens manskap. [29] 1920 års krigslagsstiftningskommittés betänkmde. [34] Utrikes ärenden. Internationell rått.

Stockholm 1922. P. A. Norstedt & Söner.