Betänkande med utredning och förslag angående sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

R. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:35

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

SÄNKiNING AV LÄKEMEDELSPRISERNA, REVISION AV APOTEKSVARUSTADGAN M. M. AVGIVET AV APOTEKSSAKKUNNIGA AV ÅR 1931 DEN 20 SEPTEMBER 1934

S T O C K H O L M 1 9

3 4

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Kronologisk

förteckning

med förslag rörande revision av den all mtona pen. i Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, sionsförsäkringen. Beckman, vij SM s. »• ,j " band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Pensionsförsäkringsreformen, Kortfatta. 1 tamsl. 11. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. nin"- av 1928 års pensionsförsakringskonin .nttes tor2 Arbetslöshetsutredningens betänkande 2. Bilagor, slag rörande revision av den allmänna pemsionsforband 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av säkringen. Beckman. 26 s. S. , J A. Johansson. Norstedt, vj, 162 S. 1 bil. S. ä kände med förslag till bestämmelser angående 3 1933 års teaterutrednings betänkande Del 1. De fasta 20. Be upphandling av inhemskt bränsle för statens stat.o statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. b . nära anläggningar m. m. Marcus. 54 s. F l . 4 Betänkande med utredning och förslag rörande orgaårs teaterutrednings betänkande. Del 2. Utred ' nisationen av försöksverksamheten pa växt- och 21. 1933 ning rörande teaterförhållandena i riket. Norstedt. trädgårdsodlingens område. Kihlstrom. 198 s. J o . 5 Betänkande med förslag angående frågan om lampBetänkande angående den slutna kroppssjukvården liga åtgärder till skydd för sjöman vid besök i ut- 22. i riket jämte vissa därmed sammanhängande sporsländska hamnar. Idun. 208 s. H. . . ,. m mål. Norstedt. (2), 753 s. S. o „„:„„ ox 6. Utredning med förslag om åtgärder fo. åstadkom j Betänkande med förslag .angående bemamn mande av billiga egnahemsbyggnader. Lindström. 1 23. svenska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska handelsflottans bemanning ar 1.931. Nor7 RMäiikande i fråga om inrättande av ett institut för Sfedellång och långfristig kredfcgivning åt företag 24. FOnlsStill" psalmbok för svenska kyrkan.. Uppsala! inom näringslivet. Marcus. 54 s. Fl. Almavist & WikselL viij, 704 s. E. . 8 8. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. Nor- 25. Förslag till alternativa koraler. Centraltryckeriet 9 Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbe- I Utredning i fråga om användandet av postsparbanstäm.nelser angående statsbidrag till avlöning at 26. kens medel. Marcus. 48 s. K. distriktssköterskor m. m. Marcus, bb s. 5». Teknisk-ekonomiska utredningar rörande; vagvasen10. UUåtanden ove'r utredningen angående tredje mans 27. det Dell. Vägar. Iheggström. 434 s. tt" rätt till neutralitet i arbetskonflikter in. m. Nor- 28. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vagvasenstedt. 214 s. S. det Del 3. Avgivna utlåtanden. Iheggström. 47 s. K 11. Utredning angående åtgärder för bekämpande av 2!). 930 års pensionssakkunniga. Betänkande roram 1; familjepensionering för tjänstemän vid deii civil, ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2), 1/6 s. t». statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst 12 Arbetslöshetsutredningens betänkande 2. Bilagor, bana 4 Penningpolitik, offentliga arbeten, subven& Ä Ä r S t ä n k a n d e med förslå* till l.« tioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av 30. g•insående vissa ekonomiska stridsatgarder ni. m B. Ohlin. Norstedt, väj, 176 s. S. (Trettonmannakommissionens betänkande.) AOI13 Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges BeUmkande aifgående omorganisation av landsfogde stadshypotekskassa samt angående grunderna tor 81. tiAnsterna. Norstedt. 111 s. J u . . Itadshypoteksföreriingars bildande och verksamhet 32. Sefänkamic med förslag till lag om virkesmatninj m m. Marcus. 188 s. J o . .„ . 14. Undersö^mngar Ingående det sociala hjälpklientelet. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. &. , 33.. Järnvägs- och automobiltrafik. Tullberg. (2), ix 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående 31.. vårutamken med bil samt statistisk och kartogr» fisk översikt av totala varutrafiken till och_fiar upphandling av lantbruksprodukter m. m. for statens Stnekholm under mai manad 1932. Av U. Jonasson och kommunala inrättningars behov. Marcus. 88 s. Separatbåag" till 1932 års trafikutrednings betanFL ° j kände den 19 jan. 1934. Tullberg. 52, 44 s.. K. # 16. Betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m Norstedt. 106 s. b. 35 Betänk nde med utredning och förslag antmend sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteks! 17. Statliga cement- och betongbestämmelser av ar 1934. varustadgan m. in. Marcus, vj, 61.2 s. S». 18. 1928 års pensionsförsftkringskommitté. Betänkande

Jo Anm. Om särskild tryckort ej - £ » ^ bokstäverna till det departement under ^ s ^ l f \ i n ^ a ^ f n g . statens offentliga utredningars yttre an o ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ o ^ i ^ r a ^ e l ^ l l g färg fö/varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:35

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

SÄNKNING AV LÄKEMEDELSPRISERNA, R E V I S I O N AV APOTEKSVARUSTADGAN M. M. AVGIVET AV

APOTEKSSAKKUNNIGA AV ÅR 1931 DEN 2 0 SEPTEMBER

19 3 4

STOCKHOLM

1934 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning. Irivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet I. Inledning II.

Apoteksväsendets allmänna

organisation

Apoteksmonopolets omfattning sid. 13. — Försäljningsställen sid 1=; f

A™ I I

, , • " : . m. sid. 16. — Personalens ställning och uppgifter sid 17

—

X t S n l S id' 21 1 8 1 ~ I A P o t e k s f o r e s t a n d a r n a s och personalens sammansmtningai sid. 21. - Kollektiviseringen av apoteksväsendet m. m. sid. 22. III.

Apotekens ekonomi 'to e sinaae S r id m 2 m T i d ^ ^ n b e * r b e t n i n g m - m " 8 i * 2 9 " ~ Apotekens omkostnader m. m S l d . .52. - Omsättningens storlek åren 1922-1933 sid 37 Apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster sid. 41. - Apotekens eko nin7s;d J T9 f 0 r e I S e m C d V , S S a a D d r a n ä r - g ^ e n a r s sid. 44. -^mmLfatt

IV. Apotekens

personalförhållanden

De n

. J f m a c e v t i s k a P e r s o n a l e n s arbetsuppgifter m. m . s i d . 53. - Den farmaceuts^ P e r s o ^ ^ och fördelning mellan apoteksinrättningarna m m - Den leke-farmacevtiska personalens arbetsuppgifter m g m . ski 5™ * - Vilande förslag sid. 61. - De sakkunniön ,7rf «d n V ^ °L fa personalens löne/sid. 78. - Des^Z^s^t ~ ^ ™aCevtiska

V. Apotekens lokalkostnader 5 o mUDala h bidra ^ siag 5 sid. / 1 89.8 — ' De n, Ksakkunniga ^ .y r e s 90. g m - ™- ^d. 87. sid.

VI.

Tidigare för-

Förbilligande av apotekens v a r u i n k ö p Tidigare förslag i ämnet sid. 97. r

ande

med

Uppkomsten av gällande bestämmelser om

tekSVar0r S i d

h a°nS H iT° ' 1 0 °- - G a l l a n d e b e s t ä m m e S T m Z o Z tekeDS v a ^ t e ^ t ö r T s t ä Z T ° ^ « ? f ^ av"*' T A p °varuinköp varubXvTch varuleverantörer sid. 104. — Storleken apotekens sid 105 — (xrosshandelspnsernas samband med läkemedlens detaljprise/sid H l ' _ 2 o m f a t t l n n S " f t , " ' jT- ^ ^ m a n d e åtgärder sid.^l 15. - Monopolets omfattning sid. 127 _ Porebdder i den nuvarande monopollagstiftningen Lake TnJtl medelsmonopolets organisation sid. 133. - De nuvarande e k o C r S 8 f 4 3 n ° m i F J X t Beraknin g a ^örandeläkemedelscemraTens eKonomi sid. 143. — Kapitalbehov sid. 156. — Monopolersättningsfrågors t.digare behandling sid. 160. LäkemedelscentraleL e r s ä S g S g o "

IV

Sid.

VII. Central l ä k e m e d e l s b e r e d n i n g Gällande författningsbestämmelser m. m. sid. 184. " T i d i g a r e förslag om centralisering av preparandaberedningen sid 186. - De sakkunniga s,d. 192. VIII. Kreditgivning åt apoteksinnehavare

903 Kanital- och kreditbehov sid. 203. - Nuvarande kreditmöjligheter sid 205. K T e sakkunniga sid. 209. - Utvägar för en nyordning av k r e d ^ i v m n g e n K rea _ Förebilder bland nuvarande kreditinstitut sid 214. . " sid 212 företagets allmänna organisation och uppgifter sid. 217. - Forlagsinteckning i apofeksrörelse sid. 219. - Värdering av apoteks varulager och - v e n t a n e i sid. 223. — Kreditinstitutets omslutning och verksamhet m. m. sid. —/. 234 IX. R e v i s i o n av apoteksvarustadgan Apoteksvarustadgans tillkomst sid. 235. - Apoteksvarustadgans^nneh|ll shL237 Framställningar rörande revision av stadgan sid. 240 - Under remiss behandTngen I r a U r d a principiella synpunkter för och emot en stadgerevision sid 241. — De framförda forslagens innebord sid 249 De sak TunnToa s?d. 254. - Vidgad handelsrätt sid. 254. - - Teknisk revision av apoteksvarustadgan m. m. sid. 267. Specialmotivering till förslag till apoteksvarustadga 277 Förslag till bilaga III sid. 310. -

Förslag till bilaga IV sid. 315.

Specialmotivering till utkast till ändringar i giftstadgan

315 Specialmotivering till förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående kontroll av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror m. m. 319 X. R e v i s i o n av

medicinaltaxegrunderna

325 Historik sid. 325. - Gällande medicinaltaxegrunder sid. 328 - MedicinaltaxeS u n d e " i Danmark, Norge och Finland sid. 329. - De sakkunniga sid. 33d. ^ S ä n k n i n g a^^äkemedelspriserna sid. 333. - Formell revision av medicinaltaxegrunderna sid. 357. Förslag till grunder för läkemedels taxering å apoteksinrättning

358 Åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi sid. 369. XI

Billigare l ä k e m e d e l l ö r v i s s a förbrukare m. m &

Inledning Apotekens försäljning till allmänna inrättningar m. m. sid. 371. - Gällande rabattbestämmelser sid. 373. Förbilligande av sjukvårdsinrättningarnas läkemedel Föreliggande förslag sid. 376. - Rätt för sjukhus att från andra än apotek köpa apoteksvaror sid. 377. - Inrättande av kommunalapotek sid. 381. De sakkunniga sid. 383.

371 371

3 7 6

Läkemedelskostnaderna för fattig- och barnavården Föreliggande framställning sid. 398. - Apotekens försäljning till fattig- och barnavården sid. 398. - De sakkunniga sid. 399.

3 9 8

Nedsättning av läkemedelspriserna för vissa sjuka Bestämmelser beträffande minskning av ^ å x d s k o s t n a d e r n a för m t a d r c J a medlade m. m. sid. 400. - Tidigare forslag sid. 402 De sakkunnigas Överläggningar med vissa fackmän sid. 403. - De sakkunniga sid. 405. S k t h b f e r för rabattgivningen sid. 407. - Det tekniska förfarandet m. m. sid. 410.

4 0 0

v Sid.

XBI. Nyanläggning av apoteksinrättningar

413 Antalet apoteksinrättningar i Sverige sid. 413. — Jämförelse med utlandet sid. 415. — De sakkunniga sid. 416. XIEI. Pensionsfrågor

431 Pensionsåldern för apoteksinnehavare 431 Historik sid. 431. — Tidigare förslag om sänkning av pensionsåldern sid. 436. — Gällande bestämmelser sid. 437. — Fondernas ställning m. m. sid. 438- — De sakkunniga sid. 439. Förtidspensionering av apoteksinnehavare m. m Tidigare förslag sid. 453. — De sakkunniga sid. 454.

451 Specialmotivering till författningsförslaget

455 Pensionering av icke-farmacevtisk apotekspersonal 460 Frågans uppkomst och föreliggande utredningar sid. 461. — De sakkunniqa sid. 464. XIV. Inkomstreglering för apoteken

468 Apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster sid. 468. — Driftbidrag till mindre bärkraftiga apotek sid. 469. — Avgifternas reglerande inverkan på apoteksinnehavarnas inkomster sid. 469. — De sakkunniga sid. 474. — Riktlinjer för frågans lösning sid. 476. — Verkningarna av én omläggning av uttaxeringssystemet m. m. sid. 479. — Restitution av avgifter sid. 482. — Formerna för uttaxeringen sid. 484. — Kostnaderna sid. 487. — Författningsbestämmelser sid. 490. XV. Övriga frågor

493 Sammanslagning av apotekarsocieteten och Sveriges apotekareförbund sid. 493. — Tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga läkemedel sid. 494. — Utbildning i läkemedelsekonomi av läkare, veterinärer och tandläkare m. m sid 498. XVI. Sammanfattning och återblick

502 Särskilt yttrande

512 Författningstexter m. m.

513 Kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 29 och 30 stadgan den 22 november 1901 (nr 91) för farmacevtiska institutet 513 Apoteksvarustadga 514 Ändrad lydelse av vissa delar av giftstadgan den 7 december 1906 (nr 114) : 527 Förordning om ersättning m. m. till följd av införande av statsmonopol på viss grosshandel med apoteksvaror 531 Kungörelse angående kontroll av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror m. m. 537 Avtal mellan svenska staten och aktiebolaget Läkemedelscentralen 546 Bolagsordning för aktiebolaget Läkemedelscentralen 550 Lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning 553 I I — 3 4'? OS 0

VI

Sid.

Bolagsordning för aktiebolaget Apolekskredit

5;)4

557 > Reglemente » » Ändring i Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 oktober 1931 (nr 342) me<d vissa föreskrifter beträffande ordningen för övertagande av apotek m. nu. 560 Kungörelse om förordnande av föreståndare för apotek och om p e n s i o n e ring av vissa apoteksinnehavare m. m °61 Kungörelse om ändrad lydelse av 5 § instruktionen för medicinalstyrelsen 5G(>) den 19 december 1930 (nr 441)

„., „

567 Bdagor A. Apoteksväsendet i Danmark, Norge och Finland 567 Danmark sid. 567. — Norge sid. 576. — Finland sid. 586. B. Förslag och åtgärder i vissa främmande länder angående centralisering av apotekens varuinköp och läkemedelsberedning 592 Norge sid. 592. - Danmark sid. 594. Finland sid. 594. - Frankrike sidl. 594. — Österrike sid. 594. — Nederländerna sid. 595. — Belgien sid. 59».

C. Inköpsprisens inverkan på apotekens försäljningspriser

596 D. Apotekens avgifter till fonden för apoteksinnehavares pensionering oelh föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa 600 E

Beräkning på grundval av apotekens avkastning år 1932 rörande v e r k ningarna av en uttaxering om 200 000 kronor till läkemedelsfondem 605

F. Om inventering av varulager å apotek

609 Tidigare har av trycket utkommit Betänkande m e d förslag till f ö r o r d n i n g angående handel med farmacevtiska specialiteter (statens offentliga mtredningar 1 9 3 2 : 2 0 ) .

Till

Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Socialdepartementet

Genom beslut den 3 juli 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sju utredningsmän a t t inom departementet biträda med utredning enligt vissa i beslutet n ä r m a r e angivna g r u n d e r angående åtgärder för nedbringande av prisen å läkemedel m. m. S a m m a dag tillkallade departementschefen såsom utredningsmän generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen N. E. Hellström, ordförande, borgmästaren, numera ledamoten av riksdagens första k a m m a r e G. A. Björkman, byråchefen E. Matérn, apotekaren S. J . Gullström, legitimerade apotekaren L. A. E. Welander, n u m e r a statsrådet H. V. Leo och direktören K. F . Kjellander. Sedermera förordnades till sekreterare hos de sakkunniga numera amanuensen i ecklesiastikdepartementet N. G. K. G. Rosén. De sakkunniga, som antagit namnet apotekssakkunniga av å r 1931, avgåvo därefter den 20 juli 1932 betänkande med förslag till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter (statens offentliga utredningar 1932:20). Genom en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition, n r 162, inhämtade Kungl. Maj:t riksdagens y t t r a n d e över ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter, vilket förslag i huvudsak grundades på det av de sakkunniga förordade. Riksdagen (skrivelse n r 308) anslöt sig i huvudsak till propositionens förslag, och Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 15 juni 1934 kungörelse (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter. Sedan statsrådet Leo anhållit om entledigande från uppdraget, tillkallade chefen för socialdepartementet den 11 oktober 1932 med bifall 1 — 342080.

2 till nämnda hemställan ledamoten av riksdagens a n d r a kammare, redaktören P . C. Jonsson a t t i hans ställe såsom utredningsman deltaga i utredningen. Genom Kungl. Majrts ovannämnda beslut den 3 juli 1931 erhöll chefen för socialdepartementet befogenhet att på framställning av utredningsmännen i och för samråd med dem tillkalla det antal personer med speciell sakkunskap på särskilda områden, som för utförande av utredningsmännens uppdrag kunde anses erforderligt. I anledning h ä r a v h a r departementschefen p å framställning av de sakkunniga vid skilda tillfällen tillkallat följande personer att biträda de sakkunniga, nämligen verkställande direktören i svenska bostadskreditkassan C.-R. Cramér, chefen lör kooperativa förbundets organisationsavdelning, redaktören A. Gjöres, legitimerade apotekaren A. H. Haine, lasarettsläkaren vid medicinska avdelningen å allmänna sjukhuset i Malmö M. J. J. Ljungdahl, apotekaren H. A. Lundborg, filosofie doktorn M. Marcus, medicine licentiaten G. J. U. Mullern-Aspegren, filosofie doktorn och apotekaren A. A. Rising, direktören i apotekarnes droghandelsaktiebolag C. I. G. Rothlin samt aktuarien hos livförsäkringsaktiebolaget Thule D. A. H j . Wersén. Cramér har biträtt de sakkunniga i huvudsak vid utredande av frågan om kreditgivning åt apoteksinnehavare (kapitel V I I I i betänkandet), Gjöres, Marcus och Rothlin vid utredande av olika delar av frågan om förbilligande av apotekens varuinköp (kapitel VI), Haine vid revision av grunderna för läkemedels taxering å apotek (kapitel X ) , Ljungdahl i huvudsak vid revision av apoteksvarustadgan (kapitel I X ) och av nyssnämnda taxegrunder (kapitel X ) , Lundborg i huvudsak vid handläggning av frågorna angående apotekens personalförhållanden (kapitel IV) och central läkemedelstillverkning (kapitel V I I ) , Mullern-Aspegren vid dryftande av vissa med apoteksvarustadgans revision sammanhängande principiella spörsmål, Rising vid utarbetandet av förutnämnda förslag rörande handel med farmacevtiska specialiteter ävensom vid utredandet av vissa a n d r a frågor och Wersén beträffande vissa försäkringsmatematiska utredningar m. m. under kapitlen IV, X I I I och XIV. Härutöver ha de sakkunniga i ett flertal ämnen s a m r å t t med särskilda fackmän på olika områden. Under utredningsarbetets gång ha de sakkunniga avgivit utlåtanden i flera apoteksväsendet berörande frågor, bland a n n a t beträffande inrättande av självständiga apotek i B u r e å och Västerås; angående understöd till vissa apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares och obefordrade farmacevters efterlevande änkor och minderåriga barn u r fonden för apoteksinnehavares pensionering; rörande en inom socialdepartementets lagbyrå u p p r ä t t a d promemoria angående sjukvårdsinrättningars läkemedelsinköp; angående ä n d r i n g av gällande grunder för

3 läkemedels taxering å apotek, i vad avser beräknande av handelsvinst å brännvinstillverkningsskatt: i fråga om driftbidrag åt apoteket Vesslan i Norrköping; angående bestridande av vissa från anslag i medicinalstyrelsens stat utgående kostnader u r fonden för apoteksinnehavares pensionering; samt rörande fastställande av avgifter till fonden för apoteksinnehavares pensionering. Tillika ha de sakkunniga anbefallts avgiva utlåtande över en framställning den 10 m a r s 1932 från vissa droghandlare angående r ä t t för dem, som idka grosshandel med apoteksvaror, att försälja giftigt ämne av första klassen till apoteksföreståndare m. fl. Efter medgivande under hand från socialdepartementet ha de sakkunniga, då ifrågavarande ärende n ä r a sammanhänger med vissa av de spörsmål, som de sakkunniga haft under övervägande, låtit med utlåtande däröver anstå till dess de sakkunniga tagit ställning till ifrågavarande spörsmål. Sådant utlåtande avgives denna dag. E n l i g t Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1933 h a r det ålegat de sakkunniga att vid fullgörandet av dem meddelat uppdrag taga under Övervägande frågan om sådan ändring i grunderna för läkemedels taxering å apotek, att vid försäljning från apotek av ren sprit eller av läkemedel, vid vars beredning ren sprit använts, handelsvinst icke må beräknas å den del av priset, som motsvarar den å spriten belöpande brännvinstillverkningsskatten. Vidare ha de sakkunniga genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 september 1933 anbefallts att vid fullgörandet av utredningsuppdraget taga under övervägande frågan om användande av de i Kungl. Maj:ts brev den 31 augusti 1928 avsedda, till fonden för apoteksinnehavares pensionering inflytande avgifterna såsom bidrag till beredande av pension åt den å apoteken anställda, icke-farmacevtiskt utbildade personalen. Till de sakkunniga ha vid olika tillfällen från socialdepartementet eller genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut överlämnats handlingarna till nedanstående ärenden att tagas i övervägande vid fullgörandet av det de sakkunniga lämnade uppdraget: underdånig framställning den 26 mars 1919 från apotekarsocietetens direktion om viss befogenhet för tekniska apoteksbiträden; underdånig framställning den 17 juni 1919 från medicinalstyrelsen med förslag till förordning angående sådan särskild inspektion och kontroll, som avses i § 9 apoteksvarustadgan den 14 november 1913; underdånig framställning den 15 november 1919 från medicinalstyrelsen angående inrättande av en ny personalgrupp, kvinnliga apoteksassistenter, vid apoteken; underdånig framställning, ingiven till socialdepartementet den 5 november 1920, från föreningen Sveriges drogengrossister angående ifrågasatt upprättande av ett centrallaboratorium för läkemedelstillverkning; underdånig framställning den 24 januari 1922 från svenska landstingsförbundet angående rätt för sjukvårdsinrättningar att från annat håll än å apotek inköpa eter;

4 underdånig framställning den 16 februari 1922 från medicinalstyrelsen med förslag till ändring av apoteksvarustadgan; underdånig framställning den 7 maj 1929 från svenska landstingsförbundet angående åtgärder till förbilligande av läkemedel för sjukhusens behov; underdånig framställning den 11 juli 1929 från medicinalstyrelsen med förslag till ändrad lydelse av punkt A i bilaga II vid apoteksvarustadgan; underdånig framställning den 30 oktober 1929 från H. Lindholm angående upphävande av kungörelsen den 10 juli 1914 angående förordnande av föreståndare för apotek, som innehaves med personligt privilegium, och om utarrenderande av sådant apotek m. m.: underdånig framställning den 10 juli 1930 från H. Lindholm angående utredning om statlig kontroll över apotekens omsättning och avkastning; ett antal framställningar till chefen för socialdepartementet från H. Svenonius angående apoteksväsendets ordnande; framställning, ingiven den 26 februari 1931, till chefen för socialdepartementet från L. E. Landahl om åtgärder mot försäljning av vissa läkemedel; framställning den 29 juli 1931 till chefen för socialdepartementet från Sveriges färghandlares riksförbund angående av Sveriges apotekareförbund med vissa sjukhus ingånget avtal rörande leverans av så kallade fria läkemedel; framställning den 17 september 1931 till chefen för socialdepartementet från medicinalstyrelsen angående en framställning till styrelsen från svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet om prisnedsättning å läkemedel; underdånig framställning den 26 november 1931 från B. Hellström om viss ändring av apoteksvarustadgan m. m.; underdånig framställning den 31 mars 1932 från F. V. Renhuldt med vissa synpunkter rörande utarrendering av apotek m. m.; framställning den 14 februari 1933 till chefen för socialdepartementet från Sveriges färghandlares riksförbund i fråga om gällande bestämmelser om tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga läkemedel; underdånig framställning den 28 mars 1933 från A. Landgren i fråga om försäljning av viss apoteksvara; framställning den 2 augusti 1933 från medicinalstyrelsen till chefen för socialdepartementet med utredning rörande ifrågasatt inrättande av självständiga apotek; underdånig framställning den 20 november 1933 från apotekarsocietetens direktion angående ifrågasatt bemyndigande för medicinalstyrelsen att i vissa fall återbetala erlagd avgift för pensioneringsändamål m. m. eller del av sådan avgift; underdånig framställning den 12 december 1933 från medicinalstyrelsen angående vissa från styrelsens anslag bestridda kostnader; framställning den 26 april 1934 till chefen för socialdepartementet från medicinalstyrelsen angående ifrågasatt inrättande av ett apotek i Åstorp. I s k r i v e l s e d e n 15 n o v e m b e r 1932 t i l l d e s a k k u n n i g a h a r m e d i c i n a l styrelsen hemställt, att de s a k k u n n i g a m å t t e u t r e d a m ö j l i g h e t e r n a att s ä n k a p r i s e r n a p å s å d a n a l ä k e m e d e l , s o m e n l i g t l a g e n d e n 20 j u n i 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar skulle gäldas av statsmedel, samt, i händelse möjlighet därtill befunnes föreligga, vidt a g a å t g ä r d e r för a t t s å d a n n e d s ä t t n i n g m å t t e k o m m a t i l l s t å n d . Åtskilliga framställningar ha från sammanslutningar, korporationer eller e n s k i l d a p e r s o n e r i n g i v i t s t i l l d e s a k k u n n i g a , b l a n d a n n a t f r å n svenska landstingsförbundet angående nedbringande av sjukvårdsin-

5 r ä t t n i n g a r n a s utgifter för läkemedel och från veterinärläkareföreningen angående nedbringande av prisen å veterinärmedicin. Till fullgörande av sina uppdrag få de sakkunniga vördsamt överlämna bifogade betänkande med utredning och förslag angående sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan m. m. I den m å n i betänkandet ej särskilt behandlats eller berörts de ärenden, som överlämnats till de sakkunniga för övervägande eller varom framställningar gjorts hos de sakkunniga, torde de få anses besvarade med vad utredningsmännen i betänkandet anföra. De till de sakkunniga överlämnade handlingarna återställas. Undertecknad Jonsson h a r i avseende å en detalj i de sakkunnigas förslag avgivit särskilt yttrande, som finnes fogat vid betänkandet. Stockholm den 20 september 1934. N I L S HELLSTRÖM. G. A. BJÖRKMAN.

S. GULLSTRÖM.

CONRAD JONSSON.

K. KJELLANDER.

ERNST MATÉRN.

A. WELANDER.

/

Nils Gustav

Rosén.

6 I. Inledning. I s i t t a n f ö r a n d e t i l l s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 3 j u l i 1931 y t t r a d e d å v a r a n d e c h e f e n för s o c i a l d e p a r t e m e n t e t ( S a m L a r s s o n ) b l a n d a n n a t följande: »Den 30 december 1926 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att utarbeta förslag till bestämmelser angående bidrag till mindre bärkraftiga apotek, angående apotekspersonals kvalifikationer samt angående övriga spörsmål, som styrelsen kunde finna stå i samband med frågan om nedbringande av prisen å läkemedel. I yttrande till statsrådsprotokollet nämnda dag anförde föredragande departementschefen — efter att hava erinrat om verkställd utredning angående apoteksinrättningarnas ekonomi och om vidtagna åtgärder för pensionering av apoteksinnehavare — att tiden nu syntes vara inne att skrida till mått och steg, som direkt åsyftade att skapa förutsättningar för en sänkning av läkemedelspriserna. Dessa prisers nivå bestämdes väsentligen av nödvändigheten att åstadkomma en någorlunda tillräcklig inkomst för innehavarna av apotek, som på grund av sin lokala belägenhet hade en låg omsättningssiffra och följaktligen vore mindre bärkraftiga. Den mest effektiva utvägen att frigöra prissättningen å läkemedel från hänsynen till dessa apotek syntes vara att införa lämpligt avvägda bidrag, vilka syntes kunna helt bestridas genom avgifter från de mera bärkraftiga apoteken. I samband med utfärdande av bestämmelser om dylika bidrag torde vissa åtgärder kunna vidtagas till förbilligande av apoteksdriften. Sålunda syntes en del av de apoteksgöromål, som författningsenligt skulle utföras av farmacevtiskt utbildad personal, utan olägenhet kunna anförtros åt personal med något lägre kvalifikationer. Vidare uppdrog Kungl. Maj:t den 4 februari 1927 åt medicinalstyrelsen att i samråd med kommerskollegium och tekniska högskolan verkställa utredning dels huruvida och i vad mån, för vinnande av lättare tillgång till vissa enligt apoteksvarustadgan för närvarande såsom apoteksvaror ansedda läkemedel, sådana medel — med hänsyn till samtliga på frågan inverkande omständigheter — borde och kunde undantagas från apoteksvarustadgans bestämmelser rörande apoteksvaror, dels ock huruvida och i vad mån inskränkning i eller särskilda bestämmelser för handeln å apoteken med andra varor än apoteksvaror kunde böra föreskrivas, ävensom att utarbeta de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Vid ärendets föredragning framhöll dåvarande departementschefen, bland annat, att till grund för apoteksvarustadgans utformning legat den grundsatsen, att läkemedelshandeln borde ordnas på sådant sätt, att fullgoda och väl beredda läkemedel kunde erhållas så bekvämt och till så billiga priser som möjligt. Därest apoteksvarustadgans bestämmelser kunde anses medföra av omständigheterna icke betingade svårigheter för erhållande av vissa läkemedel, borde dessa svårigheter undanröjas, i den mån det läte sig göra utan rubbning av förenämnda grundsats. Vid utredningen skulle beaktas, att sådana föreskrifter ej borde meddelas,

7 vilka kunde äventyra apotekens ekonomi. Erforderlig hänsyn syntes vid utredningen böra tagas till det samband berörda frågor kunde äga med ämnet för det medicinalstyrelsen genom Kungl. Maj:ts förberörda beslut den 30 december 1926 meddelade uppdraget. I anledning av sistnämnda uppdrag avgav medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 juni 1928 förslag till vissa åtgärder i de med uppdraget avsedda frågorna. I skrivelsen anförde styrelsen, bland annat, att det syntes vara nödvändigt att framlägga utredningen av frågan om nedbringande av läkemedelsprisen på apoteken oberoende av förenämnda den 4 februari 1927 givna uppdrag, varefter de mot varandra stridande kraven borde tillgodoses, i den mån de befunnes vara mest berättigade. I fråga om läkemedelsprisen föreslog medicinalstyrelsen, att dessa skulle sänkas i tre etapper, medförande en beräknad nedsättning av sammanlagt 8*5 % av då gällande priser. I huvudsaklig överensstämmelse med medicinalstyrelsens i berörda skrivelse avgivna förslag utfärdade Kungl. Maj:t föreskrifter om användningen av vissa till fonden för apoteksinnehavares pensionering inflytande medel, om driftbidrag till vissa apotek samt om genomförandet av första etappen av läkemedelsprisens sänkning. Sedermera har jämväl andra etappen av prissänkningen genomförts, varjämte Kungl. Maj.t utfärdat föreskrifter om pensionering av apotekens farmacevtiska personal samt av apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares och obefordrade farmacevters efterlevande änkor och minderåriga barn. Vidare har Kungl. Maj:t — som genom särskilda remisser anbefallt medicinalstyrelsen att avgiva yttrande över dels en framställning av centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund om åstadkommande av bättre befordringsmöjligheter inom apotekaryrket och om undersökning i sådant syfte rörande möjligheterna av en sänkning av apoteksinnehavares pensionsålder ävensom av att genom andra åtgärder åstadkomma mera normala befordringsförhållanden inom apotekaryrket, dels ock en av svenska landstingsförbundets styrelse gjord framställning om vidtagande av åtgärder till förbilligande av läkemedel för sjukhusens behov — genom brev den 16 januari 1930 bemyndigat medicinalstyrelsen att för fullgörande av sistberörda ävensom av det styrelsen den 4 februari 1927 meddelade uppdraget anlita biträde av särskilda sakkunniga, som styrelsen skulle äga utse. Sedan medicinalstyrelsen med stöd av nämnda bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga, har styrelsen efter samråd med dessa i skrivelse den 16 december 1930, med förmälan att vissa åtgärder vidtagits med anledning av berörda framställning från svenska landstingsförbundets styrelse, hemställt, att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Därjämte har medicinalstyrelsen med skrivelse den 26 februari 1931 överlämnat avskrift av protokoll vid av de sakkunniga hållet sammanträde, där dessa uttalat sig för inrättande av nya apotek å vissa angivna orter. I sistnämnda skrivelse meddelade medicinalstyrelsen sin avsikt att, efter verkställd utredning i varje särskilt fall, till Kungl. Maj:t ingå med framställningar om inrättande av självständiga apotek å de av de angivna orterna, där apotek kunde befinnas vara erforderliga och lämpligen kunde anläggas. övriga ärenden, som böra av medicinalstyrelsen handläggas med biträde av de sakkunniga, äro ännu icke slutbehandlade. Jag torde i detta sammanhang böra erinra om att riksdagens revisorer i sin berättelse för budgetåret 1929/1930 ägnat närmare uppmärksamhet åt frågan angående nedbringande av läkemedelspriserna samt därvid, bland annat, gjort följande uttalanden. Tredje etappen av prisnedsättningen borde snarast genomföras. Arbetet med sänkandet av läkemedelspriserna finge emellertid därmed ingalunda anses slutfört. Visserligen kunde läkemedelspriserna blott sänkas till en viss nivå, för att icke det nuvarande systemet, som onödiggjorde bidrag av statsmedel,

8 skulle undergrävas. Men då apoteksväsendet även under nuvarande förhållanden väl syntes kunna bära ytterligare taxesänkningar, vore det av vikt, att såsom direkt fortsättning på hittills genomförda prisreduktioner mera genomgripande successiva taxesänkningar snarast företoges under beaktande av vissa av revisorerna framförda synpunkter. Det hade nämligen uttalats, att en sänkning av läkemedelspriserna torde komma att påskynda strävandena bland apoteksinnehavare att förbilliga apoteksdriften, och att det vore i det allmännas intresse att uppmuntra en dylik utveckling, under förutsättning att ej därigenom en tillräckligt hög standard hos apoteken äventyrades. I sitt yttrande i anledning av revisorernas berättelse förklarade sig statsutskottet i likhet med revisorerna anse det vara av vikt, att den sedan år 1926 pågående utredningen av frågan om nedbringande av läkemedelspriserna fullföljdes med skyndsamhet. Utskottet uttalade därjämte sin förväntan, att vad revisorerna anfört komme att tagas under närmare övervägande vid nämnda utredning. I skrivelse den 23 juni 1931 har medicinalstyrelsen sedermera efter samråd med kommerskollegium och styrelsen för tekniska högskolan gjort framställning om tillsättande av en särskild sakkunnigberedning för utredning rörande de frågor, till vilka medicinalstyrelsen ännu icke tagit ståndpunkt, samt angående därmed sammanhängande ämnen. I skrivelsen har till en början anförts, att chefen för socialdepartementet under hand från medicinalstyrelsen erhållit meddelande om fortgången av de utredningar, som med biträde av de sakkunniga påginge inom styrelsen. Därvid hade omnämnts, att lämpligheten av en sådan utvidgning av ramen för utredningsarbetet övervägts, att utredningen skulle komma att omfatta samtliga frågor, som kunde förväntas vara av betydelse för nedbringande av apotekens driftkostnader och därmed även för läkemedelsprisens sänkning. Tillika hade emellertid framhållits, att man vid överläggningen om de spörsmål, som närmast borde komma under den ifrågasatta utvidgade utredningen, utgått fråfi att denna skulle hålla sig inom ramen för apoteksväsendets nuvarande organisation. Med fasthållande härvid hade man ansett följande spörsmål vara framför andra betydelsefulla: 1) personalkostnadernas nedbringande genom användande i större utsträckning än nu är fallet av billig personal (farmacie kandidater, tekniska biträden m. fl.); . 2) lokalkostnadernas nedbringande; 3) anskaffande av driftkapital på fördelaktiga villkor, d. v. s. mot låg ränta och med mindre betungande amortering än den för närvarande i många fall förekommande; 4) varuinköpets förbilligande, exempelvis genom kooperation; 5) minskning av kostnaderna för distributionen av läkemedlen genom nedbringande av det antal varor, apotek äro skyldiga att hålla i lager eller på begäran anskaffa, samt genom fastställande av vissa med avseende å storleken standardiserade förpackningar av de olika varuslagen; samt 6) tillverkning i stor skala å centrallaboratorier av flertalet utav de läkemedel, som nu skola framställas å de särskilda apoteken. Vid de förda överläggningarna hade emellertid — enligt vad medicinalstyrelsen vidare anförde — framhållits, att därest utredningen skulle läggas på en dylik bredare bas, det kunde starkt ifrågasättas, huruvida den arbetande sakkunnigberedningen vore tillräcklig. Inom denna hade också liksom hos dem, som inom medicinalstyrelsen deltagit i beredningens arbete, den uppfattningen gjort sig gällande, att den antydda utvidgningen av uppdraget krävde en mångsidigare sakkunskap än den som representerades inom den av styrelsen tillkallade beredningen. För min del biträder jag den av medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen, att utredningen om åtgärder för nedbringande av prisen på läkemedel bör göras så

9 omfattande att — i samband med de förut omförmälda frågor, som hänskjutits till medicinalstyrelsens prövning men av styrelsen ännu icke slutligt behandlats I — även övriga spörsmål av betydelse för möjligheten att nedbringa läkemedelsprisen komma under övervägande. Därvid synes endast den begränsningen böra göras, att någon rubbning icke ifrågasattes i den bestående apoteksorganisationens \ allmanna grunder, detta redan av det skäl att, ifall utredningen skulle omfatta I jamval sist avsedda spörsmål, den skulle komma att bliva mera omfattande och [ kräva betydligt mera tid, än som är önskvärt med hänsyn till angelägenheten av att läkemedelsprisen snarast möjligt kunna nedsättas. Vad närmare angår de jj sporsmål, till vilka utredningen bör utsträckas, får jag hänvisa till den av medici: nalstyrelsen lämnade uppräkning, som nyss ålergivits och som även enligt min ; mening innefattar de väsentligaste punkterna. Det må endast tilläggas att givetvis beaktande därjämte bör skänkas åt de av riksdagens revisorer angivna synr punkterna och uppslagen. ( Ävenledes delar jag den uttalade uppfattningen därom, att en utredning av [ den utsträckning, som här ifrågasattes, icke lämpligen kan ombesörjas inom medicinalstyrelsen jämte tillkallade sakkunniga, utan att densamma bör anförtros åt mom socialdepartementet särskilt tillkallade utredningsmän. Chefen för socialdepartementet torde alltså böra bemyndigas att tillkalla utredningsmän för verkställande av den här förordade, mera omfattande undersökningen. Utredningsmännens antal torde kunna bestämmas till högst sju, därvid det kan tänkas, att någon eller några av dem lämpligen böra erhålla ett begränsat uppdrag att deltaga endast i viss del av utredningen. Chefen för socialdepartementet torde även böra bemyndigas att utse en av utredningsmännen att vara ordförande ävensom att förordna sekreterare hos dem. Därjämte torde departementschefen böra erhålla befogenhet att på framställning av utredningsmännen i och för samråd med dem ytterligare tillkalla det antal personer med speciell sakkunskap på särskilda områden, som för utförande av utredningsmännens uppdrag kan anses erforderligt. Av det anförda följer, att, i händelse av bifall till vad här förordats, medicinalstyrelsen, kommerskollegium och tekniska högskolan samt de av medicinalstyrelsen jämlikt nyssberörda brev den 16 januari 1930 tillkallade särskilda sakkunniga böra befrias från de i sagda brev avsedda uppdragen. Däremot anser jag, att det medicinalstyrelsen genom brevet den 26 september 1930 meddelade uppdraget att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ytterligare sänkning av läkemedelsprisen utan några organisatoriska förändringar bör fullföljas oavsett den nu ifrågasatta, mera vidsträckta utredningen. Visserligen har Kungl. Maj:t förut i dag på min hemställan beviljat medicinalstyrelsen uppskov från den 1 juli till den 1 september 1931 med inkommande med dylikt förslag, men anledningen till mitt tillstyrkande av sådant medgivande har varit att medicinalstyrelsen ansetts böra erhålla tillfälle att före förslagets avgivande tillgodogöra sig ytterligare någon tids erfarenhet av tidigare genomförda prisnedsättningar och att genom uppskovet ärendets slutliga behandling icke blir fördröjd, i det att under alla förhållanden de ifrågasatta nya bestämmelserna icke lämpligen kunna sättas i kraft förrän vid nästkommande årsskifte.» Genom Kungl. Maj:ts i anledning h ä r a v fattade beslut återkallades d e t i o v a n n ä m n d a b r e v d e n 16 j a n u a r i 1930 a v s e d d a u p p d r a g e t och b e m y n d i g a d e s c h e f e n för s o c i a l d e p a r t e m e n t e t a t t t i l l k a l l a h ö g s t s j u u t redningsmän att inom departementet biträda med utredning enligt i det föregående a n g i v n a g r u n d e r a n g å e n d e å t g ä r d e r för n e d b r i n g a n d e a v

10 prisen å läkemedel m. m. I anledning h ä r a v tillkallade departementschefen senare de sakkunniga. I n n a n de sakkunniga framlägga sina förslag till åtgärder, som äro ägnade a t t i olika hänseenden främja ett förbilligande av läkemedlen, må anföras n å g r a allmänna synpunkter rörande den angelägenhet, som förelagts dem a t t utreda. Samtliga de varor — läkemedel — vilkas prisförbilligande de sakkunnigas utredning ytterst gäller, ha ett gemensamt, nämligen a t t v a r a avsedda till gagn för landets hälso- och sjukvård. Vissa av dessa ämnen äro häftigt verkande (gifter) och måste med hänsyn härtill handhavas, utlämnas och försäljas enligt särskilda betryggande föreskrifter avseende icke minst kompetensen hos den personal, som h a r sig denna uppgift anförtrodd. P å samtliga läkemedel måste, oavsett om de äro gifter eller icke, ställas vissa, oftast stränga fordringar beträffande renhetsgraden. Den för kontrollen h ä r a v erforderliga kompetensen förutsätter speciell utbildning, varom särskilda författningar lämna föreskrifter. E n sådan utbildning är ock en nödvändig förutsättning för att de iäkemedelsberedningar, som skola utföras å apotek, m å k u n n a fylla de krav, som u r farmacevtisk och terapevtisk synpunkt måste uppställas. Nu n ä m n d a förhållanden ställa handeln med läkemedel i en särklass och hava föranlett alla civiliserade stater att reglera denna handel med mer eller mindre stränga bestämmelser. Även a n d r a omständigheter, som samtliga h ä r r ö r a ur läkemedelshandelns viktiga uppgift att tjäna hälso- och sjukvården för människor och husdjur, bidraga till att giva läkemedelshandeln en särställning. Med hänsyn härtill k a n det icke v a r a i det allmännas intresse, att handeln med läkemedel bedrives i större omfattning än som erfordras för tillgodoseende av nämnda uppgift. Vidhölles denna synpunkt till sina yttersta konsekvenser, bleve följden att läkemedelsförsäljningen borde begränsas till de fall, då det vore ådagalagt att behov av läkemedel förelåge, sålunda då någon som vore behörig att utöva lakar-, veterinärläkareller tandläkaryrket styrkt att så vore fallet. E n riklig daglig erfarenhet kan anföras som skäl för en dylik begränsning. E t t skäl härför finnes först och främst i det allmänt kända förhållandet, att vitt skilda sjukdomar kunna y t t r a sig med samma subjektiva sjukdomstecken och att ett mycket stort antal läkemedel äro till sin verkan symtomatiska, d. v. s. de underlätta och lindra de subjektiva symtom, som sjukdomen förorsakar, utan att vara verksamma mot sjukdomen som sådan. Detta föranleder ett mycket stort antal sjuka att i tidiga utvecklingsskeden av även mycket allvarliga sjukdomar använda sådana läkemedel u t a n att i förväg inhämta läkarens r å d och anvisningar. Härigenom försittes ofta den tid, under vilken läkarebehandlingen hade v a r i t mäktig att utöva sitt gynnsammaste inflytande. Även i ett annat avseende medför den omständigheten att ett mycket stort antal läkemedel icke falla under recepttvång en fara. Förhållan-

11 det u n d e r l ä t t a r läkemedlens tillgänglighet för allmänheten, något som i sin ordning inbjuder till en stor förbrukning, ofta nog i en sådan utsträckning att missbruk måste anses föreligga. Det ä r en mycket stor grupp läkemedelsförbrukare, de i dagligt tal kallade nervösa människorna, som i väsentligt högre grad än andra löpa risk att hemfalla till ett kroniskt läkemedelsbruk, vilket inverkar menligt på deras hälsotillstånd. Den nutida läkemedelsindustrien har särskilt beträffande de medel, varav nyssnämnda personer använda sig, utvecklat en stor aktivitet. Läkemedelshandeln h a r på detta sätt översvämmats med en flod av n y a läkemedel eller måhända r ä t t a r e med ett stort antal varianter av läkemedel med ett motsvarande antal nya benämningar. Härigenom h a r urvalet för ifrågavarande läkemedelsförbrukare blivit mycket rikligt, vilket helt naturligt också vållat ett ökat bruk av läkemedel. A t t belägga samtliga läkemedel med recepttvång låter sig dock icke göra redan av den anledningen, att ett stort antal ämnen som äro att anse såsom läkemedel, äro för industri och hantverk viktiga varor. Men även frånsett detta skulle ett förslag i denna riktning v a r a i hög grad verklighetsfrämmande med hänsyn till läkemedelshandelns utveckling, och flera andra bärande skäl tala bestämt emot en sådan åtgärd. Ingen torde emellertid kunna förneka, att det måste betecknas som en felsyn, om sådana merkantila synpunkter, som sikta till en möjligast stor omsättning av hithörande varor, läggas på läkemedelshandeln. Dessa varor hava, frånsett det bruk som finnes för dem i industri och hantverk och inom vetenskapliga forskningsområden, sin betydelse som förebyggande, botande eller lindrande medel vid sjukdomar. Vid varje omprövning av apoteksväsendets organisation och dess uppgifter inom landets hälso- och sjukvård får med hänsyn till vad här anförts kravet på att fullgoda och väl beredda läkemedel tillhandahållas allmänheten icke skjutas undan av andra eljes än så starkt motiverade fordringar och önskemål rörande tillhandahållande av läkemedel. Inom den sålunda angivna ramen måste åtgärder för frigivande av läkemedel till försäljning utanför apoteken och förbilligande av läkemedlen begränsas. Det ä r i full överensstämmelse med direktiven som de sakkunniga från denna utgångspunkt upptagit och fullföljt den anbefallda utredningen. Åtgärder som äro ägnade att förbilliga apotekens omkostnader föreslå de sakkunniga i det följande. Utredningsmännen förorda vidare ett mer allmänt utnyttjande av det slag av apoteksinrättningar, som visat sig v a r a billigast i drift. Härjämte föreslås en reducering av den del av apotekens avkastning, som förbehålles apoteksföreståndare. Jämsides härmed framlägga de sakkunniga, som vilja erinra a t t ej blott apoteksföreståndarna u t a n även vissa fria näringsidkare, såsom grosshandlare med apoteksvaror, ha vinning av läkemedelshandeln, förslag till åtgärder för a t t i form av sänkta läkemedelspriser tillgodoföra allmän-

heten fördelarna av en centralisering av en del av grosshandeln med apoteksvaror och giftiga ämnen av första klassen. Vissa av de frågor, som de sakkunniga anbefallts utreda och rörande vilka de framlägga förslag, förhindra emellertid i viss mån strävandena att förbilliga läkemedlen. De sakkunniga syfta på förslagen att sänka pensionsåldern för apoteksinnehavare, att pensionera apotekens icke-farmacevtiska personal och att till försäljning i den allmänna handeln frigiva vissa apoteksvaror. Det oaktat se de sakkunniga sig i stånd att utan att behöva ifrågasätta ekonomiskt stöd åt apoteken från det allmännas sida föreslå åtgärder för viss sänkning av läkemedelspriserna i den omfattning, de sakkunniga med hänsyn till sina direktiv ansett tillrådlig, samt vidare en mer avsevärd sänkning av läkemedelspriserna för sådana personer, som varaktigt måste bruka läkemedel. I det följande lämnas först en allmän överblick över apoteksväsendets nuvarande organisation. Därefter framläggas vissa uppgifter för bedömandet av apotekens ekonomi, varefter de sakkunniga i särskilda kapitel undersöka möjligheterna att förbilliga apotekens personal- och lokalkostnader. Åt frågorna om centralisering av apotekens varuinköp och om central läkemedelsberedning ägna de sakkunniga särskild uppmärksamhet. Härefter göres frågan om kreditgivning till apoteksföreståndare till föremål för utredning, varefter de sakkunniga komma in på det omfattande spörsmålet om apoteksvarustadgans revision. Ståndpunkt tages sedan till spörsmålen om revision av medicinaltaxegrunderna och förbilligande av läkemedlen för vissa särskilda förbrukare. Frågorna om nyanläggning av apoteksinrättningar och om pensionering av apoteksinnehavare och icke-farmacevtisk apotekspersonal upptagas var för sig till behandling. Sedan de sakkunniga så framlagt ett förslag till inkomstreglering vid apoteken, redovisas vissa frågor, som ej kunnat lämpligen inrymmas i framställningen i övrigt. Till sist lämnas i ett särskilt avsnitt en sammanfattning av de olika förslagen, en återblick över betänkandet i dess helhet samt vissa uppgifter för bedömandet av de föreslagna åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi. Angelägenheten av en centralisering av apotekens varuinköp tillmätte 1930 års statsrevisorer särskild betydelse och 1931 års riksdag hade icke något att invända emot statsrevisorernas i detta avseende gjorda uttalanden. I de sakkunnigras direktiv gives en direkt anvisning på denna fråga. När de sakkunniga därför berett detta spörsmål en central ställning i betänkandet, har det skett ej endast pä grund av vad vid frågans tidigare handläggning sålunda anförts utan även enär en centralisering av grosshandeln med apoteksvaror och första klassens gifter är den enda utvägen för det allmänna, som nu har kontroll enbart över det rent tekniska förfarandet vid bestämmandet av apotekens försäljningspriser, att få inflytande även över apotekens inköpspriser, varav försäljningspriserna främst äro beroende.

13 II. Apoteksväsendets allmänna organisation. Såsom av inledningen framgår h a r läkemedelshandelns egenart föranlett och nödvändiggjort en ingående administrativ reglering av apoteksrörelsen. Denna går tillbaka till 1688 års medicinalordningar, som ä n n u i vissa delar äga tillämpning. I motsats till vad i detta avseende gäller i vissa a n d r a länder finnes icke i v å r t land någon apoteksväsendet generellt reglerande apotekslag. 1912 års apotekskommitté framlade i sitt betänkande av den 21 november 1919 1 förslag ej blott till lag om apotek u t a n även till apoteksreglemente. Dessa förslag h a v a icke föranlett någon åtgärd. För apoteksväsendet gälla därför för n ä r v a r a n d e spridda författningar, ofta liksom 1688 års medicinalordningar av mycket g a m m a l t datum, av vilka vissa delar ersatts med n y a bestämmelser, a n d r a åter äro i gällande kraft. I det följande ä m n a de sakkunniga i korthet giva en allmän överblick över apoteksväsendets organisatoriska grunder sådana de n u te sig. De s a k k u n n i g a ä m n a härvid endast i undantagsfall beröra den historiska utvecklingen och hänvisa h ä r u t i n n a n till de fylliga redogörelser, som lämnats i 1912 å r s apotekskommittés ovannämnda betänkande. Mer ingående redogörelser för de organisatoriska förhållandena och i vissa fall rörande deras tillkomst givas i efterföljande kapitel i den m å n sådana påkallas av vad de sakkunniga föreslå. Apoteksmonopolets omfattning. Enligt 8 § i Kungl. Maj:ts förordning angående u t v i d g a d näringsfrihet den 18 juni 1864 (S. F . S. n r 41) är ifrån r ä t t e n a t t fritt idka n ä r i n g u n d a n t a g n a bland a n n a t handel med gifter eller a n d r a vådliga ämnen samt apoteksrörelse eller handel med apoteksvaror. Omfattningen av det apoteksrörelsen sålunda förbehållna försäljningsmonopolet angives i huvudsak i Kungl. Maj:ts apoteksvarustadga den 14 november 1913 (S. F . S. n r 308) och i Kungl. Maj:ts giftstadga den 7 december 1906 (S. F . S. nr 114). Enligt apoteksvarustadgan äro a t t till apoteksvara hänföra ämnen och beredningar, som endast eller i huvudsakligaste m å n a n v ä n d a s såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel. Med läkemedel förstås enligt stadgan vara, avsedd a t t vid utvärtes 1 Betänkande och förslag, avgivet av den av Kungl. Maj:t den 23 september 1912 tillsatta kommittén för apoteksväsendets i riket ordnande vid 1920 års utgång, Stockholm 1920.

14 eller invärtes bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur. Alla läkemedel äro icke apoteksvaror. Apoteksvarorna finnas upptagna eller exemplifierade i vid stadgan fogade bilagor. Vissa såsom läkemedel allmänt använda varor, som äro undantagna från att anses såsom apoteksvaror, äro angivna i en särskild bilaga vid stadgan. Dessa varor få under iakttagande av vissa föreskrifter säljas utanför apotek. I övrigt är försäljningen av apoteksvaror i detalj med vissa oväsentliga undantag förbehållen apoteken. Om grosshandel med apoteksvaror innehåller stadgan bestämmelser, som föreskriva att dylik handel i huvudsak må utövas av dels grosshandlare, som uppfyllt viss kompetens och fullgjort viss anmälningsskyldighet, dels ock tillverkare av apoteksvara, ifall varan tillverkats av honom. Giftstadgan meddelar särskilda bestämmelser rörande handeln med gifter. Gifterna, vilka författningsenligt icke äro att betrakta såsom apoteksvaror, indelas i första klassens och i andra klassens gifter. De ämnen, som tillhöra ena eller andra kategorien, finnas upptagna i särskilda förteckningar. Giftigt ämne av första klassen får i regel ej till salu hållas, försäljas eller utlämnas av annan än apoteksföreståndare eller tillverkare av giftet. Tillverkningen av dessa gifter är emellertid fri för den, som visar viss kompetens och fullgör viss anmälningsskyldighet. Däremot är grosshandeln med första klassens gifter, i motsats till grosshandeln med apoteksvaror, jämlikt giftstadgan i regel förbehållen apoteksföreståndare. Försäljning eller utlämnande av första klassens gifter å apotek skall till yttermera visso enligt stadgans 9 § verkställas av apoteksföreståndaren personligen eller av biträde, som avlagt farmacevtisk examen. Beträffande giftiga ämnen av andra klassen gälla ej lika stränga bestämmelser. De kunna försäljas och tillverkas av handelsidkare, som fullgjort viss anmälningsskyldighet. Av det nu sagda framgår, att apoteken i stort sett ha ensamrätt till försäljning i detalj av apoteksvaror och till försäljning i parti och detalj av första klassens gifter. Apoteken bedriva härutöver handel även med vissa läkemedel och andra varor, som icke äro att anse som apoteksvaror och som alltså få försäljas även av andra än apoteksföreståndare. I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj:t på grundval av förutnämnda av de sakkunniga framlagda förslag den 15 juni 1934 utfärdat kungörelse (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter. Såsom specialiteter anses i denna kungörelse i regel läkemedel, som i allmänhet ej må försäljas till enskild förbrukare annorstädes än å apoteksinrättning och som tillhandahålles sådan förbrukare i den förpackning, vari det levererats av tillverkaren. För att få försäljas, måste specialiteterna inregistreras hos medicinalstyrelsen och de underkastas såväl vid registreringstillfället som efteråt kontroll i vad angår deras art och sammansättning, i farmacevtiskt hänseende ändamålsenliga beskaffen-

15 Ihet, förmåga att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, pris och reklam. Registrering kan (återkallas i vissa närmare angivna fall. Kostnaderna för prövningsför| farandet bestridas av tillverkarna eller deras ombud genom årliga av| gifter. Kungörelsen, som t r ä t t i kraft den 1 juli 1934, h a r tillkommit för J a t t i görligaste mån råda bot på missförhållandena inom specialitetsI handeln. Försäljningsställen. Försäljningsställen för läkemedel i vårt land äro, förutom självständiga apotek, även filialapotek, medikamentsförråd, sjukhusapotek och läkemeI delsförråd. H ä r v i d bortses från den läkemedelsdistribution, som under vissa former k a n ske genom läkare, veterinär och tandläkare samt i vissa fall genom kommunalnämnd etc. (giftstadgans 4 §, apoteksvarustadgans 7 § mom. 4 och 5). Filialapoteken äro, som namnet anger, inga självständiga apoteksinr ä t t n i n g a r . Filialapotek är knutet till innehavaren av ett självständigt apotek, vars ä g a n d e r ä t t till filialapoteket gäller under den tid, h a n innehar det självständiga apoteket (kallat stamapotek). Denna distributionsform har n u m e r a praktiskt taget förlorat betydelse. Sverige äger för n ä r v a r a n d e endast ett filialapotek (Järvsö under apoteket i Hudiksvall). Medikamentsförråden skilja sig egentligen endast formellt från filialapoteken. Tillstånd att hålla medikamentsförråd beviljas nämligen antingen endast temporärt för viss tid, i vilket fall förnyelse av tillståndet får begäras före tidsperiodens slut, eller också tillsvidare med eller u t a n tidsbegränsning. Även medikamentsförråd lyder under innehavaren av ett självständigt apotek, som avlönar en föreståndare för detsamma, s v a r a r för dess utgifter och uppbär dess inkomster. Sjukhusapoteken äro icke administrativt reglerade. De ha tillkommit för att förbilliga och underlätta läkemedelsförsörjningen vid vissa större j sjukhus och vila på avtal mellan vederbörande sjukvårdsinrättning och apoteksföreståndare. För n ä r v a r a n d e finnas fyra sjukhusapotek, nämligen vid Serafimerlasarettet i Stockholm (under apoteket Lejonet), vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm (under apoteket Tigern), vid Stockholms stads sjukhus S:t Göran (under apoteket Stenbocken) samt vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg (under apoteket Vasen). Läkemedelsförråden slutligen äro en enklare form av försäljningsställen, som underlätta läkemedelstillgången på i regel mer avlägset belägna platser och i viss mån ersätta medikamentsförråd. Medicinalstyrelsen beslutar rörande inrättande av läkemedelsförråd, vilka k u n n a betraktas såsom ett slags smärre läkemedelsnederlag för det apotek, inom vars distributionsområde vederbörande ort anses vara belägen. Å läkemedelsförråd får emellertid endast ett begränsat antal läkemedel tillhandahållas.

16 De sakkunniga vilja i detta s a m m a n h a n g e r i n r a om garnisonssjukhusets apotek i Stockholm, vilket vilar på g a m m a l hävd och vars från de övriga apoteksinrättningarna avvikande organisatoriska förhållanden icke i detta sammanhang torde behöva beröras. De självständiga apoteken äro sålunda de egentliga organen för läkemedelsförsäljningen i detalj, under det de övriga formerna av sådan läkemedelsdistribution (med undantag för garnisonsapoteket) k u n n a betraktas som mer eller mindre utvecklade filialer till vederbörande självständiga apotek. Apotekspersonalens utbildning. Den teoretiska utbildningen av den farmacevtiska personalen ges å farmacevtiska institutet, vars nu gällande av Kungl. Maj :t utfärdade stadga är daterad den 22 november 1901 (S. F . S. n r 91). Undervisningen är d ä r uppdelad på tvenne kurser. Den första avslutas med farmacie kandidatexamen, den senare med apotekarexamen. I n n a n tillträde vinnes till den förra och lägre kursen — studentexamen fordras — måste vederbörande enligt gällande bestämmelser ha meriterat sig genom minst två års arbete som apotekselev. Som villkor för tillträde till den senare och högre kursen gäller avlagd kandidatexamen och därefter minst ett års tjänstgöring å apotek. Tillströmningen till banan är numera betydande. Tillträdet till densamma har begränsats och reglerats genom särskilda bestämmelser, givna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 oktober 1929 (S. F . S. nr 361) angående apotekselevers antagande och lärotid m. m. Enligt denna kungörelse skall medicinalstyrelsen, efter förslag av Sveriges apotekareförbunds verkställande utskott och sedan Sveriges farmacevtförbund beretts tillfälle y t t r a sig, bestämma, h u r u stort antal apotekselever som under varje år högst må antagas. H ä r v i d skall hänsyn tagas till apoteksväsendets behov av och utrymme för farmacevtiskt utbildad personal. Under lärotiden skall elev genom apoteksföreståndarens försorg undervisas i farmacevtiska arbeten, särskilt i recepturgöromål och beredning av galeniska läkemedel, såsom extrakter, plåster m. m. I praktiken h a r konkurrensen om inträdet på apotekarebanan vållat, a t t elevaspiranter söka skaffa sig ökade meriter genom att tjänstgöra som tekniska biträden. Under det att antalet till farmacie kandidatexamen studerande vid institutet sålunda på grund av nyss berörda bestämmelser regleras, saknas motsvarande bestämmelser rörande tillträde till utbildningen till legitimerad apotekare. Apoteksinnehavarnas ställning och uppgifter m. m. De svenska apoteken innehavas med s. k. personliga privilegier. Apoteksinnehavare utses av Kungl. Maj:t. N ä r m a r e bestämmelser rörande ordningen för tilldelande av personligt privilegium å apotek, med

17 I vilken benämning apoteksinnehavet av ålder fortfarande betecknas, ha givits genom kungl. brev till medicinalstyrelsen den 3 december 1915 • S . F . S. n r 619). Medicinalstyrelsen skall enligt dessa föreskrifter kungöra apoceksprivilegium till ansökning ledigt. Styrelsen skall översända ansökningshandlingarna till en nämnd (befordringsnämnden), som består fev en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt av två apoteksinnehavare, itsedda av apotekarsocieteten, och två legitimerade apotekare, som ej irnehava eller arrendera apotek och som utses av Sveriges farmal e v t f ö r b i n d . Nämnden har att nämna tre bland de sökande, om så m å n g a anmält sig och befunnits lämpliga, i den ordning de på grund av fört j ä n s t och skicklighet anses böra komma ifråga till erhållande av privilegiet. Medicinalstyrelsen skall därefter med eget förord för någon av de l ö k a n d e Jverlämna handlingarna till Kungl. Maj:t, som tillerkänner en av de sökanie privilegiet. \ Apoteksinnehavare, som erhållit privilegium efter den 8 augusti 1920, är på g r i n d av privilegiebrevets lydelse skyldig att underkasta sig, vad |Kungl. Maj:t kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande. Bland annat genom sistnämnda villKor tord^ apoteksinnehavets k a r a k t ä r av privilegium numera ha väsentligen förändrats. Innehavaren av ett apotek har ej r ä t t att försälja eller eljes överlåta kpoteket. såvida detta icke sker i form av arrende enligt bestämmelserna p den s. k. »arrendelagen», Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 juli 1914 KS. F . S. nr 230) angående förordnande av föreståndare för apotek, som jinnehaves med personligt privilegium, och om utarrenderande av sådant apotek ni. m. Enligt nyssnämnda kungörelse, vilken tillkommit som ett Mags substitut för förtidspensionering av apoteksinnehavare, kan apotek hinder vissa former utarrenderas, ifall innehavaren på grund av ålder, [sjukdom eller svag hälsa blir oförmögen att själv förestå apoteket. Utparrendering beviljas i regel av medicinalstyrelsen och arrendator är skyld i g att ull innehavaren årligen erlägga en till beloppet bestämd arrendesumma.

Personalens ställning och uppgifter. Förutcm legitimerade apotekare, farmacie kandidater och apotekselever ä r i apoteken anställd även icke-farmacevtisk personal, som utför vissa mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Endas: legitimerade apotekare kunna tilldelas apoteksprivilegium. Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna inom apoteken mellan de högre utbildade legitimerade apotekarna och de lägre utbildade farmac i e kancidaterna finnas inga bestämmelser utfärdade. Med hänsyn till deras oika utbildning har emellertid helt naturligt en viss arbetsfördelnhg genomförts. Den innebär, att en del mer kvalificerade arbe2

—

342010.

18 ten i laboratorier och analysrum påvila de legitimerade a p o t e k a r n a och att dessa självfallet också tilldelas sådana förtroendeposter som laborant- och diskchefsbefattningar. Legitimerade apotekare, farmacie kandidater och a n n a n apotekspersonal tillsättas och entledigas av vederbörande apoteksföreståndare, apotekare och kandidater dock enligt vissa normer, varom bestämmelser meddelats i ett mellan apotekareförbundet och farmacevtförbundet träffat kollektivavtal. Enligt detta avtal k u n n a frågor angående avskedande av farmacevt u t a n föregående uppsägning hänskjutas till apotekens löne- och skiljenämnd. Denna nämnd skall i övrigt avgöra frågor angående nedsättning eller höjning av grundlön ävensom meningsskiljaktigheter rörande tolkning eller tillämpning av avtalet, ifall enighet ej i d e t t a avseende uppnås mellan apotekareförbundets verkställande utskott och centralstyrelsen för farmacevtförbundet. Hos nämnden k a n även klagan föras över beslut av ålderstilläggskassans styrelse ifråga om de till farmacevt utgående avlöningsförmånerna. Nämnden består av fem personer, v a r a v två utses av apotekareförbundet, två av farmacevtförbundet och en, tillika ordförande, av medicinalstyrelsen. Apoteksföreståndarnas skyldigheter, medicinalstyrelsens uppsikt över apoteksväsendet m. m. Apoteken drivas på innehavarens risk och ansvar såsom i viss m å n självständiga ekonomiska affärsföretag. Apoteksinnehavare ä r enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 oktober 1931 (S. F . S. nr 342) skyldig att, då h a n tillträder apotek, inlösa dess lager och inventarier av företrädaren. H a n är enligt apoteksvarustadgan skyldig att hålla till salu i tillräckliga förråd i allmänhet alla i gällande farmakopé och medicinaltaxa upptagna varor. Vid försäljningen och utlämnandet av läkemedel ä r apoteksinnehavaren bunden av synnerligen ingående författningsbestämmelser. H a n är enligt punkt 25 i 1688 års medicinalordningar skyldig att hålla apoteket tillgängligt för allmänheten »natt och dag, socken-, sön- eller helgdag, emot hög och låg alltid lika» men kan efter beslut av medicinalstyrelsen jämlikt kungl. brev den 24 mars 1922 medgivas r ä t t till inskränkning i tiden för apotekets öppethållande. För tillseende av att apoteksinrättningarna äro vederbörligen underhållna och försedda med goda och tillräckliga förråd av läkemedel skall enligt medicinalstyrelsens instruktion av den 19 december 1930 (S. F . S. n r 441) och styrelsens cirkulär av den 19 april 1909 (Bihang till S. F . S. n r 18) i regel årligen visitation förrättas å varje apoteksinrättning i riket. Detta sker vanligen genom vederbörande förste provinsialläkare, respektive förste stadsläkare. Härutöver skall styrelsen enligt sin instruktion låta inspektera ej mindre på särskild anledning visst apotek än även tid efter annan apoteksinrättningarna

19 inom större eller mindre delar av riket. Sådan inspektion förrättas av särskilt för ändamålet utsedd person. P r i s e r n a å apoteksvaror äro lika på landets alla apotek, om man bortser från försäljningspriserna till vissa sjukvårdsinrättningar, vilka i allmänhet regleras genom särskilda mellan sjukhuset och apoteksinnehavaren träffade avtal. De priser, apoteken hava att tillämpa, äro i regel u p p t a g n a i en medicinaltaxa, som medicinalstyrelsen jämlikt sin instruktion äger utfärda. Medicinaltaxan skall omfatta alla i gällande svenska farmakopé u p p t a g n a droger och preparat, som skola hållas i förråd å apotek, vare sig apoteken köpa dem färdiga (emenda) eller de skola beredas å apoteken (preparanda), samt vidare de övriga läkemedel, som styrelsen anser böra åsättas pris i taxan. Taxans priser u t r ä k n a s sedan gammalt på g r u n d v a l av särskilda medicinaltaxegrunder, som äro fastställda av Kungl. Maj:t. De nu gällande taxegrunderna äro givna genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1925 (M. F . ser. A nr 108). Emellertid ha sedan dess i taxegrunderna vidtagits åtskilliga ändringar, s a m m a n h ä n g a n d e med de under åren 1928—1931 genomförda tre etappvisa s ä n k n i n g a r n a av läkemedelspriserna (beträffande denna förapoteksväsendet väsentliga fråga hänvisas till kapitel X). Den årliga granskningen av medicinaltaxan och bestämmandet av de ä n d r i n g a r i densamma, vilka bliva en följd av i grosshandeln med apoteksvaror förekommande läkemedels förändrade pris, handhavas av medicinalstyrelsen med biträde av t v å av styrelsen utsedda personer jämte två av apotekarsocietetens direktion utsedda delegerade. Medicinaltaxans priser få jämlikt Kungl. Maj:ts medicinalordningar av den 30 oktober 1688 ej överskridas, överskrides medicinaltaxan, faller vederbörande apoteksinnehavare till ansvar jämlikt 22 kap. 5 § strafflagen. Till medicinalstyrelsens åligganden hör vidare att granska gällande farmakopé och i avseende på densamma företaga de ändringar, som tid efter a n n a n k u n n a befinnas nödiga. Enligt 1688 års ovannämnda medicinalordningar skall »på det medikamenterna uti alla apotek måtte väl och redligen som sig bör, till landets och stadens bästa tillredda varda, som ock d ä r u t i n n a n en likhet av kraft och dygd finnas måtte, så a t t medici i deras k u r e r så mycket säkrare, jämväl ock patienterna så mycket lyckligare v a r a kunna» finnas en farmakopé, som »skall tjäna alla apotekare i V å r t rike till norm och rättesnöre». Farmakopén upptager, såsom av det nyss sagda framgår, bland annat metoder för beredning av vissa läkemedel å apoteken (preparanda). I farmakopén intagna läkemedel benämnas med ett gemensamt n a m n officinella. A n d r a läkemedel kallas icke-officinella. Den nu gällande svenska farmakopén (Ed. X) ä r utfärdad genom kungl. brev den 26 juni 1925 a t t gälla från och med den 1 j a n u a r i 1926. Genom samma brev föreskrev Kungl. Maj:t, att de förutvarande särskilda militär- och veterinärfarmakopéerna, som sammanarbetats med

20 svenska farmakopén, skulle upphöra att gälla från och med samma datum. Såsom av det ovanstående framgår h a n d h a r medicinalstyrelsen den centrala tillsynen över apoteksväsendet. Utöver de uppgifter, som i följd h ä r a v ankomma på styrelsen och som ej i det föregående berörts, har medicinalstyrelsen enligt 5 § i instruktionen att besluta om inrättande, bibehållande eller upphörande av medikamentsförråd. Styrelsen har vidare att, då så prövas erforderligt och lämpligen kan ske, hos Kungl. Maj:t föreslå anläggande av n y a samt förflyttning eller upphörande av redan befintliga apoteksinrättningar av annat slag. Styrelsen h a r a t t meddela legitimationsbevis såsom apotekare åt svenska medborgare, som här i riket avlagt apotekarexamen, ävensom bevis om godkännande såsom farmacie kandidater åt dem, som avlagt därför föreskriven examen. Styrelsen skall vaka över att apoteksföreståndare och deras medhjälpare fullgöra det som åligger dem enligt gällande föreskrifter samt tillse att apoteksinrättningarna innehavas och förestås av behöriga personer. Styrelsen skall i förekommande fall, på sätt därom särskilt ä r stadgat i ovannämnda »arrendelag», bevilja apoteksinnehavare tjänstledighet samt förordna föreståndare för apoteket. Styrelsen h a r vidare att bestämma sättet för gifters förvaring å apoteken och de försiktighetsmått, vilka skola iakttagas vid deras utlämnande såsom läkemedel, i den mån ej Kungl. Maj:t u t f ä r d a t föreskrifter i n ä m n d a hänseenden. Styrelsen har att i erforderlig omfattning granska apoteksräkningar, som för sådant ändamål inkomma till styrelsen och som skola betalas av statsverket. Enligt 9 § i medicinalstyrelsens instruktion äro apotekare och på apoteken anställd farmacevtisk personal beträffande utövningen av sin verksamhet ställda under medicinalstyrelsens inseende. De äro pliktiga att efterkomma vad styrelsen i kraft av gällande författningar och instruktioner föreskriver dem. Enligt 11 § är styrelsen ålagd, bland annal, att vidtaga åtgärder mot eller till åtal anmäla olaga läkemedelsförsäljning. Enligt 12 § skall styrelsen föra m a t r i k l a r över apotekare m. m. Enligt 45 § äger styrelsen, därest underlydande utom verket beträdes med fel eller försummelse i sin befattning eller visar anmärkningsvärd okunnighet om de föreskrifter, vilka honom åligger att i a k t t a g a eller tillämpa, tilldela honom varning, eventuellt påkalla åtals anställande mot den felande. Styrelsen äger likaledes genom vitesföreläggande tillhålla underlydande utom verket att fullgöra sina åligganden. Dessa bestämmelser torde anses gälla även apoteksföreståndare samt farmacevtisk personal. Apoteksärendena handhavas inom medicinalstyrelsen av apoteksbyrån, som förestås av en byråchef, vilken skall vara legitimerad apotekare. Personalen i övrigt utgöres av en notarie och två amanuenser. I styrelsens vetenskapliga r å d företrädes farmaci och apoteksväsendet a r en ledamot.

21 Apoteksföreståndarnas och personalens sammanslutningar. I n n e h a v a r n a av de självständiga apoteken äro fast sammanslutna i två organisationer, apotekarsocieteten och Sveriges apotekareförbund. Samtliga apoteksföreståndare äro skyldiga v a r a medlemmar av apotekarsocieteten, som torde få betraktas som en mer officiell, fondförvaltande samm a n s l u t n i n g . Apotekareförbundet är däremot att anse som en arbetsgivareförening (vars motsvarighet är att finna i Sveriges farmacevtförb u n d ) . De båda sammanslutningarna hava samma medlemmar, dock med det undantaget att j ä m v ä l apoteksarrendatorerna äro medlemmar av apotekareförbundet. Apotekarsocietetens syftemål är enligt dess stadgar att befordra farmaciens utveckling, bereda n ä r m a r e samband mellan dess idkare, bevaka dessas intressen, lämna understöd åt behövande apotekare samt deras änkor och barn, ävensom genom gåvomedel, stipendier eller på annat dylikt sätt u p p m u n t r a dem, som ägna sig åt farmacevtiska studier. För att u n d e r l ä t t a uppbärandet av apotekens ansvar för beskaffenheten av apoteksvaror, särskilt de farmacevtiska specialiteterna, upprätthåller societeten ett laboratorium (apotekens kontrollaboratorium) med uppgift att kontrollera dessa varors överensstämmelse med gällande föreskrifter och a t t i övrigt enhetliggöra och vetenskapligt stödja apotekens kontroll av läkemedel. Stadgarna för societeten äro fastställda av Kungl. Maj:t (den 21 m a r s 1881: Bihang till S. F . S. nr 20 med däri senare vidtagna ä n d r i n g a r ) och kunna ej ä n d r a s u t a n Kungl. Maj:ts stadfästelse. Apotekarsocietetens angelägenheter handhavas av en vid allmänt årsmöte utsedd direktion, bestående av sju ledamöter. Societeten utser jämväl t v å personer, som h a v a att efter kallelse av medicinalstyrelsen bit r ä d a vid medicinaltaxornas granskning och i övrigt å societetens vägnar h a n d l ä g g a taxeärenden. Societetens betydande, genom donationer, årliga avgifter och besparingar bildade kapitaltillgångar och fonder förvaltas av direktionen, vars ledamöter stå i personligt ansvar för desamma. Sveriges apotekareförbund h a r enligt stadgarna till ä n d a m å l att samm a n s l u t a apoteksföreståndarna i riket till ett enhetligt och fast förbund för tillvaratagande och främjande av gemensamma intressen. Vid överträdelse av bestämmelserna i förbundets stadgar och i vissa andra fall kan medlem v a r a förfallen till skadestånd eller vite, som dock icke får överstiga beloppet i en vid inträdet i förbundet avgiven ansvarsförbindelse. I svårare fall kan medlem uteslutas, vilket åtminstone för inneh a v a r n a av de större apoteken k a n innebära, att en utesluten medlem blir u r s t å n d s a t t att u p p r ä t t h å l l a driften vid apoteket. Enligt det mellan apoteksinnehavarna och farmacevterna gällande kollektivavtalet är nämligen farmacevt förpliktad a t t icke taga anställning hos a n n a n apoteksföreståndare än den som ä r medlem av apotekareförbundet. Apoteksi n n e h a v a r n a erlägga till vederbörande sammanslutningar årsavgifter, vilka i vad avser apotekarsocieteten fastställas av Kungl. Maj:t.

22 Apotekareförbundets angelägenheter handhavas av dess centralstyrelse o<h dess verkställande utskott. 1 Förbundets medlemmar äro efter apotekens läge delade i kretsar, vilkas antal och områden bestämmas av centralstyrelsen. Kretsarna, som stå under ledning av v a r sin kretsstyrelse, vilja vardera en ledamot av centralstyrelsen, som alltså består av lika nånga ledamöter som antalet kretsar. Verkställande utskottet utgöres av ninst tre och högst fem ledamöter, som av centralstyrelsen väljas inom eler utom styrelsen. Den obefordrade farmacevtiska personalen är sammansluten i Sveriges iVrmacevtförbund, vars syfte är att tillvarataga gemensamma intressen stmt verka för apotekaryrkets utveckling. Liksom apotekareförbundet ä- farmacevtförbundet att betrakta som ett fackförbund. Förbundet är ddat i kretsar. Dess angelägenheter handhavas av fullmäktige, centralslyrelse och ombudsman. Fullmäktige väljas av kretsarna i proportion till antalet medlemmar och centralstyrelse och ombudsman utses av fullnäktige. Medlem, som erhåller apoteksprivilegium eller utnämncs till a*rendator av apotek, anses efter viss tidsfrist hava u t t r ä t t ur förbundet. Den icke-farmacevtiska personalen har helt nyligen sammanslutits i S/eriges tekniska apotekspersonals förbund. Kollektiviseringen av apoteksväsendet m. m.

•

Inom knappast någon a n n a n n ä r i n g torde kollektiviseringen hava fortstridit så långt som inom apoteksväsendet. Apoteksväsendets natur av e* strängt reglerad och monopoliserad näring gynnar denna utveckling, v*rs viktigaste instrument äro de avgifter, som de enskilda apoteken påliggas för vissa för apoteksväsendet i dess helhet gemensamma utgiftsäidamål. I väsentlig grad berövas härigenom de enskilda apoteken karaktären av ekonomiskt självständiga företag. De belopp, som sålunda uttagas av de enskilda apoteken, äro högst betydande och användas fJämst för bestridande av kostnaderna för pensioneringsändamål, för driftb.drag till mindre bärkraftiga apotek m. m. och för gäldande av vissa utgifter för avlöning av den farmacevtiska personalen. I nyssnämnda hänseenden förtjänar följande anföras. Genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 oktober 1899 (S. F . S. nr 76) bestämdes, att den, som erhölle privilegium å apotek, skulle efter utgången av år 1920 v a r a skyldig dels att mot pension vid viss ålder avstå Privilegiet och beträffande pensioneringen underkasta sig vad Kungl. Haj:t kunde komma att därom bestämma, dels ock a t t för apoteksinnehavares eventuella pensionering erlägga den avgift, som Kungl. Maj:t k m d e finna lämpligt fastställa för detta ändamål. Genom kungl. brev d m 25 februari 1921 och senare ha meddelats bestämmelser angående 1

Från och med den 1 januari 1935 träda enligt uppgift nya stadgar i tillämpning för apotekareförbundet.

23 nyssnämnda avgifter, vilka inbetalas till en fond för apoteksinnehavatfs i pensionering. Sedan provisoriska bestämmelser angående pensionering tv apoteksinnehavare meddelats år 1923, utfärdades mer definitiva föreskrfter i ämnet genom kungl. brev den 26 november 1926 (M. F . ser. i . n r 106). Enligt dessa bestämmelser skall apoteksprivilegium frånträdis vid 70 års ålder och den pensionerade apoteksinnehavaren under sin åt»rstående livstid erhålla en pension av 6 000 kronor från fonden för apoteksinnehavares pensionering. För beredande av denna pension erlägga apoteksinnehavare icke såsom vid annan pensionering personliga avgifta. Kostnaderna för pensioneringen slås ut över apoteken med hänsyn 1ill deras bärighet efter ett system, som beröres i kapitel X I V . De från apoteken uttaxerade avgifterna användas emellertid ej enb*rt för pensionering av apoteksinnehavare. Enligt, kungl. brev den 31 augusti 1928 (S. F . S. nr 333) skola de avgifter till fonden för apoteksimehavares pensionering, vilka av apoteksinnehavare, som efter den 8 augusti 1920 erhållit privilegium å apotek och som alltså enligt det förgående är skyldig underkasta sig vad som kan bestämmas rörande s ä t e t för privilegiets utövande, inbetalas för tid efter den 1 juli 1928, tagas i anspråk j ä m v ä l för bidrag till mindre bärkraftiga apotek, för beredarde av pension åt å apotek anställd personal samt åt apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares, å apotek anställd personals och pensioner a d sådan personals änka och barn. Bestämmelser angående bidrag till mindre bärkraftiga apotek ha meddelats genom kungl. brev den 7 december 1928 (S. F. S. nr 460). De in*ebära, att apoteksinnehavare, som beräknas åtnjuta en nettobehållniag av apoteksrörelsen, understigande 8 500 kronor för år, kan erhålla årl gt driftbidrag till belopp, motsvarande skillnaden mellan 8 500 kronor cch den beräknade årliga nettobehållningen av apoteksrörelsen, dock hö^st med 3 000 kronor. Peusion åt den farmacevtiska personalen på apotek har beretts genjm kungl. brev den 3 augusti 1929 (S. F . S. nr 264). Hel pension för manlig legitimerad apotekare u t g å r med 4 800 kronor, för kvinnlig legitimerad apotekare med 4 500 kronor för år och motsvarande förmån för farmacie kandidat med 3 900 kronor respektive 3 600 kronor. Pensionsavgift är för legitimerad apotekare 9 kronor för m å n a d och för farmacie k a n d i l a t 7 kronor för månad. R ä t t till pension inträder vid 65 levnadsår för m a n och 60 år för kvinna och hel pension utgår till farmacevt, som kan r ä k n a minst 30 farmacevtiska tjänstår och erlagt pensionsavgift för en 'id, motsvarande 30 år. Av hel pension anses två tredjedelar utgöra tjänstålderspension och en tredjedel avgiftspension. Vid mindre antal tjänsteller avgiftsår än 30 u t g å r avkortad pension, som beräknas så, a t t <len motsvarar beloppet av hel pension, minskat med V30 av tjänstålderspensionen för varje helt år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med V30 av avgiftspensionen för varje helt år, varmed antalet avgifts-

24 år understiger 30. Farmacevt, som träffas av sådant olycksfall i tjänstgöring å apoteksinrättning, att han blir för framtiden oförmögen till dylik tjänstgöring, är u t a n hinder av a t t h a n ej uppnått nyssnämnda levnads- och tjänstålder berättigad till hel pension. H a r farmacevt under fem år i följd på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte i a n d r a än de nyssnämnda fallen varit ur stånd a t t fullgöra tjänstgöring å apotek och befinnes han oförmögen till tjänstgöring för framtiden, ä r h a n u t a n hinder av att han ej uppnått den stadgade levnadsåldern berättigad erhålla pension, som avkortats i enlighet med nyss angivna grunder, dock ej till lägre belopp än fulla tjänstålderspensionen. Nyssnämnda personliga pensionsavgifter inbetalas till en särskild fond för pensionering av apotekens farmacevtiska personal, som bestrider kostnaderna för den del av dessa pensioner, som motsvaras av erlagda pensionsavgifter. Återstående del av kostnaden skall bestridas av fonden för apoteksinnehavares pensionering till den del, som uppstår genom inbetalningar från apoteksinnehavare, som efter den 8 augusti 1920 erhållit privilegium å apotek. Pension har hittills icke beretts den på apoteken anställda icke-farmacevtiska personalen. Bestämmelser angående pensionering av apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares och obefordrade farmacevters efterlevande änkor och minderåriga b a r n ha meddelats genom kungl. brev den 13 mars 1931 (S. F . S. nr 40). I n n a n redogörelse lämnas härför torde följande böra förutskickas. Sedan gammalt h a r inom apoteksväsendet funnits en understödsförening, apotekarkårens livränte- och pensionskassa, med ändamål att lämna årliga livräntor till delägare eller hans h u s t r u och barn, pensioner till delägares efterlevande änka och b a r n efter hans död samt tillfälliga understöd. R ä t t till inträde i kassan k a n enligt dess av Kungl. Maj:t i vissa delar fastställda reglemente i huvudsak tillkomma apoteksinnehavare samt var och en som avlagt farmacie kandidatexamen och har anställning å apoteksinrättning eller a n n a n anställning, som berättigar till farmacevtisk tjänstårsberäkning. V a r och en som avlägger farmacie kandidatexamen och på grund h ä r a v får anställning inom apoteksyrket ä r skyldig att, om h a n är gift eller änkling med barn, genast, eller, om h a n är ogift, framdeles så snart h a n i n g å t t äktenskap, i n t r ä d a i kassan och bereda efterlevande änka och minderåriga b a r n en pension av minst 600 kronor och högst 1 000 kronor. I kassan kan beredas livränta åt delägare, hans hustru eller hans b a r n med mellan 300 och 3 000 kronor. Kassan förvaltas av en styrelse, som består av 7 ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t för en tid av tre å r i sänder förordnar en. De övriga 6 ledamöterna väljas av kassans 16 fullmäktige, v a r a v 8 äro apoteksinnehavare eller arrendatorer och 8 farmacevter, som icke innehava eller arrendera apotek. Genom ovannämnda kungl. brev den 13 mars 1931 ha meddelats bland

25 annait följande bestämmelser. Ifall delägare i nyssnämnda livränte- och pensionskassa berett änka eller b a r n en pension av minst 600 kronor, äro vid delägarens död sagda efterlevande berättigade att från fonden för apotteksinnehavares pensionering erhålla pension utöver från kassan utgående pension. Pension från fonden u t g å r a) för ensam ä n k a med 1400 kronor per år, b) för änka med ett eller flera b a r n dessutom med 600 kronor för ett barn, 1000 kronor för två b a r n och därutöver med 200 kronor för varje ytterligare b a r n samt slutligen c) för barn, då änka icke finnes, med 1100 kronor för ett barn, 1 600 kronor för två barn, 2 100 kronor för tre barn, 2 400 kronor för fyra b a r n samt därutöver med 200 kronor för varje ytterligare barn. Pensionsrätt tillkommer änka, så länge hon lever ogift, samt barn, tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan ingår äktenskap. Pension beviljas av medicinalstyrelsen och kostnaderna bestridas som n ä m n t s av ovan omförmälda del av fonden för apoteksinnehavares pensionering. Uttaxeringen av avgifter från apoteken till bestridande av ovannämnda kostnader eller del av kostnader uppgår till mycket betydande belopp per år. Vida större avgifter u t t a x e r a s emellertid från apoteken till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa, som alltså kan sägas hava i än högre grad än apotekarpensioneringsfonden befrämjat de kollektiviserande rörelserna inom apoteksväsendet. N ä m n d a kassa h a r framkommit som en följd av strävandena a t t förb ä t t r a den farmacevtiska personalens lönevillkor och ställning inom apoteksväsendet. Före dess tillkomst hade de äldre farmacevterna vida svår a r e än de yngre, mera arbetsdugliga att få anställning på apotek, i all synnerhet som de i allmänhet gjorde anspråk på en högre lön. Det låg därför n ä r a till hands att bereda ålderstillägg m. m. åt den farmacevtiska personalen och att låta kostnaderna härför bestridas ur en för alla apotek gemensam kassa, till vilken avgifter uttaxerades från apoteken på så sätt, att intet apotek fick ekonomisk nackdel av att anställa äldre farmacevter. Föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa bildades vid ett samm a n t r ä d e mellan ett antal apotekare i Stockholm den 26 m a r s 1917. Med hänsyn till kassans ställning och uppgifter befanns det nödvändigt att söka Kungl. Maj:ts sanktion på dess reglemente och detta fastställdes av Kungl. Maj:t den 7 december 1917. Under årens lopp h a r reglementet vid upprepade tillfällen förändrats, bland annat av den anledningen att förutnämnda kollektivavtal, reglerande den farmacevtiska personalens tjänstgöringsförhållanden och lönevillkor, träffats mellan apotekareförbundet och farmacevtförbundet. Sådant avtal träffades för första gången år 1919 och sedermera åren 1920, 1921, 1922, 1926 och 1933. Under den första tiden hade kassan endast till ändamål att bereda den farmacevtiska personalen ålderstillägg. Seder-

26 mera utvidgades kassans verksamhet till att omfatta även utbetalande av sjuklön till ifrågavarande personal (år 1921) samt dyrortstillägg och begravningshjälp (år 1922). År 1926 blev kassan i själva verket en slags lönekassa, ehuru det av formella skäl ansågs lämpligt att bibehålla n a m n e t ålderstilläggskassa. Enligt reglementet skulle nämligen kassan, förutom ålderstillägg, dyrortstillägg, sjuklön, begravningshjälp och annat understöd, hädanefter utbetala även viss del av grundlönen för legitimerade apotekare och farmacie kandidater samt dessutom familjebidrag och arbetslöshetsunderstöd. Denna förändring innebar ett mycket viktigt moment i apoteksväsendets fortskridande kollektivisering. Kostnaderna för kassans verksamhet ha bestritts genom en slags beskattning å läkemedel i form av avgifter för varje läkemedel, som enligt läkares recept expedierats från vederbörande apoteksinrättning (recipeavgift), och genom årsavgifter från apoteken. År 1930 avskaffades recipeavgifterna definitivt och därefter ha kostnaderna helt bestritts genom medlemmarnas årsavgifter. Beslut om ändring av reglementet måste för att bliva gällande fastställas av Kungl. Maj:t. Medlemmar av föreningen äro i regel alla apoteksinnehavare och arrendatorer. Medlem ä r skyldig avlöna personalen enligt kollektivavtalet och betala avgifter till föreningen. Styrelsen består av fem ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t förordnar en ledamot jämte suppleant för honom. Sambandet mellan det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet och kollektivavtalet är mycket starkt. Sålunda åligger det föreningsstyrelsen att i god tid före ikraftträdande av ändring i kollektivavtalet vidtaga åtgärder för genomförandet av erforderliga ä n d r i n g a r i reglementet. Fördelningen av avgifterna till fonden för apoteksinnehavares pensionering sker av Kungl. Maj:t och till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa av föreningens styrelse. Förslag till fördelning av avgifterna för båda de nyssnämnda ändamålen u p p r ä t t a s emellertid ytterst av ett av de båda apoteksinnehavaresammanslutningarna tillsatt utskott, apotekens avgiftsberedning. Detta förslag ligger i praktiken till grund för såväl Kungl. Maj:ts som föreningsstyrelsens beslut. Numera fördelas avgifterna för de båda ändamålen av avgiftsberedningen samtidigt mellan apoteken och härvid följes en progressiv skala, som är ägnad att i viss utsträckning reglera apoteksinnehavarnas inkomster av apoteksrörelsen. Härigenom har apoteksrörelsen i högre grad än tidigare fått prägeln av en enhetlig näring med gemensamma inkomster och utgifter på bekostnad av de enskilda apotekens k a r a k t ä r av självständiga ekonomiska företag.

27 III. Apotekens ekonomi. F o r de sakkunniga har det v a r i t angeläget a t t k u n n a g r u n d a sina förslag på en i görligaste m å n noggrann kännedom om de svenska apotekens ekonomi. I tryck föreligga inga undersökningar av denna a r t och det har därför varit nödvändigt a t t göra en så ingående utredning härutinnan, som varit möjlig på grundval av till de sakkunnigas förfogande stående uppgifter. Vid dessa undersökningar ha apoteken med hänsyn till de p å deras ekonomi inverkande faktorerna fördelats i grupper efter omsättning, läge etc. Det bör framhållas, att undersökningen i hög grad försvårats på grund av de tre under de senare åren genomförda etappvisa sänkningarna av läkemedelspriserna och av den från slutet av år 1931 rådande ekonomiska depressionen. E n av de sakkunnigas svåraste uppgifter har v a r i t att avgöra i vilken grad den ena och den a n d r a faktorn under denna tid vållat minskningen i apotekens omsättning och avkastning. Materialet. F ö r beräknandet av apotekens i det föregående omförmälda avgifter till vissa pensioneringsändamål m. m. insända apoteksinnehavarna årligen till Sveriges apotekareförbunds verkställande utskott uppgifter rörande apotekens ekonomi nästföregående kalenderår. Uppgifterna, som avgivas efter ett av utskottet fastställt formulär, granskas av den i föregående kapitel omnämnda avgiftsberedningen och det av beredningen granskade materialet ligger som nämnts i huvudsak till grund för bland annat det förslag till fördelning av ifrågavarande avgifter, som medicinalstyrelsen har att avgiva till Kungl. Maj:t. Apoteksinnehavarnas deklarationer äro ganska detaljerade och enligt de sakkunnigas mening väl lämpade att läggas till grund för en undersökning av apotekens ekonomi. Sedan vederbörande inom Sveriges apotekareförbund medgivit, att ifrågavarande material finge användas för ändamålet, ha de sakkunniga ej ansett erforderligt a t t a n n a t än i vissa särskilda avseenden införskaffa kompletterande uppgifter från apoteken. Vid sin undersökning ha de sakkunniga i regel tillgodogjort sig de juste-

28 ringar i apoteksinnehavarnas uppgifter, som verkställts av avgiftsberedningen. I n n a n d e s a k k u n n i g a r e d o g ö r a för b e a r b e t n i n g e n a v d e t f ö r e l i g g a n d e m a t e r i a l e t , t o r d e d e t v a r a l ä m p l i g t a t t a n g i v a de f ö r u t s ä t t n i n g a r , p å v i l k a d e t s a m m a vilar. Detta sker lämpligast genom a t t vid de i det följande å t e r k o m m a n d e i n k o m s t - och u t g i f t s r u b r i k e r n a f o g a f ö l j a n d e k o m m e n t a r e r : Omsättning. Under denna rubrik föres i apotekens deklarationer all försäljning. Inkomster från biaffär, såsom vattenfabrik och teknisk avdelning, som drives i samband med apoteksrörelsen, ingå i omsättningen, ifall för dem redovisats omkostnader. Varuinköpet deklareras som verkligt netto, d. v. s. med avdrag för rabatter, återbekomna fraktutlägg och belopp för returvaror. Förbrukningsartiklar, såsom kork, pappersvaror, emballage föras för likformighetens skull på varukontot. Apotek, som grunda bokslut på årliga inventeringar, uppgiva under denna rubrik årets varuförbrukning. Då emellertid under nuvarande förhållanden endast ett fåtal apotek verkställa årliga inventeringar, brukar avgiftsberedningen efter vissa empiriskt utfunna metoder justera denna post. Erfarenheterna vid affärsekonomiska undersökningar på andra områden ha som bekant givit vid handen alt även vid årlig inventering det är vanskligt att åstadkomma full enhetlighet och likformighet vid beräknandet av denna utgiftspost. Med hänsyn härtill och då annat material ej kan anskaffas, torde de av avgiftsberedningen i detta hänseende tillämpade beräkningsgrunderna böra under nuvarande förhållanden kunna godtagas. Avlöningar. Under denna rubrik föras löner till all på apoteket anställd personal, till vikarier och nattvaktsersättning samt avgifter till ålderstilläggskassan och recipeavgifter under de år sistnämnda avgifter utgått. Hyror. Den, som bedriver apoteksrörelse i egen fastighet, uppgiver under denna rubrik beräknad hyra, som enligt deklarationsformuläret ej får överstiga å orten gängse hyror. Hyra enligt kontrakt upptages givetvis med det i kontraktet avtalade beloppet. Reparationer och underhåll. Kostnader för större, icke årligen återkommande reparationer av inventarier eller inredningsarbeten fördelas enligt uppgift på 3—5 år. Nyanskaffningar, som direkt öka inventarievärdet, påföras inventariers konto. Fraktkostnader innefatta, förutom av varuinköpet föranledda verkliga kostnader, även fraktkostnader för medicinlådor, d. v. s. de regelbundna läkemedelsförsändningarna mellan apotek och annan ort, som saknar apoteksinrättning. Försäkringspremierna avse endast sådana försäkringar, som gälla apolekels drift, däremot ej liv- eller privata olycksfallsförsäkringar. Diverse omkostnader avse utgifter för kontorsmateriel, facklitteratur, kårsammanträden, resor i kårangelägenheter samt förbrukningsartiklar, som ej uppförts på varukontot. Avgifterna avse avgifter till apotekarpensioneringsfonden samt till apotekarsocietetens kassa och apotekareförbundet (inklusive årsavgift till vederbörande krets av förbundet). Arrendeavgift utgår för ett mycket litet antal apotek (år 1932 fyra apotek). Ränta d investerat kapital. Med investerat kapital avses värdet å lager ocli inventarier, tillhörande apoteket eller i samband med detta driven rörelse (exempelvis vattenfabrik eller teknisk avdelning), samt rörelsekapital. År 1930 beräknades inventariernas värde till det värde, som vid en eventuell försäljning kunde tänkas ifrågakomma. Från och med år 1931 har samma värde upptagits till anskaffningsvärdet. Som rörelsekapital betraktades år 1930 % av kreditiörsäljningen men från och med år 1931 har härtill lagts % av årshyran. Räntan k det

29 investerade kapitalet har beräknats till 6 % för år 1930 och — enligt uppgift med hänsyn till det i allt större utsträckning uppställda kravet på livförsäkringar som pant för upplånat kapital — till 7 % för de efterföljande åren. Avskrivning å inventarier beräknas till 5 % av anskaffningsvärdet. Andra utgifter skola specificeras av apoteksinnehavaren. Som sådana erkännas ej skatter, ej heller premier för personliga försäkringar. Värdet av lager upptages i deklarationerna till värde, som ej överstiger vad skäligen kan beräknas inflyta vid försäljning, och värdet av inventarier till anskaffningsvärdet, alltså ej till ett efter gjorda avskrivningar bokfört värde eller realisationsvärdet. Materialet lämnar t y v ä r r ej uppgift beträffande faktiskt utbetalade räntor. Bland omkostnaderna har därför beräknats hela räntebeloppet, 6 respektive 7 % av det investerade kapitalet. Omkostnadssidan belastas sålunda med r ä n t a å hela det investerade kapitalet. Materialets bearbetning m. m. F ö r åren 1930—1932 ha fullständiga uppgifter införskaffats från apotekareförbundet, vilka uppgifter vila på de av avgiftsberedningen justerade deklarationerna från apoteken. För åren 1928, 1929 och 1933 ha däremot inhämtats endast vissa sammanfattande uppgifter. Uppgifterna för aren 1928 och 1929 grunda sig enligt vad som meddelats på apotekens deklarationer, sådana de kommit avgiftsberedningen tillhanda, under det a t t uppgifterna för år 1933 uppgivits v a r a justerade av beredningen. Vid den efterföljande undersökningen ha som regel medikamentsförråden ej medräknats och uppgifterna avse alltså företrädesvis de egentliga apoteken. Alla procenttal hänföra sig — där ej a n n a t angivits — till apotekens omsättning. E t t fåtal apotek äro ej medräknade de olika åren. F ö r dessa apotek ha i regel tillförlitliga uppgifter ej k u n n a t förebringas — på grund av flyttning, ombyte av innehavare eller av a n n a n orsak. Statistiken omfattar emellertid praktiskt taget alla apotek, som vederbör a n d e år varit i verksamhet. Vid jämförelsen mellan resultaten för de olika åren torde följande omständigheter böra beaktas: 1) E t a p p I genomfördes från och med den 1 j a n u a r i 1929. E t a p p e n beräknades av medicinalstyrelsen minska apotekens sammanlagda omsättningssumma med omkring 1000 000 kronor (3 %).x 2) E t a p p I I genomfördes från och med den 1 j a n u a r i 1931. Medicinalstyrelsen beräknade minskningen av apotekens omsättningssumma till omkring 900 000 kronor (2-5 %).x 3) E t a p p I I I genomfördes från och med den 1 j a n u a r i 1932 och beräknades minska apotekens omsättningssumma med omkring 1000 000 kronor (3 %).x 4) F r å n och med den 1 j a n u a r i 1931 har den s. k. recipeavgiften (vilken 1

För etapperna redogöres närmare i kapitel X.

30 T a b e l l 1. I -20 000

16 Antal apotek

st.

Medelomsältning

kr. 17 000 % 100-0

A p o t e k e n s o m k o s t n a d e r m . m. kr 1932 II III 20— 30— ,30 000 ! 40 000

IV 40 — 50 000

V 50— 60 000

VI 60 — 7 0 000

25 700

34 700

45 500

54 600

64 900

100-0

100-0

100-0

100-0

100-0 39-4

Varuinköp

*

36-9

40-0

38-7

39-0

38-1

Frakter

»

1-5

1-6

1-3

1-3

l-o

0-9

Bruttovinst

*

61-6

58-4

60o

59'7

60-9

59-7

»

13-3

10-6

12-1

16-3

19-4

21-2

»

4-9

4-0

5-4

5-5

4-9

5-3

2-8

2-o

1-8

1-4

1-2

1-1 0-2

Omkostnader: Avlöningar Hyra Lyse, värme, vatten

» ••• »

0-3

0-2

0-3

0-2

0-2

Försäkringspremier

»

0-8

0-5

0-5

0-4

0-4

0-4

Telefon, telegram, porto

»

1-G

l-i

1-1

l-o

0-8

0-6

Diverse

*

1-6

1-2

1-2

1-1

1-1

1-1

Avskrivning å inventarier

»

2-4

2-o

1-7

1-6

1-6

Andra utgifter

»

0-4

0-4

0-3

0-4

0-3

0-4

4-7

4-8

Reparationer och underhåll

»

7-1

6-1

räntor »

28-8

30 4

» Nettovinst Avgår avgifter till pensionsfond, ap.-förb., ap.-soc. (o. arrendeav» gift) » Behållet netto

26-4

30-1

29-6

26-5

26-4

23-0

la

0-6

0-3

l-o

1-5

l-o

24 -s

29B

25B

24-9

22o

kr.

8 000

9 400

12 900

15 000

17 400

19 700

O/

47-6

37-2

32-9

31-7

30-4

kr.

8 300

14 000

15 800

16 300

%

48-7

45-9

40-2

34-6

29-8

33-0

Ränta å investerat kapital Summa

omkostnader

inkl.

Medelvärdet av varulager

•

/o

Medelvärdet av inventarier •

såsom n ä m n t s använts till bestridande av vissa lönekostnader) icke utgått u t a n helt ersatts med årsavgifter till ålderstilläggskassan, som pålagts företrädesvis de mer bärkraftiga apoteken. 5) F r å n och med år 1931 ha vissa sjukvårdsinrättningar medgivits större r a b a t t e r än tidigare. 6) Apotekens avgiftsberedning h a r tillämpat något olika principer åren 1931 och 1932 vid granskningen av deklarationerna för de olika åren (se ovan sid. 28). Dessa avvikelser innebära, a t t apotekens sammanlagda beräknade nettoavkastning från och med år 1931 jämfört med år 1930 bokföringsmässigt minskats med betydligt över 200 000 kronor.

31 inom olika omsättningsgrupper (I—XV). VII 70 — 80 0(00

VIII

IX

80— 90 000

90— 100 000

X 100 — 125 000

XI

XII

125— 150 000

150175 000

XIII XV XIV 175 — 200 — 400 000- I-XV 200 000 400 000 2

489 000

98 000

100-0

100-0

100-0

43-o

42-6

40-7

0-2

0-3

0-1

0-6

59s

56-7

57-s

58-7

74 1900

85 600

93 400

112 000

135 700

160 700

10)0-0

100-0

100-0

100-0

100-0

100-0

100-0

410-6

39-0

40-5

39-7

40-0

40-0

0-8

0-6

0-5

0-6

0-4

0-8

186 500 251 000

5)8e

60-2

58-9

59-4

59 -7

59-6

2J2-0

25-0

23-0

27o

27-0

27-6

27-7

27-5

27-5

24-6

5'4

5-8

5-5

6-1

6-1

6-i

6-6

9-2

6-0

0-9

1-4

l-i

0-8

0-8

0-8

0-7

0-G

l-o

0-2

0-2

0-3

0-2

0-2

0-2

0-3

0-2

0-4

0-2

0-3

0-4

0-3

0-3

0-3

0-3

0-3

0-2

o-i

0-3

0-4

0-4

0-4

0-4

0-5

0-7

0-s

l-o

1-4

l-o

0-5

0-6

0-5

0-4

0-4

0-8

l-o

1-1

l-o

lo

1-4

1-6

1-7

1-5

1-4

1-3

1-3

1-3

0-9

1-4

o-i

0-3

0-4

0-3

0-2

0-2

o-i

0-2

o-i

0-2

4-6

4-8

4-8

4-7

4-1

4'2

4-0

3-8

3-2

4-4

36 2

38 7

40 8

43 8

39 6

22-4

20-2

17-1

18-9

17-8

18-1

15-o

13-5

19-1

1-2

l-i

2-1

2-6

4-0

4-6

4-7

5-o

6-1

18o

14B

14-9

13-s

10 o

15-7

21 700

25 700

27 500

33 300

35 000

44 600

44 100

56 700

64 700

26 500

S9-o

30-1

29-4

29-7

25-8

27-s

23-6

22-o

13-2

27-0

21 700

33 600

37 300

41 100

49 700

60 900

90 000

27 900

128- B

30-4

33-4

30o

27-4

25-0

26-6

24-2

18-4

28-4

7) Den ekonomiska depressionen har inverkat på apotekens ekonomi från och med senare delen av år 1931. I d e t följande lämnas till en början vissa uppgifter för belysande av i främsta rummet apotekens omkostnader men även deras brutto- och nettoavkastning m. m. under å r 1932. Därefter göres en jämförelse mellan apotekens omsättning olika år och bedömes inverkan d ä r p å av olika faktorer, varefter vissa uppgifter lämnas för belysande av förändringarna i apotekens nettoavkastning under de senare åren. Så lämnas vissa uppgifter för bedömande av apotekens ekonomi i jämförelse med n å g r a andra näringsgrenars, varefter vissa sammanfattade synpunkter anföras.

32 Apotekens omkostnader m. m. I förestående tabell angives den genomsnittliga omsättningen samt, i procent av omsättningen, bruttovinsten, omkostnaderna och nettovinsten dels inom olika omsättningsgrupper, dels ock, i den sista kolumnen, för rikets apotek under år 1932. I tabellen lämnas även uppgifter beträffande värdet av apotekens varulager och inventarier inom olika omsättningsgrupper. Bruttovinsten är ganska konstant inom de olika omsättningsgrupperna. Nettovinsten avtager däremot regelbundet och starkt vid stigande omsättning på grund av de större apotekens högre omkostnader. Starkast verka härvidlag avlöningskostnaderna, vari som tidigare nämnts avgifterna till ålderstilläggskassan ingå. Mellan vissa omsättningsgrupper (mellan grupperna I I I och IV, I V och V samt V I I och V I I I ) sker ökningen av personalkostnaderna språngvis, tydligen beroende på a t t apoteken inom dessa grupper n å t t en storleksklass, som nödvändiggör större personal. Vid en tre- ä fyradubbling av omsättningen inom de lägre omsättningsgrupperna fördubblas personalkostnaderna relativt sett, under det samma kostnader inom de högre omsättningsgrupperna relativt sett hålla sig ganska konstanta även vid en betydande ökning av omsättningen. Det bör emellertid här erinras, a t t en jämförelse mellan avlöningskostnaderna vid olika apotek på grundval av föreliggande material i vissa hänseenden kan bli missvisande, enär i dessa kostnader som nämnts även ingår den betydande progressiva uttaxeringen från apoteken till ålderstilläggskassan. I stora d r a g torde emellertid tabellens uppgifter beträffande dessa kostnader äga tillämpning även för belysande av det relativa personalbehovet vid apoteken. De båda lägsta omsättningsgrupperna intaga i fråga om hyreskostnaderna en särställning på grund av de kommunala hyresbidrag, som utgå till vissa av ifrågavarande apotek. Grupperna I I I — I X visa ganska stor enhetlighet (med u n d a n t a g för en anmärkningsvärd minskning i grupp V), men därefter sker en påfallande stegring, som kulminerar i den högsta omsättningsgruppen (grupp XV), där hyreskostnaderna uppgå till icke mindre än 9*2 % av omsättningen. Samtliga övriga faktiska omkostnader samt r ä n t a på investerat kapital a v t a g a vid stigande omsättning. Däremot äro på grund av det progressivt verkande uttaxeringssystemet avgifterna till pensioneringsfonden m. m. relativt sett större för apoteken inom de högre omsättningsklasserna. Denna stegring är påfallande mellan grupperna X och X I jämte vissa därpå följande grupper. Den oregelbundna tendensen i de lägsta grupperna, som i allmänhet ej bestrida kostnader av detta slag, förklaras av de i ett fåtal fall utgående arrendeavgifterna. Omkostnaderna bero tydligen i hög grad av apotekens läge. I efterföljande tabell ha apoteken uppdelats efter läget och omkostnaderna uträk-

33 näts för varje kategori. Det får emellertid icke förglömmas, att omkostn a d e r n a s r e l a t i v a höjd inom dessa olika kategorier även till väsentlig del ä r beboende av storleken av de apotek, som ingå i de olika kategorierna. Teibell 2.

O m k o s t n a d e r m . m. å r 1932 vid a p o t e k e n , f ö r d e l a d e e f t e r l ä g e t . C. EN. 1 LandsE. Stad med bygdsapotek Lands- i Norrbottens, två eller D. bygdsapoA. B. flera apotek Stad med Västerbottens, Stockholm Göteborg (med un- ett apotek tek (med Västernorrundantag dantag för lands, Jämtför EN) A och B) lands län

Antal apotek

st.

43 Medelomsättning

kr.

216 300

99 600

46 900

40 200

%

100-0

210 000 lOO-o

100-0

100-0

100-0

100-0

»

44-4

41-5

41-1

38-c

38-7

38-6

Varuinköp Frakter

»

0-1

0-2

0-5

0-6

Ii

1-4

Bruttovinst

»

55'B

58-3

58-4

60-s

60s

60o

Avlöningar

»

26-4

28-3

27-3

25-7

18-o

15-4

Hyra

»

7-1

7-7

5-9

5-5

4-8

4-9

Lyse, värme, vatten

»

0-6

0-6

0-8

0-9

1-3

1-9

Reparationer o. underhåll »

0-2

0-3

0-2

0-2

0-2

0-2

Försäkringspremier

»

0-2

0-2

0-3

0-3

0*4

0-6

Telefon, telegram, porto »

0-5

0-4

0-4

0-5

0-8

1-2

Diverse

»

1-0

0-9

0-8

0-9

1-2

1-2

Avskrivning å inventarier »

1-4

1-3

1-3

1-4

1-7

1-7

Andni utgifter

»

0-3

0-2

0-2

0-2

0-3

0-2

Ränta å investerat kapital »

3-9

4-2

4-4

4-9

Summa

... %

41-9

40o

33e

»

17-0

20-8

26-6

27-2

Omkostnader:

omkostnader

13-0

14-5

Avgår avgifter till pensionsfond, apotekareförbund, apotekarsoc. (samt arrendeavgift) • • - »

4-1

4-8

4-3

3-6

1-4

0-9

Behållet

9-6

17-s

25s

26-3

Nettovinst

netto

»

Tabellen klarlägger, a t t av stadsapoteken apotek i städer med endast ett apotek (kategori D) h a den förhållandevis bästa ekonomien. De ha den högsta bruttovinsten och lägre omkostnader än a n d r a stadsapotek. Brutto1

Då landsbygdsapoteken i de nordligare norrländska länen delvis arbeta under andra förhållanden än de övriga apoteken, ha dessa förts i en särskild grupp. 3 —

342 0 8 0 .

34 vinsten är som synes relativt minst för storstadsapoteken, u n d e r det landsbygdsapoteken lämna jämförelsevis högre bruttovinst. Det förtjänar framhållas, att bruttovinstens höjd sammanhänger i hög grad med a r t e n och storleken av apotekens leveranser till vissa sjukvårdsi n r ä t t n i n g a r . Såsom tidigare erinrats, åtnjuta vissa sjukvårdsinrättningar särskilda rabatter på de från apoteken levererade v a r o r n a . J u högre dessa r a b a t t e r äro och ju större leveranserna till n ä m n d a a l l m ä n n a i n r ä t t n i n g a r äro, dess lägre blir apotekens bruttovinst. Då de större sjukv å r d s i n r ä t t n i n g a r n a i regel äro belägna i de större städerna, k a n den genomsnittligt lägre bruttovinsten för apoteken i dessa städer förklaras pa detta sätt. Bruttovinstens storlek beror emellertid även av recepturförsäljningens relativa omfattning. Vad omkostnaderna beträffar, ger tabellen vid handen, a t t de sammanlagda omkostnaderna äro jämförelsevis högst vid storstadsapoteken. Framför allt ä r det avlönings- och hyreskostnaderna, som h ä r v i d iiro av betydelse. De relativt höga avlöningskostnaderna vid apotek i städer med tvä eller flera apotek bero förmodligen till viss del av den s t a r k a konkurrensen mellan apoteken, som tvingar apoteksinnehavarna att anställa största möjliga personal för a t t så väl som möjligt tillgodose allmänhetens k r a v på snabbhet i expeditionen. Såsom tidigare framhållits, förryckas emellertid jämförelser mellan avlöningskostnadernas relativa storlek i någon mån på grund av uttaxeringen till ålderstilläggskassan. Genom denna uttaxering erhålla de mindre apoteken, företrädesvis i kategorierna E och EN, i verkligheten en slags subvention, innebärande att viss del av deras avlöningskostnader bestrides av de större apoteken. Hyreskostnaderna äro förhållandevis högst i Göteborg. Egendomligt nog ha landsbygdsapoteken (kategorierna E och EN), trots ej sällan utgående kommunala hyresbidrag, ej lägre hyreskostnad än i medeltal närmare 5 % av omsättningen. Det är påfallande, att med undantag för avlöningar och hyror snart sagt alla övriga omkostnader vid de speciella landsbygdsapoteken äro relativt högre än motsvarande poster vid de a n d r a apoteken. Det förefaller som om ifrågavarande apotek i regel ha så ringa omsättning, a t t de erforderliga omkostnaderna nödvändigtvis måste ingå till större del i omsättningen än vid övriga apotek. Den högre bruttovinsten vid apoteken i städer med endast ett apotek, vid landsbygdsapoteken och vid apoteken i vissa norrländska län och de förhållandevis lägre omkostnaderna vid dessa apotek medföra, att den relativa nettovinsten vid ifrågavarande apotek är betydligt högre än vid storstadsapoteken. Uttaxeringen av avgifter till apotekarpensioneringsfonden m. m. är samtidigt vid storstadsapoteken starkare än vid nyssnämnda apotek. Den betydligt lägre omsättningen vid de mindre apoteken vållar emellertid, att den verkliga inkomsten för

35 i n n e h a v a r n a av dessa apotek i genomsnitt blir avsevärt lägre än inkomsten för imnehavarna av apoteken i de större städerna. Av tabellen framgår, att någon utpräglad skillnad i ekonomiskt hänseende ej föreligger mellan landsbygdsapoteken i övre Norrland och i det Övriga landet. Emellertid äro ifrågavarande norrländska apotek genomsnittligt mindre än landsbygdsapoteken i övrigt. A v visst intresse är a t t jämföra apotekens sammanlagda inkomster, utgifter och soldo åren 1930—1932. Då nedanstående uppgifter för de olika åren avse praktiskt taget samma a n t a l apotek (respektive 388, 390 och 393), torde» siffrorna r ä t t väl låta sig med v a r a n d r a jämföras. Tabell

3.

Apotekens sammanlagda omsättning, bruttovinst, omkostnader n e t t o b e h å l l n i n g å r e n 1930—1932. 19 3 0

19 3 1

och

19 3 2

Antad apotek

393 Oms ättning

38 860 000

39960 000

38 530000

Varuinköp och frakter-

14 982 000

16 217 000

15 900 000

Bruttovinst

23 978000

23 743000

22630 000

Omkostnader: Löner

9 483 000

9 400 000

9 478 000

Hyra

2 122 000

2 185 000

2 300 000

Lyse, värme, vatten

381 000

380 000

351 000

Reparationer och underhåll

125 000

138 000

92 000

Försäkringspremier

107 000

116 000

Telefon, telegram, porto

191 000

200 000

204 000

Diverse Avgifter till pensionsfonden, apotekarsoc, apotekareförbundet

396 000

400 000

374 000

1 287 000

1 278 000

1 311 000

Arrendeavgift

56 000

47 000

24 000

Avskrivningar å inventarier

508 000

533 000

551 000

88 000

87 000

Ränta å investerat k a p i t a l -

1368 000

1 650 000

1 681 000

s u m m a omkostnader

16131 000

16 410 000

16 569 000

Behållet

7 847 000

7 334 000

6 061 000

Andra utgifter

netto

107 000 j

F ö r de här jämförda apoteken, vilka som n ä m n t s u t g ö r a flertalet av rikets apotek, h a r alltså omsättningen, efter en stark höjning år 1931, sjunkit med något över 300 000 kronor från år 1930 till å r 1932. Är 1933 uppgick omsättningen, enligt de sakkunniga tillhandakomna uppgifter, vid 1

Av detta belopp belöper omkring 225 000 kronor på frakter, vadan alltså varuinköpet uppgår till 15 675 000 kronor.

36 402 apotek till omkring 38 580 000 kronor, Bruttovinsten minskades med stigande varuinköp från år 1930 till år 1932 med över 1 300 000 kronor. Omkostnaderna undergingo däremot under samma å r en jämn stegring med i medeltal 200 000 kronor per år och utvecklingen på inkomst- och utgiftssidorna resulterade alltså i att ifrågavarande apoteks behållna netto från år 1930 till år 1932 minskades med n ä r m a r e 1800 000 kronor. Är 1933 minskades nettot vid nyssnämnda 402 apotek ytterligare till omkring 5 980 000 kronor. Bland de i tabellen förekommande posterna påkalla framför allt tre poster med hänsyn till förändringarna i deras storlek vederbörande år särskild uppmärksamhet, nämligen varuinköpet, räntan å det investerade kapitalet och avskrivningarna å inventarier. Varuinköpet ökades från år 1930 till år 1931 med omkring 8 %. Denna betydande ökning sammanhänger till en del med omsättningsökningen, som uppgick till omkring 3 %. Då emellertid ökningen i varuinköpet vida överstiger storleken av det varuinköp, som enligt nu tillämpade beräkningsmetoder bör svara emot den konstaterade ökningen i omsättningen, måste även a n d r a faktorer h a bidragit. E n antaglig förklaring k a n vara, a t t sänkningen från och med år 1929 genom etapp I av apotekens vinst p å farmacevtiska specialiteter och även den starka reklamen för dessa preparat ökat förbrukningen d ä r a v på bekostnad av apotekens egna beredningar. Då apotekens bruttovinst på specialiteter är vida lägre än vinsten på beredningarna, medför en dylik utveckling, a t t varuinköpet för en viss omsättning blir proportionsvis större än tidigare. Denna förskjutning i försäljningens beskaffenhet k a n emellertid ej ensam ha vållat den avsevärda ökningen av varuinköpet från å r 1930 till år 1931. Större betydelse härvidlag ha säkerligen valutaförhållandena haft. De osäkra valutaförhållandena i slutet a v år 1931 och den väntade stegringen i varupriserna torde ha lockat apoteksinnehavarna a t t genom spekulationsköp täcka sitt behov av vissa varor för en längre tid framåt än i vanliga fall sker. De förhållandevis betydande inköpen under år 1931 föranledde emellertid icke en motsvarande v ä n t a d minskning av varuinköpet för år 1932. Varuinköpet var detta år som synes n ä r a 1 miljon kronor (6 %) större än under år 1930, oaktat omsättningen under år 1932 vid apoteken var något mindre än under år 1930. Då apotekens försäljningspriser som bek a n t i regel beräknas till vissa fasta procent av inköpsprisen, och medicinaltaxan justeras vid en mer betydande höjning eller sänkning av inköpsprisen, är den betydande ökningen av varuinköpet vid apoteken under de senaste åren anmärkningsvärd, även om hänsyn tages till etapperna I I och I I I . Räntekostnaderna ha från år 1930 till åren 1931 och 1932 ökats med över 20 %. Förklaringen härtill är företrädesvis att söka i den till 7 % höjda räntesats, som enligt det föregående (se sid. 28) tillämpats från och

37 med år 1931. Hade räntefoten även för år 1931 och därefter beräknats till 6 %, hade sålunda apotekens sammanlagda netto ökats med 1 % a v det till 22-5 miljoner kronor uppskattade investerade kapitalet, alltså med omk r i n g 225 000 kronor. Som synes ökades omkostnadsposten avskrivningar å inventarier jämnt från år 1930 till 1931 och från år 1931 till 1932. Omkostnadsstaten upptager omkostnader för såväl reparationer och underhåll (av inventarier) som avskrivningar å inventarier. Avskrivningarna å inventarierna ber ä k n a s såsom ovan framhållits till 5 % av inventariernas anskaffningsvärde. Utgifterna för reparationer och underhåll uppgingo för å r 1932 till i genomsnitt 0*2 % av apotekens omsättning och till 0*8 % av inventariernas värde. E n avskrivning med 5 % av anskaffningsvärdet bygger synbarligen på den förutsättningen att inventarierna efter 20 år äro värdelösa. Såvitt de sakkunniga ha sig bekant är livslängden för apoteksinventarier i regel betydligt större. Under sådana omständigheter synes det u t a n åsidosättande av sunda bokföringsprinciper k u n n a ifrågasättas, om icke en del av n ä m n d a utgiftspost skulle kunna överföras till nettovinsten. Om det antages, att med bibehållen rättighet att bland omkostnaderna uppföra utgifter för reparationer och underhåll en årlig avskrivning göres med 3 %, skulle nettoresultatet, även bokföringsmässigt sett, förbättras med minst 200 000 kronor och om sådan avskrivning sker med 4 %, skulle nettoresultatet förbättras med minst 100 000 kronor. Omsättningens storlek åren 1922—1933. Efterföljande tabell belyser storleken av omsättningen vid rikets apoteksinrättningar under de elva åren 1922 och 1924—1933. För år 1923 ha siffror ej v a r i t tillgängliga. Uppgifterna för åren 1922—1926 ha hämtats ur medicinalstyrelsens utredning angående vissa taxesänkningar den 28 juni 1928. I uppgifterna äro inräknade även medikamentsförråd, men totala omsättningen h a r vid beräknandet av medelomsättningen per apotek utslagits endast p å de självständiga apoteken. Detta är motiverat, då ju medikamentsförråden på sätt och vis få betraktas som integrerande delar i de apotek, de tillhöra. F ö r vinnande av likformighet har i tabellen för respektive år i a n d r a kolumnen upptagits samtliga i landet befintliga apotek. Detta medför visserligen, att totalomsättningen i kolumn 3 fördelas även på apotek, som v a r i t i verksamhet endast någon del av vederbörande år. Detta förhållande h a r emellertid statistiskt mycket r i n g a inflytande på medeltalet i kolumn 4 a). I tabellen h a r upptagits en särskild kolumn, 4 b), för belysande av fördelningen av apotekens försäljning vederbörande år per invånare. Det bör anmärkas, att den bristande överensstämmelsen mellan tabellerna 3 och 4 beror därpå, att i sistnämnda tabell ingår ett större antal apotek än i tabell 3.

38 T a b e l l 4.

A p o t e k e n s o m s ä t t n i n g å r e n 1922 s a m t 1924—1933. Medelomsättning Totalomsättning

Antal medräknade själv ständiga apotek

kr.

a) per självständigt apotek kr.

b) per invånare kr.

38170 000

103 000

6-40

35 520 000

94 000

5'90

37 170 000

98 000

6-iB

36 080 000

94 000

5-95

37 210 000

96 000

6-10

37 520 000

97 000

6-15 6-30

38 400 000

98 000

39 950 000

101 000

6-50

41 200 000

104 000

6-85

39 370 000

97 000

6-35

39 634 000

97 000

6*35

(approx.

Givetvis möta svårigheter att direkt jämföra resultaten för de olika åren under ifrågavarande tidsperiod. De olika omsättningssummorna k u n n a förklaras genom skiftande praxis vid lämnandet eller bearbetningen av de uppgifter, på vilka de grundats, och k u n n a m å h ä n d a — vad a n g å r de första åren under tidsperioden — även till en del bero på att under dessa år icke förts så ingående kontroll över apotekens ekonomi som under de senare åren. Av uppgifterna framgår emellertid, att under åren 1926—1931 fortgått en oavbruten omsättningsstegring, som egendomligt nog blir särskilt markerad, sedan taxesänkningarna år 1929 och år 1931 börjat inverka. Denna j ä m n a omsättningsstegring ä r så iögonenfallande, a t t den icke torde k u n n a förklaras enbart genom nyssnämnda omständigheter. Det allmänna hälsotillståndet respektive år har givetvis haft mycket stark inverkan på apotekens omsättning. Särskilt starkt inverka influensaepidemierna på omsättningen. Sveriges officiella statistik: »Allmän hälso- och sjukvård» innehåller vissa uppgifter angående antalet insjuknade i influensa olika år. Dessa uppgifter torde låta sig användas för en jämförelse rörande epidemiernas relativa styrka vederbörande år. Ar

Antal insjuknade i influensa

Ar

Antal insjuknade i influensa

1921 1922 1923 1924 1925 1926

20 569 113 713 18 032 30 519 40 855 35 321

1927 1928 1929 1930 1931 1932

122 067 30 990 55 315 21287 106 581 34 353

39 E n jämförelse mellan tabell 4 och sist anförda tablå synes ådagalägga ett visst samband mellan apotekens omsättning och antalet insjuknade i influensa. Detta samband framträder klarast åren 1922—1927. Men därefter inträder en mer oenhetlig tendens, som bäst kommer till synes vid en jämförelse mellan siffrorna i nyssnämnda tabeller för åren 1927 och 1928 samt åren 1929 och 1930. Trots en betydligt minskad sjuklighet år 1930 ökades apotekens omsättning detta år väsentligt i jämförelse med nästföregående år. Den avsevärda ökningen av omsättningen år 1931 synes i viss m å n äga samband med den detta år betydligt stegrade sjukligheten men å a n d r a sidan v a r apotekens omsättning detta år trots etapp I I betydligt större än närmast föregående år (1927) med lika utpräglad sjuklighet. H ä r a v framgår a t t även a n d r a faktorer måste h a bidragit vid den betydande stegringen i apotekens omsättning fram till år 1932. Det m å till en början framhållas, att den ovannämnda prishöjningen å utländska specialiteter och vissa a n d r a varor som bekant inträffade först i slutet av år 1931, v a d a n denna faktor k a n lämnas ur räkningen. Däremot har den ökade specialitetsförbrukningen verkat höjande på apotekens omsättning i samma mån som specialiteterna betinga ett högre pris än apotekens egna beredningar. Emellertid lärer det v a r a uppenbart, att denna förskjutning i läkemedelskonsumtionen ej gärna ensam k a n ha varit vållande till den betydande stegringen i omsättningen. Ur kolumn 4 b) i tabell 4 k a n emellertid utläsas en tendens, som kan utgöra en ganska tillräcklig förklaring till ökningen i apotekens omsättning. Såsom av n ä m n d a kolumn framgår, h a r medelförsäljningen per invånare och år j ä m n t ökats från kronor 5-95 år 1926 till kronor 6*85 å r 1931, alltså med icke mindre än omkring 13 %. Då denna ökning såsom av det föregående framgår ej i väsentlig grad framkallats av epidemiska sjukdomar, kan h ä r a v d r a g a s den slutsatsen, att ökningen i apotekens försäljning under åren 1926—1931 i viss m å n framkallats av en ökad »normal» förbrukning av läkemedel. Denna ökade normala förbrukning av läkemedel torde v a r a starkare än siffrorna h ä r ovan utvisa, d å ökningen fortgått oaktat läkemedelspriserna sedan år 1929 successivt sänkts. Vid bedömandet av uppgifterna får emellertid den omständigheten ej lämnas därhän, att i den ökade förbrukningen per invånare även inrymmes förskjutningen i konsumtionen från apoteksberedningar till specialiteter. Mot bakgrunden av den jämna omsättningsstegringen under åren 1926— 1931, är omsättningsminskningen år 1932 — över 4 % av 1931 års omsättning — mycket påfallande. Den samtidiga starka nedgången i medelinköpet per invånare — från kronor 6-85 å r 1931 till kronor 6-35 å r 1932 (alltså med över 7 %) — väcker även uppmärksamhet, så mycket mer som härigenom brutits en under sex år trots två etappvisa sänkningar av läkeiaedelspriserna fortgående j ä m n stegring av läkemedelsförbrukningen per invånare. Säkerligen har etapp I I I , som trädde i kraft den 1 januari 1932, bidragit till denna iögonenfallande minskning. Emellertid

40 torde den rimligtvis med hänsyn till vad nyss anförts ej ensam eller ens väsentligen k u n n a v a r a orsaken till den hastiga nedgången i läkemedelsförsäljningen. För att få visshet om vilka faktorer, som vållat omsättningsminskningen från och med å r 1932, ha de sakkunniga verkställt en undersökning rörande antalet expeditioner och medelvärdet per expedition vid vissa apotek under åren 1928—1933. För bearbetning a n v ä n d b a r a uppgifter, omspännande hela den nyssnämnda tidsperioden, ha erhållits från endast sex av de något över tjugo apotek, från vilka uppgifter begärts. Samtliga dessa sex apotek k u n n a rubriceras såsom större apotek, av vilka två ligga i Stockholm, ett i Malmö, ett i Norrköping och två i a n d r a landsortsstäder. Undersökningens resultat h a r emellertid vunnit bekräftelse dels genom en granskning av de a n d r a uppgifter i samma hänseenden, som ställts till de sakkunnigas förfogande, dels genom upplysningar som de sakkunniga på a n d r a vägar inhämtat. Av undersökningen framgår, a t t sammanlagda antalet expeditioner i avrundade t a l och medelvärdet per expedition vid kontantförsäljningen under nyssnämnda år vid ifrågavarande sex apotek utgjorde: År

Antalet expeditioner vid sex apotek st.

Medelvärdet per expedition kr.

1928 1929 1930 1931 1932 1933

550 000 580 000 585 000 595 000 545 000 530 000

1*20 1-23 1-25 1-28 1*23 1*21

Antalet expeditioner ökades sålunda i en ganska jämn k u r v a från å r 1928 till och med år 1931 för att sedan under det egentliga depressionsåret 1932 hastigt sjunka med n ä r m a r e 10 % och därefter under år 1933 med ytterligare n ä r m a r e 3 %. Denna hastiga nedgång i kundantalet torde blott k u n n a föras tillbaka på två omständigheter, nämligen dels och måhända i första hand på den affärslivet i dess helhet påverkande ekonomiska depressionen, dels också på den under dessa år rådande relativt ringa sjukligheten. Det m å anmärkas, att intet av de apotek, undersökningen avser, i mer avsevärd grad påverkats av nyanläggningar av apotek. Trots denna betydande minskning i kundantalet h a r apotekens sammanlagda omsättning, såsom av det föregående framgår, från år 1931 till år 1932 minskats endast med omkring 4 % och från å r 1932 till år 1933 till på köpet obetydligt ökats. Det torde icke v a r a förhastat a t t liärav d r a g a den slutsatsen, att de mindre och medelstora apoteken, framför allt apoteken på landsbygden, i mindre grad haft känning av nyssnämnda båda faktorer. H ä r t i l l kommer emellertid, att den inverkan p å apotekens ekonomi, som vållats av nedgången i kundfrekvensen, i viss m å n motverkats av den ökade förbrukningen av specialiteter.

41 Ser man å a n d r a sidan på medelinköpet per expedition, visar tabellen, a t t v ä r d e t oavbrutet och ganska jämnt stigit från år 1928 till och med år 1931 trots de under denna tid genomförda båda etappvisa sänkningarna av läkemedelspriserna. Däremot sjönk medelvärdet hastigt år 1932 med n ä r m a r e 4 % och år 1933 med något över 1 %. Det säger sig självt, a t t d e n n a sänkning är för stor för att k u n n a förklaras enbart med i n v e r k a n a v d e n från och med år 1932 genomförda etappen I I I . I v a r t fall k a n sänkningen år 1933 icke på denna väg förklaras. Denna uppfattning bestyrkes av vissa uppgifter rörande medelvärdet per expedition vid vissa apotek under varje månad och varje k v a r t a l ifrågavarande år, till vilka de sakkunniga erhållit tillgång. Dessa uppgifter visa nämligen, a t t den verkliga minskningen av medelvärdet per expedition begynt icke — såsom fallet rimligen borde ha varit om etapp I I I huvudsakligen vållat densamma — med ingången av år 1932 u t a n mot mitten av året. H ä r vid har givetvis icke förbisetts det k ä n d a förhållandet, a t t medelvärdet per expedition i allmänhet är lägre under sommarmånaderna och — dock icke alltid — relativt högst under de tidigare v å r m å n a d e r n a . Slutsatsen av nyssnämnda undersökningar kan alltså icke bli a n n a t än en, nämligen att nedgången i apotekens nettoavkastning under åren 1932 och 1933 till stor del vållats av den ekonomiska depressionen. Det är alltså att antaga, a t t apotekens ekonomi kommer a t t röna påverkan jämväl av en svängning till det bättre i konjunkturerna. Apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster. A v efterföljande tabeller 5 och 6 rörande nettobehållningen åren 1928— 1933 framgår, att apotekens netto 1 starkt minskats under de senare åren. I tabell 6 ha siffrorna icke avrundats u t a n införts i tabellen i det skick, v a r i de framkommit u r räkningarna. Siffrorna för åren 1928 och 1929 äro som nämnts icke justerade av avgiftsberedningen. Enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar h a r under de senare åren beredningens granskning av apotekens deklarationer resulterat i a t t den deklarerade nettovinsten höjts med i genomsnitt omkring 6 %. Höjas de genomsnittliga nettovinsterna för åren 1928 och 1929 enligt tabellerna 5 och 6 i motsvarande grad, vinnes nedanstående jämförelse (tabell 7) mellan apotekens behållna nettovinster åren 1928— 1933. Siffrorna i tabell 7 låta förmoda, att apotekens netto från år 1930 till år 1931 minskats med omkring 7 %, från år 1931 till år 1932 med omk r i n g 18 % och från år 1932 till år 1933 med ytterligare omkring 7 %. Emellertid h a r avgiftsberedningen som tidigare n ä m n t s vid granskningen av apotekens deklarationer från och med år 1931 tillämpat vissa a n d r a principer än de tidigare gängse, innebärande a t t apotekens nettoavkastning från och med nämnda å r bokföringsmässigt minskats med över 200 000 1

Med apoteks netto avses i det följande apoteksinnehavarens behållna nettoinkomst, alltså sedan avgifter erlagts för de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen.

42 T a b e l l 5.

N e t t o t vid a p o t e k e n i % av o m s ä t t n i n g e n å r e n 1928—1933.

Omsättningsgrupp

1929 (etapp I)

1933 1932 1931 1930 (etapp I + (etapp I + (etapp I) (etapp I -f II + III) II + III) II)

I

— 20000

28-7

27-8

24-8

II

20— 30000

33i

29-4

31-3

29-8

29-6

28-8

III

30— 40000

29-4

29-0

31-0

30-8

29-3

30-2

IV

40— 50000

27-9

27-2

30-3

29-0

25-5

24-8

V

50— 60000

27-4

26-2

26-s

26-5

24-9

23-2

60— 70000

24-7

25-2

26-6

25-6

22-0

20-8

VII

70— 80000

24-7

24-0

26-3

22-4

21-2

21-1

VIII

80— 90000

23-1

23-0

21-3

18-0

18-7

20-8

90-8

22-7

21-0

18-1

17-1

Vi

IX

90—100000

i

2!4-8

X 100—125 000

19-9

18-6

20-7

18-7

14-5

14-6

XI 125—150000

20-o

17-8

19-3

18-3

14-9

139 XII 150—175000

19-8

18-3

18-5

15-9

13-2

12-5

XIII 175—200000

18-8

18-1

17-2

14-8

13-4

10-4

XIV 200—400 000

15'5

14-1

15-2

14-0

10-o

16-2

13-e

11-1

9-o

7-4

7-9

20-0

20l

155 XV över 400000 I—XV T a b e l l 6.

M e d e l n e t t o t i k r o n o r v i d a p o t e k e n å r e n 1928—1933.

Omsättningsgrupp

1932 1933 1931 1929 1930 (etapp I + 1 (etapp I + (etapp I (etapp I) (etapp I) + II) II + III) 1II + III)

I

— 20000

5 010

4 084

4 763

4 648

4 178

II

20— 30000

8 607

7 391

7 781

7 275

7 643

7 320

III

30— 40000

10 287

10 778

10 807

10 456

IV

40— 50000

12 488

12 245

13 428

13 036

11 178

V

50— 60000

15 054

14 450

14 880

14 509

13 816

12 552

3 865

VI

60— 70000

16 014

16 188

17 411

16 550

13 978

13 600

VII

70— 80000

18 387

18 000

19 706

16 432

15 902

15 720

VIII

80— 90000

19 717

19 829

18 405

17 345

15 299

15 790

IX

90-100000

19 686

19 479

20 730

19 961

16 941

18 400 17 023

X

100-125000

22 423

20 561

23 432

20 765

16 222

XI

125—150000

27 790

24 521

27 214

25 331

20 192

19 172

XII

150—175000

30 041

29 588

25 880

20 246

XIII

175—200 000

33 894

32 271

27 704

25 051

19 500

XIV

200—400000

39 963

35 017

38 468

34 026

25120 XV

över 400000

70 929

50 085

36 053

38 440

20 099

19 071

20 223

18 836

15 452

14 873

I—XV

43 Tabell 7. Apotekens medelnetto åren 1928—1933 i absoluta och relativa tal.

1929 (etapp I)

1930 (etapp I)

1932 1933 1931 (etapp I + II) (etapp I + II (etapp I -f- II + Hl) + Hl)

%

22-2

20-8

20-1

18-3

15-7

15*5

Krornor

20 400

20 223

18 836

15 452

14 873

kronor. Om för ernående av mer jämförbara siffror nyssnämnda belopp förde-Jas mellan de olika apoteken, höjes den genomsnittliga nettoinkomsten, 18 836 kronor år 1931, 15 452 kronor å r 1932 respektive 14 873 kronor år 1933, i tabell 7 till omkring 19 300 kronor, 16 000 kronor respektive 15 400 kronor och motsvarande procenttal till 18'9 %, 16'3 % respektive 16'o %. H ä r a v framgår att apotekens medelnetto från 1930 till 1931 minskats med 4-4 %, från 1931 till 1932 med U-g % och från 1932 till 1933 med 3'7 %. I vilken grad denna nedgång i nettot framkallats av sänkningsetapperna l ä r e r v a r a omöjligt a t t bedöma, då även under i övrigt normala förhållanden så många olika omständigheter inverka på storleken av apotekens nettobehållning att en minskning av densamma icke med säkerhet kan ledas tillbaka enbart till en vidtagen förändring i taxegrunderna. Något som i v a r t fall talar för a t t den ekonomiska depressionen icke varit u t a n betydelse vid den s t a r k a nedgången i nettovinsten från och med år 1931 ä r det förhållandet, a t t minskningen i nettovinsten starkast framt r ä d e r under det första egentliga depressionsåret 1932 och att minskningen i nettoinkomsterna fortgått även från år 1932 till år 1933, oaktat läkemedelspriserna dessa båda år vilat på samma taxetekniska grundval. E n n ä r m a r e granskning av tabellerna 5 och 6 utvisar, att medelnettot (absolut och relativt) sjunkit påfallande olika i olika omsättningsgrupper. Ökningen i nettoavkastningen i flertalet omsättningsgrupper från å r 1929 till å r 1930 torde k u n n a föras tillbaka på omsättningsstegringen och även på möjligheten av a t t apoteken under andra året av etapp I (1930) i viss mån hunnit anpassa sin ekonomi efter taxenedsättningen. Nettominskningen under de därpå följande åren har i relativt mindre grad påverkat de mindre apoteken men desto kraftigare de större apotekens ekonomi. En bidragande orsak härtill kan emellertid vara, att apoteken i de högre omsättningsgrupperna med större absolut men med mindre relativ nettoavkastning vid sjunkande omsättning flyttas ner till lägre omsättningsgrupper. Även om jämförelsen mellan apotekens nettoinkomster sålunda i någon måu påverkas därav, att apoteken i viss omfattning förskjutas mellan de olika omsättningsgrupperna vederbörande år, kan det icke förnekas, a t t det råder påfallande skillnad i motståndskraft vid taxesänkningarna mellan de små och medelstora apoteken å ena sidan, de större å den andra. Förklaringen härtill är att finna i taxesänkningarnas k a r a k t ä r .

44 Sänkningsetapperna medföra i sig själva ingen besparing i omkostnaderna. De minska bruttovinsten och — därest inga besparingar i omkostnaderna k u n n a göras — nettovinsten med omsättningsminskningens hela belopp. Då tredje etappen beräknats minska apotekens omsättning med 3 % skulle sålunda ett apotek med 400000 kronors omsättning genom denna etapp få sin nettobehållning minskad med 12 000 kronor vid oförändrade omkostnader. E t t apotek med endast 50 000 kronors omsättning får under enahanda förhållanden sin nettobehållning minskad med 1500 kronor. Antages medelnettot för ett apotek med 400000 kronors omsättning till 40 000 kronor (10 %) och för ett apotek med 50 000 kronors omsättning till 14 000 kronor (28 %), skulle sålunda nettot i de båda fallen minskas med respektive 30 och 11 %. Den starkare minskningen av de större apotekens netto i jämförelse med de mindre apotekens beror sålunda helt enkelt av att de mindre apoteken ha en procentuellt betydligt större avkastning än de större apoteken, vilket medför att samma procentuella minskning av omsättningen svagare p å v e r k a r de mindre apoteken. I detta förhållande ligger onekligen en svaghet hos det hittills tillämpade tillvägagångssättet vid taxesänkningarna. Till denna fråga återkomma emellertid de sakkunniga i det följande under kapitel X . Till n ä r m a r e belysande av vad de tre sänkningsetapperna och den ekonomiska depressionen betytt för de enskilda apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster av apoteksrörelsen m å vidstående tabeller återgivas. Under de sex åren 1928—1933 har, såsom av tabell 9 framgår, antalet apotek, som berett sina innehavare större avkastning än 30 000 kronor per år, minskats till ±\i, vilket innebär att sistnämnda år endast 3 % av apoteken beredde sina innehavare dylika inkomster. Flertalet apotek i denna höga inkomstklass h a r flyttats ned till inkomstklassen 15 000—30 000 kronor, som i sin t u r a v s t å t t apotek till den lägsta inkomstklassen. Detta h a r medfört, att antalet apotek i den lägsta inkomstklassen ökats från 43 % år 1928 till 60 % å r 1933. Emellertid innehåller tabellen ojämnheter: sålunda ökades år 1930 antalet apotek i de högre inkomstklasserna, förmodligen beroende på omsättningstegringen detta år. Påfallande ä r också, att antalet apotek i de högre inkomstklasserna minskats särskilt starkt under år 1933, trots att den tredje och senaste sänkningsetappen gällt ända från den 1 j a n u a r i 1932. Efter allt a t t döma kan detta till en del förklaras med den skärpta uttaxeringen av avgifter från de största apoteken till apoteksväsendets gemensamma utgiftsändamål. Apotekens ekonomi i jämförelse med vissa andra näringsgrenars. Apoteken äro affärsföretag men ha som bekant samtidigt utpräglade sociala funktioner. Vid deras i n r ä t t a n d e är icke såsom vid andra affärsföretag det ekonomiska intresset utslagsgivande — tvärtom måste ej

45 T a b e l l 8.

Antal a p o t e k s i n n e h a v a r e å r e n 1928—1933 m e d o l i k a n e t t o i n k o m s t e r a v apoteksrörelsen. A n t a l

Behållen nettoinkomst i kronor

1929 (etapp I)

a p o t e k

år

1932 1933 1930 1931 (etapp I) (etapp I + I I ) (etapp I + II (etapp I + II + HI) + III)

— 5000

5— 6000

6— 7000

7— 8000

8—10000

10—12000

12—15000

15—17000

41 46

17—20 000

2 0 - 2 5 000

25—30 000

30—35 000

35—40000

40—45 000

45—50 000

50—55 000

55—60 000

över 60 000

aw

A T:

389 Summa |

T a b e l l 9.

Behållen nettoinkomst i kronor

402 S a m m a n d r a g a v t a b e l l 8. A n t a l

1929 (etapp I)

a p o t e k

1930 (etapp I)

år

1933 1932 1931 (etapp I + II) (etapp I + II 'etapp I + II + III) + HI)

— 15 000...

170 (43%)

172 (44%)

148 (38%)

164 (42%)

216 (56%)

242 (60%)

15—30 000...

144 (37%)

157 (40%)

171 (44%)

170 (44%)

149 (38%)

149 (37%)

över 30 000...

77 (20%)

62 (16%)

68 (18%)

55 (14%)

391(100

391 (100 %)

387 (100 %)

3 8 9 ( 1 0 0 % ) | 389(100%)

Summa

(6 %)

(3 %)

402 (100 %

sällan apotek anläggas, som med visshet icke komma att giva innehavaren skälig bärgning. Apoteken äro skyldiga att tillhandahålla läkemedel vare sig de äro goda handelsartiklar eller endast sällan efterfrågas

och ha alltså icke liksom de fria affärsföretagen möjlighet att lämpa sin lagerhållning efter artiklarnas säljbarhet eller vinstavkastning. Apotekens speciella uppgifter nödvändiggöra anställandet av en dyrbar och högt kvalificerad personal och medföra även i övrigt omkostnader, som icke förekomma på andra affärers utgiftssida. Deras förläggningsområden äro på administrativ väg begränsade, vilket kan föranleda hyresomkostnader, som icke stå i proportion till rörelsens omfattning. Apoteksinnehavarna erhålla sina privilegier vid jämförelsevis hög ålder och innehava dem endast under några få år. Apoteken kräva med hänsyn till det dyrbara varulagret och den speciella inredningen osedvanligt hög kapitalinvestering. Över huvud taget möter det stora svårigheter att göra en rättvisande jämförelse mellan apotekens ekonomi och ekonomien hos andra affärsföretag av något slag. När de sakkunniga det oaktat här nedan återgiva vissa uppgifter i dessa hänseenden, sker det uteslutande med tanke på att genom dessa uppgifter låta den för apoteken säregna ekonomiska strukturen klarare framträda genom att jämföras med ekonomien hos vissa andra näringsgrenar. De enda uppgifter i nyssnämnda avseenden, som stått de sakkunniga till buds, äro vissa undersökningar rörande kostnaderna inom järnhandeln, bokhandeln och herrbeklädnadsbranschen, som utförts av affärsekonomiska forskningsinstitutet vid handelshögskolan i Stockholm.1 Ifrågavarande undersökningar grunda sig visserligen till följd av omständigheter, varöver institutet ej torde ha kunnat råda, på ett ganska litet undersökningsmaterial. Fördelningen av ifrågavarande affärer på olika omsättningsgrupper överensstämmer vidare icke med den de sakkunniga i det föregående tillämpat beträffande apoteken. Materialet har slutligen införskaffats efter andra principer än det material, pä vilket de sakkunniga grundat sin undersökning beträffande apotekens ekonomi. För det ändamål, för vilket de efterföljande tre tabellerna återgivas, torde emellertid uppgifterna vara användbara. Institutet har vid sina undersökningar räknat med begreppet ;>ledarlön», d. v. s. omkostnadssidan har belastats med den lön, ledaren skäligen kunde tänkas erhålla i den öppna marknaden. I nedanstående tablåer har ledarlönen inom de av institutet undersökta branscherna frånräknats omkostnaderna och i stället lagts till nettoresultatet. Nettoresultatet är sålunda för samtliga branscher vad som återstår, sedan från bruttovinsten dragits omkostnader inklusive beräknade räntor. Bruttovinsten å andra sidan är lika med skillnaden mellan årets försäljningssumma och varuinköpet (inklusive frakter och eventuellt andra utbetalningar i samband med inköpen). Att iakttaga är, att ränta på investe1

Institutets meddelanden: nr 2 år 1930 »Undersökning av bokhandelns kostnader 1928», n r 5 samma år »Undersökning av järnhandelns kostnader 1929» och n r 7 år 1933 »Undersökning av herrbeklädnadsbranschens kostnader 1931».

47 r a t k a p i t a l av institutet med ledning av faktiskt föreliggande material u p p t a g i t s till 6 eller 6-i % för år 1931. * I nedanstående tabell hänföra sig procenttalen som vanligt till omsättndngen. Värdet av inventarier och varulager m. m. har angivits i de fall, där sådana uppgifter erhållits. T a b e l l 10. B r u t t o v i n s t , o m k o s t n a d e r o c h n e t t o v i n s t i n o m j ä r n h a n d e l n , b o k h a n d e l n och herrbeklädnadsbranschen. Järnhandeln

Bokhandeln

1928 Herrheklädnads branschen 1931

420 130 = 100 %

289 000 = 1 0 0 %

148 000 as 100 %

Bruttovinst

17%

27-8%

22s%

Omkostnader (exkl. »ledarlön» m e n inkl. räntor)

14-3 %

Antal affärer Medelförsäljning

Nettoresultat

(inkl. »ledarlön»)...

18000 = 27 %

243%

10 330 =

Värdet av inventarier och varulager

118 630

82 000

Varuskulder

65 420

9 Ban kskulder

33 280

Diskonterade växlar

30 720

17-5 %

3-s%1

7 850 = 5-3 %

Ovanstående jämförelse gäller samtliga undersökta affärer, oberoende av omsättningens storlek. Utsträckes undersökningen till a t t avse de olika rörelserna, fördelade på omsättningsgrupper, erhålles såsom av nedanstående sammanställning (tabell 11) framgår ungefärligen enahanda inbördes relation mellan ifrågavarande handelsrörelsers omkostnader och nettointäkter. En jämförelse mellan de särskilda omkostnaderna vid de olika näringsgrenarna låter sig av praktiska skäl icke göra. Nedanstående sammanställning (tabell 12) lämnar emellertid viss belysning. 12 420 — 4.2 %, om i överskottet inräknas 6 % ränta å beräknad räntefri leverantörkredit.

48 T a b e l l 11. J ä m f ö r e l s e m e l l a n j ä r n h a n d e l n s , b o k h a n d e l n s o c h h e r r b e k l ä d n a d s b r a n s c h e n s i n k o m s t e r och utgifter i n o m olika omsättningsgrupper. Järnhandeln 50—100 000 kr.

1929.

100—200 000 kr.

350—550 000 kr.

200—350 000 kr.

89 300 = 100 % 142 770 = 100 % 249 720 = 100 % 453 690 = 100 % 18-3 % 19i % 18-2 % 169%

Försäljning Bruttovinst Omkostnader (exkl. »ledarlön» men inkl. räntor)

ll-o %

11-8 %

15-6%

Nettoresultat (inkl. »ledarlön»)

5-9%

6-4%

3-B %

2 /o

200—275 000 kr.

275—900 000 kr.

Bokhandeln Under 100 000 kr. Försäljning Bruttovinst

Vö'\%

1928.

100—200 000 kr.

60 960 = 100 % 158 370 == 100 % 222 820 = 100 26-8 % 23-9 % 24-6%

583 590 = 100 %

26-6 %

Omkostnader (exkl». ledarlön> men inkl. räntor

18-2 %

20-8%

Nettoresultat (inkl. »ledar lön»)

5-7 %

6-o%

Herrbeklädnadsbranschen

29-3 %

20-2 %

2-7 %

4-4% 1931.

Under 50 000 50—100 000 100—150 000 150 — 250 000 250 — 750 000 kr. kr. kr. kr. kr. Försäljning

33 600

124 200

Bruttovinst

21-6%

23-7 %

20-7 %

Omkostnader (exkl. »ledarlön» men inkl. räntor)

16-8 #

17-5%

15-9%

62 %

4-8 %

Nettoresultat (inkl. »ledarlön») T a b e l l 12.

191 100

500 700 26-3 %

22-8%

19-2 %

15-0 %

7-t %

7-8%

Vissa omkostnader inom järnhandeln, bokhandeln och herrb e k l ä d n a d s b r a n s c h e n i % av o m s ä t t n i n g e n . Järnhandeln

Bokhandeln

1928 Herrbeklädnadsbranschen 1931

Löner

6-3

11-2

5-2

Hyra

1-4

2-9

3-6

Avskrivning å inventarier

0-1

Återstående omkostnader

6-5

10-2

OS 8-4

1 Häri torde dock ingå lyse, värme, vatten, städning.

49 Sammanfattning. Den föregående undersökningen av apotekens ekonomi har av lättförståeliga skäl måst begränsas till att omfatta vissa grupper av apotek. Den h a r alltså ej k u n n a t avse varje enskilt apoteks ekonomi. Den torde emellertid ha klarlagt, att apoteken med fördel ekonomiskt kunna särskiljas i vissa grupper med i ekonomiskt hänseende individuella särdrag. Utslagsgivande härvidlag har i främsta rummet befunnits vara omsättningens storlek och apotekens läge. Dessa faktorer äro av den betydelse a t t de k u n n a läggas till grund även för en bedömning av de enskilda apotekens ekonomi. Oberoende av omsättningens storlek h a r bruttovinsten befunnits vara relativt ungefär lika stor inom alla omsättningsgrupper. De ekonom i s k a skiljaktigheterna mellan apotek av olika storlek ha i stället visat sig v a r a att söka i omkostnadernas höjd inom de olika omsättningsgrupperna. Medan de stora apoteken karakteriseras av relativt höga omkostnader och förhållandevis lägre nettovinster, arbeta de mindre apoteken med jämförelsevis lägre omkostnader och procentuellt högre nettovinster. Av den ovan gjorda jämförelsen med ekonomien hos vissa andra näringsgrenar h a r framgått, att i själva verket apotekens relativa omkostnader med omsättningen stegras i betydligt snabbare takt än omkostnaderna vid ifrågavarande näringsgrenar. Det är påfallande, h u r u höga apotekens omkostnader äro i jämförelse med de nyssnämnda näringsgrenarnas. Under det de sammanlagda omkostnaderna vid apoteken å r 1932 inom de olika omsättningsgrupperna uppgingo till mellan 28 och 42 % av omsättningen, belöpte sig omkostn a d e r n a inom respektive omsättningsgrupper inom järnhandeln år 1929 till mellan 11 och 16-i %, inom bokhandeln år 1928 till mellan 18-2 och 26-6 % och inom herrbeklädnadsbranschen år 1931 till mellan 16-8 och 19-2 %. Det ä r framför allt avlönings- och ofta hyresutgifterna, som pressa upp apotekens omkostnader till en så hög nivå. Under det avlöningskostnaderna vid apoteken inom olika omsättningsgrupper å r 1932 växlade mellan 10 och 28 % uppgingo motsvarande kostnader inom bokhandeln å r 1928 — den näringsgren, som vid sidan av apoteken över lag redovisar de högsta omkostnaderna — till i genomsnitt endast något över 11 %. Härvid ä r att märka, att de lägsta avlöningskostnaderna vid apoteken, d. v. s. inom de tre a fyra lägsta omsättningsgrupperna, föranledas därav, att apotek av denna storlek över huvud taget äro ekonomiskt så svaga, att de i regel icke kunna b ä r a kostnader för avlöning av anställd farmacevtisk personal. Den snabba stegringen av avlöningsoch även i viss mån hyresomkostnaderna för de större apoteken motverkas genom a t t vissa a n d r a omkostnader, framför allt r ä n t a å invester a t kapital, för dessa apotek äro relativt lägre än för de mindre apoteken. Medan varulagrets och inventariernas värde för de minsta apote4 —

342080.

50 ken år 1932 utgjorde hela 47-6 respektive 48-7 % av omsättningen, voro motsvarande värden för de största apoteken endast 13*2 respektive 18*4 % av omsättningen. Av jämförelsen med motsvarande tillgängliga uppgifter för järnhandeln och bokhandeln framgår, att det i dessa rörelsers varulager och inventarier investerade kapitalet i genomsnitt synes v a r a avsevärt lägre än det i apoteken investerade. E t t apoteks bärighet är som nämnts i ganska hög grad beroende av dess läge. Ekonomiskt bäst ställda äro de apotek, som ha relativt hög omsättning men samtidigt äro befriade från konkurrens med a n d r a apotek. Dessa villkor uppfyllas i regel av apotek i medelstora städer med endast ett apotek. Nämnda apotek ha sin givna kundkrets, deras personal kan hållas vid en storlek, som tillgodoser allmänhetens intresse av tillfredsställande expedition utan att behöva avpassas efter de förhållanden, som framkallas av konkurrensen med a n d r a apotek, och de k u n n a säkerligen bättre än flertalet apotek på billigaste sätt ordna sin lokalfråga. Dessa välsituerade apotek äro på grund av den säkra omsättningen, de jämförelsevis mindre omkostnaderna och den i förhållande till övriga apotek obetydliga affärsrisken av mycket stor betydelse för apoteksväsendets samlade ekonomi. ' Apotek i städer med fler än ett apotek representera en motsatt t y p av apotek. Konkurrensen med a n d r a apotek sätter sin prägel på dessa apotek, föranledande större fordringar från allmänhetens sida och i följd d ä r a v större personalbehov, och även i m å n g a fall behov av ett gott men också dyrbart läge vid livligt trafikerade gator och a n d r a trafikcentra. F ö r dessa apotek är den rayon, inom vilken de enligt Kungl. Maj:ts beslut måste förläggas, mer begränsad än det område, inom vilket apotek i övriga städer måste förläggas, och även på grund h ä r a v stiger ej sällan hyreskontot till alltför högt belopp. Omkostnaderna äro därför i regel högst vid denna typ av apotek och nettovinsten ligger procentuellt sett ganska betydligt under den vinst, som tillgodokommer innehavaren av ett apotek, som ej är utsatt för samma konkurrens. Landsbygdsapoteken åter karakteriseras på grund av den ringa omsättningen av jämförelsevis låga personalkostnader. Deras hyresutgifter kunna ej sällan tack vare kommunala hyresbidrag hållas inom rimliga gränser men genomsnittshyran ligger det oaktat relativt högt. P å grund av dessa apoteks ringa storlek är det investerade kapitalet jämförelsevis stort i förhållande till omsättningen, betydligt större än vid något av de förutnämnda apoteken. De jämförelsevis låga omkostnaderna möjliggöra en nettovinst, som ä r relativt mycket större än de större apotekens nettoavkastning. Då emellertid vid dessa apotek omsättningen, p å vilken nettovinsten räknas, oftast ä r ganska obetydlig, blir apoteksinnehavarens verkliga inkomst av apoteksrörelsen ej sällan ganska ringa. Den ovan gjorda undersökningen av apotekens ekonomi har ej kunnat göra full rättvisa åt de individuella olikheterna i de enskilda apotekens eko-

51 nomi. Av densamma har ej k u n n a t framgå, a t t ej endast apotekens omsättning och läge äro bestämmande för apotekens ekonomi. Även beskaffenheten av apotekens försäljning, kunderna och deras behov av läkemedel, ha h ä r v i d l a g utslagsgivande betydelse. Försäljningen vid vissa apotek avser, Siåsom av det föregående framgått, till betydande del försäljning till s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r . De större r a b a t t e r n a till dessa kunder medföra för dlessa apotek en relativt lägre bruttovinst men möjligen också ett någott lägre personalbehov än hos apotek med huvudsaklig försäljning till allmänheten. Vid andra apotek utgör p å grund av olika omständigheter., exempelvis läkarnas praxis vid läkemedelsförskrivning, försäljningem av farmacevtiska specialiteter en dominerande del av omsättningen. Då den apoteken tillkommande handelsvinsten på specialiteter ä r l ä g r e än handelsvinsten på flertalet övriga varor, är bruttovinsten vid dessa, apotek lägre än bruttovinsten vid de apotek, vars omsättning till en st<örre del vilar på beredningar. Den lägre bruttovinsten vid nämnda apotek torde på grund av försäljningens n a t u r i regel ej liksom vid de f ö r u t n ä m n d a apoteken kompenseras av ett lägre personalbehov. P å g r u n d h ä r a v erhålla dessa apotek en förhållandevis ogynnsammare ekonomisk ställning än de, som i större omfattning försälja beredningar och som alltså för dessa beredningar tillgodogöra sig ersättning ej endast för ingredienserna u t a n även för arbetet med läkemedlets framställande men som det oaktat ej av denna anledning torde erfordra avsevärt större personal. Av stor betydelse för apotekens ekonomi ä r även recepturförsäljningens relativa storlek. E t t apotek med förhållandevis stor recepturförsäljning bör alltså under i övrigt likartade betingelser ekonomiskt v a r a bättre lottat än ett apotek med övervägande försäljning i handköp. Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att under i övrigt identiska förhållanden de apotek, som redovisa den största försäljningen av beredn i n g a r eller i receptur, ha en gynnsammare ekonomisk ställning än de apotek, vars omsättning till huvudsaklig del vilar på leveranser till sjukv å r d s i n r ä t t n i n g a r , på försäljning av farmacevtiska specialiteter eller på försäljning i handköp. J ä m l i k t sitt utredningsuppdrag skola de sakkunniga bland annat utreda möjligheterna att genom minskning av apotekens omkostnader und e r l ä t t a ett förbilligande av priserna på läkemedel. Såsom av den föregående framställningen framgått ä r det väsentligen tre faktorer, som ha ett mer avsevärt inflytande på apotekens ekonomi, nämligen avlönings-, hyres- och ränteomkostnaderna. Dessa omkostnader utgöra omk r i n g 5/6 av apotekens sammanlagda omkostnader. De sakkunniga ämna i det följande under särskilda kapitel upptaga till n ä r m a r e granskning möjligheterna att nedbringa nämnda utgifter. De övriga omkostnaderna äro med hänsyn till apoteksväsendets nuva-

rande organisation i regel av den art att de ej gärna i samma omfattning som nyss omförmälda omkostnader kunna påverkas genom utifrån vidtagna åtgärder. De sakkunniga anse sig därför — i den mån de sakkunnigas mening ej framgår av vad i det föregående anförts — beträffande dem ej kunna göra annat uttalande än att det ej blott med hänsyn till den enskilde apoteksinnehavarens ekonomi utan även till möjligheterna att sänka läkemedelspriserna bör vara ett intresse att i görligaste mån begränsa även nämnda omkostnader. De sakkunniga tro sig också kunna förvänta, att de åtgärder, som föreslås i kapitel XIV, äro av viss betydelse för ett nedbringande av ifrågavarande övriga omkostnader.

53 IV. Apotekens personalförhållanden. Av näst föregående kapitel torde framgå, att avlöningskostnaderna hava ett mycket stort inflytande på apoteksväsendets ekonomi. I de sakkunnigas direktiv namnes också såsom ett av de spörsmål, vilka ansetts vid utredningen vara framför a n d r a betydelsefulla, frågan om »personalkostnadernas nedbringande genom användande i större utsträckning än nu ä r fallet av billig personal (farmacie kandidater, tekniska biträden m. fl.)». Den å apoteken anställda personalen består såsom tidigare nämnts av farmacevtisk personal, till vilken r ä k n a s legitimerade apotekare, farmacie kandidater och apotekselever, och av icke-farmacevtisk personal. Den senare personalgruppen är sammansatt av tekniska biträden (företrädesvis kvinnliga), laboratoriebiträden (företrädesvis manliga), kassörskor, städerskor och a n n a n likartad personal. F r å g a n gäller nu, huruvida genom reglering av personalens antal eller arbetsuppgifter eller genom andra lämpliga åtgärder det är möjligt att begränsa apoteksväsendets betydande löneomkostnader. I n n a n de sakkunniga ingå på dessa frågor torde det v a r a erforderligt a t t l ä m n a mera detaljerade uppgifter om personalens nuvarande kompetens, arbetsuppgifter och antal. Den farmacevtiska personalens arbetsuppgifter m. m. Medicinalstyrelsen har i sin utredning av den 28 juni 1928 om nedbringande av prisen å läkemedel m. m. sammanfattat nu gällande föreskrifter angående kvalifikationerna hos dem, som skola utföra olika slag av på apoteken förekommande göromål, på i huvudsak följande sätt. I 9 § giftstadgan föreskrives, att sådan försäljning och utlämnande av giftigt ämne av första klassen, vartill apoteksföreståndare enligt samma paragraf är berättigad, skall verkställas av apoteksföreståndaren personligen eller av biträde, som avlagt farmacevtisk examen. I 15 § samma stadga föreskrives, att å apoteksinrättning giftigt ämne av första klassen skall förvaras på sätt, som är föreskrivet i fråga om förvaring därstädes av giltiga läkemedel, varjämte 48 § innehåller bestämmelse, att stadgan icke äger tillämpning å vård och försäljning å apoteksinrättning av giftigt ämne såsom läkemedel, utan att vad medicinalstyrelsen därom särskilt förordnar skall lända till efterrättelse. Kungl. Maj:t har i 7 § av kungörelsen den 27 juli 1923 (S. F. S. nr 342), sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 25 november 1927 (S. F. S.

54 nr 457), föreskrivit, att viss övervakning i fråga om telefonledes till apoteksinrätt- I ning meddelat recept å spritdryck, vin eller exportöl skall utövas av apoteksföre- j ståndaren eller hos denne anställt examinerat biträde. Medicinalstyrelsen har i kungörelse den 8 december 1925 (M. F. nr 106) föreskrivit, att läkemedel, som utgöra giftiga ämnen av första klassen och som enligt föreskrifterna i tabellerna B och C vid svenska farmakopén skola vara signerade med ett eller två gifttecken, få expedieras endast av apoteksföreståndaren själv eller hans examinerade biträde. Av samma kungörelse framgår, att recept skall expedieras av farmacevt, som även skall förse taxeringen med sin namnunderskrift, samt att med recept jämförliga läkemedelsformler skola med vissa undantag expedieras och taxeras såsom recept. Styrelsen har i kungörelse den 6 augusti 1925 (M. F. nr 103) föreskrivit, att nyckeln till sådant skåp, i vilket de i tabell B vid svenska farmakopén uppräknade eller eljest avsedda läkemedlen förvaras, skall innehavas av apoteksföreståndaren personligen eller av biträde, som avlagt farmacevtisk examen, och att den ej får överlämnas åt icke examinerat biträde. Även har styrelsen i kungörelse den 4 december 1919 (S. F. S. nr 771) föreskrivit, att vid telefonering av recept ordinationen skall mottagas av apoteksföreståndaren eller hans examinerade medhjälpare. Enligt giftstadgan och medicinalstyrelsens förutnämnda kungörelse den 8 december 1925 får apotekselev icke på eget ansvar bereda av läkare, veterinär eller tandläkare genom recept förskrivet läkemedel och ej heller försälja eller u t l ä m n a giftigt ämne av första klassen. För a t t få erforderlig utbildning deltager dock apotekselev under apoteksföreståndares eller examinerat biträdes överinseende i tillredandet av läkemedel, vare sig det innehåller giftigt ämne eller ej. Apoteksföreståndaren eller det examinerade biträdet bär givetvis ansvaret för läkemedlens riktiga beskaffenhet. Den farmacevtiska personalens antal och mellan apoteksinrättningarna m. m.

fördelning

Förefintliga uppgifter rörande personalantalet på apoteken äro i viss mån divergerande. Sålunda uppger Svensk farmacevtisk matrikel antalet legitimerade apotekare år 1932 till 444 och antalet farmacie kandidater samma år till 396.1 Apotekens avgiftsdeklarationer för år 1932 redovisa respektive 431 och 409 anställda apotekare och kandidater. Enligt medicinalstyrelsens cirkulär den 16 november 1916 angående förande å varje apoteksinrättning av personalbok är apoteksföreståndare skyldig att före j a n u a r i månads utgång varje å r till styrelsen insända avskrift av personalboken för föregående år. Dessa uppgifter, till vilka de sakk u n n i g a haft tillgång, torde få betraktas såsom officiella. De sakkunniga åsyfta därför med i det följande anförda siffror angående personalens storlek — där ej annorlunda angives — dessa officiella uppgifter. Fördelningen av den nuvarande farmacevtiska personalen på apote1

Matrikelns uppgifter torde avse även vissa farmacevter, som ej tjänstgöra å apotek, vilket i viss mån förklarar avvikelsen från apotekens avgiftsdeklarationer.

55 ken belyses av nedanstående tabell. I a k t t a g a s bör, att den a n d r a kolumnen avser personalens fördelning på varje apoteksinrättning, alltså även på filialapotek och medikamentsförråd, under det att de därpå följande kolumnerna avse allenast de egentliga apoteken. Tabell 13.l

1 År

Medeltal p e r a p o t e k s i n r ä t t n i n g , r e s p e k t i v e a p o t e k a n s t ä l l d farmacevtisk personal. 2

3 Medeltal per apoteksinrättning anställda leg. apotekare, farm. kand. och elever

Medeltal per* apotek anställda a) leg. apotekare

b) farm. kand.

c) elever

0-4 7

0-77

1-30

2-09

05 4

0-88

0-89

2-42

0-6G

2-49

0-97

1-20

0-92

2-6 9

1-80

1-23

0-89

2-68

1-35

1-21

0-82

2-88

1-48

1-18

0-85

2-9 5

1-71

1-28

0'67

2-45

1-73

0-73

2-35

1-76

0-60

2-54

1-54

0-6S

0-63

2-32

1-37

0-28

192(3

2-16

1-17

0-93

0-19

2-33

1-15

0-86

0-46

2-32

0-95

0-32

1-10

0-29

2-13

1-08

0-95

0-25

1890 Medeltalet per apoteksinrättning anställd farmacevtisk personal h a r som synes sjunkit r ä t t betydligt under de senaste trettio åren. Tabellens uppgifter angående personalens fördelning vid de egentliga apoteken på legitimerade apotekare, farmacie kandidater och apotekselever, kol. 3 a) —c), ådagalägga vidare en förskjutning under de senare åren av personalens tyngdpunkt från de legitimerade apotekarna till de farmacie kandidaterna. År 1923 förhöllo sig dessa personalgrupper till v a r a n d r a som 5 : 3, år 1933 som 7 : 6. Kvinnor fingo genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 12 juni 1891 (S. F . S. nr 31) r ä t t att vinna anställning å apotek med enahanda rättigheter, efter avlagda kunskapsprov, som tillkomma manlig farmacevt. E n a v orsakerna till förskjutningen i antalet anställda legitimerade apotekare 1

Upprättad med ledning av statistik rörande farmacevtisk personal i Svensk farmacevtisk matrikel, årg. 1934, sid. 263.

och farmacie kandidater torde vara, att antalet kvinnliga fariiiaeevter a v i sevärt tilltagit. Det övervägande antalet kvinnor avlägga nämligen e n l dast farmacie kandidatexamen. Enligt nedanstående uppgifter, som del sakkunniga erhållit från farmacevtiska institutet, voro över 40 % av dsl elever vid institutet, som under tioårsperioden 1923—1932 avlade farma-1 cie kandidatexamen, kvinnor, under det att endast 17 % av de farmaciel kandidater, som under samma period avlade apotekarexamen, voro kvin-l nor. Vid denna förskjutning i apotekspersonalens sammansättning spe-l lar givetvis bland annat avgången genom giftermål för kvinnorna stor roll. Tabell 14. Antalet från farmacevtiska institutet utexaminerade farmacevter, fördelade på män och kvinnor. Farmacie kandidater

Legitimerade apotekare

kvinnor

kvinnor

1923.

1924.

1925.

1926.

1927.

1929.

1930.

1931.

1932.

1923—1932

44 Den föregående statistiken åskådliggör förskjutningarna i personalförhållandena år från år. Vidstående tabell ger upplysning om personalens nuvarande fördelning på apoteken efter apotekens storlek. Personalen har i tabellen uppdelats på fast anställda och vikarier. Som vikarier ha räknats legitimerade apotekare och farmacie kandidater, som varit anställda kortare tid än tre månader eller som av andra anledningar ej ansetts böra betraktas som fast anställda. För att undvika dubbelräkningar har personalens tjänstgöringstid under året uträknats och antalet befattningshavare uppförts med samma siffra som antalet tjänstgöringsår. De allra minsta apoteken skötas oftast av apoteksinnehavaren utan hjälp av farmacevtiskt biträde. De mindre apoteken begagna som synes företrädesvis den billigare arbetskraften farmacie kandidater. På de större apoteken äro i regel anställda flera legitimerade apotekare än farmacie kandidater. Farmacevternas antal växlar emellertid även med apotekens läge. Det

57 Tabell 15. Antal legitimerade apotekare och farmacie kandidater (fast anställda och vikarier) under år 1932 inom olika omsättningsgrupper samt medeltal fast anställda per apotek. Medeltal per apotek fast anställda

Totala antalet Omsättningsgrupp

Antal apotek

leg. apotekare fast an., . ,..„, vikarier ställda

farm. kandidater leg. apo- |farm.kanfast an,..„, tekare I didater ställda vikarier

— 20000

l-o

1-1

l-o

20— 30000

l-o

1-2

2-8

1-5

30— 40000

2-5

3-3

15'5

3-6

0-2

4 0 - 50000

7-3

1-5

23o

2-8

0-5

2-0

5 0 - 60000

18-5

1-2

12-s

1-1

0-3

6 0 - 70000

16-8

OS

26-3

2-0

0-8

70— 80000

9-8

7-7

1-3

0-7

80— 90000

12"o

0-3

14-7

1-9

0-9

13-3

1-0

ro

35-8

2-9

1-4

90—100000

13-o

100—125000

29-3

0-3

125—150000

40-9

0-3

1-9

1-3

150—175000

54-3

0-4

47-3

2-0

1-5

175-200000

40-4

O-i

36-2

2-3

2-o

200—400000

153-8

1-1

91-8

5-o

2-o

över 400000

Q

11-8

0-1

5-8

0-8

2-9

368l

316 Summa, respektive medeltal

lo

har vid gjorda överslag befunnits, att stockholmsapoteken och därnäst göteborgs- och malmöapoteken samt apoteken i a n d r a städer med två eller flera apotek ha relativt större personalbehov än övriga apotek. De sakkunniga ha ej funnit nödigt att statistiskt belysa dessa förhållanden, som i viss mån framgå av de tidigare lämnade uppgifterna angående apotekens omkostnader. Den icke-farmacevtiska personalens arbetsuppgifter m. m. De sakkunniga ha från ett trettiotal apotek av olika storleksordning och med olika personalsammansättning införskaffat uppgifter angående bland annat den tekniska personalens skolutbildning och antal tjänstgöringsår. Bortses ifrån blivande elever, som tjänstgöra såsom tekniska biträden och vilka alltså äro studenter, visa dessa uppgifter, att flertalet biträden har enbart folkskoleutbildning. N å g r a h a därutöver genomgått yrkesskolor av olika slag, realskolor, kommunala mellanskolor eller n å g r a eller alla klasser av åttaklassiga flickläroverk. Yrket torde i regel anses som stadigvarande sysselsättning. Av det sjuttiotal tekniska biträden, som undersökningen omfattar, har över halva antalet

58 tjänstgjort inom yrket i tio år eller därutöver. Riktigheten av denna på ett mindre underlag byggda slutsats bestyrkes av de uppgifter i s a m m a hänseende de sakkunniga senare i samband med frågan orn den icke-farmacevtiska personalens pensionering äro i tillfälle lämna (se sid. 466). Den icke-farmacevtiska personalens arbetsuppgifter äro icke lika noga reglerade som den farmacevtiska personalens. Den sysselsattes huvudsakligen med mekaniskt recepturarbete (hit höra sådana arbeten som dispensering av pulver, utrullning av piller m. m.), sedan uppvägning och sammanblandning av receptformlernas olika beståndsdelar verkställts av farmacevt, men även vid handköpsexpeditionen. I medicinalstyrelsens skrivelse den 30 september 1916 till viss apoteksföreståndare med uttalande angående oexaminerade, särskilt tekniska apoteksbiträdens befogenhet erinras om apoteksföreståndares skyldighet att s t r ä n g t tillse, a t t oexaminerat biträde icke på eget ansvar bereder av läkare, veterinär eller tandläkare genom recept förordnat läkemedel, ävensom a t t övervaka, att dylikt biträde, som ej av styrelsen godkänts såsom apotekselev, ej till allmänheten u t l ä m n a r a n d r a varor än fria handelsvaror eller sådana färdigberedda apoteksvaror, vilka icke innehålla giftigt ämne. Emellertid sysselsätta, enligt vad de sakkunniga konstaterat, vissa apotek ett så stort antal tekniska biträden i jämförelse med farmacevtisk personal, att skäl finnas a t t förmoda, a t t dessa biträden a v vissa apoteksinnehavare a n v ä n d a s även för mer kvalificerade arbetsuppgifter. De sakkunniga ha med h ä n s y n härtill och på grund av de föga detaljerade uppgifter, som i detta avseende föreligga, från vissa första provinsialläkare infordrat y t t r a n d e n angående de tekniska biträdenas arbetsuppgifter. Samtidigt h a r anhållits om uttalande angående deras duglighet och lämplighet för apoteksarbetet. Yttrandena återgivas nedan sammanfattningsvis. Förste provinsialläkaren i Stockholms län: Förutom med dispensering av pulver, beredning av piller o. d., sysselsattes biträdena i rätt stor utsträckning vid disken, ej blott för expediering av vanliga handköpsvaror utan även för mottagande av recept och utlämnande av å recept förskriven medicin. På ett och annat apotek hade ock iakttagits, att tekniskt biträde arbetat vid recepturen under vederbörande farmacevts inseende. Förste provinsialläkaren kunde ej se någon olägenhet i att tekniskt biträde användes för expediering vid disken. Vid recepturarbete borde tekniska biträden under inga förhållanden få uppväga och tillblanda giftigt ämne och även i övrigt syntes deras arbete vid recepturen böra inskränkas till enklare beredningar under farmacevts inseende och ansvar. Förste provinsialläkaren i Uppsala län: De tekniska biträdena å de större apoteken hade i allmänhet intet egentligt laboratoriearbete. Vid recepturea bestode deras arbete huvudsakligen i dispensering av pulver, som förut blandats av farmacevt, nedfyllning av färdigberedda salvor å burkar, utrullning av piller, förfärdigande av suppositorier, ansättning av dekokter och infusioner, skrivning av

59 signaturer och (å ett apotek) även taxering av recept, som dock sedermera kontrollerades av farmacevt. I arbetsrummet sysslade biträdena med dispensering av pulver och utrullning av piller, som holies i förråd, samt med beredning av tabletter o. d. och med iordningställande av inläggningar. Å de mindre apoteken finge de tekniska biträdena dessutom vid behov skola en del recepturarbete, som på de större endast utfördes av farmacevt, såsom uppvägning, blandning eller lösning av läkemedel, då det ej vore fråga om gifter. Det förefölle, som om de tekniska biträdena, åtminstone sedan de fått ett eller annat års vana vid arbetet, vore både användbara och lämpliga för de arbetsuppgifter, som kunde påläggas dem i den utsträckning, som angivits beträffande de större apoteken. Rörande lämpligheten av att utöka omfattningen av deras arbetsområde med, såsom ibland skedde å mindre apotek, rent farmacevtiskt arbete uttalades en viss tvekan, dels eftersom biträdena i fråga i allmänhet saknade teoretisk utbildning, dels ock därför att deras arbete ej utfördes på eget ansvar. I alla händelser syntes farmacevtiskt arbete, även av enklare slag, icke böra utan kontroll anförtros tekniska biträden, förrän efter viss tjänstetid och sedan de därunder befunnits kunniga och pålitliga. Förste provinsialläkaren i Jämtlands län: De tekniska biträdena sysselsattes med förekommande laborationer såsom ansättningar av dekokter och infusioner, pillerberedningar, pulveruppvägningar och inläggningar av skilda slag. De utförde ock på sina håll uppvägningar av mera enkel beskaffenhet. Tekniska biträden med mångårig vana användes icke sällan för utskrivning av kopior av recept och användes också för tjänst vid disk, där de utlämnade färdiga inläggningar och specialiteter av icke giftig natur etc. De finge ofta mera betydelsefull användning på små landsortsapotek än på stadsapoteken. Några nackdelar av att de betroddes med arbetsuppgifter av en omfattning, som i huvudsak framginge av det ovanstående, hade icke iakttagits inom länet. Förste provinsialläkaren i Kalmar län: Tekniska biträden användes i ingen eller ytterst ringa utsträckning för apotekens laborationsarbeten. Deras tjänstgöring vore väsentligen förlagd till apoteksrummet, där de under erforderlig uppsikt biträdde den farmacevtiska personalen under arbete vid recepturen. Sålunda utförde de bland annat skrivning av signaturer å läkemedel, som skulle utlämnas enligt recept, varvid givetvis farmacevten kontrollerade och med sin namnunderskrift styrkte den utskrivna signaturens riktighet. Vidare utförde det tekniska biträdet dispensering av handköpsartiklar såsom pulver, plåster, salvor, dispensering avpulverblandningar, som av farmacevten blivit iordningställda, ävensom utrullning och delning av pillermassor. Vid disken utlämnade biträdena olika arter av handköpsvaror, vid disken inlämnade recept överlämnades omedelbart och utan något som helst föregående befattningstagande till vederbörande farmacevt, vilken sedan beordrade biträdets arbete. Vägning för receptets expediering utfördes dock icke av de tekniska biträdena. De finge icke heller utföra s. k. infattningar av läkemedel, som överflyttades till apoteksrummets ståndkärl. Beträffande deras befattningstagande med taxering gällde detsamma, som nämnts angående signaturskrivning. Erfarenheterna av de tekniska biträdenas användbarhet och lämplighet syntes genomgående vara goda. De utgjorde en god och relativt billig arbetskraft. Förste provinsialläkaren i Malmöhus län: Biträdena sysselsattes i all huvudsak med s. k. diskgöromål, inläggningar, dispensering av pulver, pillerutrullning samt rena biträdesgöromål i övrigt av diverse slag. Å mindre apotek, särskilt å sådana, vid vilka innehavaren saknade farmacevtiskt utbildade medhjälpare, torde

60 biträdena i fråga dessutom anförtros recepturarbete i icke ringa och icke önskvärd utsträckning. Den tekniska personalen borde uteslutande sysselsättas med de vanliga, rena biträdesgöromålen. Förste provinsialläkaren i Örebro län: Ä de större apoteken torde biträdenas verksamhet merendels och huvudsakligen inskränka sig till sådana arbeten, som från början varit avsedda för dem och som enligt tillgängliga författningar finge av dem utföras. Utan tvivel kunde förhållandena även å de större apoteken vara rätt olika och å ett eller annat apotek kunde den examinerade personalen vara så knapp, att man måste fråga sig, om icke de tekniska biträdena för att arbetet skulle medhinnas understundom finge rycka in även på ett eller annat område, som icke tillkomme dem. Särskilt i laboratorierna användes i icke ringa utsträckning icke examinerad arbetskraft, men dels skedde väl detta allmänt under uppsikt av kompetent person, och dels hade en viss praxis härvidlag utvecklats, som vore tämligen lika å de flesta apotek. Några särskilt anmärkningsvärda förhållanden hade icke iakttagits. I stort sett kunde detsamma sägas även om de mindre apoteken, men å dessa torde dock de tekniska biträdena användas i något större utsträckning vid recepturen och vid disken, däremot mindre i fråga om laboratoriearbete än å de större. Särskilt å apotek, där ägaren vore ensam examinerad, finge nog de tekniska biträdena understundom utföra en del arbeten, som endast borde tillkomma examinerad personal. Skedde detta under tillbörlig kontroll, vore väl härom ej så mycket att säga och några egentliga missförhållanden hade ej iakttagits. Beträffande sistnämnda fall kunde nog vissa kompetensfordringar för de tekniska biträdena kunna ifrågasättas. Med apotekens nuvarande organisation syntes det dock tillsvidare vara bäst, om de tekniska biträdena endast användes för sådant arbete, som mera allmänt ansåges för dem lämpligt och som bland annat fått uttryck i medicinalstyrelsens skrivelse den 30 september 1916 med uttalande angående oexaminerade, särskilt tekniska biträdens befogenhet. Lämpligt och önskvärt syntes emellertid vara, att mera detaljerade bestämmelser rörande de tekniska biträdenas arbeten och befogenhet utarbetades. Även torde kunna ifrågasättas om icke en viss proportion mellan examinerad och oexaminerad arbetskraft å apoteken borde fastställas. D e s a k k u n n i g a h a ej a n s e t t s i g b e h ö v a m e r a i n g å e n d e b e l y s a fördelningen av den icke-farmacevtiska personalen p å olika g r u p p e r av apotek u t a n å t n ö j a sig m e d a t t a n g i v a p e r s o n a l e n s s t o r l e k , f ö r d e l a d e f t e r de arbetsuppgifter, som väsentligen åligga densamma. Uppgifterna, som a v s e å r 1932 och e n d a s t i n b e g r i p a p e r s o n a l m e d m i n s t 35 t i m m a r s a r b e t s vecka, h a h ä m t a t s ur en undersökning angående den tekniska personal e n s p e n s i o n e r i n g , som u t f ö r t s a v en a v a p o t e k a r e f ö r b u n d e t och f a r m a c e v t f ö r b u n d e t t i l l s a t t k o m m i t t é (jfr k a p i t e l X I I I ) . Antal anställda st.

Tekniska biträden, kontorspersonal, kassörskor 665 Laboratoriebiträden 248 Städerskor eller sköljerskor 200 Övrig personal 51 Summa 1 164

61 Vilande förslag. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 mars 19.19 föreslog apotekarsocietetens direktion, att sådana tekniska biträden, som tjänstgjort å apotek i minst 4 å r och i övrigt prövats lämpliga, måtte efter medicinalstyrelsens förordnande och sedan de avlagt en enklare examen berättigas att utföra av läkare, veterinär eller tandläkare enligt recept förskrivna eller vid handköpsexpeditionen förekommande beredningar samt a t t utl ä m n a enligt recept färdigställda läkemedel och handköpsvaror med und a n t a g för sådana, som icke finge utlämnas mot a n n a t än giftkvitto. F r a m s t ä l l n i n g e n var föranledd av den vid denna tidpunkt rådande bristen på farmacevtisk arbetskraft. Centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund avstyrkte förslaget i y t t r a n d e den 19 maj 1919 under anförande av att direktionens förslag automatiskt skulle sänka kompetensfordringarna för inträde på apotek a r b a n a n och riskera apotekaryrkets goda standard. Ifrågavarande tekniska biträden vore icke vare sig med hänsyn till skolunderbyggnad eller farmacevtisk erfarenhet kvalificerade att utföra ansvarsfullt expeditionseller recepturarbete. Medicinalstyrelsen avstyrkte i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1919 societetens framställning huvudsakligen på grund av svårigheterna a t t avpassa åtgärdernas räckvidd. Om den föreslagna legitimeringen av tekniker kunde begränsas att omfatta endast det antal, som för ögonblicket erfordrades, eller om legitimationen av dessa kunde begränsas till viss kortare tid, kunde förslaget möjligen godtagas. Rimligtvis vore det dock omöjligt att i praktiken vidtaga denna begränsning. Det skulle verka föga tilltalande om den, som ena dagen hade kompetens och befogenhet att utföra visst arbete, nästa dag u t a n förminskad kompetens för all framtid skulle frånkännas denna befogenhet. I skrivelse till Kungl. Maj:t samma dag, den 15 november 1919, framhöll medicinalstyrelsen, att apoteken i allt för stor utsträckning använde överkvalificerad arbetskraft. Tillfället borde begagnas att överflytta lämplig del av arbetet på andra, lägre men dock tillräckligt kvalificerade biträden. Dylika kvinnliga biträden, apoteksassistenter, borde som skolunderbyggnad ha examen från åttonde klassen av de statsunderstödda läroverken för flickor. Sådana funnes redan i något antal anställda på apoteken såsom tekniska biträden. Erfarenheten av deras arbete ådagalade deras lämplighet även för den nu ifrågasatta högre uppgiften, och deras skolkunskaper syntes medicinalstyrelsen fullt tillräckliga att läggas till grund för deras följande yrkesutbildning. Någon fara för a t t i händerna på lägre kvalificerad personal lämna det arbete, som dittills i regeln utförts av farmacevter med studentexamen som grundläggande utbildning, förefunnes ej, därest assistenternas verksamhet noga reglerades. Den fullständigt utbildade farmacevtiska personalen vore u t a n tvivel för högt

62 kvalificerad såväl för receptexpeditionen överhuvud taget som ock för läkemedlens utlämnande till allmänheten. Den kvinnliga assistentens arbetsfält borde i den m å n begränsas, att därifrån undantoges såväl behörighet till föreståndarskap för apotek som ock sådana befattningar, exempelvis laborantplatser m. m., som krävde högre fackkunskap. Därefter borde givetvis också hennes farmacevtiska utbildning planläggas. Assistenternas elevtid borde v a r a längre ä n farmacie elevens eller lämpligen tre år mot dennes t v å år. Assistenteleven borde någon kortare tid deltaga i laboratoriearbete. Assistentkurs borde anordnas vid farmacevtiska institutet och omfatta en tid av högst t r e månader. Efter vederbörlig examen skulle vederbörande erhålla legitimation såsom apoteksassistent. Assistent borde v a r a berättigad till pension och h a möjlighet att genom fortsatta studier förvärva farmacevts befogenheter. Under ärendets vidare behandling anförde bland a n n a t centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund, som avstyrkte medicinalstyrelsens sistnämnda förslag, att syftet med förslaget bättre kunde vinnas genom reglering av personalens antal. N ä r frågan senare ånyo vann aktualitet, hade medicinalstyrelsen m. fl. på grund av de ändrade förhållandena bytt mening. I styrelsens förutnämnda förslag den 28 juni 1928 angående vissa taxesänkningar m. m. beräknades, att genom införande av apoteksassistenter i full utsträckning approximativt skulle k u n n a inbesparas 110 000 a 345 000 kronor. Styrelsen anförde i detta hänseende bland a n n a t följande: De tekniska biträdena hade såvitt kunnat utrönas en avlöning av minst omkring 2 000 kronor och högst 4 200 kronor samt i medeltal omkring 2 700 kronor om året. Farmacie kandidaterna hade minst 3 500 kronor högst 6 875 kronor samt i medeltal omkring 4 800 kronor om året. För apoteksassistenterna, som skulle hava lägre kvalifikationer än kandidaterna men högre än de tekniska biträdena, torde avlöningen böra beräknas till i medeltal 3 800 kronor om året. Av de 340 farmacie kandidaterna torde högst 150 kunna tänkas ersatta av assistenter, vilket efter genomförandet av denna förändring skulle innebära en besparing av omkring 150 000 kronor om året. Då ett stort antal legitimerade apotekare fullgjorde sådana göromål, som väl skulle kunna överlämnas åt kandidater, borde i denna beräkning även ett antal legitimerade apotekare tänkas ersatta av assistenter, sannolikt femtio å hundra. Om de legitimerade apotekarnas avlöning i medeltal beräknades uppgå till omkring 8 500 kronor, skulle efter genomförandet av denna förändring en besparing göras av 235 000 å 470 000 kronor om året. Då apoteksassistenterna vore avsedda att arbeta på eget ansvar och således jämväl behöriga att dela den för innehavare och farmacevter nu betungande söndags- och nattjänsten, måste man å andra sidan antaga att ej blott de omkring 90 tekniska biträden, som tjänstgjorde å apotek, där farmacevtisk medhjälpare ej funnes, utan även ett stort antal, å medelstora och större apotek anställda tekniska biträden skulle komma att' småningom utbytas mot assistenter. Beräknades hela antalet härav till 250, skulle den härav åstadkomna kostnadsökningen uppgå till omkring 275 000 kronor. Den sammanlagda årliga besparingen efter antagande av assistenter i full

63 utsträckning skulle sålunda approximativt kunna beräknas till 150 000 + 235 000 å 470 000 — 275 000 = 110 000 å 345 000 kronor. Apoteksassistenternas teoretiska utbildning skulle ske vid farmacevtiska institutet och åsamka statsverket särskilda kostnader. H ä r t i l l a n m ä r k e r e m e l l e r t i d s t y r e l s e n a t t , »i f ö r h å l l a n d e t i l l de s t ä n digt ökade k r a v p å k u n s k a p e r och moget omdöme som m å s t e ställas p å den, s o m s k a l l e x p e d i e r a och b e r e d a l ä k e m e d e l i v å r a d a g a r , a s s i s t e n t e n s u t b i l d n i n g för f a r m a c e v t i s k t a r b e t e p å e g e t a n s v a r s k u l l e b l i v a s y n n e r l i g e n k n a p p och a s s i s t e n t g r u p p e n s i n f ö r a n d e s å l u n d a i n n e b ä r a e t t b e t ä n k l i g t f ö r m i n s k a n d e a v de f a c k i n s i k t e r o c h d e n s ä k e r h e t , s o m n u f ö r e f i n nas. Därtill k o m m e r att det även med n u v a r a n d e antal k a n d i d a t e r stund o m v i s a t s i g v a r a f ö r e n a t m e d s v å r i g h e t e r a t t e r h å l l a t i l l f ä l l i g föres t å n d a r e för a p o t e k s i n r ä t t n i n g . » E n l i g t styrelsens m e n i n g borde en besparing i personalkostnaderna i s t ä l l e t k u n n a ske g e n o m v i s s a ä n d r i n g a r i s a m m a n s ä t t n i n g e n a v a p o t e kens personal. Antalet farmacie kandidater borde ökas på de legitimerade apotekarnas bekostnad. För att underlätta detta borde kandidaterna garanteras skälig pension vid uppnådd pensionsålder, 1 avlöningen åt de yngre apotekarna sänkas — och i samband därmed dessas ålderstillägg ej beräknas även för fullgjord tjänstgöring som kandidater — samt antalet beställningar med för apotekare överenskommen avlöning begränsas till det erforderliga. Besparingen genom sistnämnda personalreglering, vilken ansågs skola beröra 100 apotekare, uppskattades till 370 000 kronor. Den minskning i yngre apotekares löner, som ansåges befogad, borde enligt styrelsens mening bestå i sänkning av den nuvarande lönen för de två första löneklasserna samt i beräkning av ålderstillägg från apotekarexamens avläggande. Den årliga besparingen härigenom beräknades till 100 000 kronor. I samband härmed borde någon utökning av de mera kvalificerade tekniska biträdenas befogenhet kunna medgivas. Sålunda borde dessa, sedan de därtill av medicinalstyrelsen förklarats kvalificerade, få mottaga telefonordinationer och i större utsträckning under apoteksföreståndares eller farmacevts ledning deltaga i tillredning och utlämning av enligt recept förordnade läkemedel. A p o t e k a r s o c i e t e t e n s d i r e k t i o n m . fl. a v s t y r k t e i y t t r a n d e d e n 5 j u n i 1928 f ö r s l a g e t o m i n f ö r a n d e a v en a s s i s t e n t g r u p p . En dylik åtgärd kunde försvaga den trygghetskänsla, med vilken apoteken omfattades av allmänheten. Av samma anledning och då någon avsevärd kostnadsr minskning ej skulle vinnas, borde ej heller vissa tekniska biträden, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, erhålla ökad kompetens. Uppslaget att begränsa antalet beställningar, som skulle vara förenade med den för apotekare bestämda avlöningen, vore utan tvivel värt att beaktas. Med hänsyn till farmacevtkårens sammansättning kunde emellertid, då en omedelbar nedflyttning av lönerna för ett större antal apotekare till kandidatlöner icke kunde vara med rättvisa överensstämmande, denna reform endast så småningom genomföras, i den mån de nuvarande legitimerade apotekarna erhölle egna apotek. Den av medicinalstyrelsen föreslagna ändrade ordningen för beräknande av ålderstillägg kunde snarare väntas komSåsom av det föregående framgår ha bestämmelser angående pensionering av farmacevtisk personal senare meddelats genom kungl. brev den 3 augusti 1929.

64 ma att påskynda avläggandet av apotekarexamen och sålunda motverka regleringen. Däremot kunde för detta syftemåls vinnande en begränsning lämpligen ske av antalet elever vid farmacevtiska institutets kurs för avläggande av apotekarexamen. Den långa tid, som genomförandet av den sålunda ifrågasatta omproportioneringen av apotekspersonalen skulle kräva, måste emellertid medföra, att någon mera märkbar minskning av apotekens omkostnader därigenom icke kunde påräknas inom överskådlig tid. Centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund förklarade sig i yttrande den 14 j u n i 1928 i princip icke hava något att erinra mot medicinalstyrelsens förslag till personalreglering. En dylik reglering borde emellertid ej ske genom föreslagen löneminskning. Lönerna kunde ej anses vara för högt tilltagna. Förutom medicinalstyrelsens förslag till ordnande av kandidaternas pensionsfråga kunde även andra åtgärder vara ägnade att öka kandidatstocken på apotekarnas bekostnad. Exempelvis kunde tidsintervallerna mellan kandidaternas ålderstillägg förkortas, vidare kunde nya bestämmelser utfärdas för inträde till den högre kursen vid farmacevtiska institutet. Förslaget om ökad befogenhet åt den tekniska personalen avstyrktes. De s a k k u n n i g a : Såsom av det ovanstående framgår har m a n i den tidigare diskussionen ansett sig kunna sänka apotekens personalkostnader genom att anlita någon eller n å g r a av följande u t v ä g a r : a) inrättande av en ny personalgrupp, b) ökad kompetens för tekniska biträden, c) reglering av den farmacevtiska personalens antal, d) sänkning av personalens löner. Under de sakkunnigas överläggningar har utöver nyssnämnda utvägar icke ifrågasatts någon a n n a n å t g ä r d för minskning av personalkostnaderna. E t t visst organiskt samband föreligger mellan de tre förstn ä m n d a förslagen och de sakkunniga anse sig därför böra här i ett samm a n h a n g till behandling upptaga frågorna om i n r ä t t a n d e av en ny personalgrupp, ökad kompetens för tekniska biträden och personalreglering. Däremot kan frågan om sänkning av personalens löner lämpligen behandlas som ett fristående spörsmål, sedan ställning tagits till nyssnämnda tre förslag om reglering av personalens sammansättning och kompetens. 1 a) Inrättande av en ny personalgrupp. Otvivelaktigt var det den på sin tid rådande farmacevtbristen, som Var upphovet till förslaget om inrättande av den nya personalgruppen apoteksassistenter vid sidan av legitimerade apotekare, farmacie kandidater och apotekselever. Genom å t g ä r d e n ansågs för övrigt kunna vinnas en smidigare differentiering av apotekspersonalen efter föreliggande behov. Därigenom skulle också kunna undvikas användning av överkvalificerad arbetskraft. I n n e h a v a r n a av de mindre apoteken, vilka i 1

Se nedan sid. 78 ff.

65 regel icke hade råd att hålla sig med farmacevtiskt utbildad personal, : skulle få möjlighet till lättnader genom att anställa assistenter, vilka förutsattes få lägre avlöning än farmacie kandidater. Slutligen skulle [ förslaget medföra vissa besparingar i apoteksväsendets personalkosti nåder.

Den nya personalgruppen har enligt de sakkunnigas mening ur synI punkten av apotekspersonalens smidigare anpassning efter föreliggande [ behov svårligen något berättigande på de medelstora och större apoteken, där redan gott och väl tre och ej sällan fyra olika grupper apotekspersonal — legitimerade apotekare, farmacie kandidater, apotekselever och tekniska biträden — äro representerade. Under alla förhållanden torde den föreslagna förändringen ingalunda vara motiverad av önskvärdheten av att bättre tillgodose arbetet på dessa apotek. Däremot kan det onekligen icke bestridas, att assistenterna kunde hava visst berättigande på apotek, som sakna farmacevtiskt biträde. Önskemålet att lätta på den arbetsbörda, som vilar på innehavarna av dessa apotek, är förvisso trängande eller åtminstone mycket behjärtansvärt. Det torde emellertid vara uppenbart, att assistenterna för att kunna bereda önskvärd lättnad åt de nu vid arbetet ständigt bundna innehavarna av de mindre och minsta apoteken ifråga om kompetens icke böra vara de farmacie kandidaterna nämnvärt underlägsna. Då kompetensen och därmed fackutbildningen för farmacevtisk personal icke kan utan minskad trygghet och därav följande olägenheter sänkas under den, som nu fordras för farmacie kandidatexamen, kunna sålunda ifrån denna utgångspunkt bärande skäl anföras emot förslaget att inrätta en ny grupp befattningshavare vid apoteken. Möjligen skulle förslaget ändå kunna övervägas, ifall besparingarna för apoteksväsendet genom åtgärderna bleve så stora att de uppvägde de med förslaget förenade nackdelarna. Vid beräkningar i detta hänseende måste till en början konstateras, att det är omöjligt att med någon större grad av säkerhet förutsäga den nya personalgruppens lönestandard eller numerär. Som ovan framhållits uppskattade medicinal\ styrelsen i sitt utlåtande den 28 juni 1928 de besparingar, som skulle kunna vinnas genom att inrätta den nya personalgruppen, till mellan .110 000 och 345 000 kronor. Den stora latituden i styrelsens beräkningar ådagalägger tillfyllest vanskligheten med kalkyler av förevarande art. De sakkunniga vilja på grund härav till medicinalstyrelsens nyssnämnda beräkningar allenast foga följande kommentarer. På apoteken voro enligt förut meddelade uppgifter år 1932 fast anställda 412 legitimerade apotekare och 368 farmacie kandidater. Antalet tekniska biträden uppgick samma år till något över 600. Apoteksväsendets behov av legitimerade apotekare måste tydligen tillgodoses, även j om assistentgruppen införes. Eftersom de legitimerade apotekarna uteslutande rekryteras bland kandidaterna, kunna givetvis icke kandidater5 — 342080.

66 n a i obegränsad utsträckning utbytas mot apoteksassistenter. De sakkunniga hålla före, att antalet farmacie kandidater med hänsyn h ä r t i l l högst k a n nedbringas till 250. Lönen för en kandidat k a n beräknas till i genomsnitt 4 500 kronor, för en assistent till 3 000 kronor och för ett tekniskt biträde på g r u n d v a l av nu föreliggande material till 2 300 kronor. Utbytas sålunda (368 — 250 = ) 118 kandidater mot assistenter ernås en besparing av 118 X (4 500 — 3 000) = 177 000 kronor. Emellertid ä r det mycket troligt, att samtidigt ett a n t a l tekniska biträden ersättas med de mer a n v ä n d b a r a assistenterna. E r s ä t t a s sålunda endast 200 tekniska biträden med assistenter, minskas den nyssnämnda besparingen med 200 X (3000 —2 300) = 1 4 0 000 kronor till 37 000 kronor. Samtidigt föreligger emellertid risk för att de legitimerade apotekarnas antal ökas på grund a v ett uppstående starkt behov av mer kvalificerad personal. Som synes erfordras endast en mycket obetydlig ökning av detta antal för a t t utgiftsminskningen genom ifrågavarande åtgärder skall förbytas i utgiftsökning. Den möjligheten får ej heller förbises, att assistenterna i och med a t t de anförtros mer ansvarsfulla uppgifter kunna resa anspråk på högre lön än här beräknats. Ovannämnda förslag går som n ä m n t s icke ut på att helt ersätta någon av de nuvarande personalgrupperna med billigare arbetskraft u t a n avser att pressa in en ny personalgrupp bland de redan förefintliga. De sakkunniga hava emellertid även övervägt ett förslag att i besparingssyfte u t b y t a alla farmacie kandidater mot assistenter. Utbildningen till legitimerad apotekare skulle i så fall ske i en följd från elevstadiet. Denn a mer genomgripande å t g ä r d skulle tydligen medföra en besparing av högst 368 X (4 500 — 3 000) = 552 000 kronor. Det besparade beloppet skulle emellertid givetvis minskas dels därigenom, att assistenterna även i viss grad u t t r ä n g d e de lägre avlönade tekniska biträdena, dels därigenom a t t de legitimerade apotekarnas a n t a l av nyss a n t y d d a skäl ökades. Besparingen genom denna åtgärd, som tydligen i viss grad skulle sänka apotekspersonalens allmänna kvalifikationsnivå och därigenom minska säkerheten i apoteksarbetet, komme därför med all säkerhet att understiga den minskning i lönekostnaderna, som de sakkunniga tro sig vinna med det nedan utvecklade förslaget till personalreglering. Då sålunda intet av de ovannämnda förslagen skulle innebära garantier för en mer avsevärd sänkning av apoteksväsendets löneutgifter men däremot medföra risker för otrygghet i apoteksexpeditionen och dessutom försvåra den redan nu r ä t t komplicerade arbetsfördelningen på apoteken, h a de sakkunniga ansett sig böra bestämt avstyrka åtgärder i denna riktning. b) ökad kompetens för tekniska biträden. Den tekniska personalen h a r med å r e n fått en ganska mångsidig användning på apoteken. De uttalanden av vissa första provinsialläkare,

som i det föregående återgivits, och apoteksinnehavarnas uppfattning i samma hänseende, i den mån de sakkunniga varit i tillfälle att taga del av densamma, giva vid handen, att äldre tekniska biträden i många fall äga stor erfarenhet och kunnighet i fråga om apoteksarbetet. Särskilt tordo detta gälla de äldre tekniska biträden, som tjänstgöra på de mindre och medelstora apoteken och vilkas arbetsuppgifter ej såsom ofta på de större apoteken äro specialiserade till vissa områden av apoteksarbetet. Vissa skäl kunna sålunda anföras till förmån för en utvidgning av de tekniska biträdenas kompetens. En generell utsträckning av denna kompetens torde emellertid ej gärna vara genomförbar med hänsyn till biträdeskategoriens oenhetliga sammansättning, olikartade utbildning etc. En förutsättning härför skulle i så fall vara, att genom föreskrifter angående villkoren för biträdenas anställning m. m. denna personalgrupp gåves en mer enhetlig struktur. Sådana allmänna bestämmelser skulle emellertid lätt draga med sig konsekvenser på andra områden och möjligen medföra en fördyring av kostnaderna för avlönandet av denna personal. Då vidare föreskrifter av denna art måste lämpas efter förhållandena vid apotek av olika karaktär och det alltså torde möta vissa svårigheter ej blott att tekniskt utforma desamma utan även att tillämpa dem i praktiken, hålla de sakkunniga före att mycket icke skulle vara att vinna genom en dylik allmän reglering av den tekniska apotekspersonalen. Som alternativ till nyssnämnda av de sakkunniga avvisade förslag kan i överensstämmelse med det av apotekarsocietetens direktion den 26 mars 1919 framlagda förslaget ifrågasättas en slags auktorisering av vissa tekniska biträden genom medicinalstyrelsens försorg. Dylika åtgärder synas emellertid — av skäl som torde framgå av vad nedan anföres — ej sä mycket påkallas av hänsyn till apotekens ekonomi som fastmer av hänsyn till den arbetsbörda, som åvilar innehavarna av de mindre apoteken. Någon utsträckning av biträdenas befogenhet till beredning och expedition av gifter på eget ansvar kan enligt de sakkunnigas mening med hänsyn till säkerheten i apoteksexpeditionen ej komma ifråga och följaktligen skulle innehavarna av de smärre apoteken bliva föga betjänta av de ifrågasatta åtgärderna. Samtidigt må anmärkas, att ett tekniskt biträde kan vara synnerligen användbart på ett apotek, med vars arbetsmiljö biträdet äger förtrogenhet, men däremot stå helt främmande för arbetsuppgifterna på ett annat apotek. Då en ifrågasatt auktorisering av vissa tekniska biträden av lätt insedda skäl näppeligen kan begränsas lokalt, tillkommer härigenom ett osäkerhetsmoment, som ingalunda kan frånkännas betydelse. Till sist draga de sakkunniga — i likhet med vad tidigare i ett motsvarande sammanhang anförts — starkt i tvivelsmål att de tekniska biträdena efter en eventuell auktorisering skulle låta sig nöja med sin nuvarande lönestandard. Med all sannolikhet komme de att begära höjda löner. Under sådana förhållanden finge

68 i n n e h a v a r n a av de mindre apoteken än mindre intresse av att a n s t ä l l a l ä g r e kvalificerad personal för en kostnad, som måhända obetydligt skulle avvika från kostnaderna för en farmacie kandidat eller som — om häns y n tages till nu utgående lönebidrag från ålderstilläggskassan — skulle v a r a lika med eller överstiga den av apoteksinnehavarna till en farmacie kandidat utbetalade löneandelen. De sakkunniga hålla alltså före, att de tekniska biträdenas arbetsuppgifter ej böra vidgas utöver den gräns, som framgår av nu gällande bestämmelser. c) Reglering av den farmacevtiska personalis antal. Det h a r såsom av det ovanstående framgår gjorts gällande, att apoteken i viss omfattning använda sig av överkvalificerad arbetskraft. De sakkunniga, som i det föregående avstyrkt vissa åtgärder för minskande av den lägre farmacevtiska personalens kvalifikationer, h a v a funnit a t t s t a r k a skäl k u n n a anföras till förmån för den uppfattningen, a t t apot e k s i n r ä t t n i n g a r n a nu sysselsätta för stort antal legitimerade apotekare. Under de senare å r e n h a r emellertid som nämnts de farmacie kandidaternas a n t a l ökats och de legitimerade apotekarnas a n t a l minskats. Denna förskjutning inom apotekspersonalen förefaller visserligen icke v a r a tillfällig. Till förebyggande av en återgång till förutvarande förhållanden och i syfte att åstadkomma en i möjligaste m å n lämplig proportion mellan legitimerade apotekare och farmacie kandidater föreslå de sakkunniga dock nedan vissa reglerande åtgärder. Därvid h a r icke ansetts erforderligt eller lämpligt a t t förändra eller komplettera ovan återgivna bestämmelser angående farmacevternas kompetens. Det bör nämligen fasthållas, att ansvaret för apoteksinrättningarnas skötsel även i framtiden bör åvila vederbörande apoteksinnehavare, som alltså h a r att inom författningsbestämmelsernas r a m fördela göromålen bland den farmacevtiska personalen. Det bör ej heller förbises, att det med h ä n s y n till apotekens olika storlek och skiftande arbetsförhållanden ej synes v a r a lämpligt a t t n ä r m a r e än i nu gällande författningar skett reglera behörigheten för ifrågavarande befattningshavare. Åtgärder för reglering av antalet farmacevter ha tidigare vidtagits. Genom överenskommelser mellan apotekareförbundet och farmacevtförbundet reglerades på sin tid i vissa hänseenden antagningen av apotekselever. H ä r u t i n n a n gäller emellertid nu som nämnts Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 oktober 1929 angående apotekselevers antagande och lärotid m. m. Det med stöd av bestämmelserna i denna kungörelse av medicinalstyrelsen beslutade antalet apotekselever var för å r 1930 30, för å r 1931 46, för år 1932 50 och för år 1933 40. Åren 1926, 1927, 1928 och 1929, alltså före kungörelsens ikraftträdande, antogos respektive 41, 70, 86 och 95 apotekselever. År 1930 verkställdes inom medicinalstyrelsen en undersökning beträf-

69 fande möjligheterna att begränsa den farmacevtiska apotekspersonalens a n t a l . F r å n apoteken infordrades uppgifter beträffande personalens s a m m a n s ä t t n i n g och önskade förändringar i densamma. Det befanns, att apoteksinnehavarna för sin del bland annat önskade minska antalet på apoteksinrättningarna anställda ordinarie legitimerade apotekare med 24 till 436, öka antalet ordinarie farmacie kandidater med 51 till 385, m i n s k a antalet elever med 9 till 169 och antalet tekniska biträden med 23 till 624. Antalet tillfälligt anställda kandidater ansågs böra ökas med 9 till 83, under det antalet tillfälligt anställda apotekare ansågs böra bibehållas vid 20. N å g r a åtgärder i anledning av denna undersökning ha icke vidtagits. Emellertid framhöllo i samband därmed vissa apoteksinnehavare, a t t en då väntad sänkning av medicinaltaxan dels i åtskilliga fall komme att förorsaka minskning av den anställda farmacevtiska personalen, dels komme att omöjliggöra en önskvärd ökning av samma personal. F r å g a n om reglering av apotekens farmacevtiska personal har såsom av det föregående framgår vid ett flertal tillfällen diskuterats inom apotekare- och farmacevtkårerna. Sympatier för en dylik reglering h a visats inom båda sammanslutningarna. Särskilt farmacevtkåren torde ha intresse för denna fråga. Apoteksinnehavarna torde i regel önska en maximireglering av personalen, under det farmacevterna hellre vilja förorda en minimireglering. De sakkunniga finna den strävan, som tagit sig uttryck i ovan relaterade åtgärder och undersökningar, v ä r d stort beaktande. Vid åtgärder i denna riktning bör emellertid icke endast en reduktion av den farmacevtiska personalen i dess helhet eftersträvas. Vid åtskilliga apotek råder nämligen till nackdel för deras ekonomi ä n n u — trots den under de senare åren konstaterade förskjutningen i vederbörande personalgruppers inbördes storlek — stark disproportion mellan antalet anställda apotekare och kandidater. E n personalreglering bör därför ej blott med h ä n s y n till apoteksväsendets ekonomi sikta till att begränsa det totala antalet befattningshavare u t a n även giva möjligheter att till fördel för de enskilda apotekens ekonomi åstadkomma en j ä m n a r e fördelning av den farmacevtiska personalen mellan apoteken. Såsom tidigare anförts h a r det förekommit, att vissa apotek anställt för stort antal tekniska biträden i förhållande till den farmacevtiska personalen. P å grund h ä r a v måste vid en reglering av den farmacevtiska personalen hänsyn också tagas till att tryggheten vid läkemedlens beredning och expedition icke äventyras genom att för få farmacevter äro anställda, även om härigenom besparingsåtgärdernas effektivitet i viss m å n beskäres. Nu ifrågasatta reglerande åtgärder torde icke behöva avse a n d r a apoteksinrättningar än de självständiga apoteken. För a t t förebygga att apotek anställa för få farmacevter föreslå de sakkunniga, att medicinalstyrelsen av Kungl. Maj:t bemyndigas fastställa h u r u många legi-

70 timerade apotekare och farmacie kandidater, som lägst må vara fast anställda på vart och e # av rikets apotek. För att minska antalet ä apoteken anställda legitimerade apotekare föreslå de sakkunniga vidare, att medicinalstyrelsen samtidigt bemyndigas fastställa, huru många legitimerade apotekare som högst må vara fast anställda på de särskilda apoteken. Dessa föreskrifter bör medicinalstyrelsen meddela i särskild kungörelse. De sakkunniga finna ej skäl föreligga för en likartad maximering av antalet på de enskilda apoteken anställda farmacie kandidater. Det torde i detta hänseende vara tillräckligt att endast totalantalet på rikets apotek anställda farmacie kandidater begränsas på sätt hittills skett vid elevantagning. Begränsningen uppåt av de på de särskilda apoteken anställda legitimerade apotekarna bör genomföras på så vis, att för vart och ett av rikets apotek fastställes det högsta antal lönerum för legitimerade apotekare, till vilket ålderstilläggskassan får bidraga. Det har övervägts, huruvida dessa lönerum borde vara personliga och alltså knytas vid vederbörande befattningshavare eller förbindas med de särskilda apoteken. De sakkunniga vilja för sin del förorda det sistnämnda alternativet bland annat därför, att det är ägnat att åstadkomma en lämpligare fördelning av de legitimerade apotekarna på de olika apoteken. Därigenom rubbas ej heller den apoteksinnehavarna nu tillkommande rätten att själva utse sin personal. För att undvika missbruk bör tjänstgöring på lönerum vid befordran av legitimerad apotekare till apoteksinnehavare ej räknas för mer än annan tjänstgöring. Samtidigt förutsätta de sakkunniga, att apoteksinnehavare, när han befordrar apotekare till lönerum, givetvis bör känna sig bunden av hänsyn till vederbörandes meriter, antal tjänstår och övriga kvalifikationer. Det må erinras, att möjlighet torde föreligga att genom avtalsförhandlingar mellan apotekare- och farmacevtförbunden närmare reglera sistnämnda förhållanden, ifall behov därav i framtiden kan uppstå. Enligt gällande kollektivavtal är den som avlagt apotekarexamen i regel berättigad till lön såsom legitimerad apotekare och den som avlagt farmacie kandidatexamen har likaledes i regel rätt till kandidatlön. Ett dylikt avlöningssystem torde sakna motsvarighet annorstädes. De sakkunniga anse det principiellt riktigare, att en legitimerad apotekare får lön i denna egenskap först när apoteksväsendet är i behov av den kompetens, han genom vunnen legitimation som apotekare förvärvat. Med tillämpning av denna princip bör sålunda person, som avlagt apotekarexamen och som alltså enligt nu gällande kollektivavtal har rätt till lön såsom legitimerad apotekare, tjänstgöra mot kandidatlön intill dess han erfordras såsom legitimerad apotekare och alltså vinner placering på lönerum. Detta förslag torde erfordra ändringar i gällande kollektivavtal och reglemente för ålderstilläggskassan. Emellertid är det av intresse att åtgärdernas genomförande icke medför mer avsevärda ändringar i de

71 för de legitimerade apotekarna gällande löneförmånerna. Detta och möjligen även den fördelen, att ändringar i kollektivavtalet ej erfordras, torde kunna vinnas därigenom att personalregleringen successivt genomföres och övergångsbestämmelser meddelas, som förhindra, att de legitimerade apotekare, vilka för n ä r v a r a n d e åtnjuta apotekarlön, omedelbart måste vidkännas en betydande minskning i n u utgående löner. Dessa övergångsbestämmelser böra kunna utfärdas a v medicinalstyrelsen och förslagsvis utformas i överensstämmelse med följande grunder. De personer, vilka nu ha fast anställning och å t n j u t a lön såsom legitimerade apotekare, anses v a r a placerade på lönerum. De få alltså behålla sina n u v a r a n d e löner. Allteftersom dessa apotekare befordras till apoteksinnehavare och samtidigt antalet från farmacevtiska institutet utexaminerade apotekare genom nedan antydda a d m i n i s t r a t i v a åtgärder minskas, k u n n a lönerummen på apoteken jämkas till överensstämmelse med den av de sakkunniga i det följande förordade fördelningen av desamma. Denna jämkning underlättas, ifall pensionsåldern för apoteksinnehavare sänkes p å sätt de sakkunniga i annat s a m m a n h a n g föreslagit. Den önskv ä r d a fördelningen av apotekarna på de särskilda apoteken kan då snabbare ernås på grund av det stora antal apotekare, som på en gång befordras till apoteksinnehavare. Omgrupperingen bör under alla omständigheter v a r a genomförd efter tio år. I medicinalstyrelsens kungörelse angående fördelningen av lönerummen p å apoteken bör lämpligen angivas det antal lönerum per apotek, som högst får finnas efter förloppet av dessa tio år. För att underlätta å t g ä r d e r n a s genomförande kan dessutom, där så befinnes lämpligt och möjligt, lönerummens antal maximeras även för mellanliggande år. Som exempel h ä r p å må anföras följande. Det antages, att ett apotek f. n. sysselsätter fem legitimerade apotekare. Det antages vidare, att medicinalstyrelsen finner apoteket behöva endast tre legitimerade apotekare. I övergångsbestämmelserna bör d å föreskrivas, att under de fem första åren antalet lönerum på apoteket m å v a r a högst fem, under de fyra d ä r p å följande åren högst fyra och från och med det tionde året högst tre. Därmed skulle alltså lönerumsfördelningen för detta apoteks vidkommande v a r a genomförd. Förslaget innebär, att en under övergångstiden ledigbliven befattning som legitimerad apotekare ej får återbesättas med en legitimerad apotekare, såvida befattningen ej är behövlig efter personalregleringens fulla genomförande. Vidare skulle alla legitimerade apotekare, som efter tio å r till äventyrs ej vore placerade på lönerum enligt medicinalstyrelsens förteckning, i ålderstilläggskassan erhålla allenast kandidatlön. H ä r v i d böra emellertid gälla vissa undantag. Vid apoteken erfordras esomoftast vikarier vid sjukdomsfall och vakanser ävensom för beredande av ledighet åt innehavare av de mindre, mer avsides liggande apoteken. För dessa ändamål bör stå till förfogande ett visst antal legitimerade apotekare och kandidater. De sakkunniga föreslå, att för detta än-

damål erforderligt antal yngre apotekare må, trots att de icke äro placerade på lönerum, från ålderstilläggskassan åtnjuta lön såsom legitimerade apotekare under villkor att de äro att påräkna för nämnda ändamål. Givetvis bör denna förmån tillgodonjutas endast om ifrågavarande tjänstgöring verkligen är av behovet starkt påkallad, framför allt för beredande av önskvärd ledighet åt nyssnämnda innehavare av mindre apotek. De sakkunniga ha nedan (sid. 74) för apoteksväsendets ordinära behov av dylik arbetskraft beräknat 5 hela året tjänstgörande legitimerade apotekare. Härutöver torde förslagsvis böra räknas med ytterligare 5 legitimerade apotekare för förutnämnda mer extraordinära ändamål. Vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag torde medicinalstyrelsen få ett ganska betungande arbete särskilt under övergångstiden. Det vore därför att förorda att genom överenskommelse mellan apotekareoch farmacevtförbunden ett tilläggsavtal till nu gällande kollektivavtal komme till stånd, genom vilket de sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser på ett enklare sätt kunde tillgodoses. I ett dylikt avtal borde i så fall föreskrivas, att alla legitimerade apotekare, som vid åtgärdernas genomförande ej vunne placering å lönerum, skulle efter viss övergångstid utan löne- och skiljenämndens prövning och godkännande åtnjuta kandidatlön. Motsvarande ändring i ålderstilläggskassans reglemente borde efter framställning från nyssnämnda parter därefter av Kungl. Maj:t fastställas. De sakkunniga hava på grundval av föreliggande personaluppgifter för år 1932 beräknat antalet på de särskilda apoteken erforderlig farmacevtisk personal. Nedan återgivas allenast slutsiffrorna för apotekens omsättningsgrupper. Bland de sakkunnigas handlingar finnas emellertid tillgängliga uppgifter för de särskilda apoteken. Sistnämnda uppgifter torde kunna läggas till grund för den av de sakkunniga ovan föreslagna minimiregleringen. Vid beräknandet av minimiantalet erforderlig personal på vart och ett av apoteken har hänsyn framför allt tagits till behovet av legitimerade apotekare och kandidater men samtidigt hava vissa obetydliga förändringar föreslagits ifråga om antalet apotekselever och tekniska biträden. Här återgives förslaget allenast i den mån det avser farmacevter. Frågan om antalet på apoteken anställda tekniska biträden, vilket torde automatiskt komma att anpassas enligt det efter personalregleringen föreliggande behovet, anse sig de sakkunniga ej böra mer ingående beröra. På de största apoteken ha legitimerade apotekare i stor utsträckning ansetts böra ersättas med kandidater. På apotek med mindre omsättning än 60 000 kronor anses legitimerade apotekare böra endast i undantagsfall anställas. Apotek med mindre omsättning än 40 000 kronor ha beräknats i regel icke behöva farmacevt för så vitt icke särskilda skäl, exempelvis hög ålder hos apoteksinnehavaren, motivera undantag.

73 Tabell 16. Förslag till reglering av apotekens farmacevtiska personal.

Omsättningsgrupp

Antal apotek

Ökning ( + ) Ökning (+) resp. minskresp. minskning (—) i Antal ning (—) i Antal förhållande erforderliga förhållande erforderliga till år 1932 leg. apotekare till år 1932 farm. kandidater anställda anställda leg. farm. kandidaapotekare ter

— 20000

20— 30000

3 0 - 40 000

— 2-5

12-0

40— 50000

3-0

— 4-3

33-0

+ 10-0

50— 60 000

9-0

— 9-5

33-ö

+ 20-2

60— 70000

19-o

-1- 2-2

22-0

— 4-3

70— 80000

7-0

— 2-8

13-o

+

5-3

80— 90000

14-o

+

15-o

+

0-3

90—100 000

13-o

12-o

— 1-3

100—125 000

24-0

— 5*3

35-0

— 0-8

125—150 000

27-o

— 13"9

48-0

+ 13-9

150—175 000

42-0

— 12-3

58-o

+ 10-7

175—200 000

34-o

— 6-4

39o

+

200—400000

— 17*8

104-0

+ 12-2

400000—

ll-o

— 0-8

7-o

340o

-72-4

431o

Summal

— 1-0

—

1-0

lo

— 2-8

2-0

— 3-5

+

2-8 1-2

+ 62 9

Tabellen avser som nämnts endast de självständiga apoteken. Å dessa skulle 72 platser för legitimerade apotekare kunna indragas. Samtidigt skulle antalet kandidater behöva ökas med 63. Till i ovanstående tabell upptagna apotek böra emellertid läggas 11 nytillkomna apotek, vilka ej medräknats i omsättningsgrupperna. På dessa 11 apotek ha 7 legitimerade apotekare och 8 kandidater beräknats vara erforderliga. De självständiga apoteken antagas sålunda för närvarande ha ett personalbehov av 347 legitimerade apotekare och 439 kandidater. Läggas härtill 24 farmacevter såsom föreståndare för medikamentsförråd, varav hälften med hänsyn till vad de sakkunniga i kapitel X I I anföra antagas vara legitimerade apotekare och hälften kandidater, samt 3 legitimerade apotekare för apotekens kontrollaboratoriums behov, skulle sålunda å apotek, medikamentsförråd och kontrollaboratorium erfordras en fast anställd personal av lägst (347 + 12 + 3 = ) 362 legitimerade apotekare och lägst (439 + 12 = ) 451 kandidater. I den kungörelse angående minimiantalet legitimerade apotekare och kandidater, som medicinalstyrelsen enligt vad de sakkunniga ovan anfört bör bemyndigas utfärda, böra sålunda upptagas sammanlagt lägst 362 legitimerade apotekare och 451 farmacie kandidater.

74 Å apoteken erfordras härutöver tillfälligt anställd personal. Såsom föreståndare för brunnsapoteken erfordras sålunda under sommarmånaderna 5 kandidater och såsom semestervikarier 60 farmacevter. För denna tjänstgöring påräknas omkring 40 vid farmacevtiska institutet studerande farmacie kandidater. Ytterligare erfordras alltså 25 kandidater. Såsom ersättare vid vakans samt såsom vikarier vid sjukdomsfall etc. erfordras 30 hela året tjänstgörande farmacevter, därav 5 legitimerade apotekare och 25 kandidater. Tillströmningen till apotekarbanan bör tydligen regleras efter det sålunda beräknade fasta och tillfälliga personalbehovet. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att ovanstående beräkningar givetvis ej äro exakta. Beräkningarna kunna erfordra justering med hänsyn till framdeles ändrade förhållanden. Samtidigt må betonas, att utöver det ovan beräknade antalet befattningshavare måste reserveras viss marginal för täckande av oförutsedda behov och för att möjliggöra den inbördes tävlan mellan de från farmacevtiska institutet utexaminerade, som främjar upprätthållandet av en god standard hos apotekspersonalen. Vad då först angår regleringen av antalet farmacie kandidater, normeras ju detta ytterst genom antalet av medicinalstyrelsen såsom apotekselever godkända. Vid den årliga antagningen av apotekselever bör följaktligen styrelsen jämka antalet antagna apotekselever så, att det är tillräckligt för att trygga apoteksväsendets behov av minst (451 + 40 + 25 + 25 = ) 541 kandidater. Regleringen av det antal legitimerade apotekare, som bör tillföras apoteksväsendet, kan tydligen vinnas endast genom en begränsning av tillträdet till den högre kursen (för utbildning till legitimerad apotekare) vid farmacevtiska institutet. Institutets styrelse antager elever vid institutet och någon annan begränsning av antalet antagna elever än den, som betingas av institutets utrymmen och lärarkrafter äger icke rum. Några principiella betänkligheter mot en reglering av tillträdet till den högre kursen vid institutet torde icke kunna anföras. Apoteksväsendet är en sluten näring och utbildningen vid institutet har karaktären av yrkesutbildning. Det synes icke sannolikt, att åtgärderna i någon nämnvärd grad skulle inkräkta på deras intressen, som nu äro apotekselever eller farmacie kandidater. Liknande åtgärder ha redan vidtagits vid jämförbara läroanstalter, vadan de ifrågasatta åtgärderna endast äro att betrakta som en fortsättning på en redan utbildad praxis. Så har Kungl. Maj:t med tillämpning av föreskrifter därom i skogshögskolans stadgar vid åtskilliga tillfällen fastställt antalet elever vid högskolans förberedande jägmästarkurs och forstmästarkurs. Vidare må erinras att enligt stadgarna för veterinärhögskolan det åligger dess styrelse att vart femte år till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till det antal studerande, som under vart och ett av de närmast följande fem läsåren må

antagas vid högskolan, vilket förslag skall grundas på av medicinalstyrelsen lämnad utredning angående landets tillgång på och behov av veterinärer. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t vid ett flertal tillfällen förordnat huru många studerande under en efterföljande tidsperiod högst finge antagas vid högskolan. Det förtjänar även framhållas, att liknande åtgärder i vad avser utbildningen av frisk- och sjukgymnaster ifrågasatts i Kungl. Maj:ts proposition nr 157 till 1934 års riksdag angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet och att riksdagen förklarat sig ej hava något att erinra däremot. Regleringen av tillträdet till den högre kursen vid institutet synes enklast böra ske på så vis, att Kungl. Maj:t på framställning från insti tutets styrelse och efter utredning av medicinalstyrelsen, innan ny kurs tager sin början, bestämmer, huru många kandidater som må antagas såsom elever vid nämnda kurs. Institutets stadgar torde i detta hänseende och i tillämpliga delar böra ändras till huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande för veterinärhögskolan gällande bestämmelser. De sakkunniga framlägga annorstädes i betänkandet förslag till sådan ändring av institutets stadgar. I detta förslag har införts en föreskrift om att vid ansökan om tillträde till den högre kursen vid institutet skall företes dels intyg om lämplighet för mer kvalificerat apoteksarbete dels läkarintyg enligt av medicinalstyrelsen fastställda formulär. De sakkunniga ha nämligen med hänsyn till det påfrestande och ansvarsfulla arbetet på apoteken funnit det angeläget, att på mer kvalificerade befattningar inom yrket sysselsättas endast personer, som befunnits lämpade för detta arbete. Då ganska lång tid förflyter mellan vederbörandes antagande till apotekselev och inträde vid den högre kursen vid farmacevtiska institutet, torde det läkarintyg, som enligt kungörelsen 1929: 361 skall företes av den, som vill bli antagen till apotekselev, böra på sätt de sakkunniga föreslagit förnyas vid det senare tillfället. Av förut anförda beräkningar framgår, att apoteksväsendet för närvarande erfordrar minst (362 + 5 = ) 367 fast och tillfälligt anställda legitimerade apotekare. I första rummet bör det alltså tillses, att från institutet ett så stort antal apotekare utexamineras, att detta minimibehov tillfredsställes. Härutöver erfordras emellertid såsom nyss anförts ett visst antal legitimerade apotekare för att täcka oförutsedda behov samt för att bereda önskvärd konkurrens mellan de utexaminerade vid anställning å apotek. Vidare är det uppenbart, att det av medicinalstyrelsen enligt ovanstående förslag fastställda maximiantalet lönerum per apotek kan överskrida det nyss angivna erforderliga minimiantalet legitimerade apotekare. Emellertid böra apotek endast i undantagsfall tilldelas fler legitimerade apotekare och alltså fler lönerum än som angivits i de sakkunnigas förslag till minimireglering. Antalet lönerum å apoteken torde därför endast obetydligt behöva överstiga det antal av 362 fast anställda apotekare, som ovan angivits vara apoteks-

76 väsendets n u v a r a n d e minimibehov av dylik arbetskraft. H ä r t i l l komma 5 legitimerade apotekare, som på sätt framgår av vad å sid. 71 ff. anförts, böra reserveras för vissa särskilda ändamål. De s a k k u n n i g a anse sig ej h ä r behöva n ä r m a r e än vad nu skett angiva, h u r u stort a n t a l lönerum för legitimerade apotekare, som sammanlagt bör finnas på apoteken. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att fixera detta antal. I detta sammanhang må påpekas, a t t givetvis varken antalet eller fördelningen av dessa lönerum bör vara oföränderlig. Åt medicinalstyrelsen bör inrymmas initiativ att efter framställning från vederbörande apoteksinnehavare ä n d r a fördelningen av lönerummen med h ä n s y n till nyanläggningar etc. Detta gäller i lika hög grad beträffande medicinalstyrelsens föreskrifter angående minimiantalet å de särskilda apoteken anställda legitimerade apotekare och farmacie kandidater. Genom n u ifrågasatta åtgärder vinnas vissa besparingar i apoteksväsendets personalkostnader. I nedanstående sammanställning r ä k n a de sakkunniga med ovan angiven (sid. 73 ff.) fast och tillfälligt anställd minimipersonal. B e r ä k n i n g a r n a rörande möjliga besparingar bliva därför på g r u n d av vad de sakkunniga nyss anfört maximisiffror. Uppgifterna beträffande n u v a r a n d e lönekostnader gälla för år 1932 och ha erhållits från ålderstilläggskassan. T a b e l l 17.

Beräknade besparingar genom personalregleringen Summa grundlön åt

Summa ålderstillägg åt Summa

leg. apotekare

farm. kandidater

leg. apotekare

farm. kandidater

Löner åt leg. apotekare och farm. 2 706 000 kandidater år 1932

1 561 000

773 800

214 000

5 254 800

1 676 500

621 000

230 400

4 699 900

—

—

—

Löner efter personalreglering åt a) fast anställda leg. apotekare 2 172 000 och farm. kandidater b) tillfälligt anställda leg. apotekare och farm. kandidater Summa löner efter personalreg

—

200 000 4 899 900

Genom personalregleringen skulle sålunda för apoteksväsendet vinnas en högsta besparing av (5 254800 — 4 899 8 0 0 = ) omkring 350 000 kronor. Denna summa bör minskas med den beräknade lönen till de 5 legitimerade apotekare, som enligt • de sakkunnigas förslag här ovan böra reserveras för vissa särskilda ändamål. I så fall återstår en högst beräknad besparing av omkring 325 000 kronor. Emellertid torde antalet utbetalade dyrortstillägg, vilka här ej medräknats och som år 1932 slu-

77 tade på en summa av omkring 460 000 kronor, efter personalregleringen komma att minskas. Vidare är det att förvänta, att på grund av den snabbare omsättningen av legitimerade apotekare även antalet utbetalade ålderstillägg efter personalregleringen kommer att avtaga. Den här ovan heräknade högsta möjliga besparingen torde därför vid ett försiktigt bestämmande av antalet lönerum för legitimerade apotekare — även med hänsynstagande till de år 1933 beslutade reduktionerna i farmacevtlönerna — ej komma att väsentligt förminskas. Besparingen kan emellertid ej vinnas omedelbart. Begränsningen av antalet farmacevter måste av naturliga skäl genomföras successivt. Antalet å apotek och medikamentsförråd fast anställda och vikarierande legitimerade apotekare uppgår nu till omkring 450. Detta antal skall nedbringas till i runt tal 375. Vid genomförande av det förslag till pensionering av apoteksinnehavare, som nedan framlägges, bliva omkring 25 platser för legitimerade apotekare lediga efter obefordrade farmacevter, som befordras till apoteksinnehavare. Ytterligare måste sålunda genom begränsning av tillträdet till den högre kursen vid farmacevtiska institutet det nuvarande antalet legitimerade apotekare minskas med omkring 50. Nyssnämnda ytterligare begränsning synes lämpligen kunna vinnas på så sätt, att under de första åren till den högre kursen antages ett mindre antal kandidater än som egentligen erfordras. Enligt beräkningar, som på uppdrag av de sakkunniga verkställts av aktuarien vid livförsäkringsaktiebolaget Thule Hj. Wersén, erfordras efter sänkningav pensionsåldern ett årligt tillskott av 25 legitimerade apotekare för att för framtiden förse apoteksväsendet med dels 404 apoteksinnehavare och dels 375 anställda legitimerade apotekare. Vartannat år måste sålunda antagas minst 50 farmacie kandidater till den högre kursen. Under de tio första åren synes för att vinna nyssnämnda ytterligare minskning med ett 50-tal farmacevter böra vartannat år antagas endast 40 farmacie kandidater till den högre kursen. Därefter bör normalt vartannat år antagas minst 50 kandidater, såvida icke antalet apoteksanläggningar eller andra förhållanden giva anledning till ändring härutinnan. De sakkunniga vilja erinra om att under de senaste tio åren från farmacevtiska institutet årligen utexaminerats i genomsnitt 25 legitimerade apotekare, alltså genomsnittligt samma antal, som erfordras efter ett realiserande av de sakkunnigas förslag. Nyss gjorda beräkningar grunda sig på det av de sakkunniga konstaterade behovet av legitimerade apotekare. Ifall medicinalstyrelsen, såsom de sakkunniga tidigare framhållit, skulle finna anledning fastställa ett större antal lönerum än som framgå av ovanstående beräkningar, måste givetvis kalkylerna rörande begränsningen av tillträdet till farmacevtiska institutet justeras med hänsyn härtill.

78 Ovan föreslagna å t g ä r d e r torde böra genomföras på så sätt a t t K u n g l . Maj:t bemyndigar medicinalstyrelsen att enligt vissa angivna g r u n d e r meddela föreskrifter i ämnet. Kungl. Maj:ts beslut bör förslagsvis innehålla följande p u n k t e r : 1. Medicinalstyrelsen äger bestämma a) huru många legitimerade apotekare och farmacie kandidater, som lägst må vara fast anställda på vart och ett av rikets apotek, b) huru många legitimerade apotekare, som högst må vara fast anställda på vart och ett av rikets apotek. 2. Å apotek efter den (datum) ledigbliven befattning som fast anställd legitimerad apotekare må ej av apoteksföreståndare återbesättas, om vid apoteket redan är anställt det högsta antal legitimerade apotekare, som efter medicinalstyrelsens bestämmande enligt 1. får finnas vid apoteket; ägande dock styrelsen i särskilda fall härifrån medgiva undantag. 3. Medicinalstyrelsen äger meddela de föreskrifter och vidtaga de ål gärder, som erfordras för genomförande av Kungl. Maj:ts förevarande beslut; ägande styrelsen därvid bestämma inom vilken tid apoteksföreståndarna skola hava anpassat apotekens personal efter vad ovan föreskrivits. Samtidigt bör Kungl. Maj:t utfärda kungörelse om ä n d r i n g av stadgan för farmacevtiska institutet (författningsförslag å sid. 513), a t t gälla förslagsvis från och med den 1 juli 1935, och i tillämpliga delar ä n d r a instruktionen för medicinalstyrelsen (författningsförslag å sid. 566). Slutligen lär er styrelsen för föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa icke underlåta att gå i författning om åtgärder för ä n d r i n g av det för föreningen gällande av Kungl. Maj:t fastställda reglementet. Reglementets 15 § k a n förslagsvis ändras på följande sätt: För erhållande anmälan avser. Föreningen må dock till vart och ett av rikets apotek utbetala högst så många grundlönsandelar för fast anställda legitimerade apotekare, som medicinalstyrelsen jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den bestämt; ägande föreningen dock utbetala grundlönsandelar jämväl till högst tio legitimerade apotekare, som icke äro fast anställda å apotek, under villkor att de ständigt stå lill förfogande såsom vikarier vid sjukdomsfall och vakanser ävensom för beredande av ledighet åt innehavare av mindre, mer avsides liggande apotek. Full tjänstgöring — — — prövar skäligt. Den farmacevtiska personalens löner. I kapitel I I h a r framhållits, att farmacevternas löner n u m e r a regleras genom kollektivavtal mellan Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund. Det h a r påpekats, att kollektivavtalet kompletteras av reglementet för föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa, som är en slags regleringskassa för vissa av apoteksväsendets löneutgifter. Det h a r framgått, att av de avtalsslutande p a r t e r n a beslutade ändringar i kollektivavtalet fixeras av K u n g l . Maj:t genom motsvarande ändringar i ålderstilläggskassans reglemente och att avtalet mellan p a r t e r n a för öv-

79 r i g t i n g å s u n d e r v i l l k o r , a t t K u n g l . M a j : t g o d k ä n n e r de m e d a v t a l e t k o r responderande ändringarna i n ä m n d a reglemente. D e n icke f a r m a c e v t i s k a personalens löner r e g l e r a s däremot icke genom k o l l e k t i v a v t a l . De s a k k u n n i g a anse sig på g r u n d h ä r a v till b e h a n d l i n g böra u p p t a g a endast f r å g a n om den f a r m a c e v t i s k a personalens löner. E n l i g t n u g ä l l a n d e k o l l e k t i v a v t a l a v å r 1933 å t n j u t a l e g i t i m e r a d e a p o t e k a r e o c h f a r m a c i e k a n d i d a t e r f ö l j a n d e löner och andra förmåner: Legitimerad apotekare har en grundlön av 6 000 kronor per år samt fem ålderstillägg, vartdera å 425 kronor, efter respektive 4, 7, 10, 14 och 18 uppnådda farmacevtiska tjänsteår. Sammanlagt uppgå sålunda ålderstilläggen till 2 125 kronor. Farmacie kandidat, som avlagt farmacie kandidatexamen före den 1 juli 1926, har en grundlön av 3 900 kronor för år och farmacie kandidat, som avlagt examen efter den 1 juli 1926, 3 500 kronor för år. Härtill komma fyra ålderstillägg vartdera å 425 kronor, efter respektive 5, 10. 15 och 20 uppnådda tjänsteår. Ålderstilläggen uppgå sålunda till sammanlagt 1 700 kronor. För fast anställd farmacevt i de fyra nordligaste länen kan grundlönen höjas med högst 10 %. Utöver ovannämnda avlöningsförmåner utgå dyrortstillägg till fast anställda farmacevter med (efter socialstyrelsens ortsfördelning): 1) till gift manlig farmacevt och till frånskild, änkling eller änka, vilken på grund av försörjningsplikt underhåller barn, som ej uppnått 21 års ålder, i grupp C med 4 % av grundlönen » D » 8 % » » » E » 12 % » » » F » 16 % » » » G » 20 % > » 2) till annan farmacevt med i motsvarande grupper respektive 2, 4, 6, 8 och 10 % av grundlönen. Härutöver åtnjuter farmacevt ersättning för nattjänst. Ersättningsbeloppet beror av apoteksinrättningens storlek (därvid avgiften till apotekarsocietetens kassa är normerande). I de olika klasserna utgår ersättningen med respektive 7 (högsta klassen), 6, 5, 4 och 3 (lägsta klassen) kronor för natt. Därest den i kontrakt fastställda arbetstiden visar sig vara otillräcklig för apoteksinrättningens behöriga skötsel, är farmacevt skyldig underkasta sig erforderligt övertidsarbete. Härför utgår ersättning (efter fullgjorda 48 timmar per vecka) med för varje påbörjad halvtimme övertid: i dagtjänst för legitimerad apotekare kronor 1*50 och farmacie kandidat 1 krona; i nattjänst för legitimerad apotekare kronor 2*50 och för farmacie kandidat kronor 1*75. Vid tillfällig anställning utgår grundlön med 550 kronor per månad till legitimerad apotekare, 450 kronor per månad till farmacie kandidat med föreståndarkompetens och med 350 kronor till farmacie kandidat med mindre än fyra tjänsteår. Om fast anställd farmacevt under sin semester tjänstgör å apoteksinrättning skall för denna tjänstgöring från apoteket — ersättning från ålderstilläggskassan utgår icke i dylika fall — utbetalas arvoden, motsvarande de nyssnämnda. 1 För dylik tjänstgöring å annan apoteksinrättning än den, å vilken ifrågavarande farmacevt är fast anställd, erfordras vederbörande principals medgivande. Denna bestämmelse synes vara ganska anmärkningsvärd. Då enligt vad de sakkunniga inhämtat detta i princip oriktiga förfarande tillämpas endast i sällsj^nta undantagsfall, ha de sakkunniga ej funnit anledning närmare ingå på detsamma.

80 De fastställda grundlönerna avse »fullgod arbetsprestation» och kunna nedsättas, när särskilda skäl därtill föranleda. Till farmacevt, som innehar anställning såsom apoteksföreståndarens särskilda förtroendeman — så gott som undantagslöst legitimerad apotekare — kan i form av provision, tantieme eller fast lönetillägg utgå högre grundlön än den fastställda, detta likväl endast å apotek, där minst två farmacevter finnas anställda. Förtroendemansarvode å apoteksinrättning med endast en farmacevt kan dock utgå ifall apoteksföreståndaren på grund av hög ålder eller sjukdom är urstånds»all att själv handhava apotekets skötsel. Några maximibelopp för förtroendemans arvode finnas icke i avtalet fastställda. Nedsättning eller höjning av grundlönen berör allenast den från apoteksinrättningen utgående delen av grundlönen och skall i varje särskilt fall underställas prövning och godkännande av apotekens löne- och skiljenämnd. Farmacevt har i regel utan avdrag på lönen rätt till 30 dygns årlig semester, rätt att under ledighet på grund av sjukdom undfå grundlönen oavkortad under sammanlagt högst 1 månad per tjänsteår, rätt till fri läkarvård vid sjukdoms- och olycksfall, ådragna i tjänsten, samt till fri medicin för sig, hustru och minderåriga barn. Enligt reglementet för föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa åtnjuter farmacevt härutöver följande förmåner: familjebidrag för varje barn under 21 års ålder med 15 kronor i månaden; sjuklön (under den tid, under vilken han icke åtnjuter lön från apotek) i regel under högst 5 år i följd med 2/s av sammanlagda beloppet av grundlön och honom tillkommande ålderstillägg vid den tidpunkt, från vilken sjuklönen började utgå; arbetslöshetsunderstöd med 2fs av grundlön samt fullt ålderstillägg och familjebidrag under viss tid, beroende på antalet tjänsteår, (högst 12 månader i följd); begravningshjälp med 500 kronor samt dessutom, om den avlidne var försörjningspliktig och om så prövas behövligt, engångsunderstöd till dem, mot vilka den avlidne var försörjningspliktig, med intill 2 000 kronor. De sakkunniga vilja påpeka, a t t ovannämnda kollektivavtal av å r 1933 innebar vissa lönereduktioner i förhållande till det tidigare avtalet av å r 1926. Sålunda minskades antalet ålderstillägg för legitimerade apotekare från sex (därav fem å 500 kronor och ett å 400 kronor) till fem (samtliga å 425 kronor). De fyra ålderstilläggen för farmacie kandidater minskades från 500 kronor till 425 kronor per ålderstillägg. Vidare nedsattes de till legitimerade apotekare och farmacie kandidater utgående dyrortstilläggen. Dessa reduktioner, som framför allt och i hög grad träffade de äldre farmacevterna, ha beräknats representera en besparing i utgifterna för farmacevternas avlöning om sammanlagt 6-6 %, d. v. s. omkring 270 000 kronor. De sakkunniga ha från Norge och D a n m a r k erhållit vissa uppgifter angående de norska och danska farmacevternas löneförhållanden ni. m. Begynnelselönerna, respektive slutlönerna för svenska, norska och danska farmacevter sammanställas h ä r till jämförelse.

81 Tabell

18.

Jämförelse

Befattning

mellan farmacevtlönerna år 1933.1

i S v e r i g e , Norge o c h D a n m a r k

Sverige Begynnelselön Slutlön kr. kr.

Norge Begynnelselön Slutlön kr. kr.

Farmacie kandidat

3 850

5 550 (efter 20 tjänsteår)

3 060 3 900 (»medhjelpere»)

Legitimerad apotekare.

6 600

8 725 (efter 18 tjänsteår)

4 440 7 500 (»provisorers

Danmark Begynnelselön Slutlön kr. kr. 3175 6 016 (»medhjelpere» = »exam, pharm.») 3 264

6 816 (efter 24 tjänsteår) (»cand. pharm.»)

För fullständighetens skull m å h ä r tilläggas, att dansk farmacevt är pliktig a t t i genomsnitt tjänstgöra på apotek med 1 farmacevt 54 t i m m a r i veckan, på apotek med 2 farmacevter 50 t i m m a r i veckan och på apotek med 3 farmacevter och därutöver 48 t i m m a r i veckan. Tjänstgöring härutöver r ä k n a s som övertidsarbete. Nattvaktslönen i Danmark ä r 3 kronor per vakt för apotek med en farmacevt, eljes 5 kronor. Den genomsnittliga nattvaktslönen beräknas till omkring 360 kronor per år. Övertidsarbete p å v a r d a g a r intill 6 timmar per vecka som fortsättning på tjänstetiden betalas med 2 kronor 50 öre per timme, övertidsarbete därutöver samt på sön- och helgdagar med 3 kronor per timme. Vikarier för 14 dagar och därutöver avlönas som farmacevter med fast anställning, för kortare tid ä n 14 dagar med 2 kronor per timme. Semester åtnjutes under minst 14 dagar per år. De i tabellen i n t a g n a lönesatserna för norska farmacevter h a visserligen avtalsenligt k a r a k t ä r e n av minimilöner men de följas, enligt vad de sakkunniga i n h ä m t a t från Norges apotekerforening, regelmässigt av apoteksinnehavarna u t a n att överskridas. Till jämförelse med de svenska farmacevternas löner må återgivas följande sammanställning rörande begynnelse- och slutlön för vissa andra svenska befattningshavare. Uppgifterna inbegripa ej barntillägg. ' Uppgifterna för svenska farmacevter avse 1933 års avtal, gälla ogifta farmacevter på G-ort och inbegripa ej nattvaktsersättning, ersättning för övertidsarbete etc. samt givetvis ej heller familjebidrag. Tablåns uppgifter för svensk farmacie kandidat gälla sådana, som avlagt examen efter den 1 juli 1926.

6 — 342080.

82 T a b e l l 19. J ä m f ö r e l s e m e l l a n f a r m a c e v t e r n a s o c h v i s s a a n d r a m a n l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r e s å r s l ö n e r ( b e r ä k n a d p å g r u n d v a l av f ö r h å l l a n d e n a i b ö r j a n av å r 1933).

Befattning

A-ort Begynnelselön Slutlön kr. kr.

G-ort Begynnelselön Slutlöu kr. kr.

Adjunkter

6 112

7 264 (efter 15 tjänsteår)

6 960

8 850 (efter 15 tjänsteår)

Lektorer

8 136

9 332 (efter 10 tjänsteår)

8 940

10 010 (efter 10 tjänsteår)

Nyreglerade verk 15:e lönegraden

3 786

5 016 (efter 12 tjänsteår)

4 782

6 240 (efter 12 tjänsteår)

D:o 21 :a lönegraden

5 676

6 924 (efter 9 tjänsteår)

7 056

8 424 (efter 9 tjänsteår)

Farmacie kandidater

3 500

5 200 (efter 20 tjänsteår)

3 850

5 550 (efter 20 tjänsteår)

Legitimerade apotekare

6 000

8125 (efter 18 tjänsteår)

6 600

8 725 (efter 18 tjänsteår)

De s a k k u n n i g a : De sakkunniga voro till en början tveksamma, huruvida de borde inlåta sig på frågan om den farmacevtiska personalens avlöningsförhållanden. Detta spörsmål kunde möjligen betraktas som en apoteksväsendets interna angelägenhet, som borde lösas genom kollektivavtal och icke göras till föremål för åtgärder från det allmännas sida. Emellertid ha de sakkunniga under sitt arbete icke kunnat undgå att uppmärksamma denna fråga. Lönerna till den farmacevtiska personalen äro nämligen såsom av det föregående framgår en av apoteksväsendets största utgiftsposter. De uppgingo år 1932 till icke mindre än omkring 16 % av apotekens omsättning och till över 35 % av deras nettoomkostnader. 1 S e d a n de sakkunnigas speciella uppgift att nedbringa apoteksväsendets omkostnader utgör för dem ett skäl att överväga besparingsmöjligheterna på detta område. Vidare har det kollektivavtal, varigenom lönerna regleras, en helt annan prägel än likartade a v t a l på a n d r a områden. Kungl. Maj:t fastställer som ovan nämnts ä n d r i n g a r i ålderstilläggskassans reglemente, vilket helt vilar på kollektivavtalet och kompletterar detsamma. Kollektivavtalets lönesatser ha därigenom erhållit en slags officiell bekräftelse. De av Kungl. Maj:t bestämda pensionsbeloppen för farmacevter torde ha satts i viss relation till de för farmacevterna gällande 1

Dessa siffror äro beräknade på grundval av omsättningen, respektive nettoomkostnaderna vid samtliga apotek, alltså även vid dem, som sakna anställd farmacevt.

83 lönerna. Detta förhållande m a r k e r a r än ytterligare lönernas halvofficiella natur. Med hänsyn härtill och med hänsyn jämväl till apoteksväsendets uppgifter, dess organisation och halvstatliga ställning ha de sakkunniga övervägt, om farmacevtlönerna borde fastställas av offentlig myndighet, exempelvis av medicinalstyrelsen. E n förutsättning för en statlig reglering av dessa löner vore emellertid enligt de sakkunnigas mening ett förstatligande av apoteksväsendet i dess helhet. Detta spörsmål ligger utanför r a m e n av förevarande utredning. Så länge apoteken drivas på inneh a v a r e n s egen risk, finna de sakkunniga en förändring i antydd riktning varken önskvärd eller lämplig. Ovan h a r gjorts en sammanställning (tabell 18) av lönerna för svenska, danska och norska farmacevter. Denna jämförelse påverkas givetvis av olikheterna i levnads- och lönestandard i de tre länderna. Några uppgifter, som giva en riktig belysning av dessa olikheter, ha ej stått de sakkunniga till buds. P å tablåns uppgifter torde därför icke k u n n a byggas n å g r a slutsatser av större värde vid bedömandet av föreliggande fråga. Mera a n v ä n d b a r a synas uppgifterna i tabell 19 rörande farmacevternas löner i jämförelse med vissa a n d r a befattningshavares vara. Emellertid äro de sakkunniga starkt medvetna om de svårigheter, som äro förenade med försök att genom jämförelser mellan skilda yrkeskategoriers avtalsbestämda eller på a n n a t sätt garanterade löner åstadkomma en r ä t t v i s bedömning av vad som för varje kategori är »skälig lön». Många omständigheter kunna i realiteten förvanska den bild, man får av en jämförelse mellan fixerade lönesatser. Framtidsutsikter, anställningens säkerhet, möjligheten att inom eller utom tjänsten erhålla ekonomisk fördel av kunskaper och färdigheter, tillfällen att meritera sig för a n d r a och mera inkomstbringande uppgifter utgöra n å g r a faktorer som till sin förekomst eller sin betydelse skifta inom olika yrkes- eller tjänsteområden. Även om av det sagda framgår, a t t de sakkunniga anse det ytterst vanskligt att göra ett bestämt uttalande, huruvida farmacevternas löner, sammanställda med övriga dem tillkommande förmåner, kunna anses skäliga, ha dock de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att inånga farmacevter åtnjuta högre löner och bättre förmåner än de, som merendels tillkomma befattningshavare med motsvarande utbildning i statlig och kommunal tjänst. Dock finnas icke så få exempel på motsatta förhållandet. De sakkunniga vilja även erinra, att kvinnliga farmacevter i motsats till vad som i motsvarande hänseende gäller inom större delen av statsförvaltningen å t n j u t a samma löneförmåner som manliga farmacevter. Utredningsmännen ha vidare beaktat både att farmacevternas anställningsvillkor äro mera osäkra än flertalet statliga och kommunala befattningshavares — något som ej minst torde gälla ifråga

om de äldre farmacevter, vilkas arbetsförmåga ej längre kan mäta sig med de yngre farmacevternas — och att deras tjänstgöringsförhållanden kunna vara ytterst påfrestande. Men de sakkunniga ha ej heller förbisett, att farmacevterna för närvarande i motsats till många andra yrkesutbildade personer nästan omedelbart efter avslutad utbildningkunna påräkna avlönad anställning. Som ovan anförts, utgöra den farmacevtiska personalens löner en väsentlig del av apotekens omkostnader. För de sakkunniga, som icke ansett sig böra ingå på en detaljbehandling av lönesatserna, synes det dock angeläget att lönerna vid varje tidpunkt avvägas såväl med hänsyn till apotekens bärighet som med beaktande av apotekens uppgift att tillhandahålla fullgoda läkemedel till möjligast billiga priser. Det bör ankomma på de avtalsslutande parterna att träffa överenskommelse om de reduktioner, som kunna befinnas mest lämpade och möjliga att genomföra utan att farmacevternas löneställning obilligt försämras. Härvid bör givetvis uppmärksammas å ena sidan såväl kostnaderna för farmacevtutbildningen som farmacevterna åvilande ansvar och arbetsuppgifter, å andra sidan de förmåner som tillkomma farmacevterna genom gällande bestämmelser angående pension åt farmacevter och deras efterlevande. Nyss nämndes, att farmacevternas anställningsförhållanden äro osäkrare än många andra befattningshavares. Till de sakkunnigas kännedom ha kommit fall, då farmacevter av apoteksföreståndare avskedats under förhållanden, som måste betecknas såsom obilliga. A andra sidan har det inträffat, att apoteksföreståndare genom vederbörande farmacevters förvållande utsatts för svårigheter. De sakkunniga, inom vars uppgifter nu förevarande fråga ej omedelbart faller, vilja likvisst peka på önskvärdheten av att denna fråga närmare dryftas av vederbörande kårorganisationer. Er. tänkbar lösning av konflikter av detta slag kunde måhända vara att vederbörande organisationer inrätta en medlingsinstans, ej av skiljenämnds natur och utan uppgift att genom formellt beslut avgöra till densamma hänskjutna frågor, vilken skulle kunna genom förhandlingar med vederbörande parter utjämna uppkomna tvister. I denna nämnd synas apotekare- och farmacevtförbunden böra vara lika representerade. Blotta tillvaron av en dylik instans, till vilken den förorättade parten kunde vädja, skulle — därom äro de sakkunniga övertygade — kunna förebygga ett flertal misshälligheter av denna art.

85 V. Apotekens lokalkostnader. Statistik. Av i kapitel I I I lämnade uppgifter framgår, att apotekens lokalkostnader å r 1932 uppgingo till ett sammanlagt belopp av 2 300000 kronor, alltså till omkring 14 % av apotekens samlade omkostnader. Samma uppgifter utvisa, såsom v a r att vänta, att nämnda kostnader i förhållande till omsättningen äro relativt högst i städer med t v å eller flera apotek, alltså de större städerna, och förhållandevis lägst vid landsbygdsapoteken. Hyresomkostnaderna ä r o mycket individuella och uppgå vid ett flertal apotek till avsevärda belopp. År 1931 voro hyreskostnaderna 10 000 kronor eller därutöver vid 76 apotek, 15 000 kronor eller därutöver vid 24 apotek och 25 000 kronor eller därutöver vid 6 apotek. 13 av de apotek, vars hyreskostnader voro 15 000 kronor eller därutöver, voro belägna i Stockholm, 5 i Göteborg och 2 i Malmö. Av uppgifterna i kapitel I I I framgår, att apotekens h y r o r år 1932 i genomsnitt utgjorde 6*o % av omsättningen. Som jämförelse må erinras, a t t medelhyran i procent av omsättningen enligt i det föregående återgivna uppgifter utgjorde för järnhandeln år 1929 1*4 %, för bokhandeln å r 1928 2-9 % och för herrbeklädnadshandeln å r 1931 3*6 %. Hyresomkostnaderna ligga sålunda för apoteken r ä t t avsevärt mycket högre än motsvarande kostnader inom nyssnämnda näringsgrenar. Dock må erinras, a t t medelomsättningen för ifrågavarande affärer enligt den förut återgivna statistiken är mycket högre än för apotek, vilket medför a t t apotekens hyreskostnader bliva lägre än de ifrågavarande affärernas. I syfte att få till stånd jämförelser med hyresomkostnaderna vid någon statlig rörelse ha de sakkunniga från generalpoststyrelsen erhållit vissa uppgifter rörande de av postverket erlagda h y r o r n a per kvadratmeter för från enskilda fastighetsägare förhyrda lokaler. Med hjälp av inom medicinalstyrelsen befintligt material har h y r a n per kvadratmeter för ett antal apotek belägna på samma orter som vederbörande postkontor u t r ä k n a t s . Hyresuppgifterna för postkontoren inkludera i vissa fall värmeersättning, rörande vilken uppgift saknas för motsvarande apotek. Källarlokaler h a v a vidare ej inräknats i uppgifterna för vederbörande apotek men lära i vissa fall ingå i generalpoststyrelsens hyresbelopp. Dessa olikheter torde emellertid v a r a av mindre betydelse. Av jämförelsen framgår, att medelhyran per kvadratmeter för 21 postkontor

86 uppgick till kronor 26*30 och motsvarande hyra för vederbörande apotek till kronor 33-60. I endast 6 fall voro postkontorens hyror större än apotekens. I ett ganska stort antal fall voro apotekens hyror betydligt större än postkontorens hyror, i ett par fall över eller inemot dubbelt så stora som de av postverket kontrakterade hyrorna. De sakkunniga ha för fullständighetens skull också gjort en jämförelse rörande hyreskostnaderna år 1933 per kvadratmeter för 37 apotek i Stockholm och motsvarande kostnader för 32 butiker i Stockholm, som bedriva försäljning av färg- och kemikalievaror. I båda fallen ha hyresbeloppen slagits ut på ej blott apoteksofficinen respektive själva butikslokalen u t a n även på lagerutrymmen, källare etc. Härvid har befunnits, a t t h y r a n per kvadratmeter för apoteken uppgått till kronor 42*66 och h y r a n per kvadratmeter för ifrågavarande butiker till kronor 51*56. Denna undersökning ger alltså vid handen, att apotekens hyror genomsnittligt sett äro lägre än vederbörande butikers. Hyran, r ä k n a d i procent av omsättningen, uppgår till ungefär samma procenttal för apoteken som för ifrågavarande butiker. Av jämförelsen får emellertid ej d r a g a s förhastade slutsatser. Ifrågavarande butiker hava sålunda genomsnittligt vida mindre lokalbehov än apoteken och då h y r a n per kvadratmeter vid i övrigt likartade förhållanden rimligtvis bör bliva lägre för en större lokal än för en mindre, bör h y r a n för vederbörande butikslokaler bliva något högre än för apotek med motsvarande läge. Vidare är att märka, att apoteken torde disponera över förhållandevis större lager- och k ä l l a r u t r y m m e n än vederbörande butiker. Då h y r a n av naturliga skäl är större för själva officinen, respektive butikslokalen, är alltså även denna omständighet ägnad att förrycka jämförelsens resultat. De sakkunniga, ha därför ej ansett sig böra d r a g a n å g r a bestämda slutsatser av denna jämförelse, som ju allenast avser stockholmsförhållanden och en rörelse, som kanske mer än apoteken är beroende av ett gott och konkurrenskraftigt butiksläge. Den först anförda statistiken torde i varje fall ådagalägga, att apoteken ha förhållandevis höga hyror. Detta kan möjligen s a m m a n h ä n g a därmed, att apotekens speciella anordningar (laboratorier, a p p a r a t u r , förvaringsrum för kemikalier etc.) fordra större och d y r b a r a r e lokaler än a n d r a affärers expeditionslokaler, lager eller kontor. Bestämmelserna rörande apoteks förläggning torde emellertid i detta sammanhang ha större betydelse. Enligt kungl. brev den 20 september 1907 h a r medicinalstyrelsen a t t vid uppkommen ledighet å sådant i stad med flera apoteksinrättningar beläget apotek, vars läge förut ej varit bestämt angivet, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fullständiga gränser för apotekets förläggande ävensom att, där de för ett apoteks läge angivna gränserna icke längre kunna anses ändamålsenliga, vid ledighet avgiva förslag till ändring i dessa gränser. I brev den 25 j a n u a r i 1924 har medicinalstyrelsen bemyndigats att u t a n hinder av gällande bestämmelser besluta rörande gränser för i stad i n r ä t t a t apoteks förläggningsområde, där fråga är om sådant

87 bestämmande av ej fullständigt angivna gränser eller sådan ä n d r i n g av fastställda gränser, som ej nödvändiggör apoteks förflyttning från de lokaler, v a r i det är inrymt. Vid nyanläggning av apotek fastställer Kungl. Maj:t de gränser, inom vilka det nya apoteket skall förläggas. Detta tillvägagångssätt har givetvis tillkommit för a t t till skillnad mot vad som sker i åtskilliga andra länder tillgodose en lämplig förläggning av apoteken inom en stads område. Förfarandet medför emellertid understundom den olägenheten, att placeringen av apotek begränsas till någon av de ofta mycket fåtaliga för apoteksändamål lämpliga fastigheterna inom förläggningsområdets ej sällan ganska snäva gränser. Fastighetsä g a r n a få därigenom stora möjligheter att pressa h y r a n uppåt. Sedan apoteket väl förlagts till en fastighet, har på grund av nyss a n t y d d a förhållanden innehavaren vid en eventuell hyresförhöjning i regel föga a t t v i n n a av en förflyttning under den ofta relativt korta tid h a n innehar privilegiet, så mycket mindre som en dylik förflyttning ofta är ett mycket kostsamt och tidsödande företag. Över 30 % av apoteken voro under år 1930 inrymda i fastigheter, som ägdes av vederbörande apoteksinnehavare. Företrädesvis är det de mindre apoteken, framför allt apoteken i omsättningsgrupperna 30—60 000 kronor, som äro belägna i dylika fastigheter. Dessa apotek ligga i allmänhet på landsbygden, där svårigheterna att anskaffa lämpliga lokaler i allmänhet äro större än i städerna. I regel torde en n y u t n ä m n d innehavare av dylikt apotek på g r u n d h ä r a v v a r a tvungen att övertaga fastigheten samtidigt med apoteket. Av en verkställd undersökning har framgått, att den hyra, som beräknas för apotekslokalerna i dylika fastigheter, ej sällan är högre än hyr a n enligt kontrakt vid apotek av samma storlek. Kommunala hyresbidrag m. m. För ett visst antal mindre apotek u t g å kommunala hyresbidrag efter något skiftande grunder. Apoteken i Alvik, Boxholm, Dalby, Jokkmokk, Stegeborg och Tjörn tillhandahållas fria lokaler, i vissa fall kompletterade med av apoteksinnehavaren själv förhyrd lokal (apoteket i Tjörn genom donation). Åt apoteket i Gammelstad upplåter kommunen tillsvidare fria lokaler samt bostad åt föreståndaren till från år till år bestämd hyra. Apoteket i Ljusne åtnjuter årligt kommunalt hyresbidrag med 500 kronor. Apoteket i Svärdsjö tillhandahålles lokaler och bostad åt föreståndaren till en årlig hyra av högst 2 000 kronor. För efterföljande 20 apotek har det kommunala hyresbidraget satts i visst förhållande till apotekets omsättning: Bureå, Degerfors, Edsbyn, Hultsfred, Hunnebostrand, Kumla, Lenhovda, Löberöd, Lövånger, Munkfors, Nysätra, Spånga, Sunnansjö, Torup, Vaggeryd, Vansbro, Vittangi, Vännäs, örkelljunga och österbymo. Samtliga dessa apotek ha anlagts efter år 1920. Villkoren ha fastställts av Kungl. Maj:t i beslutet rörande apotekets inrättande. Såsom exempel på dylika villkor må anföras de, som avse

88 apoteket i Vansbro: av medicinalstyrelsen godkända apotekslokaler och bostad åt apoteksföreståndaren skola tillhandahållas hyresfritt under den tid, den årliga omsättningen vid apoteket u p p g å r till högst 25 000 kronor, samt apotekslokaler hyresfritt och bostad åt apoteksföreståndaren mot skälig h y r a under den tid, den årliga omsättningen kan komma a t t överstiga 25 000 kronor men icke 35 000 kronor, samt såväl apotekslokaler som bostad åt apoteksföreståndaren mot skälig h y r a under den tid, årsomsättningen kan komma att överstiga 35 000 men ej 50 000 kronor. Villkoren skifta mellan olika apotek men i allmänhet äro de byggda på principen, a t t kommunen så snart apotekets omsättning understiger visst belopp a n s v a r a r för vissa prestationer. Då det synts mindre skäligt, att såsom sker med tillämpning av nyssn ä m n d a grunder hyresbeloppet för bostaden skall utgå omedelbart, så snart omsättningen med ett ringa belopp överstiger 25 000 kronor e t c , h a r medicinalstyrelsen enligt vad de sakkunniga erfarit övervägt a t t hos Kungl. Maj:t vid blivande nyanläggningar tillstyrka nedanstående villkor: 1) vederbörande kommun skall tillhandahålla av medicinalstyrelsen godk ä n d a lokaler för apoteket och bostad å t dess föreståndare, så länge apotekets årsomsättning understiger 50 000 kronor; 2) apotekslokalerna och bostaden skola åsättas visst skäligt hyresvärde; 3) apoteksinnehavaren är fritagen från h y r a för såväl apotekslokaler som bostad, så länge apotekets årsomsättning icke överstiger 25 000 kronor, men betalar h y r a med V« av hyresvärdet de år omsättningen överstiger 25 000 k r o n o r men ej 27 500 k r o n o r '/«

*

»

»

>

»

»

27 500

»

»

» 30 000

»

"h

»

»

»

»

»

»

30 000

»

»

» 32 500

»

»

»

»

»

»

»

32 500

»

»

» 35 000

»

»

»

» 3 5

/e

hela hyresvärdet

»

E n form av kommunalt understöd å t apotek, som enligt vad de sakkunniga erfarit för n ä r v a r a n d e tillämpats i Sigtuna, förtjänar a t t i detta sammanhang omnämnas. Sedan innehavaren av apoteket i Sigtuna för apoteksändamål inköpt en tomt, h a r Sigtuna stad lämnat innehavaren ett lån å belopp, motsvarande köpeskillingen, vilket lån löper räntefritt så länge en å tomten uppförd fastighet användes för apoteksändamål. Lånet är under denna tid ouppsägbart. För samtliga övriga lån, som vila på fastigheten, intill den summa som bestämmes av en värderingsnämnd, har staden gått i borgen. Apoteksinnehavaren h a r skyldighet a t t årligen amortera den del av lånet, som ej u t a n borgen k a n placeras i bank. För den del, som ej behöver amorteras, står staden i borgen endast tills den ovanför liggande delen av lånet är slutamorterad, då ny uppgörelse skall träffas. Staden h a r förbehållit sig r ä t t a t t inlösa fastigheten, om ny innehavare skulle v ä g r a köpa eller h y r a densamma. Vid fastighetens försäljning till n y innehavare skall ett ombud för staden n ä r v a r a och underteckna kontraktet, som skall innehålla av staden godkända bestämmelser.

89 Tidigare förslag. Apotekens lokalfrågor ha i olika sammanhang v a r i t föremål för behandling inom de för saken intresserade kårsammanslutningarna. K r i tiken h a r härvidlag r i k t a t s ej blott mot de nuvarande höga lokalkostn a d e r n a u t a n även gällt de esomoftast uppstående intressemotsättningarna mellan en avträdande och en tillträdande apoteksinnehavare vid överlåtande av hyreskontrakt eller fastighet. Det h a r erinrats om svårigheterna för en n y u t n ä m n d apoteksinnehavare att vid tillträdet av apotek anskaffa kapital ej blott för övertagande av lager och inventarier från den avträdande innehavaren u t a n även till inköp av den fastighet, i vilken apoteket kunde v a r a beläget. Det har också betonats, att stora värden i form av väl inredda och ändamålsenligt ordnade lokaler hastigt kunde spolieras, ifall överenskommelse ej kunde träffas om lokalernas överlåtande p ä den nye apoteksinnehavaren. Man har vidare framhållit, att innehavaren av ett apotek ofta ej vågade ikläda sig den ekonomiska risken av a t t förä n d r a eller förbättra apotekets lokaler, då h a n ej med visshet kunde r ä k n a med a t t de komme att övertagas av den tillträdande apoteksinnehavaren. I samband härmed har uppmärksamheten fästs vid bristen på bestämmelser, som reglerade värderingen av u t a v apoteksinnehavare vidtagna förb ä t t r i n g a r i apotekslokalerna. P å lokalernas förbättrande nedlagda kostnader borde egentligen gottskrivas a v t r ä d a r e n och försummelse härutinn a n ersättas av honom. Vid överlämnandet av en apoteksrörelse intoge a v t r ä d a r e n en mera g y n n a d ställning vid förhandlingsbordet än tillträdaren, som i regel hade att välja mellan a t t antaga de b j u d n a villkoren eller a t t med d r y g a kostnader och tidsförlust förflytta apoteket till a n d r a lokaler. Även överlåtelse av hyreskontrakt, gällande för flera år, kunde vålla svårigheter, d å tillträdaren ej hade någon skyldighet a t t övertaga kontraktet. Det hade inträffat, att stärbhus gjort stora förluster på såd a n a hyreskontrakt, som tillträdaren v ä g r a t övertaga. Åtskilliga förslag ha framlagts för att undanröja nyss a n t y d d a olägenheter. E n av apotekarsocietetens direktion och fullmäktige för farmacevtförbundet tillsatt utredningskommitté avgav sålunda den 8 december 1930 ett förslag, som bland a n n a t gick u t på a t t vid ÖA^erlåtelse av apotek icke blott såsom nu apotekets varulager och inventarier skulle inlösas u t a n också hyreskontrakt, gällande apotekets lokaler, övertagas. E t t a n n a t förslag h a r inneburit, att välbelägna apoteksfastigheter skulle inköpas av ett inom apotekarkåren bildat fastighetsbolag, v a r v i d vissa av kårkassorna skulle komma till användning. I en av förslagsställaren, legitimerade apotekaren O. Kullberg år 1930 gjord utredning, (publicerad i Farmacevtisk Revy, å r g å n g 1930, n r 34—43) beräknades den summa, som erfordrades för inköp av dylika fastigheter, vilka icke ägdes av kommuner, till omkring 4 850 000 kronor.

90 E t t tredje förslag slutligen, likaledes framlagt av apotekaren Kullberg, h a r sökt frågans lösning i tillsättandet av en permanent n ä m n d med uppgift att förmedla anskaffandet av apotekslokaler. Nämnden, som eventuellt skulle kunna få mer officiell karaktär, skulle äga att hos medicinalstyrelsen begära godkännande av lokaler för apoteksdrift och träffa bindande avtal om förhyrande av sådana lokaler. Kontrakten skulle för nedbringande av hyreskostnaden i regel skrivas på längre tid och medicinalstyrelsen i enlighet med kontraktet fastställa apotekets läge till vederbörande fastighet under den tid framåt, varunder kontraktet ägde giltighet. Kont r a k t e n skulle avfattas att gälla mellan apoteksinrättningens innehavare (nuvarande eller blivande) å ena sidan, hyresvärden å den andra, och hyresavtal genom nämndens försorg, där apoteksfastigheten n u ägdes av privilegieinnehavaren, jämväl i dessa fall upprättas att gälla för efterträdaren. Nämnden, vars ledamöter skulle k u n n a erhålla fullmakt a t t på apotekareförbundets vägnar träffa ifrågavarande avtal eller som skulle konstituera sig som bolag med apotekare- och farmacevtförbunden som delägare, skulle enligt förslagsställarens åsikt bliva i tillfälle a t t uppgöra förmånligare hyreskontrakt än den enskilde apoteksinnehavaren. I n t e t av ovannämnda förslag har hunnit längre än till utredningsstadiet. De s a k k u n n i g a : Apotekens lokalkostnader utgöra såsom av det föregående framgår en icke ringa del av apotekens totala omkostnader. F r å g a n s betydelse för apotekens ekonomi får därför ej underskattas. Då härtill kommer a t t förläggningen av ett apotek på grund av förut antydda förhållanden icke kan anses såsom en den tillfällige innehavarens ensak u t a n djupt ingriper på de kommande innehavarnas ekonomiska förhållanden, ha de sakkunniga ingående övervägt möjligheterna av sådana åtgärder, som skulle inneb ä r a en förbättring i den nuvarande ej tillfredsställande ordningen. De sakkunniga ha till en början övervägt, huruvida n å g r a besparingar skulle v a r a a t t vinna genom något av de ovan utvecklade förslagen rör a n d e central hy res förmedling eller för apoteksväsendet i viss utsträckning gemensam fastighetsförvaltning. För att få dessa frågor praktiskt belysta har samråd ägt r u m med vissa med dylika spörsmål förtrogna representanter för postverket, vilket som bekant i stor skala bedriver såväl egen fastighetsförvaltning som central förhyrning av lokaler. I samma syfte ha utredningsmännen rådgjort med vederbörande inom ett större bankföretag med grundliga erfarenheter på samma område. De uppgifter, som därvid inhämtats, giva icke vid handen, a t t nu ifrågasatta åtgärder för apoteksväsendet skulle kunna medföra väsentligare besparingar. Cent r a l fastighetsförvaltning försvåras för övrigt i hög grad genom de ganska avsevärda kapitalinvesteringar och betydande osäkerhetsmoment, som äro förenade med åtgärder av denna art. Med hänsyn till vad nu anförts finna de sakkunniga de ifrågasatta åtgärderna icke tillrådliga i syfte att nedbringa apotekens lokalkostnader.

91 Den föregående redogörelsen har emellertid utvisat att nyssnämnda förslag påkallats även av andra skäl än önskemålet att nedbringa apotekens lokalkostnader. En apotekare, som tillträder apoteksprivilegium, är som bekant skyldig inlösa varulager och inventarier från den avträdande apotekaren. Likartad skyldighet föreligger icke i fråga om fortfarande giltigt hyreskontrakt eller beträffande fastighet, som den avträdande innehavaren förvärvat för apoteksrörelsens bedrivande. I den tillträdande apotekarens intresse ligger givetvis att för apoteksdriften förvärva så goda och billiga lokaler som möjligt och han vill säkerligen högst ogärna inlåta sig på ett husköp, om han endast kortare tid kommer att förbliva vid privilegiet. Å andra sidan ligger det i den avträdande apotekarens välförstådda intresse att frigöra sig från dessa engagemang, varav han — åtminstone försåvitt gäller hyreskontrakt — icke längre har någon nytta. Erfarenheten har onekligen ådagalagt, att det kan möta svårigheter att sammanjämka dessa ofta vitt skilda intressen. För att underlätta lösningen av de vid övertagandet av apotek uppstående intressekonflikterna har i den tidigare diskussionen bland annat ifrågasatts, att förhyrning av apotekslokaler skulle ske centralt för apoteksinnehavarens räkning och för en längre följd av år genom en särskild nämnd. Apotekets läge skulle av medicinalstyrelsen fixeras vid den fastighet, hyreskontraktet avsåge, och den tillträdande apoteksinnehavaren skulle alltså vara tvungen att övertaga de lokaler, som disponerats av företrädaren, och förfoga över dem under den återstående kontraktstiden. Åtgärder av nyss antydd art kunna möjligen tänkas medföra vissa fördelar. Emellertid äro de sakkunniga med hänsyn till vad i det föregående anförts betänksamma emot att förlägga uppgifter av denna art till en för ändamålet inrättad nämnd. I stället har bland de sakkunniga i anslutning till ett tidigare berört förslag ifrågasatts att för nämnda syftemåls vinnande den tillträdande apoteksinnehavaren skulle vara skyldig att ej blott såsom nu sker inlösa varulager och inventarier utan även övertaga av den avträdande apotekaren tecknat och fortfarande giltigt hyreskontrakt, eventuellt även under vissa former apoteksfastighet. Väl inse de sakkunniga, att betänkligheter måste möta att införa reglerande bestämmelser på förevarande ömtåliga område. Men på grund av förutnämnda ej sällan förekommande intressemotsättningar mellan kontrahenterna vid apoteksöverlåtelser ha de sakkunniga ej velat lämna någon möjlighet till lösande av dessa frågor oförsökt och anse sig därför böra framföra efterföljande uppslag. Vad först angår övertagande av vid ombyte av innehavare giltigt hyreskontrakt, finna de sakkunniga det vara önskvärt, att i varje avtal rörande förhyrande av lokaler för apoteksändamål inryckes en bestämmelse om att, ifall den innehavare, som undertecknat kontraktet, avgår från sitt privilegium före kontraktstidens utgång, efterträdaren finge rätt att övertaga lokalerna mot oförändrade hyresvillkor under den återstående

kontraktstiden. Ett dylikt förfarande torde å andra sidan förutsätta bestämmelser rörande skyldighet för efterträdaren att övertaga sådant kontrakt. Det synes också vara erforderligt, att för vinnande av vederbörande fastighetsägares godkännande säkerhet beredes för att kontraktsövertagaren fullgör sina ifrågavarande förbindelser. Detta kan eventuellt tillgodoses på så sätt, att den av de sakkunniga i kapitel VI föreslagna läkemedelscentralen, om så påfordras, ikläder sig garanti härför, dock endast under den förutsättningen, att centralen finner den i hyreskontraktet stipulerade hyran skälig. De sakkunniga äro visserligen icke främmande för att i vissa fall den tillträdande apoteksinnehavaren härigenom kan komma att få övertaga onödigt dyra lokaler. Det kan också tänkas att — då kontrakten i dessa fall vore avsedda att tecknas på längre tid — den tillträdande apoteksinnehavaren exempelvis genom ändring i trafikleder kan få vidkännas minskad omsättning å apoteket under den återstående kontraktstiden. Erfarenheten torde emellertid ha visat, att sistnämnda fall mycket sällan inträffa. Den tillträdande apoteksinnehavaren synes fastmer oftast ha beretts svårigheter genom att hyresbeloppet höjts över den hyra, företrädaren betalat, och tillträdaren med hänsyn till de höga flyttningskostnaderna ändock varit tvungen övertaga de gamla lokalerna för att undvika en dyrbar flyttning av apoteket till nya och billigare lokaler. Ifrågavarande förslag torde icke stå i strid med gällande författningsbestämmelser på området. Fastighetsägarens rätt trades icke för nära, då hans samtycke i varje fall erfordras. Att författningsmässigt föreskriva, att hyreskontrakt med ovan antytt innehåll skola upprättas, är självfallet ogörligt. Härutinnan synes emellertid apotekarsocieteten och apotekareförbundet kunna utöva ett stort inflytande på sina medlemmar. Givetvis förutsätter den nya ordningen, att kontrakten i regel tecknas att gälla för något längre tid än privilegieinnehavet. I kungörelsen den 9 oktober 1931 med vissa föreskrifter beträffande ordningen för övertagande av apotek m. m. kan i anslutning till vad de sakkunniga nyss anfört föreskrivas skyldighet för en tillträdande apoteksinnehavare att övertaga av den föregående innehavaren tecknat, vid övertagandet löpande hyreskontrakt. Så bör dock ske endast om fastighetsägaren och om den föregående innehavaren medgivit att kontraktet må övertagas av den nye innehavaren, om hyresbeloppet av läkemedelscentralen befunnits skäligt och om centralen, där så påfordras, iklätt sig garanti att svara för hyran under den återstående kontraktstiden, ifall den tillträdande innehavaren skulle brista i fullgörandet av sina enligt kontraktet åliggande skyldigheter. Vidkommande frågan om övertagande av apoteksfastighet vid tillträde av apoteksprivilegium vilja de sakkunniga — med erinran att behovet härav efter allt att döma är mer tvingande i mindre samhällen än i större —• anföra följande. De genomsnittliga lokalkostnaderna för apotek, inrymda i fastigheter som ägas av apoteksinnehavaren, äro som nämnts åtminstone vid de

mindre apoteken relativt högre än genomsnittshyran för förhyrda lokaler vid apotek av motsvarande storleksordning. Även om dessa värden icke alltid äro direkt jämförbara — apoteken äro ju belägna på orter med växj lande hyresnivå — så synas lokalkostnaderna för apotek, inrymda i apoi teksirmehavarnas fastigheter, ofta så avsevärt överstiga motsvarande kontraktsbundna hyror, att skäl föreligga för antagandet, att uppförande eller inköp av fastighet för apoteksrörelsen ej är direkt ägnat att nedbringa apotekens lokalkostnader. Då såsom av det föregående framgår övertagandet av apotek försvåras för den mindre välbärgade apotekaren, om han samtidigt med varulager och inventarier nödgas inköpa apoteksfastighet, anse sig de sakkunniga böra uttala önskvärdheten av att vid nyinrättande av apotek det tillses, att apotekets lokalbehov kan tillgodoses på annat sätt än genom uppförande eller köp av fastighet. Medicinalstyrelsen torde på grund härav vid ifrågasatt nyanläggning av apoteksinrättning böra ha sin uppmärksamhet fästad bland annat på möjligheterna för den blivande apoteksinnehavaren att med eller utan bistånd från kommunens sida anskaffa lämpliga hyreslokaler. Sådana förhållanden kunna emellertid föreligga, att apoteksinnehavaren varit nödsakad att köpa fastighet för att få en ändamålsenlig förläggning av apoteket. De sakkunniga ha med hänsyn till det nyss anförda ej ansett sig böra föreslå, att inlösen av fastighet vid övertagande av apotek skall ske under samma former som inlösen av varulager och inventarier. För att emellertid icke en apoteksinnehavare vid frånträdande av apoteksprivilegium skall komma i svårigheter av den anledningen, att den tillträdande innehavaren ej är villig övertaga fastigheten av företrädaren, anse sig de sakkunniga böra ifrågasätta, att en tillträdande apoteksinnehavare skall vara skyldig att, därest han ej vill inköpa fastigheten från den förutvarande apoteksinnehavaren, för viss tid förhyra de i densamma inrymda apotekslokalerna från den förutvarande innehavaren under förutsättning att den förutnämnda läkemedelscentralen på sätt tidigare nämnts godkänt hyresbeloppet och, om så påfordras, iklätt sig garanti för hyresbeloppet. Den i kontraktet bestämda hyrestiden bör i så fall ej avse längre tidsperiod än den, varunder läkemedelscentralens garantiförbindelse gäller. Förevarande bestämmelser synas kunna inflyta i förutnämnda kungörelse den 9 oktober 1931. Författningsbestämmelser, som eventuellt kunna föranledas av nyss återgivna uppslag, föreslås ej av de sakkunniga. I det i kapitel VI omför\ malda avtalet mellan svenska staten och aktiebolaget Läkemedelscentra; len har dock intagits en bestämmelse om att centralen skall deltaga i de ; åtgärder för nedbringande av apotekens lokalkostnader, varom Kungl. \ Maj:t kan komma att besluta. De sakkunniga kunna icke underlåta att här beröra ett förhållande, som kommit till de sakkunnigas kännedom. Av uppgifterna i kapitel III framgår, att vid fördelningen av avgifterna till de för apoteksväsendet gemen-

94 samma fonderna lokalkostnaderna vid vederbörande apotek bestämmas till det i kontraktet stipulerade beloppet, om lokalerna förhyrts, men ber ä k n a s till visst belopp, dock ej högre än som motsvarar p å orten gängse h y r a för den del av fastigheten, som användes för apoteksändamål, om apoteks fastigheten äges av apoteksinnehavaren. I något eller n å g r a fall torde emellertid förekomma, att apotek förlagts till fastighet, som äges av ett av apoteksinnehavaren kontrollerat bolag. I dessa fall måste tydligen vid fördelningen av avgifterna från apoteken lokalkostnaderna uppskattas till det belopp, som är upptaget i kontraktet mellan fastighetsägaren och apoteksinnehavaren. Fastighetsägaren och apoteksinnehavaren äro emellertid i dessa fall i realiteten en och samma person. Då apoteksinneh a v a r e n med hänsyn bland annat till uttaxeringen till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen synes ha visst intresse av a t t öka h y r a n för apotekslokalerna, som dock p å a n n a t sätt kommer honom till godo, böra dessa förhållanden allvarligt uppmärksammas vid fastställandet av avgifterna till nämnda ändamål. I annat fall lärer vederbörande apoteksinnehavare vid uttaxeringen av avgifterna obehörigen gynnas på bekostnad av andra apoteksinnehavare. P å samma sätt böra vidare uppmärksammas de fall, då apotekslokalerna äro belägna i samma fastighet som annat apoteksinnehavaren tillhörigt affärsföretag. Även i dessa fall torde det ligga n ä r a till hands att apoteket, för att minska den starkt progressiva uttaxeringen av avgifter, påföres för hög hyra. De sakkunniga ha iakttagit att åtminstone vid något apotek förfares på detta sätt. De sakkunniga våga förvänta, a t t de i det föregående framlagda förslagen åtminstone i någon mån äro ägnade att förminska apotekens lokalkostnader. E n av de bidragande orsakerna till de förhållandevis höga apotekshyrorna torde vara, att apoteken ofta givas en ur hyressynpunkt ganska exklusiv förläggning invid trafikcentra, torg och offentliga platser. E n annan praxis tillämpas med fördel exempelvis av postverket, som söker förlägga postkontoren så centralt men samtidigt så billigt som möjligt genom att placera dem vid en bigata n ä r a en stor trafikled etc. Då emellertid apoteken konkurrera såväl inbördes som med vissa affärer, ha givetvis innehavarna ett förklarligt intresse av att giva vederbörande apotek ett ur affärssynpunkt lämpligt läge. Väl är apotekens egentliga uppgift att i första hand tillhandahålla läkemedel. Det torde emellertid icke kunna förnekas, att omsättningen av andra varor än apoteksvaror ej oväsentligt främjas av ett gynnsammare affärsläge. Under sådana förhållanden lärer den högre hyresnivån ej i stort sett leda till en försämring av apoteksväsendets ekonomi. I kapitel X I V ha de sakkunniga föreslagit en fullständig omläggning av n u v a r a n d e system för uttaxering av avgifter från apoteken. Detta förslag innebär bland annat, att granskningen av apotekens deklarationer, på grundval av vilka avgifterna fördelas mellan apoteken, skulle om-

95 h ä n d e r h a v a s av medicinalstyrelsen med biträde av med ifrågavarande uppgifter särskilt förtrogna avgiftsrevisorer. För att i görligaste m å n nedbringa de höga apotekshyrorna, som såsom av det föregående framgår ofta bero av apoteksinnehavarens egna åtgöranden, föreslå de sakkunniga, a t t vid n ä m n d a årliga granskning av apotekens deklarationer bland omkostnaderna för vederbörande apotek högst m å tillåtas ett så stort hyresbelopp, som r ä k n a t per kvadratmeter motsvarar h y r a n å vederbörande ort för fullgoda och för apoteksändamål lämpliga lokaler, så belägna a t t allmänhetens berättigade k r a v på bekväm läkemedelstillgång uppfyllas. Givetvis bör en hyreskontroll av denna art ske med försiktighet och under hänsynstagande till de apotek, som då å t g ä r d e r n a börja tillämpas äro bundna av hyreskontrakt för längre tid. Genom ifrågavarande granskning, som alltså innebär a t t apotekens deklarerade nettoavkastning skulle höjas med det belopp, varmed de verkliga hyreskostnaderna överstiga de normala, beredes möjlighet a t t komma till r ä t t a även med nyss antydda missbruk att genom bildande av fastighetsbolag eller på annat sätt driva hyr o r n a i höjden för att minska uttaxeringen till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen. Sedan gränserna för ett apotek bestämts, är det som nämnts ofta s v å r t för den nytillträdande apoteksinnehavaren att inom förläggningsområdet erhålla för apoteksrörelsen tjänliga apotekslokaler till överkomligt pris. P å g r u n d h ä r a v och även med hänsyn till den nyss av de sakkunniga förordade särskilda hyreskontrollen anse sig de sakkunniga böra föreslå, att föreskrifterna i ovan omförmälda kungl. brev den 25 januari 1924 så ändras, att ifall det befinnes, att de av Kungl. Maj:t för ett nyanlagt apotek bestämda gränserna eller förläggningsområdet för ett redan förefintligt apotek icke lämna möjlighet att erhålla för apoteksrörelsen tillfredsställande lokaler till skäligt pris, medicinalstyrelsen skall äga att besluta den justering av de för apoteket bestämda gränserna, som med hänsyn härtill kan v a r a erforderlig. Givetvis förutsattes, att denna styrelsens befogenhet utövas i samråd med vederbörande apoteksinnehavare. Av det föregående h a r framgått, att vissa mindre apotek erhålla kommunala hyresbidrag i en eller annan form. Det ovan återgivna inom medicinalstyrelsen utarbetade förslaget till bestämmelser i detta hänseende anse sig de sakkunniga kunna biträda. Emellertid u t g å enligt de sakkunnigas förmenande kommunala hyresbidrag icke i en omfattning, som k a n anses motiverad med hänsyn till fördelen för vederbörande kommuner att hava tillgång till apoteksinrättning. År 1931 voro minst ett sextiotal av de apotek, som icke åtnjöto kommunala bidrag av ena eller a n d r a slaget, i det läget att de bort åtnjuta kommunalt bidrag. Av det trettiotal apotek, som n u subventioneras av apoteksfonderna, åtnjuta endast en tredjedel kommunalt understöd i en eller a n n a n form. Att de återstående subventionsapoteken, som uppenbarligen tillhöra den kategori apotek, till

96 vilka kommunala understöd böra utgå, icke kommit i åtnjutande därav, beror d ä r a v a t t förevarande praxis med kommunala hyresbidrag tog sin början först så sent som efter år 1920, före vilken tidpunkt ifrågavarande apotek redan i n r ä t t a t s . I och med a t t läkemedelspriserna ytterligare sänkas engageras de ge-| mensamma apoteksfonderna allt hårdare för subvention åt dessa mindre apotek. Då de kommuner, inom vilka vederbörande apotek förläggas, även i beskattningshänseende få fördel av apoteken, synas kommunerna böra k u n n a ikläda sig dylika garantier. De sakkunniga vilja u n d e r s t r y k a nödvändigheten av att mindre apotek upprättas endast under villkor, a t t vederbörande kommuner ikläda sig ekonomiska garantier av n y s s n ä m n t slag. Vad n u sagts avser givetvis även apoteksinrättningar av a n n a t slag, exempelvis medikamentsförråd. I det föregående har lämnats en redogörelse för ett i Sigtuna stad tilllämpat speciellt förfarande för kommunalt understöd åt apotek. Enligt uppgift har n ä m n d a förfarande visat sig v a r a till fördel ej blott för apoteksinnehavaren, som icke behöver stå risken av att en ny innehavare skaffar annan fastighet eller flyttar apoteket, u t a n även för kommunen, som p å detta sätt blir tillförsäkrad att apoteket får en för kommunens invånare så bekväm placering som möjligt. Det ligger i sakens natur, a t t detta förfarande endast k a n tillämpas i vissa mindre samhällen. Det synes emellertid med fördel k u n n a nyttjas på sådana platser, d ä r apotekets omsättning överstiger 50 000 kronor per år och d ä r apoteket sålunda enligt medicinalstyrelsens tidigare återgivna förslag till bestämmelser angående kommunala understöd ej skulle erhålla kommunalt understöd i normal ordning, men ej överstiger förslagsvis 80 000 kronor per år. De sakkunniga vilja därför uttala önskvärdheten av a t t medicinalstyrelsen och apoteksinnehavarnas vederbörande sammanslutningar lämna de enskilda apoteksinnehavarna allt det stöd, som k a n erfordras för ernående av sådana överenskommelser med vederbörande kommun. De sakkunniga vilja till sist påpeka, a t t ett realiserande av de sakkunnigas förslag i kapitel V I I rörande central läkemedelsberedning möjligen kan v a r a ägnat att i någon m å n minska behovet av lokaler för laboratorieändamål. Något n ä m n v ä r t förbilligande av apotekens lokalkostnader torde dock icke härigenom v a r a a t t vinna. Vidare föreslå de sakkunniga under kapitel V I I I , a t t ett av de sakkunniga förordat institut för kreditgivning till apoteksinnehavare i undantagsfall skall kunna bevilja kredit för övertagande av fastighet, som helt eller till huvudsaklig del erfordras för apoteksrörelse.

97 VI. Förbilligande av apotekens varuinköp. Enligt sina direktiv skola de sakkunniga bland annat utreda frågan om förbilligande av apotekens varuinköp, exempelvis genom kooperation. P a r t i p r i s n i v å n å läkemedel ä r en av de faktorer, som ha den allra största inverkan på läkemedlens detaljpriser. De sakkunniga ha därför u p p t a g i t denna fråga till mycket ingående behandling. För vissa i utlandet vidtagna åtgärder eller dryftade förslag redogöres i bilaga B vid betänkandet. E n orientering över frågans tidigare behandling i vårt land torde här v a r a på sin plats. Tidigare förslag i ämnet. 1912 års förutnäm?ida apotekskommitté kom vid behandlingen av frågan om läkemedelspriserna även in på h ä r förevarande spörsmål. Kommittén betonade i sitt den 21 november 1919 avgivna betänkande 1 önskvärdheten av a t t finna någon utväg, varigenom läkemedlen kunde komm a att stå apoteksinnehavaren billigare i anskaffning än förhållandet vore för det dåvarande. Kommittén åsyftade därvid icke de genom världskriget högt uppdrivna läkemedelspriserna u t a n en nedsättning i inköpskostnaden under normala förhållanden. Den utväg, som i sådant avseende möjligen kunde anlitas, vore att genom sammanslutning eller genom statens mellankomst söka ernå någon besparing därigenom, att all import av droger verkställdes av en centralanstalt och att med densamma tilläventyrs förbundes tillverkning av sådana hållbara preparat, som lättare och bättre kunde beredas fabriksmässigt i stället för att åstadkommas i mindre skala å de olika apoteken för deras speciella behov. Åstadkommandet av en enskild sammanslutning för sådan centralisering måste, erinrar kommittén, naturligtvis bero på det enskilda initiativet men hade under gällande taxebestämmelser icke kommit till stånd. Tillkomsten skulle uppenbarligen försvåras, därest anledning förefunnes att befara nedsättning i taxeprisen. Genom statens försorg åter skulle m å h ä n d a en centralanstalt kunna u p p r ä t t a s , som ensam hade den erforderliga importen av droger och läkemedel om hand samt därigenom kunde ernå billigare inköpspris än den enskilde apoteksinnehavaren vore i tillfälle att förskaffa sig. 1

Sid. 479—482 i betänkandet.

7 — 342080.

98 Kommittén tog icke slutlig ståndpunkt till denna fråga. Emellertid anförde kommittén, att vid överläggningar inom densamma å ena sidan 1 framhållits, att den enskilde apoteksinnehavaren icke borde berövas rät-! ten till import av droger och kemiska preparat, enär han l ä t t a r e än en statens centralanstalt kunde fylla sina behov under lämpligaste priskonjunkturer, samt att, om en centralanstalt komme till stånd, det borde v a r a yrkesmannen obetaget att själv avgöra, h u r u v i d a h a n ville t a g a behövlig v a r a från centralanstalten eller annorledes anskaffa densamma. Häremot hade erinrats, att en sådan frihet kunde leda till att centralanstalten icke finge avsättning för sina varor eller åtminstone allenast för sådana, å vilka ingen n ä m n v ä r d vinst kunde erhållas, samt att m a n fördenskull icke kunde med någon grad av visshet beräkna den blivande omfattningen av anstaltens verksamhet, varigenom möjligheten att ordna anstaltens administration och ekonomi till motsvarighet av behovet alldeles bortfölle. Beträffande vilka varor, som av en centralanstalt skulle tillhandahållas, syntes man, åtminstone så länge anstalten icke tillverkade v a r o r u t a n allenast avsatte sådana till apoteken i det skick, de till densamma inkommit, böra begränsa rörelsen till de för apotek behövliga sådana, som importerades från utlandet. Men även bland dessa funnes många, som icke vore apoteksvaror u t a n jämväl funnes att tillgå i den allmänna handeln, och dessutom gåves av flera varor olika kvaliteter, vilka icke alla uppfyllde farmakopéns fordringar och icke finge användas till beredande av medicin, men som å apoteken plägade försäljas i handköp för tekniskt b r u k eller hushållsbehov. Även om en centralanstalt komme till stånd för apotekens förseende med läkemedel, kunde det knappast åläggas dem att därifrån inköpa andra varor än apoteksvaror. De billigare varukvaliteter, som allmänheten i handköp nu kunde åtnöjas med, skulle således falla utanför centralanstaltens handelsrörelse. E n a n n a n ingripande detalj i fråga om centralanstalt för läkemedelsanskaffningen vore spörsmålet, huruvida tillkomsten av en sådan anstalt skulle anses medföra skyldighet för staten att gottgöra den genom apoteksvarustadgans antagande år 1913 frigivna grosshandeln för det in-' trång, som genom en dylik centralanstalt otvivelaktigt komme att förorsakas denna näring. Svaret på den frågan bleve naturligtvis i första h a n d beroende av, huruvida apoteksinnehavarnas inköp från centralanstalten skulle vara obligatoriskt eller frivilligt. N ä r apoteksvarustadgan förevar till behandling i riksdagen, berördes visserligen denna fråga och därvid förmenades, att eventuella anspråk p å gottgörelse för i n t r å n g från statens sida i läkemedelsgrosshandeln eller droghandeln icke kunde anses befogade, men därav att en sådan åsikt u t t a l a t s u t a n att leda till beslut följde icke, att frågan verkligen vore definitivt slutbehandlad. F ö r a t t emellertid möjliggöra eller åtminstone underlätta anlitande av u t v ä g e n att anordna en central anstalt för n u angivna ändamål, därest

99 sådan efter nödig utredning möjligen framdeles befunnes böra inrättas, hade kommittén i sitt förslag till lag om apotek intagit en bestämmelse, enligt vilken, därest genom statens mellankomst upprättades en centralanstalt för apotekens förseende med läkemedel, det skulle åligga apotekare a t t endast från denna anstalt inköpa de läkemedel, varmed anstalten handlade. Såsom tidigare framhållits h a r kommitténs förslag till lag om apotek ej föranlett någon åtgärd. F r å g a n h a r vid ett senare tillfälle, åren 1920—1921, varit föremål för uppmärksamhet. Emellertid skedde detta under förutsättningar, som numera icke på något vis äro aktuella Antydningsvis må därför endast erinras, att det dominerande intresset vid detta tillfälle var att erhålla ett centrallaboratorium för tillverkning av apotekens preparanda. E t t ä r 1913 bildat aktiebolag, Astra, Apotekarnas kemiska fabriker, hade i Södertälje bedrivit tillverkning av läkemedel. Kontrollen över bolaget hade efter ett par å r övergått till aktiebolaget Svensk färgämnesindustri. Bolaget hade emellertid år 1919 kommit i ekonomiska svårigheter. Aktiebolaget Vin- & spritcenralten, som, såvitt av handlingarna kan utläsas, för eget behov övertagit en del av företagets fastighet i Södertälje, önskade avveckla sina återstående engagemang i företaget. I detta syfte bedrevos under åren 1920—1921 förhandlingar om startandet av ett aktiebolag för tillverkning av n ä m n d a varor. För frågans genomförande voro, förutom aktiebolaget Vin- & spritcentralen, även medicinalstyrelsen och en grupp apotekare intresserade. Under förhandlingarnas gång visade det sig emellertid, a t t en isolerad tillverkning av p r e p a r a n d a icke skulle bliva räntabel, varför förslag framkastades om att rörelsen skulle förenas med monopol på engroshandeln med apoteksvaror eller ock beredas en solidare ekonomisk grundval genom upplåtande av r ä t t att utöva viss partihandel med sprit. P å grund av olika omständigheter kom emellertid intetdera av dessa förslag till utförande i praktiken. Efter någon tid avfördes hela frågan. Den h a r större intresse vid bedömandet av spörsmålet om central tillverkning av preparanda och skall därför mer ingående beröras vid behandlingen av denna fråga i nästföljande kapitel. I 1930 års revisionsberättelse angående statsverket (§ 8) behandlades, såsom av kapitel I framgår, utförligt frågan om läkemedelspriserna. Därvid erinrade statsrevisorerna om att sättet för dessa prisers beräknande — varvid enligt taxegrunderna apotekens inköpspriser, uppskattade på grundval av bland a n n a t drogaffärernas priskuranter, utgjorde utgångspunkten — föranledde, att apoteken på grund av de å inköpsprisen utgående r a b a t t e r n a finge möjlighet att förvärva en affärsvinst, utöver den i medicinaltaxegrunderna angivna, vars storlek stode i direkt proportion till storleken av vederbörande apotek. De större apoteken gynnades på detta vis framför de mindre apoteken, enär läkemedelspriserna

100 givetvis måste u t r ä k n a s efter en norm, som angåves av de m i n s t bärkraftiga apoteken. Det kunde enligt revisorernas mening icke förnekas, a t t det måste ligga i apotekarnas intresse ju högre inköpspris en vara betingade — detta i motsats till förhållandena på den fria v a r u m a r k n a den. F ö r t j ä n t av att undersökas vore sålunda enligt revisorernas förmenande dels huruvida vid den årliga revisionen av medicinaltaxan behörig hänsyn måtte kunna tagas till lägsta inköpspriser enligt drogaffär e r n a s priskuranter, dels ock h u r u v i d a vid bestämmandet av inköpsprisen hänsyn måtte kunna tagas till de apoteken beviljade r a b a t t e r n a och alltså läkemedelspriserna beräknas efter ett något lägre inköpspris än p r i s k u r a n t e r n a utvisade. Slutligen framhöllo revisorerna önskvärdheten av organiserandet av en gemensam inköpscentral för de svenska apoteken. Ifrån denna central kunde läkemedlen tillhandahållas de olika apot e k s i n r ä t t n i n g a r n a till ett inköpspris säkerligen understigande det, som nu erlades av de enskilda apoteken. Statsutskottet vid 1931 års riksdag uttalade i utlåtande, nr 158 (sid. 15 ff.), sin förväntan att vad revisorerna anfört komme att tagas under n ä r m a r e övervägande vid den pågående utredningen om nedbringandet av läkemedelspriserna. F r å g a n berördes icke i riksdagens skrivelse, nr 346, i anledning av sagda revisorers berättelse. Uppkomsten av gällande bestämmelser om grosshandel med apoteksvaror. Före tillkomsten av 1913 års apoteksvarustadga var grosshandeln med apoteksvaror förbehållen apoteken. I ett av medicinalstyrelsen med biträde av sakkunniga den 14 maj 1909 avgivet förslag till apoteksvarustadga hade i detta hänseende* föreslagits den förändringen, att apoteksvarufabrikanter skulle äga rätt att från utlandet införa och i sin tillverkning använda apoteksvara i den mån densamma vore behövlig för tillverkningen. Enligt samma förslag skulle fabrikanter få rätt att sälja av sin tillverkning till person, som hade rätt att till riket införa apoteksvara, d. v. s. huvudsakligen till apoteksföreståndare och till andra apoteksvarufabrikanter, samt dessutom till vissa andra näringsidkare, som i sitt yrke använde apoteksvara. I övrigt skulle grosshandeln med apoteksvaror, liksom i huvudsak all annan handel därmed, vara förbehållen apoteksföreståndare. I yttrande häröver anförde Skånes handelskammare, att det syntes som om det särskilt för mindre fabriker skulle innebära en stor olägenhet och även vara ekonomiskt ofördelaktigt att för sin tillverkning vara hänvisade till direkt import från utlandet eller inköp å apotek av råmaterialier och förbrukningsartiklar. A ena sidan vore sålunda, anförde handelskammaren, dessa fabrikanters intressen icke behörigen tillgodosedda i stadgeförslaget. Å andra sidan träddes icke apotekarnas rättmätiga intressen för nära, om grosshandeln med apoteksvaror medgåves även andra än apotekare. Tvärtom skulle många apotekare vinna fördel genom införande av större frihet för grosshandeln med apoteksvaror. Allmänhetens intressen berördes icke genom en sådan anordning, då någon försäljning av läkemedel till allmänheten annat än från apotek därigenom ej skulle komma att ske.

101 I ungefär samma riktning uttalade sig svenska teknologföreningen. Genom att grosshandeln med apoteksvaror vore förbehållen apoteksföreståndare hade, anförde föreningen, någon verklig grosshandel med direkt import och framför allt export ej kunnat uppstå. Grosshandeln hade inskränkt sig till att några få apoteksföreståndare infört och fördelat de svenska apotekens behov från de utländska droghandlarna och fabrikanterna. Så länge landets egen kemiska industri vore obetydlig, något intresse för utnyttjandet av dess möjligheter på medicinalväxtodlingens område icke funnes och slutligen direkta trans-oceaniska förbindelser saknades, förefunnes ej heller betingelserna för storhandel med apoteksvaror i vårt land. Att under sådana förhållanden endast apoteksföreståndare i inge ombesörja fördelningen av de införda apoteksvarorna utgjorde ingen olägenhet, i synnerhet som detta ej förutsatte andra kunskaper än dem, som behövdes för bedrivande av apoteksrörelse. Frågans läge hade emellertid förändrats. Vår kemiska industri hade nått en ansenlig utveckling, ett visst intresse för medicinalväxtodling hade uppkommit och direkta förbindelser med även avlägsnare delar av jordklotet hade börjat knytas, så att direkt export och import kunde ske. Betingelserna för en verklig storhandel med apoteksvaror hade blivit lika goda i Sverige som t. ex. i Tyskland, Danmark, Holland eller England. De gällande förordningarna rörande handeln med apoteksvaror förbjöde emellertid en sådan, visserligen ej direkt, då apoteksföreståndare fortfarande ägde rätt därtill, men likväl realiter, då en sådan storhandel förutsatte en helt annan kompetens och helt andra kunskaper än dem som tillkomme en apoteksföreståndare. Någon medicinalväxtodling av betydelse kunde icke uppstå i vårt land, så länge endast apoteksföreståndare finge syssla med varans inköp och försäljning. En rationellt ordnad inköps- och försäljningsorganisation vore ett villkor för uppkomsten av en niedicinalväxtodling inom landet, för vilken på åtskilliga orter i övrigt goda betingelser funnes. Att kompetenta och med tillräckliga kunskaper försedda personer, som icke vore apoteksföreståndare, idkade grosshandel med droger och apoteksvaror hade ingenstädes visat sig medföra olägenhet, ehuru sådant förekomme i de flesta av jordens länder. Säkerligen skulle mången i ekonomiskt hänseende mindre väl situerad apotekare eller obefordrad farmacevt med glädje se uppkomsten av en grosshandel, som bröte ett tryckande monopol eller lämnade utsikter till arbetsförtjänster, vilka den farmacevtiska banan ej alltid vore i stånd att giva. Apotekarsocietetens direktion förklarade sig icke kunna biträda förslaget om frigivande av grosshandeln med apoteksvaror. Därigenom skulle enligt direktionens mening ett alltför stort ingrepp äga rum i den apotekarna förbehållna handeln, varjämte förslagets antagande sannolikt skulle leda till betydande missbruk. Kommerskollegium fann skälen för frigivande under vissa förutsättningar och villkor av engroshandeln med apoteksvaror beaktansvärda men ansåg sig det oaktat icke böra tillstyrka en sådan åtgärd, enär några avsevärda olägenheter för industrien av de bestående förhållandena, såvitt kollegium hade sig bekant, icke försports. 1913 års apoteksvarustadgekommission, som hade att överarbeta medicinalstyrelsens ovannämnda förslag av år 1909, anförde bland annat, att det syntes som om många av anmärkningarna mot medicinalstyrelsens förslag till apoteksvarustadga, särskilt de som framställts i den tekniska industriens namn, skulle förfalla genom ett frigivande av grosshandeln med apoteksvaror. Stora fördelar för landet skulle enligt kommissionens mening kunna vinnas genom dylika åtgärder. Utan tvivel vore det emellertid nödigt att vidtaga vissa försiktighetsmått för undvikande av den medgivna handelsrörelsens missbruk till ändamål, som icke varit avsedda. I detta hänseende hade man huvudsakligen att välja på två utvägar, antingen att

102 noggrant angiva de personer, till vilka grosshandlaren finge försälja apoteksvaror, eller ock att införa detaljerade ordningsföreskrifter jämte föreskrifter om de minimikvantiteter av varje slags vara, som av en grosshandlare finge försäljas. Den senare utvägen syntes mindre effektiv och mera omständlig, vadan kommissionen föresloge bestämmelser, däri angåves de personer, till vilka en grosshandlare finge försälja apoteksvaror. Liknande föreskrifter funnes exempelvis i Norge. Vid angivandet av dessa personer och bestämmandet av de villkor, under vilka försäljning till dem finge ske, hade helt enkelt hänvisning skett till bestämmelserna om rätt till import. En sådan begränsning syntes fullt överensstämma med de skäl, som åberopats till stöd för grosshandelns frigivande, ävensom med den i stadgan uppehållna principen, att den direkta leveransen av läkemedel för sjukvårdsbehov borde vara apoteken förbehållen. För att förhindra att grosshandelns frigivande skulle leda till uppkomsten även förstucken apoteksrörelse vid sidan av den legitima, hade kommissionen i stadgan ansett böra uttryckligen föreskrivas, att grosshandlare icke finge hålla till salu. försälja eller utlämna apoteksvara i öppen bod. P å grundval av det sålunda överarbetade förslaget till apoteksvarustadga inhämtade därefter Kungl. Maj:t genom proposition n r 243 yttr a n d e av 1913 års riksdag över förslag till apoteksvarustadga. I den del, varom här är fråga, gav apoteksvarustadgekommissionens förslag föredragande departementschefen ej anledning till annat uttalande än a t t detaljhandeln med apoteksvaror på g r u n d av vissa, n ä r m a r e preciserade skäl allt fortfarande borde v a r a förbehållen apoteken. Samma skäl syntes departementschefen ej föreligga a t t behålla apotekarnas privilegierade ställning vad grosshandeln beträffade, blott m a n sörjde för a t t detta slag av handel omhänderhades av kompetenta personer. Av skäl, som anförts av apoteksvarustadgekommissionen m. fl., och »särskilt i handelns och industriens intresse» föreslog därför departementschefen frigivande under vissa försiktighetsmått av grosshandeln med ifrågav a r a n d e varor. Riksdagens lagutskott framhöll i utlåtande, nr 37, att utskottet på g r u n d av de av apoteksvarustadgekommissionen anförda skälen funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Det syntes utskottet för övrigt uppenbart, att tillkomsten inom landet av en från apoteksmonopolet frigjord grosshandel med apoteksvaror borde bidraga till att dylika varor kunde av flertalet mindre apoteksinnehavare erhållas för billigare pris än om monopolet skulle bestå, samt att därigenom de mindre apotekens bärighet skulle befordras. Kungl. Maj:ts förslag i denna del föranledde icke riksdagen (skrivelse n r 162) till något särskilt uttalande och den därefter utfärdade apoteksvarustadgan fick därför i avseende å grosshandeln med apoteksvaror det innehåll, som förordats av apoteksvarustadgekommissionen och departementschefen.

103 Gällande b e s t ä m m e l s e r om grosshandel m e d apoteksv a r o r och gifter. V a d t i l l en b ö r j a n a n g å r g r o s s h a n d e l n m e d apoteksvaror f ö r t j ä n a r följande framhållas. Enligt apoteksvarustadgans 7 respektive 9 §§ äger apoteksföreståndare rätt att idka grosshandel med apoteksvaror utan andra förbehåll än skyldighet att, ifall han driver grosshandel med apoteksvaror i från apoteket skild lokal, underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom Kungl. Maj:t kan komma att förordna. Grosshandel med apoteksvaror, som bedrives av annan än apoteksföreståndare, har emellertid kringgärdats med särskilda bestämmelser, vilka återfinnas i stadgans 7 och 9 §§. Den som vill bedriva grosshandel och icke är apoteksföreståndare skall sålunda hos överståthållarämbetet. respektive magistrat, stadsstyrelse och i förekommande fall länsstyrelse anmäla, att han ämnar bedriva rörelse lav här ifrågavarande art. Han skall därvid styrka »att antingen han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att bedriva sådan rörelse». Rörelsens omfattning har begränsats genom särskilda föreskrifter. Grosshandlare får sälja apoteksvaror endast till person, som enligt apoteksvarustadgan har rätt att självständigt importera sådana varor, alltså till a) apoteksföreståndare, b) fabrikant eller annan näringsidkare, som efter behörig anmälan tillverkar apoteksvara eller eljest i sin rörelse använder sådan vara, i den mån den är för tillverkningen behövlig, c) person, som är berättigad driva grosshandel med apoteksvara, d) vissa närmare angivna föreståndare för vetenskapliga institutioner. Grosshandlare får icke hålla till salu, försälja eller utlämna apoteksvara i öppen bod. Enligt stadgans bestämmelser kan grosshandel med apoteksvaror bedrivas även av fabrikant, som har rätt tillverka apoteksvara. Han är berättigad att med samma inskränkningar, som gälla för grosshandlare med apoteksvaror, försälja apoteksvara av egen tillverkning. I övrigt får med vissa oväsentliga undantag apoteksvara ej till salu hållas eller försäljas av annan än apoteksföreståndare. Enligt 9 § i apoteksvarustadgan är grosshandlare skyldig underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom Kungl. Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför. Bestämmelser härom ha ännu icke utfärdats av Kungl. Maj:t. V a d n u sagts gäller grosshandeln m e d apoteksvaror. Såsom av det f ö r e g å e n d e f r a m g å r , b e t r a k t a s icke g i f t e r som a p o t e k s v a r o r . F ö r g r o s s h a n d e l n m e d första klassens gifter gälla särskilda bestämmelser, medd e l a d e i 1906 å r s g i f t s t a d g a . Giftigt ämne av första klassen får enligt 8 § giftstadgan ej till salu hållas, försäljas eller utlämnas av annan än a) apoteksföreståndare, b) fabrikant, som själv tillverkat det giftiga ämnet, eller, c) där ämnet utgöres av obearbetat naturalster, person som i första hand insamlat detsamma. Fabrikant av första klassens gift och person, som insamlat obearbetat naturalster, få emellertid enligt 10 § ej försälja eller utlämna ämnet till andra än a) apoteksföreståndare, b) fabrikanter, som äro berättigade att i sin tillverkning använda sådant giftigt ämne, i den mån det är behövligt för tillverkningen, c) vissa i 2 § närmare angivna föreståndare för vetenskapliga institutioner och undersökningslaboratorier samt d) näringsidkare, som i sitt yrke använder det giftiga ämnet, är berättigad att utöva detta yrke och är känd för pålitlighet.

104 Handeln med första klassens gifter är alltså praktiskt taget i sin helhet förbehållen apoteksföreståndare. Då försäljningen av obearbetat naturalster i detta sammanhang saknar betydelse, utgör d e t enda undantaget från apoteksföreståndares ifrågavarande ensamförsäljningsr ä t t den r ä t t till handel med första klassens gifter, som tillkommer fabrikant av giftigt ämne. Följaktligen ha ovannämnda grosshandlare med apoteksvaror icke r ä t t att försälja första klassens gifter, i den m å n icke deras rörelse är kombinerad med fabriksmässig tillverkning av de gifter, de försälja. H ä r m å tilläggas a t t första klassens gift endast får importeras av ovan under a)—c) n ä m n d a personer. Giftigt ämne av andra klassen får enligt giftstadgans 18 § saluhållas och försäljas allenast av apoteksföreståndare, av fabrikant, som tillverkat det giftiga ämnet, samt av den som i överensstämmelse med gällande författningar idkar handel och hos viss myndighet avlämnat skriftlig förklaring, att han ä m n a r driva handel med giftiga ämnen av a n d r a klassen. Handeln med dessa giftiga ämnen är alltså i praktiken icke förbunden med a n n a n begränsning än fullgörande av viss anmälningsskyldighet. Även grosshandlare med apoteksvaror ha alltså r ä t t driva grosshandel med a n d r a klassens gifter. Apotekens varubehov och varuleverantörer. Apotekens varubehov utgöres, förutom av apoteksvaror och första klassens gifter, även av varor, som visserligen enligt 2 § apoteksvarustadgan falla under stadgans bestämmelser men dock icke äro att anse som apoteksvaror, samt dessutom av åtskilliga allmänna handelsartiklar, såsom förbandsartiklar, gummivaror, vissa s. k. hygieniska medel och glasvaror. Apotekens försäljning av sistnämnda varor sker alltså i konkurrens med a n d r a affärer. Härutöver behöva apoteken för sin rörelse apoteksutensilier, reagenser, a n a l y s a p p a r a t u r etc. samt vin- och spritdrycker. Apotekens varuleverantörer kunna i huvudsak infogas under någondera av följande grupper, nämligen a) fyra särskilda grosshandlare med apoteksvaror m. m. (Apotekarnes droghandelsaktiebolag och Kronans droghandel, båda företagen med huvudsäte i Göteborg, Apoteksvarucentralen Vitrum, apotekareaktiebolaget, i Stockholm samt apoteket Lejonets droghandel i Malmö), b) vissa läkemedelsfabriker, som bedriva partiförsäljning direkt till apoteken med egna fabrikat av apoteksvaror och i förekommande fall med första klassens gifter, c) apoteksföreståndare, d) aktiebolaget Vin- & spritcentralen för tillgodoseende av den övervägande delen av apotekens behov av vin- och spritdrycker, e) vissa grosshandlare, som icke föra apoteksvaror u t a n huvudsakligen fria handelsvaror, allmänna handelsartiklar m. m., samt

105 f) agenter för utländska firmor, huvudsakligen för leverans av specialiteter. H ä r u t ö v e r tillgodose vissa av de större apoteken en del av sitt varubehov genom direkt import från utlandet, varförutom i viss ganska begränsad omfattning mellan apoteken förekommer utbyte eller försäljning av varor för täckande av tillfällig brist i varulagret etc. Flertalet svenska läkemedelsfabriker sälja enligt inhämtade uppgifter i sina varor endast till grosshandlare. Storleken av apotekens varuinköp. För bedömande av omfattningen av apotekens varuinköp, fördelad på olika slag av varor och varuleverantörer, ha de sakkunniga från apoteksinrättningarna inhämtat vissa uppgifter rörande varuinköpen under å r 1932. För bearbetning lämpade uppgifter ha lämnats av omkring 85 % av rikets apotek. E t t tjugotal av de apotek, som tillhandagått med uppgifter, ha på grund av ombyte av innehavare eller av a n d r a skäl kunnat redovisa varuinköpen endast för en del av året. P å grundval av det föreliggande rikhaltiga statistiska materialet och a n d r a uppgifter har det emellertid v a r i t möjligt a t t uppskatta varuinköpet för samtliga rikets apotek. I det följande återgivna uppgifter avse sålunda varuinköpet för samtliga apotek under år 1932. Någon principiell förändring i apotekens varuförsörjning, som skulle vara ägnad att förrycka slutresultatet, har sedan detta år ej inträffat. Vid undersökningen ha varorna fördelats på a) p r e p a r a n d a (gifter och icke-gifter), b) kemikalier och droger (gifter och icke-gifter), c) specialiteter (gifter och icke-gifter), d) vin- och spritdrycker samt e) förbandsartiklar, gummivaror, sjukvårdsutensilier, mineralvatten och övriga varor. Då gränsen mellan nämnda olika varuslag i vissa fall ä r svår att draga, talar sannolikheten för att fördelningen av varuinköpet på de olika varukategorierna ej alltid skett efter enhetliga principer vid de olika apoteken. Såvitt de sakkunniga kunnat utröna, kunna emellertid inadvertenser av detta slag ej ha förekommit i så stor utsträckning, att den statistiska tillförlitligheten hos de på ett mycket omfattande material grundade uppgifterna i nämnvärd grad rubbas. Vid bearbetningen av materialet har varuinköpet fördelats på inköp från dels envar av de fyra ovannämnda grosshandlarna med läkemedel, dels på »andra affärer». Varuinköpets fördelning på nyssnämnda båda slag av leverantörer belyses av efterföljande båda tabeller. Såsom framgår av uppgifterna i tabell 3 (sid. 35) med vid densamma fogad not, uppskattades vid granskningen av apotekens avgiftsdeklarationer för år 1932 deras totala varuinköp till 15 675 000 kronor. Som synes är motsvarande slutsumma i efterföljande tabell 20 15 625 000 kronor. Den n ä r a överensstämmelsen mellan dessa på olika v ä g a r v u n n a resultat

106 T a b e l l 20.

A p o t e k e n s v a r u i n k ö p å r 1932.

Inköp a) de fyra drogaffärerna kr.

V a r u g r u p p

från b) andra affärer kr.

Surnma inköp kr.

Preparanda a) gifter

60 000

40 000

100 000

b) icke-gifter

160 000

50 000

210 000

460 000

120 000

580 000

430 000

2 600 000

Kemikalier

och droger

a) gifter

2 170 000

b) icke-gifter Specialiteter a) gifter

1 410 000

430 000

1 840 000

b) icke-gifter

5 830 000

1 470 000

7 300 000

Vin- och spritdrycker Övriga varor S u m m a kronor

15 000

550 000

565 000

730 000

1 700 000

2 430 000

10 835 (»00

4 790 000

15 625000

bestyrker tillförlitligheten hos den av de sakkunniga utförda undersökningen. Fördelningen av apotekens varuinköp procentuellt mellan de fyra drogaffärerna och andra affärer belyses närmare av följande tabell. T a b e l l 21.

A p o t e k e n s v a r u i n k ö p å r 1932. Varuinköp i % av apotekens totala varuinköp från a) de fyra större drogaffärerna

Preparanda a) gifter b) icke-gifter Kemikalier

och droger

a) gifter b) icke-gifter Specialiteter a) gifter b) icke-gifter Vin- och spritdrycker Övriga varor Medeltal %

b) andra affärer

107 Den vida övervägande delen av apotekens varuinköp sker alltså hos de fyra större drogaffärerna. Emellertid ger tabellen vid handen, a t t »övriga varor» i förhållandevis större omfattning levereras av a n d r a affärer ä n de fyra drogaffärerna. Sistnämnda varor torde i regel tagas från specialaffärerna inom branschen, partihandlare med förbands- och tekniska a r t i k l a r m. fl. Av större intresse i detta sammanhang är fördelningen av apotekens inköp av apoteksvaror och gifter. Av de i tabellerna i n t a g n a v a r o r n a äro p r e p a r a n d a och specialiteter till den övervägande delen a t t anse såsom apoteksvaror, respektive första klassens gifter. Av de i gruppen kemikalier och droger ingående varorna, som icke äro gifter, är en del a t t anse såsom apoteksvaror, en del såsom fria handelsvaror. E n inom en av drogaffärerna verkställd beräkning har givit vid handen, att av denna v a r u g r u p p omkring 30 % är att anse såsom apoteksvaror och återstoden såsom fria handelsvaror. Om med tillämpning h ä r a v v a r o r n a i ovan intagna båda tabeller sammanföras i tre skilda grupper, »apoteksvaror och första klassens gifter», »vin- och spritdrycker» och »övriga varor», erhålles följande tabell rörande fördelningen av nämnda varuslag på olika försäljare. T a b e l l 22.

A p o t e k e n s v a r u i n k ö p å r 1932. Inköp i absoluta och relativa tal från

V a r u s 1a

a) de fyra drogaffärerna kr.

b) andfa

affärer

Summa inköp

' kr.

kr.

Apoteksvaror och första klassens gif8 571 000 (79 %) 2 239 000 (21 %) 10 810 000 (100%) ter 565 000 (100%) 15 000 (3 % ) 550000 (97%) Vin- och spritdrycker. Övriga varor

2 249 000 (53%) 2001000 (47%) 4 250 000 (100 % ) S u m m a kronor|10 835000 (69 % ) | 4 790 000 (81%) 15625000 (100%)

Av apoteksvarorna och första klassens gifterna h ä r s t a m m a r alltså endast omkring en femtedel från a n d r a affärer än de fyra grosshandlarna med apoteksvaror. Sistnämnda affärer försälja som synes även i r ä t t stor omfattning a n d r a varor än apoteksvaror och gifter till apoteken. Omkring 20 % av de ifrågavarande företagens försäljning till apoteken (2 249 000 kronor av en totalförsäljning till apoteken av 10 835 000 kronor) belöpte sålunda år 1932 på dylika varor. De apoteksvaror och första klassens gifter, som apoteken icke köpa från de fyra drogaffärerna, enligt tabellen 2 239 000 kronor, torde falla på dels inköp från a n d r a apotek (bland a n n a t av preparanda), dels i relativt större omfattning på inköp från läkemedelsfabriker, som bedriva direkt försäljning av varor av egen tillverkning, dels i viss förhållande-

108 vis mindre utsträckning på inköp från ombud för utländska läkemedelsförsäljare, dels slutligen på huvudsakligen de större apotekens direkta import från utländska försäljare. Av ovanstående allmänna överblick över läkemedelshandeln har alltså framgått, att de fyra drogaffärerna tillgodose större delen av apotekens varubehov. Den har också givit vid handen att n ä m n d a företag även i r ä t t stor omfattning försälja första klassens gifter, ehuru de såsom av det föregående framgår icke enligt giftstadgan ha r ä t t därtill. De sakkunniga h a den 1 april 1932 anbefallts avgiva utlåtande över en framställning av den 10 m a r s 1932 från ovannämnda fyra drogengrossister angående r ä t t för grosshandlare med apoteksvaror att försälja giftigt ämne av första klassen till apoteksföreståndare m. fl. Efter medgivande under hand från socialdepartementet har med avgivande av utlåtande över framställningen fått anstå till dess de sakkunniga hunnit taga ställning till härmed sammanhängande frågor. I framställningen anföres, att grosshandlare med apoteksvaror varit nödsakad söka anslutning till ett apotek, om han ville bedriva handel med första klassens gifter. Då emellertid expedition av gifterna från ett särskilt lager inom apoteket skulle avsevärt fördyra gifterna, plägade gifterna expedieras direkt från droghandeln, där de vore avskilda från andra varor och författningsenligt förvarade under kontroll. Medicinalstyrelsen hade enligt framställningen »till denna sakernas ordning lämnat sitt medgivande» och plägade då och då jämlikt sin instruktion låta inspektera drogaffärernas giftlager. En noggrann kontroll av framför allt engrossisternas försäljning av narkotika utövades också av medicinalstyrelsen, i det redovisning i minsta detalj infordrades vid varje års början. I fortsättningen anföres, att den lättare och snabbare tillgången och konkurrensen mellan grosshandlarna med apoteksvaror medfört fördelaktigare inköpspris och villkor för landets apotek, vilket i sin tur medfört billigax-e pris å apoteksvaror till allmänheten men även inneburit en fördel för landet i det avseendet, att grosshandlarna med apoteksvaror ständigt måste vara försedda med ett betydande lager, ett förhållande som vore av särskild betydelse vid epidemier, krig etc. Då, heter det vidare, »grosshandeln med apoteksvaror inom Sverige genom apoteksvarustadgan blivit lagligen erkänd och underkastad vissa förpliktelser, saint fått en synnerligen fast organisation, och då utvecklingen medfört att densamma även måste komma att omfatta gifter av första klassen samt en enligt gällande giftstadga i detalj genomförd expedition av gifterna från apotek skulle medföra ett avsevärt fördyrande av de i sig självt i allmänhet ganska dyra gifterna, därigenom att särskilda lokaler och särskild personal måste anskaffas å apoteket, samt icke några som helst olägenheter kunnat påvisas av att såsom nu expeditionen förmedlas genom droghandeln», hemställde de fyra drogaffärerna om sådan ändring i giftstadgan, att även grosshandlare med apoteksvaror måtte givas tillstånd att försälja och utlämna giftigt ämne av första klassen till apoteksföreståndare och fabrikant, som enligt giftstadgan vore berättigad att för sin fabrikation använda sådant ämne. F ö r fullständighetens skull torde i detta sammanhang även böra berör a s en i samband härmed stående fråga. Enligt 11 § giftstadgan får apoteksföreståndare ävensom tillverkare av giftigt ämne av första kläs-

sen icke försälja eller utlämna sådant giftigt ämne annorledes än efter skriftlig rekvisition. Enligt samma paragraf gäller detta dock icke beträffande apoteksföreståndares rekvisition hos annan apoteksföreståndare. I en till de sakkunniga ställd skrift har aktiebolaget Astra, Södertälje, som bedriver tillverkning och försäljning av ifrågavarande gifter, hemställt om sådan ändring av giftstadgans 11 §, att även tillverkare av ifrågavarande giftiga ämnen finge utlämna och försälja ämne utan skriftlig rekvisition. Som skäl härför har anförts bland annat, att det nuvarande systemet medfört mycket arbete för fabrikerna genom den erforderliga insamlingen och registreringen m. m. av det oerhört stora antalet giftkvitton. De sakkunniga återkomma i ett senare sammanhang till nyssnämnda frågor. Av det sagda framgår emellertid, att handeln med första klassens gifter från förevarande drogaffärer möjliggjorts genom ett bulvanförfarande och att vederbörande engrossister själva synas inräkna denna försäljning i sin i övrigt legitima försäljning till apoteken. Vid kommande statistiska undersökning rörande fördelningen av de fyra drogaffärernas försäljning torde med hänsyn härtill även böra lämnas uppgifter om deras försäljning av första klassens gifter. De sakkunniga ha hos de fyra drogaffärerna anhållit om uppgifter rörande fördelningen av deras försäljning på ovan angivna olika slag av varor. Endast apoteket Lejonets droghandel har emellertid varit i stånd att lämna specificerade uppgifter i nämnda hänseenden men härvid fogat den reservationen, att uppgifterna måste betraktas som approximativa, enär apotek och droghandel sköttes gemensamt beträffande lokaler och delvis även bokföring. Från de övriga drogaffärerna, med undantag för Kronans droghandel, som över huvud taget vägrat lämna några som helst uppgifter rörande totalomsättningens storlek, ha emellertid de sakkunniga erhållit uppgifter rörande deras totalomsättning under åren 1930—1932. Genom att sammanställa sistnämnda uppgifter, varvid omsättningen för Kronans droghandel måst uppskattas, med de uppgifter rörande apotekens varuinköp år 1932, som i det föregående omnämnts, ha de sakkunniga ansett sig kunna rekonstruera fördelningen av de fyra drogaffärernas försäljning av olika varuslag i efterföljande tabeller. Härvid må påpekas, att de erforderliga avrundningarna i sifferuppgifterna medföra vissa smärre olikheter i jämförelse med de tidigare tabellerna. Den del av drogaffärernas omsättning, som icke belöper på försäljning till apotek, torde falla på varuleveranser till industrier, kemikaliehandlande m. fl. näringsidkare samt även till andra grosshandelsföretag. En ingalunda obetydlig del av drogaffärernas omsättning hänför sig enligt tabell 23 till sådan försäljning. Då emellertid tabellen som nämnts framkommit genom sammanställning av uppgifter, som inhämtats från två håll — å ena sidan drogaffärerna, å andra sidan apoteken — och då vi-

110 T a b e l l 23.

De fyra

drogaffärernas totalomsättning, respektive a p o t e k e n m . m . å r 1932.

försäljning

till

D r o g a f f ä r e n s a) omsättning år 1932

Drogaffär

c) omsättning, belöpande på annat än för- j vin- o. spritövriga varor säljning till drycker apotek, kr. kr. kr.

b) försäljning år 1932 till apoteken av

kr.

apoteksvaror kr.

gifter kr.

5 900 000

2 730 000

790 000

2 000

1 050 000

1 328 000

»

2...

3 500 000

1 960 000

540 000

6 000

580 000

414 000

»

3 ...

2 827 000

1 410 000

440 000

3 000

460 000

514 000

»

4...

974 000

520 000

150 000

130 000

173 000

Summa kr.

13 201 000

6620 000

1 920 000

2 220 000

2 429000

Företag 1 ...

dare i den av drogaffärerna redovisade omsättningen möjligen ingå vissa ovidkommande faktorer, göres givetvis reservation för den siffermässiga riktigheten i kalkylerna rörande handeln med andra än apotek. Av det föregående framgår alltså, att drogaffärernas försäljning i stort sett kan särskiljas i tre olika delar: dels försäljning till apoteken av apoteksvaror enligt drogaffärerna därtill i apoteksvarustadgan medgiven rätt, dels försäljning till apoteken av första klassens gifter i strid med giftstadgans bestämmelser, dels ock, om man bortser från handeln med vin- och spritdrycker, ej blott försäljning till apotek av diverse andra varor, som i parti kunna försäljas av andra än grosshandlare med apoteksvaror, utan även försäljning till andra än apotek m. m. Om drogaffärernas omsättning uppdelas på detta sätt, erhålles nedanstående tablå, varvid inom parentes angives försäljningen i % av drogaffärens totalomsättning. T a b e l l 24.

D r o g a f f ä r e r n a s o m s ä t t n i n g år 1932. Omsättning, som belöper på

D r o g a f f ä r

» »

2 3

»

4 Summa kronor

a) försäljning av apoteksvaror till apotek

b) försäljning av gifter till apotek

kr.

kr.

c) försäljning av övriga varor till apotek och försäljning till andra än apotek m. m. kr.

2 730 000 (46 %)

790 000 (13%)

1 960 000 (56 %)

540 000 (15 %)

994 000 (29%)

1410 000 (50%)

440 000 (16 %)

974 000 (34%)

520 000 (53 %)

150 000 (15 %)

303 000 (32%)

6 620000 (51%)

1 9 2 0 0 0 0 (15%)

4 649000 (34%)

2 378 000 (41%)

Ill E n d a s t omkring hälften av de fyra drogaffärernas omsättning belöper s å l u n d a p å försäljning av apoteksvaror till apoteken. Handeln med första klassens gifter med apotek synes ha jämförelsevis mindre omfattning och utgör endast i genomsnitt V? av drogaffärernas omsättning. Drogaffärernas återstående försäljning, som alltså antingen utgöres av till apotek försålda icke-apoteksvaror och icke-första klassens gifter eller försäljning till a n d r a än apotek m. m., uppgår som synes till i genomsnitt omkring 1/3 av totalomsättningen. Grosshandelsprisernas samband med läkemedlens detaljpriser. Läkemedlens utförsäljningspriser å apoteken ha sedan gammalt taxemässigt satts i relation till apotekens inköpspriser. P å den tid, då någon svensk grosshandel med apoteksvaror icke alls eller i endast mycket blygsam omfattning existerade, bestämdes försäljningspriserna efter prisk u r a n t e r n a från vissa i vederbörande författningar angivna utländska p a r t i h a n d l a r e med hithörande varor. Enligt n u gällande taxegrunder normeras apotekens försäljningspriser efter p r i s k u r a n t e r n a »från de grosshandelsaffärer med apoteksvaror, från vilka apotekarna vanligen anskaffa sina varor». Då, såsom av den föregående utredningen framgått, apoteken i allmänhet t a g a sina varor från de fyra förutnämnda svenska drogaffärerna, pläga till grund för uträknandet av apotekens försäljningspriser läggas uppgifter från åtminstone tre av de n ä m n d a firmorna. Upptages ett läkemedel i priskuranterna till avsevärt olika pris, skall enligt taxegrunderna medeltalet av priskuranternas pris anses v a r a läkemedlets inköpspris. Inköpspriset bestämmes, såsom å sid. 328 närmare utvecklas, enligt taxegrunderna för läkemedlets grundvikt. d. v. s. den viktsmängd, som anses stå i lämpligaste förhållande till varje varas åtgång. Till det sålunda beräknade inköpspriset lägges dels ersättning för a) assurans med i regel 1 % å samma pris, b) frakt och emballage med i regel 30 öre per kilogram eller, om grundvikten satts lägre än ett kilogram, med 15 öre, oberoende av viktsmängden, samt c) i regel tullavgift enligt gällande tulltaxa, när varans pris är beräknat efter utländsk priskurant, dels ock ett i författningen såsom handelsvinst betecknat tillägg om 100 % å de sammanlagda beloppen. Slutsumman är varans grundpris. Är läkemedlet ett preparandum, lägges till ingrediensernas på visst sätt uppskattade pris ersättning för arbetet (pro labore) enligt den i taxegrunderna intagna laborationstaxan. I medicinaltaxan införas därefter för vederbörande läkemedel s. k. partipris (vilken taxeterm givetvis ej här får förväxlas med grosshandelspriserna) samt i förekommande fall minutpris och andra minutpris. Partipriset uppföres för 1/io av grundvikten och bestämmes till 1/io av grundpriset, minutpriset uppföres för 1 Aoo av grundvikten och erhålles genom partiprisets delning med 8. Det andra minutpriset slutligen avser 1/iooo av grundvikten och erhålles genom det förra minutprisets delning med 8. Försäljningspriset för originalförpackningar, alltså i regel specialiteter, erhålles på särskilt sätt. Inköpspriset för dessa beräknas per styck efter ovan angivna priskuranter. Sedan till inköpspriset lagts a) ersättning för assurans, frakt och emballage med 10 % å inköpspriset samt b) tullavgift, beräknad på sätt ovan sagts.

112 lägges till det sålunda erhålla beloppet nyssnämnda s. k. handelsvinst, dock mecl 80 %, då inköpspriset är högst 2 kronor per styck, 60 %, då inköpspriset överstiger 2 kronor men icke 3 kronor per styck, 50 %, då inköpspriset överstiger 3 kronor men icke 6 kronor per styck, samt 40 %, då inköpspriset överstiger 6 kronor per styck. Slutsumman är originalförpackningens försäljningspris per förpackning. Försäljningspriset för vissa andra läkemedel, för vilka arbetsersättning utgår, beräknas efter vissa andra, taxeringen av preparanda snarlika grunder, vartill de sakkunniga återkomma i ett senare sammanhang. Läkemedlens inköpspriser ha alltså och måste även h a en utslagsgivande betydelse för apotekens försäljningspriser. Dock växlar inköpsprisernas betydelse för prissättningen i detalj efter läkemedlets art. Kraftigast p å v e r k a r inköpspriset försäljningsprisen för emenda och för originalförpackningar, beträffande vilka, såsom av det föregående framgår, det ä r satt i direkt procentuell relation till inköpspriset. Mindre inverkan h a r inköpspriset på försäljningsprisen för beredningar. Den för varje läkemedel enligt taxegrunderna u t r ä k n a d e särskilda ersättningen för läkemedlets beredning ingår nämligen som en stor, ofta väsentlig del av beredningens grundpris. Då denna del av läkemedlets pris sålunda är fast, är den inverkan å detaljpriset, som utövas av förändringar i läkemedlets inköpspris, beroende av h u r u stor del av försäljningspriset, som motsvarar arbetsersättning, och h u r u stor del, som belöper på ingrediensernas inköpspris. Till belysande h ä r a v återgives i bilaga C vid betänkandet vissa exempel på taxering av n å g r a vanligare emenda och preparanda samt av läkemedel, beredda för tillfället och rekvirerade enligt recept. Av dessa exempel kan dragas den slutsatsen — för övrigt naturlig med hänsyn till medicinaltaxegrundernas k a r a k t ä r — att förändringar i inköpspriset å läkemedel i regel ha dess större inverkan p å läkemedlets försäljningspris, ju högre inköpspriset ä r samt vidare att av apotekens olika försäljningspriser det framför allt är parti- och, ehuru i mindre grad, minutprisen, som beröras av fluktuationer i inköpsprisen. Andra minutpriset, som emellertid mer sällan tillämpas vid försäljning av läkemedel, påverkas däremot även för dyrare läkemedel först vid en ganska avsevärd förändring i inköpspriset. För specialiteter medför en sänkning a v inköpspriset i regel samma procentuella sänkning av försäljningspriset. De s a k k u n n i g a : Av det föregående framgår, a t t inom detaljhandeln med läkemedel prisbildningen icke liksom inom flertalet a n d r a branscher är fri. Priserna regleras efter vissa bestämda a v Kungl. Maj:t fastställda grunder och äro ensartade för alla rikets apoteksinrättningar. Kungl. Maj:t har i sin hand a t t reglera prissättningen så a t t apoteksinnehavaren får det pris, han måste ha för att kunna sälja läkemedel till allmänheten, och allmänheten beredes härigenom trygghet för att läkemedlen — vid skäligt gross-

113 handelspris — ej säljas till högre pris än som är oundgängligen nödvändigt. Det allmännas inflytande på prisregleringen sträcker sig dock ej l ä n g r e än till de rent tekniska grunderna för prisens uträknande. Den grundläggande faktorn i prissättningen, nämligen läkemedlens inköpspriser, undandrager sig däremot varje kontroll från det allmännas sida. Den ä r med nuvarande taxegrunder beroende av prissättningen av läkemedel hos do grosshandelsfirmor, från vilka apoteken i regel h ä m t a sina varor. Så länge apotekens försäljningspriser bestämmas efter grosshandlarnas prisuppgifter, ha givetvis apoteksinnehavarna icke något ekonomiskt intresse a v att dessa priser hållas så låga som möjligt. P å grund av sättet för detaljprisernas beräkning kunna nämligen apoteksinnehavarna tillgodogöra sig ej blott det i taxegrunderna föreskrivna pristillägget å vederbörande läkemedel u t a n också den extra vinst, som utgör skillnaden mellan det verkliga inköpspriset och det varupris, som vid medicinalt a x a n s uppgörande fått normera apotekens försäljningspriser. J u större v a r u k v a n t i t e t apoteket inköper och ju lägre priser det på så vis eller på a n n a t sätt kan förskaffa sig, dess större blir apotekets därigenom förv ä r v a d e vinsttillägg och självfallet är det företrädesvis de större apoteken, som h a den största fördelen av nu rådande system, även om en väsentlig del a v denna mervinst genom de stora obligatoriska utgifterna utt a x e r a s till apoteksväsendets gemensamma kassor. Apoteken äro drogaffärernas största avnämare och det är givetvis på g r u n d h ä r a v för grosshandlarna med apoteksvaror angeläget att i görligaste m å n tillmötesgå apoteksinnehavarnas intressen. F ö r drogaffärerna h a r det med hänsyn till konkurrensen varit nödvändigt a t t skaffa företagen säkrast möjliga förankring inom apoteksväsendet. E j blott flertalet drogaffärers n a m n giva belägg härför. Vida större betydelse har det förhållandet, a t t en del av de två förutnämnda aktiebolagens aktiekapital placerats bland apoteksinnehavare och att majoriteten inom aktiebolagens styrelser utgöres av apoteksinnehavare, a t t ett tredje droghandelsföretag äges av en apoteksinnehavare och drives i omedelbart samband med apoteksrörelse och att slutligen det fjärde företaget framvuxit u r apoteksrörelse. Även på a n d r a v ä g a r ha emellertid grosshandlarna med apoteksvaror sökt ankarfäste inom apoteksväsendet. Drogaffärerna bedriva sålunda en synnerligen omfattande låneverksamhet med apoteksinnehavarna som gäldenärer. Ar 1932 hade de fyra ovannämnda drogaffärerna med apoteken kreditförbindelser till ett sammanlagt belopp av n ä r m a r e 9 miljoner kronor. Det huvudsakliga syftemålet med denna kreditgivning, vilken såsom affär betraktad ej i stort sett lärer giva någon större avkastning, ä r givetvis intresset a t t på detta sätt vid sig binda kunder. Den h a r framtvingats a v den starka konkurrensen mellan drogaffärerna och har med varje å r tagit alltmer ökad omfattning. De sakkunniga ägna i det följande ett kapitel å t att n ä r m a r e undersöka dessa förhållanden. H ä r må dock fram8 — 842080.

114 hållas, att det utan vidare är uppenbart, att detta apoteksinnehavarmis gäldenärsförhållande till huvudleverantörerna måste binda apoteksinnehavarnas rörelsefrihet. Av det nu sagda framgår, att mellan grosshandlarna med apoteksvaror och apoteksinnehavarna råder en intressegemenskap, som ej gärna kan undgå att åtminstone ha skenet att i viss grad influera på den officiella noteringen av grosshandelspriserna å läkemedel. Läget inom grosshandeln med apoteksvaror kan korteligen karakteriseras sålunda, att de officiella partipriser, å vilka medicinaltaxan uträknas, ofta ligga högre än de priser, som grosshandlarna faktiskt betinga sig vid försäljning åtminstone till apotek med större omsättning. Sistnämnda priser torde växla från fall till fall och vara relativt lägre för de större apoteken än för de mindre. De redovisas icke i priskuranter utan uppgöras per telefon eller skriftligen samtidigt med ordergivningen. 1930 års statsrevisorer hade, såsom av det föregående framgår, sin uppmärksamhet fäst på dessa förhållanden. Revisorerna föreslogo bland annat, att det måtte undersökas, huruvida vid bestämmandet av inköpsprisen hänsyn måtte kunna tagas till de apoteken beviljade rabatterna och alltså läkemedelspriserna beräknas efter ett något lägre inköpspris än det priskuranterna utvisade. Revisorerna framhöllo samtidigt önskvärdheten av att en gemensam inköpscentral för de svenska apoteken måtte komma till stånd. Under årens lopp har även från andra håll kritik riktats mot nuvarande förhållanden inom grosshandeln med läkemedel, varvid särskilt sammansättningen av styrelserna för drogaffärerna uppmärksammats och påtalats. De sakkunniga ha för sin del icke under sina utredningar gjort sådana iakttagelser, som föranleda ett uttalande från de sakkunnigas sida, att en fördyring av grosshandelspriserna föranletts av denna omständighet. De sakkunniga vilja emellertid fastslå, att spörsmålet angående prissättningen en gros av läkemedel, sett mot bakgrunden av sättet för läkemedlens taxering, är både betydelsefullt och ömtåligt. Vinner den uppfattningen tilltro, att apoteksinnehavarna kunna bidraga till att hålla de officiella grosshandelspriserna på läkemedel på en högre nivå än nödigt är, löper organisationen av vårt apoteksväsende fara. Det är därför av stor vikt, att anledningen till en dylik misstro — vare sig den är grundad eller ogrundad — undanröjes. Givetvis ha de sakkunniga ej förbisett, att likartade företeelser kunna förekomma även inom andra branscher och alltså ingalunda äro för läkemedelshandeln egenartade. Förhållandena på detta område inom andra näringsgrenar äga emellertid uppenbarligen icke någon relevans inom läkemedelshandeln, där den av det allmänna bundna prissättningen inom detaljhandeln vilar på de officiella priserna inom partihandeln. Av naturliga skäl möter det stora svårigheter att få till stånd en rättvisande jämförelse mellan den officiella svenska grosshandelsprisnivån

115 a läkemedel och motsvarande prisnivå i a n d r a länder. Det är ej blott valutaförhållandena och läkemedelsförsäljningens k a r a k t ä r , som h ä r v i d äro a v betydelse. E n grosshandel med apoteksvaror av normal storlek i Sverige för enligt uppgift 16 000 olika artiklar. Det stora antalet varor försvårar i hög grad jämförelser av denna art. Läkemedelsförbrukningen i olika länder visar vidare individuella särdrag, som föranleda att ett läkemedel, som i vårt land h a r stor åtgång och alltså bör försäljas till förhållandevis lägre pris, i ett annat land förbrukas i mycket r i n g a omfattning och alltså i regel bör betinga ett något högre pris. Läkemedlens p r i s beror vidare i viss grad av deras renhetsgrad. F o r d r i n g a r n a i detta avseende växla i olika länder. Härigenom vanskliggöras e x a k t a jämförelser. Trots de svårigheter, som sålunda onekligen äro förenade med undersökningar av detta slag, ha de sakkunniga föranstaltat om en jämförelse mellan partipriskurantpriserna på vissa läkemedel i v å r t l a n d och i D a n m a r k och i Norge, vars läkemedelshandel och övriga förhållanden bäst torde överensstämma med de i Sverige rådande. Undersökningen h a r omfattat omkring 200 läkemedel, valda med tanke på a t t inbegripa sådana preparat, som i ungefär lika stor omfattning förb r u k a s i de tre länderna. A v den sålunda verkställda utredningen framgår, a t t prisnivån en gros för n ä m n d a läkemedel i Sverige ligger omkring 14 % högre än i Norge och omkring 12 % högre än i Danmark. H ä r v i d må emellertid beaktas, att läkemedelspriserna i D a n m a r k och i Norge bestämmas på principiellt samma sätt som i Sverige, p å grundval av inköpspriserna, varför det ej u t a n vidare är klart, a t t den officiella danska och norska p a r t i p r i s n i v å n å läkemedel ej rönt p å v e r k a n av motsvarande faktorer, som influerat på den svenska. Vid undersökningen, som avser förhållandena i oktober 1933, har hänsyn ej tagits till de vid detta tillfälle rådande växelkurserna. Hade så skett, skulle differenserna mellan de olika ländernas droghandelspriser, framför allt de danska, ha blivit vida större, till nackdel för grosshandeln i v å r t iand. Ifrågakommande åtgärder. Ändrade grunder taxegrunderna.

för inköpsprisets

bestämmande

i

medicinal-

Vid övervägande av frågan om möjligheterna att r å d a bot för ovan a n t y d d a missförhållanden träder i förgrunden det av statsrevisorerna framkastade uppslaget a t t bestämma apotekens inköpspriser till lägre belopp än det i p r i s k u r a n t e r n a upptagna. Alternativt ha de sakkunniga även övervägt lämpligheten av att notera partiprisen efter det allmänna partiprisläget å läkemedel i exempelvis H a m b u r g eller London. Sistnämnda förslag skulle alltså i viss mån innebära en återgång till förutvarande förhållanden, då någon mer utvecklad svensk grosshandel med

116 apoteksvaror icke fanns och inköpsprisen som nämnts bestämdes med] ledning av priskuranterna från vissa utländska firmor. Den första mer iögonenfallande nackdelen med båda de nämnda förslagen är att de i realiteten icke annat än rent tekniskt skulle leda till ett förbilligande av inköpsprisen för läkemedel. Isolerade åtgärder av denna art skulle icke såsom vissa efterföljande förslag minska distributionskostnaderna för läkemedel. Väljes det förra alternativet, skulle det möta hart när oöverstigliga svårigheter att beräkna ett rättvist inköpspris för varje enskild artikel. Statsrevisorernas uppslag skulle icke erbjuda några garantier mot en artificiellt uppdriven officiell prisnivå å läkemedel utan fastmer medföra risk för att i priskuranterna upptoges ett mot förutvarande priser ytterligare något förhöjt pris, svarande emot den i taxegrunderna föreskrivna reduktionen av inköpspriset. Detta förslag synes alltså icke kunna leda till praktiskt användbara resultat. Bestämdes däremot inköpsprisen efter den allmänna europeiska prisnoteringen å läkemedel, skulle visserligen sistnämnda eventualitet undvikas. Systemets funktionsduglighet skulle emellertid vara helt beroende av möjligheten för de svenska drogaffärerna att sälja till de sålunda bestämda priserna eller för de svenska apoteken att importera varorna till motsvarande priser. Vore detta icke möjligt, skulle apoteksinnehavarna tydligen icke erhålla den handelsvinst, som tillmätts dem genom bestämmelserna i medicinaltaxegrunderna. I så fall skulle betydande svårigheter vållas framför allt de mindre apoteken. De sakkunniga ha därför ej vågat förorda en lösning av frågan efter dessa riktlinjer. För fullständighetens skull må här beröras ytterligare en tänkbar lösning på taxerevisionens väg av förevarande problem. Medicinalstyrelsen skulle för vinnande av överblick över partipriset å läkemedel kunna bemyndigas att utöva en fortlöpande kontroll över partiprisnoteringarna å läkemedel. Utgångspunkten härvid erbjöde i så fall allmänt tillgängliga offerter från utländska firmor. Då det emellertid är möjligt, att dessa offerter icke angiva de priser, som apoteken i vederbörande länder faktiskt betala, borde de måhända kompletteras med prisuppgifter från förefintliga kooperativa inköpsföretag i olika länder (jämför redogörelsen härför i bilaga B). De inhemska drogfirmornas vetskap om att medicinalstyrelsen på detta sätt vaksamt följde prissättningen å läkemedel skulle måhända åstadkomma vissa gynnsamma verkningar. Fullt effektiv torde emellertid en dylik priskontroll icke komma att bli och den skulle därjämte av lättförståeliga skäl för medicinalstyrelsen komma att medföra ett mycket betungande arbete. Detta uppslag torde därför i praktiken icke vara realiserbart. Som en variant av sistnämnda uppslag kan tänkas den utvägen, att medicinalstyrelsen regelbundet från apoteken införskaffar uppgifter rörande de av dem faktiskt erlagda priserna för inköpta läkemedel. En betungande arbetsbörda skulle emellertid härigenom komma att vila

på styrelsen, varförutom stora svårigheter skulle föreligga att så utvälja de apotek, små och stora, centralt och avsides belägna, från vilka uppgifter skulle införskaffas, att det kunde förväntas, att det anskaffade materialet vore rättvisande även för de övriga apoteken. Statsapotek. Sedan de sakkunniga sålunda övergivit tanken på att genom justeringar i medicinaltaxegrunderna av nyssnämnd art vinna rättelse på i det föregående angivna olägenheter, ha de övergått till att pröva, huruvida man icke skulle kunna erhålla ett instrument för effektiv kontroll av droghandelspriserna genom att inrätta ett eller flera företag för varuförmedling till apoteken. Inom de sakkunniga har i sådant syfte ifrågasatts upprättandet av ett eller flera statsapotek, som i förbindelse med vanlig apoteksrörelse skulle verka som partihandelsföretag inom läkemedelsvarubranschen. Staten skulle förbehålla sig rätten att utöva privilegiet till något apotek i Stockholm och något i envar av de övriga städer, som kunde tänkas vara lämpliga centralpunkter för distribution av läkemedel inom det vidsträckta avsättningsområde, som vårt land utgör. Statsapoteken, som skulle förestås av någon särskilt kvalificerad fackman, skulle arbeta i konkurrens med de bestående droghandelsfirmorna och deras försäljnings- och i vissa fall deras inköpsvillkor normera beräkningen av inköpspriset vid medicinaltaxans uppgörande. Apoteken skulle icke vara skyldiga att göra sina inköp hos statsapoteken och alltså fortfarande bibehållas vid sin frihet att köpa, där priserna vore fördelaktigast. Vore statsapoteken konkurrenskraftiga och i övrigt väl skötta, kunde det tänkas, att de skulle kunna vinna marknad på bekostnad av apotekens nuvarande leverantörer och denna utveckling försiggå i så pass långsamt tempo, att de bestående drogfirmorna skulle kunna anpassa sig efter de nya förhållandena och eventuellt lägga om sin rörelse till områden, som icke berördes av statsapotekens verksamhet. Det har med hänsyn härtill gjorts gällande, att de enskilda drogaffärerna vid ett realiserande av nyssnämnda förslag icke skulle kunna göra gällande anspråk på ersättning för intrång i deras nu bedrivna näringsverksamhet. De sakkunniga ha sig bekant, att man vid den tidigare diskussionen kring hithörande frågor någon gång varit inne på liknande tankebanor. Onekligen talar också för förslaget det skälet, att det allmänna på detta sätt i viss utsträckning — betingad av statsapotekens storlek och konkurrenskraft — skulle kunna få garanti för att droghandelspriserna utifrån det givna konkurrensläget vore skäliga. En nackdel med förslaget är att det icke skulle medföra någon centralisering av droghandeln — snarare tvärtom. Det synes på detta område införa en ganska opraktisk form för statsdrift, en form som under alla förhållanden här icke synes vara ägnad för en mer omfattande affärsverksamhet. Statsapote-

118 ken skulle vidare få bedriva sin verksamhet under stark konkurrens med apotekens övriga varuleverantörer och detta skulle kunna leda till en ur det allmännas synpunkt föga önskvärd utveckling av de redan praktiserade metoderna för värvning av kunder. På grund härav ha de sakkunniga ej ansett sig böra tillstyrka åtgärder i denna riktning. Centralisering av grosshandeln efter kooperativa linjer. En lösning av frågan om apotekens varuinköp efter kooperativa riktlinjer erbjuder från nyssberörda förslag i viss mån avvikande utgångspunkter. Förslaget om inrättande av statsapotek förutsätter direkta åtgärder från det allmännas sida med eller utan medverkan från apoteksinnehavarna. En för de svenska apoteken gemensam kooperativ inköpscentral för läkemedel måste däremot tydligen utkristalliseras ur apoteksinnehavarnas eget intresse att förbilliga inköpsprisen för läkemedlen. Redan det förut sagda torde giva vid handen, att apoteksinnehavarna visserligen ha intresse av att i valet mellan olika utbud välja det billigaste. Däremot torde de knappast ha något intresse av att medverka till ett systematiskt förbilligande av varupriserna, då det oförmånligt återverkar på den inkomst av läkemedelsförsäljningen, de enligt gällande taxegrunder äro berättigade till. Den yttre förutsättningen för en kooperativ anstalt för förmedling av apotekens varuinköp kan sålunda knappast anses vara för handen. Möjligen kunna emellertid, såsom redan den föregående framställningen utvisat, vissa taxetekniska åtgärder vara ägnade att framskapa ett dylikt intresse från apoteksinnehavarnas sida. Dessa åtgärder skulle i så fall kunna bestå däri, att exempelvis medicinalstyrelsen för längre tidsperioder fastställde noteringar för partipriserna å läkemedel, vilka skulle läggas till grund vid beräkningen av apotekens försäljningspriser. I händelse av mycket stora och bestående förändringar i partiprisnivån under den tid, långtidsnoteringen gällde, kunde medicinalstyrelsen företaga härav påkallade justeringar i partiprisnoteringen. Medicinalstyrelsen skulle emellertid, såsom tidigare framhållits, härigenom få en mycket betungande och.ansvarsfull uppgift, som den knappast torde vara ägnad att handhava. En annan utväg vore att helt enkelt fixera det pris, på vilket apotekens utförsäljningspris skulle beräknas, till partiprisnoteringarna på världsmarknaden. Visserligen skulle på denna väg apoteksinnehavarna få ett påtagligt och levande intresse att nedbringa inköpspriserna för läkemedel och det foldern vara fördelaktigt att frivilligt sammansluta sig till ett kooperativt inköpsföretag. Emellertid skulle förslaget lätt kunna leda till orättvisor. Garantier finnas icke för att det kooperativa företaget skulle vara i stånd att till apoteken försälja sina varor till samma priser som världsmarknadspriserna och apoteken skulle, ifall så icke vore möjligt, vidkännas minskning i den dem tillkommande handelsvinsten. Som alternativ till nyssnämnda lösning av frågan uppställer sig därför

119 en kooperativ anstalt, baserad på apotekens obligatoriska anslutning. Ur principiellt kooperativa utgångspunkter är givetvis en dylik anordning föga tillfredsställande men förslaget torde dock såsom utgångspunkt för den följande framställningen kunna accepteras som den under förhandenvarande förhållanden enda möjliga grundvalen för en apotekens kooper a t i v a inköpscentral. Den obligatoriska anslutningen till företaget skulle förslagsvis k u n n a ordnas så att de apoteksinnehavare, som erhållit och erhölle privilegium efter den 8 augusti 1920 och som alltså äro skyldiga underkasta sig vad Kungl. Maj:t kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande, åläggas skyldighet att ingå som delägare i apotekens gemensamma inköpsföretag. Med tillämpning i övrigt av de kooperativa grundsatserna skulle företaget byggas på a v deltagarna sammanskjutet insatskapital. Då de större apoteken representera ett större inköpsbelopp och ett häremot svarande större ekonomiskt åtagande, borde apoteken alltefter deras storlek, förslagsvis efter omsättningens storlek, ha att inlösa en eller flera insatser i inköpsföretaget. Medan det sålunda synes vara nödvändigt att på grund av föreliggande omständigheter stanna för obligatoriskt deltagande i inköpsföretaget, vore det däremot knappast tillrådligt att föreskriva inköpstvång. Fastställdes inköpstvång, bleve företaget i realiteten ett av apoteksinnehavarna handhavet monopolföretag. Hade däremot delägarna r ä t t att efter eget skön välja varuleverantör, bereddes apoteksinnehavarna obeskuren möjlighet att köpa i den billigaste marknaden och denna eventualitet skulle för det kooperativa inköpsföretaget utgöra en sporre till att hålla så låga priser som möjligt. Företaget, som sålunda komme att arbeta i öppen tävlan med övriga företag, hade att offerera sina varor till marknadspriser. Det uppstående överskottet kunde fördelas efter gängse kooperativa grundsatser, d. v. s. insatskapitalet skulle åtnjuta en uppåt begränsad ränta, högst 5 %, och sedan en viss del av återstoden avsatts till företagets reservfond, skulle resten fördelas bland delägarna i förhållande till deras varuinköp under året. Beträffande reservfonden vore det naturligtvis önskvärt, a t t avsättningen till denna, framför allt under de första åren, kunde göras så stor som möjligt. Å a n d r a sidan har m a n dock här att taga i betraktande, att avsättningen till reservfonden, om denna gjordes mycket kraftig, skulle för dem, som under första tiden vore delägare, innebära en uppoffring som komme en efterföljande generation av delägare oförtjänt tillgodo. Därför kunde m a n tänka sig, att avsättningen till den reservfond, varom talas i lagen om ekonomiska föreningar, gjordes förhållandevis måttlig och i stället en viss fondering av a n n a n k a r a k t ä r skedde. Det vore sålunda möjligt att vid sidan av reservfonden upplägga en garantifond, som visserligen liksom reservfonden finge tillgripas för täckande av eventuell brist i företagets ställning men som, om den funnes behållen, finge utbetalas till delägarna vid deras avgång ur företaget, d. v. s. vid apotekens överlåtande på nya innehavare.

120 Företagets organisation i övrigt borde ordnas så, att den u t a n att bliva ekonomiskt betungande gåve delägarna möjlighet att kontrollera förvaltningen och göra sina intressen gällande. H ä r v i d l a g erbjöde sig flera alternativ, sedan det numera är i lag medgivet, att en ekonomisk förenings sammanträde kan utgöras av representanter för föreningens medlemmar. De sakkunniga finna det i sakens n u v a r a n d e läge icke befogat a t t mer ingående uppehålla sig vid dessa detaljer, vilkas utformning i praktiken skulle k u n n a lämpas efter de huvudsakliga grunder, på vilka konsumentkooperationen i vårt land uppbyggt sin förvaltningsapparat och sin organisation över huvud taget. E t t kooperativt ordnande av apotekens varuinköp, sådant det här ovan i breda d r a g h a r skisserats, skulle medföra fördelen, att vinsten å grosshandeln med apotekens varor stannade inom apoteksväsendet och i viss utsträckning kunde nyttiggöras för sänkning a v läkemedelspriserna. Återbäringen till apoteken skulle utgöra ett tillskott till apotekens nettoinkomster — då insatserna skulle vila på apoteken och ej på innehavarna, finge den anses utgöra ej en apoteksinnehavarens privatinkomst u t a n en inkomst, föranledd av innehavet av privilegiet och alltså vilande p å apoteket — och läkemedelspriserna möjligen på grund h ä r a v kunna i viss utsträckning sänkas. De större apotekens vid ett realiserande av förslaget förhållandevis större inkomster än de mindre apotekens skulle k u n n a utjämnas med det system för inkomstreglering vid apoteken, som de sakkunniga i kapitel X I V föreslå. I den m å n det kooperativa företaget förstode att skaffa sig marknad, skulle apoteksinnehavarnas numera i vissa hänseenden menliga beroende av leverantörfirmorna brytas. Apoteksväsendets k a r a k t ä r av den fastast organiserade, på enskilda näringsutövare byggda näring, som vårt land äger, skulle vidare i och för sig utgöra ett mycket starkt skäl för att näringsutövarna själva efter eget skön ordnade sin varutillförsel. Men ej nog härmed. Den kooperativa rörelsens tillkomst skulle för apoteksväsendet betyda ett ej oväsentligt krafttillskott och v a r a ett naturligt led i den kollektivisering av apotekens ekonomi, som såsom av det föregående framgår kännetecknat de senaste årens ekonomiska utveckling inom apoteksväsendet. Mycket starka skäl synas sålunda tala för det föreliggande förslaget. Vid ett n ä r m a r e skärskådande befinnes det emellertid liksom de tidigare förslagen vara behäftat med åtskilliga olägenheter, som i avgörande grad förminska fördelarna därmed och ä v e n t y r a dess praktiska genomförbarhet. Inköpscentralens k a r a k t ä r av en apoteksinnehavarnas egen p a r t i affär ökar tydligen riskerna för a t t apotekens inköpspriser kunna komma a t t grundas på en prisnivå, som icke äger motsvarighet i verkligheten. För att skaffa garantier häremot vore det tydligen alldeles nödvändigt att antingen komplettera förslaget med bestämmelser i taxegrunderna, som satte inköpspriset i relation till det faktiska och icke till det formella inköpspriset, eller också å t det allmänna bereda ett avgö-

rande inflytande på företagets skötsel. Ovan ha närmare utvecklats svårigheterna att i praktiken realisera förstnämnda förslag. Skulle å andra sidan det allmänna beredas större inflytande inom företaget, torde man hava kommit så långt bort ifrån den kooperativa företagsformen, att lämpligheten av att över huvud taget bibehålla denna organisationsform starkt skulle kunna ifrågasättas. Anordningen skulle alltså i brist på erforderliga korrektiv i nyssnämnda hänseende lida av ett grundfel. Vidare torde det icke utan vidare kunna göras gällande, att förslaget skulle kunna genomföras utan ersättning åt de partihandlare, som skulle lida minskning i sin näringsverksamhet genom företagets tillkomst. Visserligen skulle företaget icke få monopolkaraktär och förvisso torde det få anses vara apoteksinnehavarna obetaget att själva utan hänsyn till vid apoteksväsendet länkade privatintressen ordna sina varuinköp. Just det förhållandet, att företaget tillkommit på statsmakternas tillskyndan, skulle emellertid kunna giva visst fog för anspråk på ersättning för intrång i näringsverksamheten. I vad mån dylika anspråk skulle kunna vinna gehör, må här lämnas därhän. Eventualiteten härav utgör dock ett osäkerhetsmoment, som ingalunda kan frånkännas betydelse vid bedömandet av det kapital, som erfordras för rörelsens igångsättande. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, erfordras för detta ändamål icke oväsentliga belopp, som på grund av företagets organisation i sin helhet måste ställas till förfogande av de enskilda apotekens innehavare. För de sakkunniga har uppgivits, att de enskilda apoteksinnehavarna ej skulle vara i stånd att engagera sig i företaget med erforderligt kapital. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, förslå ej heller de av apotekarorganisationerna disponerade fonderna, i den mån de skulle kunna användas för detta ändamål, till finansierandet av en rörelse av denna omfattning. Den ekonomiska grunden för den kooperativa rörelsen skulle sålunda bliva ganska svår att lägga. Slutligen kommer till det redan anförda ytterligare en oviss faktor, nämligen den ovan på tal om statsapotek antydda möjligheten av att den vid det kooperativa inköpsföretagets tillkomst uppstående starka konkurrensen med de enskilda drogföretagen skulle kunna framkalla vissa mindre önskvärda följder för handelsförbindelserna mellan apoteken och nämnda företag. En i och för sig icke otänkbar konsekvens skulle vara, att drogföretagen genom trustbildning sökte värna om sin ekonomiska position. Lyckades en förtrustad svensk droghandel få övertaget över den kooperativa inköpscentralen, skulle detta för de svenska apoteken innebära svåröverskådliga konsekvenser. Annan icke monopolartad

företagsform.

Sedan en lösning av frågan efter kooperativa riktlinjer sålunda icke befunnits erbjuda säkra garantier för ett förbilligande av apotekens varuinköp, ha de sakkunniga övervägt, huruvida icke en annan organisation

hos företaget skulle vara ägnad att stimulera apoteksinnehavarna att göra sina inköp hos företaget och samtidigt förskaffa det allmänna tillräckligt inflytande på dess verksamhet utan att öka ersättningsanspråken från de företag, som kunde beröras av åtgärderna. I sådant syfte har ifrågasatts en organisation av företaget efter i huvudsak följande riktlinjer. Företaget kunde erhålla formen av aktiebolag eller ekonomisk förening. Det erforderliga kapitalet borde tillskjutas av staten och av apoteksinnehavarna med hälften vardera. Härigenom och på vissa andra vägar skulle det allmänna beredas betryggande inflytande på företagets ledning. Apoteksinnehavarna skulle bibehållas vid sin nuvarande inköpsfrihet men finna med sin fördel förenligt att anlita företaget dels på grund av kapitalinsatsen, dels på grund av det ekonomiska intresset för dem att erhålla återbäring å sina varuinköp. Sedan det tillskjutna kapitalet förräntats med en uppåt begränsad ränta av förslagsvis 5 % och behörig avsättning skett till reservfond, skulle nämligen återstoden av företagets årsöverskott uppdelas i tvenne lika stora delar, av vilka den ena delen skulle tillfalla apoteksinnehavarna i förhållande till deras inköp av varor från företaget och den andra delen, till vilken statsintresset med hänsyn till kapitaltillskottet vore så att säga moralisk ägare, föras till ett konto för reglering av priset på vissa läkemedel, exempelvis läkemedel till vissa sjuka, som varaktigt måste bruka läkemedel. Vid en lösning av frågan efter dessa riktlinjer skulle man slippa använda förut omtalade låhgtidsnoteringar å läkemedel, man skulle undgå risken för att inköpsföretaget av apoteken utnyttjades för att skapa en artificiell prisnivå och man skulle kunna bibehålla taxegrunderna vid de nuvarande. Vidare skulle apotekarna få ett naturligt intresse av att anlita företaget och kunde den beaktansvärda fördelen av en betydande sänkning i inköpspriserna för vissa särskilt behjärtansvärda ändamål påräknas. Förslaget har så till vida framför den kooperativa linjen den fördelen, att det för sitt utförande ej bygger allenast på apoteksinnehavarnas intresse för saken. Emellertid lider det liksom tidigare förslag av nackdelen att ej erbjuda säkra garantier för en centralisering av droghandeln och träffas i övrigt av flertalet invändningar, som riktats mot förslaget att inrätta en kooperativ inköpscentral. Sålunda torde det vara ovisst, om apoteksinnehavarna skulle vara i stånd att ingå i företaget med erforderligt kapital, även om anspråken i detta hänseende skulle bliva väsentligt mindre än om apoteksinnehavarna skulle inrätta en egen kooperativ grosshandel. Dessutom ha de sakkunniga av skäl, som i det föregående antytts, ej varit förvissade om att denna lösning av frågan skulle kunna helt förhindra uppkomsten av ersättningsanspråk från de grosshandelsfirmor, som berördes av åtgärderna. Emellertid lärer företagets tillärnade organisation och ställning icke kunna konstituera några berättigade anspråk av denna art.

123 E j heller detta förslag har av nyss antydda skäl ansetts böra föreslås till förverkligande. Apotekarkårens ställning till hithörande frågor. F ö r att få en med hänsyn till föreliggande omständigheter möjligast säkeir kännedom om apotekarkårens ställning till ifrågavarande spörsmål, h a de sakkunniga i en konfidentiell promemoria, avsedd för nio av vederbörande apotekarsammanslutningar utsedda delegerade, angivit det h u v u d s a k l i g a innehållet i vissa av de förslag till inköpsfrågans ordn a n d e , som varit under de sakkunnigas diskussion, varvid huvudvikten lagts vid frågans lösning efter kooperativa riktlinjer. Samtidigt ställdes det m a t e r i a l till förfogande, som de sakkunniga ansett nödvändigt för frågans bedömande. Till svar å sin hänvändelse emottogo de sakkunniga följande skrivelse: »Delegerade, utsedda av apotekarsocietetens direktion, apotekareförbundets verkställande utskott och centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund för avgivande av yttrande om lämpligheten av och eventuellt möjligheten för bildandet av ett kooperativt inköpsföretag, anhålla härmed, efter att hava tagit del av de handlingar, som av apotekssakkunniga ställts till förfogande, samt efter en ingående diskussion i frågan och efter samråd med sina uppdragsgivare, få meddela, att delegerade för närvarande anse, att apotekarkåren såsom sådan icke bör engagera sig i partihandeln med apoteksvaror m. m. Stockholm den 12 december 1933. Ä delegerades vägnar: MARTIN GERNER ordf. Hugo Ekelund.»

Nyss återgivna yttrande måste framkalla starka betänkligheter emot förslaget till lösande av frågan om centralisering av apotekens varuförsörjning genom ekonomisk medverkan i större omfattning från apotekarnas sida. Med hänsyn härtill och på grund av vad de sakkunniga själva anfört såsom skäl emot en lösning av förevarande angelägenhet enligt mer eller mindre konsekvent genomförda kooperativa eller andra likartade organisationsformer, nödgas de sakkunniga avstå från att föreslå ett realiserande av det av 1930 års statsrevisorer framlagda av riksdagen u t a n erinran lämnade förslaget till inköpscentral efter de kooperativa riktlinjer, varom anvisning i främsta rummet givits i de för de sakkunniga gällande direktiven. Då emellertid de sakkunniga i en centraliserad partihandel med läkemedel se det väsentligaste medlet för ett förbilligande av läkemedlen, upptages till dryftande den återstående utvägen för en lösning av denna fråga, nämligen en monopoliserad partiförsäljning av läkemedel. Monopoliserad

försäljning.

Samtliga här ovan relaterade förslag ha haft det gemensamt, att de icke a n n a t än möjligen i en mer avlägsen framtid skulle innebära en

124 verklig centralisering av apotekens varuförsörjning. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, ä r emellertid detta ett önskemål, som är v ä r t och fordr a r det allra största beaktande. Om här de företag lämnas åsido, som bedriva handel huvudsakligen med andra varor än apoteksvaror och första klassens gifter, och om hänsyn ej heller tages till de läkemedelsfabriker, som självständigt en gros försälja varor av egen tillverkning, fördelas såsom av det föregående framgår apotekens varuinköp på fyra grosshandelsaffärer. Apotekens varuinköp per år är dock, såsom den utförliga statistiken torde ådagalägga, icke större än att det mycket väl skulle k u n n a r y m m a s under ett enda företag. Av de fyra sinsemellan konkurrerande droghandelsföretagen h a r Apotekarnes droghandelsaktiebolag, förutom huvudkontor i Göteborg, en filial i Stockholm, och K r o n a n s droghandel, förutom huvudkontor i Göteborg, filialer i Stockholm och Malmö. Apoteksvarucentralen V i t r u m och apoteket Lejonets droghandel sakna filialer och försälja sålunda apoteksvaror en gros endast från nederlagen i Stockholm, respektive Malmö. Försäljningen till apoteken från ifrågavarande företag, uppgående till n ä r m a r e 11 miljoner kronor per år, förmedlas alltså av icke mindre än sju försäljningsställen, samtliga förlagda till rikets största städer, nämligen tre i Stockholm, två i Göteborg och två i Malmö. Vore det såsom inom annan handelsverksamhet fråga om en avsättningsmarknad, vars omfattning kunde vidgas praktiskt taget u t a n hinder av n å g r a yttre gränser, skulle m å h ä n d a ingenting v a r a a t t invända mot att marknaden uppdelades mellan ett större antal försäljare, enär dessas verksamhet i så fall ej blott kunde gå u t p å att konkurrera med varandra om det redan förefintliga kundmaterialet u t a n även vidga marknadens omfattning. Apoteksväsendet erbjuder emellertid ett föga tänjbart avsättningsområde, och konkurrensen mellan drogaffärerna får därför som sin huvudsakliga uppgift att öka den ena drogaffärens kundantal på bekostnad av något av de a n d r a företagens. Enligt hävdvunnen uppfattning bör denna konkurrens v a r a ägnad a t t sänka varupriserna. Konkurrensen medför emellertid liksom a n n a n affärsverksamhet kostnader. Slås dessa kostnader ut på varje försåld enhet av en v a r a är det givet, att kostnaden per enhet måste bliva högre inom det till omfånget starkt begränsade avsättningsområde, som apoteksväsendet erbjuder, än inom en näring, v a r s avsättningsområde genom konkurrensen k a n avsevärt vidgas. F r å n dessa utgångspunkter förefaller det som om konkurrensen om apoteken som kunder ej i lika hög grad som annan konkurrens ä r ägnad att pressa ned varupriserna. Konkurrensen mellan drogaffärerna betalas givetvis varken a v drogaffärerna eller av apoteken men däremot av allmänheten. Omkostnaderna för konkurrensen komma till synes ej blott i sådana ofta höga utgiftsposter som resande, reklam, representation etc. De återfinnas i kostnaderna för den

personal, som följer de övriga drogaffärernas verksamhet, bland avlöningsutgifterna för dem, som å var och en av de fyra drogaffärerna äro anställda I för att i regel en gång i veckan telefonledes rekvirera order från apoteken, : bland utgifter för telefon och telegram, materiel, trycksaker etc. Droghandelns överorganisation medför över huvud taget avsevärda merutgifter för personal, hyror, fastighetsförvaltning och förräntning av kapital, och alla dessa merkostnader måste bestridas genom förhöjda partihandelspriser å läkemedel. De sakkunnigas efterföljande undersökningar torde giva vid handen, vilka betydande belopp som i dessa och i andra hänseenden äro att vinna vid en centralisering av varudistributionen till apoteken. För de sakkunniga, som ha till sin huvuduppgift att avgiva förslag, ägnade att nedbringa omkostnaderna för försäljning av läkemedlen i detalj från apoteken, har det förefallit lika önskvärt och lika berättigat att söka nedbringa kostnaderna för partihandeln med läkemedel. De för de sakkunniga givna direktiven peka direkt härpå. De betydande besparingar, som stå att vinna på detta område, kunna användas för sänkning av läkemedelspriserna, och för samma ändamål kunna disponeras de avsevärda inkomster, som partihandeln med apotekens varor årligen tillför företagare inom branschen. Intet av de föregående uppslagen har varit ägnat att effektivt centralisera den svenska droghandeln och tillgodoföra läkemedelskonsumenterna de besparingar, som på detta vis kunna ernås. De ha ej heller vid en mer ingående prövning befunnits kunna vare sig bereda tillfredsställande garantier för en rättvis beräkning av apotekens inköpspriser eller vara ägnade att helt bryta det beroendeförhållande, i vilket ett stort antal apotek kommit till drogaffärerna och drogaffärerna till apoteken. Den enda lösning av frågan, som återstår och som torde giva full rättvisa åt dessa önskemål, synes vara statligt monopol på apotekens varuförsörjning. De sakkunniga ha därför efter synnerligen ingående överväganden funnit sig böra framlägga förslag i denna riktning. Givetvis hade det för de sakkunniga varit angeläget att icke behöva rubba på den begränsade näringsfrihet, som emot kommerskollegiets avstyrkande och trots varnande röster vid riksdagsbehandlingen genom ' 1913 års apoteksvarustadga infördes inom partihandeln med apoteksvaror. Emellertid torde ett närmare studium av de sakkunnigas efterföljande förslag utvisa, att i själva verket den sålunda fastslagna näringsfriheten endast i en detalj lider intrång genom de sakkunnigas förslag. För samtliga de korporationer, som vid apoteksvarustadgans tillkomst tillstyrkte frigivandet av grosshandeln med apoteksvaror, för departementschefen och för riksdagen var, såsom framgår av det föregående, huvudintresset att åt industrien bereda bekvämare tillgång till apoteksvaror än den som var möjlig, då apoteksföreståndarna hade monopol på partihandeln med läkemedel. De sakkunnigas förslag förbehåller för statsmonopolet endast den del av grosshandeln med apoteksvaror, som

belöper på apoteken, men innebär ingen förändring i fråga om industriens förseende med apoteksvaror. Med hänsyn härtill och då ett statsmonopol på partihandeln med de varor, vilkas försäljning i detalj förbehållits de av staten privilegierade och kontrollerade apoteken, torde vara ett ur statsnyttans synpunkt i hög grad legitimt intresse, ha de sakkunniga funnit, att stats- eller allmänrättsliga synpunkter ej kunna anföras såsom skäl emot förslagets genomförande. Det nu föreslagna försäljningsmonopolet är ej avsett att tjäna något som helst fiskaliskt intresse. Dess berättigande och starkaste motiv är önskvärdheten att på denna väg sänka läkemedelspriserna och samtidigt utgöra ett instrument för en det allmännas mer ingående kontroll över apotekens och därmed även över apoteksväsendets ekonomi. I vilken utsträckning och på vad sätt detta synes kunna ske, skall i den efterföljande framställningen närmare belysas. Vad förut anförts torde ha givit belägg för att arten och omfattningen av de ersättningsanspråk, som möjligen kunna resas av vissa företagare, vilka beröras av åtgärder för centralisering av droghandeln, i väsentlig grad är beroende av den form för företagets organisation, som väljes. Det har framhållits, att det bör vara apoteksinnehavarna lika väl som andra näringsutövare obetaget att efter eget skön ordna sin varuförsörjning. Ifall sålunda apoteksinnehavarna av egen drift organiserade ett företag för samfällt inköp av läkemedel och apoteksinnehavarna genom sina organisationer ålades skyldighet att inköpa sina varor från nämnda företag, skulle de näringsutövare, som nu driva grosshandel därmed, vara uteslutna ej endast från denna marknad utan även från varje möjlighet att med utsikt till framgång resa anspråk på ersättning härför. De sakkunniga ha vid sin handläggning av frågan om företagets organisation icke kunnat undgå att taga hänsyn till dessa förhållanden. Utan tvivel skulle det bland annat med hänsyn till monopolets ekonomi vid starten och önskvärdheten att icke belasta partiprisnivån å läkemedel med förräntningen av det döda kapital, som ifrågakommande ersättningar skulle utgöra, vara till fördel, om frågan kunnat lösas så att ersättningar för minskad näringsverksamhet ej vunnit aktualitet. När de sakkunniga det oaktat valt att gå fram på en linje, som mer än andra torde giva berättigande åt anspråken på ersättning för intrång i näringsverksamheten, har det skett därför att de sakkunniga funnit, att nackdelarna av att företagets ekonomi en tid belastas genom ersättningslikviderna övervägas av fördelarna av att företagets organisation redan från början kan läggas efter enkla och klara riktlinjer och av möjligheten att redan vid starten genomföra den nödvändiga centraliseringen av droghandeln. Frågan om ersättningar åt förutnämnda näringsutövare upptaga de sakkunniga till mer ingående behandling å sid. 160 ff.

127 Monopolets omfattning. Statsmonopolet bör ej givas större omfattning än som påkallas av de önskemål, som i det föregående berörts eller eljest kunna befinnas beaktansvärda. Av det föregående har framgått, a t t apoteken för sin rörelse i stort sett behöva apoteksvaror, första klassens gifter samt vissa a n d r a varor. Med hänsyn till önskvärdheten att få en effektiv kontroll över apotekens varuinköp och därigenom en fast utgångspunkt för kontrollen över deras ekonomi vore det utan tvivel önskvärt att utsträcka monopolet till att omfatta all försäljning i p a r t i till apoteken. Detta skulle innebära, att apoteken ej skulle ha rättighet att från annat håll än från monopolets utövare anskaffa sina varor, av vad slag de än vore. E t t av statsmonopolets starkaste motiv är som nämnts önskvärdheten av a t t få kontroll över och sänka apotekens inköpspriser. Detta önskemål gäller emellertid ej i lika hög grad beträffande de varor, som apoteken sälja i konkurrens med a n d r a affärer och vilkas priser sålunda bestämmas genom konkurrensen med dessa andra affärer och ej genom de av Kungl. Maj:t beslutade taxegrunderna. Då det vidare är lämpligt att i görligaste mån begränsa de anspråk på ersättning för intrång i näringsverksamheten, som otvivelaktigt komma att resas vid monopolets införande, ha de sakkunniga stannat vid att begränsa monopolet till att avse allenast försäljningen till apoteksinrättning av de varor, på vilkas detaljförsäljning apoteken i stort sett ha monopol, alltså apoteksvaror och första klassens gifter. Emellertid förutsätta de sakkunniga självklart, att statsmonopolets utövare för att behörigen k u n n a fullgöra sina uppgifter som varuleverantör till apoteken och för att genom a t t fördela omkostnaderna på en större omsättning k u n n a i görligaste mån pressa priserna på apoteksvaror och första klassens gifter, vilkas priser i detalj framför a n d r a böra nedbringas, bör ha r ä t t att i konkurrens med de enskilda företagen bedriva försäljning även av a n d r a varor till apoteken. Av samma skäl bör monopolets utövare även kunna försälja apoteksvaror och första klassens gifter till andra än apotek. Endast i ett avseende ha de sakkunniga funnit starka skäl tala för en vidgning av monopolets omfattning. Av det föregående framgår, a t t handeln med första klassens gifter enligt giftstadgan är med två undantag förbehållen apoteksföreståndare. Endast apoteksföreståndare kan alltså under nuvarande förhållanden sälja första klassens gifter till andra apoteksföreståndare och till andra näringsutövare eller förbrukare, som äro i behov av dessa gifter. Nyss a n t y d d a undantag gäller försäljning genom vissa personer av insamlade obearbetade naturalster, ävensom försäljning av fabrikant utav de giftiga ämnen av första klassen, som han själv tillverkat. Rätt att importera första klassens gifter tillkommer, förutom föreståndare för vissa vetenskapliga institutioner, endast apoteksföreståndare och nyssnämnda fabrikanter. Det ä r synnerligen önskvärt, att handeln med och importen av ifrågavaran-

128 de starka och farliga gifter i görligaste mån. centraliseras, v a r i g e n o m kan vinnas erforderlig kontroll även över den handel med dessa varor, som ej sker från apotek. Statsmonopolet bör därför i första h a n d utsträckas a t t omfatta all import av giftiga ämnen av första klassen, oavsett om de giftiga ämnena äro läkemedel eller icke. Vidare bör fabrikant, som själv tillverkat giftigt ämne av första klassen, allenast medgivas r ä t t sälja detsamma till statsmonopolet. De ändringar, monopolets införande skulle föranleda i nu bestående förhållanden, kunna sammanfattas sålunda. Partiförsäljningen av apoteksvaror — nu förbehållen apoteksföreståndare och i övrigt den, som visat stadgad kompetens och ställt sig vissa a n d r a föreskrifter till efterrättelse, samt tillverkare av vederbörande läkemedel, i den m å n h a n försäljer v a r a av egen tillverkning — skulle, vad gäller försäljning till apoteksinrättning, förbehållas statsmonopolet, men i övrigt v a r a fri för den, som n u ä r berättigad idka grosshandel med apoteksvara. Partiförsäljningen av första klassens gifter — nu i stort sett förbehållen apoteksföreståndare samt vederbörande tillverkare —• skulle i sin helhet tillkomma statsmonopolet och apoteksföreståndarna, dock med skyldighet för apoteksföreståndarna att inköpa ifrågavarande gifter allenast från monopolet och med r ä t t för tillverkarna att sälja de första klassens gifter av egen tillverkning, som ej exporteras, allenast till monopolet. Import av apoteksvara skulle ske liksom hittills, dock endast med den begränsningen, a t t importr ä t t ej skulle tillkomma apoteksföreståndare. Däremot skulle r ä t t till import av första klassens gifter hädanefter endast tillkomma monopolets utövare. Varken apoteksförståndare, fabrikant, som i sin tillverkning använder ifrågavarande giftiga ämnen, eller vissa föreståndare för vetenskapliga institutioner skulle därför i framtiden ha r ä t t importera giftigt ämne av första klassen. Någon förändring i gällande bestämmelser rörande bakteriologiska p r e p a r a t (kungörelsen den 30 april 1925: S. F . S. n r 101, sådan den lyder enligt kungörelsen den 4 maj 1934: S. F . S. nr 151) torde ej behöva föranledas av de sakkunnigas förslag. Med den begränsning av monopolets omfattning, som sålunda vidtagits, anse sig de sakkunniga icke h a gjort större våld på nu gällande bestämmelser än som påkallats av hänsyn till de intressen, de sakkunniga måste tillgodose. Med den av de sakkunniga föreslagna omfattningen torde monopolet erhålla en fast och klar avgränsning, som icke gärna k a n missförstås på grund av giftstadgans utförliga definitioner å första klassens gifter och med hänsyn till de förändringar i apoteksvarustadgan, siktande mot en k l a r a r e bestämning av begreppet apoteksvara, som de sakkunniga i det följande skola föreslå. Självklart är, att begreppet apoteksinrättning icke under n å g r a förhållanden kan bli föremål för feltolkning. De sakkunniga tillåta sig i övrigt hänvisa till bifogade förslag till förändringar i gift- och apoteksvarustadgorna (sid. 527 resp. 514) samt till specialmotiven härför (sid. 315 ff. resp. 277 ff.).

129 I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att vårt land äger ett antal industrier och andra näringsutövare, som i större utsträckning äro i behov av första klassens gifter. Såvitt de sakkunniga kunna finna, är tillkomsten av ett statsmonopol å partihandeln med dessa gifter icke ägnad att vålla svårigheter för ifrågavarande förbrukare. Det är uppenbart att monopolet genom sin stora omsättning å dessa varor kan erhålla fördelaktigare inköpsvillkor än dem, som vederbörande industrier kunna förskaffa sig, och följaktligen kan dess tillkomst bli till direkt fördel för nämnda näringsidkare. Emellertid kunna fall tänkas, då vissa industriella och andra företag ha fördel av eller önska direkt importera eller anskaffa gifter av första klassen. På grund härav ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att medicinalstyrelsen på framställning från vederbörande i dessa fall må äga tilldela vederbörande tillverkare rätt att direkt och utan förmedling av monopolföretaget införa första klassens gifter. Då ifrågavarande gifter endast komma till användning i fabrikantens tillverkning, torde detta undantag icke vara ägnat att ur allmän synpunkt ingiva betänkligheter. Med vad nu anförts har ståndpunkt tagits till de fyra drogaffärernas ovannämnda framställning om rätt att försälja första klassens gifter. Till skingrande av ett missförstånd må här i anslutning till vad i framställningen anförts emellertid påpekas, att medicinalstyrelsen enligt vad de sakkunniga erfarit endast så till vida översett med drogaffärernas försäljning av första klassens gifter, att styrelsen ej vidtagit åtgärder mot densamma. Styrelsen har sålunda icke godkänt den nuvarande ordningen, något som styrelsen tydligen ej kunnat göra utan att överskrida sin befogenhet. Så länge drogaffärernas giftförsäljning skett genom bulvan, torde emellertid medicinalstyrelsen ha saknat möjlighet att komma till rätta med förhållandet. Ej heller är den i drogaffärernas berörda framställning lämnade uppgiften, att medicinalstyrelsen då och då jämlikt sin instruktion plägat inspektera drogaffärernas giftlager fullt korrekt. Någon föreskrift härom återfinnes ej i styrelsens instruktion och de inspektioner, som drogaffärerna torde avse, ha synbarligen gällt de lager av s. k. narkotica, som redovisats av de av styrelsen godkända importörerna och som förvarats inom någon droghandels lokaler. Av det sagda framgår, att vad drogaffärerna härutinnan anfört ej kan tillmätas någon betydelse vid bedömandet av den nu föreliggande frågan. Vad sedan angår aktiebolaget Astras ovanberörda framställning (sid. 109) till de sakkunniga må allenast erinras, att det ej är tillrådligt att lätta på de kontrollföreskrifter, som gälla handeln med första klassens gifter, och att administrationen vid vederbörande giftfabriker i hög grad torde underlättas vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag, som — om hänsyn ej tages till ifrågakommande export — innebär, att fabrikerna endast skulle sälja sin tillverkning till en kund, nämligen monopolföretaget. 9 — U2080.

130 Förebilder i den nuvarande monopollagstiftningen. Som bekant finnas i v å r t land för n ä r v a r a n d e två företag, som ä r o u t övare av statliga monopol, nämligen aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och aktiebolaget Vin- & spritcentralen. H ä r u t ö v e r finnas ytterligare vissa statliga monopolorganisationer på livsmedelsförsörjningens område. Sistnämnda monopolföretag representera emellertid organisationsformer, som icke äro användbara för h ä r avsett ändamål, och det är därför icke nödvändigt att här n ä r m a r e ingå på deras organisation. Däremot är de båda förstnämnda monopolföretagens organisation i detta sammanhang av stort intresse. Vad då först angår tobaksmonopolet m å följande anföras. , Efter ett omfattande, av olika kommittéer och sakkunniga bedrivet utredningsarbete framlades för 1914 års senare riksdag genom proposition, n r 254, förslag om införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Förslagets grundtanke var, att sedan staten genom monopollagstiftning bragt tobakstillverkningen i sina händer utövandet av den monopoliserade tobaksindustrien skulle upplåtas åt ett enskilt, av staten kontrollerat bolag med staten som delägare, vilket bolag till staten skulle redovisa den skatt, som staten ville u t t a g a u r tobakskonsumtionen. Förslaget vann i huvudsak riksdagens bifall. Den 15 december 1914 utfärdade Kungl. Maj:t de av riksdagen antagna, för monopolet grundläggande förordningarna angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket: (monopolförordningen; S. F . S. n r 436) samt om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket (ersättningsförordningen; S. F . S. n r 437). Det svenska tobaksmonopolet ä r ett partiellt monopol och avser allenast tillverkningen av tobaksvaror. Däremot ä r odlingen av tobak fri, så ock, formellt sett, handeln med tobaksfabrikat, vilken dock är begränsad och bunden av de regler, som monopolbolaget tillämpar vid återförsäljningen. Som konsekvens av tillverkningsmonopolet tillkommer importen av råtobak, med ett obetydligt undantag, uteslutande monopolet. Import av färdiga tobaksvaror ä r däremot tillåten — förutom i mindre kvantiteter för resande från utrikes ort — icke blott för monopolet utan ock för envar tobakshandlare. Så till vida är friheten även för odlingen och importen begränsad, att vissa av tillverkningsmonopolet föranledda kontrollföreskrifter skola iakttagas. (i Tobaksmonopolet drives icke av staten själv u t a n av ett enskilt bolag, åt vilket statens monopolrätt upplåtits. Utövandet av tobaksmonopolet h a r under hela monopoltiden varit anförtrott åt aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. Kontrakten mellan staten och n ä m n d a aktiebolag innehöllo intill år 1930 bland annat följande.

131 Staten upplät till bolaget utövande av monopolrättigheten med allt vad därtill höirde samt överlät tillika till bolaget den egendom, som staten förvärvat enligt ersättningsförordningen. För vad staten sålunda upplät och överlät hade bolaget erlagt likvid med belopp, motsvarande vad staten jämlikt ersättningsförordningen fått utbetala i inlösen, ersättning och undersföd m. m. I likviden skulle enligt kontraktet mellan staten och bolaget ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18 000 000 kronor. Översteg likvidsumman 40 000 000 kronor, skulle dock staten vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs för det belopp, varmed likvidsumman överstege nämnda belopp. Det övriga av likvidsumman skulle erläggas kontant, i den mån utbetalning från statsverket iigt rum. För fullgörande av sistnämnda kontantlikvid skulle bolaget upptaga ett "obligationslän å 20 000 000 kronor, löpande med 5 % årlig ränta. Lånet skulle kunna konverteras efter 10 år och skulle amorteras under 20 år, räknat från den lid, då konverteringsrätten började. Kostnaden för anskaffandet av obligationslånet m. m. skulle gäldas av staten. För alla tobaksvaror, som av bolaget försåldes eller eljest utlämnades, så ock för alla tobaksvaror, som bolaget eller tobakshandlare importerade, skulle bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser. Skattebeloppen uträknades med ledning av bolagets böcker. P å de v i d f ö r e t a g e t s t i l l k o m s t f a s t s t ä l l d a o r g a n i s a t o r i s k a f o r m e r n a t o r d e icke v a r a s k ä l a t t h ä r n ä r m a r e i n g å . Den n u g ä l l a n d e o r g a n i s a t i o n e n h a r f a s t s t ä l l t s i a n l e d n i n g a v K u n g l . M a j : t s p r o p o s i t i o n n r 195 t i l l 1930 å r s r i k s d a g ( r i k s d a g e n s s k r i v e l s e n r 258). D e f ö r ä n d r i n g a r , s o m h ä r i g e nom vidtagits i monopolföretagets tidigare gällande organisation, ha bland a n n a t syftat till å v ä g a b r i n g a n d e a v större möjligheter till kontroll över d e s s v e r k s a m h e t . H ä r v i d a n s å g s d e t icke p å k a l l a t a t t f ö r ä n d r a f o r m e n för monopolets utövande. Även i fortsättningen utövas alltså enligt Kungl. M a j : t s och r i k s d a g e n s b e s l u t m o n o p o l e t i a k t i e b o l a g e t s f o r m och o m h ä n derhaves av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. Efter de sålunda vidt a g n a f ö r ä n d r i n g a r n a h a r f ö r e t a g e t i h u v u d s a k följande o r g a n i s a t i o n . Enligt det den 26 maj 1930 dagtecknade avtalet mellan staten och tobaksmonopolet åligger det bolaget, att under avtalstiden utöva monopolet på sätt förutsattes i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket och därvid noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt nämnda förordning åligga monopoleis utövare, att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva verksamheten på sådant sätt, att garanti vinnes för varor av god och jämn beskaffenhet, att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag, att vid försäljning av tobaksvaror tilllämpa sådana prissättningsgrunder, att under beaktande av önskvärdheten att undvika alltför ofta återkommande ändringar i prissättningen, bolaget icke beredes större inkomst av rörelsen än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder, i den mån sådan avsättning må förekomma, med säkerhet må kunna lämna vederbörlig utdelning å aktiekapitalet och att vid prissättningen tillse, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna samt slutligen att för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt. För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, skall enligt avtalet

132 finnas ett direktörsråd, bestående, förutom av verkställande direktören, av två av styrelsen utsedda personer, av vilka minst en skall utses bland de av Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltager i rådets överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning ärendet ankommer. Oktrojtiden utgör sex år. Enligt den nu gällande bolagsordningen utgör bolagets aktiekapital lägst 17 000 000 kronor och högst 51000 000 kronor. Aktierna lyda på 100 kronor och bestå av preferensaktier och stamaktier. Förstnämnda aktier kunna enligt bolagsordningen ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Aktierna skola medföra rätt till årlig vinstutdelning med högst 5 Vi % å aktiebeloppet. Företrädesrätt skall tillkomma preferensaktierna framför stamaktierna till vinstutdelning med ett belopp, motsvarande 5 Vi å preferensaktiebeloppet, och även i vissa andra hänseenden. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till 5 Vi % utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad att tillgodoföra bolaget så stort belopp, som erfordras för utdelning upp till 5 Vi %. Styrelsen består av åtta ledamöter med fyra suppleanter. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga ledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Samtliga ledamöter och suppleanter utses för två år i sänder. Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper finnes en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter. Ordinarie bolagsstämman utser en revisor och en suppleant, Kungl. Maj:t en revisor och en suppleant och fullmäktige i riksgäldskontoret tre revisorer och tre suppleanter. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Vid bolagsstämma kan envar röstberättigad rösta för fulla antalet aktier, som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan. Dock får vid val av styrelse och revisorer rösträtt utövas endast för preferensaktierna. Mellan svenska staten och preferensaktieägarna har den 16 december 1930 träffats ett avtal, enligt vilket nämnda aktieägare tillförsäkra staten rätt att när som helst inlösa samtliga preferensaktier och enligt vilket preferensaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten eller den, Kungl. Maj :t godkänner såsom innehavare av aktierna. B e t r ä f f a n d e d e t a n d r a m o n o p o l f ö r e t a g e t , aktiebolaget Vin- & spritcentralen, m å a l l e n a s t e r i n r a s , a t t d e t t a f ö r e t a g ej l i k s o m a k t i e b o l a g e t S v e n s k a t o b a k s m o n o p o l e t b y g g e r p å e n s ä r s k i l d l a g s t i f t n i n g j u s t för n ä m n d a m o n o p o l . D e s s f ö r f a t t n i n g s m ä s s i g a g r u n d v a l ä r f ö r o r d n i n g e n d e n 14 j u n i 1917 (S. F . S. n r 340) a n g å e n d e f ö r s ä l j n i n g a v r u s d r y c k e r . D e t h a r tillk o m m i t p å ett helt a n n a t s ä t t ä n tobaksmonopolet, m e n dess organisation h a r i h u v u d s a k l ä m p a t s efter s a m m a g r u n d l ä g g a n d e p r i n c i p e r , s o m g ä l l a för s i s t n ä m n d a m o n o p o l . S å s k e d d e s e n a s t i a n l e d n i n g a v K u n g l . M a j : t s p r o p o s i t i o n n r 196 t i l l 1930 å r s r i k s d a g . S p r i t c e n t r a l e n s f ö r h å l l a n d e till s t a t e n r e g l e r a s g e n o m dels e t t d e n 26 j a n u a r i 1931 d a g t e c k n a t a v t a l m e l l a n s v e n s k a s t a t e n och s t a m a k t i e ä g a r n a i b o l a g e t , d e l s e t t d e n 15 o k t o b e r 1930 d a g t e c k n a t a v t a l m e l l a n s v e n s k a s t a t e n och b o l a g e t a n g å e n d e u p p l å -

133 [ tände av rätten att idka partihandel med rusdrycker, dels ock den för bolaget gällande bolagsordningen. Man synes ha eftersträvat att få en i görligaste mån likartad organi; sation av statens båda monopolföretag. Det torde här icke v a r a nödvänj digt att tynga framställningen med en mer ingående redogörelse härför I u t a n tillåta sig de sakkunniga i dessa hänseenden hänvisa till Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition nr 196 till 1930 års riksdag och samma riksdags skrivelse nr 259. Allenast må här erinras, att bolagets aktier lyda å 1 000 kronor och bestå av stamaktier (400 000 kronor) och preferensaktier (14 600 000 kronor), vilka senare samtliga ägas av pensionsförsäkringsfonden, att varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie allenast medför en röst, att preferensaktierna framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig statsgaranterad utdelning av bolagets vinst intill 5 % av aktiebeloppet, att å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast 5 Vi % av aktiebeloppet samt att mellan staten och de tio s t a m a k t i e ä g a r n a träffats avtal angående förfoganderätten över n ä m n d a aktier. Läkemedelsmonopolets organisation. De båda förutnämnda redan existerande monopolföretagen utövas såsom av det föregående framgår ej i statens egen regi. Vid monopolens utövande h a r det befunnits ändamålsenligare a t t samordna statsintresset med aktiebolagsformens friare och ur allmän affärssynpunkt lämpligare verksamhetsform än det direkta statsföretagets. Vid sina överväganden rörande den för läkemedelsmonopolet lämpligaste organisationsformen ha de sakkunniga icke funnit skäl föreligga att pröva sig fram på a n d r a vägar än dem, som i praktiken redan befunnits ganska väl ägnade a t t utgöra grunden för statsverksamhetens utövande. Med anledning h ä r a v ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå att monopolet anordnas i n ä r a anknytning till de organisationsformer, som valts för tobaks- och för vinoch spritmonopolen. Olikheterna mellan de båda redan existerande monopolföretagen ligga företrädesvis på det lagtekniska planet, i det tobaksmonopolet g r u n d a r sig på en speciallagstiftning just för detta monopol. Med hänsyn till vad i det föregående anförts rörande önskvärdheten av att läkemedelsmonopolet redan från början lägges upp efter enkla och klara riktlinjer och att, i motsats till v a d som gällde vid spritmonopolets tillkomst, bestämmelser utfärdas rörande ersättning åt de näringsidkare, som genom monopolets tillkomst lida intrång i sin näringsverksamhet, är det tydligt, a t t tobaksmonopolet och ej spritmonopolet bör uppställas som förebild för läkemedelsmonopolet vid den författningstekniska utformningen av monopolförslaget. Såsom av det föregående framgår finnas nu två författningar, som tämligen fullständigt reglera handeln med apoteksvaror och giftiga ämnen

134 av första klassen, nämligen apoteksvarustadgan och giftstadgan. Vid tobaksmonopolets tillkomst var det nödvändigt a t t utfärda en särskild monopolförfattning, v a r i den staten tillkommande monopolrätten fastställ- i des. De sakkunniga anse för sin del det icke erforderligt att för läkemedelsmonopolet föreslå utfärdandet av en sådan särskild monopollagstiftning. Det får anses vara en stor fördel, om de huvudsakliga bestämmelser, som reglera handeln med apoteksvaror och första klassens gifter, kunna sammanfattas i de båda förefintliga författningarna. Då för övrigt apoteksvarustadgan och giftstadgan redan nu i vissa hänseenden k u n n a betraktas såsom monopolförfattningar, förorda därför de sakkunniga, att i nämnda båda stadgor föreskrifter givas, som åt staten förbehålla försäljningen till apoteken av apoteksvaror samt grosshandeln med första klassens gifter. E n olägenhet härmed är onekligen, a t t monopolbestämmelserna därigenom splittras på två författningar. Emellertid må beaktas, att redan under nuvarande förhållanden de bestämmelser, som reglera import, tillverkning och handel med å ena sidan apoteksvaror, å den a n d r a första klassens gifter äro fördelade på två författningar, vilket förhållande, såvitt de sakkunniga ha sig bekant, ej vållat n å g r a olägenheter. P å grund h ä r a v synes det ej v a r a ägnat att ingiva betänkligheter, om detta system tillämpas även på den del av försäljningen av ifrågavarande varor, som ankommer på läkemedelsmonopolet. Vid ett bifall till de sakkunnigas förslag i detta avseende torde de ändringar, som med anledning av läkemedelsmonopolets tillkomst påkallas i apoteksvara- och giftstadgorna, böra underställas riksdagen för godkännande. Såsom av det föregående framgår, har apoteksvarustadgan av Kungl. Maj:t utfärdats efter riksdagens hörande och giftstadgan utfärdats av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. Riksdagens medverkan i vad avser giftstadgan bör därför begränsas till att avse själva de grundläggande bestämmelserna rörande monopol å grosshandeln med första klassens gifter. Givetvis bör Kungl. Maj:t även i fortsättningen kunna u t a n riksdagens hörande eller godkännande i övrigt bestämma över giftstadgan. Vid de sakkunnigas betänkande fogas förslag till de förändringar i apoteksvarustadgan och giftstadgan, som torde böra vidtagas vid ett bifall till de sakkunnigas förevarande förslag. Specialmotivering härför återfinnes under kapitel I X . De ersättningar, som till följd av monopolets tillkomst synas böra utgå till vissa näringsidkare, böra regleras i en särskild ersättningsförordning. Denna fråga upptaga de sakkunniga emellertid som nämnts till mer ingående behandling mot slutet av detta kapitel. Monopolets utövande bör anförtros åt ett aktiebolag, förslagsvis ben ä m n t aktiebolaget Läkemedelscentralen, vars aktiemajoritet äges av staten och inom vilket staten i övrigt beredes behörigt inflytande. Liksom skett i fråga om tobaks- och spritmonopolen bör detta lämpligen ske på så sätt, a t t staten med företaget sluter ett avtal, i vil-

135 ket p a r t e r n a s rättigheter och skyldigheter fixeras och till vilket ansluter sig en av bolagsstämman antagen bolagsordning. I bolagsordningen torde, såsom skett i fråga om spritcentralen, böra införas en föreskrift om a t t bolagsordningen ej får ändras u t a n Kungl. Maj:ts tillstånd. De ersättningar, som till följd av monopolets tillkomst kunna komma a t t u t g å till vissa näringsidkare, böra som nämnts regleras i en särskild ersättningsförordning. E r s ä t t n i n g a r n a synas böra utgå av statsmedel men staten av läkemedelscentralen beredas full ersättning för därigenom gjorda utlägg. Detta kan i analogi med motsvarande förfaringssätt vid tobaksmonopolets tillkomst ske på så sätt, att staten som dellikvid mottager aktier i företaget och återstoden likvideras kontant av företaget, i den mån statsverket utbetalar ersättningar till näringsidkarna. Medel härtill synas böra av företaget anskaffas antingen genom uppläggande av ett obligationslån, förslagsvis löpande på 20 år och med.4 % ränta, eller, vilket vore a t t föredraga, genom ett av Kungl. Maj:t g a r a n t e r a t lån på samma tid och med samma förräntning, exempelvis från pensionsförsäkringsfonden, postverket eller riksförsäkringsanstalten. Organisatoriskt förete som nämnts de båda aktiebolag, som handhava p a r t i h a n d e l n med tobaksvaror och vin- och spritvaror, icke n å g r a avgör a n d e olikheter. Vad läkemedelscentralens inre organisation beträffar, må följande anföras. Läkemedelscentralens rörelse blir av förhållandevis mindre omfattning ä n tobaks- och spritmonopolens. Såsom framgår av efterföljande beräkningar, uppskattas aktiekapitalet till 6 miljoner kronor och det erforderliga lånet till omkring 3 miljoner kronor. Aktiekapitalet vid nyssnämnda båda monopolföretag är som nämnts delat på preferensaktier och stamaktier. Vid båda företagen medföra preferensaktierna viss företrädesrätt till utdelning. De övriga förmåner, som följa med de båda slagen aktier, äro något olikartade vid de båda företagen. Vid tobaksmonopolet ha sålunda innehavarna av preferens- och stamaktierna lika rösträtt men vid val av styrelse och revisorer kan rösträtt endast utövas för preferensaktierna. För spritmonopolet däremot gallor don bestämmelsen, a t t varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie allenast medför en röst. Spritcentralens samtliga preferensaktier (14 600 000 kronor) ägas av pensionsförsäkringsfonden under det stamaktierna (400 000 kronor) ägas av tio enskilda stamaktieägare, med vilka staten träffat särskilt avtal. Enligt detta a v t a l förbinda sig stamaktieägarna att icke överlåta a k t i e r n a till a n n a n än staten eller den Kungl. Maj:t godkänner såsom innehavare av aktierna. Mellan staten och preferensaktieägarna i tobaksmonopolet är träffat ett likadant avtal, som innehåller motsvarande bestämmelse beträffande d e t t a monopols preferensaktier. Tobaksmonopolets stamaktier k u n n a ägas endast av staten eller av svensk undersåte, som d ä r t i l l erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.

136 Vid sina överväganden, h u r u v i d a motsvarande fördelning a v aktiekapitalet på preferens- och stamaktier även skulle genomföras för läkeme-| delscentralens del, ha de sakkunniga funnit att ett system med ett nominellt lågt men med högt rösttal försett eller på a n n a t sätt kvalificerat delkapital onekligen medför fördelen av en viss stabilitet i företagets ledning och vissa möjligheter a t t för bolaget intressera personer, vilkas stöd kan vara av visst värde för företaget. Däremot torde förfarandet icke v a r a särskilt ägnat a t t stärka statens inflytande på företaget,- En nackdel med systemet är obestridligen också, a t t det är onödigt invecklat u t a n att — såvitt de sakkunniga k u n n a t finna — erbjuda större fördelar i nämnda hänseenden än som skulle k u n n a vinnas genom enklare bestämmelser. De sakkunniga ha i v a r t fall ej funnit övervägande skäl tala för ett tillämpande på läkemedelscentralen av detta förfarande utan föreslå i stället, att bolaget utgiver likaberättigade aktier, lydande förslagsvis å nominellt 1000 kronor. Då staten som nämnts bör äga majoriteten av dessa aktier, tryggas redan härigenom åt staten ett avsevärt inflytande på bolagets ledning. Fördelen med att för bolaget intressera vissa personer eller företag, vilkas stöd är av värde, synes k u n n a vinnas därigenom, att teckningsrätten till återstoden upplåtes åt personer, som Kungl. Maj:t med hänsyn till bolagets a r t kan godkänna såsom aktieägare. Möjligen k a n övervägas, om icke för a t t förhindra a t t n ä m n d a återstående aktier efter hand placeras på olämpliga händer staten med de blivande aktieägarna bör sluta ett avtal, stadgande skyldighet för aktieägarna att icke överlåta aktierna till a n n a n än staten eller den Kungl. Maj:t godkänner såsom innehavare av aktierna. Till denna fråga ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra taga definitiv ståndpunkt. De sakkunnigas nu återgivna förslag innebär sålunda, att staten i företaget tecknar aktier för förslagsvis 3 100 000 kronor, vilket utgör det enda kapitalutlägg, staten behöver vidkännas genom monopolets tillkomst. Såsom tidigare nämnts finns inom apoteksväsendet en fond för apoteksinnehavares pensionering, som numera uppgår till ett belopp av sammanlagt något över 12 miljoner kronor. Denna fond förvaltas av medicinalstyrelsen, som äger placera medlen i enlighet med vissa av Kuiigl. Maj:t givna föreskrifter. Enligt dessa föreskrifter skola medlen företrädesvis placeras i s. k. guldkantade papper. De sakkunniga ha icke kunnat finn a a n n a t än a t t läkemedelscentralens aktier erbjuda en riskfri placering för apotekarpensioneringsfondens medel. De föreslå därför, att Kuiigl. Maj:t måtte medgiva medicinalstyrelsen r ä t t a t t av fondens medel placera ett belopp av förslagsvis högst 1200 000 kronor, alltså endast omkring 10 % av fonden, i dessa aktier. Denna å t g ä r d stärker statens inflytande inom läkemedelscentralen, varförutom fonden beredes möjlighet till en förhållandevis hög förräntning å en del av sitt kapital. Återstår a t t teckna ett aktiekapital å 6 000 000 — (3100 000 + 1200 000) = 1700 000 kronor. Teckningsrätten till denna del av aktiekapitalet torce, där så

137 med h ä n s y n till gällande bestämmelser rörande medelsplacering erfordras efter tillstånd av Kungl. Maj:t, böra förbehållas apotekarsocieteten, apotekareförbundet, farmacevtförbundet, apotekarkårens livränte- och pensionskassa samt enskilda apoteksinnehavare och farmacevter. K a n icke hela den återstående delen av aktiekapitalet fulltecknas såsom de sakkunniga nyss angivit, torde möjligheter icke saknas att på andra händer, exempelvis hos pensionsförsäkringsfonden, placera det överskjutande aktiekapitalet. De sakkunniga vilja i detta sammanhang även anföra, att de dryftat ett förslag om att statens fonder skulle övertaga hela eller större delen av aktiekapitalet. Framför allt med hänsyn till önskvärdheten att bereda staten största möjliga inflytande över företaget skulle detta altern a t i v erbjuda stora fördelar. Å a n d r a sidan är det på grund av vad nyss anförts onekligen av visst intresse att i företaget intresseras även enskilda. De sakkunniga begränsa sig emellertid till att endast antyda möjligheten av en lösning efter dessa riktlinjer. Utdelningen å aktierna synes böra begränsas uppåt till 5 %. De båda förutnämnda monopolaktiebolagens styrelser bestå av å t t a ledamöter och fyra suppleanter. Med hänsyn till läkemedelscentralens relativt mindre omfattning torde det v a r a tillräckligt med sex ledamöter och fyra suppleanter i dess styrelse. Av dessa bör Kungl. Maj:t — med analogivis tillämpning av motsvarande föreskrifter beträffande tobaksoch spritmonopolen — utse tre ledamöter, däribland en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. De för tobaksmonopolets styrelse i övrigt gällande bestämmelserna kunna i tillämpliga delar överflyttas att gälla även läkemedelscentralens styrelse. Vid lika röstetal bör alltså ordföranden ha. utslagsröst. Den inom de båda monopolaktiebolagen verksamma institutionen, direktörsrådet, torde kunna v a r a av visst värde även för läkemedelscentralen. Läkemedelscentralens direktörsråd synes böra erhålla identiskt samma sammansättning som tobaks- och spritmonopolaktiebolagens och alltså bestå, förutom av verkställande direktören, av två personer, som styrelsen utser, d ä r a v minst en bland de av Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöterna. Vederbörande avdelningschefer böra ha r ä t t deltaga i rådets (iverläggningar men icke i dess beslut i frågor, som falla under deras område. Styrelsen bör utse ordförande och vice ordförande i rådet och i instruktion n ä r m a r e bestämma området för dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande bör icke få vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänner åtgärden. Genom de senast vidtagna ä n d r i n g a r n a i de för de båda monopolen gällande bestämmelserna h a r föreskrivits, att för granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall finnas en revision, bestående av fem revisorer och lika många suppleanter, av vilka bolagsstämman ut-

ser en, Kungl. Maj:t en och fullmäktige i riksgäldskontoret tre. Med hänsyn till centralens jämförelsevis mindre betydande omfattning och andra uppgifter än rent fiskaliska torde det icke vara erforderligt vare sig att sysselsätta en så talrik revision eller att åt riksgäldsfullmäktige innesluta rättighet att utse revisorer. De sakkunniga föreslå därför, att antalet revisorer begränsas till tre med tre suppleanter, varav Kungl. Maj:t utser två revisorer och två suppleanter och bolagsstämman en revisor och en suppleant. I övrigt kunna de för revisorerna i tobaks- och spritmonopolen gällande bestämmelserna godtagas. Av vad i detta kapitel och i övrigt anförts framgår, att läkemedelscentralen får mycket betydelsefulla uppgifter i vad avser prisbildningen å apoteksvaror och första klassens gifter. De genom droghandelns centralisering vunna besparingarna kunna tydligen användas antingen för att reducera partihandelspriserna å läkemedel eller för vissa andra ändamål. En alltför kraftig reduktion av apotekens verkliga inköpspriser, på vilka som nämnts försäljningspriserna i fortsättningen skulle komma att beräknas, skulle tydligen oförmånligt kunna inverka på apotekens ekonomi. De sakkunniga förutsätta därför, att sänkningen av partiprisnivån å läkemedel sker försiktigt och under hänsynstagande till de år från år inhämtade erfarenheterna rörande dessa åtgärders inverkan på apotekens ekonomi. Vad de sakkunniga nedan i kapitel XIV föreslå ger centralen möjligheter att genom samarbete med medicinalstyrelsen avläsa partiprisnivåns.inverkan på apotekens ekonomi. Å andra sidan är det givetvis ett intresse, att partiprisnivån å läkemedel hålles så låg som möjligt, enär en dylik prispolitik tydligen kommer hela den läkemedelsköpande allmänheten samt även andra läkemedelskonsumenter, såsom sjukvårdsinrättningar, tillgodo. Emellertid hålla de sakkunniga före, att mycket starka skäl tala för att en del av den genom droghandelns centralisering uppstående vinsten kommer dem tillgodo, som framför andra måste anses vara i mest trängande behov av billiga läkemedel. De sakkunniga syfta särskilt på personer, som äro i behov av ett varaktigt bruk av läkemedel. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att i avtalet mellan staten och centralen inryckes en bestämmelse av innehåll, att centralen skall vara skyldig att årligen av det överskott, som uppstår, sedan vederbörliga avskrivningar och avsättningar till fonder skett, aktiekapitalet förräntats samt givetvis det för bestridande av förutnämnda ersättningar upptagna lånet amorterats och förräntats, till en till Kungl. Maj:ts disposition stående särskild fond för förbilligande av läkemedel avsätta 75 % av överskottet, dock minst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, 300 000 kronor per år. Tillika bör i kontraktet, delvis i analogi med vad som skett beträffande tobaksmonopolet, föreskrivas att det skall åligga bolaget att vid inköp, tillverkning och försäljning av de varor, varmed det driver handel, be-

139 d r i v a verksamheten på sådant sätt, att g a r a n t i vinnes för varor av fullgod beskaffenhet, att vid försäljning av apoteksvaror till apoteken och av första klassens gifter tillämpa sådana prissättningsgrunder, att, under beaktande av önskvärdheten att undvika alltför ofta återkommande ändr i n g a r i prissättningen, bolaget icke beredes större inkomst av rörelsen än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder, i den mån såd a n avsättning förekommer, med säkerhet kan lämna vederbörlig utdelning d aktiekapitalet och att vid prissättningen tillse, ej mindre att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna än även att apotekens ekonomi icke väsentligt försämras. Mer ingående bestämmelser torde lämpligen ej böra meddelas i nämnda hänseenden. De sakkunniga vilja för övrigt understryka, att staten genom den betryggande majoriteten inom styrelsen givetvis kan utöva ett betydande inflytande på centralens prispolitik. Övriga föreslagna bestämmelser i avtalet och i bolagsordningen ha de sakkunniga i regel i tillämpliga delar bringat till överensstämmelse med de för tobaksmonopolet gällande och de torde, där de avvika härifrån, icke t a r v a särskilda kommentarer. De framgå av de förslag till dels avtal mellan svenska staten och aktiebolaget Läkemedelscentralen, dels ock bolagsordning för sistnämnda företag, som fogas vid betänkandet. De nuvarande drogaffärernas ekonomi. De n u v a r a n d e enskilda drogaffärernas ekonomi lämnar en utgångspunkt för bedömandet av ekonomien hos ett statligt monopolföretag. De sakkunniga ha därför från de fyra förutnämnda engrosaffärerna i apoteksvaror samtidigt med förut omförmälda uppgifter rörande deras omsättning begärt vissa uppgifter beträffande deras ekonomi i övrigt. De uppgifter, drogaffärerna lämnat, ha emellertid visat sig v a r a i åtskilliga hänseenden bristfälliga och ofullständiga. Mest fullständiga äro uppgifterna från de företag, som drivas i form av aktiebolag och som alltså äro skyldiga att till patent- och registreringsverket årligen redovisa resultatet av sin rörelse. Uppgifterna från de båda a n d r a företagen äro vida mindre användbara beroende på, i fråga om det ena företaget, att det drives i n ä r a samband med apoteksrörelse, och, i fråga om det a n d r a företaget, a t t dess innehavare visat sig ovillig a t t lämna tillräckliga upplysningar i ämnet. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga övervägt lämpligheten av att för utredningens verkställande hemställa om tillämpning av 1925 års lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar. Då de sakkunniga ej ansett sig böra anlita denna utväg, beror det d ä r p å a t t det kunnat antagas, att det resultat, vartill de sakkunniga kommit, trots det föreliggande i vissa hänseenden bristfälliga materialet, ej i avgörande grad avviker från förhållandena i verkligheten. De sakkunniga ha därför låtit sig åtnöja med de uppgifter, som erhållits från drogaffärerna.

140 Sistnämnda uppgifter avse v a r t och ett av åren 1930—1932. Av sekretesshänsyn anse sig de sakkunniga här nedan böra i regel angiva dessa uppgifter allenast i form av totalsiffror eller medeltal för de fyra drogaffärerna för n ä m n d a år. a) Fastigheter,

maskiner,

Det bokförda värdet år 1930 till » 1931 » » 1932 »

inredningar

och

lager.

av drogaffärernas fastigheter uppgick 935 000 kronor, 2 731600 » och 2 701600 » .

Värdet a v maskiner och inredningar h a i uppgiftsformulären uppdelats å bokfört v ä r d e och effektivt värde. E n firma har lämnat uppgift rörande båda beloppen, en firma rörande det bokförda värdet och brandförsäkringsvärdet, en firma allenast beträffande det bokförda värdet och en firma endast beträffande det effektiva värdet. Summan av — för två firmor — det uppgivna effektiva värdet av maskiner och inredningar samt — för en firma — motsvarande bokförda v ä r d e och — för den återstående firman — brandförsäkringsvärdet, uppgick år 1930 till i runt tal » 1931 » » » » » 1932 » » » »

830 000 kronor, 830 000 » och 860 000 »

Det bokförda värdet av lagret uppgick för ifrågavarande företag år 1930 till i runt tal 1 925 000 kronor, » 1931 » » > » 2 050 000 » och » 1932 » » » » 1760 000 » . De särskilt redovisade avskrivningarna å lagret uppgingo för en av drogfirmorna år 1930 till omkring 540 000 kronor, år 1931 till omkring 670 000 kronor och år 1932 till omkring 590 000 kronor. För de övriga firmorna uppgingo de avskrivningar, som särskilt redovisats, till relativt obetydliga belopp. b) Fordringar samt bank- och kassatillgodohavanden. Det bokförda värdet av de fyra drogaffärernas fordringar var år 1930 i runt tal 2 880 000 kronor, » 1931 » » » 3 300 000 » och » 1932 » » » 3 370 000 » . Bank- och kassatillgodohavandena voro år 1930 i runt tal 560 000 kronor, » 1931 » » » 570 000 » och » 1932 » » » 710 000 •» . 1 Dessa liksom de efterföljande uppgifterna ha av drogaffärerna lämnats efter något olika principer. Uppgifterna för ett par av drogaffärerna synas hänföra sig till ingående balanskontot, för de återstående däremot till det utgående, något som emellertid torde sakna praktisk betydelse vid den undersökning, vartill materialet här användes.

141 c) Aktiekapital,

reserv- och andra

fonder.

Aktiekapitalet för de båda droghandelsaktiebolagen var, för det ena, under ett v a r t av åren 1930—1932 1800 200 kronor och, för det andra, år 1930 1 830 642 kronor och ett vart av åren 1931 och 1932 2 268 000 kronor. För de tre företag, vilka redovisat reserv- och andra fonder, uppgingo ! dessa år 1930 till i runt tal 330 000 kronor, » 1931 » » » » 390 000 » och » 1932 » » » » 550 000 » . d) Förlagslån,

varuskulder

och andra

skulder.

Under rubriken förlagslån m. m. ha två av företagen redovisat inteckningslån, för det ena under vart och ett av åren 1930—1932 uppgående till 375 000 kronor och för det andra, som tydligen från och med år 1931 inköpt fastighet, under åren 1931 och 1932 uppgående till i r u n t tal 1220 000 kronor. E t t tredje företag redovisar under nämnda rubrik för år 1930 en bankskuld av omkring 140 000 kronor och för å r 1931 en bankskuld av omkring 165 000 kronor. Varuskulderna för de fyra företagen uppgingo 700 000 kronor, år 1930 till runt tal » » 1 020 000 » och » 1931 » » » 720 000 » » 1932 » Andra

e)

skulder redovisas av två utav företagen med för år 1930 i runt tal 70 000 kronor, » 1931 » » » 110 000 » och » 1932» » » 80 000 » .

Personal.

Enligt särskilda uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från de fyra drogaffärerna, sysselsatte de fyra företagen år 1932 och den 1 oktober 1933 följande antal anställda, företagscheferna o r ä k n a d e : Antal anställda år 1932 Vio 1933

Företag 1 » 2 » 3 » 4 Summa f)

123 110 71 26

130 116 75 25

346 Driftresultat.

Såscm tidigare framhållits saknas uppgift beträffande omsättningen från en av de fyra drogfirmorna. Denna summa har därför måst beräknas pi g r u n d v a l av det material, som i övrigt legat till de sakkunnigas bedömande. Uppgift om bruttovinstens storlek h a r icke lämnats av ett

142 av företagen. Mer eller mindre noggrant specificerade uppgifter rörande| omkostnadernas fördelning på olika rubriker ha lämnats av tre a v företagen. Det fjärde företaget — Kronans droghandel i Göteborg — har endast angivit en klumpsumma för de totala kostnaderna vederbörande år, Undersökningen rörande drogaffärernas driftresultat h a r med h ä n s y n härtill ej k u n n a t bliva så ingående som önskvärt varit. Nedanstående tablå torde emellertid ganska n ä r a motsvara verkliga förhållandena: T a b e l l 25.

D r o g a f f ä r e r n a s s a m m a n l a g d a d r i f t r e s u l t a t å r e n 1931 o c h 1932. 1931 kr.

1932 kr.

Totalomsättning

13 900 000 (100 %)

13 200 000 (100 %)

Bruttovinst Totala omkostnader skatter)

2 850 000 (20-5 %)

2 900 000 (22-0 %)

;

2 1 8 0 0 0 0 (15*7

2 340 000 (17-7 %)

I

670 000 ( 4*7

560 000 ( 4-3 %)

Nettovinst

(inkl. avskrivningar och i

Det knapphändiga materialet ger icke möjlighet att draga n å g r a bestämda slutsatser rörande de faktorer, som inverkat på driftresultatet vid vederbörande drogaffär. E t t av företagen drives gemensamt med apotek i vad angår lokaler och lager. Även bokföringen vid detta företag är i viss utsträckning gemensam med apotekets. E t t a n n a t av företagen synes i ganska stor utsträckning bedriva fabrikationsverksamhet, och driftresultatet för detta företag visar därför i vissa hänseenden olikheter med motsvarande förhållanden vid övriga drogaffärer. E t t tredje företag har såsom dotterbolag en läkemedelsindustri, som enligt uppgift till företaget levererar varor till priser, som ligga endast något över självkostnadspriserna. Åtminstone tre av företagen bedriva, såsom tidigare nämnts och i efterföljande kapitel n ä r m a r e skall beröras, låneverksamhet huvudsakligen med apoteksinnehavarna som klientel och delvis med eget kapital, och inkomsterna men även omkostnaderna av denna med den egentliga droghandeln icke sammanhängande verksamhet synas ingå i ovannämnda uppgifter, dock, efter vad det vill förefalla, u t a n att starkare inverka på slutresultatet. I viss utsträckning torde inkomsten av uthyrningsverksamhet ingå i driftresultaten. Även denna faktor bör givetvis beaktas. Bruttovinsten vid v a r t och ett av de fyra företagen i % av totalomsättningen v a r enligt vad ur materialet kan utläsas år 1931 respektive omkring 19*o, 21*7, 22*4 och 22*4 % och år 1932 respektive 20*8, 20*o, 26*3 och 22*6 %. Nettovinsten, på motsvarande sätt beräknad, synes h a uppgått år 1931 till respektive 3*8, 5*9, 4*6 och 8*o % samt år 1932 till respektive 4*4, 4*5, 4*8 och 6*4 %. Det förtjänar här framhållas, a t t utgifterna för annonser och reklam

143 Iför etlt av företagen — enligt uppgift avseende reklam för produkterna från edt tillverkningsbolag, som är anknutet till företaget såsom dotterbolag — samt för resande och representation under v a r t och ett av åren 1930—1932 redovisats med omkring 150 000 kronor. F ö r ett a n n a t av företagen h a motsvarande utgifter upptagits med något över 30 000 kronor och för ett tredje företag med endast något över 2 000 kronoir. Specificerade uppgifter i detta avseende h a icke lämnats av det fjärde företaget. Till dessa uppgifter må emellertid knytas den reflexionen, åitt de förhållandevis låga kostnaderna för reklam m. m. för två av företagen l å t a förmoda, att ifrågavarande utgifter till en del ingå under a n d r a omkostnadsrubriker, exempelvis för avlöningar. Beräkiningar rörande läkemedelscentralens ekonomi. K a l k y l e r n a rörande det tillämnade monopolföretagets ekonomi skulle onekligen ha i hög grad underlättats, om det varit möjligt att från samtliga dirogaffärer få ett fullständigt material till grundval för dessa beräkn i n g a r . Ä a n d r a sidan förenklas uppgiften i viss m å n av den omständigheten, att centralen till huvudsaklig del skulle bedriva affärsverksamhet med em ganska begränsad krets avnämare, vilkas varubehov ganska säkert k a n u p p s k a t t a s . De sakkuniga ha på grund h ä r a v anledning antaga, att de kalkyler, som nedan göras, icke komma att i mer avsevärd grad avvika från cle verkliga förhållandena. A l l m ä n t må till en början anföras, att de sakkunniga vid sina beräkn i n g a r eftersträvat att giva den centrala drogaffären en organisation, i stort sett överensstämmande med den i den moderna droghandeln gängse. B e r ä k n i n g a r n a rörande centralens inredning och utrustning h a gjorts med t a n k e på a t t centralen skall få bästa möjliga utgångsläge. Antalet befattningshavare h a r lämpats efter den omfattning, som centralen enligt de sakkunnigas beräkningar vid starten kommer att erhålla. Det förutsattes, att centralen allteftersom den får större omslutning, kommer a t t giva en meravkastning, stor nog att täcka och giva överskott öveide därigenom ökade omkostnaderna. Monopolföretagets k a r a k t ä r av en centraliserad droghandel giver möjligheter till betydande besparingar i fråga om bland annat personalkostnaderna — de nuvarande drogaffär e r n a s största utgiftspost. Antalet befattningshavare k a n sålunda begränsas till något över Va av drogaffärernas personal år 1933. P å detta område ä r o de största vinsterna att söka vid droghandelns centralisering. D ä r n ä s t k u n n a ganska avsevärda besparingar vinnas därigenom, att åtskilliga omkostnader, som n u tynga drogaffärernas ekonomi, såsom reklam, annonser, resande och representation, i regel icke behöva belasta läkemedelscentralens omkostnadssida. Vissa andra allmänna omkostnader, såsom hyror och utgifter för fastigheter, bränsle, telefon och telegram, k u n n a genom droghandelns koncentration till ett företag av naturliga skäl högst avsevärt reduceras.

144 Om alltså droghandelns omkostnader kunna i stor utsträckning förmin-j skas, är det å andra sidan uppenbart, att läkemedelscentralen, vars inköp av ifrågakommande art motsvarar åtminstone inköpen vid fyra av dej företag, som nu bedriva partihandel med apoteken, bör vara i stånd att få sina varor till fördelaktigare villkor än var och en av dessa fyra drogaffärer. Samtidigt som droghandelns omkostnader genom centraliseringen i hög grad minskas, är det alltså att förvänta, att den centraliserade droghandeln kan erhålla större relativ bruttovinst än var och en av de smärre drogaffärerna. Den centraliserade droghandelns större nettovinst skulle alltså hänföra sig till två faktorer, nämligen dels minskade omkostnader, dels en höjd bruttovinst. För att bereda tillräcklig säkerhet vid inkomst- och utgiftsberäkningarna har det för de sakkunniga varit angeläget att räkna med mycket breda marginaler. Såsom i det efterföljande närmare belyses, har alltså bruttovinsten, oaktat det som nämnts är att förvänta, att centralen kan göra billigare inköp än var och en av de fyra drogaffärerna, satts lägre än drogaffärernas nuvarande bruttovinst. Vidare ha bland omkostnaderna personalens löner beräknats till genomsnittligt något högre nivå än de löner, som nu i regel tillkomma personalen vid de enskilda drogaffärerna. Detta har skett ej endast med tanke på att bereda säkerhetsmarginal utan även på grund av önskvärdheten att den centrala drogaffären sättes i stånd att åt sig förvärva en möjligast duglig och högt kvalificerad personal. Även de övriga omkostnaderna ha i regel upptagits med något högre belopp än de föreliggande omständigheterna motivera. Till yttermera visso har utöver de marginaler, som sålunda inrymmas i inkomst- och utgiftsberäkningarna, på omkostnadssidan tilllagts en säkerhetsmarginal om 7 % av de totala omkostnaderna. Med detta försiktiga sätt att räkna hålla de sakkunniga för troligt, att den framkomna beräknade nettovinsten snarare torde ligga i under- än i överkant. De sakkunniga ha på grund av utrymmesskäl ej ansett sig böra i betänkandet återgiva de vidlyftiga detaljberäkningarna utan tillåta sig i detta hänseende hänvisa till handlingarna i ärendet. Ett sammandrag av beräkningarna återgives i det följande. Dessförinnan anse sig de sakkunniga vid de olika posterna böra foga följande kommentarer. a)

Omsättningen. Företagets totalcmsättning torde kunna beräknas med ledning av de i tabell 22 (sid. 107) lämnade uppgifterna. Omsättningen kan vid dessa beräkningar uppdelas i två grupper: dels den, som på grund av monopolets ställning med uteslutande rätt tillkommer läkemedelscentralen, dels den omsättning, som centralen därutöver kan förskaffa sig. Till den förra gruppen höra samtliga till apoteksinrättning försålda apoteksvaror samt i regel all partihandel med första klassens gifter i riket. Till den senare gruppen

145 är a t t hänföra ej blott de övriga varor, som apoteken behöva för sin rörelse, utan även den försäljning av apoteksvaror och »övriga varor» till a n d r a än apotek, som centralen kan komma a t t bedriva. E n l i g t tabell 22 skulle med utgångspunkt härifrån på centralen falla apotekens hela inköp av apoteksvaror och första klassens gifter, alltså 10 810 000 kronor. Emellertid ingår i detta belopp enligt tabell 20 (sid 106) en summa av (100 000 + 210 0 0 0 = ) 310 000 kronor, belöpande på inköp av p r e p a r a n d a . Då, såsom av efterföljande kapitel framgår, de sakkunniga föreslå åtgärder, varigenom ett stort antal preparanda skulle komm a a t t anses såsom emenda, kan centralens försäljning av p r e p a r a n d a beräknas bliva avsevärt större än apotekens n u v a r a n d e inköp därav. Av efterföljande kapitel framgår, att centralens försäljning h ä r a v uppskattats till 1000 000 kronor. P å grund h ä r a v bör nyssnämnda summa av 10 810 000 kronor höjas med (1000 000 — 310 000 = ) 690 000 kronor till 11500 000 kronor. Ökningen av apotekens inköp av preparanda torde icke så avsevärt förminska försäljningen av kemikalier och droger, a t t förevarande kalkyler rubbas. Centralen skall enligt de sakkunnigas förslag även bedriva försäljning av första klassens gifter till a n d r a än apotek. Denna post, som är svår a t t beräkna, torde ej komma att uppgå till mer avsevärda belopp. För beredande av ytterligare säkerhetsmarginal upptages h ä r icke någon försäljning av detta slag. Centralen skulle alltså i första hand få en, såvitt från nyss angivna utgångspunkter k a n beräknas, säker omsättning av nyssnämnda belopp 11 500 000 kronor. H ä r t i l l kommer emellertid som n ä m n t s den försäljning till apotek, som belöper å varor, ej fallande under monopolet. Erfarenheten har visat, a t t apoteken g ä r n a anskaffa så stor del av sitt varubehov som möjligt från en och samme leverantör. Apoteken ha givetvis endast fördel av a t t även t a g a sitt behov av icke-apoteksvaror från läkemedelscentralen, ifall denna kan bjuda konkurrenskraftiga priser på dessa varor. Statistiken i tabell 21 (sid. 106) visar, att apoteken år 1932 tagit över 80 % av sitt behov av kemikalier och droger (icke-gifter), av vilka varor den övervagande delen icke ä r a t t anse såsom apoteksvaror, från samma företag, som levererat större delen a v deras behov av apoteksvaror och första klassens gifter. Samma tabell visar, att apoteken från förevarande grosshandlare med apoteksvaror tagit 30 % av sitt behov av »övriga varor». Ovan h a r i centralens säkra omsättning inräknats den del av gruppen kemikalier och droger (icke-gifter), som enligt gjorda undersökningar ar att anse såsom apoteksvaror, d. v. s. (30 % av 2 600 000 =)* 780 000 kronor. Alltså återstår inköp för (2 600 000 — 780 000 = ) 1820 000 kronor av fria kemikalier och droger. Apotekens behov av »övriga varor» uppgår enligt förutnämnda tabell 20 till 2 430 000 kronor. Med tillämpning av nyss Jfr ovan sid. 107, ävensom tabell 20 (sid. 106). 10 — 302080.

146 anförda uppgifter är det rimligt att beräkna, att centralen på leverans till ! apoteken av varor, som icke falla under monopolet, skulle få en omsättning av (80 % av 1820 000 kronor + 30 % av 2 430 000 kronor —) 2 185 000 kronor. Då emellertid centralen på detta område får r ä k n a med konkurrens från de n u v a r a n d e drogaffärernas och a n d r a affärers sida och då det torde v a r a klokt att även här r ä k n a med viss säkerhetsmarginal, uppskatta de sakkunniga den del av centralens omsättning, som belöper på nyssomförmälda varor, till endast 30 % av (1820 000 + 2 430000 = ) 1275 000 kronor. H ä r t i l l kommer centralens försäljning av apoteksvaror och »övriga varor» till andra än apotek. De sakkunniga finna emellertid försiktigheten bjuda att icke medräkna någon försäljning av detta slag i förevar a n d e kalkyler. Härigenom åstadkommes ytterligare en bred säkerhetsm a r g i n a l på inkomstsidan. E j heller r ä k n a de sakkunniga med någon försäljning av vin- och spritdrycker genom läkemedelscentralen. Centralens omsättning skulle alltså enligt ovanstående beräkningar vid starten uppgå till (11500 000 + 1275 000 =) 12 775 000 kronor. Till jämförelse må nämnas, a t t de fyra drogaffärernas försäljning till apoteken å r 1932 enligt tabell 22 (sid. 107) uppgick till 10 835 000 kronor. Läggas härtill apotekens inköp sagda år av varor, som komma a t t falla under monopolet, från a n d r a än drogaffärerna, enligt samma tabell omkring 2240000 kronor, erhålles en summa av 13 075 000 kronor. Om h ä n s y n ej tages till den del av centralens omsättning, som beräknats belöpa på p r e p a r a n d a (såsom ovan framhållits torde apotekens inköp av p r e p a r a n d a efter centralens tillkomst komma att ökas högst betydligt på g r u n d av förhållanden, som n u icke äga tillämplighet), befinnes det, att de sakkunniga för centralen b e r ä k n a t en omsättning, som med n ä r a 1 miljon kronor understiger den omsättning, som kunde befinnas naturlig med hänsyn till drogaffärernas n u v a r a n d e omsättning och a n d r a förhållanden. b)

Bruttovinsten.

Beräkningen av bruttovinsten h a r berett de sakkunniga de största svårigheter. Utgångspunkten har varit den av de olika drogaffärerna redovisade bruttovinsten, som enligt det föregående under åren 1931 och 1932 i intet fall understigit 19 % men i flertalet fall u p p g å t t till betydligt över 20 % av omsättningen. H u r den redovisade bruttovinsten uppstått, är beroende på de inom vederbörande företag tillämpade bokföringsprinciperna. Enligt moderna bokföringsprinciper framkommer bruttovinsten i regel som skillnaden mellan v a r a n s försäljningspris och varans inköpspris. De sakkunniga h a på grundval av förhållanden, som kommit till de sakkunnigas kännedom, slutit att drogaffärerna i allmänhet ej pläga beräkna sin bruttovinst helt enligt nyssnämnda grundsats. Såsom också tidigare framhållits, torde i den av drogaffärerna uppgivna

147 bruttovinsten, låt v a r a i relativt liten omfattning, även ingå faktorer, som icke ha direkt samband därmed, exempelvis bruttoinkomster å lånerörelse, hyresinkomster etc. I bruttovinsten synas även ingå inkomster & agenturverksamhet och spekulationsvinster. För de sakkunniga hade det därför v a r i t önskvärt att få uppgifter om drogaffärernas renodlade försäljning och däremot svarande renodlade varuinköp, helst för olika slag av varor. De sakkunniga ha också ingående övervägt möjligheterna a t t anskaffa dylika uppgifter. Fördenskull ha utredningsmännen låtit uppställa ett formulär, avsett att ifyllas av vederbörande drogfirmor, och som, ifall det kunnat besvaras, skulle ha klarlagt denna fråga. Ä ett av drogföretagen, som för detta ändamål ställt sig till förfogande, undersöktes preliminärt möjligheterna a t t lämna ifrågavarande uppgifter. H ä r v i d befanns att besvarandet av frågeformuläret skulle för drogföretagen k r ä v a mycket omfattande arbeten. Med hänsyn härtill och da de sakkunniga under alla förhållanden kunnat utgå från den förutsättningen, att åtminstone en av de större drogaffärerna skulle v ä g r a att besvara en förfrågan av denna a r t och enär det för övrigt varit tvivel underkastat, om det för de två återstående drogaffärerna v a r i t bokföringstekniskt möjligt att i detta hänseende biträda vid utredningen, ha de sakkunniga låtit denna tanke förfalla. Enligt uppgift fluktuerar bruttovinsten efter de försålda varornas art. Den är alltså i genomsnitt icke lika stor för specialiteter som för kemikalier och droger, annorlunda för preparanda än för fria handelsvaror. Den växlar även mellan p r e p a r a t tillhörande samma kategori av varor. Av det redan sagda framgår, att drogaffärerna saknat möjlighet att u t a n mycket arbete specificera bruttovinsten på de olika artiklarna. Vid bedömandet av det centrala inköpsföretagets ekonomi har emellertid uppenbarligen denna faktor viss betydelse. P å grund av nyss antydda förhållanden h a de sakkunniga varit nödsakade att beräkna företagets bruttovinst på g r u n d v a l av de enskilda drogföretagens genomsnittliga bruttovinster. Drogaffärernas bruttovinster ligga enligt det föregående genomsnittligt vid omkring 21 % av den totala omsättningen. Då emellertid i denna bruttovinst som nämnts torde ingå vissa ovidkommande faktorer och då det i v a r t fall varit önskvärt att bereda viss säkerhetsmarginal, ha de sakkunniga under alla förhållanden ansett sig v a r a på den säkra sidan, om bruttovinsten för det centrala inköpsföretaget uppskattas till i genomsnitt endast 18*5 %. Marginalen utgör tydligen inte endast minst (21 —18*5 = ) 2*5 % utan därutöver den procentsats, som svarar mot de billigare inköp, centralen genom sin större rörelse som nämnts torde bliva i stånd a t t ernå. Enligt vad de sakkunniga k u n n a t utröna med ledning av uppgifter från med den förevarande besläktade rörelser, ligger den sålunda beräknade procentuella bruttovinsten r ä t t avsevärt under den, som under nuvarande förhållanden förekommer vid grossistföretag inom jämförbara branscher.

c) Omkostnaderna. Innan de sakkunniga ingå på en detaljanalys av läkemedelscentralens omkostnader, torde här böra utredas en fråga, som har stor betydelse för centralens ekonomi. Av det föregående framgår, att grosshandel med ifrågavarande varor bedrives vid icke mindre än sju olika fullständigt inredda partiförsäljningsställen. De sakkunniga ha tidigare kritiserat denna uppenbara överorganisation av partihandeln med apoteksvaror. Vid behandlingen av frågan om läkemedelscentralens ekonomi har den särskilt tillkallade experten, direktören I. Rothlin, starkt framhållit betydelsen av att läkemedelscentralens tillkomst icke för apoteken skulle medföra försämrade distributionsförhållanden. Enligt direktör Rothlins åsikt borde därför till huvudkontoret i Stockholm knytas två filialer, en i Göteborg och en i Malmö. De sakkunniga vilja i anledning härav anföra följande. Droghandelns nuvarande vidlyftiga distributionssystem har icke föranletts av ett föreliggande behov utan av konkurrensen mellan drogaffärerna. För att snabbt kunna betjäna sina kunder och för att kunna vinna kunder från konkurrenterna ha drogaffärerna strävat efter ett så utgrenat distributionssystem som möjligt. Såvitt de sakkunniga ha sig bekant, är det allenast de höga kostnaderna, som förhindrat en ytterligare utvidgning av det redan nu alltför omfattande distributionsnätet. Vad nu anförts bekräftas därav, att de fyra drogaffärernas filialer endast förlagts till större platser, där redan förut de andra drogaffärerna haft filialer eller huvudkontor och som alltså näppeligen ur distributionsnyttans synpunkt skulle erfordra fler försäljningsställen för läkemedel i parti. Däremot ha de ifrågavarande drogaffärerna ej förlagt filialer till de trakter i Sverige, som på grund av sitt avlägsna läge äro mer än andra i behov av näraliggande distributionsställen av denna art. De sakkunniga syfta härmed framför allt på Norrland. Under nuvarande förhållanden ha alltså apoteken i södra, mellersta och västra Sverige god och bekväm tillgång till varuleverantörer men apoteken i norra Sverige betydligt sämre möjligheter att snabbt erhålla läkemedel. Först under de allra senaste åren har en läkemedelstillverkare anlagt ett distributionsställe för läkemedel, huvudsakligen av egen tillverkning, till Övre Norrland. De enskilda apoteken kunna icke lagerföra alla de talrika artiklar, som efterfrågas vid apoteksdisken. Givetvis är det därför ett intresse för apoteken att ha bekväm tillgång till varuleverantörer. Emellertid vilja de sakkunniga icke fördölja, att drogaffärernas nuvarande stora distributionsapparat även vållat vissa olägenheter. För att draga till sig kunder pläga, enligt vad de sakkunniga erfarit, drogaffärerna tillhandahålla apoteksinnehavarna fria telefonsamtal. Apoteksinnehavaren kan därför utan kostnad när som helst per telefon hos partihandlaren rekvi-

149 r e r a vad som fattas för tillfället. Dessa förmåner och över huvud taget drogaffärernas bemödanden att bereda apoteksinnehavarna bekvämare leveransförhållanden än konkurrenterna ha medfört, att planmässigheten och ekonomien i lagerhållningen vid vissa apotek ofta lämnar mycket övrigt a t t önska. För apoteksinnehavarna medföra de täta och ofta planlösa rekvisitionerna, att de ej kunna erhålla lika förmånliga inköps villkor som vid en mer omtänksamt bedriven varuanskaffning och drogaffär e r n a belastas med onormalt stora kostnader ej blott för telefon etc. u t a n även för avlönande av personal, för emballage och a n d r a förbrukningsartiklar m. m. Kostnaderna bestridas givetvis genom ökade priser pä läkemedel. Härtill kommer, att de under de allra senaste tiderna avsevärt förbättrade kommunikationerna ställt apotekens varaförsörjningsproblem i ett helt annat läge. De sakkunniga ha från järnvägsstyrelsen under hand inhämtat, att, förutom apoteken i städerna Göteborg och Malmö, endast ett fåtal apotek på västkusten och i södra Sverige med nuvarande kommunikationer ha möjlighet att erhålla ilgodsförsändelser från Göteborg, respektive Malmö avsevärt mycket snabbare än ilgodsförsändelser från Stockholm, nota bene om kommunikationsmöjligheterna klokt utnyttjas. Detta förhållande bekräftas till yttermera visso därav, a t t enligt vad de sakkunniga erfarit en droghandel i Stockholm utan svårighet under nuvarande förhållanden kan i konkurrens med de övriga drogaffärerua i södra och västra Sverige förse ett antal apotek i sistnämnda landsdelar med varor. De sakkunniga k u n n a alltså icke finna, att i verkligheten något egentligt behov av filialer till läkemedelscentralen föreligger, om denna förlägges så centralt som möjligt. Då två fullt utbyggda filialer till läkemedelscentralen, förutom r ä t t avsevärda engångskostnader, enligt föreliggande kalkyler skulle d r a g a en årlig merkostnad a v omkring 500 000 kronor utan att medföra någon däremot svarande ökad omsättning, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna tillstyrka de av direktör Rothlin ifrågasatta filialanläggningarna. Den frågan uppställer sig då, var centralen bör förläggas för att bliva i stånd att så bekvämt som möjligt betjäna apoteken. Det säger sig självt, att till säte för centralen med hänsyn till kommunikations- och importmöjligheterna endast bör ifrågakomma någon av städerna Stockholm, Göteborg eller Malmö. Apotekens avstånd per j ä r n v ä g eller buss från förläggningsorten belysa i viss mån dessa förhållanden. I detta syfte ha de sakkunniga i efterföljande tabell sammanställt vissa från järnvägsstyrelsen inhämtade uppgifter.

150 Tabell 26. Apotekens avstånd från Stockholm. Antal apotek, som synas tillhöra Avstånd i kilometer från Stockholm per järnväg, eventuellt buss

i) Stockholms avsättningsområde

25 45 47 9 12 10 6 4

— 100 100— 200 200- 300 300- 400 400— 500 500- 600 600- 700 700- 800 800- 900 900- 1000 1000--1100 1 100Summa apotek

14 193

b) Göteborgs avsättningsområde

c) Malmö avsättningsområde

/ 28 44 17 4

1 7 14 38 18

78 I ovanstående tabell ha medräknats även apoteken i städerna Göteborg och Malmö men däremot icke, med hänsyn till tabellens uppställning, apoteken i Stockholm. De 40 stockholmsapoteken tillhöra givetvis Stockholms avsättningsområde och följaktligen ger undersökningen till resultat, a t t (193 + 4 0 = ) 233 apotek, d. v. s. omkring 57 % a v rikets apotek, kunna anses tillhöra det omedelbara avsättningsområdet för en central i Stockholm, under det att endast 18 respektive 25 % falla på Göteborg respektive Malmö. Av de apotek, som förefalla tillhöra göteborgsoch malmörayonerna, synes för övrigt ett flertal ligga så till, att de lika snabbt eller obetydligt långsammare k u n n a erhålla varor från Stockholm. Läkemedelscentralen bör därför förläggas till Stockholm, som även erbjuder fördelen av ganska bekväma förbindelser med utlandet. De sakkunnigas förslag innebär, a t t monopolföretaget givetvis skall sköta varuleveranserna till apoteken fullt affärsmässigt och utan tvång för apoteken att begränsa varurekvisitionerna, Det lärer dock icke k u n n a anses obilligt att med hänsyn till önskemålet att minska läkemedelshandelns kostnader fordra apoteksinnehavarnas medverkan till en rationellare lagerbokföring och lagerhållning vid apoteken för att minska behovet av särskilt snabba expeditioner från centralen. Vissa av de sakkunnigas förslag i kapitel X I V torde v a r a ägnade att befrämja en sådan utveckling. I det föregående h a r erinrats om att apoteken icke ha möjlighet att föra på lager alla de varor, som falla under apotekshandeln. Trots

151 all omsorg vid lagerhållningen kan det också otvivelaktigt inträffa, a t t apoteken esomoftast äro i behov av att mycket snabbt fylla en uppstående defekt, De sakkunnigas förslag till monopol på partihandeln med vissa av apotekens varor förhindrar givetvis icke att apoteken i dylika särskilda undantagsfall från andra apotek tillfälligt låna läkemedel. F ö r a t t emellertid i möjligaste mån förebygga risk för utebliven eller försenad expedition vid momentant stegrad förbrukning av vissa läkemedel inom en landsända, ifrågasätta de sakkunniga a t t förslagsvis tre läkemedelsdepåer anordnas av centralen. P å dessa depåer, som lämpligen böra förläggas till tre större apotek i södra, västra respektive norra Sverige, bör uppläggas ett reservförråd av viktigare apoteksvaror och medicinska gifter. Depåerna böra stå under uppsikt av vederbörande apoteksinnehavare, som härför bör åtnjuta särskild ersättning av centralen. Depåernas uppgift skall alltså v a r a att vid trängande behov expediera läkemedel till apotek. F ö r att förenkla depåernas arbetsuppgifter och kostnaderna för desamma, bör särskild bokföring ej anordnas vid dem u t a n de expedierade rekvisitionerna omedelbart insändas till centralen i och för fakturering. För att förebygga att apoteken i alltför stor utsträckning söka tillgodose sitt varubehov från depåerna, vilket tydligen skulle medföra ökade kostnader för partihandeln med läkemedel, torde kunna övervägas, huruvida icke de av depåerna förmedlade varorna böra försäljas till något högre priser än centralens. De sakkunniga h a för v a r och en av de tre läkemedelsdepåerna uppgjort omkostnadsstater, beträffande vilkas detaljer de sakkunniga hänvisa till handlingarna i ärendet. Enligt dessa stater beräknas de årliga kostnaderna för de tre depåerna, vilka kostnader alltså icke motsvaras av någon ökad omsättning för centralen, till sammanlagt 65 000 kronor. De ha inräknats på omkostnadssidan i efterföljande kalkyler. Den inre kontors- och lagerorganisationen vid centralen h a r tänkts på följande sätt. Verkställande direktören skulle hava chefen för inköpsavdelningen som ställföreträdare. Förutom verkställande direktörens sekretariat skulle kontoret bestå av en avdelning för kassa och bokföring, en inköpsavdelning, en försäljningsavdelning och en kalkylavdelning. H ä r t i l l skulle komma post, arkiv och förråd m. m. E t t förslag om införande av en särskild kontorsavdelning för lagerkontroll har av olika skäl ej ansetts böra upptagas. Lager- och transportavdelningen skulle, förutom lagerchef, bestå av expeditionen samt följande särskilda lageravdelningar: lager för specialiteter och gifter, lager för flytande v a r o r m. m., lager för kemikalier, lager för droger samt lager för sjukvårds- och förbandsartiklar. V a r och en av dessa olika avdelningar skulle förestås av en under lagerchefen sorterande föreståndare med u n d a n t a g för lagret för droger, där det ansetts tillräckligt med en förman som

152 chef. Till dessa avdelningar skulle anknytas lager för glas och papper, packningen, avdelning för ankommande gods, personal för städning och sköljning, transportavdelning samt upplag för originalkollin, syror etc., v a r a v packningen skulle förestås av en förman och avdelningarna för ankommande gods och för transport samt upplaget för originalkollin m. m. av v a r sin föreståndare. Analysavdelningen skulle bestå av chef samt två kemiskt fackutbildade biträden. Såsom redan nämnts är det de sakkunnigas mening att centralen även i viss omfattning skall tillverka p r e p a r a n d a m. m. för apotekens behov. Till följd h ä r a v kommer centralen att i n r y m m a en avdelning för tillverkning. Dessa frågor behandlas n ä r m a r e i nästpåföljande kapitel. P å omkostnadssidan i efterföljande stat ha emellertid beräknats kostnader för tillverkningsavdelningen. Personal. Om hänsyn ej tages till centralens eventuella partiförsäljning till andra än apotek, får centralen endast omkring 400 fasta kunder. Det förhållandevis ringa antalet kunder förminskar givetvis i hög grad personalbehovet vid såväl kontor som lager. Företaget har, frånsett de vid depåerna anställda, beräknats komma att sysselsätta 132 anställda, cheferna inräknade, v a r a v 45 för administration och kontor, 70 för lager och transport, 3 för analys samt 14 för tillverkning. Till jämförelse må erinras, att de nuvarande fyra drogföretagen sysselsätta n ä r m a r e 350 anställda. Lönerna ha, såsom redan tidigare erinrats, beräknats i överkant. Särskilt ha lönerna för chefsbefattningarna beräknats med tanke på att vid dessa befattningar måtte k u n n a knytas högt kvalificerade personer. Det m å h ä r framhållas lämpligheten av att centralen tillgodogör sig de erfarenheter, som samlats under de nuvarande drogaffärernas verksamhet. Följaktligen bör det v a r a till fördel för centralen a t t vid sig knyta dugligt folk från de nuvarande drogfirmorna. P å detta vis nedbringas även de personliga ersättningar, vilka torde böra utgå till den personal, som genom centralens tillkomst mister sin anställning vid vissa av de nuvarande företagen. Det finns grundad anledning antaga, att det övervägande flertalet av centralens befattningshavare skall kunna rekryter a s på detta sätt. Posten hyror och försäkringspremier h a r beräknats med hänsyn dels därtill, att det torde v a r a med centralens intressen förenligt a t t inköpa fastighet för rörelsens bedrivande, dels till a t t posten skall bereda medel för all ifrågakommande försäkring, brand-, olycksfalls-, ansvarighets-, vatten- etc. För kontoret h a r beräknats ett u t r y m m e av 1 000 kvadratmeter samt för lager, tillverkning och analys 4 000 kvadratmeter, alltså inalles 5 000 kvadratmeter. Posterna kraft, belysning, gas och vatten, bilreparationer, bensin och olja, kontorsförnödenheter samt diverse omkostnader torde ej t a r v a ann a n motivering än att de upptagits till enligt de sakkunnigas mening

153 betryggande belopp under hänsynstagande till de nuvarande drogaffärernas utgifter för motsvarande ändamål. Posten telefon, telegram och porto, som hos drogaffärerna på grund av ovan relaterade omständigheter uppgår till högst betydande belopp, h a r ansetts för centralen k u n n a nedbringas till 25 000 kronor och ändå lämna fullt betryggande marginal. Beträffande posten skatter må följande anföras. Som bekant intaga de nuvarande statliga monopolföretagen en i vissa avseenden gynnad ställning vid beräkningen av kommunalskatt. Enligt kommunalskattelagens 30 § 4 mom. skall för bolag, som bedriver partihandel med rusdrycker, nettointäkten av handel med rusdrycker, d ä r den enligt lagens bestämmelser skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 5 % å försäljningssumman för under beskattningsåret försålda rusdrycker. F ö r utövare av statens tobaksmonopol skola i den skattepliktiga intäkten ej i n r ä k n a s licensavgifter, vilka uppbäras från dem, som från utlandet infört tobaksvaror, och skall nettointäkten av tillverkning och försäljning av tobaksvaror, där den enligt kommunalskattelagens bestämmelser skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 5 % av försäljningssumman för under beskattningsåret försålda tobaksvaror. E n l i g t de sakkunnigas mening bör läkemedelscentralens kommunalskatt beräknas efter liknande principer. Föreskrifter härutinn a n synas böra införas i sagda 30 § 4 mom. kommunalskattelagen och där sålunda föreskrivas, att för utövare av statens monopol å viss handel med apoteksvaror och giftiga ämnen av första klassen nettointäkten av de utav utövaren saluförda varorna, där den enligt i det föregående i lagen meddelade bestämmelser skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 5 % av försäljningssumman under beskattningsåret. Det torde ej v a r a erforderligt för de sakkunniga att framlägga h ä r a v föranlett författningsförslag. Med tillämpning av nyssnämnda beskattningsprincip och med beaktande av vad i det följande föreslås rörande dispositionen av centralens nettoavkastning, har skattebeloppet i följande omkostnadsstat upptagits med 100 000 kronor. Beträffande posten pensionsförsäkring må följande anföras. Av de nuvarande drogaffärerna h a r endast en ordnat regelrätt pensionsförsäkring hos Svenska Personal-Pensionskassan, dock endast för en del av kontorspersonalen och för avdelningscheferna å lager, inalles 35 personer. Vid de övriga tre drogaffärerna synes pensionsfrågan h a ordnats från fall till fall antingen i form av livstidspensioner — ofta uppgående till mycket blygsamma belopp — eller genom vissa smärre ersättningar. Av drogaffärernas uppgifter kan emellertid utläsas, a t t detta ingalunda varit regel. Läkemedelscentralen bör enligt de sakkunnigas mening ordna kollektiv pensionsförsäkring för hela sin personal förslagsvis hos Svenska Per-

154 sonal-Pensionskassan. I den mån till centralen överflyttas redan pensionsförsäkrad personal hos de n u v a r a n d e drogfirmorna torde hinder icke möta för centralen a t t samtidigt övertaga ansvaret för pensionsförsäkringen för denna personal. F ö r ändamålet h a r å omkostnadssidan ber ä k n a t s en årlig utgift av 60 000 kronor. Såsom tidigare framhållits bör centralen gentemot staten ikläda sig betalningsskyldighet för de vid centralens tillkomst utbetalade ersättn i n g a r n a åt vissa enskilda företagare. I det följande (sid. 181 ff.) uppskattas den totala utgiften för statsverket härigenom till 4 650 000 kronor, v a r a v 1650 000 kronor investeras i för centralen erforderliga tillg å n g a r och 3 000000 kronor disponeras för ersättningar av olika slag. Enligt det föregående skall staten av företaget som dellikvid mottaga aktier, alltså till ett belopp av 1650 000 kronor, och återstoden kontant. Medel till den kontanta likviden skulle erhållas antingen genom obligationslån eller lån från viss eller vissa statliga i n r ä t t n i n g a r . H ä r räkn a s med ett lån å (4 650 000 — 1650 0 0 0 = ) 3 000000 kronor, löpande med 4 % r ä n t a under 20 år. Räntan skulle alltså under första verksamhetsåret u p p g å till 120 000 kronor. Posten avskrivningar h a r beräknats efter en avskrivningsprocent å fastighet av 2 •%, å inredningar av 10 % och å transportmateriel av 25 %. Utgifterna för vissa särskilda lagerkostnader samt för viktsförluster, bräckage och utrangeringar, beräknade till sammanlagt 55 000 kronor, ha icke uppförts på omkostnadssidan u t a n minskat bruttovinsten för företaget. Utöver de marginaler, som återfinnas bland omkostnadsberäkningarna i övrigt, har som n ä m n t s beräknats en ytterligare säkerhetsmarginal av omkring 7 % å totala omkostnadssumman. Med tillämpning av ovannämnda beräkningsgrunder h a de sakkunniga n å t t fram till en inkomst- och utgiftsstat för centralen av följande utseende. Beloppen ha utförts med till j ä m n a 5- och 10 000-tal för bruttovinsten nedåt och för omkostnaderna uppåt avrundade belopp. Tabell 27. Inkomst- och utgiftsstat för aktiebolaget Läkemedelscentralen under första verksamhetsåret. Omsättning Bruttovinst Omkostnader: Styrelse och revisorer Administration och kontor Lager och transport Analys Tillverkning Depåer Hyror och försäkringspremier

kronor 12 775 000 (100 %") » 2 360 000 (18-5 %) 20 000 225 000 250 000 25 000 60 000 65 000 75 000

155 Kraft, belysning, gas, vatten Telefon, telegram, porto Bilreparationer, bensin och olja Skatter Pensionsförsäkring Kontorsförnödenheter Diverse omkostnader Räntor Avskrivningar Säkerhetsmarginal Summa omkostnader Nettovinst

15 000 25 000 25 000 100 000 60 000 15 000 10 000 120 000 50 000 kronor » » »

1 140 000 80 000 1 220 000 (9*6 %) 1 140 000 (8*9 %)

Jämföres ovanstående kalkyl med drogaffärernas sammanlagda driftresultat år 1932 (se tabell 25, sid. 142), erhålles följande resultat: T a b e l l 28. J ä m f ö r e l s e m e l l a n d r o g a f f ä r e r n a s s a m m a n l a g d a d r i f t r e s u l t a t å r 1932 och läkemedelscentralens beräknade under första verksamhetsåret. Drogaffärernas sammanlagda driftresultat år 1932 kr.

Läkemedelscentralens beräknade driftresultat under första verksamhetsåret kr.

Omsättning

13 200 000 (100 %)

12 775 000 (100 % )

Brullovinst

2 900 000 (22*0%)

2 360 000 (18-5 % )

Totala

2 340 000 (17-7 %)

1220 000 ( 9-G % )

560 000 ( 4-3 %)

1 140 000 (8-9%)

Nettovinst

omkostnader

Jämförelsen torde giva vid handen, att inkomstposterna beräknats mycket försiktigt. Även om drogaffärernas redovisade bruttovinst som nämnts möjligen innesluter vissa ovidkommande faktorer, kan det icke g ä r n a antagas, att dessa uppgå till så högt belopp som (22*o —18*5 = ) 3*5 % av omsättningen, alltså till sammanlagt över 450 000 kronor per år. Å andra sidan belyser jämförelsen vilka betydande besparingar, som tillföras läkemedelshandeln genom en koncentration av grosshandeln med apoteksvaror och första klassens gifter. Under det omkostnaderna för de fyra drogaffärerna år 1932 uppgingo till 17*7 % av totalomsättningen, beräknas de för centralen uppgå till allenast 9*6 % och ändå inr y m m a betryggande marginaler. I följd h ä r a v beräknas läkemedelscentralens nettoavkastning trots den kalkylerade lägre bruttovinsten komma att uppgå till n ä r m a r e 9 % av totalomsättningen mot för de fyra drogaffärerna i genomsnitt endast 4*3 %. F ö r att pröva tillförlitligheten hos ovanstående beräkningar torde följande kontrollräkning kunna utföras. Det gäller att finna nettoinkomsten för den centraliserade droghandeln. Nettoinkomsten bör tydligen, om hänsyn här ej tages till de jämförelsevis mindre betydande

156 bland apotekens leverantörer, utgöra summan av de fyra drogaffärernas n u v a r a n d e sammanlagda nettovinst och de besparingar, som uppstå genom droghandelns centralisering. Den förra faktorn är känd och u p p gick år 1932 till omkring 600 000 kronor. Av det förutnämnda f r a m g å r vidare, att genom en centralisering av drogrörelsen personalantalet kan minskas från omkring 350 till omkring 135. Drogaffärernas sammanlagda avlöningskostnader utgjorde å r 1932 omkring 1015 000 kronor. Om lönen för 350 personer uppgår till 1 015 000 kronor, kan det antagas, a t t lönen för 135 personer u p p g å r till 350 000 kronor, uppåt a v r u n d a t till 400 000 kronor. P å personalkontot skulle alltså vinnas en besparing av (1015 000—400 0 0 0 = ) 615 000 kronor. Härutöver kunna tydligen bespar i n g a r göras å hyreskontot, reklam- och representationskonti, allmänn a utgiftskonti etc. Om personalutgifterna undantagas, uppgingo de fyra drogaffärernas återstående omkostnader år 1932 till omkring 1 300 000 kronor. Om det antages, a t t besparingarna å dessa återstående utgiftsrubriker allenast uppgå till 20 % av utgiftssumman, erhålles ett uppskattat besparat belopp av 250 000 kronor. Det centraliserade drogföretagets nettovinst, beräknat på detta sätt, skulle alltså uppgå till (600 000 + 615 000 + 250 0 0 0 = ) 1465 000 kronor. Nettovinsten för det centrala företaget har enligt förut återgivna beräkningsmetoder uppskattats till 1140 000 kronor. Kontrollkalkylen ger alltså vid handen, att besparingarna genom centraliseringen av de sakkunniga snarare beräknats för lågt än för högt. De sakkunniga h a därför all anledning antaga, att den ovan uppskattade nettovinsten av 1140 000 kronor under alla förhållanden utgör en säker minimisiffra. I n n a n de sakkunniga gå in på frågan om nettovinstens disposition, torde det v a r a lämpligt n ä r m a r e undersöka läkemedelscentralens kapitalbehov. Kapitalbehov. I det föregående h a r framhållits, att centralen bör förfoga över egen fastighet, och utrymmesbehovet har uppskattats till omkring 5 000 kvadratmeter. Då fastigheten ej synes behöva ligga centralt, r ä k n a de sakkunniga med ett inköpsvärde av 750 000 kronor. Vamdager. Inköpsvärdet av de försålda v a r o r n a blir med ledning av ovanstående beräkningar tydligen omsättningen, 12 775 000 kronor, minus bruttovinsten, 2 360 000 kronor, alltså i r u n t tal och med avrundning u p p å t 10 400 000 kronor. Beräknas omsättningshastigheten till fyra gånger per år, skulle alltså lagrets storlek uppgå till % av 10 400 000 kronor, d. v. s. till 2 600 000 kronor. Krediter. Vid fastställandet av kredittiden bör beaktas, att apoteken, vilkas försäljning visserligen till övervägande delen utgöres av kontantförsäljning, dock i vissa fall nödgas bevilja ganska långa krediter till sjukvårdsinrättningar, det allmänna etc. Vidare bör hänsyn härvidlag

157 t a g a s till önskvärdheten av att undvika fakturering för varje varusändning. Såsom av det föregående framgår, torde ett flertal apotek numera så gott som dagligen göra inköp hos grossisterna. Även om enligt de sakkunnigas mening det ä r möjligt för apoteken att i viss mån konc e n t r e r a inköpen, k a n det å andra sidan icke förbises, att det stora antal a r t i k l a r , centralen måste föra på lager (omkring 16 000), lär nödvändigg ö r a ganska täta order från apotekens sida. Vid fakturering av expeditionerna för varje dag blir givetvis fakturaantalet mycket stort. Tages h ä n s y n till kostnaderna för dagliga fakturor, portokostnader, reskontraföring, kontokuranter e t c , bör minskningen av dessa kostnader väl kompensera den längre kredit, som beviljas, ifall fri leveransmånad medgives. De sakkunniga anse sig med hänsyn till det nyss anförda böra r ä k n a med 30 d a g a r s kredit oeh fri leveransmånad och uppskatta krediterna, på grundval av en försäljning av 12 775 000 kronor, till i r u n t tal 2100 000 kronor. Inredning och transportmateriel m. m. Kostnaderna under denna r u b r i k belöpa på utgifter för inredning av kontor, lager, analys och tillverkningsavdelning samt för anskaffande av transportmateriel etc. Beträffande kontorsinredningen föreligga bland de sakkunnigas handl i n g a r två detaljerade förslag, det ena slutande på omkring 40 000 kronor, det andra på n ä r m a r e 90 000 kronor. Sistnämnda förslag vilar på anbud från en av landets ledande firmor inom branschen. F ö r s t n ä m n d a förslag h a r inom de sakkunniga uppgjorts på grundval a v priskuranter från firmor inom samma bransch. Intet av förslagen t a r hänsyn till de bet y d a n d e rabatter, som k u n n a erhållas å en leverans av denna omfattning. Det senare förslaget h a r vid en närmare granskning befunnits alltför luxuöst och d y r b a r t . De sakkunniga beräkna emellertid för nämnda ändamål en så pass hög kostnad som 50 000 kronor. Även i fråga om inredning och utrustning av lager och analysavdelning föreligga två detaljerade förslag, det ena slutande på en kostnadssumma av n ä r m a r e 65 000 kronor, det andra på en kostnadssumma av n ä r m a r e 120 000 kronor. Sistnämnda kalkyler ha grundats på infordrade offerter och är i fråga om kvalitet oeh ändamålsenlighet det a n d r a överlägset. De sakkunniga anse sig därför böra u t g å ifrån det senare förslaget. Kostnadsberäkningarna vid detta förslag förutsätta träinredning i lagerlokalerna. Alternativt har föreslagits stålinredning, som onekligen h a r stora fördelar framför träinredningen (stor platsbesparing, lägre brandpremier, beständighet vid temperaturdifferenser, motståndskraft mot nötning e t c ) . Merkostnaderna vid stålinredning u p p g å enligt offert till omkring 11000 kronor. Med h ä n s y n härtill ber ä k n a de sakkunniga för ifrågavarande inrednings- och utrustningsändamål ett belopp av 130000 kronor. Kostnaderna för inredning a v tillverkningsavdelningen uppskatta de sakkunniga till ett belopp av 100 000 kronor.

158 Vid b e r ä k n i n g a r n a rörande kostnaderna för transportmateriel har förutsatts, att centralen skulle förfoga över inalles sju transportbilar av olika storlek och betingande ett s a m m a n l a g t pris enligt offerter av 32 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså kostnaderna för inredning och utrustning av centralen k u n n a beräknas till (50 000 + 130000 + 100 0 0 0 + 3 2 0 0 0 = ) 312 000 kronor, d. v. s. i a v r u n d a t tal till 320 000 kronor. Härutöver erfordras löst kapital till ett belopp, som uppskattats till 230 000 kronor. Rörelsens kapitalbehov skulle alltså sammanlagt bliva Fastighet kronor 750 000 Varulager » 2 600 000 Krediter 2 100 000 Inredning, utrustning och transportmateriel » 320 000 Löst kapital » 230 000 Summa kapitalbehov kronor 6 000 000 H ä r v i d har beräknats, att centralen ej skulle u t n y t t j a någon kredit å sina varuinköp. Aktiekapitalet k a n alltså fixeras till 6 000 000 kronor. P å d e t t a kapital bör i enlighet med vad de sakkunniga tidigare anfört beräknas en uppåt bestämd r ä n t a av 5 %. Utöver detta aktiekapital skulle som tidigare n ä m n t s erfordras ett kapital av kronor 3 000 000 för ersättningar, som skulle finansieras genom lån. Mot detta lån upptages i efterföljande b a l a n s r ä k n i n g en motsvarande tillgång, kallad monopolvärdet. Å denna tillgång avskrives varje år en summa motsvarande amorteringen av lånet, kronor 150 000. Vinstdisposition. Nettovinsten utgör enligt ovanstående beräkningar under första verksamhetsåret kronor Härifrån avgår avsättning till reservfond med » utdelning av 5 % å aktiekapitalet med » avskrivning å monopolvärdet med » Återstår alltså att ytterligare disponera kronor

1 140 000 114 000 300 000 L;)__^PiL 576 000

Redan under det första verksamhetsåret bör alltså läkemedelscentralen v a r a i stånd att, trots belastningen å dess ekonomi genom ersättn i n g a r n a till vissa av de n u v a r a n d e drogföretagen, till den förut omförmälda fonden för prisreglering å vissa läkemedel efter fullgjord amortering å lån avsätta ej blott det föreskrivna minimibeloppet, 300 000 kronor, u t a n ett belopp av över 400 000 kronor. 1 Denna avsättning ökas därefter år från år successivt, allteftersom belastningen genom lånets av1

Enligt de sakkunnigas föregående förslag skall läkemedelscentralen till läkemedelsfonden avsätta 75 % av nettovinsten, dock lägst 300 000 k r o n o r . 75 % av 576 000 k r o n o r utgör 432 000 kronor.

159 amortering minskas. Samtidigt förbilligas emellertid apotekens varuinköp på g r u n d av centralens större möjligheter till förmånligare inköpsvillkor än de nuvarande drogföretagen och även med föranledande av den h ä r ovan kalkylerade låga bruttovinsten av 18*5 %. Då apotekens försäljningspriser å läkemedel enligt de sakkunnigas förslag till reviderade medicinaltaxegrunder (jfr kapitel X) skulle beräknas å de a v läkemedelscentralen tillämpade partipriserna å läkemedel, skulle alltså — samtidigt som de personer, som äro hänvisade till varaktigt b r u k av läkemedel, kunde genom läkemedelsfonden erhålla väsentligt billigare läkemedel — den allmänna prisnivån å läkemedel sjunka under den förutvarande. I vilken utsträckning detta blir fallet lärer dock icke med säkerhet k u n n a beräknas. Till n ä r m a r e belysande av den i det föregående gjorda utredningen må återgivas följande balansräkningar och vinst- och förlusträkning för läkemedelseentralen. Balansräkning. Vid starten: kassa och banktillgodohavande kronor 230 000 kreditkapital » 2 100 000 varulager » 2 600 000 fastighet » 750 000 inventarier och inredning .... » 320 000 monopolvärdet » 3 000 000 kronor 9 000 000 Efter första året: kassa och banktillgodohavande kronor 1270 000 kreditkapital » 2 100 000 varulager » 2 600 000 fastighet » 735 000 inventarier och inredning .... » 285 000 monopolvärdet » 2 850 000 kronor 9 840 000

aktiekapital kronor 6 000 000 lån » 3 000 000

kronor 9 000 000 aktiekapital kronor 6 000 000 vinst » 990 000 lån > 2 850 000

kronor 9 840 000

Vinst- och förlusträkning. Omkostnader kronor 1050 000 Bruttovinst kronor 2 360 000 Avskrivning å inventarier och fastighet » 50 000 Avskrivning å monopolets värdekonto » 150 000 Ränta å lån » 120 000 Nettovinst » 990 000 kronor 2 360 000 Av nettovinsten avsattes till reservfond utdelas 5 % å aktiekapital att ytterligare disponera

kronor 114 000 » 300 000

kronor 2 360 000 kronor

990 000

» >

414 000 576 000

160 De sakkunniga övergå härefter till frågan om ersättningar åt de enskilda näringsföretag, som beröras av de ovan förordade åtgärderna. H ä r v i d ha de sakkunniga såsom ovan n ä m n t s s a m r å t t med den av chefen för socialdepartementet tillkallade experten fil. d r M. Marcus. Monopolersättningsfrågors tidigare behandling. Med ett ifrågasatt överlåtande åt staten av ensamrätten till bedrivande av viss näring, vars utövande förut varit enskilda företagare medgivet, sammanhänger spörsmålet om huruvida r ä t t till ersättning eller inlösen från statens sida skall tillerkännas näringens dittillsvarande enskilda utövare samt, därest dylik r ä t t anses föreligga, efter vilka grunder ersättning skall bestämmas. E t t statsmonopol av den principiella innebörd, som i de sakkunnigas förslag till läkemedelscentral avses, har, såsom tidigare nämnts, på lagstiftningens väg hittills i v å r t land genomförts endast i ett fall, nämligen vid tobaksmonopolets i n r ä t t a n d e år 1914. Senare har ytterligare ett statsmonopol inom en näringsgren tillkommit, denna gång inom sprithanteringen. Detta bildades emellertid, enligt vad förut framhållits, icke på g r u n d v a l av särskilda i lag givna föreskrifter, u t a n är dess förankring i lagstiftningen en produkt av sedermera meddelade stadganden. F r å g a n h u r u v i d a den enskilda näring, som avlöses av statsdrift, kan med anledning av nedläggandet göra anspråk på gottgörelse från statens sida har därför v a r i t föremål för statsmakternas direkta prövning i samband endast med tobaksmonopolets, ej med spritmonopolets tillkomst. Likväl ha vid behandlingen inom riksdagen av olika med rusdryckslagstiftningen sammanhängande frågor u t t a l a n d e n gjorts, som få anses v a r a av betydelse för belysande av denna principfråga. E n sammanfattning av vad som i dessa avseenden förekommit torde här v a r a på sin plats. Förarbetena till den lagstiftning, varigenom tobaksmonopolet infördes, återfinnas i huvudsak i ett kommittébetänkande i ämnet av år 1911.1 Här har till utförlig behandling upptagits icke blott det statsrättsliga spörsmålet om rätten för statsmakterna att överhuvud införa ett statsmonopol, u t a n ock frågan »huruvida och i vilken utsträckning staten bör anses ersättningsskyldig gentemot näringsidkare, som genom lagstiftning förbjudas a t t fortsätta med förut lovlig . . . näring». Utredningen i sistn ä m n d a p u n k t u t m y n n a r i uttalandet, att ersättningskraven i detta hänseende icke äro stödda på någon verklig rättsregel, u t a n a t t det allenast ä r billigheten, som talar för dem. Även om billighetsskälen kunna vara övertygande nog, så få ersättningsreglerna i flera hänseenden sin säregna k a r a k t ä r av den princip, på vilken de vila. Det blir sålunda först och främst staten själv som ensidigt bestämmer ersättningens förutsätt1

Betänkande och förslag angående reglering av tobaksbeskattningen, avgivna den 2 september 1911 av särskilt utsedda kommitterade. Stockholm 1911.

161 n i n g a r och storlek. Reglerna ingå i den lagstiftning, som meddelar näringsförbudet, och riksdagen beviljar anslagen. Staten kan vid ersättningsbeloppens fastställande använda uteslutande egna organ eller medgiva ett större eller mindre inflytande åt de ersättningsberättigade. H ä r vid kan något expropriationsförfarande icke lagligen påkallas. Det gäller nämligen här ej a t t med vederbörande träffa överenskommelse angående en ersättning, som kan påfordras på äganderättens grundval, eller att överhuvud bereda gottgörelse för någon privaträttighet, som helt eller delvis avhändes. Ty det näringsberättigande, som skulle komma att bortfalla till följd av ett tobaksmonopol, är ingen privaträttighet. Enligt kommitterades utredning bör det icke ens anses som en verklig r ä t t . A t t under sådana omständigheter ifrågasätta ett expropriationsförfarande överensstämmer icke med de principer, som ligga till grund för v å r t expropriationsinstitut. Förbjudes endast en mindre del av näringen, kan ej ifrågasättas, a t t staten skall ersätta näringsidkarna deras minskade inkomster — ersättningsanspråken k u n n a i dylika fall icke sträcka sig längre än därhän, a t t staten bör inlösa redskap och annan lösegendom, som anskaffats direkt för den icke längre tillåtna delen av näringen. Om åter en n ä r i n g fullständigt förbjudes, så bör ingen ersättning tilldelas personer, som endast så till vida få känning av förbudet, att de måste upphöra med någon del av sin n ä r i n g eller eljest komma att utsättas för en av förbudet indirekt förorsakad försämring i ekonomisk ställning. Men icke ens de personer, som omedelbart i sin huvudsakliga verksamhet drabbas av ett förbud, k u n n a obetingat p å r ä k n a ersättning för verksamhetens upphörande. Såsom förutsättning för dylika anspråk måste uppställas, att den upphörda verksamheten fortgått under vissa år, varjämte ersättningens storlek i viss m å n bör göras beroende av verksamhetsperiodens längd. Dessa grunder böra gälla icke blott fabrikanterna u t a n även a n d r a inom näringen sysselsatta personer, som behövt särskild yrkesutbildning för sitt arbete. Personer u t a n sådan utbildning kunna däremot i regel ej anses ersättningsberättigade. I den m å n staten kan omedelbart erbjuda likartad och tillfredsställande avlönad anställning, måste k r a v på ersättning sakna fog. Utöver personlig ersättning torde av billighetsskäl gottgörelse böra beredas jämväl för de förluster, som k u n n a uppstå genom värdeminskning på lös och fast egendom. Maskiner och inventarier, avsedda för den förbjudna tillverkningen, samt r å v a r a och halvfabrikat, som icke vidare k u n n a tillgodogöras av den enskilde, bör staten övertaga mot skälig betalning och fabriksfastighetens minskade värde bör ersättas. Kommitterade sammanfatta sina nu angivna synpunkter i uttalandet, a t t intet rättsligt hinder finnes för att genom lagstiftning införa statsmonopol på tobakstillverkningen i riket, men att staten bör av billighetsskäl i viss mån ersätta de h ä r a v förorsakade förlusterna, d. v. s. ersätt11 — 3 4 2 0 3 0 .

162 ning bör lämnas för vållat intrång i näringsverksamhet och för v ä r d e minskning i egendom. I den proposition till 1914 års senare riksdag, med vilken tobaksmonopolförslaget överlämnades, anslöt sig finansministern (Vennersten) i allt väsentligt till kommitterades betänkande. Anförandet till statsrådsprotokollet uttalar icke någon avvikande mening rörande de allmänna grundsatser i ersättningsfrågan, som utvecklats av kommitterade, u t a n innehåller i detta avseende allenast ett konstaterande av a t t »staten uppenbarligen måste v a r a beredd a t t ikläda sig ersättningsskyldighet i viss omfattning gentemot sådana enskilda personer och bolag, vilka genom monopollagstiftningen förbjudas fortfara med utövning av sin hittills d r i v n a verksamhet. Utom det att staten inlöser eller till tobakstillverkarna utgiver ersättning för värdeminskning å deras för tillverkningen a n v ä n d a fasta och lösa egendom, lärer sålunda viss ytterligare ersättning, bestämd i förhållande till affärernas handelsvinst eller omsättningssumma, böra beredas tillverkarna för den av monopolets införande orsakade förlusten av näringsverksamhet. P å enahanda sätt torde i viss utsträckning ersättning till större eller mindre belopp böra utgå jämväl till a n d r a inom tobaksindustrien för n ä r v a r a n d e sysselsatta personer, så framt de icke hos monopolets utövare erhållit eller kunnat erhålla n å g o r l u n d a motsvarande anställning. Därjämte torde staten i fall, då dylik ersättning av en eller a n n a n anledning icke kan beviljas, böra, d å så k a n befinnas av omständigheterna påkallat, genom beviljande av särskilda understöd t r ä d a hjälpande emellan.» Vid propositionens behandling i riksdagen uttalades varken i utskottets utlåtande eller riksdagens beslut någon mening, som innebar någon gensaga mot den principiella inställning till de olika frågorna, som intagits av kommitterade och Kungl. Maj:t. Det förtjänar emellertid framhållas, att riksdagen vid ersättningsgrundernas bestämmande i vissa avseenden var generösare än Kungl. Maj:t. Vederbörande utskott y t t r a r också, att man varit angelägen tillse »att vid det ifrågakommande inlösnings- och ersättningsförfarandet full rättvisa vederfares dem. som till följd av monopolets införande skulle komma a t t förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrien, ävensom att för alla dem, som eljest av monopolets införande beröras, i möjligaste m å n mildra de svårigheter, som övergången från fri näring till statsmonopol inom tobakstillverkningen kunde komma att medföra». Utskottsutlåtandet är i Övrigt magert på principiella uttalanden. Det enda yttrande, som utöver det nu återgivna förefaller v a r a av intresse, är påpekandet av att utskottet ansett sig i huvudsak kunna godtaga de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för fastställande av de till fabrikanterna utgående ersättningarna för förlorad näringsverksamhet, men att utskottet d ä r v i d uttryckligen framhållit, att det »därmed på intet vis velat y t t r a sig om, i vad mån

163 berörda grunder skulle för andra industrier än tobakstillverkningen k u n n a komma att giva ett tillfredsställande ersättningsresultat». Tobaksmonopolet byggde vid sitt första genomförande på grundsatsen, att den fria handeln med tobaksvaror fortfarande skulle ä g a bestånd. Någon ersättning till tobakshandlande eller hos dem anställd personal ifrågasattes därför icke. Emellertid visade det sig redan under monopolets första år, a t t ett bibehållande av engroshandeln såsom fri rörelse medförde allvarliga svårigheter för såväl monopolet som grossisterna. Med h ä n s y n härtill beslöts år 1916 en avlösning av denna gren av tobakshandeln och utgivande enligt särskilda grunder av ersättning till dess utövare och personal. Det blir senare tillfälle återkomma till en del detaljer i detta avlösningsförfarande, vilket äger betydelse för vissa vid läkemedelscentralens införande uppkommande ersättningsspörsmål. I h ä r förevarande sammanhang m å allenast antecknas, a t t i den utredning, som föregick beslutet, erinrades om att tobaksmonopolets ersättningar byggts på den grundprincipen, att anspråken icke ägde rättslig giltighet u t a n vilade på billighetssynpunkter. I anslutning härtill uttalades, a t t det vore uppenbart a t t denna princip måste följas jämväl vid ordnandet av ersättningsfrågorna inom tobaksgrosshandeln och att sålunda endast de, som ledo ett mera avsevärt intrång i sin näringsverksamhet, borde tillerkännas ersättningsrätt. Vidare borde, liksom ifråga om tobakstillverkningen, ersättning utgå allenast under förutsättning, att verksamheten fortgått under viss tid samt avvägas väsentligen med det syftemålet för ögonen a t t hålla ersättningstagaren skäligen skadeslös under så lång tid, som rimligen borde beräknas åtgå, innan utkomst kunde förv ä r v a s inom a n n a t verksamhetsområde. Det enda tillfälle, då riksdagen konfronterats med spritmonopolets ersättningsfrågor, var år 1920. Då 1917 å r s riksdag beslöt antagandet av den samma år utfärdade n y a rusdrycksförsäljningsförordningen, varigenom försäljningen av rusdrycker i dittillsvarande ordning för vissa kategorier näringsidkare förbjöds och för a n d r a försvårades, framhöll riksdagen, att lagstiftningens genomförande uppenbarligen komme a t t föranleda ersättningsanspråk från olika yrkesgrupper. Av sådan anledning förutsattes, att regeringen komme a t t låta verkställa utredning av frågan, i vad mån ersättning borde utgå, ävensom förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. De sakkunniga, som av regeringen senare under år 1917 tillsattes för a t t verkställa denna utredning, fingo, utom uppdraget att u t r e d a övriga ersättningsfrågor, jämväl uppdraget att undersöka h u r u v i d a möjlighet förelåge för uppnående av frivillig överenskommelse mellan det samma å r bildade aktiebolaget Vin- & spritcentralen och vissa p a r t i h a n d l a r e med

164 rusdrycker om förvärvande av dessa företags lager m. m. samt övertagande av deras personal. Bakgrunden till detta direktiv får sökas i den bestämmelse i den nya lagen, som möjliggjorde för de vinhandlare, vilka utövade verksamhet vid lagens ikraftträdande år 1919, att fortsätta med denna rörelse under ytterligare tre år, något som icke ansågs önskvärt med hänsyn till den nya försäljningsordningens strävan att söka undvika privata mellanhänder och från rusdryckshanteringens olika grenar avlägsna det enskilda vinstintresset, Spritcentralen hade bildats i syfte att underlätta en dylik utveckling på såväl brännvinstillverkningens som partihandelns område. Bolagets konstitution var sådan, att aktieägarna endast åtnjöto begränsad utdelning (7 %) på sina aktier, under det att överskjutande vinst tillfördes statsverket. Vid sitt bildande hade bolaget med sig införlivat praktiskt taget alla reningsverk för sprit i riket och dessutom redan vid slutet av år 1917 hunnit övertaga vinhandelsfirmor, representerande omkring 60 % av branschens omsättning. Den åberopade punkten i de sakkunnigas direktiv avsåg sålunda frågan, huruvida även de återstående företagen inom partihandeln skulle kunna övertagas av spritcentralen och villkoren härför. De sakkunnigas utredning utmynnade endast i en punkt i ett positivt förslag till ersättnings utgivande av statsmedel. Detta gällde ett antal personer, som innehaft före utgången av år 1874, på livstid beviljade rättigheter till utskänkning av vin- och maltdrycker eller enbart maltdrycker. Då dessa rättighetsinnehavare i allmänhet voro hunna till en hög ålder och icke kunde ägna sig åt annan verksamhet, hade de sakkunniga ansett, att de borde erhålla ersättning av statsverket under förutsättning att de för framtiden icke utövade rörelse av här ifrågavarande eller liknande art. Ersättningarna föreslogos efter ingående utredningav varje individuellt fall böra utgå med årliga belopp, motsvarande den ungefärliga nettoinkomst, som rättighetsinnehavaren åtnjutit av rörelsen under de senare åren. De i enlighet härmed föreslagna beloppen, som kommo 43 personer till del, växlade mellan 200 och 2 500 kronor per år. I övrigt föranledde de sakkunnigas omfattande undersökningar icke något förslag till ersättning. De båda viktigaste grupperna av ersättningssökande, vilkas krav av de sakkunniga behandlades, voro dels den förut omnämnda partihandeln med vin- och spritdrycker och dels den minuthandel i vin, som bedrivits i samband med annan detaljhandelsrörelse. Denna minuthandel hade genom den nya lagstiftningen förbjudits, i det att den såsom monopol överlåtits åt de kommunalt koncessionerade systembolagen. Den grupp näringsidkare, om vilken det här närmast var fråga, var den s. k. kolonialvara-, speceri- och diversehandeln. De sakkunnigas utredning visade, att dessa handlandes vinförsäljning under normala år endast i undantagsfall uppgått till mer än 10 % av affärens hela omsättning samt att av firmornas hela verkliga nettovinst i allmänhet mindre än 10 % föll på vinförsäljningen. Vidare hade under kristiden inom skilda

delar av landet den ifrågavarande rörelsen med stöd av statsmyndigheters beslut indragits antingen för alla eller för ett betydande antal av näringens utövare inom visst län eller viss ort utan att därvid någon ersättning från det allmännas sida påtänkts eller ifrågasatts. Av dessa skäl funno sig de sakkunniga icke kunna föreslå denna grupp till erhållande av ersättning på grund av att vinhandeln för dem måste upphöra vid den nya lagstiftningens ikraftträdande. Vad därefter angår den andra och viktigaste gruppen av näringsidkare inom branschen eller partihandlarna med vin och spritdrycker, så redogjorde de sakkunniga i sitt betänkande för de förhandlingar, som, i enlighet med de tidigare nämnda regeringsdirektiven, förts med spritcentralen angående dessa företags ersättningsfrågor. Det framgick härav, att bolaget fortsatt sitt övertagande av hithörande firmor och i fråga om de återstående i en skrivelse av den 30 maj 1918 förbundit sig att träffa överenskommelse enligt närmare angivna villkor. Dessa innehöllo i huvudsak följande punkter: 1) inneliggande varor överlåtas till självkostnadspris, såvitt detta icke överstiger marknadspriset; 2) inventarier och andra för rörelsens utövande nödiga artiklar övertagas enligt värdering; 3) erbjudande lämnas om övertagande av för firmans räkning förhyrda affärslokaler; 4) personalen er b judes fortsatt anställning eller ock ersättning enligt skäliga och rimliga grunder; 5) firman erbjudes dessutom en fyllnadssumma så stor, att den jämte vinsten på affären under tiden den 1 januari 1915—den 30 juni 1918 tillhopa motsvarar antingen 3V2 gånger medelvinsten under åren 1910—1914 ökad med 25 % eller ock 5 gånger samma medelvinst. Med anledning härav uttalade de sakkunniga, att sedan de tagit ingående del av de villkor, på vilka dittillsvarande övertaganden från spritcentralens sida skett, och därvid kommit till den allmänna uppfattningen, att befogade erinringar icke kunde göras mot avtalens innehåll samt bolaget förklarat sig berett att vid övertagande av ännu oinlösta firmor ej tillämpa mindre gynnsamma grunder och särskilt bundit sig vid vissa preciserade minimivillkor, de sakkunniga funno, »att eventuella senare inlösningsanspråk från företagens sida gentemot statsverket knappast kunde förväntas bli prövade efter för företagen gynnsammare grunder». När detta ärende år 1920 förelades riksdagen, byggde propositionen i allt väsentligt på de sakkunnigas förslag. Departementschefen upptog sålunda såsom enda ersättningsberättigad grupp de 43 innehavarna av på livstid beviljade rättigheter till utskänkning av maltdrycker och föreslog ersättningsbelopp i full överensstämmelse med de sakkunnigas hemställan. Härvid uttalades emellertid, att icke någon rättslig grund utan endast billighetsskäl kunde anföras för att ersättning utginge — således samma ståndpunkt som i detta hänseende intagits till ersättningsfrågorna vid tobaksmonopolets genomförande. Rörande detaljhandelns vinförsäljning anslöt sig propositionen även till de sakkunnigas ståndpunkt och av-

166 visade kravet på ersättning under hänvisning till, att då vinhandeln utgjort en ringa del av omsättningen och upplåtits på sådana villkor, att den när som helst kunde återkallas, det icke vore rimligt a t t någon ersättning ifrågakomme, när denna handel av sociala skäl förbjödes. Vad slutligen beträffade partihandeln, så konstaterades i propositionen, a t t vid tiden för dess framläggande samtliga firmor inlösts eller ersatts av spritcentralen eller dess dotterbolag, varigenom den tanke, som uttalats i de sakkunnigas direktiv, nämligen att spritcentralen genom frivilliga överenskommelser skulle övertaga de enskilda partihandelsfirmorna realiserats. I fråga om den hos dessa firmor anställda personalen meddelades i propositionen, a t t dess ersättningsfråga behandlats av en särskild, inom spritcentralen tillsatt kommitté, bestående av två ledamöter av styrelsen samt en utomstående riksdagsman, vilken genom sin föregående verksamhet vore väl förtrogen med tobaksmonopolets ersättningsförfarande. Av kommitténs protokoll framginge, att varje fall behandlats särskilt för sig för att avväga ersättningen så rättvist som möjligt. I allmänhet hade fortsatt anställning erbjudits. Där dylikt erbjudande ej mottagits eller icke kunnat göras, hade ersättning utbetalats. Denna hade för yrkesutbildad personal oftast beräknats till minst det belopp, som i motsvarande fall utgått vid tobaksmonopolets genomförande, med de modifikationer, som föranletts av individuella skäl. Till icke yrkesutbildad personal hade ersättning i regel utgivits med tre till sex månaders avlöning. I de avtal, som slutits mellan spritcentralen och enskilda firmor om övertagande av partihandeln, hade i allmänhet förekommit en klausul därom, att köparen gentemot personalen övertoge samma moraliska förpliktelser, som kunde anses ha ålegat säljaren. I ett mindre antal fall hade antingen personalersättningarnas storlek bestämts i avtalen eller säljaren förpliktat sig sörja för personalen. Departementschefen uttalade efter meddelande av nu berörda fakta, att mot spritcentralens ersättningskommittés behandling av ersättningsfrågorna från statsmakternas sida icke syntes föreligga någon anledning till erinran samt att dessa spörsmål numera erhållit en sådan lösning, att någon särskild å t g ä r d från det allmänna icke vore erforderlig. Riksdagen lämnade propositionen utan anmärkning. E t t par ersättningsfrågor av speciell natur, sammanhängande med sprithanteringens omorganisation, blevo år 1924 föremål för riksdagens prövning. Den ena gällde ifrågasatt ersättning till fabrikanter av svenskt fruktvin, den a n d r a understöd åt medlemmar av vindragarlaget. De båda ärendena sammanfördes i en gemensam proposition. Rörande vintillverkarna framhölls där, a t t deras möjligheter att vinna avsättning för sin produktion begränsats genom rusdrycksförsäljningsförordningens genomförande och att de på detta sätt tillskyndats förlust. Emellertid vore det uteslutet, a t t företagarna skulle beredas full ersätt-

167 n i n g för den värdeminskning, deras tillgångar underginge vid nedläggande av vinfabrikationen jämte ersättning därutöver för mistad möjlighet att fortsätta med tillverkningen. E t t dylikt inlösnings- och ersättningsförfarande måste nämligen obetingat förutsätta, att det för företagen varit fullständigt omöjligt a t t fortsätta sin verksamhet, en förutsättning som i här förevarande fall icke kunde anses föreligga. Vid sådant förhållande vore man givetvis hänvisad till en mer eller mindre ungefärlig beräkning av de ersättningsbelopp, som kunde anses skäliga, och gåve i detta hänseende företagens nettovinster från föregående år någon ledning. De föreslagna ersättningarna, som gällde tre företag, stannade vid 50 000 kronor för en och 25 000 kronor för de båda övriga fabrikanterna. Anknytningen till respektive nettovinster var emellertid mycket löslig. Tanken på ersättning till den vid företagen anställda personalen avvisades. Riksdagen ställde sig relativt kallsinnig till propositionens förslag. Statsutskottet fann, att den förebragta utredningen ådagalagt, att vintillv e r k a r n a i stort sett uraktlåtit att tillvarataga de möjligheter att vinna avsättning för sina fruktviner, som rusdrycksförsäljningsförordningen erbjudit, vadan någon förpliktelse från det allmännas sida att bereda dem ersättning icke syntes föreligga. Emellertid måste spritcentralen, som numera ensam handhade partihandeln med rusdrycker, ha ett visst intresse av att uppgörelse med vintillverkarna i någon form komme till stånd och låge det därför n ä r m a s t till hands att låta bolaget pröva, huruv i d a och i vilken mån ersättning borde utgå till alla eller vissa av dem. I den andra frågan, som avsåg ersättning till medlemmar av vindragarlaget i Stockholm, framhölls i propositionen, att laget befunne sig i ett ekonomiskt betryckt läge, främst på grund av minskade inkomster av arbete med vin och sprit, men a t t det vore svårt a t t avgöra, i vilken grad detta berodde på rusdrycksförsäljningsförordningens genomförande. I varje fall förelåge ej tillräckliga skäl för utbetalande av ersättning av allmänna medel åt de medlemmar av laget, som vore arbetsföra. Däremot syntes staten böra t r ä d a hjälpande emellan i fråga om de medlemmar av laget, som på grund av ålder eller andra skäl vore oförmögna till arbete och åt vilka laget icke längre kunde ge understöd. Av sådan anledning föreslogs i propositionen, att till dessa medlemmar skulle, så länge arbetsoförmågan varade och de styrkte sig v a r a i behövande omständigheter, av statsmedel utgivas ett årligt understöd av 600 kronor. Ej heller d e t t a förslag vann, i fråga om formen för ersättningens utgivande, riksdagens bifall. Även h ä r uttalades nämligen, att frågan huruvida och i så fall med vilka belopp understöd borde utgå till ifrågavarande personer, vore av den art, att dess prövning borde ankomma på spritcentralen. Riksdagens beslut i dessa ersättningsfrågor föranledde sedermera spritcentralen att utgiva ersättning till de tre i propositionen omnämnda vin-

168 tillverkarna samt understöd till vindragare i full överensstämmelse med de i propositionen framlagda förslagen. Efter spritmonopolets genomförande har icke med statsmakternas medv e r k a n införts något nytt monopol, som inneburit en dittills fri n ä r i n g s upphörande till förmån för en av staten direkt eller indirekt utövad rörelse. Visserligen h a under de senaste åren p å olika områden av v å r livsmedelsförsörjning reglerande åtgärder vidtagits från det allmännas sida, varigenom den fria näringsverksamheten mer eller mindre effektivt s a t t s ur spelet. Så har förhållandet v a r i t med spannmålsimport och k v a r n r ö relse, med sockerfabrikationen, med vissa grenar av mejerihanteringen och a n n a n animal jordbruksproduktion. Men karakteristiskt för dessa ingripanden har varit, att den statsreglerande verksamhetens utövande i regel förbehållits de företag och organ, vilka v a r i t dess tidigare b ä r a r e , och a t t sålunda ett upphörande av dessa företag eller ett övertagande från statens sida av deras rörelse icke ifrågasatts. Ersättnings- och inlösningsfrågor ha av denna anledning ej heller i detta samband förekommit. Däremot ha under år 1933 i tvenne fall framlagts av departementssakkunniga verkställda utredningar rörande ifrågasatta statsmonopol p å viktiga handelsområden. Det ena gällde kaffe, 1 det andra brännoljor.I betänkandet angående kaffehandeln avvisa de sakkunniga tanken på ett statsmonopol, som skulle v a r a förenat med den enskilda näringens upphörande. I stället förordas en anordning av den typ, som representeras av det importmonopol för brödsäd och mjöl, vilket u p p r ä t t a t s i samband med spannmålsregleringens genomförande. Handhavandet av d e t t a monopol har överlämnats åt ett p å statens initiativ bildat och genom kont r a k t med staten i sin verksamhet bundet organ, som likväl lämnat den d ä r a v berörda näringen frihet att ombesörja och bära ansvaret för det kommersiella arbetet. Emellertid upptogo de sakkunniga bland olika alternativ även en lösning enligt det system, som valts för tobakshanteringens förstatligande. Någon självständig ståndpunkt till den härvid uppkommande ersättningsfrågan intogs dock ej av de sakkunniga, som endast konstatera, a t t enligt det system, som tillämpades vid tobaksmonopolets införande, tillkomsten av ett kaffeimportmonopol av motsvarande t y p skulle »förutsätta övertagande eller inlösen av nu inom branschen arbetande företag samt utgivande av ersättning till företagsledare och annan personal». Härefter meddelas vissa uppgifter angående de utgifter, som skulle föranledas 1

Utredning och förslag angående importmonopol på kaffe, avgivna den 15 mars 1933 av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga (Statens offentliga utredningar 1933: 15). 2 Betänkande angående ordnandet av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit m. m., avgivet den 3 september 1933 av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga (Statens offentliga utredningar 1933: 25).

169 av tobaksmonopolets ersättningsgrunder, tillämpade på kaffehanteringens förhållanden. I d e n a n d r a här ovan omnämnda utredningen, vilken avhandlade bland a n n a t frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten, framlades däremot ett formligt förslag till statsmonopol på partihandeln med brännoljor. I motsats till kaffesakkunnigas principiella uppfattning hävdades här den meningen, a t t ett statligt oljemonopol, g r u n d a t på inlösen av de n u v a r a n d e bolagens rörelse, vore ett bättre alternativ än spannmålsmonopolets mönster. Utom andra för brännoljeimporten speciella skäl talade för d e n n a ståndpunkt, att ingen av de besparings- och rationaliseringsåtgärder, som kunde genomföras inom ett verkligt monopol, stode a t t vinna, om regleringen inskränkte sig till ett överlåtande av statens ensamrätt till de nuvarande firmorna. I ersättningsfrågans principiella del göra ej heller dessa sakkunniga något på egna utredningar grundat uttalande. I betänkandet anföres i detta hänseende endast att »då starka skäl av nationalekonomisk, fiskalisk eller a n n a n n a t u r påkalla inrättandet av ett statligt monopol, lärer enligt nutida rättsuppfattning hinder icke möta för enskilda företags inlösen enligt rättvisa värderingsgrunder». När de sakkunniga sedan övergå till behandling av ersättningsspörsmålens detaljer, göres visserligen inledningsvis det uttalandet, att värderingsgrunderna »till följd av h ä r föreliggande förhållanden och med hänsyn till en n y a r e tids erfarenheter synas böra utformas ganska olika mot dem, vilka på sin tid följdes vid tobaksmonopolets inrättande». Såsom i det följande skall n ä r m a r e visas, gälla dessa olikheter emellertid i stort sett endast vissa enskildheter, under det att eljest huvudlinjerna från tobaksmonopolets inlösningsförfar a n d e följts ganska n ä r a . Läkemedelscentralens ersättningsfrågor. Den nu lämnade redogörelsen angående vad som på ersättningsfrågans område förevarit i samband med tidigare i v å r t land genomförda eller föreslagna statsmonopol giver vid handen, att tobaksmonopolets ersättningsförfarande icke blott är det enda, som av statsmakterna formligen godkänts och beslutats, u t a n ock att det sedermera varit den vägledande utgångspunkten vid de tillfällen, då motsvarande spörsmål dryftats eller föranlett praktiska resultat. Spritcentralens inlösningsgrunder voro visserligen i själva verket huvudsakligen byggda på privata, från fall till fall träffade avtalsuppgörelser, men när det gällde a t t från bolagets sida göra fixerade utfästelser ifråga om ännu ej inlösta företag, hänvisade m a n till tobaksmonopolets föreskrifter som minimiprogram. Kaffeutredningen utgick u t a n vidare från samma grunder och brännoljemonopolet representerade väl en j ä m k n i n g nedåt av de ifrågasatta e r s ä t t n i n g a r n a men innebar intet principiellt avsteg från tobaksmonopolets grundsatser.

170 N ä r man med dessa erfarenheter går till en prövning av läkemedelscentralens ersättningsfrågor, så uppställer sig först det spörsmålet, huruvida i detta särskilda fall sådana förhållanden kunna anses föreligga, som motivera ett principiellt frånträdande av de huvudgrunder, vilka tillämpades för tobaksmonopolets vidkommande. Så torde icke v a r a fallet. Även här gäller, att ensamrätten till utövande av viss näring förutsattes skola genom lagstiftning förbehållas staten eller ett av staten för detta ändamål i n r ä t t a t organ. Den på sådant sätt övertagna rörelsen är ifråga om läkemedelscentralen partihandel med första klassens gifter samt med vissa apoteksvaror och äger sålunda en direkt motsvarighet i det överlåtande till staten av partihandeln med tobaksvaror, som blev en följd av tobaksmonopolets genomförande och som h a r en ytterligare parallell i spritcentralens omhändertagande av partiförsäljningen inom rusdryckshandeln. Lika litet som någon tvekan kan r å d a om att den statsrättsliga sidan av problemet för läkemedelshandelns vidkommande måste bedömas på samma sätt som för tobaks- eller rusdryckshandeln, lika svårt torde det v a r a att hävda a n n a n mening än a t t vid behandlingav läkemedelscentralens ersättningsfråga allenast billighetsskäl k u n n a göras gällande och a t t dessa därvid böra leda till i stort sett samma slutsatser, som av statsmakterna stadfästs ifråga om tobakshanteringens ersättningsgrunder. De sakkunniga anse sig därför ha fullgoda skäl för a t t såsom utgångspunkt för sina överväganden i ersättningsspörsmålet bygga på de grundsatser, som funnit sitt uttryck i tobaksmonopolets ersättningsförordningar. Av den föregående utredningen framgår, att de företag, vilkas fortsatta rörelse i främsta rummet skulle komma att röna inflytande av införandet utav den statliga partihandeln med apoteksvaror och gifter, äro till antalet fyra. Deras sammanlagda omsättning har (se tabell 23, sid. 110) för år 1932 beräknats till omkring 13*2 miljoner kronor. H ä r a v kommo 51 % på försäljning av apoteksvaror till apotek, 15 % på leverans av första klassens gifter till apotek och återstående 34 % på försäljning av övriga varor till apotek och försäljning till andra a v n ä m a r e än apotek m. m. (jfr tabell 24, sid. 110). Då läkemedelscentralen skulle tillerkännas monopol allenast på försäljningen av apoteksvaror till apoteksinrättning ocli på partiförsäljning av första klassens gifter, k a n centralens tillkomst förutsättas minska drogaffärernas n u v a r a n d e försäljning med omkring två tredjedelar (51 + 15 %). H u r u detta tal ställer sig för envar av de fyra berörda firmorna framgår av följande tablå:

171 F ö r e t a g

Omsättningsminskning på grund av läkemedelscentralens inrättande % Apoteksvaror

Första klassens gifter

Totalt 59

46 ?>u

»

1K

»

»

68 Det är s å l u n d a för samtliga företag fråga om en väsentlig reduktion av omsättningen. Å a n d r a sidan må framhållas, att den försäljning, som ankommer på första klassens gifter och som uppgår till i genomsnitt 15 % av totalomsättningen, enligt vad tidigare anförts, för drogaffärern a s vidkommande i regel icke representerar en legitim affär. Vidare skall påpekas, att den del av droghandeln, som icke förbehålles monopolet u t a n alltjämt får utövas av den fria näringen, ingalunda ä r av r i n g a omfattning. För samtliga här berörda företag h a r den, såsom av förut angivna siffror framgår, beräknats till 4*6 miljoner kronor, och den växlar för de enstaka affärerna mellan 0*3 och 2*4 miljoner kronor. Omsättningsbelopp av denna storleksordning kunna icke anses v a r a otillräckliga underlag för en fortsatt rörelse, och det kan därför ingal u n d a med framgång göras gällande, att läkemedelscentralen genom sin tillkomst skulle helt beröva de fyra drogaffärerna möjligheten till forts a t t verksamhet. Den uppfattning i detta hänseende, vilken framträtt i skrivelser, som inkommit till de sakkunniga från vissa av de berörda företagen, torde sålunda k u n n a betecknas såsom ogrundad. F r å n övriga för de sakkunniga kända företag, som antagits v a r a apotekens leverantörer av apoteksvaror och första klassens gifter och vilkas hithörande leveranser år 1932 enligt förut återgivna, från apoteken meddelade siffror (jfr tabell 22, sid. 107) beräknats till sammanlagt 2*2 miljoner kronor — mot de fyra drogaffärernas 8*6 miljoner kronor — ha uppgifter angående förhållandet mellan å ena sidan försäljning direkt till apoteksinrättning av apoteksvaror och av första klassens gifter av egen tillverkning i p a r t i till a n d r a än grosshandlare med apoteksvaror och å a n d r a sidan företagens totalomsättning infordrats. P å dessa förfrågningar h a 4 affärer helt underlåtit att svara, medan 14 firmor förklarat, antingen att de icke bedreve dylik försäljning eller ock att den uppginge till allenast obetydliga belopp. F r å n 8 företag ha meddelats de beg ä r d a sifferuppgifterna, och framgår därav, att firmornas ifrågavarande försäljning år 1932 utgjorde följande andelar av den totala omsättningen: •

172 Företag

» » » » »

5 6 7 8 9 10 11 12

73 % 46 % 24 % 35 % 30 %20 % 98 % 100 X

Enligt dessa uppgifter skulle sålunda två hithörande firmor försälja alla eller så gott som alla sina varor till nyssnämnda avnämare, under det att motsvarande andel för två andra företag skulle röra sig om tre fjärdedelar eller hälften av totalomsättningen. Vid en närmare granskning framgår emellertid, att av de båda förstnämnda företagen det ena (nr 11) är ett såsom agentur för en utländsk fabrik arbetande nederlag, som år 1932 försålde denna fabriks produkter direkt till väsentligen ett enstaka apoteksföretag, vilket handhar distributionen till olika avnämare i riket. Den andra firman (nr 12) har en mycket obetydlig avsättning av en specialartikel — försäljningen uppgick år 1932 till endast omkring 14 000 kronor och har under år 1933 stannat vid en ännu lägre siffra. De båda övriga företagen (nr 5 och 6) med en proportionellt betydande avsättning till apoteken försälja liksom även det under nr 7 upptagna sina egna tillverkningar. Endast de tre företagen 8—10 äro jämte nr 12 grossister av principiellt samma typ som de fyra stora drogaffärerna, men deras försäljning av apoteksvaror till apoteken uppgick år 1932 till sammanlagt endast 575 000 kronor, varvid emellertid är att märka att det största av företagen uppgivit, att i det deklarerade beloppet även inginge leveranser av annat än apoteksvaror och även leveranser av apoteksvaror till andra än apotek. Detta bidrager till att reducera den nyss angivna summan. Liksom förut antytts ifråga om de fyra större grosshandlarna med läkemedel, så gäller även om de övriga här berörda, firmorna, att de ha förutsättningar att jämväl efter läkemedelscentralens tillkomst bedriva sin verksamhet. De hithörande företag, som nu försälja sin egen produktion till apoteken, komma genom partihandelsmonopolet endast i den förändrade ställningen, att de i stället för de 400 apoteken få ett enda företag som avnämare. Visserligen berövas de härigenom möjligheten att tillgodoräkna sig den speciella grosshandelsvinst, de för närvarande eventuellt äro i tillfälle att inräkna i priset, men till gengäld kunna säkerligen avsevärda besparingar göras i försäljningskostnader, när de många kunderna utbytas mot en enda. Läkemedelscentralen kan därför icke för dessa företags vidkommande förutsättas medföra något intrång i rörelsen av den betydelse, att berättigade anspråk på ersättning från det allmänna av denna orsak kunna framställas. Ej heller torde dylika

krav kunna godkännas från det företag, som i huvudsak är att betrakta såsom en utländsk fabrikants härvarande ombud. För flertalet övriga här berörda firmor lär emellertid det intrång, som genom monopolet åvägabringas i deras hittillsvarande rörelse, vara av den art och omfattning, att ersättningskrav med anledning härav böra tillerkännas samma berättigande, som ansågs föreligga för engrossisterna inom tobakshanteringen, när partihandeln drogs inom monopolets ram. Jämförelsen med denna ersättningsfråga och dess behandling är för övrigt mycket belysande, enär den här föreliggande kan sägas erbjuda i stort sett analoga problem. Även vid tobakshandelns inlösen gällde det sålunda en handelsverksamhet och icke en industriell rörelse såsom vid tobaksfabrikernas övertagande. I den utredning, som låg till grund för bestämmande av tobaksgrossisternas ersättningar, framhölls, att det icke vore rimligt att i ersättningshänseende jämställa dessa med tobaksfabrikanterna. En fabrikation måste, anfördes i utredningen, principiellt anses ha ett av ägarens person i högre grad oberoende värde än en handelsverksamhet. I förra fallet utgjordes den viktigaste faktorn av beskaffenheten av den fabricerade produkten, vilken, sedan den väl inarbetats i marknaden, i regel kunde hävda sig där jämförelsevis oberoende av växlingar i ledningen. I det senare fallet åter representerades det dominerande momentet av de personliga förbindelserna, vilka icke utan vidare kunde överflyttas på en ny affärsinnehavare. Till utförlig behandling upptogs i förarbetena till tobaksgrossisternas ersättningsproblem även frågan om gränsen mellan dem som skulle åtnjuta ersättning och dem som ansågos böra lämnas utanför. Det framhölls, att endast de handlande, vilka ledo ett mera avsevärt intrång i sin näringsverksamhet, borde tillerkännas ersättningsrätt. J u mindre betydelse grosshandeln med tobaksvaror hade i förhållande till rörelsen i dess helhet, desto mindre kännbart vore intrånget och desto lättare kunde den härigenom uppkommande förlusten ersättas genom vidgning av verksamheten i övrigt. I anslutning härtill bestämdes den andel av hela varuomsättningen, som försäljningen av tobaksvaror minst måste utgöra för att konstituera ersättningsrätt, till 25 %. Ehuru vid bestämmande av huvudgrunderna för ersättningens beräknande det mest tillfredsställande resultatet skulle ha ernåtts, om till utgångspunkt kunnat tagas en för vissa år uträknad medelhandelsvinst, så hade detta icke befunnits möjligt. Tobaksgrosshandelns ofta förekommande förening med annan handelsverksamhet hade nämligen medfört stora, i många fall oöverkomliga svårigheter för en uppdelning av affärsinnehavarnas vinst på de olika grenarna av rörelserna. Av sådan anledning hade man stannat vid att till utgångspunkt välja omsättningen av tobaksvaror, beräknad efter försäljningspris. På grundval av omsättningssumman kunde man emellertid nå fram till en approximativ beräkning av vinsten och därmed även

174 av den förlust, som rörelsens mistning komme att medföra, varvid till ledning kunde tjäna en på det föreliggande utredningsmaterialet byggd kalkyl, enligt vilken nettovinsten för tobakshandlandena i genomsnitt uppgått till 5 % av omsättningsbeloppet. Ersättningens storlek bestämdes olika för skilda grupper av tobaksgrossister och motiverades denna ståndpunkt därmed, att en grossist, vars omsättning av tobaksvaror utgjorde huvudparten av hans hela varuomsättning, måste, även relativt sett, genom tobaksgrosshandelns omöjliggörande förlora mera än en firma, i vars näringsverksamhet dylik handel ingått allenast till mindre del. På sådant sätt kom man till tre grupper av grossister med olika ersättningsgrunder. Den lägsta gruppen upptog handlande, där medelårsomsättningen i parti av tobaksvaror utgjort minst 25 men icke 50 % av hela varuförsäljningen, och för dessa skulle ersättningen för förlorad näringsverksamhet utgå med 10 % av omsättningen. Byggande på den ovan återgivna uppgiften, att den avgrossisterna uppnådda nettovinsten uppgick till 5 % av försäljningssumman, beräknades att en ersättning av 10 % på omsättningen skulle motsvara två årsvinster. Den högsta gruppen omfattade de företag, vilkas försäljning av tobaksvaror uppgått till minst 75 % av hela deras varuomsättning, och en tredje grupp bildades av grossister med en motsvarande försäljningsandel av minst 50 men icke 75 %. För den förra gruppen skulle ersättningen bestämmas till 20, för den senare till 15 % av medelårsomsättningen, d. v. s. respektive fyra och tre gånger den beräknade nettovinsten. Under det att för bestämmande av tobaksfabrikanternas ersättning företagens ålder var av i olika hänseenden grundläggande betydelse, så tillmättes denna synpunkt icke någon motsvarande vikt ifråga om tobaksgrossisterna. Det enda villkor, som för dem i detta hänseende uppställdes, var att verksamheten vid tidpunkten för ersättningsförordningens ikraftträdande skulle ha utövats under de fyra kalenderåren närmast förut. Däremot normerades ersättningens storlek icke eljest efter företagens livslängd. Till stöd för denna uppfattning anfördes, att en grossistaffär i allmänhet icke ägde ett för innehavaren i nämnvärd mår ökat värde allenast på grund därav, att den bestått en längre följd av år. Om en framåtgående fabrik kunde med visst skäl sägas, att den under årens lopp vunne ett alltmer rotfästat förtroende för sin tillverkning, vilken i stort sett ofta kunde bli till art och beskaffenhet ganska oförändrad. Grossisten måste däremot vara beredd att tillhandahålla varor av en mängd olika, ofta växlande typer. Det komme för framgången av affären i regel mest an därpå, att han följde med och ständigt vore försedd med de i marknaden begärliga märkena. Under riksdagsbehandlingen företogs i de här återgivna grunderna, vilka refererats efter propositionens på den särskilda utredningen stödda förslag, en mera betydande ändring endast med avseende på de pro-

175 centsatser av omsättningen, enligt vilka ersättningen inom de olika grossistgrupperna skulle beräknas. Den lägsta gruppen bibehölls visserligen vid 10 %, men de båda övriga sänktes från 20 och 15 till respektive 18 och 14 %. Anledningen till denna ändring synes ha varit ett i en motion väckt krav, a t t ersättningen skulle utgå med 15 % för båda de högre klasserna. Så långt ansåg sig vederbörande utskott icke böra gå, men fann likväl, a t t propositionens ersättningsgrunder vore så tillmätta, a t t någon j ä m k n i n g nedåt kunde v a r a befogad. Med denna motivering föreslogos de lägre procentsatserna, som även av riksdagen godkändes. De grunder rörande ersättning för förlorad näringsverksamhet, vilka enligt vad nu angivits tillämpades vid tobaksmonopolets övertagande av partihandeln inom näringen, torde enligt de sakkunnigas mening k u n n a i stort sett följas även vid behandling av den nu föreliggande ersättningsfrågan. Redan tidigare h a r visats, att det också för apoteksvarugrossisterna gäller a t t avstå icke från hela u t a n endast från en del av deras försäljning samt att, även om denna del för de ledande företagen representerar en avsevärd a n p a r t av totalförsäljningen, det icke kan bli fråga om en inlösen av företagen i deras helhet. Den gräns, som för tobakshandeln stadgades för att r ä t t till ersättning överhuvud skulle kunna ifrågasättas och som innebar a t t minst 25 % av varuförsäljningen skulle komma på tobaksvaror, synes även för handeln med apoteksvaror vara väl avvägd. Vidare torde den för tobaksgrossisterna följda indelningen av de ersättningsberättigade i olika grupper med skilda ersättningsnormer l ä m p a sig väl även för partihandeln med apoteksvaror. Visserligen kan en a n n a n gränsbestämning tänkas, men några särskilda skäl synas näppeligen k u n n a anföras för att ifråga om denna handel i detta hänseende välja n y a grunder. De sakkunniga finna sig därför böra förorda, att de ersättningsberättigade även bland apoteksvarugrossisterna uppdelas i t r e grupper med h ä n s y n till den andel av totalomsättningen, som försäljningen av apoteksvaror till apoteken täcker, och att därvid gränserna bestämmas till respektive minst 25 men icke 50, minst 50 men icke 75 och minst 75 %. Såsom av tidigare anförda siffror (sid. 171) framgår, torde åtminstone tre av de fyra större drogaffärerna komma a t t falla under gruppen 50—75 %, varvid förtjänar framhållas, att hänsyn givetvis endast kan tagas till den del, som belöper på försäljning av apoteksvaror men ej på första klassens gifter och övriga varor. Den lägsta gruppen, med gränserna 25—50 % torde omsluta samtliga övriga ersättningsberättigade partihandlande i branschen med undantag av ett företag, vilket, såvitt av de sakkunnigas material kan dömas, måste räknas till den högsta gruppen med minst 75 % av omsättningen belöpande på här ifrågavarande handel. D e n n a firmas omsättning rör sig emellertid enligt dess egna uppgifter om ett synnerligen obetydligt belopp.

176 När det därefter gäller att bestämma ersättningsbeloppets storlek inom de olika grupperna, så hålla de sakkunniga före, att även för apoteksvarugrossisternas vidkommande utgångspunkten bör vara omsättningens storlek. De drogaffärer, vilka ställt vissa uppgifter angående rörelsen till de sakkunnigas förfogande, ha som nämnts icke närmare kunnat angiva, huru dennas olika grenar påverka nettovinstens belopp. Det är därför icke, lika litet som detta var fallet för tobakshandelns vidkommande, möjligt att beräkna den vinst, som för drogaffärerna uppkommit av den försäljning, vilken förutsattes komma att överflyttas till läkemedelscentralen. Av sådan anledning kan ersättningen ej heller beräknas på grundval av handelsvinsten för den mistade delen av omsättningen utan måste såsom för tobakshandeln baseras på dennas genomsnittliga belopp för en lämplig årsperiod. Vad denna årsperiod beträffar, synas inga skäl tala för att i detta fall frångå tobaksförfattningens mönster och föreslås därför, att den omsättning, om vilken här är fråga, beräknas såsom ett medeltal av försäljningsbeloppen under de fyra kalenderåren närmast före läkemedels centralens tillkomst. På sin totalomsättning hade de fyra större drogaffärerna i medeltal för åren 1931 och 1932 en approximativt beräknad nettovinst av 4*5 %. Om därför ersättningen till denna grupp av partihandeln (med i stort sett 50—75 % av omsättningen belöpande på av monopolet övertagen försäljningav apoteksvaror) skulle bestämmas i enlighet med vad som föreskrevs för motsvarande grupp av tobakshandeln eller till 14 % av omsättningen, komme ett sådant ersättningsbelopp att motsvara 3*i gånger nettovinsten på dessa affärers hela rörelse. Därest det antagandet göres, att vinsten på apoteksvarorna är ungefärligen densamma som på varuomsättningen i dess helhet, skulle förslaget sålunda innebära, att ersättningen utginge med drygt tre gånger den årsvinst, som härflutit av den verksamhet, vars fortsättande för framtiden komme att förbjudas. En motsvarande kalkyl låg till grund för ersättningen åt tobaksgrossisternas mellangrupp och överstiger en dylik ersättningssumma avsevärt den, som skulle ha framgått vid en tillämpning av de av spritcentralen år 1918 erbjudna villkoren för inlösen av partihandlande inom rusdrycksbranschen. Dessa upptogo, såsom förut angivits, två alternativ, av vilka det i praktiken gynnsammaste torde ha motsvarat en ersättning av ungefär två gånger medelhandelsvinsten. Med hänsyn till dessa olika omständigheter finna sig de sakkunniga böra föreslå, att ersättningen för partihandlande med apoteksvaror, tillhörande den här behandlade gruppen, beräknas till 14 % av medelårsomsättningen under de fyra kalenderåren före läkemedelscentralens inrättande. I anslutning härtill torde tobaksgrossisternas ersättningsnormer i detta fall böra följas även för de båda övriga grupperna av drogaffärer och sålunda ersättningen för de firmor, vilkas omsättning av i framtiden

177 till försäljning förbjudna apoteksvaror utgjort minst 25 men icke 50 % samt minst 75 % av totalomsättningen, fastställas till respektive 10 och 18 % av medelårsomsättningen. Utöver ersättning för förlorad näringsverksamhet bör partihandeln med apoteksvaror äga r ä t t påfordra — utom inlösen av eller ersättning för vissa materiella tillgångar i den utsträckning i det följande skall beröras — jämväl ersättning åt den inom rörelsen anställda personalen, vilken icke övertages i läkemedelscentralens tjänst. Dylik personlig ersättning utgavs vid tobaksmonopolets genomförande såväl till fabrikernas som grossisternas anställda. Härvid skildes mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade personer på sådant sätt, att den förra gruppen ställdes avsevärt förmånligare i ersättningshänseende. Orsaken härtill angavs såväl i förarbetena som under riksdagsbehandlingen av ämnet vara, att ersättningen avsåg endast att förmedla övergång till annat yrke för dem, som på grund av monopolets införande hindrades att fortfarande bereda sig utkomst genom sin inom branschen speciellt förvärvade sakkunskap. För personer med allenast vanlig kontorsutbildning och för a n d r a i hanteringen icke yrkesutbildade behövde monopolets tillkomst däremot ej förorsaka övergång till nytt yrke och ersättningen till dem finge därför närmast k a r a k t ä r av ett tillfälligt understöd under en övergående arbetslöshet. Den ersättning, som bestämdes för icke yrkesutbildad personal hos såväl fabrikerna som partihandeln, utgjorde ett belopp, svarande mot hälften av den på visst sätt beräknade medelårsinkomsten. För den yrkesutbildade personalen utgick ersättningen efter samma grunder hos tobaksfabrikanterna som hos grossisterna med undantag för befattningshavare på ledande poster, vilka tillerkändes en något gynnsammare ställning hos de förra än hos de senare. Dessa sistnämnda, d. v. s. den yrkesutbildade personalen hos grossisterna, jämställdes i sin helhet med en inom tobaksfabrikerna från övriga yrkesutbildade anställda avskild grupp, nämligen handelsresande och platsförsäljare, som tillerkändes en något lägre ersättning än den högsta käteg"orieil, till vilken räknades verkställande direktörer, disponenter, fabriksledare, verkmästare och förmän. Denna översta grupp erhöll icke någon motsvarighet bland partihandelns ersättningstagare, som sålunda i ersättningshänseende uppdelades i endast två grupper, den ena omfattande »affärsledare, handelsresande, platsförsäljare och tobaksgrossister» och den andra övriga anställda. Såsom skäl till a t t inom partihandeln samma ersättningsgrunder bestämdes för affärsledare som för annan yrkesutbildad personal anfördes bland annat, a t t en affärsledare i en tobaksgrossistfirma icke kunde anses yrkesutbildad i samma mening som en fabriksledare. För den förre finge det grundläggande kravet anses vara allmän affärskunnighet, medan den senare däremot främst måste äga full kännedom om tobaksfa12 —

342030.

178 brikationens tekniska frågor. Möjligheten att vinna ny anställning utom tobaksgrosshandeln respektive tobaksfabrikationen borde därför anses större för affärs- än för fabriksledaren, något som ur ersättningssynpunkt måste tillmätas viss betydelse. Skillnaden mellan ersättningsgrunderna för de båda grupperna yrkesutbildad personal var i huvudsak följande. Den högre gruppen, vilken, såsom nyss nämnts, förefanns endast inom tobaksfabrikerna, erhöll en ersättning, bestämd till en hel medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattade de fyra åren närmast före monopolets införande, med tillägg av två femtedels årsinkomst för varje föregående år, som motsvarades av två levnadsår över 21 år, men med den begränsningen, att totalersättningen icke fick överstiga fem gånger medelårsinkomsten. För den lägre gruppen åter, till vilken hänfördes all yrkesutbildad personal inom partihandeln, beräknades en halv medelårsinkomst under de fyra första åren med tillägg för föregående år av en femtedels årsinkomst och med begränsning av maximum till fyra gånger medelårsinkomsten. Det har i den föregående framställningen erinrats om att spritcentraien vid sitt inlösningsförfarande i stort sett tillämpade tobaksmonopolets grunder för de personliga ersättningarna. Även framhölls, att i det av särskilda sakkunniga år 1933 framlagda förslaget till brännoljemonopol samma villkor följts ganska nära, ehuru med vissa avvikelser i detaljer. En dylik avvikelse av ej ringa intresse förtjänar att här påpekas. För brännoljehandelns personal ifrågasattes nämligen ej någon gränslinje mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade anställda utan förutsattes att all personal, som ej erhållit någorlunda motsvarande befattning hos monopolet, skulle ersättas enligt likformiga grunder. Dessa anslöto sig i huvudsak till tobaksmonopolets villkor för yrkesutbildad personal inom engroshandeln och medförde sålunda för andra anställda än affärsledare, handelsresande och platsförsäljare en gynnsammare ställning än den, som bereddes tobaksgrossisternas motsvarande personal. Någon särskild motivering för detta förslag anföres icke och det är därför icke möjligt att bedöma anledningen till dess framläggande. Möjligen ha förhållandena inom partihandeln med brännoljor ansetts vara sådana, att förutsättningarna för en åtskillnad inom personalen med hänsyn till yrkesutbildning ej förelegat. Så torde emellertid icke vara fallet inom grosshandeln med apoteksvaror. Inom denna synas goda skäl förefinnas för tillämpning av den vid såväl tobaks- som spritmonopolens inrättande genomförda grundsatsen att uppställa en skillnad i ersättningshänseende mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade anställda. Det kan näppeligen förnekas att det för de förra, i den mån de äro att betrakta såsom speciellt utbildade för apoteksvarabranschen, måste erbjuda större svårigheter att erhålla en mot kunskaper och färdigheter svarande ny anställning än för de senare, vilka visserligen

179 kunna ha förvärvat en viss rutin inom den särskilda gren av kontors- eller lagerarbete, om vilken här är fråga, men som eljest icke besitta någon utbildning av specifik art, utan efter en viss övergångstid böra kunna erhålla likvärdig sysselsättning inom andra affärsföretag. De sakkunniga ha därför utgått från att de grunder, som stadgades för utgivande av personliga ersättningar till tobaksgrossisternas personal, i stort sett böra tillämpas även för drogaffärernas anställda. Ett viktigt villkor, som därvid måste gälla all personal oavsett dess yrkeskunnighet, är att den skall ha varit anställd inom den gren av drogaffärens rörelse, som övertages av läkemedelscentralen och här kommer i fråga, alltså varit sysselsatt med försäljning av apoteksvaror till apoteksinrättning. I enlighet med tobaksförfattningarnas formulering skulle saken kunna uttryckas så, att den ersättningsberättigade skall ha varit »stadigvarande anställd» hos grossisten »i och för» dennes handel med den efter monopolets införande förbjudna försäljningen av apoteksvaror. I motiveringen till denna bestämmelse anfördes uttryckligen — detta gäller i motsvarande mån för drogaffärerna — att grossisterna i större eller mindre omfattning idkade handel även med andra varor än tobaksvaror och att det därför för rätt till ersättning måste fordras, att den anställde »i alldeles övervägande grad> tagits i anspråk för tobakshandeln. En annan generell regel bör vara, att arbetsinkomsten under tiden närmast före monopolets ikraftträdande — förslagsvis under de senaste fyra åren — till väsentlig del härflutit av sådan anställning, som nu berörts. Vidare måste krav uppställas på viss uppnådd minimiålder. För tobaksgrossisternas anställda var denna åldersgräns 21 år, under det att den för brännoljemonopolet föreslogs höjd till 25 år. Några särskilda skäl för denna höjning angåvos icke och synas ej heller föreligga för apoteksvaruhandelns vidkommande, varför de sakkunniga i sitt förslag stannat vid 21 år såsom lämplig minimiålder. Däremot torde en annan, för brännoljemonopolet föreslagen detaljföreskrift vara värd beaktande. Medan tobaksförordningarna maximerade ersättningsbeloppen endast genom föreskriften, att de ej finge överskrida en viss multipel av medelårsinkomsten, så ifrågasattes i brännoljemonopolets ersättningsvillkor, att även summans absoluta övergräns skulle fixeras, varvid föreslogs ett belopp av 100 000 kronor. Denna tanke synes de sakkunniga riktig och torde därför böra träda i tillämpning jämväl för drogaffärernas anställda. Därvid har samma maximibelopp valts, som ifrågasatts för oljehandeln, enär det förefaller vara med hänsyn till omständigheterna väl avvägt. Vad därefter angår frågan om vilka grupper av anställda, som inom apoteksvaruhandeln böra hänföras till yrkesutbildad personal, så torde utan tvekan dit kunna räknas samma kategorier som inom tobakshandeln, d. v. s. affärsledare, handelsresande och platsförsäljare. Dessutom

180 synas emellertid tvenne grupper anställda böra ifrågakomma för placering i denna klass, nämligen analytiker och lagerchefer. För de förstnämnda torde utan vidare vara klart, att de kunna göra anspråk på att betraktas såsom specialutbildade i yrket. De torde emellertid i regel icke bli ersättningsberättigade med hänsyn till att befattningarna såsom analytiker oftast uppehållas såsom bisysslor. Lagercheferna äro väl i allmänhet icke särskilt utbildade för droghandeln utan äro i flertalet fall lagerbiträden, som på grund av duglighet vunnit befordran. Emellertid äro deras befattningar förenade med ett betydande, av viss yrkeskunnighet betingat ansvar och då dessutom skäl finnas för antagandet, att de skola ha större svårigheter än den underordnade lagerpersonalen att erhålla i lönehänseende jämställd anställning på annat håll, så torde billigheten kräva, att de placeras i den högre ersättningsklassen. Alla övriga anställda torde böra hänföras till icke yrkesutbildad personal. Den ledande grundsatsen för monopolets inlösningsskyldighet i fråga om drogaffärernas materiella tillgångar bör vara, att endast sådana objekt inlösas, vilka till följd av förbudet mot utövande i viss utsträckning av näringen icke vidare kunna komma till användning i den enskilde ägarens hand. Härvid bör skiljas mellan egendom, vars fortsatta användning för apoteksvarugrossisterna överhuvud icke kan ifrågakomma, och sådana tillgångar, vilka på grund av monopolet endast kunna anses få ett i viss mån minskat värde för innehavaren. Till den förra kategorien hör i stort sett främst varulagret, till den senare fastigheterna, medan inventarierna intaga en mellanställning. Inlösning skall ske endast av varor eller föremål i fullgott skick och i förhållande till rörelsens normala omfattning rimliga kvantiteter. Endast den del av lagret, som avser apoteksvara och alltså ej gifter och övriga varor, kan av förut angivna skäl komma i fråga för inlösning. Priset bestämmes efter värdering på grundval i förekommande tall av den vederbörligen styrkta inköpskostnaden. Ersättning för värdeminskning torde, i likhet med vad som ägde rum vid reglering av motsvarande fråga för tobaksfabrikerna och som föreslagits även för oljehandeln, böra beräknas till ett belopp, svarande mot skillnaden mellan vad egendomen kan anses vara värd och det pris den under normala förhållanden skulle betinga vid försäljning. Rätten till sådan ersättning förfaller givetvis, därest tillgångarna genom frivilligöverenskommelse förvärvas av monopolet. Bedrives rörelsen i förhyrda lokaler eller har annat avtal om nyttjanderätt träffats, som icke kan fullföljas med anledning av monopolets inrättande, så skall det åligga monopolet att övertaga partihandlarens skyldigheter, såvida avtalet upprättats eller förnyats vid någon tidpunkt, icke alltför näraliggande tiden för monopolets ikraftträdande.

181 Vid tobaksmonopolets genomförande inrättades en vidlyftig organisation för omhändertagande av inlösningsfrågorna. Hos lokala och speciella kommissioner verkställdes den förberedande behandlingen av alla spörsmål om uppskattning av inventariers och lagers värde samt bestämmande av ersättningar av olika slag. Såsom en övre och högsta instans för alla dessa ärendens avgörande bildades dessutom en centralkommission. För brännoljemonopolets motsvarande bestyr ansågs en så omfattande a p p a r a t ej erforderlig, n ä r m a s t med hänsyn till det jämförelsevis ringa antalet företag samt dessas likartade rörelse. Värderingen skulle därför verkställas av en för ändamålet tillsatt nämnd utan underlydande organ. Nämnden skulle bestå av sex ledamöter, v a r a v tre ständiga, utsedda av Kungl. Maj:t, och tre, som skulle väljas av den partihandlare, vars företag besluten gällde. De skäl, som här anförts för en förenkling av ersättningsorganisationen, äga i än högre grad giltighet för apoteksvarugrossisternas vidkommande. Antalet av de företag, för vilka avlösningsfrågorna kunna tänkas bli av mera vidlyftig beskaffenhet, är, såsom tidigare visats, endast fyra och deras rörelse torde v a r a av i stort sett ensartad k a r a k t ä r . Något behov av specialkommissioner för varje grossist synes därför ingalunda föreligga, utan skulle en dylik anordning i stället säkerligen medföra splittring och onödig omgång i arbetet. E n enda, gemensam kommission, u t r u s t a d med myndighet såsom första och sista instans, torde v a r a fullt tillräcklig för omhändertagande av dessa ärenden samt dessutom bäst ägnad att skapa nödig enhetlighet och fasthet vid frågornas handläggning och avgörande. Även i övrigt synes oljemonopolförslaget i detta hänseende k u n n a tjäna till förebild. Antalet ledamöter i ersättningsnämnden bör sålunda v a r a sex, av vilka Kungl. Maj:t utser tre, däribland ordföranden, och sakägaren de övriga tre. H ä r v i d bör dock tillses att, n ä r personalens ersättningsfrågor skola göras till föremål för behandling inför nämnden, minst en av företagsrepresentanterna skall utses med särskild hänsyn härtill. E n approximativ beräkning av de belopp, som med utgångspunkt från de i det föregående a n g i v n a grunder kunna ifrågakomma för avlösning av den i samband med läkemedelscentralens tillkomst för enskilda näringsutövare förbjudna försäljningen av apoteksvaror, giver följande huvudsakliga resultat. A.

Lös

egendom.

Värdet av varulagret uppgick, såsom av det föregående framgår, för de fyra stora drogaffärerna för åren 1931 och 1932 i genomsnitt till sammanlagt 1900 000 kronor. N å g o n motsvarande uppgift för övriga ifråga-

182 kommande företag föreligger icke, men lagervärdet torde för dessa affärers vidkommande icke uppgå till mera ä n högst 200 000 kronor. E n ä r endast k u r a n t a apoteksvaror skola göras till föremål för inlösen, k a n uppskattningsvis antagas, a t t inlösningssumman för lagren stannar vid 1 500 000 kronor. I n v e n t a r i e r n a ha hos de fyra drogaffärerna uppgivits äga ett v ä r d e a v 860 000 kronor. Sannolikt föreligger h ä r en värdering i överkant, vilket emellertid för kalkylerna ä r av underordnad betydelse, då det k a n bli fråga om inlösen allenast a v en mindre del av inventarierna, medan för återstoden endast ersättning för värdeminskning torde bli erforderlig. Läkemedelscentralen kan beräknas för egen del behöva övertaga inventarier till ett värde av 150 000 kronor, medan utgiften för värdeminskning kan uppskattas till 200 000 kronor, vadan sålunda på denna post i dess helhet kommer ett belopp av 350 000 kronor. B.

Fast

egendom.

E r s ä t t n i n g för värdeminskning a v drogaffärerna tillhöriga fastigheter beräknas med hänsyn tagen därtill a t t åtminstone två av dem torde ä g a ett synnerligen förmånligt saluvärde till 300 000 kronor. C. Ersättning

för

förlorad

näringsverksamhet.

Enligt tidigare angivna grunder skall ersättning för förlorad näringsverksamhet till de fyra större drogaffärerna utgivas med 14 % av medelårsomsättningen av till apoteksinrättning försålda apoteksvaror (för likformighetens skull räknas här med a t t alla dessa affärer tillhöra den mellersta ersättningskategorien, oaktat, såsom av det föregående framgår, en av dem synes tillhöra den lägsta kategorien). Med ledning av tillgängligt material h a r denna omsättning för å r 1932 beräknats uppgå till omkring 6 600 000 kronor. Drogaffärernas totalomsättning var visserligen något lägre för de båda föregående åren, men bereder beloppet för 1932 på grund h ä r a v en säkerhetsmarginal. 14 % av n ä m n d a summa utgör i r u n t tal 950 000 kronor. F ö r övriga företag h a r motsvarande omsättning antagits uppgå till 500 000 kronor, varjämte förutsatts att praktiskt taget samtliga dessa firmor komma att tillhöra den lägsta gruppen med en ersättning av 10 % p å omsättningen. Ersättningsbeloppet blir alltså h ä r 50 000 kronor och den totala kostnaden på detta konto 1000 000 kronor. D.

Personlig

ersättning.

P å g r u n d v a l av det material, som i detta hänseende förelegat, ha de personliga ersättningarna till sådan hos de fyra större drogaffärerna anställd ersättningsberättigad personal, vilken icke övertages av läkemedels-

183 centralen, beräknats till 750 000 kronor, varav 550 000 kronor belöper på yrkesutbildad och 200 000 kronor på annan personal. H ä r t i l l kommer ersättning till personal hos a n d r a företagare, vilken uppskattats till 50 000 kronor. Denna post skulle sålunda sluta på 800000 kronor. E.

Diverse

kostnader.

Till de på sådant sätt beräknade kostnaderna böra, i överensstämmelse med de kalkyler, som lågo till grund för tobaksmonopolets avlösningsförfarande, läggas dels utgifterna för ersättningsnämndens verksamhet, dels r ä n t a på inlösnings- och ersättningsbeloppen och dels en lämplig säkerhetsmarginal. F ö r ersättningsnämnden beräknas 100 000 kronor, för ett års r ä n t a på inlösnings- och ersättningsbeloppens sammanlagda summa av 3 950 000 kronor efter 4 % 150 000 kronor och för en m a r g i n a l av omkring 10 % 450 000 kronor. Totalbeloppet under denna r u b r i k blir sålunda 700 000 kronor. E n sammanfattning av de nu angivna summorna ter sig p å sätt:

A. Lös egendom B. Fastigheter C. Ersättning för förlorad näringsverksamhet D. Personlig ersättning E. Diverse kostnader Summa

följande

Inlösning för . , centralen kr.

„ .... . Ersättning

1650 000 — — — — 1 650 000

200 000 300 000 1 000 000 800 000 700 000 3 000 000

kr.

Den totala utgiften för statsverket i samband med läkemedelsmonopolets införande blir sålunda enligt denna uppskattning 4 650 000 kronor, v a r a v 1650 000 kronor investeras i för centralen erforderliga tillgångar och 3 000 000 kronor disponeras för ersättningar och kostnader av olika slag.

184 VII. Central läkemedelsberedning. Under det senast tilländalupna årtiondet h a r frågan om central tillverkning av vissa läkemedel, särskilt p r e p a r a n d a , vid ett par tillfällen varit föremål för övervägande. H a n d l i n g a r n a i ärendet ha överlämnats till de sakkunniga, som jämlikt sina direktiv skola utreda förevarande spörsmål. F r å g a n har vidrörts redan i näst föregående kapitel och upptages här till mer ingående behandling. Gällande författningsbestämmelser m. m. De läkemedel, som utgöra beredningar (preparanda) och som finnas upptagna i farmakopén, ha av ålder ansetts böra tillverkas å apoteken. Läkemedelsberedningens begynnande industrialisering i slutet av förra århundradet ledde så småningom till att apotek från läkemedelsfabrikerna började inköpa även vissa av de preparanda, som apoteksföreståndarna sålunda ansågos ha skyldighet att själva bereda å apoteken. P å grund av svårigheten eller i vissa fall omöjligheten för apoteken att kontrollera sammansättningen av dessa läkemedel föreskrev medicinalstyrelsen i cirkulär den 25 oktober 1901 till läkarna, apotekarna, t a n d l ä k a r n a och veter i n ä r e r n a i riket i anledning av en ny farmakopéupplagas utgivande följande: »Apotekare är visserligen medgivet att efter gottfinnande antingen själv bereda eller genom köp anskaffa sådana farmacevtiska och kemiska preparat, vid vilka i farmakopén äro anförda endast de egenskaper, som utmärka deras behöriga beskaffenhet och för vilken apotekaren all lid är ansvarig; men däremot skola alla beredningar, för vilka beredningsmeloden finnes föreskriven och vilkas pris även med hänsyn härtill beräknas, ä apoteken framställas. Skulle tvingande omständigheter hava föranlett även sådan berednings inköpande, bör därför i dylikt undantagsfall med räkning eller faktura kunna styrkas, att inköpet skett från annal apotek, som har att ställa sig svenska farmakopéns föreskrifter till efterrättelse.»

Sedermera utfärdades 1913 års apoteksvarustadga. Genom denna föreskrevos inga a n d r a restriktioner för tillverkningen av apoteksvaror än viss kompetens hos tillverkaren eller av honom anställd föreståndare, och dessa tillverkare fingo r ä t t försälja apoteksvaror av egen tillverkning under samma betingelser som grosshandlare med apoteksvaror, d. v. s. rätt a t t försälja apoteksvaror bland annat till apoteksföreståndare. I ett medicinalstyrelsens cirkulär den 30 j a n u a r i 1914 till samtliga apotekare i riket anfördes bland annat, att det vid inspektioner och visitatio-

185 ner av apotek anmärkts, att sådana läkemedelsberedningar, som jämlikt farmakopéns föreskrift skulle beredas på apoteket, dock hemtoges färdigberedda från droghandel eller annat apotek. Cirkuläret den 25 oktober 1901 medgåve visserligen, att sådant kunde v a r a tillåtet under tvingande omständigheter, men inspektioner och visitationer angåve a t t icke alltid sådana förhållanden förelegat. Dylika omständigheter kunde visserligen tänkas föreligga beträffande mycket små apotek, där omsättningens litenhet icke tilläte innehavaren att anställa examinerat biträde, men å medelstora och större apotek borde, ansåge styrelsen, farmakopéns till hemmaberedning föreskrivna galeniska preparat; framställas. Även inköp av växtdroger i pulveriserat eller inciderat tillstånd vore mindre lämpligt och borde icke ske annat än i särskilda undantagsfall. Skälen till styrelsens e r i n r a n vore dels, att apotekaren aldrig kunde v a r a fullt viss på dessa varors beskaffenhet, om de inköptes färdigberedda från annat håll, såvida de icke underkastades en besvärlig undersökning, vilken stundom ändock bleve osäker, dels att priset på dessa beredningar vore i medicinaltaxan b e r ä k n a t enligt taxegrunderna för varor, som skulle beredas å apoteket, och a t t detsamma således, om v a r a n inköptes färdigberedd, rätteligen borde prissättas enligt taxegrunderna för köpvaror. I cirkulär den 26 februari 1923 erinrade medicinalstyrelsen apotekarna om deras skyldighet att på apoteken bereda, icke hemköpa alla beredningar, som vore giftigt ämne av första klassen och för vilka beredningsföreskrift funnes intagen i farmakopé. I medicinalstyrelsens kungörelse den 6 augusti 1925 med föreskrifter i anledning av utfärdande av ed. X av svenska farmakopén anföres, att de farmakopéns beredningar, för vilka beredningsmetoden finnes i farmakopén föreskriven, skola framställas å apoteken. Beredningar av ifrågavarande art, som icke eller endast med svårighet kunna framställas med de a p p a r a t e r och redskap, som det åligger apoteken a t t innehava, eller ock äro omständliga att framställa och samtidigt ha r i n g a åtgång, må dock inköpas från a n n a n apoteksföreståndare, som har att ställa sig farmakopéns föreskrifter till efterrättelse. H a r beredning av sådan anledning eller p å grund av a n d r a tvingande omständigheter blivit hemköpt, bör enligt kungörelsen med räkning eller faktura kunna styrkas, att inköpet skett från apoteksföreståndare. Den i ovanstående redogörelse framträdande motsättningen mellan å ena sidan bestämmelserna i den nu gällande apoteksvarustadgan, som frigivit tillverkningen av och grosshandeln med apoteksvaror över huvud taget, och å a n d r a sidan medicinalstyrelsens på administrativ väg utfärdade föreskrifter om förbud för apoteksföreståndare a t t inköpa vissa apoteksvaror, d. v. s. preparanda, har såsom av det efterföljande framgår v a r i t föremål för uppmärksamhet vid de tillfällen, då förslag framförts om centralisering av apotekens tillverkning av preparanda. P r i s s ä t t n i n g e n av p r e p a r a n d a sker — vilket i kapitel X n ä r m a r e skall

186 belysas — efter särskilda principer, i det apoteken, utöver sedvanlig handelsvinst å ingredienserna, även ha r ä t t till särskild ersättning enligt laborationstaxan vid de av K u n g l . Maj:t fastställda m e d i c i n a l t a x e g r u n d e r n a för de vid beredningen erforderliga operationerna m. m. Det är denna bestämmelse i medicinaltaxegrunderna, som av medicinalstyrelsen i dess nyss anförda cirkulär m. m. åsyftats, n ä r styrelsen erinrat, att p r i s e t å p r e p a r a n d a b e r ä k n a t s med h ä n s y n till a t t de skola framställas å apoteken och ej inköpas. Tidigare förslag om centralisering av preparandaberedningen. Vid n å g r a tillfällen h a r frågan om central beredning av vissa läkemedel, som apoteksföreståndare nu är skyldig tillverka å apotek, v a r i t föremål för diskussion inom apotekarekåren, dock u t a n a t t föranleda något resultat. Mer allmän u p p m ä r k s a m h e t tillvann sig frågan under åren 1920—1921. Utöver den kortfattade redogörelse för frågans behandling vid d e t t a tillfälle, som i kapitel V I l ä m n a t s , m å h ä r följande anföras. I en V. P. M. av den 7 augusti 1920 från chefen för medicinalstyrelsen till chefen för socialdepartementet framhölls önskvärdheten av att aktiebolaget Svensk färgämnesindustris anläggningar i Södertälje förändrades till ett centrallaboratorium för viss läkemedelstillverkning. Ifrågavarande företag hade år 1913 bildats under namnet aktiebolaget Astra för att i Södertälje bedriva tillverkning av läkemedel. Kontrollen över detta bolag hade ett par år tidigare övergått till aktiebolaget Svensk färgämnesindustri och bolaget hade därefter utvecklats i storindustriell riktning. Bolaget hade emellertid under år 1919 kommit i ekonomiska svårigheter. Anledning funnes därför att antaga, att läkemedelstillverkningen där skulle upphöra, vilket för den inhemska läkemedelstillverkningen skulle medföra vissa svårigheter. Där borde av denna anledning upprättas ett farmacevtiskt centrallaboratorium för fabriksmässig tillverkning av bland annat sådana läkemedel, vilka enligt medicinalstyrelsens cirkulär den 25 oktober 1901 skulle av apotek beredas. Förhållandena påkallade nu en »skyndsamhet, som utesluter, att saken göres till föremål för ingående prövning och proposition i vanlig ordning om anslag av statsmedel för planens fullföljande». Av denna orsak hade styrelsen ansett sig böra hos aktiebolaget Vin& spritcentralen under hand göra en förfrågan, huruvida nämnda bolag skulle vara villigt medverka till fabrikens förvärvande och åtminstone till en början övertaga ledningen av dess verksamhet. Planen skulle i så fall vara att under nära samarbete med medicinalstyrelsen fortsätta och i mån av behov utvidga läkemedelsfabrikationen under, såsom medicinalstyrelsen hade anledning vänta, medverkan från landets apotekare. I en V. P. M. av den 27 september 1920 från aktiebolaget Vin- & spritcentralen till chefen för socialdepartementet framhölls, att bolagets styrelse under vissa förutsättningar uttalat sig för ett accepterande av en offert på de industriella anläggningarna från styrelsen för aktiebolaget Svensk färgämnesindustri. Genom ett nybildat aktiebolag skulle spritcentralen övertaga tillverkningen. Nyssnämnda förutsättningar vore, att Kungl. Maj :t så till vida fastställde ändrade grunder för läkemedels taxering m. m., att dels den nya fabrikens framställningskostnader för preparanda lades till grund för försäljningsprisen till allmänheten, varigenom dessa väsentligt kunde reduceras, dels att apotekare medgåves uttrycklig rättighet att från fabriken som centrallaboratorium inköpa de preparanda, de icke funne

187 med sin fördel förenligt att framställa å egna laboratorier. Statsmakterna och apotekarkåren borde få inflytande på verksamheten. Då statsmakterna så önskade, kunde spritcentralen utan vinst överlämna aktiemajoriteten åt det organ, statsmakterna kunde tänkas komma att skapa för ändamålet. En vetenskaplig kontrollant borde utses av medicinalstyrelsen. I yttrande samma dag över nyssnämnda V. P. M. framhöll medicinalstyrelsen, att, vad anginge medgivande av rättighet åt apotekarna att från centrallaboratoriet inköpa vissa beredningar, styrelsen funne intet mera vägande hinder föreligga mot ändring av i samband med utfärdandet år 1901 av svenska farmakopéns åttonde upplaga given föreskrift, att apoteken skulle å eget laboratorium bereda här avsedda läkemedel, i den mån ej tvingande omständigheter föranledde inköp från annat svenskt apotek. Bestämmelsen vore knappast längre fullt tidsenlig och hade stundom varit omöjlig att följa. Att den det oaktat bibehållits, berodde delvis på den ytterligt stora svårigheten att pröva sådana läkemedels beskaffenhet. Då det emellertid vore av vikt, att sådan läkemedelsberedning alltjämt bleve noga övervakad, vore den föreslagna kontrollen ett oeftergivligt villkor. Förslaget om ändring av grunderna för läkemedels taxering vore fullt befogat. Centraliseringen avsåge ju i första hand en sänkning av läkemedlens produktionskostnad och då den skulle möjliggöras närmast genom medverkan av allmänna medel, vore det endast i sin ordning, att av den å rörelsen beräknade vinsten allmänheten bereddes någon sänkning av läkemedlens pris. Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde chefen för socialdepartementet till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 29 september 1920 i anledning av medicinalstyrelsens förslag, att Kungl. Maj :t, »som torde finna hinder från Kungl. Maj :ts sida icke möta för aktiebolaget vin & spritcentralen att ikläda sig de för ordnandet av denna angelägenhet i huvudsaklig överensstämmelse med vad här ovan angivits erforderliga förpliktelser, måtte dels anbefalla medicinalstyrelsen att upprätta förslag till sådan ändring i de av Kungl. Maj:t den 14 maj 1920 fastställda grunderna för läkemedels taxering å apotek, som med hänsyn till det sålunda inrättade centrallaboratoriet må finnas påkallad, dock så att icke något av de läkemedel som kan komma att tillverkas å centrallaboratoriet, må erhålla högre pris vid försäljning till allmänheten än det skulle betinga efter beredning å apotek, samt föreslå de ändringar i giftstadgan, som kunna vara för laboratoriets verksamhet behövliga, dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen utse nödiga kontrollanter för verksamheten å centrallaboratoriet ävensom i övrigt meddela nödiga föreskrifter, avseende kontrollen å laboratoriets tillverkning och försäljning». Departementschefens hemställan bifölls av Kungl. Maj:t. Föreningen Sveriges drogengrossister, som konstituerats den 2 november 1920, ingav den 4 november samma år en underdånig skrift, i vilken framfördes starka erinringar emot det föreliggande förslaget. Därest ett centrallaboratorium tilldelades monopolställning med avseende pä försäljning av preparanda, skulle därav uppstå menliga följder såväl för de enskilda droghandlarnas näring som för apoteksväsendets framtida ställning. Då droghandlarna enligt föreningens förmenande hade rätt att till apoteken försälja preparanda, inställde sig, i händelse intrång i droghandlarnas näring verkligen skulle ifrågasättas, frågan om statens ersättningsplikt, vadan det förväntades, att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande i likhet med förhållandena vid tobaks- ocli rusdrycksmonopolens genomförande måtte tillförsäkra de genom ifrågasatta åtgärder berörda skälig gottgörelse. Vid extra bolagsstämma den 22 november 1920 med aktiebolaget Astra fattades beslut om rekonstruering av bolaget. Ordförande vid sammanträdet var doktor Ivan Bratt, som representerade aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Ur den vid stämman antagna bolagsordningen hämtas bland annat följande.

188 Bolagets verksamhet skulle ha till föremål, att »åt de svenska apoteken tillhandahålla läkemedel, däri inbegripet sädana, som apotekare hittills varit skyldig själv framställa, att i övrigt tillverka och idka handel med farmacevtiska och kemiska produkter samt att bedriva annan därmed förenlig verksamhet». Bolagets aktiekapital skulle utgöra lägst 5 miljoner och högst 15 miljoner kronor. Den vinst, som återstode efter utdelning å aktierna m. m., skulle genom bolagets försorg särskilt reserveras, att av vederbörlig statsmyndighet disponeras för understödjande av mindre bärkraftiga apotek. I ett yttrande den 17 januari 1921 över drogengrossisternas förutnämnda framställning av den 4 november 1920 anförde medicinalstyrelsen, att apoteksvarustadgan visserligen frigivit fabrikation och handel en gros med apoteksvaror, men dess syfte kunde icke ha varit att avlyfta styrelsens åligganden alt utfärda och övervaka bestämmmelser, som gällde inköp, tillverkning, beskaffenhet och förvaring av de läkemedel, som såldes från apoteken. När detta syfte icke blivit i stadgans motivering uttryckligen betonat, så måste detta antingen bero på ett förbiseende eller därpå, att det ansetts självklart. Det hade av praktiska och ekonomiska skäl visat sig vara alltför rigoröst att fordra att vissa preparanda skulle beredas å särskilt de minsta apoteken, bland annat emedan den minsta kvantitet, som med tillgänglig apparatutrustning kunde beredas, vore alltför stor för att inom ej alltför läng tid kunna på ett litet apotek finna avsättning. Vissa andra beredningar kunde desslikes utföras kvalitativt bättre, om de överlämnades till en institution, där viss specialisering av arbetet kunde genomföras. Trots bestämmelsen i cirkuläret av år 1901 hade sålunda åtskilliga apotek börjat i allt större omfattning från droghandlare inköpa vissa fabriksberedda preparanda. Medicinalstyrelsen kunde ej inse det berättigade i att apotekarna helt generellt skulle befrias från tillverkning av preparanda. Ur hälso- och sjukvärdssynpunkt vore det lämpligast att styrelsen allt framgent tillämpade den bestämmanderätt, som den genom sin instruktion erhållit. Risken komme icke att nämnvärt minskas genom den inspektion av läkemedelsfabriker, som avsäges i 9 § apoteksvarustadgan. Sådan inspektion komme att ske med intervaller och kunde icke motsvara berättigade krav pä kontroll över preparandatillverkningen. Enligt medicinalstyrelsens åsikt vore den enda och bästa lösningen den, att till en noggrant kontrollerad centralanstalt, i vilkens intresse ett uppdrivande av varuprisen icke finge ligga, överlämna apotekens förseende med vissa av ifrågavarande preparanda. Medicinalstyrelsen erinrade därefter, att preparandahandeln utgjort en rätt obetydlig del av drogengrossisternas totala omsättning. Det funnes ingen anledning att förmoda, att företaget ekonomiskt skulle ställa sig sämre än drogengrossisternas företag, vilka under gångna år framvisat betydliga vinster. Det nya företaget borde kunna hålla priset å saluhållna preparanda, varom det i huvudsak vore fråga, lägre än som skulle kunna väntas möjligt för övriga drogengrossister, i vilkas intresse det torde ligga att hälla högsta möjliga försäljningspris. Därest den rätt obetydliga preparandatillverkningen fördelades pä flera laboratorier, skulle detta på grund av den dyrbara kontroll, som bleve erforderlig vid varje särskilt laboratorium, föranleda ett betydligt högre pris på dessa varor än som bleve fallet vid deras tillverkande i en enda anstalt. Det kunde tänkas möjligt, att en sä fördelad beredning av preparanda skulle, på grund av det relativt obetydliga avsättningsvärdet hos varje tillverkare, medföra direkt förlust, om ej omedelbar höjning av varuprisen skedde. Medicinalstyrelsen framhöll även betydelsen ur farmacevtisk utbildningssynpunkt och ur vetenskaplig synpunkt av ett centrallaboratorium. Vid 1921 års riksdag väcktes inom första kammaren en motion, nr 32, och inom

189 andra kammaren en motion, nr 137, vari hemställdes, att riksdagen i skrivelse hos Kungl. Maj:t mätte anhålla, att vidare åtgärder i centrallaboratoriefrägan icke måtte vidtagas utan riksdagens hörande. I motionen anfördes bland annat under hänvisning till dels medicinalstyrelsens förutnämnda cirkulär av är 1901, dels ock apoteksvarustadgans bestämmelser angående fri tillverkning av och partihandel med läkemedel, att det måste anses klart, att om yrkesutövare erhållit rätt till försäljning av viss vara, sä måste från offentligrättslig synpunkt häruti jämväl inbegripas rätt för annan att köpa varan. Det avsedda frigivandet av tillverkningen och grosshandeln bleve till avsevärd del meningslöst, om förbudet för apotekare att köpa preparanda kvarstode. Ty detaljhandeln med dessa varor vore förbehållen apotekarna. För tillverkarna återstode därför endast att exportera varan. Första kammarens andra tillfälliga utskott och andra kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte motionen i utlåtanden nr 10 respektive nr 9. Det må antecknas, att utskotten ej gingo in på den här föreliggande och i motionen berörda principfrågan om apoteksföreståndares rätt att köpa och övriga ifrågavarande näringsidkares rätt att sälja preparanda. Under debatterna i första och andra kammaren skärskådades bland annat sistnämnda problem från olika synpunkter och skäl anfördes för såväl den ena som den andra uppfattningen. Förevarande motioner avslogos av riksdagen. S å s o m t i d i g a r e e r i n r a t s f ö r a n l e d d e o v a n b e r ö r d a ä r e n d e ej n å g o n s t a t s m a k t e r n a s v i d a r e å t g ä r d . Ä r e n d e t h a r e m e l l e r t i d som n ä m n t s ö v e r l ä m n a t s t i l l d e s a k k u n n i g a för ö v e r v ä g a n d e . F ö r e v a r a n d e f r å g a v a n n å n y o a k t u a l i t e t t i l l följd a v en u n d e r d å n i g f r a m s t ä l l n i n g f r å n m e d i c i n a l s t y r e l s e n d e n 16 f e b r u a r i 1922 m e d förslagtill vissa ä n d r i n g a r i a p o t e k s v a r u s t a d g a n . I denna framställning anförde styrelsen, att redan den omständigheten, att ovisshet rådde om styrelsens befogenhet beträffande kontrollen över vissa preparanda, nödvändiggjorde ett förtydligande av apoteksvarustadgan, på det att den nödvändiga kontrollen över denna del av läkemedelsomsättningen icke måtte äventyras. I detta hänseende erinrade styrelsen, att särskilt de mindre apoteken i allt större omfattning inköpte fabriksmässigt beredda preparanda, att åtskilliga sammansatta läkemedel icke genom kemiska eller andra metoder kunde nöjaktigt prövas, att emellertid vissa omständigheter, bland annat önskvärdheten av att icke genom alltför stora anläggningskostnader försvåra för glest befolkade trakter att erhålla apotek, kunde göra det önskligt, att apotekare i vissa fall tillätes hemköpa även preparanda, varigenom en ej obetydlig besparing i fråga om apotekslaboratoriernas utrustning och drift möjliggjordes men att rätten att hemköpa preparanda måste kompletteras med en fullt betryggande kontroll över den sålunda utanför de hittills ansvariga apotekarnas möjlighet till övervakande förlagda tillverkningen. Den kontroll, som vid fabriksmässig tillverkning av preparanda därför måste anordnas, vore dels en rent vetenskaplig, bestående i kemisk, farmakognostisk och fysikalisk undersökning av ingrediensernas beskaffenhet, dels en farmacevtiskteknisk, innefattande en fortlöpande tillsyn över läkemedlens tillredande i noggrann överensstämmelse med farmakopéföreskrifterna såsom skedde å apoteken. Kontrollen måste därför utövas genom ständigt övervakande av vederbörande fabriker av vid desamma anställda kontrollanter, som — för att erhålla önskvärd självständighet — borde tillsättas och entledigas av offentlig myndighet, exempelvis av medicinalstyrelsen, men vars avlöning borde åligga fabriken enligt av styrelsen fastställda grunder.

190 De preparanda, som ansågos böra bliva föremål för begränsad tillverkningsoch handelsfrihet, hade av styrelsen uppförts på två förteckningar, avsedda att utgöra bilaga IV vid apoteksvarustadgan och förteckning VII vid giftstadgan. Förteckningarna innehölle uteslutande sådana preparanda, som i större eller mindre utsträckning ägde åtgång eller användning å svenska apotek. Vissa av de i farmakopéerna och annorstädes förtecknade preparanda hade emellertid icke upptagits i nyssnämnda bada förteckningar, nämligen dels sädana, som med å apoteken tillgängliga medel kunde nöjaktigt undersökas, dels sådana icke eller endast med svårighet analyserbara preparanda, som antingen vore allmänna handelsvaror eller också utgjorde specialiteter. Styrelsens samtidigt framlagda förslag till ändring i apoteksvarustadgan innebar i huvudsak följande: Apoteksvara, vars sammansättning eller beskaffenhet icke eller endast med svårighet kunde med å apoteken tillgängliga medel nöjaktigt fastställas, finge ej för avsalu inom riket fabriksmässigt tillverkas av annan än fabrikant, som av medicinalstyrelsen förklarats därtill berättigad. Dessa varor skulle angivas i nyssnämnda bilaga IV vid stadgan. Ifrågavarande apoteksvaror finge i regel ej till riket införas, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat särskilt tillstånd. Grosshandel med sådana varor finge, utom av fabrikant, som själv tillverkat varorna, ej idkas av annan, apoteksföreståndare inräknad, än den som medicinalstyrelsen förklarat därtill berättigad. Samtidigt föreslog medicinalstyrelsen en ändring i giftstadgan, innebärande att giftstadgan ej skulle äga tillämpning å införsel och tillverkning av samt grosshandel med de till giftiga ämnen av första klassen hörande läkemedel, som skulle upptagas i ovan omförmälda förteckning VII vid giftstadgan. Beträffande dessa skulle i tillämpliga delar gälla, vad i apoteksvarustadgan föreskrivits beträffande de å bilaga IV vid apoteksvarustadgan upptagna varorna. V i d h a n d l i n g a r n a i ärendet finnes fogat ett a v medicinalstyrelsen införs k a f f a t y t t r a n d e d e n 25 f e b r u a r i 1922 a v f a r m a k o p é k o m m i t t é n . I d e t t a y t t r a n d e anföres bland a n n a t följande beträffande möjligheterna att kontrollera färdigberedda preparanda: »Det är endast ett relativt ringa antal preparanda, som över huvud kunna i färdigberedd form pä ett tillräckligt betryggande sätt undersökas, och avsevärt mindre är det antal, som kan tänkas bliva föremal för sådan prövning på ett apotekslaboratorium. Åtskilliga beredningar kunna nog ingående analyseras på ett väl utrustat analytiskt laboratorium, som disponerar över erfarna analytiker, mångsidig utrustning av instrument och apparater samt tillräcklig tid för de olikartade undersökningarnas utförande. Det ligger dock i sakens natur att ett apotekslaboratorium ej räcker till för de här avsedda prövningarna. Även om den farmacevtiska personalen skulle vara kompetent att utföra dessa mången gång synnerligen svåra analyser, skulle dock en bestämmelse, att apoteken skola vara försedda med den erforderliga, dyrbara apparatutrustningen och att de skola hålla tillräcklig personal för de tidsödande analysernas utförande medföra en väsentlig förhöjning av priserna för dessa läkemedel. Till förtydligande av det anförda må såsom exempel omnämnas flytande kinaextrakt. Den prövning, som nu erfordras för visshet om detta preparats riktiga sammansättning, består dels däri, att de använda utgångsmaterialierna, utspädd klorvätesyra, destillerat vatten, glycerin, koncentrerad sprit och kinabark prövas enligt farmakopén, kinabarken bland annat på halt av kinaalkaloider, vilka prov väl alltid utföras vid varornas beredning eller inköp, dels i en prövning av det färdiga preparatets färg och eg. vikt. Skall det färdiga preparatet däremot i möjligaste mån kontrolleras, erfordras i främsta rummet en bestämning av dess alkaloidhalt, därjämte en undersökning, att alla de i den officinella kinabarken förefintliga alkaloiderna ingå

191 i beredningen, med andra ord att denna kinabark verkligen blivit använd till beredningen, därjämte också en för övrigt mycket svår och omständlig kvantitativ bestämning av de olika kinaalkaloiderna såsom garanti för, att varan ej beretts av mindervärdig bark och därefter försatts med en beräknad mängd av någon av de i handeln förekommande billigare kinaalkaloiderna. Även när en sådan undersökning är slutförd, har ingen visshet vunnits, att icke pä grund av föroreningar i de övriga utgängsmaterialierna den färdiga beredningen innehåller främmande skadliga eller olämpliga ämnen. Det är endast ett relativt litet antal av farmakopéns preparanda, som i likhet med det anförda exemplet kan med nu tillgängliga analytiska hjälpmedel prövas på beståndsdelar och renhet. I många av de droger, som användas till beredningarna, äro de verksamma beståndsdelarna ganska ofullständigt kända, och deras påvisande eller särskiljande i beredningen är i många fall över huvud icke möjligt. Det är härav tydligt, att det i fråga om mången beredning är omöjligt att på analytisk väg avgöra, om en viktig eller till och med den viktigaste beståndsdelen förefinnes, och givelvis lika omöjligt att avgöra, om en ingående drog eller annan naturprodukt blivit mer eller mindre förfalskad. I allmänhet gäller för sådana beredningar som extrakter, tinkturer, siraper, piller, plåster och salvor, men även för många blandade pulver, mixturer, linimenter, lösningar m. m., att en fullständig analys av dem överhuvud icke är möjlig. / fråga om flertalet av farmakopéns preparanda är det därför ej möjligt för farmakopékommittén att föreslå prövningsmetoder, som skulle innebära en tillfyllestgörande kontroll. I lika Mig grad gäller detta om de preparanda, som icke äro farmakopépreparat. Beträffande vissa av dem tillkommer därjämte en annan omständighet, som försvårar eller omöjliggör prövningsföreskrifters utfärdande. Dessa åsyftade preparanda tillverkas endast av bestämda fabriker enligt av dessa hemlighållna metoder och försäljas under för fabrikanterna skyddade fantasinamn och med en sammansättning, som till stor del bestämmes av fabrikationssättet. Såsom exempel på hithörande beredningar kunna nämnas de viktiga digitalispreparaten Digalen och Digitotal. Även om farmakopékommittén skulle kunna för dylika beredningar föreslå tillfredsställande prövningsföreskrifter, något som endast undantagsvis är möjligt, skulle dessa likväl kunna bliva värdelösa i samma stund som fabrikanten beslutar sig för att ändra varans sammansättning. Vad beträffar de enkla drogpulvren, vilka kungl. styrelsen jämväl omnämnt i skrivelsen till farmakopékommittén, gäller för dem delvis det som anförts i fråga om preparanda. När det endast är fråga om att identifiera ett drogpulver, d. v. s. att avgöra vilken hel drog, som blivit finfördelad, är detta i allmänhet, med de medel, som stå ett modernt apotek till förfogande, ej förenat med alltför stora svårigheter. Dylika identitetsprov för enkla drogpulver hava också börjat införas i nyare farmakopéer, och farmakopékommittén har även för avsikt att föreslå sådana provs intagande i den nya upplagan av svenska farmakopén. Gäller det däremot att utröna ett drogpulvers egenskaper såsom läkemedel, med andra ord att bestämma dess halt av verksamma beståndsdelar och att pröva inblandning av andra växtdelar, ställa sig förhållandena betydligt mindre gynnsamma. Beträffande vissa, för övrigt lätt räknade droger, såsom de alkaloidhaltiga, kunna de verksamma beståndsdelarna åtminstone delvis bestämmas medelst kemiska metoder. I flertalet fall är emellertid en sådan värdebestämning av olika anledningar ej möjlig att utföra beträffande ett drogpulver. Ofta äro beståndsdelarnas egenskaper så ofullständigt kända, att endast av denna anledning en prövning är utesluten, i andra fall skulle undersökningen kräva alltför lång tid och alltför dyrbar apparatutrustning. Stundom förekomma av en drog jämte den officinella även andra handelsslag, och dessa olika former kunna såsom pulver icke eller endast med svårighet särskiljas från varandra. Ett exempel härpå utgör Ipe-

192 cacuanharoten, vars olika handelsformer innehålla i huvudsak samma verksamma beståndsdelar men i väsentligt olika mängdförhållanden i den officinella och i den icke officinella formen. Slutligen må framhållas, att i vissa länder fabriksmässigt beredda drogpulver fä försäljas till apoteken, men att detta fört med sig. att skickligt gjorda inblandningar ej sällan förekomma, förfalskningar, vilka endast genom noggranna och omfattande undersökningar kunna upptäckas. Av dessa anledningar måste farmakopékommittén jämväl i fråga om drogpulver i allmänhet förklara sig ur stånd att föreslå tillfredsställande prövningsmetoder. Med stöd av vad farmakopékommittén sålunda anfört i fråga om preparanda och drogpulver, tillåter sig kommittén framhålla, att det måste anses vara ett viktigt allmänt intresse, att de läkemedel, som färdigberedda ej kunna tillfredsställande prövas, beredas under nödiga garantier. Det bör därför med hänsyn till den läkemedelsförbrukande allmänhetens berättigade trygghet vara angeläget, att kungl. styrelsen har möjlighet att utöva en effektiv kontroll över läkemedlen.» A v y t t r a n d e n a över medicinalstyrelsens framställning

inhämtas

bland

a n n a t följande: Sveriges kemiska industrikontor anförde den 19 juli 1922, att om tillverkningen av preparanda å ett apotek vore av sådan godhet, att å apoteket tillverkat preparandum utan vidare finge försäljas frän apoteket, bärande skäl saknades för förbud mot försäljning av samma preparat frän apoteket till andra apoteksinrättningar. Förslaget avstyrktes. kommerskollegium anförde den 30 december 1922, att enligt instruktionen för statens farmacevtiska laboratorium det till laboratoriets ämbetsäligganden bland annat hörde att utföra undersökning av prov på sådant läkemedel, vars undersökning ej lämpligen kunde utföras ä apotek, att förslaget syftade till en begränsning av hithörande enskilda företagares verksamhet genom fordran pä medicinalstyrelsens tillstånd för rätten att tillverka och i grosshandel försälja vissa slag av apoteksvaror, att företagarna pä området förklarat en sådan omreglering innebära ett så allvarligt ingrepp i näringsfriheten, att — beträffande droghandeln — det ansetts att statsverket borde utbetala ersättning till affärsinnehavarna för mislad rörelse, om förslaget genomfördes, att genom de av styrelsen föreslagna bestämmelserna styrelsen finge möjlighet anordna ett monopolföretag, som med andras* uteslutande finge rätt till ifrågavarande apoteksvarors framställning och försäljning i parti, samt att åtgärderna ej syntes vara behövliga. Kollegiet avstyrkte förslaget. Tekniska högskolan avstyrkte i yttrande den 31 maj 1922 i huvudsak medicinalstyrelsens förslag. Styrelsen för farmacevtiska institutet framhöll i yttrande den 27 oktober 1922, att den föreslagna förändringen skulle i sin mån medverka till att på åtminstone en del apotek alltför få preparat komme att beredas för att apotekselev skulle få tillfälle att erhålla den praktiska utbildning i apotekslaborationer, som förutsattes som grundval för undervisningen vid institutet. Lärokursen vid institutet skulle i sä fall behöva utvidgas, så att eleven därstädes finge inhämta den färdighet i laborationer, som han nu finge ä apoteken under elevtiden. Arbetet å apotekens laboratorier syntes hava tendens att mer och mer minskas. E j heller detta ärende h a r föranlett n å g o n åtgärd. H a n d l i n g a r n a i ärendet h a ö v e r l ä m n a t s till de s a k k u n n i g a .

De s a k k u n n i g a : I n n a n de sakkunniga gå in på en realbehandling av föreliggande fråga om central tillverkning av preparanda, vilja de först till behandling upp-

taga den formella sidan av ärendet, huruvida tillverkare av respektive grosshandlare med preparanda ha rätt att sälja ifrågavarande läkemedel till apoteken och huruvida apoteken ha rätt att inköpa desamma. Såsom av det föregående framgår har till stöd för den uppfattningen, att nyssnämnda näringsidkare äga rätt driva handel med preparanda anförts, att apoteksvarustadgan utan andra restriktioner än krav på kompetens in. m. frigivit tillverkningen av och grosshandeln med läkemedel och alltså, även preparanda. Medicinalstyrelsens föreskrifter kunde, har man menat, icke upphäva bestämmelserna i nämnda stadga, som utfärdats av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande. Å andra sidan har medicinalstyrelsen m. fl. gjort gällande, att styrelsen vore i sin fulla rätt att utfärda dylika föreskrifter med hänsyn till bestämmelserna i dess instruktion, som stadgat och stadgade, att styrelsen hade att tillse, att befintliga apoteksinrättningar vore vederbörligen försedda med goda förråd av läkemedel. Då — har det anförts och dokumenterats — beskaffenheten av färdigberedda preparanda i regel ej kunde kontrolleras genom analyser eller på annat sätt och apoteksinnehavarna, som sålde de hemköpta preparaten, sålunda ej kunde äga säkerhet för deras provhaltiga beskaffenhet, vore det ett allmänt intresse att genom kontroll över själva tillverkningen skaffa sig visshet om att den tillverkade varan överensstämde med farmakopéns fordringar. Garanti härför kunde ej säkrare erhållas än därigenom att apoteksföreståndarna, som utlämnade varan till allmänheten och jämlikt gällande bestämmelser vore ansvariga för dess riktiga beskaffenhet, själva tillverkade varan. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen funnit det naturligt att utfärda ovanberörda föreskrifter, senast genom styrelsens kungörelse den 6 augusti 1925. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning vore att finna i Kungl. Maj:ts grunder för läkemedels taxering, vari meddelats särskilda föreskrifter rörande preparanda och dessa prissatts efter en särskild laborationstaxa, beräknad efter preparandas tillverkning å apotek. Apoteksvarustadgan avser tillverkning av och grosshandel med såväl ämnen som beredningar. Då från beredningarna preparanda ej särskilt undantagits, måste stadgan även avse tillverkning och handel med dessa preparat. Stadgan kan i denna del enligt de sakkunnigas mening ej gärna ha upphävts genom de av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelserna och måste givetvis ha företräde framför medicinalstyrelsens cirkulär av år 1901 och senare utfärdade likartade bestämmelser. Den tolkningen av bestämmelserna kan ej rimligen godtagas, att droghandlare väl fått rätt att sälja preparanda till apoteksföreståndare men apoteksföreståndare icke medgivits rätt att köpa från droghandlare. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ej kunnat komma till annan slutsats än att såväl medicinalstyrelsens ovanberörda föreskrifter som Kungl. Maj:ts medicinaltaxegrunder ej stå i god överensstämmelse med de grundsatser, som fastslagits genom 1913 års apoteksvarustadga. Följaktligen hålla de sak1 3 — 342080.

194 kunniga före, att under nuvarande förhållanden rätten för grosshandlare med apoteksvaror att sälja preparanda till apotek givetvis även medför rätt för apoteksföreståndarna att köpa preparanda från grosshandlarna. Oaktat de sakkunniga sålunda anslutit sig till den mening, som under diskussionen företrätts av vissa utövare av fri näringsverksamhet m. fl., äro de ej övertygade om att det verkligen varit lagstiftarnas bestämda avsikt att utan vidare inbegripa preparanda under apoteksvarustadgans bestämmelser angående tillverkning och grosshandel. Fastmer talar mycket för det under diskussionen i ämnet framförda antagandet, att denna fråga förbisetts av 1913 års lagstiftare. Att den grund, på vilken den nuvarande rätten att försälja preparanda vilar, oavsiktligt tillkommit kan givetvis icke utöva något inflytande på det bestående rättsförhållandet men ställer dock frågan i en annan dager. Nära till hands ligger att föreslå åtgärder för att korrigera det gjorda förbiseendet. Mycket fog ha de av medicinalstyrelsen anförda skälen för en kontroll över försäljningen till apoteken av preparanda. Den omständigheten, att metoder ofta saknas för prövning av beskaffenheten hos ett preparandum, kan icke anses stå i god överensstämmelse med de krav, som måste ställas på apoteksexpeditionens tillförlitlighet, och med apoteksföreståndares ansvar för den utlämnade medicinens riktiga beskaffenhet. Det bör hållas i minnet, att preparanda liksom andra läkemedel måste vara av fullt provhaltig beskaffenhet. Anmärkningar mot beskaffenheten av de preparanda, som tillhandahållas apoteksföreståndare av grosshandlare med läkemedel, ha ej heller saknats. Det har sålunda förekommit, att grosshandlare med läkemedel från utlandet inJört och till apoteken försålt mer eller mindre underhaltiga preparanda. Upphävas medicinalstyrelsens förutberörda cirkulär och kungörelser, ian det inträffa, att grosshandlarna i ökad omfattning importera prepararda från utlandet. Då ingen säkerhet bjudes för att dessa i utlandet framställda preparanda äro beredda enligt föreskrifterna i den svenska farmakopén, på grundval av vilka läkarna förskriva sina läkemedel och läkemedlen användas, vore en sådan utveckling ägnad att ingiva de allvarligaste betänkligheter. Med bestämmelserna i den nuvarande apoteksvarustadgan skulle emellertid förfarandet vara oåtkomligt för restriktiva åtgärder. Starka skäl tala alltså för att betryggande garantier skapas för en i allo pålitlig tillverkning och partiförsäljning av ifrågavarande prepaianda. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga först under övervägande att genom ändringar i apoteksvarustadgan förhindra fabriksmässig tillverkning av och grosshandel med dessa varor för apotekens behov. Onekligen talade åtskilliga skäl för sådana åtgärder. Därigenom skulle, så långt apoteksväsendet kunde erbjuda garantier för en god och tilTörlitlig läkemedelsframställning, visshet vinnas för att preparanda vore av riktig beskaffenhet. Men även på ett annat område — har det anfårts vid

195 ärendets behandling — skulle åtgärderna vara till fördel. Då en väsentlig del a v apoteksarbetet utgjordes av laboratoriemässig framställning av preparanda, skulle, om preparandatillverkningen förbehölles apoteken, apotekarnas yrkesskicklighet vidmakthållas. Frigåves däremot tillverkningen av preparanda, uppstode risker för att yrkesskickligheten skulle lida skada. E n given konsekvens vid en lösning av frågan efter dessa riktlinjer vore, a t t preparanda allt fortfarande skulle taxeras efter laborationstaxan i medicinaltaxegrunderna. F ö r u t s a t t att genom betryggande kontrollföreskrifter garantier k u n n a skapas för en god kvalitet även hos de industriellt tillverkade preparanda, återstår alltså som enda skäl, varför preparandatillverkningen skulle förbehållas apotekslaboratorierna, hänsynen till apotekarnas yrkesskicklighet. Emellertid ha de sakkunniga funnit, att denna sida a v saken överskattats. Under de senaste årtiondena har laboratoriearbetet vid apoteken förskjutits från det syntetiska till det analytiska området. Denna utveckling, som gått jämsides med läkemedelstillverkningens fortskridande industrialisering, har givetvis icke på något sätt överflödiggjort arbetet i apotekslaboratorierna utan endast accentuerat en mycket väsentlig och m å h ä n d a även mer kvalificerad del av denna verksamhet. Även om preparandaberedningen å apoteken i avgörande grad skulle förminskas, k a n det icke g ä r n a göras gällande, a t t apotekarna skulle sakna verksamhetsuppgifter, som allt fortfarande ställde stora fordringar på vederbörandes yrkesskicklighet. De sakkunniga ha därför icke funnit bärande skäl tala för att ett medgivande av r ä t t för apoteken a t t inköpa preparanda, vilket icke innefattar förbud för dem att, om så anses lämpligt, själva tillverka ifrågavarande läkemedel, skulle äventyra apotekaryrkets standard. I sitt förutberörda förslag till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter föreslogo de sakkunniga en bestämmelse av innehåll, att läkemedel, som till sammansättning helt eller i huvudsak överensstämde med läkemedel, intaget i gällande farmakopé eller i samling av läkemedelsformler, som av medicinalstyrelsen godkänts, icke finge registreras såsom farmacevtisk specialitet, såvida icke medicinalstyrelsen i visst fall funne skäl föreligga för sådan registrering. Motivet till denna bestämmelse v a r önskvärdheten att i farmakopén upptagna p r e p a r a n d a icke plagierades och försåldes som farmacevtiska specialiteter. I den n u utfärdade kungörelsen i ämnet har h ä r u t i n n a n den förändringen vidtagits, a t t specialitet, som till sin sammansättning helt eller huvudsakligen överensstämmer med läkemedel, upptaget i gällande farmakopé eller i samling av läkemedelsformler eller läkemedelsbenämningar, vilka av medicinalstyrelsen godkänts, må registreras allenast om särskilda skäl d ä r t i l l äro. Styrelsen äger såsom villkor för registreringen föreskriva, att sökanden godtager benämning å specialiteten, som styrelsen finner lämplig. Genom specialitetskungörelsen finnes alltså möjlighet — visserligen ef-

196 ter särskilt tillstånd av medicinalstyrelsen — för en tillverkare att direkt till apotek försälja preparanda i originalförpackning. Beträffande dessa originalförpackade läkemedel föreligga samma och kanske med hänsyn till deras förpackningsform även större olägenheter än beträffande icke originalförpackade preparanda. En garanti emot missbruk av förevarande bestämmelse i specialitetskungörelsen bjudes emellertid så till vida, att medicinalstyrelsen har möjlighet att förhindra utgivandet av specialiteter, som äro föga hållbara eller i andra hänseenden ej lämpa sig för att på denna väg tillhandahållas allmänheten. Men även om så är förhållandet, kunna de sakkunniga ej finna det berättigat, att å ena sidan förbjuda försäljning till apotek av icke originalförpackat preparandum men samtidigt å andra sidan lämna möjligheten öppen för vederbörande tillverkare att ändå förskaffa sig rättighet att försälja samma preparandum genom att innesluta varan i en originalförpackning. Redan på grund av det nyss anförda ha de sakkunniga ej ansett sig kunna tillstyrka ett kategoriskt förbud för apoteksföreståndare att inköpa preparanda över huvud taget. Men emot sådana åtgärder talar även den omständigheten, att apoteksföreståndarna själva visat vägen för en centraliserad tillverkning och handel med dessa preparat genom att hemköpa dessa varor i stället för att tillverka dem i sina egna laboratorier. Den i tabell 20, sid. 106, intagna statistiken visar sålunda, att apoteken år 1932 inköpte preparanda för 310 000 kronor. Särskilda av de sakkunniga utförda undersökningar ha utvisat, att preparandahemköpens storlek i regel står i omvänd proportion till apotekens storlek. Påfallande är emellertid, att även de större apoteken ej sällan hemköpa en ganska stor del av de preparanda, som ha åtgång på apoteken. Oaktat de sakkunniga sålunda ha den uppfattningen, att preparanda böra kunna inköpas av apoteken, anse de sig ej böra tillstyrka ett utsträckande av denna frihet till att gälla alla preparanda. Åtskilliga preparanda äro nämligen av den beskaffenhet, att det icke skulle medföra någon fördel att tillverka dem fabriksmässigt. Andra preparanda åter lämpa sig ej för fabriksmässig tillverkning och åter andra böra av andra skäl ej tillverkas centralt. Sålunda finnas vissa preparanda, som äro så föga hållbara, att de ej gärna böra tillverkas annorstädes än å apoteksinrättning. Genom en uttrycklig författningsbestämmelse synes böra föreskrivas, att ifrågavarande preparanda skola tillverkas å apoteksinrättning. Som förutsättning för att apoteken skola kunna beredas rätt irköpa övriga preparanda måste som nämnts gälla, att garantier kunna skapas för en god och jämn beskaffenhet hos varan. För att bereda dylika garantier voro de sakkunniga först inne på den tankegången, att tillverkning av de preparanda, som finge hemköp^s av apoteken, i större skala skulle äga rum på vissa för ändamålet auktoriserade svenska apotek, som vore rustade för en sådan tillverkning. Dessa centralapotek skulle förse de omkringliggande apoteken med deras lehov

av preparanda, i den mån ej apoteken funne med sin fördel förenligt att själva framställa varorna. Denna tanke har emellertid fått förfalla i och med att de sakkunniga stannat vid att föreslå centralisering av apotekens varuinköp. Såsom av nästföregående kapitel framgår, innebär detta förslag, att apoteken skola ha rätt och skyldighet att inköpa sitt behov av apoteksvaror och första klassens gifter endast från en av staten inrättad grosshandelscentral. Det bör givetvis vara denna central obetaget att, om och i den mån så befinnes ekonomiskt fördelaktigt, inrätta ett laboratorium för fabriksmässig framställning av bland annat preparanda. Men däremot skulle det onekligen ekonomiskt och organisatoriskt vara synnerligen opraktiskt, om det allmänna vid sidan av läkemedelscentralens laboratorium auktoriserade laboratorier vid vissa enskilda apotek. På grund härav ha de sakkunniga icke ansett sig böra reflektera på förslaget att inrätta auktoriserade distriktslaboratorier. De sakkunniga vilja fästa uppmärksamheten vid att ett med läkemedelscentralen förenat laboratorium även kan vara av viss betydelse för tillgodoseende av vissa utbildningsändamål. Rätt att fabriksmässigt tillverka ifrågavarande preparanda och försälja dem till läkemedelscentralen anse de sakkunniga böra tillkomma den, som enligt apoteksvarustadgan är behörig tillverka apoteksvaror fabriksmässigt, alltså även apoteksföreståndare, som vid sidan av den egentliga apoteksrörelsen fabriksmässigt vill tillverka läkemedel. Tillfyllestgörande kontroll över denna tillverkning torde erhållas vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag annorstädes i betänkandet (kapitel IX) rörande inspektion och kontroll av bland annat tillverkare av läkemedel. Beträffande de kontrollbestämmelser, som gälla i fråga om de danska preparandalaboratorierna, vilja de sakkunniga hänvisa till bilaga A. Vidkommande frågan om de författningsbestämmelser, som erfordras vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, må följande anföras. I medicinalstyrelsens förutberörda, år 1922 framlagda förslag löstes ifrågavarande spörsmål författningstekniskt så, att vissa preparanda, som kunde bli föremål för begränsad tillverknings- och handelsfrihet, föreslogos böra upptagas å särskilda förteckningar vid apoteksvara- och giftstadgorna. Införes, såsom de sakkunniga i kapitel VI föreslagit, statsmonopol å grosshandel med apoteksvaror och första klassens gifter, försålda till apotek, lärer det icke vara erforderligt att vidtaga sådana åtgärder. Då ju apoteken ej få rätt köpa ifrågavarande preparanda från annat håll än ett av staten oktrojerat och kontrollerat partihandelsföretag, skulle det strängt taget vara tillräckligt, om genom en föreskrift i det mellan staten och företaget avslutade avtalet föreskreves, att centralen ej hade rätt till apoteksinrättning försälja vissa i avtalet närmare angivna eller av medicinalstyrelsen anvisade preparanda. Då emellertid genom en sådan föreskrift även tillverkningen och importen av preparanda skulle regleras (finge

centralen ej rätt försälja vissa varor till apoteksinrättning, komme den givetvis ej heller att inköpa varorna från enskilda tillverkare eller Importörer), ha de sakkunniga ansett det vara formellt riktigare att i apoteksvarustadgan och giftstadgan föreslå vissa bestämmelser av antydd art. Tillräckligt torde vara, att i de paragrafer i respektive stadgor, som handla om grosshandel med apoteksvaror och första klassens gifter, alltså i 7 § apoteksvarustadgan och 4 § giftstadgan enligt de sakkunnigas författningsförslag, föreskriva, att de varor, beträffande vilka medicinalstyrelsen föreskriver, att de skola beredas å apoteksinrättning (preparanda), ej av monopolets utövare få försäljas till apoteksinrättning. Att införa motsvarande föreskrifter i de paragrafer, som avse import och tillverkning av apoteksvaror och första klassens gifter, torde ej vara erforderligt. Genom de nu ifrågasatta författningsändringarna överflödiggöras nya bilagor vid stadgorna. För att bereda vederbörande näringsintressen inflytande på avgörandet, vilka varor som skola anses såsom preparanda, föreslå de sakkunniga, att medicinalstyrelsen skall fatta beslut härutinnan efter att ha hört den nämnd, som de sakkunniga i kapitel IX ifrågasätta böra fullgöra vissa funktioner i avseende på apoteksvarustadgan och giftstadgan. Nyss anförda förslag förutsätter sålunda, att endast de läkemedel, beträffande vilka medicinalstyrelsen efter hörande av vederbörlig nämnd så bestämmer, skola anses såsom preparanda. Dessa läkemedel, som alltså måste tillverkas av apoteken själva, böra givetvis även i fortsättningen taxeras såsom preparanda. På grund härav blir det nödvändigt att behålla den för preparanda avsedda laborationstaxan' i medicinaltaxegrunderna, dock — såsom de sakkunnigas förslag under kapitel X utvisar — starkt beskuren. De återstående läkemedel, som nu anses såsom preparanda men i fortsättningen skola betraktas såsom emenda, böra däremot givetvis taxeras såsom sådana och torde därför komma att ej oväsentligt förbilligas. Till den inverkan, dessa åtgärder kunna utöva på apotekens ekonomi, återkomma de sakkunniga här nedan. Vad sedan angår frågan, vilka läkemedel som i fortsättningen böra utgöra preparanda, ha de sakkunniga på grundval av från apoteken inhämtat material uppgjort en förteckning över sådana läkemedel. Denna förteckning upptager i huvudsak följande grupper läkemedel, nämligen lösningar i olja, vatten, sprit m. m., liniment, piller, pulverblandningar, siraper, tinkturer, salvor och viner. Givetvis bör det ankomma på medicinalstyrelsen, som har tillgång till erforderlig teknisk sakkunskap, att närmare överväga dessa frågor. Bland de sakkunnigas handlingar återfinnes emellertid en förteckning över de läkemedel, som de sakkunniga förberedelsevis anse böra kunna betraktas såsom preparanda. Nedan refererade statistiska utredning utgår från den förutsättningen, att begreppet preparanda i framtiden får det omfång, som nyss antytts. Vid diskussionen i anledning av medicinalstyrelsens förutnämnda for-

199 slag av år 1922 antydde vederbörande droghandlare, att de vid ett genomförande av detsamma komme att resa anspråk p å ersättning för mistad rörelse. Den i kapitel V I återgivna statistiska utredningen ger vid handen, a t t ifrågavarande del av drogaffärernas verksamhet är så obetydlig (omkring 2 % a v deras totala försäljning till apotek), a t t ersättning för i n t r å n g i näringsverksamheten ej kunnat ifrågakomma, ifall medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag genomförts som en isolerad åtgärd. Hela frågan torde u r den fria näringsverksamhetens synpunkt v a r a av mycket underordnad betydelse. De sakkunniga vilja dock framhålla, att då n u — såsom de sakkunniga förutsätta — frågan om tillverkning av prepar a n d a skulle lösas samtidigt med en monopolisering av viss del av drogaffärernas rörelse, och deras försäljning av preparanda ingår i den del av rörelsen, som enligt de sakkunnigas förslag under kapitel V I skulle komma i fråga för ersättning för minskad näringsverksamhet, behöver d e n n a fråga h ä r ej vidare beröras. Vad tillverkarna av läkemedel angår, synes de sakkunnigas förslag medföra ökade möjligheter för dem a t t tillv e r k a p r e p a r a n d a och försälja dem, dock givetvis blott till monopolets utövare, ifall v a r o r n a äro avsedda för apoteksinrättning. I n n a n de sakkunniga övergå till att undersöka frågan om å t g ä r d e r n a s inverkan på apotekens ekonomi, vilja de uppehålla sig vid ett spörsmål, som kommit före vid överläggningarna i ärendet bland de sakkunniga. Då apoteksföreståndarna hädanefter ej hade att tillverka alla de varor, som nu betraktas som preparanda, skulle — har det framhållits — de nuvar a n d e laboratorieinredningarna minska i värde och åtgärderna alltså k u n n a föranleda ekonomisk förlust för dem, som under de närmaste åren efter å t g ä r d e r n a s genomförande frånträdde apoteksprivilegium. De sakk u n n i g a vilja i anledning h ä r a v anföra, att även efter en centralisering av läkemedelsberedningen i enlighet med de sakkunnigas förslag, apoteksföreståndare blir skyldig tillverka ett så stort antal preparanda, a t t flertalet laboratorieredskap fortfarande måste komma till användning. Skulle det oaktat vid något tillfälle olägenheter uppstå för vederbörande a v t r ä d a n d e apoteksinnehavare, taga de sakkunniga för givet, att den skiljenämnd, som de sakkunniga under kapitel V I I I föreslå skola avgöra vissa frågor vid övertagande av apoteksinventarier, tager behörig hänsyn härtill. De redskap, som eventuellt skulle bli överflödiga vid ett genomförande av förslaget, representera för övrigt ett jämförelsevis obetydligt värde. Även vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten vid a t t medicinalstyrelsen genom cirkulärskrivelse den 7 april 1932 till samtliga legitimerade apotekare i riket erinrat, att apotekssakkunniga hade a t t utreda bland a n n a t frågan om tillverkning i stor skala å centrallaboratorier av flertalet av de läkemedel, som skulle framställas å de särskilda apoteken, samt framhållit, att därigenom kunde föranledas åtgärder, som kunde komma att i n s k r ä n k a och förenkla apotekens lokalbehov och tekniska utrustning, att dessa förändringar kunde leda till en värdeminsk-

ning å en del av apotekens inventarier och att medicinalstyrelsen i anledning härav ville betona önskvärdheten av att de apotek, som framdeles komme att anläggas eller omändras, icke gåves en mer omfattande eller dyrbar utrustning än förhållandena för det dåvarande oundgängligen krävde. De sakkunniga komma så över till frågan om de ifrågasatta åtgärdernas inverkan på apotekens, ekonomi och deras betydelse för ett förbilligande av läkemedlen. För utredning av dessa frågor ha de sakkunniga från så gott som samtliga apotek erhållit ett synnerligen omfattande statistiskt material rörande tillverkning och hemköp av preparanda under år 1931. I vissa fall ha de sakkunniga haft erinringar att framställa mot materialet, vilka emellertid statistiskt sett visat sig i regel sakna betydelse för slutresultatet. Starkast har härvidlag inverkat det förhållandet, att begreppet preparanda tolkats olika vid olika apotek. Dessa ojämnheter ha de sakkunniga emellertid i görligaste mån korrigerat genom att införskaffa liknande uppgifter från ett färre antal apotek på grundval av en utav de sakkunniga upprättad lista över preparanda. Bearbetningen av materialet gav i första hand till resultat, att försäljningen av preparanda år 1931 uppgick till 7*7 miljoner kronor, d. v. s. till något över 18 % av apotekens totalomsättning nämnda år. Av denna summa belöpte 2*7 miljoner (35 %) på prolaboreersättning och återstoden föll alltså på ingredienspriset. För att få en hållpunkt för beräkningarna rörande åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi ha de sakkunniga nödgats gå ut ifrån de priser, som vederbörande drogaffärer enligt priskuranterna nämnda år tilllämpade vid försäljning av preparanda till apotek. Det må genast framhållas, att dessa priser av skäl, vid vilka de sakkunniga i föregående kapitlet ingående uppehållit sig, icke torde få anses för låga. Vid undersökningen har sålunda framkommit, att de ofta nog beräknats med hänsyn till de i medicinaltaxan upptagna priserna. Härvid får emellertid icke förglömmas, att drogaffärernas försäljning av preparanda haft så relativt ringa omfattning i deras rörelse, att särskilt låga priser ej kunnat hållas. Det är att antaga, att dessa priser vid en centralisering av droghandeln och vid en ökning av den grosshandelsmässiga preparandaförsäljningen ej oväsentligt kunna reduceras. Ifrågavarande droghandelspriser ha de sakkunniga sålunda lagt till grund vid beräknandet av de priser, ifrågavarande läkemedel skulle ha betingat vid försäljning från apotek såsom emenda. Av de omkring 850 preparanda, som undersökningen avser, saknas pris i medicinaltaxan för några få och priser i vederbörande priskuranter för omkring 350. Den jämförande prisundersökningen har därför kunnat avse omkring 490 preparat. Av dessa preparat skulle 77 % bli billigare, taxerade såsom emenda

201 på grundval av nyssnämnda droghandelspriser, 18 % bli dyrare och 5 % betinga samma pris som tidigare. Vid beräknandet av åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi kan m a n till en början med säkerhet förutsätta, att även om samtliga nuvarande p r e p a r a n d a taxerades som emenda minskningen i apotekens omsättning under inga förhållanden skulle kunna överstiga prolaboreersättningens summa, alltså icke uppgå till mer än nyssnämnda belopp, 2*7 miljoner kronor. Antages fortfarande, att samtliga preparanda skulle förvandlas till emenda, h a de sakkunniga på grundval av på nyss angivet sätt kalkylerade emendumpriser beräknat, a t t omsättningen skulle minskas med 1*6 miljoner kronor, alltså uppgå till ett belopp, som med icke mindre än l*i miljoner kronor understege prolaboreersättningen. Minskningen i apotekens totalomsättning skulle i detta fall uppgå till något över 4 %. Vid detaljanalys av ovannämnda från ett fåtal apotek införskaffade särskilda uppgifter har befunnits, att minskningen i omsättningen vid ifrågavarande apotek skulle variera mellan 3 och 7 %. Dessa uppgifter avse företrädesvis mindre apotek på landsbygden. Nu framgår emellertid av vad de sakkunniga i det föregående anfört, a t t ej alla p r e p a r a n d a skulle bli taxerade såsom emenda. Omsättningsminskningen k a n alltså — förutsatt att drogaffärernas prisuppgifter k u n n a läggas till grund för kalkylen — ej g ä r n a uppgå ens till nyssnämnda belopp. Vid sina ifrågavarande beräkningar ha de sakkunniga delat upp de nuvarande p r e p a r a n d a i tre grupper, nämligen dels sådana, beträffande vilka apoteken av olika skäl ansetts ha fördel av att de tillverkas även annorstädes än å apotek, dels sådana, som icke lämpa sig för dylik tillverkning, dels ock vissa preparanda, beträffande vilka fördelarna av central tillverkning för n ä r v a r a n d e kunna anses tvivelaktiga. De preparanda, som tillhöra den förstnämnda gruppen och alltså lämpa sig för central tillverkning, representera med nuvarande priser ett försäljningsvärde i detalj av omkring 3 miljoner kronor. De preparanda, som icke ansetts lämpa sig för central tillverkning, representera ett motsvarande försäljningsvärde av 1*5 miljoner kronor och de preparanda slutligen, beträffande vilka fördelarna med central tillverkning äro tvivelaktiga, ett likaledes motsvarande försäljningsvärde av 3*2 miljoner kronor. Om h ä r antages, a t t huvudsakligen de preparanda, som tillhöra den förstnämnda gruppen, taxeras såsom emenda, h a r omsättningsminskningen för apoteken beräknats komma att uppgå till omkring 600 000 kronor. Med utgångspunkt från de nuvarande medicinaltaxegrunderna k a n vidare beräknas, a t t läkemedelscentralens försäljning av ifrågavarande preparanda kommer a t t u p p g å till ett belopp av omkring 1 miljon kronor. Slutsatsen av denna undersökning blir alltså, att m a n vid ett genomförande av ifrågavarande åtgärder kan räkna med att försäljningen till apoteksinrättningar av de läkemedel, som nu betraktas såsom preparanda, kommer att ökas till 1 miljon kronor, att minskningen i apotekens totalom-

sättning kommer att uppgå till omkring 600 000 kronor, d. v. s. till i genomsnitt mellan 1 och 2 % av omsättningen, samt att priserna på de preparanda, som bli att anse såsom emenda, minskas med minst 20 %. Vid bedömandet av detta resultat måste dock iakttagas, att undersökningen tagit hänsyn väsentligen endast till sådana preparanda, vilka under alla omständigheter synas böra förvandlas till emenda, samt vidare — vilket har stor betydelse — att den avsevärda sänkningen av priset på ifrågavarande varor kan komma att öka förbrukningen av desamma på bekostnad av de egentliga specialiteterna. Då apoteken, även om ifrågavarande läkemedel taxeras såsom emenda, ha större avance på deras försäljning än på försäljningen av specialiteter, kan alltså härigenom ej blott omsättningsminskningen utan även nedgången i nettoavkastningen i hög grad motverkas. Att i detta avseende draga några säkra slutsatser låter sig givetvis icke göra. De sakkunnigas ovanstående förslag innebär alltså, att läkemedelscentralen bör på eget laboratorium för apotekens räkning tillverka vissa läkemedel, vilka nu anses såsom preparanda men vilka för framtiden skulle betraktas såsom emenda, i den omfattning, centralen finner lämplig, och inköpa återstoden hos enskilda läkemedelsfabrikanter. I kalkylerna rörande läkemedelscentralens ekonomi å sid. 143 ff. ha de sakkunniga beräknat erforderliga belopp för inrättande och drift av en tillverkningsavdelning vid centralen.

203 VEIL Kreditgivning åt apoteksinnehavare. De sakkunniga skola enligt direktiven utreda frågan om »anskaffning av driftkapital p å fördelaktiga villkor, d. v. s. mot låg r ä n t a och med mindre betungande amortering än den för n ä r v a r a n d e i många fall förekommande» åt apoteksinnehavare. Till en början böra n ä r m a r e undersökas a r t e n och omfattningen a v apotekens kapital- och kreditbehov till kompletterande av de uppgifter härutinnan, som k u n n a hämtas i kapitel I I I . Kapital- och kreditbehov. Tidigare h a r framhållits, att köp i egentlig mening av apotek n u m e r a icke ä r tillåtet. Däremot investeras vid tillträde av apotek kapital i apotekets varulager och inventarier. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 oktober 1931 (S. F. S. nr 342) åligger det sålunda den, som erhållit privilegium å apotek, som redan finnes eller ock inrättas genom förändring av medikamentsförråd, att, i den män sådant inom en månad från privilegiebrevets utfärdande påfordras, mot kontant betalning eller eljest på sätt, som överenskommes, till sig lösa apotekets eller medikamentsförrådets varulager och inventarier, såvitt de äro fullgoda och behövas för apoteksdriften. Kan ej överenskommelse träffas, bestämmer en skiljenämnd av tre personer, utsedda en, tillika ordförande, av medicinalstyrelsen samt en av säljaren och en av köparen, i vilken omfattning och till vilket pris inlösen skall äga rum. Ersättning till nämndens ledamöter m. m. gäldas av säljaren och köparen gemensamt. Det i apoteken investerade kapitalet utgöres till huvudsaklig del av den lösensumma, som erlagts för varulager och inventarier. Som investerat kapital torde emellertid även k u n n a betraktas för apoteksdriften erforderligt rörelsekapital, varmed enligt nu inom apoteksväsendet tilllämpade beräkningsgrunder såsom redan nämnts b r u k a r förstås % a v apotekets kreditförsäljning j ä m t e K av å r s h y r a n för apotekets lokaler. Vidare är köp av fastighet vid övertagande eller i n r ä t t a n d e av apotek ej sällan av så tvingande k a r a k t ä r , att i fastighet investerat kapital ofta får anses v a r a investerat i apoteksrörelsen. Av nedanstående tabell f r a m g å r storleken av det i apoteken investerade kapitalet. Grundläggande för tabellen äro de n u inom apoteksväsendet tillämpade metoderna för beräknande av det investerade kapitalet (se n ä r m a r e härom sid. 28 ff.). Uppgifterna avse år 1932. Siffrorna h a

204 a v r u n d a t s uppåt. Med hänsyn till de sakkunnigas efterföljande framställning h a r ifrågavarande kapital fördelats på varulager och inventarier samt p å rörelsekapital. I uppgifterna torde icke ingå i fastighet placerat kapital. Däremot talar sannolikheten för a t t i desamma i viss utsträckning i n g å r kapital, som investerats i apoteks s. k. tekniska avdelningar o. d. (jfr vad härutinnan anföres å sid. 28). Tabell 29. Apotekens investerade kapital år 1932. "~T~~

~\

2 Antal apotek

I II III IV V VI VII VIII

- 20 000

20-- 30 000 30-- 40 000 40-- 50 000 50- 60 000 60-- 70 000 70-- 80 000 80-- 90 000 90--100 000.

IX X 100- 125 000 XI 125--150 000. XII 150--175 000 XIII

175--200 000

XIV 200- 400 000 XV 400 0 0 0 —

16 31 56 42 36 30 11 15 13 24 25 29 18 45 2 393

I

3 a) varulager

i

Investerat kapital i kronor c) b ) . rörelsekapital inventarier

d) summa

130 000

130 000

25 000

290 000

370 000

80 000

285 000 740 000

780 000

180 000

1 680 000

630 000

660 000

200 000

1 490 000

630 000

590 000

170 000

1 390 000

590 000

640 000

160 000

1 390 000

240 000

240 000

80 000

560 000

390 000

390 000

95 000

875 000

360 000

400 000

90 000

850 000

800 000

810 000

210 000

1 820 000

880 000

930 000

260 000

2 070 000

1 290 000

1190 000

320 000

2 800 000

790 000

890 000

180 000

1 860 000

2 550 000

2 740 000

790 000

6 080 000

130 000

180 000

40 000

350 000

10 420000

2 880 000

24240000 F ö r a t t erhålla en uppfattning om storleken av det inom apoteksväsendet för apoteksrörelsens bedrivande upplånade kapitalet h a de sakk u n n i g a genom bemedling av apotekareförbundet från omkring 7/8 av rikets apotek erhållit vissa uppgifter beträffande storleken av apotekens upplånade kapital. Materialet innefattar även uppgifter rörande apotekens varuskuld, vars storlek givetvis har visst intresse i förevarande s a m m a n h a n g . Uppgifterna, som hänföra sig till förhållandena den 31 december 1932, sammanfattas i tabellerna 30 och 31. Sammanlagt uppgår enligt tabell 30 det upplånade kapitalet vid a52 apotek till i r u n t tal 10 700 000 kronor och varuskulden till i r u n t tal 2800 000 kronor. Det upplånade kapitalet, varuskulden sålunda oräknad, för samtliga apotek torde kunna uppskattas till omkring 12 500 000 kronor, utgörande vid pass hälften av det kapital, som på sätt av tabell 29 framgår invester a t s i apoteken.

205 T a b e l l 30.

Apotekens upplånade kapital respektive varuskuld den 31 d e c e m b e r 1932.

Omsättningsgrupp

Antal apotek

Det upplånade kapitalet a) i abso- b) i % av luta tal omsättn. kr.

Varuskulden a) i abso- b ) i % av luta tal omsättn kr.

I

— 20000

132 000

72-3

22 000

12*0

II

20— 30000

352 000

67-3

63 000

10-8

III

3 0 - 40000

924 000

64*9

134 000

9*4

IV

40— 50000

838 000

49-9

161 000

9-5

V

50— 60000

659 000

43-8

196 000

9-8

VI

60— 70000

1 179 000

54-0

196 000

8*9 4*5

VII

70— 80000

380 000

38*8

44 000

VIII

80— 90000

444 000

43-3

73 000

7-1

IX

90—100000

653 000

59-6

135 000

ll-o

X

100—125000

681 000

23-1

188 000

6*3

XI

125-150000

740 000

23-6

256 000

8-1

XII

150—175000

813 000

20-2

253 000

6*2

XIII

175—200000

590 000

21-0

225 000

8-o

XIV

200—400000

2 094 000

21-2

822 000

8*3

XV

400000—

178 000

18-1

54 000

5-5

10657 000 ; 31 3

2 822 000

8-0

Summa respektive medeltal

352 Tabell 31 belyser h u r u det upplånade kapitalet fördelar sig mellan de 352 apoteken. Tabellen visar, a t t vid apotek med ungefär samma omsättning lånebeloppet v a r i e r a r inom mycket vida gränser. I viss utsträckning k a n detta förklaras med att i uppgifterna i n å g r a fall i n g å r även lån för köp av fastighet. Tabellen ger emellertid det oaktat vid handen, a t t apoteksinnehavarna ofta äro betungade med osedvanligt höga skulder, i många fall uppgående till onormalt höga belopp i jämförelse med omsättningen vid apoteket. Omkring 27 % av ifrågavarande apoteksinnehavare ha icke något u p p l å n a t kapital. Nuvarande kreditmöjligheter. Något speciellt för apoteken avsett av det allmänna ordnat kreditinstitut finnes icke. Emellertid kan apoteksinnehavare enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 j u n i 1928 u r fonden för apoteksinnehavares pensionering av medicinalstyrelsen medgivas lån mot fullgod säkerhet för inlösen av apoteksinrättnings v a r u l a g e r och inventarier. Till en och samme låntagare få på d e t t a sätt utlånas högst 40 000 kronor. De från fonden utlämnade lånen få s a m m a n l a g t icke överstiga Vw av fondens behållning enligt sista bokslutet. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 m a r s

206 T a b e l l 31.

F ö r d e l n i n g e n d e n 31 d e c e m b e r 1932 av d e t u p p l å n a d e k a p i t a l e t mellan apoteken. 2

i

Antal apotek med ett upplånat kapital i 1 000-tal kronor av: Omsättningsgrupp 0—5 I

_

5— 1 0 - 15— 20— 30— 40— 50— 60— 70—80— 90— över 10 15 20 30 40 50 60 70 80 90 100 100

3 II

20— 30000

6 JU

30— 40000

4 IV

40— 50000

1 1

V

50— 60000

9 Vi

60— 70000

8 Vii

70— 80000

3 VIII

80— 90000

2 IX

90—100000

2 X

100—125000

10 XI

125—150000

7 XII

150—175000

13 XIII

175—200000

7 XIV

200—400 000

13 XV

400 000—

1 Summa apotek 100

5 2

2 1

1 4 2

1 1

1 2

*1

1 2

i «

1 1

1 2

1 24

1 3 7 1

1930 h a r möjlighet beretts innehavare a t t till fonden överflytta lån, som h a n upptagit hos annan kreditgivare för inlösen av apoteks varulager och inventarier. Lånen från ifrågavarande fond löpa på tio år med halvårsamortering. Amorteringsfrihet kan medgivas under högst t v å år. R ä n t a n h a r från och med den 1 j a n u a r i 1933 v a r i t 5 %. Säkerheten skall v a r a bankmässig och utgöres för flertalet lån av borgensförbindelser, i allmänhet utställd a av firmor, som idka grosshandel med apoteken. I mitten av å r 1933 hade från fonden beviljats inalles 31 lån till ett sammanlagt begynnelsebelopp av 870 000 kronor. Då fonden i slutet av ä r 1933 uppgick till omkring 12 miljoner kronor, kunde enligt nyssnämnd a bestämmelse lån u r fonden under å r 1933 h a beviljats till ett sammanlagt belopp av omkring 1200 000 kronor. Inom apoteksväsendet finnas två p r i v a t a företag med uppgift att lämn a lån till medlemmar av apotekarkåren. Det ena av dessa båda företag är aktiebolaget Apotekarlån, Stockhohn, konstituerat den 29 september 1924. Företaget lämnar lån för drivande av apoteksrörelse, studielån i och för studier till apotekarexamen samt vissa andra lån (kompletteringslån). Lånen rediskonteras i livförsäkringsaktiebolaget Thule. Bolaget administreras bland annat

207 med försäkringsprovisioner. Livförsäkring i nyssnämnda livförsäkringsföretag till minst lånets belopp fordras som säkerhet. Därjämte skall vid lån för drivande av apoteksrörelse låntagare i regel förbinda sig att brand-, inbrotts- och eventuellt ansvarighets- och vattenledningskadeförsäkra apotekets lager och inventarier till deras fulla värde i det i samintresse med nämnda företag arbetande brandförsäkringsaktiebolaget Norrland. Äro försäkringar av sistnämnda slag redan avslutade med annat bolag, fordras i regel försäkring i Norrland, när dessa utlupit. I särskilda fall kräves härutöver eventuellt en av en eller flera personer tecknad proprieborgen för såväl lån som ränta. Län från ifrågavarande kreditinstitut meddelas som amorteringslån på 10 högst 15 år. med bunden ränta och med fasta halvårliga annuiteter. Låntagaren kan, ifall hans ålder ej är för hög, medgivas börja amorteringen först under fjärde året. Räntan växlar något efter säkerhetens art och utgör för närvarande 5 %. Ingen maximering av lånen förekommer. En person kan erhålla mer än ett lån. Återstående skuldsumma kan när som helst inbetalas, varvid emellertid — dock ej vid låntagares dödsfall — erlägges Vt % straffränta. Företaget, som vid slutet av år 1925 redovisade en omslutning av 120 786 kronor och en beviljad lånesumma av sammanlagt 97 000 kronor, hade den 31 december 1933 en omslutning av 1 485 600 kronor och utestående lån om sammanlagt 1 432 240 kronor 45 öre, av vilket belopp omkring 215 000 kronor belöpte å andra lån än till apoteksföreståndare. Aktiekapitalet är 120 000 kronor och nettovinsten var år 1933 6 586 kronor 88 öre. Under år 1933 utlämnade bolaget lån till ett sammanlagt belopp av 278 650 kronor, varav 223 500 kronor för övertagande av apoteksrörelse.

Det andra av de båda inom apoteksväsendet verksamma enskilda kreditföretagen är Sveriges apotekares kreditaktiebolag, Stockholm. Företaget finansieras genom obligationslån hos Svenska handelsbanken, löpande med b Vi % ränta under tio år från och med februari 1929. Lånet kan alltså uppsägas till betalning i februari 1939. Låntagarnas reverser läggas som säkerhet hos Svenska handelsbanken för obligationslånet. Företaget, som har agentur för allmänna livförsäkringsbolaget Oden och brandförsäkringsbolaget Victoria, administreras bland annat med provisioner å försäkringar (liv-, brand-, e t c ) . Låntagarräntan är för närvarande 6 Vs %. Vid beviljande av lån avdrages emellertid kapitalrabatt med 2 % av lånesumman, varför låntagarräntan i realiteten — lånen löpa i allmänhet på 10 år — är */« % högre än den i reversen fastställda. Räntan är fast och kan sålunda icke justeras efter ränteläget under lånetiden. Den betalas halvårsvis i efterskott samtidigt med amortering å lånet. Som säkerhet för lån fordras borgen, realsäkerhet, livförsäkring eller kombinationer mellan dessa. Av lånesumman amorteras VM halvårsvis de tre första åren. Återstoden amorteras sålunda på sju år. Eventuellt kan medgivas, att lånet de 2 a 3 första åren löper amorteringsfritt. Efter de tre åren kunna emellertid lånen konverteras att löpa under ytterligare tio år mot ny revers och i så fall har sålunda låntagare under ytterligare tre år nedsatt amorteringsskyldighet. Vid konvertering av lån räknas kapitalrabatt å skillnaden mellan det ursprungliga lånet och det nya lånet, om sådant utlämnas. Lånen äro i regel ouppsägbara under tio år. Under år 1933 utlämnade företaget 13 nya lån till ett sammanlagt belopp av 220 595 kronor. Vid årets slut uppgingo de utestående lånen till 992 320 kronor, fördelade på 35 låntagare. Omslutningen var år 1933 1 205 867 kronor 90 öre. Aktiekapitalet är 313 000 kronor och nettovinsten var år 1933 18 271 kronor 32 öre.

208 E n betydande del av apoteksinnehavarnas kreditbehov tillgodoses a v de grosshandelsaffärer, som leverera v a r o r till apoteken, framför a l l t a v d e f ö r u t n ä m n d a tre drogaffärerna Apotekarnes droghandelsaktiebolag, Göteborg, Kronans droghandel, Göteborg, samt Apoteksvarucentralen Vitrum, apotekareaktiebolaget, Stockholm. E n l i g t uppgifter, som d e sakk u n n i g a i n h ä m t a t från drogaffärerna och a v tillgängliga h a n d l i n g a r , u p p g i n g o ett a v n ä m n d a drogföretags i f r å g a v a r a n d e kreditengagemang till ett s a m m a n l a g t belopp år 1930 av 3 368 000 kronor, å r 1931 3 564 000 kronor och å r 1932 3 912 361 kronor, v a r a v 3 006 919 kronor i form av a n s v a r s förbindelser och 905 442 kronor i form a v diskonterade v ä x l a r . Motsvar a n d e siffror för ett a n n a t av företagen voro respektive å r 1477 312 kronor, 2179 272 kronor och 2 569 354 kronor. E t t tredje företag hade intill å r 1933 i k l ä t t sig ansvarsförbindelser för ett s a m m a n l a g t belopp a v 2 352 852 kronor. Å r 1932 hade alltså n y s s n ä m n d a tre drogaffärer ansvarsförbindelser och diskonterade v ä x l a r till ett s a m m a n l a g t belopp av omkring 8 600 000 kronor, vilket belopp sannolikt till den övervägande delen belöpte på l å n till apoteksföreståndare. De former, under vilka droghandlarna finansiera apoteksinrättningarna, äro många och skiftande. Redogörelsen här nedan omfattar endast de viktigaste. Den är grundad på under hand införskaffade upplysningar. Den ojämförligt vanligaste kreditformen torde vara växelkrediten. Vederbörande apoteksinnehavare lämnar sålunda en accept på det för apoteksrörelsens övertagande och drivande erforderliga beloppet. Hos firmorna inneliggande accepter diskonteras i mån av behov och firmorna kunna givetvis härigenom tillgodogöra sig viss räntevinst. Vid denna kreditgivning är det ej ovanligt att firmorna för att skaffa sig klientel bland nytillträdande apoteksinnehavare erbjuda en mycket låg räntesats, vilken ej sällan höjes vid omsättning av accepterna. Denna kreditform medför vissa olägenheter, dels liggande i växelkrediten som sådan, dels ock däri att låntagaren icke kan räkna med en fast räntesats. Räntesatsen torde i många fall påverkas av den fördel droghandlaren har av att erhålla låntagaren som kund. Erforderligt start- och rörelsekapital utlånas av drogisterna till apoteken även mot reverser. Ej heller dessa räntesatser äro i regel fasta. De följa det allmänna ränteläget samt torde i övrigt vara beroende på nyssnämnda omständigheter. Återbetalningsvillkoren vid denna kreditform lära vara ytterst variabla. Givetvis kan en av leverantören och långivaren eftersträvad kund betinga sig mycket bättre villkor än en mindre eftersträvad. Reverserna synas i regel vara uppsägbtra på viss tid. Beträffande båda dessa låneformer gäller som regel, att låntagaren presterar livförsäkring för täckande av dödsrisken. Den erforderliga försäkringens 'torlek i förhållande till det lånade beloppet k a n icke med bestämdhet angivas. I normala fall synes emellertid en livförsäkring till 50 % anses tillfyllest. Ofta skaffar leverantören apoteksinnehavaren den erforderliga krediten genom att ikläda sig borgen. I dylika fall kan krediten erhållas i form av checkräkning med någon affärsbank, ett lån hos någon sparbank m. fl. eller, kanske oftare oth såsom i viss m å n redan framgått av det förut sagda, som lån hos de ovan nimnda kreditbolagen eller i apotekarpensioneringsfonden.

209 De s a k k u n n i g a : I det föregående lämnade uppgifter ådagalägga, att mycket väsentliga kapitalbehov erfordras vid övertagande av apotek. Vid apotek av olika storlek synes det vid övertagandet i apoteket investerade kapitalet växla mellan 25 000 kronor och 200 000 kronor. Det förhållandet, a t t förutnämnda uppgifter g r u n d a sig på nu inom apoteksväsendet gängse metoder för beräkning av lagrets och inventariernas värde, vilket möjligen kan innebära, a t t värdena uppskattats i överkant, kan icke n ä m n v ä r t rubba siutresultatet. Omkring hälften av det i apoteken investerade kapitalet anskaffas lånevägen. I huvudsak är det tre olika slag av kreditkällor, som anlitas av apoteksinnehavare, nämligen dels apotekarpensioneringsfonden, dels de två inom apoteksväsendet verksamma kreditbolagen, dels ock varuleverantörerna, enkannerligen grosshandlarna med apoteksvaror. Apotekarpensioneringsfondens lån till apoteksinnehavare uppgingo år 1933 till omkring 870000 kronor, de båda kreditbolagens i slutet av å r 1933 till s a m m a n l a g t omkring 2 200 000 kronor och grosshandlarnas med apoteksvaror sammanlagda kreditengagemang av olika slag (ansvarsförbindelser och diskonterade växlar m. m.) hos apoteksinnehavare å r 1932 till omkring 8 600 000 kronor. Även om sistnämnda summa ej i sin helhet avser kreditgivning till apoteksinnehavare och i den även ingå borgensförbindelser för lån hos de förutnämnda kreditinstituten, visar den inbördes relationen mellan lånebeloppen, vilken utomordentligt stor betydelse drogaffärerna ha vid apoteksinnehavarnas kreditanskaffning. Drogaffärernas krediter av olika slag till apoteken uppgå n u m e r a till icke mindre än omkring 40 % av det sammanlagda beräknade värdet a v apotekens v a r u l a g e r och inventarier. Att denna kreditgivning tagit såd a n a dimensioner torde i viss, ehuru mindre grad bero därpå, a t t drogaffärerna på detta sätt k u n n a t göra överflödigt driftkapital räntabelt. F r ä m s t a anledningen därtill är emellertid, att konkurrensen mellan drogaffärerna tvingat dessa att stå apoteksinnehavarna till tjänst som kreditgivare för a t t förvärva dem såsom kunder. Med kreditgivning av detta slag äro uppenbarligen förenade åtskilliga iögonenfallande olägenheter. Det ligger i sakens natur, att en drogfirma icke finansierar en apoteksinnehavare utan motprestation från denne i h a n s egenskap av kund. Olika firmor förfara härvidlag olika och tillvägagångssättet v ä x l a r allteftersom apoteksinnehavaren anses mer eller mindre eftersträvansvärd som kund. I vissa fall åtnöjer sig en firma med a t t l å n t a g a r e n u t a n skriftlig eller muntlig förbindelse känner sig förpliktad att som huvudleverantör anlita den långivande firman. I a n d r a fall åter k a n en firma fordra skriftlig eller muntlig förbindelse av apotekaren a t t köpa v a r o r till en viss minimiprocent hos leverantören. Visserligen synas de kreditombestyrande drogfirmorna i dessa hänseen14 — 342080.

den i regel tillämpa metoder, som ur allmän affärssynpunkt kunna betecknas som fullt lojala. Till de sakkunnigas kännedom har dock kommit, att apotekare, som ej ansetts i tillräcklig omfattning gynna förläggaren med sina inköp, utsatts för påtryckning vid de erforderliga kredittransaktionerna. Härförutom föreligger den risken, att leverantören utnyttjar sin ställning som förlagsgivare vid varornas prissättning, genom bristande noggrannhet vid leveransernas fullgörande etc. Det är ej för de sakkunniga obekant, att liknande företeelser förekomma på andra områden av affärslivet. För apoteksväsendets del måste emellertid denna fråga bedömas mot bakgrunden av apotekens ställning och allmännyttiga uppgifter och ur dessa synpunkter bör det för det allmänna vara mindre tillfredsställande att apoteken genom kreditförbindelser komma i beroende av sina leverantörer. Det må, under hänvisning till bilaga A vid betänkandet, erinras att motsvarande fråga i Danmark var föremål för uppmärksamhet vid antagandet av den nya danska apotekslagen och att åtgärder då vidtogos från det allmännas sida för att förminska apotekens beroende i kredithänseende av de danska drogfirmorna. Ur dessa synpunkter har kreditgivningen till apoteken från förutnämnda privata låneföretag inom apoteksväsendet och från apotekarpensioneringsfonden, i den mån den ej betingats av utav drogaffärerna ställda hypotek, varit av ej ringa betydelse som motvikt mot den flödande kreditgivningen från drogaffärernas sida. Vid bedömandet av apoteksinnehavarnas kreditförhållanden måste uppmärksammas, att de först vid relativt hög ålder, oftast över femtioårsåldern, tillträda apotek. I regel fordras som villkor för lån livförsäkring ofta till minst lånets belopp. Nyssnämnda privata låneföretag inom apoteksväsendet finansieras som nämnts huvudsakligen genom provisioner på dylik försäkringsverksamhet. Livförsäkring har visserligen karaktären av kapitalplacering och representerar alltså indirekt en fördel för apoteksinnehavaren och hans efterlevande. Sedan numera pensionering av apoteksinnehavare och deras efterlevande ordnats, synes livförsäkring med de ofta höga belopp, som här komma i fråga, icke längre vara ur denna synpunkt av behovet påkallad. Snarare kan tvånget att taga dessa höga livförsäkringar räknas som en börda för den kreditsökande apoteksinnehavaren, som blir särskilt tung därigenom, att försäkringarna måste tagas vid så relativt hög ålder. Enligt de sakkunnigas mening skulle det bland annat ur denna synpunkt vara till stor fördel för apoteksväsendet, om kreditgivningen kunde så ordnas, att livförsäkring icke behövde komma i fråga för nämnda ändamål. Under nuvarande förhållanden torde apoteksinnehavarna inrikta sig på att amortera de vid apotekens övertagande upptagna lånen före inträdet i pensionsåldern. Då apoteksinnehavarna för närvarande erhålla privilegium först vid relativt hög ålder, blir tydligen amorteringstiden ofta ganska kort och amorteringarna stora. En amortering efter dessa

principer innebär, att det belopp, apoteksinnehavaren av sin efterträdare erhåller som lösen å inventarier och varulager, skall oavkortat tillgodokomma honom som kapitalbehållning vid apotekets frånträdande. Under normala förhållanden och ifall apoteksinnehavaren tillfredsställande underhållit inventarierna och bibehållit lagrets värde, motsvarar denna kapitalbehållning sålunda det belopp, apoteksinnehavaren själv erlagt till företrädaren vid apotekets övertagande. Vid stigande priser på apoteksinredningar och läkemedel kan den avträdande apoteksinnehavaren tydligen tillgodogöra sig vinst utöver det av honom erlagda inlösningsbeloppet. Å andra sidan kan apoteksinnehavaren vid fallande priser på samma sätt vidkännas förlust. Enligt de sakkunnigas mening har även frågan om amorteringstidens längd genom pensioneringen av apoteksinnehavarna och deras efterlevande kommit i ett nytt läge. Numera bör en innehavare icke kunna göra anspråk på att hela hans skuld skall vara slutamorterad vid inträdet i pensionsåldern. Bland annat med hänsyn härtill är det vid ett ordnande av apotekens kreditfråga ett önskemål att en apoteksinnehavare, som upplånar medel för lösen av varulager och inventarier, tecknar lånet för längre tidsperiod än den tid, varunder han är innehavare av apoteksprivilegiet. Härigenom kan amorteringsplanen utsträckas över en längre följd av år än nu vanligen torde vara fallet och detta föranleder, att apoteksinnehavaren ej behöver beräkna lika stora årliga belopp för amortering av skulderna, som nu ofta kunna komma i fråga. Till följd härav kunna anspråken på apotekens nettoavkastning i motsvarande grad minskas. Har lånet, såsom de sakkunniga i det efterföljande föreslå, upptagits mot säkerhet i apotekets lager och inventarier, synes det de sakkunniga vara lämpligt att en efterföljande innehavare av apoteket vid fullgörandet av skyldigheterna att lösa lager och inventarier efter överenskommelse med vederbörande kreditinstitut övertager företrädarens ifrågavarande kreditengagemang, sedan avräkning i vederbörlig ordning skett. På detta sätt skulle lånen för lösen av lager och inventarier i viss mån ändra karaktär såtillvida att de i högre grad skulle vila på apoteket än, såsom nu, på den tillfällige innehavaren. Apoteksinnehavarnas nuvarande lån kunna betecknas som förhållandevis dyra. De sakkunniga vilja erinra, att som tidigare nämnts apotekens avgiftsberedning vid bearbetningen av apotekens deklarationer bland annat med hänsyn till de betungande livförsäkringarna från och med år 1931 räknat med en medelränta å det investerade kapitalet av 7 %. Även om denna ränta som medeltal betraktad förefaller väl hög, är å andra sidan klart, att ett antal apotek erlägga ränta eller med ränta likvärdiga prestationer med 7 % eller därutöver. De förhållandevis gynnsammaste lånevillkoren synas numera tillgodokomma de apoteksinnehavare, som tagit lån i apotekarpensioneringsfonden. På grund av den ringa

212 omfattningen av denna låneverksamhet — endast 1/io av fondens belopp k a n som n ä m n t s u t l å n a s — h a r fonden hittills haft relativt liten betydelse som kreditförbilligande låneinstitut. Lånevillkoren hos de inom apoteksväsendet verksamma p r i v a t a kreditanstalterna kunna bedömas med ledning av det föregående. S v å r a r e är det att pröva lånevillkoren hos drogaffärerna, då det givetvis u n d a n d r a g e r sig varje säkert bedömande, vilka villkor som äro förenade med de lämnade krediterna. Nyss h a r nämnts, a t t r ä n t a n å det i apoteken investerade kapitalet från och med å r 1931 beräknas till 7 %. R ä n t a h a r räknats såväl å eget som å främmande räntedragande kapital. Enligt de sakkunnigas mening ä r det principiellt fullt riktigt och i överensstämmelse med sund ekonomisk praxis a t t belasta rörelsen med samma r ä n t a å det nedlagda kapitalet, oavsett om det är eget eller främmande. Förutom att detta ä r en självklar förutsättning för att apoteken skola k u n n a ekonomiskt jämföras med v a r a n d r a , så skulle det uppenbarligen icke v a r a med lättvisa och billighet överensstämmande, om de apotek, vilkas innehavare placerat eget kapital i rörelsen, komme i en missgynnad undantagsställning i jämförelse med de apotekare, som lånat det erforderliga kapitalet, därigenom a t t de finge erlägga större avgifter till ålderstilläggskassan 03h pensionsfonden än de apotek, som finansierades lånevägen. Samma r ä n t a bör därför beräknas p å hela det investerade kapitalet oavsett dass ursprung. Räntesatsen bör emellertid tydligen normeras av den rama, som u t g å r å det lånade kapitalet. Av tidigare lämnade uppgifter framgår, att det i apoteken investerade kapitalet beräknats till ett sammanlagt belopp av omkring 24 miljoner kronor. För varje procents minskning av r ä n t a n å det lånad1, kapitalet minskas sålunda den årliga belastningen å apoteksväsendets räntekonto med över 200 000 kronor. Föreliggande fråga om förbilligande av apotekens krediter h a r sålunda en ganska väsentlig betydelse för apotekens ekonomi. Av denna anledning och med hänsyn till de ovan lerörda ölägenheterna med den n u v a r a n d e kreditgivningen finna de s a k k m n i g a det v a r a ett påtagligt intresse för apoteksväsendet och det allmäina att apotekens kreditfråga ordnas efter andra riktlinjer än de nu gängse. Utvägar för en nyordning av kreditgivningen. Vid övervägandet av denna fråga har utgångspunkten för de sikkunniga v a r i t a t t finna en form för kreditgivningen, som med störsti möjliga säkerhet för långivaren förenar kreditvillkor, som äro gyinsamm a r e för apoteksinnehavarna än de nu oftast förekommande. Blaid ann a t h a r eftersträvats a t t skapa en kreditform, som överflödiggö* eller förminskar behovet av livförsäkring som villkor för beviljande av lån. E t t intresse har också varit a t t begränsa eller slopa kreditgiviingen från drogaffärerna till apoteken samt att bereda det allmänna visst in-

213 flytande över denna viktiga sida av apoteksväsendet. Ifall de sakkunnigas i kapitel V I utvecklade förslag till centralisering av apotekens varuinköp vinner bifall, tarvas anordningar för överflyttning av drogaffärernas n u v a r a n d e apotekskrediter till något annat kreditföretag. H ä r a v framgår, att en lösning av apotekens kreditfråga blir en ovillkorlig följd av en centralisering av droghandeln. K r e d i t f r å g a n k a n emellertid enligt det förslag, de sakkunniga nedan framlägga, även lösas helt oberoende av frågan om centralisering av apotekens varuinköp. De sakkunniga övervägde först, huruvida icke den nuvarande direkta kreditgivningen från apotekarpensioneringsfonden skulle k u n n a utvidgas till att tillgodose hela eller en större del av apotekens kreditbehov. De sakkunniga ha emellertid ställt sig tveksamma till en lösning av frågan på detta sätt bland a n n a t med hänsyn till apotekarpensioneringsfondens ställning och förpliktelser gentemot de pensionerade. Det synes tvivelaktigt, om en utvidgning av fondens krediträtt till en dylik omfattning skulle stå i god överensstämmelse med nu tillämpade principer för förvaltningen av fonder med likartade ändamål. Fondens kapital, vilket såsom nämnts för n ä r v a r a n d e uppgår till ett belopp av sammanlagt omkring 12 000 000 kronor, skulle nästan i sin helhet tagas i a n s p r å k för dessa kredituppgifter. De sakkunniga ha därför icke ansett sig k u n n a tillstyrka, att fondens medel i den utsträckning, varom h ä r ä r fråga, tagas i anspråk för direkta lån till apoteksinnehavare. E t t förslag a t t lösa apotekens kreditfråga genom överenskommelse med något redan förefintligt bank- eller a n n a t kreditföretag h a r efter närm a r e undersökningar förkastats, sedan det befunnits, att en dylik lösning, om den över h u v u d taget läte sig tekniskt genomföras, icke skulle medföra tillräckliga fördelar för apoteksväsendet och det allmänna. Såsom av redogörelsen i bilaga A vid betänkandet framgår, praktiseras i Norge ett kreditsystem av den art, att en del av den fond, som i Norge motsvarar nyss omförmälda apotekarpensioneringsfond, lagts till säkerhet för apoteksinnehavares lån hos ett bankföretag. Möjligen skulle åtgärder av detta slag medföra vissa fördelar i riktning mot a t t minska anspråken p å den av apoteksinnehavarna själva presterade säkerheten och alltså bland a n n a t reducera antalet och storleken av borgensförbindelserna från varuleverantörerna men däremot troligen icke fordringarna på livförsäkring som garanti mot dödsrisk. P å denna väg ä r det med h ä n s y n till arten av bankernas nuvarande kreditgivning ej heller möjligt a t t erhålla de mer långfristiga krediter, varav apoteksinnehavarna äro i betov. Förslaget a t t p å nu angivet sätt disponera apotekarpensioneringsfonden för ifrågavarande kreditändamål skulle därför ej v a r a ä g n a t att åstadkomma väsentligt förmånligare kreditvillkor åt apoteksinnehavarna än de nu tillämpade. De sakkunniga ha emellertid t ä n k t sig, a t t apotekarpensioneringsfonden på annat och mer betryggande sätt skulle kimna engageras i den kreditverksamhet, som nedan föreslås.

214 Till övervägande bland de sakkunniga har även varit frågan, om ej ifrågavarande kredituppgifter skulle k u n n a anförtros direkt å t d e t i kapitel V I föreslagna aktiebolaget Läkemedelscentralen. Möjlighet skulle föreligga att på detta sätt begränsa de av kreditgivningen föranledda förvaltningsomkostnaderna. Emellertid framgår av det efterföljande, att förvaltningsutgifterna i förhållande till omslutningen även för ett fullt fristående låneinstitut äro så pass obetydliga, att de besparingar i dessa omkostnader, som möjligen skulle kunna göras, sakna betydelse. Då de sakkunniga ansett det v a r a till fördel för låntagarna, att krediter ej lämnas direkt av den, som samtidigt tjänstgör som varuleverantör åt låntagarna, ha de därför ej ansett sig böra framlägga förslag i denna r i k t n i n g . Återstår ett förslag, innebärande a t t ifrågavarande kredituppgifter helt eller till större delen skulle läggas på de förutnämnda privata kreditbolagen, som bedriva lånerörelse med apoteken. Såsom emellertid a v den tidigare redogörelsen framgår, äro båda dessa företag lagda på en grundval, som ej torde v a r a tillrådlig vid en mer omfattande kreditverksamhet av här avsett slag. De finansieras medelst provisioner å livförsäkringsverksamhet och ett överflyttande till dem av hela eller större delen av apotekens kreditbehov skulle uppenbarligen öka olägenheterna med de för apoteksinnehavarna ganska betungande livförsäkringarna. Dock ha de sakkunniga icke funnit samma i n v ä n d n i n g a r kunna riktas mot att ifrågavarande kreditföretag, som såvitt de sakkunniga k u n n a t finna hittills utan a n m ä r k n i n g a r fullgjort sina uppgifter, i fortsättningen få till ändamål att bland a n n a t tillgodose det mer begränsade behov av sekundärkrediter åt apoteken, som uppstår vid ett realiserande av de sakkunnigas efterföljande förslag. Då alltså intet av de redan förefintliga kreditinstituten befunnits ägn a t att helt eller till större delen övertaga förevarande kredituppgifter och bedriva denna verksamhet efter i det föregående angivna riktlinjer och det ej heller är lämpligt att anförtro dessa uppgifter åt läkemedelscentralen, h a de sakkunniga för nedbringande av apotekens ränteomkostnader och förbättrande av deras kreditvillkor ansett sig böra föreslå inrättandet av ett särskilt företag för kreditgivning till apoteken. Förebilder bland nuvarande kreditinstitut. Vid utformandet av sitt förslag till ett för berörda kreditgivning avsett institut h a de sakkunniga beaktat vissa företag, som för närvarande med statligt stöd bedriva kreditgivning åt näringslivet, bland a n d r a Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan med därtill hörande föreningar samt Svenska skeppshypotekskassan. För Svenska skeppshypotekskassan gäller Kungl. Maj :ts förordning den 6 juni 1929 angående Svenska skeppshypotekskassan (S. F. S. nr 129) och Kungl. Maj:ts reglemente den 22 november 1929 för Svenska skeppshypotekskassan (S. F. S. nr

215 364). Den har till ändamål att driva lånerörelse genom lån mot inteckning i svenska maskindrivna fartyg. Lånen beviljas p å högst tio år med skyldighet för låntagaren att under lånetiden gälda länet enligt fastställd amorteringsplan. Län beviljas icke till högre belopp än 50 % av fartygets värde. Till minst det beviljade lånets belopp skall finnas säkerhet av inteckning eller inteckningar i fartyget inom 50 % av dess värde. Kassan äger anskaffa medel till rörelsens bedrivande genom upptagande av lån mot obligationer, att återbetalas genom årlig amortering eller efter uppsägning och av kassan uppsägbara senast tio år efter deras upptagande. Såsom säkerhet för obligationerna skola pantförskrivas hos kassan belånade reverser med tillhörande hypotek. Som säkerhet för obligationslånen har staten till kassans förfogande ställt en grundfond av svenska statens 4 K» % obligationer till ett belopp av för närvarande 10 miljoner kronor. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer får icke uppgå till mer än tio gånger grundfondens belopp. Kassans styrelse består av fem ledamöter, av vilka fyra utses av Konungen och en av fullmäktige i riksgäldskontoret. De till Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anslutna hypoteksföreningarna ha enligt Kungl. Maj:ts förordning den 5 juni 1909 (S. F. S. nr 65) till ändamål att tillhandahålla lån mot säkerhet av inteckning i bebyggda fastigheter i städer och därmed jämförliga samhällen. Föreningarnas medlemmar äro de fastighetsägare inom varje förenings verksamhetsområde, som erhålla lån från föreningen. Amorteringslån kan i regel meddelas till 50 % av byggnadsvärdet men i de största städerna till 60 %. Föreningarna äro helt och hållet hänvisade till stadshypotekskassan för anskaffande av sitt rörelsekapital. Detta sker genom pantförskrivning av belånade reverser jämte hypotek. Föreningsmedlemmarna äro solidariskt ansvariga för vederbörande förenings förbindelser i förhällande till oguldna beloppen av sina lån och på motsvarande sätt äro även föreningarna ansvariga för kassans förbindelser. Hypotekskassan anskaffar rörelsekapital genom utgivande av obligationer, för vilka de belånade inteckningarna ligga som säkerhet. Av hypotekskassan upptaget obligationslån skall senast tio år efter dess upptagande kunna av kassan uppsägas till inbetalning. Till säkerställande av obligationsinnehavarna har staten ställt en grundfond till förfogande, bestående av 3 K» % statsobligationer till ett belopp, som numera utgör 100 miljoner kronor. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer får icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av kassans grundfond och reservfond. Kassans styrelse består av fem ledamöter, av vilka fyra utses av Konungen och en av fullmäktige i riksgäldskontoret. Stadshypotekskassan h a r alltså till uppgift att tillhandahålla primärkredit i stadsfastigheter. Svenska bostadskreditkassans ändamål är att lämna sekundärkredit i dylika fastigheter ävensom primärkredit i bostadsegnahem. I detta avseende gäller Kungl. Maj:ts förordning den 3 augusti 1929 (S. F. S. nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar samt Kungl. Majrts reglemente den 18 oktober 1929 (S. F. S. nr 353) för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar. Bostadskreditkassan har att lämna lån åt bostadskreditföreningar, som i sin ordning hava att tillhandahålla sina medlemmar lån mot säkerhet av fastighetsinteckning. Medlemmar i förening äro de, som häfta för inteckningslån hos föreningen. Förening må meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd, huvudsakligen för bostadsändamål anordnad fastighet. Till minst det belopp, till vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet av inteckning eller inteckningar, liggande inom tre fjärdedelar av fastighetens värde. Lån må ej meddelas, med mindre lån mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt i samma fastighet prövas vara på betryggande sätt ordnat. Såsom bidrag till säkerhetsfond skall envar låntagare erlägga en särskild avgift. Föreningsmedlemmarna äro i förhållande till de oguldna beloppen av sina lån solidariskt

216 ansvariga för föreningens förbindelser. För tillgodoseende av föreningarnas upplåning utfärdar bostadskreditkassan obligationer, som skola återbetalas genom amortering och som skola kunna senast tio år efter utgivandet av kassan uppsägas till återbetalning. Som säkerhet för de utgivna obligationerna tjäna de förbindelser, som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan, jämte de till föreningarna för erhållna lån lämnade reverser med tillhörande hypotek. För kassans förbindelser svara föreningarna solidariskt i förhållande till oguldna beloppen av sina från kassan erhållna lån. Såsom grundfond för kassan, att ligga såsom säkerhet för kassans obligationer, har staten ställt till disposition 4 Vi % statsobligationer till ett belopp, som för närvarande utgör 30 miljoner kronor. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må icke uppgå till mera än tio gånger grundfondens belopp. Kassan förvaltas av en styrelse av minst sju högst nio ledamöter, av vilka två utses av Konungen, en av fullmäktige i riksgäldskontoret och övriga av ombud för föreningarna. I e n d e n 6 a p r i l 1934 d a g t e c k n a d p r o p o s i t i o n , n r 260, f ö r e l a d e K u n g l . M a j :t p å g r u n d v a l a v e t t i ä r e n d e t f ö r e l i g g a n d e s a k k u n n i g b e t ä n k a n d e i r i k s d a g e n f ö r s l a g a n g å e n d e i n r ä t t a n d e a v e t t institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. Förslaget har enligt propositionen tillkommit som en följd av de åtgärder, som statsmakterna pä senare tid vidtagit i syfte att sanera bankväsendet och vilka varit ägnade att försvåra kreditgivning på längre tid. Det hade därför ansetts önskvärt att bereda näringslivet möjlighet att vid sidan av affärsbankerna kunna påräkna en kreditgivning av nämnda slag, som motsvarade det legitima behovet. 1 propositionen sammanfattas synpunkterna beträffande det kreditbehov, som ett nytt för ändamålet tillskapat kreditinstitut skulle ha att tillgodose, i huvudsak sålunda. Krediter kunde särskilt tänkas ifrågakomma för anläggningar för utvidgning av olika grenar av det svenska näringslivet, vare sig dessa anläggningar igångsattes av ett nystartat företag eller representerade en ökning av ett äldre företags produktionskapacitet. Jämväl kreditgivning, avseende en rationalisering av driften inom företaget på skilda områden, syntes böra bliva ett viktigt föremål för institutets verksamhet. Den till sin natur mera rörliga krediten, som kännetecknades genom åtskilliga av nyssnämnda sakkunniga anförda exempel, borde visserligen i regel handhavas av bankerna, men fall kunde tänkas, dä behov, som eljest tillgodosäges genom sådan kredit, av särskilda skäl påkallade en kreditgivning, bunden på längre tid och med fast ränta, och därför lämpligen borde täckas genom anlitande av det nya institutet. I viss utsträckning skulle företaget kunna från bankerna övertaga lån och institutet skulle även i sin mån medverka till att stärka exportindustriens ställning på världsmarknaden. Det tillärnade kreditinstitutet skulle i huvudsak organiseras pä följande sätt. Staten skulle taga initiativet till institutets bildande och i första rummet bidraga till finansieringen av dess kapitalbehov. Vissa banker skulle emellertid få tillfälle att medverka vid institutets bildande. Åt institutet skulle givas formen av ett aktiebolag och dess verksamhet regleras enligt lagen om aktiebolag och e; enligt banklagstiftningen. Aktiekapitalet skulle utgöra 8 miljoner kronor, varav staten skulle teckna minst 5 miljoner kronor och återstoden avses för teckning iv bankerna. Staten skulle ställa till förfogande en garantifond i statsobligationer, uppgående till minst 12 miljoner kronor, att utgöra en särskild säkerhet för institutets upplåning. Garantifonden finge tagas i anspråk allenast i den mån vid likvidation av bolaget så funnes erforderligt för att, sedan bolagets egna tillgångar blivit an1

Betänkande den 14 februari 1934 ifråga om inrättande av ett institut för medel ång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet (statens offentliga utredningar 934 : 7).

217 vända, fullgöra bolagets förbindelser. De i garantifonden ingående obligationerna skulle fortfara att tillhöra staten intill dess de, på sätt nyss nämnts, tagits i anspråk, dock att staten ej finge för annat ändamål förfoga över dem, förrän det blivit vederbörligen utrönt, att de icke vidare vore för sitt nu omförmälda ändamål erforderliga. Medel för bolagets rörelse, utöver dess eget kapital, skulle anskaffas genom upplåning och företrädesvis genom emitterande av obligationer, varemot inlåning från allmänheten på räkning icke skulle förekomma. Bolagets rätt att ingå förbindelser skulle begränsas sålunda, att förbindelsernas sammanlagda kapitalbelopp icke finge uppgå till mer än fyra gånger beloppet av garantifonden, i vilken, sedan bolaget kunnat avsätta medel till reservfond, sistnämnda fond borde i förevarande hänseende inräknas. Endast då särskilda omständigheter därtill föranledde, skulle lån utlämnas på längre tid än tio år. Utlåningsrörelsen borde i prlincip grundas på fullgoda säkerheter, och lån i regel icke beviljas till högre belopp än 50 % av säkerhetens uppskattade värde. Belåning till högre del av värdet borde dock kunna ifrågakomma i fall, där säkerhetens art och övriga förhållanden så medgåve utan att kravet på säkerhetens trygghet uppgåves. Varje slag av säkerhet, som kunde anses betryggande, borde kunna godtagas. Bolagets styrelse skulle enligt propositionen bestå av åtta ledamöter och lika många suppleanter, av vilka bank eller banker, som ägde aktier i bolaget, skulle vara berättigade att särskilt för sig utse tre ledamöter och tre suppleanter. Konungen skulle förordna en av styrelsens ledamöter att vara ordförande och styrelsen inom sig välja vice ordförande. Riksdagen h a r enligt dess skrivelse n r 377 under åberopande av utlåtande n r 3 av s a m m a n s a t t a stats- och bankoutskottet i huvudsak bifallit Kungl. Maj:ts förenämnda förslag. Kreditföretagets allmänna organisation och uppgifter. Till en början må framhållas, att det nyss omförmälda och nyligen inrättade institutet för medellång och långfristig kreditgivning ej synes vara avsett att tillgodose kreditbehov av föreliggande, mer stadigvarande karaktär. Dess verksamhet torde av riksdagsbehandlingen att döma komma att inriktas på att stödja och uppmuntra näringslivet. Med hänsyn härtill torde det icke vara lämpligt eller önskvärt att det belastas med kreditgivning av här ifrågavarande slag. Visserligen kan enligt 18 § i förslaget till bolagsordning för kreditbolaget styrelsen mot skälig ersättning till bolaget åtaga sig att för det allmännas räkning och enligt av Konungen meddelade bestämmelser vid sidan av förvaltningen av bolagets angelägenheter handhava utlåning åt näringsidkare här i riket med användande av medel, som av staten i särskild ordning ställas till styrelsens förfogande för sådant ändamål. Kungl. Maj:ts proposition och utskottsutlåtandet i ärendet giva emellertid vid handen, att det med denna bestämmelse näppeligen varit meningen att träffa näringar och kreditbehov av nu förevarande beskaffenhet. De sakkunniga ha därför icke ansett sig böra ifrågasätta, att det för övertagande av apoteksrörelse erforderliga kapitalbehovet tillgodoses genom nyssnämnda kreditinstitut.

218 Vid överläggningarna rörande organisationen av det särskilda kreditföretag, som de sakkunniga anse böra upprättas för kreditgivningen till apoteken, ifrågasattes bland de sakkunniga först inrättandet av en apotekens egen kooperativa kreditanstalt. Emellertid befara de sakkunniga, att ett efter dessa riktlinjer organiserat företag icke skulle omfattas med tillräckligt intresse från låntagarnas sida med hänsyn till den solidariska ansvarighet för de utlämnade lånen, som vid en lösning efter detta alternativ oundgängligen bör utkrävas. Då härtill kommer, att det allmänna ej kan underlåta att exempelvis genom en grundfond engagera sig i företaget och företaget alltså ej väsentligen skulle avvika från de mer ändamålsenliga organisationsformer, som på andra vägar kunna åstadkommas, ha de sakkunniga ej ansett sig böra upptaga detta förslag. Ett annat alternativ har varit inrättandet av ett rent statligt företag för ändamålet. Ett dylikt företag skulle visserligen erbjuda fördelen av objektivitet och frihet från obehöriga intressen. Dessa fördelar böra emellertid enligt de sakkunnigas mening lika väl kunna vinnas genom att kombinera ett icke-statligt företags friare arbetsformer med behörigt inflytande över företagets verksamhet från det allmännas sida. Härvid torde uppställa sig tvenne olika alternativa förslag, det ena en kassa, likartad med något av de förutnämnda kreditinstituten, det andra ett aktiebolag. Skäl kunna onekligen anföras till förmån för såväl det ena som det andra alternativet. För det förra alternativet talar bland annat fördelen av att på detta vis genom den särskilda för ändamålet erforderliga lagstiftningen kreditinstitutet mer omedelbart skulle ställas under det allmännas tillsyn än ett aktiebolag med motsvarande uppgifter. Till förmån för aktiebolagsformen kan anföras önskvärdheten av att i görligaste grad undvika särskilda lagstiftningsåtgärder, möjligheten av att även vid denna organisationsform förskaffa det allmänna ett betryggande inflytande på företagets verksamhet och även det förhållandet, att företaget skulle falla under aktiebolagslagstiftningen. Vid vägande av skälen för och emot ha de sakkunniga ansett sig böra tillstyrka, att företaget, som icke skulle bedriva inlåning från allmänheten, organiseras såsom aktiebolag. Ett bidragande skäl till detta ståndpunktstagande har även varit, att kreditverksamheten bleve av jämförelsevis alltför ringa omfattning för att anförtros åt en kassa, exenrpelvis likartad med Svenska bostadskreditkassan eller Svenska skeppshypotekskassan. Bolagets uppgift skulle, såsom av det föregående framgår, vara att tillgodose apoteksinnehavarnas kreditbehov vid övertagande av privilegium å apotek. Bolaget bör emellertid av skäl, som framgå av vad nedan anföres, icke tillgodose hela nyssnämnda kreditbehov. Dess ändamål bör begränsas till att åt ifrågavarande apoteksinnehavare lereda möjlighet till lämplig grundkredit för anskaffande och övertagande av apotekslager och apoteksinventarier. Av vad tidigare i detta kapitel

anförts och av kapitel V framgår, att särskilt på landsbygden det ej sällan inträffar, att fastighet måste övertagas samtidigt med apoteksrörelse. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga, att kreditinstitutet bör med bedömande från fall till fall kunna lämna lån även för övertagande av sådan fastighet, som uteslutande eller till huvudsaklig del användes för apoteksrörelse. Kreditinstitutet skall tillhandahålla denna grundkredit på för låntagaren betryggande och billigast möjliga villkor. Med betryggande förstås i detta sammanhang ordnad amortering samt skydd mot oväntade, ej på låntagarens försummelse e. d. beroende uppsägningar, räntehöjningar och liknande åtgärder. Återstoden av apoteksinnehavarnas kreditbehov synes böra tillgodoses företrädesvis av de enskilda kreditinrättningar, vilka såsom av det föregående framgår äro i verksamhet inom apoteksväsendet. Kreditföretagets tillkomst innebär alltså icke någon egentlig förändring av dessas verksamhet utan närmast en fördelning av de olika kreditföretagens uppgifter, så långt detta är möjligt med hänsyn till föreliggande förhållanden. Den låneform, som torde vara bäst ägnad att tillgodose de ovannämnda kraven på trygghet för låntagaren och sålunda främst synes böra komma i betraktande, är det ouppsägbara amorteringslånet. Med hänsyn till vad de sakkunniga i det föregående anfört i fråga om lämpligheten av att utsträcka kredittiden synes en amorteringstid, ej överstigande 32 år och baserad på fasta, halvårsvis förfallande annuiteter, vara den för ändamålet bäst lämpade. Utöver den fastställda annuiteten bör låntagare förbindas erlägga visst förvaltningsbidrag i enlighet med vad nedan sägs. Vid ett realiserande av de sakkunnigas nedannämnda förslag rörande inteckning i varulager och inventarier synes det ej vara nödvändigt, att det nya kreditinstitutet fordrar livförsäkring för täckande av dödsrisken vid utlämnande av lån mot betryggande säkerhet i varulager och inventarier. Genom detta förslag kan alltså tillgodoses ännu ett av de önskemål, som befunnits vara beaktansvärda vid en nyordning av apotekens kreditförhållanden. Förlagsinteckning i apoteksrörelse. Med hänsyn till vad i det föregående anförts, är den säkerhet, varunder bolaget bör tillhandahålla lån, av stor betydelse. Hypoteket måste äga tillräcklig storlek och värdebeständighet. Å andra sidan bör emellertid säkerheten, om låneanstalten skall kunna fylla uppgiften att bereda varje apoteksinnehavare möjlighet till en efter rörelsens omfattning avpassad grundkredit, icke hänföra sig till annat än vad som med den ifrågavarande rörelsen under normala förhållanden är förenligt. På grund härav ha de sakkunniga övervägt, huruvida icke ett apoteks va-

220 rulager och inventarier skulle kunna utgöra tillfyllestgörande säkerhet för den ifrågasatta kreditgivningen. F ö r upplåtelse av p a n t r ä t t i lös egendom fordras enligt svensk r ä t t i allmänhet, a t t godset överlämnas till borgenären eller till a n n a n för borgenärens räkning. Annan säkerhetsrätt än p a n t r ä t t k a n emellertid i vissa fall upplåtas i lös egendom, utan a t t ä g a r e n behöver avstå från förfoganderätten över egendomen. Sålunda k a n enligt 17 kap. 7 § handelsbalken och förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning den som h a r fordran hos utövare av vissa n ä r i n g a r genom förlagsinteckning erhålla r ä t t att vid konkurs med förmånsrätt utfå betalning för sin fordran u r de till rörelsen hörande inventarierna m. m. Dessa bestämmelser äga emellertid tillämpning endast å industriell rörelse, för vilken i regel användes d r i v k r a f t om minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst tio arbetare. Enligt lag den 3 juni 1932 k a n d ä r j ä m t e inteckning meddelas i jordbruksinventarier, vilken inteckning j ä m v ä l medför förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken. P a n t r ä t t är i motsats till enbart förmånsrätt skyddad vid u t m ä t n i n g samt försäljning a v den p a n t s a t t a egendomen till tredje man, som icke ä r i god tro. Vid konkurs ä r p a n t r ä t t förenad med bästa förmånsrätt enligt 17 kap. 3 § handelsbalken och äger sålunda företräde framför bland a n n a t den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillkommer arbetare m. fl., och den förmånsrätt i hyresgäst tillhöriga lösören, som enligt 17 kap. 5 § handelsbalken tillkommer hyresvärd för hyresfordran m. m. Då förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier såsom n ä m n t s icke medföra bättre förmånsrätt än enligt 17 kap. 7 § handelsbalken, följer därav, a t t de skola utgå först efter nyssnämnda i 17 kap. 4 och 5 §§ handelsbalken u p p t a g n a fordringar. Såsom framgår av det nu anförda kan förlagsinteckning ej åtnjutas för apoteksrörelse. F r å g a n om en utvidgning av förlagsinteckningsinstitutet h a r behandlats vid 1934 å r s riksdag. I anledning av en inom riksdagens andra k a m m a r e väckt motion ( I I : 23) angående lagstiftning om inteckning i hotell- och restauranginventarier anförde första lagutskottet i utlåtande n r 6 bland annat, att beträffande hotell- och restaurangnäringen icke funnes möjlighet att upplåta vare sig panträtt med bibehållen besittning för ägaren eller någon mot förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier svarande rätt, att kredit vid övertagande av en dylik rörelse liksom vid förvärv av nya inventarier till en förut bedriven rörelse torde kunna beredas köparen genom att i avbetalnings- eller hyreskontrakt föreskreves, att inventarierna förbleve överlåtarens egendom intill dess köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, att en hotell- eller restauranginnehavare, som ville begagna redan förvärvade inventarier såsom säkerhet vid en lånetransaktion, hade vissa möjligheter därtill genom att försälja desamma medelst ett så kallat lösöreköp, att emellertid med detta institut vore förenad* vissa risker och ölägenheter och att det också anmärkts, att användande av institutet

221 kommit att mer eller mindre uppfattas såsom tecken på insolvens. Utskottet tramhöll även, att 1932 års riksdag — i anledning av konstaterade brister i lösöreköpsförordningens bestämmelser — i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa omarbetning av förordningens bestämmelser samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde föranledas. Utskottet erinrade vidare om Kungl. Maj:ts proposition, nr 107, till 1932 års riksdag med förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen angående förlagsinteckning. Av den redogörelse, som lämnades i sistnämnda proposition angående utredningsarbetet före förslagets framläggande, framgår, att i vissa yttranden förordnats en utvidgning av förordningens tillämpningsområde till skilda näringsgrenar såsom — förutom jordbruk — hantverk, transportföretag, restaurationsrörelse, apoteksverksamhet och handelsrörelse. Beträffande dessa förslag anförde departementschefen allenast, att det synts tydligt att, bortsett frän jordbruksnäringen, tillräckliga skäl icke förelåge att för det dåvarande avvika från den gällande rättens grunduppfattning i detta avseende. Någon dylik utvidgning föreslogs icke heller inom riksdagen. U t s k o t t e t u p p t o g d ä r e f t e r för e g e n del t i l l ö v e r v ä g a n d e i v a d m å n d e t k u n d e s k a p a s m ö j l i g h e t a t t b e l å n a h o t e l l - och r e s t a u r a n g i n v e n t a r i e r på ett lämpligt sätt. Utskottet framhöll härvid angelägenheten av att rubbning av den i 17 kap. handelsbalken stadgade förmånsrättsordningen i görligaste mån undvekes. Utskottet ställde sig därför avvisande till ett av vederbörande motionär framfört uppslag om införande av en säkerhetsrätt i hotell- och restauranginventarier, som skulle utgöra en mellanform mellan pant- och förmånsrätt. Vid den utredning rörande lösöreköpsförordningen, som påbörjats med anledning av riksdagens skrivelse i ämnet, kunde förslag tänkas framkomma, ägnade att ersätta de nuvarande lösöreköpen med någon form av pantsättning, som medgäve, att egendomen forbleve i säljarens värd. Av olika skäl förmodade emellertid utskottet, att en sådan panträtt vore mindre lämplig för hotell- och restaurangföretag. Däremot •syntes det utskottet icke uteslutet, att en säkerhetsrätt i hotell- och restauranginventarier skulle kunna tillskapas i anslutning till det nuvarande förlagsinteckningsinstitutet. Med fog syntes enligt utskottet kunna påstås, att en hotell- eller restaurangrörelse uti flera hänseenden vore jämförlig med en industri. För en anordning av nu angiven natur kunde även åberopas, att en sådan säkerhetsrätt icke skulle inkräkta på personalens förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § eller hyresvärdens förmånsrätt enligt 17 kap. 5 § handelsbalken. Ehuru utskottet sålunda iunnit vissa skäl tala för införande av inteckning i hotell- och restauranginventarier med samma rätt som förlagsinteckning, ville utskottet likväl betona, att i rågan krävde en mera ingående undersökning. Utskottet erinrade om de svårigheter, som kunde yppa sig att på ett lämpligt sätt avgränsa de företag, vilka skulle kunna bliva föremål för inteckning. Vid de år 1932 genomförda ändringarna i forordningen om förlagsinteckning hade visserligen önskemål om utvidgning av forordningens tillämpningsområde till bland annat restaurationsrörelse varit under Kungl. Maj:ts bedömande utan att föranleda någon åtgärd, men med hänsyn till de skäl, som av utskottet anförts, ville utskottet dock förorda, att Kungl. Maj :t läte frågan bliva föremål för ny utredning. I s k r i v e l s e t i l l K u n g l . M a j : t d e n 16 f e b r u a r i 1934, n r 27, a n h ö l l d ä r efter r i k s d a g e n u n d e r å b e r o p a n d e a v första l a g u t s k o t t e t s n y s s n ä m n d a a v r i k s d a g e n g o d k ä n d a u t l å t a n d e , a t t K u n g l . M a j : t ville v e r k s t ä l l a utredning i vad m å n säkerhetsrätt i inventarier kunde införas inom ho-

tell- och restaurangnäringen samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Vad första lagutskottet anfört beträffande lösöreköp och ändringar i lösöreköpsförordningen äger ganska nära tillämplighet även pä apoteksrörelsens förhållanden. Redan nu torde enligt vad de sakkunniga erfarit vid kreditgivning till apoteksinnehavare ha förekommit lösöreköp. Institutet är emellertid föga användbart för kreditunderlättande ändamål redan av den anledningen, att lösöreköp enligt förordningen den 20 november 1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, endast avser föremål, som specificerats i köpehandlingen. Även om en jämförelsevis stor del av apoteksinventarierna är relativt värdebeständig och ej så ofta förnyas, är det givet, att underlaget för kreditgivning på denna väg i hög grad begränsas. Med institutets nuvarande utformning och härav föranledda olägenheter kunna de sakkunniga ej finna skäl tala för ett användande i vidare omfattning av detsamma. Däremot tala starka skäl för att utan införande av någon särskild panträtt tillskapa en säkerhetsrätt i apoteksrörelses lager och inventarier i anslutning till det nuvarande förlagsinteckningsinstitutet. Såvitt de sakkunniga kunna bedöma, ligger denna fråga för apoteksrörelsens del vida gynnsammare till än för exempelvis hotell- och restaurangrörelsens. Någon svårighet att avgränsa den rörelse, som kan bli föremål för förlagsinteckning, kan sålunda icke anses föreligga. Vidare har apoteksrörelse karaktären av en privilegierad verksamhet, som i grunden medför en viss monopolställning, och de bestämmelser i fråga om årliga inspektioner m. m., varmed verksamheten kringgärdats, torde giva helt andra garantier i fråga om kontroll över rörelsens skötsel och hypotekets värdebeständighet än på flertalet andra områden äro möjliga att ernå. De sakkunniga kunna icke finna, att ett medgivande av rätt till förlagsinteckning i apoteksinrättnings lager och inventarier skulle medföra risker. De anse sig böra på grund härav och med hänsyn till fördelarna för apoteksväsendet av åtgärder i denna riktning böra iöreslå de lagändringar, som kunna föranledas av ett sådant medgivande De förändringar i förlagsinteckningsinstitutet, som 1932 års riksdag beslutade, inneburo bland annat, att i förordningen den 13 april 1É83 angående förlagsinteckning föreskrivits, att inteckningsrätt tillkimmer »industriell rörelse, för vilken i regel användes drivkraft om minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst tio arbetare». Det kan emigt de sakkunnigas mening ej vara lämpligt att göra apoteksinrättnngens storlek till förutsättning för rätt att erhålla förlagsintecknin^. Då apoteksrörelse som sådan ej kan anses utgöra industriell rörelse, synes därför i berörda förordning böra göras den ändringen, att apo.eksrö-

relse i fråga om rätt att som säkerhet för förlag eller annan fordran nyttja viss förlagsegendom likställes med industriell rörelse. Härvid är att beakta, att vissa apoteksföreståndare driva fabriksmässig tillverkning av läkemedel m. m. antingen i från apoteket skild lokal eller i apoteket. Sistnämnda företagsform representerar onekligen i vissa hänseenden en mellanform mellan industriell rörelse och apoteksrörelse. Emellertid är det endast ett fåtal apotek, som på detta sätt äro förenade med industriell rörelse. På grund härav och då det ej lärer möta några svårigheter att i dylika fall avgöra, vilken del av inventarierna och varulagret, som erfordras för apoteksrörelsen, och huru stor del, som belöper på den fabriksmässiga tillverkningen, kan denna omständighet icke vara ägnad att lagtekniskt eller praktiskt vålla olägenheter. Enligt nämnda förordning utgör säkerheten »för rörelsen avsedda lösa inventarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster». Tilllämpad på apoteksrörelse torde denna formulering innebära, att apoteks samtliga inventarier kunna räknas såsom förlagsegendom. Av apoteks varulager kunna utan tvekan emenda och preparanda betraktas som »råvaror samt i rörelsen frambragta alster». Däremot kan starkt ifrågasättas, om under denna formulering kunna föras exempelvis de fabriksframställda specialiteter och andra originalförpackningar, som apoteken hålla i lager, samt förbandsartiklar o. d. Då nyssnämnda varor utgöra en väsentlig del av apotekens lager, är det av värde, att de föras in under förlagsegendomen. Någon olägenhet av att för apoteksrörelsens del vidtaga en sådan vidgning av förlagsegendomens omfattning torde ej få anses föreligga. De sakkunniga föreslå därför, att förlagsegendom för apoteksrörelse skall utgöra, förutom inventarier, samtliga för apoteksrörelsen avsedda varor. Då i övrigt de rättsregler, som nu gälla i fråga om förlagsinteckning, oförändrade böra kunna tillämpas även å apoteksrörelse, begränsas de sakkunnigas författningsförslag till vissa modifikationer i 1 § av 1883 års förordning. Författningsförslag återfinnes å sid. 553. Värdering av apoteks varulager och inventarier. Vid genomförandet av en kreditgivning, grundad på apotekens inventarier och varulager, blir fastställandet av tillförlitliga värden på dessa föremål och varor av stor vikt. Detsamma gäller för reglerandet av de ekonomiska mellanhavandena mellan den till- och den frånträdande apoteksinnehavaren vid till- respektive frånträde av apotek. Denna värdering har för övrigt även viss betydelse vid uttaxeringen från apoteken till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen. Rörande nämnda överlåtelser, som ha karaktär av tvångsköp, äro såsom tidigare

224 erinrats bestämmelser meddelade i kungörelsen den 9 oktober 1931, som föreskriver skiljenämndsförfarande, ifall p a r t e r n a ej k u n n a enas. Inom Sveriges apotekareförbund h a förslag tidigare väckts o m inrättande av en permanent institution för dylika värderingar, avsedd att, i olikhet med skiljenämndsförfarandet, som anlitas endast vid ett relativt mindre a n t a l överlåtelser, komma till användning vid flertalet överlåtelser med bibehållande likväl av skiljenämnd som sista instans. De inom förbundet väckta förslagen ha, efter hörande av förbundets kretsavdelningar, av förbundets verkställande utskott överarbetats till ett förslag av i huvudsak följande innehåll. Centralstyrelsen för apotekareförbundet utser dels en central värderingsnämnd med säte i Stockholm och bestående av tre medlemmar jämte två suppleanter, dels ock fyra distriktsvärderingsnämnder med samma antal medlemmar och suppleanter, utsedda efter förslag av apotekareförbundets kretsar inom respektive distrikt. Såväl ledamöterna som suppleanterna ha farmacevtisk utbildning. Distriktsväideringsnämnd har att efter anmodan uppdraga åt tvenne ledamöter att bistå med råd och upplysningar samt verkställa värdering av apoteks lager och inventarier i enlighet med vissa närmare angivna riktlinjer samt vidare att biträda vid uppgörelse rörande ordnande av lokalfrågan för apoteket. Protokoll över verkställd värdering insändes till den centrala värderingsnämnden, även om detaljerad värdering icke ägt rum. Om värderingsmännen eller parterna icke enas, kan frågan på parternas begäran och på deras bekostnad hänskjutas till den centrala nämnden. Den centrala värderingsnämnden skall övervaka, att distriktsnämnderna verkställa värderingar i överensstämmelse med fastställda principer, varjämte den skall tillhandagå distriktsnämnderna med råd och upplysningar. För detta ändamål införskaffar nämnden behövliga prisuppgifter. Ersättning för av distriktsnämnd utförd värdering utgår med gottgörelse för resa och visst dagtraktamente. Såväl denna ersättning som annan kostnad för inventering och taxering av varulager och för inventariernas värdering delas lika av köpare och säljare. För den centrala nämndens arbete föreslås ingen ersättning. Det nu anförda förslaget avsåg huvudsakligen värdering vid överlåtelse av apotek, och m a n synes ha eftersträvat ett förfarande, som skulle i möjligaste m å n säkerställa apotekens innehavare mot förluster vid försäljning av apoteks inventarier och varulager. E n värdering, som skall läggas till grund för bedömandet av lånehypotek, bör som nämnts skapa garantier för att hypoteket verkligen mots v a r a r det uppgivna värdet. Men å andra sidan ä r det fördelaktigt för långivaren, a t t l å n t a g a r e n icke utsattes för förluster, som minska hans förmåga att återbetala honom beviljade lån. Det synes därför som om m a n för de olika angivna ändamålen skulle k u n n a begagna sig av samm a värdering. Långivaren bör naturligtvis äga frihet att u r sin speciella synpunkt pröva användbarheten av den utförda värderingen. E n l i g t förutnämnda n u gällande bestämmelser skall, d ä r överenskommelse angående övertagande av lager och inventarier ej kan träffas, en skiljenämnd av tre personer, utsedda en, tillika ordförande, av medicinalstyrelsen samt en av säljaren och en av köparen, bestämma i

vilken omfattning och mot vilket pris inlösen skall äga rum. Skiljenämndens sammansättning kan alltså växla vid varje värdering. Emellertid har, såsom redan av det föregående framgår, det inom apotekarkåren varit ett ganska utbrett önskemål att permanenta värderingsnämnder måtte införas. Den största fördelen härav skulle bestå däri att nödig kontinuitet erhölles i värderingsförfarandet. Tillvaron av en mer permanent värderingsinstans skulle vidare enligt de sakkunnigas förmenande högst avsevärt underlätta åtgärderna för hypotisering av varulager och inventarier och de sakkunniga anse sig därför böra föreslå inrättandet av en dylik värderingsinstans. Erfarenheten har visat, att det erbjuder stora svårigheter att fastställa detaljerade regler för värdering av särskilt apoteksinventarier. Enligt bokföringslagen åligger det innehavare av apoteksrörelse att föra specificerat inventarium över samtliga tillgångar i fastigheter, varulager, övriga lösören, fordringar, värdepapper, kontanta penningar och annat ävensom över samtliga skulder, evad tillgångarna och skulderna ingå i rörelsen eller ej. De sakkunniga vilja understryka, att ett samvetsgrant fört inventarium av detta slag i hög grad torde underlätta ifrågavarande värderingar. Då det utgör det nödvändiga underlaget för värdering, är det givetvis av intresse, att dylikt inventarium upprättas av personer, som haft tillfälle att sätta sig in i värderingsförfarandet. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga övervägt, om icke denna uppgift borde överlåtas åt de värderingsmän, som i det följande föreslås. Emellertid synes en dylik åtgärd fordra en ändring i bokföringslagen, som de sakkunniga icke anse sig böra föreslå. Uppenbart är emellertid, att i och med att det av de sakkunniga här förordade värderingsförfarandet kommer till mer vidsträckt användning, ett lämpligt erfarenhetsunderlag erhålles rörande inventariets förande och även möjlighet beredes värderingsmännen att i samråd med apoteksföreståndarna vidtaga de justeringar i de å apoteken förda inventarierna, som kunna befinnas påkallade. De sakkunniga anse sig alltså icke böra föreslå några särskilda föreskrifter rörande förandet av nu omförmälda inventarier. De sakkunniga ha övervägt, huruvida värderingsförfarandet borde göras obligatoriskt och alltså den övertagande och den frånträdande apotekaren berövas rätten att sinsemellan träffa överenskommelse angående köpeskillingen för varulager och inventarier. För en dylik skärpning talar onekligen önskvärdheten att här ifrågavarande värdeföremål vid samtliga rikets apotek uppskattas efter enhetliga principer. Emellertid är det att förvänta, att tillkomsten av ett permanent värderingsinstitut kommer att medföra, att de privata uppgörelserna av denna art apotekarna emellan bli mer sällsynta. Bland annat med hänsyn härtill ha utredningsmännen ansett sig böra i analogi med nuvarande bestämmelser föreslå, att värdering genom värderingsnämnd allenast skall tilllämpas, ifall överenskommelse mellan vederbörande parter icke kan 15 — 3420S0.

träffas. Av det föregående framgår, att vid de tidigare förslagen i denna fråga förutsatts, att skiljenämnd fortfarande borde bibehållas som sista instans. De sakkunniga ha med hänsyn till önskvärdheten att förenkla organisationen funnit sig böra intaga den ståndpunkten, att den föreslagna värderingsnämnden bör ersätta den i kungörelsen den 9 oktober 1931 föreskrivna skiljenämnden. Dock synes nämnden med hänsyn till dess uppgifter allt fortfarande böra benämnas skiljenämnd. Vad sedan angår frågan om institutets organisation, är det givetvis med hänsyn till effektiviteten och kontinuiteten i dess verksamhet och även på grund av kostnaderna önskvärt att antalet skiljemän ej blir för stort och att skiljemännen ej så ofta ombytas, att kontinuiteten i arbetet brytes. Det ovan refererade inom apotekareförbundet diskuterade förslaget förefaller väl detaljerat och ej så väl ägnat att tillgodose nyssnämnda önskemål. I stället anse sig de sakkunniga böra framlägga efterföljande förslag. En permanent skiljenämnd inrättas, bestående av tre ledamöter jämte fem suppleanter, som medicinalstyrelsen utser efter hörande av apotekarsocieteten. Ordförande utses av medicinalstyrelsen. Det är ej erforderligt, att ledamöterna och suppleanterna äro apoteksinnehavare. De böra utses för en tid av förslagsvis tre år i sänder. Det behöver icke framhållas, att de skola vara allmänt aktade och omdömesgilla personer, helst med särskild förtrogenhet med nämnden åliggande arbetsuppgifter. Kostnaderna för förfarandet böra liksom nu bestridas av säljaren och köparen gemensamt. Nyss omförmälda bestämmelser jämte föreskrift, att medicinalstyrelsen äger utfärda instruktion för nämnden, böra införas i ovannämnda kungörelse av den 9 oktober 1931. Utkast till ändring av kungörelsen fogas vid de sakkunnigas betänkande (sid. 560). De sakkunniga vilja i detta sammanhang anföra, att de övervägt, huruvida icke i kungörelsen borde införas bestämmelser angående jäv mot ledamot, förslagsvis i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i lagen den 14 juni 1929 om skiljemän. Det kan tänkas förekomma, att det på grund av exempelvis släktskap eller vederdelomannaskap kan vara olämpligt att ledamot handlägger visst ärende. Emellertid förutsätta de sakkunniga såsom självklart, att ledamot i dessa och liknande fall icke deltager i ärendets handläggning utan låter suppleant inträda i sitt ställe. Bland annat med hänsyn härtill ha de sakkunniga ovan föreslagit ett så pass stort antal suppleanter som fem. I den instruktion för nämnden, som medicinalstyrelsen som nämnts bör bemyndigas utfärda, böra nämndens verksamhetsformer närmare regleras och där bland annat följande föreskrivas. Vid värdering av apoteks varulager och inventarier med anlitande av skiljenämnd skall en ledamot — för större apotek lämpligen två — personligen närvara för att utföra eller övervaka arbetet. Med hänsyn till att antalet överlåtelser av apotek till-

227 fälligtvis k a n v a r a relativt stort och det för övrigt är till fördel att förefintlig sakkunskap utnyttjas, bör emellertid givetvis suppleant även i dessa fall få i n t r ä d a för ledamot. P å så sätt stå åtta sakkunniga personer till förfogande för utförande av ifrågavarande värderingar. Värderingsärende skall alltid föredragas inför nämnden, så vitt möjligt är av ledamot eller suppleant, som besökt vederbörande apotek. Säljare respektive köpare bör ha r ä t t hos nämnden y t t r a sig över utförd värdering. Nämnden synes med ledning av sina efter hand inhämtade erfarenheter böra u p p s ä t t a och till användning vid apoteken förorda formulär till sådant inventarium, som enligt bokföringslagens bestämmelser skall föras å apotek. För att stimulera till användning av det föreslagna värderingsförfarandet torde i det för kreditbolaget gällande reglementet böra göras en hänvisning till bestämmelserna angående värdering i nyssnämnda kungörelse, av innebörd att av skiljenämnden utförd värdering må utgöra underlag för uppskattning av värdet å det hypotek, som skall ligga som säkerhet för lån hos bolaget. Kreditinstitutets omslutning och verksamhet m. m. Enligt de sakkunnigas förslag bör kreditinstitutet, som de sakkunniga benämna »aktiebolaget Apotekskredit», bedriva utlåning till apoteken huvudsakligen mot säkerhet i förlagsinteckning i apoteksrörelses varulager och inventarier. F ö r att garantera en betryggande värdebeständighet anse emellertid de sakkunniga, att krediterna böra begränsas till 70 % av det enligt enhetliga normer uppskattade värdet av varulager och inventarier. Vid bedömandet av kreditinstitutets omslutning och det för dess verksamhet erforderliga kapitalbehovet ha de sakkunniga u t g å t t från nyss angivna grundprinciper för dess utlåning, från tidigare återgivna uppgifter rörande storleken av det i apoteken investerade kapitalet och från förut anförd statistik rörande omfånget av apotekens nuvarande upplåning. Då såsom tidigare nämnts uppgifterna rörande det investerade kapitalets storlek g r u n d a sig på nu inom apoteksväsendet tillämpade beräkningsmetoder, torde de i regel ligga i överkant, vilket för efterföljande undersökningar innebär dels a t t beräkningarna rörande bolagets omfattning bli maximikalkyler, dels att apotekens behov av sekund ä r k r e d i t e r k a n bli något högre än de omedelbara slutsiffrorna ange. Det upplånade kapitalet vid 330 apotek, i vilkas deklarerade lånesummor, såvitt k u n n a t utrönas, icke ingått lån för fastighet och av vilka 90 icke redovisat lån av något slag, h a r befunnits uppgå till i r u n t tal 10 300 000 kronor. A v detta lånebehov täckes ett belopp av omkring 7 550 000 kronor av 70 % av det enligt nu inom apoteksväsendet gängse

228 beräkningsmetoder uppskattade värdet av varulager och i n v e n t a r i e r vid vederbörande apotek. För detta belopp skulle alltså vederbörande apoteksinnehavare kunna erhålla hypotek i form av förlagsinteckning i varulager och inventarier för lån hos kreditinstitutet. H ä r u t ö v e r erfordras annan säkerhet och krediter hos andra institut för ett belopp av omkring (10 300 000 — 7 550 000 = ) 2 750 000 kronor. Nedanstående tablå, som icke innefattar apotek utan lån, ger vid handen, att det företrädesvis är de mindre apoteken, som ha större lånebehov än 70 % av värdet av varulager och inventarier och som alltså skulle bli hänvisade till att täcka viss del av lånebehovet hos annat kreditinstitut ä n det av de sakkunniga föreslagna. Tabell 32. Apotekens lånebehov i förhållande till värdet av varulager och inventarier.

Omsättningsgrupp

Antal ap otek med a) större b) mindre lånebehov lånebehov äa 70 % än 70 %

Omsättningsgrupp

Antal apotek med a) större b) mindre lånebehov lånebehov än 70 % än 70 %

I

— 20 000

4 IX

90—100 000

3 II

20— 30 000

5 X

1 0 0 - 1 2 5 000

12 III

30— 40 000

8 XI

125—150 000

11 IV

40— 50 000

8 XII

150—175 000

6 V

50— 60 000

11 XIII

175—200 000

4 VI

60— 70 000

6 XIV

200—400 000

16 VII

70— 80 000

4 XV

400 000—

—

VIII

8 0 - 90 000

1 Summa

Såsom nyss nämnts omfattar undersökningen emellertid endast 330 av rikets något över 400 apotek. Lånebehovet för de återstående omkring 70 a 80 apoteken ä r alltså icke känt. I nyss beräknade lånebelopp torde emellertid i vissa fall, trots sovringen av materialet, ingå lån för apoteksfastighet, för vilket ä n d a m å l kreditinstitutet enligt de sakkunnigas tidigare tillkännagivna åsikt endast med prövning från fall till fall skulle bevilja lån. Vidare synas i det deklarerade lånebeloppet i vissa fall även ingå lån för med apoteken förenade tekniska affärer m. m., till vilka ändamål kreditinstitutet icke bör lämna lån. Med hänsyn h ä r t i l l kan det antagas, att ett belopp av minst omkring 3 miljoner kronor motsvarar samtliga apotekens behov av krediter utöver 70 % av värdet å lager och inventarier och att ett belopp av omkring 9 miljoner kronor motsvarar kreditinstitutets blivande låneomslutning. I detta sammanhang bör frågan om avlösningen av apoteksinneliavarnas nuvarande kreditengagemang och deras överflyttning till dea nya kreditanstalten beröras. Sådan avlösning skulle givetvis endast kunna

229 komma ifråga i den m å n anstalten skulle v a r a i stånd att lämna förmånligare kreditvillkor än dem apoteksinnehavarna redan åtnjuta eller p å annat sätt k u n n a bereda sig. I och med att de nuvarande drogaffärernas affärsverksamhet i viss grad överflyttas till andra näringsområden än apoteksväsendet l ä r a drogaffärerna förlora varje intresse av att vidmakthålla sina kreditförbindelser med apoteksföreståndarna. P å grund av det tidigare anförda innebär detta icke ur det allmännas synpunkt en nackdel, s n a r a r e tvärtom. Dessa kreditförbindelser synas i stort sett kunna särskiljas i två grupper, dels sådana krediter som direkt tillhandahållas av drogaffärerna, dels ock krediter hos andra än drogaffärerna, som möjliggjorts genom av de sistnämnda firmorna ställda borgensförbindelser. Genom de sakkunnigas förutnämnda förslag öppnas möjlighet för apoteksinnehavarna att erhålla lån mot inteckning i varulager och inventarier och det torde bliva ett direkt intresse för dem att i den mån så är möjligt u t b y t a ifrågavarande borgenslån mot kredit hos det av de sakkunniga förordade företaget eller något annat kreditinstitut mot säkerhet i förlagsinteckning. De av drogaffärerna beviljade direkta lånen till apoteksinnehavare torde omedelbart komma att uppsägas till betalning. Det är sålunda av vikt, att det nya kreditföretaget sättes i stånd att övertaga en del av de lånebelopp, som på grund av nyss antydda omständigheter måste omplaceras. Det är emellertid uppenbart, att dylika frågor endast k u n n a avgöras genom prövning från fall till fall. De sakkunniga anse sig på grund h ä r a v icke böra göra annat uttalande i denna fråga än att det bör v a r a kreditinstitutet angeläget att i samarbete med a n d r a inom apoteksväsendet verksamma kreditföretag i görligaste mån övertaga lån av detta slag. Med ledning av tidigare anförda uppgifter kan företagets kreditomslutning beräknas till högst omkring 9 miljoner kronor. För säkerhets skull r ä k n a emellertid de sakkunniga med en omslutning av 10 miljoner kronor. Det härför erforderliga kapitalet torde i sin helhet böra anskaffas lånevägen. H ä r v i d synas i huvudsak kunna tillämpas de grundprinciper för upplåningen, som gälla för redan förefintliga med kreditanstalten jämförliga lånekassor. Upplåningen bör sålunda ske mot utgivande av obligationer eller reverser, löpande med fast r ä n t a och återbetalbara antingen genom amortering under loppet av viss på förhand fixerad tidsperiod, icke överstigande 32 år, eller också efter viss tid, icke understigande sex månader, efter uppsägning. Som säkerhet för kassans förbindelser av detta slag böra pantförskrivas samtliga de av l å n t a g a r n a avgivna skuldförbindelserna jämte tillhörande hypotek. N å g r a ytterligare föreskrifter för upplåningsverksamhetens bedrivande utöver de n u skisserade torde knappast erfordras, u t a n bör största möjliga handlingsfrihet på detta område lämpligen förbehållas företagets ledning.

230 Företagna undersökningar ha emellertid givit vid handen, att de upplåningsvillkor, som kassan kunde betinga sig, skulle avsevärt förbättras, därest utöver den nyss angivna säkerheten jämväl någon ytterligare säkerhet kunde presteras. Denna, som till sin natur endast behöver vara supplementär, d. v. s. avsedd att tagas i anspråk först om huvudsäkerheten icke skulle förslå till täckande av kassans förbindelser, kunde antingen liksom vid de förenämnda offentliga kassorna få formen av en grundfond eller också såsom vid exempelvis aktiebolaget Stockholms tomträttskassa utgöras av en garanti eller borgen för samtliga eller viss del av kassans förbindelser. Undersökningar ha i anslutning härtill företagits i avsikt att utröna möjligheterna för anskaffandet av sådan marginalsäkerhet från i första rummet till apoteksväsendet anslutna institutioners sida. De sakkunnigas uppmärksamhet har därvid i främsta rummet riktats på fonden för apoteksinnehavares pensionering. Denna uppgår såsom redan tidigare nämnts till omkring 12 miljoner kronor, varav närmare 900 000 kronor äro utlånade till apoteksinnehavare. Ur principiell synpunkt finna de sakkunniga det naturligt, att ett kreditbehov av förevarande art, som delvis representerar ett direkt intresse för apotekarkåren, garanteras av medel, som härflutit från apoteksväsendet. De sakkunniga våga antaga, att utan risk för fonden av dess medel ett belopp av 1 miljon kronor kan ställas till kreditinstitutets förfogande såsom supplementärt hypotek och framlägga därför förslag i denna riktning. Möjligen skulle i samband med dylika åtgärder kunna ifrågasättas ett upphörande av fondens direkta utlåning till apoteksinnehavare. Emellertid är det antagligt, att behovet av direkta lån från apotekarpensioneringsfonden förminskas i och med att de av de sakkunniga tillstyrkta åtgärderna genomföras. Av denna anledning och då de direkta lånen från fonden även ha en viss räntereglerande betydelse för sekundärlånen i allmänhet, ha de sakkunniga ej ansett sig böra härutinnan föreslå någon förändring i de nuvarande förhållandena. Vid ett realiserande av de sakkunnigas nu framlagda förslag tehöver icke staten direkt intresseras i kreditföretaget, något som skulle ha blivit fallet, därest staten såsom skett vid vissa jämförbara kreditkassor som. garanti ställde en grundfond av statsobligationer. Förslaget synes under denna förutsättning, i vad det icke avser rätt för apotek till förlagsinteckning, kunna genomföras utan riksdagens hörande. I bolagsordningen bör föreskrivas, att garantifonden må av bdagets styrelse efter medgivande av medicinalstyrelsen kunna tillfälligtvis anlitas för fullgörande av bolagets förbindelser. Härvid bör doci iakttagas, att garantifonden inom fem år skall återställas till sin förutvarande storlek och bolaget vara skyldigt att i övrigt gottgöra foncen för apoteksinnehavares pensionering vad fonden kan ha förlorat genom de

231 av bolaget vidtagna åtgärderna. Garantifonden skall givetvis fortfara a t t tillhöra pensioneringsfonden, som dock ej bör äga att för annat ändamål förfoga över dess medel, förrän det blivit vederbörligen utrönt, att fondens tillgångar icke vidare äro för sitt h ä r omförmälda ändamål erforderliga. Aktiekapitalet bör sättas så lågt som möjligt för att undvika för låneverksamheten onödigt betungande förräntningsutgifter. Utslagsgivande bör härvidlag vara behovet av driftkapital för omkostnadernas bestridande under den första tiden. Med hänsyn till vad i det följande anföres torde ett aktiekapital av 50 000 till 150 000 kronor vara tillfyllest. Aktiemajoriteten synes böra tecknas av det av de sakkunniga i det föregående föreslagna aktiebolaget Läkemedelscentralen, vars egen aktiemajoritet, enligt vad tidigare anförts, avses komma att tillhöra staten. Uttrycklig bestämmelse härom synes ej behöva föreskrivas i den för kreditinstitutet gällande bolagsordningen. Teckningsrätten för återstoden a v aktierna bör med hänsyn till intresset att apoteksinnehavare m. fl. i viss utsträckning intresseras i företaget tillkomma bland annat de olika s a m m a n s l u t n i n g a r n a inom apoteksväsendet samt möjligen enskilda apoteksinnehavare och farmacevter. Med hänsyn till vad i det föregående föreslagits beträffande av apotekarpensioneringsfonden tillhandahållen garantifond för företaget synes staten böra tillförsäkras ett visst direkt inflytande på styrelsens sammansättning därigenom att Kungl. Maj:t utser en ledamot i styrelsen j ä m t e suppleant för denne. Ordföranden bör förordnas av Kungl. Maj:t. Styrelseledamöternas respektive suppleanternas antal kan begränsas till fem, varav sålunda respektive fyra skulle väljas av bolagsstämman. Av styrelsens ledamöter oeh suppleanter böra respektive två äga ingående kännedom om låntagarna. F ö r att bereda förvaltaren av apotekarpensioneringsfonden, medicinalstyrelsen, möjlighet att utöva viss kontroll över bolaget, bör styrelsen h a r ä t t utse en revisor jämte suppleant för denne. Genom nyss anförda förslag och genom aktiemajoritetens placering hos aktiebolaget Läkemedelscentralen vinnes fullgod g a r a n t i för önskvärd kontinuitet inom ledningen och dess frigörande i erforderlig grad från obehöriga eller tillfälliga påverkningar. Den av de sakkunniga i övrigt t ä n k t a organisationen av företaget framgår av de förslag till bolagsordning (sid. 554) och reglemente (sid. 557), som fogas vid betänkandet. Vid uppgörandet av dessa förslag h a r eftersträvats att vinna närmast möjliga anslutning till de föreskrifter, som gälla för vissa andra jämförbara kreditföretag, särskilt ovan omförmälda å r 1934 inrättade kreditinstitut. Närm a r e motivering för dessa förslag, utöver vad som framgår av det redan anförda, torde icke behöva lämnas. Bolagsordning och reglemente böra fastställas respektive utfärdas av Konungen och ej kunna u t a n Konungens medgivande ändras.

232 Såsom tidigare framhållits böra de av kassan utlämnade lånen för a t t r ä t t tjäna sitt ä n d a m å l vara så billiga som möjligt. H ä r a v följer a t t någon egentlig vinst å rörelsen icke bör eftersträvas. Marginalen mellan upp- och utlåningsräntorna bör sålunda icke göras större än att den täcker förvaltningsutgifterna, medger avsättning till reservfond och föreskriven maximiutdelning å aktiekapitalet. N å g r a detaljföreskrifter i dessa avseenden synas varken k u n n a eller böra lämnas u t a n ersättas med mera generella bestämmelser av innebörd a t t u t l å n i n g s r ä n t a n skall vara densamma som upplåningsräntan, varjämte låntagare utöver r ä n t a n och fastställd amortering skall hava att erlägga det förvaltningsbidrag, som årligen bestämmes av bolagsstämman efter förslag av kassans styrelse. Vidare bör bestämmas, att kassans eventuella årsöverskott skall disponeras sålunda att, sedan i lag föreskriven a v s ä t t n i n g till reservfond ä g t ram, a aktiekapitalet utdelas intill 5 % med r ä t t till ackumulativ kompensation. Företaget beräknas som nämnts få en maximal omslutning om vid pass 10 miljoner kronor. Verksamheten blir sålunda a v förhållandevis ringa omfattning. Med hänsyn härtill kan det förväntas, a t t förvaltningsomkostnaderna komma att uppgå till relativt litet belopp. För företaget synes i stort sett kunna väljas två olika former för den inre organisationen. Antingen kan företaget anordnas som ett kontorsmässigt fullt fristående företag. De årliga kostnaderna vid en organisation av detta slag ha av de sakkunniga vid en omslutning av 10 miljoner kronor beräknats till i r u n t tal 70 000 kronor, inberäknat lön till verkställande direktör samt arvoden till styrelse och revision. Eller också k a n företaget drivas i direkt kontorsmässig anslutning till något annat redan förefintligt företag. De sakkunniga ha i detta fall t ä n k t sig, att rörelsen administrativt skulle kunna anslutas till aktiebolaget Läkemedelscentralen. Verkställda undersökningar ha givit vid handen, att företagets årliga omkostnader vid en lösning efter dessa riktlinjer skulle kunna begränsas till omkring 40 000 kronor. Vid det förra alternativet k a n alltså vinstmarginalen begränsas till 8/« % och vid det senare alternativet till endast Vt % av den totala omslutningen. De sakkunniga ha icke ansett sig böra taga bestämd ställning till någotdera av de båda nyssnämnda alternativen, eftersom avgörandet av dessa frågor helt bör ankomma på bolagets styrelse. Emellertid vilja de sakkunniga betona önskvärdheten, a t t företaget, vilket alternativ som än väljes, till verkställande direktör får en person, som ej blott är väl förtrogen med kreditverksamhet av denna a r t utan även väl känner det blivande företagets ganska fåtaliga låntagarklientel. Upplåningsräntan beror givetvis av ränteläget och kan sålunda icke i förväg bestämmas. Är det emellertid möjligt för företaget att med hänsyn till ovan angivna garantifond och övriga säkerheter under nuvarande låga ränteläge genomföra sin upplåning till en effektiv r ä n t a av

exempelvis 4 %, skulle alltså den verkliga utlåningsräntan kunna fixeras till (4 + 3 A=) 43A %, alternativt (4 + V»=) 4 Vt %. Företagets verkliga utlåningsränta skulle vid nämnda förutsättningar med andra ord kunna i stort sett hållas vid lägre nivå än den, som tillämpas vid utlåning från apotekarpensioneringsfonden, vars utlåningsvillkor såsom av det föregående framgår synas vara de förmånligaste, som under nuvarande förhållanden stå apoteksinnehavarna till buds.

234 IX. Revision av apoteksvarustadgan. Frågan om apoteksvarustadgans revision, som de sakkunniga jämlikt sina direktiv ha att behandla, blev aktuell få år efter stadgans tillkomst år 1913. Under denna tid ha åtskilliga framställningar om revision av stadgan avlåtits av den i ärendet intresserade näringssammansiutiingen. Ärendet har med tiden blivit ganska svåröverskådligt på grund av den långvariga och omfattande remissbehandlingen, varunder ståndpunkterna skiftat, modifikationer vidtagits i tidigare framställningar och kompromissförslag sett dagen. Till ärendet hörande handlingar ha från medicinalstyrelsen överlämnats till de sakkunniga vid deras tillsättande. Vidare ha vissa ärendet berörande särskilda framställningar efter de sakkunnigas tillsättande genom remisser eller särskilda Kungl. Maj:ts beslut överlämnats till de sakkunniga att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande. Vid redogörelsen för den sålunda ganska omfattande frågan anse sig de sakkunniga, som i kapitel I I berört grunddragen i stadgans innehåll och i kapitel VI sysslat med en speciell fråga, nämligen centralisering i viss utsträckning av grosshandeln med apoteksvaror, först böra lämna en överblick över de synpunkter i ämnet, som framfördes vid stadgans riksdagsbehandling år 1913 och som normerat dess innehåll. På grundval härav angiva de sakkunniga stadgans väsentligare innehåll, varefter de redogöra för de framställningar rörande revision av stadgar, som gjorts av Sveriges färghandlares riksförbund, den i ärendet mest intresserade näringssammanslutningen, samt den hittillsvarande behanclingen av dessa framställningar. Ett särskilt avsnitt ägnas sedan åt de principiella synpunkter, som anförts för och emot en revision av stadgan. Därefter granska de sakkunniga för egen del föreliggande frågor ur principiell synpunkt. Till sist upptaga de sakkunniga i specialmotiveriig till stadgeförslaget de olika paragraferna i stadgan till behandling. Härvid komma de sakkunniga in på de detaljer, som icke berörts i den föregående mer principiella framställningen. I samband därmed förebringas sirskild motivering för de övriga författningsförslag, som påkallas av de sikkunnigas ställningstagande.

235 Apoteksvarustadgans tillkomst. Före den nuvarande apoteksvarustadgan gällde i avseende å handeln med läkemedel spridda medicinalförfattningar från senare delen a v 1600-talet. Utvecklingen av handeln och n ä r i n g a r n a och uppkomsten av en helt n y kemisk-teknisk industri framkallade så småningom ett behov a v lättare tillgång till vissa gifter och apoteksvaror än n ä m n d a ålderdomliga författningar medgåvo. Beträffande handeln med gifter tillmötesgicks industriens önskemål genom utfärdandet den 7 j a n u a r i 1876 av förordningen angående handel med gifter, vilken sedermera ersattes med den nu gällande giftstadgan a v den 7 december 1906. I fråga om de övriga varor, som kunde falla under de gamla medicinalförfattningarna, hade man fortfarande a t t hålla sig till dessa. Detta vållade stora svårigheter vid avgörandet om en viss v a r a vore att hänföra till dem, som endast finge säljas å apotek. Ordningen var föga tillfredsställande och förslag framfördes därför om en modernisering och sammanfattning av bestämmelserna angående handel med läkemedel. I n n a n frågan å r 1913 förelades riksdagens prövning, hade den v a r i t föremål för en långvarig utredning av olika myndigheter och kommittéer. H ä r i f r å n ä r a t t anteckna bland a n n a t följande. Sedan medicinalstyrelsen den 7 juli 1905 avgivit utlåtande med förslag till förordning angående apoteksvaror, anbefallde Kungl. Maj:t den 11 m a r s 1909 styrelsen att med biträde av vissa sakkunniga underkasta det a v styrelsen framlagda förslaget förnyad granskning m. m. Med skrivelse den 14 maj 1909 överlämnade styrelsen och de sakkunniga n y t t förslag till apoteksvarustadga jämte därtill hörande förteckningar I, I I och I I I . ö v e r förslaget hördes ett flertal myndigheter och sammanslutningar, varefter chefen för civildepartementet enligt nådigt bemyndigande den 20 februari 1913 uppdrog åt en kommission (i det följande benämnd 1913 å r s kommission) att inom departementet biträda med granskning av detsamma. Kommissionen avgav förslag den 14 m a r s 1913, och Kungl. Maj:t inhämtade därefter i en den 11 april 1913 dagtecknad proposition, n r 243, riksdagens yttrande över ett på grundval d ä r a v utarbetat förslag till apoteksvarustadga. I det u t d r a g av protokollet över civilärenden för sistnämnda dag, som bifogades propositionen, framhöll departementschefen (Schotte), a t t huvudprincipen för en lagstiftning på området naturligen borde v a r a a t t såvitt möjligt tillgodose den allmänna hälsovårdens krav. Tillämpat på det föreliggande fallet innebure detta, att staten måste sörja för a t t "dess medborgare erhölle fullgoda och väl beredda läkemedel så lätt tillgängliga och till så billigt pris som möjligt. Vid sin bedömning av därför if rågakommande åtgärder gjorde departementschefen skillnad mellan tillverkning, detaljhandel och grosshandel med läkemedel. Departements-

236 c h e f e n s s t å n d p u n k t i f r å g a om g r o s s h a n d e l n h a d e s a k k u n n i g a b e r ö r t i k a pitel V I . Att tillverkningen av vissa läkemedel med fördel skedde fabriksmässigt, varigenom billigare pris och i vissa fall större homogenitet och bättre beskaffenhet erhölles än vid tillredning i mindre partier å apotek, syntes departementschefen vara allmänt erkänt. Stadgeförslaget innehölle därför bestämmelser, ägnade att underlätta uppkomsten av en inhemsk fabriksmässig tillverkning av apoteksvaror, och för denna industri hade inga andra inskränkningar uppställts än fordran pä viss kompetens hos fabriksföreståndaren samt på inspektion och kontroll från det allmännas sida. För att komma i åtnjutande av de fördelar, fabriksmässig läkemedelstillverkning medförde, vore det emellertid ej nödvändigt att frigiva detaljhandeln med dessa fabriksmässigt tillverkade läkemedel; de kunde även försäljas på apoteken och erfarenheten visade, att så redan skedde i stor utsträckning, särskilt med utländska fabrikat. Vad detaljhandeln med läkemedel anginge, sä måste enligt departementschefens mening fasthållas, att särskilt kontrollerade affärer med fullt kompetenta ledare och biträden vore ett viktigt och nödvändigt led i samhällets verksamhet för befrämjande av hälso- och sjukvården. För handhavande av giftiga eller eljest häftigt verkande medel samt tillredning av läkemedel enligt läkares recept voro apoteken otvivelaktigt av behovet påkallade. Men även i övrigt talade vissa skäl för att i allmänhetens intresse koncentrera läkemedelshandeln till apoteken. »Om någonsin stora anspråk i fråga om renhet och god beskaffenhet böra ställas på varor, som hållas till salu inom landet», anförde departementschefen, »så är det i fråga om de varor, som äro avsedda att användas mot sjukdomar; ett overksamt eller skadligt medel kan här lätt få de mest ödesdigra följder». Sedan departementschefen erinrat om att det torde bliva nödvändigt att i större eller mindre mån från apoteken uttaga kostnaderna för apotekarkårens pensionering, fortsatte departementschefen, att, ifall man skulle hålla möjligheten öppen att, utan större direkta bidrag från statens sida och utan alltför stark höjning av medicinaltaxan, i vårt glest befolkade land uppehålla de i allt fall nödvändiga egentliga apoteken ä så många platser, att rimliga anspråk uppfylldes i fråga om möjligheten att få läkarrecept snabbt expedierade, det torde vara nödvändigt tillse, att apotekens ekonomiska bärighet ej alltför mycket kringskures. Man borde därför icke nu frigiva detaljhandeln med apoteksvaror vare sig till handlande i allmänhet eller till en särskilt reglerad droghandlareklass, som med billigare omkostnader konkurrerade med de egentliga apoteken. Skulle det under den blivande utredningen visa sig lämpligt att vidtaga någon sådan anordning, vore det lält att lossa på banden och lösgiva läkemedelshandeln i större eller mindre utsträckning. Däremot hade erfarenheten visat det vara synnerligen svårt för att ej säga omöjligt att inskränka de rättigheter i ifrågavarande hänseende, som en gäng lämnats den fria handeln. Av dessa skäl hade departementschefen ansett sig böra i fråga om detaljhandeln ansluta sig till den principen i 1909 års förslag till apoteksvarustadga, att läkemedelshandeln i stort sett skulle vara förbehållen apoteken. De ganska vittgående undantagen, som i nämnda förslag vore gjorda för att i allmänhetens intresse underlätta tillgängen till vissa läkemedel och för att frän apotekens uteslutande försäljningsrätt undantaga särskilt de allmänt spridda medlen till ans av hud eller här eller till renhållning av munhålan, hade bibehållits och än ytterligare utvidgats. Det syntes departementschefen sålunda som därigenom allmänhetens intresse blivit fullt tillgodosett. Att härutöver göra några ytterligare inskränkningar i fråga om de varor, som bleve förbehållna apotekarnas uteslutande försäljningsrätt, därtill hade departementschefen ej funnit anledning.

237 Efter i huvudsak denna allmänna motivering övergick departementschefen till att behandla de olika stadgandena och anslöt sig h ä r u t i n n a n i regel till 1913 års kommissions förslag och motiv. De sakkunniga återkomma i det följande härtill, i den mån så ä r påkallat med hänsyn till de sakkunnigas behandling av föreliggande frågor. Lagutskottet anförde i utlåtande, n r 37, i anledning av propositionen a t t utskottet funne, att förslaget i allmänhet på ett väl a v v ä g t sätt tillgodosåg© den huvudprincip, som med r ä t t a uppställts för lagstiftningen på området, nämligen att statens medborgare erhölle fullgoda och väl beredda läkemedel så lätt tillgängliga och till så billigt pris som möjligt. De restriktioner i den fria handeln, som blivit gjorda, syntes icke v a r a av beskaffenhet att motverka n ä m n d a ä n d a m å l eller att medföra obehöriga inskränkningar i den näring, som uppstått vid sidan av apoteken och avsåge a t t tillhandahålla allmänheten medel, vilka i det dagliga livet vunnit användning i den allmänna hälsovården. Endast i vissa smärre detaljer förordade utskottet j ä m k n i n g a r i Kungl. Majrts förslag. Riksdagen anmälde i skrivelse, n r 162, a t t riksdagen vid granskningav det föreliggande förslaget till apoteksvarustadga icke funnit något a t t erinra mot stadgan och dess bilagor a n n a t än beträffande vissa i skrivelsen n ä r m a r e angivna detaljer. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 14 november 1913 (S. F . S. n r 308) nu gällande apoteksvarustadga, genom vilken upphävdes emot stadgans bestämmelser stridande föreskrifter i förutberörda 1600-talsförfattningar. Stadgan har, frånsett vid stadgan fogade särskilda tre bilagor, som äro underkastade återkommande revisioner, därefter ä n d r a t s allenast genom Kungl. Majrts kungörelse den 15 juni 1934 (S. F . S. nr 307), varigenom — i anledning av utfärdande av den förutnämnda kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter — föreskrivits, att, i fråga om farmacevtiska specialiteter, skall utöver vad stadgan innehåller j ä m v ä l tillämpas vad därom särskilt ä r stadgat. Nu gällande lydelse av bilagorna vid stadgan har fastställts genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 juni 1933 (M. F . ser. A. n r 37). Apoteksvarustadgans innehåll. Tidigare har erinrats, a t t stadgan gör skillnad mellan apoteksvara och läkemedel. Med läkemedel förstår stadgan vara, avsedd att vid utvärtes eller invärtes bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur. Till apoteksvara äro att hänföra ämnen (enkla kemikalier och droger) och beredningar, som endast eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel. De avsedda ämnena (enkla kemikalier och droger) finnas uppräknade i bilaga I vid stadgan och beredningarna finnas närmare angivna i stadgans bilaga II. Undantagna från att anses såsom apoteksvaror äro i regel vissa i 2 § mom. 1 a)—g) upptagna slag av varor, nämligen: a) kosmetiska medel, avsedda till ans

238 av hud eller hår eller till renhållning av munhålan, samt medel, avsedda till ans av friska sår, b) liktornsmedel, c) desinfektionsmedel, avsedda till renande av rum, bohag och dylikt eller av avfallsämnen, d) förbandsartiklar, som icke äro impregnerade eller som äro impregnerade i enbart antiseptiskt syfte, e) mineralvatten, naturliga och konstgjorda, f) mineralkällsalter, naturliga och konstgjorda, g) näringspreparat, som icke äro försatta med annat läkemedel än lecitin eller glycerofosfat av natrium eller av kalcium. Om nyssnämnda varor på grund av tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak befinnas vara av sådan beskaffenhet att deras bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara, kan Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen meddela förbud mot införsel och försäljning av vara eller förordna, att den skall anses såsom apoteksvara. Enligt 2 § mom. 2 skola såsom apoteksvaror ej heller anses vissa såsom läkemedel allmänt använda varor, som äro angivna i en bilaga III vid stadgan. O v a n a n g i v n a b e s t ä m m e l s e r i s t a d g a n s 1 och 2 §§ r e g l e r a apoteksmonopolets omfattning och a l l t s å ä v e n d e n ö v r i g a n ä r i n g s v e r k s a m hetens rättigheter att sälja läkemedel. Det ä r med h ä n s y n härtill framför a l l t d e s s a p a r a g r a f e r , s o m v i d k r i t i k e n a v a p o t e k s v a r u s t a d g a n v a r i t f ö r e m å l för u p p m ä r k s a m h e t . • Enligt 3 § skola förutnämnda bilagor minst vart tredje år granskas av medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegium och tekniska högskolan och därefter fastställas av Kungl. Maj:t. De nästföljande bada paragraferna reglera tillverkningen av apoteksvara och användning av sådan vara vid fabriksmässig tillverkning eller annan yrkesutövning. Rätt att tillverka apoteksvara fabriksmässigt för avsalu tillkommer den, som skriftligen därom gör anmälan hos vissa myndigheter. Vid sådan anmälan skall fogas intyg, att vederbörande själv äger skicklighet att bedriva sådan rörelse eller anställt' annan välfrejdad person med vitsordad skicklighet att förestå rörelsen. Skicklighet att förestå dylik rörelse skall anses tillkomma vissa personer med i paragrafen närmare angivna kvalifikationer. Näringsidkare, som utan att tillverka apoteksvara, vid fabriksmässig tillverkning eller eljest i sitt yrke använder sådan vara, må enligt 5 § därom göra anmälan hos myndighet, hos vilken fabriksmässig tillverkning av apoteksvara skall anmälas. Stadgans 6 § meddelar bestämmelser rörande import av apoteksvara. Till riket mä ej införas apoteksvara av annan än a) apoteksföreståndare; b) fabrikant eller annan näringsidkare, som efter behörig anmälan tillverkar apoteksvara eller eljest i sin rörelse använder sådan vara, i den mån densamma är för hans tillverkning behövlig; c) person som är berättigad att idka grosshandel med apoteksvara; d) föreståndare för vetenskaplig institution, lydande under någon av rikets akademier eller högskolor eller som åtnjuter understöd av stat eller kommun, i den mån apoteksvaran är för annan institutionens verksamhet än sjukvård behövlig; samt e) föreståndare för av stat eller kommun inrättat eller understött offentligt undersökningslaboratorium, ävensom av offentlig myndighet auktorisera! föreståndare för annat offentligt undersökningslaboratorium, i den mån varan är för laboratoriets verksamhet behövlig. 7 § meddelar föreskrifter beträffande försäljning av apoteksvara. Dessa föreskrifter hava i ett tidigare sammanhang, nämligen i samband med frågan <m centralisering av apotekens varuinköp, varit föremal för uppmärksamhet (kapi el VI). Här mä därför allenast sammanfattningsvis erinras, att grosshandeln nud apoteksvaror är fri för den, som styrkt viss kompetens och fullgjort viss anmilnings-

239 skyldighet. Fabrikant, som fabriksmässigt för avsalu tillverkar apoteksvara, får även sälja apoteksvara av egen tillverkning med de för grosshandlare gällande inskränkningar. Dessa inskränkningar innebära, att vederbörande har rätt att sälja apoteksvara till personer, som fä importera apoteksvara, men icke tillstånd att i öppen bod hålla till salu, försälja eller utlämna apoteksvara. I övrigt må med vissa obetydliga undantag apoteksvara icke saluhållas eller försäljas av annan än apoteksföreståndare. I 4—7 §§ h a r a l l t s å r ä t t e n a t t i m p o r t e r a , f ö r s ä l j a och s a l u h å l l a l ä k e m e d e l och a p o t e k s v a r o r u t s k i f t a t s m e l l a n de o l i k a n ä r i n g s u t ö v a r n a , n ä m l i g e n t i l l v e r k a r e , g r o s s h a n d l a r e , a p o t e k s f ö r e s t å n d a r e och ö v r i g a n ä r i n g s idkare. D ä r v i d h a r försäljningen i detalj i stort sett förbehållits apoteksföreståndare. I 8 § fastslås apoteksförståndares skyldighet att saluföra hithörande varor. Alla i gällande farmakopé och medicinaltaxa upptagna varor, för vilka ej medicinalstyrelsen medgivit, att de endast på läkares begäran behöva anskaffas, skola enligt nyssberörda stadgande finnas till salu i tillräckliga förråd å apotek, filialapotek och medikamentsförråd. Därjämte är apoteksföreståndare skyldig att på därom framställd begäran snarast möjligt anskaffa apoteksvara, som han icke har på lager, under förutsättning dels att icke hinder enligt stadgan möter för varans försäljning, dels att varan, om den utgör en annorstädes än å säljarens apotek tillverkad beredning, kan av apotekaren inköpas till sådant pris, att han vid försäljning erhåller skälig handelsvinst utan överskridande av det högsta pris, han enligt nedannämnda 11 § får betinga sig. Beträffande apoteksinrättning gälla, såsom i kapitel III antytts, synnerligen ingående föreskrifter rörande kontroll och inspektion. I fråga om fabrikant, som fabriksmässigt tillverkar apoteksvara, och grosshandlare, som säljer apoteksvara, ävensom för apoteksförständare, som driver tillverkning eller grosshandel med apoteksvaror i från apoteket skild lokal, stadgas i 9 §, att de äro skyldiga underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom Kungl. Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför. Föreskrifter i dessa avseenden ha ännu icke utfärdats av Kungl. Maj:t. 10 § lämnar vissa föreskrifter rörande de villkor, varunder apoteksvara skall försäljas. Varans art och sammansättning skall i varje fall genom påskrift eller bifogad deklaration på närmare bestämt sätt tydligt och riktigt angivas. Denna föreskrift gäller även i viss utsträckning beträffande vara, upptagen i bilaga III vid stadgan. I fråga om sistnämnda varor gälla även i bilagan meddelade särskilda bestämmelser rörande påskriften. I medicinaltaxan icke upptagen apoteksvara, som utgör beredning, och i bilaga III vid stadgan upptagen vara må enligt förutnämnda 11 § vid försäljning icke åsättas högre pris än som pä grund av uti densamma ingående ämnens art och mängd ävensom beredningsformen skall för motsvarande vara, tillredd å inrikes apoteksinrättning, beräknas enligt medicinaltaxegrunderna. Denna föreskrift har särskilt stor betydelse vid prissättningen å farmacevtiska specialiteter och andra originalförpackade läkemedel. Såsom av det föregående framgår, meddelas i 2 § vissa bestämmelser rörande förbud mot försäljning m. m. av de varor, som enligt paragrafen icke äro att anse såsom apoteksvaror och som ej äro upptagna i bilaga III. Motsvarande bestämmelser rörande apoteksvaror meddelas i 12 § mom. 1. Här föreskrives, att om apoteksvara skulle komma att mera allmänt försäljas till avsevärt högre pris än som enligt nyss anförda bestämmelser får betingas eller eljest till oskäligt pris

240 eller om fabriksmässigt tillverkad apoteksvara till sammansättning och innehåll väsentligen avviker från meddelad signatur eller deklaration eller om elje:st i avseende å en viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter skulle yppa sig, att dess vidare saluhällande inom landet är att anse såsom onyttigt och skadligt., Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen kan meddela förbud mot införsel och försäljning av varan. I mom. 2 av samma paragraf ha nyssnämnda bestämmelser utsträckts aitt gälla även bråckband och andra bandager, elektriska bälten och andra dylika medel, som angivas såsom botande eller lindrande medel mot sjukdom. I övrigt innehåller stadgan vissa ordningsföreskrifter stämmelser.

och

straffbe-

Framställningar rörande revision av stadgan. I en hos Kungl. Maj:t den 23 november 1925 gjord framställning hemställde Sveriges färghandlares riksförbund om vidtagande av å t g ä r d e r för revidering av apoteksvarustadgan. I framställningen ifrågasattes helt allmänt ett förtydligande av stadgan och i samband därmed, under åberopande bland annat av läkemedelsindustriens utveckling, y t t e r l i g a r e i n s k r ä n k n i n g a r i apotekens ensamrätt att försälja vissa läkemedel. Därj ä m t e hemställdes om reglering av apotekens r ä t t a t t försälja a n d r a varor än läkemedel. Över framställningen avgåvos utlåtanden av såväl medicinalstyrelsen den 29 april 1926, som därvid tillika överlämnade yttranden av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium samt apotekarsammanslutningarna, vilka samtliga avstyrkte bifall till riksförbundets förslag, som av kommerskollegium den 11 augusti 1926, som bifogade yttranden av Sveriges kemiska industrikontor och samtliga auktoriserade handelskammare i riket m. m., vari gjordes vissa yrkanden i regel överensstämmande med riksförbundets förslag. Med anledning h ä r a v beslutade Kungl. Maj:t den 4 februari 1927 uppd r a g a åt medicinalstyrelsen att i s a m r å d med kommerskollegium och tekniska högskolan verkställa utredning dels h u r u v i d a och i vad mån, för vinnande av lättare tillgång till vissa enligt apoteksvarustadgan för n ä r v a r a n d e såsom apoteksvaror ansedda läkemedel, sådana medel m å t t e — med hänsyn till samtliga på frågan inverkande omständigheter — böra och k u n n a undantagas från apoteksvarustadgans bestämmelser rörande apoteksvaror, dels ock h u r u v i d a och i vad mån inskränkning i eller särskilda bestämmelser för handeln å apoteken med a n d r a varor än apoteksvaror måtte böra föreskrivas, ävensom att utarbeta de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Vid sin anmälan inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande ärende anförde föredragande departementschefen bland annat, att vid utredningen givetvis måste beaktas, att sådana föreskrifter ej borde meddelas, som kunde äventyra apotekens ekonomi. Med en till Kungl. Majrt ställd, till medicinalstyrelsen ingiven skrift, dagtecknad den 20 maj 1927, överlämnade riksförbundet därefter till komplettering av sin tidigare framställning ett tryckt förslag till ändring av

241 apoteksvarustadgan jämte dess bilagor samt förslag till vissa följdförfattningar, som i samband med stadgerevisionen syntes förbundet erforderliga. Yttranden över denna framställning avgåvos till medicinalstyrelsen av vederbörande apotekarsammanslutningar, av centralstyrelsen för Sveriges läkareförbund, av svenska veterinärläkareföreningens styrelse och av veterinärhögskolans lärarkollegium, vilka samtliga avs t y r k t e förslaget. Riksförbundets sistnämnda utförliga förslag ha beaktats vid den utredning, som medicinalstyrelsen, kommerskollegium och tekniska högskolan j ä m l i k t Kungl. Majrts nyssnämnda beslut haft att utföra. Vid utredningsuppdragets fullgörande ha mellan de tre myndigheterna utväxlats vissa skrivelser och promemorior, bland vilka märkas dels ett av medicinalstyrelsen upprättat, den 28 juni 1928 dagtecknat förslag till utlåtande, dels ock en av representanter för kommerskollegium och tekniska högskolan u p p r ä t t a d promemoria rörande vissa ändringar i riksförbundets sistnämnda förslag m. m., dagtecknad den 15 juni 1929. Sistnämnda promemoria synes ha sökt s a m m a n j ä m k a de motsatta uppfattningar på området, som kommit till synes vid den tidigare behandlingen av frågan och som främst representerats av å ena sidan medicinalstyrelsen, å andra sidan kommerskollegium. Ifrågavarande utredningsarbete ledde icke till annat resultat än att medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegium och styrelsen för tekniska högskolan hemställde om tillsättande av en särskild sakkunnigberedning för utredning av vissa apoteksväsendet berörande frågor, varvid även avsågs att förevarande fråga skulle hänskjutas till beredningen. På grund härav ha de sakkunniga, som tillsattes i anledning av sistberörda framställning, fått ärendet om hand i det skick, vari det förelegat på sätt av det nu anförda framgår. Under remissbehandlingen framförda principiella synpunkter för och emot en stadgerevision. Vid redogörelsen för de under remissbehandlingen av ärendet framförda principiella synpunkterna på föreliggande fråga anse sig de sakkunniga ej böra ingå på en mer detaljerad redogörelse för de uppfattningar, som tillkännagivits av vissa sammanslutningar, handelskammare m. fl. E n tillfredsställande bild av de inom skilda läger rådande s y n p u n k t e r n a i detta hänseende torde h a givits i medicinalstyrelsens och kommerskollegiets ovannämnda utlåtanden. De sakkunnigas nedanstående framställning avser därför väsentligen dessa utlåtanden och berör endast i förbigående de synpunkter av intresse, som framförts i övriga yttranden över riksförbundets förslag. Däremot anse sig de sakkunniga böra mera utförligt lämna u t r y m m e åt de synpunkter, som framförts i riksförbundets ovannämnda t r y c k t a förslag av den 20 maj 1927. Il) —

"42080.

242 S i s t n ä m n d a f ö r s l a g a n k n y t e r v a d m o t i v e r i n g och f ö r s l a g b e t r ä f f a r i v ä s e n t l i g a d e l a r t i l l k o m m e r s k o l l e g i e t s o v a n n ä m n d a u t l å t a n d e a v d e n 11 a u g u s t i 1926. D e t t o r d e d ä r f ö r i d e t t a s a m m a n h a n g v a r a n ö d v ä n d i g t m e d en f y l l i g a r e r e d o g ö r e l s e för s i s t n ä m n d a u t l å t a n d e . Sedan kollegium i utlåtandet å ena sidan visat på det statsintresse, som ligger däri att fullgod medicin överallt i landet hålles för allmänheten så lätt tillgänglig och prisbillig som möjligt, vilket man sökt vinna genom en kontrollerad monopolhandel med apoteksvaror, och ämbetsverket å andra sidan framhållit, att denna monopolhandel också i allmänhetens intresse begränsats, sluter kollegium, att erfarenheten av de medgivanden, som sålunda hittills gjorts åt den fria handeln, ur saklig synpunkt icke torde ha varit annat än god. Den huvudsakliga svårigheten vid uppdragandet av gränser för apoteksmonopolets omfattning läge däri, att det befarades, att rörelsen vid ett apotek måhända icke ekonomiskt skulle kunna upprätthällas på grundval av enbart den omsättning, som handeln med gifter, recepturmedicin och dylikt motsvarade. Åtminstone som helhet betraktad, måste den svenska apoteksrörelsen bibehållas såsom i huvudsak självförsörjande. Omfattningen av apotekens ensamförsäljningsrätt bleve därigenom även för framtiden av ganska avgörande betydelse för apoteksrörelsens upprätthällande. Men ett erkännande av detta förhållande borde icke utesluta, att nödigt utrymme lämnades åt den fria näringsverksamheten på området. »Det kan icke vara ett socialt intresse», anförde kollegium, »att hänvisa den läkemedelsbehövande allmänheten till apoteken för inköp av sådana enkla ofarliga medel för personlig hälsovård och hygien, som med mindre omgång, billigare och lika pålitligt kunna erhållas i den allmänna handeln». »Åtminstone bör», fortsatte ämbetsverket, »icke detta ske i större utsträckning än som nödvändigt betingas av hänsyn till apoteksrörelsens allmänna ekonomi». Apoteksvarustadgan, för vilken nyssnämnda synpunkter enligt kollegiets mening icke varit främmande, torde dock härvidlag icke ha åstadkommit det eftersträvade jämviktsläget mellan ifrågavarande monopols utövning och den fria näringsverksamheten. Orsakerna härtill vore framför-allt följande. Av stadgans lydelse framginge icke alltid klart, huruvida en vara vore apoteksvara i stadgans mening. Detta berodde framför allt pä att man icke lyckats i 1 § giva en uttömmande och entydig definition av begreppet »läkemedel». Svårigheten ökades därigenom att till a p o teksvara skulle räknas ämnen och beredningar, som »i huvudsakligaste mån» användes såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, samt att med läkemedel även skulle förstås vara, avsedd att »förebygga» sjukdom eller sjukdomssymtom. De citerade orden torde enligt kollegiets förmenande särskilt ha bidragit till osäkerhet om apoteksvarubegreppets omfattning. Dessa olägenheter hade man sökt minska genom bilagorna vid stadgan. Vad bilaga I beträffade, syntes ändamålet i huvudsak hava vunnits. Med bilaga II vore förhållandet ett annat. Bilagan, som allenast avsåge att giva vissa exempel och dessutom innehölle några bestämmelser av stadgenatur, gåve icke den enskilde ett bindande förhandsbesked om huruvida viss vara, som han ville tillverka och försälja och vilken icke vore särskilt upptagen i någon av stadgans förteckningar, vore apoteksvara eller ej. Endast högsta domstolen kunde genom utslag i mål efter åtal för överträdelse av stadgan avgöra dylik varas karaktär. Att vid de återkommande revisionerna av bilagorna eller dessemellan i dem upptaga en till sin karaktär osäker vara, vore en procedur, förenad med betydande omgång och till sin natur ändock osäker. Om exempelvis en framställning angående uppförande å bilaga III av en viss vara icke vunne bifall, vore därmed icke

243 fastställt, att varan vore apoteksvara. 1CkC

anS6ttS

Det vore fortfarande oavgjort, om varan

lämpligt

alt U nZt i !• T /! P P f ö r a d e n P å sistnämnda förteckning. Endast i fråga om importvara kunde för närvarande på administrativ vä* - genom generaltullstyrelsens eller, vid överklagande, genom utslag av Kungl 0 Maj-t i regeringsrätten - slutgiltigt fastställas, huruvida varan vore apoteksvara' Det osakerhetstillstand, som föranleddes av ifrågavarande oklara bestämmelser hade enligt vad som framgått av en av kollegium vidtagen undersökning rörande verksamheten vid vissa större kemisk-tekniska fabriksföretag inom landet föranlett e n stark återhållsamhet beträffande upptagandet av nya tillverkningar Stadgans bestämmelser rörande fabriksmässig tillverkning av läkemedel hade däremot i regel ej föranlett klander från näringslivet och vore till sin omfattning betydlist & vidare an handelsrätten.

I r i k s f ö r b u n d e t s s e n a r e , t r y c k t a f r a m s t ä l l n i n g a v å r 1927 a n f ö r a s v i s s a s k a l t i l l f ö r m å n för en r e v i s i o n a v a p o t e k s v a r u s t a d g a n , s o m icke å t e r f i n n a s i kommerskollegiets nyss refererade u t l å t a n d e eller d ä r endast flyktigt berörts. Följande m å h ä r u t i n n a n anföras. Riksförbundet framhåller, att den av förbundet påyrkade frigivningen av vissa varor endast betecknade en fortsättning på den frigivning av vissa varor av denna art, som påbörjades genom apoteksvarustadgans antagande år 1913 Förbundet understryker, att tolkningen av de i stadgans 2 § meddelade undantagen frän de varor, som skola anses såsom apoteksvaror, visat besvärande skiliaktigheter mellan det praktiska näringslivets synpunkter och det åskådningssätt som gjorts gällande från vissa myndigheters sida vid stadgans tillämpning. Så hade man i uttrycket »medel, avsedda till» velat lägga en innebörd, som snävare begränsade rätten att försälja dessa undantagsvaror än som avsetts vid stadgans tillkomst Med bortseende från varans sammansättning och beredningsform hade man lagt huvudvikten vid bruksanvisningen. Hade denna innehållit uppgifter, som förmenats mnebara en anvisning om att medlet kunde »förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor eller djur», hade varan med förkärlek förklarats såsom apoteksvara, även om den påtagligen varit av sådant slag, som bestämmelserna i 2 § avsett att frigiva. Det stode enligt riksförbundets åsikt i full överensstämmelse med stadgans andemening på denna punkt, att sakkunnigt gjorda anvisningar om medlens begagnande i hälsovården lämnades kunderna. Den snäva bokstavstolkningen av • ifrågavarande undantagsbestämmelser hade otvivelaktigt lagt en härd hämsko pä utvecklingen på detta område. En uppfattning som exempelvis ville inskränka betydelsen av uttrycken »ans av hud» eller »renhållning av munhålan» till enbart åtgärder för hudens eller munhålans befriande från yttre föroreningar, måste anses sakna stöd i författningen och i dess motiv. R i k s f ö r b u n d e t s f r a m s t ä l l n i n g avser i h u v u d s a k a t t frigiva vissa n u såsom apoteksvaror betecknade läkemedel. Såsom skäl härför anför r i k s f ö r b u n d e t i h u v u d s a k följande. En ökning av de i handeln fria varornas antal skulle enligt all kommersiell erfarenhet sänka priserna på dessa varor i förhållande till de monopolbundna Ett ingorande av läkemedel skulle vidare mångdubbla deras lättillgänglighet W teksinrättningarnas fåtalighet gjorde åtskilliga allmänt använda hälso- och läkemedel mycket svåråtkomliga för ett icke ringa antal medborgare. Mot de under diskussionen i ämnet framförda betänkligheterna att frigiva vissa lakemedel med hänsyn till risken för att frän de olika handelsbodarna icke skulle försaljas varor av fullgod beskaffenhet ingår riksförbundet i utförligt bemötande och påpekar bland annat, att å apoteken expeditionen av handköpsmedicinen

244 i största utsträckning omhänderhades av de oskolade tekniska biträdena, att även den från apoteken expedierade medicinen kunde giva anledning till erinringar i förevarande avseende, att de anmärkningar som av statens farmacevtiska laboratorium framställts mot andra än å apotek försålda läkemedel, upptagna i bilaga III, i regel avsett signeringen samt att kontrollen över de varor, som kunde ifrägakomma till frigivning, skulle bestå i en pålitlig fabrikskontroll. Mot under frågans diskussion anförda invändningar, att en frigivning av vissa läkemedel skulle stimulera till icke önskvärd reklam för desamma, framhälles, att apoteksvarorna visserligen icke reklamerades av apoteken men att specialiteterna flitigt annonserades av tillverkare och grossister, vilka ofta vore förenade med apoteksrörelse eller finansierade av apoteksinnehavare. Men vidare vore reklam för verkligt goda varor på området långt ifrån likgiltig från allmän synpunkt utan tvärtom av stor betydelse för folkhygienen. I vår moderna tid vore reklamen och annonspropagandan oumbärliga hjälpmedel i arbetet på att i vidaste kretsar sprida upplysning om vikten av personligt aktgivande på hygien och hälsovård samt om de lämpliga medlen härför. I åtskilliga främmande länder vore revideringen av de författningar, som reglerade handeln med läkemedel, aktuell. Över huvud strede det emot näringsfrihetens principer, att handeln med varor i onödan reserverades åt monopolartade sammanslutningar. Slutligen anföres, att ett konsekvent fortsättande av frigivningen av vissa apoteksvaror motiverades av läkemedelstillverkningens och lakemedelshandelns utveckling efter stadgans tillkomst i riktning mot apotekens förvandling från beredningsställen till distributionsställen och specialiteternas overhandtagande betydelse. Numera vore det huvudsakligen rena recepturmedel, som behövde sammansättas på apoteken, men även de individuella recepten hade i någon mån börjat ersättas av färdigberedda, med patentskyddade namn försedda och i förseglad förpackning inslagna preparat.

Emot de sålunda anförda skälen för en revision av stadgan ha åtskilliga erinringar anförts av medicinalstyrelsen, vederbörande sammanslutningar av apotekare, läkare och veterinärer m. fl. Ifråga om förhållandet mellan apotekens försäljning av apoteksberedningar och av specialiteter anförde sålunda apotekarsocietetens direktion och apotekareförbundets verkställande utskott den 16 och 17 mars 1926, bland annat, att visserligen en stor del beredningar, som förr framställts endast å apoteken, numera tillverkades även i fabriker och laboratorier. Men dessa beredningar hade icke desto mindre hemortsrätt i apotekens laboratorier. Det av apotekareforbundet anordnade apotekens kontrollaboratorium hade påvisat, att i handeln förekommande i laboratoriet undersökta fabriksproducerade läkemedel lämnade mycket övrigt att önska i fråga om den noggrannhet i sammansättningen, som farmakopén fordrade av apoteken och dessa även uppnådde. Däremot vore givetvis tillverkningen av de läkemedel, som utgjorde kemiska individer, såsom antifebrin m m förbehållen de stora fabriksetablissementen, enär denna tillverkning fordrade omfattande storindustriell apparatur, högst avsevärda kapital och grundliga tekniska kunskaper. Detta slag av läkemedelstillverkning stode emellertid i stort sett på samma ståndpunkt som år 1913, och någon utveckling, som påfordrade ändring i apoteksvarustadgan av samma år, hade icke ägt rum. Fortfarande måste dessa läkemedel handhavas av en yrkesskicklig apotekarekär. Beträffande specialiteterna kunde ett frigivande av dessa åt den allmänna handeln väntas komma att föranleda ett utbjudande, som icke ägde rum å apoteken och som skulle stimulera allmänheten till inköp och därmed förorsaka allmänheten onödiga utgit-

245 ter. En fara för folkhälsan skulle även uppstå därigenom, att de icke-farmacevtiskt utbildade handelsbiträdena saknade möjlighet att stä allmänheten till tjänst med anvisningar eller att bedöma medlens fullgoda beskaffenhet. A v s ä r s k i l t i n t r e s s e för b e d ö m a n d e t a v f r å g a n o m de i d e n f r i a h a n d e l n f ö r s å l d a l ä k e m e d l e n s p å l i t l i g h e t ä r e t t u t l å t a n d e a v d e n 15 a p r i l 1926 f r å n f ö r e s t å n d a r e n för s t a t e n s f a r m a c e v t i s k a l a b o r a t o r i u m . Utlåtandet ä r g r u n d a t p å i a k t t a g e l s e r och e r f a r e n h e t e r , s o m l a b o r a t o r i e t g j o r t u n d e r u t ö v a n d e t a v d e n v e r k s a m h e t för t i l l s y n ö v e r v i s s a i f r i a h a n d e l n förs å l d a läkemedel, som enligt i n s t r u k t i o n e n åligger detsamma. Efter en siffermässig redogörelse för utfallet av laboratoriets undersökningar av vissa läkemedel, som av vederbörande allmänna åklagare i olika delar av landet inköpts annorstädes än ä apotek, framhåller föreståndaren, att orsaken till att ett så avsevärt antal läkemedel, som saluhölles i allmänna handeln, vore av otillfredsställande beskaffenhet, vore förutom i fabrikanternas åsidosättande av gällande föreskrifter förnämligast att söka däri, att försäljarna saknade förmåga och medel att kontrollera och bedöma varornas beskaffenhet. Men även i sådana fall, då försäljare underrättats om påträffade felaktigheter hos försålda läkemedel, hade nämnda försäljare i stor utsträckning visat sig obenägna eller oförmögna att vidtaga rättelse. Att under dylika förhållanden genomföra ändringar i gällande lagstiftning i sådan riktning, att ett avsevärt större antal läkemedelsslag finge försäljas i allmänna handeln, syntes innebära stora risker. Att någon särskild kategori av näringsidkare utom apotekare skulle framför andra äga förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt bedriva läkemedelshandel, kunde nämligen icke skäligen antagas. I ett senare sammanhang anför föreståndaren, att varje försäljare av läkemedel, som icke enligt 2 § mom. 1 apoteksvarustadgan vore undantagna från att anses såsom apoteksvaror, enligt gällande lagstiftning vore ansvarig för de försålda läkemedlens riktiga beskaffenhet. Självklart vore, att en eventuell förseelse mot vid försäljning av läkemedel gällande föreskrifter måste bedömas väsentligt olika, om i ena fallet en apoteksföreständare gjorde sig skyldig därtill men i andra fallet en icke-farmacevtiskt utbildad person läte sådant komma sig till last i fråga om läkemedel, som han ägde rätt att försälja, enär den senare oftast vore hänvisad till att lita på tillverkarens samvetsgrannhet och själv icke ägde omdömesgillhet på området i fråga. Tillverkaren vore visserligen underkastad samma ansvar som försäljaren men undandroge sig tillsvidare direkt kontroll, alldenstund bestämmelser om sådan ännu icke utfärdats av Kungl. Maj:t jämlikt 9 § apoteksvarustadgan. Om en dylik kontroll bleve möjliggjord skulle detta säkerligen verksamt bidraga till förhindrandet av att mindervärdiga eller oriktiga läkemedel i samma omfattning som hittills komme i allmänhetens händer. De erfarenheter, som vunnits i fråga om beskaffenheten av sådana läkemedel, vilkas försäljning genom apoteksvarustadgans tillkomst frigivits åt allmänna handeln, vore enligt föreståndarens mening följaktligen icke av den art, att de uppmuntrade till ett utökande av det antal läkemedelsslag, som sålunda finge försäljas. C e n t r a l s t y r e l s e n för S v e r i g e s l ä k a r e f ö r b u n d a v g a v d e n 22 o k t o b e r 1928 ett a v s t y r k a n d e u t l å t a n d e beträffande försäljning i fria h a n d e l n a v vissa apoteksvaror. Utlåtandet tar i huvudsak sikte på värdet av säkerhet i l ä k e m e d e l s d i s t r i b u t i o n e n och b e t y d e l s e n a v b i l l i g a och l ä t t t i l l g ä n g l i g a läkemedel. Centralstyrelsen anför, att de fordringar, som från läkarhåll kunde och borde ställas vid beaktande av denna fråga, vore dels att de varor, som vore avsedda att

246 användas mot sjukdomar, vore av fullgod beskaffenhet och under ansvar riktigt expedierade, dels att de vore bekvämt åtkomliga, så att de särskilt vid hastiga sjukdomsfall snabbt kunde tillställas den sjuke. Vad den förra delen beträffade, så vore för närvarande därmed väl ställt. Med den höga standard, som de svenska apoteken innehade, med den i sitt fack mycket väl utbildade personal, som skötte arbetet och expeditionen på apoteken, samt den effektiva kontroll och inspektion, som utövades å apoteken genom särskilda inspektörer och genom respektive förste provinsialläkare, vore alldeles visst, att apoteken ej lämnade något övrigt att önska beträffande varornas renhet och beskaffenhet samt att utlämnandet av desamma skedde under fullt betryggande former. Det skulle enligt centralstyrelsens förmenande vara i hög grad olyckligt om någon genomgripande förändring företoges. Om en hel del varor, som enligt nu gällande apoteksvarustadga vore förbehållna apoteken, skulle utlämnas fritt i den allmänna handeln och få försäljas i vanliga handelsbodar, skulle den risken uppstå, att läkemedlen ej komme att förbliva vid den rena och goda beskaffenhet, som för behandling av sjukdomar vore oundgänglig. Otvivelaktigt skulle också äventyras, att utlämnandet av läkemedel ej komme att ske under för allmänheten betryggande former, då givetvis i läkemedelskännedom okunniga handelsidkare och handelsbiträden därtill vore fullständigt inkompetenta. Centralstyrelsen erinrade vidare om vikten av att nya apotek och läkemedelsförråd inrättades. Svenska

veterinärläkareföreningens

styrelse har

anfört

bland

annat,

att den ökning i tillgängligheten av medicin, som förslaget avsåge att åstadkomma, icke borde tillmätas någon avgörande betydelse. I städerna, där apotek funnes, torde densamma nämligen vara fullt tillgodosedd, och beträffande landsbygden hade genom de ökade reguljära kommunikationsmöjligheterna behovet därav minskats. Helt visst skulle också möjligheten att i vilken handelsbod som helst kunna få köpa tillredda läkemedel bli till skada ej blott för landets sekelgamla apoteksinstitution utan även för sjukvården i dess helhet, för vilken medicinens rätta användande vore av vida större betydelse än dess lättåtkomlighet för allmänheten. Medicinalstyrelsen anförde i sitt f ö r u t n ä m n d a förslag till u t l å t a n d e av å r 1928, a t t i s a m m a m å n s o m a p o t e k e n b e r ö v a d e s e n del a v s i n n u v a r a n d e h a n d e l , s k u l l e p r i s e r n a å de l ä k e m e d e l , s o m k o m m e a t t a l l t f o r t f a r a n d e f ö r b e h å l l a s a p o t e k e n , b e h ö v a h ö j a s . I v a r j e fall k o m m e m ö j l i g h e t e r n a för en sänkning av priserna å dessa läkemedel att minskas. Den direkta förminskningen av samtliga apoteksinrättningars nettobehållning skulle, anförde medicinalstyrelsen, ej blott göra kravet på bidrag åt de mindre bärkraftiga apoteken från de större svårare att tillfredsställa utan även öka de mindre apotekens behov av subventionsbidrag och antalet behövande apotek, varigenom bibehållande eller nyanläggande av apotek i glest bebyggda orter skulle försvåras. Ur synpunkten att nedbringa läkemedelspriserna ä apoteken och att inrätta nya apotek, särskilt pä landsbygden, vore sålunda en revidering av apoteksvarustadgan i sådan riktning, att varor undantoges från att hänföras till apoteksvara, enbart till skada. Vad anginge frågan om läkemedlens tillgänglighet erinrade styrelsen i samma förslag, att allmänhetens behov av att på enklare och bekvämare sätt än genom läkemedlens anskaffande från apotek ha tillgång till vissa läkemedel förminskades i den män apotek eller sakkunnigt anordnade läkemedelsförräd inrättades i olika orter. Samtidigt med att kommunikationernas förbättrande i hög grad ökat lake-

247 medlens tillgänglighet, hade även anordnandet av läkemedelsförråd verkat i samma riktning. »Denna form av läkemedelsdistribution», anförde styrelsen, »erbjuder en helt annan säkerhet för att förbrukaren erhåller riktigare beredda och fullgoda läkemedel, än om dessa skulle tillhandahållas av ej kontrollerade affärer, vars innehavare ej förvärvat erforderlig utbildning, och möjliggör för såväl läkare som allmänhet att bekvämt erhålla läkemedel, vilkas försäljning icke kan anförtros åt handlande». Styrelsen fann därför ej skäl föreligga att till försäljning i fria handeln frigiva vissa apoteksvaror. K o m m e r s k o l l e g i u m m . fl. f r a m h ö l l o i f ö r u t n ä m n d a , k o m p r o m i s s p r o m e m o r i a a v å r 1929, a t t t i l l g ä n g l i g a u p p g i f t e r r ö r a n d e d e s t o r a a p o t e k e n s vinstsiffror liksom r ö r a n d e den svenska apoteksrörelsens n e t t o a v k a s t n i n g s o m h e l h e t b e t r a k t a d , g j o r d e det u p p e n b a r t , a t t a p o t e k e n s r e s u r s e r i a v s e e n d e å i n b ö r d e s v i n s t f ö r d e l n i n g m . m. i c k e k u n d e a n s e s v a r a u t t ö m d a i och m e d f ö r v e r k l i g a n d e t a v de t r e d å p l a n e r a d e (och s e d e r m e r a g e n o m förda) etappvisa sänkningarna a v l ä k e m e d e l s p r i s e r n a . H ä r e f t e r fortsatte kollegium: »Lättare tillgång till ytterligare ett antal hälso- och läkemedel torde vara ett krav, som icke kan tillbakavisas. Med stigande folkbildning och hygien samt i allt vidare kretsar spridda naturvetenskapliga insikter har följt en ökad förmåga hos allmänheten att efter eget omdöme handhava mångt och mycket, som tidigare ej ansågs böra sättas i händerna pä vem som helst. Åtskilliga åtgärder inom författningsväsendet peka åt samma håll. Den ökade friheten för apotek att försälja allehanda varor i handköp och den hastiga utsträckningen av handelsgifternas antal, även i fråga om ganska farliga gifter (såsom för lantbruket och trädgårdsskötseln erforderliga insekts-, betnings- och desinfektionsmedel), utgör exempel på att riskerna numera i detta avseende anses vida mindre än förr. Vid sådant förhållande torde tiden vara inne för att effektivt underlätta åtkomsten av vissa allmänt använda läkemedel, detta så mycket mera som man icke synes kunna förneka, att apoteksvarustadgan bland annat genom hittillsvarande praxis vid tillämpningen kommit att snävare begränsa den fria handelns område än som antagligen varit vid stadgans tillkomst avsett.» Beträffande frågan om lägre läkemedelspriser såsom följd av ett utsträckt frigivande i den allmänna handeln torde man enligt kollegiets mening utan tvivel vid fri konkurrens kunna förvänta lägre pris bland annat på sådana artiklar, som vore oorganiska eller organiska kemikalier, sannolikt även på enklare beredningar. För beredningar av specialitetsnatur ställde sig saken mera tvivelaktig, då det här komme att röra sig om bland annat märkesvaror, vilkas prissättning på grund av varumärkesskydd m. m. egentligen icke vore fullt fri utan beroende på andra omständigheter såsom reklamkostnad. I allt fall torde emellertid prissänkningen icke böra tillmätas på långt när samma betydelse som den lättare tillgängligheten genom ökning av antalet försäljningsställen. Vidkommande kontrollen över saluförda läkemedels beskaffenhet och noggrannheten vid försäljningen vore, anfördes i sagda promemoria, dessa omständigheter helt visst mycket beaktansvärda. Det kunde icke vara tillrådligt att i allmänna handeln tillåta beredningar (även i originalförpackning), som i och för sig vore mindre hållbara eller som krävde speciella tekniska försiktighetsmått för att vid lagring förbliva oförändrade. Hänsyn till sådana förhållanden måste givetvis tagas vid avgörande, huruvida en viss vara lämpligen borde upptagas ä frilista eller ej. Å andra sidan torde det vara ostridigt, att ett å fabrik sakkunnigt och under vederbörlig kontroll tillverkat, i och för sig hållbart läkemedel i regel måste åtmin-

248 stone uppvisa samma tillförlitlighet samt större homogenitet i sammansättning än å apotek tillfälligtvis i mindre sats utförd beredning. Vidare kunde man icke gärna göra gällande, att samma högkvalificerade kontroll, som vore på sin plats, då det gällde utlämnande av starka gifter, häftigt verkande droger e. d., måste komma till användning i fråga om varje läkemedelsartikel. Ett så strängt kontrollsystem måste medföra kostnader, som vore större än vad omständigheterna krävde, och därför innebure ett onödigt fördyrande av läkemedlen. Det syntes emellertid som om nämnda spörsmål låge något vid sidan om förevarande problem, åtminstone om ett av kollegium framlagt, i det följande återgivet kompromissförslag till frågans lösning förverkligades. H ä r torde beröras en fråga, som visserligen ligger något vid sidan av förevarande spörsmål men som av riksförbundet tillmätts viss betydelse för frågan om apoteksvarustadgans revision, nämligen det förhållandet att även varor, vilka icke äro apoteken särskilt förbehållna, få å apotek försäljas å tider, då med apoteken konkurrerande andra affärer måste hållas stängda. Efter a t t år 1923 ha gjort en framställning i nämnda ämne, vilken enligt Kungl. Majrts beslut den 1 februari 1924 icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd, påtalade Sveriges färghandlares riksförbund i sin ovanberörda framställning av år 1926 allvarligt den handelsverksamhet, som vid sidan av den egentliga apoteksrörelsen bedreves av åtskilliga apoteksinnehavare i form av så kallade tekniska avdelningar, där allehanda kemisk-tekniska a r t i k l a r salufördes i konkurrens med den allmänna handeln. Dessa tekniska materialaffärers kombination med apoteksrörelsen ansåge riksförbundet innebära en illojal konkurrens, särskilt genom den möjlighet den medförde till utförsäljning under tider, då butiksstängningslagen icke tilläte den enskilde köpmannen att från sin handelsbod betjäna allmänheten. Kommerskollegium anförde i sitt y t t r a n d e över riksförbundets framställning, att kollegium icke ville bestrida, att visst kringgående av sagda lags syfte kunde på angivet sätt förekomma. Ämbetsverket hade kommit till den uppfattningen, att en del yttringar av företeelsen i fråga vore ägnade att ingiva bestämda betänkligheter mot en fortsatt obehindrad utveckling. Ett utnyttjande i större omfattning av en statligt garanterad monopolställning på området, som egentligen inte tillhörde monopolet, kunde I alla händelser icke vara lämplig. Ä andra sidan torde det vara påtagligt, att vissa fria handelsvaror, som utom sin huvudsakliga användning även fyllde särskilda uppgifter inom den allmänna sjukvården och hygienen, borde kunna omedelbart erhållas från apotek vid behov. En utredning, huruvida och i vilken utsträckning apoteksrörelsen över huvud taget borde få förenas med annan handelsrörelse eller omfatta handel med andra varor än läkemedel, syntes vid sådant förhållande väl motiverad. I sitt förutnämnda förslag till utlåtande av år 1928 upptog medicinalstyrelsen denna fråga till ingående behandling. En av styrelsen företagen undersökning hade utvisat, att vid tjugo apotek, av vilka fyra hade tekniska avdelningar, den sammanlagda försäljningen under två på varandra följande söndagar och de ålta nätter, som följde efter dessa och mel-

249 lanliggande dagar, av vissa varor, som hade annan användning än i hälso- och sjukvården, och av varor, som undantagsvis plägade användas för sjukvårds- och hygieniska ändamål, uppgått till 47 kronor 63 öre. Den totala försäljningssumman frän de berörda apoteken under ätta dagar utgjorde i medeltal 88 000 kronor, vadan ifrågavarande försäljning enligt styrelsens mening torde fä anses sakna betydelse ur konkurrenssynpunkt. Styrelsen hade vidare undersökt frågan, i vilken utsträckning apoteken inrättade tekniska avdelningar vid sidan av apoteksrörelsen. Tekniska avdelningar vid apoteken funnos med visshet så tidigt som under 1880-talet. Enligt visitationsprotokollen vore deras antal 22 år 1913 och hade år 1927 ökats till 30, varvid emellertid vore att märka, att visitatorerna ej alltid angivit skillnad mellan teknisk avdelning och annan binäring. Enligt av styrelsen från apoteken inhämtade uppgifter uppgävos år 1913 av dåvarande 376 apoteksinrättningar 23 ha sådan avdelning. Under de senaste 15 åren syntes sålunda 9 apoteksinrättningar ha anskaffat teknisk avdelning. Är 1913 funnos i landet omkring 200—250 färg- och kemikalieaffärer, under det antalet sådana år 1927 uppgick till 500—600. Därjämte hade efter år 1913 uppstått ett stort antal tvål- och parfymaffärer samt mindre tekniska affärer, som försålde sådana varor som i apoteksvarustadgan undantagas från att anses såsom apoteksvaror. Styrelsen påpekade att antalet affärer, som konkurrerade med apoteken, sålunda ökats i betydligt snabbare takt än apotekens tekniska avdelningar, att ökningen av dessa avdelningar i regel torde ha tillkommit såsom ett försök att skydda apoteken mot den tilltagande konkurrensen från färg- och kemikaliehandlarna med apoteken, att styrelsen ständigt genom visitatorer och inspektörer kunde hålla sig underkunnig om anmärkningsvärda företeelser i fråga om apotekares handel med varor av för apoteksrörelsen främmande natur men att några särskilda bestämmelser i ämnet ej behövde utfärdas. I kommerskollegiets ovannämnda promemoria av år 1929 anfördes, att apotekens handel med a n d r a varor ä n apoteksvaror, såsom exempelvis tekniska artiklar, faktiskt finge anses v a r a av så ringa omfattning och betydelse, att utfärdandet av inskränkande eller reglerande bestämmelser i syfte att förebygga en olämplig konkurrens med den fria handeln icke för det dåvarande syntes böra ifrågakomma. De framförda förslagens innebörd. När de sakkunniga nu gå att relatera innebörden i de olika förslag om revision av apoteksvarustadgan, som framförts under den långvariga diskussionen i ärendet, koncentrera de sig på följande väsentligare förslag: kommerskollegiets förslag av år 1926, riksförbundets förslag av å r 1927, medicinalstyrelsens ståndpunkt i styrelsens förutnämnda förslag till utlåtande av å r 1928 samt kommerskollegiets och tekniska högskolans promemorieförslag av år 1929. Såsom redan tidigare framhållits låg huvudvikten i riksförbundets förslag av år 1927 icke på en teknisk revision i egentlig mening av stadgan u t a n siktade n ä r m a s t på ett frigivande i viss omfattning av vissa varor från apoteksmonopolet. Enligt en till de sakkunnigas ordförande ställd skrivelse av den 4 m a j 1934 från verkställande direktören i Sveriges färghandlares riksförbund K. Kjellander har sedan dess frågan om

250 i n n e h å l l e t i b i l a g a I I I v a r i t f ö r e m å l för i n g å e n d e ö v e r l ä g g n i n g a r i n o m r i k s f ö r b u n d e t och dess l o k a l a v d e l n i n g a r . D e t h a d e d ä r v i d f r a m s t å t t sås o m a v e r f a r e n h e t och u t v e c k l i n g b e t i n g a d e ö n s k e m å l , a t t å t s k i l l i g a m o d i fikationer gjordes i det förslag till n y a bilagor vid a p o t e k s v a r u s t a d g a n , s o m p å s i n t i d a v f ö r b u n d e t i n g a v s till K u n g l . M a j : t i s k r i f t e n a v d e n 20 m a j 1927. D e s a k k u n n i g a h a a n s e t t sig b ö r a t a g a f a s t a h ä r p å och å t e r giva alltså h ä r nedan de väsentligare p u n k t e r n a i riksförbundets revider a d e f ö r s l a g , s å d a n t d e t f r a m s t ä l l t s för de s a k k u n n i g a . Förslaget innebär i avseende på 2 § i stadgan huvudsakligen följande. Mom. 1 a)—f) skulle bibehållas i huvudsak oförändrade. Mom. 1 g), som meddelar bestämmelser rörande näringspreparat, skulle däremot få en mer vidsträckt formulering, vars närmare innebörd framgår av vad nedan å sid. 283 anföres. Mom. 2 med hänvisningen till bilaga III skulle bibehållas oförändrad och i mom. 3 den förändringen göras, att förbud mot införsel och försäljning av de varor, som omförmälas i mom. 1, skulle kunna meddelas av medicinalstyrelsen i stället för av Kungl. Maj:t. Bilaga III skulle, såsom framgår av vad nedan å sid. 308 anföres uppdelas i två avdelningar. Förutom de varor, som nu finnas i bilaga III, skulle i bilagan ytterligare intagas följande läkemedel, nämligen acetylsalicylsjn-a, aspirin, blandningar av växter eller växtdelar, som icke utgöra apoteksvara, koncentrerat blyvatten, Cuprex, frangulapiller, karbololja, naftalan, radiumduk, Sloans liniment, terpentin och matolja, timjansirap, togal samt zinkpasta. De u p p l y s n i n g a r , som delgivits de s a k k u n n i g a , g i v a icke vid h a n d e n a t t r i k s f ö r b u n d e t i a n d r a a v s e e n d e n m o d i f i e r a t s i n t i d i g a r e i 1927 å r s skrift tillkännagivna uppfattning. Bestämmelserna i 4 § angående skyldighet att anmäla rörelse för tillverkning av apoteksvara och skicklighet att förestå sådan rörelse skulle sålunda utsträckas till att gälla den som utan att vara apoteksföreståndare fabriksmässigt för avsalu tillverkade vara, som avsåges i 2 § och alltså även i bilaga III. I 7 § angående rätt att försälja apoteksvara m. m. skulle göras ett tillägg av innehåll, att vara, upptagen i bilaga III, endast, förutom av apoteksföreståndare m. fl., finge säljas av den som i överensstämmelse med gällande författningar idkade handel och hos samma myndighet, vartill tillverkning av apoteksvara skulle anmälas, avlämnat skriftlig förklaring, att han ämnade driva handel med ifrågavarande läkemedel. Ändringen skulle med andra ord innebära, att nu gällande frihet för vem som helst att sälja varor, upptagna i bilaga III, skulle begränsas genom anmälningsskyldighet. Dessa handelsidkare skulle vara skyldiga att underkasta sig de närmare föreskrifter för rörelsens utövande, varom Kungl. Maj:t kunde komma att förordna och vartill förbundet framlagt förslag. Pä arten av dessa föreskrifter torde här icke vara anledning inga. I s i t t y t t r a n d e a v d e n 11 a u g u s t i 1926 a n f ö r d e k o m m e r s k o l l e g i u m b l a n d a n n a t följande: Det låge närmast till hands att giva definitionerna ä läkemedel och apoteksvara i stadgans 1 § en ändamälsenligare avfattning. Då det emellertid syntes möta utomordentliga svårigheter att finna bestämningar, som tilläte en skarp avgränsning av termerna »läkemedel» och »apoteksvara», och sökandet efter klarare uttryck härför huvudsakligen skulle erbjuda ett akademiskt intresse, ansäge kollegium, att man borde bibehålla den nu tillämpade metoden med mera allmänt

251 hållna definitioner och förklarande varuförteckningar. Beträffande sättet för tilllämpningen av stadgans grunder torde dock någon ändring och utveckling av systemet vara erforderlig. I medicinalstyrelsens uppgift borde därför inga att lämna upplysning om h u r gällande apoteksvarustadga skulle tillämpas pä vara, som någon hade för avsikt att här i riket fabriksmässigt för avsalu tillverka eller saluföra. Besvär över beslut av styrelsen i sådant upplysningsärende borde i vanlig ordning fä överklagas hos Kungl. Maj:t, där målet borde avgöras i regeringsrätten. Vidare borde vid medicinalstyrelsens sida finnas en nämnd av sakkunniga — av kollegium förslagsvis benämnda apoteksvarusakkunniga — med uppgift att biträda styrelsen vid handläggning av ärenden rörande apoteksvarustadgans tillämpning, särskilt i här berörda avseende. Nämndens ledamöter borde utses av Kungl. Maj.t i likhet med vad fallet vore beträffande de vid kontrollstyrelsens sida ställda s. k. denatureringssakkunniga och förslagsvis utgöras av fyra personer, en representant för respektive apoteksväsendet och den fria handeln, en representant för den kemisk-tekniska industrien och en vetenskapligt utbildad kemist. Nämnden borde även biträda med råd och upplysningar vid den ordinarie treårsrevisionen av apoteksvarustadgans bilagor. I s i t t t i d i g a r e o m t a l a d e f ö r s l a g t i l l u t l å t a n d e a v å r 1928 u p p e h ö l l s i g medicinalstyrelsen m y c k e t litet vid f ö r e v a r a n d e fråga om förtydligande av stadgans bestämmelser. I fråga om kommerskollegiets förslag om inrättande av en apoteksvarustadgenämnd anförde styrelsen, att erfarenheten av verksamheten vid statens farmacevtiska laboratorium visat, att när tvekan uppstått, huruvida en vara vore apoteksvara eller ej, det varit fråga om beredningar inom vissa avgränsade varugrupper. Under det att det övervägande flertalet av tillverkade läkemedelsberedningar icke givit anledning till någon tvekan, hade de i bilaga II vid apoteksvarustadgan anförda exemplen beträffande de ifrågavarande varugrupperna icke i varje fall ansetts tillräckligt uttömmande, då i bilagan icke angåves beredningar, som ej skulle anses vara apoteksvaror. Ett beslut av medicinalstyrelsen, gående ut på att viss beredning vore apoteksvara, skulle sannolikt ej sällan föranleda anförande av besvär, och den ifrågasatta sakkunnignämnden torde förorsaka ej nödvändiga kostnader för statsverket eller den enskilde. En enklare och mindre kostsam lösning av de svårigheter, som kunde förefinnas i här berörda hänseende, torde enligt styrelsens mening kunna vinnas genom ett tillägg till stadgans bilaga II. Under denna funnes nu tvenne anmärkningar, innehållande dels vissa undantagsbestämmelser, dels ett förtydligande. En ytterligare anmärkning, i vilken uppräknades exempel å beredningar, som ej skulle anses såsom apoteksvaror men om vilka tvekan i detta hänseende möjligen kunde rada, torde vara tillräcklig för att erna det ifrågasatta förtydligandet. En eller annan beredning, som funnes eller som avsåges till intagning i bilaga III vid stadgan, såsom lakrits, kunde även till förenkling av formen för dess försäljning lämpligen upptagas i en sådan exempelsamling. I k o m m e r s k o l l e g i e t s m . fl. f ö r u t n ä m n d a p r o m e m o r i a och k o m p r o m i s s f ö r s l a g a v å r 1929 a n f ö r d e s b l a n d a n n a t , a t t l ä k e m e d e l s h a n d e l n ej e n s i digt b o r d e u t v e c k l a s a n t i n g e n g e n o m i n r ä t t a n d e a v n y a a p o t e k eller gen o m u t v i d g n i n g a v d e n f r i a h a n d e l n m e d l ä k e m e d e l u t a n e n s å d a n lösn i n g a v k o n f l i k t e n e f t e r s t r ä v a s , a t t b å d e a p o t e k s r ö r e l s e n och d e n f r i a handeln skäligen tillgodosåges. I sådant syfte framlades följande förslag.

252 Lättare tillgång till läkemedel borde kunna beredas på tre olika vägar: a) genom ökning av antalet mindre apotek, filialapotek samt läkemedelsförråd av hittills godkänd typ, speciellt pä landsbygden; b) genom anordnande av mindre läkemedelsförråd hos kvalificerade handlande å orter, som saknade apoteksinrättning; c) genom frigivande av ett begränsat antal läkemedel, som f. n. vore apoteksvaror. Kungl. Maj:ts beslut den 7 december 1928 angående tillstånd för innehavare eller arrendator av apotek att å annan ort till försäljning tillhandahälla läkemedel hade, framhålles i promemorian, lämnat vittgående möjligheter för ett realiserande av det under b) upptagna förslaget. Såsom villkor kunde förslagsvis uppställas tillstyrkan av länsstyrelsen på förord av kommunal myndighet, försåvitt ej länsstyrelsen kunde bemyndigas lämna tillstånd till inrättande av dylikt läkemedelsförråd hos viss handlande, sedan vederbörande provinsialläkare beretts tillfälle yttra sig. Varorna borde inköpas frän det apotek, till vars distrikt orten hörde, och handlanden därvid ha att tillgodoräkna sig förslagsvis 15 % rabatt. Skyldighet att tillhandahålla vissa fria varor (förbandsmateriel m. m.) borde föreligga. Betryggande ordningsföreskrifter för lager och försäljning borde av vederbörande myndighet utfärdas. Det levererande apoteket skulle därigenom ernå ökad omsättning utan väsentligt ökat expeditionsarbete och utan att släppa kontrollen över inom distriktet på detta sätt försålda apoteksvaror och läkemedel. En fördel med systemet vore vidare, att den på sina håll florerande handeln utom apoteken med vissa apoteksvaror, exempelvis acetylsalicylsyra, kunde bliva legaliserad. Beträffande frigivning av ytterligare läkemedel framhålles, att behovet därav minskades i samma mån antalet läkemedelsförråd, anknutna till apotek, ökades. Frigivningen borde därför kunna begränsas till ett mindre antal varuslag, och huvudvikten vid apoteksvarustadgans revision läggas på bortarbetande av otydligheter och vidtagande av sådana jämkningar, som erfarenheten av stadgans tilllämpning påkallade. Försäljningssystemet skulle därefter te sig pä följande sätt: l) apotek och apoteksfilialer (medikamentsförråd), 2) kommunala och andra läkemedelsförråd, försedda från distriktets apotek, 3) handlande med tillstånd att försälja vissa apoteksvaror och skyldighet att samtidigt saluföra fria läkemedel och sjukvårdsartiklar, samtliga varor levererade från distriktets apotek enligt av medicinalstyrelsen givna listor och anvisningar, samt 4) vanliga minuthandelsbodar med försäljning av läkemedel, som icke vore att anse såsom apoteksvara. Kollegiets förslag i avseende på frigivande a v vissa läkemedel m. m. i n n e b a r bland a n n a t följande. Den nuvarande lydelsen av 2 § mom. 1 g) uteslöte från handelsfrihet näringspreparat, försatt med annat läkemedel än lecitin och glycerofosfat av natrium eller av kalcium. Uttrycket »läkemedel» vore till sin innebörd mycket omfattande och obestämt. Den i 1 § givna definitionen härå lade huvudvikten vid avsikten med varans användning. Bokstavligen kunde alltså vanliga födoämnen, som exempelvis ordinerades av läkare för att »förebygga, lindra eller bota sjukdom», genom viss diet falla inom kategorin läkemedel. Exempel funnes, att kreatursfoder, försatt med minimala tillsatser av i handeln fria kemikalier i syfte att befordra gödning, produktionsförmåga o. d. vid boskapsskötsel, utsatts för risken att förklaras för apoteksvara. En sådan oklarhet i författningen lämnade för stort utrymme ät en godtyckligt restriktiv tolkning. Användandet av uttrycket »läkemedel» i författningstexten på avsedda ställen torde få betraktas som mindre följdriktigt, så mycket mera som både lecitin och glycerofosfaten i fråga vore apoteksvaror enligt bilaga I. Utbyttes ordet »läkemedel» mot uttrycket »till apoteksvara hänförligt ämne», erhölle författningsrummet en bestämd mening, som medgåve en exaktare tillämpning. Risken för att genom sådan ändring föranleda utbjudande

253 i allmänna handeln av olämpliga och hälsovådliga preparat förefölle mycket liten. Missbruk torde kunna verksamt beivras på annat sätt än genom bibehållande av nuvarande ur flera synpunkter olämpliga lydelse av författningsrummet i fråga. Kollegiet avstyrkte riksförbundets förslag att utsträcka bestämmelserna i 4 § till att gälla fabrikant av vara, som enligt 2 § mom. 1 och bilaga III icke vore att anse såsom apoteksvara. Konsekvensen härav skulle bliva, att den kontroll, varom stadgades i 9 § och som väl förr eller senare måste förverkligas, finge utsträckas till en stor mängd kemisk-tekniska och sötämnesfabriker. Något behov därav torde icke vara konstaterat. I bilaga III ifrågasattes vissa smärre förändringar. Vidkommande de av riksförbundet till frigivning ifrågasatta varorna, ansåge kollegium, att varorna i viss utsträckning —• med undantag för några mindre bekanta beredningar och till veterinärmedicinen hörande utvärtes medel — kunde medtagas i bilaga III. Därtill kunde möjligen läggas en och annan artikel frän förbundets förteckning över fria invärtesmedel, exempelvis örttéer och vissa ämnen för sammansättning av näringspreparat. Frågan härom torde emellertid kräva förhandling med företrädare för medicinsk och farmacevtisk sakkunskap. Kollegium uppehåller sig därefter vid frågan om inrättande av en rådgivande nämnd hos medicinalstyrelsen, som kunde giva förhandsbesked, huruvida viss artikel vore apoteksvara eller ej. Medicinalstyrelsen hade som nämnts avstyrkt detta förslag och i stället hänvisat till utvägen att under bilaga II införa en anmärkning, där exempel skulle givas ä beredningar, som icke skulle anses såsom apoteksvaror. Kollegium ansåge sistnämnda åtgärd icke vara tillräcklig för att i varje fall bringa klarhet rörande vilka varor, som vore apoteksvaror eller ej. I princip borde därför det förslaget vidhållas, att en förberedande instans borde tillskapas för utrönande av omständigheterna i de olika situationer, som kunde uppkomma. Frågan, huruvida den föreslagna sammansättningen av nämnden vore den lämpligaste, kunde vidare dryftas.

Innan de sakkunniga övergå till att utveckla sin egen uppfattning i föreliggande frågor, anse de sig höra erinra om följande ärende, som överlämnats till de sakkunniga för övervägande. I underdånig skrivelse den 11 juli 1929 anförde medicinalstyrelsen, att styrelsen funnit en som läkemedel använd vara, benämnd Vigantol, icke vara apoteksvara. Såväl denna som andra dylika i allmänna handeln utbjudna läkemedel, vilka innehölle så kallad D-vitamin i koncentrerad form, vore avsedda att användas huvudsakligen vid behandling av vissa sjukdomar hos barn. De intoges då i små doser av från 2 till 10 droppar och hade visat sig kunna medföra skadliga verkningar, därest de icke gåves i för varje fall lämplig dosering. Styrelsen hade samma dag utfärdat cirkulär till apoteksföreståndarna med föreskrift, att sådana läkemedel vid utlämnande frän apoteksinrättning skulle förses med viss påskrift, avsedd att varna allmänheten för att begagna dem i för stora doser. Styrelsen hade emellertid ej befogenhet att utfärda föreskrifter rörande varornas tillhandahållande i allmänna handeln och alltså förelåge risk för att preparaten kunde komma att medföra hälsofara. Under hänvisning till föreskrifterna i 2 § mom. 3 apoteksvarustadgan hemställde därför styrelsen om sådan ändring i bilaga II vid stadgan, att som apoteksvaror skulle anses jämväl ifrågavarande näringspreparat. F r a m s t ä l l n i n g e n a v s t y r k t e s a v Sveriges kemiska industrikontor, Sver i g e s f ä r g h a n d l a r e s r i k s f ö r b u n d , t e k n i s k a h ö g s k o l a n och k o m m e r s k o l l e -

254 gium under anförande bland a n n a t att den av styrelsen föreslagna utvidgningen av begreppet apoteksvara skulle medföra, att fabriksmässigt framställda närings- och njutningsmedel med förstärkt v i t a m i n h a l t skulle behöva betecknas såsom apoteksvaror, att för undvikande av missb r u k styrelsen hade möjlighet träffa överenskommelse med vederbörande tillverkare om särskild påskrift å varan, att den nutida vitaminforskningen öppnat praktiskt framkomliga vägar att anrika närings- och njutningsmedel på vitaminer samt att m a n borde undvika att lägga hinder i vägen för tillgodogörandet av denna tekniska nyhet. De s a k k u n n i g a : 1913 års apoteksvarustadga betecknade i vissa hänseenden ett stort framsteg i jämförelse med tidigare gällande ålderdomliga bestämmelser. Genom stadgan utskiftades läkemedelshandeln mellan tillverkare och grosshandlare med apoteksvaror, apoteksföreståndare och handlande med icke-apoteksvaror. Tillverkningen av apoteksvaror gavs fri med vissa mindre begränsningar, grosshandeln med apoteksvaror gavs fri med vissa mindre restriktioner, och från apotekens ensamförsäljningsrätt undantogos vissa varor, som alltså även andra än apoteksföreståndare fingo r ä t t försälja. De vidtagna förändringarna gynnade den fria näringsverksamheten på apotekens bekostnad. De snart framförda förslagen om revision av stadgans bestämmelser inriktades huvudsakligen på två krav, nämligen dels en vidgning av den handelsrätt, som medgivits andra detaljhandlare med läkemedel ä n apoteksföreståndare, dels ock en teknisk revision av stadgans bestämmelser, syftande till en klarare avgränsning av de områden av läkemedelshandeln, som förbehållits olika näringsutövare. F r å g a n om apoteksvarustadgans revision bör behandlas från dessa båda olika utgångspunkter, som endast i vissa hänseenden ha inflytande på v a r a n d r a . De sakkunniga upptaga först till behandling spörsmålet om vidgad r ä t t att driva handel med vissa läkemedel. Vidgad handelsrätt. A v n a t u r l i g a skäl har frågan om utsträckt r ä t t för den fria handeln att sälja läkemedel varit den, som vållat de största meningsskiljaktigheterna och framkallat den livligaste diskussionen. Det torde v a r a lämpligt att till en början granska de skäl, som legat till grund för framställningarna i ärendet. Det h a r förmodats, att frigivningen av vissa läkemedel från apotekens ensamförsäljningsrätt skulle sänka priserna på åtminstone vissa av dessa läkemedel, och åtgärden alltså tillgodoföras allmänheten i form av sänkta läkemedelspriser. Med hänsyn till de sakkunnigas särskilda uppgifter är givetvis detta ett mycket beaktansvärt motiv. Det råder heller icke något tvivel om, att icke priserna på n å g r a av läkemedlen skulle röna påverkan genom de ifrågasatta åtgärderna. Handelsidkarna skulle själv-

255 fallet bjuda lägre priser å varor än apoteken på de platser, där apotek funnes, och apoteken å sin sida skulle reducera sina priser på dessa läkemedel för att kunna konkurrera med handelsidkarna. Men, såsom kommerskollegium framhållit, är det icke sannolikt att prisreduktionen skulle avse alla de varor, som föreslagits till frigivning. Priserna å märkesvaror, framför allt å specialiteter, bero väsentligen av faktorer över vilka den allmänna detaljhandeln ej har kontroll, ej minst av reklamkostnaderna. Det finnes icke anledning antaga, att handelsidkarna beträffande dessa varor skulle kunna avsevärt underbjuda de ganska konkurrenskraftiga apoteken. Denna fråga är emellertid av underordnad betydelse. Vad som är av vikt är däremot, att priserna icke skulle sänkas på alla läkemedel utan endast på de frigivna. På de övriga, som fortfarande skulle behållas under apoteksmonopolet, måste frigivandet med nödvändighet verka fördyrande eller i vart fall försvårande på prisreduktioner. Genom att en viss del — vid ett realiserande av riksförbundets förslag en ingalunda oväsentlig del — av apotekens omsättning utsattes för konkurrens från handelsidkarnas sida, minskas apotekens omsättning och då omkostnaderna, såsom de sakkunnigas framställning i övrigt utvisar, endast i relativt ringa grad kunna nedbringas och genom konkurrensen med den allmänna handeln måhända till på köpet skulle höjas, skulle minskningen i nettovinsten bli lika stor eller större än omsättningsminskningen. Frågan är då den, om de läkemedel, som skulle gynnas av den eventuella prisnedsättningen, ha den väsentliga betydelse för läkekonsten, att det kan vara motiverat att just för dem vidtaga prisreducerande åtgärder. Så torde näppeligen vara fallet. Det rör sig här om vissa läkemedel, ofta för utvärtes behandling, som i regel icke ha större betydelse vid det övervägande flertalet svårare sjukdomar. Läkemedlen för den allvarligt sjuke skulle genom de föreslagna åtgärderna sålunda i stort sett icke förbilligas men möjligen fördyras, under det att några medel, av vilka de flesta kunna betecknas såsom terapevtiskt mindre värdefulla, i viss utsträckning skulle förbilligas. Såvitt de sakkunniga kunna finna, skulle detta icke vara en ur det allmännas synpunkt tillfredsställande ordning och icke utgöra ett hållbart skäl för de ifrågasatta åtgärderna. Med de speciella intressen, de sakkunniga ha att företräda, kunna de icke tillstyrka en efter denna linje lagd prisnedsättning på läkemedel. Ett motiv för de föreslagna åtgärderna har vidare varit, att läkemedlens tillgänglighet skulle förbättras därigenom, att de kunde försäljas även annorstädes än å apotek. Så skulle möjligen i viss mån tänkas bli fallet, ifall de till frigivning ifrågasatta läkemedlen skulle fritt få försäljas i varje speceri- och diverseaffär i riket. Detta synes icke ha varit den sökande partens egentliga mening. De frigivna läkemedlen skulle förbehållas de handlande, som iklädde sig viss anmälningsskyldighet och underkastade sig viss kontroll, och i sakens natur ligger därför, att de frigivna läkemedlen väsentligen skulle förbehållas de handelsidkare. som

256 dreve handel med varor av den art, att de hade ett intresse och en fördel av att underkasta sig dylika åtaganden, alltså i främsta rummet färg- och kemikalieaffärer. Även om uttryckliga bestämmelser härom icke intoges i apoteksvarustadgan, är det ganska tydligt att utvecklingen så småningom kunde leda därhän, att nämnda varor praktiskt taget förbehölles här avsedda synnerligen starkt organiserade specialaffärer. Vad som med hänsyn härtill i detta sammanhang är av stor betydelse är huruvida färg- och kemikaliebranschen kan uppvisa ett sådant antal försäljningsställen, att en frigivning av vissa apoteksvaror skulle i avsevärd grad öka läkemedlens lättillgänglighet. Sedan år 1927, då framställningarna om revision av apoteksvarustadgan senast gjordes, ha förhållandena på detta område i avgörande grad förändrats. Ett antal nya apoteksinrättningar har anlagts och en ny typ av distributionsställen för läkemedel har tillkommit, som betecknas såsom läkemedelsförråd. De sakkunniga ämna i kapitel X I I utförligare redogöra för denna form av läkemedelsförsäljning men vilja här allenast framhålla, att dessa förråd skola hålla till salu i första hand vissa varor, som utvalts med tanke på det intresse det ur sjukvårds- och hälsovårdssynpunkt kan vara, att de saluföras på platser, som sakna apoteksinrättning. De för dessa försäljningsställen föreskrivna läkemedlen ha med andra ord valts med hänsynstagande till den fördel allmänheten kan ha av att de saluföras annorstädes än å apoteksinrättning och icke — såsom i riksförbundets förevarande framställningar ofta nog synes vara fallet — efter den vinst, de kunna förväntas tillgodoföra detaljhandlarna med läkemedel. Skall över huvud taget en frigivning av apoteksvaror motiveras med ett behov av att öka läkemedlens lättillgänglighet, synas enligt de sakkunnigas förmenande vid urvalet av dessa varor helt andra synpunkter böra läggas än dem som ej sällan kommit till uttryck i de föreliggande framställningarna. I vårt land finnas för närvarande omkring 435 apoteksinrättningar och över 350 läkemedelsförråd, alltså närmare 800 försäljningsställen för läkemedel. Vad sedan angår antalet försäljningsställen i den fria handeln må följande anföras. Inom den fria handeln kunna färg- och kemikalieaffärerna betraktas som specialaffärer på ifrågavarande område och torde liksom de s. k. sjukvårdsaffärerna vara speciellt inredda för saluhållande och försäljning av fria läkemedel. Sjukvårdsaffärerna föra icke allenast dessa varor utan även de vanligast förekommande kemikalierna. Enligt de sakkunniga tillhandakomna upplysningar uppgick i juni 1934 antalet färg- och kemikalieaffärer till 1064 och antalet sjukvårdsaffärer till 278. Härtill böra läggas speceriaffärer och de kooperativa affärer, som nu sälja fria läkemedel. Enligt vad de sakkunniga inhämtat kan antalet hithörande speceriaffärer, försiktigt räknat, uppskattas till 6 500. Av landets* i juni 1934 3 868 kooperativa butiker försålde enligt uppgift 2 512 fria läkemedel. Följaktligen kan antalet butiker, som i juni 1934 försålde fria läkemedel, uppskattas till (1064 + 278 -f- 6 500 + 2 512 = ) 10 354.

257 Det kan möjligen synas som om försäljning av läkemedel från nyssnämnda stora antal butiker skulle väsentligt underlätta läkemedelsdistributionen. Med hänsyn till den starka inverkan på apotekens ekonomi och prisen å övriga läkemedel, som åtgärder för frigivning av vissa läkemedel skulle få, bör emellertid enligt de sakkunnigas mening ej frågeställningen vara den om läkemedelsdistributionen genom förevarande åtgärder skulle underlättas utan huruvida något behov av ett dylikt underlättande föreligger. De sakkunniga ha ansett det säkrast att inhämta uppfattningen härutinnan hos dem, som framför andra torde vara skickade att överblicka frågor av denna art, nämligen förste provinsialläkarna. Av deras yttranden, rörande vilka ett sammandrag lämnas i kapitel XII, framgår att förste provinsialläkarna i allmänhet varit tillfredsställda med läkemedelsförrådens skötsel och vitsordat deras betydelse. Vidare inhämtas, att samtliga förste provinsialläkare, på ett tveksamt undantag när, ansett det icke vara önskvärt att försälja andra läkemedel än de redan frigivna i sådana affärer som exempelvis färg- och kemikalieaffärer. Av enqueten framgår, att ett behov av ytterligare försäljningsställen för läkemedel av läkemedelsförrådens typ så mycket mindre ansetts föreligga som förste provinsialläkarna i stället ha funnit en viss försiktighet vara motiverad vid anläggandet av försäljningsställen av detta slag. Härvid är att märka, att ifrågavarande uppgifter inhämtats redan vid igångsättandet av de sakkunnigas arbeten, alltså för tre år sedan, och att sedan dess ytterligare ett betydande antal läkemedelsförråd kommit till stånd. Bland annat med anledning härav ha de sakkunniga i nyssnämnda kapitel ansett sig böra tillråda en viss försiktighet vid inrättande av sådana försäljningsställen. Vad nu anförts anse de sakkunniga utan vidare ådagalägga, att hänsynen till läkemedelsdistributionens effektivitet icke talar för en frigivning av ett större antal varor från apoteksmonopolet. Kommerskollegium har såsom av det föregående framgår ifrågasatt att, samtidigt som vissa apoteksvaror skulle frigivas till försäljning i allmänna handeln, vissa affärer skulle medgivas rätt att under särskilda former tillhandahålla allmänheten läkemedel från läkemedelsförråd. De härför erforderliga varorna skulle av vederbörande affär anskaffas från apotek. De sakkunniga vilja i detta avseende erinra, att gällande föreskrifter angående läkemedelsförråd icke lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Fastmer förekommer redan nu, att som föreståndare för läkemedelsförråd antagits handelsidkare av olika slag. Ifall trots nuvarande goda kommunikationer och stora antal försäljningsställen for läkemedel det skulle befinnas vara av ett verkligt behov påkallat att inrätta nya läkemedelsförråd, ha de sakkunniga givetvis intet att invända mot en fortsatt utveckling av denna praxis. Här må allenast påpekas, att nu ställda krav på föreståndarnas lämplighet för Uppgiften icke böra uppgivas. Det bör också framhållas, att konkurrensen mellan handels17 — 342080.

258 idkarna på en och samma ort måhända kan vålla vissa svårigheter vid läkemedelsförrådens förläggande efter dessa grunder. Att åt varje handelsidkare inrymma en rättighet att handhava läkemedelsförråd måste de sakkunniga avstyrka. Om så bleve fallet, torde det kunna förutsättas, att flertalet handlande å en ort av konkurrenshänsyn skulle finna sig nödsakade att anskaffa läkemedelsförråd. Detta skulle i hög grad försvåra kontrollen över förråden. Ur synpunkten av läkemedlens lättare tillgänglighet synas sådana åtgärder ej heller vara nödvändiga. Såsom ett skäl för fortsatt frigivande av vissa apoteksvaror har anförts, att erfarenheten av de medgivanden, som hittills gjorts åt den fria handeln, icke ur saklig synpunkt varit annat än god. Till en början må påpekas, att detta skäl givetvis icke i och för sig talar för ett fortsatt frigivande av apoteksvaror. Avsikten har förmodligen varit att framhålla, att den fria handeln är kompetent att omhänderhava försäljningen även av andra läkemedel än de redan frigivna. Huru långt denna kompetens sträcker sig har däremot icke angivits. Väl äro de sakkunniga medvetna om de värdefulla och energiska åtgärder för spridande av ökad varukännedom och för beredande av större säkerhet i kemikaliehandlarnas expedition, som i all synnerhet under de senare åren vidtagits av den sökande parten, Sveriges färghandlares riksförbund. Det är emellertid, såsom tidigare påpekats, ej gärna möjligt att författningsmässigt förbehålla en särskild klass av affärer försäljningen av de frigivna varorna. Även om många omständigheter låta förstå att den huvudsakliga försäljningen av de frigivna varorna skulle äga rum från färghandelsaffärerna, bereda de beaktansvärda åtgärder, som vidtagits för att trygga säkerheten i deras expedition, ingen garanti för att de övriga näringsidkare, som skulle få författningsenlig rätt att försälja varorna, vidtaga liknande åtgärder för tillgodoseende av säkerheten i distributionen av här ifrågavarande varor. Och det är ej heller klart ådagalagt, att ens färg- och kemikaliehandlandena kunna sälja de redan frigivna varorna under lika betryggande former som apoteken, och ännu mindre vitsordat, att många av de nu till frigivning föreslagna varorna kunna med tillbörlig säkerhet distribueras av dessa affärer. Staten har för det allmännas bästa reglerat handeln med apoteksvaror och förbehållit denna åt personer, som med hänsyn till sin föregående utbildning kunna sägas vara under alla förhållanden bäst lämpade att omhänderhava denna försäljning. Säkerligen är det möjligt påvisa, att även försäljning från apotek kan lida av fel och brister. Ingen har emellertid antytt än mindre hävdat, att större säkerhet skulle vinnas genom att en del varor frigåves åt den allmänna handeln. Innan läkemedel frigivas från den försäljningsform, som framför andra är i stånd att garantera en god och tillförlitlig medicin, måste därför synnerligen starka skäl förebringas för att andra försäljningsformer kunna erbjuda samma eller större garantier. Så har enligt de sakkunnigas förmenande icke skett,

259 J ä m l i k t sin instruktion har statens farmacevtiska laboratorium att b l a n d annat utföra kontrollundersökningar av sådana varor, som finnas u p p t a g n a i bilaga I I I vid apoteksvarustadgan, alltså av sädana såsom läkemedel allmänt a n v ä n d a varor, som ej skola anses såsom apoteksvaror och tsom alltså försäljas i den fria handeln. De sakkunniga ha tagit del av de vid laboratoriet förda undersökningsprotokollen, varav framgått att u n d e r åren 1915—1932, under vilken tid undersökts omkring 6 400 prep a r a t , n ä r m a r e 30 % av dessa föranlett anmärkningar. Av anmärkning a r n a avse, i procent av sammanlagda antalet undersökta preparat, omk r i n g 7 % priset, omkring 10 % sammansättningen, n ä r m a r e 1 % renhetsgraden, omkring 16 % signeringen, omkring Vt % förväxling och n ä r m a r e 2 % andra a n m ä r k n i n g a r . Vid bedömandet av nyss anförda uppgifter måste beaktas, att de nu frigivna v a r o r n a äro av förhållandevis enkel beskaffenhet och för deras sign e r i n g givna u t t r y c k l i g a och tydliga föreskrifter. Resultatet av laboratoriets undersökningar måste därför framkalla betänkligheter emot att ytterligare vidga antalet frigivna varor. Otvivelaktigt har, såsom i diskussionen framhållits, med stigande folkbildning och hygien följt en ökad förmåga att efter eget omdöme handh a v a mångt och mycket, som tidigare ej ansågs böra sättas i händerna på vem som helst. Denna fråga tangerar närmast spörsmålet om frigivande av vissa läkemedel från föreskrivet recepttvång. Utvecklingen under de senare åren h a r i regel gått i riktning mot att lösa vissa apoteksvaror, som tidigare tillhandahållits allmänheten endast mot läkarrecept, från detta recepttvång. Den ökade friheten för allmänheten att inköpa vissa läkemedel efter eget skön har, såvitt de sakkunniga k u n n a t finna, principiellt sett för allmänheten inneburit vissa fördelar men också ökat riskerna för en överdriven, ofta skadlig och därjämte även dyrbar läkemedelskonsumtion. De sakkunniga vilja peka på det överhandtagande bruket i tid och otid av exempelvis antipyretika och antirheumatica jämte därmed närbesläktade medel, vilket ur folkhälsans synpunkt är ägnat att ingiva stora betänkligheter. De fördelar, lättandet av recepttvånget medfört, te sig än tveksammare, om man beaktar det alltmera utbredda missbruket av s. k. nervlugnande medel (sedativa), av vilka bromural är det mest kända. H ä r i ligger en stor fara för folkhälsan. Det må erinras, att statsrevisorerna i sin förutnämnda berättelse till 1931 års riksdag 1 ' ifrågasatte, h u r u v i d a icke till förebyggande av missbruk av dessa lätt tillgängliga läkemedel en prisnedsättning å desamma borde förknippas med förbud mot försäljning av antipyretika i lös vikt. Även de sakkunniga ha funnit nyss a n t y d d a förhållanden motivera åtgärder för begränsning i görligaste m å n av försäljningen av h ä r förevarande läkemedel och återkomma i det följande (sid. 297) till denna detaljfråga. Såsom ett stöd för förslagen att frigiva vissa av de nu åt apoteken för1930 års revisionsberättelse angående statsverket, sid. 37.

260 behållna läkemedlen har anförts, att i åtskilliga a n d r a länder revideringen av de författningar, som reglera handeln med läkemedel, är aktuell. Denna omständighet får enligt de sakkunnigas förmenande ej tillmätas någon betydelse vid behandlingen av denna fråga i v å r t land. Varje land måste behandla frågor av denna a r t utifrån sina givna förutsättningar, vilka väl i korthet torde kunna karakteriseras såsom apoteksväsendets organisation, medicinalväsendets och den allmänna hygienens beskaffenhet, näringslagstiftningens egenart och tillförlitligheten hos och kontrollen över de affärer, som idka handel av denna a r t vid sidan av apoteken. Skall över huvud taget någon jämförelse av denna a r t äga intresse, bör därför blicken riktas p å de länder, som i n ä m n d a avseenden erbjuda den största likheten med v å r t land, företrädesvis då de skandinaviska länderna. Och sker så, befinnes det, att de författningar, som reglera handeln med läkemedel och med vissa a n d r a varor i Danmark, Norge och Finland, åt apoteken förbehållit vida större ensamförsäljningsr ä t t än den svenska apoteksvarustadgan. De sakkunniga tillåta sig i detta hänseende hänvisa till redogörelserna härför i bilaga A vid betänkandet. De danska, norska och finska apotekens s t a r k a r e ställning i detta hänseende än de svenska apotekens kan givetvis icke undgå a t t påverka prisnivån å läkemedel i för Sverige ogynnsam riktning (jfr kapitel X ) . Vad de sakkunniga nu anfört ger vid handen, att förhållandena i med Sverige jämförbara länder snarare tyda på önskvärdheten av en begränsning i v å r t land av de varor, som nu få försäljas även i den fria handeln. Det har uppgivits, att vissa läkemedel, som nu äro förbehållna apoteken, i strid mot apoteksvarustadgans bestämmelser försäljas i andra affärer. Så lär det företrädesvis på landsbygden förekomma, att acetylsalicylsyra och vissa andra antipyretika hållas till salu i speceriaffärer och hos diversehandlande. Denna omständighet har anförts såsom ett ytterligare stöd för nu föreliggande förslag att begränsa apotekens ensamförsäljningsrätt. Att en författning överträtts plägar emellertid mera sällan i svensk lagstiftningspraxis åberopas såsom ett skäl för ett lättande på de bestämmelser, som överträdas. Legaliseras försäljningen av exempelvis de antipyretika, som nu i strid mot stadgans bestämmelser tillhandahållas annorstädes än å apoteksinrättning, har m a n inga garantier för a t t ej även i fortsättningen vissa av de varor, som allt fortfarande förbehållas apoteken, komma att olagligt försäljas vid sidan av apoteken, och skulle av samma grunder handelsfriheten ytterligare vidgas, talar all sannolikhet för a t t n å g r a affärer alltfort komma att finna det v a r a med sin ekonomiska fördel förenligt att b r y t a mot stadgans bestämmelser. De sakkunniga finna det fullkomligt uteslutet a t t lägga sådana synpunkter till grund för en revision av apoteksvarustadgan och vilja allenast framhålla att, ifall brister av nyss a n t y d d a r t kunna iakttagas, det är åklagarmyndighetens plikt att jämlikt 19 § apoteksvarustadgan med noggrann-

261 het tillse efterlevnaden av stadgan. Bedrives olaga eller illojal försäljn i n g av ifrågavarande antipyretika från drogaffärer eller apoteksinrättn i n g a r till ifrågavarande handelsidkare, innehåller stadgan respektive medicinalstyrelsens instruktion, rätt använda, verksamma korrektiv emot d y l i k a överträdelser, till vilka de sakkunniga allenast tillåta sig hänvisa. Såsom ett skäl för fortsatt frigivande av vissa apoteksvaror har vidare framhållits, att en utveckling av denna a r t redan påbörjats genom bestämmelserna i 2 § mom. 1 apoteksvarustadgan och förteckningen i bilaga I I I över vissa läkemedel, som ej skola anses såsom apoteksvaror. E t t konsekvent fortsättande på denna väg skulle motiveras av läkemedelstillverkningens och läkemedelshandelns utveckling efter stadgans tillkomst i riktning mot apotekens förvandling från beredningsställen till distributionsställen och specialiteternas överhandtagande betydelse. Det är enligt de sakkunnigas mening intet tvivel om att den nyss relaterade utvecklingen inom läkemedelstillverkningen och läkemedelshandeln i vissa hänseenden alldeles riktigt skisserats. Men så långt ifrån är detta ett skäl för ett fortsatt frigivande a v vissa varor, att det i stället enligt de sakkunnigas mening bör betraktas som en varning av allvarligaste slag mot de ifrågasatta åtgärderna. Det sagda innehåller nämligen ett k l a r t och tydligt erkännande av att vad det här rör sig om icke gäller n å g r a varor och fördelningen av dem mellan apoteken och kemikalieaffärerna. Vad det gäller är valet mellan tvenne utvecklingslinjer av för befolkningens hälso- och sjukvård genomgripande betydelse. Principiellt h a r man att välja mellan att antingen såsom hittills förbehålla apoteken huvuddelen av handeln med de originalförpackade läkemedel, som benämnas specialiteter, eller att låta den allmänna handeln konkurrera med apoteken om försäljningen av de specialiteter, som äro goda handelsartiklar och som icke äro underkastade recepttvång. H a r m a n en gång slagit in på vägen att i större omfattning frigiva ifrågavarande originalförpackade varor, är det svårt att sätta en b a r r i ä r emellan den allmänna handelns och apotekens handelsrätt annat än vid gränsen mellan de receptbundna och icke receptbundna läkemedlen. De sakkunniga ha i sitt förut omförmälda betänkande angående kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter utförligt uppehållit sig vid frågan om kontrollen över dessa varor. Där har anförts, att denna kontroll i hög grad försvåras på grund av varornas k a r a k t ä r av originalförpackade läkemedel, som utlämnas till kunden i det skick, vari de till apoteken levererats av fabrikanten. Vidare har påpekats, att det — för att erhålla garanti för specialiteternas ändamålsenliga beskaffenhet, sammansättning och pris — ej är tillräckligt att lita till fabrikanternas uppgifter utan att erfarenheten klart ådagalagt behovet av en ingående kontroll genom apotekens försorg av de försålda varornas kvalitet och pris. Kvalitetsprövningen sker dels genom s. k. okulärbesiktning av varorna vid utlämnandet från apoteken, varigenom kan utrönas, om varornas

262 allmänna utseende tyder på att de äro av lämplig beskaffenhet, dels genom stickprovskontroll å apoteken samt å apotekens gemensamma kontrollaboratorium (A. K. L.). I sagda betänkande har vidare påpekats a t t varorna ofta vid förvaring undergå förändringar. E n specialitet, som längre tid förvarats å fabriken eller hos grossisten, kan alltså redan vid leveransen till apoteket v a r a av underhaltig beskaffenhet, eller också k a n v a r a n vid lagringen på apoteket undergå förändringar, som göra den otjänlig såsom läkemedel. Även har framhållits, a t t en specialitet, som genom stickprovsanalys befunnits provhaltig, ingalunda skänker visshet om att en annan förpackning av samma slag är av lämplig beskaffenhet, enär de båda förpackningarna kunna h ä r s t a m m a från olika tillverkningssatser. Den i anledning av de sakkunnigas nyssnämnda förslag utfärdade förutnämnda kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter innebär i huvudsak, att en specialitet icke m å försäljas med mindre den upptagits i ett hos medicinalstyrelsen fört register. Vid prövning av ansökan om registrering skall styrelsen särskilt t a g a hänsyn till huruvida uppgift om specialitetens art och sammansättning är riktig, h u r u v i d a specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet, huruvida den ä r ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, huruvida priset är skäligt och huruvida den reklam, som föreslagits för specialiteten, är lämplig. Undersökning av registrerad specialitet kan av medicinalstyrelsen företagas, när styrelsen finner anledning därtill föreligga. Såsom av de sakkunnigas nyss berörda betänkande framgår, kan medicinalstyrelsens särskilda kontroll över specialiteterna ingalunda ersättas av eller ersätta den särskilda kontrollen å apoteken av dessa varor. Kontrollen vid registreringstillfället av specialiteterna avser bland annat att bereda garantier för att v a r a n ä r ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, att priset är skäligt och att reklamen är lämplig, allt tre faktorer, varöver den enskilde apoteksinnehavaren saknar möjligheter att utöva kontroll. Kontrollen vid registreringstillfället och efteråt av medicinalstyrelsen utav specialiteternas a r t och sammansättning och i farmacevtiskt hänseende ändamålsenliga beskaffenhet måste nödvändigtvis på grund av de skäl, som av de sakkunniga i det föregående anförts och i sagda betänkande närmare utvecklats, kompletteras av de enskilda apoteksinnehavarnas individuella kontroll. Till n ä r m a r e belysande härav torde här böra återgivas vad föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium h ä r u t i n n a n anförde i sitt förut åberopade utlåtande den 15 april 1926. »Även sådana fabriksmässigt tillverkade läkemedel, som tillhandahållas i originalförpackningar, äro icke sällan av sådan beskaffenhet, att hinder möter för deras försäljning frän apoteken pä grund av apoteksvarustadgans bestämmelser.

263 Självklart är, att kontroll över sädana beredningars sammansättning och beskaffenhet icke kan utövas i samma omfattning och i mänga fall icke heller med samma grad av tillförlitlighet som då det gälller oblandade ämnen, varför avgörandet huruvida ett visst dylikt läkemedel är att anse fullgott mången gång blir tämligen problematiskt, även om försäljaren förfogar över de bästa till buds stående resurser för undersökning. Likaledes saknar man i regel garanti för att sammansättningen av en sådan vara, mot vilken efter en vid något visst tillfälle utförd undersökning ingen anmärkning kunnat göras, alltjämt bibehålles oförändrad. Om man sålunda under alla förhållanden måste räkna med en viss osäkerhet i fråga om dylika läkemedels beskaffenhet, är det likväl uppenbart, att risken att oriktigt sammansatta eller oriktigt deklarerade läkemedel skulle komma allmänheten tillhanda måste bliva avsevärt ökad, om försäljningen kommer att omhänderhavas av personer, som icke äga förutsättningar att med ledning av en given deklaration och läkemedlets yttre egenskaper såsom form, lukt, smak, färg etc. bedöma, huruvida dess sammansättning kan överensstämma med deklarationen. Man bör nämligen besinna, att det för en sakkunnig person ofta är lättare att upptäcka eventuellt förefintliga felaktigheter hos ett läkemedel, än att genom en fullständig analys konstatera frånvaron av sådana. Ofta nog är, enligt vad erfarenheten visat, en deklaration avfattad pä sådant sätt, att en erfaren, farmacevtiskt utbildad person genast fattar misstankar, att läkemedlet icke är sådant som det enligt deklarationen borde vara, även om man bortser frän de ej sällan förekommande fall, att deklarationen är oriktig endast i formellt hänseende. Betydelsen av den kritiska granskning avläkemedel, som en fackutbildad person är i tillfälle att utöva utan tillgripande av mera ingående undersökningsmetoder, bör icke underskattas. Bland de läkemedel, som redan nu försäljas i allmänna handeln, förekomma icke sällan sådana, som en farmacevtiskt utbildad person redan på grund av varans utseende skulle förklara vara av oriktig beskaffenhet. Distribution av läkemedel är ingalunda en så enkel uppgift, som Sveriges färghandlares riksförbund synes anse, såframt densamma skall ske på ett för allmänheten i möjligaste mån betryggande sätt.» Självklart är, a t t färg- och kemikaliehandlandenas föregående utbildning icke k a n bereda tillräckliga garantier för a t t de k u n n a h a n d h a v a en betryggande kontroll av specialiteterna. Ej heller k a n förväntas, att den allmänna handeln är i stånd a t t försälja just dessa märkesvaror till n ä m n v ä r t lägre pris än apoteken. Det förtjänar i detta s a m m a n h a n g påpekas, att de sänkningar av apotekens priser å specialiteter, som vidtogos genom den först genomförda etappvisa sänkningen av läkemedelspriserna år 1928, omedelbart av vissa tillverkare av ifrågavarande v a r o r utnyttjades för att höja partiprisen å vissa specialiteter. Den av det allmänna företagna sänkningen av apotekens pris å dessa varor har alltså beträffande vissa av v a r o r n a icke inneburit någon förändring av det pris, allmänheten betalar, men väl a t t vederbörande tillverkare under varje å r k u n n a t ytterligare som inkomst tillgodoföra sig det belopp, som svarar mot sänkningen av apotekens priser å läkemedlen. Vad som emellertid framför allt talar emot ett beträdande a v den väg, som av riksförbundet anvisats, ä r den omständigheten, a t t därigenom ej blott varje möjlighet a t t sänka priserna på apotekens övriga och ofta nog för medicinen väsentligt viktigare varor, exempelvis å gifter och å recepturmedicin, skulle v a r a utesluten u t a n att det dessutom torde bliva

nödvändigt att avsevärt höja apotekens priser å nämnda varor, om över huvud taget apoteken även i framtiden skulle vara skickade att under samma betryggande former som nu tillhandahålla läkemedel. Vid valet mellan ifrågavarande båda utvecklingslinjer har man alltså att göra klart för sig, att ett frigivande i viss omfattning av handeln med specialiteter icke för allmänheten skulle medföra väsentligt ökad lättillgänglighet och framför allt icke nämnvärt billigare priser. Däremot skulle åtgärder av denna art innebära risker för de frigivna läkemedlens beskaffenhet och under alla omständigheter öka priset på de som läkemedel ofta mest oumbärliga varorna. Till yttermera visso skulle som följd av dylika åtgärder reklamen för läkemedel taga en dittills aldrig förutsedd omfattning. Till denna senare fråga återkomma emellertid de sakkunniga i det följande. På grund av nyss anförda synpunkter torde valet mellan de båda utvecklingslinjerna, med utgångspunkt från det allmännas och icke från vissa enskilda näringsutövares intressen, bliva ganska lätt. Det har vid kritiken av apoteksvarustadgans bestämmelser från näringsidkarehåll anförts, att det över huvud taget strider emot näringsfrihetens princip att handeln med varor i onödan1 reserveras åt monopolartade sammanslutningar, en uppfattning som de sakkunniga till fullo dela. Såsom av det föregående framgår är det emellertid på starka grunder som handeln med läkemedel i huvudsak koncentrerats till apoteken. Så har skett därför att, såsom föredragande departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 11 april 1913, om någonsin stora anspråk i fråga om renhet och god beskaffenhet böra ställas på varor, som hållas till salu inom landet, så är det i fråga om de varor, som äro avsedda att användas mot sjukdomar; ett overksamt eller skadligt medel kan här lätt få de mest ödesdigra verkningar. Så har även skett därför att det allmänna funnit, att på denna väg de största garantierna för läkemedlens goda och riktiga beskaffenhet kunnat ernås och så har slutligen skett därför att det är möjligt att genom att fördela apotekens dryga omkostnader på större varumängd åstadkomma förhållandevis lägre priser på läkemedel. På grund härav torde det icke övertygande kunna göras gällande att handeln med flertalet läkemedel i onödan reserverats åt apoteksväsendet. I det föregående ha sålunda de sakkunniga utförligt granskat de principiella skäl, som anförts till förmån för ett frigivande från apoteken av vissa varor till försäljning i allmänna handeln. Slutsatsen av denna granskning har för de sakkunniga obetingat varit, att det icke ur samhällsnyttans synpunkt är lämpligt att nu vidtaga långtgående åtgärder i denna riktning. De sakkunniga kunna emellertid här icke undgå att ytterligare utveckla vissa synpunkter, som torde ha intresse i detta sammanhang. . Till granskning må först upptagas det motiv, som helt naturligt i fråm1

Kursiverat av de sakkunniga.

265 sta rummet föranlett framställningarna i ärendet, nämligen färg- och kemikaliehandlarnas ekonomiska intressen. I samma stund som i hög g r a d säljbara och lukrativa apoteksvaror frigivas till allmänna handeln och den fria handelns verksamhetsområde sålunda vidgas, pressas n y a företagare vid den fria konkurrensen in p å området, konkurrensen ökas och de ekonomiska fördelarna för färg- och kemikaliehandlarna minskas väsentligen under dem, som torde hava föresvävat riksförbundet vid framställningarna i ärendet. För att förhindra en sådan utveckling kan det bli nödvändigt för näringssammanslutningen att vidtaga åtgärder för begränsning av den krets näringsidkare, som tillåtas driva handel med dylika varor. Går utvecklingen därhän, har det allmänna genom de vidt a g n a å t g ä r d e r n a allenast vunnit, att handeln med dessa varor förbehållits två monopolartade näringsgrenar, apoteksväsendet och färg- och kemikalieaffärerna, i stället för en, nämligen apoteksväsendet. Vidare kommer konkurrensen med apoteken, som själva äro förbjudna att reklamera för sina varor, att driva färg- och kemikalieaffärerna, som icke äro bundna och ej heller torde kunna bindas av dylika föreskrifter, till att genom reklam för varorna, öka sitt avsättningsområde på apotekens bekostnad. De sakkunniga ha i sitt förutnämnda betänkande angående kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter så utförligt uppehållit sig vid frågan om läkemedelsreklamen, att de ej anse nödigt att här n ä r m a r e ingå p å densamma. Allenast må framhållas, att sådan reklam måste vålla ett ur folkhälsans synpunkt allvarligt missbruk av läkemedel. J u ihärdigare reklamen är, dess längre livslängd t r y g g a s åt olämpliga läkemedel. E n sådan utveckling står i strid mot de aktuella strävandena inom medicinen att så långt görligt är och utan att förhindra uppkomsten av n y a värdefulla preparat reducera läkemedlen till ett mindre antal goda och beprövade. Den står även i strid mot de grundsatser, som kommit till u t t r y c k i förutnämnda kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter. Reklamen siktar mot att förmå allmänheten att använda läkemedel och! konsekvensen h ä r a v blir, att läkemedel användas i vida större utsträckning än som är erforderlig för lindrande och botande a v sjukdom. Det är ej läkemedlen, som skola söka upp allmänheten, u t a n allmänheten, som skall söka upp läkemedlen. Denna grundsats, som icke anses vara tillämplig på merkantila områden, a r mom läkemedelshandeln en ovillkorlig förutsättning för en ändamålsenlig hälso- och sjukvård. De sakkunniga kunna alltså icke finna annat än att en fortsatt frigivning av vissa apoteksvaror icke i längden för färg- och kemikaliehandlandena medför större fördelar annat än på monopoliseringens väg men attåtgärderna för hälsovården skulle kunna medföra allvarliga olägenheter. Lika väl som färg- och kemikalieaffärernas ekonomiska intressen i övervägande grad föranlett framställningarna i ärendet, lika klart a r att förevarande fråga även för apoteksinnehavarna representera

266 ett ekonomiskt intresse. Apoteksväsendet ger under hägnet av den nuvarande apoteksvarustadgan en viss årlig avkastning. Av denna avkastning skall ett visst belopp årligen uttaxeras till för apoteksväsendet gemensamma ändamål. Vad som återstår, tillgodokommer apoteksinnehavarna som vinst på rörelsen. Undantagas emellertid vissa varor frän att anses såsom apoteksvaror, måste under i övrigt oförändrade förhållanden apoteksinnehavarnas behållna vinst reduceras. Vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag i kapitel XIV kommer saken i ett helt annat läge. Huvudprincipen i detta förslag är, att från apoteken årligen utöver nuvarande avgifter skall uttaxeras så mycket, att varje apoteksinnehavare högst uppnår en såsom skälig ansedd inkomst, dock ej så att apoteksinnehavaren betages intresset att ekonomiskt val vårda apoteket. De på detta sätt uttaxerade medlen skola föras till en fond för nedbringande av läkemedelspriserna för sådana sjuka, som varaktigt äro i behov av läkemedel. Vid ett genomförande av detta förslag är det uppenbart, att apoteksinnehavarna få mindre intresse av att för apoteken behålla ensamförsäljningsrätten till de till frigivning föreslagna varorna. Däremot blir det med hänsyn till nyssnämnda sjuka för det allmänna en bjudande plikt att icke till förfång för dessa vidtaga åtgärder, som reducera deras rabattförmåner. För att i görligaste mån öka möjligheterna att sänka läkemedelspriserna och för att med de sänkta priserna nå framför allt nyssnämnda sjuka, som varaktigt äro i behov av läkemedel, ha de sakkunniga föreslagit en serie åtgärder för nedbringande av apotekens omkostnader. Vägledande för de sakkunnigas förslag härutinnan har varit nödvändigheten av att icke föreslå andra åtgärder än sådana, som ej äventyra apotekens möjligheter att svara för att de utlämnade läkemedlen äro av god och riktig beskaffenhet. För de sakkunniga har sistnämnda förutsättning med hänsyn till apotekens uppgifter varit självklar. De vunna besparingarna kunna tydligen användas antingen för att sänka priset på de varor, som nu äro förbehållna apoteken, eller att från apotekens ensamförsäljmngsrätt undantaga vissa läkemedel, som nu äro apoteksvaror. Med hänsyn till vad de sakkunniga i det föregående anfört ha de sakkunniga ej haft svårt att taga ståndpunkt till dessa båda alternativ. Genom att frigiva vissa apoteksvaror ernås vissa utsikter till förbilligande av en del läkemedel, som visserligen i medicinskt hänseende icke sakna betydelse men som det oaktat näppeligen kunna räknas till dem, varav behovet kan anses vara trängande eller som — med undantag av ett enda, acetylsalicylsyra — äro betydelsefulla vid hastigt påkommande sjukdomsfall. Samtidigt uppstå de olägenheter, som i det föregående utförligt berörts. Genom att gå den motsatta vägen och alltså bibehålla apoteken vid deras nuvarande försäljningsrätt ernås möjligheter att sänka läkemedelspriserna överlag och, vad som är viktigare, att sänka priserna på läkemedel för vissa sjuka utöver vad som är möjligt allenast genom att, på sätt de sakkun-

267 niga i kapitel V I föreslå, utnyttja de genom droghandelns centraliseringuppstående vinsterna. Såsom frågan nu ligger till anse därför de sakkunniga, att de merkantila intressen, som framkallat kravet på frigivande av vissa apoteksvaror, böra få vika för de sociala hänsyn, som tala för ett bibehållande i huvudsak av apoteken vid deras nuvarande försäljningsrätt. Ovan angivna riktlinjer ha de sakkunniga följt vid sin granskning av apoteksvarustadgan och dess bilagor. Med några undantag, där det u r hälsovårdssynpunkt eller för apotekens ekonomi icke synes medföra n å g r a olägenheter a t t frigiva försäljningen av vissa preparat, h a därför de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå vidgad försäljningsrätt för den allm ä n n a handeln. Teknisk revision av apoteksvarustadgan m. m. Den a n d r a sidan av spörsmålet om apoteksvarustadgans revision galler som n ä m n t s frågan om en klarare avgränsning av de områden av läkemedelshandeln, som förbehållits olika näringsutövare. Det h a r i detta hänseende anförts, att vissa föreskrifter i stadgan icke i varje enskilt fall giva klart besked, huruvida en vara ä r att anse såsom apoteksvara eller ej. De allmänna definitionerna på läkemedel, respektive apoteksvara anses icke tillräckligt tydliga och å andra sidan anses de definitionerna kompletterande bilagorna och vissa av undantagen i 2 § icke nog utförliga för att ersätta bristerna i definitionerna. I n n a n en tillverkare upptager fabriksmässig tillverkning av en vara, vill h a n ha klarhet om vilket avsättningsområde han kan p å r ä k n a för den nya v a r a n . Då avsättningsområdet på grund av bland a n n a t reklamen blir ett helt a n n a t och större för en vara, som försäljes i fria handeln, än fölen vara, som endast försäljes från apoteksinrättning, vållar detta, att fabrikanterna ofta ej våga föra ut i handeln ett nytt preparat, rörande vilket ovisshet råder, h u r u v i d a det är att hänföra till apoteksvara eller icke. De sakkunniga ha upptagit denna fråga till ingående behandling och ha därvid u t g å t t från den självklara förutsättningen, att en författning, som reglerar förhållandet mellan olika näringsidkares försäljningsrätt,' bör så klart och tydligt som möjligt angiva gränsen mellan de olika näringsområdena. Svårigheterna a t t i a l l m ä n n a definitioner fånga de olikartade och talrika varor, som k u n n a betecknas såsom läkemedel och apoteksvaror, äro iögonenfallande. I detta hänseende torde läkemedelshandelns utveckling sedan apoteksvarustadgans tillkomst icke ha vållat n å g r a n y a komplikationer. De svårigheter, som föreligga i dag, förelågo redan då. De sakk u r n i g a ha därför skridit till denna uppgift under i huvudsak samma foritsattningar, som tillskyndarna av 1913 års apoteksvarustadga. De

268 sakkunniga vilja framhålla detta för att påvisa, att ur de omfattande arbeten, som föregingo 1913 års apoteksvarustadga, ej utkristalliserades lämpligare definitioner än de nu gällande. Erfarenhetsmässigt ha dock de sakkunniga ett större material att bygga på ä n 1913 års lagstiftare. P å begreppet läkemedel grundar sig stadgans definition av begreppet apoteksvara. Begreppet läkemedel är alltså det vidare begreppet. Med läkemedel förstås vara, avsedd att vid utvärtes eller invärtes b r u k förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur. För a t t en v a r a skall anses såsom läkemedel fordras alltså en avsikt med dess användning. Givetvis k a n det icke v a r a köparens avsikt med läkemedlets användning, som normerar begreppets omfattning. Enligt en av 1913 års kommission icke jävad uppfattning borde under stadgan hänföras de »medel, som med h ä n s y n till det sätt v a r p å och den form, vari de utbjudas, k u n n a sägas v a r a avsedda att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom». Kommissionen avvisade ett förslag, innebärande att låta avgörandet, h u r u v i d a en viss v a r a vore läkemedel eller ej, bero av om v a r a n verkligen vore verksam mot sjukdom av något slag eller mot en viss sjukdom i ett visst fall. Enligt kommissionens uppfattning läte det sig i m å n g a fall icke bestämt avgöra, om en v a r a överhuvud vore verksam mot sjukdom, och i alla händelser kunde det ej v a r a riktigt att låta en så oviss och omtvistbar sak som medlets verkan v a r a avgörande. Med den av kommissionen föreslagna och i stadgan sedermera också fastslagna lydelsen av definitionen å läkemedel saknar alltså frågan, h u r u v i d a v a r a n verkligen äger nyssnämnda egenskaper, betydelse för avgörande av frågan, om den faller under stadgan. P å begreppet läkemedel, sålunda uttolkat, g r u n d a r sig begreppet apoteksvara. Såsom sådana äro enligt stadgan att anse ämnen och beredningar, som »endast eller i huvudsakligaste m å n användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel». Att definitionen begränsats till a t t gälla medel, som endast eller »i huvudsakligaste mån» ha ifrågavarande användning, beror d ä r p å att, såsom 1913 års kommission påpekade, många varor samtidigt med a t t de användas såsom läkemedel även ha användning för andra, särskilt tekniska ändamål. P å grund av svårigheterna a t t k l a r t u r ifrågavarande allmänna definitioner utläsa, om en v a r a skall v a r a att anse såsom läkemedel eller apoteksvara, h a definitionerna kompletterats med två förteckningar (bilaga I och bilaga I I ) . Bilaga I u p p t a g e r som nämnts ämnen (enkla kemikalier och droger), utgörande apoteksvara. Dessa varor k u n n a fullständigt förtecknas och större svårigheter ha därför i regel ej mött vid utarbetandet och tillämpningen av i f r å g a v a r a n d e förteckning. Bilaga I I , som upptager beredningar, utgörande apoteksvara, är av a n n a n natur. Det är tekniskt omöjligt att e n u m e r a t i v t angiva de olika beredningarna, som vad angår möjliga kombinationer ä r o till antalet hart n ä r oändliga. Beredn i n g a r n a h a därför i bilaga I I sammanförts under olika rubriker och

269 exempel ha anförts i så riklig utsträckning, att enligt 1913 års kommissions förmenande stadgans tillämpning med tillhjälp av nämnda exempelsamling icke komme a t t medföra några svårigheter. A n m ä r k n i n g a r n a emot apoteksvarustadgan ha ej heller så mycket inriktats på bilagorna I och I I som fastmer på de båda allmänna definitionerna och på bestämmelserna i 2 § om vissa varor, som äro undantagna från att anses såsom apoteksvaror. I fråga om definitionen å läkemedel ha a n m ä r k n i n g a r n a huvudsakligen avsett uttrycket »förebygga» sjukdom e t c , vilket ansetts medföra en utvidgning av det hävdvunna begreppet läkemedel, och ifråga om definitionen å apoteksvara uttrycket »i huvudsakligaste mån». I förstnämnda hänseende anförde 1913 års kommission, att de mest använda a r t e r n a a v medel till förebyggande av sjukdomar, de vanliga s. k. hälsovårdsmedlen, i stadgan uttryckligen vore undantagna från apotekens uteslutande försäljningsrätt samt att det utan tvivel i m å n g a fall skulle v a r a svårt att avgöra, om en v a r a vore avsedd att förebygga eller att bota en sjukdom. Kritiken emot uttrycket »i huvudsakligaste mån» torde i regel ha inriktats på att utfinna en mer distinkt formulering eller eventuellt att helt utesluta de tre orden. Det har framhållits, att uttrycket kunde tolkas på olika sätt, vore mycket tänjbart och ledde till osäkerhet vid stadgans tilllämpning. Häremot har framhållits, atl ett uteslutande av orden skulle öppna en möjlighet att omstörta hela avsikten med lagstiftningen. Det vore nämligen synnerligen lätt för en fabrikant att till en vara, exempelvis skosmörja, tillsätta ett för varans användbarhet fullständigt oviktigt medicinskt ämne, varefter han, med påvisande av att ämnet hade teknisk användning och alltså ej »endast» användes såsom läkemedel, otvivelaktigt skulle v a r a berättigad att få v a r a n struken ur bilaga I och således frigiven för den allmänna handeln. Vidare h a r särskilt från kommerskollegiets sida framhållits, att sagda förhållande ej torde ha så stor betydelse med hänsyn till förteckningarna över vederbörande ämnen och beredningar i bilagorna I och II. 1913 års kommission har tolkat uttrycket »i huvudsakligaste mån» sålunda, att uttrycket icke innebure, a t t en kvantitativ beräkning behövde företagas, huru mycket av ett visst ämne, som mom landet användes till läkemedel, oeh huru mycket, som användes till andra ändamål. Så s n a r t en vara hade mer avsevärd användning för andra ändamål än till läkemedel, borde den ej längre betraktas såsom apoteksvara. Vid den ingående behandling, de sakkunniga ägnat dessa spörsmål, ha de först sökt sig fram p å den logiskt och författningstekniskt måhända mest tillfredsställande vägen a t t genom förändringar i definitionerna söka åstadkomma en mer exakt avgränsning av begreppet apoteksvara. Det mest ingripande av dessa förslag innebär, att stadgan väsentligen skulle bygga på definitionen a v den stora gruppen läkemedel och dessa i princip anses såsom apoteksvaror. Lagtekniskt skulle förslaget utgestaltas

270 så, a t t definitionen på apoteksvara skulle slopas och ersättas med en bestämmelse om att i princip alla läkemedel skulle anses såsom apoteksvaror. I stället skulle i en förteckning angivas de läkemedel, som icke vore a t t anse såsom apoteksvaror. U n d a n t a g n a från att anses såsom apoteksvaror skulle i så fall v a r a dels de nuvarande u n d a n t a g e n i 2 § och i bilaga i n , dels ock ämnen, som huvudsakligen eller i stor utsträckning användas i industri, teknik, konst etc. Genom förslaget skulle alltså, såsom av redogörelsen i bilaga A framgår, viss anslutning erhållas till de norska bestämmelserna i ämnet. Möjligheten att genomföra detta förslag har emellertid funnits ytterst bero på möjligheten att u p p r ä t t a en uttömmande förteckning över sistn ä m n d a ämnen. E n undersökning h a r givit vid handen, a t t den nuvarande tulltaxeförordningen upptager inemot 3 000 olika, fria, enkla läkemedel. A t t vid stadgan foga en enumerativ förteckning över hithörande läkemedel är ej lämpligt. Det har då ifrågasatts, om det icke skulle v a r a möjligt att, såsom nu exempelvis i bilaga I I skett, föra de olika ämnena under vissa rubriker, som n ä r m a r e skulle uttolkas och förklaras genom angivande av vissa exempel på därunder hörande varor. Vid diskussionen om denna fråga ha emellertid de sakkunniga funnit, att förslaget, så utformat, i v a r t fall icke skulle medföra någon förbättring mot nuvar a n d e förhållanden. Av rubrikernas och exemplens utförlighet och tydlighet skulle kemikaliernas oeh läkemedlens handelsfrihet bero och möjligen kunde detta innebära vissa risker för antingen ett vidgande eller ettinskränkande av apotekens ensamförsäljningsrätt. Förslaget har därför ej tillstyrkts av de sakkunniga. A v den föregående redogörelsen framgår, att definitionen av läkemedel och alltså även indirekt av apoteksvara bygger på en avsikt med varans användning. Motsvarande begreppsbestämning återkommer i ett par av bestämmelserna i 2 §, som föreskriva, a t t från att anses såsom apoteksvaror skola undantagas bland a n n a t kosmetiska medel m. m., avsedda till vissa ändamål, och desinfektionsmedel, avsedda till viss användning. Vid de sakkunnigas överläggningar har framkommit ett förslag, att avsikten n ä r m a r e skulle preciseras i författningen genom en bestämmelse av innehåll, att med läkemedel skulle förstås även vara, som enligt skriftligt eller muntligt meddelande vore avsedd att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur. Då emellertid den nuvarande bestämmelsen näppeligen k a n tolkas i mer än en riktning, h a de sakkunniga ej ansett sig böra u p p t a g a detta förslag. A v helt a n n a n k a r a k t ä r är ett förslag om att varje vara, som genom form, benämning eller genom t r y c k eller på annat sätt meddelad upplysning angåves v a r a läkemedel, skulle anses såsom apoteksvara. Detta förslag överensstämmer i vissa hänseenden med ett medicinalstyrelsens förslag av år 1909, enligt vilket som apoteksvaror bland a n n a t skulle förstås »ämnen eller beredningar av vad slag som helst, då de genom signa-

271 tur, bruksanvisning, återgivande av sjukberättelse, genom offentlig annonsering eller annat meddelande angivas eller utbjudas såsom läkemedel». Detta moment uteslöts emellertid av 1913 års kommission och sederm e r a även av Kungl. Maj:t och riksdagen närmast av det skälet, a t t momentet enligt kommissionens mening syntes v a r a ägnat att förrycka själva begreppet apoteksvara och det därmed avsedda ändamålet enligt kommissionens förslag åtminstone i viss m å n kunde vinnas på annan väg. Vid prövningen av sistnämnda förslag har det visserligen för de sakkunniga stått klart, att det föreligger ett stort behov av en upprensning på detta område. Reklamen missbrukas i stor utsträckning givetvis av den anledningen, att ju större verkningar fabrikanten eller handlanden med läkemedlet kan tillskriva detsamma, dess större m a r k n a d k a n h a n p å r ä k n a . Till hälsovårdens fromma skulle otvivelaktigt en bestämmelse av n ä m n d a a r t vara. Emellertid lärer det v a r a ogörligt att låta stadgans tillämpning bero av så osäkra faktorer som de förevarande. E n enskild näringsidkare skulle, om av oförstånd eller med avsikt att skada a n d r a näringsidkare, genom att utbjuda en v a r a såsom läkemedel kunna åstadkomma, att den måste betraktas såsom apoteksvara, vilket kunde medföra att andra, lojala näringsidkare lede ekonomisk förlust. De sakkunniga ha därför med allt beaktande av det behjärtansvärda i förslaget ej k u n n a t tillstyrka en djupgående förändring av denna art. Däremot ha de sakkunniga, såsom av det efterföljande framgår, ej ansett samma betänkligheter kunna anföras gentemot ett i det efterföljande framlagt förslag om förbud mot vissa enskilda varors försäljning vid missbruk av reklam. De sakkunniga ha även övervägt möjligheterna att precisera det föru t n ä m n d a uttrycket »i huvudsakligaste mån». E t t förslag har sålunda framlagts, att med läkemedel skulle förstås vara, »som på grund av sina egenskaper och sin beskaffenhet uppenbarligen kan användas till att vid utvärtes eller invärtes bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur». Förändringen skulle emellertid tydligen vidga begreppet läkemedel och uttrycket »uppenbarligen^ synes ej hava avsevärt större pregnans än uttrycket »i huvudsakligaste mån». De sakkunniga ha därför ej upptagit detta förslag. Under de sakkunnigas överläggningar h a r ej framkommit något a n n a t förslag, som varit ägnat att noggrannare angiva den mening, som skall uttryckas genom stadgandet. Då det för övrigt synes ligga i sakens natur, att det ä r lagtekniskt n ä s t a n ogörligt att precis angiva denna avsikt, ha de sakkunniga släppt tanken h ä r p å och ansett sig böra förorda det n u v a r a n d e uttryckets bibehållande. De sakkunnigas överläggningar ha sålunda givit till resultat, a t t en klarare bestämning av begreppen läkemedel och apoteksvaror näppeligen kan ernås genom förändringar i de allmänna definitionerna av dessa begrepp. De sakkunniga anse sig därför böra tillstyrka, att i princip det

272 nuvarande systemet med allmänna definitioner och förklarande förteckningar bibehålles. Vissa redaktionella och förtydligande ändringar ha dock, såsom av författningsförslaget (sid. 514) framgår och såsom i specialmotiveringen här nedan närmare skall utvecklas, vidtagits i definitionernas lydelse. Här må allenast tilläggas, att de sakkunniga på de av 1913 års kommission och av kommerskollegium anförda skälen ej ansett sig kunna föreslå någon förändring ifråga om det nuvarande uttrycket »förebygga» sjukdom eller sjukdomssymtom. I förtydligande syfte föreslå emellertid de sakkunniga, att det nuvarande bilagesystemet i visst hänseende utbygges. Såsom redan av den tidigare framställningen framgår, har särskilt den allmänna definitionen av näringspreparaten i 2 § mom. 1 g) vållat svårigheter vid tillämpningen. Till belysande härav må redogörelse lämnas för följande rättsfall rörande försäljning av ett preparat, som vid analys befunnits bestå av hästfett, kalciumfosfat, äggviteämne (kasein) och vatten. Genom utslag den 1 november 1923 förklarade Stockholms rådhusrätt, att varan »med hänsyn till dess sammansättning och den omständigheten att den utbjudits såsom läkemedel måste anses vara att hänföra till apoteksvara». Svea hovrätt förklarade i utslag den 27 juli 1924, att varan måste anses hänförlig till sådana näringspreparat, som avsåges i 2 § mom. 1 g) apoteksvarustadgan, och alltså icke kunde anses såsom apoteksvara. Kungl. Maj:t i högsta domstolen fann genom utslag den 31 december 1925 lika med hovrätten att varan icke kunde betraktas som apoteksvara. I dessa olika utslag komma två skilda betraktelsesätt till synes. Rådhusrätten höll sig till varans sammansättning och till avsikten med dess användning, hovrätten och högsta domstolen uteslutande till varans sammansättning. Dessa domslut synas i hög grad ha ökat osäkerheten vid stadgans tillämpning under de senare åren. Såsom av det föregående framgår, har riksförbundet också inriktat sin kritik väsentligen på att myndigheterna vid stadgans tillämpning lagt huvudvikten vid avsikten med varans användning i stället för att taga hänsyn till varans sammansättning. Ett av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium avgivet å sid. 281 ff. intaget utlåtande belyser förträffligt de svårigheter, som stadgans tillämpning bland annat i detta hänseende vållat. Åtskilliga mer eller mindre invecklade förslag till förtydligande av denna bestämmelse ha i den tidigare diskussionen i ärendet framlagts. Vissa av dem innebära en utvidgning av den allmänna handelns försäljningsrätt. Då det synes olämpligt att i själva lagtexten inrymma definitioner av den komplicerade natur, som fallet skulle bliva vid ett godtagande av vissa av de framställda förslagen, ha de sakkunniga i stället gått på den linjen att föreslå införandet av en allmän definition av begreppet näringspreparat i förberörda stadgande, varifrån hänvisning göres till en

273 bilaga IV vid apoteksvarustadgan, upptagande vissa grupper av näringspreparat, som icke skola anses såsom, apoteksvaror. Det har emellertid härvid befunnits tekniskt ogörligt att utan att komma i konflikt med de medicinska och andra intressen, som tala emot förslagen att frigiva vissa varor frän apotekens ensamförsäljningsrätt, under ifrågavarande grupper inrymma alla de näringspreparat, vilka böra få försäljas i allmänna handeln. På grund härav har det för de sakkunniga varit nödvändigt att — i nära anslutning till vissa likartade föreskrifter i förteckningarna vid giftstadgan — föreslå en bestämmelse i bilaga IV av innehåll, att medicinalstyrelsen bemyndigas att beträffande de näringspreparat, som ej i bilagan särskilt avses, avgöra huruvida de skola vara hänförbara till bilaga IV. Trots de förtydliganden, som de sakkunnigas förslag i vissa hänseenden möjligen kan medföra, kunna allt fortfarande sådana gränsfall tänkas, där det är svårt att med ledning av stadgans allmänna bestämmelser eller särskilda förteckningar angiva om vederbörande vara är att anse såsom apoteksvara eller ej. Detta förhållande kan alltså, såsom tidigare anförts, innebära att en tillverkare ej vågar upptaga tillverkningen av ett preparat, rörande vilket han icke kan ernå visshet om det är att anse såsom apoteksvara eller ej. Under nuvarande förhållanden förekommer en prövning av ärenden av denna art vart tredje år i samband med revisionerna av bilagorna. Vid denna revision torde de varor, rörande vilka ovisshet befunnits föreligga om de skola anses såsom apoteksvara eller ej, upptagas i någon av bilagorna. Emellertid är det uppenbart att denna ordning icke är tillfredsställande dels emedan prövningen sker med ganska långa tidsmellanrum, dels emedan det ej är säkert, att de prövande myndigheterna alltid erhålla kännedom om de varor, rörande vilka tvekan i berörda hänseende kan föreligga. Ej sällan kan också förekomma, att vederbörande varor äro av den speciella beskaffenhet, att de icke lämpligen anses böra upptagas i bilagorna. Medicinalstyrelsen äger nu ej rättighet att med bindande verkan förklara en vara utgöra apoteksvara. Det förekommer enligt vad de sakkunniga inhämtat, att vederbörande tillverkare under hand från någon tjänsteman hos styrelsen begär besked rörande styrelsens uppfattning i nänseendet, men givet är, att en upplysning av denna art icke bereder sökanden full trygghet för en obehindrad försäljning av varan. Den enda väg, som står öppen för att råda bot för dessa olägenheter, synes vara att i anknytning till kommerskollegiets förutnämnda förslag i stadgan införa ett institut för meddelande av förhandsbesked rörande huruvida en vara är apoteksvara eller ej. Lämpligen bör prövningen av frågor av denna art förläggas till medicinalstyrelsen. Styrelsen synes därför böra medgivas rätt att efter hörande av den sakkunskap, som utom styrelsen kan vara till finnandes, 18 — 342080

274 avgöra, huruvida vara skall anses såsom apoteksvara. Huru de sakkunniga tänkt sig den närmare utformningen av detta förfarande framgår av specialmotiveringen i det följande till stadgans 3 §. Med de sakkunnigas nu relaterade förslag — allmänna definitioner å begreppen läkemedel respektive apoteksvara, kompletterade med uttömmande eller förtydligande bilagor, och med rätt för styrelsen att i tvivelaktiga fall avgöra, om vara skall hänföras till apoteksvara eller ej — anse de sakkunniga, att apoteksvarustadgans tillämpning ej bör vålla några svårigheter för apoteken eller för industri och handel. Vid sin revision i övrigt av apoteksvarustadgan har det för de sakkunniga varit angeläget att i görligaste mån anknyta till de nuvarande bestämmelserna. Dessa bestämmelser äro väl kända av den begränsade krets näringsidkare, som äro omedelbart intresserade av stadgans bestämmelser, och det kan därför anses motiverat att icke föreslå mer genomgripande redaktionella ändringar. Dock ha de sakkunniga ej kunnat undgå att i preciserande syfte föreslå vissa formella modifikationer. Härutöver ha de sakkunniga ansett sig böra förorda vissa sakliga förändringar i stadgans innehåll. Dessa förändringar framgå närmare av förslaget till ny apoteksvarustadga och av specialmotiven till de olika paragraferna. Här må allenast sammanfattningsvis anföras följande. I princip har någon förändring ej föreslagits i den olika näringsidkare numera tillförsäkrade handelsfriheten. De sakkunnigas förslag i kapitel VI rörande centralisering av apotekens varuinköp har dock nödvändiggjort vissa jämkningar i nuvarande bestämmelser rörande rätt att idka grosshandel med apoteksvaror. Vad i kapitel VII anförts och föreslagits i fråga om apoteks rätt att inköpa preparanda ger anledning till vissa smärre justeringar i stadgan. Vidare ha de sakkunniga i en detalj ansett sig böra tillmötesgå de önskemål, som framförts från skilda håll rörande de kompetenskrav, som böra ställas på tillverkare av i stadgan avsedda varor. Kraven på kompetens hos apoteksvarufabrikanter ha av skäl, som av specialmotiveringen närmare framgå, skärpts och härutöver ha föreslagits kompetensvillkor för tillverkare av vissa varor, som nu icke äro att anse såsom apoteksvaror. För vinnande av överblick och närmare kontroll över läkemedelshandeln ha de sakkunniga vidare funnit erforderligt att föreslå, att medicinalstyrelsen skall äga lämna tillstånd till utövande av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror, varförutom de sakkunniga funnit skäl föreligga att förorda, att anmälan om tillverkning av vissa icke-apoteksvaror skall göras hos medicinalstyrelsen. Det har även ansetts önskvärt, att den rättighet att utfärda förbud mot försäljning av vissa apoteksvaror och andra varor, som enligt nuvarande bestämmelser är förbehållen Kungl. Maj:t, må tillkomma medicinalstyrelsen. Vidare föreslå de sakkunniga, att de bestämmelser angående kontroll

275 över vissa tillverkare av och grosshandlare med apoteksvaror, som n ä m n d a n ä r i n g s i d k a r e enligt 9 § apoteksvarustadgan äro skyldiga underkasta sig, nu ratfärdas (författningsförslag å sid. 537 ff.). Viissa föreskrifter i giftstadgan synas böra lämpas efter de modifikationer, som de sakkunniga föreslå i apoteksvarustadgan. Utkast till ändrade bestiämmelser h ä r u t i n n a n återfinnes annorstädes i betänkandet (sid. 527 ff.) och nedan anföres den särskilda motivering för de ändringsförslag, som de s a k k u n n i g a ansett erforderliga (sid. 315 ff.). Det bör framhållas, att de s a k k u n n i g a härigenom icke velat på något sätt föregripa en revision av giftstadgan, som eventuellt k a n anses påkallad men som ej ingår i de sakkunnigas uppdrag. D e sakkunnigas behandling av frågan om apoteksvarustadgans revision har ej rönt påverkan av den kungörelse angående handel med farmacevt i s k a specialiteter, som såsom tidigare nämnts nyligen utfärdats. Redan i s i t t förslag till dylika bestämmelser tilläto sig de sakkunniga påpeka, att det i sakens n a t u r låge, a t t den ena frågan skulle kunna lösas u t a n samband med den a n d r a frågan. Då emellertid kritiken av det av de sakkunniga framlagda förslaget till specialitetsförordning i väsentliga hänseenden gick ut på önskvärdheten av att de båda frågorna — genomförandet av specialitetskontrollen och frågan om apoteksvarustadgans revision — såsom organiskt med v a r a n d r a sammanhängande löstes samtidigt, ha de sakkunniga ansett sig böra erinra om att deras h ä r u t i n n a n i betänkandet rörande kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter framförda uppfattning befunnits riktig. I n n a n de sakkunniga övergå till specialmotiven för förslaget till ny apoteksvarustadga m. m., anse de sig böra n ä m n a några ord om det under diskussionen i ämnet framförda önskemålet om viss begränsning av apotekens rätt att från tekniska avdelningar försälja andra varor än apoteksvaror m. m. Skälen för detta förslag, som för övrigt icke synes ha närm a r e samband med frågan om apoteksvarustadgans revision, framgå av det kortfattade referatet i det föregående. E n l i g t vad de sakkunniga inhämtat finnas för n ä r v a r a n d e omkring 60 a v apoteksföreståndare ägda tekniska eller jämförbara avdelningar. Att de anlagts i så relativt stor omfattning beror till en del av den starka konkurrensen med kemikalieaffärerna i fråga om handeln med vissa läkemedel. De senast genomförda etappvisa sänkningarna av läkemedelspriserna kunna också ha v e r k a t därhän att vissa apoteksföreståndare söka skaffa sig a n d r a inkomster än dem, som apoteken kunna bereda. Dessa förhållanden giva alltså vid handen, att en utvidgning av handelsfriheten på vissa varor, som n u äro förbehållna apoteken, ävensom ytterligare taxenedsättningar k u n n a verka i riktning mot att öka antalet tekniska avdelningar. U r näringsfrihetens s y n p u n k t torde några berättigade i n v ä n d n i n g a r ej

kunna framställas emot dessa tekniska avdelningar. Ifall några anmärkningar kunna göras mot det nuvarande systemet, bör det ske med utgångspunkt från den inverkan, de tekniska avdelningarna kunna ha på apoteksväsendets ekonomi och på apotekens behöriga skötsel. Såsom framgått av vad tidigare anförts och såsom i efterföljande kapitel XIV närmare kommer att beröras, uttaxeras från apoteken för gemensamma ändamål avgifter, som uppskattas delvis med ledning av apotekens totalförsäljning, delvis med ledning av apotekens avkastning. I totalförsäljningen inräknas apotekens hela försäljning, alltså även av i eke-apoteksvaror. Om bland apotekens omkostnader redovisats omkostnader även för biaffärer, skall med nu tillämpade uttaxeringsprinciper bland försäljningen inräknas även försäljningen från dylika biaffärer. Uppenbarligen ligger det på grund av den starkt progressiva uttaxeringen från apoteken i apoteksföreståndarnas välförstådda intresse att överflytta försäljningen av icke-apoteksvaror till en från apoteket helt fristående affär. I regel brukar denna läggas i omedelbar anslutning till apoteket. Av förutnämnda 60 tekniska avdelningar äro endast omkring 15 helt skilda från de lokaler, som disponeras för apoteksrörelsen. De kunder, som önska inköpa tekniska m. fl. artiklar från apoteket, hänvisas till biaffären eller också hämtas vederbörande varor från biaffären in till apoteket och utlämnas där till kunden, under det försäljningen redovisas på den tekniska avdelningen. Det har även uppgivits, att det i undantagsfall förekommit, att apoteksvaror saluhållits i dylika tekniska avdelningar. Ur principiella synpunkter kunde det med hänsyn till det nyss anförda vara att föredraga, om apotekens avgifter uteslutande beräknades på grundval av försäljningen av apoteksvaror och första klassens gifter, förslagsvis på enahanda sätt som i Norge, där från omsättningen undantages en del, som beräknas belöpa på handel med icke-apoteksvaror. Emellertid synes en sådan åtgärd fordra en omläggning av avgiftssystemet till att avse allenast en del av apotekens omsättning i stället för såsom nu såväl totalomsättningen som nettoavkastningen. Ett dylikt system skulle, såvitt de sakkunniga kunna finna, icke verka lika rättvist som det nuvarande svenska systemet, och de sakkunniga äro på grund härav icke benägna att föreslå någon ändring härutinnan. Trots att uttaxeringen till apoteken, särskilt med den av de sakkunniga i kapitel XIV föreslagna skärpningen, med tillämpning av nuvarande principer är ägnad att föranleda en överflyttning av apotekens försäljning till tekniska biaffärer, anse sig de sakkunniga icke böra av denna anledning förorda en omläggning av avgiftssystemet. Ej heller torde det vara möjligt att pålägga biaffärerna avgifter till vederbörande fonder, så länge de drivas som ekonomiskt fullt självständiga företag. Till ovan antydda taxeringstekniska olägenheter kan komma risken för att apoteksföreståndaren ej får tillfälle att på grund av skötseln av de tek-

277 niska a v d e l n i n g a r n a i tillräcklig utsträckning ägna sig at apotekets skötsel. V i d övervägandet av dessa frågor ha de sakkunniga funnit, att det med h ä n s y n till näringsfrihetsförordningens bestämmelser ej torde v a r a möjligt att exempelvis föreskriva skyldighet för apoteksföreståndare att inh ä m t a medicinalstyrelsens samtycke, innan han i n r ä t t a r teknisk avdelning. De sakkunniga ha med hänsyn härtill ej ansett sig böra föreslå ä n d r i n g a r i denna förordning. De sakkunniga vilja emellertid starkt framhålla önskvärdheten av att tekniska avdelningar ej inrättas i sådan utsträckning, att apotekens skötsel försummas, eller i direkt förbindelse med apotekslokalen. J ä m l i k t medicinalstyrelsens instruktion åligger det styrelsen a t t tillse att apoteksföreståndarna fullgöra vad dem enligt gällande föreskrifter åligger och över huvud taget genom inspektioner etc. vaka över apoteksinrättningarnas skötsel. Enligt de sakkunnigas förmenande bör styrelsen härvid h a v a sin uppmärksamhet r i k t a d p å nyss a n t y d d a förhållanden och, därest det kan befinnas a t t apoteksföreståndare i alltför stor utsträckning ägnar sig åt skötseln av a n d r a företag, i varje särskilt fall vidtaga de åtgärder, styrelsen finner lämpliga. Ifall det befinnes, att å teknisk avdelning försäljas apoteksvaror, åligger det givetvis åklagarmyndigheten på vederbörande ort att vidtaga de åtgärder, varom apoteksvarustadgan ger anvisning. Vad de sakkunniga nu anfört avser i tillämpliga delar även sådan tillverkning av kosmetiska p r e p a r a t o. d., som drives av vissa apoteksinnehavare. I det följande återgivas specialmotiveringar för de ovan berörda, vid betänkandet fogade författningsförslagen, nämligen för förslag till apoteksvarustadga, utkast till ä n d r i n g a r i giftstadgan samt förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående inspektion och kontroll av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror m. m.

Specialmotivering till förslag till apoteksvarustadga. ^ Rubriken. Det k a n ifrågasättas, om namnet apoteksvarustadga är det adekvata uttrycket för stadgans innehåll. Vissa av stadgans bestämmelser avse nämligen även läkemedel och eftersom detta begrepp är vidare än begreppet apoteksvara, vore det m å h ä n d a logiskt riktigare att kalla stadgan läke1

Förlattningsförslag se sid. 514 ff.

278 medelsstadga. Emellertid kan det synas överflödigt att för en relativt obetydlig formfrågas skull ä n d r a på en hävdvunnen benämning. Då vidare i vissa författningar hänvisning göres till apoteksvarustadgan, anse sig de sakkunniga ej böra ifrågasätta någon förändring av stadgans namn. 1 §. Beträffande den allmänna motiveringen för ett bibehållande i princip av de n u v a r a n d e allmänna definitionerna å läkemedel och apoteksvaror tillåta sig de sakkunniga hänvisa till det föregående. I fråga om definitionen å läkemedel ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett tillägg. Med den nuvarande definitionen av läkemedel kunna som läkemedel ej gärna betraktas de preparat, som användas för att diagnostisera sjukdomar. E n del a v dessa p r e p a r a t finna väl oftast användning såsom kontrastmedel vid röntgenundersökningar och införas i så fall ej sällan i blodbanorna, i njurbäckenet, i matsmältningsapparaten eller i a n d r a delar av människokroppen. P å grund h ä r a v är det nödvändigt a t t läkaren h a r visshet om att de äro rena och tjänliga för ändamålet. De största g a r a n t i e r n a härför vinnas obestridligen, om ifrågavarande prepar a t betraktas såsom läkemedel och i regel såsom apoteksvaror. Härigenom sker ej någon faktisk inskränkning i den allmänna handelns handelsfrihet, d å enligt vad de sakkunniga inhämtat flertalet varor av derna a r t endast försäljas å apotek och det för övrigt ligger i sakens natur, att de ej utgöra mer gångbara handelsartiklar. De sakkunniga ha trott sig bäst kunna vinna berörda syftemål genom att föreslå, a t t som läkemedel även skall anses vara, avsedd att »påvisa» sjukdom eller sjukdomssymtom. Med denna definition avses givetvis endast varor, avsedda för invärtes eller utvärtes bruk, och sålunda ej vanliga laboratoriereagenser och ej heller diagnostiska instrument. Flertalet hithörande varor ha befunnits utgöra beredningar och ett fåtal enkla ämnen. De enkla ämnena böra upptagas i bilaga I och beredn i n g a r n a exemplifieras i bilaga I I . De sakkunniga hänvisa h ä r r t i n n a n till vad därom i det följande anföres under specialmotiveringen till ifrågav a r a n d e bilagor. I övrigt ha de sakkunniga föreslagit vissa formella jämkningai i 1 §. Såsom av det föregående framgår är begreppet läkemedel vidare än begreppet apoteksvara. Nu definieras emellertid i paragrafen först liegreppet apoteksvara, varefter definitionen å apoteksvara förklaras gerom en definition å läkemedel. Det synes v a r a riktigare, att definitionen i läkemedel kommer i sammanhanget före definitionen å apoteksvara, valan de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att paragrafen avfattas i övereisstämmelse härmed. Övriga av de sakkunniga föreslagna ä n d r i n g a r sikta mot att i görligaste mån göra paragrafen mera överskådlig.

279 2 *. Mom. i. 1 § anger med sina definitioner och sin hänvisning till bilagorna ganska uttömmande vad som skall anses såsom apoteksvara. I 2 § mom. 1 angivas emellertid i nu gällande bestämmelser vissa varor, som äro »undantagna från att anses såsom apoteksvaror». Onekligen föreligger författningstekniskt sett en viss motsättning mellan bestämmelserna i 1 § och förevarande föreskrifter i 2 § mom. 1 och även i mom. 2. F ö r a t t i görligaste mån utjämna denna motsättning föreslå de sakkunniga en mindre ändring av lydelsen av ingressen till nu förevarande moment. Sakligt sett h a r jämkningen ingen betydelse. I nuvarande bestämmelser göres en hänvisning till förordningen angående handel med eter samt eter- eller sprithaltiga läkemedel den 8 december 1876. Denna förordning har sedermera upphävts genom förordningen den 1 juli 1918 (S. F . S. nr 639) angående handel med alkoholhalt i g a apoteksvaror m. m. De sakkunniga föreslå h ä r a v betingad ä n d r i n g i ingressen. Såsom av det föregående framgår ifrågasätter numera riksförbundet ingen väsentligare saklig ändring i punkterna a)—f) i förevarande moment. Med hänsyn härtill och under hänvisning till sin i det föregående angivna principiella uppfattning anse sig de sakkunniga ej böra ingå på de förslag härutinnan, som i den tidigare diskussionen v a r i t före. Emellertid h a de sakkunniga ansett sig böra föreslå vissa modifikationer i förevarande bestämmelser. Enligt nuvarande bestämmelser äro under punkt a) u p p t a g n a vissa medel, som ej skola anses såsom apoteksvaror, nämligen »kosmetiska medel, avsedda till ans av hud eller hår eller till renhållning av munhålan, samt medel, avsedda till ans av friska sår». Sistnämnda medel till ans av friska sår tillades av 1913 års kommission, som ansåg detta motiverat, då de kosmetiska medlen jämväl ofta betecknade sig såsom medel, lämpliga att tillgripa vid sårskador, och då gränsen mellan medel, avsedda till hudens vård, och sådana, »lämpliga att använda vid smärre skador å huden», vore svår a t t uppdraga. Av sist återgivna citat synes framgå, att meningen v a r i t att med uttrycket »medel, avsedda till ans av friska sår» allenast träffa sådana preparat, som användas vid smärre skador å huden. Enligt vad de sakkunniga erfarit utbjudas emellertid under hägnet av detta stadgande vissa varor till ans av kroniska sårbildningar, såsom s. k. bensår (ulcera varicosa), och även till behandling av sådana åkommor som hämorrojder och ekzem. Det har uppenbarligen icke varit meningen a t t giva stadgandet en sådan allmän k a r a k t ä r . Vid kritik av förevarande bestämmelse bör beaktas a t t med uttrycket »friskt» sår i medicinskt språkbruk avses ett sår, som praktiskt sett icke ä r infekterat, d. v. s. ett sår i vilket varbakterier ä n n u icke hunnit ut-

280 veckla sig. Sådana sår, som äro så obetydliga a t t de icke behöva hopsys eller föranleda läkarvård, k r ä v a för sin behandling i stort sett endast skydd mot föroreningar utifrån, alltså ett sterilt förband under vars betäckning såret u t a n särskilda åtgöranden plägar läkas, om den skadade är frisk och såret icke blivit förorenat med varbakterier. Behandling av sådana små sår, som stadgan avser, kräver därför mycket ringa medel. E n rengöring av sårets omgivning med bensin, sprit, jodsprit e. d., eventuellt indränkning av en liten kompress med exempelvis kloramin är i dylika fall fullt tillräcklig. Sårpulver, sårsalvor m. fl. preparat k u n n a betecknas som helt överflödiga. De sakkunniga h a därför övervägt, om icke skäl kunna föreligga a t t utesluta medel till ans av friska sår och i stället upptaga dylika i bilaga I I I . Emellertid h a de icke ansett sig böra föreslå någon ä n d r i n g bland a n n a t med hänsyn till att i skolor och i pressen en i allmänhet god upplysningsverksamhet bedrives rörande vikten av även smärre sårs ändamålsenliga skötsel. För att m a r k e r a vad med bestämmelsen åsyftas k u n n a orden »friska sår» utbytas mot ordet »sårskador», vilket tydligt torde giva u t t r y c k åt a t t härmed avses sådana sår, som uppkommit genom y t t r e åverkan. Det torde efter det ovan anförda icke behöva utsägas, att en sådan tillämpning av denna punkt, att m a n under dess hägn reklamerar för t. ex. hämorrojdalsalvor, är orimlig. Hämorrojder äro till sin n a t u r a t t jämställa med åderbråck och med hänsyn till deras lokalisering kan näppeligen någon kosmetisk behandling förekomma. P u n k t e r n a b), c) och e) ha bibehållits oförändrade. slagits en formell modifikation.

I punkt d) har före-

Beträffande punkt /) föreslå de sakkunniga, att mineralkällsalter allenast skola undantagas från att anses såsom apoteksvaror, då de säljas i tillverkarens väl slutna, för förbrukaren avsedda förpackning, d. v. s. i originalförpackning. Vad sedan a n g å r det i nuvarande bestämmelser under denna punkt förekommande uttrycket »konstgjorda» mineralkällsalter, avser detta, såsom av riksdagsbehandlingen av år 1913 framgår, att dessa konstgjorda salter skulle bli fria, endast om de efterbildade sältorna i något n a t u r l i g t mineralvatten. Till förtydligande av bestämmelsen föreslå de sakkunniga, att uttrycket »konstgjorda» utbytes mot uttrycket »efter n a t u r l i g a tillverkade», som ehuru språkligt måhända ej fullt tillfredsställande torde klarare ange stadgandets mening. Av bilaga A framgår, att motsvarande bestämmelser finnas i Norge och Danmark. De sakkunniga komma härefter till den omtvistade punkten g) näringspreparat. Såsom framgår a v det tidigare anförda äro från a t t anses såsom apoteksvaror u n d a n t a g n a »näringspreparat, som icke äro försatta mec an-

281 nat läkemedel än lecitin eller glycerofosfat av n a t r i u m eller av kalcium». Alla a n d r a näringspreparat äro alltså att anse såsom apoteksvaror och detta h a r k l a r t angivits genom punkten A) i bilaga I I , som upptager »näringspreparat, d å de äro försatta med läkemedel, a n n a t än de i § 2 mom. 1 g) angivna (lecitin, glycerofosfat av n a t r i u m eller av kalcium)». Beträffande tillkomsten av förevarande stadgande i 2 § må anföras, att medicinalstyrelsen i sitt förslag av år 1909 ej ifrågasatte något särskilt undantag för dessa varor. 1913 års kommission anförde i anslutning härtill, att n ä r i n g s p r e p a r a t , som icke vore försatta med apoteksvara eller ann a t läkemedel, naturligen icke vore a t t hänföra till apoteksvaror, ehuru de ofta, särskilt genom det sätt varpå de utbjödes, stode läkemedlen ganska nära. Om de åter vore försatta med apoteksvara eller annat läkemedel, vore de enligt bilaga I I Add styrelsens stadgeförslag a t t betrakta såsom apoteksvara. Någon ändring i denna huvudregel hade kommissionen ej ansett sig böra föreslå. Emellertid hade Kungl. Maj:t i regeringsrätten genom utslag den 10 j a n u a r i 1913 beträffande tullbehandlingen av ett preparat, benämnt sanatogen, u t t a l a t den uppfattningen, a t t sanatogen icke kunde anses hänförlig till varor, som allenast å apotek finge hållas till salu. Särskilt med hänsyn härtill hade kommissionen ansett sig icke kunna u n d g å att föreslå vissa undantag. Då det ej kunde anses lämpligt a t t genom frigivande av allenast sanatogen premiera ett utländskt fabrikat, hade intagits ovan omförmälda föreskrift, att näringspreparat, som ej innehölle annat läkemedel än glycerofosfat av n a t r i u m eller kalcium, skulle v a r a fritt. Med glycerofosfat hade ansetts böra likställas lecitin, ett ur äggula eller hjärnsubstans extraherat ämne, som vunnit jämförelsevis stor användning i ungefär samma syfte som glycerofosfat. Belysande för svårigheterna a t t tolka ifrågavarande bestämmelse är förutnämnda utlåtande den 15 april 1926 från föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, vari anföres bland annat följande: »Framför allt är det tolkningen av bestämmelserna i punkt g) av nämnda moment, som föranleder särskilda svårigheter. I fråga om denna punkt, som avser s. k. narmgspreparat, lägger man först märke till, att definition av detta begrepp saknas i apoteksvarustadgan. Redan detta förhållande gör, att ingen med bestämdhet kan avgöra, i vilka fall bestämmelsen skall tillämpas. Ännu mera komplicerade bliva förhållandena, då man tager hänsyn till innehållet av ifrågavarande toreskrift, i sig själv utgörande en undantagsbestämmelse, som i sin tur innesluter undantagsfall. Om en blandning av tvä eller flera ämnen eller beredningar, vilka var för sig icke med nödvändighet behöva anses såsom läkemedel, genom annonsering eller annan reklam ulbjudes såsom ett näringspreparat, som har egenskap att förebygga lindra eller bota en del angivna sjukdomar eller sjukdomssymtom, så har man vid bedömandet av frågan, huruvida apoteksvara föreligger eller icke, först att taga hansyn till om beteckningen näringspreparat kan i det föreliggande fallet anses berättigad, damast till spörsmålet, huruvida någon av de ingående beståndsdelarna utgör lakemedel. Det förhållandet att varan utbjudes såsom läkemedel bör icke utgöra hinder för att densamma skall kunna anses såsom näringspreparat ty dels kunna vanliga födoämnen i vissa fall spela rollen av läkemedel, dels vore' i annat

282 fall punkten g) i mom. 1 av apoteksvarustadgan obehövlig. Härav följer emellertid det paradoxala förhållandet, att en beredning, som skäligen kan betecknas såsom näringspreparat, må utbjudas såsom läkemedel utan att därför bliva apoteksvara, såframt icke, med anförda undantag, någon av beståndsdelarna utgör läkemedel. Pä vad sätt en beredning skall kunna utgöra ett läkemedel, utan att läkemedelsverkningarna äro hänförda till några av beståndsdelarna, är svårt att inse, och det är icke ägnat att förvåna, att här berörda förhållanden understundom giva anledning till meningsskiljaktigheter. Det är också till denna punkt hänförliga rättsfall Sveriges färghandlares riksförbund ansett sig böra framdraga såsom belägg för påståendet om apoteksvarustadgans otillfredsställande avfattning. Att denna i berörda hänseende är särdeles oklar, lär av ingen bestridas, men detta förhällande kan icke skäligen motivera en revision av stadgan i dess helhet eller av de för densamma grundläggande principerna, utan för missförhållandenas avhjälpande torde det vara tillräckligt att fastslå omfattningen av begreppet näringspreparat och utförligare exemplifiera sädana beståndsdelar, som må ingå i dylikt, utan att varan må bliva hänförlig till apoteksvara. På samma sätt som tidigare skett lära förtydliganden, som äro ägnade att möjliggöra en likformig tillämpning av bestämmelserna i § 2 mom. 1, i den mån sådana må anses erforderliga, kunna åvägabringas genom lämplig utformning av stadgans bilagor.» Å t s k i l l i g a f ö r s l a g h a s o m n ä m n t s f r a m l a g t s t i l l o m f o r m u l e r i n g a v berörda stadgande. M e d i c i n a l s t y r e l s e n h a r s å l u n d a , s å s o m t i d i g a r e f r a m h å l l i t s , ansett, a t t v i s s a u t t r y c k i a p o t e k s v a r u s t a d g a n k u n d e p r e c i s e r a s g e n o m exemplifier a n d e t i l l ä g g t i l l b i l a g o r n a , I s å d a n t h ä n s e e n d e h a r i n o m s t y r e l s e n föres l a g i t s f ö l j a n d e f ö r k l a r a n d e t i l l ä g g t i l l a n m ä r k n i n g a r n a i s l u t e t a v bilaga I I : y>Anm. 1. Undantagna — bestämmelser. Anm. 2. Till apoteksvara är icke hänförligt näringspreparat, som utg3res av eller är försatt med ämne, erforderligt för ämnesomsättningen i människo- eller djurkroppen under icke sjukliga tillstånd, såsom — förutom kolhydrat, fett, äggviteämne vitaminer, järn och klorid, jodid, karbonat, sulfat, fosfat ellei silikat av kalium, natrium, kalcium, magnesium, järn eller av aluminium. Med näringspreparat förstås vara, avsedd såsom ersättning för ett eller lera av de vanliga näringsämnena eller såsom tilläggskost till dessa. Vara, som redan i ringa mängd genom halt av verksamt ämne kan föranleda påvisbara skadliga symtom och yttringar eller som innehåller mera än 0*3 % järn eller 1 % magnesium eller 0*03 % jod, är icke att anse såsom näringspreparat. Exempel ä näringspreparat, som icke äro hänförliga till apoteksvara: Bemax (B-vitaminrikt näringspreparat), Bovisan (benmjöl, kalciumkarbonat, natriumfosfat, -jodid, -klorid, reducerat j ä r n , smakförbättrande ämne), Larosan (kaseinkalcium), Maltextrakt med järn, » » kalk. Anm. 3. I gemensam beredning.» I s i n f ö r u t o m f ö r m ä l d a p r o m e m o r i a a v å r 1929 a n f ö r d e k o m m e i s k o l l e g i u m och t e k n i s k a högskolan, a t t u t t r y c k e t »läkemedel» till sin innelörd v o r e m y c k e t o m f a t t a n d e och o b e s t ä m t . U t b y t t e s o r d e t » l ä k e m e d d » m o t

283 uttrycket »till apoteksvara hänförligt ämne», erhölle författningsrummet en bestämd mening, som medgåve en exaktare tillämpning. Risken för a t t genom en sådan ändring föranleda utbjudande i allmänna handeln av olämpliga och hälsovådliga preparat förefölle mycket liten. Missbruk torde verksamt kunna beivras på a n n a t sätt än genom bibehållande av nuvarande u r flera synpunkter olämpliga lydelse av författningsrummet i fråga. Slutligen h a r inom riksförbundet numera enligt de sakkunniga tillhandakomna upplysningar ifrågasatts, a t t 2 § mom. 1 g) skulle erhålla följande ändrade lydelse: »g) näringspreparat, som utgöres av eller är försatt med ämne, erforderligt för ämnesomsättningen i människo- eller djurkroppen under icke sjukliga tillstånd, såsom — förutom kolhydrat, fett, äggviteämne — vitaminer, albuminat, kaseinat eller sackarat av järn eller mangan, järn och klorid, jodid, karbonat, sulfat, fosfat eller silikat av kalium, natrium, kalcium, magnesium, järn eller av aluminium. Får endast säljas i originalförpackningar. Med näringspreparat förstas vara, avsedd såsom ersättning för ett eller flera av de vanliga näringsämnena eller såsom tilläggskost till dessa. Med originalförpackning menas vederbörande fabriks väl slutna och med obruten försegling försedda förpackning.» Förslaget h a r synbarligen utarbetats i n ä r a anslutning till medicinalstyrelsens tidigare återgivna förslag till tillägg till bilaga I I . Att anteckna ä r vidare, att medicinalstyrelsen i sin tidigare refererade framställning rörande preparatet Vigantol (se ovan sid. 253 ff.) föreslog, att bilaga I I , p u n k t A, skulle erhålla följande lydelse: »A) Näringspreparat: 1. försatta med läkemedel, annat än de i § 2 mom. 1 g) angivna (lecitin, glycerofosfat av natrium eller av kalcium). Exempel: albuminmaltos med järn, — kinin, m. fl. 2. utgörande genom bestrålning aktiverade steriner (till exempel kolesterin, ergosterin) eller beredningar av sådana (till exempel vigantol, stérogyl), ävensom andra beredningar, som innehålla eller av tillverkaren uppgivas innehålla D-vitamin i väsentligt högre koncentration än vad som motsvarar naturlig förekomst därav i beredningens beståndsdelar. Exempel: stérogyl, vigantol, m. fl.» De s. k. näringspreparaten, sådant detta begrepp fattades vid apoteksvarustadgans tillkomst och åren närmast därefter, ha n u m e r a i väsentlig grad förlorat i betydelse. E n av de främsta orsakerna härtill har väl varit, att den uppfattningen alltmer vunnit burskap, a t t näringspreparaten medicinskt sett h a en ganska liten uppgift a t t fylla och a t t det ändamål, vartill de avsetts, väl så effektivt och kanske effektivare k a n uppnås genom a t t vederbörande förtär vanliga och för h a n s hälsotillstånd lämpade födoämnen. P å grund härav har utvecklingen reducerat

284 den föreliggande frågans proportioner och förminskat vikten av ändringar av ifrågasatt slag i apoteksvarustadgan. Ett annat slag av näringspreparat, nämligen de vitaminrika, har i stället kommersiellt sett vunnit i betydelse. Industrien har tillgodogjort sig de upptäckter på vitaminforskningens område, som helt nyligen gjorts, och enligt vad de sakkunniga ha sig bekant torde det vara att förvänta, att dessa näringsfysiologiska fynd komma att tillgodogöras i ökad utsträckning inom exempelvis margarin- och chokladbranscherna. De senaste i fråga om margarintillverkningen vidtagna restriktiva åtgärderna torde härutinnan icke vara utan inflytande. Åtskilliga försök ha som synes gjorts att författningstekniskt definiera begreppet näringspreparat. Från den fria handelns sida har härvid naturligen eftersträvats att giva begreppet vidast möjliga innebörd, under det att företrädarna för de medicinska synpunkterna sökt i görligaste mån begränsa detsamma till en omfattning, som icke ur allmän medicinsk synpunkt kan ingiva betänkligheter. Här liksom i övriga fall ha de sakkunniga ej ansett sig kunna tillstyrka andra förändringar än sådana som ur social och medicinsk synpunkt kunna försvaras. Näringspreparatens benämning och deras utbjudande såsom för kroppens välbefinnande särskilt tjänliga medel vålla risker för en överdriven konsumtion av dessa i sig själva oftast umbärliga preparat. Allmänheten får lätt den uppfattningen, att ett preparat, som utbjudes såsom näringspreparat, kan förtäras utan varsamhet. Ovan relaterade framställning rörande förklarande av Vigantol och därmed besläktade och jämförbara preparat för apoteksvaror har givit aktuell belysning åt denna sidaav saken. Utredningen i detta ärende har givit vid handen, att nämnda preparat, som icke ansetts utgöra apoteksvara och alltså kan saluhållas av vilken affär som helst, även i mycket små kvantiteter kan medföra livsfara särskilt för småbarn. Enbart en varning i bruksanvisningen e. d. kan med hänsyn till det nyss anförda i dessa fall ej erbjuda tillräckliga garantier mot missbruk. De sakkunniga ha fastmer utan tvekan funnit, att preparat av denna art böra hänföras till giftiga ämnen av första klassen och beläggas med recepttvång, och anse sig därför böra tillstyrka åtgärder i denna riktning beträffande sist avsedda preparat. Den tidigare utredningen har ådagalagt, att det tekniskt är mycket svårt att i en författningstext giva en tillfredsställande definition av begreppet näringspreparat. De sakkunniga ha ej ansett sig kunna gå den väg, som anvisats i det inom riksförbundet dryftade, nyss angivna förslaget. Utom att det formellt måste anses olämpligt att i en författningstext meddela ingående och detaljerade föreskrifter av denna art — giftstadgan är intet föredömligt exempel — har nämnda förslag fått en alltför vidsträckt karaktär, som de sakkunniga med sin inställning till hithörande frågor icke kunna godtaga. Det för näringspreparaten konstitutiva torde vara, att de äro avsedda

att användas såsom ersättning för födoämnen. En annan begreppsbestämning måste vara, att varan icke är så försatt med läkemedel, att dess användning som läkemedel blir det väsentliga framför dess användning som näringspreparat. Såsom av det föregående framgår har kornmerskollegium föreslagit, att näringspreparat, som icke vore försatt med annan apoteksvara än på sätt närmare angivits, skulle vara undantagna från att anses såsom apoteksvaror. Den vidgning av innebörden av begreppet näringspreparat, som skulle komma till stånd vid ett realiserande av detta kollegiets förslag, kan innebära, att samtliga i bilaga I I under A) nu uppförda näringspreparat bli fria handelsvaror. Dessutom skulle en avsevärd del av i handeln förekommande järnpreparat bli fria handelsvaror. Ytterligare skulle preparat av exempelvis äggvita eller kolhydrat med tillsats av brom- och jodsalter jämte åtskilliga andra iäkemedel, som ej utgöra apoteksvara, fritt få försäljas. Med en formulering av denna art skulle alltså möta samma betänkligheter som vid ett godtagande av det inom riksförbundet ifrågasatta förslaget. Vid sina överväganden i denna fråga ha de sakkunniga funnit det ogörligt att i författningstexten tillfredsställande avgränsa de läkemedel, som må kunna tillsättas preparat av denna art. En framkomlig väg har synts de sakkunniga vara, att i en allmän definition under 2 § mom. 1 g) föreskriva, att med näringspreparat skall förstås varor, som äro avsedda att användas såsom ersättning för födoämnen och icke äro försatta med läkemedel annorlunda än i en särskild bilaga IV angives. Härigenom vinnes fördelen dels att medicinalstyrelsen vid sin prövning enligt 3 § huruvida vara skall vara att anse såsom apoteksvara eller ej får en säker vägledning i den allmänna definitionen å näringspreparat, dels att i den särskilda bilagan utförligare än i stadgans text kunna angivas de näringspreparat, som enligt 2 § mom. 1 g) ej skola vara att betrakta som apoteksvaror. Under specialmotiveringen till bilaga IV här nedan återkomma de sakkunniga till frågan, huru nämnda bilaga bör närmare utformas. Mom. 2 har ej ansetts böra sakligt förändras. Mom. 3. I apoteksvarustadgan äro nu införda bestämmelser, avsedda att begränsa och motarbeta olämpliga avarter av de genom stadgans 2 § mom. 1 till fri tillverkning och handel överlämnade varuslagen. I sådant syfte har i 2 § mom. 3 föreskrivits, att på framställning av medicinalstyrelsen Kungl. Maj:t kan utfärda förbud mot införsel och försäljning av fria läkemedel, som visat sig hälsovådliga, eller eventuellt förordna, att sådant medel skall anses som apoteksvara. Denna föreskrift har emellertid icke vunnit avsedd tillämpning. Den ordning, man valt, har visat sig icke kunna i praxis användas, och mom. 3 har förblivit en död bokstav.

286 Erfarenheten visar dock, att lagrummets syfte varit fullt berättigat och att frånvaron av en utväg att på administrativ väg snabbt och verksamt komma till rätta med humbugspreparat bland de fria läkemedlen är en betänklig brist i lagstiftningen. Under årens lopp ha mindre samvetsgranna personer i handeln salufört och under olämplig, missvisande eller direkt ovederhäftig reklam utbjudit salvor och andra medel, som rekommenderats till behandling av allehanda åkommor men som i själva verket varit verkningslösa, olämpliga eller rent av skadliga. Tillverkarna ha ockrat på människors bristande omdöme och lättrogenhet i en utsträckning, som trotsat ansträngningarna från ansvarigt håll att genom upplysning och varning stäcka humbugens framfart. Det är möjligt, att den stigande folkupplysningen gjort och gör sitt till att begränsa marknaden för sådana preparat, men ännu uppträda företeelser, som visa behovet av kraftigt ingripande till allmänhetens skydd. Såsom exempel är det nog att erinra om annonserna i pressen om undergörande salvor, som uppgivas bota de flesta hudsjukdomar, reumatiska lidanden, ryggvärk och dylikt. I enstaka fall kan man lagligen åtkomma sådana preparat, då deras saluhållande strider mot apoteksvarustadgan, men detta är ej alltid fallet. Dessutom är proceduren mycket omständlig, och påföljden drabbar gärna i första hand eller endast en enstaka mellanhand, som försäljer varan i minut — ej den egentliga initiativtagaren (fabrikanten-annonsören). Man känner även fall, som synas oåtkomliga med nuvarande bestämmelser. Sålunda är det på grund av faran för blyförgiftning enligt 27 § giftstadgan förbjudet att saluhålla eller försälja kosmetiska medel, innehållande blyförening. Icke desto mindre har helt nyligen annonserats ett hårvatten, som visserligen icke innehåller blysalt, men vid vars försäljning försäljaren bifogar en avpassad dos blynitrat, avsedd att blandas i hårvattnet, som efter denna tillsats färgar hår. Otvivelaktigt är denna försäljning av den art, att den levererade varans bruk för uppgivet ändamål måste anses medföra hälsofara. Men den strider icke mot giftstadgans bokstav, och 2 § mom. 3 apoteksvarustadgan har av ovan antydda skäl icke ansetts kunna tillämpas. För att förevarande humbugspreparat skola kunna förklaras för apoteksvara och deras saluhållande i allmänna handeln därigenom förbjudas, skola preparaten i apoteksvarustadgans mening anses vara avsedda att vid utvärtes eller invärtes bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom. Avsikten skall alltså ådagaläggas och i detta hänseende förefinnas för närvarande betydande svårigheter att få ett förbud tillräckligt generellt, även efter en fällande dom för brott mot apoteksvarustadgan. Fabrikanten kan exempelvis sakna del i den otillåtna avsiktens tillkännagivande därigenom att dylikt tillkännagivande givits av en grossist eller detaljist genom bruksanvisning å etikett eller genom annons. Härtill kommer, att det icke visat sig nog att hänvisa ett dylikt

medel till försäljning endast å apoteken. Ty humbugspreparat hava ej sällan på ett förvånande framgångsrikt sätt vunnit spridning just genom apoteken, som på grund av bestämmelserna i 8 § äro skyldiga saluföra även dylika varor. På grund härav synes den bestämmelsen ej böra bibehållas, att varan skall kunna förklaras för apoteksvara. For att förebygga missbruk av den handelsfrihet, 2 § mom. 1 är avsedd att tillförsäkra näringslivet, torde det vara nödvändigt att utbygga den tankegång, som är nedlagd i nuvarande 2 § mom. 3. Detta synes böra ske genom att giva medicinalstyrelsen diskretionär rätt att förbjuda tillverkning, saluhållande och försäljning av dels vara, som på grund av tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak befinnes vara av sådan beskaffenhet, att dess bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara, dels ock vara, som saluhålles och försäljes under uppenbart oriktig eller vilseledande uppgift om varans verkan. Självklart är, att medicinalstyrelsen före meddelande av dylikt förbud bör träda i förbindelse med vederbörande tillverkare. Därvid kan säkerligen i de allra flesta fall utrönas om varan med fabrikantens eller engrossistens goda minne utgivits äga den i reklamen påstådda verkan. Är så fallet och sker ej rättelse, bör preparatet förbjudas. Har reklamen skett genom återförsäljare och fabrikanten eller engrossisten ej är villig åstadkomma rättelse, bör givetvis preparatet likaledes förbjudas. De sakkunniga anse sig böra påpeka, att reklam av denna art undantagslöst sker genom fabrikanten eller engrossisten eller dessas ombud. Då medicinalstyrelsen genom tillkomsten av den rådgivande nämnd, varom i 3 § närmare bestämmelser meddelas, erhåller möjlighet till en intim kontakt med näringslivet, bör denna nämnd rådfrågas, innan beslut om ett förbud av sagda art fattas. På detta sätt lärer garanti förefinnas för att befogenheten att meddela dylikt förbud användes efter allsidig prövning. Samtidigt vinnes den enkelhet, snabbhet och effektivitet, som länge saknats på nu avsedda område av näringslagstiftningen. De sakkunniga vilja, erinra, att medicinalstyrelsens beslut i ifrågavarande ärenden givetvis i vanlig ordning kan överklagas. Den sakkunnige och lojale fabrikanten torde icke ha annat än fördel att vänta av den upprensning bland humbugspreparaten, som den föreslagna anordningen skulle kunna medföra till gagn för den läkemedelsköpande allmänheten och hälsovården. De sakkunniga föreslå i tillämpliga delar motsvarande ändring under 12 § i fråga om förbud m. m. mot försäljning av apoteksvara. 3 §.

I denna paragraf torde lämpligen böra införas de av de sakkunniga föreslagna föreskrifterna rörande förhandsbesked, huruvida vara enligt apoteksvarustadgan är att anse såsom apoteksvara eller icke.

288 Vissa med de tillärnade jämförbara föreskrifter meddelas i Kungl. Maj:ts förordning den 31 maj 1907 (S. F. S. nr 30) angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas. Enligt denna förordning äger den, som har för avsikt att till riket införa vara, hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning, som är för statsverket bindande, rörande huru gällande tulltaxa och taratariff skola tillämpas å varan. Upplysning skall sökas skriftligen med uppgift om varans beskaffenhet och tillämnade användning m. m. Till generaltullstyrelsen skall i regel avlämnas prov å varan. För erforderlig laboratorieundersökning av varuprov samt för av särskilt anlitad sakkunnig avgivet utlåtande om varaprovs beskaffenhet m. m. har sökanden att utgiva ersättning, som i vad den avser undersökning, vilken verkställts å tullverkets laboratorium, skall utgå enligt av Konungen fastställd taxa. Det åligger sökanden att, där generaltullstyrelsen så prövar skäligt, ställa nöjaktig säkerhet för sagda kostnad eller inbetala lämpligt förskott därå vid äventyr att begärd upplysning icke meddelas, innan sådant skett. Mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga får klagan icke föras. Under diskussionen kring frågan om förhandsbesked har föreslagits, att medicinalstyrelsen före beslut i sådana ärenden borde samråda med en för ändamålet tillskapad nämnd. Visserligen fungerar vid det förebildliga upplysningsinstitutet, generaltullstyrelsens rätt att meddela upplysning rörande tullbehandling av vara, såvitt de sakkunniga ha sig bekant ingen nämnd. Med hänsyn till de ömtåliga intressen, som i frågor av nu förevarande art som bekant bruka göra sig gällande, anse de sakkunniga emellertid lämpligheten tala för att medicinalstyrelsen i varje fall inhämtar yttrande från en för ändamålet lämpad nämnd. I kommerskollegiets förutnämnda yttrande den 11 augusti 1926 föreslogs, att nämnden, som i likhet med denatureringssakkunniga borde utses av Kungl. Maj:t, borde bestå av fyra personer, nämligen av en representant för apoteksväsendet respektive den fria handeln och den kemisktekniska industrin samt av en vetenskapligt bildad kemist. Sedermera har emellertid kollegium lämnat frågan om nämndens sammansättning öppen. Enligt de sakkunnigas mening är den av kollegium först föreslagna sammansättningen av nämnden ej den lyckligaste. De sakkunniga ha visserligen beaktat, att en sådan sammansättning av nämnden i viss mån skulle giva rättvisa åt kollegiets uppfattning, att nämnden närmast borde vara en intresserepresentation. De sakkunniga äro emellertid tveksamma, huruvida nämnden verkligen bör få en sådan karaktär. Vid avgörandet av frågor av denna art kunna fall nämligen tänkas förekomma, då författningens bokstav ej klart ger vid handen, att en vara bör foras till den ena eller andra varugruppen, men då andra hänsyn, exempelvis av allmän natur, kunna tala för varans förklarande såsom apoteksvara. De sakkunniga syfta på fall sådana som det ovan relaterade Vigantol-

fallet. Denna sida av saken må emellertid lämnas därhän. Nämndens ställningstagande i de olika fallen kan rimligen ej bindas genom bestämmelser eller allmänna uttalanden och det är även uppenbart, att i densamma böra ingå fackmän på de olika berörda områdena. De sakkunniga ha ogärna velat tillskapa en ny nämndinstitution. Enligt den nyligen ikraftträdda kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter må medicinalstyrelsen vid avgörandet av där omförmälda registreringsfrågor kunna samråda med en nämnd, bestående av fem utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Den sakkunskap, som företrädes i denna nämnd, vars ledamöter numera av Kungl. Maj:t utsetts, täcker även de spörsmål, som komma före vid medicinalstyrelsens handläggning av frågor rörande huruvida vara är att anse såsom apoteksvara eller ej. De sakkunniga föreslå därför, att medicinalstyrelsen skall meddela upplysning- i förevarande hänseenden efter hörande av den nämnd, som omförmäles i 2 § av nyssnämnda kungörelse. Det synes ej erforderligt att utfärda en särskild kungörelse med närmare föreskrifter angående förfarandet vid sökandet och meddelandet av upplysningar av denna art. Föreskrifterna böra i erforderlig omfattning intagas i 3 § apoteksvarustadgan. Vederbörande ansökning bör självfallet ske skriftligen och det är lämpligt att ett stadgande härom gives. För att medicinalstyrelsen skall kunna bilda sig en uppfattning om varans karaktär bör styrelsen givetvis förfoga över varuprov och möjligen även i vissa fall över uppgifter, som angiva varans avsedda användning, alltså bruksanvisningar eller andra meddelanden till allmänheten, till vilka sökanden eventuellt har tillgång. Då det för sökanden bör vara angeläget att i dessa hänseenden beledsaga framställningen med erforderligt npplysningsmateriel och då för övrigt styrelsen, därest i undantagsfall sådant materiel ej skulle fogas vid framställningen, synes ha möjligheter att från sökanden införskaffa uppgifter i nämnda hänseenden, ha de sakkurniga ej ansett sig böra föreslå en uttrycklig föreskrift härutinnan i förrättningen. I likhet med motsvarande föreskrifter beträffande upplysning om tullbehandling bör sökanden bestrida styrelsens kostnader. De sakkunniga ha ej ansett sakens natur kräva fastställandet av en särskild taxa för äncamålet utan anse det tillräckligt att en avgift, lika för alla, fixeras i apoteksvarustadgan. Givetvis bör dock ej avgift betalas av offentlig myndighet, som finner anledning använda institutet, exempelvis av tullveiket. Styrelsens kostnader torde huvudsakligen komma att belöpa på utgifter för laboratorieundersökningar samt på ersättningar till nämnders ledamöter. För laboratorieundersökningarna bör lämpligen statens farnacevtiska laboratorium ansvara. ledamöterna av den nämnd, som här avses, åtnjuta av de inflytande avgifterna för registrering av farmacevtiska specialiteter, ersättning för av dem på grund av specialitetskontrollen utförda arbetsuppgifter. Det 1 9 — 342080.

290 kan förväntas, att upplysningar rörande apoteksvarustadgans tillämpning ej komma att sökas i större utsträckning. Ärenden av denna art torde kunna behandlas av nämnden vid de sammanträden, som påkallas av specialitetskontrollen. På grund härav lärer det ej vara erforderligt att tillerkänna nämndens ledamöter viss bestämd ersättning för fullgörandet av de uppdrag, som åvila dem enligt apoteksvarustadgan. De sakkunniga anse det vara tillräckligt, om den del av arvodena till nämndens ledamöter, som efter vunnen erfarenhet befinnes skälig, bestrides, med de avgifter, som inbetalas enligt 3 § apoteksvarustadgan. Givetvis är det vanskligt att på förhand uppskatta kostnaderna för medicinalstyrelsens ifrågavarande verksamhet. När de sakkunniga stannat vid att föreslå en avgift av 25 kronor per upplysning, har detta skett med hänsyn till att denna avgift ej kan anses obillig, men även till att den bör fastställas så pass högt, att antalet överflödiga förfrågningar i görligaste mån begränsas. Lämpligen bör föreskrivas, att ifrågavarande avgift liksom avgifterna för registrering av farmacevtiska specialiteter och i viss mån även avgifterna för upplysning rörande tullbehandling av vara skola erläggas i förskott. Nu uppstår frågan, huruvida klagan bör få föras mot medicinalstyrelsens beslut av förevarande art. Häremot talar onekligen den omständigheten, att styrelsens beslut tillkommit efter samråd med en särskild, sakkunnig nämnd, och även det förhållandet att klagan ej får föras emot beslut, som generaltullstyrelsen fattat i tullbehandlingsärende. Med hänsyn till frågornas ofta ömtåliga beskaffenhet anse dock de sakkunniga lämpligt att medicinalstyrelsens beslut böra få överklagas. Särskild bestämmelse härom torde ej erfordras i apoteksvarustadgan med hänsyn till bestämmelserna i medicinalstyrelsens instruktion. I likhet med vad som föreskrivits om besvär över styrelsens beslut i arer.de rörande registrering av farmacevtisk specialitet böra besvären avgöras av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Lagen den 26 maj 1929 om XungL Maj :ts regeringsrätt synes i så fall böra ändras sålunda, att under punkt 14 :o) i densamma efter mål om registrering av farmacevtisk specialitet inskjutes förslagsvis »mål om vara skall anses såsom apoteksvara». Författningsförslag torde de sakkunniga ej behöva framlägga. I det föregående omförmälda föreskrifter ha de sakkunniga föreslagit skola intagas som mom. 1 i stadgans 3 §. Mom. 2 i samma paragraf torde böra innehålla de bestämmelser rörande granskning av bilagorna till den nuvarande apoteksvarustidgan, som nu ingå i stadgans 3 §. Enligt dessa bestämmelser skola bilagorna I—III minst vart tredje år granskas av medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegium och tekniska högskolan och därefter hos Kungl. Maj :t anmälas till fastställelse. De sakkunniga anse det tillräckligt, ltt bilagorna I—III jämte den ovan föreslagna bilagan IV fastställas av medicinalstyrelsen efter hörande av den nyss omförmälda nämnden. Sam-

291 tidigt må framhållas önskvärdheten av att denna förenkling av förfärandet måtte medföra, att granskningen av bilagorna smidigare kan anpassa, sig efter utvecklingen på området och alltså äga rum med kortare tidsmellanrum än vad nu är fallet. 4 *.

Enligt nuvarande bestämmelser rörande tillverkning av apoteksvara är den, som utan att vara apoteksföreståndare vill fabriksmässigt för avsalu tillverka apoteksvara, därtill berättigad, om han med iakttagande i övrigt av vad i gällande författningar stadgas om anmälan av fabriksrörelse i allmänhet, därom gör skriftlig anmälan i Stockholm hos överståthållarämbetet och i annan stad hos magistraten eller, där sådan icke finnes, hos vederbörande stadsstyrelse samt å landet hos vederbörande länsstyrelse. Vid sådan anmälan skall fogas intyg om att han antingen själv äger skicklighet att bedriva rörelsen eller ock anställt annan, välfrejdad person med vitsordad skicklighet att förestå densamma. Vidare meddelas vissa bestämmelser rörande vilka som skola anses äga sådan skicklighet. Sådan skicklighet anses tillkomma examinerad apotekare och farmacie kandidat, den, som vid svenskt tekniskt läroverk avlagt avgångsexamen med godkända kunskaper i kemi från läroverkets fackskola för kemi, medicine kandidat, filosofie licentiat, filosofie kandidat och filosofie magister, envar med godkända kunskaper i kemi, samt annan, som inför vederbörande lärare vid något av rikets universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet eller svenskt tekniskt eller farmacevtiskt läroverk styrkt sig äga nöjaktig fackkunskap i kemi och däröver erhållit intyg. Dessa kompetensvillkor, som tillkommo för tjugo år sedan, hänföra sig till förhållandena på en tid, då den farmacevtiska industrien ej erhållit så rik utveckling som i våra dagar och ej omspände lika vitt skilda ämnesområden som nu. Härtill kommer, att den vetenskapliga undervisningen under de senaste decennierna undergått en högst betydande utveckling i vårt land. Tillgången till personer med tillräcklig kemisk underbyggnad har därigenom förbättrats så avsevärt, att svårighet icke längre kan anses föreligga för vederbörande näringsidkare att skaffa sakkunnigt biträde i de fall, där de själva icke besitta nödiga teoretiska kunskaper. Vidare ha fordringarna på varornas kvalitet med den kemiska teknikens och farmaciens utveckling undan för undan skärpts. Förutsättningarna för krav på en högre standard inom hithörande tillverkningsgrenar äro därför för handen i långt högre grad än vid den tidpunkt, från vilken nu gällande kompetensbestämmelser förskriva sig. Givetvis möter det här liksom alltid, då det gäller att för viss verksamhet fastställa formella kompetenskrav, stora svårigheter att rättvist avgöra, vilka examina som kunna anses meritera till den ena och till

292 den andra uppgiften. För att erhålla en uppfattning i nämnda hänseenden ha de sakkunniga från vederbörande universitet, tekniska läroverk och andra h ä r ifrågakommande undervisningsanstalter infordrat uppgifter rörande examensfordringarna för olika betyg i kemi (respektive kemisk farmaci) vid olika examina. Dessa uppgifter h a oförtydbart givit vid handen, a t t mot bakgrunden av den farmacevtiska industriens n u v a rande allmänna k a r a k t ä r de i stadgan meddelade kompetensfordringarna för tillverkning av apoteksvaror i vissa fall få anses för låga. De sakkunniga ha vid sina överväganden i denna fråga funnit sig bäst k u n n a tillgodose det allmännas intresse av att erhålla garanti för a t t vederbörande apoteksvarufabriker ledas av kompetenta personer genom a t t föreslå dels att kompetens a t t förestå dylik rörelse skall ovillkorligt anses tillkomma vissa personer, som genom sin föregående utbildning k u n n a anses ä g a sådan skicklighet, dels ock r ä t t för medicinalstyrelsen a t t i övriga fall avgöra, om vederbörande k a n anses ä g a nöjaktig fackkunskap i ämnet kemi. Till den förra gruppen böra enligt de sakkunnigas mening utan tvekan hänföras personer, som avlagt apotekarexamen. Dit k u n n a även föras filosofie licentiater, som i sin examen ha godkända kunskaper i kemi. Däremot ha de sakkunniga ej k ä n t sig övertygade, a t t filosofie magistrar och filosofie kandidater med examen i kemi k u n n a i varje fall förutsättas besitta vare sig den allmänna överblick över fackområdet eller den vetenskapliga underbyggnad, som torde v a r a erforderlig. Detta gäller även beträffande medicine kandidater och dem, som vid tekniskt läroverks fackskola för kemi avlagt examen i ämnet. Däremot k a n det anses, att den, som avlagt examen i kemi vid fackavdelning i ämnet vid tekniska högskolan eller vid högre avdelningen av Chalmers tekniska institut, äger kompetens som ledare a v fabriker av denna art. I övrigt bör medicinalstyrelsen vid prövning från fall till fall få a v g ö r a om vederbörande kunna anses hänförbara till den senare gruppen och alkså ä g a godtagbar fackkunskap i kemi. Ovillkorligt uteslutna från a t t godtagas såsom fabriksledare behöva sålunda ingen av de personer vara, som enligt nuvarande bestämmelser anses kvalificerade för ifrågavarande appgifter. Vad de sakkunniga nu anfört gäller kompetens a t t förestå fabriksmässig tillverkning av apoteksvara. Utvecklingen h a r emellertid framkallat k r a v även på fastställande av särskilda kompetensfordringar vid iabriksmässig tillverkning av vissa av de varor, som enligt 2 § mom. 1 ych 2 i den nuvarande stadgan icke skola anses såsom apoteksvaror. Enligt gällande anvisningar till bilaga I I I vid apoteksvarustadgan fordras i fråga om ett tjugotal preparat, som författningsenligt icke skola anses som apoteksvaror utan äro s. k. fria läkemedel, a t t varan »skal vara tillverkad å svenskt apotek eller å sådan fabrik, som avses i 4 §, eller ock å välkänd utländsk fabrik».

293 Vid stadgans tillkomst hade man att räkna med förhållandena, som de voro inom dåtida kemisk-teknisk industri. Anspråken på teknisk-vetenskaplig kontroll över fabrikationen kunde icke ställas särdeles höga, emedan tillverkningen på många håll bedrevs av personer med uteslutande eller övervägande praktisk utbildning och ej sällan ingen utbildning alls. En längre gående fordran på teoretisk kompetens hos yrkesutövarna ansågs skola innebära ett alltför starkt intrång i näringsfriheten. Man begränsade därför kravet på efter dåtida förhållanden teoretiskt kompetent fabriksledning till ett mindre antal farmacevtiskt betonade preparat i bilaga III. Delvis av samma skäl som i det föregående anförts i fråga om apoteksvaror, synas för tillverkning av de allra flesta av de artiklar, vilka äro upptagna i bilaga I I I vid apoteksvarustadgan, otvivelaktigt böra gälla vissa kompetensbestämmelser. Dock lärer undantag böra medgivas för tillverkning av pastiller, kakor, tabletter, »drops» och dylikt, detta bland annat av rent praktiska skäl, då det icke synes behövligt att utöva kontroll över hantverksmässigt bedriven tillverkning av hithörande varor. Men även beträffande de varuslag, som enligt 2 § mom. 1 i nuvarande bestämmelser äro undantagna från att anses som apoteksvaror, föreligga starka skäl för att tillverkningen endast må försiggå under ledning av person med styrkt kompetens. Det gäller här ett flertal kosmetiska medel, salvor, desinfektionsmedel, förbandsartiklar m. m , på vilkas beskaffenhet med fog numera måste ställas höga fordringar. Det kan icke anses med tillbörliga krav på hygien förenligt att, såsom nu ofta sker, sådana handelsvaror tillverkas utan någon som helst sakkunskap av s. k. »hemmakokare» i kök, källarlokaler oeh dylikt. Tillverkningen av ifrågavarande preparat vid ledande fabriker inom branschen försiggår numera under de mest betryggande former med användande av modern, hygienisk apparatur och under vetenskapligt skolad ledning. På grund härav kunde det allmänna ha grundad anledning till långt gående restriktioner i avseende på rätten att bedriva tillverkning av jämlikt 2 § mom. 1 och 2 fria handelsvaror. De sakkunniga ha dock ansett sig böra för närvarande inskränka sig till att förorda kompetenskravets utsträckning på sätt i författningsförslaget närmare angives i förhoppning, att härigenom berörda oegentligheter skola bringas att väsentligen upphöra. Viss kompetens bör sålunda styrkas vid tillverkning av dels de i 2 § mom. 1 angivna varorna, dels de varor, som i sådant syfte i bilaga III särskilt angivits. Skicklighet att förestå ifrågavarande tillverkning, som får anses vara av mindre kvalificerad beskaffenhet än tillverkning av apoteksvara, torde uttryckligen böra angivas tillkomma den, som enligt intyg av lärare vid något av rikets universitet eller högskolor, karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmacevtiska institutet eller svenskt tekniskt läroverk äger nöjaktig fackkunskap i kemi. Möjligen bör i anledning härav i näringsfrihetsförordningen, förslags-

vis i 7 § mom. 1, göras ett tillägg av innehåll, att beträffande skicklighet att bedriva eller förestå fabriksmässig tillverkning av de vairor, som avses i 4 § mom. 2 apoteksvarustadgan, skall gälla vad därom i denna stadga är särskilt föreskrivet. De sakkunniga anse icke erforderligt att härutinnan framlägga förslag till författningstext. Såsom av det föregående framgår, skall tillverkning av apoteksvara nu anmälas hos vissa olika myndigheter. Med hänsyn till den stora vikten av att sådan tillverkning endast handhaves på ett i alla hänseenden fullt kvalificerat sätt anse de sakkunniga sig böra — i nära överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i Norge och Danmark — föreslå, att medicinalstyrelsen skall lämna tillstånd till utövande av sådan näringsverksamhet. De sakkunniga tillåta sig påpeka att i praktiken genom denna förändring ej sker någon annan begränsning av den nuvarande friheten på området än som skulle ha blivit fallet vid ett realiserande av medicinalstyrelsens här nedan berörda redan år 1919 framlagda och av vederbörande näringsidkare och av kommerskollegium m. fl. tillstyrkta förslag till kontroll och inspektion enligt 9 § apoteksvarustadgan. Det synes ej vara behövligt att i apoteksvarustadgan föreskriva, att fabriksmässig tillverkning härutöver även skall anmälas hos de myndigheter, som i stadgans 4 § nu angivas. Ej heller torde det vara erforderligt att, såsom nu sker, i stadgan giva en påminnelse om att vederbörande skall i övrigt iakttaga vad i gällande författningar stadgas om fabriksrörelse i allmänhet. Lagen angående handelsregister, firma och prokura äger tillämpning även å ifrågavarande företag. Rörelse för tillverkning fabriksmässigt av vissa s. k. fria handelsvaror m. m. torde böra anmälas hos central myndighet. Någon annan än medicinalstyrelsen synes härvid icke kunna ifrågakomma. Det är nämligen önskvärt, att styrelsen erhåller överblick även över tillverkning av denna art för att kunna behörigen fullgöra den inspektion och kontroll enligt 9 § apoteksvarustadgan, som de sakkunniga med hänsyn till vad i det föregående anförts anse böra utsträckas till att gälla även dessa näringsidkare. Med den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av berörda paragraf är även apoteksföreståndare, som fabriksmässigt för avsalu idkar här förevarande tillverkning, i motsats till vad nu härutinnan gäller, skyldig söka tillstånd hos medicinalstyrelsen att bedriva tillverkning av apoteksvara, respektive anmäla tillverkning av i 4 § mom. 2 avsedd vara. De sakkunniga ha icke funnit några skäl tala för att apoteksföreståndare skulle undantagas från de förpliktelser, som i detta hänseende åvila andra näringsidkare. Det bör framhållas, att tillverkning för apoteksrörelsens eget behov ej kan anses vara »fabriksmässig». Vissa föreskrifterna i denna paragraf kompletterande bestämmelser föreslå de sakkunniga böra intagas i den kungörelse rörande inspektion och kontroll enligt 9 § apoteksvarustadgan, vartill de sakkunniga framlägga förslag.

5 i Denna paragraf överensstämmer i fråga om innehållet med nuvarande 5 § i stadgan. Emellertid har i konsekvens med vad i 4 § föreslagits paragrafen förordats böra så omformuleras, att den där stadgade anmälningsplikten skall fullgöras hos medicinalstyrelsen och icke hos de myndigheter, som avses i den nuvarande 4 §. Vidare ha vissa smärre redaktionella modifikationer vidtagits i lagtexten, vilka icke rubba stadgandets sakliga innebörd.

6 i Denna paragraf meddelar bestämmelser angående import av apoteksvaror och överensstämmer med motsvarande paragraf i nuvarande stadga. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag i kapitel VI i fråga om centralisering av apotekens varuinköp har rätten för apoteksföreståndare att till riket införa apoteksvara slopats. I övrigt ha i texten vidtagits vissa smärre justeringar, vilka ej torde ha någon inverkan på importrättens omfattning. 7 §.

Handeln med apoteksvaror förbehålles enligt denna paragraf i huvudsak tre kategorier näringsidkare, nämligen grosshandlare, fabrikanter, som sälja varor av egen tillverkning, och apoteksföreståndare. De sakkunnigas förslag under kapitel VI rörande centralisering av apotekens varuinköp återverkar även på förevarande paragraf. I nyssnämnda kapitel ha de sakkunniga anfört, att det ej torde vara erforderligt att genom särskild monopolförfattning förbehålla staten försäljningen av apoteksvaror till apoteksinrättning. De sakkunniga ha där uttalat, att bestämmelser härutinnan med fördel synas kunna meddelas i apoteksvarustadgan. Detta torde kunna ske därigenom, att som första moment i 7 § införes en bestämmelse av innebörd, att rättighet att till apoteksinrättning försälja apoteksvaror uteslutande tillkommer staten (monopolrättighet). Formuleringen överensstämmer nära med den som tilllämpats vid tobaksmonopolets genomförande. Såsom de sakkunniga tidigare erinrat, bör denna och tillhörande delar av stadgan godkännas av riksdagen. Beträffande motiveringen för den under mom. 2 föreslagna bestämmelsen om förbud för monopolets utövare att till apoteksinrättning försälja preparanda hänvisas till kapitel VII. Av kapitel VI framgår, att ej all grosshandel med apoteksvaror anses böra monopoliseras utan endast den, som belöper på apoteksinrättning. För de nuvarande och andra grosshandelsaffärerna med apoteksvaror återstår bland annat att idka handel i parti med apoteksvaror med andra grosshandlare, eventuellt monopolets utövare (läkemedelscentralen), med näringsidkare och med föreståndare för vissa vetenskapliga institutioner.

296 Då det är att förvänta, att grosshandelsaffärerna ägna sig åt dylik partihandel, är det ej möjligt att ur stadgan utesluta bestämmelserna riörande annan grosshandel med apoteksvaror än den, som skulle tillkomma staten. Bestämmelserna därom ha bibehållits oförändrade med de jämkningar, som betingas av monopolets tillkomst och av stadgandena i 4 § angående skicklighet att förestå viss rörelse. Någon ändring i kompetensen för grosshandlare med apoteksvaror har icke ifrågasatts, då den nu stadgade med deras blivande uppgifter får anses tillfyllest. Emellertid föreslå de sakkunniga, i analogi med motsvarande förslag under 4 § mom. 2 och i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i Norge och Danmark, att vederbörande grosshandlare hos medicinalstyrelsen skall söka tillstånd att utöva grosshandelsrörelse. Detta är motiverat med hänsyn till önskvärdheten att det allmänna får noggrannare överblick och kontroll över de företag, som jämsides med monopolets utövare idka handel med apoteksvara. I övrigt gäller i förevarande avseende vad tidigare anförts rörande tillstånd för fabriksmässig tillverkning av apoteksvara. I andra hänseenden har förevarande paragraf, frånsett vissa formella ändringar, bibehållits oförändrad. Det bör måhända påpekas, att bestämmelsen i mom. 7 (nuvarande mom. 4) i viss del jämkats till överensstämmelse med ordalydelsen i 29 § av allmän läkarinstruktion (S. F. S. 1930:442). Det må även anmärkas, att bestämmelsen om att inom riket insamlade växter eller växtdelar må fritt försäljas i oblandat skick, ändock att de äro apoteksvaror enligt bilaga I, bibehållits. Apoteksinrättning får sålunda rätt att även i fortsättningen inköpa dessa apoteksvaror från annat håll än monopolets utövare. Stadgandet kan ej gärna få större inverkan på monopolets omfattning men är, såsom vid dess tillkomst avsågs, möjligen ägnat att gynna medicinalväxtodlingen. Tidigare har under kapitel VI påpekats, att apoteksinrättning vid tillfällig brist i varulagret av någon enstaka vara, som omedelbart måste anskaffas och som ej tillräckligt snabbt kan erhållas från läkemedelscentralen eller dess depåer, böra kunna erhålla sådana varor från annat närbeläget apotek utan att anlita monopolets utövare. Någon särskild bestämmelse, reglerande detta undantag, synes ej behöva införas under denna paragraf. Den möjligheten står ju alltid öppen för apoteksföreståndarna att tillfälligtvis täcka sådana brister i varulagret på annat sätt än genom köp.

8 i Denna paragraf, som meddelar föreskrifter angående apoteksföreståndares skyldighet att tillhandahålla varor, har i huvudsak bibehållits vid sin nuvarande lydelse. Emellertid har uttrycket »farmakopéer» ändrats till »farmakopé» eftersom nu allenast gäller en farmakopé, och i första stye-

297 ket i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag i efterföljande kapitel X I I orden »och medikamentsförråd» uteslutits. I det föregående (sid. 259) ha de sakkunniga erinrat om ett av statsrevisorerna framfört förslag om förbud mot försäljning av antipyretika i lös vikt och uttalat sin anslutning till tanken att i görligaste mån förhindra sådan försäljning av dessa läkemedel, som kan leda till missbruk. Det är emellertid uppenbart, att ett förbud av den karaktär, som ifrågasatts av statsrevisorerna, skulle vara ganska verkningslöst, då ifrågavarande läkemedel kunna dispenseras i snart sagt huru stora kvantiteter som helst. Med hänsyn härtill synes det vara lämpligare att i stället föreskriva förbud mot försäljning av ifrågavarande läkemedel i större kvantiteter till en och samme kund vid ett och samma tillfälle. Visserligen ha de sakkunniga icke förbisett möjligheten av att även föreskrifter av denna art kunna kringgås. Emellertid synes man med en bestämmelse av detta innehåll kunna komma till rätta med flertalet missförhållanden på området. Med hänsyn till bestämmelserna i 8 § synes det vara nödvändigt att i denna paragraf införa en undantagsbestämmelse av nu ifrågasatt slag. Då det ej torde vara lämpligt att i stadgan fastlåsa vilka läkemedel, som skulle försäljas i maximikvantiteter, föreslå de sakkunniga, att i förevarande paragraf en bestämmelse införes av innehåll, att medicinalstyrelsen äger utfärda föreskrifter rörande den mängd av ett läkemedel, som vid ett och samma tillfälle högst må utlämnas till en och samme förbrukare. Den kungörelse, som medicinalstyrelsen i anledning härav kan komma att utfärda, bör givetvis i första hand avse antipyretika och sedativa av olika slag. De sakkunniga vilja i detta sammanhang anföra följande. Enligt sina direktiv skola de sakkunniga undersöka möjligheterna att minska kostnaderna för distributionen av läkemedel genom nedbringande ay det antal varor, apoteken äro skyldiga att hålla på lager eller på begäran anskaffa, samt genom fastställande av vissa med avseende å storleken standardiserade förpackningar av de olika varuslagen. Vad först angår frågan om nedbringande av det antal varor, apoteken äro skyldiga hålla på lager eller på begäran anskaffa, må följande anföras. I motsats till andra affärer äro apoteken genom föreskrifterna i förevarande paragraf tvingade till en mycket kostsam lagerhållning och skyldiga att föra på lager även varor, som andra affärsmän icke skulle ha ansett lämpligt saluföra på grund av den ringa efterfrågan. Det är icke tu tal om att denna bestämmelse i viss grad ökar apoteksväsendets kapitalbehov och allmänna omkostnader och de sakkunniga ha därför låtit sig angeläget vara att undersöka möjligheterna av att begränsa antalet varor, som skola lagerföras på apoteken. Enligt stadgandet skall apoteksföreståndare ovillkorligt hålla till salu alla i farmakopé eller medici-

298 n a l t a x a u p p t a g n a varor, för vilka ej medicinalstyrelsen medgivit, a t t de endast på läkares begäran behöva anskaffas, samt därjämte v a r a skyldig a t t på begäran snarast möjligt under vissa förutsättningar anskaffa apoteksvara, som h a n icke h a r p å lager. Stadgandet kompletteras, i vad a n g å r första klassens gifter, av 13 § giftstadgan, som föreskriver, a t t apoteksföreståndare ä r skyldig innehava eller efter rekvisition ofördröjligen anskaffa sådana giftiga ämnen. Medicinalstyrelsen p l ä g a r i den årligen återkommande kungörelsen angående ny medicinaltaxa med stöd av nyssnämnda bestämmelser i apoteksvarustadgan och giftstadgan förordna, a t t skyldigheten a t t hålla vissa v a r o r i förråd skall gälla a) beträffande i medicinaltaxan upptagna varor endast sådana, som finnas intagna i svenska farmakopén och som där icke äro betecknade med *, och b) varor, varom överenskommelse därutinnan träffats mellan apoteksföreståndare och i orten praktiserande läkare, veterinär eller tandläkare, ävensom. c) serum mot difteri och serum mot stelkramp (tetanus) jämlikt medicinalstyrelsens kungörelse den 5 februari 1931. F ö r utredandet av frågan om begränsande a v apoteksförestårdarnas skyldighet att lagerföra vissa varor m. m. ha de sakkunniga i skrivelse den 23 december 1932 till apotekarsocietetens direktion anhållit, a t t direktionen ville uppgiva, h u r u v i d a n å g r a av de varor, apoteksfcrestånd a r e ä r skyldig hålla i lager eller på b e g ä r a n anskaffa, p å grund av obetydlig å t g å n g eller av a n d r a orsaker icke syntes böra hållas i lager eller p å b e g ä r a n anskaffas, ävensom angiva de eventuella ä n d r i n g a r i apoteksv a r u s t a d g a n eller giftstadgan eller de åtgärder i övrigt, som kunce v a r a ägnade att, u t a n åsidosättande av a n d r a intressen, l ä t t a på ifrågavarande skyldigheter. I anledning h ä r a v h a r direktionen i skrivelse till de sakkunniga den 13 februari 1933 anfört, bland annat, följande: Direktionen hade uppgjort en vid skrivelsen fogad förteckning å sådam varor, som apoteksföreståndare jämlikt apoteksvarustadgans 8 § första stycket vore skyldig hälla i lager, beträffande vilka befrielse frän denna skyldighet nöjligen skulle kunna utan större olägenhet medgivas. Vidare hade verkställts <n upptaxering av lagervärdet å dessa varor å ett apotek med ett sammanlagt lagervärde av omkring 10 000 kronor. Därav framginge, att värdet av de å förteckningm upptagna varorna i det granskade fallet uppginge till omkring 95 kronor ellei endast 0*95 % av hela lagervärdet. En granskning av i farmakopén upptagna med * betecknade varor, vika för närvarande icke behövde hällas i förråd å apoteksinrättning, såvida icke läkare, veterinär eller tandläkare förut framställt begäran därom, utvisade, att nöjligen även denna apotekarens eventuella skyldighet skulle kunna beträffande vssa sädana varor och för åtskilliga apoteks vidkommande bortfalla. Då det enellertid kunde förutsättas, att läkare, veterinär och tandläkare icke framställde sälan begäran annat än dä de ansåge varan för sin praktik nödvändig, torde inskrinkning härutinnan icke ha större intresse. Nämnvärd minskning i apotekens omkostnader skulle alltså enligt diredionens mening icke kunna ernås genom de ifrågasatta åtgärderna, vartill komme att de flesta apotek och i varje fall alla större sådana sannolikt skulle under äla för-

299 hållanden tvingas hålla förråd av flertalet eller alla i förteckningen angivna varuslag för att kunna möta eventuell efterfrågan och ej nödgas avvisa kunder, som därigenom komme att vända sig till annat apotek eller i vissa fall till den fria handeln. Ett upphävande av föreskriften om apoteksföreständares skyldighet att på begäran av läkare, veterinär eller tandläkare anskaffa i gällande farmakopé eller medicinaltaxa upptagna varor kunde såsom hindrande dessa att i sin praktik använda medel, som de ansäge erforderliga, icke förordas av direktionen. Ej heller syntes det önskvärt att för det dåvarande inskränka apoteksföreståndares skyldighet enligt 8 § andra stycket apoteksvarustadgan eller 13 § första stycket giftstadgan att på därom framställd begäran snarast anskaffa sådan apoteksvara, som han icke hade på lager och för vars försäljande hinder ej mötte enligt gällande föreskrifter. Denna bestämmelse berörde intimt bäde apotekarnas och läkemedelsfabrikanternas intressen. Av vad direktionen anfört syntes direktionen framgå, att någon större lättnad för apoteken icke kunde vinnas genom åtgärder av nu ifrågasatt slag, men att däremot sannolikt vissa olägenheter därigenom skulle kunna uppstå, varför direktionen icke funne sig kunna föreslå någon sådan ändring i här avsedda författningar, som skulle nämnvärt minska kostnaderna för apotekens distribution av läkemedel. De sakkunniga h a vid sin granskning av denna fråga funnit, a t t de av direktionen anförda skälen emot en förändring i förevarande bestämmelser ej gärna k u n n a jävas. De besparingar, som eventuellt k u n n a ernås genom ett lättande på berörda föreskrifter, synas bli så små, a t t de ej u p p v ä g a de olägenheter för allmänheten och för läkarna, som skulle kunn a uppstå genom dylika åtgärder. De sakkunniga ha därför ej ansett sig böra framlägga förslag i denna riktning. Den a n d r a delen av förevarande spörsmål, nämligen nedbringandet av apotekens distributionskostnader genom fastställande av standardförpackningar av de olika varuslagen, berör ett mer fruktbart område. Und e r nuvarande förhållanden försäljas apotekens varor, om h ä r bortses från de originalförpackade specialiteterna, i apotekens individuella förpackningar. Detta system medför både fördelar och olägenheter. E n av fördelarna ä r den, a t t kunden får just så mycket av läkemedlet han önskar u t a n a t t n å g r a förpackningar behöva sönderdelas. E n nackdel a r däremot, att expedition av denna art torde k r ä v a förhållandevis större arbete och alltså större personal än ifall läkemedlen skulle säljas i standardiserade förpackningar. Möjligt är därför a t t en standardiser i n g av nämnda slag skulle k u n n a bidraga till sänkning av läkemedelspriserna på grund av den möjliga minskningen i personalkostnaderna. I a k t t a g a s bör, a t t en standardisering av läkemedelsförpackningar i regel ej k a n avse försäljningen i receptur, i den mån icke denna sker p å grundval a v läkares förskrivning av just de standardiserade förpackningarna. Däremot torde den låta sig väl genomföra i fråga om flertalet a v apotekens i handköp försålda emenda och preparanda. F ö r p a c k n i n g a r av sådana läkemedel, som lätt undergå sönderdelning eller a n n a n förändring, ä g n a sig dock i regel icke för ifrågavarande standardisering.

300 De sakkunniga ha sig bekant, att de danska apotekarna infört en a r t av standardförpackningar för vissa preparat, vilka försäljas i konkurrens med motsvarande på grundval av farmakopéföreskrifter eller med ledning av andra farmacevtiska beredningsmetoder fabriksframställda läkemedel. Nämnda preparat tillverkas på apotekens egna laboratorier efter föreskrifter av Danmarks Apotekerforenings Kompositionsudvalg och kallas med ett sammanfattande namn DAK-preparat. Endast de minsta apoteken inköpa vissa av dessa preparat från de s. k. kontrollerade laboratorierna (jfr bilaga A). Norges apotekerforening har även upptagit konkurrens med specialitetsfabrikanterna genom de s. k. NAF-preparaten (Norges Apotekares Formelsamling). Nyssnämnda tillverkning i Danmark och Norge sker som synes i konkurrens med de fabriksframställda specialiteterna. I detta sammanhang må erinras, att ur näringsprincipiell synpunkt intet kan vara att erinra emot att apoteken, som ju ha förutsättningar för att kunna tillverka goda och tillförlitliga läkemedel, i konkurrens med de överhandtagande fabriksframställda läkemedelsförpackningarna söka skaffa marknad för sina egna tillverkningar, vare sig nu dessa beredas på enskilda apotekslaboratorier eller på av apoteken samfällt organiserade centrala laboratorier. Ur det allmännas synpunkt kan intet vara att erinra mot en dylik utveckling, som kan vara ägnad att sänka läkemedelspriserna. Ur apotekens synpunkt slutligen innebär systemet vissa fördelar. Väl är det att förutspå, att priserna å vederbörande läkemedel genom dessa åtgärder kunna komma att sänkas under de priser, apoteken under nuvarande förhållanden kunna ernå genom att sälja motsvarande fabriksframställda läkemedel. Men å andra sidan äro åtgärderna ägnade att åt apoteken bevara de vinster på tillredningen av läkemedel, som genom specialitetsindustriens utveckling i allt större omfattning tillgodoföras privata företagare utom apoteksväsendet. Den minskade förtjänsten å apotekens läkemedelsförsäljning skulle alltså komma att motverkas därav, att apoteken själva skulle kunna tillgodogöra sig den avsevärda vinsten å själva tillverkningen. De sakkunniga vilja dock nu begränsa sig till att förorda en standardisering av vissa av apotekens läkemedelsförpackningar. Emellertid är det för närvarande lämpligt, att åtgärder av detta slag vidtagas av apotekarna själva. På grund härav vilja de sakkunniga uttala sin förväntan, att vederbörande sammanslutningar inom apoteksväsendet aktgiva på vad de sakkunniga nu anfört. Tillika må framhållas, att den utväg att bereda läkemedelskompositioner, som beträtts genom ovannämnda DAK- och NAFrörelser, även synes för vårt land vara att anbefalla. Den nyligen promulgerade specialitetskungörelsen synes icke resa hinder för en sådan utveckling.

301 9 §. Denna paragraf i den nuvarande stadgan föreskriver skyldighet för fabrikanter av och grosshandlare med apoteksvara, vilka icke äro apoteksföreståndare, samt för apoteksföreståndare, som driver tillverkning av eller grosshandel med apoteksvaror i från apoteket skild lokal, att underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom Kungl. Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför. Föreskrifter i dessa avseenden utfärdades ej vid apoteksvarustadgans genomförande. Emellertid uttalade departementschefen, att i den mån fabriksmässig tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror utom apoteken komme att taga avsevärd omfattning det torde vara nödvändigt att anordna särskild, effektiv kontroll å ifrågavarande företag. Ej heller därefter ha bestämmelser i ämnet utfärdats. Emellertid må erinras, att den förut omförmälda specialitetskungörelsen i viss mån bygger på förevarande föreskrifter i 9 § apoteksvarustadgan. Denna kungörelse har dock i vissa hänseenden betydligt vidare omfattning och gäller sålunda ej blott de inländska företag, som paragrafen avser, utan även utländska firmors varor. Av särskilt intresse i detta sammanhang ä r bestämmelsen i 5 § specialitetskungörelsen, enligt vilken registrering a v specialiteter må beviljas, även om medicinalstyrelsen ej nöjaktigt kan pröva, huruvida uppgift om specialitets art eller sammansättning är riktig, såframt tillverkaren förbinder sig att medgiva av styrelsen utsedd person rätt att på tillverkningsplatsen undersöka specialitetens framställning, eller styrelsen av annan anledning finner ansökningen böra beviljas. Kostnad för dylik undersökning skall gäldas särskilt av tillverkaren eller i ty fall av dennes ombud. Medicinalstyrelsen framlade i underdånig skrivelse den 17 juni 1919 förslag till förordning angående sådan särskild inspektion och kontroll, som avses i 9 § apoteksvarustadgan. Detta förslag, som i princip tillstyrktes av de hörda myndigheterna m. fl., har icke föranlett lagstiftningsåtgärder. Handlingarna i ärendet ha överlämnats till de sakkunniga för övervägande. Av dessa handlingar framgår, att enligt medicinalstyrelsens åsikt den fabriksmässiga tillverkningen av och grosshandeln med apoteksvaror nått sådan omfattning, att särskild kontroll å företagen borde anordnas. I utlåtande den 10 mars 1921 över förslaget uttalade kommerskollegium, med instämmande av tekniska högskolans styrelse, att av de inkomna yttrandena, bland annat från Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandlares riksförbund, Sveriges kemiska industrikontor, föreningen Sveriges drogengrossister samt allmänna svenska kemiska aktiebolaget, syntes framgå, att behovet av en kontroll från det allmännas sida på området gjort sig gällande såväl beträffande grosshandeln som fabriksföretagen

302 och att en statlig kontroll över verksamheten inom branschen ansåges skola lända till gagn även för näringsidkarna själva. Kollegium hade därför från synpunkten av de intressen, det närmast ägde att företräda, intet att erinra mot att i åberopade författningsrum förutsedda förordnande angående särskild inspektion och kontroll då gåves. Kontrollstyrelsen hemställde i utlåtande den 27 januari 1921 med viss detaljerinran om bifall till det av medicinalstyrelsen framlagda författningsförslaget. Utvecklingen av den fabriksmässiga tillverkningen av apoteksvaror, sedan medicinalstyrelsen avgav sagda förslag, har enligt de sakkunnigas förmenande ytterligare ökat behovet av kontrollföreskrifter av i 9 •§ apoteksvarustadgan angiven innebörd. Visserligen har genom specialitetskungörelsen åstadkommits en speciell kontroll över de farmacevtiska specialiteterna. Denna kontroll torde dock befinnas icke i nämnvärd grad förminska behovet av den i förevarande paragraf avsedda kontrollen» Den särskilda kontrollen enligt 9 § apoteksvarustadgan avser nämligen ej blott de färdiga varornas kvalitet utan även sådana faktorer som den allmänna hygienen, råvarornas beskaffenhet och arbetets utförande på vederbörande tillverkningsställen och därjämte efterlevnaden av vissa föreskrifter i apoteksvarustadgan, som rimligtvis ej kunna kontrolleras vid tillämpning av specialitetskungörelsen. Genom sistnämnda kungör relse beröras ej heller som nämnts de apoteksvaror, som icke utgöras av specialiteter. Även utvecklingen av grosshandeln med apoteksvaror har aktualiserat kravet på betryggande kontrollföreskrifter i här ifrågavarande avseenden. De sakkunnigas förslag om centralisering av grosshandeln med apoteksvaror minskar ej behovet av dylika kontrollföreskrifter, då såsom tidigare nämnts viss del av grosshandeln med apoteksvaror enligt förslaget fortfarande skall vara fri och för övrigt även utövaren av statens monopol på viss grosshandel med apoteksvaror synes böra underkastas de kontrollbestämmelser, som avses i 9 § apoteksvarustadgan. Tvärtom är det av betydelse, att tillfredsställande kontroll ernås över de företag, som jämsides med monopolets utövare skola bedriva grosshandel med apoteksvaror. De sakkunniga anse sig därför även för grosshandelns del böra föreslå utfärdandet av föreskrifter enligt 9 § apoteksvarustadgan. Med hänsyn till vad de sakkunniga ovan anfört i specialmotiveringen till 4 § apoteksvarustadgan hålla de sakkunniga före, att även tillverkare av de i 4 § mom. 2 i författningsförslaget angivna varorna böra underkastas viss kontroll. Då emellertid denna kontroll synes vara av mndre komplicerad beskaffenhet än kontrollen över tillverkare av och grosshandlare med apoteksvaror och de ifrågakommande företagen ofta äx) av förhållandevis ringa omfattning, anse de sakkunniga tillfyllest, att nimnda kontroll utövas under enklare former, förslagsvis av vederbörande firste

303 provinsialläkare eller motsvarande tjänsteläkare. Någon ändring i gällande författningar torde ej behöva föranledas härav. Enligt allmän läkarinstruktion torde nämligen åligga förste provinsialläkare och även stadsl ä k a r e a t t verkställa de inspektioner, undersökningar och a n d r a tjänsteförrättningar, vilkas utförande av myndighet uppdrages åt honom. Vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag till 4 § apoteksvarustadgan, får medicinalstyrelsen kännedom om de näringsidkare, som härvidlag komma i fråga, och styrelsen kan på grundval härav uppdraga åt vederbörande tjänsteläkare a t t utföra den inspektion av dessa, som styrelsen finner erforderlig. Denna inspektion synes huvudsakligen böra taga sikte på allm ä n hygien och efterlevnaden av apoteksvarustadgan. De sakkunniga förutsätta, att medicinalstyrelsen anordnar ifrågavarande inspektion så, att den medför lägsta möjliga kostnad för vederbörande näringsidkare. De sakkunniga föreslå vissa smärre jämkningar i lydelsen av 9 §. Dessa ä n d r i n g a r innebära bland annat, att alla apoteksföreståndare, som d r i v a fabriksmässig tillverkning av eller grosshandel med apoteksvaror, oavsett om denna tillverkning eller grosshandel drives i från apoteket skild lokal eller ej, skola underkasta sig ifrågavarande inspektion och kontroll. De sakkunniga ha ej funnit skäl tala för att nämnda apoteksföreståndare böra fritagas från ifrågavarande kontroll. Det bör i detta s a m m a n h a n g liksom tidigare påpekas, a t t den normala framställningen på apoteken a v apoteksvaror m. m. givetvis ej kan rubriceras såsom fabriksmässig, lika litet som apotekens normala försäljning ej gärna kan betecknas såsom grosshandel. Skyldighet för apoteksföreståndare att underkasta sig föreskrift e r n a i 9 § apoteksvarustadgan föreligger alltså endast ifall apoteksföreståndare övergått till fabriksmässig framställning av apoteksvaror eller grosshandel med sådana varor. F ö r s l a g till författning rörande inspektion och kontroll enligt 9 § apoteksvarustadgan återfinnes å sid. 537 ff. i betänkandet. Specialmotivering till författningsförslaget lämnas i det följande (sid 319 ff.). 10 §. Denna paragraf motsvarar den nuvarande 10 §. Under normala förhållanden gälla h ä r meddelade föreskrifter beträffande deklarationstvång allenast vid försäljning av apoteksvara och i bilaga III upptagen vara. Till vinnande av nödig kontroll över arten och sammansättningen av de näringspreparat, som bliva fria handelsvaror, föreslå de sakkunniga, under hänvisning till vad i det föregående anförts i fråga om dessa preparat, a t t de för apoteksvara gällande föreskrifterna utsträckas a t t avse även de i bilaga I V j ä m l i k t de sakkunnigas förslag u p p t a g n a v a r o r n a . H ä r i g e n o m torde på intet sätt den fria handelns intressen t r ä d a s för n ä r a . Vidare föreslå de sakkunniga beträffande de i bilaga I I I i n t a g n a va-

304 r o r n a den förenklingen att för angivande av dylik v a r a i varje fall skall a n v ä n d a s dess i bilagan i n t a g n a benämning. Denna föreskrift h a r synts de sakkunniga påkallad även u r kontrollsynpunkt. De i näst sista stycket i övrigt föreslagna förändringarna hänföra sig till de s a k k u n n i g a s efterföljande förslag i fråga om bilaga I I I .

U i E n l i g t bestämmelserna under denna paragraf i den nuvarande apoteksv a r u s t a d g a n må i gällande medicinaltaxa icke upptagen apoteksvara, utgörande beredning, ävensom i bilaga III upptagen v a r a vid försäljning icke åsättas högre pris än vid tillämpning av medicinaltaxegrunderna. De sakkunniga ha övervägt, huruvida icke även de n ä r i n g s p r e p a r a t , som icke utgöra apoteksvaror, borde underkastas bestämmelserna i denna paragraf. Då emellertid på grund av arten av dessa preparat svårigheter möta att med tillämpning av medicinaltaxegrunderna fastställa ett m a x i m i p r i s för desamma, h a de sakkunniga ej ansett sig böra framlägga förslag i denna riktning. I sitt förut åberopade utlåtande av den 15 april 1926 anförde föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium bland a n n a t följande: »Slutligen må framhållas en brist i nu gällande lagstiftning beträffande handel med läkemedel, som ej sällan utnyttjas till allmänhetens uppenbara skada. Här åsyftas sådana fall, då oblandade enkla kemikalier eller droger, vilka enligt bilaga I vid apoteksvarustadgan icke utgöra apoteksvara, försäljas såsom läkemedel till oskäliga priser. Erfarenheten har visat, att det ofta förekommer, att dylika varor under något fantasinamn efter en i de flesta fall ovederhäftig reklam försäljas till priser, som mångfaldigt överstiga det pris, motsvarande vara skulle hava betingat vid försäljning frän apotek eller under vanligt handelsnamn i allmänna handeln. Ett dylikt tillvägagångssätt, som utgör ett ockrande på medmänniskors sjukdom, skulle kunna förhindras därigenom, att bestämmelserna i § 11 av apoteksvarustadgan utsträcktes att omfatta även såsom läkemedel försålda ämnen, som icke utgöra apoteksvara.» Nyss anförda förslag ha de sakkunniga, som vilja u n d e r s t r y k a att p å området ej sällan bedrives ett oblygt geschäftmakeri, ansett sig böra upptaga. E t t utsträckande av räckvidden av förevarande paragraf till a t t avse sådana såsom läkemedel försålda ämnen, som icke u t g ö r a apoteksvara, lärer icke u r den allmänna handelns synpunkt innebära några olägenheter, då ju de i Kungl. Maj:ts medicinaltaxegrunder fastställda ersättningsgrunderna ej torde få anses för kappt tillmätta för dess förhållanden. 12 §. Mom. 1. I sitt förut omförmälda betänkande med förslag till specialitetsförordning h a de sakkunniga utförligt granskat bestämmelserna i 12 § apoteksvarustadgan. I sitt y t t r a n d e över nyssnämnda förslag h a r medicinalstyrelsen likaledes ingående uppehållit sig vid samma bestäm-

305 melser. H ä r a v har framgått, att paragrafen med sin nuvarande utformning ej ansetts tillräckligt effektiv och ej i önskvärd grad tillåta meddelandet av ett snabbt förbud mot ett olämpligt läkemedel. Bestämmelsen h a r heller aldrig i praktiken tillämpats. Föreskrifterna i den nu utfärdade specialitetskungörelsen överflödiggöra icke bestämmelser av den art, som förevarande 12 § meddelar. K u n görelsen avser nämligen endast vissa apoteksvaror, nämligen originalförpackade sådana, och tar alltså ej hänsyn till de övriga slag av apoteksvaror, som försäljas inom landet. På grund h ä r a v ä r det nödvändigt a t t bibehålla bestämmelser av denna a r t i apoteksvarustadgan. Emellertid är det önskvärt att i görligaste mån undvika den nuvarande omgången vid meddelandet av ifrågavarande förbud. De sakkunniga föreslå därför, att medicinalstyrelsen medgives r ä t t att meddela förbud mot tillverkning, saluhållande eller försäljning av ifrågakommande apoteksvaror. Med hänsyn till de näringsintressen, som vid sådana tillfällen k u n n a göra sig hörda, anse de sakkunniga dock lämpligt att medicinalstyrelsen, innan förbud meddelas, skall höra den i 3 § angivna nämnden. Så utformat, står stadgandet i överensstämmelse med vad de sakkunniga ovan föreslagit under 2 § mom. 3 beträffande förbud mot ickeapoteksvara. Mom. 2. Vad detta moment beträffar, ha de sakkunniga ingående överv ä g t möjligheterna a t t vidga ramen för denna bestämmelse. Som bekant försäljas inom landet åtskilliga medel, som lika väl som bråckband och a n d r a bandager, elektriska bälten och andra dylika medel kunna vålla u r medicinsk synpunkt betänkliga risker men som det oaktat icke torde falla under nu förevarande stadgande. De sakkunniga avse framför allt induktions- oeh högfrekvensapparater och andra, för elektrisk bestrålningavsedda instrumentarier. Till de sakkunniga har vid deras tillsättande a v chefen för socialdepartementet överlämnats en framställning om vidtagande av åtgärder emot försäljningen av dylika medel, som under de senare åren tagit allt vidare omfattning. Då emellertid en definition av dessa varor nödvändigtvis måste innesluta även sådana värdefulla medicinska apparater som diatermiapparater etc., ha de sakkunniga nödgats föreslå, att bestämmelsen bibehålies vid i huvudsak den nuvarande lydelsen. Däremot anse de sakkunniga, att det för den lojala allmänna handeln bör v a r a till fördel, om med apoteksvaror i förevarande avseende likställas de varor, som angivas i bilaga I I I , varför de sakkunniga föreslå ett tillägg till mom. 2 av i författningstexten angiven lydelse. 13 §. Den nuvarande 13 § i stadgan föreskriver, att ett exemplar av stadgan med bilagor ständigt skall finnas tillgängligt för allmänheten i fabrik, d ä r tillverkning av apoteksvara äger rum, samt i varje lokal, d ä r apo2 0 — 342080.

306 teksvara eller sådan vara, som är upptagen i bilaga I I I vid stadgan, hålles till salu. Denna bestämmelse innebär, att apoteksvarustadgan skall finnas tillgänglig bland annat i sådana kiosker för försäljning av tidningar e t c , d ä r tabletter o. d. saluföras, och över huvud taget i alla affärer, d ä r sådana enklare varor saluhållas. Bestämmelsen saknar numera varje egentlig betydelse och de sakkunniga föreslå därför, a t t den utgår. I konsekvens härmed bör bestämmelsen i 16 § om straff för överträdelse av sagda föreskrift utgå. Den av de sakkunniga föreslagna 13 § innehåller vissa av de straffbestämmelser, som nu meddelas i 14—15 *§§. Bötesstraffen h a emellertid föreslagits förändrade till dagsböter i överensstämmelse med vad redan skett i kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter. 14—20 §<§. Dessa paragrafer överensstämma i huvudsak med dels stadgandet i 14 § mom. 3, dels ock föreskrifterna i de nuvarande 17—22 §§. övergångsbestämmelsefrna. De föreslagna övergångsbestämmelserna hänföra sig till föreskrifterna i 4 och 7 §§. De sakkunniga ha velat undvika, att den förordade skärpningen av kompetenskraven går ut över personer, vilka nu äro anställda i rörelse för tillverkning av apoteksvara och av vara, som omförmäles i 4 § mom. 2. P å grund h ä r a v anse de sakkunniga, att de föreslagna bestämmelserna rörande skicklighet att förestå rörelse för tillverkning a v apoteksvara, vars bedrivare ej själv äger skicklighet att förestå rörelsen, skola gälla först vid ombyte av föreståndare. I fråga om rörelse?, som avses i 4 § mom. 2 och beträffande vilka nu ej föreskrivas n å g r a kompetensbestämmelser för vare sig ägaren eller föreståndaren, torde böra stadgas, a t t bestämmelserna i förevarande moment, ifall bedriva:en ej äger den förordade skickligheten, skola t r ä d a i kraft inom viss tic efter stadgans ikraftträdande, förslagsvis inom ett år, om ägaren ej h a r föleståndare för rörelsen, och vid ombyte av föreståndare, om föreståndare linnes. De sakkunniga ha ansett det önskvärt, att vederbörande företag i förra fallet beredas viss frist för anställande av kompetent personal. Övergångsbestämmelserna innebära vidare, att tillstånd för bedrivande a v tillverkning av och grosshandel med apoteksvara ej behöver sökas för rörelse, som bedrives vid stadgans ikraftträdande. Sådana rörelser vare sig de avse tillverkning av eller grosshandel med apoteksvara, skok dock enligt förslaget senast inom sex månader från stadgans ikraftträdanie anmälas hos medicinalstyrelsen. Detta är nödvändigt för a t t styrelser skall k u n n a få uppgift om vilka firmor, som skola underkastas kontrdl enligt 9 §. De sakkunniga ha funnit motsvarande övergångsbestänmelse

erforderlig beträffande de firmor, som vid stadgans ikraftträdande tillverka varor, angivna i 4 § mom. 2 i de sakkunnigas stadgeförslag. De av de sakkunniga förordade övergångsbestämmelserna innebära alltså att de nuvarande företagen kunna fortsätta sin verksamhet i den mån de ej träffas av åtgärder, som av medicinalstyrelsen vidtagas vid utövandet av kontrollen enligt stadgans 9 §. Bilaga I. De sakkunniga ha i det föregående föreslagit viss utvidgning av begreppet läkemedel innebärande, att även diagnostiska preparat skola vara att anse såsom läkemedel och i förekommande fall såsom apoteksvaror. Med hänsyn härtill och i anslutning till vad de sakkunniga tidigare anfört böra i bilaga I intagas de ämnen, som endast eller i huvudsakligaste mån äro avsedda att vid utvärtes eller invärtes bruk påvisa sjukdom eller sjukdomssymtom. Såsom exempel på sådana ämnen vilja de sakkunniga nämna bilirubin, galaktos, tetrabromfenolftalein och uroselectan. Bilaga II. I bilaga II böra angivas de beredningar, som på grund av den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av begreppet läkemedel till att omfatta diagnostiska preparat böra hänföras till någon av de nu i bilagan angivna beredningsformerna. Sålunda torde vid kantrubriken »Blandade pulver» kunna upptagas citobaryum (bariumsulfat, socker, kakaopulver, pulveriserad dragant), vid kantrubriken »Extrakter (flytande, tjocka eller torra)» pollentoxin (berett av pollenkorn) och proteinextrakt för diagnostiskt bruk samt sluligen vid kantrubriken »Lösningar, vatten» natriumtiosulfatlösning, steril i ampuller (natriumtiosulfat, vatten). De sakkunniga ha icke ansett sig böra närmare ingå på bilagans'innehåll men vilja uttala den uppfattningen, att det vid en kommande revision av bilagan är önskvärt att dess innehåll moderniseras. Vissa av bilagans rubriker avse varornas sammansättning, andra deras användning oeh åter andra utgöra sammanfattande rubriker. Med hänsyn till bilagans praktiska användning synes det dock vara svårt att åstadkomma en mer systematiserad uppställning. Emellertid torde vissa kantrubriker, såsom papper, mos, gelatinrutor, vara obehövliga. Å andra sidan är det önskvärt, att i bilagan närmare angivas några lever- och magsäckspreparat, som fått användning under de senare åren. I anmärkning 1 vid bilagan föreskrives nu, bland annat, att i bilaga I I I förtecknade varor skola vara undantagna från att ingå i bilagan under förutsättning att de med avseende på sammansättning och beredning uppfylla i bilaga I I I för de olika fallen närmare angivna bestämmelser. Denna föreskrift kan verka därhän, att ett i bilaga I I I upptaget preparat bör hänföras till bilaga II och alltså betraktas som apoteksvara, om det i någon butik försäljes av annan sammansättning eller an-

nan beredning än i bilaga I I I angives. Om anmärkningen avses ha denna innebörd är den olämplig, och avses den icke ha denna innebörd, är den meningslös. De sakkunniga ifrågasätta, att den i anmärkningen angivna förutsättningen vid nästa revision av förevarande bilaga måtte utgå. Av fördel vore, om anmärkning 2, som innehåller ett materiellt stadgande om att i gemensam förpackning sammanställd sats av ämnen, avsedda att blandas, skall anses som beredning, kunde införas under någon av paragraferna i stadgan. Då emellertid detta ej synes låta sig göra, ha de sakkunniga ej ansett sig böra härutinnan framlägga något förslag. Bilaga

III.

På grund av ärendets natur ha de sakkunniga ansett sig böra mer ingående behandla bilaga III. Beträffande de sakkunnigas principiella uppfattning om lämpligheten att där upptaga ett större antal varor, som nu icke äro införda i densamma, tillåta de sig hänvisa till vad i det föregående anförts. Vad angår bilagans redaktionella form må följande anföras. Såsom tidigare framhållits har inom riksförbundet på den senare tiden ifrågasatts en uppdelning av bilagan på två avdelningar, A och B. Skillnaden mellan avdelningarna skulle i stort sett vara den, att beträffande de under avdelning A uppförda varorna skulle i motsats till de under avdelning B uppförda gälla, att de skulle vara tillverkade å svenskt apotek eller å sådan fabrik, som avses i 4 § nu gällande stadga, eller ock å välkänd utländsk fabrik. Vidare skulle ifrågavarande varor och i dem ingående beståndsdelar uppfylla farmakopéns fordringar beträffande renhet. En följd av dessa förändringar bleve, att de nuvarande asteriskerna vid vissa av de i bilagan upptagna varorna skulle bortfalla. Förslaget skulle enligt de sakkunnigas mening medföra obestridliga fördelar framför nu gällande avfattning. Emellertid har syftemåle: med detsamma befunnits på enklare sätt kunna tillgodoses med de sakkurnigas efterföljande förslag. Vid sin överarbetning av bilagans innehåll ha de sakkunniga eftersträvat en precisering och en förkortning av däri meddelade föreskrifter. De särskilda beredningsföreskrifterna beträffande vissa av varorna ha. uteslutits och i stället ersatts med en allmän bestämmelse i anvisningarna om att i bilagan upptagen vara, som är intagen i svenska farmakopén. skall vara beredd enligt farmakopéns föreskrifter. Med hänsyn till der fria handelns arbetsförhållanden har det ansetts önskvärt att så vitt möjligt undvika försäljning av varor annat än i originalförpackning. I de:ta syfte har för vissa varor föreslagits, att de allenast få försäljas i originalförpackning och för fullständighetens skull har i anvisningarna i:rå£a-

309 satts en föreskrift rörande vad som skall förstås med sådan förpackning Denna bestämmelse bör givetvis ej gälla apoteksinrättning. I de nuvarande anvisningarna finnes en föreskrift om att på visst sätt markerad vara skall vara tillverkad å svenskt apotek eller å sådan fabrik, som avses i 4 §, eller ock å välkänd utländsk fabrik. Denna bestämmelse har i efterföljande förslag ersatts med en föreskrift om att bilagans samtliga varor skola vara tillverkade på ifrågavarande tillverkningsställen, dock - på grund av i det föregående angivna skäl - med undantag för pastiller, kakor, tabletter, »drops» och dylikt. Härav följer att ifrågavarande varor i motsats till vad nu gäller skulle kunna tillverkas även av vissa andra än apoteksföreståndare och apoteksvarufabrikanter. Vidare föreslås, att vid försäljning av i bilagan upptagen vara i varje fall varans art eller sammansättning skall angivas genom påskrift innehållande varans benämning enligt bilagan. Beträffande motiveringen harfor hänvisa de sakkunniga till vad ovan anförts under 10 §. Enligt nuvarande bestämmelser skall påskrift innehålla säljarens namn eller firma. Tillämpningen av denna föreskrift medför, att även å vanliga tablettaskar o. d. detaljhandlarens namn eller firma skall vara utsatt Denna oformlighet föreslås avlägsnad på så sätt, att påskrift, beträffande originalförpackning, bland annat skall innehålla tillverkarens samt, beträffande annan vara, säljarens namn eller firma. Det har befunnits önskvärt att närmare angiva vad i bilagan förstås med »säljare». I övrigt torde de av de sakkunniga ifrågasatta anvisningarna ej tarva särskilda kommentarer. Vad sedan angår bilagans materiella innehåll, må följande anföras. Utan åsidosättande av de två motiv, som företrädesvis bestämt de sakkunnigas uppfattning i fråga om vilka varor som böra intagas i bilagan — nämligen hänsynen till de medicinska intressena och hänsynen till apotekens ekonomi — ha de sakkunniga funnit sig kunna föreslå, att efterföljande varor upptagas i bilagan utöver dem, som redan ingå i densamma, nämligen koncentrerat blyvatten, medel mot ohyra, dock med undantag för sådana, som innehålla kvicksilver, naftalan, radiumduk, spanskpepparliniment, terpentinolja och matolja samt zinkpasta. För att undvika riskmoment föreslå de sakkunniga emellertid, att i bilagan föreskrives, att koncentrerat blyvatten endast får utlämnas till återförsäljare och att det före utlämnande i detalj skall på särskilt angivet sätt utspädas. De sakkunniga ha ej ansett lämpligt att i bilagan föreslå införandet av något speciellt, namnskyddat medel mot ohyra och därför valt att föreslå, att i bilagan intages den sammanfattande rubriken »medel mot ohyra». Från^ dessa medel ha dock som nämnts genom uttrycklig föreskrift undantagits sädana, som innehålla kvicksilver.

310 Tidigare har Sveriges färghandlares riksförbund föreslagit, att sabadillättika borde upptagas bland de varor, som enligt 2 § mom. 2 apoteksvarustadgan ej skola anses såsom apoteksvaror. De sakkunniga ha för sin del ansett sig böra tillstyrka, att detta medel mot ohyra ma försäljas även annorstädes än å apotek. Preparatet är emellertid att anse såsom giftigt ämne av första klassen och försäljningen regleras sålunda av giftstadgan, ej av apoteksvarustadgan. Det är alltså lagtekniskt icke möjligt att införa bestämmelser av ifrågasatt art i apoteksvarustadgan. De sakkunniga finna flertalet skäl tala för att riksförbundets framställning tillgodoses på så sätt, att preparatet i fråga överföres till andra klassens gift. På grund härav tillstyrka de sakkunniga, att under förteckning I I vid giftstadgan må upptagas ett tillägg av förslagsvis följande lydelse: »f) till dödande av ohyra hos människor avsedd beredning av sabadillfrö, som medicinalstyrelsen förklarat skola betraktas som giftigt ämne av andra klassen». Tillika ifrågasätta de sakkunniga, att medicinalstyrelsen vid utfärdandet av kungörelse i ämnet måtte bestämma, att såsom giftigt ämne av andra klassen skall betraktas sabadillättika, beredd enligt svenska farmakopén, att signeringen skall lyda »Gift. Användes endsst till dödande av ohyra» samt att föreskrift lämnas därom, att varan må utlämnas endast i tillverkarens för förbrukaren avsedda förpackning. Vad de sakkunniga nu anfört beträffande sabadillättika ger alltså icke anledning till någon förändring i berörda avseende av bilaga III vid apoteksvarustadgan. Ur nyssnämnda bilaga ha uteslutits »Lakrits. Alla slag» och »Iloderlut till bad», vilka ansetts överflödiga i en förteckning av nu föreverande Under hänvisning till vad ovan anförts föreslå de sakkunniga, itt bilaga I I I måtte erhålla följande avfattning: Bilaga III.

Såsom läkemedel allmänt använda varor, vilka enligt 2 § 2 mom. icke skola anses såsom apoteksvaror. Anvisningar. 1. Vid försäljning av i denna bilaga angiven vara skall i varje fall vanns art och sammansättning angivas genom påskrift, innehållande varans benämnng enligt denna bilaga. 2. Påskrift med sådan benämning, i oavkortad form, skall vara tydlig och i ögonen fallande samt varaktigt anbringad pä kärl, lada. påse eller omslag, vari varan utlämnas; påskriften skall ock, beträffande originalförpackning, innehåla tillverkarens samt, beträffande annan vara, säljarens namn eller firma, ävenscm vad här nedan för vissa fall finnes särskilt bestämt. 3. Med säljare förstås här den, som säljer varan i öppen bod. 4. Med originalförpackning förstås i denna bilaga tillverkarens för förbrukaren avsedda förpackning. Sådan förpackning skall vara väl sluten. 5. Här nedan angiven vara, som betecknats Sv. F., skall vara beredd enligt

311 svenska farmakopéns föreskrifter. Då viss vara i förteckningen upptages under liera benämningar, angivas för varan gällande särskilda bestämmelser blott vid huvudbenämningen, till vilken hänvisas vid synonymerna. 6. Samtliga i denna bilaga angivna varor, med undantag för pastiller kakor tableUer. »drops» och dylikt, skola vara tillverkade å svensk apoteksinrättning eller å sådan fabrik, som avses i 4 §, eller ock ä välkänd utländsk fabrik 7. Angående expedition frän apoteksinrättning av här nedan angiven vara enligt läkares, veterinärs eller tandläkares recept gäller vad medicinalstyrelsen därom iörordnat. Frän apoteksinrättning må här nedan angiven vara utlämnas jämväl annorledes an i originalförpackning. Allcocks plåster. Se spanskpepparplåster. Aluminiumsubacetatlösning, Sv. F. Påskriften skall innehålla orden »Spädes lore användning med minst 8 delar vatten». Astraplast. Blodstillande bomull. Se järnkloridbomull. Bly valt en, Sv. F. Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära» Blyvatten, koncentrerat. Berett av 20 delar blyättika och 50 delar sprit Påskriften skall innehålla orden dels »Spädes före utlämnande i detalj med tretton delar destillerat vatten», dels ock »Farligt att förtära». Får utlämnas endast till återförsäljare. Blyättika, Sv. F. Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära» och »Spädes fore användning med minst 20 delar vatten». Brösthonung. Bestående av bihonung, försatt med högst 5 % ren glycerin Påskritten skall innehålla orden »Beredd av bihonung och glycerin». Får endast säljas i originalförpackning. Buroivs lösning. Påskriften skall innehålla orden »Spädes före användning med minst två delar vatten». Caloritvadd. Se spanskpepparbomull. Capsicumbomull. Se spanskpepparbomull. Capsicumliniment. Se spanskpepparliniment. Capsicumplåster. Se spanskpepparplåster. Capsicumvadd. Se spanskpepparbomull. Capsiplast. Se spanskpepparplåster. Darelii frostsprit. Beredd enbart av ammoniak, bergolja, kamfer och sprit* innehållande högst 3 % vattenfri ammoniak. Påskriften skall innehålla orden »farligt att förtära. Omskakas.» Darelii kylsprit. Se Darelii frostsprit. Embrocation. Se terpentinliniment. Engelskt plåster. Formanbomull. Bomull inpregnerad med klormetylmentyleter. Frostsprit. Se Darelii frostsprit. Fruit salt. Se fruktsalt. Fruktsalt. Berett enbart av natriumbikarbonat och citron- eller vinsyra med eller utan tillsats av kaliumnatriumtartrat (seignettesalt), kaliumbitartrat ('renad vinsten), socker eller annat enbart smakförbättrande ämne. Mä utlämnas endast i originalförpackning. Häfta. Häftplåster, Sv. F. Inandningsolja, ej innehållande andra beståndsdelar än naturliga f l y k t i g oljor eukalyptol, mentol, terpineol, tymol eller andra ämnen, som kunna inga &som väsentliga beståndsdelar i sådana flyktiga oljor. Påskriften skall innehålla uppgift om i varan ingående ämnens namn och mängd.

312 Jämkloridbomull. Bomull, inpregnerad med enbart järnklorid. Kalkliniment, Sv. F. Kamferliniment, Sv. F. Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära». Kamferolja, Sv. F. Kautschukh åfta. Koncentrerad Burows lösning. Se aluminiumsubacetatlösning. Kylsprit. Se Darelii frostsprit. Lapispenna. Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära». Leukoplast. Medel mot ohyra med undantag för sådana, som innehålla kvicksilver. Mentolbomull. Bomull impregnerad enbart med mentol. Mentolin. Beredd i enlighet med endera av följande receptformler. Må utlämnas endast i originalförpackning. 2.

1.

Mentol Natriumsozojodolat Borsyra Mjölksocker Pulveriseras och blandas.

2 delar 2 » 48 » 48 »

Mentol Natriumsozojodolat Borsyra Mjölksocker Rostade kaffebönor Pulveriseras och blandas.

2 delar 2 » 48 » 18 » 30

Mentolinsnuspulver. Se mentolin. Mentolstift. Se migränstift. Mentolvaselin. Beredd enbart av mentol och vaselin; innehållande högst 6 Å> mentol. Migränstift. Bestående av mentol i lämplig hållare. Muschplåster. N af talan. Neoplast. Pain expeller. Se spanskpepparliniment. Pastiller, kakor, tabletter, »drops» och dylikt. Tillredda med (förutom bindämne, såsom dragant, gummi, socker) ett eller flera av följande ämnen: naturligt mineralkällsalt, salmiak, soda (bikarbonat), citronsyra, vinsyra, lakrits, anis-, pepparmynt-, tallbarr-, terpentin- eller annan flyktig olja, peru-, tolu- eller annan naturlig balsam, mentol, terpineol (terpinol), tjära, violrot, aromämne (såsom kumarin, vanillin). Påskriften skall innehålla uppgift om i varan ingående ämnens namn och mängd samt om beredningsformen (såsom pastiller, tabletter). Må utlämnas endast i originalförpackning. Pyrogenvadd. Se spanskpepparbomull. Radiumduk. Radioaktivt mineral inneslutet mellan vävnadsstycken. Saltblandning till bad. Senapspapper, Sv. F. Senolja. Se spikolja. Spanskpepparbomull. Bomull, impregnerad enbart med spanskpepparextrakt. Spanskpepparliniment. Berett enligt föreskrifterna i av medicinalstyrelsen godkänd samling av benämningar för vissa till apoteksvaror hänförliga läkemedelsberedningar. Spanskpepparplåster. Utbrett plaster, innehållande spansk peppar eller spanskpepparextrakt. Spanskpepparvadd. Se spanskpepparbomull. Spikolja. Beredd enbart av lavendel-, lin- och terpentinolja. Stigzelii tanddroppar. Beredda i enlighet med receptformel, angiven i Pharmaca composita, andra upplagan, sid. 298.

313 Stokes' liniment. Se terpentinliniment. T allbarr extrakt till bad. Tamarindkonserv. Icke försatt med annat läkemedel än tamarind. Tanddroppar, Sv. F. Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förlära» 1 erpentinliniment, Sv. F. Terpentinolja och matolja. Berett enbart av lika delar terpentine ja och olivolja. Thermogenevadd. Se spanskpepparbomull. Tvidliniment, Sv. F. Utbrett häftplåster. I tbrett kautschukhäft plaster. Zinkhåfta. Zinkoxidpasta, Sv. F. Zinkpasta. Se zinkoxidpasta. Bilaga

IV.

De sakkunniga ha i det föregående under specialmotiveringen till 2 § n ä r m a r e utvecklat skälen för en särskild bilaga I V vid stadgan, upptagande näringspreparat som icke skola anses såsom apoteksvaror. A v vad de sakkunniga där anfört torde ha framgått, att det möter stora svårigheter att klart angiva, vilka näringspreparat som lämpligen böra få försäljas i den allmänna handeln. Med hänsyn härtill h a de sakkunniga ansett sig bäst vinna de syftemål, de velat tillgodose, genom att under en bilaga I V upptaga vissa grupper av näringspreparat, vilka i likhet med vad som skett under bilaga I I i regel böra förtydligas genom vissa exempel. Till den första gruppen böra hänföras naturliga och ur n a t u r p r o d u k t e r framställda äggviteämnen, kolhydrat och fettämnen, var för sig eller i blandning med v a r a n d r a och endast tillsatta med smakförbättrande eller konserverande medel. Såsom exempel på den ganska stora mängd näringspreparat, som torde falla under denna grupp, må angivas albuminmaltos, maltextrakt, m a l t e x t r a k t med honung samt ovomaltin. Till den andra gruppen böra hänföras vissa vitaminpreparat. Dessa synas kunna skiljas i tvenne kategorier, den ena utgörande sådana beredningar, vilkas huvudbeståndsdelar bestå av näringspreparat, som tillhöra den förutnämnda gruppen och som försatts med vitamin (vitaminiserats), den a n d r a utgörande preparat, d ä r vitaminet utgör det enda eller det väsentligen verksamma ämnet. Enligt vad de sakkunniga i n h ä m t a t medför enligt nuvarande uppfattning icke C-vitamin någon hälsofara även i mycket stark koncentration. Angående B-vitaminet eller — vilket måhända är ett exaktare u t t r y c k — B-vitaminerna föreligga icke n å g r a erfarenheter att de i detta hänseende skulle skilja sig från C-vitamin Erfarenheterna äro emellertid kortvariga och begränsade. Annorlunda är, såsom av det föregående framgår, förhållandet med D-vitamm. Vissa skäl tala för att även A-vitamin under särskilda förhållanden i stark koncentration k a n förorsaka ogynnsamma verkningar, och anledning torde också föreligga att hänföra E-vitaminpreparat i starkare

314 koncentration till den grupp, som med hänsyn till distributionen bör kringgärdas med restriktiva föreskrifter. Med anledning av vad de sakkunniga inhämtat föreligga sålunda ej bärande skäl att i försäljningshänseende skilja D-vitaminpreparat från A- och E-vitaminpreparat. Enligt den avfattning, de sakkunniga nedan ifrågasätta att bilaga IV skall erhålla, skola dock de vitaminpreparat, i vilka vitamin ingår såsom det huvudsakligen verksamma ämnet, utgöra apoteksvara. Med hänsyn till vad ovan anförts angående B- och C-vitamin kan det måhända anses opåkallat att hänföra sådana vitaminpreparat till apoteksvara. Då emellertid erfarenheten om koncentrerade B- och C-vitaminers inverkan på den mänskliga organismen är ganska begränsad, torde bärande skäl finnas för att göra samtliga vitaminpreparat i stark koncentration till apoteksvaror. Något intrång sker, såvitt de sakkunniga kunna överblicka, under nuvarande förhållanden genom de sakkunnigas förslag icke i den fria handeln. Nödvändigheten av att D-vitaminpreparat i starkare koncentration beläggas med recepttvång ha de sakkunniga redan understrukit. Till de näringspreparat, som ovillkorligt böra kunna försäljas utom apoteken, böra även räknas de näringspreparat, som nu upptagas under 2 § mom. 1 g), alltså näringspreparat, som icke äro försatta med annat läkemedel än lecitin eller glycerofosfat av natrium eller av kalcium. Till sådana varor böra även hänföras vissa näringspreparat, vilka äro försatta med de läkemedel, som återfinnas i ett inom medicinalstyrelsen tidigare ifrågasatt under specialmotiveringen till 2 § återgivet förslag (sid. 282). Emellertid har det befunnits hart när omöjligt att utan att till någon del uppgiva de principer, som varit för de sakkunniga vägledande, i en generell bestämmelse föreskriva, att dessa återstående näringspreparat ej skola vara att anse såsom apoteksvaror. Då det torde få anses omotiverat att i en särskild avdelning upptaga den lilla gruppen preparat, som äro försatta med lecitin eller glycerofosfat av natrium eller kalcium, ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att medicinalstyrelsen i analogi med vad nu enligt giftstadgans förteckningar sker i fråga om vissa gifter bemyndigas avgöra, huruvida preparat, som innehåller andra verksamma ämnen än tidigare i bilagan särskilt angivits, skall vara att anse såsom apoteksvara eller ej. Bestämmelsen bör lämpligen utformas i nära anslutning till nyssnämnda föreskrifter i giftstadgans förteckningar, dock med den ändringen att medicinalstyrelsen före meddelande av dylikt beslut skall höra den nämnd, som sägs i 3 § apoteksvarustadgan. Härigenom erhålles efter allt att döma full garanti för att vederbörande näringsintressen beredas tillfälle göra sig hörda. Vid en genomgång av de nu i handeln försålda näringspreparaten har befunnits, att med de sakkunnigas föreliggande förslag någon inskränkning ej skulle göras i den försäljningsrätt, som nu tillkommer den allmänna handeln. Snarare torde vara att förvänta, att genom dessa bestämmelser den allmänna handelns försäljningsrätt i viss mån vidgas.

315 Det behöver icke n ä r m a r e framhållas, a t t de näringspreparat, som nu avses genom 2 § mom. 1 g), av medicinalstyrelsen torde böra förklaras ej utgöra apoteksvara. Under åberopande av vad nu anförts, framlägga de sakkunniga efterföljande förslag till bilaga IV. B i l a g a IV.

N ä r i n g s p r e p a r a t , vilka enligt 2 § 1 mom. g) icke skola a n s e s såsom apoteksvaror. I. Naturliga och ur naturprodukter' framställda äggviteämnen, kolhydrat och fettamnen, var för sig eller i blandning med varandra och endast tillsatta med smakförbättrande eller konserverande medel. Exempel : albuminmaltos. maltextrakt, » med honung, ovomaltin. II. Under I. avsedda preparat, försatta med vitaminer, dock med undantag for sådana, som äro försatta med vitaminer i väsentligt högre koncentration än vad som förekommer i vanliga födoämnen. Exempel: maltextrakt med fiskolja, s. k. standardiserad fiskolja. III. Under I. avsedda preparat, som innehålla andra verksamma ämnen än i I och II sägs, såframt medicinalstyrelsen efter hörande av den nämnd, som i 3 § sägs, förklarat, att de ej skola anses såsom apoteksvaror. Specialmotivering till utkast till ändringar i giftstadgan. l Såsom av det tidigare anförda framgår torde, vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag beträffande apoteksvarustadgan, i giftstadgan böra vidtagas vissa konsekvensändringar. Härutöver anse sig de sakkunniga böra i giftstadgan föreslå de ändringar, som kunna föranledas av ett bifall till de sakkunnigas förslag i fråga om statsmonopol å importen av första klassens gifter och å viss del av gifthandeln. För att undvika h ä n v i s n i n g a r framåt i författningstexten synes det lämpligt, att föreskrifterna angående statsmonopol komma i sammanhanget före bestämmelserna angående import av första klassens gifter. Detta föranleder en förskjutning i ordningsföljden mellan giftstadgans tio första paragrafer. Dessa omnumreringar innebära, att följande paragrafer i de sakkunnigas författningsutkast motsvaras av följande paragrafer i den n u v a r a n d e giftstadgan, nämligen 1 § av 1 §, 2 § av 6 §, 3 § a v 8 §, 5 § av 10 §, 6 § av 9 §, 7 § av 2 §, 8 § av 3 §, 9 § av 4 § och 10 § a v 5 §. Enligt de sakkunnigas efterföljande förslag k a n den n u v a r a n d e 7 § utgå, under det den n y a 4 § utgör ett tillägg till giftstadgan. 1

Författningsutkast se sid. 527 ff.

316 De sakkunniga vilja framhålla, att vid den slutliga utformningen av den ifrågasatta författningen i vissa paragrafer, som ej beröras i de sakkunnigas författningsutkast, torde böra vidtagas smärre ändringar. § 1. Enligt nuvarande bestämmelser skola förteckningarna I och II rörande ämnen, vilka skola anses såsom första respektive andra klassens gifter, minst vart tredje år granskas av medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegium och tekniska högskolan, och de granskade förteckningarna därefter hos Kungl. Maj:t anmälas för fastställelse. Sambandet mellan denna bestämmelse och motsvarande föreskrift i nuvarande 3 § i apoteksvarustadgan är uppenbart. I följd härav vilja de sakkunniga ifrågasätta, att de förändringar ifråga om granskningen av apoteksvarustadgans bilagor, som förordats av de sakkunniga, även vidtagas beträffande granskningen av förteckningarna I och II vid giftstadgan. §2. De i förevarande 2 § (motsvarande nuvarande 6 §) vidtagna ändringarna åsyfta att bringa överensstämmelse med vad de sakkunniga under 4 § apoteksvarustadgan föreslagit i fråga om tillverkning av dels apoteksvaror, dels vissa varor, som ej äro att anse såsom apoteksvaror. Dessa bestämmelser i apoteksvarustadgan ifrågasättas analogivis böra gälla vid tillverkning av första (2 § mom. 1), respektive andra (2 § mom. 3) klassens gifter. Härigenom vållas en saklig förändring i fråga om den innebörd, som den nuvarande 6 § lägger i begreppet tillverkning. Paragrafen avser med sin nuvarande formulering varje tillverkning av giftigt ämne, den må bedrivas även i ringa omfattning. Enligt det kommittébetänkande, 1 som låg till grund för giftstadgan, motiverades detta därmed, att det ansetts vara av vikt, att tillverkning av giftigt ämne icke ägde rum utan att åtminstone anmälan därom gjorts enligt näringsfrihetsförordningen. Uppenbart är emellertid, att det möter stora svårigheter för att icke saga är omöjligt att utöva kontroll över tillverkning, som ej sker fabriksmässigt. I 7 § av den nuvarande giftstadgan har givits ett erkännande åt denna uppfattning, i det nämnda paragraf undantager bland annat i vetenskapligt syfte skedd framställning av giftigt ämne. Något sakligt skal att bibehålla den nuvarande vida omfattningen av tillverkningsbegreppet i förevarande paragraf kan icke anses föreligga. Med hänsyn härtill och då det på grund av de sakkunnigas förslag i övrigt är nödvändigt att endast den fabriksmässiga tillverkningen här kommer i fråga, ifrågasätta de sakkunniga, att paragrafen begränsas till att gälla allenast sådan tillverkning. Härav följer, att den nuvarande 7 § kan bortfalla. Föreskrifterna i andra stycket av nuvarande 6 § giftstadgan, som mot_ 7

Betänkande angående vård och försäljning af arsenik samt andra giftiga ämnen och varor,

Stockholm 1906.

317 s v a r a s av föreskrifterna i 5 § apoteksvarustadgan, ha i förevarande 2 § u p p t a g i t s under mom. 2 och föreslås justerade till saklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till utformning av berörda 5 § apoteksvarustadgan. §§ 3-6. I 3 § u p p r ä k n a s som synes de personer, som enligt de sakkunnigas förs l a g skola h a r ä t t saluhålla, försälja eller utlämna första klassens gifter. I förhållande till nuvarande bestämmelser har i huvudsak endast den förä n d r i n g e n vidtagits, att begreppet grosshandlare med giftigt ämne av första klassen införts. 4—6 §§ bestämma enligt utkastet den försäljningsrätt, som enligt utkastets 3 § skall tillkomma envar av grosshandlare, tillverkare, vissa personer, som insamlat obearbetat naturalster, samt apoteksföreståndare. Om grosshandel föreslås sålunda föreskrifter meddelade i 4 §. R ä t t till utövande av sådan rörelse skall enligt de sakkunnigas föregående förslag allenast tillkomma staten. Någon definition av vad som menas med grosshandel torde här lika litet som i apoteksvarustadgan behöva införas. Liksom i apoteksvarustadgan bör grosshandlares försäljningsrätt begränsas enumerativt genom uppräkning av de avnämare, till vilka h a n h a r r ä t t sälja ifrågavarande varor. Dessa avnämare böra, med huvudsaklig tillämpning av motsvarande föreskrifter i apoteksvarustadgan, v a r a ve^ derbörande fabrikanter, ifrågakommande föreståndare för vissa laboratorier samt vissa näringsidkare, som i sitt yrke använda första klassens gift, och dessutom givetvis apoteksföreståndare. Den föreslagna formuleringen av berörda paragraf jämförd med förslaget till 6 § innebär, a t t statsmonopolet komme att försälja första klassens gifter till i s t o r t ' s e t t samma a v n ä m a r e som apoteken, dock med de betydelsefulla undantagen a t t endast monopolets utövare skulle kunna sälja till apoteksföreståndare och endast apoteksföreståndare till de personer, som omförmälas i 6 § p u n k t e). Beträffande motiven för den föreslagna bestämmelsen om förbud för grosshandlare ( = monopolets utövare) att till apoteksinrättning försälja p r e p a r a n d a hänvisas till kapitel VII. Försäljningsrätten för fabrikant begränsas enligt 5 § i utkastet till att galla försäljning till monopolets utövare. Beträffande motiveringen härför hänvisas till det föregående. Enligt samma paragraf skall person, som i första hand insamlat obearbetat naturalster, ha r ä t t att försälja ämnet allenast till monopolets utövare eller apoteksföreståndare. Ur principiell synpunkt hade varit att föredraga, om försäljningsrätten kunn a t inskränkas att avse endast monopolets utövare. För att ej lägga hinder i vägen för den näringsverksamhet, varom här är fråga, ha de sakkunniga dock ansett sig böra gå på den linje, som fått sitt uttryck i författningsutkastet. Det bör anmärkas, att i praktiken härigenom ingen

318 väsentligare begränsning sker av ifrågavarande personers näringsutövIfråga om apoteksföreståndares försäljningsrätt (6 § i utkastet) har av skäl, som av det föregående framgår, i huvudsak endast vidtagits den förändringen, att apoteksföreståndare ej skulle få sälja första klassens gift till annan apoteksföreståndare. Det må framhållas, att beträffande de föreståndare för vissa laboratorier, till vilka apoteksföreståndare har rätt försälja ifrågavarande giftiga ämnen, i författningsutkastet tillämpats samma terminologi som i apoteksvarustadgan. §7. Denna paragraf motsvarar som nämnts 2 § i den nuvarande giftstadgan. Beträffande den närmare motiveringen för 7 § tillåta sig de sakkunniga hänvisa till vad tidigare anförts (sid. 127 ff). §§ 8-10. I dessa paragrafer ha endast nummerbeteckningarna ändrats. § 11. I denna paragraf ha vidtagits vissa ändringar, som synas erforderliga med hänsyn till förslaget om statsmonopol å viss handel med gifter. De sakkunniga hänvisa till vad i detta hänseende i det föregående (sid. 109 och 129) anförts. § 18. Ändringen i denna, paragraf är en konsekvensändring på grund av de sakkunnigas förslag beträffande 2 $. Med hänsyn till det stora antalet försäljningsställen är det ej tillrådligt att lägga de i denna paragraf omförmälda uppgifterna hos medicinalstyrelsen. § 22. Det torde vara tillräckligt att låta monopolets utövare och icke apoteksinnehavare handhava de uppgifter, som. omförmälas i denna paragraf. §29. Även förteckning IV vid giftstadgan torde böra revideras på sätt under 1 § av de sakkunniga föreslagits i fråga om förteckningarna I och II och jämlikt 13 § även skulle gälla i fråga om företeckning III. Straffbestämmelserna. I samband med förestående ändringar i giftstadgan torde böra övervägas lämpligheten av att, liksom de sakkunniga föreslagit ifråga om straffbestämmelserna i apoteksvarustadgan, föreskriva dagsböter för överträdelse av de av giftstadgans bestämmelser, beträffande vilka dags-

319 böter ä r o tillämpliga. De sakkunniga h a emellertid ej ansett sig böra framlägga a n d r a förslag ifråga om giftstadgan ä n sådana, som ovillkorligen föranledas av vad de sakkunniga i övrigt föreslagit. Övergångsbestämmelserna. De av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna hänföra sig till vad de sakkunniga under 2 § föreslagit ifråga om tillstånd a t t bedriva tillverkning fabriksmässigt för avsalu a v giftigt ämne av första klassen Hl. m. och ansluta sig n ä r a till motsvarande av de sakkunniga förordade övergångsbestämmelser vid apoteksvarustadgan.

Specialmotivering till förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående kontroll av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror m. m. * Såsom tidigare framhållits föreligger ett förslag av år 1919 av medicinalstyrelsen till förordning rörande inspektion och kontroll av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror m. m., vilket förslag överlämnats till de sakkunniga för övervägande. För att belysa de förändringar, som de sakkunniga föreslå i medicinalstyrelsens nyssnämnda förslag, angives annorstädes i betänkandet de sakkunnigas förslag till författningstext parallellt med medicinalstyrelsens förslag. Det torde böra framhållas, a t t medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag i vissa hänseenden utgick från a n d r a förutsättningar än de n u föreliggande. Det byggde sålunda bland a n n a t på den n u v a r a n d e apoteksvarustadgans bestämmelser, att tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror allenast skulle anmälas hos vissa a n d r a myndigheter än medicinalstyrelsen. Följaktligen var det för styrelsen nödvändigt, att i dess förslag till forordning i förevarande avseende föreslå skyldighet för vederbörande a t t anmäla rörelse hos styrelsen. De sakkunniga ha i apoteksvarustadgan föreslagit en föreskrift av innehåll, att medicinalstyrelsen skall lämna tillstånd till bedrivande av tillverkning av respektive grosshandel med apoteksvaror och att de n u v a r a n d e företag, som bedriva sådan rörelse, skola inom viss tid anmäla rörelsen hos styrelsen. Det torde darfor ej v a r a nödvändigt att i förevarande kungörelse i n t a g a bestämmelser rörande anmälan av rörelse. Vidare avsåg styrelsens förslag ej kontroll över tillverkningen av vissa varor, som ej äro att anse såsom apoteksvaror. De sakkunnigas förslag under 4 § mom. 2 apoteksvarustadgan respektive 9 § samma stadga nod™ n ^ g f m h ä r u t i n n a i 1 ™ s a modifikationer i medicinalstyrelsens förslag till forfattning. 1

Författningslörslag se sid. 537 ff.

320 1*. De sakkunniga ha ansett lämpligt att inleda kungörelsen med en generell föreskrift, att den särskilda inspektionen och kontrollen enligt 9 § apoteksvarustadgan skall handhavas av medicinalstyrelsen. 2 §.

Med hänsyn till arten av förevarande inspektion och kontroll torde det v a r a erforderligt, att vederbörande näringsidkare hos styrelsen anmäler, d å rörelse upphört eller förlagts till annan lokal, då lokal för rörelsen väsentligen förändrats samt då rörelse överlåtits till annan person. P a grund av straffbestämmelserna synes det v a r a lämpligt, att medicinalstyrelsen ålägges skyldighet att meddela bevis om att dylik anmälan skett. 3 §.

Tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror k a n enligt förslaget till apoteksvarustadga ej taga sin början, förrän vederbörande erhållit tillstånd därtill av medicinalstyrelsen. Följaktligen är det ej nödvändigt a t t här meddela en bestämmelse om att dessa rörelser — för att giva medicinalstyrelsen möjlighet att enligt 4 § medhinna inspektion - skola anmälas viss tid, innan de igångsättas. Saken ställer sig annorlunda med de företag, som skola tillverka varor, avsedda i 4 § mom. 2 apoteksvarustadgan, och som allenast ha att anmäla sin rörelse hos medicinalstyrelsen. För dessa företag synes böra gälla a t t rörelsen tidigast må taga sin början förslagsvis å femtonde dagen etter den dag då ifrågavarande anmälan inkommit till styrelsen. Den föreslagna tiden torde vara väl tillräcklig för att vederbörande tjänsteläkare skall kunna medhinna inspektion och avgiva rapport hos medicinalstyrelsen. Då det i vissa fall m å h ä n d a k a n tänkas, att särskilda förhållanden k u n n a motivera undantag från den föreslagna tidsfristen, ifrågasatta de sakkunniga, att medicinalstyrelsen må medgivas r ä t t att bevilja såd a n a undantag. 4 §. E n uttrycklig föreskrift torde böra meddelas därom, att inspektion av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror skall ske, innan medicinalstyrelsen meddelar tillstånd för vederbörande att utöva rörelsen. Till kompletterande av föreskriften i 3 § bör även stadgas, att inspektion av där avsedda företag skall ske inom den i 3 § angivna tiden. Självfallet är, att medicinalstyrelsen bör ha r ä t t att, när styrelsen sa finner lämpligt och u t a n varsel, utföra inspektion av här avsedda företag. Det torde ej kunna antagas, att medicinalstyrelsen kommer att missb r u k a denna r ä t t till ekonomiskt förfång för vederbörande företag.

321 5 §. Medicinalstyrelsen synes böra lämnas handlingsfrihet vid val av inspektionsförrättare. Det torde ej v a r a vare sig lämpligt eller möjligt att begränsa dessa uppgifter till statens farmacevtiska laboratorium. Däremot bör uttryckligen föreskrivas, att inspektion av företag, som avses i 4 § mom. 2 apoteksvarustadgan, skall utföras av vederbörande förste provinsialläkare eller motsvarande tjänsteläkare. 6 §.

Under nuvarande förhållanden l ä m n a r kontrollen över kompetensen att förestå tillverkning av respektive grosshandel med apoteksvaror mycket övrigt att önska. Det har inträffat, att som föreståndare för tillverkning varit anmälda för länge sedan avlidna personer. Det h a r även hänt, att som föreståndare för rörelse fungerat personer, som endast formellt och på papperet utövat föreståndarskapet. I denna paragraf ha därför de sakkunniga föreslagit, att vederbörande skall styrka, ej blott att skicklighet a t t förestå rörelsen enligt apoteksvarustadgan föreligger u t a n även att vederbörande verkligen utövar en tillfredsställande och stadigv a r a n d e tillsyn över rörelsen. I y t t r a n d e n över medicinalstyrelsens förslag av år 1919 anmäldes från näringsidkarehåll önskvärdheten av att behovet av skydd för fabrikshemligheter vid ifrågavarande inspektioner tillgodosåges. Tillmötesgående dessa önskemål, föreslog kommerskollegium i sitt utlåtande över förslaget den 10 mars 1921 ett tillägg till 5 § i medicinalstyrelsens förslag av följande lydelse. »För bevarande av fabrikshemlighet må dock från inspektion undantagas visst fabrikationsförfarande eller viss del av arbetsställe. Skulle av fabriksledaren eller hans ställföreträdare i sådant avseende gjord framställning av inspektionsförrättaren ej godkännas, skall frågans prövning av denne hänskjutas till medicinalstyrelsen.» Till yttermera visso föreslog kommerskollegium ett tillägg till författningsförslaget av samma innehåll som 47 § lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, stadgande ansvar för yrkesinspektionstjänsteman, som röjer yrkeshemlighet, den han under sin tjänsteutövning erfarit. Vidare anförde kollegium, att under intet förhållande inspektionsuppdrag borde lämnas till person, som vore anställd vid eller veterligen ekonomiskt intresserad i liknande företag. Under diskussionen rörande de sakkunnigas förslag till specialitetsförordning dryftades motsvarande fråga vid behandlingen av den förut omförmälda punkten i n ä m n d a förslag om inspektion under särskilda förhållanden av fabriksrörelse. F r å n bland annat medicinalstyrelsen gjordes då med stöd av erfarenheterna från den norska specialitetskontrollen gällande, att n å g r a egentliga fabrikationshemligheter icke existerade vid läkemedelstillverkning. Då intet framkommit, som jävat detta uttalande, 21 — 342080.

322 anse de sakkunniga icke skäl föreligga a t t tillstyrka kommerskollegiets förevarande förslag, som under vissa förhållanden k a n v a r a ä g n a t a t t förminska kontrollens effektivitet. Under alla omständigheter bör det v a r a självklart, att medicinalstyrelsen ej lämnar uppdrag av förevarande a r t å t personer, som k u n n a tänkas h a intressen att bevaka, vilka k u n n a skada det inspekterade företagets. Såsom ett korrektiv emot möjligen tänkbara missbruk av meddelade upplysningar rörande tillverkningsmetoder, föreslå de sakkunniga emellertid under 16 § vissa straffbestämmelser. 7 §. Bland de myndigheter, som hördes över medicinalstyrelsens förslag år 1919, rådde principiell enighet rörande innehållet i denna paragraf. Kommerskollegium önskade en allmän ingress till paragrafen om att inspektion i främsta rummet skulle avse att bedöma de färdiga varornas kvalitet och de h ä r p å inverkande faktorerna, såsom hygieniska förhållanden, r å v a r o r n a s beskaffenhet och arbetets utförande. D å enligt de sakkunnigas förmenande medicinalstyrelsens förslag, som i huvudsak godtagits av de sakkunniga, tydligt ger vid handen, a t t inspektionen ungefärligen skall ha den av kollegium angivna omfattningen, finna de det överflödigt med ett dylikt tillägg. E n fråga, som vid behandlingen av medicinalstyrelsens författningsförslag var föremål för viss uppmärksamhet, v a r spörsmålet om kontroll av den sprit, som användes vid tillverkning av apoteksvaror. Enligt kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987) angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål har kontrollstyrelsen att öva tillsyn över sprit, som vid fabrik användes för tillverkning av andra artiklar än apoteksvaror, såsom vissa tekniska och industriella produkter. Däremot kan enligt samma kungörelse den fabriksmässiga tillverkningen av alkoholhaltiga apoteksvaror icke bli föremål för inspektion från kontrollstyrelsens sida. Såsom framgår av medicinalstyrelsens författningsförslag skulle medicinalstyrelsen handhava sistnämnda kontroll. I sitt yttrande uppmärksammade kommerskollegium, att härigenom i vissa fall en slags dubbelkontroll över spritåtgången vid läkemedelsfabrikerna vore ofrånkomlig. Kommerskollegium ansåg emellertid detta ej medföra några väsentligt ökade svårigheter för fabrikanterna och lämnade därför förslaget i dessa punkter utan erinran. Kollegium anförde emellertid, att det utan tvivel vore at föredraga, om kontrollen över ifrågavarande sprittilldelning till fabriker i sir. helhet överlämnades åt en myndighet. Detta torde emellertid förutsätta ändrm? i förutnämnda kungörelse den 18 december 1918. Kontrollstyrelsen hade intet att invända emot medicinalstyrelsens förslag i denna del utan tillstyrkte för sin del på det livligaste bifall till detsamma. Under hänvisning till den ståndpunkt, som sålunda i ärendet iitagits av kontrollstyrelsen, h a de sakkunniga ansett sig l ä m n a medicina styrelsens förslag i denna del u t a n ändring. Vid ärendets tidigare behandling anfördes från näringsidkarehåll vissa

323 erinringar emot bestämmelsen i p u n k t 8 av medicinalstyrelsens förslag till denna paragraf, vari bland a n n a t ifrågasattes, a t t med mottagarens n a m n försedda följesedlar eller mottagningsbevis skulle v a r a bilagda förteckningen över dem, till vilka försäljning av apoteksvaror ägt rum. Detta stadgande ansågs från affärs- och bokföringssynpunkt opraktiskt och betungande. Kommerskollegium anslöt sig till denna uppfattning och föreslog en ändring av innehåll, att fabrikanten skulle v a r a skyldig a t t på anfordran »tillfredsställande styrka riktigheten av uppgift i sådan förteckning». De sakkunniga beakta dessa önskemål men anse den av kommerskollegium föreslagna formuleringen väl svävande och föreslå därför, att vederbörande följesedlar eller mottagningsbevis skola »hållas tillgängliga för inspektionsförrättaren». I övrigt ha de sakkunniga företagit vissa smärre justeringar i medicinalstyrelsens utkast och tillgodosett ett par andra, mindre väsentliga erinringar, som framställdes vid behandlingen av styrelsens förslag. 8 $. Denna paragraf bör i enlighet med de sakkunnigas tidigare intagna ståndpunkt även avse inspektion och kontroll av den verksamhet, som k a n komma att bedrivas av utövaren av statsmonopolet å viss grosshandel med apoteksvaror m. m. E n särskild föreskrift härom synes emellertid ej v a r a erforderlig. Medicinalstyrelsens förslag av år 1919 har i huvudsak bibehållits oförändrat. Dock h a de sakkunniga, med tillgodoseende av ett av kommerskollegium därom i dess förutnämnda utlåtande framlagt förslag, gjort ett tillägg beträffande skyldighet för grosshandlare a t t föra en journal över expeditionerna till respektive kunder. Med hänsyn till kontrollen över a t t a n n a n än monopolets utövare ej säljer apoteksvaror till apoteksinrättning är denna föreskrift av särskild betydelse. 9 §. De modifikationer i medicinalstyrelsens förslag, som de sakkunniga i förevarande paragraf vidtagit, föranledas av de utav de sakkunniga förordade förändringarna i apoteksvarustadgan. 10—12 §§. Dessa paragrafer överensstämma i huvudsak med medicinalstyrelsens förslag. F ö r ä n d r i n g a r n a hänföra sig till de ändrade bestämmelser, som de sakkunniga i det föregående tillstyrkt. 13 §. Denna paragraf motsvarar 17 § i medicinalstyrelsens förslag. De sakkunniga ha ansett sig k u n n a godtaga styrelsens förslag i fråga om stor-

324 leken av inspektionsavgift. E r s ä t t n i n g a r n a för resekostnad och t r a k t a mente vid inspektion av tillverkare av och grosshandlare med apoteksvaror torde böra beräknas efter klass I I : B i resereglementet. Ersättningför inspektion av tillverkning av varor, som omförmälas i 4 § 2 mom. apoteksvarustadgan, torde med hänsyn till föreliggande omständigheter allenast böra utgå i form av resekostnads- och traktamentsersättning. De av styrelsen föreslagna bestämmelserna rörande storleken av ersättning till inspektionsförrättare ävensom rörande medlens disposition i övrigt anse de sakkunniga ej höra hemma i en författning av denna art. Dessa bestämmelser böra meddelas genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t. I princip ha de sakkunniga emellertid intet att erinra emot de av styrelsen i detta hänseende förordade ersättningsnormerna. 14—18 §*§. H ä r liksom i apoteksvarustadgan och eventuellt också i giftstadgan torde dagsböter böra föreskrivas.

325 X. Revision av medicinaltaxegrunderna. De sakkunniga ha lagt sina förslag i fråga om nedbringande av läkemedelspriserna efter väsentligen tre olika riktlinjer nämligen dels billigare läkemedel för vissa allmänna inrättningar, dels billigare läkemedel för vissa sjuka, dels ock sänkning av detaljprisnivån å läkemedel över huvud taget Förstnämnda båda spörsmål behandlas i efterföljande kapitel X I . Förslag i sistnämnda hänseende ha de sakkunniga framlagt i kapitel VI och V I I . Frågan om och i vad mån läkemedelspriserna därutöver böra nedbringas genom taxemässiga åtgärder ävensom frågan om en teknisk revision av medicinaltaxegrunderna skola i detta kapitel bli föremål för övervägande. Innan de sakkunniga närmare ingå på sistnämnda fråga, torde det vara erforderligt att helt kortfattat beröra tillkomsten av de nuvarande medicinaltaxegrunderna. Därefter redogöres för taxegrundernas allmänna innehåll varvid ej kan undgås att i vissa hänseenden upprepa vad i det föregående anförts ifråga om vissa detaljer i de nuvarande taxegrunderna. Då de sakkunnigas förslag i vissa hänseenden påverkats av motsvarande danska och norska förhållanden, lämnas därefter en överblick över ifrågavarande bestämmelser i dessa länder. Härefter övergå de sakkunniga till att utveckla sin egen uppfattning. Historik. De medicinaltaxor, som tillämpades i början av 1800-talet och tidigare synas ha upprattats endast med ledning av det gångbara priset å läkemedel och'sedermera tid efter annan i mån av behov jämkats utan att några bestämda grundsatser legat till grund för dessa taxeändringar. I 1819 års medicinaltaxa föreskrevs emellertid, alt sundhetskollegium skulle överse taxan årligen eller så ofta betydlig höjning eller minskning i priserna på droger yppades, varefter kollegium skulle föreslå däri nödiga ansedda ändringar hos kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser om förfarandet härvid meddelades sedermera vid skilda tillfällen genom olika Kungl. Maj:ts beslut. Först år 1819 infördes sålunda mer bestämda principer för beräknandet av apotekens försäljningspriser. Dessa principer grundades ytterst på ett förslag i ämnet från en av sundhetskollegium tillsatt kommitté. Enligt Wistrand 1 företog denna kommitté att »utan afseende på förutvarande taxor och deras tid efter annan skedda förändringar, samt med åsidosättande af de inkomna, nära nog godtyckliga taxeförslagen, uppgöra ett värderingssätt som, utgående från handelns / i s t r a n d : Afhandlingar i Statsmedicinen, Stockholm 1860, andra häftet, sid. 180.

326 allmänna 'esprit', stödde sig på lika och gemensamma lagar, samt sålundla, med fästadt afseende på apoteksrörelsens egenheter samt kemiska och farmaceutiska vetenskapens närvarande skick, vägleddes till säkra resultater och l e m n a d e lätt och öppet tillfälle att i framtiden, med vidhållande af enahanda grunder, nedsätta eller höja priserna efter förekommande priskuranter och inhemska förändringar i vexelkursen». Sedan kommittén utarbetat en taxa för »farmaca simplicia» utröntes genom provlaborationer kostnaden för läkemedel och m e d tilllämnning av de därvid uppnådda resultaten bestämdes taxan för »comiposita» och »praeparata» samt läkemedels tillredning m. m., eller den s. k. laboirationstaxan, som i sammanhang med medicinaltaxan, fastställd av Kungl. Maj:t den 25 augusti 1819, utfärdades. Dessa och därefter utfärdade föreskrifter vilade i allmänhet pa det antagandet, att apotekaren för att kunna upprätthålla sin rörelse med skälig utkomst, borde tillgodonjuta ett vinsttillägg av 100 % vid minutförsäljningen. Tekniskt sett ha de av Kungl. Maj:t utfärdade grunderna för apoteksvarors taxering i princip bibehållits ganska oförändrade under lång tid. De medicinal taxegrunder, som gällde vid mitten av förra århundradet, överensstämma sålunda redaktionellt förvånande nära med de nu tillämpade. De genom världskriget förändrade ekonomiska förhållandena ha berövat de äldre taxegrunderna aktualitet. På grund härav skall uppmärksamheten i detta sammanhang riktas allenast på de olika taxegrunder, som tillämpats efter år 1918 Dessa innehållas väsentligen i Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1919, den 14 maj 1920 och den 13 november 1925. De sistnämnda gälla ännu, dock med vissa däri av Kungl. Maj:t sedermera vidtagna förändringar. Vad då först angår taxegrunderna av den 19 december 1919, nödvändiggjordes dessa huvudsakligen genom ett avtal angående tjänstgöringsförhållanden och lönevillkor vid apoteksinrättningarna i riket, som den 7 september 1919 träffades mellan apotekareförbundet och farmacevtförbundet (jfr i vad angår dessa kollektivavtal vad härutinnan i kapitel II och IV anförts). Genom dessa taxegrunder ökades ersättningen för det å apoteken utförda arbetet. En dylik förhöjning ansågs vara ett ofrånkomligt villkor för att flertalet av apoteksföreståndarna skulle kunna fullgöra avtalets bestämmelser. Emellertid blevo på grund av frågans brådskande natur taxegrunderna icke redaktionellt tillfredsställande avfattade och detta föranledde medicinalstyrelsen att redan påföljande år hemställa om fastställande av nya grunder. De av styrelsen föreslagna grunderna beräknades av styrelsen komma att medföra en icke obetydlig sänkning av apotekens ersättning enligt de föregående taxegrunderna av år 1919. I följd härav fastställde Kungl. Maj:t genom beslut den 14 maj 1920 nyss omförmälda ändrade taxegrunder. De taxegrunder, som därefter fastställdes den 13 november 1925, innehollo vissa nyheter i förhållande till de föregående. De föranleddes närmast av utfärdandet den 26 juni 1925 av den tionde upplagan av den svenska farmakopén. Följande är av mer principiellt intresse. . Vid ifrågavarande tidpunkt hade apoteksföreståndare, såsom redan i kapitel II erinrats, att enligt reglementet för föreningen apotekarekårens ålderstilläggskassa erlägga 'en avgift av 24 öre (recipeavgift) för varje läkemedel, som enligt läkares recept eller därmed jämförlig läkemedelsformel expedierades från vederbörande apoteksinrättning. Ersättning för expedition av varje läkemedel utgick med 30 öre i receptur och 5 öre i handköp. Av dessa 30 öre betalades alltså 24 ore till ålderstilläggskassan. Emellertid restes från läkarhåll klagomål över denna beskattning av läkarrecepten och därför föreslog medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 26 september 1925, att expeditionsavgiften för recipe borde sänkas

327 till 10 öre, under det motsvarande avgift för expedition i handköp borde bibehållas vid 5 öre. Att den förra expeditionsavgiften borde sättas högre än den senare motiverades därmed, att arbetet vid receptexpeditionen vore mera omfattande och det använda materialet delvis dyrare än i handköpsexpeditionen. För täckande av apotekens förlust genom expeditionsavgiftens minskning med 20 öre föreslog medicinalstyrelsen, att partipriset för emenda och preparanda skulle uträknas genom grundprisets delning med 9 i stället för med 10. Det vore emellertid enligt styrelsens mening ej gärna tekniskt möjligt att åstadkomma en kompensation, som exakt överensstämde med apoteksinnehavarnas förlust Styrelsens förslag skulle sålunda för apoteksinnehavarna innebära en vinst av omkring 96 000 kronor. Denna ökade vinst motvägdes emellertid av vissa av styrelsen föreslagna minskningar i handelsvinsten å originalförpackningar, vadan vinsten för apoteksinnehavarna enligt utförda beräkningar uppskattades till något över 50 000 kronor. De av medicinalstyrelsen för originalförpackningarna föreslagna prissänkningarna inneburo, att förpackningar med högre inköpspris, som för övrigt oftast inköptes av sjukhus och andra institutioner, blevo billigare, under det att vissa förpackningar med lägre inköpspris blevo relativt dyrare. De av medicinalstyrelsen sålunda föreslagna förändringarna i taxegrunderna fastställdes i huvudsak av Kungl. Maj:t genom ovan omförmälda beslut den 13 november 1925. Den därigenom normerade prisnivån å läkemedel har emellertid, såsom i kapitel I I I erinrats, sedan dess genom tre olika Kungl. Maj:ts beslut sänkts med föranledande av medicinalstyrelsens förutnämnda förslag den 28 juni 1928 angående nedbringande av prisen å läkemedel m. m. Den första av dessa tre prissänkningar (etapp I) innebar vissa ändringar a v extemporetaxan och av vinsten å originalförpackningar och beräknades minska apotekens omsättningssumma med omkring 1 000 000 kronor eller i medeltal omkring 3 %. Den andra prissänkningen (etapp II) minskade ersättningen för frakt och emballage och beräknades reducera apotekens omsättningssumma med 900 000 kronor eller i medeltal omkring 2*5 %. Den tredje prissänkningen (etapp III) ändrade beräkningen av medicinaltaxans partipriser genom grundprisets delning med 10 i stället för med 9 för både preparanda och emenda och beräknades minska apotekens omsättningssumma med omkring 1 000 000 kronor eller i medeltal omkring 3 %. Etapp I genomfördes genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 december 1928 från år 1929, etapp I I genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1930 från år 1931 och etapp I I I genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 oktober 1931 från å r 1932. Genom etapp I I I slopades den kompensation, apoteksinnehavarna såsom av det föregående framgår erhållit genom recipeavgiftens bortfallande. Genom etapp I I återgick man till den ersättning för frakt och emballage, som fastslagits genom 1901 års medicinaltaxegrunder men som sedermera höjts.

328 Gällande medicinaltaxegrunder. E n l i g t sin i n s t r u k t i o n ä g e r m e d i c i n a l s t y r e l s e n u t f ä r d a m e d i c i n a l t a x a . G r u n d e r n a , v a r e f t e r t a x a n s p r i s e r u t r ä k n a s , fastställas d ä r e m o t s å s o m a v det föregående f r a m g å r a v K u n g l . Maj:t. I

t a x e g r u n d e r n a g i v a s först vissa föreskrifter

för medicinaltaxans

utar-

betande. Medicinaltaxan skall omfatta alla i farmakopén upptagna droger och preparat, som skola hållas i förråd å apotek, vare sig de av apoteken köpas färdiga (emenda) eller de skola beredas därstädes (preparanda), ävensom andra läkemedel, som styrelsen kan anse böra åsättas pris i taxan. Till ledning vid uträknandet av medicinaltaxan skall hos medicinalstyrelsen föras en taxeliggare med särskilda konton för i taxan upptagna läkemedel, i den mån de icke försäljas från apoteken i originalförpackningar. Normerande för prisberäkningen är läkemedlens grundvikt, respektive grundpris. Grundvikten är i regel den viktsmängd, som anses stå i lämpligaste förhållande till varje varas åtgång. I taxeliggaren skall införas ett grundpris for denna viktsmängd. Ur detta grundpris uträknas medicinaltaxans priser. Vid medicinalstyrelsens årliga granskning av medicinaltaxan skola taxans priser omräknas för emenda, vars senast antecknade inköpspris stigit eller fallit 15 % eller därutöver, för preparanda, i vilka ingår ämne, vars pris vid ifrågavarande granskning av medicinaltaxan blivit ändrat, samt för originalförpackningar, vilkas inköpspris stigit eller fallit med 5 % eller däröver. Grundprisen för emenda och för preparanda erhållas på principiellt olika satt. Grundläggande är i viss mån prisberäkningen för de förra läkemedlen. För dessa beräknas inköpspriset för grundvikten efter senast utkomna priskuranter från de grosshandelsaffärer med apoteksvaror, från vilka apotekarna vanligen skaffa sina varor. Upptages ett läkemedel i priskuranterna till väsentligt olika pris, skall medeltalet av priskuranternas pris anses vara läkemedlets inköpspris. För att få grundpriset för emenda lägges till inköpspriset dels ersättning for assurans med 1 % å samma pris, för frakt och emballage med 30 öre per kilogram eller i vissa fall med 15 öre, oberoende av viktsmängden, samt tullavgift enligt gällande tulltaxa, när varans pris beräknats efter utländsk priskurant, dels ock handelsvinst med 100 % å de sammanlagda beloppen. Grundpriset för preparanda erhålles i princip genom att sammanlägga de i beredningen ingående beståndsdelarnas priser, varvid räknas med medicinaltaxans partipris, samt den för arbetet (pro labore) i laborationstaxan medgivna ersättningen. , Grundprisen, som ju hänföra sig till grundvikten, införas icke i medicina.taxan. Däremot införas priser för vissa mindre viktsmängder än grundvikten. Sihuida införes ett partipris, vilket erhålles genom grundprisets delning med 10 och som införes i taxan för den viktsmängd, som motsvarar en tiondel av grundukten. Vidare införes ett minutpris, som erhålles genom partiprisets delning med 8 och införes i taxan för tiondelen av den viktsmängd, partipriset avser. Muutpris införes dock endast, om partipriset är 20 öre eller därutöver. Slutligen införes i taxan ett andra minutpris, som erhålles genom minutprisets delning med 8 och införes i taxan för tiondelen av den viktsmängd, minutpriset avser. Det andra minutpriset införes dock endast om minutpriset är 20 öre eller därutöver. Vid prisernas införande i taxan skola de avrundas på visst närmare angivet sätt, så att de sluta på 5 eller 0. Ovanstående föreskrifter gälla i regel ej originalförpackningar. For dessa De-

329 stämmes inköpspriset liksom för emenda med ledning av ovan angivna priskuranter. Till inköpspriset lägges ersättning för assurans, frakt och emballage med 10 % å inköpspriset, tullavgift enligt gällande tulltaxa, när läkemedlets pris är beräknat efter utländsk priskurant, samt handelsvinst med nedan angivna procent å det sålunda erhållna beloppet, nämligen då inköpspriset är högst 2 kr. per st $0 y » överstiger 2 kr. men ej 3 kr. per st 60 % * » 3 kr. men ej 6 kr. » » 50 % » » 6 kr pr st 40 y Slutsumman utgör läkemedlets försäljningspris per förpackning. Originalförpackningarna äro i regel ej upptagna i medicinaltaxan. I densamma skall emellertid intagas en tabell över olika inköpspris och motsvarande försäljningspris. Taxegrunderna upptaga därefter i en särskild avdelning vissa föreskrifter angående läkemedels taxering å apotek. Denna avdelning innehåller alltså, såsom rubriken angiver, bestämmelser rörande vad apotekarna ha att iakttaga vid taxeringen av läkemedlen å apoteken. Pris å läkemedel, som hålles i förråd och som icke finnes upptaget i medicinaltaxan, skall beräknas i enlighet med de i taxan upptagna varorna. Därvid skall i fråga om preparanda iakttagas, att ersättningen pro labore rättas efter något i medicinaltaxan upptaget preparat, som till sammansättning och beredning kan anses vara däremot svarande. Pris å läkemedel, som beredes för tillfället (ex tempore), beräknas sä att till priset å ingredienserna lägges den i en extemporetaxa medgivna ersättningen pro labore. Vidare meddelas bestämmelser om rabatt. Rabatt utgår vid försäljning i större mängder av läkemedel och växlar mellan 20 och 30 % å partipriset. Rabatt utgår ej å originalförpackningar. Av det ovanstående framgår, att i taxegrunderna finnas intagna två särskilda arbetstaxor, nämligen dels en laborationstaxa, dels en extemporetaxa. Efter den förra taxan utgår ersättning för beredning av preparanda. Denna taxa skiljer mellan dels ersättning för vissa operationer, dels ock ersättning för beredning av vissa läkemedel. Efter extemporetaxan utgår ersättning för beredning av läkemedel ex tempore, enligt recept eller därmed likställd rekvisition, ordination eller beställning (i receptur) eller eljest (i handköp) samt för expedition. Beträffande taxering av spritvaror, som utlämnas från apotek eller där användas för tillverkning av läkemedel, hänvisas till vad i det efterföljande anföres. Medicinaltaxegrunder i Danmark, Norge och Finland. I Danmark finnes en medicinaltaxa och en veterinärmedicintaxa. Regler för utarbetandet av medicinaltaxan ha fastställts genom kungl. resolution den 8 maj 1917 med ändringar genom resolutioner den 30 september 1927, den 2 april 1929 och den 23 juni 1930. De härutinnan gällande bestämmelserna kunna sammanfattas sålunda: Taxan anger varornas pris för vissa angivna viktsenheter och mängder, dock

330 sålunda att prisen blott utsättas för sådana viktsenheter och mängder, som i a l l m ä n h e t få användning. Försäljningsprisen för »usammensatte Varer, Simplicia», beräknas på gruindval a v medeltalet av priserna i prislistorna från de danska grosshandelsfirmor, som efter Sundhedsstyrelsens bestämmande komma i betraktande i detta häns-eende, varvid särskilt skall tagas hänsyn därtill, att firmorna driva handel med bandets apotekare och att de utsända års- och månadsprislistor till apoteken. Onn pris skall beräknas för varor, som icke finnas i danska prislistor, användas prislistor för utländska firmor, vartill också kan tagas hänsyn vid uträkningen av p r i s e n på andra varor. På grundval av det pris, som bestämts på nyss angivet sätt, beräknas för' varje enkelt ämne (Stof) ett enhetspris, som fastställes för den största mängd, vari apoteken i allmänhet inköpa ämnet, och som i regel upptages i nyss angivna danska prislistor. Till enhetspriset lägges först 10 %, som ersättning för frakt, porto, emballage, svinn etc. När enhetspriset plus nyssnämnda tillägg icke överstiger 10 kronor, til lägges 100 %. För det belopp intill 5 kronor, varmed priset överstiger 10 kronor, til lagges 80 %. För det belopp intill 5 kronor, varmed priset överstiger 15 kronor, tillagges 6 0 %. För det belopp slutligen, varmed priset överstiger 20 kronor, tillagges 50 %. När det sålunda framkomna beloppet beräknats efter inköpspriset för emhetsp r i s å t. ex. 1 kilogram, bestämmes försäljningspriset för 100 gram genom att dividera med 9 e t c , under det att försäljningspriset för den med enhetspris avsedda viktsmängden bestämmes genom att reducera det enligt förut angivna g r u n d e r beräknade beloppet med 20 %. Beräkningen av försäljningspriserna för specialiteter i originalförpackningar sker på så sätt, att till ett inköpspris av intill 2 kronor per styck lägges 80 %, till det belopp intill 1 krona, varmed inköpspriset överstiger 2 kronor per styck, lägges 70 %, till det belopp intill 1 krona, varmed inköpspriset överstiger 3 kronor per styck, lägges 60 %, E A »y till det belopp, varmed inköpspriset överstiger 4 kronor per styck, lagges 50 %. Vid beräkningen av försäljningspriserna för danska insulinpreparat och för danska leverpreparat (osammansatta) lägges dock alltid endast 10 % till inköpspriset. Detsamma gäller ventrikelpreparat. Beräkningen av försäljningspriset för sammansatta varor, »Composita», sker på så vis att till de i blandningen ingående varornas pris efter taxan lägges en mot d e med framställningen förenade nödvändiga arbetena svarande arbetsersättning, varefter priset beräknas i förhållande till den färdiga produktens mängd. Försäljningspriset för i taxan angivet emballage m. m. beräknas genom att till inköpspriset lägga 10 % som ersättning för frakt, porto, spill etc. och genom att till det därvid framkomna beloppet lägga 50 %. När försäljningspriset (för en vara) blir större än 10 öre, avrundas beloppet efter vissa regler så att det slutar med 0 eller 5. Vid den årliga revisionen av medicinaltaxan ändras de varupriser, som under året stigit eller fallit, med minst 10 %. Ävenledes upptagas efter Sundhedsstyrelsens närmare bestämmande priser såväl på nya icke-officinella varor (Simplicia) som på sammansatta varor (Composita), vilka kommit i bruk. Priser på ä l d r e icke längre gängse officinella varor kunna på samma sätt uteslutas. Sund-

331 hedsstyrelsen är dessutom bemyndigad att under årets lopp ändra gällande priser, när inköpsprisen stigit eller fallit minst 25 %. Inrikesministeriet fastställer -»arbejdstakst», upptagande ersättning för arbete med framställning av beredningar. Man skiljer i Danmark ej såsom hos oss mellan två olika arbetstaxor. Den danska arbetstaxan är principiellt så till vida olik motsvarande svenska taxor, att en förhållandevis hög avgift uttages för tillredning och expedition av läkemedel (lägst 60 öre), varförutom särskild och förhållandevis lägre ersättning uttages för de olika operationerna. Den danska veterinärtaxan, vars regler äro utfärdade genom kungl. resolution den 4 september 1917, motsvaras av en särskild dansk veterinärfarmakopé. Enligt de för veterinärtaxan gällande grunderna skall för medicin till veterinärt bruk medicinaltaxepriserna reduceras med 10 % för enhetspriser och med 25 % för övriga priser, dock icke beträffande preparat, utlämnade från kungl. vaccinationsanstalten och statens seruminstitut. Vid försäljning till veterinärer reduceras nämnda priser än ytterligare. Vad arbetstaxan angår, föreskrives att vid blandning av pulver och kryddor enligt veterinärrecept ersättning i vissa fall skall utgå med endast hälften av det i arbetstaxan upptagna priset. Vidare bestämmes, att vissa desinfektionsmedel skola levereras av apoteken med ett tillägg av 25 X till inköpsprisen plus ersättning för direkta utgifter såsom frakt och porto, när de rekvireras för »offentlig Regning» i mängder om minst 10 gånger enhetsmängden. I veterinärtaxan föreskrives, att vid expedition av veterinärs recept apotekarna skola använda ifrågavarande ämnen i den renhetsgrad, som finnes angiven i veterinärfarmakopén, med mindre uttryckligen angivits, att annat preparat önskas. Medicinaltaxegrunderna i Norge äro utfärdade genom en kungl. resolution av den 30 januari 1914. Såsom av bilaga A vid detta betänkande närmare framgår har 1925 års medicinaltaxekommitté föreslagit vissa ändringar i taxegrunderna. Förslagen från denna kommitté, som vid avgivandet av betänkandet delade sig på två linjer, »flertallets» och »mindretallets», ha ännu ej föranlett åtgärd. Enligt uppgift arbetar för närvarande en mindre kommitté med uppdrag att framlägga ett nytt modifierat förslag till ändring i taxegrunderna. Det torde vara skäl att här allenast beröra nu gällande bestämmelser. Dessa kunna i huvudsak sägas innehålla följande. I medicinaltaxan skola uppföras priser för alla officinella »stoffer og preparatet*». Medicinaldirektören avgör för vilka andra medikamenter och varor priser skola intagas. »Simplicia» och »composita», som icke upptagas i taxan, skola klassificeras och beräknas efter samma regler, som däri upptagas. För varje vara, som skall uppföras i taxan, uträknas först ett grundpris på följande sätt: Inköpsprisen bestämmas efter priskuranter från in- och utländska droghandlare eller andra leverantörer, från vilka de norska apoteken i allmänhet köpa sina varor. Inköpsprisen för 1 000 gram (st. eller kvcm.) tagas i regel som utgångspunkt vid grundprisens beräkning dock ej beträffande de varor, som av medelstora apotek i allmänhet köpas i partier på 25 kilogram och därutöver eller blott i mängder på 100 gram och därunder. För sådana varor tages som utgångspunkt inköpspriset för den sedvanligen på en gång inköpta mängden. För varor, som köpas

332 i originalförpackning, tages som utgångspunkt inköpspriset för den förpackning, vari varorna i allmänhet inköpas. Till inköpspriset för inländska apoteksvaror lägges 10 %, till inköpspriset för allmänna handelsvaror1 5 % samt till inköpspriset för utländska apoteksvaror 25 % som ersättning för omkostnader vid anskaffningen. Dessutom tillagges för tullpliktiga apoteksvaror tullens belopp, när inköpsprisen beräknas efter priskurant från utländsk drogfirma. Till de sålunda framkomna summorna lägges avance med 100 % (även för glas, krukor, askar o. d.). Grundpriset för de i apotekslaboratorierna bearbetade »simplicia» och framställda »composita» utfinnes genom att lägga arbetspris m. m. (se nedan) till grundprisen för de ingående »simplicia». För vissa varor beräknas priset på särskilt sätt. För eter förhöjes sålunda den på nyss angivna sätt framkomna summan med 50 %. Undantag härifrån göres dock för aether pro narcosi och eter, som användes vid extraktframställning, samt för eter, som av läkare förskrives i ett kvantum av minst 50C gram med uttrycklig attestering om att det uteslutande skall användas till utvärtes (kirurgiskt) bruk, i vilka fall grundpriset beräknas på tidigare angivet sätt. För varor, som enligt farmakopén icke skola förvaras över ett år, samt för foliun digitalis förhöjes den med tillämpning av förut angivna grunder framkomna summan med 25 %. Prisen för acidum hijdrocyanatum och för glades beräknas på särskilt sätt. Prisen för sera och andra varor, som i detalj endast kunna säljas från apoteken, skola vid försäljning i originalförpackning icke beräknas hö>re än efter följande regler: Till inköpspriset lägges 10 % som ersättning för omkostnader vid anskaffningen samt, för tullpliktiga varor, tullens belopp. Till den sålunda framkomna simman lägges 80 % av t. o. m. den första kronan, 60 % av mellan 1 och 2 kronor samt 25 % av det överskjutande beloppet. Härifrån undantages difteriserum, som beräknas på särskilt sätt. I taxan uppföres för varje vara ett normalpris, i regel för antingen 1(0, 10 eller 1 gram ( s t , kvcm.) eller för dyrbarare varor för mindre mängder. För originalförpackningar och för vissa andra varor uppföres pris för motsvarande mängd. Normalprisen uträknas på grundval av grundprisen sålunda, att normalpriset för 100 gram blir 7 l 0 , 7 1 0 0 , 7io.<o etc. av grundpriset. Ifall normalpriset blir 25 öre eller därutöver skall dessutom i texten iiföras detaljpris för if1Q av den varumängd, för vilken normalpris finnes uppfört. 1 etaljpriset finnes genom att dividera normalpriset med 8, dock ej då normalpriset är 60 öre, i vilket fall detaljpriset skall upptagas med 8 öre. Inlet detdjpris får uppföras med högre belopp än 30 öre. Vid försäljning av en varumängd, som är fem gånger så stor som dei, för vilken är uppförd normalpris, skall priset sättas fyra gånger så stort som ncrmalpriset. Detta rabattpris tillämpas dock icke vid försäljning i originalförpackning av de sera och andra varor, för vilka pris beräknats såsom ovan angivits. Prisen för nyssnämnda sera och andra varor i originalförpackning m. fl.skola uppföras med uppåt eller nedåt till närmaste med fem delbara tal avruidade belopp. Alla övriga för medicinaltaxan uträknade priser skola efter vissa principer uppföras med avrundade tal, slutande på 5 eller 0. Vidare givas regler för arbetspris m. m. för i apotekslaboratorier bearbetade taror. Ävenså gälla särskilda bestämmelser rörande ersättning för recepturarbete. Även i Norge finnes en särskild taxa för veterinärmedicin. * Som exempel på allmänna handelsvaror nämnas socker, sprit, cognac, vin, malbreparater utan medikamentstillsättning, friska bär och äpplen, honung etc. etc.

333 De i Finland gällande taxereglerna äro av helt annan karaktär än i de övriga skandinaviska länderna. Taxegrunderna innehålla ej några närmare regler för medicinaltaxans utarbetande utan huvudsakligen bestämmelser angående huru läkemedel i vissa fall skola taxeras å apotek. Enligt uppgift äro reglerna för medicinaltaxans utarbetande i Finland hemliga. De s a k k u n n i g a : Frågan om medicinaltaxegrundernas revision kan behandlas ur två synpunkter. Dels ha förslag framställts om sänkning av de ersättningsbelopp av olika slag, som jämlikt taxebestämmelserna äro medgivna apoteksföreståndare. Dels ha önskemål framförts om en i tekniskt hänseende klarare och redigare uppställning av taxegrunderna. Till behandling upptaga de sakkunniga till en början förstnämnda fråga om sänkning av läkemedelspriserna genom förändring av taxegrunderna. Sänkning av läkemedelspriserna. Vid sin utredning av frågan om sänkning av läkemedelspriserna ha de sakkunniga jämlikt sina direktiv varit bundna av den förutsättningen, att de allmänna grunderna i den bestående apoteksorganisationen ej rubbas. Till grund för denna begränsning av de sakkunnigas uppdrag har helt naturligt legat den uppfattningen, att alltför starka beskärningar av apotekens inkomster kunde leda till ett sönderbrytande av hela apoteksorganisationen. I enlighet med direktiven ha de sakkunniga därför i första hand till prövning upptagit frågan, om reduktioner i läkemedelspriserna skulle kunna vinnas som resultat av en minskning av apoteksväsendets omkostnader. Den föregående granskningen av apotekens omkostnader har ådagalagt följande: Genom en reglering av apotekens farmacevtiska personal kunna personalkostnaderna i viss grad nedbringas, enligt de sakkunnigas beräkningar med omkring 325 000 kronor. Det ligger emellertid i sakens natur att åtgärder på detta område — om man vill undvika en ur social synpunkt icke önskvärd arbetslöshet — måste vidtagas försiktigt och under en tillräckligt lång övergångsperiod. Det besparade beloppet står alltså icke omedelbart till förfogande för prisreducerande ändamål. Apotekens lokalkostnader kunna på grund av de rådande förhållandena icke i sådan omfattning nedbringas, att besparingarna möjliggöra någon nämnvärd reduktion av läkemedelspriserna. I vart fall kunna de icke siffermässigt uppskattas. Däremot torde de sakkunnigas förslag i fråga om förbilligande av apotekens krediter underlätta apotekens finansiering och alltså bereda vissa möjligheter till åtgärder i här avsedd riktning. Å andra sidan ha de sakkunniga framlagt förslag om centralisering av apotekens varuinköp. Realiseras detta förslag, minskas enligt de sakkunnigas mening apotekens inköpspriser och alltså även deras försäljningspriser. Vidare ha de sakkunniga ifrågasatt centralisering av viss del av apotekens

läkemedels framställning, vilket innebär att ett stort antal läkemedel, som nu betraktas såsom preparanda och för vilka apotekarna sålunda ha rätt att betinga sig relativt högre ersättning, skola anses såsom emenda och därigenom förbilligas. Ett genomförande av sistnämnda båda förslag innebär tydligen ej blott ett förbilligande av läkemedelspriserna utan också en reduktion av apotekens nettoavkastning. Det kan ej med visshet sägas, om denna minskning i nettoavkastningen kan uppvägas av de minskade omkostnader, som kunna uppstå vid ett realiserande av de sakkunnigas olika förslag eller på annat sätt möjliggöras. Att de sakkunniga det oaktat vågat föreslå nyss antydda åtgärder beror därpå, att den centraliserade verksamheten i huvudsak skulle omhänderhavas av statsmakterna, vilka finge betydande möjligheter att så avpassa apotekens inköpspriser, att apotekens ekonomi icke i väsentlig grad försämrades. Under alla förhållanden bör minskningen av apotekens omkostnader användas för att i görligaste mån motverka den inkomstminskning för apoteken, som blir en ofrånkomlig följd av åtgärderna för centralisering av apotekens varuinköp och läkemedelsberedning. Omkostnadsminskningen är alltså icke i och för sig tillräcklig för att därutöver möjliggöra taxetekniska åtgärder för sänkning av läkemedelspriserna. Frågan är då den, om apotekens nuvarande ekonomiska ställning är så god, att apoteksväsendet kan med bibehållen standard bära nya sänkningar av läkemedelspriserna, liknande de tre nyligen genomförda etappvisa sänkningarna av apotekens försäljningspriser. Vad innebära dylika taxesänkningar för å ena sidan apoteken, å den andra apotekens kunder1? De nyligen genomförda tre sänkningsetapperna ha tillsammantagna beräknats medföra en minskning av apotekens omsättning med 8 1/t %. Om apotekens årsomsättning före taxereduktionerna uppskattas till 40 miljoner kronor, skulle alltså apotekens omsättning genom de tre etapperna ha minskats med 3 l /, miljoner kronor. Beräknas apotekens behållna nettovinst på en omsättning av 40 miljoner kronor till 10 miljoner kronor, skulle reduktionerna — under förutsättning att omkostnaderna ej kunnat nedbringas — innebära en minskning även av nettovinsten med 3 72 miljoner kronor till 6 */i miljoner kronor. En minskning av omsättningen med 8 7 2 % motsvaras alltså i detta fall av en minskning av nettovinsten med 35 %. Slutsatsen härav blir, att en beskärning i taxegrunderna mycket starkt påverkar apotekens nettoavkastning. Att åtgärderna lyckligtvis ej i praktiken framkallat fullt så starka verkningar, beror av omständigheter, varför de sakkunniga ingående redogjort i kapitel III och som ej mel nödvändighet behöva föreligga, ifall läkemedelspriserna ånyo etappvis skulle sänkas. Emellertid visar tabell 7 å sid. 43, att apoteksinnehavarnas beiållna nettoinkomst från år 1928, då ingen etapp ännu genomförts, till år 1932, då samtliga etapperna genomförts, minskats med omkring 25 %, o*h att

335 innehavarnas av de större apoteken nettoinkomster minskats med ibland upp emot 50 % framgår av tabell 6 å sid. 42. Låt vara att en stor del av den allmänna inkomstminskningen vid apoteken är att skriva på den ekonomiska depressionens konto och att den relativt större nedgången i nettoavkastningen för de bärkraftiga apoteken till någon del vållats av ändrade grunder för beräknandet av de från apoteken uttaxerade avgifterna, så är det dock ofrånkomligt, att apotekens motståndskraft förminskats genom de tre sänkningsetapperna. Om det nu antages, att de etappvis genomförda prissänkningarna å läkemedel genomsnittligt minskat läkemedlens priser icke med 8 1/., % utan — med hänsyn till försäljningen från apoteken av vissa allmänna handelsartiklar m. m., vilkas priser icke beröras av taxesänkningarna — med så mycket som 15 %, innebär detta, att priset på ett läkemedel, som tidigare kostat 5 kronor, sänkes till 4 kronor 25 öre och att ett läkemedel, som tidigare betingat ett pris av 1 krona, efter taxereduktionerna kan erhållas för 85 öre. Om försäljningen från apoteken av de varor, som kunna anses ha blivit berörda av taxesänkningarna, fördelas på varje innevånare, kan försäljningen per capita uppskattas till omkring 5 kronor per år. Genom de etappvisa sänkningarna av läkemedelspriserna skulle alltså varje medborgare ha tillgodoförts en utgiftsminskning av 75 öre per år. Förvisso kunna fall tänkas förekomma, då även besparingar av denna storleksordning i den enskildes årsbudget kunna vara av betydelse. Men de sakkunniga ha ej vid en samvetsgrann prövning av denna fråga kunnat finna fördelarna därav vara så väsentliga, att de i och för sig tala för ett fortsatt beträdande av den väg, som anvisades av medicinalstyrelsen i dess förslag till taxereduktioner av år 1928. Det har ofta framhållits, att läkemedelspriserna i vårt land äro högre än i andra länder. De sakkunniga anse sig för fullständighetens skull böra beröra även denna fråga. Det är icke lämpligt att jämföra de svenska läkemedelspriserna med motsvarande priser i andra länder än dem, som erbjuda de största likheterna med Sverige i vad angår apoteksväsendets organisation, den allmänna hälsooch sjukvårdens ställning etc, alltså med de övriga skandinaviska länderna. Härvidlag måste Finland undantagas, då ju såsom av det föregående framgår taxegrunderna i detta land principiellt avvika från de svenska, danska och norska. Av dessa skäl avser nedanstående jämförelse endast Norge och Danmark. Till sammanfattning av den föregående redogörelsen för de danska, svenska och norska medicinaltaxegrunderna må återgivas nedanstående jämförelse mellan försäljningspriserna å emenda vid samma inköpspris och sättet för beräknandet av dessa försäljningspriser i de tre länderna.

336 Danmark. Inköpspris +

för

gram

=

kr.

10 % för f r a k t , p o r t o , e m b a l lage, s v i n n etc. =

»

Enhetspris =

kr.

2*— +

0'20

5*— +

2*20 +

10—

15* —

l'"Q

+ 2

5*50

11—

16*50

5*5 0

-f-10-—

-f-10*—

22 + 10 + 4 + 3 •f 1

0*5"

+

1'—

+

+

1 0 0 % ( i n t i l l 10 k r . )

•*= » . +

+

80 % ( 1 0 — 1 5 k r . )

=

—

—

+0*8 0

_

_

11*—

21-80

31*40 - 6-28

»

4-

6 0 % (15—20 k r . )

=

»

—

+

50%

=

»

—

»Summa» =

kr.

4*4 0

—

( ö v e r 20 k r . )

2 0 % av » s u m m a »

Försäljningspris

för

d : o för 100 gram las m e d 9).

(»summan»

1 000 gram

d:o för 10 gram d e l a s m e d 9)

(föregående

=

»

— 0*88

— 2*20

- 4-86

=

»

3*50

8*80

17*4 5

0*50

1*25

2-45

0*06

0-15

0-so

detal

+

4 —

4- 0*90

40 - 8 39

25-10 3-50 0*40

0-50

Sverige.

+ +

5 —

10—

15—

4- 0*10

4- 0*15

f

0-20

-J- 0-30

-f- 0*30

4- 0-30

4- 0-30

f

0-30

kr.

2-32

O-3 6

10-40

15*45

20-50

»

-

4- 2 82

4- 5*3 5

4-10-40

4-15-45

f20*50

4-64

10*70

20*80

30*90

41/—

3-15

7-3 5

14-70

21-70

28*70

0*45

1-05

2-io

3io

4*10

0-05

0-15

0*2 5

0-40

0-50

10 —

15—

20 —

4- 2-50

4- 3-76

25; -25-

gram

kr.

2—

1 % t i l l ä g g för a s s u r a n s

»

-f 0*02

+

tillägg för frakt m . m...-

»

Inköpspris

för

1 000

4 - »handelsvinst»

m e d 100 % • • • = = =

Grundpris Försäljningspris

för

d:o l ö r 100 gram 10) d:o f ö r 10 gram

1 000

gram

(delning

med

( d e l n i n g m e d 8)

kr.

=

20 —

Norge. Inköpspris

för

gram

4 - 25 % l för o m k o s t n a d e r varuanskaffningen

kr.

Q-

=

»

4- 0*50

vid

Summa 4- 100 %

=

Grundpris Normalpris

1 000

gram

Detaljpris

12*60 4-12*50

+ 18-7 5

5*—

12-50

25*—

37-50

50'—

100 g r a m

100 g r a m

100 g r a m

10 g r a m

K gram

0*50

1-25

2*50

0*40

0-50

10 g r a m

10 g r a m

10 g r a m

1 gram

] gram

»

0*05

0*19

0-30

0-06

0 05

kr.

0-5 0

1-25

2-60

3-20

kr.

för

gram 1

6-25 4- 6-25

»

( d e l n i n g m e d 8) kosta vid försäljning =

Såsom

tidigare

5 —

2-50

för

( d e l n i n g m e d 10 e l l e r 100)

f

2-50

» för

1-25

18-7 5

= kr.

avance

4-

+

n ä m n t s s k i l j a d e n o r s k a m e d i c i n a l t a x e g r u n d e r n a m e l l a n i n l ä n d s l a och

utländska

apoteksvaror.

Å d e f ö r r a b e r ä k n a s i f r å g a v a r a n d e e r s ä t t n i n g m e d 1 0 % , å de se-

nare med

25%.

Enligt

uppgift

utländska,

varför

det

såsom

nyssnämnda

procentsats.

från m e d i c i n a l d i r e k t o r a t e t b e t r a k t a s flertalet

ansetts

apoteksvaror

m e s t k o r r e k t att vid förevarande jämförelse

tilämpa

337 Härav framgår att det tekniska förfarandet i Sverige vid beräknandet av försäljningspriserna för emenda är av den art, att de svenska priserna i regel bli lägre än motsvarande danska och norska. I ovanstående tabell har jämförelsen grundats på samma inköpspriser. De försäljningspriser, som upptagas i medicinaltaxan, bero emellertid även av storleken av de faktiska inköpspriser, som läggas till grund för försäljningsprisens uträknande. På grundval av medicinaltaxorna i vederbörande länder för å r 1932 ha de sakkunniga för omkring 500 emenda beräknat den inbördes relationen mellan försäljningspriserna för 100, 10 och 1 gram, respektive för 10 centigram. Fixeras de svenska försäljningspriserna till jämförelsetalet 100, bli motsvarande tal i Danmark och Norge följande: Sverige Danmark Nor e 9

100 gram

10 gram

1 gram

10 cg

100 92-2 103*8

100 94'8 99*1

100 102'9 110

100 85'4 92'8

Denna undersökning ger alltså till resultat, att någon avsevärdare skillnad ej föreligger mellan medicinaltaxans priser i Sverige å ena sidan, i Norge och Danmark å den andra. Sammanställas emellertid nyss anförda uppgifter med resultatet av den föregående undersökningen rörande försäljningspriserna i de tre länderna vid samma inköpspris, vill det förefalla som om de svenska medicinaltaxepriserna ej äro så låga som de jämförelsevis gynnsammare svenska medicinaltaxegrunderna skulle kunna föranleda. Förmodligen beror detta därav, att de danska och norska apoteken ha förhållandevis lägre inköpspriser än de svenska (se ovan sid. 115). Förklaringen till att de svenska läkemedelspriserna ej äro så låga, som taxegrunderna kunde motivera, kan med andra ord vara att söka på ett helt annat område ä n det taxetekniska, nämligen inom partihandeln med läkemedel. Detta förhållande utgör ett stöd för vad de sakkunniga i kapitel VI föreslagit ifråga om centralisering av apotekens varuinköp. Ovanstående jämförelser ha gällt priserna å emenda, sålunda å läkemedel som apoteken inköpa färdiga. Undersökningen ger alltså ingen hållpunkt för bedömandet av prisnivån å de läkemedel, vilkas priser beräknas efter arbetstaxorna i vederbörande länder. Vad då först angår laboratorietaxan så äro de beredningar, som taxeras efter svenska laboratorietaxan, dyrare än motsvarande varor i grannländerna. Extemporetaxan däremot är i Sverige lägre än i Danmark men högre än i Norge. För att få en jämförelse mellan priserna i de tre länderna på vissa i Sverige allmänt använda läkemedelsformler ha de sakkunniga låtit taxera ett antal dylika formler efter de i respektive länder gällande taxorna. Härvidlag har jämförelse kunnat göras endast mellan varor, som äro upptagna i samtliga taxor. Vid taxering av ett trettiotal olika receptförskrivningar (ej veterinärmedicin) enligt de priser, som gällde år 1933, har det visat sig, att priserna i Danmark växlat mellan 42 % under och 41 % över 22

—

3 42080.

338 motsvarande svenska priser, medan priserna i Norge växlat mellan 95 % över och 50 % under de svenska. Dessa siffror giva ingen hållpunkt for bedömandet av prisnivån för läkemedlen i de tre länderna. För detta ändamål erfordras en utredning angående frekvensen av de olika läkemedelsformlerna. E t t dylikt arbete skulle, om det över huvud taget läte sig utföra, bli så omfattande, att de sakkunniga ansett sig böra avstå därifrån. Den' ovan angivna allmänna tendensen i de olika arbetstaxorna är så tydlig, att en ytterligare undersökning icke torde vara behövlig. Nyss angivna uppgifter giva icke en klar bild av prisnivån å läkemedel i de olika länderna, eftersom de ej taga hänsyn till valutaförhållandena. Än mindre äro de ägnade att ådagalägga, att de svenska apoteken ha förhållandevis större bruttovinst på rörelsen än de danska och norska apoteken. Även om utredningen byggde på ett vida större materiel an som nu legat till grund för densamma, skulle den i detta hänseende ej kunna tillerkännas någon starkare beviskraft. Utredningen anger nämligen endast priset på viss enhet av varorna och tager alltså ej hänsyn till de priser, som i verkligheten tillämpas, rabattpriser etc. Apotekens bruttovinst är vidare ej blott beroende härav u t a n också och framför allt av den mängd varor, som säljas under året. Den avhänger sålunda av den totala omsättningen och denna har i sin tur intimt samband med antalet apotek per folkmängdsenhet, med läkemedelshandelns fördelning mellan apotek och andra affärer och med konsumtionen av läkemedel per invånare och år. E n alldeles särskild betydelse i detta avseende har omfånget av apotekens ensamförsäljningsrätt. I kapitel I X har framhållits, att de apoteksvarustadgan i Sverige motsvarande läkemedelsförfattningarna i Danmark och Norge tillerkänna de danska och norska apoteken betydligt större ensamförsäljningsrätt än den de svenska apoteken medgivna. Detta medför for det första att prissättningen enligt de danska och norska medicinaltaxegrunderna sker beträffande ett jämförelsevis större antal varor än i Sverige, för det andra att de danska och norska apotekens omsättning av vissa varor bör vara förhållandevis större än de svenska apotekens. Allenast må erinras att medelförsäljningen från apoteksinrättning per invånare i Danmark år 1930 utgjorde omkring 9 kronor och i Sverige allenast 6 kronor 50 öre. För Norges vidkommande saknas motsvarande uppgift. Vad nu sagts gäller ej blott prissättningen av emenda utan delvis även prissättningen å andra läkemedel. Men prissättningen å dessa andra läkemedel är därutöver beroende också av andra faktorer, som icke komma till synes i den nyss återgivna undersökningen. Apotekens förtjänst å pro labore sammanhänger sålunda med mängden av utförda operationer, alliså med förhållandet mellan apoteksberedda preparat och färdiga industriprodukter Det må anmärkas, att många omständigheter — bland and:a forefintligheten av den förutnämnda D.A.K.-rörelsen i Danmark och motsvarande förhållanden i Norge samt även den omständigheten, att vårt land senare än Danmark och Norge erhållit kontroll över farmacevtiska specia-

339 liteter — tala för, att apoteksberedningar försäljas i relativt mindre omfattning i Sverige än i grannländerna och att alltså förtjänsten å pro labore till relativt mindre del ingår i de svenska apotekens bruttovinst än i de danska och norska apotekens. Slutsatsen av vad de sakkunniga nu anfört blir alltså, att även om de svenska läkemedelspriserna jämföras med motsvarande priser i de länder, som bäst lämpa sig för detta ändamål, inga säkra slutledningar kunna* dragas ur det material, som ovan förebragts. Prisnivån å läkemedel i Sverige bör därför - liksom prisnivån å andra varor - bedömas ur de förutsättningar, som äro för vårt land egna. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att den föreliggande undersökningen ej otvetydigt ger vid handen, att de svenska läkemedelspriserna äro relativt höga. Den ena vägen för en sänkning av läkemedelspriserna är den förut skisserade. Den går alltså ut på att förbilliga läkemedelspriserna för alla apotekens kunder. Denna prissänkning är till sin natur sådan, att den medför relativt ringa fördelar för den läkemedelsköpande allmänheten men stora nackdelar för apoteksväsendet, i det åtgärderna (såsom framgår av vad å sid. 44 anföres) ytterst ojämnt påverka de enskilda apotekens ekonomi och alltså kunna innebära risker för apoteksväsendet i dess helhet. Den andra vägen består i en sänkning av läkemedelspriserna för vissa särskilda avnämare. Denna sänkning kan tydligen göras betydligt starkare än en allmän sänkning av läkemedelspriserna och alltså för ifrågavarande avnämare medföra en betydande minskning i utgifterna för läkemedel, varförutom möjligheter finnas att tekniskt anordna prissänkningen så, att den ej träffar de enskilda apoteken utan apoteksväsendet. Skälen för en ytterligare allmän sänkning av läkemedelspriserna synas ej vara på långt när lika starka som de skäl, vilka motivera en sänkning av läkemedelspriserna för vissa enskilda personer. Ur affärssynpunkt torde en prissänkning av den storlek, som fått sitt uttryck i de senast genomförda sänkningsetapperna, få anses ganska betydande och alltså av visst värde för den läkemedelskonsumerande allmänheten. Däremot kan den ej anses medföra avsevärdare fördelar för dem, som nödgas årligen utgiva större belopp för bestridande av läkemedelsutgifter, företrädesvis alltså personer som varaktigt bruka läkemedel. Nedan i kapitel X I framlägges ett förslag till nedbringande av läkemedelspriserna för sådana personer. Enligt de sakkunnigas förslag i kapitel VI och kapitel X I V skola medlen härtill anskaffas dels genom att utnyttja den minskning i omkostnaderna för partihandeln med apoteksvaror, som blir en följd av en centralisering av den nu överorganiserade droghandeln, och de vinster å denna partihandel, som nu tillkomma enskilda näringsidkare inom branschen, dels ock genom att reglera apoteksinnehavarnas inkomster. Dessa åtgärder böra enligt de sakkunnigas förslag vidtagas vid sidan av revisionen av medicinaltaxegrunderna.

340 Vid sin prövning av medicinaltaxegrundernas materiella innehåll utgå de sakkunniga sålunda från den förutsättningen, att grunderna för de ersättningar, som nu tillgodokomma apoteken, i princip böra bibehållas oförändrade för att dels möjliggöra att så mycket större rabatter må kunna beviljas personer, som varaktigt använda läkemedel, dels ock sätta apoteken i stånd att möta de påfrestningar på deras ekonomi, som de sakkunnigas förslag under kapitlen VI och V I I innebära. Emellertid har de sakkunnigas uppfattning härutinnan ej uteslutit vissa förslag till ett mer allmänt förbilligande av läkemedlen, dock i en utsträckning som icke funnits innebära risk för apoteksväsendet. Efter denna allmänna sammanfattning av de synpunkter, som för de sakkunniga varit vägledande vid granskningen av de nuvarande medicinaltaxegrunderna, övergå de till att mer i detalj skärskåda taxegrunderna. De ersättningsbelopp, som utöver inköpspriset enligt taxegrunderna tillkomma apoteken, äro såsom av det föregående framgår i stort sett a) ersättning för assurans, frakt och emballage samt tullavgift, b) vinsttillägg, c) ökningen i vinsttillägget för mindre kvantiteter samt i förekommande fall ersättning för d) utfört arbete. De sakkunniga anse det lämpligt att vid behandlingen av taxegrundernas materiella innehåll följa nämnda rubriker. Härutöver synes det erforderligt att i detta sammanhang till behandling upptaga ett par speciella frågor, nämligen dels frågan om taxering^ av spritdrycker å apotek, dels också frågan om nedbringande av prisen å veterinärmedicin. a) Assurans, frakt och emballage samt tullavgift. Innan vinsttillägg för emenda räknas å inköpspriset läggas, såsom av det föregående framgår, till inköpspriset ersättningar för assurans och frakt och emballage samt dessutom tullavgift. Ersättning för assurans utgår med 1 % å inköpspriset. Ersättning för frakt och emballage utgår med 30 öre per kilogram eker, om grundvikten satts lägre än till ett kilogram, med 15 öre, oberoende av viktsmängden. Med hänsyn till tidigare gällande bestämmelser i frakttaxan beräknas fraktersättningen för vissa närmare angivna frätande elfer eldfarliga varor med högre belopp. Ersättning för tullavgift slutligen utgår, om inköpspriset beräknas på grundval av utländsk priskurant. Vad nyss sagts gäller emenda och alltså även, indirekt, preparanla och andra apoteksberedda läkemedel. För originalförpackade läkemedel diremot gäller den bestämmelsen, att till inköpspriset lägges 10 %, innan vinsttillägg utgår, som ersättning för assurans, frakt och emballage m. m samt dessutom i förekommande fall tullavgift. Vid den ingående behandling, de sakkunniga ägnat dessa frågcr, har konstaterats, att apoteken numera sällan bestrida utgifter för assurans. Kostnader av detta slag erläggas i regel av leverantörerna och påföras alltså apotekens inköpspriser. Vidare har påvisats, att flertalet apotek ej heller

341 bestrida kostnader för frakt och emballage. Även dessa utgifter påvila i regel varuleverantörerna. Att anteckna är emellertid, att enligt de sakkunniga tillhandakomna uppgifter vederbörande leverantörer genom överenskommelser äro förhindrade leverera vissa specialiteter frakt- och emballagefritt. Det har beräknats, att ett slopande av ersättningen för assurans skulle minska apotekens omsättning med omkring 150 000 kronor per å r och ett slopande av ersättningen för frakt och emballage med omkring 2 miljoner kronor per år. Skäl kunna föreligga för ett borttagande av ersättningarna för frakt och emballage samt assurans. Det kan alltså göras gällande, att apoteken vid nuvarande system erhålla ersättning för en kostnad, som de icke bestrida, och det kan även framhållas, att det med hänsyn till önskvärdheten att förbilliga läkemedlen bör vara angeläget att slopa dylika särskilda ersättningar. De sakkunniga vilja i anknytning härtill erinra, att vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag till centralisering av droghandeln denna fråga kommer i ett förändrat läge. Ifrågavarande förmåner för apoteken ha drivits fram som en konsekvens av konkurrensen mellan drogaffärerna och motsvarande förhållanden föreligga ej, därest droghandeln föres in under ett företag. De sakkunniga anse sig icke böra genom en förändring i medicinaltaxegrunderna eller genom allmänna uttalanden binda läkemedelscentralens handlingsfrihet på ett mycket viktigt område av dess affärsverksamhet. Redan av denna anledning och med hänsyn till att vissa varor redan under nuvarande förhållanden icke kunna levereras frakt- och emballagefritt äro de sakkunniga böjda att tillstyrka ett bibehållande i princip av nuvarande system. Men även om de sakkunniga ej haft att taga hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträda vid en centralisering av droghandeln, hade de sett sig nödsakade att tillstyrka att åtminstone ersättning för frakt och emballage även i framtiden måtte utgå. Ett borttagande av detta ersättningsbelopp skulle nämligen, såsom av det nyss anförda framgår, innebära en minskning av apotekens omsättning med omkring 2 miljoner kronor och alltså få i stort sett samma ekonomiska innebörd för apoteken som två sänkningsetapper. Att tillstyrka en taxeteknisk åtgärd, som skulle få så genomgripande inverkan på apotekens redan nu ej sällan ansträngda ekonomi, ha de sakkunniga ej kunnat taga på sitt ansvar. De sakkunniga ha icke förbisett, att den nuvarande ersättningen för frakt och emballage i många fall kan te sig för hög, i all synnerhet om endast de apotek tagas i betraktande, som äro belägna på samma plats som vederbörande drogaffärer eller eljest i omedelbar närhet till leverantörerna. Det ligger emellertid i sakens natur, att det är omöjligt att avväga ersättningsbelopp av detta slag så, att de rättvist tillgodokomma alla apotek, oberoende av deras läge (vilket i första hand bestämmer fraktkostnaderna) eller deras storlek (som normerar mängden inköpta varor och alltså har inflytande på •

342 fraktkostnadernas storlek). Å andra sidan ha de sakkunnigas undersökningar ådagalagt, att — om de sakkunnigas förslag i övrigt genomföras — det med hänsyn till apotekens ekonomi är oundgängligen nödvändigt att bibehålla ifrågavarande ersättningsbelopp. Detta ersättningsbelopp bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning icke avse blott frakt och emballage utan även i förekommande fall ersättning för assurans och andra a v varuinköpet föranledda kostnader. Det nu tillämpade betraktelsesättet medför, att den nuvarande ersättningen för frakt och emballage i viss mån skulle förändra karaktär. I stället för att användas enbart till bestridande av kostnader för frakt och emballage, skulle ersättningen bestrida ej blott de kostnader, som ha samband med varuinköpet, utan även apotekens omkostnader i övrigt. Det kan under sådana omständigheter ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att höja det procentuella vinsttillägg, som nu tillgodokommer apoteken, eller att — liksom gäller i Danmark och Norge och även hos oss i vad angår originalförpackade läkemedel — räkna med ett procentuellt tillägg å inköpspriset såsom ersättning för nyssnämnda omkostnader. Då emellertid dylika åtgärder skulle vålla ett fördyrande av läkemedel med högre inköpspriser (se den tabellariska jämförelsen med Norge och Danmark ovan å sid. 336) och det nu i vårt land tillämpade systemet därför måste anses vara till sina verkningar mer rättvist, ha de sakkunniga icke ansett sig böra tillstyrka en förändring av ifrågavarande art utan förorda, att tillägget till inköpspriset såsom ersättning för förutnämnda omkostnader bestämmes till regelmässigt 30 öre. Det torde icke behöva särskilt framhållas, att de sakkunnigas nyss angivna förslag innebär, att den särskilda och högre ersättningen för frakt och emballage av vissa eldfarliga och frätande ämnen bör utgå. Vad sedan angår ersättning för tullavgift må anföras, att det redan nu hör till undantagen, att en vara prissättes efter utländsk priskurant. Då den av de sakkunniga förordade läkemedelscentralen bör vara försedd med alla de varor, som åtgå på apoteken och som ej av apoteken få köpas annorstädes, föreslå de sakkunniga därför, att även detta särskilda ersättningsbelopp måtte utgå ur taxegrunderna. Å originalförpackningar pålägges såsom nyss nämnts 10 % å inköpspriset som ersättning för assurans, frakt och emballage m. m. Att denna ersättning satts i förhållande till inköpspriset och ej - såsom i fråga om emenda — bestämts till visst antal öre per kilogram, beror därpå att dessa originalförpackade läkemedel inköpas och försäljas styckevis. Givetvis vållas härigenom den olägenheten, att berörda ersättning för de dyrare specialiteterna kan uppgå till relativt högre belopp. Å andra sidan vinnes fördelen av att ersättningen för de i inköp billigare originalförpackningarna blir lägre än med fast tillägg. P å grund härav och med hänsyn till omöjligheten att övervinna nyss antydda praktiska svårigheter föreslå de sakkunniga icke någon ändring härutinnan. Även i fortsättningen bör alltså ifrågavarande ersättning beräknas i form av ett procentuellt tillägg. •

343 Vad sedan angår frågan om storleken av nyssnämnda procentuella tillägg vilja de sakkunniga under hänvisning till vad i det föregående anförts framhålla, att de ej anse det tillrådligt att minska ifrågavarande tillägg under 10 %. Beträffande den karaktär, som ifrågavarande tillägg bör få, gäller vad i detta hänseende nyss anförts i fråga om motsvarande tillägg å inköpspriset för emenda. b) Vinsttillägg. Nu utgår »handelsvinst» med 100 % å varans inköpspris med inräknande av ersättning för assurans, frakt och emballage samt tullavgift. Det må till en början påpekas, att uttrycket handelsvinst i förevarande sammanhang är en mycket missvisande benämning. Närmast torde handelsvinsten motsvara vad som i regel benämnes bruttovinst, alltså avse att bereda ersättning för rörelsens omkostnader samt skälig nettovinst. Om här bortses från ersättningen för assurans samt frakt och emballage, betingar ett emendum, som i inköp kostar 10 kronor, ett grundpris av (10 kronor 4100 % av 10 kronor = ) 20 kronor. I detta belopp ingår ersättning för varuinköpet med 10 kronor och bruttovinsten å varan blir sålunda 50 %. Det bör alltså inskärpas, att vad taxegrunderna förstå med handelsvinst motsvarar vad som i affärsvärlden i allmänhet betecknas som bruttovinst och att denna bruttovinst för apoteksrörelsens del utgör 50 %. Med hänsyn härtill använda de sakkunniga icke uttrycket handelsvinst i den efterföljande författningstexten. Erfarenheten har nämligen visat, att uttrycket vållat missförstånd. De sakkunnigas undersökningar i kapitel I I I ha givit till resultat, att apoteken genomsnittligt räkna med en brutto vinst av omkring 59 %. Utöver den bruttovinst, som tillkommer apoteken med hänsyn till taxegrundernas vinsttillägg å 100 %, tillgodoföras nämligen apoteken ytterligare vinsttillägg med omkring (59 - 50 = ) 9 % dels på grund av den särskilda ersättningen för utfört arbete, dels ock på grund av att varorna i allmänhet säljas i mindre poster, som betinga ett förhållandevis högre pris än de större. Å andra sidan minskas vinsttillägget dels på grund av lägre bruttovinst på fria handelsartiklar o. d., dels ock på grund av de kontraktsbundna eller i taxegrunderna bestämda rabatterna. Av bruttovinsten å 59 % tages icke mindre än närmare 40 % i anspråk för omkostnader och något över 3 % belöper på avgifter till pensionsfonden m. m. Den nettovinst, som genomsnittligt tillgodokom apoteksinnehavarna år 1932, var därför närmare 16 %. Det må erinras, att denna nettovinst för apotek av olika storlek växlar mellan 7 % och 30 %. Den allra största delen av den »handelsvinst», som enligt taxegrunderna tillgodokommer apoteken, uppslukas sålunda av apotekens omkostnader, som äro betydligt högre än omkostnaderna inom någon annan handelsverksamhet. De sakkunniga tillåta sig hänvisa till kapitel I I I . Den i medicinaltaxegrunderna fastställda bruttovinsten å 50 % är enligt

344 de sakkunnigas uppfattning oundgängligen nödvändig för täckande av apotekens omkostnader och för beredande åt apoteksföreståndarna av en skälig nettovinst. Om i några fall apoteksinnehavarna härigenom skulle beredas för hög nettovinst, skapas genom de sakkunnigas förslag i kapitel X I V ett instrument för nedbringande av dessa nettovinster till fördel för sjuka, som äro i särskilt starkt behov av billiga läkemedel. De sakkunniga tillstyrka med hänsyn härtill ej någon minskning av ifrågavarande vinsttillägg. Såsom av jämförelsen här ovan med de danska medicinaltaxegrunderna framgår, utgår i Danmark vinsttillägget enligt en med inköpsprisets höjd fallande skala, som dock i realiteten i vissa hänseenden ställer sig ogynnsammare för allmänheten än de svenska taxegrunderna (jfr ovan sid. 336). De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av att införa en dylik degressiv skala. P å grundval av taxeliggaren för år 1933 har befunnits, att, räknat efter grund vikten, 887 emenda (57 %) ha ett inköpspris av mindre ä n 10 kronor, 188 emenda (12 %) ett inköpspris av mellan 10 kronor och 14 kronor 99 öre, 126 emenda (8 %) ett inköpspris av mellan 15 kronor och 19 kronor 99 öre samt slutligen 352 emenda (23 %) ett inköpspris av över 20 kronor. Nyss anförda siffror giva vid handen, att en degressiv skala efter danskt mönster ej skulle ha någon större betydelse för förbilligande av läkemedlen, då ju antalet läkemedel med relativt högre inköpspris är relativt ringa. Då det å andra sidan lärer vara nödvändigt att vid fastställandet av en sådan skala bestämma ett något högre vinsttillägg än det nu tillämpade för de i inköp billigare läkemedlen för att apotekens ekonomi icke skall undergrävas, synes en dylik skala icke komma att medföra några fördelar i jämförelse med det nuvarande systemet. Däremot anse de sakkunniga alla skäl tala för ett bibehållande av den för originalförpackningar gällande fallande skalan för vinsttillägg. De sakkunniga ha tidigare erinrat, att den genom etapp I genomförda sänkningen av priset på specialiteterna av vissa läkemedelsfabrikanter utnyttjades på så sätt att fabrikanternas försäljningspris i motsvarande grad höjdes, så att apoteken fingo betala högre inköpspris men allmänheten samma pris för specialiteterna som före den av Kungl. Maj:t genomförda prissänkningen. Fabrikanterna förskaffade sig alltså ett årligt vinsttillskott, apoteken fingo lägre förtjänst å försäljningen av ifrågavarande specialiteter cch allmänheten fick ingen fördel av den av Kungl. Maj:t beslutade prissänkningen å ifrågavarande varor. P å grund härav hade de sakkunniga varit obenägna framlägga något som helst förslag om sänkning av priset på specialiteter, om icke kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter, som trätt i kraft från och med den 1 juli 1934, innehölle starka korrektiv emot en oberättigad höjning av fabrikanternas försäljningspris och medgåve möjlighet att bedöma skäligheten av de priser, som fabrik&nterna åsätta specialiteterna. Såsom de sakkunniga redan i sitt betänkande med förslag angående kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter erinrade, begära speciali-

345 tetsfabrikanterna för sina varor ofta ett pris som ej sällan avsevärt överstiger priset för apotekens motsvarande beredningar. Den sänkning av dessa priser, som lärer bli en följd av specialitetskontrollen, kan förväntas i viss grad komma att minska apotekens omsättning och nettoavkastning. E n faktor, som torde verka i samma riktning, är att den skärpta specialitetskontrollen kommer att från marknaden avlägsna en mängd humbugsmedicin och överflödiga läkemedel. I avbidan på verkningarna i förevarande avseenden av specialitetslagstiftningen torde det ej vara tillrådligt att i fråga om specialiteterna gå långt i prisreducerande riktning. Med hänsyn till vad nu anförts föreslå de sakkunniga att vinsttilläggen för specialiteter bibehållas vid de nuvarande, dock med de ändringarna, att vinsttillägget, då specialitetens inköpspris överstiger 6 kronor men icke 8 kronor per styck, sättes till 40 %, då inköpspriset överstiger 8 kronor men icke 10 kronor per styck, till 30 % (nu 40 %) samt, då inköpspriset överstiger 10 kronor per styck, till 20 % (nu 40 %). Genom sänkningen av vinsttillägget för de prisdyrare specialiteterna avse de sakkunniga att minska läkemedelskostnaderna särskilt för de sjukvårdsinrättningar, som ej avslutat s. k. lasarettsavtal. c) Ökningen i vinsttillägg för mindre kvantiteter. Av redogörelsen här ovan framgår, att apotekens partipriser (försäljningspriset för en tiondel av grundvikten) erhålles genom att dela grundpriset med 10, minutpriser (en hundradel av grundvikten) genom att dela partipriset med 8 och andra minutpriser (en tusendel av grundvikten) genom att dela minutpriset med 8. Höjningen av priset för de mindre kvantiteterna av läkemedlen torde u r affärssynpunkt vara fullt oantastlig och de sakkunniga anse sig ej — med erinran om de härutinnan genom etapp I I I vidtagna förändringarna — i detta avseende böra nu föreslå någon materiell ändring. d) Arbetsersättning. I medicinaltaxegrundernas arbetstaxor upptagna ersättningsbelopp avse såsom av det ovanstående framgår i regel ersättning för allt för vederbörande läkemedels beredning erforderligt arbete m. m. För olika operationer beräknas olika ersättningsbelopp beroende på arbetets omfattning, bränsleåtgången etc. Teoretiskt sett torde i ersättningsbeloppen ej ingå vinst utan denna uttages genom det sedvanliga vinsttillägget å ingredienserna, vilket vinsttillägg beräknas på sätt av det föregående framgår. De sakkunniga ha till övervägande förehaft ett förslag att utbyta de båda arbetstaxorna mot en generell beredningsersättning på så sätt att för varje å apotek berett läkemedel skulle utöver priset å ingredienserna utgå en beredningsersättning å exempelvis 50, 75 eller 100 %. Genom sådana åtgärder skulle onekligen taxegrunderna i hög grad förenklas och för övrigt prisberäkningen å beredningar närmare anslutas till de grundsatser, som gälla vid beräkningen av utförsäljningspriset å apotekens övriga varor, och alltså priset bestämmas på grundval av ett för alla läkemedel gemensamt vinst-

346 tillägg. Priset å beredningarna skulle utjämnas och i högre grad ä n vad nu är fallet göras beroende av inköpsprisens höjd. Verkställda beräkningar- ha emellertid ådagalagt, att genom åtgärderna priset på ett stort] antal beredningar skulle avsevärt höjas. Visserligen skulle samtidigt priset på andra beredningar lika avsevärt minskas. Det har emellertid synts de sakkunniga olämpligt, att priset på vissa beredningar utan övergång skulle väsentligt stegras. Då de sakkunniga för övrigt finna det vara en viktig principiell fördel med det nuvarande systemet, att priset å beredningarna beräknas med hänsyn till det arbete, som nedlagts vid deras framställande, ha de sakkunniga ej ansett sig böra upptaga detta förslag. Av ungefär samma skäl ha de sakkunniga ansett sig böra avstyrka ett förslag, som går ut på att i förevarande hänseenden närmare ansluta de svenska arbetstaxorna till den danska arbetstaxan. Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, debiteras varje å apotek berett läkemedel enligt den danska arbetstaxan en förhållandevis hög tillrednings- och expeditionsavgift (lägst 60 öre), vartill lägges en ofta jämförelsevis låg ersättning för de särskilda operationerna. Den enda fördelen med detta system synes vara, att arbetstaxan i viss grad kan förenklas men däremot vållas den betydande nackdelen, att priset å de läkemedel, som tarva jämförelsevis mindre arbete, rätt avsevärt höjes. Med utgångspunkt härifrån förorda de sakkunniga ett bibehållande i princip av de båda arbetstaxorna, sådana de nu föreligga. Vid sin granskning av dessa taxor ha för de sakkunniga i huvudsak följande synpunkter varit vägledande. E n taxesänkning kan i huvudsak ske antingen genom att nedbringa vinsttillägget eller genom att minska prolaboreersättningen. Den förra åtgärden återverkar på prisen å flertalet varor, den senare endast på prisen å de varor, som beredas på apoteken. E n minskning av prolaboreersättningen bereder apoteken ett gynnsammare utgångsläge i konkurrensen med de fabriksframställda varorna men å andra sidan föreligger risken för att främst de smärre apotekens ekonomi, som i jämförelsevis mindre omfattning försälja fabriksframställda varor och i vars ekonomi läkemedelsberedningen ofta utgör en mycket viktig del, försvagas. Vid sitt vägande av skälen för och emot en mer genomgripande sänkning av ersättningsbeloppen enligt arbetstaxorna ha de sakkunniga — som åberopa vad tidigare anförts rörande sänkning av läkemedelspriserna över huvud taget - funnit sig böra intaga den förmedlande ståndpunkten att i huvudsak bibehålla ersättningsbeloppen oförändrade. Samtidigt har eftersträvats att bortarbeta ojämnheter i arbetstaxorna och i görligaste mån sänka dem till en nivå, som icke synes innebära risker för apoteksväsendets ekonomi. På grundval härav ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå följande.

347 L a b o r a t i o n s t a x a n röner i hög grad påverkan av vad de sakkunniga under kapitel VII föreslagit. I och med att ett antal grupper preparanda förvandlas till emenda är det icke längre motiverat att bibehålla de ersättningar i laborationstaxan, som speciellt avse ifrågavarande läkemedel. I följd härav har i det å sid. 361 ff. återgivna förslaget till laboratorietaxa vidtagits de förändringar, som påkallas härav. Laboratorietaxan har genom dessa åtgärder kunnat avsevärt förkortas. Härutöver ha vissa andra förändringar vidtagits. Sålunda har ersättningen för blandning, med undantag för blandning av finare pulver, minskats till hälften, då de nuvarande ifrågakommande ersättningsbeloppen torde få anses väl rikligt tilltagna för flertalet i laboratoriearbetet förekommande blandningar. Det må framhållas, att i punkten vidtagna formella ändringar ej inverka på prisberäkningen å veterinärmedicin. Av samma skäl har ersättningen för digestion minskats från 2 kronor till 1 krona 50 öre. En särskild rubrik för fernissning eller annan överdragning av piller, tabletter m. m., vilken operation hittills beräknats efter extemporetaxan till 10 kronor per 1 000 stycken, har befunnits erforderlig och det härför upptagna ersättningsbeloppet, 5 kronor per 1 000 stycken, torde få anses skäligt. Vidare har en särskild rubrik uppförts för piller, beträffande vilken i den nuvarande laborationstaxan hänvisning göres till extemporetaxan. Det föreslagna ersättningsbeloppet innebär en högst avsevärd reduktion av den nu utgående ersättningen, vilket befunnits skäligt med hänsyn till de tekniska hjälpmedel, som nu i detta hänseende stå apoteken till buds, och den masstillverkning, varom här är fråga. Ersättningen å 5 kronor för smältning eller glödgning i kärl av porslin, platina eller silver har borttagits, enär sådana arbeten mycket sällan komma till utförande i apotekslaboratorierna. Rubriken sterilisering har uteslutits, då det ansetts tillfyllest att ersättning för denna operation utgår enligt extemporetaxan. E n särskild rubrik har införts för titrering. Rubrikerna gasutveckling, dialysering, filtrering, uppkokning i vatten och silning hava däremot uteslutits. Förstnämnda två operationer förekomma ytterst sällan och vad sistnämnda operationer angår, ha de sakkunniga principiellt den uppfattningen, att särskild ersättning ej bör utgå för enklare laboratoriearbeten som i regel ingå i taxebelagda arbeten. Härav följer den förändringen beträffande rubriken upplösning i vätska, att därunder uppfört ersättningsbelopp bör avse även filtrering eller silning. Punkten 22) i den nuvarande laborationstaxan, pulverisering eller omrivning och siktning av vissa ämnen, utgår vid ett bifall till de sakkunnigas förslag i övrigt. Rubriken pulverisering upptages däremot i extemporetaxan. Avdelningen II i den nuvarande laborationstaxan, ersättning för beredning av vissa läkemedel, har på grund av de sakkunnigas förslag i fråga om preparandatillverkning kunnat i hög grad förkortas. I de rubriker under denna avdelning, som ansetts böra bibehållas i taxan, ha vissa förändringar gjorts. Så har ersättningen för Emulsiones minskats med 50 %

348 till 1 krona 25 öre, för Solutio plumbi subacetatis ökats med 50 öre till 1 krona 50 öre, för Tablettae minskats till hälften, 1 krona, och för beredning av vissa salvor minskats från 4 till 3 kronor. P å grund av den farmacevtiska vetenskapens utveckling kunna n y a beredningsmetoder uppkomma. De sakkunniga föreslå därför, att i ingressen till laboratorietaxan åt medicinalstyrelsen gives bemyndigande att fastställa ersättning för arbete, för vars utförande ersättning icke finnes upptagen i taxan och som ej kan likställas med någon av de övriga operationerna. Liksom nu sker bör arbete, för vilket rubrik saknas i laboratorietaxan men finnes i extemporetaxan, prissättas enligt sistnämnda taxa. Vad sedan e x t e m p o r e t a x a n angår må följande anföras såsom kommentar till förslaget till ny extemporetaxa å sid. 365 ff. Ersättningen för påfyllning och sterilisering av ampuller har ansetts böra sänkas från 50 öre till 40 öre, varvid dock kostnaden för själva ampullen ej bör ingå utan denna beräknas enligt taxan för rekvisita. Ersättningsbeloppen för baciller, bollar, medikamentkakor, stolpiller och rökgubbar ha sammanförts till en rubrik, varvid ersättningsbeloppet för massans beredning höjts med 25 öre till 75 öre men ersättningen för rökgubbar och stolpiller, formning och konspergering, sänkts med 5 öre till 5 öre. Ifråga om blandning har det ansetts olämpligt att bibehålla den nuvarande särskilda ersättningen för blandning av flytande ämnen, då ju åtminstone i flertalet fall en sådan blandning är mycket lätt att verkställa. Med denna rubrik har sammanförts rubriken pulver, som ju avser blandning. Rubrikerna dekokter, infusioner och macerationer ha sammanförts till en rubrik, vilket innebär att ersättningen för maceration i viss grad höjts. Ersättningen för destination har ansetts böra minskas med 25 öre för de första 200 grammen. Ifråga om dispensering har ersättningen för dispensering i gelatin- och oblatkapsel ansetts böra minskas till hälften, 4 öre, varvid dock kostnad för själva kapseln bör beräknas enligt taxa för rekvisita. Nu utgår ersättning för expedition av varje läkemedel, inberäknat ersättning för vissa materielkostnader, dels i receptur med 10 öre, dels ock i handköp med 5 öre, i sistnämnda fall dock ej för läkemedel i originalförpackning och för läkemedel, som försäljas styckevis. De sakkunniga anse, att särskild ersättning ej bör upptagas för expedition i handköp över huvud taget. Däremot synes det berättigat att beräkna expeditionsavgift i receptur, då ju detta arbete är av mer kvalificerad beskaffenhet och för övrigt mer betungande än expeditionen i handköp. De sakkunniga föreslå därför att i extemporetaxan endast upptages ersättning för expedition i receptur med 10 öre. E n särskild rubrik har ansetts erforderlig för fernissning eller annan överdragning av piller, tabletter m. m. Den härför upptagna ersättningen,

349 50 öre per 50 stycken, motsvarar den nu under piller upptagna och torde få anses skälig. E n brist i den nuvarande taxan har varit, att särskild rubrik ej upptagits för gelatinering och keratinering. De sakkunniga föreslå därför upptagandet av en rubrik härför, avseende ett ersättningsbelopp av 1 krona. Detsamma gäller ifråga om impregnering av förbandsartiklar. Esomoftast lär det förekomma att särskilt tandläkare anlita apotek för dylika arbeten. Ersättningsbeloppet 1 krona per 100 gram torde vara skäligt. Ersättningsbeloppet för beredning av massan för piller har höjts med 25 öre till 75 öre, vilket befunnits skäligt med hänsyn till att det här gäller piller, som göras ex tempore och alltså ej i förråd. Den särskilda ersättningen för fernissning m. m. har uteslutits med hänsyn till vad nyss föreslagits. De under rubriken plåster vidtagna förändringarna syfta till viss förkortning av ersättningsgrunderna och innebära en obetydlig höjning av den nuvarande ersättningen. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag i fråga om preparanda är det erforderligt att i extemporetaxan införa en särskild rubrik för pulverisering. De sakkunniga ha ansett det tillräckligt att uppföra två ersättningsbelopp, det ena för pulverisering av vegetabilier och det andra för pulverisering av Salter m. m. Ifråga om tabletter har föreslagits den förändringen, att priset för komprimering av tabletter minskas för större antal. Beträffande vägning, mätning eller uppräkning innebär de sakkunnigas förslag en höjning av ersättningen för vägning, mätning eller uppräkning av giftiga ämnen, sålunda att ersättningen för en vägning etc. höjes med 5 öre till 25 öre, för två med 10 öre till 50 öre och för flera med 20 öre till 60 öre. Förslaget har ansetts befogat dels med hänsyn till det särskilt ansvarsfulla arbete, som operationer av denna art kräver, dels ock på grund av att de sakkunnigas förslag till reduktioner av vissa av de nuvarande ersättningsbeloppen synes kräva kompensation i form av en höjning på denna punkt, som för allmänheten praktiskt taget torde sakna betydelse. e) Beräkning av brännvinstillverkningsskatten. Genom kungl. brev den 10 februari 1933 ha de sakkunniga anbefallts att taga under övervägande frågan om sådan ändring i grunderna för läkemedels taxering, att vid försäljning från apotek av ren sprit eller av läkemedel, vid vars beredning ren sprit använts, handelsvinst icke må beräknas å den del av priset, som motsvarar den å spriten belöpande brännvinstillverkningsskatten. I detta hänseende må följande anföras. Tidigare träffades apoteksspriten icke av omsättningsskatten å sprit utan endast av brännvinstillverkningsskatten. I proposition nr 60 till 1933 års riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t ett förslag om vissa ändrade grunder för omsättningsskattens beräk-

350 n a n d e . E n l i g t d e t t a förslag skulle o m s ä t t n i n g s s k a t t e n u t s t r ä c k a s a t t a v s e j ä m v ä l s p r i t och a n d r a s p r i t d r y c k e r , som e n l i g t b e s t ä m m e l s e r n a i t v e n n e s ä r s k i l d a k u n g ö r e l s e r den 18 december 1918 (S. F . S. n r 987 och 989) försåldes eller i m p o r t e r a d e s för a n v ä n d n i n g t i l l v e t e n s k a p l i g t , m e d i c i n s k t , f a r m a c e v t i s k t , t e k n i s k t , i n d u s t r i e l l t eller l i k a r t a t ä n d a m å l . Av

propositionen

inhämtas,

att

medicinalstyrelsen

rörande denna fråga

y t t r a t b l a n d a n n a t följande. Styrelsen hyste allvarliga betänkligheter mot den läkemedelsfördyring, som skulle bliva en följd av den ifrågasatta skärpta spritbeskattningen. Det belopp, uppskattat efter dåvarande skattesatser till 500 000 kronor, som skulle påläggas apotekens spritinköp, vore redan i och för sig avsevärt. Den beskattning, som skulle drabba läkemedlen, inskränkte sig dock icke till detta belopp. Härtill borde nämligen läggas den beskattning, som skulle belasta de utom apoteken framställda läkemedlen. Det sammanlagda skattebeloppet skulle vidare fordela sig mycket ojämnt på olika läkemedel. För det största antalet läkemedel forbrukades nämligen icke någon sprit vid framställningen, medan för de övriga m ä i W e n av den vid tillredningen åtgångna spriten växlade inom vida gränser. En fördelning av skatten på sådant sätt, att den komme att jämnt belasta alla eller de flesta läkemedel, torde stöta på mycket stora praktiska svårigheter. Medicinaltaxans priser på spritdrycker och på läkemedel, vid vilkas framställning sprit använts, skulle med nuvarande grunder för läkemedels taxering genom den föreslagna beskattningen höjas mer eller mindre, i vissa fall med intill 100 %. . .. , Efter att hava erinrat om statsmakternas strävanden under senare ar att nedbringa läkemedelspriserna uttalade styrelsen, att det föreliggande förslaget, vars förverkligande skulle medföra en högst avsevärd höjning av priserna pa vissa läkemedel, syntes anmärkningsvärt. I statsrådsprotokollet a n f ö r d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n b l a n d a n n a t , att i de fall, där skattefri (denaturerad) sprit icke lämpligen kunde användas för vetenskapliga, tekniska och industriella eller likartade ändamål, kunde vederbörande förbrukare erhålla tillstånd att hos partihändelsbolaget — aktiebolaget Vin- och spritcentralen - inköpa skattelagd sprit. Å dylik sprit utgmge emellertid icke annan skatt än brännvinstillverkningsskatten, vilken utgjorde 65 ore for en liter brännvin av normalstyrka. Såsom bestämmelserna om omsättningsskatten utformats, träffade nämligen denna skatt icke de spritvaror, som för n/ss angivna ändamål inköptes direkt hos partihandelsbolaget. Skillnaden i pris mellan för förtäring avsedda, från systembolagen försålda spritdrycker och spritvaror, som av partihandelsbolaget tillhandahölles för tekniska m. fl. ändamål, vore numera till följd av beskattningens anordning så betydande, att det särskilt i betraktande av svårigheten att utöva en betryggande kontroll över -mvandnin^en av den för tekniska ändamål utlämnade spriten befunnits b o n tagas und°er övervägande, huruvida den nuvarande befrielsen från omsättningsskatt for dylik sprit borde bibehållas. I dåvarande statsfinansiella läge hade departementschefen även funnit angeläget att tillvarataga den möjlighet till ökad skatteinkomst, som ett utstnckande av omsättningsskatten till att omfatta jämväl ifrågavarande förbrukare; inköp av spritvaror erbjöde. En dylik åtgärd vore utan tvekan befogad betnffande förbrukningen av sprit för tillverkning av mer eller mindre lyxbetonade eller i vart fall umbärliga varor. Något annorlunda ställde sig saken i fnga om de spritvaror, som utlämnades från apotek eller där användes för tllverk-

351 nmg av läkemedel. Det vore påtagligt, att omsättningsskattens utsträckande till att avse jämväl dylik sprit komme att, därest gällande grunder för läkemedelsprisens bestämmande bibehölles oförändrade, medföra större eller mindre fördyring av läkemedel, för vilkas framställande sprit komme till användning. Det kunde dock icke anses tillrådligt att tillämpa andra grunder för beskattningen av den sprit, som förbrukades för beredning å apoteken av läkemedel, än dem som gällde beträffande sprit för andra hithörande ändamål. Påläggandet av omsättningsskatt å apoteksspriten skulle emellertid kunna genomföras utan någon för allmänheten mera kännbar prisförhöjning å här ifrågakommande läkemedel. Departementschefen förutsatte nämligen, efter samråd med chefen för socialdepartementet, att Kungl. Maj:t, därest förevarande förslag till utsträckande av omsättningsskattens tillämpning genomfördes, komme att vidtaga sådan ändring i grunderna för läkemedels taxering å apotek, att handelsvinst icke finge beräknas å den del av priset å spritvaror, som hänförde sig till omsättningsskatten, ävensom att den av medicinalstyrelsen utfärdade medicinaltaxan ändrades i överensstämmelse härmed. Med anledning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag och riksdagens i ämnet fattade beslut meddelades därefter genom förordning den 28 januari 1933 om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker bestämmelser, som innebära, att även apoteksspriten träffas av omsättningsskatten. T. f. chefen för socialdepartementet hade dessförinnan i skrivelse den 25 januari 1933 anmodat medicinalstyrelsen dels att inkomma med förslag till sådan ändring av gällande grunder för läkemedels taxering å apotek, som ett bifall till propositionen, i vad den avsåge utgående av omsättningsskatt även å spritvaror, som utlämnades från apotek eller där användes för tillverkning av läkemedel, kunde föranleda, ävensom vidtaga förberedande åtgärder för ändring av medicinaltaxan i överensstämmelse med ändringsförslaget rörande grunderna, dels ock att i samband med nämnda förslags avlämnande, efter samråd med apotekssakkunniga av år 1931, avgiva yttrande över uppkommen fråga, huruvida i händelse av genomförande av omförmälda förslag i samband därmed sådan ändring borde vidtagas i nyssnämnda grunder, att vid försäljning från apotek av ren sprit eller av läkemedel, vid vars beredning ren sprit använts, handelsvinst icke finge i fortsättningen beräknas å den del av priset, som motsvarade den å spriten belöpande brännvinstillverkningsskatten. I sitt i anledning härav avgivna yttrande ställde de sakkunniga sig tveksamma till ett genomförande av sistnämnda åtgärd, innan de sakkunnigas utredningsuppdrag vore avslutat. Genom beslut den 10 februari 1933 förordnade därefter Kungl. Maj:t på förslag av medicinalstyrelsen, att vid taxering av spritdrycker, med ändring härutinnan av vad i gällande grunder för läkemedels taxering å apotek stadgades, skulle tills vidare till och med den 30 juni 1933 gälla följande: »Som inköpspris för spritdryck skall anses varans pris för 1 000 gram (grundvikten) efter avdrag av på samma mängd belöpande omsättningsskatt.

352 Till det med ledning av sagda inköpspris uträknade grundpriset (första grundpriset) lägges den på 1 000 gram belöpande med 5 % höjda omsättningsskatten (skatteandelen). Sammanlagda beloppet av det första grundpriset och skatteandelen utgör varans andra grundpris. Såväl dessa båda grundpriser som skatteandelen införas i taxeliggaren. Partipriset erhålles av andra grundpriset genom delning med tio. Mmutpriset erhålles genom att till en åttiondel av det första grundpriset lägga en hundradel av skatteandelen för grund vikten. Andra minutpriset uträknas genom ytterligare delning med åtta respektive tio av de i minutpriset ingående grundoris- och skatteandelarna. I medicinaltaxan skall, jämte parti- och minutpriser, införas ett rabattpris för 500 gram och ett för 1 000 gram. Priset för 500 gram uträknas därigenom, alt till fyra tiondelar av första grundpriset lägges hälften av skatteandelen. Priset för 1 000 gram erhålles därigenom, att till sju tiondelar av första grundpriset lägges skatteandelen. Rabattpriserna skola i medicinaltaxan vara på särskilt sätt betecknade. Om spritdryck försäljes i mängd uppgående till 500 gram men icke till 1 000 cram beräknas priset med ledning av det i medicinaltaxan införda priset for oOO gram' och, om den försålda mängden uppgår till minst 1 000 gram, med ledning Sv det i samma taxa införda priset för 1 000 gram.» Därjämte anbefalldes medicinalstyrelsen att med tillämpning av de sålunda ändrade grunderna vidtaga härav påkallade ändringar i medicinaltaxan att träda i tillämpning snarast möjligt och med giltighet till och med den 30 juni 1933. Tillika meddelades de sakkunniga det ovan omförmälda uppdraget rörande frågan om inräknande av brännvinstillverkningsskatten i läkemedlens utförsäljningspriser. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 juni 1933 förlängdes ovan argivna bestämmelser av den 10 februari 1933 att gälla till och med den 3) juni 1934 och genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1934 att gälla t i l och med den 30 juni 1935. Av ovanstående redogörelse framgår alltså, att från och med böran av år 1933 de sprithaltiga läkemedlen å apoteken träffats även av omsättningsskatten. Å apoteksspriten utgår därför nu såväl omsättningsskatt som )rännvinstillverkningsskatt. Vinsttillägg beräknas dock icke å omsättningsslatten, varemot tillägg efter sedvanliga beräkningsgrunder utgår å brännvinstillverkningsskatten. De sakkunniga ha att taga under övervägande irågan om sådan ändring av taxegrunderna att vid försäljning från apotek iv ren sprit eller av läkemedel, vid vars beredning ren sprit använts, vinstillägg icke må beräknas å den del av priset, som motsvarar den å spritm belöpande brännvinstillverkningsskatten. Till en början må erinras, att de åtgärder för beskattning i full utsträckning även av apoteksspriten, som av statsmakterna sålunda på senar< tiden vidtagits, trots de samtidigt vidtagna förändringarna i medicinaltaxegrunderna bidragit till att ganska avsevärt höja priset på ifrågavarande läkemedel. Härigenom ha alltså motverkats strävandena att sänka läkenedelspriserna. Ifall däremot handelsvinst i fortsättningen ej beräknas i till-

353 verkningsskatten öppnas möjligheter för viss reduktion av de genom nyssnämnda åtgöranden höjda läkemedelspriserna. Ur principiell synpunkt finna de sakkunniga det resonemanget oantastligt, att apoteken ej böra kunna tillgodogöra sig handelsvinst på en skatt, som av staten pålägges vissa artiklar. Konsekvensen skulle eljes bliva att vid en höjning av skatten, apotekens nettoinkomster i motsvarande grad höjdes. Å andra sidan är det alldeles uppenbart, att sådana åtgärder ej böra vidtagas, att apoteken lida direkt förlust genom skatteläggningen av spritvarorna. De sakkunniga anse det berättigat, att medicinaltaxegrunderna ändras så att handelsvinst ej utgår å brännvinstillverkningsskatten. Taxetekniskt bör alltså tillverkningsskatten ställas i paritet med omsättningsskatten och påläggas vederbörande läkemedelspriser, först sedan vinsttillägget med 100 % uttagits. Här må erinras, att för konjak, vilken plägar betecknas som spritdryck, icke erlägges tillverkningsskatt. De genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1933 utfärdade förut återgivna föreskrifterna rörande taxering av spritdryck å apotek, taga endast hänsyn till omsättningsskatten. De ha blivit så relativt invecklade därför att man velat undvika att tillskynda apoteksföreståndarna direkt förlust genom åtgärderna. Om skatteandelen utan förhöjning lagts direkt på första grundpriset, skulle apoteksföreståndarna icke ha fått ersättning för svinn, för kapitalutläggen vid spritinköpet etc. Om vidare rabattprisen beräknats direkt å andra grundpriset, hade apoteksföreståndarna nödgats bevilja en rabatt å sina egna kontanta utlägg för inköp av spritvarorna. Dessa synpunkter böra givetvis beaktas även vid åtgärderna för förändring av taxegrunderna i avseende å tillverkningsskatten. P å grundval härav framlägga utredningsmännen efterföljande förslag. Inköpspriset för spritdryck bör i taxegrunderna bestämmas till varans pris för 1000 gram (grundvikten) efter avdrag av på samma mängd belöpande omsättnings- och brännvinstillverkningsskatt. Grundpriset för spritdryck erhålles genom att, sedan till inköpspriset enligt de sakkunnigas tidigare förslag lagts 30 öre som ersättning för med inköpet förenade omkostnader m. m., höja summan med 100 % samt till det sålunda erhållna beloppet lägga den på grundvikten belöpande med 5 % höjda omsättningsskatten och brännvinstillverkningsskatten. Försäljningspriserna uträknas på sedvanligt sätt ur det sålunda bestämda grundpriset. Däremot erfordras särskilda föreskrifter ifråga om rabattprisen. Då apoteken enligt nyss anförda förslag ej erhålla vinsttillägg å skatteandelen (höjningen med 5 % avser att ersätta svinn m. m.), bör rabatt enligt de sakkunnigas mening ej utgå å spritdryck (koncentrerad, svag och utspädd sprit). Däremot bör rabatt i likhet med vad nu är fallet utgå å konjak samt å beredning, vari spritdryck ingår. De sakkunnigas nu återgivna förslag innebär, att det efter gällande grun23 —

342080.

354 der uträknade grundpriset för spritdryck sänkes från 7 kronor 40 öxre till 6 kronor, att partipriset (första minutpriset enligt de sakkunnigas efterföljande förslag) sänkes från 75 öre till 60 öre, att minutpriset (andra mninutpriset) förblir oförändrat samt att priset för 500 gram, nu 3 kronor 115 öre, blir 3 kronor och priset för 1 000 gram, nu 5 kronor 70 öre, blir 6 kronor. Enligt uppgift inköpte apoteken år 1931 från spritcentralen 225 00(0 liter sprit. På grundval av den nuvarande brännvinstillverkningsskattem kan minskningen i apotekens inkomster genom de sakkunnigas förslag beräknas till omkring 350 000 kronor. Denna minskning torde emellertid ej oväsentligt motvägas av höjningen i priset för större kvantiteter. Det böir fasthållas, att den minskning i läkemedelspriserna, som ernås genom detta förslag, icke är en faktisk minskning i jämförelse med tidigare, före å r 1933 gällande priser men väl en minskning i priserna i jämförelse med deras nivå efter genomförandet av ovan antydda beskattningsåtgärder å r 1933. f) Förbilligande av veterinärmedicinen. Hos de sakkunniga har styrelsen för svenska veterinärläkareföreningen i skrivelse den 20 november 1931 anfört bland annat följande: Uti hittills utfärdade medicinaltaxor hade tillämpats såväl ett visst rabattsystem vid olika kvantitetsgränser som fallande prisskala efter storleken för olika rekvisita. Dessutom hade billigare pris åsatts en del fabriksvaror samt i allmänna handeln förekommande varor (»venale») eller förbilligande skett genom preparatets tillhandahållande såsom råvara (»crudum») samt i billigare beredningsformer såsom kontunderade, inciderade och grovt sönderdelade pulver (»crassa»). Uppenbarligen hade dessa rabattbestämmelser och förenklade förarbetningsmetoder i avsevärd grad även åsyftat att tillgodose behovet av billiga läkemedel för djur. Några läkemedelskompositioner upptoges sålunda även i svenska farmakopén såsom avsedda uteslutande till behandling av djur och hade för den skull betecknats med »veterinaria» eller »ad usum. vet.». Emellertid måste från början fastslås, att dessa prisnedsättningar ej på långt när vore tillräckliga för att fylla sitt syfte. Vid djursjukvården måste nämligen betydande hänsyn tagas till djurvärdet och ägarens ekonomi. En rationell behandling av åtskilliga sjukdomar, framför allt sådana med långvarigt förlopp, hos de större husdjuren krävde ofta ansenliga mängder medicin, något som, i all synnerhet då det, såsom ofta skedde, gällde flera djur tillhöriga samma ägare, måste verka ekonomiskt synnerligen kännbart. Därtill komme ytterligare de i allmänhet långt ifrån lysande och för närvarande rent av betryckta förhållanden, vari jordbrukets idkare levde. Mången gång tvingades veterinären av kostnadshänsyn att avstå från en behandlingsmetod, som han visste vara mest effektiv. Även av humanitära skäl vore det av vikt, att behandlingen av sjuka djur icke försvårades eller omöjliggjordes genom för höga läkemedelspriser. Det syntes alltså styrelsen ofrånkomligt, att åtgärder vidtoges för nedbringande av kostnaderna för husdjurens medicinella sjukvård. Priset å färdigberedda salvor borde regleras enligt extemporetaxan, så att icke, i all synnerhet vid av veterinär utskrivna större kvantiteter, priset på den färdigberedda salvan bleve avsevärt högre än på den extemporerade, t. ex. Ungt. argent, nitr. comp. Spirit, denat. torde, där så ske kunde, i till utvärtes bruk avsedda läkemedelsberedningar för djur böra ersätta spirit, concentr. För krydd-

355 droger till veterinärt bruk borde en findelning med pulv. nr 10 eller ännu grövre vara tillfyllest, varigenom för dessa preparat en synnerligen önskvärd prisnedsättning skulle vinnas. Medicinaltaxans pris å cort. querc. incis. syntes vara alldeles för högt och borde liksom även t. ex. priset å cort. salic. incis. sättas så lågt som möjligt vid större kvantiteter. Jodipin, natr. phosp., natr. salicyl., phenyl, salicyl. m. fl. mycket betydelsefulla preparat borde åsättas för djurägaren mera överkomliga pris. Synnerligen önskvärt vore även, om nedanskrivna läkemedel kunde bringas i billigare och med de utländska kemisk-farmacevtiska fabrikernas pris mera överensstämmande lägen. Beklagligtvis lade de nuvarande svenska apoteksprisen å dessa såsom specifica mot vissa sjukdomar använda läkemedel stora hinder i vägen för deras fulla utnyttjande. Dessa voro ichtargan., jod., kali jodid., bismuth, subsalicyl., rivanol, tannalbin. och chinin. hydrochlorid. Vad i detta stycke sagts, syntes även böra gälla varje läkemedel i originalförpackning. Styrelsen ville slutligen bringa till de sakkunnigas övervägande möjligheten av nedskärningar i den s. k. recepturtaxan beträffande större kvantiteter för veterinärt bruk, detta vad anginge blandning dels av fasta och halvfasta ämnen med flytande, dels av pulver och dels av salvor. Med tillstyrkan överlämnade veterinärläkareföreningens styrelse samtidigt en framställning av den 25 juli 1931 till styrelsen från länsveterinären Osvv. Hultén, i vilken bland annat framläggas vissa förslag till förbilligande oeh moderniserande av de kärl, vari apoteksvarorna utlämnas. I stort sett gå alltså dessa förslag ut på att förbilliga prisen å vissa beredningar och originalförpackningar, att minska finhetsgraden hos pulver av växtdroger, använda i veterinärmedicinen, att minska ersättningarna i extemporetaxan beträffande större kvantiteter för veterinärt bruk i vad angår blandning dels av fasta och halvfasta ämnen med flytande, dels av pulver, dels ock av salvor samt slutligen att förbilliga vissa i veterinärpraktiken använda apoteksrekvisita eller ersätta dem med modernare och billigare tillbehör. Till en början må erinras att tidigare i Sverige gällt en särskild veterinärfarmakopé, som emellertid upphävdes i och med utfärdandet av den nu gällande svenska farmakopén den 26 juni 1925. Några önskemål rörande återupplivande av denna för veterinärläkekonsten avsedda särskilda farmakopé ha ej framförts under diskussionen och ej heller har det ansetts önskvärt att liksom skett i Danmark och Norge utfärda en särskild medicinaltaxa för veterinärmedicin. Ej heller de sakkunniga ha vid sin prövning av föreliggande frågor funnit skäl tala för förändringar av denna art utan anse sig alltså böra utgå från nu i vårt land gällande bestämmelser. Vad då först angår frågan om förbilligande av vissa i veterinärpraktiken ofta använda preparanda må allenast framhållas, att dessa läkemedel automatiskt förbilligas vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag under kapitel VII rörande central beredning av dessa läkemedel. Vad sedan gäller frågan om förbilligandet av vissa originalförpackade läkemedel, som användas i veterinärpraktiken, anse sig de sakkunniga till en början böra framhålla, att dessa läkemedel i relativt ringa utsträckning

356 nyttjas i djurläkekonsten. Verkställda undersökningar ha givit vid handen, att försäljningen av specialiteter vid veterinärhögskolans medikamentsförråd till medicinska, kirurgiska och ambulatoriska klinikerna därstädes år 1932 utgjorde 21*4 % av totalomsättningen och år 1933 27*2 % av totalomsättningen. Fråndragas de specialiteter, som utan svårighet kunna extemporeberedas på apoteken, bliva procenttalen 17 respektive 25. I allmän veterinärpraktik är förbrukningen av specialiteter procentuellt mycket mindre än den, som ifrågakommer vid veterinärhögskolan med dess speciella inriktning. Det torde alltså kunna sägas, att denna fråga dessbättre har jämförelsevis ringa betydelse för förbilligandet av veterinärmedicinen. Med hänsyn härtill och då numera kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter, som bland annat avser kontroll av priset å de fabriksframställda specialiteterna, trätt i tillämpning och det därigenom kan vara att förvänta, att priserna å dessa läkemedel komma att sänkas, anse sig de sakkunniga, som hänvisa till vad de tidigare föreslagit rörande apotekens vinsttillägg m. m. å ifrågavarande läkemedel, ej böra härutinnan framlägga några förslag. Från veterinärläkarehåll ha vidare framförts önskemål om förminskande av finhetsgraden hos vissa för invärtes bruk avsedda drogpulver. Då grövre pulver betinga ett lägre pris än finare pulver har man på denna väg trott sig kunna förminska utgifterna för veterinärmedicin. I syfte att få en uppfattning om vilken betydelse åtgärder av denna art kunna hava i prisförbilligande syfte m. m., ha de sakkunniga genom medicinalstyrelsens bemedling erhållit tillgång till en av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd t. f. professorn A. B. Carlström utförd utredning i ämnet, dagtecknad den 23 april 1934. Sammanfattningsvis kan anföras, att nämnda utredning givit vid hanlen, att i en hel del fall en väsentlig nedsättning av pulveriserade drogers farma.-codynamiska verkan inträder, ifall pulvret göres grövre. Detta gäller beträffande cigestivmedel, laxantia, tarmparasitmedel samt över huvud taget beträffande drcgpulver för köttätare. I andra fall är den farmakologiska verkan mer oberoende av pulvergrovleken eller också inträder verkan endast något långsammare. Detta är förhållandet, då resorbtivverkan hos växtätare åsyftas, exempelvis beträffande Folium digitalis, Folium belladonnae, Cantharis, Secale cornutum m. fl. Av utrelningen framgår vidare att för Folium digitalis, Rhizoma veratri och Aloe 100-granpnset sänkes med omkring 30 % vid en ökning av pulvergrovleken från pulver nr 20 till pulver nr 10 och för opium med endast omkring 13 %. Enligt utredningsmannens uppfattning vore minskningen i effekt genom ökningen av pulvergrovleken större än prissänkningen. Utredningsmannen har också framhållit att de droger, vars farmakodynamiska verkan bibehålies relativt oförändrad vid en ökning av pulvergrovleken (droger med resorbtivverkan) i allmänhet förstöras i så pass små mängder, att prisskillnaden gör sig ganska litet märkbar. Utredningsmannen drager härav den slutsatsen, att de ekonomiska föidelarna av en minskning av finhetsgraden hos pulver av växtdroger för veterinirt bruk i inånga fall te sig diskutabla, i andra fall äro ganska obetydliga. Nåpn förbättring ur medicinsk synpunkt innebära åtgärderna icke, däremot mångt gånger en försämring. Möjligen skulle - ehuru en sådan åtgärd vore av minlre be-

357 tydelse — vissa pulver av växtdroger vid användning för växtätare kunna expedieras i pulver nr 10, exempelvis Folium digitalis, Folium belladonnae, Opium, Cantharis och Secale cornutum. Med hänsyn till denna utredning finna- de sakkunniga sig icke böra tillstyrka andra åtgärder än att medicinalstyrelsen måtte taga under övervägande en minskning av pulverfinleken för de av professorn Carlström sist angivna preparaten. Vad sedan angår förslagen att sänka extemporetaxans priser för blandning i större kvantiteter av vissa ämnen tillåta sig de sakkunniga hänvisa till vad tidigare anförts, varav framgår, att de sakkunniga härutinnan ej ansett sig böra göra någon förändring i de nuvarande taxegrundernas prissatser. Allenast må framhållas, att extemporetaxans priser för dessa operationer redan nu förefalla vara ganska rimliga och att de sakkunnigas förslag innebär bland annat, att ersättningen för blandning av vätskor borttagits. I detta sammanhang må även erinras, att medicinaltaxegrunderna medgiva rabatter på upp till 30 % av taxepriset för större mängder av ett läkemedel, en rabatt som ur allmän affärssynpunkt ej torde vara ringa. Förslag ha vidare framställts om ett moderniserande och förbilligande av vissa apoteksrekvisita, såsom burkar o. d. Enligt punkt 25 i medicinalstyrelsens cirkulär den 12 december 1929 med tilläggsföreskrifter till apoteksförfattningar skall vid utlämnande från apoteksinrättning av kärl till medicin för veterinärt bruk i regel användas »sådant av billigaste slag, som lämpligen kan ifrågakomma». Av denna föreskrift framgår att veterinärläkareföreningens m. fl. önskemål i detta avseende redan på sätt oeh vis tillgodosetts. Emellertid vilja de sakkunniga understryka önskvärdheten av att vissa av de framförda önskemålen, bland annat i vad avser moderniserandet av vissa rekvisita, i möjligaste mån tillgodoses. Det torde lämpligen böra ankomma på medicinalstyrelsen att i samarbete med vederbörande apotekarsammanslutningar söka införa prisbilliga och för veterinärt bruk lämpade apoteksutensilier av detta slag. I övrigt vilja de sakkunniga hänvisa till efterföljande förslag till medicinaltaxegrunder, enligt vilket medicinalstyrelsen skulle bemyndigas i medicinaltaxan införa de försäljningspriser för rekvisita m. m., som kunna befinnas skäliga. Formell revision av medicinaltaxegrunderna. De sakkunniga upptaga nu till behandling den formella sidan av förevarande spörsmål, nämligen frågan om en teknisk revision av medicinaltaxegrunderna. Ett gammalt och välförstått önskemål har varit, att taxegrunderna böra vara så beskaffade, att var och en kan göra reda för sig huru försäljningspriserna för läkemedel beräknas. Det må erinras, att bland andra statsrevisorerna framhållit önskvärdheten av att taxegrunderna i görligaste mån förenklas.

358 De nuvarande detaljerade taxegrunderna äro för dem, som trängt in i saken, klara och rediga. För dem som icke dagligen umgås med bestämmelserna te de sig emellertid onekligen invecklade, varjämte de ytterligt i detalj gående grunderna för ersättning för utfört arbete sannolikt inge mången ett intryck av ett småaktigt utnyttjande av möjligheter. Detta intryck skarpes, om man jämför de svenska medicinaltaxegrunderna med exempelvis de danska, och detta gäller såväl de allmänna grunderna som bestämmelserna rörande ersättning pro labore. Här nedan återgives ett förslag till nya grunder för läkemedels taxering. Vid uppgörandet av detta förslag ha de sakkunniga sökt i görligaste mån bygga upp taxegrunderna efter en mer konsekvent tankegång än den som kommer till uttryck i de nuvarande grunderna. Det har befunnits nödvändigt att avdela taxegrunderna i två avdelningar, den ena innehållande bestämmelser rörande medicinaltaxans utarbetande, den andra rörande prissättning i särskilda fall av läkemedel å apoteksinrättning. Laboratorieoch extemporetaxorna ha de sakkunniga tänkt sig fogade såsom bilagor till de allmänna taxegrunderna. Ifrågavarande taxegrunder böra liksom hittills skett utfärdas genom ett kungl. brev till medicinalstyrelsen. De sakkunniga föreslå, att i detta brev taxegrunderna avfattas sålunda: Förslag till G r u n d e r för l ä k e m e d e l s t a x e r i n g å

apoteksinrättning.

Medicinaltaxans u t a r b e t a n d e . § 1. Medicinaltaxan, som utfärdas av medicinalstyrelsen, skall upptaga försäljningspriser å alla i gällande svenska farmakopé upptagna droger och preparat, som skola hållas i förråd å apotek, vare sig de av apotefainrättning köpas färdiga (emenda) eller de skola beredas därstädes (preparanda), ävensom å andra läkemedel och varor, vilka styrelsen anser böra åsättas pris i taxan. Försäljningspriserna skola beräknas på sätt nedan i §§ 2—7 sägs; ägande dock styrelsen för sådana varor, som icke äro att anse såsom läkemedel eller första klassens gifter men äro avsedda för hälso- och sjukvåld eller utgöra rekvisita och dylikt, i taxan införa de försäljningspriser, som styrelsen finner skäliga. § 2. Läkemedels försäljningspris skall grundas på dess inköpspris. Inköpspriset skall, på sätt i § 3 sägs, för läkemedel, som äro apoteksvaror eller första klassens gifter, beräknas på grundval av prisuppgifter från monopolets utövare enligt apoteksvarustadgan och giftstadgan och för

359 andra läkemedel efter priser, som tillämpas av dem, från vilka apoteksinrättningarna vanligen anskaffa dessa varor. Som inköpspris för spritdryck skall anses varans pris efter avdrag av omsättningsskatt och brännvinstillverkningsskatt. § 3. Inköpspriset skall utgöra priset för en för läkemedlet bestämd grundvikt, som skall vara den viktsmängd — 1, 10, 100 eller 1 000 gram — vilken anses stå i lämpligaste förhållande till läkemedlets åtgång; ägande dock medicinalstyrelsen bestämma grundvikten för dyrare läkemedel, som hava stor åtgång, så att de enligt § 5 uträknade försäljningspriserna hänföra sig till de mindre mängder, i vilka dessa läkemedel vanligen försäljas från apoteksinrättning. Grundvikten för spritdryck skall utgöra 1 000 gram. § 4. För grundvikten skall för varje läkemedel, som icke utgör originalförpackning, fastställas ett grundpris, vilket erhålles för emenda genom att till inköpspriset lägga 30 öre samt fördubbla den sålunda erhållna summan; för preparanda genom att till summan av de i beredningen ingående beståndsdelarnas enligt § 5 uträknade första minutpris lägga den för arbetet i laboratorietaxan medgivna ersättningen; skolande härvid iakttagas, att beståndsdel ej åsättes lägre pris än 5 öre och utgörande den för utbytet sålunda erhållna ersättningssumman, omräknad efter grundvikten, varans grund pris; samt för spritdryck genom att till inköpspriset lägga 30 öre och fördubbla den sålunda erhållna summan samt därtill lägga den på grundvikten belöpande med 5 % höjda omsättningsskatten och brännvinstillverkningsskatten. § 5. I medicinaltaxan skola upptagas följande försäljningspriser, nämligen a) första minutpris för en tiondel av grundvikten, vilket erhålles genom grundprisets delning med 10; b) därest första minutpriset ej understiger 20 Öre, andra minutpris för en hundradel av grundvikten, vilket erhålles genom minutprisets delning med 8; samt c) därest andra minutpriset ej understiger 20 öre, tredje minutpris för en tusendel av grundvikten, vilket erhålles genom andra minutprisets delning med 8. Härvid skall iakttagas dels att priserna för piller och dylika preparat utföras efter antal, dels att vid prisernas införande i taxan ingen varumängd åsättes lägre pris än 5 öre, dels ock att i övrigt priserna avrundas uppåt eller nedåt till närmast liggande 5- eller 10-tal öre.

360 § 6. Försäljningspriset för läkemedel, som från apotek försäljes i originalförpackning, bestämmes på följande sätt. Till inköpspriset, beräknat efter stycketalet på grundval av de prisuppgifter, som i § 2 sägs, lägges 10 % av inköpspriset samt å det sålunda erhållna beloppet, då inköpspriset är högst 2 kronor per styck 80 % » » överstiger 2 kronor men icke 3 kronor per styck 60 % » » » 3 » » » 6 » » » 50 % » » » 6 » » » 8 » » » 40 % » » » 8 » » »10 » » » 30 % » » » 10 » per styck 20%. I medicinaltaxan intages en tabell över olika inköpspris oeh motsvarande försäljningspris; skulle härvid slutsumman för läkemedel med högre inköpspris understiga slutsumman för läkemedel med lägre inköpspris åsättas förstnämnda läkemedel samma försäljningspris som de sistnämnda. § 7. Medicinaltaxan skall utfärdas att gälla för kalenderår. Fördenskull skall medicinalstyrelsen i slutet av varje kalenderår granska inköpspriserna, varvid försäljningspriserna skola omräknas a) för emenda, vilkas inköpspris under året stigit eller fallit 10 % eller däröver; b) för preparanda, i vilka ingår ämne, vars pris vid ifrågavarande granskning av medicinaltaxan blivit ändrat; samt c) för originalförpackningar, vilkas inköpspris under året stigit eller fallit 5 % eller däröver. Befinnes dessförinnan inköpspriset för någon vara hava från den senaste granskningen av inköpsprisen stigit eller fallit med minst 25 % äger styrelsen vidtaga häremot svarande ändringar i den gällande medicinaltaxan. P r i s s ä t t n i n g i s ä r s k i l d a fall av läkemedel å a p o t e k s i n r ä t t n i n g . § 8. Pris å läkemedel, som hålles i förråd och som icke finnes upptagit i medicinaltaxan, beräknas i enlighet med vad i dessa grunder stadgas beträffande i taxan intagna varor; och skall därvid i fråga om preparanda iakttagas, att ersättningen pro labore rättas efter något i taxan upptaget preparat, som till sammansättning och beredning kan anses vara däremot svarande. § 9. Pris å läkemedel, som beredes för tillfället (ex tempore), beräknas så itt till priset å de använda ingredienserna lägges den i extemporetaxan medgivna ersättningen pro labore.

361 § 10. Vid försäljning av läkemedel till en mängd lika med grundvikten eller större skall läkemedlet försäljas till partipris, vilket erhålles genom minskning av den för mängden ifråga ur grundpriset beräknade försäljningssumman med 20 %. Dock skall för läkemedel, vars grund vikt hänför sig till 1000 gram, partipris beräknas redan vid en försåld mängd av 500 gram och sagda försäljningssumma minskas med 30 % vid en försåld mängd av 1 000 gram eller däröver. Motsvarande prisberäkning skall tillämpas i fråga om läkemedel, som försäljes till styckepris och icke utgör originalförpackning; skolande dock å insulin-, lever- och ventrikelpreparat, beträffande vilka medicinalstyrelsen så beslutar, rabatt alltid utgå med så stort belopp, att försäljningspriset enligt § 6 utgör det med 15 % förhöjda inköpspriset. P å koncentrerad, svag och utspädd sprit beräknas ej rabatt. § 11. Vid expedition av endast en del av ett läkemedel i originalförpackning beräknas priset, därest medicinaltaxan ej upptager minutpris för läkemedlet, i direkt förhållande till priset för hela förpackningen med 25 % förhöjning. Om viss i en läkemedelsformel förskriven mängd av ett läkemedel, som förekommer endast på originalkärl och som försämras vid förvaring, sedan detta blivit öppnat, utgör blott en del av innehållet i kärlet, skall ifrågavarande del vid försäljning taxeras såsom hela kärlet. § 12. En viss mängd av ett läkemedel må ej åsättas högre pris än det, som medgives för en större mängd därav. § 13. Vid taxering av mindre mängd av ett läkemedel än den, för vilken lägsta priset i medicinaltaxan är utsatt, skall endast en mot ifrågavarande mängd svarande del av nämnda pris beräknas, varvid iakttages, att lägsta pris för ett läkemedel är 5 öre. Laboratorietaxa. Efter denna taxa utgår enligt § 4 ersättning för beredning av preparanda. Nedan angivna belopp hänföra sig i regel till utbytet och, där ej annat angives, till ett kilogram därav. För arbete eller beredning, som avser annan mängd än den i medicinaltaxan i visst fall utsatta, utgår ersättning efter det erhållna utbytets storlek i förhållande till den i taxan angivna mängden. Vid beredning, där ämnesförlust uppstår, har angivits för huru stor mängd utbyte ersättning enligt medicinaltaxan må beräknas. Det sålunda beräk-

362 nade utbytet hänför sig, där ej annat angives, till de vid beredningen använda ingrediensernas sammanlagda vikt. Föranleder ny läkemedelsform eller andra särskilda omständigheter arbete, för vars utförande ersättning icke finnes här upptagen och som icke kan likställas med någon av nedannämnda, fastställer medicinalstyrelsen ersättning för detta arbete. Vid prissättning av arbete, för vilket rubrik saknas i laboratorietaxan men finnes i extemporetaxan, beräknas ersättning för arbetet enligt sistnämnda taxa.

A.

Ersättning

för vissa

operationer. Kronor Öre

1. 2.

3. 4. 5. 6. 7. 8.

9. 10. 11. 12.

13. 14.

Avdunstning, för varje kilogram avdunstad vätska Blandning a) av flytande ämnen b) » kryddor (utbyte 95 %) c) » pulver (utbyte 9 5 % ) , finare d) » » (utbyte 95 %), grövre Destination Digestion Fernissning eller annan överdragning av piller, tabletter m. m., per 1000 st Fällning, inberäknat tvättning och torkning, per 100 gram... Förtvålning av fetter (utbyte 225 % å använt fett) Granulering, inberäknat härför erforderlig vätska samt blandning av pulver För förlust vid arbetet tillagges 10 % av summan av ersättningen pro labore och av priset för de använda ingredienserna. Maceration Marmeladberedning, inberäknat socker och bindämne (utbyte 90 %) Peptonisering Piller. Massans beredning, för 1000 st Utrullning och konspergering, inberäknat konspergeringsämne för 1000 st Salters befriande från kristallvatten, ej inberäknat pulverisering och siktning Skärning, krossning eller raspning a) av vegetabilier b) av andra ämnen För förlust vid arbetet tillagges 5 % av summan av ersättningen pro labore och av priset för de använda ingredienserna.

—

— 25 — 50 3 — — 50 2 50 1 50 5 — 2 — 3 — 3 —

1 — 10 — 3 — 2 — 3 — 3 — 3 — 1 50

363 Kronor Öre

15.

16. 17.

Smältning eller glödgning i kärl av porslin eller annat material, med eller utan utgjutning i formar (utbyte 90 %), per 100 gram Titrering, oberoende av mängden Upplösning i vätska Det ämne, som löses, prisberäknas som hel vara.

B. 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Ersättning

för beredning

av vissa

_ 1 1

50 — —

läkemedel.

Amylum cum jodo (utbyte 75 % å använda ingredienser) .... 5 — Aqua destillata — 50 Aquae aromaticae, beredda av flyktig olja (utbyte 95 %) 2 — Emulsiones (utbyte 95 %) 1 25 Linimentum chloroformii compositum (utbyte 95 %) 2 — Linimentum opodeldoc 5 — Till ett kilogram utbyte beräknas åtgå 0*8 7 kilogram sprit. 7. Linimentum saponis camphoratum 4 — Till ett kilogram utbyte beräknas åtgå 0*5 5 kilogram sprit. 8. Linimentum terebinthinae acetatum 2 50 Till ett kilogram utbyte beräknas åtgå 5 ägg och 0*5 kilogram vatten. 9. Liquor kalii arsenitis, per 100 gram 1 50 Till 100 gram utbyte beräknas åtgå 95 gram vatten. 10. Liquor pectoralis (utbyte 85 %) 2 — 11. Massa pilularum styracis opiatarum, inberäknat använd sprit, per 100 gram 4 — Utbyte vid siktning 90 %. För beredning av 100 gram massa beräknas åtgå 10 gram lakritsrot (efter massans torkning). 12. Mucilago gummi arabici (utbyte 85 %) 2 — 13. Oleum camphoratum (utbyte 90 %) 3 — 14. Phenolum liquefactum. I medicinaltaxan införes samma partioch minutpris som för Phenolum. 15. Solutio aluminii subacetatis 2 — Utbyte 450 % å använt aluminiumsulfat. 16. Solutio calcii hydroxidi, inberäknat filtrering vid utlämnandet 2 — Utbyte ett kilogram av 20 gram kalciumoxid. Till 10 gram kalciumoxid beräknas åtgå 1 kilogram vatten. 17. Solutio plumbi subacetatis (utbyte 90 %) 1 50 18. Styrax liquidus likställes med salva, som skall silas. 19. Syrupi. a) Sirap, beredd genom blandning av Syrupus sacchari med andra ämnen, taxeras som blandning.

364 Kronor

b) Syrupus sacchari samt annan än under a) nämnd sirap, som beredes utan uppvärmning c) Annan sirap Utbyte: för under a) nämnd sirap, som ej behöver silas, 100 % å ingående ingredienser, för annan sirap 80 % å den sammanlagda vikten av socker och lösningsmedel med däri eventuellt lösta ämnen. 20. Tablettae. Beredning av massa och komprimering, per 100 st. För granulering, där sådan erfordras, utgår härutöver ersättning enligt punkt A. 8). Utbyte 90 %. 21. Tincturae. a) Beredda genom perkolering, inberäknat förlust av lösningsmedel vid perkolering och filtrering b) Beredda på annat sätt: 1) Tinctura glycyrrhizae opiata » ipecacuanhae » opii benzoica » Thielemanni 2) Annan tinktur Utbyte: för med Aether spirituosus beredda tinkturer 70 % och för övriga 80 % å använt lösningsmedel, med undantag av följande, för vilka utbyte beräknas till 90 % å använd vätska: Tinctura benzoes » » composita » glycyrrhizae opiata » guajaci ammoniata » ipecacuanhae » opii benzoica » Thielemanni » tolutana 22. Trochisci (utbyte 90 %), per 100 st 23. Unguenta. a) Unguentum hydrargyri oxidi, per 100 gram Utbyte 700 % å använd kvicksilverklorid. Till 100 gram utbyte beräknas åtgå 1 kilogram vatten och 0*6 kilogram vaselin. b) Annan salva Utbyte: för salva, som skall silas, 85 % å de flytande och smältbara ingrediensernas sammanlagda vikt, för annan salva 90 % å använda ingredienser. Samma ersättning utgår för pastor och beredningar med samma konsistens som salvor eller pastor och för varje beredning, vid vilka med salvberedning likartat arbete utföres.

3 5

6 2 2 2 2 4

2 4

365 Kronor Ore

24.

Vina. Vinum chinini ferratum » glycyrrhizae opiatum » rhei amarum » stibiatum Utbyte: för Vinum glycyrrhizae opiatum och Vinum rhei amarum 80 % samt för Vinum chinini ferratum och Vinum stibiatum 90 °{ å använt lösningsmedel.

2 4 4 2

— — — —

—

— —

75 5

— — — — — —

40 10 50 25 50 25

— — — — —

75 25 50 50 25

— —

4 4

Extemporetaxa. Efter denna taxa utgår enligt § 9 ersättning för beredning av läkemedel ex tempore samt för expedition i vissa fall av läkemedel. För operation eller beredning, som avser mindre mängd än den i taxan i visst fall utsatta, utgår ersättning med för sistnämnda mängd angivet belopp. 1. Ampuller. Påfyllning (av vätska), inberäknat sterilisering, därav per st För ampull utgår ersättning enligt taxa för rekvisita. 2. Baciller, bollar, medikamentkakor, stolpiller eller rökgubbar. Massans beredning Formning och konspergering, per st 3. Blandning a) av fasta eller halvfasta ämnen med flytande, till och med 500 gram varje 250 gram däröver b) av pulver, finare, till och med 200 gram varje 200 gram däröver av pulver, grövre, och kryddor till och med 1 000 gram varje 500 gram däröver Om ett fast ämne, som blandas med ett flytande, icke fullt upplöses i vätskan, prisberäknas detsamma såsom pulver. Då två eller flera blandningar utföras enligt a), erhålles ersättning endast för en operation. 4. Dekokter, infusioner eller macerationer, till och med 500 gram varje 250 gram däröver 5. Destination, för varje 200 gram 6. Digestion, till och med 200 gram varje 200 gram däröver 7. Dispensering, inberäknat vägning i receptur av totalmängden substans, då den är oblandad eller ej blandats ex tempore, isärvägning samt papperskapsel, per avvägd mängd a) i papperskapsel b) i oblatkapsel

366 Kr

c) i gelatinkapsel d) i tenntub e) i kärl av glas eller annat ovan ej nämnt material Vaxpapper skall användas, då sådant föreskrives eller eljest är behövligt. 8. Emulsioner, oberoende av mängden 9. Expedition av varje läkemedel enligt recept 10. Fernissning eller annan överdragning av piller, tabletter m. m., per 50 st 11. Gelatinering och keratinering av piller, tabletter m. m., per 50 st 12. Impregnering av förbandsartiklar, per 100 gram 13. Piller. Massans beredning Utrullning och konspergering, per 50 st 14. Plåster. Beredning, inberäknat formning av stänger eller utgjutning i kapslar, till och med 200 gram varje 200 gram däröver Utbredning inklusive underlag 15. Pulverisering a) av vegetabilier, till och med 100 gram varje 100 gram däröver b) av salter m. m., till och med 100 gram varje 100 gram däröver 16. Salvor, till och med 200 gram varje 200 gram däröver 17. Slem, till och med 500 gram varje 250 gram däröver 18. Sterilisering, enligt farmakopéns allmänna föreskrift 25, punkterna 2—6 Vid samtidig sterilisering av flera kärl utgår ersättning för varje kärl utöver det första med 19. Tabletter. Beredning av massan, inberäknat granulering, där sådan förekommer, samt därför erforderlig vätska Komprimering, till och med 50 stycken, per st varje tablett däröver Vid 300 stycken eller däröver enligt laboratorietaxan. 20. Vägning, mätning eller uppräkning a) av ämnen, som icke äro försedda med gifttecken, en vägning, mätning eller uppräkning två eller flera b) av ämnen, som äro försedda med gifttecken, en vägning, mätning eller uppräkning

367 Kronor Öre två

50 tre eller flera gn Ersättning för vägning, mätning eller uppräkning utgår icke i handköp, dock må därvid ersättning för vägning beräknas, då en viktsmängd, ej överstigande 2 gram, expedieras av fast substans, som är oblandad eller ej blandats ex tempore. Till nyss föreslagna medicinaltaxegrunder vilja de sakkunniga foga följande kommentarer utöver vad i det föregående anförts. Vad först angår 1 § i förslaget, bör denna enligt de sakkunnigas mening omfatta de grundläggande bestämmelserna om vad medicinaltaxan skall innehålla. Det har ansetts erforderligt att i denna paragraf införa ett bemyndigande för medicinalstyrelsen att i taxan införa enligt styrelsens uppfattning skäliga priser på icke-läkemedel och icke-gifter, som äro avsedda för hälso- och sjukvård, samt å rekvisita o. d. 2 § upptager den grundläggande bestämmelsen om att läkemedels försäljningspris skall grundas på dess inköpspris. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag om centralisering av grosshandeln med apoteksvaror m. m. bör givetvis som inköpspris anses de priser, som tillämpas av läkemedelscentralen. Då emellertid centralen enligt de sakkunnigas förslag ej bör erhålla monopol på försäljningen till apoteken av icke-apoteksvaror och ickegifter och det är att förvänta att apoteken i viss utsträckning komma att taga ifrågavarande varor från andra leverantörer än centralen, är det av vikt, att inköpsprisen för dessa varor bestämmas efter de priser, som tilllämpas av dem, från vilka apoteken vanligen anskaffa dessa varor. Om alltså i fortsättningen apoteken anskaffa även dessa varor huvudsakligen från centralen, skola taxans priser beräknas på grundval av centralens försäljningspriser, men om varorna huvudsakligen tagas från andra leverantörer, skola taxepriserna beräknas efter de priser, som tillämpas av dessa leverantörer. Det är av visst värde, att centralen icke genom författningsbestämmelser tillerkännes monopol även på detta område, och de sakkunniga ha trott sig undvika detta bland annat genom nyssberörda föreskrift. Det må anmärkas, att genom stadgandets avfattning det beträffande sistberörda varor ej torde vara erforderligt att föreskriva att vid väsentligt olika prisuppgifter medeltalet mellan priserna skall ligga till grund för taxepriserna. De sakkunnigas förslag ifråga om taxering av spritdryck föranleder under 2 § en undantagsbestämmelse rörande vad som skall anses såsom inköpspris för spritdryck. 3 § överensstämmer i huvudsak med nu gällande bestämmelser under A. I. 3. E n särskild föreskrift om vad som skall utgöra grundvikt för spritdryck synes önskvärd. Motiveringen för det materiella innehållet i i § har lämnats i det föregående. Formellt har eftersträvats en förkortning och precisering av nu gällande föreskrifter. De sakkunniga finna det erforderligt, att i denna

368 paragraf parallellt med bestämmelserna angående sättet för beräknande av grundpriset för emenda och preparanda införes en särskild föreskrift om sättet för beräknandet av grundpriset på spritdryck. Motiven för denna bestämmelse torde framgå av vad i det föregående anförts. Till skillnad från grundpriserna, som ju i regel icke tillämpas vid försäljning från apotek, föreslås uttrycket försäljningspriser för de priser, som varorna verkligen betinga vid försäljningen. I 5 § har skillnad gjorts mellan första, andra och tredje minutpriset, vilka motsvara de nuvarande parti-, minut- och andra minutpriserna. Till förtydligande av taxegrunderna föreslå de sakkunniga, att uttrycket partipriser reserveras för de priser, som tillämpas vid försäljning i större kvantiteter med rabatt enligt 10 §. Även i förevarande 5 § överensstämma bestämmelserna i stort sett med de nuvarande. Dock ha vissa överflödiga bestämmelser bortarbetats, vilket skett utan att den sakliga innebörden i grunderna i nämnvärd grad rubbats. Motiveringen för 6 § framgår av vad tidigare anförts. Vad 7 § angår har det befunnits önskligt, att en kategorisk bestämmelse meddelas om att medicinalstyrelsen skall utfärda medicinaltaxa att gälla för kalenderår och att styrelsen för den skull i slutet av varje år skall granska inköpspriserna och på sedvanligt sätt omräkna försäljningspriserna. För att åstadkomma en närmare relation mellan taxans försäljningspriser och inköpspriserna ha de sakkunniga föreslagit, att försäljningspriserna för emenda, respektive i förekommande fall för preparanda skola omräknas, då inköpsprisen under året stigit eller fallit 10 % eller däröver mot nu 15 % eller däröver. Av samma anledning föreslå de sakkunniga, att styrelsen bemyndigas att mellan de ordinarie granskningarna av taxan ändra försäljningspriserna, då inköpspriset för någon vara från den senaste granskningen stigit eller fallit med 25 %. 8 och 9 §§ överensstämma med de nuvarande föreskrifterna under B 1) i taxegrunderna. I 10 § föreslås bestämmelser rörande de rabattpriser, varom föreskrifter n u meddelas under B 2). Sakligt har ej föreslagits någon förändring av de enligt nämnda föreskrifter utgående relativt höga rabatterna vid köp av större kvantiteter. Däremot föreslå de sakkunniga, såsom tidigare nämnts, benämningen partipris för de rabatterade priserna. Härförutom na vissa formella förändringar föreslagits, som avse att bringa rabattpriserna i relation till grundpriset i stället för, såsom nu är fallet, till partipriset. Då grundpriset avser just de större kvantiteter, för vilka rabatt utgår och är lika med 10 gånger det nuvarande partipriset, torde denna förändring vara ägnad att göra rabattbestämmelserna klarare. Som ett sista stycke i förevarande paragraf föreslås föreskrift om att rabatt ej skall utgå å vissa spritdrycker. Motiveringen härför frångår av vad tidigare anförts. E n väsentligare ändring i nu gällande bestämnelser är föreskriften i andra stycket om att särskild, hög rabatt skall utgå å vissa för livsfunktionernas uppehållande ofta oundgängliga läkemedel nimigen

369 insulin-, lever- och ventrikelpreparat. Genom årligen upprepade beslut har apotekareförbundet föreskrivit, att rabatt skall utgå å vissa av dessa läkemedel. Denna rabatt är å insulinpreparat så stor, att apoteken allenast tillgodogöra sig 17 % tillägg å inköpspriset. Å lever- och ventrikelpreparat beviljas 10 % rabatt å taxepriserna. Då ett praktiskt taget permanent bruk av dessa läkemedel är ett livsvillkor för många sjuka, anse de sakkunniga det önskvärt, att ifrågavarande rabatter fastlåsas i medicinaltaxegrunderna och att den bestämmes så högt, att vinsttillägget allenast blir 15 %'. Enär det är omöjligt att i taxegrunderna angiva de särskilda preparat, på vilka, rabatt skall utgå, ha de sakkunniga valt att föreslå, att medicinalstyrelsen skall äga meddela beslut härutinnan. De sakkunniga vilja betona önskvärdheten av att styrelsen härvidlag ej fattar innebörden i stadgandet så vitt att apotekens ekonomi lider avbräck men ej heller så snävt att det samhällsnyttiga ändamålet med bestämmelsen äventyras. Härvid bör styrelsen givetvis beakta, att, om fullgoda svenska preparat finnas i handeln, rabatt endast beviljas å dessa och ej å utländska. 11 § motsvarar de nuvarande bestämmelserna i nuvarande punkten B 3). E n saklig förändring i dessa bestämmelser har dock funnits av behovet påkallad. Vid expedition av endast en del av ett läkemedel i originalförpackning beräknas nu i regel priset i direkt förhållande till priset för hela förpackningen. Då det ofta förekommer, att en bruten originalförpackning måste kasseras eller ej kan säljas, kan denna föreskrift uppenbarligen åsamka apoteksföreståndarna ekonomisk förlust. Därför föreslå de sakkunniga, att priset i dessa fall förhöjes med 25 %. Förslaget torde överensstämma med gängse affärspraxis. 12 § motsvarar bestämmelserna i den nuvarande punkten B 4) och 13 § bestämmelserna i B 5). Såsom av förslaget i övrigt framgår ha ett antal bestämmelser ifrågasatts böra bortfalla och andra bestämmelser ha förtydligats. Det torde för de sakkunniga ej vara nödvändigt att närmare motivera dessa i och för sig ganska självklara förändringar. Motiveringen för de förändrade laboratorie- och extemporetaxorna torde framgå av vad tidigare anförts. Allenast må anföras, att dessa taxor föreslagits avfattade med hänsyn till deras praktiska användbarhet i apoteksarbetet. Åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi. För att få en hållpunkt för bedömandet av de av de sakkunniga förordade åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi, ha de sakkunniga från vissa apotek inhämtat uppgifter beträffande apotekens varuförsäljning. Givetvis var det därvid önskvärt att kunna grunda utredningen på ett så omfattande material som möjligt. En förberedande undersökning gav emellertid vid handen, att undersökningen, därest den utsträcktes till att omfatta 24 —

342080.

370 alla rikets apotek och en längre tidsperiod, skulle förebringa ett material, som icke inom rimlig tid och med rimliga kostnader skulle kunna bearbetas. Med hänsyn härtill begränsades undersökningen till att avse varuförsäljningen under en vecka i mars månad 1934 från omkring 100 apotek. Å vederbörande apotek fördes under denna vecka för de sakkunnigas räkning förteckning enligt särskilt upprättat formulär över alla expeditioner i handköp och i receptur, varvid specificerades priset för ingredienserna och ersättning pro labore, priset för emballage, eventuellt förekommande rabatt etc. Bearbetningen av det omfattande material, som tillställdes de sakkunniga från vederbörande apotek, ävensom beräkningar, som i andra hänseenden av de sakkunniga verkställts, ha givit följande resultat: Apotekens omsättning minskas genom de föreslagna ändringarna i laboratorietaxan med omkring 170 000 kronor i extemporetaxan med omkring 100 000 » i fråga om den nuvarande ersättningen för assurans med 150 00 omkring ° » i fråga om beräkning av priset för spritdrycker med högst 350 000 » alltså sammanlagt med omkring 770 000 » Härtill kommer minskningen i apotekens omsättning på grund av den av de sakkunniga förordade minskningen av apotekens inkomst å försäljning av prisdyrare specialiteter. Denna minskning är svår att beräkna. De sakkunniga uppskatta emellertid den sammanlagda minskningen av apotekens omsättning genom sistnämnda och förutberörda av de sakkunniga förordade åtgärder till omkring 800 000 kronor.

371 XI. Billigare läkemedel för vissa förbrukare m. m. E n rätt betydande del av apotekens omsättning belöper på försäljning till allmänna inrättningar. Med allmänna medel betalas ej blott läkemedel till sjukvårdsinrättningar av olika slag och till fattig- och barnavården utan även läkemedel för sådana statliga och kommunala befattningshavares räkning, i vilkas löneförmåner ingår förmånen av fria läkemedel. Vidare bestridas med allmänna medel kostnaderna för läkemedel vid behandling av könssjukdomar enligt lagen den 20 juni 1918 (S. F. S. nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar (lex veneris). Sedan länge ha framställningar gjorts om förbilligande av läkemedlen för vissa av nyssnämnda ändamål. En del av dessa förslag ha redan tillgodosetts. De sakkunniga ha enligt sina direktiv att taga ställning till vissa frågor om ytterligare förbilligande av läkemedlen för sjukvårdsinrättningarna. Hos de sakkunniga föreligga vidare vissa framställningar om förbilligande av läkemedlen för fattig- och barnavården. Nämnda spörsmål böra behandlas i ett sammanhang. Ett gammalt önskemål har vidare varit att minska läkemedelsutgifterna för personer, som äro hänvisade till ett kontinuerligt bruk av läkemedel, särskilt för kroniskt sjuka. Även denna fråga anse sig de sakkunniga böra behandla i detta kapitel. Vid behandlingen av de sålunda föreliggande ärendena ämna de sakkunniga inledningsvis undersöka storleken av apotekens försäljning till vissa av de nyss angivna ändamålen samt redogöra för rabattbestämmelserna på området. De sakkunniga komma därefter ill på frågan om nedbringande av läkemedelspriserna för vissa sjukvårdsinrättningar. Därnäst upptages till behandling frågan om billigare medicin för fattig- och barnavården samt slutligen för de sjuka, som mer varaktigt måste bruka läkemedel. Inledning. Apotekens försäljning till allmänna inrättningar m. m. Förefintliga statistiska uppgifter rörande sjukvårdsinrättningarnas m. fl. läkemedelsinköp innefatta i regel även utgifter för läkemedel, som inköpts från annat håll än apotek. Dessa uppgifter äro mindre användbara i detta

372 sammanhang. För den skull ha de sakkunniga från apoteken införskaffat uppgifter angående apotekens nettoförsäljning under år 1931 av läkermedel till det allmännas sjukvårdsinrättningar och till fattig- och barnavården. Vissa apotek ha på grund av ombyte av innehavare kunnat lämma uppgift endast för en del av året. Uppgifter saknas helt för sju apotek. Undersökningen omfattar emellertid den övervägande delen av apotekens ifrågavarande försäljning och avser något över 500 sjukvårdsinrättningar. Siifferuppgifter rörande försäljning år 1931 från apotek av läkemedel enligtt lex veneris ha erhållits u r hos medicinalstyrelsen tillgängliga handlingar. Av uppgifterna framgår, att apoteken år 1931 försålde läkemedell till nyss angivna ändamål till, i avrundade tal, nedanstående belopp: Lasarett och barnbördshus kronor 1870 000 Sjukstugor » 180 000 Sanatorier » 280 000 Tuberkulossjukstugor » 35 000 x Epidemisjukhus » 45 000 Statens sinnessjukhus » 190 000 Fristående kommunala sinnessjukhus » 24 000 Hem för kroniskt sjuka » 118 000 Andra sjukvårdsinrättningar » 55 000 Enligt lex veneris » 180 000 Fattig- och barnavård » 840 000 Summa kronor 3 817 000. Möjligt är att vissa apoteksföreståndare på en förbrukare redovisat försäljning av läkemedel, som rätteligen bort föras på en annan förbrukare. De härigenom uppstående inadvertenserna torde inte ha någon större betydelse, då det är slutsummorna, som tilldraga sig största intresset. Emellertid må påpekas, att det torde ha förekommit, att läkemedelsförsäljning till inrättningar, som mer eller mindre sortera under fattigvården, redovisats under fristående kommunala sinnessjukhus eller hem för kroniskt sjuka. Vidare torde såvitt kunnat utrönas i undantagsfall vissa enskilda sjukvårdsinrättningar ingå i uppgifterna. Där så kunnat ske, ha dylika uppgifter uteslutits. Av intresse är, huru stor del av sjukvårdsinrättningarnas utgifter, som belöpa på läkemedel, i jämförelse med vissa därmed jämförbara utgifter. Uppgifter i dessa hänseenden ha erhållits ur i tidskriften Sjukhuset, april 1932, intagna tabeller rörande sjukvårdsinrättningarnas omkostnader m. m. Dessa uppgifter avse även läkemedel, inköpta i fria handeln. De avse vidare ett något mindre antal sjukvårdsinrättningar än förutnämnda uppgifter. P å de relativa talen torde emellertid dessa förhållanden ej ha någon nämnvärd inverkan. Jämförelsen avser år 1931. Belationstalen ha därefter icke nämnvärt ändrats. Avser ej inköp av sera o. d.

373 T a b e l l 33.

Jämförelse

m e l l a n s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r n a s utgifter för o c h för vissa andra ä n d a m å l år 1931.

Summa kostnad för underhålls-

l n r ä t t n i n

Lasarett

604 Sjukstugor

471 Epidemisj ukhus

781 Sanatorier

456 Tuberkulossjukstugor

411 Barnsjukhus och barnsjukhem

597 Kustsanatorier

425 Anstalter för vanföra

620 Barnbördshus

783 Asyl för spetälska

481 Vårdanstalter för kroniskt sjuka

278 Medelkostnad for underhållsdag b) för förbandsart., bandage, mineralvatten, vin, i) för läke- is, näringspreparat o. d., instrumedel ment, apparater o. hithörande förbi-ukningsart. öre

29 29 19 13 13 13 6 10 39 15 11

53 35 13 13 8 26 19 41 31

läkemedel

Läkemedelsutgifterna i % av de totala utgifterna '

4-3 5-4 2-2 2*8 3*1 1-9 1*1 1*7 4*9 3-1 3-8

D:o

för sinnessjuka

1*0

D:o

för sinnesslöa

1*0

Medeltal

3-G

Det har ej varit möjligt för de sakkunniga att erhålla uppgifter rörande apotekens försäljning av läkemedel till kroniskt sjuka, som ej vårdas å sjukvårdsinrättning. Gällande rabattbestämmelser. Sedan länge ha i medicinaltaxegrunderna föreskrifter meddelats rörande rabatt vid vissa läkemedelsleveranser. Till en början bestämdes, att rabatt skulle utgå med vissa procent å försäljningssumman och uttryckligen nämndes, att sådan rabatt skulle utgå vid leverans till vissa allmänna inrättningar. I senare meddelade bestämmelser har rabatten satts i relation till varukvantiteten i stället för till inköpsvärdet och föreskrifterna om att sådan rabatt skulle utgå till vissa allmänna inrättningar ha slopats. Beträffande i medicinaltaxegrunderna nu meddelade rabattbestämmelser tillåta sig de sakkunniga hänvisa till kapitel X. 1

De procentuella talen i denna kolumn äro uträknade på grundval av de i förutnämnda tidskrift'angivna absoluta talen och ej på de relativa talen i denna tabell.

374 I detta sammanhang torde icke behöva beröras de rabattbestämmelser, som gälla vid försäljning för tekniskt ändamål av vissa gifter. Några andra rabattbestämmelser ha icke givits på administrativ väg. Emellertid ha på frivillighetens väg åstadkommits överenskommelser mellan apoteken och vissa sjukvårdsinrättningar om rabatt vid läkemedelsleveranser. Rörande tillkomsten av nyssnämnda frivilliga rabattavtal må först följande anföras med ledning av de handlingar, som överlämnats till de sakkunniga för övervägande. Svenska landstingsförbundets styrelse gjorde bland annat den 7 maj 1929 hos Kungl. Maj:t en framställning om åtgärder till förbilligande av sjukhusens läkemedel. Såsom skäl för förslaget anfördes sjukhusens stora läkemedelsförbrukning. Med utlåtande över denna framställning den 16 december 1930 överlämnade medicinalstyrelsen till Kungl. Maj:t en promemoria rörande bland annat sjukvårdsinrättningarna under år 1928 tillkommande rabattförmåner. Av denna promemoria framgår, att rabattförmånerna vid denna tidpunkt betydligt växlade vid olika sjukvårdsinrättningar. De mindre och medelstora sjukvårdsinrättningarna på landsbygden och i de mindre städerna (flertalet sjukstugor och tuberkulossjukstugor samt en rätt stor del av de övriga sjukvårdsinrättningarna) åtnjöto vid inköp av specialiteter eller övriga apoteksvaror i regel icke annan rabatt än den i medicinaltaxegrunderna fastställda. I vissa fall hade särskilda pris fastställts för viktigare läkemedel, i en del andra fall angåves er rabattprocent, som tillämpades på alla eller vissa varor, och vid läkemedels everanserna till ett par sjukvårdsinrättningar hade expeditionsavgift ej uttagits. Medicinalstyrelsen anmälde, att styrelsen i enlighet med av Kungl. Ma;:t givet bemyndigande i ärendet samrått med särskilda sakkunniga. Vid samnanträde med en av de sakkunniga, landstingsdirektören G. O. L. Beijbom, odi vissa representanter för apotekareförbundets verkställande utskott hade enigret uppnåtts om ett förslag till avtal mellan apoteksinnehavare och sjukvårdsirrättning (lasarett) angående rabatt å läkemedel. Detta förslag hade biträtts av samtliga de sakkunniga. Därefter hade apotekareförbundets verkställande utskott den 4 december 1930 beslutat hädanefter godkänna från förbundets medlemmar inkommande framställningar om rätt till rabattgivning i enlighet med försbget vid leverans såväl till landstingens sjukvårdsinrättningar som till sinnessjuklusen. Ifrågavarande avtal hade väsentligen följande innehåll. Under förutsättning att vederbörande sjukvårdsinrättning från apotek inköpte sit behov av vissa å en särskild förteckning upptagna fria handelsvaror, skulh apoteket till sjukvårdsinrättningen leverera läkemedel enligt följande prisbestämmelser: 1) på den särskilda förteckningen upptagna fria handdsvaror skulle i regel levereras till å förteckningen angivna nettopriser, 2) nsulinpreparat skulle säljas enligt medicinaltaxans priser, 3) specialiteter och apoteksvaror i originalförpackningar skulle levereras till medicindtaxans priser med 5 % rabatt och 4) eter till apotekets självkostnadspris m d 15 %

375 tillägg samt 5) å övriga varor lämnas 10 % rabatt, gällande såväl för varupriset som för prolaboreersättningen. Medicinalstyrelsen ansåge, att en prisnedsätlning för sjukhusen i enlighet med nyss refererade avtal ej kunde vara av avgörande betydelse för läkemedelspriserna i allmänhet. Ej heller komme något apoteks bärighet enligt styrelsens förmenande att vid tillämpning av avtalet äventyras. Styrelsen hade övervägt lämpligheten av att intaga föreskrifter av denna art i medicinaltaxegrunderna. Styrelsen erinrade, att dylika bestämmelser tidigare funnits däri men sedermera upphävts. De borde enligt styrelsens mening icke för det dåvarande införas i taxegrunderna. Lämpligare vore, om prisnedsättningen finge ske efter frivillig överenskommelse åtminstone till dess en allsidig och under tillräckligt lång tid vunnen erfarenhet förelåge. Med hänsyn till avtalsförslagets fördelar för sjukvårdsinrättningarna hemställde styrelsen, att landstingsförbundets ifrågavarande framställning icke måtte föranleda någon åtgärd. Landstingsförbundets styrelse fick tillfälle yttra sig över medicinalstyrelsens utlåtande och påpekade därvid bland annat att förutnämnda avtal i stort sett varit till ekonomisk fördel för sjukhusen. Framför allt gällde detta de mindre lasaretten och tuberkulossjukhusen, vilka tidigare oftast icke erhållit någon som helst rabatt. Till en del torde genom avtalet ha uppnåtts vad som eftersträvats med förbundsstyrelsens framställning år 1929. Den föreslagna lösningen måste emellertid betraktas som ett provisorium. Förbundsstyrelsen vore fullt på det klara med att de ingångna avtalen icke innebure någon idealisk lösning av frågan om billigare läkemedel för sjukhusen. Sedan styrelsen framhållit olämpligheten av att möjligheten till rabatt å läkemedel förbundes med tvång att köpa fria handelsvaror från apoteken, anförde förbundsstyrelsen, att vid det fortsatta utredningsarbetet borde eftersträvas, att sjukhusen erhölle större rabatter än standardavtalet medgåve. »Åtminstone för de större sjukhusen», anförde styrelsen, »eller för mindre sjukhus, som förena sig om gemensamma inköp, är en dylik ökning av rabatterna starkt motiverad». Dessa rabatter kunde lämpligen sättas i viss relation till den årliga inköpssumman. Vid utredningsarbetet borde hänsyn vidare tagas till ett av förbundsstyrelsen tidigare framfört förslag om rätt för sjukhusen att direkt från fabrikerna utan förmedling från apoteken tillgodose sitt behov av vissa läkemedel, framför allt eter. I detta sammanhang må erinras om en framställning från Sveriges färghandlares riksförbund av den 29 juli 1931 till chefen för socialdepartementet, vari kritiseras ovannämnda villkor i standardavtalet beträffande sjukhusens inköp av så kallade fria handelsvaror. I utlåtande över riksförbundets framställning den 24 september 1931 anförde medicinalstyrelsen bland annat, att styrelsen vid en undersökning rörande de priser, som i mitten av år 1930 erlades av vissa lasarett för ett antal fria handelsvaror, funnit bland annat följande. Av 6 lasarett, vilka lämnat för ändamålet användbara svar, hade 4 verkställt sina inköp i fria handeln. Styrelsen hade beräknat medeltalet av de därvid erlagda priserna för 89 olika varor. Dessa medelpriser vore i 60 fall högre än motsvarande priser i ovannämnda standardavtal, i 27 fall lägre och i 2 fall lika med dessa priser. Standardavtalets priser vore sålunda i övervägande

376 antalet fall lägre än de priser, som sjukhusen under år 1930 erlade i fria handeln. Förutberörda standardavtal har senare i ett par väsentliga avseenden förändrats. Så har den i avtalet stadgade skyldigheten för sjukvårdsinrättning att, för att komma i åtnjutande av rabattförmånerna, inköpa vissa fria handelsvaror från vederbörande apotek numera i många fall bortfallit. Genom beslut den 24 september 1931 tillrådde nämligen apotekareförbundets verkställande utskott apoteksinnehavarna att vid uppgörande av kontrakt eller träffande av överenskommelse för år 1932 avstå från nämnda förbehåll. Vidare har den förändringen vidtagits, att avtalet, som från början avsåg landstingens sjukvårdsinrättningar och sinnessjukhusen, utsträckts att gälla även beträffande läkemedel, levererade till i lex veneris omförmälda polikliniker. 1 Förevarande frivilliga avtal torde ej ha tillämpats vid leveranser till fattig- och barnavården. Det gäller ej vid försäljning till kroniskt sjuka. Dessa avnämare erhålla alltså i allmänhet ej andra rabatter än dem, som kunna tillgodokomma dem jämlikt ovan antydda bestämmelser i medicinaltaxegrunderna. I det följande återgives en undersökning rörande avtalets nuvarande tillämpning och erfarenheterna av detsamma. Förbilligande av sjukvårdsinrättningarnas läkemedel. Föreliggande förslag. Ett av de föreliggande förslagen till förbilligande av sjukvårdsinrättningarnas läkemedelsinköp har kommit till synes i den föregående framställningen. De sakkunniga syfta på det av landstingsförbundets styrelse framförda förslaget om ändring i nu gällande lagstiftning i den riktningen, att sjukvårdsinrättningarna måtte medgivas rätt att direkt från läkemedelsfabriker och drogaffärer inköpa vissa apoteksvaror. Ett annat förslag går ut på inrättande av s. k. kommunalapotek med uppgift att tillhandahålla läkemedel, betalade med kommunala medel. Andra förslag slutligen syfta till att i görligaste mån inom ramen för gällande författningsbestämmelser minska sjukvårdsinrättningarnas läkemedelsutgifter antingen genom att fortsätta på den redan inslagna vägen med frivilliga avtal eller genom en bättre organiserad och sparsammare skött läkemedelsförbrukning på sjukhusen. De sakkunniga anse sig, innan de övergå till att utveckla sin egen uppfattning i frågan, först böra mer utförligt redogöra för de båda förstnämnda förslagen om rätt för sjukvårdsinrättningarna att från andra än apotek inköpa vissa apoteksvaror samt om inrättande av s. k. kommunalapotek. 1

Se nedan sid. 379.

377 Rätt för sjukhus att från andra än apotek köpa apoteksvaror. Enligt apoteksvarustadgan är rätten att till riket införa och här i riket försälja apoteksvaror begränsad huvudsakligen till apoteksföreståndare, vissa fabrikanter och andra näringsidkare samt grosshandlare med apoteksvaror. Det är icke sjukvårdsinrättning medgivet att inköpa apoteksvaror från a n n a t håll än apotek. I 6 § apoteksvarustadgan har fastmer föreskrivits, att föreståndare för vissa vetenskapliga institutioner må äga rätt importera apoteksvara, i den mån varan är för annan institutionens verksamhet än sjukvård behövlig, och grosshandlare med samt fabrikanter av apoteksvaror få sälja nämnda varor till ifrågavarande föreståndare endast med nyssnämnda begränsning. E t t utformat förslag till ovan ifrågasatta medgivande för sjukvårdsinrättning att från annat håll än apotek köpa apoteksvara föreligger i en promemoria av den 16 december 1932, upprättad inom socialdepartementets lagbyrå i samband med budgetarbetet till 1933 års riksdag, med syftemål att nedbringa det allmännas utgifter för läkemedel. »En väsentlig minskning av det allmännas utgifter för läkemedel», heter det i promemorian, »torde vara möjlig om staten samt landsting, kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager, i någon form medgåves rätt att till riket införa samt att direkt från grosshandlare och fabrikant inköpa apoteksvaror». Sedan i promemorian utvecklats de olika mer eller mindre långt gående alternativ, som härvid vore möjliga, föreslås den begränsningen, att införsel och inköp endast finge ske genom förmedling av legitimerad läkare eller legitimerad apotekare. Det bleve möjligt för staten, landsting, kommun eller vederbörande sammanslutning och sjukvårdsinrättningar att verkställa inköpen centralt, ävensom för flera landsting, kommuner, sammanslutningar eller sjukvårdsinrättningar att göra gemensamma inköp, exempelvis förmedelst en gemensam inköpscentral. Som en andra inskränkning borde gälla, att rätten att införa och inköpa apoteksvaror borde begränsas till apoteksvaror, som kunde användas utan ytterligare farmacevtisk beredning. En dylik regel skulle i så fall få kompletteras med en bestämmelse, att sålunda införda eller inköpta apoteksvaror icke finge underkastas beredning annat än å apotek. Samma ansvar, som ålåge apotekare gentemot allmänheten, borde enligt promemorian åvila den, som för statens, landstings, kommuns, sammanslutnings eller sjukvårdsinrättnings räkning införde eller inköpte apoteksvaror. Detta ansvar borde på något sätt lagfästas, eventuellt kompletteras med en regel, att den, som sålunda infört eller inköpt apoteksvara, vore skyldig att underkasta densamma betryggande kontroll. Ifall införsel och inköp komme att i större omfattning ske centralt genom en gemensam inköpscentral, kunde det kanske ankomma på denna att verkställa kontrollen. Över detta förslag ha avgivits yttranden av ett flertal myndigheter oeh korporationer m. fl. Dessa yttranden belysa även frågan om de interna åtgärder inom vederbörande sjukvårdsinrättningar, som äro ägnade att ned-

378 b r i n g a l ä k e m e d e l s k o s t n a d e r n a . F ö l j a n d e k o r t f a t t a d e r e s u m é a v deras v ä s e n t l i g a i n n e h å l l m å l ä m n a s m e d l e d n i n g a v h a n d l i n g a r n a i ärendet. Apotekarsocietetens direktion påpekade i utlåtande till medicinalstyrelsen, att den avsevärda varuanskaffningen med nödvändighet måste medföra en omifattande organisation, att den nya organisationen skulle få svårt att effektivt koaitrollera läkemedlens beskaffenhet m. m. samt att sjukvårdsinrättningarna även efter genomförandet av de ifrågasatta åtgärderna mås,te anlita apotek för utförande av farmacevtisk beredning av läkemedel. Vissa sjukvårdsinrättningar erhölle så hög rabatt, att råvaruanskaffningen droge en kostnad av ända till 76 % av leveranssumman. I andra fall kunde varuanskaffningen uppgå till 60 % eller d ä r u n d e r . Apotekens bruttovinst på läkemedelsleveranserna till sjukhusen vore i allmänhet så ringa, att den omöjligen skulle kunna täcka ett apoteks omkostnader, om ej apoteket på sina leveranser till allmänheten erhölle en högre vinstprocent än på sjukhusleveranserna. Direktionen ifrågasatte, huruvida icke av sjukhusen direkt inköpta läkemedel komme att ställa sig dyrare än om de med vanligen tillämpade rabatter inköpts från apotek. För närvarande subventionerades i verkligheten i stor omfattning sjukvårdsanstalternas läkemedelsinköp av den allmänhet, som köpte läkemedel å apoteken utan rabatt. Att det i trots h ä r a v för apoteken vore av betydelse att få behålla leveranserna till sjukvårdsanstalterna berodde självfallet därpå, att större delen av apotekens omkostnader i stort sett uppginge till samma belopp, vare sig sjukhusleveranser erhölles eller ej. Direktionen hemställde, att medicinalstyrelsen måtte avstyrka förslaget. Svenska lasarettsläkareföreningens styrelse ifrågasatte, om några besparingar skulle kunna göras vid ett realiserande av lagbyråns förslag. Detta förutsatte nämligen, särskilt med hänsyn till den erforderliga kontrollen av apoteksvaror, en för vederbörande inrättningar gemensam inköps- och kontrollcentral. Större lager av de i bruk varande apoteksvarorna måste uppläggas. Eventuellt måste flera dylika centraler inrättas i olika delar av riket. Lämpligheten av inrättande av dylika förråd vid sidan av apoteken kunde starkt ifrågasättas. Under alla förhållanden kunde genom dem vinsten av de direkta inköpen väsentligt reduceras. I kanske ännu högre grad kunde den beräknade vinsten reduceras genom den inskränkning i den fria inköpsrätten, som skedde genom bestämmelsen om att farmacevtiska beredningar skulle tillkomma endast apoteken. Till dessa beredningar hörde även beredningar av enkla lösningar, blandningar, dekokter och infusioner e t c , vilka redan nu i stor utsträckning utfördes å sjukvårdsinrättningar, betingande för dessa inrättningar en minskning av 10 till 20 % i de totala läkemedelskostnaderna. Sådana bestämmelser borde ej utfärdas, som uteslutande åt apoteken förbehölle all rätt till farmacevtiska beredningar. Enligt styrelsens åsikt skulle de största besparingarna i det allmännas läkemedelskostnader, framför allt beträffande sjukhusen, vinnas genom: 1) lämpligt val av läkemedel och användandet av likvärdiga ersättningspreparat i stället för prisdyra patentmediciner och dyra distributionsformer; 2) utförande å sjukhusen av enkla farmacevtiska beredningar; 3) uppläggande av medikamentsförråd å sjukhusen för att genom inköp av större mängd läkemedel på en gång komma i åtnjutande av högsta möjliga rabatt; samt 4) överenskommelse med apoteken eller av myndigheterna fastställda bestämmelser, innebärande en väsentlig reducering avapotekens prolaboreersättningar och vinstmarginal. Apotekssakkunniga, som yttrade sig i ämnet, erinrade, under åberopande av vissa av de sakkunnigas sekreterare utförda undersökningar, om förslagets sanband med andra i utredningsuppdraget ingående frågor. Innan utredningen i dess

379 helhet slutförts, kunde de icke förskaffa sig en överblick över och än mindre skapa sig en bestämd uppfattning om den inverkan ett tillmötesgående av de önskemål, promemorian avsåge att främja, skulle utöva på frågan om nedbringande av läkemedelskostnaderna i hela dess omfattning. Därför kunde de sakkunniga icke för det dåvarande förorda åtgärder, som eventuellt skulle bereda minskning i sjukvårdsinrättningarnas utgifter för apoteksvaror, men genom vilka bland annat kravet på en önskvärd lindring i de enskildas läkemedelsutgifter måhända måste eftersättas och bland dessa framför allt läkemedelskostnaderna för kroniskt sjuka, önskemål vilkas sociala berättigande vore höjda över allt tvivel. Medicinalstyrelsen anförde, att styrelsen funnit, att den del av de utav sjukhusen förbrukade läkemedlen, som kunde användas utan ytterligare farmacevtisk beredning, avsevärt växlade vid olika sjukvårdsinrättningar. För att man med någon säkerhet skulle kunna räkna med vinst av en anordning, som avsåge endast en viss del av sjukvårdsinrättningarnas läkemedelsbehov, måste sjukvårdsinrättningarna vara bundna av vissa föreskrifter om de läkemedelsformer, de i regel finge begagna, om de läkemedel, som de hade rättighet att inköpa från apotek, och om de läkemedel, de borde rekvirera från det centrala förrådet. Om dylika föreskrifter över huvud taget kunde och borde utfärdas, måste de likväl medgiva vederbörande läkare en viss frihet att handla efter föreliggande omständigheter. Ett annat förhållande, som även framhållits i den remitterade promemorian och som skulle minska den ekonomiska fördelen av den föreslagna anordningen, vore att sjukhusen för de färdigberedda läkemedel, som de även efter genomförande av föreliggande förslag måste inköpa från apotek, knappast kunde påräkna de rabatter, som för närvarande medgåves sjukhusen. Styrelsen hölle före, att den föreslagna anordningen icke komme att medföra avsedd nytta och kunde icke heller förorda en utvidgning av förslaget till att avse en centralisering i största möjliga utsträckning av anskaffandet utav de för ifrågavarande sjukvårdsinrättningar nödiga läkemedlen. En dylik anordning skulle nämligen förutsätta en omfattande organisation. Innan en sådan tillskapades, borde det noggrant prövas, huruvida det kunde vara ekonomiskt försvarligt att jämte den nu förefintliga apoteksorganisationen inrätta ytterligare en läkemedelstillverkande och distribuerande institution. Det borde också undersökas, huruvida icke en dylik dubbelorganisation komme att föranleda indragning av vissa nu förefintliga apotek. Tillika meddelade styrelsen, att Sveriges apotekareförbunds verkställande utskott på förfrågan av styrelsen, enligt ett till styrelsen ingivet protokollsutdrag, förklarat sig hädanefter komma att godkänna, att jämväl vid leverans av läkemedel från apotek till sådan poliklinik, som avsåges i 5 § av lagen den 20 juni 1918 (nr 460), lämnades samma rabatt, som medgåves vid leverans av läkemedel till landstingens sjukvårdsinrättningar och till rikels sinnessjukhus. Svenska landstingsförbundets styrelse anförde, att de vid sjukhusen använda läkemedlen kunde uppdelas i fyra stora grupper, nämligen 1) på apotek beredda varor, 2) svenska originalpreparat, 3) utländska originalpreparat, 4) i öppna handeln tillgängliga handköpsartiklar. Den första gruppen varor hade enligt förbundsstyrelsens mening jämförelsevis liten betydelse, då det gällde sjukhusens läkemedelskostnader. Endast på de minsta sjukhusen, där personalen vore så knapp, att tillåten beredning av varor icke kunde äga rum, hade denna grupp något större inflytande på sjukhusens läkemedelskostnader. Det vore därför mindre nödvändigt, att åtgärder vidtoges

380 för erhållande av dessa varor på annat sätt än nu skedde, även om m a n måste riskera, att apoteken, om annan försäljning till sjukhusen fråntoges dem, icke skulle vilja medgiva sjukhusen nu tillkommande rabatt å denna grupp av varor. Rätt för sjukhusen att direkt från de svenska fabrikerna få köpa originalpreparat (andra gruppen) kunde däremot bliva av stor ekonomisk betydelse. Emellertid, framhåller styrelsen, kunde apoteken såsom varande fabrikernas större kund eventuellt förhindra, att lasaretten erhölle varorna direkt från fabrikerna till avsevärt billigare pris än genom återförsäljare. Detta borde emellertid icke förhindra, att sjukhusen medgåves rätt att på denna väg söka minska sitt läkemedelskonto. En överenskommelse liknande den, som för närvarande gällde för leverans av narcoseter, d. v. s. att apoteken lämnade varan till fabrikspris med 15 % förhöjning, verkade i samma riktning och hade för denna varas vidkommande åstadkommit betydande besparingar. De under tredje gruppen uppförda utländska originalpreparaten kunde i stor utsträckning ekonomiskt fördelaktigt ersättas med svenska preparat. Kostnaderna för dessa preparat uppginge till ganska betydande belopp, varför rätt för sjukhusen att införa dem utan anlitande av mellanhänder vore av betydelse. Möjligheterna att ersätta de utländska preparaten med inhemska hade kanske icke alltid tillräckligt beaktats, varigenom onödiga kostnader åsamkats sjukhusen. Det vore helt visst av betydelse, om från medicinalstyrelsens sida ytterligare åtgärder kunde vidtagas för att meddela anvisning och upplysning härom. Vad sedan anginge den fjärde gruppen varor, fria handelsvaror, vore ju rätten att inköpa dessa fri, men mycket litet syntes hittills hava gjorts för att ordna anskaffningen av dessa varor på ett för sjukhusen ur ekonomisk synpunkt mera fördelaktigt sätt. Visserligen hade apoteken förbundit sig att lämna ett visst antal viktigare dylika varor till stockholmssjukhusen enligt en till kontrakten fogad prislista och till landsortssjukhusen till grosshandelspris med 10 % förhöjning, men de avvikelser från dessa priser, som efter underhandling uppnåtts på mänga håll, gåve anledning förmoda, att en central upphandling och direkt import av dessa varor skulle kunna medföra avsevärda besparingar. Vid inköpen av även dessa varor vore det av betydelse om mellanhänder så långt möjligt kunde undvikas. Förbundsstyrelsen funne sålunda, att rätt för sjukhusen att införa och från fabrikant inköpa läkemedel, som icke krävde ytterligare beredning, borde kunna medföra ett förbilligande av sjukhusens läkemedelskostnader. Styrelsen hade dock icke kunnat förbise, att vissa svårigheter måste beräknas möla vid anskaffandet av läkemedlen utan apotekens förmedling. En eller flera inköpscen.raler måste organiseras. Vederbörande sjukhus skulle äga att inom viss tid uppgiva sitt behov exempelvis för halvår och i vilken ordning det önskades levererat. Inköpscentralen ålåge att avsluta köp av det totala behovet på fördelaktigaste sätt. Behövde man icke taga hänsyn till kontrollen, skulle större delen av varorna kunna expedieras direkt från producenten till sjukhusen. Emel.ertid vore det nödvändigt att varorna underkastades fullt betryggande kontroll. Kontrollen borde i viss utsträckning kunna ordnas i samband med centralen. Varorna skulle i så fall passera genom denna och det vore sannolikt dessitom lämpligt, att ett visst förråd av läkemedel ständigt funnes tillgängligt dirför. Visserligen kunde det tänkas, att sjukhusen vid brådskande tillfällen bleve tvmgna köpa läkemedel direkt från apoteken men förefintligheten av ett läkemedelsforråd vid centralen skulle tydligen medföra, att detta mera sällan behövde inträffa. Centralens organisation bleve på grund av nyssnämnda förhållanden mer invecklad och omfattande än vad eljest behövt vara fallet. Förbundsstyrelsen framhåller, att en noggrann utredning därför borde verkställas rörande den elonomiska bärigheten av en dylik central.

381 Förbundsstyrelsen hade den uppfattningen, att tillgången av billigare läkemedel för sjukhusen »åtminstone icke i högre grad» finge vinnas på de enskilda förbrukarnas bekostnad. Även om förbundsstyrelsen sålunda ville tillstyrka rätt för sjukhusen att införa och direkt från fabrik inköpa läkemedel, borde dock sagda rätt icke under alla förhållanden komma till användning. Styrelsen ansåge fastmera, att det redan befintliga och väl skötta apoteksväsendet allt fortfarande i största utsträckning borde förmedla distributionen av läkemedel även till sjukhusen. Men ifall den föreslagna anordningen komme till stånd, kunde det bliva möjligt för sjukvårdsinrättningarna att med apoteken uppgöra sådana avtal och prislistor, att anordningen, åtminstone om man bortsåge från de allra största anstalterna, icke skulle behöva mera allmänt tillgripas. Skulle denna väg icke visa sig framkomlig, kunde man möjligen ändock tänka sig ett samarbete mellan sjukhusen och apoteken på så sätt, att apoteken gemensamt medverkade vid anordnandet av den ifrågasatta centralen för sjukhusens läkemedelsförsörjning. Denna central skulle då nöja sig med en begränsad vinst och stå under statens och landstingens revision. Vinsten kunde exempelvis användas till något apotekens gemensamma ändamål. Ifrågavarande ärende har ännu icke föranlett någon åtgärd och har ej heller senare överlämnats till de sakkunniga. H ä r må tilläggas, att landstingsförbundets styrelse i skrivelse av den 8 mars 1934 till de sakkunniga anfört, att vid behandlingen senare inom en av förbundet tillsatt kommitté av ifrågavarande spörsmål om anordnande av en läkemedelscentral för landstingssjukhusen det befunnits, att den ifrågasatta vägen, ehuru i och för sig framkomlig, vore förenad med ej oväsentliga svårigheter. Man hade därför ansett, att man i första hand på annat sätt borde söka ernå prisreduktion för sjukvårdsinrättningarna. Förbundsstyrelsen hemställde därför, att de sakkunniga måtte efter företagen utredning framlägga förslag till sådan ändring av medicinaltaxorna, att de större läkemedelsförbrukarna tillförsäkrades betydligt högre rabatter än för närvarande. Inrättande av kommunalapotek. Av ovanstående redogörelse framgår, att ett medgivande av rätt för sjukhus att från annat håll än apotek inköpa apoteksvaror med nödvändighet skulle leda till inrättande av större för vederbörande sjukvårdsinrättningar gemensamma inköpscentraler. Förslagen att inrätta kommunalapotek avse däremot endast att åstadkomma inköpscentraler för sjukvårds- m. fl. inrättningar inom en och samma kommun. Denna fråga är av ganska gammalt datum. År 1910 väcktes inom Stockholms stadsfullmäktige en motion av innebörd, att stadsfullmäktige skulle efter utredning låta i Stockholm anordna ett kommunalt apotek för beredning och distribuering av läkemedel, som bekostades av kommunala medel. Detta förslag föranledde icke någon åtgärd. En i samma fråga inom Stockholms stadsfullmäktige år 1919 väckt motion föranledde ej heller någon åtgärd.

382 Frågan återupptogs år 1932 i en inom stadsfullmäktige väckt ny motion i ämnet. I anledning härav tillsattes en kommitté för utredning av ärendet. Enligt vad upplysts, har kommittén ännu icke avslutat sitt arbette. De sakkunniga ha på grund härav icke varit i tillfälle att taga del av d e uppgjorda kalkyler rörande ett eventuellt kommunalapoteks ekonomi, som i detta sammanhang skulle ha varit av intresse. Emellertid beräkmades i motionen vid en omsättning vid apoteket av 550 000 kronor en nettovinst av 60 000 kronor, varvid emellertid ej avgifter till apoteksfonderna amsåges böra komma i fråga. De sakkunniga ha beretts tillgång till en av legitimerade apotekaren A r t u r Cedergren för Stockholms stads hälsovårdsnämnd gjord »ekonomisk utredning rörande sjukhusapotek för Stockholms stad», dagtecknad den 7 december 1932. Enligt denna utredning skulle sjukhusapoteket vid en beräknad omsättning av 375 000 kronor och med hänsynstagande till de senaste taxesänkningarna få en årlig vinst av endast 3 600 kronor, varvid dock ej beräknats utgifter för personalens pensionering. Utredningsmannen framhåller, att vid en detaljgranskning av verifikationerna rörande stockholmssjukhusens m. m. varuanskaffning framgått, att vid förskrivningen av läkemedel flerstädes ej hänsyn tagits till det förbilligande, som betingades av ett lämpligt val av läkemedel, läkemedelsform och. läkemedelskvantitet. Samma fråga har ingående dryftats i Malmö. En av stadsfullmäktige därstädes tillsatt kommitté för utredning av frågan om möjligheten och lämpligheten av att i Malmö upprätta ett för alla stadens sjukvårdsinrättningar gemensamt medikamentsförråd avgav betänkande den 28 mars 1923. Kommitténs förslag gick ut på att staden hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om tillstånd att inrätta ett nytt apotek i Malmö och att staden skulle medgivas rätt att genom därtill behörig person såsom föreståndare driva detsamma för tillgodoseende av stadens eget behov av apoteksvaror. Kommunalapotekets uppgift skulle vara att förse de under Malmö stad hörande sjukvårdsinrättningarna med läkemedel samt med sådana tekniska artiklar och utensilier, vilka komme till användning i sjukvården. Även fin- och grovkemikalier, tekniska artiklar för andra ändamål än sjukvård samt utensilier för kemiska, fysikaliska m. fl. ändamål skulle kunna levereras av kommunalapoteket, åtminstone i den mån dylika varor plägade saluföras å apotek. Expeditionen av den s. k. fria medicin, som staden tillhandahölle dels åt medellösa och dels åt arbetare och befattningshavare vid vissa kommunala inrättningar, skulle överlåtas på kommunalapoteket. Kommittén föreslog, att privilegiet på ifrågavarande apotek skulle utarrenderas under en tid av fem år varje gång i huvudsak enligt den s. k. arrendelagens bestämmelser. I betänkandet gjordes vissa kalkyler rörande den planerade apoteksinrättningens ekonomi. Dessa utredningar sakna numera genom de ändrade tidsförhållandena i viss mån aktualitet. Allenast må här påpekas, att kommittén vid utarrendering av apoteket räknade med en nettobehållning av 16 000 kronor, d. v. s. omkring 16 % av bruttoomsättningen.

383 Förslaget avstyrktes av de kommunala myndigheterna. Det framhölls, att det vore grundat på så osäkra förutsättningar, att slutsatsernas värde därigenom bleve synnerligen tvivelaktigt. Det anfördes, att de föreslagna åtgärderna skulle komma att medföra alltför kännbara obehag och olägenheter för många av samhällets medlemmar. I vart fall borde med frågan anstå, till dess den då vilande frågan om apoteksväsendets omorganisation blivit avgjord. Förslaget föranledde icke någon åtgärd. Nyssnämnda kommittéförslag vann år 1933 ånyo aktualitet i samband med en planerad ombyggnad av Malmö stads allmänna sjukhus. Även vid detta tillfälle avstyrktes förslaget av de hörda kommunala myndigheterna, vilka bland annat erinrade om de prissänkningar på läkemedel, som med korta mellanrum under de senare åren ägt rum, och om pågående utredningar om ytterligare sänkning av läkemedelspriserna. Förslaget har jämlikt stadsfullmäktiges beslut ej heller denna gång föranlett någon åtgärd. De

sakkunniga:

De sakkunniga anse sig först böra anföra några allmänna synpunkter rörande den föreliggande frågan om nedbringande av de allmänna sjukvårdsinrättningarnas utgifter för läkemedel. Varje åtgärd för en mer avsevärd sänkning av läkemedelspriserna för en isolerad grupp läkemedelskonsumenter måste återverka på läkemedelspriserna för apotekens övriga kunder. En viss kategori läkemedelskonsumenter bör därför icke beredas sådana förmåner, att lika eller mera berättigade krav på sänkning av läkemedelspriserna för andra apotekskunder måste åsidosättas. Sjukvårdsinrättningarna äro stora läkemedelsförbrukare med fast sammanslutning och kunna säkerligen mer verksamt än apotekens övriga klientel göra sina anspråk gällande. Det kan därför lätt inträffa, att de gynnas på allmänhetens bekostnad. Även om härigenom det allmännas utgifter reduceras, lärer det vara starka tvivel underkastat om dessa besparingar kunna bliva så stora, att andra än sjukvårdsinrättningarna själva, exempelvis skattebetalarna, kunna draga fördel av dem. Sjukvårdsinrättningarna kunna genom dessa besparingar beredas möjlighet att exempelvis utöka sin personal eller vidtaga andra åtgärder, som icke kunnat bliva tillgodosedda, om inrättningarnas läkemedelskonto icke reducerats. Detta innebär, att de sjuka utanför sjukvårdsinrättningarna kunna, i den mån icke åtgärderna möjliggöras genom minskade inkomster för apoteksinnehavarna, få bestrida vissa av de utgifter, som det åligger sjukvårdsinrättningarnas huvudmän att bekosta. Frågan reduceras i så fall till spörsmålet om det är fördelaktigare för allmänheten att bestrida dessa utgifter genom beskattning i vanlig ordning eller genom höjda läkemedelspriser. Lika litet som de sakkunniga vilja vinna en sänkning av allmänhetens läkemedelspriser på det allmännas bekostnad, lika litet kunna emellertid de

384 sakkunniga förorda förmåner för det allmänna, som omintetgöra eller försvåra åtgärder för sänkning av läkemedelspriserna för den enskilde. Frågan om sänkning av sjukvårdsinrättningarnas läkemedelskostnader kan följaktligen icke bedömas uteslutande u r stats- eller landstingsekonomisk synvinkel. Sjukvårdsinrättningarnas utgifter för läkemedel, rekvirerade från apotek, uppgå visserligen till ganska betydande belopp. Emellertid må i anslutning till den föregående statistiken påpekas, att deras läkemedelskostnader år 1931 in toto uppgingo till endast 3*6 % av deras sammanlagda utgifter. För olika slag av sjukvårdsinrättningar växlade nämnda procenttal mellan l*o och 5'4 %. I dessa procenttal ingå emellertid säkerligen betydande kvantiteter varor, inköpta annorstädes än på apotek, och procenttalen måste följaktligen ligga i överkant. Till jämförelse må under åberopande av föreliggande statistik nämnas, att sjukvårdsinrättningarnas utgifter för vissa likartade ändamål (förbandsartiklar, instrument etc.) samma år uppgingo till omkring 6 % av de totala utgifterna. Utgifterna enbart för instrument och apparater voro nästan lika stora som läkemedelskostnaderna. Med dessa uppgifter vilja de sakkunniga givetvis icke förringa vikten av att sjukvårdsinrättningarnas läkemedelskostnader liksom alla övriga utgifter för sjukvården i görligaste mån nedbringas. Till besvarande uppställer sig nu frågan, om sjukvårdsinrättningarna med hänsyn till storleken av deras läkemedelsinköp kunna anses missgynnade och berättigade till större rabatter. För att få en hållpunkt vid bedömandet av denna fråga torde det vara lämpligt att jämföra de svenska rabattvillkoren med de danska och norska. Av redogörelsen i bilaga A vid betänkandet för motsvarande rabattavtal i Danmark framgår, att rabatt enligt avtalet utgår ej blott till sjukhus utan även till stiftelser, ålderdomshem och försörjningsanstalter, som drivas kommunalt eller åtnjuta kommunalt bidrag. Babatt räknas icke på en femtedel av försäljningen till vederbörande institutioner. Därefter utgår emellertid rabatt med 10 % på den återstående försäljningen intill 6 000 kronor, 12 % på 6 000—12 000 kronor, 15 % på 12 000—20 000 kronor, 20 % på 20 000—28 000 kronor och 25 % på beloppet över 28 000 kronor. På allmänna handelsvaror, som köpas en gros av vederbörande institutioner, få apoteken blott beräkna »almindelig Handelsavance», dock högst 25 %. Preparat, för vilka staten fastställt särskilt låg avance (danska insulin-, lever- och ventrikelpreparat), samt varor, för vilka särskilt pris avtalats (allmänna handelsvaror), och sjukhussprit medräknas icke i ovannämnda omsättning och rabatt utgår ej å dessa varor. E n förutsättning för rabatt är, bland annat, att institutionerna köpa sin »samlede Forbrug ai Medicinal varer fra de stedlige Apoteker». Med medicinalvaror förstås i detta sammanhang alla apoteken förbehållna varor samt alla varor, som av institutionerna köpas för medicinskt bruk. Det danska avtalet förefaller vid första anblicken åtminstone för de större

385 sjukvårdsinrättningarna vara något gynnsammare än motsvarande svenska avtal. Emellertid har begreppet apoteksvara i Danmark vidare omfattning än i Sverige. Detta förhållande är ägnat att i viss grad förbättra de danska apotekens ekonomi och konkurrenskraft. Vidare äro som synes de danska sjukvårdsinrättningarna i motsats till de svenska enligt avtalet skyldiga att från »de stedlige Apoteker» inköpa alla varor, som köpas för medicinskt bruk, alltså åtskilliga av de varor, som säljas i fria handeln. Detta villkor — som motsvarar det tidigare i det svenska avtalet stipulerade men nu i regel borttagna villkoret om skyldighet för sjukvårdsinrättningarna att köpa vissa fria handelsvaror hos vederbörande apotek — är ägnat att öka de danska apotekens omsättning och minska fördelarna för sjukvårdsinrättningarna. Med hänsyn till nyssnämnda förhållanden kan det icke utan vidare göras gällande, att de danska sjukvårdsinrättningarna åtnjuta genomsnittligt högre rabatter än de svenska. Snarare kan det ifrågasättas, om icke åtminstone de mindre och medelstora sjukvårdsinrättningarna i Sverige i detta hänseende äro bättre ställda än motsvarande danska anstalter. Vad Norge beträffar, framgår av bilaga A, att de svenska sjukvårdsinrättningarnas rabattförmåner äro vida gynnsammare än de norska. Av vad nu anförts draga de sakkunniga den slutsatsen, att det ej kan göras gällande, att det svenska rabattavtalet är ogynnsamt i jämförelse med motsvarande överenskommelser i jämförbara länder. Redogörelsen i det föregående ger vid handen, att de svenska sjukvårdsinrättningarna under de allra senaste åren ernått avsevärda förbättringar i sina inköpsvillkor. De ha ej blott dragit fördel av den allmänna sänkningen av läkemedelspriserna från och med år 1929. Nästan samtidigt ha de genom lasarettsavtalet tillerkänts betydande rabatter utöver de förutvarande och dessa rabatter ha kommit ett stort antal sjukvårdsinrättningar till godo, som tidigare ej åtnjutit andra rabactförmåner än de i medicinaltaxegrunderna angivna. Under de senaste tio å tjugo åren har som bekant läkemedelsbeståndet berikats och läkemedlen på ett utomordentligt sätt fullkomnats. Insulin-, lever- och ventrikelpreparat ha framställts, preparat mot syfilis ha tillskapats och åtskilliga hormonpreparat ha förts ut i marknaden. Dessa läkemedel ställa sig emellertid relativt taget dyrare i inköp än de läkemedel, till vilka läkarvetenskapen tidigare hade tillgång. På grund härav ha sjukvårdsinrättningarnas absoluta kostnader för läkemedel ökats i stark progression under de senaste tio å tjugo åren. Otvivelaktigt är, att genom de frivilliga rabattavtalen ökningen i läkemedelskostnaderna hållits tillbaka och att sjukvårdsinrättningarnas relativa utgifter för läkemedel förminskats. Med hänsyn till nyss antydda omständigheter faller det sig svårt att i siffror uppskatta denna utgiftsminskning. Ett sätt torde vara att jämföra läkemedelskostnaderna för underhållsdag vid olika sjukvårdsinrättningar under de senare åren. Dessa kostnader växla emellertid betydligt icke blott med 2 5 — 312080.

386 sjukdomsfallens art, inköpens planläggning och hela läkemedelsdistributionens anordning på sjukhusen vederbörande år utan även med läkemedelsbeståndets beskaffenhet. Den reella vinsten för sjukvårdsinrättningarna kan alltså i realiteten lika gärna vara större som mindre än vad minskningen i medelkostnaderna per underhållsdag utvisar. Emellertid torde en undersökning rörande besparingens absoluta storlek endast ha siffermässigt intresse, då ju en jämförelse mellan nuvarande lasarettsavtal och tidigare inköpsvillkor ådagalägger, att sjukvårdsinrättningarna måste ha haft fördel av avtalet. För att emellertid kunna grunda sitt omdöme härutinnan på ett säkrare underlag ha de sakkunniga genom cirkulärskrivelse den 17 maj 1934 till styresmännen för lasarett och därmed jämförbara sjukvårdsinrättningar inhämtat vissa uppgifter rörande lasarettsavtalets tillämpning under år 1934 m. m. Vid redogörelsen för undersökningens resultat göres skillnad mellan å ena sidan vissa sjukvårdsinrättningar i Stockholm och Skåne, som tillämpa särskilda rabattavtal, och å andra sidan övriga if rågakommande sjukvårdsinrättningar. Vad sistnämnda sjukvårdsanstalter angår må följande anföras. Svar ha ingått från 121 sjukvårdsinrättningar av detta slag. Av dessa tillämpa 28 icke lasarettsavtalet. Orsakerna härtill ha varit olika: i vissa fall ha underhandlingar rörande rabattförmåner strandat ej sällan beroende på att apoteksinnehavaren ej velat förbinda sig att lämna rabatter enligt avtalet, och i andra fall ha sjukvårdsinrättningarna ansett sig böra förbehålla sig rätten att inköpa vissa icke-apoteksvaror annorstädes än å apotek. Det må i detta sammanhang påpekas, att det förefaller som om i några fall vederbörande sjukvårdsinrättningar ej ägt kännedom om de förändrade förhållanden, som i sistnämnda hänseende inträffat under de senaste åren. Av de (121 — 28 = ) 93 sjukvårdsinrättningar, som tillämpa avtalet, ha ett flertal uppgivit, att rabattförmånerna enligt standardavtalet ej grundade sig på skriftlig överenskommelse utan endast på muntligt underhandsavtal. Av de 93 sjukvårdsinrättningarna har endast en (Stocksund) uppgivit, att avtalet ej visat sig fördelaktigare än tidigare leveransvillkor. Ett par ha varit tveksamma. De återstående ha förklarat, att avtalet vore föidelaktigare än tidigare rabattförmåner. Av ifrågavarande 93 sjukvårdsinrättningar äro 63 enligt avtalet icke skyldiga att från apoteken inköpa vissa läkemedel, som icke äro apoteksvaror, under det att ett tjugofemtal iklätt sig sådan förbindelse trots de i detta avseende ändrade direktiv, som år 1932 såsom nämnts givits av apotekareförbundet. De 28 sjukvårdsinrättningar, för vilka lasarettsavtalet ej gäller, ha i r^gel ingått andra avtal, ofta muntliga, med vederbörande apoteksföreståndire. I många fall uppgivas dessa v a r a fördelaktigare än lasarettsavtalet. Tillkoren skifta vid olika sjukvårdsinrättningar, men oftast är det fråga om

387 5 % rabatt på specialiteter och 10 %' rabatt på recepturmedicin eller på beredningar eller på alla återstående varor. Ofta överenstämma bestämmelserna ganska nära med lasarettsavtalets och oftast är vid dessa överenskommelser ej avtalat om skyldighet för inrättningen att inköpa vissa ickeapoteksvaror hos vederbörande apotek. Mycket skiftande uppgifter läranas beträffande i vilken omfattning inrättningarna inköpa icke-apoteksvaror hos apoteken. Inköpet hos vederbörande apotek av dessa varor växlar mellan 0 och 100 %. Påfallande är, att i de fall, där formellt skriftligt avtal ej slutits, vederbörande sjukvårdsinrättning oftast tager hela sitt behov av icke-apoteksvaror hos vederbörande apotek och lika märkbart är, att i de fall, där avtal på grund av apoteksinnehavarens motstånd eller av annan anledning ej träffats, sjukvårdsinrättningen i regel undviker att gynna apoteket med sina inköp av dessa varor. I de fall, där ifrågavarande produkter ej inköpts å apotek, ha varorna i regel tagits från kemikaliebutiker eller från större grosshandelsfirmor i branschen. Vissa sjukvårdsinrättningar ha uppgivit, att det ej ansetts vara till ekonomisk fördel att köpa varorna i den allmänna handeln, åter andra ha ansett apotekens priser å dessa varor för höga. Den ovan refererade undersökningen har synts de sakkunniga utvisa, att lasarettsavtalet för sjukvårdsinrättningarna i regel inneburit fördelar i jämförelse med tidigare gällande överenskommelser och bestämmelser. Ej minst synes avtalet ha haft stor betydelse som norm för andra likartade enskilda rabattöverenskommelser. De sakkunniga återkomma i det följande till frågan om skyldighet för sjukvårdsinrättningarna att från apoteken inköpa vissa icke-apoteksvaror. Vad sedan angår den andra gruppen sjukvårdsinrättningar, stockholmsoch skåneapoteken, må följande anföras. Vid ett flertal sjukhus i Stockholm har mellan upphandlingsdelegerade för Stockholms stads sjukhus å ena sidan och vederbörande apotek å den andra träffats ett avtal, som i stort sett innebär följande: Mycket använda apoteksvaror - dock endast till ett antal av högst 30 - lämnas under vissa förutsättningar till medicinaltaxans partipris med 30 % rabatt även när de levereras i mindre poster än 1 000 gram respektive 1 000 stycken åt gången. Å apoteksvaror i originalförpackningar med undantag för insulinpreparat lämnas 10 % rabatt och å naturliga mineralvatten 15 % rabatt. Fria handelsartiklar levereras till priser, som finnas angivna i en särskild bilaga. 10 % rabatt beviljas å alla till sjukhuset avlämnade, granskade och godkända s. k. kollegialräkningar med undantag för sådana varor, som i det föregående nämnts. Mellan Malmöhus läns landstings förvaltningsutskotts sjukvårdsavdelning och styrelsen för skånska kretsen av Sveriges apotekareförbund har träffats i stort sett följande överenskommelse: I fria handeln förekommande läkemedel lämnas till i en särskild förteckning angivna priser, som egentligen avse större kvantiteter men som sjukhusen likväl i regel få tillgodoräkna

388 sig även vid rekvisition av mindre kvantiteter. För dessa varor debiteras ingen expeditionsavgift. Under förutsättning att sjukhusens hela behov av sådana läkemedel, som äro fria handelsvaror, tages från apoteken lämnas 7 % rabatt å medicinaltaxans priser, såväl för varor som för arbete. Å originalförpackningar lämnas dock endast 5 % rabatt med undantag för insulin. För lasarettet i Lund gälla på grund av särskilda förhållanden speciella villkor. Som synes är den för Stockholm gällande avtalstypen möjligen något fördelaktigare än det egentliga lasarettsavtalet men synes å andra sidan i viss utsträckning förutsätta tvång till inköp av vissa fria handelsvaror från vederbörande apotek. Sjukvårdsinrättningarnas läkemedelsinköp utgöra endast några få procent av apotekens omsättning. Det kan därför synas som om en ytterligare prissänkning för dessa inrättningar saknar betydelse för apoteksväsendets ekonomi. Emellertid må observeras, att ett ganska stort antal apotek — de sakkunniga hänvisa till efterföljande statistik - ha sjukhusleveranser på upp till 20—50 % av omsättningen vid vederbörande apotek. För dessa apotek ha leveranserna stor ekonomisk betydelse och en stark prissänkning på denna del av försäljningen skulle i åtskilliga fall medföra elakartade konsekvenser för apotekens ekonomi. Dessa apotek skulle med all säkerhet icke eller endast med svårighet kunna bära en samtidigt vidtagen generell prissänkning på läkemedel. Medgivandet av ytterligare rabatter åt sjukvårdsinrättningarna torde därför kännbart komma att försvåra möjligheterna att vidtaga en önskvärd sänkning även av allmänhetens läkemedelspriser. De sakkunniga nödgas därför avstyrka varje förslag om medgivande av mer avsevärda rabatter åt sjukvårdsinrättningarna utöver de nuvarande. Emellertid må påpekas, att de prisnedsättningar å läkemedel, som de sakkunnigas förslag i övrigt äro ägnade att åstadkomma, automatiskt komma också sjukvårdsinrättningarna tillgodo. Vissa jämkningar i lasarettsavtalet till förmån för sjukvårdsinrättningarna anse sig de sakkunniga, trots vad nyss anförts, kunna förorda. Enligt vad som inhämtats är det framför allt priserna å de dyraste specialiteterna, som vålla sjukvårdsinrättningarna olägenheter. För att i görligaste mån nedbringa utgifterna härför ha de sakkunniga i kapitel X föreslagit avsevärda reduktioner i priset på de dyrare specialiteterna. För att än ytterligare lätta på sjukvårdsinrättningarnas utgifter för dessa varor, föreslå de sakkunniga, att vinsttilläggen på specialiteter vid leverans till vederbörande allmänna sjukvårdsinrättningar och till i lex veneris avsedda polikliniker skall, då inköpspriset överstiger 6 kronor per styck, sänkas till 20 %. Nämnda bestämmelse synes böra införas i lasarettsavtalet. - Enligt lasarettsavtalet leverera apoteken eter till sjukvårdsinrättningarna till självkostnadspris med 15 % tillägg. De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av en sänkning av detta vinsttillägg men funnit att det i och för sig måste anses så lågt med

389 hänsyn till den vid denna vätska mycket stora förlustprocenten, att alla berättigade önskemål i fråga om prisbillighet måste anses uppfyllda. Av det föregående framgår, att apotekareförbundet tillrått sina medlemmar att vid avtalen med vederbörande sjukvårdsinrättningar icke såsom villkor uppställa skyldighet för dem att hos vederbörande apotek köpa vissa fria handelsvaror. Emellertid har av den nyss återgivna undersökningen framgått, att det oaktat förberörda villkor fortfarande föreskrives i vissa avtal av denna art. Väl ha de sakkunniga ej blivit övertygade om a t t sådana föreskrifter äro till ekonomisk nackdel för vederbörande sjukvårdsinrättningar. Emellertid anse de sakkunniga det vara till fördel för det goda samarbetet mellan vederbörande sjukvårdsinrättningar och apotek och alltså i längden också till fördel för apotekens ekonomi, om tvång att köpa dylika varor icke i avtalen föreskrives. De sakkunniga anse därför, att skyldighet att köpa vissa fria varor hos apoteken icke i något fall bör uppställas såsom villkor för lägre priser å apoteksvaror och första klassens gifter vid rabattuppgörelser med sjukvårdsinrättningar. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att vidtaga åtgärder för genomförande av nyssnämnda jämkningar i standardavtalet och i vederbörande lokala avtal. De sakkunniga hålla före, att lasarettsavtalets prisbestämmelser böra erhålla en mer permanent karaktär. Av det föregående framgår, att medicinalstyrelsen i sitt yttrande i ärendet den 16 december 1930 anförde, att styrelsen övervägt lämpligheten av att intaga föreskrifter av denna art i medicinaltaxegrunderna. Styrelsen ansåg det emellertid lämpligare, att prisnedsättningen finge ske efter frivillig överenskommelse åtminstone till dess en allsidig och under tillräckligt lång tid förvärvad erfarenhet förelåge. Obestridligen skulle, såvitt de sakkunniga kunna finna, ifrågavarande rabattbestämmelser erhålla större stadga och enhetlighet genom att införlivas med medicinaltaxegrunderna. Emellertid synes den hittills förvärvade erfarenheten av de enskilda rabattavtalens verkningar ej dokumentera nödvändigheten av en förändring i nyss antydd riktning. Fastmer har den tidigare undersökningen ådagalagt, att det ej sällan är till fördel för båda parterna med ett fritt och förtroendefullt samarbete utan tvång att följa bestämda föreskrifter. De sakkunniga sakna därför anledning att tillstyrka en annan ordning än den nuvarande. Ifall ej lasarettsavtalets rabattbestämmelser intagas i medicinaltaxegrunderna, böra emellertid garantier skapas för att lasarettsavtalet och i förekommande fall vederbörande lokala avtal komma att äga bestånd. Det är även angeläget att bereda trygghet för att de jämkningar i lasarettsavtalet och i vissa lokala avtal, som de sakkunniga ovan förordat, komma till stånd. Skulle mot förmodan det visa sig ogörligt att vinna enighet i förevarande avseende, står givetvis den möjligheten öppen att införa erforderliga rabattföreskrifter i medicinaltaxegrunderna. Emellertid äro de sakkunniga av nyss antydda skäl ej benägna att tillstyrka dylika åtgärder. De sakkunniga föreslå i stället — i nära anslutning till de danska föreskrifterna i ämnet

390 — att medicinalstyrelsen, där så anses erforderligt, skall äga besluta rörande de rabatter, som kunna befinnas böra utgå å priserna å läkemedel, som av apoteksinrättning levereras till sjukvårdsinrättning m. fl. Det torde vara tillräckligt att meddela dessa föreskrifter genom ändring i medicinalstyrelsens instruktion, i vilket hänseende författningsförslag framlägges å sid. 566. De i lasarettsavtalet bestämda rabatterna böra alltså enligt de sakkunnigas mening i viss omfattning göras fördelaktigare för sjukvårdsinrättningarna samt givas en viss grad av permanens. I detta sammanhang finna de sakkunniga lämpligt att närmare uppehålla sig vid den förut berörda frågan om möjligheterna att genom interna åtgärder inom sjukvårdsinrättningarna nedbringa deras läkemedelsutgifter. Kontrollanten för hospitalens ekonomiska förvaltning påpekar i sin redogörelse för driften vid statens sinnessjukhus under år 1931, att ett stockholmssjukhus, som tidigare haft de högsta kostnaderna för medikamenter, genom sträng ransonering såväl av medicin som av förnödenheter för laboratoriet kunnat nedbringa dessa kostnader från 53 kronor 77 öre till 34 kronor 99 öre per år och sjuk. Detta uttalande visar vilka betydande besparingar sjukvårdsinrättningarna kunna åstadkomma genom inre organisatoriska åtgärder och genom kloka och rationella inköp av läkemedel. I ett yttrande av sjukhusdirektionen i Malmö den 8 juni 1933 över ovan refererade förslag rörande inrättande av ett kommunalapotek i staden framhöll direktionen, att dess erfarenhet visat ändamålsenligheten av att samtliga läkemedelsrekvisitioner från de olika avdelningarna sammanfördes, så att den samlade mängden som enhet rekvirerades från apotek, varigenom sjukhuset bleve delaktigt av den betydande rabatt, som följde med större inköp, att, i den mån lagen det tilläte, sådana läkemedel som förbrukades i större mängder, inköptes i den fria marknaden till det lägsta pris, som de konkurrerande firmorna kunde bjuda, att vissa enklare beredningar, dispensering av pulver e t c , skedde på medicinska avdelningens apotek, att sådana läkemedel, som dagligen förbrukades, holies i förråd i sa stora kvantiteter, som förbrukning, hållbarhet och gränser för erhållande av rabatt gjorde lämpligt, att sådana läkemedel, som mera tillfälligtvis brukades, återginge till det gemensamma förrådet, så att de kunde komma till användning på andra avdelningar samt att medikamentsförordningen vid sjukhuset under medicinöverläkarens överinseende reducerades till enlietliga, möjligast få och möjligast billiga former. Vidare må erinras om vissa uttalanden i ämnet i ett föredrag om sjukhusens läkemedelsfrågor, som av lasarettsläkaren medicine doktor Wl. Odin hölls vid svenska sjukhusföreningens årsmöte år 1932 l . I detta fcredrag framhålles bland annat, att nödig återhållsamhet borde iakttagas vid bruket av vissa prisdyra men värdefulla specialpreparat, att sjukhusläkarers uppgift borde vara att inskränka bruket av dyrare s. k. patentpreparat 3ch ut1

Återgivet i tidskriften Sjukhuset, n r 3, juli 1932.

391 byta dessa mot likvärdiga billigare preparat, att en viss försiktig standardisering av de på sjukhusen använda läkemedlen kunde diskuteras (exempelvis ersättande av de talrika sömnmedlen med ett fåtal standardpreparat), att för ernående av bästa möjliga resultat vid begränsningen av patentpreparaten läkemedelsutskrivningen för hela sjukhuset borde överlämnas till en person, på de delade sjukhusen till internen, med fullmakt in bianco, samt att de dyrare distribueringsformerna borde undvikas (exempelvis borde lösningar användas i stället för avvägda pulver, tabletter, därest officinella sådana ej funnes, och stolpiller). Det må erinras, att svenska lasarettsläkareföreningen i dess ovan refererade yttrande över socialdepartementets lagbyrås förslag rörande rätt för sjukvårdsinrättningarna att köpa läkemedel från annat håll än apotek framhållit vissa liknande synpunkter. Dessa åtgärder lära ha åstadkommit betydande besparingar i läkemedelskostnaderna vid vederbörande sjukvårdsinrättningar. Tyvärr torde de praktiseras vid alltför få sjukvårdsanstalter. De sakkunniga kunna icke underlåta att framhålla önskvärdheten av att dessa besparingsmöjligheter mera allmänt beaktas av sjukvårdsinrättningarna — stora och små — såsom ägnade att i måhända högre grad än överenskommelser med apotek nedbringa läkemedelskostnaderna. Framför allt må understrykas betydelsen av att sjukvårdsanstalterna vid läkemedelsutskrivningarna aktgiva på medicinaltaxegrundernas möjligheter, söka undvika de dyrare distribueringsformerna och åstadkomma en begränsning i de farmacevtiska specialiteternas användning. Ett överdrivet bruk av sistnämnda preparat torde i ett stort antal fall vara orsaken till vissa sjukvårdsinrättningars alltför höga läkemedelskostnader. De sakkunniga ha sig bekant att bland annat vid serafimerlasarettet i Stockholm och vid akademiska sjukhuset i Uppsala åtgärder vidtagits för besparingar just i detta avseende. E t t förtroendefullt samarbete mellan vederbörande apotek och sjukvårdsinrättning är särskilt på detta område av betydelse. Måhända måste här anmärkas, att det givetvis ej är de sakkunnigas avsikt att tillstyrka åtgärder i dessa och andra hänseenden, som på något sätt kunna vara ägnade att vedervåga en god och rationell sjukvård vid sjukvårdsinrättningarna. Även om de sakkunniga sålunda i mycket stor utsträckning kunna gilla och till flitigare användning förorda vissa sjukvårdsinrättningarnas interna åtgärder för nedbringande av läkemedelskostnaderna, äro de dock i ett avseende betänksamma mot utvecklingen på detta område. I ovannämnda föredrag framhöll dr Odin bland annat, att vissa lasarett på grund av apotekens relativt dyra prolaboreersättning gått in för att själva tillverka de enkla lösningar, som ej vore svåra att göra och ej innehölle gifter. Även dekokter, infusioner och salvor hade i allt större utsträckning börjat framställas på sjukhusen. För att i full utsträckning komma i åtnjutande av medicinaltaxegrundernas rabatt vid inköp av större mängder läkemedel vore det vidare ofta nödvändigt upplägga läkemedelsförråd på sjukvårdsinrätt-

392 ningarna. Dessa läkemedelsförråd förestodes i regeln av husmodern eller en sköterska med ett biträde som hjälp och vore i allmänhet öppna en till två timmar om dagen. Samtliga avdelningar finge genom vederbörande förråd sina läkemedel förnyade och utskrivning av läkemedel skedde också därifrån. För att det skulle kunna fylla sin uppgift erfordrades därjämte, att det dagligen kontrollerades av den läkare, som hade ansvaret för avdelningen. Uppgifter, som de sakkunniga inhämtat vid sin undersökning rörande lasarettsavtalets verkningar, ha bestyrkt vad nyss anförts. Endast ett mindre antal sjukvårdsinrättningar, däribland dock vissa ganska stora, ha uppgivit, att läkemedelsberedning ej sker vid inrättningen. Drygt 50 % av de återstående sjukvårdsinrättningarna ha meddelat, att vid läkemedelsberedningen även förekommer tillredning av första klassens gifter. Av uppgifterna framgår, att ifrågavarande farmacevtiska arbeten i regel utföras av någon sköterska, av husmodern eller annan, undantagslöst utan farmacevtisk utbildning. I vissa fall har framhållits, att läkemedelsberedningen sker under vederbörande läkares omedelbara överinseende. Visserligen torde nyssnämnda personal med tiden få en viss vana vid dylika operationer. Men denna färdighet förvärvas på sjukhuset och sjukhusets patienter äro hänvisade till att använda de läkemedel, som tillredas under lärotiden. Den kontroll, vederbörande läkare kan utöva, är givetvis icke utan värde men de sakkunniga tillåta sig starkt ifrågasätta, om härigenom åstadkommes någon säker garanti för läkemedlens lämpliga beskaffenhet. Läkarens övriga arbetsuppgifter kunna icke möjliggöra en permanent kontroll över läkemedelsberedningen och även om så skulle vara fallet, torde läkarens utbildning vanligen icke göra honom skickad att just på detta område utöva en effektiv tillsyn. I annat sammanhang har framhållits vikten av att på apoteken kvalificerade arbetsuppgifter utan kontroll icke utföras av oskolad personal. Såvitt de sakkunniga kunna finna, är det ett lika starkt intresse, att de sjuka, som vårdas på sjukhusen, erhålla lika tillförlitliga läkemedel som de sjuka, vilka icke anlita sjukhusvård. Av denna anledning äro de sakkunniga synnerligen tveksamma i fråga om lämpligheten av läkemedelsberedning på sjukhusen. I gällande författningsbestämmelser finnes icke något direkt förbud mot läkemedelsberedning på sjukhusen. Åtminstone så länge de på sjukhusen beredda läkemedlen icke tillhandahållas andra än sjukhusets patienter, synes därför ifrågavarande praxis icke stå i direkt strid med gällande bestämmelser. Emellertid är det ganska tydligt, att systemet icke står i god överensstämmelse med författningsbestämmelsernas andemening. De sakkunniga äro med hänsyn till förefintliga omständigheter obenägna att tillstyrka positivt förbud mot läkemedelsberedning på sjukhusen. De vilja begränsa sig till att bestämt framhålla önskvärdheten av att vederbörande sjukvårdsinrättningar av besparingssträvandena icke låta sig förledas att i skadlig omfattning tillverka läkemedel på sjukhusen. De sakkunniga förorda emellertid att medicinalstyrelsen för att åstadkomma

393 reda på området utfärdar föreskrifter rörande i vilken omfattning läkemedelsberedning må förekomma på sjukvårdsinrättning. I dessa föreskrifter bör angivas vilka farmacevtiska arbeten som må utföras. De sakkunniga anse sig icke böra närmare ingå på denna detaljfråga men vilja dock framhålla, att hinder givetvis ej bör läggas mot beredning av enklare läkemedel. De sakkunniga förutsätta vidare, att de bestämmelser angående beredning av giftiga eller häftigt verkande ämnen, som må komma att meddelas, bli särskilt restriktiva. I föreskrifterna bör angivas, att läkaren personligen skall bära ansvaret för läkemedelsberedningen. Vid fyra större sjukvårdsinrättningar finnas för närvarande anordnade s. k. sjukhusapotek. I lokaler, upplåtna av vederbörande sjukhus, utför en av leveransapoteket avlönad farmacevt receptur- och expeditionsarbete för sjukhusets räkning. Varuinköp, varuundersökning och preparatberedning ombesörjas helt och hållet av leveransapoteket. Sjukhuset, som tillhandahåller ljus, värme, vatten e t c , åtnjuter genom leveransavtalet med apoteket vissa ekonomiska fördelar. Enligt de för Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm gällande bestämmelserna avstår apoteket från varje anspråk på ersättning pro labore å extemporeberedningar eller för tillredningar, som ske efter av sjukhusets läkare utfärdade recept. I övrigt föreskrivas i stort sett samma bestämmelser, som enligt vad ovan anförts gälla beträffande vissa stockholmssjukhus. För de stora sjukhusen förenar denna anordning med trygghet för läkemedlens beskaffenhet ekonomiska fördelar för sjukhusen. Givetvis kunna vid de mindre och medelstora sjukhusen ej gärna anordnas sjukhusapotek. Dessa måste på grund av sin karaktär vara förbehållna de största sjukhusen. Förstnämnda sjukhus måste söka en lösning efter andra riktlinjer. Så har hittills skett genom att läkemedelsberedning som nämnts överlämnats åt oskolad personal. Detta system är såsom nyss framhållits icke alltid tillfredsställande ur det allmännas synpunkt men vållar även för sjukhuset vissa olämpor. I ovannämnda föredrag har sålunda framhållits, att detta arbete ligger vid sidan av det egentliga sjukhusarbetet, erfordrar särskild organisation och medför ökad arbetsbörda för sjukhuspersonalen. Föredragshållaren föreslog i stället, att sjukvårdsinrättningarnas läkemedelsdistribuering borde överlåtas på vederbörande ortsapotek. Detta arbete skulle dock icke såsom vid sjukhusapoteken utföras i sjukhusets lokaler utan i apotekets egna lokaler. Sjukvårdsinrättningens läkemedelsförråd skulle därigenom förläggas till apoteket och apoteket samtidigt medgiva vissa ytterligare rabatter, framför allt i fråga om prolaboreersättningen. E n lösning av frågan efter dessa riktlinjer kan enligt de sakkunnigas mening medföra vissa fördelar. Samtidigt som sjukhusen besparas arbete och ansvar och icke heller göra någon ekonomisk förlust, skulle olägenheterna och riskerna med läkemedelsberedningen på sjukhusen kunna avlägsnas. Emellertid är det uppenbart att för apoteken vissa svårigheter kunna uppstå. De sakkunniga ställa sig därför i frågans nuvarande läge tveksamma till förslaget men vilja anbefalla detsamma till vederbörande apotekarsammanslutningars övervägande.

394 De sakkunniga övergå härefter till den i anledning av socialdepartementets lagbyrås förutnämnda promemoria uppkomna frågan om friare inköp och införsel av apoteksvaror för sjukvårdsinrättningarnas räkning. Som ovan erinrats tillkom promemorian som ett led i 1933 års besparingsaktion för nedbringande av det allmännas utgifter för läkemedel. Så till vida har den föranlett resultat, som rabatt enligt lasarettsavtalet numera medgivits å läkemedel, levererade till polikliniker enligt lex veneris och sålunda betalade med statsmedel. Oaktat ärendet icke överlämnats till de sakkunniga, kunna de icke underlåta att i största korthet uppehålla sig vid detsamma, eftersom det i vissa avseenden äger nära samband med de frågor, som behandlas i detta och i andra kapitel. 1 sitt tidigare refererade utlåtande över förevarande förslag hänvisade de sakkunniga till vissa av de sakkunnigas sekreterare utförda undersökningar rörande de ifrågasatta åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi, vilka fogades vid de sakkunnigas yttrande. Här anse sig de sakkunniga, under hänvisning till omförmälda detaljundersökningar, endast böra sammanfatta undersökningens slutresultat. Av undersökningen framgick, att därest apoteken förlorade leveranser till sjukvårdsinrättningar minskningen i apotekens omsättning skulle uppgå vid 101 apotek till mellan 0 och 0*4 % 24 0*5 » 0*9 % » » » » 91 1 » 4-9 % » » » » 5 » 9-9 % » 108 » » » 37 » 14*9 % » » » » 10 8 » 19-9 % » » » » 15 7 » 24*9 % » » » » 20 4 » 29*9 % » » » » 25 5 » 39*9 %' » » » » 30 3 » 49*9 % » » » » 40 1 » » » över 50 %.

Bortsågs från bland annat de apotek, vilka redovisade mindre sjukhusleveranser än 0-5 % av apotekets omsättning, bleve den genomsnittliga minskningen inom apotekens olika omsättningsgrupper följande: Minskning i omsättningen

— 20 000 20 000— 30 0 0 0 40 000— 50 0 0 0 60 000 — 70 000— 80 000 —

30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000

% 5*3 8*o 4*4 9-0 8-8

7*o 7-0

Omsättningsgrupp

Minskning i omsättningen /O

90 000 — 100 000 ... 100 000—125 000 .... 125 000—150 000 ... 150 000 — 175 000 ... 175 000—200 000 ... 200 000 400 000 .... 400 000 —

Co 11-5 6*5 6-3 7'2 12*9 17-2 Medeltal

^3

Undersökningens resultat sammanfattades på följande sätt: Ifall ifrågavarande läkemedelsleveranser frånginge apoteken 1) minskades de olika apotekens omsättning med 2 975 000 kronor cch med mellan 0 och 51 4 %,

395 2) minskades omsättningen vid apotek med större leveranser än 0*4 9 % av omsättningen med i genomsnitt 9*3 %, 3) minskades apotekens avkastning (bärighetstal) med 1 230 000 kronor och med mellan 0 och 100 %, i medeltal med 10*4 %, 4) fördubblades subventionsbehovet till 11 5 000 kronor, 5) minskades avgifterna till pensionsfonderna med 200 000 kronor, d. v. s. med 17'8 %, 6) minskades avgifterna till ålderstilläggskassan med betydligt större belopp än 200 000 kronor, 7) måste minst tre apotek nedläggas eller beviljas särskilda understöd. Att de ifrågasatta åtgärderna försvåra eller omöjliggöra ytterligare sänkning av läkemedelspriserna för andra läkemedelskonsumenter än sjukvårdsinrättningarna är utan vidare uppenbart i betraktande av att åtgärderna ekonomiskt för vissa apotek skulle verka betydligt starkare än de nyligen genomförda tre etappvisa sänkningarna av läkemedelspriserna tillsammantagna. Härtill kommer, att inrättandet av ett för sjukvårdsinrättningarna avsett centralt upphandlingsställe skulle motverka de aktuella strävandena bland de välskötta sjukvårdsinrättningarna att till fördel för deras ekonomi begränsa användningen av de dyrare farmacevtiska specialiteterna. P å de återstående varorna — vilka dock för närvarande utgöra en ingalunda obetydlig del av sjukvårdsinrättningarnas läkemedelsförbrukning — lärer inrättningarna icke kunna påräkna rabatter från apoteken, såvida icke dylika rabatter föreskrivas på administrativ väg. Detta torde i hög grad förminska möjligheterna till besparingar. Förslagets realiserande medför vidare med nödvändighet den konsekvensen, att ansvaret för läkemedlens beskaffenhet i större omfattning än nu måste överlåtas åt personer, vilka genom sin utbildning icke synas vara lämpade att uppbära detta ansvar. Frågan blir då den, om dessa betydande olägenheter för apoteken i form av minskade inkomster, för kommunerna i form av eventuellt indragna apotek, för allmänheten i form av försämrade möjligheter till ytterligare sänkning av läkemedelspriserna och för de sjuka i form av mindre garanti för läkemedlens goda beskaffenhet uppvägas av de besparingar av allmänna medel, som eventuellt bli möjliga. Svaret på denna fråga beror av bland annat följande omständigheter: 1) i vilken utsträckning de statliga och kommunala sjukvårdsinrättningarna begagna sig av sjukvårdsinrättningarnas inköpscentral eller inköpscentraler; 2) vilken innebörd, som lägges i den av lagbyrån ifrågasatta begränsningen av åtgärderna till att avse »apoteksvara, som kan användas utan ytterligare beredning»; 3) i vad mån apoteken äro villiga medgiva rabatter på de varor, vilka centralen icke äger rätt förmedla. De båda sistnämnda öppna frågorna ha rätt ingående belysts i den förut återgivna resumén av remissvaren å lagbyråns ifrågavarande promemoria. Svaret på den första frågan, i vilken utsträckning sjukvårdsinrättningarna äro hågade att begagna sig av inköpsorganisationen, lärer icke utan ingående utredning kunna givas. Det bör ihågkommas, att gott och väl 500

396 sjukvårdsinrättningar skola täcka viss del av sitt läkemedelsbehov kos centralen. Dessa inrättningars totala läkemedelsinköp växlar mellan några hundra kronor och upp till 80- å 90 000 kronor per år. I genomsnitt torde deras läkemedelsinköp uppgå till 6 000 kronor per år. I ovanstående undersökning rörande åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi h a r förutsatts, att alla dessa sjukvårdsinrättningar skulle bliva inköpsorganisationens kunder. Emellertid är det uppenbart, att administrationskostnaderna växa i den mån organisationen kommer att anlitas av sjukvårdsinrättningar med relativt liten läkemedelsförbrukning. Det skulle med andra ord vara en fördel, om de samfällda inköpen kunde begränsas att omfatta endast de större sjukvårdsinrättningarna. Om centralen verkligen skall motsvara sin uppgift, torde det å andra sidan vara uppenbart, att den bör förmedla läkemedel till alla de sjukvårdsinrättningar, som önska komma i åtnjutande av denna förmån, även till de mindre. I annat fall kan det lätt inträffa, att de uteslutna sjukvårdsinrättningarna ej längre medgivas rabatter från apoteken och alltså komma i en ogynnsammare ställning än tidigare. Tvivelsutan är det ett ekonomiskt mycket vågsamt företag att starta en för vissa sjukvårdsinrättningar gemensam upphandlingscentral under föreliggande ovissa förutsättningar. Såsom ärendet nu ligger till. ha de sakkunniga ej ansett det nödvändigt att närmare ingå på frågan om organisationens omfattning och ekonomi. Av landstingsförbundets förutnämnda skrivelse till de sakkunniga synes framgå, att man hyst alltför stora betänkligheter mot projektet för att åtminstone för närvarande vilja ikläda sig risken av att starta ett dylikt företag. I kapitel VI ha de sakkunniga föreslagit inrättandet av en inköpscentral för apoteken. Denna inköpscentral förväntas komma att minska apotekens inköpspriser och följaktligen även deras utförsäljningspriser. Dessa minskade priser komma givetvis även sjukvårdsinrättningarna till del. De sakkunniga ha i berörda kapitel föreslagit, att i regel all import av och grosshandel med första klassens gifter skall utövas av det av staten auktoriserade inköpsaktiebolaget, aktiebolaget Läkemedelscentralen. Ehuru så icke vid behandlingen av ovannämnda förslag om gemensam upphandlingscentral för vissa sjukvårdsinrättningar kommit till synes, torde meningen ha varit, att upphandlingscentralen skulle medgivas rätt att äyen idka handel med första klassens gifter. De sakkunniga anse sig, med hänsyn till vad i kapitel V I anförts, icke kunna förorda, att importen av och grosshandeln med sistnämnda varor utövas av andra än den av de sakkunniga tillstyrkta läkemedelscentralen. Såsom av samma kapitel vidare framgår, har det varit de sakkunnigas avsikt att den föreslagna läkemedelscentralen skulle kunna försälja vissa varor i parti även till andra än apotek, bland annat till sjukvårdsinrättningar. Såvitt de sakkunniga kunna finna kan det — med hänsyn till de ersättningar till vissa av de nuvarande grosshandlarna med apoteksvaror, som centralen får att avamortera och förränta — icke vara u r statsnyttans synpunkt önskvärt, att vid sidan av läkemedelscen-

397 trålen ännu ett mer eller mindre officiellt upphandlingsföretag idkar likartad verksamhet. P å grund härav och med hänsyn till att några säkra skäl ej förebringats, att sjukvårdsinrättningarna skulle ha verklig fördel av de i lagbyråns promemoria framförda uppslagen, vilka avstyrkts bland annat av lasarettsläkareföreningen, anse sig de sakkunniga ej böra tillstyrka, att ifrågavarande sjukvårdsinrättningar m. fl. medgivas rätt att från annat håll än apotek anskaffa apoteksvaror eller första klassens gifter. Ej heller ha de sakkunniga med hänsyn till apotekens ekonomi ansett sig kunna tillstyrka, att sjukvårdsinrättningarna medgivas rätt att hos aktiebolaget Läkemedelscentralen inköpa apoteksvaror eller gifter. Däremot bör givetvis centralen liksom andra grosshandelsföretag inom branschen ha rätt att även till sjukvårdsinrättning försälja andra varor än apoteksvaror och första klassens gifter. De sakkunniga övergå nu till att behandla frågan om kommunalapotek. Förslagen om inrättande av sådana apotek ha liksom det nyss behandlade förslaget motiverats därmed, att man trott sig på denna väg kunna nedbringa det allmännas läkemedelsutgifter. Emellertid vill det synas, som om man vid denna frågas behandling alltför mycket koncentrerat uppmärksamheten på apotekens enligt medicinaltaxegrunderna tämligen höga vinsttillägg utan att samtidigt tänka på de med varje apoteksrörelse förenade synnerligen höga omkostnaderna. Ingen av de ekonomiska utredningar, som i det föregående berörts, har heller kunnat ådagalägga, att ett kommunalapotek för det allmänna skulle kunna medföra några egentliga besparingar. De av vederbörande kommitté i Malmö utförda beräkningarna visade som nämnts hän på en besparing av endast omkring 16 000 kronor. Dessa beräkningar, som härstamma från år 1923, befunnos emellertid redan då ohållbara och torde numera efter de senast genomförda etappvisa sänkningarna av läkemedelspriserna och efter lasarettsavtalets tillkomst sakna varje betydelse. De av apotekaren Cedergren åter för ett kommunalt apotek i Stockholm år 1932 utförda kalkylerna slutade, såsom av det föregående framgår, på en nettovinst av allenast något över 3 000 kronor utan att ändock hänsyn tagits till kostnaderna för personalens pensionering. Om kommunalapotek av denna art skulle inrättas — Kungl. Maj:t synes kunna meddela beslut härom — torde det emellertid vara ofrånkomligt, att vederbörande kommunalapotek liksom andra apotek i riket tager på sin lott skälig del i kostnaderna för apoteksföreståndarens och för personalens pensionering. De för sagda ändamål uttaxerade beloppen minska i hög grad kommunalapotekens bärighet och alltså fördelarna för vederbörande kommun. Då det alltså är att förvänta, att kommunalapotek icke alls eller endast i mycket obetydlig grad skulle minska kommunernas läkemedelskostnader, då de vidare skulle i hög grad försämra läkemedelsdistributionen till vederbörande sjukhus, kommunala befattningshavare och understödstagare och då det slutligen icke är lämpligt att för en synnerligen osäker besparing vid

398 sidan av de nuvarande apoteksinrättningarna anordna nya former för läkemedelsförmedling, ha de sakkunniga ej ansett sig böra reflektera på förslagen om inrättande av kommunala apotek.

Läkemedelskostnaderna för fattig- och barnavården. De sakkunniga övergå härefter till frågan om nedbringande av läkemedelskostnaderna för fattig- och barnavården. Föreliggande framställning. I skrivelse den 30 april 1931 till medicinalstyrelsen har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anfört, att mångenstädes i landet fattigvårdsstyrelserna under sin förvaltning hade anstalter, vid vilka förbrukningen av läkemedel vore synnerligen omfattande. I mycket stor utsträckning ålåge det även fattigvårdsstyrelserna att lämna fattigvård i form av fria läkemedel av olika slag åt personer, som vore i behov därav utan att behöva beredas anstaltsvård. I viss mån förelåge samma förhållande även för barnavårdsnämndernas del. Kommunernas utgifter av här ifrågavarande slag vore därför avsevärda, och det vore för deras ekonomi av stor betydelse, om dessa kostnader kunde nedbringas. Principiellt syntes frågan för kommunernas del ligga till på samma sätt som för landstingens. Förbundet hemställde, att åtgärder måtte vidtagas för att samma möjlighet till prisnedsättning å läkemedel m. m., som beretts landstingen, måtte komma även landets fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder till del. Ärendet har på framställning av medicinalstyrelsen av chefen för socialdepartementet överlämnats till de sakkunniga för övervägande. Apotekens försäljning till fattig- och barnavården. Av förut lämnade uppgifter framgår, att läkemedelsförsäljningen från apoteken år 1931 till fattig- och barnavården uppgick till ett sammanlagt belopp av omkring 840 000 kronor. Dessa uppgifter torde emellertid i regel avse såväl läkemedel, tillhandahållna i den öppna fattigvården, som läkemedel, levererade till ålderdomshem och försörjningsanstalter av olika slag med eller utan sjukavdelning. De sakkunniga ha i anledning härav från ett antal kommuner begärt uppgifter rörande kommunernas inköp från apotek av läkemedel för fattigoch barnavården år 1932. Därvid har särskild uppgift begärts rörande leverans till den slutna fattigvården och till anstalter och inrättnirgar för kommunens barnavård. De kommuner, vilka lämnat uppgifter, återfinnas i nedanstående tablå.

399 Tabell 34. Försäljning år 1932 från apotek till fattig- och barnavården i vissa samhällen. 3

Leverans till fattigvård Kommunens namn

Total leverans kr.

Leverans till barnavård

i Därav leverj ans till den (slutna fattigvården kr.

kr.

Därav leverans till anstal ter och inrättningar kr.

Total leverans

Stockholm

3 621

2 070

Malmö

53 842

24 425

2 676

1970 Norrköping

22 695

6 480

91 Hälsingborg

4 762

Uppsala

5 686

2 561

339 379 57 177 281

Linköping

8 320

1 753

Halmstad

13 144

9 445

Södertälje

4 273

—

Nyköping

3 292

1 192

76 Alingsås

—

Falun

7 392

3 523

Alfta

2 503

Byske

467 567

6 18 49

Höganäs

329 Kville (Bohuslän)

195 Hammerdal

95 79 270

loaä (ingår i kol. 2)

De s a k k u n n i g a : Av nyss anförda uppgifter och av uppgifter, som i samma hänseende av de sakkunniga införskaffats från apoteken, framgår, att rabatt å fattig- och barnavårdens läkemedel endast för de större stadskommunerna torde ha någon avsevärdare ekonomisk räckvidd. Om fattig- och barnavården i Stockholm, Göteborg och Malmö undantagas, uppgår ifrågavarande läkemedelsförbrukning i de övriga kommunerna till i genomsnitt högst 300 kronor per kommun och år. Större delen av apotekens försäljning till fattigvården belöper enligt statistiken på den öppna fattigvården, alltså på de enskilda understödstagare, som på kommunens bekostnad erhålla fria läkemedel. Försäljningen av detta slag sker från apoteken individuellt till de olika understödstagarna och icke — liksom oftast leveranserna till sjukvårdsinrättningar och möjligen i viss mån även till vissa grenar av den slutna fattigvården — i större poster. På grund härav finna de sakkunniga icke skäl föreligga att å leveranserna till den öppna fattigvården tillämpas andra rabatter än de i medicinaltaxegrunderna föreskrivna.

400 Däremot bör enligt de sakkunnigas mening i överensstämmelse härmed och i analogi med motsvarande förhållanden i Danmark den fattig- och barnavård, som tydligt och klart kan påvisas vara likställd eller jämförlig med sjukhusvård, kunna komma i åtnjutande av lasarettsavtalets läkemedelsrabatter. De sakkunniga syfta på sådana institutioner som t. ex. S:t Olofshemmet i Halmstad, vissa större sjukvårdsavdelningar vid ålderdomshem etc. De sakkunniga föreslå därför, att medicinalstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för införande av bestämmelser av denna art i förutnämnda standardavtal. Därest mot förmodan det ej skulle visa sig möjligt att åstadkomma ett medgivande av detta slag från vederbörande apotekare eller apotekssammanslutning torde, i anslutning till vad här ovan i likartat sammanhang anförts, föreskrift härom kunna meddelas av medicinalstyrelsen med tillämpning av de bestämmelser, som enligt de sakkunnigas tidigare återgivna förslag skulle inflyta i styrelsens instruktion. I övrigt synes fattigoch barnavården kunna draga fördel av den sänkning av läkemedelspriserna, som på annat sätt kommer till stånd. De sakkunniga vilja även erinra, att deras efterföljande förslag rörande särskild rabatt åt vissa personer, som varaktigt bruka läkemedel, är ägnat att i viss grad nedbringa det allmännas utgifter för läkemedel åt behövande sjuka. Nedsättning av läkemedelspriserna för vissa sjuka. Redan i det föregående ha de sakkunniga som sin mening framhållit, att behovet av en nedsättning av läkemedelspriserna i regel är störst i de fall, där den sjuke är hänvisad till ett mera beständigt bruk av läkemedel. I alldeles särskilt hög grad gäller detta den grupp av dessa sjuka, vilka betecknas såsom mindre bemedlade och som icke för tillgodoseende av sitt läkemedelsbehov åtnjuta understöd av det allmänna. Bestämmelser beträffande minskning av sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade m. m. Statsmakterna ha sedan åtskillig tid tillbaka haft sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten att för mindre bemedlade nedbringa sjukvårdskostnaderna. Genom kungörelse den 29 juni 1926 (S. F. S. nr 293) ha sålunda meddelats bestämmelser angående statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader. Statsbidrag utgår till bestridande av kostnader för sjukbesök, som av vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare företages på avstånd, överstigande tio kilometer från läkarstationen. Bidraget ulgår med viss del av läkararvodet utöver sju kronor och av läkarens resekostnad. Berättigad till statsbidrag är person, för vilken det taxerade beloppet enligt förordningen om inkomst- oeh förmögenhetsskatt ej överstiger 2 000 kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 10 000 kronor. Person, som är bosatt i stad, köping

401 eller municipalsamhälle med egen läkare, är ej berättigad till bidrag, ej heller person, för vilken kommun åtagit sig betala läkarvård. Vid sjukbesök skall vederbörande tjänsteläkare medföra blankett till försäkran, avgiven på heder och samvete, att sistnämnda ekonomiska m. fl. förutsättningar för statsbidrag föreligga. Det åligger läkaren att tillfråga den sjuke eller den, som ansvarar för dennes vård och underhåll, eller den, som eljest anlitat läkaren för honom, om nämnda förutsättningar äro för handen. Därest så finnes vara förhållandet, har läkaren att lämna vederbörande tillfälle att underteckna blanketten. Har läkaren mottagit sålunda undertecknad blankett, må han av vederbörande för besöket uppbära endast den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger statsbidraget. Blanketterna, som skola vara avfattade i enlighet med av medicinalstyrelsen fastställt formulär, tillhandahållas av styrelsen vederbörande tjänsteläkare. Statsbidrag rekvireras av vederbörande läkare hos länsstyrelsen. Sedan genom länsstyrelsens försorg den å blanketten tecknade försäkran blivit till riktigheten attesterad av vederbörande landsfiskal eller kommunalnämndsordförande, har länsstyrelsen att efter vederbörlig granskning pröva, huruvida och med vilket belopp statsbidrag må utgå samt att utanordna beviljat belopp till läkaren. Utgifter för ifrågavarande ändamål avföras å ett under femte huvudtiteln uppfört extra förslagsanslag. Har rekvisition av statsbidrag icke bifallits av länsstyrelsen, äger läkaren avfordra vederbörande arvode och resekostnadsersättning. Vissa i förordningen den 26 juni 1931 (S. F. S. nr 280) om erkända sjukkassor meddelade föreskrifter syfta i samma riktning. Sjukhjälp till medlem av erkänd sjukkassa skall i regel omfatta dels ersättning för utgifter till sjukvård, dels ock ett understöd i penningar för varje dag. I erkänd sjukkassa må icke någon, för vilken det vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor, tillförsäkra sig sjukvårdsersättning. Finner kassa i fråga om medlem, åt vilken sådan ersättning utfästs, att vid senaste taxering till omförmälda skatt för honom upptagits ett beskattningsbart belopp överstigande 8 000 kronor, åligger kassan att hos medlemmen uppsäga utfästelsen. Utfästelsen skall därefter icke gälla beträffande sjukdomsfall, som inträffat efter utgången av det kalenderår, då uppsägningen skedde. Sjukvårdsersättning skall utgivas vid varje sjukdom, som enligt läkares utsago kräver vård av läkare, samt i regel motsvara två tredjedelar av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvård, kostnaderna för läkares resa inräknade, uppgått. Styrkes med läkarintyg, att sjukhusvård är erforderlig, skall i stället för ersättning till läkarvård utgivas ersättning för den sjukes intagande och vård i vissa sjukvårdsanstalter. Även bestämmelserna angående modcrskapsunderstöd äro i detta sammanhang av visst medelbart intresse. De äro meddelade genom förordning den 26 juni 1931 (S. F. S. nr 281) om moderskapsunderstöd. Sådant understöd skall utgå till kvinna, som till lindrande av med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav, dock icke till kvinna, intagen i fattigvårds- m. fl. anstalter. Ej heller äger i regel kvinna rätt till understöd vid barnsbörd, i anledning varav hon är berättigad till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapsunderstöd skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga, om för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500 kronor. Har det beskattningsbara beloppet upptagits högre än till 500 kronor och äro med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna särskilt ömmande, må ock behov av understöd anses vara för handen. Moderskapsunderstöd utgå av statsmedel och utbetalas i efterskott. 26 — 342080.

402 I nu berörda författningar är ej någon särskild lindring medgiven i avseende å den del av sjukvårdskostnaderna, som belöper på läkemedel. P å administrativ väg ha med ett undantag ej meddelats bestämmelser i denna riktning. Undantaget gäller såsom tidigare framhållits beträffande personer, som lida av könssjukdomar och som enligt lex veneris äga att kostnadsfritt erhålla läkemedel. Emellertid har apotekareförbundet medgivit väsentliga lättnader för vissa avnämare av läkemedel. Genom årligen upprepade beslut har nämligen förbundet med beaktande av önskvärdheten av att ej för den sjuke försvåra tillgängligheten av de ytterst värdefulla och för ständigt bruk erforderliga insulinpreparaten fastställt betydande prisnedsättningar å dessa i och för sig kostsamma läkemedel. Såsom av kapitel X framgår ha likartade beslut av förbundet fattats beträffande vissa andra läkemedel. Tidigare förslag. Under diskussionen angående förbilligandet av läkemedlen har professorn T. Thunberg i en tidskriftsartikel l på frågan om nedbringande av läkemedelspriserna anfört vissa synpunkter, som i detta sammanhang äga stort intresse. I artikeln, som tillkom med anledning av medicinalstyrelsens förslag av den 30 juni 1928 om nedbringande av läkemedelspriserna m. m., erinras om styrelsens uttalande i berörda förslag, att de prisförändringar, som skulle företagas, borde vara av sådan art, att så stor del av den läkemedelsförbrukande allmänheten som möjligt komme att draga fördel av dem, d. v. s. de borde så vitt möjligt träffa alla eller i varje fall den största mängden av de läkemedel, som försåldes från apoteken. Psykologiskt riktigare och ur sjukvårdssynpunkt värdefullare vore det, anför artikelförfattaren, om de apoteksvinster, som kunde inbesparas, användes efter så att säga sociala indikationer, så att prisnedsättningen på läkemedlen finge göra sig gällande just i de fall, då kostnaderna verkade som mest tyngande, men att den då också bleve verkligt effektiv. Frågan kunde tänkas anordnad på följande sätt. Medicinaltaxan bibehölles i huvudsak oförändrad. De betalningspliktiga apoteken skulle till en särskild fond, som med hänsyn till den avsedda användningen benämndes prisnedsättningsfonden, inbetala vissa avgifter. Denna fond skulle förvaltas av medicinalstyrelsen och ställas till tjänsteläkarnas förfogande för att i ömmande fall nedsätta receptkostnaderna, exempelvis efter ungefär liknande grunder, som gällde enligt ovan återgivna kungl. brev av den 29 juni 1".)26. Om prisnedsättningsfonden finge en årlig inkomst av 500 000 kronor och landet hade 1 000 tjänsteläkare, som hade rätt att använda prisnedsättningsfonden, skulle det innebära att var och en av dem för nedbringande av läkemedelskostnaderna i ömmande fall skulle årligen få till sin disposition 500 kronor. Där läkaren funne sådana ömmande omständigheter föreligga, som i de reglerande föreskrifterna angåves, kunde han på sitt recept utskriva »Prisnedsättningsfonden», vilket vid receptets expedierande på apoteket medförde en prisnedsättning av förslagsvis 50 %. Apoteken skulle sedan på lämpliga tider insända de så erhållna recepten till medicinalstyrelsen och erhålla likvid för det resterande, av patienten ej betalade beloppet. Man kunde invända mot den av medicinalstyrelsen föreslagna allmänna pris1

Hygienisk Revy, årgång 1928, nr 4.

403 nedsättningen över hela linjen, att den föga komme att märkas av allmänheten. På ett helt annat sätt komme en prisnedsättning ekonomiskt och psykologiskt att kännas som en förmån, om den finge karaktären av 50 % nedsättning å de sedvanliga läkemedelspriserna. De sakkunnigas överläggningar med vissa fackmän. De sakkunniga ha i ärendet samrått med ordföranden i svenska föreningen för invärtes medicin, professorn Nils Antoni, med medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, överläkaren Oscar Lindbom och med överläkaren Malte Ljungdahl. Vid överläggningarna med fackmännen voro alla eniga om önskvärdheten av en särskild prisnedsättning å läkemedel för de sjuka, som för uppehållande av sin arbetskraft eller lindrande av sina sjukdomssymtom vore i behov av ett mera beständigt bruk av läkemedel. Samtliga dessa sjuka kunde hänföras till den grupp patienter, som man i allmänhet plägar beteckna som kroniskt sjuka. Alla i överläggningarna deltagande voro emellertid ense därom att spörsmålet vore i flera avseenden vanskligt att överblicka och taga ställning till. Den frågan uppstod först, om det vore praktiskt genomförbart och lämpligt att begränsa förmånen till patienter, lidande av vissa närmare angivna sjukdomar eller sjukdomsgrupper. Härvid framhölls till en början, att det erbjöde stora svårigheter att närmare fastställa begreppet kronisk sjukdom. Men även om för det föreliggande syftemålet det icke vore erforderligt att definiera detta begrepp, så skulle det dock erbjuda vanskligheter att på ett rättvist sätt angiva de sjukdomar och sjukdomsgrupper, som härvid borde ifrågakomma. Erfarenheten hade beträffande övervakandet av bestämmelserna rörande villkoren för statsbidrag till hem för kroniskt sjuka till fullo ådagalagt, vilka svårigheter som mötte att avgränsa gruppen kroniskt sjuka, och avgörandet härav vore i ej ringa grad beroende av de olika läkarnas subjektiva omdöme. Dessa olägenheter skulle säkerligen bliva än mera framträdande i förevarande angelägenhet, då åt begreppet kroniskt sjuka måste givas en mycket vidare omfattning än vad fallet vore i författningen rörande driftbidrag till hem för kroniskt sjuka. De i konferensen deltagande fackmännen uttalade sig därför enhälligt för att begreppet »kronisk sjukdom» ej lämpade sig som underlag för en begränsning av förmånen av särskilt förbilligade läkemedel. Denna linje kunde därför icke av dem förordas. Man övergick därför till att diskutera en annan utväg för uppnåendet av samma syftemål och upptog till överläggning, om det skulle vara praktiskt genomförbart att nedsätta priset å vissa läkemedel respektive vissa grupper av läkemedel, som enligt vunnen erfarenhet särskilt ifrågakomme vid behandlingen av sjukdomar med ett i allmänhet kroniskt förlopp. Osökt erbjöde sig härvid s. k. hormon- eller organpreparat, vilka vid sådana sjukdomar som t. ex. sockersjuka, perniciös anämi, Basedows sjukdom och andra

404 rubbningar i sköldkörtelns funktioner visat sig erforderliga för att hålla den sjuke arbetsduglig eller väsentligen minska följderna av hans sjukdom. Som en andra grupp ifrågasattes de sedativa och hypnotiska läkemedlen, vilka som bekant funnit en riklig användning vid behandlingen av s. k. nervösa sjukdomstillstånd, för bekämpande av sömnlöshet, för behandling av epilepsi m. m. En tredje grupp» som härvid borde komma i beaktande, vore narkotika eller de smärtstillande läkemedlen, till vilka i främsta rummet höra opium och preparat, som framställts från denna drog. En fjärde grupp, som borde komma under övervägande, vore s. k. amara och fermentativa läkemedel, som användas vid sjukliga rubbningar i matsmältningsorganens funktioner. Den femte gruppen utgjordes av cardiaca (inklusive medel mot kärlsjukdomar). Till dessa medel räknas i främsta rummet digitalisgruppen, vidare strophantus, kamferpreparat, chinidin, nitroglycerin m. fl. Även s. k. expectorantia kunde ifrågakomma som en sjätte grupp. Dessa medel användas vid sjukdomar i luftrören och lungorna för befordrande av upphostningen. Slutligen borde även en sjunde grupp, diuretica och urindesinfekterande medel, upptagas. De förstnämnda av dessa läkemedel ha en urindrivande verkan, de sistnämnda användas vid infektioner i urinorganen (inflammationer i njurbäcken och urinblåsa). Otvivelaktigt mötte svårigheter att på ett praktiskt tillfredsställande sätt angiva de olika grupperna av läkemedel, som borde bli föremål för en särskild prisnedsättning. Man finge härvid beakta att ifrågavarande åtgärd icke ledde till ett missbruk av läkemedel. Detta gällde särskilt den ovannämnda andra gruppen, närmast avsedd för de i dagligt tal kallade nervösa sjuka. Det borde allvarligen övervägas, om några andra hithörande läkemedel borde ifrågakomma än luminal och liknande medel, som hade fått en vidsträckt användning vid behandlingen av epilepsi. Även mot smärtstillande medel såsom morfin, opiototal o. d. kunde med fog betänkligheter resas. För att kunna begränsa åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi, syntes det vara erforderligt att under beaktande av de olika preparatens priser utvälja vissa, som finge användas av dem, som önskade utnyttja förmånen av särskild prisnedsättning. Härvid komme man emellertid att möta ganska stora vanskligheter. Givetvis finge detta urval ske med iakttagande av att ifrågavarande sjuka icke bleve betagna möjligheterna av att få till nedsatt pris inköpa det läkemedel, som bäst ägnade sig för dem. Tvenne synpunkter finge icke lämnas ur sikte, den ena det kända förhållandet, att ett läkemedel, som väl fördroges av en sjuk, lidande av en viss sjukdom, visade sig mindre användbart vid behandlingen av en annan patient, lidande av samma sjukdom. Till dessa patienters individuella olikheter komme ännu en annan faktor, nämligen den behandlande läkarens uppfattning om kemiskt och farmakodynamiskt i stort sett likvärdiga läkemedels terapevtiska värde. Emellertid vore, även om man kunde genom ett relativt rikligt urval av läkemedel tillgodose nu nämnda synpunkter, vanskligheterna med förslagets realiserande efter dessa linjer ingalunda undanröjda. Otvivelaktigt skulle i valet mellan de utomordentligt talrika specialiteterna intres-

405 senterna bland läkemedelstillverkarna komma att utöva en synnerligen stark kritik emot urvalet av läkemedel, i den mån icke deras fabrikat upptagits i förteckningen över de läkemedel, som skulle försäljas till ett nedsatt pris. Vidkommande frågan om samtliga ifrågavarande sjuka, oavsett om ett ekonomiskt behov härav förelåge eller icke, skulle komma i åtnjutande av rabattförmåner, framhölls först och främst, att det icke borde tillkomma läkaren att avgöra, om den sjuke vore i den ekonomiska ställning, att han borde komma i åtnjutande av förmånen av särskild prisnedsättning eller icke. Det förtjänade beaktas, att en begränsning vid ett visst inkomststreck vore skäligen schematisk och att ett förfarande med intyg från vederbörande myndighet innebure en omgång. Härtill borde läggas, att en sådan fordran som företeende av intyg eller kronodebetsedel å vederbörande apotek säkerligen skulle verka motbjudande för den sjuke. Skulle det beaktansvärda syftemålet att underlätta de ifrågavarande patienternas utgifter vid kroniska sjukdomstillstånd få någon större praktisk betydelse, syntes inkomstgränsen behöva sättas så pass högt, att antalet sjuka med inkomster ovan denna gräns bleve relativt ringa. Under sådana förhållanden komme ett inkomststreck troligen icke att få någon större praktisk betydelse såsom ett v ä r n emot alltför stora ekonomiska påfrestningar för apoteken. De

sakkunniga:

Efter att ha inhämtat de synpunkter, som anförts av ovannämnda fackmän, ha de sakkunniga först tagit ställning till frågan om den ifrågasatta särskilda prisnedsättningen borde begränsas till patienter, lidande av vissa närmare angivna kroniska sjukdomar. Härvid har det av fackmännen i detta hänseende anförda bibragt de sakkunniga den uppfattningen, att det torde vara praktiskt ogenomförbart eller under alla förhållanden förenat med stora olägenheter att lägga en sådan begränsning till grund för den praktiska utformningen av ifrågavarande förslag. De sakkunniga ha därför efter ingående överväganden övergivit tanken härpå. För att få en närmare uppfattning, huruvida den andra vägen, att angiva vissa läkemedel som skulle bliva föremål för särskild prisnedsättning, vore framkomlig eller icke, ha de sakkunniga låtit utarbeta en förteckning över de ifrågakommande preparat, som för närvarande äro i bruk. Då förteckningen icke kan göra anspråk på att vara fullständig och på grund av utrymmesskäl, vilja de sakkunniga icke belasta utrymmet med densamma. H u r u de olika preparaten skulle fördela sig mellan de förutnämnda läkemedelsgrupperna, framgår emellertid av efterföljande förteckning: 65 hormonpreparat, 87 sedativa och hypnotica, 27 narkotica, 20 amara och fermentativa, 79 cardiaca (inklusive medel mot kärlsjukdomar), 25 expectorantia samt 38 diuretica och urindesinfekterande medel.

406 Det är uppenbart, att en förteckning av denna omfattning bleve i läkarens praktiska verksamhet och för apoteken svår att överblicka och tillämpa, och svårigheterna komme säkerligen att ökas därigenom, att en dylik förteckning måste med vissa mellanrum bliva föremål för tillägg och andra korrigeringar. Skulle detta system komma i tillämpning, vore det därför enligt de sakkunnigas förmenande nödvändigt att vidtaga en gallring och en omfattande sådan. Det må härvid erinras, att vid konferensen med fackmännen starka önskemål uttalats för att till förebyggande av missbruk hela gruppen sedativa och hypnotica lämpligen borde uteslutas, dock med undantag av luminal och närbesläktade medel, som användas emot fallandesjuka. Fackmännen ha av samma skäl haft vissa betänkligheter mot att upptaga narkotica (morfin, kokain och likartade medel). De sakkunniga inse till fullo, att — med huru stor omsorg och objektivitet en begränsad förteckning än bleve uppgjord — den komme att mötas med kritik av såväl läkare och apotekare som de sjuka och att denna kritik i vissa stycken icke torde komma att sakna visst berättigande. Härtill komme den andra av fackmännen redan påvisade eventualiteten av att läkemedelsfabrikanterna kunde komma att göra erinringar emot förteckningen, vilket kunde alstra missnöje och misstro mot systemet, särskilt hos de sjuka. E n uppenbar svaghet i en lösning av spörsmålet efter de båda förut anförda huvudriktlinjerna är, att de ekonomiska konsekvenserna för apoteken icke kunna överblickas. Sedan förutnämnda båda förslag till lösning av frågan övergivits, ifrågasattes med hänsyn härtill bland de sakkunniga en anordning, som skulle göra det möjligt att i förväg uppskatta apoteksväsendets utgifter för en sänkning av läkemedelspriserna för vissa förbrukare. Enligt detta uppslag skulle rabatten icke utgå till förbrukaren omedelbart vid köpet av läkemedlet utan först sedan erfarenhet vunnits å ena sidan beträffande den omfattning, i vilken berörda förmåner skulle komma att utnyttjas, å andra sidan beträffande de medel, som kunde ställas till förfogande för här avsedda prisreducerande ändamål. Sedan man erhållit en uppfattning härutinnan — närmast borde denna uppgift ankomma på medicinalstyrelsen — skulle styrelsen fatta beslut rörande storleken av den vederbörande förbrukare tillkommande rabatten. Det rabatterade beloppet skulle sedan av dessa få uppbäras på apoteken. Rabatten skulle alltså närmast få karaktären av återbäring. De sakkunniga funno detta förslag medföra vissa fördelar, framför allt så till vida att rabatterna vid varje tillfälle skulle kunna avpassas vid en nivå, svarande emot de medel, som kunde ställas till förfogande för ändamålet. Emellertid har förslaget vid försöken att närmare utforma detsamma befunnits förutsätta en rad av kontrollanordningar och även medföra en ganska omfattande arbetsbörda för apoteksföreståndarna. Den omständigheten att den sjuke ej omedelbart vid läkemedelsinköpet skulle kunna komma i åtnjutande av prisnedsättningen har även funnits avsevärt förminska för^

407 delarna med förslaget. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga sett sig nödsakade att söka sig fram på en enklare linje. Riktlinjer för rabattgivningen. I kapitel VI ha de sakkunniga föreslagit, att viss del av läkemedelscentralens överskott skall ställas till Kungl. Maj:ts disposition för här ifrågavarande ändamål. Enligt de sakkunnigas beräkningar kan det ganska säkert antagas, att läkemedelscentralen redan efter förstad årets verksamhet för ändamålet kan avsätta ett belopp av 400 000 kronor. I och med att läkemedelscentralen hinner amortera det lån, centralen måste upptaga för att kunna fullgöra likviden till staten för ersättningar åt vissa av de nuvarande grosshandelsföretagen, bör beloppet avsevärt växa. I efterföljande kapitel X I V förorda de sakkunniga vidare, att för enahanda ändamål avsättas vissa avgifter, som från apoteken skola uttaxeras för reglering av apoteksinnehavarnas inkomster. Det belopp, som för ändamålet kan inflyta från detta håll, torde icke kunna i förväg exakt uppskattas. Kännedom härom erhålles först året efter det som apotekens deklarationer avse. Emellertid hålla de sakkunniga före, att man med ganska stor sannolikhet kan förvänta, att nämnda uttaxering från apoteken även under nuvarande förhållanden kan inbringa ett belopp av åtminstone 200 000 kronor. I och med att de affärslivet i dess helhet påverkande ekonomiska konjunkturerna förbättras, torde apotekens omsättning och avkastning i viss grad ökas. De sakkunniga anse sig kunna med ganska stor säkerhet räkna med att redan under det första verksamhetsåret ett belopp av omkring a/2 miljon kronor kan stå till förfogande för nedbringande av läkemedelspriserna för vissa sjuka. När det gäller att uppskatta storleken av de rabattförmåner, som med utnyttjande av nyssnämnda medel kunna beredas vissa sjuka, måste emellertid uppgifter också föreligga rörande det andra ledet i beräkningarna, nämligen om storleken av de årliga inköpen av läkemedel för ifrågavarande sjukas räkning. För att möjliggöra en rabatt av förslagsvis 10 % å deras läkemedelskostnader får tydligen — under förutsättning att de för ändamålet tillgängliga medlen uppskattas till omkring '/._, miljon kronor — deras läkemedelsinköp icke överstiga 5 miljoner kronor per år. Motsvarande siffra vid en rabatt av 15 % är närmare 3 / 2 miljoner kronor och vid en rabatt av 20 % 2 7.2 miljoner kronor. Det förefaller icke vara sannolikt, att den totala försäljningen till de sjuka av det slag, varom här är fråga, väsentligt överstiger ett belopp av 5 miljoner kronor. De sakkunniga äro snarare böjda att antaga att försäljningen uppgår till lägre belopp. Intill dess närmare kännedom kan erhållas rörande i vilken omfattning förmånerna komma att utnyttjas, anse de sakkunniga emellertid försiktigheten bjuda att ej beräkna en högre rabattprocent än förslagsvis 10 %. Under sådana omständigheter få åtgärderna karaktären av en försöksanord-

408 ning. Resultatet av dessa försök kan mycket väl tänkas leda till en höjning av rabatten till 20 eller 30 % eller mera. Å andra sidan behöver anordningen för det allmänna och för apoteksväsendet ej medföra någon risk, då ju — om det skulle befinnas att institutet utnyttjas i en omfattning, som icke svarar mot de tillgängliga medlen — bestämmelserna omedelbart kunna upphävas. Under alla omständigheter får därför förslaget icke utformas på sådant sätt, att det allmänna ikläder sig någon förpliktelse gentemot ifrågavarande sjuka. I detta sammanhang vilja de sakkunniga beröra ett spörsmål, som i samband med nu förevarande fråga varit föremål för de sakkunnigas överläggningar. Såsom av kapitel X framgår, utgår numera såväl brännvinstillverknings- som omsättningsskatt på apoteksspriten, som ju användes såsom läkemedel och till framställning av läkemedel. Ur det allmännas synpunkt kan det te sig obilligt att skattelägga läkemedel. Om så emellertid även i fortsättningen med hänsyn bland annat till kontrollsvårigheter anses böra äga rum, vore det att föredraga, ifall dessa skatter kunde utnyttjas till förbilligande av läkemedlen för ifrågavarande sjuka. Detta kan ske därigenom att de å apoteksspriten vilande skatterna tillgodoföras läkemedelsfonden för tillgodoseende av dess ändamål. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra på sakens nuvarande ståndpunkt framlägga förslag i denna riktning utan begränsa sig till att antyda möjligheten av åtgärder av denna art. I samband härmed ha de sakkunniga undersökt lämpligheten av att för vinnande av enahanda syftemål läkemedelscentralen beredes möjlighet att tillgodogöra sig affärsvinsten å spritförsäljningen till apoteken. Dessa undersökningar ha emellertid givit vid handen, att ur affärssynpunkt icke mycket vore att vinna genom en omläggning av apotekens spritförsörjning dithän, att läkemedelscentralen finge bemyndigande att omhänderhava distributionen av spriten. Skulle emellertid den nyss antydda återbäringen av skatten komma till stånd, synas vissa skäl tala för att spritcentralen fortfarande omhänderhar själva distributionen men att orderna och likviderna från apoteken passera läkemedelscentralen. Till denna fråga ha emellertid de sakkunniga ej ansett sig böra taga ställning, då den lämpligen först efter läkemedelscentralens tillkomst bör upptagas till närmare dryftande i samband med den förutnämnda frågan om skatteåterbäring. Frågan är nu den, vilka läkemedelsförbrukare som böra komma i åtnjutande av de särskilda rabattförmånerna. Ovan ha påvisats svårigheterna att begränsa desamma till vissa sjuka, som lida av bestämda kroniska sjukdomar. I det föregående åberopade fackmän ha över huvud taget ställt sig avvisande eller åtminstone mycket tveksamma emot tanken att låta begreppet »kroniskt sjuk» utgöra underlaget för en begränsning av åtgärdernas räckvidd. Med hänsyn härtill vilja icke heller de sakkunniga framställa något förslag om särskild rabatt till personer, som lida av vissa sjukdomar,

409 och över huvud taget icke i detta sammanhang upptaga begreppet kroniskt sjuk. Då emellertid enligt de sakkunnigas förmenande just den omständigheten att vederbörande under en längre tid måste använda läkemedel i regel torde konstituera ett behov av särskilt rabatterade priser å läkemedel, föreslå de sakkunniga att rabatt må utgå till dem, som behöva varaktigt bruka läkemedel. Till förebyggande av missbruk finna de sakkunniga erforderligt, att prisnedsättningen begränsas till läkemedel, förskrivna å läkarrecept. Detta kan så mycket mindre anses obilligt som flertalet av de sjuka, som avses komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån, genom sin sjukdom torde vara nödsakade att under längre tid direkt eller indirekt vara under läkares vård och tillsyn. Särskilda rabatter torde ej böra tillämpas å insulin- m. fl. preparat, vilka såsom av det föregående framgår redan nu försäljas till mycket nedsatta priser och vilkas priser enligt de sakkunnigas förslag under kapitel X på visst sätt skulle regleras genom medicinaltaxegrunderna. Mer svårlöst är frågan, huruvida en begränsning bör ifrågakomma med hänsyn till den sjukes ekonomiska ställning. För införande av inkomststreck talar önskvärdheten att begränsa klientelet och på så sätt möjliggöra större rabatt för de mer behövande. Mot förslaget tala emellertid vägande skäl. Att vid de sakkunnigas överläggningar med vederbörande fackmän vissa erinringar framställts emot en sådan begränsning har framgått av det föregående. De sakkunniga finna för sin del, att dessa erinringar ingalunda sakna fog. Ett fastställande av inkomststreck föranleder en diskretionär prövning i de olika fallen och en prövning av denna art medför som bekant oftast vanskligheter och även obehag för båda parterna. Svårt eller omöjligt är att fixera inkomststrecket vid en sådan höjd, att orättvisor ej vederfaras läkemedelsförbrukarna. Kontrollen rörande efterlevnaden av bestämmelserna vållar praktiska svårigheter. Det är emellertid ej blott dessa synpunkter, som avgjort de sakkunnigas ställningstagande i detta detaljspörsmål. Över huvud taget strider det emot de intressen och önskemål, som i detta ärende böra göra sig gällande, att med de privata inkomsterna eller den samhälleliga ställningen som hållpunkt begränsa möjligheterna att åtnjuta förmåner, som böra kunna tillgodokomma alla personer, som lida av långvariga sjukdomar. En annan sida av saken är, att det kan antagas, att välsituerade personer endast undantagsvis komma att göra anspråk på denna förmån. De sakkunnigas nyss anförda mening förutsätter å andra sidan, att ej heller ett undre inkomststreck bör fastställas. Förmånen bör med andra ord kunna ifrågakomma även för personer, som enligt gällande fattigvårdslag åtnjuta eller böra åtnjuta fattigvård. Visserligen kommer i så fall förmånen icke personen utan hans fattigvårdssamhälle tillgodo. Detta förhållande är emellertid ej av den art, att det bör bryta den principiella uppfattning, vartill de sakkunniga nyss givit sin anslutning.

410 Det tekniska förfarandet m. m. Enligt de sakkunnigas ovan skisserade förslag skulle sålunda förmånen av billigare läkemedel gälla endast å läkares recept förskrivna läkemedel och kunna tillkomma alla dem, som äro i behov av att varaktigt bruka läkemedel. De sakkunniga ha tänkt sig det tekniska förfarandet vid rabattgivningen, vilket givetvis närmare bör utformas av medicinalstyrelsen, anordnat efter följande riktlinjer. Till grund för rabattgivningen bör ligga ett av läkare (helst tjänsteläkare med hänsyn till kostnaderna för intyget) utfärdat intyg, vars formulär fastställes av medicinalstyrelsen, förslagsvis så lydande: Undertecknad intygar, att N. N., år gammal, lider av sådan sjukdom (sjukdomens namn), att vederbörande enligt min uppfattning för denna sjukdom är i behov av att varaktigt bruka läkemedel. den Läkarens namn. (Tjänsteställning.)

De sakkunniga ha övervägt, om intyget bör till tiden begränsas, och ha stannat vid att i frågans nuvarande läge förorda, att bestämmelser ej böra utfärdas om begränsning av giltighetstiden. Yppas efter någon tids erfarenhet behov av dylika föreskrifter, lära hinder ej möta att utfärda föreskrifter i ämnet. Ifrågavarande intyg avlämnar den sjuke eller dennes ombud på det apotek, som vederbörande vill anlita. Apoteksföreståndaren åligger att i kontrollsyfte under erforderlig tid förvara intygen. För kontrollens skull torde det vara nödvändigt, att den sjuke blir bunden att använda det apotek, till vilket intyget första gången inlämnas. Skulle han av en eller annan anledning, exempelvis genom ombyte av bostad eller ändring av vistelseort, finna det bekvämare att anlita ett annat apotek, bör föreståndaren för det förstnämnda apoteket vara skyldig att med påteckning om anledningen översända intyget till det andra apoteket. Under sådana förhållanden behöver läkaren icke mer än en gång för samma sjukdom utfärda intyg för en och samme patient. Å det läkarrecept, som den sjuke skall förete vid rekvisition av läkemedel, bör läkaren giva anvisning om att vederbörlig rabatt skall utgå för läkemedlet genom att på receptet stämpla eller skriva »läkemedelsfonden». Givetvis är det läkaren obetaget att enligt gällande bestämmelser iterera även recept av denna art. Såsom av det ovanstående framgår, blir besväret för läkaren genom det föreslagna förfarandet ringa och kan enligt de sakkunnigas förmenande icke anföras som ett skäl emot förslaget. Apoteksföreståndarnas funktion i rabattsystemet blir i övrigt att anskaffa verifikationer för läkemedelsfondens räkning och att från fonden uppbära ersättning för rabatterna. Verifikationerna kunna lämpligen utgöras av kvitton, förslagsvis avfattade enligt ett av medicinalstyrelsen fastställt for-

411 mulär och undertecknade av rekvirenten. Dessa kvitton jämte bestyrkta avskrifter av läkarintygen, eventuellt även vederbörande läkarrecept eller bestyrkta avskrifter av desamma, böra med vissa regelbundna mellanrum, som medicinalstyrelsen bestämmer, insändas till styrelsen, som bör förvalta läkemedelsfonden. De insända verifikationerna granskas av styrelsen eller den, åt vilken styrelsen överlåter denna uppgift, varefter styrelsen till apoteksföreståndaren utanordnar det belopp, vartill verifikationernas slutsumma efter granskningen uppgår. Kostnaderna för förslaget belöpa i huvudsak på utgifter för granskningen inom medicinalstyrelsen av de av apoteksföreståndarna insända verifikationerna. Denna granskning synes medicinalstyrelsen — i likhet med vad som skett beträffande granskningen av vissa läkemedelsräkningar, som skola betalas av allmänna medel — mot lämpligt arvode kunna uppdraga åt någon kompetent person. Visserligen lärer granskningen av nämnda verifikationer liksom den nuvarande granskningen av nyssnämnda s. k. allmänna räkningar i viss utsträckning kunna ske stickprovsvis. Då det emellertid ej i förväg kan avgöras, vilken omfattning det av de sakkunniga förordade institutet kommer att få, finna de sakkunniga försiktigheten bjuda att för granskningsmannen räkna med ett arvode av 2 000 kronor per år. Till jämförelse må nämnas, att arvodet till den, som erhållit medicinalstyrelsens uppdrag att granska nyss omförmälda allmänna räkningar, för närvarande uppgår till 1 500 kronor. Sagda av förslaget föranledda kostnader torde böra bestridas av läkemedelsfonden. De erforderliga författningsbestämmelserna torde kunna utfärdas i ett kungl. brev till medicinalstyrelsen, vilket bör intagas i svensk författningssamling. I detta brev böra allenast angivas huvudgrunderna i förfarandet och i övrigt bör styrelsen bemyndigas att vidtaga de åtgärder för beslutets genomförande, som styrelsen finner vara ändamålsenliga. I detta sammanhang vilja de sakkunniga allenast framhålla, att de föreskrifter angående iakttagande av sparsamhet vid förordnande av läkemedel som skola betalas av allmänna medel, vilka medicinalstyrelsen senast den 9 januari 1932 (M. F . ser. A. nr 1) utfärdat, givetvis böra äga tillämpning även på detta område. Sammanfattningsvis återgivas nedan de bestämmelser, som synas böra meddelas av Kungl. Maj:t i sagda brev. Det bör anmärkas, att dessa bestämmelser, i vad rör uttaxeringen till läkemedelsfonden av vissa avgifter från apoteken, kompletteras av de bestämmelser, som i detta hänseende angivas å sid. 490 ff. under kapitel XIV. 1. Det årliga belopp, som aktiebolaget Läkemedelscentralen jämlikt § 8 i avtalet den mellan svenska staten och aktiebolaget Läkemedelscentralen

412 har att, på sätt Kungl. Maj:t bestämmer, inbetala till en fond för förbilligande av läkemedel, skall erläggas till medicinalstyrelsen senast den 1 maj varje år. 2. Fonden (läkemedelsfonden) förvaltas av medicinalstyrelsen. 3. Läkemedelsfonden skall, utom för de ändamål, varom förmäles i Kungl. Maj:ts beslut den \ användas för nedbringande av läkemedelskostnaderna för personer, som äro i behov av att varaktigt bruka läkemedel. 4. Under 3. omförmälda personer skola, i den mån å läkemedlen enligt Kungl. Majas grunder för läkemedels taxering å apoteksinrättning ej utgår särskild rabatt, i den ordning, medicinalstyrelsen äger bestämma, tills vidare erhålla rabatt med 10 % å läkemedel, som inköpts å apotek och förskrivits å läkarrecept, signerat enligt medicinalstyrelsens föreskrift. 5. Att det förhållande föreligger, som i 3. sägs, skall styrkas av läkare genom intyg, avfattat i enlighet med av medicinalstyrelsen fastställt formulär. 6. Medicinalstyrelsen äger utfärda de föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga för genomförandet av Kungl. Maj:ts beslut, samt att för bestridande av kostnader härför använda nödigt belopp av läkemedelsfonden. L ä m p l i g e n synes m e d h ä n s y n t i l l vad de s a k k u n n i g a i det föregående a n f ö r t v e r k s a m h e t e n k u n n a t a g a sin början, s e d a n a k t i e b o l a g e t L ä k e m e d e l s c e n t r a l e n s b o k s l u t för dess första v e r k s a m h e t s å r föreligger. 1

Jämför sid. 490 ff.

413 XII. Nyanläggning av apoteksinrättningar. Apoteksväsendets ekonomi och därmed även möjligheterna att sänka läkemedelspriserna påverkas i hög grad av antalet distributionsställen för läkemedel. De sakkunniga ha därför till behandling upptagit dessa frågor. I samband därmed ämna de sakkunniga beröra vissa ärenden rörande ifrågasatta n y a n l ä g g n i n g a r av apoteksinrättningar, som av chefen för socialdepartementet den 20 september 1933 och den 9 maj 1934 överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det de sakkunniga lämnade uppdraget. Antalet apoteksinrättningar i Sverige. Apoteksinrättningarna utgöras såsom tidigare framhållits huvudsakligen av självständiga apotek och medikamentsförråd. F r å n sjukhusapoteken torde här k u n n a bortses. Härtill komma de enklare läkemedelsförsäljningsställen, som benämnas läkemedelsförråd. Antalet n y a n l ä g g n i n g a r av apoteksinrättningar m. m. under de senaste sex tioårsperioderna framgår av nedanstående tablå: Tabell

35. 1

A n t a l n y a n l ä g g n i n g a r av a p o t e k s i n r ä t t n i n g a r m . m . å r e n 1873—1932. Antal nyanlagda År

a) självständiga apotek

b) medikamentsförråd 24

1873—1882

1883—1892

1893—1902

1903-1912

1913—1922

1923—1932

c) läkemedelsförråd

319 Antalet n y a n l ä g g n i n g a r av självständiga apotek h a r sålunda under de senaste 20 å 30 åren avtagit. Under denna tid h a r emellertid läkemedelsdistributionen förbättrats, vilket i viss mån belyses av efterföljande tablå. 1

Upprättad bland annat på grundval av i Svensk farmacevtisk intagen statistik.

matrikel, årgång 1934,

414 Tabell 36. l

A p o t e k e n s antal i f ö r h å l l a n d e t i l l f o l k m ä n g d e n å r e n 1880—1930. Antal invånare per självständigt Å r

apotek

a) i hela riket

b) i städer

c) piå. landsbygden

24 300

6 200

23 300

7 200

47 400

19 800

8 000

33 000

17 200

8 700

25 300

16 800

9 600

24 500

15 500

10 300

20 600

Antalet i n v å n a r e per apotek h a r för hela riket avsevärt minskats, för städer ökats och för landsbygden minskats. Tydligen s a m m a n h ä n g e r den olikartade utvecklingen i städerna och på landsbygden med befolkningsförskjutningen från landsbygden till städerna. Tabellen ger emellertid av n a t u r l i g a skäl ingen klar bild av läkemedelsdistributionens förbättring, vilket förhållande nedanstående tabell är bättre ägnad a t t belysa. T a b e l l 37. 1

Antal apoteksinrättningar m. m. å r e n 1880-1930. Antal självständiga apotek

A r

Antal filialapotek2

Antal medikamentsförråd 3

a) i städer

b) på landsbygden

1930 Summaantal apoteksAntal läke- inrättningar medels- och läkemedelsförråd 2 förråd 234 249

— — — —

3*2 369 394

Under de senaste femtio åren h a r alltså antalet självständiga apotek i städerna ökats med över 70 % och på landsbygden med över 160 %. Sammanlagda antalet apoteksinrättningar h a r under samma tid, läkemedelsförråden oräknade, stigit med n ä r m a r e 80 %. Vid årsskiftet 1933,1934 1

Sammanställd på grundval av i Svensk farmacevtisk statistik. 2 Samtliga på landsbygden 3 Flertalet på landsb} r gden

matrikel, årgång 1933, intagen

415 funnos följande antal avsynade apoteksinrättningar, nämligen 411 apotek, 1 filialapotek, 23 medikamentsförråd samt dessutom 367 beviljade läkemedelsförråd. Jämförelse med utlandet. Trots den mycket starka utbyggnaden av det svenska apoteksväsendet står Sverige efter andra länder i fråga om antalet egentliga apotek. Detta framgår av nedanstående tabell: 1 T a b e l l 38.

A p o t e k e n s antal i f ö r h å l l a n d e till f o l k m ä n g d e n i Sverige o c h i v i s s a andra länder. Antal egentliga apotek

Antal invånare per apotek

Sverige (per 1 januari 1932)

15 500

Norge (december 1930)

10 800

Danmark (december 1930)

10 800

Finland (per 1 januari 1932)

9 200

Österrike (per 1 januari 1932)

10 500

Polen (per 1 januari 1931)

14 400

Schweiz (per 1 januari 1931)

6 300

Tyskland (per 1 januari 1930)

6 476

10 0C0

Tjeckoslovakien (per 1 januari 1931)

11600 Italien (1928)

9 892

4 000

22 000

Bulgarien (1931) Jugoslavien (1931)

15 500

Rumänien (1931)

1 165

15 500

Ungern (1931)

6 000

Givetvis klarlägger ovanstående tabell ingalunda läkemedelsdistributionens effektivitet i vederbörande länder. Den avser allenast de egentliga apoteken och tager ej hänsyn till andra former for läkemedelsdistribution, exempelvis för Sveriges del medikamentsförråd och läkemedelsförråd. De organisatoriska formerna på detta liksom på m å n g a andra hälso- och sjukvårdsområden skifta emellertid så avsevärt mellan olika länder, a t t någon klar bild i dessa hänseenden knappast k a n erhållas.^ Vid jämförelsen må också beaktas, att apoteksväsendet i vissa av ifrågavarande länder ä r fritt, d. v. s. anläggandet av apotek bestämmes icke av de centrala myndigheterna. Detta torde i viss m å n förklara det låga antalet invånare per apotek i'exempelvis Schweiz och Ungern. Uppgifterna ha erhållits företrädesvis från Union internationale des employes de ph;

416 De s a k k u n n i g a : F r å g a n i vad m å n det är lämpligt att genom fortsatt n y a n l ä g g n i n g av apoteksinrättningar utbygga apoteksväsendet ställer sig något olika för olika slag av apoteksinrättningar. Vad då först a n g å r de självständiga apoteken, vilja de sakkunniga erinra, att de såsom redan nämnts fått till sig överlämnade ett antal ärenden angående nyanläggning av apoteksinrättningar. Beträffande dessa ärenden tillåta sig de sakkunniga anföra följande. Av det föregående framgår, att medicinalstyrelsen genom brev den 16 j a n u a r i 1930 erhöll bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utredande av vissa apoteksväsendet berörande frågor. Mellan dessa sakkunniga uppnåddes enighet om att söka få till stånd n y a n l ä g g n i n g a r av apotek å vissa platser. I skrivelse till chefen för socialdepartementet den 26 februari 1931 angav därefter styrelsen som sin avsikt att efter verkställd utredning i varje särskilt fall ingå till Kungl. Maj:t med framställning om inrättande av apotek å de av nyss antydda platser, där sådana apoteksinrättningar befunnes v a r a erforderliga och lämpligen kunde anläggas. Därefter har styrelsen ingivit särskilda framställningar om inrättande av apotek å vissa av n ä m n d a platser. De sakkunniga ha beretts tillfälle avgiva yttranden över vissa av dessa framställningar. I skrivelse till chefen för socialdepartementet den 2 augusti 1933 anmälde därefter medicinalstyrelsen, att utredningen beträffande vissa a n d r a orter icke givit vid handen, att förutsättningar för inrättande av självständiga apotek förelåge. Styrelsen anförde sammanfattningsvis följande. Angående Uddevalla hade stadsfullmäktige därstädes visserligen uttalat, ait de ansåge ett ytterligare apotek i staden önskvärt, men att frågan borde lösas i samband med det nuvarande apotekets övergång till annan innehavare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hade avstyrkt förslaget om inrättande av ytterligare ett apotek i Uddevalla. Stadsfullmäktige i Linköping hade förklarat, att för närvarande ej något behov av ännu ett apotek i staden förelåge. Länsstyrelsen i Östergötlands län hade anfört, att med inrättande av ett nytt apotek i Linköping lämpligen borde tillsvidare anstå. Kommunalfullmäktige i Partilie kommun hade visserligen hemställt, ttt självständigt apotek måtte inrättas i Partille, dock under förutsättning att kommunen icke behövde ikläda sig några garantier av ekonomisk art för apoteket. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hade avstyrkt förslaget om inrättande iv självständigt apotek i Partille. I fråga om inrättande av självständigt apotek i Kilafors hade kommunalfullmäktige i Hanebo anfört, dels att inrättande av ett dylikt apotek ur flera syipunkter vore synnerligen önskvärt, dels ock att det ej nu vore möjligt för kommunen att ikläda sig de av medicinalstyrelsen angivna villkoren samt beslutat uttak sig för att ärendet återupptoges, när den ekonomiska situationen bleve gynnsammare.

417 Länsstyrelsen i Gävleborgs län hade uttalat, att frågan syntes böra tillsvidare anstå för att vid första lägliga tillfälle återupptagas. Stadsfullmäktige i Örebro hade förklarat sig icke kunna ur stadens synpunkr finna behov föreligga av ytterligare apotek. Länsstyrelsen i Örebro län hade anfört, att den saknade anledning att förorda förslaget om ett nytt apotek i Örebro. Rörande förslag om inrättande av nytt apotek i Storfors hade kommunalfullmäktige i Kroppa socken uttalat, att behov av ett apotek i Storfors alltmera gåve sig till känna, men att fullmäktige på grund av svårigheten att anskaffa lokaler för närvarande ansåge sig icke kunna finna någon framkomlig väg för frågans lösning. Länsstyrelsen i Värmlands län hade anfört, att frågan icke för det närvarande torde kunna till vidare åtgärd föranleda. Kommunalfullmäktige i Saltsjöbadens köping hade avstyrkt förslag om inrättande av apotek i köpingen. Länsstyrelsen i Stockholms län hade uttalat som sin åsikt, att apotek för närvarande icke borde inrättas i Saltsjöbaden. Kommunalfullmäktige i Njulångers kommun, där Iggesund vore beläget, hade uttalat sig för behovet av ett apotek eller medikamentsförråd inom Njulångers provinsialläkardistrikt men hade föreslagit, att frågans avgörande för närvarande måtte uppskjutas för att upptagas till förnyad behandling, då kommunens finanser det tilläte. Länsstyrelsen i Gävleborgs län hade funnit frågan om inrättande av självständigt apotek inom Njutångers provinsialläkardistrikt böra tillsvidare anstå. Kommunalfullmäktige i Njurunda hade med hänsyn bland annat till kommunens ekonomiska ställning bestämt avstyrkt förslaget om inrättande av ett självständigt apotek i kommunen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län hade uttalat, att det tillsvidare borde anstå med inrättande av apotek i Njurunda, därest icke apotek kunde komma till stånd utan bidrag från kommunen. För inrättande av apotek i Osbg hade socknens kommunalfullmäktige uttalat sig och jämväl garanterat, att nödiga lokaler ställdes till förfogande. Länsstyrelsen i Kristianstads län hade icke ansett sig kunna för närvarande tillstyrka inrättandet av ett apotek i Osby. Medicinalstyrelsen funne med hänsyn till vad de lokala myndigheterna anfört icke skäl föreligga att för närvarande föreslå inrättandet av nya apotek i städerna Uddevalla,^ Linköping och Örebro. Icke heller ansåge styrelsen, att apotek borde inrättas på någon av övriga ovan anförda orter, nämligen Partille, Kilafors, Storfors, Saltsjöbaden, Iggesund och Njurunda, beträffande vilka de lokala myndigheterna antingen avstyrkt anläggande av apotek eller förklarat sig icke kunna lämna de av styrelsen som nödvändiga ansedda ekonomiska garantierna. Styrelsen vore jämväl av den uppfattningen, att apotek för närvarande icke borde inrättas i Osby, enär icke någon tjänsteläkare vore bosatt därstädes. Emellertid anförde medicinalstyrelsen, att de yttranden rörande de olika förslagen om inrättande av apotek, som styrelsen inhämtat, torde vara av betydelse för utredande av frågan om huru många apotek, som framdeles kunde och borde inrättas, och styrelsen hemställde därför, att handlingarna måtte överlämnas till de sakkunniga att av dem beaktas vid fullgörandet av dem meddelat uppdrag, vilket också skedde. I s k r i v e l s e till c h e f e n för s o c i a l d e p a r t e m e n t e t den 26 a p r i l 1934 a n m ä l d e därefter medicinalstyrelsen en liknande fråga angående i n r ä t t a n d e a v ett apotek i Åstorp. Av handlingarna i detta ärende framgår, att Björnekulla kommun och Åstorps municipalfullmäktige beslutat gemensamt ikläda sig de ekonomiska förpliktelser, 27 — 342080.

418 som inrättandet av ett apotek i Åstorp kunde medföra. Vederbörande tjänsteläkare hade olika meningar beträffande behovet av ett apotek därstädes, under det landsfiskalen och länsstyrelsen i Kristianstads län uttalat sig för detta förslag. Styrelsen hade för egen del funnit, att apoteket i Bjuv under nuvarande förhållanden icke torde bliva ekonomiskt bärkraftigt, ifall självständigt apotek inrättades i Åstorp, och ansåge sig därför för närvarande icke kunna föreslå inrättandet av ett dylikt apotek. Till ett av styrelsen framlagt förslag om inrättande av ett medikamentsförråd i Åstorp hade såväl kommunen som municipalsamhället ställt sig avvisande, enitr det ansetts, att ett medikamentsförråd »icke hade samma bärighet som ett självständigt apotek». Även detta ärende har på förslag av medicinalstyrelsen överlämnats till de sakkunniga. De sakkunniga ha tagit del av de sålunda överlämnade ärendena. Givetvis ha de sakkunniga saknat anledning a t t ingå på de olika förslagen om inrättande av apotek på nyss omförmälda orter. Däremot h a ärendena befunnits ägnade att i viss mån belysa behovet av självständiga apotek och även de ifrågasatta n y a n l ä g g n i n g a r n a s inverkan på de förefintliga apotekens ekonomi. I detta sammanhang vilja de sakkunniga — under erinran att vid uppkommande frågor om nyanläggningar av apoteksinrättningar enligt praxis yttranden pläga inhämtas från vederbörande av ärendet berörda apoteksinnehavare, ifrågakommande kommunala myndigheter, tjänsteläkare och länsstyrelser — framhålla önskvärdheten av att vederbörande myndigheter även höra apotekare- och farmacevtförbunden, i den mån det kan förväntas, a t t de äro i tillfälle a t t anföra synpunkter av intresse vid ärendets handläggning. Möjligheterna att utbygga apoteksväsendet med självständiga apotek äro mycket beroende av landets geografiska och demografiska struktur och det torde icke kunna bestridas, att Sverige i dessa hänseenden tillhör de mindre lyckligt lottade länderna. Befolkningens fördelning på mycket vidsträckta områden och den i vissa delar av landet mycket ringa befolkningstätheten försvårar i hög grad ett rationellt utbyggande av apoteksorganisationen med självständiga apotek, ifall kravet på största möjliga ekonomiska bärighet hos de nyanlagda apoteken fortfarande skall vidhållas. I så fall torde det i främsta r u m m e t v a r a städerna, som skulle komma i fråga för nyanläggningar. I nedanstående tabell h a r antecknats antalet invånare per apotek i städer med över 10 000 invånare i börj a n av å r 1933. Hänsyn h a r givetvis ej k u n n a t tagas till läkemedelsförsäljningen till och invånarantalet i den omkringliggande landsbygden, vilka omständigheter ha stor betydelse för behovet av n y a apotek och deras bärighet.

419 Stad

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping . Hälsingborg. Gävle Borås Örebro Eskilstuna Jönköping Västerås Uppsala Linköping Karlskrona . Lund Halmstad Karlstad Kalmar Landskrona .

Antal apotek

Antal invånare per apotek

40 16 8

12 600 15 200 16 000 12 300 18 600 13 000 12 800 12 500 10 900 10 300 15 200 10 400 14 900 8 500 12 300 11 900 10 500 9 900 9 300

Stad

Sundsvall Mölndal Uddevalla Trollhättan Södertälje Östersund Kristianstad Falun Trälleborg Västervik Nyköping Härnösand Söderhamn Ystad Luleå Lidingö Umeå Skövde Visby

Antal apotek

Antal invånare jer apotek

2 1 1 1 2 2 2 2 1 1 2 2 1 1 1 1 2 1 1

9 000 17 600 15 100 15 000 7 200 7 100 6 800 6 700 13 000 12 600 6 000 5 900 11 600 11 400 11 300 11 300 5 600 10 900 10 500

De s a k k u n n i g a vilja f r a m h å l l a , a t t vid n y a n l ä g g n i n g a v apotek e n d a s t d e t s k ä l e t b ö r v a r a a v g ö r a n d e , h u r u v i d a l ä k e m e d e l s d i s t r i b u t i o n e n s effekt i v i t e t p å k a l l a r n y a a p o t e k . S å v i t t de s a k k u n n i g a h a s i g b e k a n t , h a r k r a vet p å n y a n l ä g g n i n g a r av s j ä l v s t ä n d i g a apotek ofta m o t i v e r a t s m e d h ä n s y n till ö n s k v ä r d h e t e n a t t f ö r b ä t t r a den f a r m a c e v t i s k a personalens befordringsförhållanden. Med d e s a k k u n n i g a s i n s t ä l l n i n g till h i t h ö r a n d e f r å g o r ä r d e t t a s y n p u n k t e r , s o m icke få s k j u t a s i f ö r g r u n d e n v i d a v g ö randet av spörsmål av denna art. E t t a n n a t m o t i v för n y a n l ä g g n i n g a r a v a p o t e k h a r å t m i n s t o n e t i d i g a r e v a r i t ö n s k e m å l e t a t t r ä t t v i s a r e fördela a p o t e k s i n n e h a v a r n a s i n k o m s t e r a v apoteksrörelsen. D e n n a bedömningsgrund torde emellertid med apoteksväsendets nuvarande k a r a k t ä r ha relativt mindre berättigande än t i d i g a r e . P å d e n tid, d å a p o t e k s i n n e h a v a r n a s o m i n k o m s t a v r ö r e l s e n åtnjöto hela eller större delen a v avkastningen, k u n d e det anses b e r ä t t i g a t a t t a n l ä g g a s y n p u n k t e r a v d e n n a art. Genom n y a n l ä g g n i n g av apotek i ett s a m h ä l l e m e d alltför s t o r t i n v å n a r a n t a l p e r apotek k u n d e e r h å l l a s en ö n s k v ä r d u t j ä m n i n g a v apotekens avkastning. Såsom emellertid a v den tidigare framställningen framgått, uttaxeras n u m e r a från apoteken m e d e l t i l l d e för a p o t e k s v ä s e n d e t g e m e n s a m m a ä n d a m å l e n i f ö r h å l l a n d e t i l l a p o t e k e n s b ä r k r a f t , v a r i g e n o m t i l l f r o m m a för a p o t e k s v ä s e n d e t v i n n e s e n ej o b e t y d l i g n i v e l l e r i n g a v a p o t e k s f ö r e s t å n d a r n a s b e h å l l n a n e t t o inkomster. Det är de sakkunnigas uppgift att i främsta r u m m e t taga i ö v e r v ä g a n d e å t g ä r d e r för s ä n k n i n g a v l ä k e m e d e l s p r i s e r n a och u r d e n n a s y n p u n k t torde näppeligen n å g o t v a r a a t t v i n n a av en ökning av a n t a l e t a p o t e k s i n r ä t t n i n g a r . Den a v g ö r a n d e synpunkt, som n u m e r a bör l ä g g a s

420 på ifrågavarande frågor, är därför, huruvida verkligen behov föreligger av en bekvämare läkemedelsförsörjning på vederbörande orter. De sakkunniga ha icke blivit övertygade om att förhållandena i flertalet städer motivera fortsatt nyanläggning av apotek. Såsom av det föregående framgår har i vissa av ovannämnda städer ifrågasatts nyanläggning av apotek. Förslagen ha emellertid tämligen enhälligt avstyrkts av vederbörande kommunala myndigheter, tjänsteläkare och länsstyrelser under anförande av att behov av ytterligare apotek icke förelåge. Med de särskilda uppgifter de sakkunniga ha sig förelagda hälla de före, att ett vidare utbyggande av apoteksväsendet bör ske med den största varsamhet. Sverige torde under nuvarande förhållanden med sin avstannande befolkningsväxt ha nått gränsen för ett fortsatt inrättande av självständiga apotek och apoteksanläggningar synas på grund härav endast böra komma i fråga, i den mån de påkallas av befolkningsförflyttningar. Mycket talar för att en nyanläggningspolitik, som ej beaktar ovannämnda synpunkter, kan vara ägnad att förminska möjligheterna att sänka läkemedelspriserna. Nyss anfördes, att endast behovet av distributionsställen för läkemedel bör vara utslagsgivande vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål. Vid sin granskning av hithörande förhållanden ha de sakkunniga funait, att de brister i läkemedelsdistributionen, som tilläventyrs kunna förefinnas, till väsentlig del kunna avhjälpas medelst andra apoteksinrättnin^ar än självständiga apotek. Ur ekonomisk synpunkt är det att förorda, att ett behov av förbättrad läkemedelsdistribution ej tillgodoses med en i drift dyrare distributionsform än den, som med hänsyn till föreligganle förhållanden kan befinnas erforderlig. Denna synpunkt har ej i tillbörlig grad beaktats. Apotek ha sålunda anlagts, där med fördel en enklare men fullt ändamålsenlig apoteksinrättning kunnat anläggas. Be sakkunniga syfta härmed på de i många hänseenden mycket ändamålsenliga medikamentsförråden. Såsom framgår av vad tidigare anförts äro medikamentsförråden inga självständiga apotek utan lyda under innehavaren av ett privilegierat apotek, som medgives tillstånd hålla medikamentsförrådet antingen endast för vissa år, i vilket fall förnyelse av tillståndet får begär.ts före tidsperiodens slut, eller ock tillsvidare vare sig med eller utan annan tidsbegränsning. Medikamentsförråden började inrättas från och med år 1870. Enligt 1914 års instruktion för medicinalstyrelsen hade styrelsen att hos Kungl. Maj:t föreslå anläggande av nya samt förflyttning eller upphirande av redan befintliga medikamentsförråd. Detta har sedermera ändrtts därhän, att styrelsen numera på egen hand efter vederbörandes hörarde kan besluta angående inrättande, bibehållande eller upphörande av nedikamentsförråd.

421 Även om medikamentsförråden sålunda formellt äro. att anse såsom m e r a tillfälliga apoteksinrättningar, äro de dock i farmacevtiskt hänseende r ä t t väl utrustade. Enligt medicinalstyrelsens kungörelse den 6 augusti 1925 med föreskrifter i anledning av den n y a farmakopéns införande skall medikamentsförråd vara försett med nödiga recepturutensilier och torkskåp samt ångpanna eller annan destillationsapparat for beredning av destillerat vatten. I styrelsens tillståndsbevis angående tillhandahållande av medikamentsförråd plägar föreskrivas, att innehavaren av stamapoteket skall förse medikamentsförrådet med läkemedel från stamapoteket. P r e p a r a n d a behöva icke tillverkas på medikamentsförråden men åtminstone vid de större medikamentsförråden tillverkas i större eller mindre utsträckning vissa preparanda för förrådens behov. Medikamentsförråd skall v a r a i stånd att expediera erforderliga läkemedel enligt recept. Det förestås i regel av legitimerad apotekare men k a n även förestås av farmacie kandidat. I början av å r 1934 funnos 26 medikamentsförråd, nämligen med tillstånd tillsvidare i F ä r i l a , Liden, Stockholm (veterinärhögskolan) och Vrigstad, med tillstånd tillsvidare intill utgången av år 1935 i Aspa Björkvik, Dalarö, Föllinge, Gillberga, Grythyttan, Grönskåra, Klintehamn, Kolsva, Kosta, Lima, Ljungskile, Pajala, Ramsberg, Rejmyra, Råå, Rätan, Sollebrunn, Älvängen och Öregrund samt med tillstånd till 1934 års utgång i S u r a h a m m a r och Tureberg. Antalet medikamentsförråd h a r under de senaste tio åren växlat mellan 22 och 26. De användas numera icke i T a b e l l 39.

M e d i k a m e n t s f ö r r å d e n s (mf.) e k o n o m i år 1932 (% a v o m s ä t t n i n g e n ) i j ä m f ö r e l s e m e d a p o t e k e n s (ap.). O m s ä t t n -20 000

Antal

i n g s g r u p p

20 000 — 30 000

ap.

mf.

ap.

mf.

30 000—40 000

ap.

mf.

1 Medelomsättning

kr.

17000 U 600

25 700

22 700

34 700

Brutlovinst

y

61-6

58-4

58-4

58-4

60»

61-s

Avlöningar

13*3

34-1

10-c

25-5

12l

22-3

Hyra

4*9

0-8

4-o

4-4

5-4

7-4

Ränta å investerat kapital

7-1

4-1

6*1

4-6

5-7

4-9

2-4

1*0

2-2

1-5

2-o

2*2

Övriga omkostnader

7-5

5-o

5-4

4-9

5'2

41 Summa

45-u

28-3

40*9

26-4

13-4

30-i

17-5

29-6

20-c

Omkostnader:

Avskrivningar å inventarier

...

omkostnader

Nettovinst Därifrån avgå avgifter Behållet netto

»

le 24-8

0*6

0*8 176

20e

422 lika stor utsträckning som tidigare men antalet har de allra senaste å r e n något stigit. Medikamentsförrådens ekonomi i jämförelse med apotekens f r a m g å r a v förestående tabell. Medikamentsförråden ha som synes betydligt högre avlöningskostnader än apoteken inom motsvarande omsättningsgrupper. Detta beror givetvis därpå, a t t apoteken i dessa omsättningsgrupper i regel skötas a v apoteksinnehavarna u t a n hjälp av farmacevtiskt utbildad personal u n d e r det a t t föreståndarna för medikamentsförråden äro av i n n e h a v a r n a u t a v stamapoteken avlönade farmacevter. E n del av vad som vid ett självständigt apotek utgör innehavarens nettovinst är sålunda vid ett medikamentsförråd föreståndarens lön. R ä k n a r m a n för att neutralisera d e n n a olikhet för jämförelsens skull med en lön å 8 500 kronor för inneh a v a r n a av vederbörande apotek, lika med den inkomst av apoteksrörelsen, upp till vilken subvention n u utgår, befinnes det, a t t för apoteken och medikamentsförråden i den lägsta omsättningsgruppen lönekontot skulle uppgå till 63'3 respektive 3i'i %, i den mellersta omsättningsgruppen till 43-6 respektive 25s % och i den högsta omsättningsgruppen till 33 6 respektive 22'3 %. Detta innebär, a t t flertalet av ifrågavarande apotek skulle gå med förlust, om de belastades med lön till innehavaren, under det medikamentsförråden i regel giva sina h u v u d m ä n skälig avkastning. Hyresomkostnaderna äro för de minsta medikamentsförråden betydligt lägre än för apoteken i samma omsättningsgrupp men synas v a r a relat i v t högre för de större medikamentsförråden. Vederbörande kommuner m. fl. lämna i det övervägande antalet fall hyresbidrag i en eller a n n a n form, i regel även bostad åt föreståndaren. Återstående omkostnader, bland dem r ä n t a å investerat kapital och avskrivning å inventarier, äro lägre för medikamentsförråden än for motsvarande apotek men nettovinsten är enligt tabellen — till följd av avlöningskostnaderna —4 avsevärt lägre för medikamentsförråden än för motsvarande apotek. Överskottet tillgodokommer emellertid innehavaren av stamapoteket som nettoinkomst. Nettoinkomsten för det största medikamentsförrådet, vars omsättning u p p g å r till 31100 kronor, var som synes å r 1932 20*6 % av omsättningen, v a r a v framgår, a t t de större medikamentsförråden trots den förhållandevis ringa omsättningen k u n n a bliva ekonomiskt r ä t t lönande företag. Av tabellen framgår, att omkostnaderna, avlöningskostnaderna ej inräknade, för apoteken i den lägsta omsättningsgruppen å r 1932 uppgingo till 21-9 % och för motsvarande medikamentsförråd till endast 10'9 %, för apoteken respektive medikamentsförråden i den mellersta omsättningsgruppen till respektive 17-7 och 15'i % och för apoteken respektive medikamentsförrådet i den högsta omsättningsgruppen till 18'3 respek-

423 tive 18s %. Medikamentsförråden äro alltså i regel betydligt billigare i drift än de självständiga apoteken. Redan på g r u n d av de lägre omkostnaderna erbjuda medikamentsförråden fördelar framför de självständiga apoteken. De äro särskilt lämpade för de platser, där självständigt apotek ej kan förväntas giva i n n e h a v a r e n skälig bärgning. I själva verket förefaller det som om medikamentsförråd numera skulle kunna ersätta åtskilliga av de nu förefintliga minsta apoteken. Skillnaden mellan självständiga apotek och medikamentsförråd ä r i realiteten av mer formell art, då ju medikamentsförråden i förhållande till allmänheten k u n n a fullgöra ett apoteks väsentligare funktioner. Medikamentsförrådens formellt osjälvständiga ställning synes härvidlag vara av mindre betydelse. De stå under apoteksinnehavarens överinseende och äro liksom apoteken underkastade inspektion och visitation. Reeepturexpeditionen är i stort sett d e n s a m m a som vid de självständiga apoteken. E t t utbyte av vissa mindre apotek mot medikamentsförråd synes icke innebära n å g r a olägenheter för vederbörande kommuner. Däremot skulle ett utbyte av vissa självständiga apotek mot medikamentsförråd bland a n n a t för apoteksfonderna innebära vissa fördelar i samma m å n som subventionsbehovet (för närvarande 75 000 kronor) minskades. Den beaktansvärda förmånen skulle vidare vinnas, a t t man vid taxesänkn i n g a r ej behövde taga lika stor hänsyn som nu till de ekonomiskt svaga mindre apoteken. E n a n n a n fördel med åtgärder av detta slag är a t t utgifterna vid övertagande av ifrågavarande apoteksinrättningar överflyttas från den ekonomiskt svagare — tillträdaren av ifrågavarande små apotek — till den ekonomiskt starkare — innehavaren av stamapoteket. Medikamentsförråden äro, såsom medicinalstyrelsen framhöll i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 juni 1928, även berättigade därigenom, att innehavaren lättare k a n bära en tillfällig förlust å rörelsen, om h a n samtidigt driver en a n n a n och större apoteksinrättning, som också av det skälet, att medikamentsförråden kunna, ifall de måste någon längre tid drivas utan vinst, lättare än självständiga apotek indragas utan alltför stor förlust för innehavaren. Under den tidigare diskussionen rörande inrättande a v apotek har, såsom av det föregående framgår, från någon kommuns sida gjorts gällande, att medikamentsförråd icke vore att föredraga framför apotek, enär förråden ej hade samma bärighet som självständiga apotek. Härmed torde väl förstås, att den avlönade föreståndaren för ett medikamentsförråd ej h a r samma personliga intresse av att driva upp rörelsen som innehavaren a v ett självständigt apotek. De sakkunniga vilja i anledning h ä r a v allenast erinra — i den mån det nu k a n sägas v a r a ett direkt kommunalt intresse, att vederbörande apoteksinrättning får så stor omsättning som möjligt — att även föreståndaren för ett medikamentsförråd genom ett lämpligt avvägt provisionssystem kan be-

424 redas ett d i r e k t personligt intresse av a t t d r i v a upp förrådets

omsätt-

n i n g och h å l l a d e s s u t g i f t e r n e r e . D å m e d i k a m e n t s f ö r r å d e n sålunda u n d e r n u v a r a n d e förhållanden alltför s ä l l a n k o m m i t t i l l a n v ä n d n i n g , v i l j a d e s a k k u n n i g a f r a m h å l l a ö n s k värdheten av att medicinalstyrelsen vid ledigblivande av vissa mindre apotek tager under övervägande möjligheten att ersätta dessa apotek med medikamentsförråd. Följande apotek synas böra ersättas med medikam e n t s f ö r r å d : a p o t e k e n i Los, S t e g e b o r g , Ö s t e r b y m o och N y s ä t r a , a p o t e k e t Vasen i Stockholm, apoteken i Mörtfors, Skinnskatteberg, Vittangi, Skönnerud, H j o r t k v a r n , Julita, Stugun, Gysinge, Överkalix, Torshälla, Lövstab r u k , H a m m e r d a l , B r ö s a r p , G a m m e l s t a d och O d e n s b a c k e n . D e t b e h ö v e r m å h ä n d a ej f r a m h å l l a s , a t t t i l l m e d i k a m e n t s f ö r r å d g i v e t v i s ej b ö r a förv a n d l a s a p o t e k , s o m ä r o s å s t o r a , a t t s t a m a p o t e k e t s och m e d i k a m e n t s f ö r rådets samfällda administrering försvåras. D e n 1 j u n i 1933 f u n n o s 45 d i s t r i k t för p r o v i n s i a l l ä k a r e och e x t r a p r o v i n s i a l l ä k a r e , s o m s a k n a d e a p o t e k , f i l i a l a p o t e k och m e d i k a m e n t s f ö r r å d . D e s s a d i s t r i k t v o r o ( i n o m p a r e n t e s h a r m e d »lf» a n g i v i t s , a t t l ä k e m e d e l s förråd finnes): Västernorrlands län Älvsborgs län Stockholms lån Hoting Hallstavik (lf) Horred (lf) Bjästa Tranemo (lf) Botebro Junsele (lf) Väddö (lf) Trehörningsjö (lf) Värmlands län Njurunda Uppsala län Fastnäs (lf) Stöde (lf) Bålsta (lf) Töcksmark (lf) Grundsunda (lf) Grums (lf) Södermanlands län Jämtlands län Deje (lf) Valla Glava (lf) Gäddede Björnlunda Storfors (lf) Månsåsen Offerdal (lf) Gotlands län Örebro lån Västerbottens län Ljugarn (lf) Åmmeberg Sorsele (lf) Malåträsk (lf) Blekinge län Tärna (lf) Kopparbergs län Eringsboda (lf) Boliden (lf) Särna (lf) Kyrkhult Sävsnäs (lf) Norrbottens län Arjeplog (lf) Malmöhus län Gävleborgs län Öjebyn (lf) Veberöd Härads (lf) Kilafors (lf) Tärendö (lf) Göteborgs och Bohus län Njutånger (lf) Norrfjärden (lf) Arbrå (lf) Öckerö (lf) Tore (lf) Ä v e n o m l ä k e m e d e l s f ö r r å d e n p å d e s s a p l a t s e r k u n n a g ö r a viss n y t t a och k o m m u n i k a t i o n e r n a ä r o t ä m l i g e n goda, vore m y c k e t behjärtansvärt. om m e r a kvalificerade apoteksinrättningar än läkemedelsförråd kunde

425 i n r ä t t a s inom åtskilliga av ifrågavarande distrikt. De sakkunniga anse det därför önskvärt, att på de av dessa platser, som befinnas lämpliga, i n r ä t t a s medikamentsförråd, ifall vederbörande kommuner ikläda sig ifrågakommande ekonomiska garantier. Självständiga apotek synas de sakkunniga — på de grunder som tidigare anförts — icke böra a n n a t ä n under särskilda förhållanden inrättas. Även har, såsom av det föregående framgår, väckta förslag om inrättande av självständiga apotek p å ett p a r av de nyss angivna platserna av olika skäl a v s t y r k t s av flertalet av de hörda kommunala myndigheterna, tjänsteläkarna och länsstyrelserna. I syfte a t t stimulera till ökad användning av medikamentsförråd ha d e sakkunniga undersökt möjligheterna att ytterligare förbilliga deras omkostnader. Sedan de sakkunniga övergivit tanken på att tillskapa en enklare typ av medikamentsförråd vid sidan av de nuvarande, h a de begränsat sig till att förorda vissa åtgärder, som u t a n att riskera medikamentsförrådens användbarhet kunna vara ägnade att i viss grad göra dem ännu billigare i drift än under nuvarande förhållanden. De sakkunniga ha d ä r v i d icke ansett sig kunna föreslå någon ytterligare förenkling av nu gällande bestämmelser angående förrådens utrustning. F ö r att öka deras användbarhet ha de sakkunniga fastmer funnit det v a r a av visst värde, om medicinalstyrelsen föreskreve, att en förenklad uppsättning reagenser, möjliggörande enklare identitetsprov, skulle finnas å medikamentsförråd. Under nuvarande förhållanden behöver å medikamentsförråd anskaffas varken analysutensilier eller reagenser. För att förbilliga medikamentsförrådens inredning torde det v a r a av betydelse, a t t medicinalstyrelsen i samarbete exempelvis med apotekareförbundet söker åstadkomma standardiserade och därför billigare inredn i n g a r för medikamentsförråden. Vad nu sagts gäller givetvis i lika hög grad beträffande de självständiga apoteken. Lokalkostnaderna ä r o såsom av det föregående framgår ganska små vid medikamentsförråden, oftast beroende på att kommunerna i regel kostnadsfritt tillhandahålla lokaler ävensom bostad åt föreståndaren. Medikamentsförrådens u t r y m m e n äro till omfattningen olika vid olika förråd. Bestämmelser i sistnämnda hänseende ha icke utfärdats. Enligt de sakkunnigas mening kan utrymmesbehovet — givetvis förutom erforderliga och lämpliga, i samma fastighet som förrådet belägna bostadsutrymmen åt föreståndaren — begränsas till a) apoteksrum, b) förvaringsrum, c) dekokt- och sköljrum (kokvrå) samt d) nödigt källarutrymme. I den m å n härigenom lokalbehovet blir mindre, torde kommunerna bliva mera intresserade av att få medikamentsförråd till stånd. Medicinalstyrelsen torde, i den mån så befinnes behövligt, k u n n a utfärda n ä r m a r e föreskrifter h ä r u t i n n a n , eventuellt i den resolution varigenom

426 apoteksinnehavarna medgivas rätt innehava medikamentsförråd. Härvid synes böra uppmärksammas, att villkoren för de kommunala hyresbidragen utformas i närmast möjliga överensstämmelse med de motsvarande bestämmelser för apoteken, som de sakkunniga ovan i kapitel V förordat. Såvida särskilda skäl ej föreligga, bör medikamentsförråd ej anläggas med mindre kommunen ikläder sig garantier av denna art. Enligt 8 § apoteksvarustadgan skola alla uti gällande farmakopé och medicinaltaxa upptagna varor, för vilka medicinalstyrelsen ej medgivit, att de endast på läkares begäran behöva anskaffas, finnas till salu i tillräckliga förråd å apotek, filialapotek och medikamentsförråd. Med hänsyn till medikamentsförrådens funktionsduglighet bör denna bestämmelse bibehållas. Emellertid torde i syfte att förminska lagerhållningen utan risk medicinalstyrelsen kunna för medikamentsförråden föreskriva undantag från denna skyldighet i vidare omfattning än som sker beträffande de självständiga apoteken. Såsom av det föregående framgår äro i regel legitimerade apotekare föreståndare för medikamentsförråd. För att i görligaste mån nedbringa avlöningskostnaderna, vilka enligt det föregående äro medikamentsförrådens största utgiftspost, vilja de sakkunniga uttala önskvärdheten av att medicinalstyrelsen, i motsats till förut av styrelsen tilllämpad praxis, såsom föreståndare för förråden oftare måtte godkänna farmacie kandidater, som äga längre tids praktisk erfarenhet och i övrigt befunnits lämpliga. Det må dock erinras, att under de senare åren en viss tendens gjort sig märkbar att i ökad omfattning använda farmacie kandidater för detta ändamål. Det torde vara lämpligt att dessa farmacie kandidater förordnas för längre tid än sex månader. Bestämmelser i dessa hänsenden saknas och synas överflödiga, vadan de sakkunniga begränsa sig till nyss gjorda uttalanden. I detta sammanhang vilja de sakkunniga även betona önskvärdheten av att medicinalstyrelsen med bedömande från fall till fall lämnar den ledighet åt medikamentsförrådens föreståndare, som de särskilda förhållandena kunna påkalla. Besparingarna genom de av de sakkunniga nu tillstyrkta åtgärderna låta sig i regel icke beräkna. Här må allenast framhållas, att den årliga minskningen i driftkostnaderna genom anställande av en farmacie kandidat i stället för en legitimerad apotekare, torde kunna beräknas till närmare 1000 kronor, fallande på skillnaden mellan de av medikamentsförrådet i de båda fallen bestridda grundlönsandelarna. Härtill komma dessutom möjliga besparingar beträffande ålderstilläggskassans utgifter. De sakkunniga vilja här beröra en fråga, som har viss betydelse i förevarande sammanhang. I skrivelse till medicinalstyrelsen den 14 november 1930 hemställde apotekarsocietetens direktion, att den nuvarande be-

427 n ä m n i n g e n medikamentsförråd måtte utbytas mot beteckningen filialapotek. Direktionen anförde, att benämningen medikamentsförråd måste anses missvisande och ägnad att vålla förväxling med läkemedelsförråden. Då endast en apoteksinrättning av det slag, som dittills kallats filialapotek, återstode, syntes den föreslagna namnförändringen icke k u n n a medföra någon olägenhet. Direktionens ifrågavarande skrivelse har, såvitt de sakkunniga hava. sig bekant, ännu icke föranlett någon åtgärd. De av direktionen anförda skälen för en n a m n ä n d r i n g synas emellertid v a r a väl grundade och de sakkunniga vilja därför förorda en dylik namnändring. De författningsändringar, som i anledning härav synas böra vidtagas, i n s k r ä n k a sig till att i medicinalstyrelsens ovan omförmälda kungörelse i anledning av den n y a farmakopéns ikraftträdande uttrycket »medikamentsförråd» utbytes exempelvis mot uttrycket »filialapotek, som icke innehaves med privilegium», och att uttrycket »medikamentsförråd» i § 5 medicinalstyrelsens instruktion utbytes mot uttrycket »filialapotek, som ej innehaves med personligt privilegium». Den förstnämnda förändringen synes v a r a nödvändig med hänsyn till önskvärdheten av att icke större k r a v än de hittillsvarande ställas på medikamentsförrådens utrustning. Slutligen bör erforderlig formell ändring göras i 8 § apoteksvarustadgan. De sakkunniga vilja till sist uppehålla sig vid frågan om behovet och lämpligheten av a t t anlägga fler läkemedelsförråd. De nuvarande läkemedelsförråden ha hastigt vunnit vidsträckt användning. År 1929 funnos 66 läkemedelsförråd, å r 1930 156, år 1931 262, och år 1932 319. Är 1933 voro tillstånd meddelade för 367 läkemedelsförråd (varav omkring 360 i verksamhet) alltså nästan lika många som de självständiga apoteken. I n r ä t t a n d e t av läkemedelsförsäljningsställen av förevarande a r t föreslogs av medicinalstyrelsen i dess förutnämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 juni 1928 med förslag till vissa taxesänkningar m. m. Skälet härför syntes vara, dels att det ansågs osäkert, huruvida apoteksföreståndare kunde befinnas villiga att driva vissa medikamentsförråd efter en sänkning av läkemedelspriserna, dels ock önskvärdheten av att öka läkemedlens tillgänglighet framför allt å orter, där varken apotek eller medikamentsförråd kunde b ä r a sig. I förbigående må här påpekas, att de sist genomförda taxesänkningarna icke synas ha haft någon egentlig inverk a n på medikamentsförrådens antal, vilket fastmer stigit under de senaste åren. Genom brev den 7 december 1928 bemyndigade Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen a t t efter i varje särskilt fall verkställd prövning meddela innehavare eller arrendator av apotek tillstånd att å ort, d ä r såd a n t kunde finnas behövligt, genom en av styrelsen godkänd föreståndare till försäljning tillhandahålla läkemedel, allt under den kontroll och de villkor i övrigt, som styrelsen kunde finna skäligt föreskriva. Den 4 juli 1929 utfärdade i anledning härav medicinalstyrelsen kungörelse med föreskrifter angående läkemedelsförråd.

428 Enligt denna kungörelse skall läkemedelsförråd vara inrymt i lokal, som medgiver läkemedlens lämpliga förvaring och läkemedlen skola förvaras i kärl av för apoteksinrättning föreskriven beskaffenhet. Styrelsen förordnar föreståndare för dylikt förråd efter förslag av apotekaren och sedan intyg från distriktets tjänsteläkare rörande den föreslagnes lämplighet företetts. Föreståndaren avlönas av vederbörande apoteksinnehavare. Alla från förrådet tillhandahållna varor skola levereras från stamapoteket i särskilda förseglade förpackningar av för försäljning lämplig storlek och på visst sätt signerade. Obligatoriskt skall från förrådet tillhandahållas varor, upptagna i en vid kungörelsen fogad förteckning A, apotekaren dock obetaget att där även försälja andra läkemedel, som kunna utlämnas från apotek utan recept eller skriftlig rekvisition av läkare, veterinär eller tandläkare. Efter samråd med bland andra vederbörande tjänsteläkare kan från förrådet även tillhandahållas varor, upptagna å en förteckning B eller C. I förteckning B upptagna varor böra enligt kungörelsen vara tillgängliga vid rekvisition av läkare, veterinär eller tandläkare. I förteckning C upptagna varor äro sådana läkemedel, som få från apotek endast utlämnas på recept eller skriftlig rekvisition av läkare, veterinär eller tandläkare. Förteckningarna B och C skola underställas medicinalstyrelsens prövning. Förteckningen A upptager följande varor: acetylsalicylsyra, aloepiller, barnsalva för hudlöshct (Ung. sesami benzoic, Ph. cp. II, suppl. II), borsyra, borsyresalva, bromnatrium, bröstdroppar, bröstdroppar (dubbla), burows lösning, burows salva, emsersalt, engelskt salt, flytande paraffin (rent), formalin, gråsalva, glycerin, hudkräm, häfta eller zinkhäfta, jodsprit, järnsockerlösning eller liknande järnpreparat, kamferdroppar (nervdroppar), kamferolja, karlsbadsalt (konstgjort), kinakapslar (kininsulfatkapslar), kloroformliniment, kresolsåpa (lysol), kvicksilverkrita, lakritspulver (sammansatt), lapispenna, liktornsplåster, natriumbikarbonat, pertussin (timjansirap), ricinolja, sackarin, sackarintabletter eller kristallsackarin, sabadillättika, skabbsalva, tanddroppar för dövande av tandvärk (T. antiodontalg. fusca), terpentinolja (renad), Thielemanns droppar, torskleverolja, vaselin, vismutsubsalicylatpulver, vätesuperoxidlösning, zinkoxidpasta, zinkoxidsalva, bomull (renad), febertermometrar, fetvadd, gasbindor, gaskompresser (sterila), sköljkannor med tillbehör, trikåbindor, vattentätt tyg eller papper till omslag. L ä k e m e d e l s f ö r r å d e n f ö r d e l a d e sig v i d 1932 å r s i n g å n g , e f t e r s t a m a p o teken r ä k n a t , p å de olika l ä n e n p å s ä t t som f r a m g å r av nedanstående uppställning. D å apotekens distributionsområden ofta s k ä r a länsgränserna, h a i förteckningen åtskilliga läkemedelsförråd upptagits under län, d i t de geografiskt icke höra. Detta torde h ä r icke h a v a n ä m n v ä r d betydelse, d å s a m m a n s t ä l l n i n g e n endast avser a t t giva en ungefärlig bild a v d e r a s provinsiella fördelning. Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands »

27 12 2 9 11 12 4 7 0 10

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands »

1 Norrbottens

»

22 10 5 20 5 5 25 14 18 14 44 27

429 De sakkunniga ha i cirkulärskrivelse den 21 september 1931 från förste provinsialläkarna begärt vissa uppgifter rörande läkemedelsförråden och därvid hemställt om att få vissa frågor besvarade. Förste provinsialläkarnas huvudsakliga svar på de framställda frågorna framgår av nedanstående sammanställning.

Län

Äro förråden till nytta och fungera de tillfredsställande?

Bör organisationen utbyggas?

Stockholms

Ja

Nyinrättandet bör ske med stor varsamhet

Uppsala

Ja

Ett par nya förråd kunna möjligen inrättas

Södermanlands Östergötlands

Ja Nej Vad angår handköpsvaror Nej. Flera förråd över— ja. Regelb. inspektion flödiga på grund av dagönskvärd lig busstrafik

Jönköpings

Ja

Kronobergs

Ja

Nej.

Kalmar

Ja

Ett nytt förråd erfordras inom länet. Förråd böra ifrågakomma endast på platser med dåliga kommunikationer

Gotlands

Ja. Endast handköpsvaror böra försäljas. Regelb. kontroll av provinsialläkare önskvärd

Ja

Kristianstads

Anm. göres mot att förråd komb. m. kemikalieaffär

Nej

Malmöhus

Förrådens korta tillvaro tillåter inga säkra slutsatser. Mest säljes pulver.

Nej

Ja Ytterligare erfarenhet bör inhämtas

Göteborgs o. Bohus Nej. Kommunikationerna Nej goda o. förråden fylla intet verkligt behov. Underlätta pulverätandet. Älvsborgs Ja. Vissa läkemedel böra Ytterligare 9 förråd böra få försäljas i lös vikt inrättas Skaraborgs Komm. äro goda. Ett förJa råd möjligen önskvärt Värmlands Nej. Endast handköpsJa varor böra tillhandahållas Örebro Utvidgningen bör ske med Ja stor försiktighet

Ar det önskvärt, att förrådens uppgift el. någon del därav överlämnas till andra, exempelvis kemikalieaffärer?

430 Län

Äro förråden till nytta och fungera de tillfredsställande ?

Västmanlands

Ja

Kopparbergs

Ja

Gävleborgs

Ja

Västernorrlands

Ja

Jämtlands Västerbottens

Norrbottens

Bör organisationen utbyggas ?

Inrättandet av nya förråd Kemikalieaff. t o r d e bör ske med stor försiktig- kunna sköta läkemedelsförråd het. l:e provinsialläkaren bör höras Nej Organisationen bör med försiktighet utbyggas Nej På vissa platser äro förråd önskvärda Nej Förråd böra inrättas vid de läkarstationer, som sakna ap. Vid dessa förråd böra tillhandahållas läkemedel även enligt förteckn. B och C NejJa

Ja Ja. Kontroll borde före- Ytterligare ett eller annat förråd borde kunna inskrivas rättas Ja

Är det önskvärt, att förrådens uppgift el. någon del därav överlämnas till andra, exempelvis kemikalieaffärer?

Ja

Nej

Nej

Förste provinsialläkarna synas i allmänhet anse, så långt de hittills på grund av läkemedelsförrådens korta tillvaro kunnat förskaffa sig en uppfattning därom, att läkemedelsförråden på ett tillfredsställande sätt tillgodosett respektive orters befolkning med erforderliga läkemedel och i regel även uppfyllt rimliga anspråk på snabbhet och säkerhet i distributionen samt ordning i skötseln. Av yttrandena torde emellertid också framgå, att behovet av läkemedelsförråd, redan då yttrandena infordrades och då antalet läkemedelsförråd med över hundratalet understeg det nuvarande antalet, i vissa delar av landet ansågs vara fyllt, Kommunikationernas förbättrande synes mångenstädes hava förminskat behovet av nya försäljningsställen för läkemedel och möjligen överflödiggjort åtskilliga nu befintliga läkemedelsförråd och även andra apoteksinrättningar. Följaktligen synes enligt de sakkunnigas mening beviljandet av tillstånd för anläggning av nya läkemedelsförråd hädanefter böra ske med en viss försiktighet. Tillrådligt torde emellertid vara, att läkemedelsförråd under alla omständigheter förläggas till de provinsialläkare- och extra provinsialläkaredistrikt, där med hänsyn till '.äkemedelsomsättningens storlek medikamentsförråd (filialapotek enligt de sakkunnigas ovannämnda förslag) icke böra förläggas.

431 XIII. Pensionsfrågor. Till de sakkunnigas utredningsuppdrag hör frågan om sänkning av pensionsåldern för apoteksinnehavare. Vidare ha de sakkunniga att t a g a ställning till vissa förslag om upphävande av nuvarande bestämmelser om u t a r r e n d e r i n g av apotek och om förtidspensionering av apoteksinnehavare m. m. J ä m l i k t särskilt beslut av Kungl. Maj:t h a de sakkunniga slutligen a t t utreda frågan rörande pensionering av icke-farmacevtisk apotekspersonal. De sakkunniga upptaga till behandling de olika frågorna, som hava visst, samband med v a r a n d r a , i nu nämnd ordning.

Pensionsåldern för apoteksinnehavare. Historik. I kapitel I I h a r nämnts, att pensionering av apoteksinnehavare provisoriskt ordnats först år 1923 och definitivt först år 1926. Förslag därom började emellertid framföras redan på 1880-talet, Sedan medicinalstyrelsen framhållit behovet av åtgärder för apoteksinnehavares pensionering, infordrade styrelsen år 1886 upplysning från apotekarsocietetens direktion om vad h ä r u t i n n a n åtgjorts. Direktionen meddelade, att inga åtgärder i denna riktning vidtagits men hänvisade till utvägen att lösa pensioneringsfrågan genom apotekens utarrendering, när innehavaren uppnått 60 års ålder. Detta förslag vann emellertid icke understöd. E n av farmacevtiska föreningen år 1890 tillsatt kommitté föreslog å r 1893, a t t apoteksinnehavare skulle avgå vid uppnådda 65 levnadsår eller dessförinnan vid fall av obotlig sjukdom. Ej heller detta förslag synes ha föranlett någon åtgärd. E t t antal obefordrade examinerade apotekare inlämnade år 1899 till Kungl. Maj:t en petition om inrättande av självständiga apotek på d e platser, där n y a sådana erfordrades, samt om filialapotekens och medikamentsförrådens ersättande med självständiga apotek. Förslaget motiverades med önskvärdheten att förbättra befordringsmöjligheterna inom yrket. I petitionen framhölls, att avsaknaden av en pensionsinrättning, som kunde förmå eller förplikta privilegieinnehavarna att vid viss ålder mot pension avstå från privilegierna, i icke ringa grad minskade beford-

432 ringsmöjligheterna. Apotekarsocietetens direktion framhöll i y t t r a n d e över denna framställning, att den av petitionärerna anvisade vägen visserligen kunde medföra en åtminstone tillfällig förbättring av befordnngsmojligheterna. E n verklig ändring till det bättre kunde dock icke därigenom ernås. »Däremot finnes det en utväg», anförde direktionen, »som säkerligen skulle leda till det åsyftade målet, nämligen att införa obligatorisk pensionering för apoteksinnehavare vid en viss ålder exempelvis 60 högst 65 år». »Erfarenheten visar nämligen», fortsatte direktionen, »att apoteksinnehavaren till följd av sin mödosamma och ansvarsfyllda verksamhet i regeln är utarbetad vid n ä m n d a ålder». P å grund av dessa skal hemställde direktionen, »huruvida icke Eders Kungl. Maj:t hädanefter vid tilldelande av nådiga privilegier å apoteksinrättningar skulle finna lämpligt i privilegiebreven bestämma, att apoteksinnehavare skola efter utgången av år 1920 v a r a skyldiga dels att mot pension vid viss ålder avstå från sina privilegier, och såväl beträffande de olika pensionernas belopp som ock pensionsåldern underkasta sig vad Eders Kungl. Maj:t k a n komma att härom besluta, dels även att för bestridande av apoteksinneh a v a r n a s eventuella pensionering v a r för sig årligen erlägga den avgift, Eders Kungl. Maj:t för detta ändamål k a n pröva lämpligt fastställa». Sedan medicinalstyrelsen tillstyrkt denna framställning utfärdade Kungl. Maj:t den 27 oktober 1899 gällande kungörelse (S. F . S. nr 76) angående skyldighet för innehavare av apoteksprivilegier a t t mot pension vid viss ålder avstå privilegierna m. m. Denna kungörelse innehåller i huvudsak nyssnämnda av apotekarsocietetens direktion förordade föreskrifter. Uppslaget till n u v a r a n d e ordning för pensionering av apoteksinnehavare har alltså u t g å t t från apotekarsocietetens direktion och motiverats med i huvudsak två skäl, nämligen dels önskvärdheten att förb ä t t r a befordringsmöjligheterna inom yrket, dels apoteksinnehavarnas påfrestande arbetsuppgifter. Det sistnämnda skälet låg huvudsakligen till grund för direktionens förslag om en pensionsålder, som med icke mindre ä n fem eller tio år understeg den nu gällande. Med åtgärder för ordnande eller ekonomiskt möjliggörande av pensioneringen efter år 1920 fick emellertid tillsvidare anstå. F r å g a n var icke dess mindre livligt uppmärksammad. I denna diskussion spelade farmacevtförbundet en framträdande roll. Bland a n n a t sökte en av farmacevtförbundet tillsatt tremannakommitté bringa klarhet i frågan om apoteksinnehavarnas pensionering efter år 1920. Kommittén framlade också ett förslag, innebärande att alla yrkets medlemmar borde pensioneras vid 65 å r s ålder med rättighet till tidigare avgång mot avkortad pension. Då emellertid de avgifter, varmed apoteken kunde beläggas, icke ansågDS tillräckliga till bestridande av kostnaderna för dylik pensionering, föreslog kommittén, att pensionsåldern intill år 1931 skulle sättas till 75 år. E ä n t a n å för ändamålet upplagd fond och de årliga avgifterna, vilka möjligen kunde stegras, förmodades k u n n a efter år 1930 täcka utgifterna för en pen-

433 sionering vid 65 å r s ålder. Åtminstone borde pensionsåldern k u n n a sänk a s så småningom. Omkring år 1930 skulle med ledning av d å vunnen erfarenhet pensioneringen definitivt kunna ordnas. Förslaget föll på apotekarsocietetens avvisande hållning. 1912 å r s apotekskommitté hade att avgiva förslag i denna fråga. Kommittén fann icke n å g r a godtagbara skäl kunna anföras för att apotekare borde pensioneras tidigare än flertalet civila tjänstinnehavare. E t t avgörande skäl emot förslag om tidigare pensionering, exempelvis vid 60 a 65 å r s ålder, vore för övrigt kostnadsfrågan. Kommittén föreslog full pensionsålder för manliga apoteksinnehavare och biträdande farmacevter vid fyllda 67 levnadsår och fullgjorda 35 tjänstår, och för kvinnliga farmacevter vid 60, respektive 30 år. Först efter 1920 vidtogos vissa åtgärder för genomförande av den genom 1899 års kungörelse tillrättalagda pensioneringen av apoteksinnehavare. Sålunda införde Kungl. Maj:t från och med den 8 augusti 1920 i alla n y a privilegiebrev det förbehållet, att privilegieinnehavare skulle v a r a skyldig underkasta sig vad Kungl. Maj:t kunde komma att föreskriva rörande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande. Vidare föreskrev Kungl. Maj:t den 25 februari 1921 på förslag av medicinalstyrelsen skyldighet för apoteksinnehavare, som erhållit privilegium å sitt apotek efter ikraftträdandet av 1899 års kungörelse, att erlägga vissa av Kungl. Maj:t till beloppen bestämda avgifter i och för bildande av en fond för apoteksinnehavares pensionering. Dessa avgifter började utgå den 1 april 1921. Den ekonomiska grundvalen för pensioneringen var därmed lagd. Nu återstod allenast a t t föreskriva pensioneringsvillkoren. Initiativet härtill togs av medicinalstyrelsen. I ett av styrelsen utarbetat förslag framhölls, att pensionsfrågans slutliga ordnande måste ses i n ä r a sammanhang med det system för apoteksrörelsens bedrivande, som efter år 1920 kunde komma att beslutas. Det definitiva ordnandet av pensionsfrågan borde sålunda uppskjutas och avgöras i samband med apoteksväsendets övriga svävande frågor. Emellertid ansåg styrelsen, att någon åtgärd i syfte a t t tillmötesgå framförda önskemål i pensionsfrågan redan då borde vidtagas. Av denna anledning föreslog styrelsen en provisoriskt ordnad avgångspensionering, avsedd att tillämpas under tiden till dess statsmakterna kunde komma att besluta över apoteksfrågorna i dess helhet. Vid denna provisoriska pensionering borde bestämmas en pensionsålder av 70 år. Visserligen hade 1912 års apotekskommitté föreslagit en lägre pensionsålder. Emellertid vore det givetvis omöjligt att förutsäga vilken pensionsålder som till sist kunde komma att fastställas. »Kunde exempelvis», anförde styrelsen, »numera en avgångsålder av sextiofem levnadsår ifrågasättas för provinsialläkare, vilka bland a n n a t vid mången gång ansträngande tjänsteresor äro i behov av jämförelsevis stora kroppskrafter, 28 — 342080.

434 bör sannolikt för apoteksinnehavarens så till vida mindre a n s t r ä n g a n d e verksamhet, därest ej hans krafter blivit nedsatta av sjukdom eller a n n a n orsak, arbetsförmågan i regel vara tillräcklig vid ännu högre ålder». Något a n n a t motiv för den högre pensionsåldern anfördes icke av medicinalstyrelsen. Styrelsens förslag remitterades till vederbörande sammanslutningar inom apoteksväsendet, varefter styrelsen i underdånig skrivelse den 26 februari 1923 framlade förslag om provisorisk pensionering av vissa apoteksinnehavare. F r å n ärendets behandling vid detta tillfälle må antecknas följande. Apotekarsocietetens direktion, som till en början bestämt motsatte sig varje förslag till provisoriskt ordnande av pensionsfrågan, hemställde i underdånig skrivelse den 12 april 1923, att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande måtte utfärda en kungörelse av innehåll, att genom årliga avgifter från apoteken om 800 000 kronor under omkring 70 år skulle bildas en fond med ändamål att bereda pension åt apoteksinnehavarna och den farmacevtiska personalen å apoteken, att pensionsåldern för i n n e h a v a r n a måtte bestämmas under åren 1925—1929 till 70 år, åren 1930—1934 till 69 år, åren 1935—1939 till 68 år och därefter till 67 år (för obefordrade farmacevter till respektive 65, 64, 63 och 62 år), samt att pensionsbeloppen för alla apoteksinnehavare, som pensionerats till och med år 1939, måtte fastställas till 6 000 kronor och för senare pensionerade till 4 500 kronor, med r ä t t i sistnämnda fall till fyllnadspension i mån av erlagda personliga avgifter intill högst 1 500 kronor. Att anteckna är vidare, att direktionen i underdånig skrivelse den 6 december 1923 anmälde, a t t den funnit, att dess tidigare tillkännagivna uppfattning rörande förslaget om provisorisk pensionering av apoteksinnehavare icke delades av flertalet apoteksinnehavare, vadan direktionen nu ville förorda medicinalstyrelsens förslag. Kungl. Maj:t förordnade sedermera genom brev till medicinalstyrelsen den 31 december 1923 (M. F., ser. A nr 172) bland annat, att privilegium å apotek, som erhållits efter ikraftträdandet av 1899 års kungörelse och v a r s innehavare u p p n å t t eller före 1925 års utgång uppnådde en ålder av 70 år, skulle av innehavaren avstås. Pensionen, 6 000 kronor, skulle u t g å från ovan omförmälda fond för apoteksinnehavares pensionering. Apoteksinnehavare, som uppnådde 70 års ålder senare än under år 1925, berördes ej av denna provisoriska pensionering. Medicinalstyrelsen avgav den 8 juli 1926 förslag om ordnad pensionering även för dessa apoteksinnehavare. I denna skrivelse framhöll styrelsen bland annat, att styrelsen övervägt möjligheterna för en lägre pensionsålder än 70 år, exempelvis genom en efter ett visst antal år begynnande successiv nedgång till 67 levnadsår. Under då rådande förhållanden hade emellertid styrelsen ej ansett sig k u n n a framlägga förslag i denna riktning. Överta-

gandet av ett apoteksprivilegium vore nämligen förenat med betydande kostnader. E n apoteksinnehavare borde av denna anledning hava möjlighet a t t v a r a i tryggad besittning av privilegiet under en tid, som ej skäligen borde begränsas till mindre än tio år. Då apotekare ej sällan erhölle privilegium vid n ä r a 60 års ålder, syntes det knappast möjligt att för det d å v a r a n d e sänka pensionsåldern under 70 levnadsår. Medicinalstyrelsen hade infordrat yttranden i ärendet från vederbörande sammanslutningar inom apoteksväsendet. Centralstgrelsen för Sveriges farmacevt förbund anförde därvid bland annat, att den provisoriska pensioneringen icke haft någon nämnvärd inverkan på befordringsmöjligheterna inom apoteksyrket. Befordringsåldern till det första privilegiet förmodades ligga snarare över än under 50-årsåldern. De större privilegierna tilldelades i följd härav personer, som i det närmaste uppnått 60-årsåldern. Detta måste från alla synpunkter anses otillfredsställande. »Vid denna ålder», anförde centralstyrelsen, »torde det stora flertalet efter en ansträngande farmacevtisk tjänstgöring sakna den vitalitet och kraft, som måste anses erforderliga för att pä ett tillfredsställande sätt kunna sköta en större apoteksinrättning, och torde det även vara svårt för personer, som för cirka 30 år sedan avlagt apotekarexamen, att följa med den farmacevtiska vetenskapens snabba utveckling under senare år»\ Tendensen att efter erhållen transport slå sig till ro och överlämna apotekets skötsel åt den farmacevtiska personalen kunde enligt centralstyrelsens mening ej förnekas. Pensionsåldern borde sättas till 67 år. För att emellertid i möjligaste mån söka mildra verkningarna av en lägre pensionsålder — bland annat för att lörlänga den korta tid som vederbörande efter sänkt pensioneringsålder hade att inneha det större privilegiet — syntes det centralstyrelsen välbetänkt, att sänkningen skedde gradvis, ett år i sänder. Centralstyrelsen avgav förslag i enlighet härmed. I anledning av detta centralstyrelsens förslag erinrade apotekarsocietetens direktion och apotekareförbundets verkställande utskott i gemensamt yttrande, att den ifrågasatta sänkningen av pensionsåldern skulle, om befordran såsom dittills finge ske intill 60 års ålder, medföra att en apoteksinnehavare, som strax innan han uppnådde denna ålder erhållit ett större apotek, skulle få innehava detta endast omkring 7 år. Då övertagandet av en apoteksrörelse vore förenat med åtskilliga riskmoment, vore en tidrymd av 7 år alltför kort för att en sådan apoteksinnehavare skulle kunna hinna att till uppnådd avgångsålder bringa sin ekonomi i ett sådant skick, att han utan alltför stora bekymmer för sig och sin familj kunde emotse den kommande tiden. Då vidare en tid av 10 år i detta hänseende vore ytterligt knapp, måste en sänkning av befordringsåldern till 67 år antingen påkalla en reduktion av de avgifter, som påvilade de större apoteken, eller medföra en sänkning av den levnadsålder, efter vilken befordran eller transport till apoteksprivilegium icke finge ske. En sådan sänkning av högsta levnadsåldern för befordran eller transport till 57 år skulle resultera däri, att vissa hela åldersklasser av yrkesutövare aldrig finge påräkna att bliva innehavare av apotek, där medhjälpare kunde hållas. Enligt verkställd utredning skulle centralstyrelsens förslag medföra en sänkning av befordringsåldern med i medeltal 1 34 år under de närmaste 10 åren. De obefordrade apotekarna (inklusive arrendatorerna) utgjorde vid tiden för beräkningen 59*3 % av hela antalet apotekare. Om man antoge, att denna proportion bleve bestående för framtiden, skulle, då fullt stabila förhållanden inträtt, vid en

436 pensionsålder av 70 Vi år 1 befordringsåldern bliva 51*4 år. Med en pensionsålder av 67 Yi år skulle befordringsåldern bliva 50*2 år. Sänktes däremot antalet obefordrade till exempelvis samma antal som antalet apoteksinnehavare, skulle befordringsåldern bliva 47*7 år vid en pensionsålder av 70 % år 1 samt 46*8 år vid en pensionsålder av 67 K år. Direktionen och utskottet hade även undersökt, om icke andra vägar kunde föra till en lägre befordringsålder. En sådan utväg vore en begränsning av yrkets rekrytering, så att plats bereddes för den nya grupp av biträden, apoteksassistenter, som tidigare föreslagits av medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 15 november 1919 (se ovan sid. 61). Åtgärder av denna art kunde dock, lika litet som de av centralstyrelsen föreslagna, medföra någon effektiv förbättring för den övervägande delen av den nu levande generationen. Vidare föreslogs inrättande av apotek på sådana platser, där apotek hittills ej kunnat anläggas på den grund att de ej kunnat beräknas bliva ekonomiskt bärkraftiga. Sådana apotek borde subventioneras. Vidare kunde ifrågasättas pensionering av obefordrade farmacevter. Kungl. Maj:t förordnade därefter den 26 november 1926 genom brev till medicinalstyrelsen (M. F., ser. A nr 106) i enlighet med medicinalstyrelsens förslag. Pensionsåldern fastställdes alltså till 70 levnadsår. F ö r beslutets innehåll i övrigt redogöra de sakkunniga i det följande. Tidigare förslag om sänkning av pensionsåldern. Sedermera ha åtskilliga framställningar gjorts om sänkning av pensionsåldern för apoteksinnehavare. I yttrande till medicinalstyrelsen den 14 juni 1928 över inom styrelsen utarbetade förslag rörande taxesänkningar, pensionering av den farmacevtiska personalen m. m. hemställde sålunda centralstyrelsen for Sveriges farmacevtförbund, att pensionsåldern för apoteksinnehavare måtte sänkas till 67 år. N å g r a ekonomiska svårigheter behövde icke uppstå vid förslagets realiserande. De n u v a r a n d e apoteksinnehavarna vore i allmänhet avsevärt bättre situerade i ekonomiskt hänseende än v a d fallet bleve i fråga om kommande generationer. Medicinalstyrelsens förslag rörande viss ändring i apotekspersonalens s a m m a n s ä t t n i n g 2 skulle vidare i hög grad gynnas genom en sänkning av pensionsåldern för apoteksinnehavare. E t t ej ringa antal legitimerade apotekare skulle betydligt fortare kunna ersättas med kandidater, vilket ytterligare skulle underlätta läkemedelsprisens sänkning. I medicinalstyrelsens senare, den 28 juni 1928 framlagda underdåniga förslag rörande vissa taxesänkningar m. m., erinrade styrelsen beträffande denna fråga om Kungl. Maj:ts nyss omförmälda beslut av den 26 november 1926 om pensionsåldern för apoteksinnehavare samt anförde, att 1

Genom den frist, som vid avgången i regel skulle tillkomma apoteksinnehavare, beräknades pensionering i genomsnitt komma att ske vid 70 V» års ålder. * Såsom ovan å sid. 63 anförts gick detta förslag i huvudsak u t på att till minskning av apotekens personalkostnader antalet anställningar med för legimiterad apotekare överenskommen avlöning borde begränsas till det erforderliga genom att dessa i görligaste mån ersattes av kandidater.

437 n å g r a skäl ej förefunnes att för det dåvarande upptaga ärendet till förn y a d behandling. I underdånig skrivelse den 25 april 1929 gjorde farmacevtförbundet en förnyad hemställan om sänkning av apoteksinnehavarnas pensionsålder. H ä r i anfördes bland annat, att, då befordringsåldern till det första merendels föga givande privilegiet vore över 50 år och transport till ett större apotek som följd h ä r a v i regel skedde först vid n ä r m a r e 60 levnadsår, det vore ofrånkomligt att något åtgjordes för att r å d a bot mot dessa missförhållanden. I en petition till medicinalstyrelsen den 5 april 1930 hemställde vidare 90 innehavare och arrendatorer av apotek, att pensionsåldern för apoteksinnehavare måtte sänkas till 67 år med skyldighet för innehavaren a t t avgå vid den tidpunkt, då denna ålder uppnåddes, men med förbehåll a t t det sista apoteket om möjligt finge innehavas minst tio å r i följd. I framställningen erinrades, att innehavaren av ett mindre apotek, vilket som regel måste skötas utan examinerad medhjälpare, hade samma skyldighet som innehavaren av ett stort apotek. H a n måste hålla apoteket tillgängligt dag och natt, helg och socken. A t t v a r a bunden på detta sätt vore givetvis ytterst påfrestande för vigör och arbetsglädje och fördystrade i hög grad tillvaron. Det ekonomiska utbytet av apoteket vore ej heller alltid så gott. Dessa apotek tillträddes med nuvarande befordringsprinciper vid alltför hög ålder. Med anledning av denna framställning verkställdes inom medicinalstyrelsen en undersökning rörande huru många apoteksinnehavare mellan 60 och 69 års ålder, som skulle önska mot avstående av apoteksprivilegiet vid 67 års ålder erhålla full pension. Två apoteksinnehavare, som redan fyllt 67 år men ej 69 år, önskade omedelbart avgå med full pension. Sju apoteksinnehavare under 67 år ville bliva förtidspensionerade med full pension vid fyllda 67 år, och två, som varit sjuka mer än fem år, önskade omedelbart avgå med full pension, ehuru de ännu ej u p p n å t t 67 års ålder. Merkostnaderna för dessa elva apoteksinnehavares förtidspensionering beräknades uppgå till 176 543 kronor, vilket belopp intill år 1941 skulle täckas av det överskott, som årligen uppstode därigenom att kostnaderna för apoteksinnehavares pensionering beräknats för avgång vid fyllda 70 år men avgången icke skedde förrän vid 70 K år. Om varje å r endast en apoteksinnehavare vid en ålder av 65 å r önskade avgå vid 67 år med full pension, skulle de överskott, som p å detta vis uppkomme från och med år 1941, vara något mer än tillräckliga för täckandet av kostnaderna för förtidspensioneringen. Gällande bestämmelser. De nuvarande föreskrifterna angående pensionering av apoteksinnehavare innehållas väsentligen i Kungl. Maj-.ts ovannämnda brev till medicinalstyrelsen den 26 november 1926. Enligt dessa bestämmelser skall

438 med tillämpning av 1899 års kungörelse privilegium å apotek, som erhållits efter kungörelsens ikraftträdande och v a r s innehavare efter 1925 års utgång u p p n å t t eller uppnår en ålder av 70 år, avstås. De apoteksinnehavare, som fått privilegium före kungörelsens ikraftträdande, äro sålunda ej skyldiga att avgå vid 70 års ålder men äro ej heller berättigade till pension. Ifall innehavaren uppnår 70 å r s ålder under förra hälften av året, skall privilegiet frånträdas å den dag efter den 30 juni samma år, d å ny innehavare övertager apoteket. Ifall n ä m n d a ålder uppnås u n d e r senare hälften a v året, skall privilegiet frånträdas å enahanda tid efter den 31 december samma år. Anstånd med avstående av privilegium k a n för särskilt fall medgivas av Kungl. Maj:t. Ansökan om sådant anstånd skall vara åtföljd av s t y r k t redogörelse för sökandens ekonomiska ställning. Privilegium, vars innehavare ä r skyldig avstå detsamma och icke inom föreskriven tid begärt anstånd därmed, skall i regel ofördröjligen av medicinalstyrelsen efter utgången av den tid, inom vilken anstånd m å sökas, kungöras till ansökning ledigt. Apoteksinnehavare, som på detta sätt avstått privilegium, skall från och med månaden näst efter den, under vilken h a n frånträtt privilegiet, under sin återstående livstid erhålla en pension av 6 000 kronor. Därest pension framdeles skulle komma a t t bestämmas till högre belopp, skall jämväl pension till apoteksinnehavare, som redan pensionerats, u t g å med motsvarande högre belopp. Pensionen skall utgå från fonden för apoteksinnehavares pensionering. Fondernas ställning m. m. De från apoteken uttaxerade medlen fördelas, såsom de sakkunniga tidigare berört, på tre skilda fonder, apotekarnas pensioneringsfond, apotekens pensions- och subventioneringsfond samt farmacevternas pensioneringsfond. Denna fördelning av medlen på skilda fonder har sin grund i rättsliga betänkligheter mot att a n v ä n d a medlen till a n d r a ändamål än de ändamål, vartill medlen inbetalats. De medel, som u t t a x e r a s av apoteksinnehavare, som efter den 8 augusti 1920 erhållit privilegium å apotek och Som alltså, såsom tidigare framhållits, äro skyldiga a t t underkasta sig vad Kungl. Maj:t kan komma a t t föreskriva rörande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande, kunna sålunda jämlikt kungl. brev den 31 augusti 1928 tagas i anspråk jämväl för bidrag till mindre bärkraftiga apotek, för beredande av pension åt å apoteken anställd personal samt åt apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares, å apotek anställd personals och pensionerad sådan personals änka och barn. Dessa medel inflyta i apotekens pensions- och subventioneringsfond. Av övriga apoteksinnehavare inbetalade medel inflyta i apotekarnas pensionerings fond,

439 vilken uteslutande kan användas för det u r s p r u n g l i g e n med avgifterna från apoteken avsedda ändamålet, nämligen till pensionering av apoteksinnehavare. F a r m a c e v t e r n a s personliga pensionsavgifter slutligen i n f l y t a i farmacevternas pensionerings fond. D e n 3 1 d e c e m b e r 1933 h a d e n ä m n d a fonder e n s t o r l e k a v : Apotekarnas pensioneringsfond Apotekens pensions- och subventioneringsfond Farmacevternas pensioneringsfond

kronor » »

7 645 754*32 4 357 076*80 381 259*07

Summa kronor 12 384 090*19 Under år 1933 inflöto till apotekarnas pensioneringsfond i obligatoriska pensionsavgifter omkring 119 000 kronor och i frivilliga pensionsavgifter 1 omkring 10 000 kronor. Till apotekens pensions- och subventioneringsfond inbetalades samma år i avgifter omkring 951 000 kronor och till farmacevternas pensioneringsfond i personliga avgifter omkring 91 000 kronor. Fondernas tillgångar utgjorde den 1 januari 1933 11362 016 kronor 71 öre och ökades alltså under år 1933 med 1 022 073 kronor 48 öre. Enligt en av aktuarien Hj. Wersén för medicinalstyrelsens räkning den 21 december 1932 gjord försäkringsmatematisk utredning beräknades apoteksinnehavarnas pensionering per den 1 januari 1933 till ett kapitalvärde av 23 255 000 kronor. Då apotekarnas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond samma dag av styrelsen beräknades uppgå till omkring 11111000 kronor, förelåge ett underskott av 21144 000 kronor. Till täckning av detta underskott samt fonderna i övrigt åliggande utbetalningar erfordrades i årliga avgifter: till bestridande av pensioner för apoteksinnehavare kronor 485 760 » » » änke- och pupillpensioner » 260 400 » » » farmacevtpensioner » 168 000 » » » understöd till änkor och barn » 18 275 » » » » » vissa apoteksinnehavare .... » 4 500 till säkerhetsmarginal » bestridande av driftbidrag

kronor » »

936 935 93 694 75 000

Summa kronor 1 105 629 De

sakkunniga:

Till en början m å påpekas, a t t förevarande fråga rörande sänkt pensionsålder för apoteksinnehavare icke står i något direkt samband med de sakkunnigas egentliga utredningsuppdrag. A t t ärendet det oaktat h ä n v i s a t s till de s a k k u n n i g a torde väl innebära, a t t det ansetts böra undersökas, h u r u v i d a trots de ökade kostnaderna en tidigare pensionering a v apoteksinnehavare k a n medföra sådana fördelar för apoteksväsendet, 1

Till ifrågavarande fond inbetalas vissa frivilliga avgifter av apoteksinnehavare, som erhållit privilegium efter ikraftträdandet av kungörelsen den 9 september 1873 angående avskaffande av de så kallade säljbara apoteksprivilegierna men före ikraftträdandet av förutnämnda kungörelse den 27 oktober 1899 angående skyldighet för innehavare av apoteksprivilegium att mot pension vid viss ålder avstå privilegierna och vilka apoteksinnehavare sålunda icke äro skyldiga erlägga avgifter till nyssnämnda fond.

att kostnadsökningen därigenom får anses kompenserad. De sakkunniga anse sig böra bedöma spörsmålet med utgångspunkt härifrån. Frågan om sänkning av apoteksinnehavarnas pensionsålder berör vitt skilda intressen. Kravet på åtgärder i denna riktning har med stor skärpa och ihärdighet drivits av de obefordrade farmacevterna. Det väsentliga motivet har för dem alltsedan frågans uppkomst givetvis varit önskvärdheten att bereda möjligheter för obefordrade legimiterade apotekare att tidigare än vad nu är fallet vinna befordran till apoteksprivilegium. Men detta önskemål har icke varit avsett att ensidigt tillgodose vissa kårintressen. Förslaget har vid olika tillfällen kraftigt understötts av åtskilliga innehavare av mindre apotek. Dessa ha understrukit olägenheterna för apoteksväsendet och för allmänheten av att de mindre apoteken innehavas av personer, vilka nått en ålder då de endast med svårighet kunna fullgöra den arbetsprestation, som kräves av innehavare av dylika apotek. För innehavarna själva har det varit hårt att för en ringa inkomst vid denna höga ålder ansvara för apotekens skötsel utan hjälp av farmacevtiskt biträde. Från apotekarsocietetens och apotekareförbundets sida åter har åtminstone under de senare åren gjorts gällande, att en tidigare avgång med pension skulle avsevärt försämra apoteksinnehavarnas ekonomiska villkor och framför allt föranleda en obillighet mot de apoteksinnehavare, som ordnat sin ekonomi med hänsyn till en avgång vid 70 års ålder. En sänkning av pensionsåldern skulle föranleda ökade utgifter för pensioneringsfonderna och alltså vålla förhöjd uttaxering av avgifter från de redan i detta hänseende hårt betungade apoteken. Man har från detta håll pekat på andra utvägar för ernående av en sänkt befordringsålder, exempelvis genom reglering av den farmacevtiska personalens antal. Man har framhållit, att den sänkta pensionsåldern icke i befordringshänseende skulle erbjuda så stora fördelar, att de därav föranledda ökade utgifterna uppvägdes. Man har även påpekat, att befordringsförhållandena inom en nära framtid måste förbättras i och med att den starka tillfälliga tillströmningen till apotekarbanan, som inträffade på 1890-talet omedelbart före studentexamens införande såsom villkor för inträde på densamma, uppsugits av apoteksväsendet. Då utgångspunkten för förslaget om sänkt pensionsålder för vissa i ärendet intresserade varit befordringsförhållandena inom apotekaryrket, anse sig de sakkunniga här böra lämna vissa uppgifter i detta hänseende. Med ledning av förefintliga matrikeluppgifter 1 har sammanställts nedanstående tabell rörande medeltal tjänstår vid erhållande av privilegium för transportsökande och obefordrade m. m. under de senaste tio åren: 1

Svensk farmacevtisk matrikel, årgång 1934.

441 Tabell 40. Befordringsstatistik åren 1924—1933. Medeltal tjänstår, då privilegium erhölls för

i r

transportsökande, år, månad

obefordrade, år, månad

Medeltal levnadsår för obefordrade, då privilegium erhölls, år, månad

33i

28*3

51-8

31-5

28*1

52-1

32-1

27-6

51-1

32-9

28-8

52-9

31-0

26*8

50-1

32-1

27*5

51-7

34*2

29*1

52-8

34-2

28-3

52-6

33-9

27*9

52*8

33-5

26-7

51*7

Vidare må återgivas nedanstående uppgifter rörande apoteksinnehavarnas fördelning efter ålder den 1 januari 1934 m. m.: Tabell 41. Apoteksinnehavarnas fördelning efter ålder den 1 januari 1934. Å l d e r

Antal

Å l d e r

Antal

1 5

6 1 - 5 7 år

79—70 år

56—52 »

69 »

51—47 »

68 »

46—38 »

67 »

66—62 »

6 Summa

395 Tabell 42. Antalet obefordrade legitimerade apotekare under 60 år i jämförelse med antalet apoteksinnehavare och obefordrade legitimerade apotekare den 1 januari 1934.

Å l d e r

Antal obefordrade legitimerade apotekare

Sammanlagda antalet apoteksinnehavare och obefordrade legitimerade apotekare

54—50 »

49—45 »

44—40 »

39—35 »

34-31 »

664 Summa

442 Av tabell 40 framgår, att den nuvarande åldern för befordran till det första privilegiet är synnerligen hög. Det må erinras, att transport till det andra och i regel sista privilegiet i genomsnitt numera torde erhållas efter 5—7 års innehav av det första privilegiet. Enligt tabell 41 voro endast 5 apoteksinnehavare den 1 januari 1934 över 70 år gamla, Dessa apoteksinnehavare tillhöra den nu snart försvunna gruppen apoteksinnehavare, som icke äro skyldiga lämna privilegiet vid 70 års ålder, enär de fått detsamma före ikraftträdandet av 1899 års kungörelse. I och med att de inalles 6 apoteksinnehavare 1 , som tillhöra denna grupp, dö bort, komma nämnda apotek att snabbare byta innehavare och följaktligen befordrings- och transportåldern att i viss mån förbättras. Av tabell 42 vill det, trots det relativt stora antalet obefordrade legitimerade apotekare i åldern 31—34 år, synas som om befordringsförhållandena inom en ej alltför avlägsen framtid komma att automatiskt förbättras. Antalet befordrade och obefordrade legitimerade apotekare i de lägre åldersklasserna är nämligen rätt avsevärt mycket lägre än i de högre åldersklasserna. De förbättrade befordringsutsikterna förefalla komma framför allt dem till del, som nu befinna sig i åldern 35—50 år. I tabell 40 torde för övrigt redan för år 1933 kunna avläsas en svag men dock skönjbar förbättring av befordringsstatistiken. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att befordringssystemet ingalunda behöver vara förkastligt därför att ett antal befattningshavare aldrig vinna befordran. Även en i övrigt skicklig och högt kvalificerad legitimerad apotekare kan mindre väl lämpa sig som apoteksinnehavare. Med apotekens nuvarande arbetsuppgifter och ekonomiska skyldigheter måste stora krav ställas på dem, som böra ifrågakomma till befordran. Framför allt inom detta område är det olämpligt att som grund för befordran lägga enbart antalet intjänta tjänstår. En apoteksinnehavare har icke endast till uppgift att tillreda och försälja läkemedel. Han är också ledare av en affärsrörelse och personalchef och måste vara lämpad för dessa uppgifter. Apoteksväsendets ekonomi beror på de enskilda apoteken. Därigenom äro också möjligheterna att bereda allmänheten billiga läkemedel ytterst beroende på apoteksinnehavarnas duglighet. Med utgångspunkt härifrån vilja de sakkunniga, som uppmärksammat, att vid befordran till apotek ej sällan antalet tjänstår plägat tillmätas större betydelse än vederbörandes ådagalagda duglighet för tjänstgöring å och ledning av apotek, starkt understryka nödvändigheten av en befordringsordning, som ger rättvisa åt nyss anförda synpunkter. Då emellertid denna angelägenhet faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag, vilja de inskränka sig till att hemställa, att förevarande spörsmål måtte bliva föremål för skyndsamt övervägande från medicinalstyrelsens sida, 1

Ytterligare en apoteksinnehavare, utom de förutnämnda 5, tillhör nämnda kategori.

443 Apoteksinnehavare ha nu en pensionsålder, vilken med icke mindre ä n tre å r överstiger den högsta pensionsålder, som fastställts genom civila tjänstepensionsreglementet av den 30 juni 1934 (S. F . S. n r 442), och vilken med icke mindre än fem år överstiger den pensionsålder, som enligt n ä m n d a reglemente gäller för tjänstemän, tillhörande lönegraderna B 13—30 och A 1—4 vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande verken. Även vid jämförelser med i den utomstatliga verksamheten tillämpade pensionsåldrar, där, ifall ordnad pensionering förekommer, pensionsåldern högst synes normalt uppgå till 65 år 1 , framstår den för apoteksinnehavarna gällande pensionsåldern såsom onormalt hög. E n dylik undantagsställning för apoteksinnehavare synes icke v a r a på något sakligt sätt motiverad. Fastmer måste det anses i hög grad olämpligt, a t t den höga pensionsåldern av 70 å r tillämpas inom apoteksyrket, som k a n ställa så stora k r a v på utövarens fysiska och psykiska hälsa. De sakk u n n i g a vilja erinra, att enligt tjänstepensionsreglementet för vissa tjänstemän med särskilt ansträngande arbetsuppgifter gäller en pensionsålder av 60 a 63 år. Likartade förhållanden föreligga i alldeles särskild grad för de apoteksinnehavare, som ej ha råd hålla farmacevtiskt biträde. Enligt Kungl. Maj:ts medicinalordningar av den 30 oktober 1688, p u n k t 25, som i denna del ännu äger giltighet, skola apoteken stå allmänheten till tjänst »alltid n a t t och dag, socken-, sön- eller helgdag, emot hög och låg alltid lika». Visserligen har medicinalstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 m a r s 1922 bemyndigats att, efter ortsmyndighetern a s hörande och efter prövning i varje särskilt fall, medgiva inskränkning i den tid, apotek skall hållas tillgängligt för allmänheten. Men givet är, a t t en dylik inskränkning av tiden för öppethållandet av de mindre apoteken på landsbygden endast kan ifrågakomma i viss begränsad utsträckning. F å näringsidkare eller befattningshavare torde v a r a så bundna vid sin tjänst som innehavarna av mindre apotek. Dessa apoteksinnehavare ha dock i regel redan vid tillträdet av apoteket n å t t en hög ålder och det förekommer, att vissa av dem icke k u n n a få privilegium på större apotek, innan de pensioneras. Särskilt för nu ifrågavarande apoteksinnehavare skulle en sänkt pensionsålder innebära betydande lättnader. Att en sänkt pensionsålder är ett vitalt intresse för dessa apoteksinnehavare framgår också av de energiska framställningar om sänkning av pensionsåldern, som gjorts ifrån deras sida. Men även för de större apotekens vidkommande föreligga skäl för en sänkt avgångsålder. De sakkunniga kunna ej finna, att innehavaren av e t t dylikt apotek skall p å ett tillfredsställande sätt k u n n a a n s v a r a för 1 Jfr Kungl. Maj:ts proposition n r 222 till 1934 års riksdag angående r ä t t till tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och för arbetare i statens tjänst.

apoteket vid den höga åldern av 70 år. Givetvis finns det här liksom på andra områden undantag. Det torde emellertid icke vara motiverat att lämpa pensionsåldern efter dessa undantagsfall. De sakkunniga vilja i övrigt hänvisa till vad de nyss anfört beträffande vikten av att de enskilda apoteken skötas av kompetenta och dugliga föreståndare. Till belysande av vad de sakkunniga nu framhållit må anföras, att medicinalstyrelsen under åren 1928—1932 beviljade tjänstledighet åt 22 apoteksinnehavare, som på grund av sjukdom varit i behov av tjänstledighet under mer än ett år i följd, I genomsnitt uppgick tjänstledigheten för var och en av dessa innehavare under sagda femårsperiod till över två och ett halvt år. Om under samma år vid i övrigt likartade förhållanden apoteksinnehavarna pensionerats redan vid 67 års ålder, hade 7 av de tjänstlediga innehavarna varit pensionerade och de återstående 15 innehavarna åtnjutit tjänstledighet under i genomsnitt något över två år av femårsperioden. Av uppgifterna framgår, att närmare hälften av den sammanlagda tid,, under vilken längre sjukledighet åtnjutits, faller på apoteksinnehavare över 67; års ålder. Under samma tidsperiod hade 12 apoteksinnehavare sina apotek utarrenderade under i genomsnitt per innehavare tre och ett halvt år. Om under samma tid vid i övrigt likartade förhållanden för apoteksinnehavare gällt en pensionsålder av 67 år, skulle 3 av de 12 innehavarna ha pensionerats i vanlig ordning och de återstående 9 haft sina apotek utarrenderade under i genomsnitt per innehavare något över tre år. Vid dessa undersökningar har hänsyn icke tagits till de apoteksinnehavare, som icke äro skyldiga att avgå mot pension. Deras antal utgjorde den 1 januari 1928 16 och den 31 december 1933 som nämnts endast 6. Vid undersökningarna har till sist givetvis hänsyn kunnat tagas endast till de tjänstledigheter, som begärts officiellt i därför stadgad ordning, vadan uppgifterna ej avse de fall, då apoteksinnehavare icke deltagit i apotekets skötsel ehuru han ej i därför föreskriven ordning sökt ledighet. Med hänsyn till ovan antydda förhållanden ha de sakkunniga icke kunnat undgå att förorda en sänkt pensionsålder för apoteksinnehavare. Detta önskemål är så viktigt, att det enligt de sakkunnigas mening bör realiseras, även om de härigenom ökade kostnaderna skulle i viss grad inverka på ifrågakommande åtgärder för sänkning av läkemedelspriserna. Vid sin prövning av frågan vid vilken ålder apoteksinnehavare bör pensioneras ha de sakkunniga tagit fasta på under diskussionen i ärendet i detta hänseende framförda förslag. Den föregående framställningen utvisar, att apoteksinnehavarna tidigare uttalat sig för en pensionsålder av 60 högst 65 år. Senare har apotekarsocietetens direktion år 1923 framlagt förslag om en pensionsålder efter år 1940 av 67 år. Farmacevterna ha föreslagit en pensionsålder av 67 år. Vidare ha de sakkunniga uppmärksammat nyss berörda bestämmelser i civila tjänstepensionsreglementet, enligt vilka för vissa tjänstemän i den civila statsförvaltningen fastställts en pensionsålder av i regel 65 levnadsår.

445 Vid sina Överväganden ha de sakkunniga ej ansett sig k u n n a gå så l å n g t som att föreslå en pensionsålder under 67 år. Visserligen h a r num e r a för flertalet befattningshavare inom den civila statsförvaltningen fastställts en pensionsålder av 65 levnadsår. De fördelar för apoteksväsendet, som k u n n a vinnas genom en sänkt pensionsålder, torde emellertid väsentligen i n t r ä d a redan vid en sänkning av pensionsåldern med t r e å r ned till 67 år. P å grund h ä r a v och även med hänsyn till de ekonom i s k a konsekvenserna anse sig de sakkunniga böra stanna vid a t t föreslå, a t t apoteksinnehavare pensioneras vid 67 års ålder från och med den 1 j a n u a r i 1936. Det skäl, som för innehavarna av de större apoteken torde v a r i t avg ö r a n d e vid deras ställningstagande till förevarande spörsmål, h a r varit å t g ä r d e r n a s inverkan på dessa apoteksinnehavares ekonomi. Det h a r därför föreslagits, a t t pensionsåldern borde successivt sänkas till 67 år. Subsidiärt h a r ifrågasatts, a t t under alla förhållanden en apoteksinneh a v a r e borde få behålla det sist innehavda privilegiet under minst 10 år. De sakkunniga vilja icke förorda en successiv sänkning a v pensionsåld e r n men finna det rimligt, a t t övergångsbestämmelser meddelas av innehåll, a t t de apoteksinnehavare, som innehava sitt sista apoteksprivilegium vid den tidpunkt, då förslaget genomföres, och vilka alltså anpassat sin ekonomi efter en avgång från privilegiet vid 70 å r s ålder, medgivas r ä t t behålla privilegiet under visst antal år, dock givetvis ej l ä n g r e än till u p p n å d d a 70 års ålder. De sakkunniga ha därvid övervägt, h u r u v i d a en frist av 10 å r får anses tillräcklig eller om fristen hör bestämmas till längre tid, förslagsvis 12 år. Till belysande av denna fråga må först lämnas nedanstående uppgift e r beträffande det antal apoteksinnehavare, som under åren 1936 1940 vid olika alternativ beräknas avgå med pension: T a b e l l 43.

Antal årligen pensionerade apoteksinnehavare förslag.

vid o l i k a a l t e r n a t i

A v g å n g s å r

Antal apoteksinnehavare, som avgå

Summa

a) vid en pensionsålder av 70 år

17 IS

b) vid en pensionsålder av 67 år, med rätt att innehava sista privilegiet i 12 år,

c) vid en pensionsålder av 67 år, med rätt att innehava sista privilegiet i 10 år,

d) vid en pensionsålder av 67 år

|

1940 Under åren 1936—1940 skulle alltså vid en frist av 10 å r pensioneras 15 apoteksinnehavare m e r än vid en frist av 12 år. Under de båda första åren skulle vid det förra alternativet pensioneras 22 apoteksinneha-

vare mer än vid det senare alternativet. Denna skillnad skulle emellertid i viss mån utjämnas under de tre därpå följande åren, under vilka vid en frist av 12 år skulle pensioneras 58 apoteksinnehavare och vid en frist av 10 år 51 apoteksinnehavare. Transport av nuvarande apoteksinnehavare och befordran till apotek under åren närmast innan åtgärderna avses träda i kraft försvåra möjligheterna att förutsäga, huru dessa förhållanden komma att gestalta sig under de därpå följande åren. Emellertid vilja de sakkunniga framhålla, att de ifrågasatta övergångsbestämmelserna ej komma att få verkningar senare än 10, respektive 12 år efter genomförandet av den sänkta pensionsåldern. Efter år 1946, respektive 1948 skulle alltså alla apoteksinnehavare pensioneras vid 67 års ålder. Av uppgifterna torde sålunda framgå, att åtgärderna för generell sänkning av pensionsåldern till 67 år endast i relativt ringa grad fördröjas, ifall fristen sättes till 12 år. Då de sakkunniga finna det rimligt, att avgången för de av de nuvarande apoteksinnehavarna, som därav äro i behov, i görligaste mån underlättas, ha de sakkunniga därför ansett sig kunna stanna vid att förorda en frist av 12 år dock givetvis med skyldighet' för innehavarna att avgå senast vid 70 års ålder. Emellertid utgå de sakkunniga ifrån, att — om de förutsättningar för förtidspensionering, som framgå av de sakkunnigas efterföljande förslag, föreligga — vederbörande innehavare icke må kvarstå vid privilegiet utan pensioneras i förtid i därför föreskriven ordning. I detta sammanhang bör erinras, att medicinalstyrelsen i skrivelse till chefen för socialdepartementet den 8 oktober 1920 hemställde i huvudsak, att departementschefen till ledning för vederbörande vid upprättande av förslag och förord till besättande av lediga apotek ville uttala, att transport till annat apoteksprivilegium i allmänhet borde kunna medgivas apotekare, som under minst fem år innehaft och oförvitligt skött det honom senast förunnade privilegiet, att innehavare av privilegium å apotek i Västerbottens och Norrbottens län eller därmed jämförlig, avsides belägen och med mindre goda kommunikationer försedd plats borde kunna transporteras efter fyra år på nyss sagda villkor, att transport borde beviljas apoteksinnehavare högst två gånger samt att vid vederbörlig ansökningstids utgång uppnådd levnadsålder av 60 å r i regel skulle anses utgöra hinder för befordran och transport till apoteksprivilegium. De av medicinalstyrelsen sålunda föreslagna befordrings- och transportprinciperna ha icke fastslagits av Kungl. Maj:t, Enligt uppgift ha emellertid vid befordringar och transporter till lediga apotek, som ägt rum efter skrivelsens avlåtande, på få undantag när de av styrelsen angivna principerna följts. Den av de sakkunniga nu föreslagna sänkningen av pensionsåldern för apoteksinnehavare från 70 år till 67 år bör föranleda en motsvarande sänkning av den hittills tillämpade maximala befordrings- och

447 transportåldern av 60 år. Då emellertid nyss a n t y d d a principer för befordran och transport icke författningsmässigt fastslagits, anse sig de sakkunniga h ä r u t i n n a n ej böra göra a n n a t uttalande än a t t vederbörande befordringsinstanser torde böra uppmärksamma de genom pensionsålderns sänkning ändrade befordringsförhållandena. Framhållas må emellertid, a t t tillämpningen av denna nya praxis bör ske med all den varsamhet, som motiveras av hänsynen till de obefordrade farmacevter och transportsökande, vilka stå i t u r till erhållande av privilegium. H ä r vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten vid följande. Bestämmelserna i 1926 års brev göra icke skillnad mellan pensionsålder och pensionens storlek för manlig och kvinnlig apoteksinnehavare. Detta förhållande står i motsättning till de bestämmelser, som i detta avseende gälla för manliga och kvinnliga farmacevter. Samma skäl, som motiverat ifrågavarande föreskrifter för farmacevter, tala för att uppehålla motsvarande skillnad i fråga om apoteksinnehavare. Under sådana förhållanden torde pensionsåldern för kvinnlig apoteksinnehavare — i analogi med vad för kvinnliga farmacevter gäller — böra sättas till 62 år och pen>ionens belopp till 5 500 kronor. De sakkunniga åtnöja sig med a t t göra detta påpekande utan att i frågans nuvarande läge vidtaga h ä r a v påkallad förändring i författningsförslaget. De sakkunniga övergå nu till att behandla frågan om de ökade kostnaderna för den nu föreslagna sänkta pensionsåldern. E n för de sakkunnigas räkning av aktuarien H j . Wersén år 1933 verkställd beräkning av dessa kostnader h a r givit följande resultat. Tabell 44. Beräknade årliga pensionskostnader. Å r

Alternativ I Alternativ II

Å r

Alternativ I Alternativ II

425 300

425 300

988 900

445 000

468 100 1947

1 027 900

1 229 000

473 200

557 600

1 084 000

1 238 200

516 100

591 500

1 146 400

1 296 700

565 400

675 400

1 204 200

1 331 800

594 000

733 100

1 203 800

1 382 700

640 700

798 600

1177 300

1 389 500

688 200

832 000

1 176 200

1 396 000

742 400

859 100

1 167 700

1 404 000

772 400

883 600

1 130 600

1 404 000

803 200

931 800

1955 1956 .

853 900

906 600

1 163 300

1107 200

1 404 000

1 011 500 1957

1 092 000

1 404 000

1ft,<UZ()C\

i A Q O nnr\

448 För jämförelsens skull ha de framtida kostnaderna för pensionering av de apoteksinnehavare, som ej erhållit privilegium före den 27 oktober 1899, beräknats vid dels den nuvarande pensionsåldern av 70 år {alternativ I), dels ock vid en pensionsålder av 67 år från och med den 1 januari 1934 (alternativ II). Vid sistnämnda alternativ har förutsatts rätt för dem, som sagda dag beräknas vara apoteksinnehavare, att behålla sista privilegiet under minst 12 år, dock med skyldighet att avgå senast vid 70 års ålder. De beräknade årliga pensionskostnaderna framgå av förestående tabell 44, som omfattar en tidrymd fram till den tidpunkt, då jämviktsläge kan antagas hava inträtt. Sammanlagda kapitalvärdet per den 1 januari 1933 utgör 23 263 000 kronor respektive 28 479 000 kronor. Om nu från dessa kapitalvärden dragas redan befintliga fonder (apotekarnas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond) om tillsammans 11 132 000 kronor, blir återstående kapitalvärdet för alternativ I 12 131 000 kronor och » » II 17 347 000 » Merkostnaden för alternativ II utöver alternativ I är sålunda 5 216 000 kronor. Efter avdrag av nu befintliga fonder motsvarar kapitalvärdet av alternativ I en årlig konstant utgift av 485 000 kronor och » » II » » » » » 694 000 » sålunda 209 000 kronor per år från den 1 januari 1933 mer för alternativ II än för alternativ I. Om kapitalvärdena per den 1 januari 1933 med avdrag för nu befintliga fonder förräntas fram till den 1 januari 1934, blir återstående kapitalvärde per den 1 januari 1934 för alternativ I 12 616 000 kronor och » » II 18 041 000 » Skillnaden mellan de två kapitalvärdena utgör 5 425 000 kronor. Motsvarande konstanta årliga utgift utgör för alternativ I 505 000 kronor och » » II 722 000 » Skillnaden utgör 217 000 kronor från den 1 januari 1934. Kostnaden vid en pensionering enligt alternativ II är alltså 217 000 kronor större än enligt alternativ I. Ovanstående beräkningar gälla under förutsättning a t t bestämmelserna skulle h a v a t r ä t t i kraft från och med den 1 j a n u a r i 1934. Under de sakkunnigas arbete h a r det varit nödvändigt att framflytta den föreslagna tidpunkten för bestämmelsernas ikraftträdande till den 1 jan u a r i 1936. Härigenom beräknas kostnaderna årligen för all framtid komma att ökas till 229 000 kronor. Dessa merkostnader måste tydligen bestridas medelst inkomsterna a v läkemedelshandeln. F ö r n ä r v a r a n d e betalas som nämnts inga personliga avgifter av apoteksinnehavarna. Kostnaderna för deras pensionering bestridas helt a v de från apoteken årligen uttaxerade beloppen. Avgifterna till apoteksfonderna uttaxeras, såsom annorstädes i betänkandet framhållits, efter en

progressivt stigande skala, som innebär, att huvuddelen av avgifterna lägges på de större apoteken under det att avgifterna för de mindre apoteken i motsvarande grad lättas. Personliga avgifter däremot skulle utgå lika för alla apoteksinnehavare och alltså i regel vara i viss mån mera betungande för innehavarna av de mindre apoteken. Denna olägenhet bör emellertid enligt de sakkunnigas mening ej förhindra åtgärder för införande av direkt personliga avgifter för apoteksinnehavarna. Farmacevterna bestrida genom personliga avgifter en del av kostnaderna för sin pensionering. De sakkunniga anse det principiellt riktigare, att även apoteksinnehavarna medelst personliga avgifter deltaga i kostnaderna för pensioneringen och vilja därför föreslå en förändring i detta hänseende. En dylik förändring innebär vissa fördelar för apoteksinnehavarna. Deras pensionering är för närvarande i motsats till farmacevtpensioneringen helt beroende av Kungl. Maj:t. I och med att nuvarande pensionsbestämmelser ändras därhän, att apoteksinnehavarna erhålla pension mot erläggande av vissa direkt personliga avgifter, kunna bestämmelserna rörande pension åt dessa innehavare icke av Kungl. Maj:t ensidigt ändras. Med hänsyn till det för apoteksinnehavarna bestämda pensionsunderlaget anse de sakkunniga, att den personliga avgiften bör bestämmas till 360 kronor per år. Praktiska skäl tala för att avgiften bör utgå lika för alla apoteksinnehavare, oberoende av ålder eller inkomster. Retroaktivavgifter böra icke föreskrivas men ej heller avgiftsbefrielse förekomma för äldre apoteksinnehavare. Om ett beräknat antal av 410 apoteksinnehavare från och med år 1936 erlägga dylika personliga avgifter, erhålles ett årligt belopp av omkring 148 000 kronor. Av merkostnaderna för ovanberörda sänkning av pensionsåldern skulle sålunda återstå att täcka (229 000 — 148 000=) 81000 kronor per år. En sänkning av pensionsåldern för apoteksinnehavare skulle komma de obefordrade legitimerade apotekarna direkt till godo i form av sänkt befordringsålder. De sakkunniga anse det därför rimligt, att en del av kostnaderna för pensionsålderns sänkning bestrides av dessa obefordrade apotekare. Detta är så mycket mer motiverat som pensionsavgifterna för farmacevterna betydligt understiga motsvarande avgifter för statliga befattningshavare. Pensionsavgiften för legitimerade apotekare utgör nu 108 kronor per år för en pension av 4 800 kronor för man och 4500 kronor för kvinna. Pensionsavgiften för vissa extra ordinarie statliga befattningshavare med ungefär motsvarande pensionsunderlag är enligt civila- tjänstepensionsreglementet 255 kronor per år. Det torde därför ej anses obilligt, ifall det förutsattes att de legitimerade apotekarna intill 60 års ålder (obefordrade legitimerade apotekare över denna ålder erhålla ej befordran och böra därför ej erlägga ifrågavarande tillläggsavgift) eller intill dess de erhålla apoteksprivilegium för detta speciella ändamål erlägga en avgift av ytterligare 150 kronor per år. Sam29 — 342080.

450 manlagt skulle deras pensionsavgifter i så fall uppgå till (108 + 150 = ) 258 kronor, alltså praktiskt taget samma belopp som gäller för statliga befattningshavare med ungefär samma pensionsunderlag. F ö r ett med hänsyn till den av de sakkunniga föreslagna personalregleringen beräkn a t antal av 375 avgiftserläggande legitimerade apotekare skulle dessa årliga avgifter om 150 kronor uppgå till n ä r m a r e 57 000 kronor. Med detta belopp skulle ovan angivna underskott å 81 000 kronor reduceras till (81000 — 57 0 0 0 = ) 24 000 kronor. Detta belopp å 24 000 kronor, för vilket sålunda täckning ej erhålles genom personliga avgifter av apoteksinnehavare och vissa obefordrade legitimerade apotekare, bör bestridas av apoteksfonderna. Eventuellt torde detta föranleda en obetydligt ökad uttaxering från apoteken. F ö r genomförande av de sakkunnigas förslag rörande förhöjda pensionsavgifter för obefordrade legitimerade apotekare erfordras ä n d r i n g i bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen den 3 augusti 1929 (S. F . S. n r 264) angående pensionering av apotekens farmacevtiska personal. För denna ändring erfordras emellertid samtycke av vederbörande farmacevter. Enligt de sakkunnigas mening bör därför sänkningen av pensionsåldern för apoteksinnehavare enligt ovanstående förslag ej genomföras, förrän nöjaktigt ådagalagts, a t t vederbörande farmacevter äro villiga erlägga ifrågavarande till 258 kronor förhöjda pensionsavgift intill uppnådda 60 års ålder eller intill dess de erhålla privilegium å apotek. De sakkunniga vilja h ä r framhålla, a t t dessa ökade personliga avgifter med hänsyn till vad i det föregående anförts ej böra få tagas såsom intäkt för en höjning av lönerna till de legitimerade apotekarna. Nyss nämndes, att ett belopp av 24 000 kronor eventuellt skulle behöva till följd av den sänkta pensionsåldern u t t a x e r a s från apoteken utöver nu u t t a x e r a t belopp. Emellertid ä r a t t märka, att vid en sänkning av pensionsåldern befordran till apoteksinnehavare enligt tabell 43 ovan skulle k u n n a beredas åt ytterligare omkring 25 legitimerade apotekare utöver det antal, som under n u v a r a n d e förhållanden skulle av denna anledning befordras, under de båda första år, varunder den lägre pensionsåldern tillämpas. Förslaget ä r därför ägnat att underlätta de sakkunnigas på annat håll i betänkandet framlagda förslag om begränsning av antalet legitimerade apotekare. De besparingar, som vinnas genom n ä m n d a personalreglering, behöva såsom av det ovanstående framgår endast till en r i n g a del tagas i anspråk för bestridande av merkostnaderna för pensionsålderns sänkning. De sakkunniga h a även låtit utföra vissa beräkningar rörande ifrågavarande åtgärders inverkan p å medelbefordringsåldern. Av dessa ber ä k n i n g a r framgår, a t t den framtida medelbefordringsåldern för det nu-

451 v a r a n d e beståndet obefordrade legitimerade apotekare kan beräknas till 49*9 år, om pensionsåldern för apoteksinnehavare bibehålles vid 70 år. Om pensionsåldern däremot sänkes till 67 år, minskas medelbefordringsåldern med 0*8 år till 49*i år. Denna beräkning gäller som sagt det nuvarande beståndet. E t t försök att beräkna medelbefordringsåldrarna, sedan j ä m v i k t kan antagas ha inträtt i beståndet, ger till resultat en beräknad medelbefordringsålder därefter av 49*i år vid en pensionsålder av 70 år och en beräknad medelbefordringsålder av 48*2 å r vid en pensionsålder av 67 år. Minskningen skulle alltså uppgå till i r u n t tal 1 K år. De sakkunniga vilja framhålla, att dessa kalkyler avse befordran till första privilegiet. Minskningen i befordringsåldern gör sig mer märkbar vid befordran till det andra privilegiet. Om det nu antages, att efter sänkningen av pensionsåldern det första privilegiet liksom nu får behållas under 5 å 7 år, skulle alltså det a n d r a och i regel sista privilegiet kunna efter sänkningen av pensionsåldern tillträdas vid en ålder av 54 å 56 år. Då privilegiet skulle avstås vid 67 års ålder, skulle sålunda innehavaren i framtiden kunna åtnjuta detsamma under 11 å 13 år, alltså upp till ett å r längre än den övergångstid av 12 år, som de sakkunniga ovan föreslagit. H ä r a v framgår, a t t den föreslagna fristen av 12 å r för innehavet av det sista privilegiet för nuvarande befattningshavare ä r en ren övergångsbestämmelse, som kommer att äga tillämpning på allenast ett fåtal apoteksinnehavare. De sakkunniga vilja än ytterligare framhålla, att en personalreglering enligt de sakkunnigas förslag i kapitel I V vid samtidig tillämpning av den nu föreslagna pensionsåldern av 67 å r givetvis kommer att ytterligare sänka de ovan vid olika förutsättningar beräknade medelbefordringsåldrarna av 49*i respektive 48*2 år. Författningsförslag i ämnet återfinnes å sid. 561 ff. i betänkandet. Beträffande specialmotiven för desamma hänvisas nedan till sid. 455 ff. De sakkunniga övergå nu till att behandla frågan om förtidspensionering av apoteksinnehavare m. m. F ö r t i d s p e n s i o n e r i n g av apoteksinnehavare m. m. Någon förtidspensionering i egentlig mening är ej ordnad för apoteksinnehavare. E n slags ersättning härför finnes emellertid i Kungl. Maj:ts förutnämnda kungörelse den 10 juli 1914 (S. F . S. nr 230) angående förordnande av föreståndare för apotek, som innehaves med personligt privilegium, och om utarrenderande av sådant apotek m. m. Denna kungörelse, den s. k. »arrendelagen» (i det följande benämnd på detta sätt), tillkom egentligen för att förhindra olaglig utarrendering av apotek. Den legaliserade utarrenderingen av apotek och bringade sålunda denna företeelse under det allmännas kontroll. Genom detta institut öppnades samtidigt möjlig-

452 h e t e r för en s l a g s f ö r t i d s p e n s i o n e r i n g a v a p o t e k s i n n e h a v a r e , s o m p å g r u n d a v å l d e r , s j u k d o m eller s v a g h ä l s a v a r o f ö r m ö g e n a t t s j ä l v f ö r e s t å a p o t e k e t . F ö r att förhindra olaglig utarrendering av apotek innehåller kungörelsen även bestämmelser a n g å e n d e förordnande a v föreståndare för apotek, a n g å e n d e t j ä n s t l e d i g h e t för a p o t e k s i n n e h a v a r e m . m . De s a k k u n n i g a finna det icke n ö d i g t a t t n ä r m a r e u p p e h å l l a sig v i d tillk o m s t e n a v d e t t a å l d e r d o m l i g a i n s t i t u t , som, s å s o m s e n a r e s k a l l v i s a s , n u m e r a i det n ä r m a s t e s p e l a t u t s i n r o l l . D e i n s k r ä n k a s i g d ä r f ö r t i l l a t t i s t ö r s t a k o r t h e t r e d o g ö r a för k u n g ö r e l s e n s h u v u d g r u n d e r . Enligt 1 och 2 §§ i kungörelsen skall apoteksinnehavare själv förestå apoteket, i den mån ej undantag enligt kungörelsen därifrån medgives. överlämnar han i annan ordning än i kungörelsen stadgas åt annan att förestå apoteket eller överlåter han å annan apoteksrörelsen, skall detta anses såsom fel eller försummelse i hans befattning, varvid medicinalstyrelsen mot honom skall förfara jämlikt bestämmelserna i styrelsens instruktion. Härmed torde väl numera avses 45 § mom. 1 i styrelsens instruktion av år 1930, enligt vilket stadgande styrelsen äger tilldela varning, eventuellt påkalla åtal mot »underlydande utom verket», ifall han beträdes »med fel eller försummelse i sin befattning eller visar anmärkningsvärd okunnighet om de föreskrifter, vilka honom åligger att iakttaga eller tillämpa». I 3 § arrendelagen meddelas lingående föreskrifter rörande ledighet från skötseln av apotek. Apoteksinnehavare får utan särskilt tillstånd under högst 8 dagar i följd vistas utom den ort, där apoteket är beläget, dock sammanlagt ej mer än under högst 30 dagar årligen. Ledighet för vila erhålles av medicinalstyrelsen under högst 2 månader per år, för sjukdom eller svag hälsas vårdande under högst 6 månader i sänder, för enskilda angelägenheter eller av annan giltig anledning under högst 6 månader i följd etc. I 4 och 5 §§ meddelas föreskrifter rörande föreståndare för apotek vid ledighet för innehavaren. 14 § stadgar rörande förfarandet vid privilegieinnehavares dödsfall samt vid privilegieinnehavares eller arrendators konkurs. 6—13 §§, författningens huvuddel, stadga rörande arrende av apotek. Apotek kan efter ansökning av innehavaren utarrenderas, ifall innehavaren »på grund av ålder, sjukdom eller svag hälsa» blir oförmögen att själv förestå apoteket. Arrendet skall alltid omfatta hela den tid, privilegieinnehavet varar. Beviljad utarrendering kan sålunda ej återtagas. Utarrendering beviljas av medicinalstyrelsen. Är den, som styrelsen utser till arrendator, apoteksinnehavare skall beslutet underställas Kungl. Maj :ts prövning. För arrendesummans bestämmande tillsättes en värderingsnämnd, av vars tre ledamöter två utses av styrelsen och en av apotekarsocietetens direktion. Arrendesumman skall godkännas av apoteksinnehavaren. I annat fall förfaller frågan om apotekets utarrendering. Enligt 10 § får arrendesumman ej sättas högre än att arrendatorn kan beräknas erhålla en efter rörelsens omfattning och däri nedlagt kapital samt förhållandena i övrigt skälig inkomst men bör å andra sidan bestämmas, så att privilegieinnehavaren må erhålla skälig bärgning. Avgifterna till pensionsfonden m. fl. avgifter åligga privilegieinnehavaren. Arrendator skall inlösa apotekets fullgoda, för apoteksdriften behövliga varulager och inventarier. Arrendekontraktet skall ingivas till medicinalstyrelsen, som har att granska kontraktet, och, ifall det godkännes, för arrendatorn utfärda förordnande att förestå apoteket, till dess det tillträtts av ny innehavare eller arrendet eljest upphört. I fråga om rättigheter och skyldigheter är i regel arrendator likställd med privilegieinnehavare. Vanvårdar arrendator apoteket, äger styrelsen tilldela honom varning eller påkalla åtal, i svårare fall skilja honom från ärren-

453 det. Avlider arrendator eller vill han bli fri från arrendet, utses ny arrendator. Kan sådan icke erhållas, kan apoteksdriften återgå till privilegieinnehavaren, varvid dock tillfällig föreståndare skall förordnas. Tidigare förslag. Sedan l å n g tid tillbaka ha förslag förelegat om arrendelagens avskaffande. 1912 å r s apotekskommitté föreslog i sitt år 1919 avgivna betänkande i detta hänseende, a t t farmacevt (d. v. s. i detta fall apoteksinnehavare), som icke u p p n å t t pensionsåldern, ändock skulle v a r a skyldig avgå från yrket, ifall han efter att under fem år i följd varit på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte urståndsatt att tjänstgöra, funnes v a r a för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Befunnes vidare farmacevt vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden och hade han uppnått en ålder, som med högst två år understege pensionsåldern, skulle Kungl. Maj:t äga efter framställning från medicinalstyrelsen förklara honom skyldig avgå från yrket. I dessa fall vore vederbörande, därest hans antal tjänstår icke understege tio, berättigad erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till antalet tjänstår. Dock finge pensionen icke i något fall understiga 75 % av hel pension. Dessa bestämmelser skulle icke gälla för privilegieinnehavare, som erhållit privilegium före utfärdandet av 1899 å r s kungörelse och som alltså icke enligt det föregående vore skyldiga avgå med pension. För dessa skulle fortfarande kunna gälla bestämmelserna i arrendelagen, som sålunda skulle ställas på kort avskrivning. De sakkunniga vilja vidare erinra om att 1931 års statsrevisorer under 17 § i deras berättelse till 1932 års riksdag anmärkt på systemet med utarrendering av apotek. Revisorerna anförde bland annat, att systemets ölägenheter otvivelaktigt minskats genom arrendelagens tillkomst men att alltjämt den befogade anmärkningen kunde framställas, att risk förelåge för att apoteksarrendatorn för att uppbringa inkomsten av apoteksrörelsen kunde frestas att till förfång för allmänheten inskränka på de för apotekets hållande i gott stånd nödiga utgifterna. Vid utarrendering kunde förutsättas, att liknande förhållanden förelåge som då en statstjänsteman ansåges skyldig att i förtid avgå med pension. Utarrendering syntes numera ej hava a n n a n uppgift än att bereda möjlighet till förtidspensionering av apoteksinnehavare. E n dylik form av pension vore mindre tillfredsställande u r det allmännas synpunkt. Det syntes därför önskvärt, att apoteksarrendena helt avvecklades samt a t t i samband därmed särskilda bestämmelser meddelades om förtidspensionering för apoteksinnehavare. I yttrande den 7 j a n u a r i 1932 över statsrevisorernas a n m ä r k n i n g erinrade medicinalstyrelsen bland annat, att då subvention från apotekarpensioneringsfonden kunde u t g å såväl till apoteksinnehavare som till ar-

rendator, den av revisorerna antydda risken icke kunde föreligga i högre grad beträffande arrendator än innehavare. Styrelsen delade revisorernas uppfattning om arrendenas nuvarande uppgift men fann, att även om vissa brister vidlådde denna pensionsform den torde vara behövlig, intill dess förtidspension av apoteksinnehavare kunnat på annat sätt anordnas. I övrigt erinrade styrelsen, att ärendet överlämnats till apotekssakkunniga av år 1931. De sakkunniga: För närvarande äro endast tre apotek utarrenderade jämlikt arrendelagen. Vid dess tillkomst var antalet utarrenderade apotek minst det femtondubbla. Apoteken och arrendesummorna äro: Skurup 5 (€0 kronor, Åseda 3 500 kronor och Tjällmo 2 500 kronor. Förfarandet med utarrendering av apotek synes numera sakna praktisk betydelse och för övrigt vara en mycket bristfällig form för förtidspensionering. De sakkunniga vilja därför obetingat ansluta sig till uppfattningen, att arrendelagen bör ersättas med förtidspensionering av apoteksinnehavare. Med hänsyn till det nuvarande ringa antalet utarrenderade apotek är det lämpligt, att dylika bestämmelser snarast utfärdas. Emellertid vilja de sakkunniga erinra, att ett av de viktigaste motiven för arrendelagen var att förminska risken av att apoteksprivilegier under hand utarrenderades eller på annat sätt överlätes till annar person än privilegieinnehavaren. Med förtidspensionering av apoteksinnehavare elimineras ingalunda risken för en fortsättning av detta i många hänseenden olämpliga förfaringssätt. Denna risk föreligger så länge ett arrende kan giva apoteksinnehavaren större inkomst än pensionen. Följaktligen få korrektiven häremot icke utan vidare slopas utan måste inarbetas i bestämmelserna om förtidspensionering av apoteksinnehavare. Kostnaderna för förtidspensionering böra bestridas av apotekifonderna. De sakkunniga ha icke anledning antaga, att dessa kostnader komma att uppgå till mer avsevärda belopp, ifall pensionsåldern lör apoteksinnehavare sänkes på sätt de sakkunniga ovan föreslagit. I vart fall äro med anordningen förenade sådana fördelar, att de sakkunniga icke av nämnda anledning tveka att förorda densamma. Den väg för förtidspensionering genom utarrendering av apoteiet, som under nuvarande förhållanden står apoteksinnehavaren öppen är beroende på ansökning från honom och alltså helt frivillig. Ur det allmännas och apoteksväsendets synpunkt torde det vara mindre .ämpligt att en tjänstoduglig apoteksinnehavare längre tid kvarstår vil apoteket. Då det lärer kunna tänkas fall, när apoteksinnehavaren själv ej har något intresse av att frånträda privilegiet före den stadgide pensionsåldern, har det synts de sakkunniga önskvärt och lämpligt att förorda tvångsvis pensionering av apoteksinnehavare under vissa forutsättningar. Samtidigt bör givetvis apoteksinnehavare hava rätt att frivil-

455 ligt mot pension avträda privilegiet. Enligt de sakkunnigas mening bör alltså förtidspensionering av apoteksinnehavare äga r u m dels frivilligt, dels tvångsvis. Frivillig pensionering torde böra komma i fråga, om apoteksinnehavaren styrker sig vara varaktigt urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt förestå privilegiet. Tvångsvis pensionering däremot synes böra komma till användning, när apoteksinnehavaren under en viss tidrymd, förslagsvis under fem år, icke kunnat p å ett tillfredsställande sätt förestå sitt apotek och denna tjänstoduglighet finnes vara för framtiden bestående. De n ä r m a r e bestämmelser, som de sakkunniga föreslå, framgå av det vid betänkandet fogade författningsförslaget. Motiven för desamma återfinnas h ä r nedan i specialmotiveringen till författningsförslaget. I n n a n de sakkunniga övergå till specialmotiveringen, vilja de fästa uppmärksamheten vid en fråga, som — ehuru icke sammanhörande med de sakkunnigas uppdrag — i detta sammanhang kan v a r a av visst intresse. Den 13 j a n u a r i 1921 hemställde medicinalstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t om utfärdande av föreskrifter, enligt vilka styrelsen skulle ä g a r ä t t att från tjänstgöring på apotek avstänga apoteksföreståndare, tjänstgörande farmacevt eller farmacie elev, som på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol, morfin eller dylikt medel, vore u r stånd a t t nöjaktigt utföra farmacevtiskt arbete å apotek. Detta ärende synes ännu icke ha föranlett annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att handlingarna i ärendet — efter därom av medicinalstyrelsen gjord framställning — den 23 december 1932 överlämnats till styrelsen för ytterligare utredning. De sakkunniga vilja i anslutning till vad i detta kapitel anförts uttala önskvärdheten av a t t föreskrifter av nyss angivna art snarast komma till stånd. Specialmotivering till författningsförslaget. 1 Bestämmelser angående pensionering av apoteksinnehavare finnas såsom tidigare n ä m n t s nu intagna i ett kungl. brev av den 26 november 1926. E n kungl. kungörelse av samma dag föreskriver frihet från u t m ä t n i n g av apoteksinnehavare tillkommande pension. Slutligen meddelar som nämnts arrendelagen bestämmelser angående den nu förefintliga formen för förtidspensionering av apoteksinnehavare, nämligen utarrendering av apotek. De sakkunniga föreslå, att de föreskrifter i arrendelagen, som anses böra bibehållas, sammanföras med sagda bestämmelser angående pensionering av apoteksinnehavare och angående frihet från u t m ä t n i n g av apoteksinnehavares pension till en författning, benämnd »kungörelse om förordnande av föreståndare för apotek och om 1

Se sid. 561 ff.

456 pensionering av vissa apoteksinnehavare m. m.». Härigenom erhålles större reda och klarhet samtidigt som de olika bestämmelserna k u n n a sammanföras till ett helt. 1 *. Överensstämmer i huvudsak med arrendelagens 1 §. 2 §. Den i denna paragraf föreslagna föreskriften, a t t apoteksinnehavare i regel skall v a r a bosatt å den ort, d ä r apoteket är beläget, är ett tillägg, som motsvaras av liknande bestämmelser för tjänsteläkare och veterinärer. I arrendelagens 3 § mom. 3 stadgas, a t t privilegieinnehavare u t a n särskilt tillstånd må under högst åtta d a g a r i följd vistas utom den ort, där apoteket ä r beläget, dock sammanlagt ej mer ä n trettio d a g a r årligen. Enligt vad de sakkunniga erfarit h a r denna bestämmelse visat sig v a r a otillräcklig. Det torde v a r a erforderligt a t t meddela en positiv bestämmelse om a t t apoteksinnehavare skall v a r a bosatt å den ort, där apoteket ä r beläget. Överträdelse torde böra beivras i den ordning, som föreskrives i förutnämnda 45 § i medicinalstyrelsens instruktion. U n d a n t a g från skyldigheten att v a r a bosatt å den ort, d ä r apoteket är beläget, förutsattes böra ifrågakomma för stockholmsapotekare, som bo i förstäderna, och i a n d r a liknande fall. 3 §. Överensstämmer i huvudsak med 3 § arrendelagen. Den ledighet för enskilda angelägenheters vårdande, som enligt nu förevarande paragraf kan tillkomma apoteksinnehavare, bör icke på något sätt få belasta apotekets ekonomi. Vid uttaxering av avgifter till apoteksfonderna bör sålunda ej avdrag medgivas för arvode till ställföreträdare, vikariatsersättningar o. d., som k u n n a föranledas av dylik ledighet. De sakkunniga förutsätta, att medicinalstyrelsen iakttager återhållsamhet vid beviljande av ledigheter för enskilda angelägenheters vårdande. 4—6 §§. 4 _ 6 §§ överensstämma i huvudsak med respektive 4, 5 och 14 §§ arrendelagen. I 4 § stadgas sålunda i enlighet med n u v a r a n d e bestämmelser, a t t apotek vid ledighet för innehavaren skall förestås av legitimerad apotekare eller i undantagsfall och för kortare tid av farmacie kandidat, som efter sin examen tjänstgjort minst fyra år på apotek. I anledning av uppkommen fråga vilja de sakkunniga påpeka, att av stadgandets ordalydelse klart torde framgå, att dylikt föreståndarskap i första hand skall anförtros åt legitimerad apotekare, d ä r sådan finnes att tillgå. 7—8 §§. 7 och 8 §§ motsvara vederbörande bestämmelser i ovannämnda kungl. brev av den 26 november 1926. Dock h a r pensionsåldern i överensstäm-

457 melse med de sakkunnigas förslag satts till 67 år. Förslag till tidigare förordade övergångsbestämmelser återfinnes längre fram i författningsutkastet. E n l i g t 1926 års brev kan Kungl. Maj:t för särskilt fall medgiva anstånd med avstående av privilegierna. Bestämmelsen torde v a r a avsedd a t t tillämpas, om apoteksinnehavares ekonomi anses motivera uppskov med pensionering. Denna föreskrift, som kommit till a n v ä n d n i n g endast vid ett tillfälle, ha de sakkunniga funnit v a r a överflödig. Den torde ha v a r i t motiverad, när bestämmelser om pensionering först infördes, men synes numera, sedan föreskrifterna om pensionering av apoteksinnehavare tillämpats under en följd av å r och apoteksinnehavarna alltså k u n n a t anpassa sin ekonomi efter tidpunkten för pensioneringen, med de av de sakkunniga tillstyrkta övergångsbestämmelserna icke v a r a behövlig. Föreskriften har därför uteslutits. 9 *. Även denna paragraf h a r sin motsvarighet i 1926 års kungl. brev. Emellertid h a r i enlighet med de sakkunnigas förslag som förutsättning för pensionens utgående föreskrivits en personlig avgift a v 30 kronor per månad. Beträffande den närmare motiveringen för detta förslag hänvisa de sakkunniga till vad ovan anförts. Nyssnämnda förändring medför, såsom tidigare framhållits, att pensionsförmånen hädanefter blir en rättighet för de innehavare, som erlagt personliga avgifter. 1926 års brev innehåller en bestämmelse om att, ifall pension för apoteksinnehavare framdeles skulle komma a t t bestämmas till högre belopp än 6 000 kronor per år, jämväl pension till apoteksinnehavare, som redan pensionerats enligt 1926 års brev, skall utgå med motsvarande belopp från och med den dag, då sådana bestämmelser t r ä t t i kraft. Denna föreskrift k a n av naturliga skäl ej bibehållas, ifall personliga avgifter införas och pensioneringen därigenom som nämnts ä n d r a r k a r a k t ä r . Den h a r därför ej medtagits i detta förslag. Enligt 1926 års brev skall pension utgå från och med månaden näst efter den, under vilken apoteksinnehavaren f r å n t r ä t t privilegiet. En apoteksinnehavare, som frånträtt privilegiet i början av en månad, erhåller sålunda ej pension förrän efter närmare två månader. Denna obillighet h a r undanskaffats därigenom att här föreskrivits, att pension skall utgå från och med dagen näst efter den, under vilken privilegiet frånträtts. E n a h a n d a tidsbestämning tillämpas i civila tjänstepensionsreglementet. De sakkunniga vilja erinra, att det torde böra övervägas huruvida icke motsvarande ändring bör vidtagas i kungl. brev den 13 m a r s 1931 angående pensionering av apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares och obefordrade farmacevters efterlevande änkor och minderåriga barn.

458 10 §. Denna föreskrift överensstämmer med motsvarande bestämmelse i Kungl. Maj:ts brev den 3 augusti 1929 angående pensionering av apotekens farmacevtiska personal. 11—13 §§. Dessa paragrafer stadga angående förtidspensionering. De äro alltså avsedda att ersätta arrendelagens bestämmelser om utarrendering av apotek. Skillnad h a r enligt det föregående gjorts mellan frivillig förtidspensionering, enligt 11 §, och tvångspensionering, enligt 12 §. Bestämmelser rörande tvångsvis pensionering synas ej kunna gälla a n d r a än dem, som erhållit privilegium efter den 8 augusti 1920 och i vars privilegiebrev sålunda inryckts bestämmelse om att underkasta sig vad Kungl. Maj:t framdeles k a n komma att besluta rörande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande. Endast omkring 25 apoteksinnehavare falla av nyssnämnda skäl utanför sagda bestämmelse angående tvångsvis pensionering. Vad åter a n g å r föreskrifterna rörande frivillig förtidspensionering, torde dessa ej böra avse andra än dem som i övrigt enligt kungörelsen äro berättigade till pension. Frivillig förtidspensionering synes alltså ej k u n n a komma de 6 apoteksinnehavare till del, som erhållit privilegium å apotek före ikraftträdandet av 1899 års förutnämnda kungörelse. För dessa apoteksinnehavare torde fortfarande böra gälla bestämmelserna i arrendelagen. För såväl frivilligt som tvångsvis pensionerade apoteksinnehavare bör givetvis pension utgå. Emellertid synes, i analogi med på a n d r a områden gällande bestämmelser, pensionen i dessa fall böra utgå med reducerat belopp, intill dess pensionsåldern 67 år uppnås. Då förtidspensionering endast torde ifrågakomma i ett fåtal fall och då det är önskv ä r t med en prövning efter billighetsprinciper i de olika fallen, ha de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå en till beloppet bestämd reduktion av pensionen. Dock bör den reducerade pensionen ej utgå med lägre belopp än den pension, till vilken apoteksinnehavaren genom personliga avgifter såsom legitimerad apotekare eventuellt berättigats, alltså ej sättas lägre än 4 800 kronor för män och 4 500 kronor för kvinna. I författningsförslaget h a r därför införts föreskrift om att pension må, ifall Kungl. Maj:t på framställning från medicinalstyrelsen så bestämmer, i förevarande fall u t g å med lägre belopp än 6 000 kronor för år, dock lägst med 4 800 kronor för män och 4 500 kronor för kvinnor. De sakkunniga vilja här i anslutning till vad nyss anförts framhålla, att reducerad pension icke i varje fall synes böra komma i fråga. Om tjänstodugligheten vållats genom olycksfall i tjänsten eller av annan likvärdig anledning, synes i likhet med vad i motsvarande hänseende gäller för farmacevter full pension v a r a motiverad redan från dagen näst efter den, varunder privilegiet frånträdes.

459 Det h a r bland de sakkunniga ifrågasatts, att förtidspensionering skulle k u n n a ifrågakomma tidigast vid viss ålder, exempelvis tidigast tre år före pensionsåldern samt först efter visst antal uppnådda tjänstår. Detta förslag h a r emellertid ej godtagits bland annat av den anledningen, a t t prövning av apoteksinnehavarens tjänstduglighet i varje fall skall verkställas, i n n a n förtidspensionering kommer i fråga. E t t ytterligare korrektiv mot eventuella missbruk av institutet bjudes därigenom, a t t pensionen för förtidspensionerade innehavare under de första åren, därest Kungl. Maj:t så bestämmer, som nämnts skall utgå med reducerat belopp. L ä n g r e fram i författningsförslaget förordas vissa övergångsbestämmelser i anslutning till det nyss anförda. 14 §. Denna paragraf ä r avsedd att ersätta 2 § i arrendelagen, som föreskriver att, därest apoteksinnehavare i annan ordning än i arrendelagen stadgas åt a n n a n överlämnat att förestå apoteket eller å annan överlåtit apoteksrörelsen, det skall v a r a att anse såsom fel eller försummelse i hans befattning, ägande medicinalstyrelsen att mot honom förfara jämlikt bestämmelserna i den för styrelsen gällande instruktionen. Påföljden för apoteksinnehavare vid olaga utarrendering av apotek torde enligt 45 § i medicinalstyrelsens instruktion bliva varning av styrelsen eller åtal. Enligt nu föreslagen bestämmelse blir påföljden för dylik förseelse v a r n i n g av medicinalstyrelsen eller privilegiets förlust. Denna skärpning av bestämmelserna h a r synts de sakkunniga nödvändig. Bestämmelsen i fråga torde ej kunna tillämpas på a n d r a apoteksinnehavare än dem, som erhållit privilegium efter den 8 augusti 1920 och som alltså enligt det föregående äro skyldiga underkasta sig vad Kungl. Maj:t framdeles kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande. Då som nämnts endast omkring 25 apoteksinnehavare fått sitt nu innehavda privilegium före nämnda tidpunkt, torde denna begränsning vara av mindre betydelse. Gentemot sistnämnda apoteksinnehavare synes kunna tillämpas ovannämnda 45 § i medicinalstyrelsens instruktion. I detta sammanhang vilja de sakkunniga understryka vikten av att vid vederbörande inspektioner och visitationer av apotek det noga tillses, att förhållande icke föreligger, som strider mot de föreslagna föreskrifterna i denna paragraf. Är så fallet, åligger det givetvis vederbörande inspektor eller visitator att omedelbart anmäla förseelsen hos medicinalstyrelsen. Enligt förslaget k a n pension tillkomma apoteksinnehavare, vars privilegium återkallats jämlikt denna 14 §. Detta kan synas oegentligt med hänsyn till förhållandena vid privilegiets avträdande. Emellertid ä r det ett verkligt intresse att föreskrifterna icke ostraffat överträdas. För att man av hänsyn till innehavaren ej skall tveka att tillämpa bestämmel-

460 serna, synes därför denna utväg böra hållas öppen. Den bör emellertid endast tillämpas i tvingande undantagsfall och pensionsbeloppet bör i görligaste m å n reduceras. 15 §. Motsvarar bestämmelsen i ovannämnda kungörelse den 26 november 1926 angående frihet från u t m ä t n i n g av pension åt vissa apoteksinnehavare. 16 §. Liksom skett i 1926 års brev torde i kungörelsen böra införas en föreskrift angående skyldighet för medicinalstyrelsen att ledigkungöra apotek. Med h ä n s y n till de sakkunnigas förslag i övrigt h a r det emellertid befunnits erforderligt a t t föreslå en mindre jämkning i fråga om den tidpunkt, då privilegium skall ledigförklaras. I övrigt överensstämmer paragrafens innehåll med motsvarande föreskrifter i 1926 å r s brev. Övergångsbestämmelserna. Punkterna 1 och 3 i övergångsbestämmelserna h a motiverats i det föregående å sid. 458 respektive sid. 445 ff. Beträffande punkt 2 m å anföras, att de n u v a r a n d e arrendena icke utan vederbörandes samtycke torde k u n n a hävas. Däremot synas vederbörande privilegieinnehavare böra k u n n a efter ansökan förtidspensioneras, i vilket fall arrendeförhållandet brytes. F ö r a t t förtidspensionering av apoteksinnehavare icke i onödan skall fördröjas och då en eller annan månads personliga avgifter för dylika innehavare icke k u n n a ha någon ekonomisk betydelse, h a r i punkt 4 föreslagits den föreskriften, a t t pension åt apoteksinnehavare må komma i fråga, även om personlig avgift ej hunnit erläggas.

Pensionering av icke-farmacevtisk apotekspersonal. Genom brev den 31 augusti 1928 förordnade Kungl. Maj:t, att de avgifter till fonden för apoteksinnehavares pensionering, som enligt brev den 15 oktober 1926 eller senare stadganden skulle av apoteksinnehavare, vilka efter den 8 augusti 1920 erhållit eller framdeles erhölle privilegium å apotek, inbetalas för tid efter den 1 juli 1928, finge i enlighet med bestämmelser, som meddelades av Kungl. Maj:t, tagas i anspråk för, bland annat, beredande av pension åt å apotek anställd personal samt åt sådan personals och pensionerad sådan personals änkor och barn. I enlighet härmed utfärdade K u n g l . Maj :t, såsom i kapitel I I framhållits, genom brev den 3 augusti 1929 bestämmelser angående pensionering av apotekens farmacevtiska personal och genom brev den 13 mars 1931 bestämmelser angående pensionering av bland a n n a t obefordrade farma-

461 cevters efterlevande änkor och minderåriga barn. Kostnaderna härför bestridas a v viss del av fonden för apoteksinnehavares pensionering. Däremot hava bestämmelser icke meddelats rörande pensionering av den å apoteken anställda icke-farmacevtiskt utbildade personalen. Med anledning av en av apotekarsocietetens direktion därom gjord fram ställning anbefallde Kungl. Maj:t den 29 september 1933 apotekssakkunniga a t t vid fullgörandet av deras uppdrag t a g a under övervägande frågan om användande av de i ovannämnda brev den 31 augusti 1928 avsedda, till fonden för apoteksinnehavares pensionering inflytande avgifterna såsom bidrag till beredande av pension åt nyssnämnda personal. Vid utredningen ha de sakkunniga haft tillgång till statistiskt material, som ställts till de sakkunnigas förfogande av apotekarsocietetens direktion. De sakkunniga, som i vad angår den icke-farmacevtiska personalens ställning och arbetsuppgifter hänvisa till vad d ä r u t i n n a n anförts i kapitel IV, anse sig först böra lämna en överblick över frågans uppkomst och föreliggande utredningar. Frågans uppkomst och föreliggande utredningar. Sommaren 1931 bildades Sveriges tekniska apotekspersonals förbund. Samma å r hemställde personalförbundet hos Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund, a t t frågan om den tekniska personalens pensionering, vilken fråga personalförbundet i första h a n d fått till uppgift a t t söka ordna, måtte dryftas vid gemensamma förhandlingar mellan apotekare- och farmacevtförbunden samt personalförbundet. Förbundet framhöll, att enligt dess förmenande Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 31 augusti 1928 angående användningen av vissa till fonden för apoteksinnehavares pensionering inflytande medel medgåve, a t t dessa medel även finge disponeras för den tekniska personalens pensionering. F r å g a n hänsköts av apotekareförbundets verkställande utskott och centralstyrelsen för farmacevtförbundet till fyra kommitterade, vilka avgåvo utlåtande den 6 april 1933. F r å n en av de kommitterade verkställd utredning h ä m t a s följande. Avlöningsförhållandena för den icke-farmacevtiska personalen och medelinkomsten inom varje befattningskategori framgår av nedanstående. Avlöning för tekniska biträden, kassörskor och kontorsbitråden. Avlöning

Under 1 000 kronor 1000-1500 » 1500 — 2 000 » 2 000—2 500 » 2 500—3 000 » över 3 000 »

Antal biträden

53 84 157 236 113 22 Summa 665

462 Av dessa 665 biträden hade 10 uppnått över respektive 55 års ålder för rnän och 50 års ålder för kvinnor. Av de återstående biträdena voro 45 manliga. Den sammanlagda lönen för samtliga biträden uppgick till 1338 459 kronor, alltså till i medeltal 2 012 kronor per biträde. Avlöning

för

laboratoriebiträden.

Avlöning

Antal biträden

Under 1 000 kronor 1000—1500 » 1 5 0 0 — 2 000 » 2 0 0 0 - 2 500 » 2 500—3 000 » över 3 000 »

10 16 33 62 55 72 Summa 248

Av dessa 248 biträden hade 57 uppnått mer än respektive 50 och 55 års ålder. Av de återstående voro 4 kvinnliga. Lönen för samtliga uppgick till sammanlagt 627 224 kronor, d. v. s. till i medeltal 2 529 kronor per biträde. Avlöning

för städerskor

och

sköljerskor.

Avlöning

Antal biträden

Under 1 000 kronor 1000 — 1500 » 1 5 0 0 — 2 000 » 2 000—2 500 » 2 500—3 000 » över 3 000 »

22 44 72 52 9 1 Summa 200

Av dessa 200 biträden voro 57 över 50 års ålder. var 334 488 kronor, alltså i medeltal 1 672 kronor. Avlöning

för övrig personal

Avlöning

(chaufförer,

Den sammanlagda lönen bud

etc). Antal biträden

Under 1 000 kronor 1000—1500 » 1 5 0 0 — 2 000 » 2 000 — 2 500 » 2 500—3 000 » över 3 000 » Summa

5 10 11 7 11 7 51

Av dessa 51 biträden voro 11 över 50 respektive 55 år. Av de återstående voro 36 män och 4 kvinnor. Sammanlagt uppgingo lönerna till 104 767 kronor och utgjorde alltså i medeltal 2 054 kronor. De kommitterade läto till en början genom svenska personalpensionskassan (S. P. P.) beräkna kostnaderna för pensionering från och med den 1 januari 1934 av ovannämnda personal vid 65 års ålder för man och 60 års ålder för kvinna och med ett pensionsbelopp av 1 000 kronor. Vid dessa beräkningar medtogs dock icke personal med mindre tjänstgöring än 35 veckotimmar, enär enligt de kommit-

463 terades mening sådan tjänstgöring vore att betrakta som bisyssla. Kostnaderna tor pensionering av den återstående tekniska personal, som den 1 januari 1934 ej uppnått 55 års ålder för man respektive 50 års ålder för kvinna, beräknades till 282 571 kronor per år. Emellertid uttalade representanter för Sveriges tekniska apotekspersonals förbund som önskemål, att pensionsbeloppet borde sättas till 2 000 kronor för man och 1 800 kronor för kvinna att utbetalas efter fyllda 63 respektive 58 år, oavsett tjänstgöringens art. Då enligt de kommitterades mening en pensionering enligt sistnämnda riktlinjer näppeligen skulle kunna gå att genomföra, uppdrogo de kommitterade åt S. P. P. att beräkna kostnaderna för pensionering av ifrågavarande personal med en pension av 1 200 kronor för manliga befattningshavare, 800 kronor för kvinnliga tekniska biträden, kvinnliga laboratoriebiträden och kassörskor samt 500 kronor för städerskor och övrig kvinnlig personal. Enligt ett samtidigt uppgjort förslag till anslutningsplan mellan å ena sidan S. P. P., å andra sidan Sveriges apotekareforbund, passiv medlem av S. P. P., skulle anslutningsplanen tillämpas från och med den 1 januari 1934; som aktiva medlemmar anmälas »hos de svenska apoteken fast anställda tekniska biträden, kontorsbiträden och med dem jämställda personer»; anmälan ske, när vederbörande innehaft fast anställning å apotek under två år; från anslutningen undantagas personal, för vilken vid anslutningstillfallet mindre än visst antal år återstode intill pensionsåldern; pensioneringen avse tillförsäkrandet av 100-procentig ålders- och invalidpension; pensionsåldern vara 65 år för man och 60 år för kvinna; pensionsbeloppen vara de ovannämnda; pensionen på visst sätt avkortas, ifall den aktiva medlemmen vid pensionsålderns uppnående ej kunde beräknas innehava visst antal tjänstemånader; samt avgiften fördelas lika mellan den aktiva och den passiva medlemmen, dock i förekommande fall med den förskjutning, som betingades av att den aktiva medlemmens avgiftsandel begränsades till högst hälften av den avgift, som erfordrades för beredande av ifrågavarande pensionsbelopp åt en inträdande 35-årig man respektive 30-årig kvinna. Kostnaderna för pensionering enligt nyss i sina huvuddrag refererade anslutningsplan beräknades på de olika personalgrupperna bliva fördelade på följande sätt: 1) För gruppen tekniska biträden, kassörskor och kontorister 140 190 kronor, varav på arbetsgivareparten skulle komma 87 074 kronor. Genomsnittligt årligt avgiftsbidrag för arbetsgivareparten inom denna grupp = 132 kronor. 2) För gruppen laboratoriebiträden 49 365 kronor, varav på arbetsgivareparten skulle komma 34 581 kronor. Genomsnittligt årligt avgåftsbidrag för arbetsgivareparten inom denna grupp = 182 kronor. 3) För gruppen städerskor och sköljerskor 24 646 kronor, varav på arbetsgivareparten skulle komma 16 862 kronor. Genomsnittligt årligt avgiftsbidrag för arbetsgivareparten inom denna grupp = 119 kronor. 4) För gruppen övrig personal 9 607 kronor, varav på arbetsgivareparten skulle komma 6 508 kronor. Genomsnittligt årligt avgiftsbidrag för arbetsgivareparten inom denna grupp = 164 kronor. Det sammanlagda avgiftsbeloppet skulle sålunda uppgå till 223 808 kronor, varav arbetsgivareparten skulle erlägga 145 026 kronor. De enskilda apotekens kostnader för den tekniska personalens pensionering skulle, beroende på apotekens storlek, växla mellan 132 kronor och 2 450 kronor men i allmänhet icke uppgå till 1 000 kronor per år. Kostnadsberäkningarna innefattade, såsom av det förut sagda framgår, ej dels personer, vilkas tjänstgöring å apotek vore att betrakta såsom bisyssla, dels personer, som den 1 januari 1934 överskridit, för män, 55 år och, för kvinnor, 50 år. Med överlämnande av utredningen i ärendet till sina uppdragsgivare anförde de

464 kommitterade bland annat, att utredningen ej vore att betrakta som ett förslag till pensionering av ifrågavarande befattningshavare utan endast avsåge att lämna en utgångspunkt för ett eventuellt realiserande av frågan. Om den ifrågasatta pensioneringen skulle komma till stånd, vore det de kommitterades uppfattning, att befattningshavare efter uppnådd pensionsålder borde efter överenskommelse med vederbörande arbetsgivare äga rätt att kvarstå i tjänsten. Ärendets vidare behandling inom vederbörande apotekarsammanslutningar ledde till ovannämnda framställning till K u n g l . Maj:t, a t t frågan måtte hänskjutas till apotekssakkunnigas prövning. De s a k k u n n i g a : De sakkunniga ha att överväga, h u r u v i d a apotekarpensioneringsfonden bör tagas i anspråk för beredande av pension åt apotekens icke-farmacevtiskt utbildade personal. Aktuarien H j . Wersén h a r p å u p p d r a g av de sakkunniga utfört en matematisk utredning rörande kostnaderna för pensionering av denna personal genom i f r å g a v a r a n d e fond. Denna utredning g r u n d a r sig p å samma statistiska m a t e r i a l som i det föregående omnämnda utredningar. Personalen har uppdelats i fyra grupper. Till den första gruppen ha förts tekniska biträden, kontorister och kassörskor, till den andra gruppen laboratoriebiträden, till den tredje gruppen städerskor och sköljerskor och till den fjärde gruppen övrig personal. Utredningen vilar på följande förutsättningar. Pensionsåldern har satts till 65 år för man och 60 år för kvinna. Pensionsbeloppen ha för samtliga män satts till 1 200 kronor om året, för kvinnliga tekniska biträden, kontorister och kassörskor till 800 kronor om året och för övriga kvinnliga biträden till 500 kronor om året. Någon avkortning av pensionsbeloppen på grund av för kort tjänstetid vid pensionsålderns uppnående har ej beräknats. Beräkningarna avse endast ålderspension, sålunda ej invalidpension. Kostnadsberäkningarna äro gjorda per den 1 januari 1934 och avse även nytillträdande personal till ett sådant antal, att personalbeståndet alltid är detsamma som nu. Vid kostnadsberäkningarna har använts en dödlighetstabell, utarbetad av inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga, benämnd R 32, och en räntefot av 4

%.

•

Materialet har uppdelats på avdelning A: män under 55 år och kvinnor under 50 år, avdelning B: män, 55 år och däröver, samt kvinnor, 50 år och däröver. Bidraget utgör den tekniska avgiften på grund av åldern för hälften av pensionen, dock med åldern maximerad för man till 35 år och för kvinna till 30 år. Största möjliga överensstämmelse med S. P. P:s ovannämnda utredning har sålunda eftersträvats. Dock har för såväl avdelning A som B uteslutits den personal, som icke har 48 timmars tjänstgöring å apotek per vecka. Med tillämpning av här ovan angivna grunder har kostnadsberäkningen resulterat i följande tablå:

465 Kostnader för den icke-farmacevtiska personalens pensionering. Tekniska biträden, , . •. ,

'CX"

, . , Laboratorie-

_,„, Städerskor och

*'«»

«••-*»

T

A v d e l n i n g A. Afän under 55 och kvinnor under 50 år. Antal 508 181 121 Erforderlig fond kr. 1 093 036 440 952 247 963 Årlig uttaxering för all framtid 4 %, kr. 43 721 17 638 9 919

x

öiri

.

"

36 95 736

846 1 8 7 7 687

3 829

75 107

Män, 55 är och däröver, kvinnor 50 år och däröver. Antal 9 59 48 10 Erforderlig fond kr. 65 290 537 576 236 051 99 686 Årlig uttaxering för all framtid 4 %, kr. 2 612 21 503 9 442 3 987

126 938 603

A v d e l n i n g B.

37 544

Nyssnämnda utredning kan icke direkt jämföras med den i det föregående återgivna av S. P. P. utförda. I ekonomiskt avseende torde emellertid de båda utredningarna v a r a tämligen likvärdiga. A v u t r e d n i n g a r n a framgår, att kostnaderna för pensionering av apotekens icke-farmacevtiska personal för apoteksväsendet äro ganska betydande, även om personalen själv bidrager med personliga avgifter. Onekligen försvåras också frågans lösning av vissa a n d r a omständigheter. Personalen har sålunda en mycket oenhetlig sammansättning. Av vad de sakkunniga annorstädes i betänkandet anfört framgår, att skolunderbyggnaden växlar mellan folkskola och studentexamen. Vissa till denna personalgrupp hörande biträden — framför allt kontorsbiträden, städerskor och sköljerskor — utföra icke arbete, som kan sägas vara för apoteksyrket karakteristiskt. I motsats till lönerna för den farmacevtiska personalen, som ordnats enhetligt, variera lönerna för den ickefarmacevtiska personalen från apotek till apotek, varför pensionsunderlagct måste byggas på grundval av genomsnittslönen. Tjänstgöringen för ett ganska stort antal icke-farmacevtiska biträden torde såsom av det föregående framgår v a r a att betrakta såsom bisyssla. I ganska stor utsträckning lär det sålunda förekomma, att — särskilt å de mindre apoteken — vissa biträden dela sin tid mellan apotekstjänstgöring och hushållsarbete. Å andra sidan tala starka skäl för att denna personals pensionsfråga vinner beaktande. Såsom de sakkunniga på a n n a t ställe i betänkandet framhållit, ha dessa biträden ofta en mycket lång tjänstetid. Somliga av dem ägna hela livet åt denna arbetsuppgift. Antalet tjänstår för å apoteken i början av å r 1933 anställd icke-farmacevtisk personal framg å r av följande sammanställning: 30 —

342080.

466 Antal tjänstår

0 - -5 5 - -10 1 0 - -15 1 5 - -20 2 0 - -25 2 5 - -30 3 0 - -35 3 5 - -40 över 40

Antal biträden

309 277 260 154 70 41 25 15 14 Summa 1 165

F r å n v a r o n av ordnad pensionering för denna personal torde göra åtminstone de äldre icke-farmacevtiska biträdenas anställnings- oeh försörjningsförhållanden ganska ovissa och särskilt vid ombyte av apoteksinnehavare komma de understundom i en r ä t t utsatt ställning. De sakk u n n i g a anse sig därför icke böra a v s t y r k a åtgärder för beredande av pension åt den icke-farmacevtiska personalen. Emellertid bör av naturliga skäl denna pensionering begränsas till att avse sådan icke-farmacevtisk personal, som h a r heltidstjänstgöring och under denna tid uteslutande ä g n a r sig åt arbete inom vederbörande apoteksinrättning. Till pensionering bör sålunda icke ifrågakomma personal, som delar sin tid mellan apotekstjänstgöring och annan sysselsättning, exempelvis hushållsarbete eller annat arbete utanför vederbörande apotek, såvida icke den effektiva tjänstgöringen å apotek u p p g å r till minst 48 timmar i veckan. I ovanstående av aktuarien Wersén utförda beräkningar har också undantagits den personal, som har mindre än 48 timmars tjänstgöring a apotek per vecka. Vare sig ifrågavarande pensioneringsuppgifter läggas p å ap)tekarpensioneringsfonden eller tillgodoses på annat sätt, måste tydligei kostnaderna, i den m å n de icke täckas av personliga avgifter, bestridas av apoteksväsendet. Pensionsfonden och uttaxeringen till d e n s a n m a är nämligen beräknad med hänsyn till fondens nuvarande uppgifter ich uttaxeringen till fonden måste alltså ökas i proportion till kostnade?na för de n y a ändamål, som skola tillgodoses genom densamma. Vid en pensionering genom fonden skulle visserligen den fördelen vinnas, att kostnaderna jämnare fördelas mellan apoteken i förhållande till deras storlek och ekonomi och icke i lika hög grad som vid en pensionering t\ personalen genom S. P. P . varierade mellan apoteken i förhållaide till de icke-farmacevtiska biträdenas antal. Men å a n d r a sidan skulle m pensionering genom fonden på grund av nyssnämnda omständigheter måh ä n d a icke nödga apoteksinnehavarna till erforderlig återhållsamiet vid anställande av ny personal. Hänsynen till de enskilda apotekens ekonomi tala alltså icke i övervägande grad för någondera av de båda nu rämnda u t v ä g a r n a . A t t formuleringen av Kungl. Maj:ts ovannämnda besut den

467 31 augusti 1928 synes innebära, att även pensioneringen av apotekens ickefarmacevtiska personal ansetts kunna tillhöra pensionsfondens uppgifter, torde icke i detta sammanhang kunna anföras som ett avgörande skäl för att fonden bör bestrida kostnaderna härför. Däremot torde, såvitt de sakkunniga kunna finna, personalens oenhetliga s t r u k t u r och skiftande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden och den d ä r a v betingade begränsningen av pensioneringen till a t t avse endast sådana personer, som hava heltidstjänstgöring på apoteksi n r ä t t n i n g , utgöra starka skäl för att dessa uppgifter icke böra bestridas av pensionsfonden eller eljes handhavas av medicinalstyrelsen. Apoteksinnehavarna själva torde hava större möjligheter än medicinalstyren a t t p å ett smidigt sätt ordna denna fråga under hänsynstagande till. de olika förhållanden, som kunna föreligga i de särskilda fallen. De sakkunniga vilja därför tillstyrka, att någondera av apoteksväsendets sammanslutningar, förslagsvis apotekarsocieteten, på egen hand ordnar den icke-farmacevtiska personalens pensionering. Vid uttaxeringen av avgifter från apoteken till olika ändamål böra givetvis de enskilda apotekens kostnader för en på detta sätt ordnad pensionering fråndragas apotekens bärighetstal. De sakkunniga anse sig ej böra närmare ingå på pensioneringens omfattning och anordning. Emellertid vilja de sakkunniga med hänsyn till sina uppgifter framhålla följande. De pensionsbelopp, varmed de sakkunniga r ä k n a t i sin ovan återgivna utredning (alltså respektive 1 200, 800 och 500 kronor), torde stå i rimligt förhållande till ifrågavarande personals arbetsuppgifter och avlöningsförhållanden. Pensionsavgifterna i S. P . P : s ovannämnda anslutningsplan giva icke de sakkunniga anledning till erinran. Pensionsåldern synes icke böra sättas lägre än till den för farmacevterna gällande, alltså ej lägre än 65 år för man och 60 år för kvinna. Billighetsskäl tala för att efter prövning från fall till fall vissa understöd böra k u n n a ifrågakomma för överårig personal, varförutom likaledes efter prövning i de enskilda fallen viss förtidspensionering synes böra ifrågakomma för sjuka eller av annan anledning till arbete odugliga personer. P å grund av apoteksväsendets kollektiva organisation bör pension ej utgå till personer, som övergå till annat yrke, och endast tillkomma sådana, som under tillräckligt lång tid u t a n längre avbrott tjänstgjort å apotek. Vad de sakkunniga nu föreslagit bör alltså icke giva anledning till n å g r a författningsbestämmelser. Emellertid vilja de sakkunniga uttala, att Kungl. Maj:t måtte finna skäl vidtaga åtgärder för ordnande av den icke-farmacevtiska personalens pensionering i överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer.

468 XIV. Inkomstreglering för apoteken. Apotekens avkastning växlar avsevärt även vid apotek med ungefär lika stor omsättning. Denna speciella fråga ä m n a de sakkunniga i detta kapitel u p p t a g a till mer ingående behandling. Därvid skall uppmärksamheten n ä r m a s t riktas på möjligheterna att åvägabringa en j ä m n a r e fördelning mellan apoteksinnehavarna av apotekens sammanlagda avkastning. Apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster. F ö r att n ä r m a r e belysa den n u v a r a n d e fördelningen av apotekens avkastning inom olika omsättningsgrupper m å här återgivas följande tablå, omfattande 393 apotek och avseende apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster (alltså enligt den i det föregående av de sakkunniga tillämpade terminologien apotekens nettoavkastning, sedan avdrag gjorts för ifrågakommande obligatoriska avgifter av olika slag) under år 1932. Tabell 45. Apoteksinnehavarnas behållna nettoinkomster år 1932. Antal apotek med en behållen ne ;toinkomst av Omsättningsgrupp

under 8 500 kr.

— 20000

20— 30 000

30— 40 000

40— 50 000

50— 60000

60— 70 000

7 0 - 80 000

80— 90 000

—

90—100 000

1 1

125—150 000

—

175—200 000

_ — —

200—400 000

400 000—

—

— — —

1 5 0 - 1 7 5 000

Summa

8 500— 10 000— 12 000 — 15 000— 20 000— 25 000— 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 10 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr.

—

— —

— —

— — — — —

—

—

—

— — — — — —

3 3

—

— — —

— — — — — — — — — — —

o

1 2

—

—

—

—

—

—

— — — — —

över 30 000 kr.

469 De s a k k u n n i g a ha tidigare i kapitel I I I angivit orsakerna till att apotek av ungefär samma storlek bereda sina innehavare så olika bärgning. H ä r må blott följande anföras. Av tabellen framgår, att ett fåtal apotek redovisa nettovinster, som äro onormalt låga i jämförelse med nettovinsterna vid a n d r a jämförbara apotek. Dylika osedvanligt låga nettovinster bero oftast av något vid vederbörande apotek rådande särskilt förhållande. Den låga nettovinsten kan exempelvis h a vållats av att ett nytt apotek anlagts i närheten av det äldre apoteket, som ej tillräckligt hastigt k u n n a t nedbringa omkostnaderna, särskilt hyres- och möjligen också personalomkostnaderna, till en mot den minskade omsättningen svarande nivå. Orsaken kan också ha varit för hög u t t a x e r i n g till de gem e n s a m m a fonderna under deklarationsåret. Den dåliga avkastningen kan ha vållats av en förändring i trafiklederna, den kan ha föranletts av nedläggning eller driftsinskränkning vid någon industri eller ha förorsakats av apoteksinnehavarens sjukdom, som medfört höjda personalkostnader. E j sällan är en nedgång i nettovinsten av denna a r t av mer tillfällig beskaffenhet. Driftbidrag till mindre bärkraftiga apotek. Å sid. 23 har redogjorts för vissa av de nu gällande bestämmelserna angående driftbidrag åt mindre bärkraftiga apotek. Sådant bidrag utgår i regel med oförändrat belopp, intill dess apoteket får ny innehavare. Driftbidrag beräknas med ledning av räkenskapsuppgifter från apoteket för minst de två senaste årens drift. Närmare bestämmelser om ifråg a v a r a n d e uppgifters omfattning och sättet för deras avgivande meddelas av medicinalstyrelsen. Innehavare av privilegium å apotek, för vilket driftbidrag u t g å r eller ifrågasattes, är skyldig lämna styrelsen de uppgifter angående apotekets ekonomi, som styrelsen må finna erforderliga. Driftbidragen äro avsedda huvudsakligen för mindre landsbygdsapotek och en förutsättning för bidrags utgående är, såsom u r nyss återgivna bestämmelser torde kunna utläsas, att den låga nettoavkastningen vid apoteket icke beror av mer tillfälliga orsaker. H ä r a v framgår, att åtskilliga av förutnämnda apotek, som redovisa onormalt låg nettoavkastning, icke k u n n a beräknas erhålla driftbidrag. Avgifternas reglerande inverkan på apoteksinnehavarnas inkomster. Om sålunda innehavarna av de minst bärkraftiga apoteken genom särskilda åtgärder beretts möjligheter till ekonomiskt understöd, verkar å a n d r a sidan uttaxeringen till apotekarpensioneringsfonden och ålderstilläggskassan förminskande och dessutom i viss grad utjämnande på inkomsterna för de övriga apoteksinnehavarna. Denna fråga ha de sakkunniga ganska utförligt redan berört i kapitel I I . Ytterligare må här följande anföras.

470 Avgifterna till apotekarpensioneringsfonden, som förvaltas av medicinalstyrelsen, skola enligt kungl. brev till medicinalstyrelsen den 15 oktober 1926 (S. F. S. nr 444) inbetalas till styrelsen, som har att minst vart tredje år efter hörande av apotekarsocietetens direktion till Kungl. Maj:t inkomma med förslag såväl till erforderliga ändringar i de för vissa apotek fastställda avgiftsbeloppen som till avgifter till fonden från de övriga apotek, som kunna anses böra vara åsatta dylika avgifter. Under mellantiden äger styrelsen efter hörande av direktionen bestämma, huruvida och med vilka belopp avgifter till fonden skola utgå från nyinrättade apotek, samt besluta i fråga om åsättande, jämkning eller upphörande av avgift till fonden från apotek, vars omsättning och nettobehållning blivit eller kunna förutsättas bli ökade eller minskade under tidsperioden i fråga genom apotekets eller annat apoteks flyttning eller genom upphörande eller nyanläggning av apoteksinrättning i samma eller närliggande ort. Enligt kungl. brev den 12 februari 1932 skola ifrågavarande avgifter till apotekarpensioneringsfonden inbetalas med en fjärdedel före respektive den 15 februari, den 15 maj, den 15 augusti och den 15 november. Av redogörelsen i kapitel II för älderstilläggskassans uppgifter har framgått, att den närmast har karaktären av en utjämningskassa för vissa av apoteksväsendets löneutgifter. Det har påpekats, att för densamma gäller ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente och att en av styrelsens ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Enligt kassans nuvarande reglemente, som gällt från och med den 1 juli 1933, åligger medlem att för bestridande av ifrågavarande löneutgifter m. m. erlägga årsavgift med belopp, som på förslag av centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund årligen bestämmes av föreningens styrelse. Denna avgift erlägges med en tolftedel före den femtonde varje kalendermånad. Apotekens avgifter till apotekarsocietetens kassa och till apotekareförbundet äro, såsom tidigare i kapitel II framhållits, av jämförelsevis ringa betydelse för reglering av apotekens inkomster. Följande förtjänar dock framhållas. Avgifterna till apotekarsocietetens kassa äro intagna i de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna för societeten och bestämmas sålunda av Kungl. Maj:t. Apoteken äro hänförda till någon av sjutton avgiftsklasser (från 10 kronor till 1500 kronor). Minst vart femte år eller eljest då nytt apotek anlägges i närheten av ort, där apotek förut finnes, då apotek byter innehavare eller då filialapotek eller medikamentsförråd avskiljes från stamapotek, kan societeten, därest sådan förändring i ett apoteks rörelse ägt rum, att det bör tillhöra annan klass än den dittills bestämda, därom besluta på allmän sammankomst. Årsavgift skall inbetalas före januari månads utgång för det löpande året. Årsavgiften till Sveriges apotekareförbund utgår med viss procent av varje apoteks avgift till apotekarsocietetens kassa. Nämnda procent fastställes årligen av förbundets centralstyrelse och avgiften erlägges på sätt förbundets verkställande utskott bestämmer. A v g i f t e r n a t i l l a p o t e k a r p e n s i o n e r i n g s f o n d e n och t i l l å l d e r s t i l l ä g g s k a s s a n b e s t ä m m a s s å l u n d a a v o l i k a i n s t a n s e r , i f ö r r a fallet a v K u n g l . M a j : t p å f ö r s l a g a v m e d i c i n a l s t y r e l s e n och e f t e r h ö r a n d e a v a p o t e k a r s o c i e t e t e n s d i r e k t i o n och i s e n a r e f a l l e t a v ä l d e r s t i l l ä g g s k a s s a n s s t y r e l s e p å förs l a g a v c e n t r a l s t y r e l s e n för a p o t e k a r e f ö r b u n d e t . E m e l l e r t i d g r u n d a s s å väl medicinalstyrelsens som centralstyrelsens förslag på s a m m a p r i m ä r m a t e r i a l , n ä m l i g e n apotekens till apotekareförbundets verkställande uts k o t t v a r j e å r i n s ä n d a d e k l a r a t i o n e r r ö r a n d e a p o t e k e n s e k o n o m i för n ä s t föregående kalenderår. Dessa g r a n s k a s såsom tidigare n ä m n t s av apotekens avgiftsberedning, som består av sex ledamöter, v a r a v tre utses

471 av apotekarsocietetens direktion och tre av centralstyrelsen för apotekareförbundet. Granskningen sker i enlighet med av direktionen och verkställande utskottet givna direktiv. Enligt den för beredningen gällande instruktionen skall beredningen, ifall anledning ä r att antaga a t t misstag eller felaktighet föreligger ifråga om i deklaration lämnad uppgift och uppgiften icke omedelbart kan rättas, sätta sig i förbindelse med deklaranten för erhållande av behövliga upplysningar. Sedan beredningen uppgjort förslag till avgifter, skall vederbörande apotekare skriftligen u n d e r r ä t t a s om det föreslagna avgiftsbeloppet och om den tid, inom vilken klagomål kunna framställas, och om den institution, till vilken dylika klagomål skola insändas. Vid sitt arbete äger beredningen anlita erforderligt biträde av sakkunniga. Avgiftsberedningens utgifter bestridas till lika delar av apotekarsocieteten och apotekareförbundet. Avgifterna till ålderstilläggskassan bestämmas för tiden 1 juli—30 juni och avgifterna till apotekarpensioneringsfonden för kalenderår. Apotekens deklarationer torde hinna bearbetas av avgiftsberedningen under mars—april månader året efter det, som deklarationerna avse. Beslut om fördelningen av avgifterna till ålderstilläggskassan kan därför av kassans styrelse fattas före den 1 juli och uttaxeringen till denna kassa kan sålunda börja ett halvt å r efter åtnjuten inkomst, Beslut om fördelningen av avgifterna till apotekarpensioneringsfonden torde icke k u n n a fattas av Kungl. Maj:t förrän i början av det år, som följer efter taxeringsåret. Då första avgiften till fonden enligt ovan angivna bestämmelser skall erläggas den 15 februari, erlägges sålunda första avgiften till nämnda fond något över ett år efter åtnjuten inkomst. Det torde h ä r böra framhållas, att medicinalstyrelsen under de senare åren efter framställning från apotekarsocietetens direktion ansett det erforderligt att varje år föreslå Kungl. Maj:t ändrad fördelning av avgifterna till apotekarpensioneringsfonden. Ytterst ä r det alltså avgiftsberedningen, som ansvarar för fördelningen mellan apoteken av avgifterna till fonden och kassan. Dessa avgifter beräknas n u m e r a av beredningen i en summa, varefter fördelningen av det uttaxerade beloppet på fond och kassa sker i efterhand. Principerna för uttaxeringen, som grunda sig på ett av aktuarien hos allmänna pensionsförsäkringsbolaget F . Malmquist u p p r ä t t a t förslag, ha tillämpats från och med den 1 juli 1933. De framgå av följande av aktuarien Malmquist utarbetade orienterande »P. M. angående apotekens avgifter till ålderstilläggskassan och pensioneringsfonden, grundade på räkenskapsåret 1932», daterad den 8 maj 1933, som de sakkunniga erhållit medgivande att publicera. I promemorian anföres bland annat: »Om man efterforskar anledningen till att olika stora apotek kunna uppvisa bärighetstal av ungefär samma storlek, finner man, att det framför allt beror på, att det existerar apotek av tvenne väsentligt olika typer. Den ena typen utgöres

472 av apotek, som påträffas i de medelstora samhällena i landsorten. Apoteket i fråga är det enda apotek, som finnes i samhället och har som kundkrets jämväl den kringliggande landsbygdens befolkning. Det är billigt i drift, framför allt på grund av låg personal- och hyreskostnad. Den andra apotekstypen påträffas i större städer med två eller flera apotek, ofta belägna på korta avstånd från varandra. Sådana apotek hava i regel ett högre hyreskonto och ett klientel, som är avsevärt mera fordrande än ett klientel från landsbygden, ett förhållande som medför större personalkostnad. Förhållandena äro m. a. o. sådana, att på vissa orter apoteksrörelsen blir särskilt förmånlig på grund av vissa rent objektiva fördelar, medan den på andra platser blir mindre 'bärig' i följd av vissa rent objektiva nackdelar. Det torde väl knappast kunna bestridas, att apotekens större eller mindre bärighet i första hand är beroende av dylika rent objektiva förhållanden, och att innehavarens rent personliga kvalifikationer i detta hänseende först komma i andra hand. Med den utformning, som apoteksväsendet i landet nu har, får det anses rättvist, att dessa rent objektiva fördelar betraktas som en för alla apoteken gemensam egendom, till vilken behörig hänsyn tages vid uttaxeringen av avgifterna. Givetvis måste systemet jämväl läggas så, att en apoteksinnehavare liar möjlighet att genom en rationell skötsel av apoteket öka sin rörelses räntabilitet. Man bör vidare taga hänsyn till, att innehavaren av ett större apotek står en avsevärt större företagarrisk än innehavaren av ett mindre. En nedgång beträf rande omsättningssumman kan få en förödande inverkan på ett stort apotek, om man icke vid avgifternas beräkning tager viss hänsyn just till apotekets storlek. En mycket stark progressiv avgiftsberäkning skulle göra de stora apoteken till ganska riskabla affärsföretag, något som näppeligen kan anses främja apoteksväsendets sunda utveckling. Om man försöker undanröja denna olägenhet genom att ändra progressiviteten, komme å andra sidan vissa apotek av mellanstorlek, vilka uppvisa låg bärighet i förhållande till omsättningen, att få svårigheter med hänsyn till likviditeten. Med hänsyn till förestående synpunkter har det nya systemet utarbetats. Avgifterna uttagas i en summa och uppdelningen på fonden och kassan sker i efterhand. Först uttages grundlönsandelen, som utgör 2 100 kronor per apotekare och 700 kronor per kandidat. Dessa belopp erläggas i sin helhet endast om bärighetstalet överstiger 19 000 kronor. För bärighetstal mellan 18 000 och 19000 erlägges %o av hela grundlönsbeloppet. För bärighetstal mellan 17 000 och 18 000 kronor erlägges 8/io av hela beloppet, o. s. v. Dock skall i regel mjinst 3)0 kronor per farmacevt erläggas, vilket även gäller om bärighetstalet understiger 12 000 kronor. Sedan grundslönsandelen sålunda beräknats, avdrages den från bärighetstalet, varigenom det reducerade bärighetstalet (RB) framkommer. Efter RB uträknas en progressivavgift, som lämpligen kan benämnas första avgiften, (FA) enligt följande schema: T a b e l l 1, B.B

FA

10 000 20 000 30 000 40 000 50 000

o 2 000 6 000 12 000 18 000

Ökning för mellanliggande värden

20 % 40 % 60 X 60 % 65 yo

RB

60 000 70 000 80 000 90 000 100 000

FA

24 500 31 000 38 000 45 000 52 000

Ökning för mel lanlifgande välden

65 % 7C % 7CX 78 %

473 Om RB = 40 000 är alltså F A = 1 2 000. + 60 % av (45 000 — 40 000) = 15 000.

Är RB = 45 OOO blir FA = 1 2 000

Sedan de första avgifterna sålunda beräknats, avdragas desamma från RB, varigenom ett första netto (FN) uppkommer. Det befanns, att utöver grundlönsandelarna och första avgifterna ytterligare ett belopp av cirka 520 000 behövde uttaxeras. Vid denna sekundära uttaxering tages hänsyn jämväl till apotekens omsättningssumma. Med utgångspunkt från det sätt, på vilken FN fördelar sig på apotek av orika stor omsättning, har efterföljande skala uppgjorts: T a b e l l 2. Omsättning

50 000 eller mindre 100 000 200 000 300 000 400 000 500000

Gräns för den sekundära uttaxeringen

Ökning för mellanligpande värden

14 000 19 000 24 000 29 000 32 000 34 000

10?/ 5 % b % 3X 2 %

Tabellen har följande innebörd. Ett apotek med en omsättning av 200 000 kronor blir sekundärbeskattat endast om dess första netto överstiger 24 000. Är FN t. ex. 27 000 blir apoteket sekundärbeskattat med viss del av skillnaden mellan 27 000 och 24 000. För att erhålla det erforderliga beloppet, måste denna del sättas till 56 %, d. v. s. i exemplet 1 680 kronor (56 % av 3 000 kronor). Den sekundära uttaxeringen karakteriseras alltså korteligen därav, att de apotek, som i förhållande till omsättningen få relativt lågt netto, sedan grundlönsandelen och första avgiften erlagts, få betala låg sekundäravgift eller bliva helt befriade frän dylik avgift. Sedan sekundäravgiften i de fall, där sådan förekommer, lagts till de tidigare beräknade avgifterna, erhålles totalavgiften. Sedan har avgiften till pensioneringsfonden beräknats efter samma principer, som tillämpades förra året med den skillnaden, att först en innehavares personliga grundavgift av 120 kronor för varje apotek uttagits. Skillnaden mellan totalavgiften och den sålunda beräknade avgiften till pensioneringsfonden utgör avgiften till ålderstilläggskassan enligt nya systemet. Beträffande beräkningssättet hänvisas till bifogade exempel: Exempel på beräkning av avgiften till ålderstilläggskassan. Apoteksomsättning: kr. 137 170. Bärighetstal k r> 40 792 Personal 1 leg. apotekare grundlönsandel kr. 2 100 2 farm. kand. » » 1 400 » 3 500 Reducerat bärighetstal kr. 37 292 Första avgift » 10 375 l:a avgiften enl. tab. 1: Red. bär.-tal 30 000 + 7 292 kr. Avg. 6 000 + 60 % av 7 292 = 4 375 kr. S:a 10 375 kr. = första avgift.

Första netto kr. 26 917

474 Sek. avgift enl. tab. 2: 100 000 kr. omsättning = 1 9 000 kr. netto 37 170 » »_ (5 % ) = 1 858 » » 137 170 kr. omsättning 20 858 kr. netto 26 917 kr. (l:a netto) — 20 858 kr. = 6 059 kr.; 56 % härå = 3 393 kr. = sekundär avgift. Summa avgifter: Grundlönsandelar till ålderstilläggskassan Första avgift Sek. avgift Personlig avgift till pensioneringsfonden

kr. 3 500 * 10 375 » 3 3(93 12 » ° S:a avgifter kr. 17 388

Avgift till pensioneringsfonden uträk. efter gamla system, (personl. avgiften inberäknad) •* ^ ' ' " Avgiften till ålderstilläggskassan kr. 12 618» Av den nu återgivna promemorian framgår, att avgifterna till pensioneringsfonden beräknats efter samma principer som tidigare med den skillnaden, a t t först en innehavarens grundavgift av 120 kronor för varje apotek uttagits. Det bör här framhållas, att sistnämnda grundavgift icke vunnit Kungl. Maj:ts fastställelse. Avgifterna till pensioneringsfonden bestämmas med hänsyn till apotekens bärighetstal (apotekens avkastning) efter ett progressivt system, v a r p å det här icke torde v a r a anledning ingå, då såsom av ovan anförda promemoria framgår det är det i promemorian utvecklade avgiftssystemet, som är av betydelse för regleringen av apoteksinnehavarnas inkomster. Storleken av de från de olika apoteken år 1933 till pensioneringsfonden och ålderstilläggskassan uttaxerade beloppen framgår av bilaga D. År 1933 uttaxerades från apoteken till apotekarpensioneringsfonden (apotekarnas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond) 1080 472 kronor 68 öre och till ålderstilläggskassan 2 864 331 kronor 34 öre. Sammanlagt uttaxerades alltså år 1933 från apoteken — oberäknat avgifterna till apotekarsocietetens kassa m. m. — n ä r m a r e 4 miljoner kronor. Då apotekens sammanlagda bärighetstal samma år uppgick till omkring 10 miljoner kronor, måste tydligen en uttaxering av denna storlek med tillämpning av ovannämnda uttaxeringsprinciper verka i ej ringa g r a d reglerande på apotekens inkomster. De bestämmelser, som i motsvarande avseenden gälla i Norge, Danm a r k och Finland, återfinnas i bilaga A vid betänkandet. De s a k k u n n i g a : Differenserna i apotekens nettoavkastning bero ytterst därav att läkemedelsprisen äro och givetvis också måste v a r a lika för alla apotek. Dessa priser måste tydligen för a t t bereda innehavarna av de minsta

475 apoteken skälig bärgning avpassas med hänsyn till dessa apoteks ekonomiska struktur. Innehavarna av de större och största apoteken kunna på g r u n d h ä r a v komma i åtnjutande av alltför hög inkomst av apoteksrörelsen. Detta förhållande blottar ett av de allra svåraste problem, med vilket en utredning angående nedbringande av läkemedelspriserna har att brottas. Sänkas läkemedelspriserna för att minska de större apotekens nettointäkter, riskeras sålunda de mindre apotekens ekonomi, och bibehållas läkemedelspriserna oförändrade, förbliva innehavarna av de större apoteken vid nettoinkomster, som ur allmän synpunkt måhända kunna anses för höga och som därför kunna anföras till stöd för k r a v på en sänkning av läkemedelspriserna. Väl är det under n u v a r a n d e förhållanden endast ett ganska ringa antal apotek, som bereda sina innehavare påfallande stora nettoinkomster. Det kan emellertid icke fördöljas, att det är dessa apoteksinnehavares ekonomiska ställning, som fångar uppmärksamheten och i den allmänna diskussionen ofta anförts såsom motiv för en sänkning av läkemedelspriserna. Dessa förhållanden kunna självfallet icke v a r a till fördel för apoteksväsendets ställning till allmänheten. E n ojämn fördelning mellan apoteksinnehavarna av apotekens avkastning medför även den orättvisan, att apotekare med ungefär likvärdiga formella och personliga förutsättningar bli hänvisade till mycket olikartade försörjningsförhållanden. Sedd ifrån dessa utgångspunkter, är den inkomstreglering, som uttaxeringen till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen medför, till fordel för apoteksväsendet. Uttaxeringen är i sin nuvarande form, såsom de sakkunniga i det följande skola söka visa, visserligen icke ur alla synpunkter lämpad för detta ändamål. E n reglering av apoteksinnehavarnas inkomster har heller icke varit huvudsaken vid uttaxeringen men har n å t t s som resultatet av strävandena under den tid, varunder ifrågavarande avgifter utdebiterats. att finna en r ä t t v i s grund för beskattningen. Emellertid har den skapat möjligheter att i viss utsträckning övervinna ovan antydda av läkemedelsprisernas enhetlighet framkallade svårigheter. De sakkunniga ha med hänsyn härtill självfallet som en viktig uppgift betraktat frågan att åstadkomma en sådan reglering av den ännu ojämna avkastningen av apoteken, som kan möjliggöra åtgärder för sänkning a v läkemedelspriserna. Av ovan återgivna promemoria rörande uttaxeringen från apoteken framgår, att apotekens större eller mindre bärighet i stort sett är beroende av förhållanden, på vilka apoteksinnehavaren ej h a r n ä m n v ä r t inflytande, och att alltså innehavarens rent personliga kvalifikationer först komma i a n d r a hand. Med hänsyn härtill k a n en inkomstreglering, som bland annat syftar till en reducering av innehavarnas av de större apoteken inkomster men som fäster behörigt avseende vid dessa innehavares större ansvar och större ekonomiska risker, icke av dessa apoteksinnehavare g ä r n a anses obillig.

476 Riktlinjer för frågans lösning. Vid bedömandet av frågan på vad sätt inkomstregleringen lämpligen bör genomföras, torde till en början med hänsyn till vad i övrigt i betänkandet anförts k u n n a utmönstras den lösning av spörsmålet, som består däri, att läkemedelspriserna vid de olika apoteken jämkas efter apotekens relativa bärighet. Ej heller synes det med h ä n s y n till vad i kapitel X I I anförts v a r a lämpligt att reglera apotekens inkomster genom nyanläggning av apoteksinrättningar, k o n k u r r e r a n d e med äldre mer bärkraftiga apotek. Den vid apoteksväsendets n u v a r a n d e organisation enda framkomliga vägen synes därför v a r a en teknisk utjämning av apotekens inkomster. De apoteksinnehavare, som fått sina privilegier efter den 8 augusti 1920, äro med hänsyn till privilegiebrevens formulering skyldiga underkasta sig föreskrifter av denna art. 1 Vid övervägandet av frågan h u r u denna tekniska reglering av apoteksinnehavarnas inkomster av apoteken bör genomföras, har det för de sakkunniga v a r i t angeläget att undvika varje åtgärd, som kan betaga apoteksinnehavarna deras intresse av att förbättra apotekens ekonomi. Att så beskära apoteksinnehavarnas nettoinkomster, att innehavaren icke får del a v en ökning av apotekets nettovinst låter sig icke göra u t a n risk för apoteksväsendets ekonomi och samtidigt även för möjligheterna att sänka läkemedelspriserna. Det har även varit ett intresse för de sakkunniga att om möjligt förb ä t t r a innehavarnas av de mindre apoteken ekonomiska ställning. Till en början hade de sakkunniga därför övervägt frågan, h u r u v i d a m a n icke vid regleringen av apotekens inkomster kunde gå så långt, att ej blott de högre inkomsterna för vissa apoteksinnehavare i lämplig grad reducerades u t a n även inkomsterna för i n n e h a v a r n a av de ekonomiskt svagare apoteken i motsvarande grad höjdes. E t t dylikt resultat skulle ernås, ifall apoteksinnehavare hade rätt till en behållen nettoavkastning av apoteksrörelsen av exempelvis 8 000 kronor som fast inkomst jämte förslagsvis 6 % av apotekets bruttoomsättning. E t t apotek med en omsättning av 20 000 kronor skulle sålunda l ä m n a sin innehavare en inkomst av (8 000 + 6 % av 20 000 kronor = ) 9 200 kronor. E t t apotek med en omsättning av 500 000 kronor skulle lämna innehavaren en inkomst av (8 000 kronor + 6 % av 500 000 kronor = ) 38 000 kronor. Den relativa nettoavkastningen av apoteksrörelsen skulle alltså j ä m n t avtaga vid stigande omsättning. De apotek, som avkasta mer än 8 000 kronor -f 6 % av bruttoomsättningen, skulle inbetala skillnaden till en regleringsfond, varifrån apotek, som avkastade mindre än 8 000 kronor + 6 % av bruttoomsättningen, 1

Emellertid må antydas, att vederbörande myndighet genom att fastställa relativt högre avgift till apotekarpensioneringsfonden för de apoteksinnehavare, som erhållit privilegium före nämnda datum och äro skyldiga erlägga pensioneringsavgifter, h a r möjlighet att bringa även flertalet av dessa apoteksinnehavare in u n d e r inkomstregleringssystemet.

477 skulle få bidrag med skillnaden mellan den nettoavkastning, till vilken innehavaren hade rätt, och den verkliga. I praktiken skulle systemet alltså innebära en överflyttning av inkomsterna från vissa apotek antingen till a n d r a apotek genom regleringsfonden eller till denna fond. Vid företagna kalkyler, som grundats på apotekens inkomster år 1931, befanns det att, sedan samtliga apotek erhållit en inkomst av 8 000 kronor + 6 % av bruttoomsättningen, i regleringsfonden skulle återstå odisponerat ett belopp av omkring 1900 000 kronor. Det har beräknats, att motsvarande siffra för det i ekonomiskt hänseende genom etapp I I I och krisen svagare året 1932 skulle h a uppgått till omkring 600 000 kronor. Överskottet i regleringsfonden, som givetvis komme att fluktuera från år till år, skulle kunna användas dels som regleringsreserv för framtiden, dels för möjliggörande av sänkning av läkemedelspriserna. Underskott i fonden skulle kunna undvikas genom lämplig taxepolitik eller genom justering av den apoteksinnehavarna tillkommande nettoavkastningen. Ovan h a r nämnts, att systemet med för alla apotek enhetliga läkemedelspriser vållar, att jämkningar i medicinaltaxegrunderna i stort sett måste avpassas med hänsyn till de svagare apotekens ekonomi. Genom ovan skisserade system, som på sätt och vis skulle innebära en utveckling av det nuvarande subventions- och uttaxeringssystemet, skulle apoteksväsendets ekonomi k u n n a betraktas som en enhet och hänsyn alltså icke behöva tagas till de enskilda apotekens ekonomi. Man skulle kunna gripa sig an taxesänkningsproblemet på ett helt annat sätt än nu och samtidigt bereda apoteksinnehavarna ekonomisk trygghet, överflytta affärsrisken från de enskilda apoteken till apoteksväsendet och förbättra de mindre och minsta apotekens ekonomi. Det skulle v a r a görligt att för varje år säkert uppskatta möjligheterna till taxesänkningar eller motivera taxehöjningar. Det nuvarande subventionssystemet skulle kunna avskaffas. Teoretiskt skulle alltså beaktansvärda fördelar v a r a att ernå med nämnda regleringssystem. Dess svagheter ligga emellertid i öppen dag. Är en apoteksinnehavare berättigad att varje år, oavsett hur han sköter apoteket, erhålla viss bestämd nettointäkt, kan det utan tvivel tänkas, att hans intresse för en rationell och sparsam skötsel av apoteket slappnar av. Risk föreligger även för att innehavaren för att driva upp bruttoomsättningen säljer varor till underpris, åtager sig industrileveranser, på vilka han icke erhåller rimlig vinst etc. Det kan för honom vara fördelaktigt att sälja varor med förlust för a t t driva upp omsättningen. Visserligen finnas vissa korrektiv häremot och andra torde kunna åstadkommas. Man har sålunda genom uttaxeringen från apoteken sedan en följd av år tillbaka kännedom om apotekens ekonomi och en omotiverad stegring av ett apoteks omsättning skulle givetvis vid den blivande mera ingående granskningen av apotekens deklarationer omedelbart påkalla uppmärksamhet. Toges apotekens varor från en gemen-

sam inköpscentral, skulle vissa ytterligare kontrollmöjligheter utöver de nuvarande vara att vinna. Granskningen av apotekens deklarationer skulle vidare kunna ske under om möjligt mer betryggande former än vad nu är fallet. Emellertid skulle denna prövning säkerligen bliva förenad med stora svårigheter och det är sannolikt, att man skulle kunna komma till rätta endast med de mer iögonenfallande ansatserna att erhålla ökad del i apotekens gemensamma avkastning. De sakkunniga ha därför trots de fördelar i olika avseenden, som förslaget möjligen kunde medföra, låtit det förfalla. I stället ha de sakkunniga övervägt andra utvägar för reglering av apoteksinnehavarnas inkomster. Olika system för uttaxering från apoteken ha utarbetats och prövats. Vid dessa system har uttaxeringen från apoteken ställts i förhållande till apotekens omsättning och nettoavkastning och samtliga system ha haft det gemensamt, att det varit möjligt att genom förändringar i relativa tal förminska eller förstärka uttaxeringens styrka. De ha emellertid befunnits otillfredsställande antingen därför att de icke i tillräcklig grad befunnits bereda apoteksinnehavarna intresse av att driva upp apotekens nettoavkastning eller av andra skäl. De sakkunniga ha därför stannat vid att förorda ett bibehållande i princip av ovan relaterade nu tillämpade uttaxeringssystem, dock med vissa justeringar i viktiga avseenden. Det nu tillämpade systemet har rent tekniskt funnits väl lämpat att läggas till grund för en reglering i förevarande avseende. Genom att justera uttaxeringsskalans procent- och gränstal kunna de från de olika apoteken uttaxerade beloppen lätt höjas eller sänkas. Systemet är alltså smidigt och väl användbart för olika ändamål och har dessutom fördelen, att under någon tid utan olägenheter ha prövats i praktiken. Det nu använda uttaxeringssystemet är emellertid behäftat med ett i detta sammanhang allvarligt fel. Såsom av det föregående framgått, utgår man vid dess tillämpning ifrån att en i förväg till beloppet känd summa skall uttaxeras. Mer än just detta belopp uttaxeras icke. Följaktligen kan det inträffa, att vissa apotek även efter uttaxeringen lämna sina innehavare inkomster, som från allmän synpunkt kunna te sig för stora. För att bli fullt användbart för här ifrågavarande regleringsändamål måste systemet därför kompletteras i sådant hänseende, att det varje år uttaxerade beloppet är tillräckligt ej endast för apotekarpensioneringsfondens och älderstilläggskassans ändamål utan också för åstadkommande av en önskvärd reduktion av inkomsterna av de apotek, som av kasta mer än som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan anses normalt. Sistnämnda syftemål synes, med tillämpning i övrigt i tekniskt hänseende av det nu brukade uttaxeringssystemet, kunna vinnas därigenom, att i samband med den årliga bearbetningen av apotekens deklarationer

479 fastställes, vilket sammanlagt belopp som bör u t t a x e r a s för tillgodoseende av n y s s n ä m n d a ändamål. Härvid blir utgångspunkten apoteksinneh a v a r n a s inkomster nästföregående år (deklarationsåret). Det uttaxerade beloppet kommer tydligen att växla med hänsyn till apotekens ekonomi de olika åren men får givetvis aldrig understiga den sammanlagda summa, som erfordras av apotekarpensioneringsfonden och ålderstilläggskassan. Det belopp, varmed uttaxeringen överstiger sistnämnda summa, bör föras till den läkemedels fond, varom förslag framlagts i kapitel X I , och som, förutom för huvudändamålet — sänkning av läkemedelspriserna för personer, som varaktigt bruka läkemedel — även bör k u n n a användas till restitution av avgifter till apotek, som påförts för höga sådana, samt även för bestridande av vissa med uttaxeringen förenade särskilda kostnader m. m. F r å g a n om fondens användning för vissa prisreducerande ändamål ha de sakkunniga behandlat i kapitel X I . Till frågorna om restitution av avgifter och om bestridande av vissa kostnader återkomma de sakkunniga i det följande. Verkningarna av en omläggning av uttaxeringssystemet m. m. Det är givetvis icke för de sakkunniga möjligt att i förväg avgöra h u r u stort belopp, som bör uttaxeras från apoteken, för att erhålla en tillfredsställande reglering av apoteksinnehavarnas inkomster. Däremot ha de sakkunniga för belysande av verkningarna av det enligt de sakkunnigas nyss återgivna förslag justerade uttaxeringssystemet med biträde av aktuarien Wersén och aktuarien Malmquist på grundval av apotekens ekonomi under år 1932 låtit utföra en utredning, rörande vilka förändringar i den n u tillämpade uttaxeringsskalan, som kunna erfordras för a t t — utöver till pensioneringsfonden, ålderstilläggskassan och apotekarsocietetens kassa u t t a g n a belopp — till läkemedelsfonden u t t a x e r a ett belopp av 200 000 kronor, samt rörande den reglering av apoteksinneh a v a r n a s behållna nettoinkomster, som skulle bliva en följd härav. Enligt denna utredning skulle på vanligt salt först uttagas a) grundlönsandelar samt därefter b) en progressiv första avgift enligt efterföljande skala (för beteckningarna hänvisas till ovan intagna promemoria). RB 12 000 20 000 30 000 40 000

FA 0 2 000 7 000 13 000

Ökning för mellanliggande värden

25 % 50 % 60 %

För RB större än 40 000 skulle ökningen vara 70 %. Härutöver skulle uttagas c) en sekundär avgift, som skulle utgå, därest första nettot överstege vissa med omsättningen enligt nedanstående skala varierande tal:

480 Omsättning

50 000 eller mindre 100 000 200 000 300 000

Gräns för den sekundära uttaxeringen

Ökning för mellanliggande värden

13 000 17 000 21 000 24 000

% % 4% 3%

För ännu större omsättningar skulle ökningen av 3 % bibehållas, så att gränsen vid en omsättning av 500 000 skulle bliva 30 000. Det befanns nödvändigt alt uttaga omkring 84 % av det belopp, varmed första nettot översteg gränsen för den sekundära uttaxeringen. Enligt nyss angivna skalor skulle alltså för att möjliggöra en uttaxering till läkemedelsfonden från apoteken under år 1932 av 200 000 kronor i jämförelse med n u tillämpade grunder ett något högre belopp behöva u t t a g a s som. första avgift, gränsen för den sekundära uttaxeringen sänkas och 84 %, i stället för som vid 1933 års uttaxering 56 %, u t t a g a s av det belopp, varmed första nettot överstege sagda gräns. Om ett apotek sålunda år 1932 hade ett RB av 40 000 kronor, skulle enligt de år 1933 tillämpade principerna som första avgift u t t a g a s ett belopp av 12 000 kronor men enligt den skärpta uttaxeringen ett belopp av 13 000 kronor. Om ett apoteks avkastning enligt nu tillämpade normer befunnes överskrida »gränsen för den sekundära uttaxeringen» med exempelvis 10 000 kronor, skulle apoteksinnehavarna enligt 1933 å r s uttaxeringsprinciper få avstå 56 %, d. v. s. 5 600 kronor, i form av ökade avgifter. Enligt den s k ä r p t a uttaxeringen skulle innehavarna däremot få avstå 84 %, d. v. s. 8 400 kronor, i form av ökade avgifter. Återstoden, 1 600 kronor, skulle tillgodokomma apoteksinnehavaren. Med h ä n s y n till vikten av att apoteksinneh a v a r e n ej förlorar intresset av att driva upp apotekets nettoavkastning utöver det, som återstår sedan F A fråndragits RB, torde det. ej v a r a rådligt a t t verkställa en starkare sekundär uttaxering än den här relaterade, som alltså innebär, att en apoteksinnehavare får behålla endast 16 % av det belopp, varmed första nettot överstiger »gränsen för den sekundära uttaxeringen». Verkan i inkomstreglerande hänseende vid en tillämpning på grundval av apotekens ekonomi under år 1932 av denna skärpta uttaxering framgår av bilaga E vid betänkandet. Såsom av det förut anförda framgår, torde det v a r a nödvändigt att för varje år j ä m k a på uttaxeringsskalan. Nyss återgivna gräns- och procenttal äro därför tillämpliga endast för det år, de sakkunnigas undersökning avser. Emellertid vilja de sakkunniga antyda, i vilken utsträckning apotekens avkastning i reglerande syfte bör utsättas för beskattning. H ä r v i d anse sig de sakkunniga endast böra angiva sin uppfattning i vad angår de mindre och de största apoteken. Såsom ovanstående skala för den progressiva avgiften utvisar, ha de sakkunniga i likhet med vad vid 1933 års uttaxering av avgifter till ålderstilläggskassan ägde r u m icke beräknat uttaxering av den första av-

481 giften från mindre apotek än de som ha ett RB av över 12 000 kronor. Visserligen kan det — bland annat med hänsyn till att driftbidrag i regel utgår upp till en behållen nettoavkastning av 8 500 kronor — ifrågasättas, om icke apotek med ett RB ned till förslagsvis 10 000 kronor borde erlägga dylik avgift. Emellertid anse sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring härutinnan i nu tillämpade principer och anse sålunda, att ifrågavarande gräns bör bibehållas vid 12 000 kronor. Mer svårbedömbar är frågan om uttaxeringen från de största apoteken. Av kapitel III (tabell 8, jämförd med tabell 9, sid. 45) framgår, att år 1928 icke mindre än 77 apoteksinnehavare hade högre inkomster än 30 000 kronor och av dessa 9 innehavare högre inkomster än 50 000 kronor och 3 innehavare högre inkomster än 60 000 kronor. År 1933 åtnjöto endast 11 apoteksinnehavare större avkastning av apoteksrörelsen än 30 000 kronor och av dessa endast 2 innehavare mer än 40 000 kronor (varav den ene mellan 45 000 kronor och 50 000 kronor och den andre obetydligt över 50 000 kronor). Under en ganska kort tidrymd ha sålunda inkomsterna för innehavarna av de största och mer bärkraftiga apoteken i hög grad minskats. Den av de sakkunniga förut återgivna uttaxeringsskalan medför en ganska kraftig beskärning av inkomsterna för innehavarna av de större apoteken. Av bilaga E vid betänkandet framgår, att om nämnda skala skulle ha tillämpats under år 1932 ingen apoteksinnehavare skulle ha erhållit större inkomst av apoteksrörelsen än obetydligt över 33000 kronor. Skalan är som nämnts icke avsedd att strikt tillämpas vid den blivande regleringen av apotekens inkomster. Emellertid må framhållas, att de inkomster, som enligt densamma skulle beredas innehavarna av de större apoteken, ej synas oskäliga med hänsyn därtill att beloppet bland annat skall användas till amortering av för apoteksrörelsens bedrivande upptagna lån och bereda marginal för affärsrisken. När de sakkunniga å andra sidan ej anse, att apoteken böra lämna sina innehavare väsentligt högre inkomster, sker det därför att det med hänsyn till apoteksväsendets uppgifter och apoteksinnehavarnas ställning ej är påkallat, att de beredas en ekonomisk standard, som är högre än som kan anses erforderlig för yrkets behöriga fullgörande. Behovet av största möjliga del i apotekets avkastning har, såsom flerstädes tidigare framhållits, förminskats i och med att apoteksinnehavarnas pensionsfråga ordnats. Med hänsyn härtill och under erinran tillika att de åtgärder, som de sakkunniga föreslå i kapitel V i n , synas ägnade att förbättra apoteksinnehavarnas kreditförhållanden, kan det förväntas, att innehavarna av de större apoteken kunna bära den reduktion av inkomsterna, som framgår av det föregående. Någon maximiinkomst för dessa eller för andra apoteksinnehavare kunna de sakkunniga av skäl, som i det föregående anförts, icke tillstyrka. Ovan berörda uttaxeringsregler erfordra såsom redan nämnts jämk31 — 342080.

482 n i n g a r med h ä n s y n till de förhållanden, som k u n n a råda, då å t g ä r d e r n a genomföras, eller av andra skäl. Den reduktion av apotekens omsättningssumma, som k a n bliva en följd av de u t a v de sakkunniga i de tidigare kapitlen tillstyrkta åtgärderna, k a n i den m å n den icke neutraliseras av tidigare förordade åtgärder för nedbringande av apoteksväsendets omkostnader, verka därhän, att mer väsentliga medel ej bliva över för uttaxering till regleringsfonden. Möjligheten h ä r a v bör emellertid enligt de sakkunnigas mening ej lägga hinder i vägen för tillkomsten av föreskrifter rörande uttaxering till läkemedelsfonden, då ju av lätt insedda skäl det ej på förhand kan avgöras, n ä r dylika föreskrifter kunna komma till användning. Restitution av avgifter. Det av de sakkunniga n u förordade förslaget innebär som synes icke en inkomstutjämning i den meningen, att apotek, som icke bereda apoteksinnehavare skälig inkomst, regelmässigt skulle beredas understöd. Det h a r nämligen av skäl, som tidigare utvecklats, befunnits v a r a förenat med vissa olägenheter, om apoteksinnehavare från regleringsfonden i varje fall skulle k u n n a p å r ä k n a fyllnad i apotekets avkastning upp till visst belopp. De sakkunniga vilja n u uppehålla sig vid frågan om möjligheterna att på annat sätt ekonomiskt bispringa de temporärt mindre b ä r k r a f t i g a apoteken. Det må framhållas, att de sakkunniga icke funnit skäl föreligga a t t förorda någon ändring ifråga om gällande bestämmelser om driftbidrag åt permanent mindre b ä r k r a f t i g a apotek. Till en början må erinras om följande till de sakkunniga genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 m a r s 1934 överlämnade och med denna fråga samm a n h ä n g a n d e ärende, som de sakkunniga ha att t a g a under övervägande vid fullgörandet av det dem meddelade uppdraget. Apotekarsocietetens direktion erinrade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1933, att på grund av särskilda omständigheter, såsom n y a n l ä g g n i n g eller förflyttning av apotek, avgifterna från h ä r a v berörda apoteksinrättningar till apotekarpensioneringsfonden i vissa fall bleve felaktigt avvägda så att avgifternas erläggande beredde vederbörande innehavare svårigheter. Ehuru det i sådana fall kunde befinnas med rättvisa och billighet överensstämmande, att vederbörande apoteksinnehavare, därest han behörigen styrkte, att den apoteket åsatta avgiften varit för hög, helt eller delvis återbekomme redan erlagd avgift, hade sådan återbäring hittills icke ansetts kunna ske, dä någon regleringsfond ej funnits, som för ändamålet kunnat tagas i anspråk, samt årsavgifterna varit så avvägda, att de jämte fondens avkastning helt åtgått till förekommande utgifter samt för fondens planerade tillväxt. Emellertid hade det inom kåren vid flera tillfällen framhållits, att åtgärder borde vidtagas i syfte att sådan återbäring skulle kunna ske, när förhållandena det påkallade. På grund härav hemställde direktionen, att Kungl. Maj:t ville bemyndiga medicinalstyrelsen att i här åsyftade fall, efter direktionens hörande, ur apotekarpensioneringsfonden återbetala vad

483 som kunde befinnas vara för mycket erlagt under förutsättning att vid nästpäföljande utdebitering av avgifter till fonden uttaxeringen gjordes så hög, att densamma täckte ur fonden för dylik återbäring iörskotterade belopp. Medicinalstyrelsen anförde med överlämnande till Kungl. Maj:t av sagda framställning, att styrelsen hölle före, att missförhållanden av berörda a r t borde avhjälpas, samt hemställde, att ärendet måtte överlämnas till de sakkunniga. De sakkunniga vilja framhålla, att uttaxeringen till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen liksom all uttaxering i efterskott är förenad med olägenheter av skilda slag. Förutom de olägenheter, som berörts i ovannämnda av apotekarsocietetens direktion gjorda framställning, föranleder den nuvarande efterskottslikviden av det u t t a x e r a d e beloppet, a t t en apoteksinnehavare, som tillträder ett apotek, måste erlägga avgifter, som hänföra sig till företrädarens inkomster. Detta k a n för den nytillträdande innehavaren innebära k ä n n b a r a ölägenheter, om apotekets inkomster under det år, varunder h a n tillträder apoteket, äro lägre ä n under deklarationsåret. Även i andra avseenden yppa sig nackdelar med n u v a r a n d e uttaxeringsmetod. Det kan sålunda inträffa, att ett apoteks nettoavkastning under ett år, exempelvis på grund av en epidemi, k a n springa upp betydligt över den normala. Under detta år, v a r u n d e r innehavaren erlägger avgifter, som beräknats på grundval av ett normalt års avkastning, k a n innehavaren tillgodogöra sig en icke avsedd merinkomst. Denna beskattas visserligen nästa år, men då kunna apotekets inkomster ha sjunkit till normal storlek och innehavaren därigenom få svårt a t t erlägga de höjda avgifterna. Dessa olägenheter skulle möjligen kunna förebyggas, om avgiftssystemet kunde så omläggas att avgifterna erlades samma år, varunder de inkomster intjänats, som legat till grund för uttaxeringen. E t t förslag med nyssnämnda innebörd har behandlats av de sakkunniga. Det innebär, att under ett år för varje apotek eller grupp av apotek skulle approximativt beräknas den avgift, som skulle erläggas på grundval av inkomsterna under samma år. Hälften av denna avgift skulle erläggas den 1 juli samma år. Deklarationerna för året skulle insändas före den 1 februari följande år oeh granskningen av dessa v a r a slutförd i så god tid, att apoteken före den 20 mars kunde få besked om den definitiva avgiften för föregående år. Före den 1 april skulle varje apoteks inbetalningskonto kunna regleras genom inbetalning, eventuellt utanordning av skillnaden eller en del av skillnaden mellan det fastställda beloppet och det den 1 juli föregående år inbetalade beloppet. Emellertid ha de sakkunniga funnit, att ett realiserande av detta förslag skulle vålla dubbelräkningar och med systemet skulle ej heller kunna undvikas, att en del av avgifterna ändock måste bestridas med det påföljande årets inkomster. För övrigt vilja de sakkunniga tillägga, att de olägenheter i

484 uttaxeringshänseende, som vållas av nyssnämnda växlingar i ett apoteks inkomster, endast vid övertagande av apotek k u n n a anses beaktansvärda. Den nye innehavaren har emellertid övertagit apoteket under för honom kända förutsättningar och i de övriga fallen måste det anses r i m l i g t att av apoteksinnehavaren k r ä v a sådan omtänksamhet, att han u n d e r ett för honom ekonomiskt gott år avpassar sin ekonomi med h ä n s y n till de ökade avgifter, h a n vet sig ha a t t vänta ett följande år. Med h ä n s y n härtill torde nyssnämnda förslag icke åstadkomma sådana fördelar, som uppväga de med förslaget förenade nackdelarna, och de sakkunniga ha därför, ehuru bland dem en a n n a n mening varit företrädd, ej ansett sig böra u p p t a g a detsamma. Åtgärder böra emellertid vidtagas för att i möjligaste mån undanröja olägenheterna av att apotek genom mellankommande omständigheter — nyanläggning av apotek i grannskapet av vederbörande apotek, nedläggning av industri etc. — bliva för h å r t beskattade. F ö r a t t i görligaste mån förminska tidsavståndet mellan deklaration och avgiftsbetalning böra därför avgifterna från apoteken till apotekarpensioneringsfonden och läkemedelsfonden — i likhet med vad nu gäller beträffande ålderstilläggskassan — avse tiden 1 juli—30 juni i stället för kalenderår. Vidare böra rättvisligen de apotek, som beskattats för h å r t under ett budgetår, under nästpåfoljande budgetår h a r ä t t att erhålla restitution från läkemedelsfonden med det överskjutande beloppet eller den del därav, som k a n befinnas skälig. Restitution bör dock endast åtnjutas i sådana fall, där merbeskattningen uppgått till ej alltför obetydliga belopp. Direkt subvention till apotek bör icke utgå i a n n a n form än som stadgas i Kungl. Majrts förutnämnda beslut den 7 december 1928 angående driftbidrag till vissa apotek. Formerna för uttaxeringen. Sedan de sakkunniga sålunda förordat ovan skisserade omläggning av det nuvarande uttaxeringssystemet till att mer omedelbart tjäna inkomstregleringens ändamål, övergå de till att n ä r m a r e behandla frågan om formerna för den förordade uttaxeringen. Nu svarar som n ä m n t ytterst ett av vederbörande apotekarsammanslutningar tillsatt utskott, apotekens avgiftsberedning, för uttaxeringen. Den av Kungl. Maj:t och medicinalstyrelsen respektive älderstilläggskassans styrelse nu utövade kontrollen av apotekarsammanslutningarnas på avgiftsberedningens arbete grundade förslag till fördelning av avgifterna k a n av n a t u r l i g a skäl ej gå i detalj. Avgiftsberedningens arbete måste därför präglas av oväld, samvetsgrannhet och kunnighet. Förändras emellertid nuvarande uttaxeringssystem på sätt de sakkunniga ovan föreslagit från att avse fördelningen av ett från början k ä n t avgiftsbelopp till att avse en uttaxering med h ä n s y n tagen till skäligheten av apoteks-

485 innehavarnas inkomster, bör granskningen av deklarationerna i framtiden utföras genom det allmännas försorg. Lämpligen bör denna uppgift, då föreskrifterna i Kungl. Majrts kungörelse den 27 oktober 1899 ej få anses utgöra ovillkorligt hinder häremot, förläggas till medicinalstyrelsen. Dock synes det med h ä n s y n till olika på frågan inverkande omständigheter lämpligt, att uttaxeringens progressivitet bestämmes av Kungl. Maj:t, lämpligen på så sätt att Kungl. Maj:t för varje år fastställer skala för uttaxeringen. De sakkunniga ha i det föregående betonat önskvärdheten att erhålla effektivast möjliga inkomstreglering, och fördelningen av samtliga ifrågakommande avgifter, nämligen till apotekarpensioneringsfonden, ålderstilläggskassan och den av de sakkunniga förordade läkemedelsfonden, synes därför böra verkställas av en och samma myndighet, medicinalstyrelsen. Givetvis böra besvär över styrelsens beslut i vanlig ordning k u n n a anföras hos Kungl. Maj :t. De sakkunniga anse däremot icke erforderligt a t t i nämnda hänseenden föreslå någon ändring ifråga om uttaxeringen av avgifter till apotekarsocietetens kassa, vilken uttaxering såsom av det föregående framgår är av jämförelsevis ringa betydelse i inkomstreglerande hänseende. Dessa avgifter böra alltså även för framtiden fastställas på sätt hittills skett. Avgifterna till apotekareförbundet böra med hänsyn till förbundets ställning och uppgifter icke fastställas på officiell väg. Medicinalstyrelsen bör vid det tidsödande arbetet med bestämmandet av avgifterna enligt den av Kungl. Maj:t fastställda skalan m. m. biträdas av särskilda experter. Till en början övervägde de sakkunniga, om icke arbetet kunde utföras av vissa personer med samma ställning' och tillsatta på samma sätt som medicinaltaxerevisorerna. Med hänsyn till arbetets k a r a k t ä r har det emellertid synts de sakkunniga lämpligare, att det omhänderhaves av en särskild nämnd, avgiftsnämnden, som ställes till medicinalstyrelsens förfogande. Lämpligen bör denna nämnd beredas ungefär samma ställning som specialitetsnämnden. A v praktiska skäl bör dock chefen för medicinalstyrelsens apoteksbyrå vara ordförande i nämnden. De övriga förslagsvis fyra ledamöterna jämte fyra suppleanter för dem böra utses av Kungl. Maj:t på förslag av medicinalstyrelsen. Av de fyra ledamöterna torde två böra vara apoteksinnehavare och två andra personer med särskild erfarenhet i fråga om apoteksekonomi. Lämpligt ar, att en av dem representerar den av de sakkunniga föreslagna läkemedelscentralen eller kreditanstalten. Det bör i detta sammanhang framhållas, att monopoliseringen av apotekens försörjning med apoteksvaror och gifter, på sätt de sakkunniga föreslagit, bereder ökade möjligheter till kontroll av apotekens ekonomi. De sakkunniga, som förutsätta att medicinalstyrelsen, n ä r styrelsen avgiver förslag till ledamöter av nämnden, i n h ä m t a r apotekarsammanslutningarnas uppfattning, anse det ej behövligt att genom särskilda föreskrifter bestämmes, att så skall ske Med den av de sakkunniga förordade för reglering av apoteksinnehavar-

486 nas inkomster avsedda uttaxeringen från apoteken är det erforderligt, att primärmaterialet, apotekens deklarationer, blir så enhetligt som möjligt, De sakkunniga föreslå därför under hänvisning till ifrågavarande bestämmelser i Norge och Danmark (se bilaga A), att medicinalstyrelsen eD blott fastställer formulären till deklarationerna utan även utfärdar föreskrifter rörande enhetlig bokföring på apoteken. Deklarationerna böra så nära som möjligt ansluta sig till dessa bokföringsföreskrifter. Det bör måhända anmärkas, att det säkerligen skulle vara till fördel, om for bokföringen erforderliga böcker standardiserades, exempelvis genom apotekareförbundets försorg. Primärmaterialet måste vidare vara så tillförlitligt som möjligt. Deklarationerna böra avgivas på heder och samvete — så är icke nu fallet. Varuinköpets storlek, som är av avgörande betydelse vid uppskattningen av apotekens nettoavkastning, beräknas numera såsom tidigare framhållits i regel utan inventering. Årlig inventering å apoteken torde enligt vad de sakkunnigas överläggningar med fackmän även utanför de sakkunnigas krets givit vid handen ej möta så stora svårigheter, som man nu i allmänhet föreställer sig. Anledning föreligger därför ej att ändra bestämmelserna i bokföringslagen, vars bestämmelser rörande inventering även äga tillämpning på apoteken. Medicinalstyrelsen synes böra utfärda föreskrifter rörande huru sådan inventering lämpligen bör verkställas. I bilaga F vid betänkandet ha apotekarna S. J. Gullström och M. Gerner givit vissa anvisningar härutinnan, till vilka de sakkunniga kunna uttala sin anslutning. Såsom av det ovanstående framgått kan den nuvarande avgiftsberedningen från vederbörande apotek införskaffa särskilda uppgifter, ifall beredningen har anledning antaga att misstag eller felaktighet föreligger ifråga om deklaration. Denna möjlighet står givetvis öppen även för medicinalstyrelsen och den av de sakkunniga föreslagna avgiftsnämnden. Särskild föreskrift härom synes ej böra meddelas i administrativ ordning. Tillvägagångssättet vid uttaxeringen bör i övrigt bli följande. Deklarationerna för nästföregående kalenderår böra ingivas till medicinalstyrelsen senast den 15 februari och granskningen omedelbart taga sin början. I så fall synes granskningsarbetet kunna vara avslutat före mitten av april. I samband härmed prövas, huru stort belopp som med hänsyn till apotekens avkastning under deklarationsåret och i övrigt föreliggande omständigheter bör uttaxeras till läkemedelsfonden, varefter styrelsen till Kungl. Maj:t ingiver förslag till uttaxeringsskala. Sedan Kungl. Maj:t fastställt sådan skala, uträknar medicinalstyrelsen avgifterna för ett vart av apoteken. Det uttaxerade beloppet fördelas efter sedvanliga normer mellan kassan och fonderna, varvid till läkemedelsfonden föres den summa, som icke erfordras för ålderstilläggskassan och apotekarpensioneringsfonden.

487 Avgifterna till ålderstilläggskassan böra liksom nu erläggas med en tolftedel före den 15 varje kalendermånad under budgetåret och avgiftern a till pensioneringsfonden och även till läkemedels fonden med en fjärdedel före respektive den 15 augusti, den 15 november, den 15 februari och den 15 maj. Med hänsyn till de speciella uppgifter, som tillkomma sistn ä m n d a fond, ä r det önskvärt, att denna hålles skild från apotekarpensioneringsfonden. Kostnaderna. Kostnaderna för den nu förordade omläggningen av uttaxeringssystemet torde i huvudsak begränsa sig till de utgifter, som föranledas av avgiftsnämndens verksamhet. Den n u v a r a n d e avgiftsberedningen är enligt uppgift sysselsatt med granskningen av apotekens deklarationer m. m. under h a l v a n n a n m å n a d per år. Med h ä n s y n till avgiftsnämndens arbetsuppgifter r ä k n a de sakkunniga med att den måste s a m m a n t r ä d a dagligen under minst två månader varje år. Enligt Kungl. Majrts beslut den 22 j u n i 1934 u t g å r till ordföranden i specialitetsnämnden ett arvode av 25 kronor och till ledamöterna ett arvode av 18 kronor per sammanträdesdag. R ä k n a s med samma arvoden åt ordföranden i och ledamöterna av avgiftsnämnden, k u n n a kostnaderna, med inberäknande av utgifter för biträden, förbrukningsartiklar m. m., uppskattas till omkring 6 000 kronor per år. F ö r säkerhets skull och med hänsyn till att utgifter även kunna ifrågakomm a för avstådda löneförmåner och resor, r ä k n a de sakkunniga med en årlig kostnad a v 8 000 kronor per år. Den frågan uppstår nu, på vad sätt dessa kostnader böra bestridas. I n n a n de sakkunniga besvara denna fråga, anse de sig böra redogöra för ett ärende, som av Kungl. Maj:t den 23 februari 1934 överlämnats till de sakkunniga att tagas i övervägande vid fullgörandet av det dem lämnade uppdraget. Såsom av den tidigare redogörelsen framgått kunna enligt gällande bestämmelser (Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen den 15 oktober 1926 och den 31 augusti 1928) de avgifter till apotekarpensioneringsfonden, som av apoteksinnehavare, vilka efter den 8 augusti 1920 erhållit eller framdeles erhölle privilegium å apotek, inbetalas för tid efter den 1 juli 1928, tagas i anspråk — förutom för pensionering av apoteksinnehavare — för bidrag till mindre bärkraftiga apotek ävensom för beredande av pension åt å apotek anställd personal samt åt apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares, å apotek anställd personals och pensionerad sådan personals änkor och barn. De motsvarande avgifter, som inbetalats av a n d r a apoteksinnehavare, få endast användas till pensionering av apoteksinnehavare. Ovannämnda avgifter användas sålunda uteslutande för ändamål, som hava samband med apoteksväsendet. Nu har medicinalstyrelsen i skri-

488 velse till K u n g l . Maj:t den 12 december 1933 anhållit, att K u n g l . Maj:t måtte dels föreskriva, att de avgifter, som enligt ovannämnda b r e v till medicinalstyrelsen den 15 oktober 1926 eller senare stadganden skulle av apoteksinnehavare, vilka efter den 8 augusti 1920 erhållit eller framdeles erhölle privilegium på apotek, inbetalas för tiden efter den 1 juli 1934, finge tagas i anspråk jämväl för utgifter för inspektion av apoteksi n r ä t t n i n g a r , för apotekarbefordringsnämnden och för granskning inom medicinalstyrelsen av läkemedelspriser och bestämmande a v ä n d r i n g a r i medicinaltaxan, dels föreskriva, a t t n u n ä m n d a utgifter m å t t e från och med den 1 juli 1934 bestridas av dylika avgifter, dels ock i händelse av bifall härtill föreslå riksdagen att från och med den 1 juli 1934 nedsätta den i styrelsens ordinarie stat u p p t a g n a anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m. med 6 000 kronor. Medicinalstyrelsens förslag påkallades därav, att det ansetts angeläget, att styrelsens anslag under dåvarande statsfinansiella läge i möjligaste mån nedbringades. Styrelsen framhöll bland annat, att det utan tvekan måste anses vara fullt riktigt, att inkomsterna av läkemedelsförsäljningen borde användas allenast för ändamål, som avsåge apoteksväsendets bästa, att användning för annat ändamål av dylika inkomster skulle innebära en extra beskattning av de sjuka personer, från vilka dessa inkomster ytterst härrörde, att det däremot finge anses vara befogat, att inkomsterna av läkemedelsförsäljningen finge disponeras för vissa statliga utgifter, som avsäge apoteksväsendet, att härvid närmast skulle ifrågakomma kostnaderna för inspektion av apoteksinrättningar enligt kungl. brev den 2 juni 1933, för apotekarbefordringsnämnden enligt kungl. brev den 3 december 1915 och för de två av medicinalstyrelsen förordnade medicinaltaxerevisorerna enligt kungl. brev den 30 juni 1922 (de ärliga utgifterna för dessa ändamål beräknades till 10 000 kronor, varav 6 000 kronor ä anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. och 4 000 kronor å anslagsposten till reseersättningar), att däremot styrelsen ej funne det vara lämpligt att avlöningskostnaderna för de å medicinalstyrelsens apoteksbyrå anställda ordinarie och extra befattningshavarna med hänsyn till deras ställning i statens tjänst bestredes av andra medel än direkta statsmedel, samt att styrelsen ej heller funne sig böra förorda, att kostnaderna för statens farmacevtiska laboratorium, vilket bland annat hade att utföra kontrollundersökningar av sådana i bilaga III vid apoteksvarustadgan upptagna, såsom läkemedel allmänt använda apoteksvaror, gäldades av pensionsfondens medel. Mot medicinalstyrelsens beslut anmälde byråchefen M a t é r n skiljaktig mening sålunda: »De till fonden för apoteksinnehavares pensionering m. m. från vissa apotek utgående avgifterna hava beräknats så att de jämte fondens kapital skola vara tillräckliga för fullgörande av fonden åliggande skyldigheter. Om fonden skall belastas med ytterligare utgifter torde därför dess inkomster böra ökas i samma mån genom att apotekens avgifter till fonden höjas. Det belopp av 10 000 kronor årligen, som nu föreslagits skola bestridas ur fondens medel, torde visserligen icke vara av någon avsevärd betydelse för apotekens ekonomi och därigenom för frågan om sänkning av läkemedelspriserna. De skäl, som nu anföras för att vissa utgifter för apoteksväsendet, vilka för närvarande betalas av statsmedel, i stället skola bestridas av pensioneringsfonden, kunna emellertid anföras för att jämväl andra statsutgifter av liknande art, t. ex. kostnaderna

489 för de årliga apoteksvisitationerna överflyttas på fonden. Fondens utgifter för dylika ändamål skulle därigenom kunna bliva av den storlek, att de märkbart inverkade på möjligheten av att förbilliga läkemedlen. Jag kan därför icke biträda styrelsens beslut att föreslå överflyttande av vissa statsutgifter på apokarpensioneringsfonden, innan apotekssakkunniga av år 1931 slutfört sitt uppdrag i fråga om läkemedlens förbilligande.» Över denna framställning avgåvos yttranden av apotekarsocieteten, Sveriges apotekareförbund, Sveriges farmacevtförbund, apotekssakkunniga av år 1931 och statskontoret. Y t t r a n d e n a gingo samtliga i avstyrkande riktning. Apotekssakkunniga och statskontoret iramköllo såsom skäl för sitt avstyrkande framför allt, att förslaget så n ä r a sammanhängde med apotekssakkunnigas uppdrag att verkställa utredning rörande läkemedelspriserna och därmed förknippade frågor, a t t ståndpunkt till förslaget icke borde tagas förrän de sakkunniga fullgjort sitt uppdrag. I Kungl. Majrts proposition nr 177 till 1934 års riksdag anförde föredragande departementschefen, att de av medicinalstyrelsen väckta frågorna syntes böra lösas i samband med de spörsmål, apotekssakkunniga hade a t t behandla, v a d a n departementschefen i dåvarande läge ej ansåge sig k u n n a förorda styrelsens förslag. De sakkunnigas avstyrkande av ovannämnda förslag att l å t a utgiftern a för inspektion av apoteksinrättningar, apotekarbefordringsnämnden och de av medicinalstyrelsen förordnade medicinaltaxerevisorerna bestridas av apotekarpensioneringsfonden bottnade till en del i betänkligheter emot att låta en huvudsakligen för pensioneringsändamål avsedd fond bestrida utgifter, som låge fjärran från dess egentliga syftemål. Betänkligheterna emot att låta vissa andra utgiftsändamål bestridas av de från apoteken uttaxerade medlen försvagas i viss mån i och med att möjlighet yppas att t a g a härför erforderliga medel från en fond, som sammanskjutits av apotekens överskottsavkastning, sedan alltså skälig inkomst beretts apoteksinnehavarna och medel reserverats för de för apoteksväsendet gemensamma avlönings- och pensionsändamålen m. m. D å emellertid denna fond enligt de sakkunnigas tidigare återgivna förslag i första hand skall användas för vissa allmännyttiga och viktiga uppgifter, är det önskvärt, a t t den ej tages i anspråk för alltför m å n g a ändamål. Denna synpunkt vinner i styrka, ifall såsom tidigare anförts det k a n befaras, att fondens inkomster, i den mån de härflyta från apoteken, i början bli av jämförelsevis mindre omfattning. Under alla omständigheter böra av skäl, som av medicinalstyrelsen antytts, utgifterna varken för avlöning av den personal inom medicinalstyrelsen, som befattar sig med apoteksärenden, eller för statens farmacevtiska laboratorium bestridas av läkemedelsfonden. E j heller ä r det lämpligt att låta exempelvis kostnaderna för farmacev-

490 tiska institutet såsom varande en ej enbart för utbildande av personal vid apoteken avsedd läroanstalt täckas av denna fond. Med hänsyn till vad nyss anförts hålla de sakkunniga före, att läkemedelsfonden bör bestrida endast sådana av h ä r förevarande kostnader, som icke hänföra sig till ändamål, vilka k u n n a betecknas som allmänna angelägenheter. Till sistnämnda kategori r ä k n a de sakkunniga inspektionen av apoteksinrättningarna inom större eller mindre delar av riket samt medicinaltaxerevisionen. Utgifterna för dessa ändamål böra därför allt fortfarande täckas av statsmedel. Däremot tala starka skäl för att kostnaderna för apotekarbefordringsnämnden betalas av läkemedelsfonden. Obetingat böra utgifterna för avgiftsnämnden bestridas a v samma fond. De sakkunniga föreslå alltså, a t t av i det föregående omförmälda utgiftsändamål endast kostnaderna för apotekarbefordringsnämnden och avgiftsnämnden må utgå av läkemedelsfonden. De sakkunniga vilja h ä r erinra om deras i betänkandet angående kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter framförda förslag om ordnad inspektion av apotekens kontrollaboratorium. Denna fråga h a r vunnit i aktualitet, sedan genom det allmännas försorg kontroll införts över de farmacevtiska specialiteterna. I detta sammanhang m å framhållas, att eventuella kostnader för den ifrågasatta inspektionen torde böra bestridas av specialitetsavgifter och icke av förutnämnda fondmedel. Författningsbestämmelser. De föreskrifter, som påkallas av ovan angivna förslag, torde böra meddelas i ett Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen. Bestämmelserna i Kungl. Majrts förutnämnda brev till medicinalstyrelsen den 15 oktober 1926 och den 12 februari 1932, vilka med hänsyn till de sakkunnigas förslag i vissa delar måste ändras, synas böra vederbörligen jämkade intagas i nyss ifrågasatta brev till medicinalstyrelsen. Till sammanfattning av vad i det föregående anförts återgives nedan ett utkast till de bestämmelser, som synas böra av Kungl. Maj:t meddelas. De av de sakkunniga förordade å t g ä r d e r n a för enhetliggörande a v apotekens deklarationer och för n ä r m a r e kontroll av deras ekonomi, vilka som n ä m n t s böra ankomma på medicinalstyrelsen, anse de sakkunniga k u n n a inrymmas under det i sista punkten av utkastet föreslagna bemyndigandet för medicinalstyrelsen att vidtaga de åtgärder och lämna de föreskrifter, som kunna anses erforderliga för genomförandet av K u n g l . Maj:ts beslut. I övrigt torde ej tarvas särskild motivering utöver vad i det föregående anförts för efterföljande förslag till föreskrifter. Med upphävande av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 15 oktober 1926 angående beloppen av de innehavare av vissa apotek åliggande avgifter för pensioneringsändamål m. m. och den 12 februari 1932 angående inbetalningen av de från vissa apotek utgående avgifterna för pensioneringsändamål ävensom övriga

491 därefter genom särskilda brev meddelade bestämmelser om ändring i, befrielse från eller åsättande av avgiftsbelopp till fonden för apoteksinnehavares pensionering meddelar Kungl. Maj :t följande bestämmelser, att gälla från och med den 1. Den, som tilldelats privilegium å apotek efter ikraftträdandet av kungörelsen den 27 oktober 1899 angående skyldighet för innehavare av apoteksprivilegier att mot pension vid viss ålder avstå privilegium m. m. eller framdeles tilldelas privilegium å apotek, skall till fonden för apoteksinnehavares pensionering erlägga avgift, som ärligen för tiden den 1 juli—den 30 juni på sätt nedan sägs bestämmes. 2. Den, som efter den 8 augusti 1920 tilldelats eller framdeles tilldelas privilegium ä apotek, skall, utöver de avgifter, som under 1. sägas, till den fond, läke1 medelsfonden, som omförmäles i Kungl. Maj :ts beslut den , erlägga avgift, som ärligen för tiden den 1 juli—den 30 junti på sätt nedan sägs bestämmes. 3. Medicinalstyrelsen åligger att årligen före den 1 maj till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de bestämmelser, som med hänsyn till apoteksväsendets ekonomiska ställning under nästföregående kalenderår och till andra ifrågakommande omständigheter synas böra meddelas rörande fördelningen mellan apoteken av de avgifter, som under 1. och 2. sägs. På grundval av de föreskrifter, som Kungl. Maj:t i anledning därav må finna gott utfärda, äger medicinalstyrelsen fördela sagda avgifter mellan apoteken. 4. För att biträda medicinalstyrelsen vid fullgörande av ifrågavarande uppdrag skall finnas en nämnd, avgiftsnämnden, vars ordförande är chefen för medicinalstyrelsens apoteksbyrä och som i övrigt består av fyra ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t efter hörande av styrelsen. Kungl. Maj:t utser, likaledes efter hörande av styrelsen, suppleant för envar av de fyra ledamöterna. Ledamot och suppleant utses för tre år i sänder. Avgår ledamot eller suppleant, skall ny ledamot eller suppleant utses för den återstående tiden. I den mån så erfordras, äger nämnden anlita erforderliga biträden. Ordförande och ledamöter äga att för varje sammanträde, vari de deltaga, åtnjuta ersättning, ordföranden med 25 kronor och ledamot med 18 kronor. 5. Avgift skall till medicinalstyrelsen inbetalas med en fjärdedel före envar av följande dagar, nämligen den 15 augusti, den 15 november, den 15 februari och den 15 maj. 6. Apoteksinnehavare, som försummar att inom föreskriven tid inbetala avgift, skall såsom förhöjning erlägga en procent å det till betalning förfallna beloppet för varje påbörjad månad av den tid, han uraktlåter att erlägga avgiften. Belopp, som icke inom föreskriven tid inbetalats, jämte förhöjning därå skall av medicinalstyrelsen utsökas, dock att styrelsen äger, där sä prövas skäligt, medgiva anstånd med inbetalningen. 7. Till ledning för medicinalstyrelsen vid avgivande av det förslag, som under 3. omförmäles, ävensom vid den fördelning av avgifter, som under samma punkt sägs, skall apoteksinnehavare före den 15 februari varje år till medicinalstyrelsen på grundval av formulär, som styrelsen fastställer, insända på heder och samvete avgivna uppgifter angående apotekets inkomster och utgifter under nästföregående kalenderår. 8. Medicinalstyrelsen äger efter därom gjord framställning medgiva apoteksInnehavare, som befinnes hava erlagt för höga avgifter, rätt att ur läkemedelsfonden därför åtnjuta restitution med belopp, som styrelsen prövar skäligt; skolande dylik framställning ingivas senast under året närmast efter det, varunder avgifterna erlagts. 1

Se ovan sid. 411 ff.

492 9. Sådana förbindelser att frivilligt erlägga årliga bidrag till fonden för apoteksinnehavares pensionering, som apotekarsocietetens direktion införskaffat eller framdeles kan komma att införskaffa frän innehavare av privilegier, som tillagts vederbörande efter ikraftträdandet av kungörelsen den 9 september 1873 angående avskaffande av de så kallade säljbara apoteksprivilegierna men före ikraftträdandet av förutnämnda kungörelse den 27 oktober 1899 skola av medicinalstyrelsen förvaras, varjämte enligt dem utfästade belopp skola av styrelsen uppbäras och förvaltas. 10. Medicinalstyrelsen bemyndigas att vidtaga de åtgärder och lämna de föreskrifter, som kunna anses erforderliga för genomförandet av Kungl. Maj :ts förevarande beslut, samt att till bestridande av kostnaderna härför använda nödigt belopp av läkemedelsfonden.

De sakkunniga ha i det föregående återgivit ett utkast till bestämmelser angående läkemedelsfonden (se sid. 411 ff.). De sakkunniga anse det ej nödigt att här meddela förslag angående bestridande ur denna fond av förutnämnda kostnader för apotekarbefordringsnämnden. Bestämmelser angående uttaxering till ålderstilläggskassan, vilken uttaxering enligt de sakkunnigas förslag i det föregående bör ske samtidigt med uttaxeringen till apotekarpensionerings- och läkemedelsfonderna, böra givetvis ej meddelas i nyss ifrågasatta kungl. brev till medicinalstyrelsen. De sakkunniga förutsätta, att — därest de sakkunnigas förslag under detta kapitel i övrigt genomföras — styrelsen för föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa ej underlåter att föreslå ändring i det för föreningen gällande reglementet. Lämpligen synes i 3 § av reglementet böra införas en föreskrift av innehåll att för beredande av där omförmälda löneförmåner medlem skall till föreningen erlägga årsavgift med belopp, som medicinalstyrelsen fastställer, sedan föreningens styrelse hos medicinalstyrelsen angivit det sammanlagda belopp, som under vederbörande år erfordras för föreningens verksamhet. Sedan reglementet ändrats i överensstämmelse härmed, synes kunna ifrågasättas, om icke i punkt 3. av nyss återgivna utkast till kungl. brev bör vidtagas härav föranledd komplettering.

493 XV. Övriga frågor. I detta kapitel behandla de sakkunniga vissa spörsmål, som ej lämpligen k u n n a t inrymmas under något av de föregående kapitlen, nämligen frågan om sammanslagning av apotekarsocieteten och Sveriges apotekareförbund, ett till de sakkunniga överlämnat ärende angående gällande bestämmelser rörande tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga läkemedel samt slutligen frågan om utbildning i läkemedelsekonomi av läkare, veterinärer och tandläkare. Sammanslagning av apotekarsocieteten och Sveriges apotekareförbund. Apoteksinnehavarna m. fl. äro, såsom tidigare framhållits, sammanslutna i två organisationer, apotekarsocieteten och Sveriges apotekareförbund. I kapitel I I har lämnats en redogörelse för dessa båda sammanslutningars organisation och ställning. Därav h a r framgått, a t t de väsentligen bestå av samma medlemmar. Apoteksinnehavarna e r l ä g g a alltså avgifter till två sammanslutningar, varav de måste v a r a medlemmar. Apotekarsocieteten är en mer officiell och fondförvaltande förening, v a r s stadgar äro sanktionerade av Kungl. Maj:t och som bedriver en ganska omfattande understödsverksamhet. Apotekareförbundets verksamhet ligger på ett a n n a t plan: det är a t t betrakta som en arbetsgivareförening med uppgift att på olika områden tillgodose medlemmarnas intressen. Tidigare h a apoteksinnehavarna dryftat möjligheterna a t t sammanslå de båda föreningarna. Det kanske mest vägande skälet härför h a r varit önskvärdheten att begränsa förvaltningsapparaten och minska föreningsavgifterna. E t t annat motiv har, såsom av h a n d l i n g a r n a i ärendet framgår, varit a t t upphäva den dualism mellan de båda organisationerna — företrädesvis emellan deras respektive verkställande instanser — som vid vissa tillfällen synes ha gjort sig gällande. Under åren 1921 och 1922 gjordes frågan till föremål för ingående behandling inom apotekarsocieteten och apotekareförbundet. U r överläggningarna utkristalliserades i stort sett fyra linjer för frågans lösning, nämligen: 1) Apotekareförbundet uppgår i apotekarsocieteten, som även övertager förbundets arbetsgivarefunktioner. Societeten arbetar på två sektioner, varav den ena för arbetsgivarefrågor, och dess stadgar fastställas även i fortsättningen av Kungl. Maj:t.

494 2) Apotekareförbundet uppgår i apotekarsocieteten, som enligt en särskikd. av Kungl. Maj:t icke fastställd arbetsordning handlägger arbetsgivareärenden. 3) Samma lösning som enligt alternativ 1, dock sanktionerar Kungl. Maj:tt icke stadgar för apotekarsocieteten. 4) Apotekareförbundet övertager de ärenden, som åvila societeten, med uindantag väsentligen för fondförvaltningen och understödsverksamheten, vilka upppgifter fortfarande ankomma på societeten. Intet av dessa förslag befanns ägnat att föras ut i praktiken. A l t e r nativen 1) och 2) avvisades, enär det förmodades, att Kungl. Mlaj:ts sanktion ej skulle k u n n a ernås på societetens stadgar under vid aalternativen föreliggande förutsättningar. Alternativ 4) ansågs ej tilhräckligt rationellt. Alternativ 3) slutligen befanns orealiserbart, d å dtet ej vore troligt, att Kungl. Maj:t skulle v a r a villig u p p h ä v a sanktiomen å societetens stadgar. De sakkunniga, som upptagit ifrågavarande spörsmål med tankce på att på denna väg i viss grad förminska apoteksväsendets omkostmader, ha för sin del funnit, att det säkerligen skulle v a r a till fördel, oim de båda sammanslutningarna kunde förenas i en. Otvivelaktigt är apmteksinnehavarnas föreningsväsende överorganiserat. Årligen e r l ä g g a s i medlemsavgifter till apotekarsocieteten och apotekareförbundet i r u n t tal 200000 kronor, v a r a v ungefär hälften belöper p å v a r d e r a samimanslutningen. Det förefaller antagligt, att vissa besparingar skulle kunna göras, om de båda organisationerna sammansloges i en. Denna möjlighet må emellertid h ä r lämnas därhän. Vid företagna u n d e r s ö k ningar har nämligen konstaterats, att det av skäl, som ovan i k o r t h e t angivits, torde v a r a omöjligt att genomföra något av de ovannämmda alternativa förslagen 1), 2) och 3). Alternativ 4) k a n möjligen g e n o m föras men innebär inga väsentliga praktiska fördelar. Något ä m n a t förslag till frågans lösning lärer icke k u n n a utfinnas. . Med hänsyn härtill ha de sakkunniga låtit denna fråga förfalla men ha ansett sig böra h ä r redovisa resultatet av undersökningarna. Tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga läkemedel. Kungl. Maj:t h a r den 15 m a r s 1934 överlämnat nedanstående äirende till de sakkunniga att t a g a s i övervägande vid fullgörandet av -deras uppdrag. Sveriges färghandlares riksförbund anförde i en till chefen för socialdemartementet ställd skrift av den 14 februari 1933 i huvudsak följande: Den likställdhet med apoteken beträffande tillverkning och försäljning av vissa läkemedel, som enligt § 2 i apoteksvarustadgan vore tillförsäkrad det fria näiringslivet, syntes icke ha blivit förverkligad i fråga om åtskilliga hit hänförliga alkoholhaltiga varor. Anledningen härtill vore. att överensstämmelse ej rådde mellan de dematureringsföreskrifter m. m., som utfärdats å ena sidan av medicinalstyrelsen meid stöd av förordningen den 1 juli 1918 angående handel med alkoholhaltiga apoteksvaror

495 m. m. (S. F . S. nr 639), ä andra sidan av kontrollstyrelsen med stöd av förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. (S. F. S. nr 564). Det fria näringslivets berättigade krav pä likställdhet i detta avseende torde först kunna förverkligas, om erforderligt samarbete åvägabringades mellan medicinalstyrelsen och kontrollstyrelsen vid utfärdandet av bestämmelser pä området. Enligt huvudregeln i förordningen angående alkoholhaltiga apoteksvaror skulle samtliga å apotek saluförda varor, vilka innehölle mer än tio viktsprocent alkohol, vara underkastade recepttvång. Jämlikt bestämmelse i förordningens 1 §, sista stycket, finge dock vissa apoteksvaror och därmed i detta fall likställda varor, innehållande mer än tio viktsprocent alkohol, utlämnas frän apotek utan företeende av recept, därest varorna pä grund av giftighet eller annan egenskap icke syntes kunna missbrukas i berusningssyfte. Det ålåge medicinalstyrelsen att upprätta och kungöra förteckning över dylika varor. Med stöd av sistnämnda bestämmelse hade medicinalstyrelsen beträffande ett stort antal beredningar, varom här vore fråga, genom särskilda kungörelser (senast den 17 mars 1932) förordnat, att desamma finge fritt försäljas frän apotek, dock under förutsättning att varan ej kunde antagas vara ämnad såsom rusgivande medel. En jämförelse mellan vissa av de i medicinalstyrelsens kungörelse upptagna beredningarna och likartade i allmänna handeln förekommande varor utvisade, att apoteken kunde fritt försälja vissa kosmetiska medel och toalettmedel med svagare denaturering eller av annan sammansättning än vad som enligt gällande bestämmelser (kontrollstyrelsens cirkulär nr 10/1925) vore möjligt i den allmänna handeln. Riksförbundet anförde bland annat följande exempel: 1) blandning av sprit och ättiketer, vilken å apotek kunde säljas utan denaturering men i fria handeln skulle vara denaturerad med kolokvint eller kopparklorid; 2) blandning av ricinolja och sprit försåldes likaledes å apoteken utan särskild denaturering, medan liknande härmedel i fria handeln skulle vara denaturerade med kolokvint; 3) blandning av sprit, glycerin och rosenvatten kunde enligt medicinalstyrelsens föreskrift göras väsentligt spritstarkare å apotek än hos de privata tillverkarna. Riksförbundet framhöll, att apotekens försäljning av de två sistnämnda blandningarna lett till åtskilligt missbruk. Riksförbundet fäste även uppmärksamheten på följande fall. I 3 § förordningen angående alkoholhaltiga apoteksvaror stadgades, att samtliga beredningar, varom här vore fråga, finge utlämnas endast från apoteksinrättning, där de blivit beredda. Åtskilliga apoteksinnehavare hade kringgått denna bestämmelse genom att registrera särkilda firmor för tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga preparat i direkt konkurrens med den fria handeln. Då apotekens spritförbrukning kontrollerades av medicinalstyrelsen och den tekniska fabrikens spritförbrukning av kontrollstyrelsen, syntes möjlighet föreligga till sammanblandning av medicinalsprit och sprit för tekniskt bruk, vilket kunde tänkas medföra vissa fördelar för apotekaren, som icke stode övriga fabrikanter till buds. I yttrande den 1 juni 1933 över berörda framställning framhöll medicinalstgrelsen, att man vid utfärdande av föreskrifter rörande användningen av sprit å apoteken haft att taga hänsyn till varornas egenskap av läkemedel och därför icke kunnat föreskriva denaturering, såsom skett beträffande vissa alkoholhaltiga preparat. I stället hade man ansett sig böra utfärda mycket detaljerade bestämmelser om försäljningen av sprithaltiga läkemedel från apotek. Beträffande de av riksförbundet anförda exemplen framhöll medicinalstyrelsen bland annat, att det icke vore för styrelsen obekant, att missbruk förekommit av å apotek inköpta blandningar av sprit, glycerin och rosenvatten samt av ricinolja och

496 sprit. Ett förhindrande av sådant missbruk försvårades genom den i § 8 apoteksvarustadgan stadgade skyldigheten för apoteksinnehavare att saluhålla varorna i fråga. Visserligen finge varorna icke utlämnas, om missbruk kunde befaras, men det kunde i många fall vara svårt att angiva skäl för ett dylikt antagande. Den i vissa fall förekommande större friheten för apoteken vore grundad på dels en önskan att underlätta allmänhetens tillgång till läkemedel, dels ock den större möjlighet till kontroll, som apoteken erbjöde jämfört med den fria handeln. I fråga om riksförbundets anmärkning mot den fabrikation av alkoholhaltiga preparat vid sidan av apoteksrörelsen, som bedreves av vissa apoteksinnehavare, framhöll styrelsen, att några fördelar genom sammanblandning av apotekssprit och sprit för tekniskt bruk icke kunde vinnas annat än genom överträdelse av gällande föreskrifter. Styrelsen hade icke anledning antaga, att sådana överträdelser i verkligheten förekommit. Medicinalstyrelsen hemställde, att riksförbundets skrift icke måtte föranleda vidare åtgärd. Kontrollstgielsen påpekade i yttrande den 2 december 1933, att 1918 års förordningar angående alkoholhaltiga preparat och angående alkoholhaltiga apoteksvaror hade till huvudsyfte att förhindra, att läkemedel och preparat komme till användning såsom ersättningsmedel för förtäringsspriten. Vid utfärdande av bestämmelser rörande denaturering av alkoholhaltiga preparat hade kontrollstyrelsen av olika skäl icke haft möjlighet eller anledning att söka åvägabringa överensstämmelse med de föreskrifter, som jämlikt särskilda författningar gällde för tillverkning och försäljning av liknande varor å apotek. Hänsyn hade helt naturligt ej heller kunnat tagas till rådande konkurrensförhållanden mellan apoteken och de privata näringsidkarna. Kontrollstyrelsen förklarade sig icke ha anledning att motsätta sig samarbete med medicinalstyrelsen, men samarbetet, vilket för övrigt redan nu i viss utsträckning förekomme, ansåges böra ske under hand och främst avse att befrämja lagstiftningens huvudsyfte att förhindra missbruk av alkoholhaltiga läkemedel och preparat. Gentemot medicinalstyrelsen framhöll kontrollstyrelsen, att önskemålet att underlätta allmänhetens tillgäng till läkemedel författningsenligt icke kunde anföras såsom skäl för medgivande av fri försäljning på apoteken, som uppenbarligen föranledde missbruk. Sådana varor borde enligt kontrollstyrelsens mening antingen strykas ur förteckningen över receptfria alkoholhaltiga läkemedel eller ock givas ändrad sammansättning. I fråga om den tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga preparat, som av vissa apoteksinnehavare bedreves vid sidan av apoteksrörelse i direkt konkurrens med övriga näringsidkare, uttalade kontrollstyrelsen, att styrelsen författningsenligt icke kunde förvägra en apoteksinnehavare sprittilldelning för sådan tillverkning, även om det måste anses mindre lämpligt ur kontrollsynpunkt, att samma person vore redovisningsskyldig för vissa spritinköp till medicinalstyrelsen och för andra spritinköp till kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen ansåge, att riksförbundets anmärkningar kunde föranleda rättelse utan Kungl. Maj:ts ingripande, och hemställde med hänsyn till de intressen, ämbetsverket närmast hade att tillvarataga, att riksförbundets framställning icke måtte föranleda vidare åtgärd. I utlåtande den 28 februari 1934 förklarade sig kommerskollegium anse, att den nuvarande ordningen beträffande den så kallade apoteksspriten ur näringslivets synpunkt kunde göras till föremål för befogade anmärkningar. En viss motsättning förelåge otvivelaktigt mellan den uppfattning om det fria näringslivets ställ-

497 ning, som i förevarande avseende kommit till uttryck i apoteksvarustadgan, och den, som torde ligga bakom rusdryckslagstiftningens åberopade följdförfattningar. Kollegium, som ansåge frågan vara synnerligen svårlöst, funne sig icke för -det dåvarande kunna tillråda annan åtgärd än att handlingarna överlämnades till apotekssakkunniga för att tagas i övervägande vid pågående revision av apoteksvarustadgan.

De sakkunniga instämma med kommerskollegium att förevarande fråga är synnerligen svårlöst. De sakkunniga beklaga, att det icke legat inom möjligheternas gräns att på detta område tillgodose de intressen, som kunna vara av den allmänna art att de böra tillgodoses, på annat sätt än på lagstiftningens väg. Det har icke varit för de sakkunniga påkallat att överväga denna fråga i samband med revisionen av apoteksvarustadgan. Av, gällande författningsbestämmelser framgår nämligen, att ärendet endast indirekt och lösligt sammanhänger med spörsmålet om apoteksvarustadgans revision. De sakkunniga vilja icke förneka, att de förhållanden, som riksförbundet fört på tal, kunna vålla olägenheter för de näringsintressen, vilka representeras av den sökande parten. Å andra sidan ligger det i öppen dag, att gällande föreskrifter angående användningen av sprit å apoteken, såsom medicinalstyrelsen framhållit, måste taga hänsyn till varornas egenskap av läkemedel. Under förutsättning att möjlighet ej föreligger att lösa förevarande fråga på administrativ väg anse sig de sakkunniga därför — utan att framlägga något definitivt utformat författningsförslag — kunna ifrågasätta viss förändring i 3 § 2 mom. berörda förordning den 1 juli 1918 angående handel med alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. I detta författningsrum synes kunna föreskrivas, att alkoholhaltig beredning, som avses i punkt b) av ifrågavarande moment (alltså beredningar, som enligt apoteksvarustadgan äro hänförliga till läkemedel, men jämlikt § 2 mom. 1 i nämnda stadga äro undantagna från att anses såsom apoteksvaror), må upptagas i den förutnämnda förteckning, som omförmäles i 1 § andra stycket sagda förordning, endast i sådan sammansättning som i huvudsak överensstämmer med den, vilken jämlikt kontrollstyrelsens föreskrift är tillåten för likartad, i allmänna handeln saluförd vara, hänförlig under förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; dock allenast under förutsättning att medicinalstyrelsen efter samråd med kontrollstyrelsen finner skäl föreligga därför. Vad sedan angår den andra sidan av ärendet, nämligen frågan om åtgärder till förebyggande av risker för sammanblandning av medicinalsprit och sprit för tekniskt bruk å apotek, har den föregående utredningen i ärendet ådagalagt svårigheterna att på detta område åstadkomma tillfyllestgörande kontroll. Ur allmän synpunkt ligger det givetvis vikt uppå att i detta avseende gällande föreskrifter ej kringgås. De sakkunniga ha för sin del icke något att invända emot att i 3 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 angående handel med alkoholhaltiga 32 —

342080.

498 apoteksvaror m. m. införes en föreskrift, att varor, vid vilkas beredning användes sprit, som ej ä r avsedd för apoteksrörelsens behov, icke m å fabriksmässigt tillverkas i för apoteksrörelse disponerad eller d ä r m e d sammanhängande lokal. Lämpligen torde i så fall i förordningen böra införas en straffbestämmelse att tillämpas vid förseelse emot n y s s n ä m n d a föreskrift. Utbildning i läkemedelsekonomi av läkare, veterinärer och tandläkare m. m. Flerstädes i det föregående har framhållits, att läkarens u r v a l av läkemedel och formen för läkemedelsförskrivningen äro faktorer av stor betydelse för det allmännas och den enskildes läkemedelskostnader. Detta gäller även, såsom av kapitel X framgår, i fråga om veterinärer samt i viss mån om tandläkare. Sin största betydelse h a r spörsmålet beträffande läkemedelsförbrukningen vid den h u m a n a sjuk- och hälsovården. Denna fråga har nyligen belysts i föredrag vid svenska sjukhusföreningens årsmöte år 1932 av lasarettsläkaren med. d r M. Odin och legitimerade apotekaren T. Wikander. 1 Nämnda förhållanden ha föranlett de sakkunniga att införskaffa uppgifter om den undervisning, som lämnas blivande läkare, veterinärer och tandläkare i läkemedelsförskrivning med särskild hänsyn till angelägenheten a t t vid förskrivning av läkemedel i a k t t a g a den sparsamhet, som kan v a r a förenlig med de sjukas behandling och vård. Svaren p å de sakkunnigas förfrågan innehålla väsentligen följande. Från medicinska fakulteten i Uppsala upplyses, att under den för medicine kandidatexamen föreskrivna kursen i farmakologi de studerande meddelades undervisning i förevarande ämne (förskrivning av läkemedel) under två å tre timmar. Vid den kliniska undervisningen — alltså vid undervisningen efter avlagd medicine kandidatexamen — gåves icke någon särskild kurs i ämnet. Kndast i förekommande fall fästes de studerandes uppmärksamhet på billigare likvärdiga preparat och billigare administrationstyper. Från medicinska fakulteten i Lund omförmäles, att två veckor om tio föreläsningstimmar i veckan användes för genomgång av läkemedelsförordningsläran. Av dessa tjugo timmar ägnades omkring fyra helt åt frågan om de ekonomiska synpunkterna. Därjämte berördes ekonomifrågan alltid vid behandlingen av de olika läkemedelsformerna och vid receptskrivningsövningarna. Även vid tentamina i farmakologi (och vid det förhör i receptskrivning, som alltid föreginge tentamen) upptoges ofta de ekonomiska synpunkterna vid läkemedelsförskrivningen till diskussion. Vidare meddelas, att ett förslag om förskjutning av farmakologistudiet till ett senare stadium vore under utarbetande och kunde förväntas bliva framlagt under år 1934. Från karolinska mediko-kirurgiska institutet meddelas, att i den ordinarie obligatoriska undervisningskursen i farmakologi vid institutet uppmärksamheten regelbundet fästes på angelägenheten att vid förskrivning av läkemedel använda billiga läkemedel, då så vore förenligt med de sjukas behandling och vård. Sålunda genomginges beträffande ett antal av de mest använda namnskyddade pre1

Se tidskriften Sjukhuset, juli 1932.

499 paraten jämväl motsvarande icke namnskyddade preparat under uttryckligt framhållande av de ekonomiska synpunkterna. Slutligen behandlades också allmänna regler för taxering av recept och den ekonomiska betydelsen härav vid läkemedelsförskrivning. Någon särskild kurs i dessa frågor gåves icke. Uppgift har ej från institutet kunnat lämnas beträffande den tid, som ägnats åt undervisning i dessa delar. Karolinska institutets lärarkollegium har under ett flertal år hemställt om anslag till vissa specialkurser i medicin. Av de sakkunniga tillhandakomna handlingar framgår, att en av de kurser, man tänkt sig anordnade, skulle avse övningar i receptskrivning jämte en kort genomgång av en del principer vid utskrivning av läkemedel. I en skrivelse den 25 juli 1932 till lärarkollegiet frän professorerna I. Holmgren och H. C. Jacobams anfördes härutinnan följande: »På grund av otillräcklig övning i dessa stycken komma de nyblivna läkarna i alltför hög grad att bli beroende av namnskyddade preparat. Detta är ur åtskilliga synpunkter ett missförhållande. De nämnda preparaten äro som bekant mycket dyrbarare än andra. Genom att ständigt tillgripa dem förlorar läkaren så småningom alltmer sin terapeutiska självständighet och vana alt individualisera medikamentösa ordinationer. Kursen skulle omfatta en tid av 5 timmar och ges för 30 studenter samtidigt.» Ifrågavarande framställningar från lärarkollegiet ha hittills icke föranlett någon statsmakternas åtgärd. Enligt vad från veterinärhögskolan meddelas, ingår i undervisningen i farmacevtisk kemi och farmakopékännedom även handledning i receptskrivningens ekonomi. Undervisningen i farmacevtisk kemi vore förlagd till första studieårets andra termin — alltså till ett tidigt stadium av studierna. Under de kliniska tjänstgöringarna finge de studerande, efter avlagd veterinärkandidatexamen, under de kliniska lärarnas ledning öva sig i receptskrivning. Även den ekonomiska sidan av saken brukade härvidlag, när sä fölle sig lämpligt, påpekas. Vid tandläkarinstitutet vore särskild kurs för undervisning rörande läkemedlens prissättning icke föreskriven eller anordnad. Läraren i examensämnet »kemi med metallurgi och läkemedelslära» i den av karolinska institutet omhänderhavda tandläkarkandidatexamen hade emellertid meddelat, att han vid genomgåendet av olika i tandläkarverksamhet använda läkemedel särskilt starkt plägade betona förekomsten av namnskyddade preparat och ersättningspreparat och framhålla prisskillnaden och eventuellt skillnaden i renhet och hållbarhet, utan att dock — i betraktande av såväl nuvarande undervisnings- och studiebestämmelser som den för undervisningen till kandidatexamen korta utbildningstiden — en sammanhängande kurs i prissättningsfrågor kunde meddelas. Den starka ämnesbelastnillgen i den tvååriga undervisningstiden till tandläkarexamen gäve vederbörande lärare tillfälle att endast i ringa utsträckning beröra läkemedlens prissättningsfrågor. Garnisonsapotekets föreståndare meddelar, alt truppläkarna vore ålagda iakttaga vissa av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse utfärdade föreskrifter rörande ekonomisk läkemedelsförskrivning. Vid de kurser för värnpliktiga läkare och militärläkare, som sedan lång tid tillhaka anordnades, meddelades även undervisning i läkemedelsekonomi. Ovanstående översikt visar, att undervisningen i d e n specialfråga, d e s a k k u n n i g a s enquete avser, i allt väsentligt förlägges till ett tidigt s t a d i u m , d å d e s t u d e r a n d e ä n n u icke p å b ö r j a t d e k l i n i s k a s t u d i e r n a . Enligt de sakkunnigas förmenande måste det — u r s y n p u n k t e n av de

500 intressen, de sakkunniga h a a t t tillgodose — anses v a r a en brist, a t t en undervisning, ägnad att giva de studerande en insikt om betydelsen av förevarande angelägenhet och anvisningar rörande förefintliga möjligheter att förskriva billiga läkemedel, icke ä r anordnad i s a m b a n d med och helst så n ä r a avslutandet av den kliniska utbildningen i medicin och pediatrik, som omständigheterna k u n n a medgiva. D e n n a brist förefaller de sakkunniga v a r a mest k ä n n b a r vid läkarutbildningen. Den bör emellertid beaktas även vid veterinär^ och tandläkarundervisningen. De sakkunniga vilja fästa uppmärksamheten h ä r v i d och v å g a uttala den förhoppningen, att de därigenom k u n n a lämna ett stöd åt de framställningar, som i förevarande syfte gjorts av karolinska institutets lärarkollegium. Det vore självfallet synnerligen önskvärt, om en anordning, motsvarande den som lärarkollegiet föreslagit för karolinska institutets del, komme till stånd även vid den medicinska undervisningen vid universiteten i Uppsala och Lund. Det ligger helt utanför ramen av de sakkunnigas uppdrag och även utanför deras kompetens att angiva huru dessa önskemål — i vad angår såväl lakar-, veterinär- som tandläkarutbildningen — på lämpligaste sätt böra förverkligas. E n annan åtgärd, som säkerligen skulle k u n n a bli av stor betydelse för förbilligandet av läkemedel, vore om genom medicinalstyrelsens försorg med regelbundna mellantider upplysningar, r å d och anvisningar kunde lämnas rörande de ekonomiska faktorerna vid förskrivning av läkemedel. Medicinalstyrelsen h a r redan för tillgodoseendet a v detta önskemål i anslutning till en i vissa föregående kapitel omnämnd handledning, benämnd M. B. (en förteckning över läkemedelsberedningar) och närmast avsedd a t t r i k t a läkarnas uppmärksamhet på vissa ickenamnskyddade läkemedelsberedningar och p å deras användning, utgivit en förteckning över dessa läkemedelskompositioners priser. De sakkunniga anse sig böra till medicinalstyrelsens övervägande anbefalla a t t vidga denna form av upplysningsverksamhet så att prisuppgifter lämnas icke endast beträffande dessa läkemedelsberedningar u t a n även beträffande enkla läkemedel, som vunnit allmännare användning, samt om ersättningspreparat för farmacevtiska specialiteter. Det skulle givetvis v a r a till mycket stor fördel, om en dylik prislista innehölle en inledning med mera allmänna synpunkter p å frågan om betydelsen i prishänseende av förskrivning av olika former av läkemedel. I detta sammanhang m å erinras, att farmakopékommissionen i Danmark enligt den danska apotekslagen h a r att, bland annat, föranstalta om och utöva tillsyn över utarbetandet av formelsamlingar. E n sådan formelsamling är enligt vad de sakkunniga i n h ä m t a t under utarbetande och torde föreligga i tryck ungefär samtidigt med de sakkunnigas betänkande. ö n s k v ä r t vore, om en förteckning av förut antydd a r t uppgjordes även över läkemedelsberedningar, som användas i veterinärläkarpraktik.

501 Tandläkarnas behov av dylika anvisningar torde däremot k u n n a tillgodoses inom ramen för nyssnämnda för läkare avsedda förteckning. Det k a n visserligen anföras, a t t här ifrågavarande upplysningar kunna inhämtas av medicinaltaxan och i övrigt gällande författningar. Erfarenheten h a r emellertid visat, att ifrågavarande källor icke äro av den praktiska brukbarhet, att de kunna komma till n ä m n v ä r d användning i läkarnas och veterinärernas dagliga arbete. De sakkunniga ha även beaktat möjligheten att genom utgivande av formelsamlingar och uppgifter å enkla preparat och farmacevtiska specialiteter, avsedda för de fall, d å läkemedlen skola bekostas av allmänna medel, nedbringa det allmännas utgifter. Det är utredningsmännen väl bekant att exempelvis i Oslo kommunen utgivit vissa direktiv beträffande förskrivning a v läkemedel för kommunens understödstagare och att dessa direktiv kommit i b r u k även i a n d r a kommuner. De sakkunniga vilja trots de skäl, som onekligen tala för en dylik anordning, dock icke för det n ä r v a r a n d e förorda en dylik. Tanken ligger nämligen nära, att de personer, för vilka en dylik begränsning av läkemedelsförskrivningen komme att gälla, skulle bibringas den uppfattningen, att de icke komme i åtnjutande av lika verksamma läkemedel som de, vilka hade att själva bekosta sina medikamenter, och att härigenom en viss misstro mot anordningen kunde komma att göra sig gällande. Beaktades de sakkunnigas förslag att för läkare, veterinärer och tandläkare avsedda förteckningar över priserna på vissa mera allmänt använda viktigare läkemedel i en praktiskt användbar form ställdes till läkarnas, veterinärernas och tandläkarnas förfogande, skulle dessa förteckningar otvivelaktigt, särskilt i de senast avsedda fallen, kunna tjäna till ledning vid tillgodoseendet av det allmännas skäliga k r a v på ett ekonomiserande vid läkemedelsförskrivning.

502 XVI. Sammanfattning och återblick. De sakkunnigas huvuduppgift har varit att föreslå åtgärder för nedbringande av prisen på läkemedel. H ä r v i d l a g ifrågakommande å t g ä r d e r äro enligt direktiven nedbringande av apotekens personal- och lokalkostnader, anskaffande av driftkapital åt apoteksinnehavare på fördelaktiga villkor, förbilligande av apotekens varuinköp, exempelvis genom kooperation, minskning av kostnaderna för distribution av läkemedel genom nedbringande av det a n t a l varor, apoteken äro skyldiga föra på lager, eller genom standardisering av läkemedelsförpackningar samt tillverkning i stor skala å centrallaboratorier av vissa läkemedel. H ä r u t ö v e r ha de sakkunniga haft att beakta vad statsrevisorerna i ämnet anfört ävensom övriga frågor, som kunde v a r a av betydelse för nedbringande av läkemedelspriserna. För utredningsuppdraget har endast givits den begränsningen, att någon rubbning icke ifrågasatts i den bestående apoteksorganisationens allmänna grunder. Detta innebär, att de sakkunniga haft att under sitt arbete tillse, a t t sådana åtgärder icke förordades, vilka kunde äventyra apoteksväsendets ställning som självförsörjande n ä r i n g och vilka alltså kunde vålla antingen att apoteksväsendet icke kunde bestrida sina egna kostnader eller att yrkets utövare ej erhölle skälig bärgning. E n annan för utredningen grundläggande utgångspunkt har självfallet varit nödvändigheten att uppehålla kravet på läkemedlens fullgoda beskaffenhet och på läkemedelsdistributionens tillförlitlighet. Vid de sakkunnigas tillsättande hänskötos till dem vissa under utredning varande frågor. Uppdraget har därför kommit a t t omfatta vissa utredningsuppgifter, som ligga vid sidan av huvudsyftemålet med de sakkunnigas arbete och som alltså icke direkt syfta till ett förbilligande av apoteksväsendets omkostnader och en sänkning av läkemedelspriserna. Bland dessa frågor må n ä m n a s spörsmålen om revision av apoteksvarustadgan, om sänkning av apoteksinnehavarnas pensionsålder och om pensionering av apotekens icke-farmacevtiska personal. Vissa av de förslag, som kunna härflyta ur berörda utredningsuppgifter, kunna v a r a ägnade a t t tynga, a n d r a att befrämja apoteksväsendets ekonomi. Det har icke v a r i t möjligt för de sakkunniga a t t lösa någon av utredningsuppgifterna från sammanhanget med de övriga och ej heller att till grund för sina förslag lägga sådana ett ensidigt eller isolerat intresse tillgodoseende synpunkter, som ej sällan fått u t t r y c k i de fram-

503 ställningar och ärenden, vilka legat under de sakkunnigas handläggning. Utredningsmännen ha vid behandlingen av de olika frågor och önskemål, som framförts under ärendenas tidigare behandling, sökt nå fram till ett enhetligt förslag, som icke synes äventyra apoteksväsendets ekonomi. De sakkunniga lämna först en översikt över den del av utredningsarbetets resultat, som kan leda till eller på fullgoda skäl k a n antagas leda till en minskning av läkemedelspriserna, och vilja d ä r v i d inledningsvis anföra följande. Undersökningarna rörande apoteksväsendets ekonomi under de senare å r e n ha givit vid handen, att apoteksrörelse redovisar en påfallande hög bruttovinst, som emellertid till den övervägande delen tages i anspråk för bestridande av de osedvanligt höga omkostnaderna. Det ligger i sakens n a t u r , att apoteksväsendets uppgifter — som förutsätta en kompetent, specialutbildad och därför relativt högt avlönad personal samt be- • tryggande anordningar för kontroll och förvaring av varorna och för beredning av läkemedel och som också innebära, a t t apoteken äro skyldiga föra på lager även varor, vilka icke äro g å n g b a r a handelsartiklar men äro av betydelse för den allmänna hälso- och sjukvården — måste medföra, att dessa omkostnader bli avsevärt högre ä n omkostnaderna inom a n d r a näringsgrenar. Den nettovinst, som för apoteksinnehavaren återstår, sedan omkostnaderna bestritts och de betydande avgifterna till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen erlagts, har under de senare åren på grund av den affärslivet i dess helhet berörande ekonomiska depressionen men även till följd av tre från år 1929 genomförda etappvisa sänkningar av läkemedelspriserna i avsevärd grad förminskats. Särskilt ha innehavarna av de större apoteken haft svår känning härav. De sakkunniga koncentrerade till en början uppmärksamheten på a t t undersöka möjligheterna a t t nedbringa avlönings-, hyres- och ränteomkostnaderna. Apotekens övriga omkostnader, vilka utgöra endast Ve av de sammanlagda utgifterna, äro icke av den natur, att de kunna genom administrativa eller liknande åtgärder påverkas i sådan omfattning, a t t apoteksväsendets totala omkostnader i nämnvärd grad nedbringas. Resultatet av nämnda undersökningar har blivit, att avlöningsomkostnadern a genom personalreglering torde kunna successivt nedbringas med omkring 350 000 kronor, att hyresomkostnaderna genom vissa åtgärder möjligen kunna något sänkas samt att ränteomkostnaderna genom en nyordning av kreditgivningen till apoteksinnehavare, bland a n n a t förutsättande r ä t t för apoteksinnehavare att erhålla förlagsinteckning i apoteksrörelses varulager och inventarier och inrättande av ett speciellt för apoteksinnehavare avsett kreditinstitut, kunna nedbringas. Minskningen av lokalkostnaderna k a n icke siffermässigt angivas och minskningen av räntekostnaderna är beroende av det allmänna ränteläget vid den tidpunkt, då åtgärderna genomföras.

504 A t t icke apotekens omkostnader kunna nedbringas mera väsentligt; än nyss a n t y t t s sammanhänger med apoteksväsendets k a r a k t ä r av en på ett stort a n t a l smärre företagsenheter fördelad detaljhandelsrönelse. Större besparingar skulle möjligen kunna vinnas, om man begränsade antalet självständiga apoteksinrättningar och i stället överginge till ett mer vittförgrenat filialsystem än det som nu förefinnes och som rejpresenteras av de ganska fåtaliga medikamentsförråden. Då emellertid arpotek och medikamentsförråd icke i alla hänseenden äro jämförbara imed v a r a n d r a och d å m a n vid långtgående åtgärder i n ä m n d a riktning icke skulle k u n n a undgå att beröra vissa kommunala intressen, ha de s a k k u n niga begränsat sig till att förorda ett successivt utbytande av vissa smiärre apotek mot de i driften billigare medikamentsförråden. Den m i n s k n i n g av apoteksväsendets omkostnader, som kan vinnas genom dessa åtgärder', är väsentligen a t t söka i minskade utgifter för subvention av apotek. S a m tidigt ernås den ingalunda oväsentliga fördelen, att vid taxereduktuoner lika stor hänsyn som nu ej behöver tagas till ifrågavarande mindre bärkraftiga självständiga apotek. Minskningarna i apoteksväsendets omkostnader vid ett realiserande av de sakkunnigas olika förslag torde sålunda icke bli av den storleksordning, att de kunna tillgodoföras allmänheten i form av en avsevärtdare sänkning av läkemedelspriserna. Läkemedelsdistributionen ombesöirjes emellertid ej blott av apoteksväsendet: en väsentlig funktion i läkesmedelsdistributionen utöva de apoteksvarugrossister, vilka tillhandahiålla en stor del av apotekens varubehov. A t t för förbilligande av läkemtedel ensidigt söka begränsa apoteksväsendets omkostnader synes ej v a r a tillfyllest. Lika legitimt synes vara att tillgodose intresset av att nedbriinga kostnaderna för distributionen av läkemedel en gros. Redan länge h a r m a n haft blicken öppen för de fördelar, som skulle kunna vinnas geinom en centralisering av den nu överorganiserade grosshandeln med apotceksvaror. H ä r må allenast erinras, a t t sedan 1930 års statsrevisorer i f r å g a satt inrättandet av en för apoteken gemensam inköpscentral de saklkunniga jämlikt sina direktiv haft att överväga frågan om en centraliseiring av apotekens varuinköp. De sakkunnigas omfattande utredningar i dtetta ärende h a givit vid handen, a t t betydande besparingar kunna vimnas genom att sammanföra apotekens inköp till en för apoteken gememsam inköpscentral. Droghandelns omkostnader k u n n a därigenom enligt ftoreliggande kalkyler nedbringas med n ä r m a r e 50 %. Denna besparing jäimte den vinst på läkemedelsgrosshandeln, som n u tillkommer enskilda näringsutövare inom branschen, kan användas för sänkning av läkemeaielspriserna. N ä r de sakkunniga berett spörsmålet om läkemedelsgrosshandelns omorganisation en central plats i betänkandet, h a r det skett ej endastt pä grund av de avsevärda möjligheterna att på denna väg förbilliga liäkemedelspriserna u t a n även enär, såsom redan i kapitlet I erinrats, en cen-

505 tralisering av grosshandeln med apoteksvaror ä r den enda utvägen för det allmänna, som nu har kontroll endast över det rent tekniska förfar a n d e t vid bestämmandet av apotekens försäljningspriser, a t t få inflytande även över apotekens inköpspriser, v a r a v apotekens försäljningspriser främst äro beroende. P å detta sätt beredas möjligheter att b r y t a den intressegemenskap, som under nuvarande förhållanden synes r å d a mellan apoteksinnehavare och engrossister och vilken kan få u r det allm ä n n a s s y n p u n k t ogynnsamma återverkningar på den allmänna prisnivån å läkemedel. Redan sist anförda omständigheter peka på önskvärdheten, att staten driver eller låter driva den centraliserade grosshandelsrörelsen. Vid en n ä r m a r e utredning och efter en ingående omprövning av frågan om möjligheterna att genom kooperation centralisera grosshandeln med läkemedel visar det sig också, att den lösning av frågan, som under nuvarande förhållanden synes vara den enda framkomliga, och för övrigt den, som bereder det allmänna det mest betryggande inflytandet på läkemedlens prissättning och samtidigt även öppnar möjligheter för en kontroll av apotekens ekonomi, är statsmonopol på grosshandel med apoteksvaror och vissa gifter. Under detta statsmonopol bör enligt de sakkunnigas förslag i n r y m m a s all försäljning till apoteksinrättning av apoteksvaror och första klassens gifter, varigenom även vinnes ökad trygghet för läkemedlens provhaltiga beskaffenhet. Däremot bör den försäljning av apoteksvaror, som ej sker till apoteksinrättning, och även försäljning till apoteksinrättning av fria handelsvaror och dylikt icke förbehållas statsmonopolet. Genom det av de sakkunniga förordade statsmonopolet beröras relativt begränsade enskilda, oftast vid apoteksväsendet länkade näringsintressen. Enligt förslaget skola vederbörande näringsutövare beredas ersättningför det i n t r å n g i näringsverksamheten, för vilket de utsättas vid ett genomförande av åtgärderna. U r principiell synpunkt ter det sig naturligt att monopolisera området för det av staten privilegierade apoteksväsendets varuförsörjning. De sakkunnigas förslag om överlåtande till staten av ensamrätten till bedrivande av engroshandel inom apoteksrörelsen innebär en utbyggnad a v det inom denna rörelse nu existerande detaljhandelsmonopolet och icke en nyorganisation inom apoteksväsendet av principiell art. Förslaget ank n y t e r på sådant sätt också till de för de sakkunnigas arbete givna direktiven, enligt vilka utredningen som nämnts skulle hållas inom ramen för apoteksväsendets nuvarande organisation. E t t genomförande av föreliggande förslag om monopolisering av apotekens varuförsörjning medför i sig självt ett förbilligande av apotekens varuinköp och alltså en sänkning av detaljhandelsprisnivån å läkemedel. N ä r de sakkunniga dryftat de åtgärder, som i övrigt k u n n a böra vidtagas för att sänka prisnivån å läkemedel, ha de bedömt frågan från det

506 utgångsläge, som uppstår vid en centralisering av droghandeln. I och med att apotekens varuinköp förbilligas, minskas på grund a v det tekniska förfarandet vid läkemedelsprisernas beräknande genom medicinalstyrelsens försorg, i vilket förfarande de sakkunniga efter ingående prövning ej ansett sig böra tillstyrka någon principiell förändring, även apotekens inkomster av läkemedelshandeln. Å a n d r a sidan kan den p å g r u n d h ä r a v uppstående minskningen i apotekens nettointäkter i viss m å n motverkas av de minskade omkostnader för apoteksrörelsen, som k u n n a bli en följd av ett realiserande av de sakkunnigas förslag på olika punkter. Ovissheten i vilken utsträckning så kommer att bli fallet och även apoteksväsendets under de senare åren tämligen ansträngda ekonomi har nödgat de sakkunniga till försiktighet vid behandlingen av frågan om ytterligare taxenedsättningar. E n allmän sänkning av läkemedelspriserna är självfallet i och för sig i hög g r a d önskvärd. Emellertid får icke förglömmas, att en till synes obetydlig sänkning av de ersättningsbelopp, som tillkomma apoteken, mycket starkt kan påverka deras ekonomi och ändock representera ganska obetydliga fördelar för den läkemedelsförbrukande allmänheten. Såsom exempel kan nämnas, att de tre förutnämnda taxenedsättningarna kunn a sägas ha, tekniskt sett, minskat apotekens nettoinkomster med 35 % och samtidigt medfört en besparing för allmänheten av endast 75 öre per å r och invånare. Detta förhållande får givetvis icke tagas till intäkt för den meningen, att apotekspriserna böra sättas högre än nödvändigheten kräver på grund d ä r a v a t t prissänkande åtgärder skulle tillgodof öra allmänheten endast mindre fördelar. Förhållandet är emellertid av stor vikt, när det gäller att välja mellan att tillgripa antingen en generell, alla läkemedel och läkemedelsförbrukare avseende men på grund av föreliggande omständigheter relativt mindre prissänkning eller en mer betydande sänkning av priserna endast för sådana personer, som mer än a n d r a kunna sägas vara i behov av särskilt billiga läkemedel. Den förra riktlinjen — en generell sänkning av iäkemedelspriserna — h a r företrätts av medicinalstyrelsen i dess förslag den 28 juni 1928 om sänkning av lakemedelspriserna m. m. och sedermera också utförts i praktiken genom de tre förutnämnda på v a r a n d r a följande sänkningarna av läkemedelspriserna från och med år 1929. Den senare riktlinjen — en avsevärdare sänkning av läkemedelspriserna för vissa förbrukare — h a r på ett par u n d a n t a g när ännu icke prövats i praktiken. De sakkunniga ha för sin del funnit övervägande skäl tala för ett bet r ä d a n d e av den sist angivna vägen och förorda därför, att personer, som styrkas vara i behov av att varaktigt b r u k a läkemedel, u t a n h ä n s y n till deras ekonomiska ställning tillerkännas en r a b a t t av till en början och försöksvis 10 % å läkemedel, förskrivna å läkarrecept. Då det emellertid ä r a t t förvänta, att dessa åtgärder komma att med skiftande styrka träffa olika apotek, förorda de sakkunniga, att apotekens kostnader för dessa

507 r a b a t t f ö r m å n e r bestridas ur en för apoteken gemensam fond. Medel till denna fond böra, till dess annorledes bestämmes, enligt de sakkunnigas föreliggande förslag anskaffas på två vägar, dels genom en årlig avsättning å 75 % av nettoöverskottet å den centraliserade grosshandelsrörelsen, dock minst med 300 000 kronor, dels ock genom en skärpt uttaxering från apoteken, syftande till en reglering av apoteksinnehavarnas inkomster. Under n u v a r a n d e förhållanden åtnjuta nämligen apoteksinnehavarna mycket skiftande inkomster av apoteksrörelsen, oftast beroende på yttre omständigheter, såsom apotekens läge, kundkrets, varuförsäljningens beskaffenhet, hyresnivån och konkurrensen med a n d r a apotek eller näringsidkare. Den n u v a r a n d e betydande och progressivt verkande uttaxeringen till de för apoteksväsendet gemensamma ändamålen har icke helt lyckats u t j ä m n a dessa differenser. De sakkunniga föreslå därför, att detta förfarande ersattes med ett uttaxeringssystem, som bereder a n d r a och bättre g a r a n t i e r för en jämnare fördelning av apoteksinnehavarnas inkomster av apoteksrörelsen och som även för det allmänna möjliggör betryggande inflytande på och kontroll över apotekens ekonomi. För a t t icke betaga apoteksinnehavarna deras intresse av att förkovra apotekens ekonomi anse de sakkunniga sig icke böra förorda en inkomstgräns men väl en uttaxeringsskala, som beskär de alltför höga inkomstern a av apoteksrörelse. Vad n u sammanfattningsvis anförts ger alltså vid handen, att de sakkunniga föreslå åtgärder för dels ett allmänt förbilligande a v apotekens inköpspriser och därmed även av försäljningspriserna, dels ock en speciell sänkning av läkemedelspriserna för personer, som v a r a k t i g t bruka läkemedel. H ä r u t ö v e r ha de sakkunniga emellertid ansett sig böra föreslå viss ytterligare prisnedsättning å läkemedel genom taxemässiga åtgärder. Vidare förorda utredningsmännen i syfte att öppna väg för en ganska avsevärd sänkning av priserna å beredningar (preparanda), som nu vanligen beredas å apoteken, a t t vissa av dessa hädanefter skola betraktas såsom köpvaror (emenda) och tillverkas centralt å läkemedelscentralens laborator i u m eller av enskilda fabrikanter. Enligt utredningsuppdraget ha de sakkunniga haft att taga ställningtill framställningar om förbilligande av sjukvårdsinrättningarnas läkemedel. Motivet för dessa framställningar har varit, a t t sjukvårdsinrättn i n g a r n a s ofta relativt stora läkemedelsinköp borde berättiga till jämförelsevis höga rabatter. Vid sin behandling- av denna fråga ha de sakkunniga utgått från den grundprincipen, att det allmänna icke på förev a r a n d e område bör beredas förmåner, som gå ut över de läkemedelspriser, allmänheten har a t t betala. F r å n denna utgångspunkt h a utredningsmännen ansett sig böra i regel motsätta sig en mer avsevärd höjning av de ofta r ä t t betydande rabattförmåner, som redan nu tillgodokomma landstingens sjukvårdsinrättningar, statens sinnessjukhus och polikliniker för könssjukdomar. Detta har synts de sakkunniga så mycket mer

508 befogat, som ifrågavarande s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r icke kunna anses missgynnade i förevarande avseende, även i jämförelse med motsvarande förhållanden i vissa a n d r a länder. De sakkunniga tillråda emellertid en mindre ökning av r a b a t t f ö r m å n e r n a samt tillstyrka vidare åtgärder för åstadkommande av en mer planmässig läkemedelsdistribution och en sparsammare inre läkemedelsekonomi på s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r n a . Erfarenheten har nämligen givit belägg för ej blott att på denna väg betydande besparingar kunna vinnas i det allmännas läkemedelsutgifter u t a n även att läkemedelshushållningen på s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r n a ofta lämnar mycket övrigt att önska. Apoteksvarustadgans revision h a r varit den mest tidskrävande av de arbetsuppgifter, som icke mer omedelbart berört de sakkunnigas huvuduppdrag. Denna stadga anger gränsen mellan apotekens ensamförsäljningsrätt och den fria näringsverksamheten. Såtillvida sammanhänger förevarande spörsmål n ä r a med frågan om sänkning av läkemedelspriserna att i den m å n som apotekens ensamförsäljningsrätt begränsas möjligheten att sänka priserna på de läkemedel, som alltfort k v a r s t a n n a under apoteksmonopolet, förminskas. Vid behandlingen av denna fråga ha de sakkunniga icke k u n n a t underlåta att beakta den allmänna hälsooch sjukvårdens k r a v på en fullgod och pålitlig läkemedelsdistribution. N ä m n d a synpunkter, som båda k u n n a sägas v a r a av allmän natur, ha avgjort de sakkunnigas ställningstagande till de enskilda näringsintressen, som rest krav p å ett frigivande från apotekens ensamförsäljningsr ä t t av vissa läkemedel. De sakkunniga ha med utgångspunkt härifrån ansett sig böra avstyrka ett lossande på gällande föreskrifter rörande gränsen mellan apoteksmonopolet och a n n a n näringsverksamhet i alla fall, då hänsynen till apotekens ekonomi och därmed även till möjligheterna a t t förbilliga läkemedlen samt till den allmänna hälso- och sjukvården ansetts lägga hinder i vägen för frigivande av apoteksvaror. P å vissa u n d a n t a g när ha de sakkunniga därför förordat ett bibehållande av den nuvarande gränsen mellan apoteksvara och fri handelsvara. Överarbetningen av apoteksvarustadgan har i övrigt åsyftat dels en klar a r e avgränsning av begreppet apoteksvara till fördel för de näringsidkare, som jämsides med apoteken bedriva tillverkning och försäljning av varor, fallande under apoteksvarustadgan, dels ock en skärpning av fordringarna på kompetens hos dem, som syssla med ifrågavarande näringsverksamhet. Utvecklingen p å den kemisk-farmacevtiska industriens område, uppkomsten av ett stort antal n y a läkemedel och de stegrade kraven på läkemedlens tillförlitlighet och goda beskaffenhet äro faktorer, som nödvändiggöra en skärpning av den kompetens hos tillverkare av läkemedel, som fastslogs genom gällande apoteksvarustadga. Visserligen utövas genom apoteken en i m å n g a hänseenden betryggande kontroll över läkemedlens beskaffenhet. Den omständigheten att apoteken

509 ä g a möjlighet att kontrollera läkemedlens beskaffenhet förringar emellertid enligt de sakkunnigas förmenande icke på något sätt vikten av erforderlig kompetens även hos dem, som utom apoteken tillverka läkemedel, så mycket mindre som ifrågavarande läkemedel i stor utsträckning försäljas även vid sidan av apoteken utav detaljhandlare, som icke i lika stor utsträckning som de yrkesutbildade farmacevterna ha möjlighet att övervaka läkemedlens beskaffenhet. Den ökade friheten för allmänheten att omhänderhava vissa varor, vars försäljning tidigare var underkastad särskilda restriktiva bestämmelser, och den överhandtagande reklamen för läkemedel h a r framkallat ett behov av kontrollföreskrifter, som befästa vederbörande näringsidkares del i ansvaret för läkemedlens beskaffenhet, pris och för den reklam, v a r u n d e r de utbjudas. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, a t t bestämmelserna i apoteksvarustadgan rörande de villkor, varunder läkemedel m å försäljas, skärpas och göras effektiva. Åtgärder av denna a r t k u n n a enligt de sakkunnigas förmenande endast v a r a till fördel för de lojala näringsutövarna. De pensionsärenden, som legat under de sakkunnigas handläggning, äro som n ä m n t s dels frågan om sänkning av pensionsåldern för apoteksinnehavare, dels ock frågan om beredande av pension åt den å apoteken anställda icke-farmacevtiska personalen. Vad först a n g å r frågan om sänkning av pensionsåldern för apoteksinnehavare, voro de sakkunniga till en början tveksamma, om det med h ä n s y n till de med en sänkning av pensionsåldern förenade kostnaderna vore tillrådligt att gå fram med ett förslag i denna riktning. Emellertid funno utredningsmännen, a t t den nuvarande höga pensionsåldern av 70 levnadsår beredde svårigheter särskilt för innehavarna av de mindre apotek, som ha så svag ekonomi, att de i regel icke kunna försörja annan farmacevt än innehavaren själv. De sakkunniga funno det förkastligt, a t t innehavarna av dessa små apotek, vilka ofta ej vinna befordran till större apoteksprivilegier, vid nämnda höga ålder skulle ensamma sköta och b ä r a ansvaret för apoteksrörelse med dess i många fall mycket betungande och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Men de sakkunniga funno det också olämpligt, att inom apoteksyrket, som ställer så stora k r a v på utövarnas psykiska och fysiska vigör, för apoteksinnehavarna över huvud taget skulle gälla högre pensionsålder än den, som tillämpas för flertalet tjänstinnehavare inom den civila statsförvaltningen, inom kommunalförvaltningarna och även inom näringslivet. Sedan den för statliga befattningshavare hittills gällande pensionsåldern av 1934 års riksdag ytterligare sänkts, befästes intrycket, att för apoteksinnehavare gäller en osedvanligt och olämpligt hög pensionsålder. P å grund h ä r a v och sedan den ekonomiska utredningen i ärendet givit vid handen, a t t åtgärder för sänkning av pensionsåldern kunde, med anlitande av personliga avgifter, genomföras u t a n att apotekens direkta avgifter för pensionsändamål i

510 väsentlig grad höjdes, ansågo de sakkunniga sig k u n n a förorda en till 67 levnadsår sänkt pensionsålder för apoteksinnehavare. För att i görligaste m å n för de av åtgärderna berörda j ä m n a övergången till det n y a systemet, ha de sakkunniga emellertid ifrågasatt vissa särbestämmelser beträffande de apoteksinnehavare, som vid å t g ä r d e r n a s genomförande innehava apoteksprivilegium. Genom nyss antydda åtgärder vinnes den enligt utredningsmännens förmenande beaktansvärda fördelen av en sänkning av medelåldern för apoteksinnehavare. Det är emellertid angeläget, att även sådana apoteksinnehavare, som icke uppnått pensionsåldern men som på grund av sjukdom eller svag hälsa ha svårt att förestå apotek, pensioneras. Den enda möjlighet till förtidsavgång från yrket, som enligt gällande författningar står apoteksinnehavare till buds, ä r utarrendering av apoteket under den återstående delen av den tid, innehavaren är berättigad kvarstå vid privilegiet. De sakkunniga föreslå, att denna otidsenliga och ej längre försvarbara form av förtidspensionering avskaffas och ersattes med förtidspensionering med anlitande av apoteksväsendets pensionsfonder. För att bereda det allmänna trygghet för att det nya institutet utnyttjas i de fall, då så är önskvärt, förordas två former av förtidspensionering, dels frivillig, dels ock tvungen. F r å g a n om pensionering av apotekens icke-farmacevtiska personal ä r av annan natur. H ä r gäller det att med anlitande av apoteksväsendets tillgångar bereda pension åt en personalgrupp, som nu icke åtnjuter pensinsförmåner. De sakkunnigas utredningsuppdrag i denna fråga har begränsats till att avse, h u r u v i d a apotekarpensioneringsfondens medel böra användas för ifrågavarande ändamål. Samtidigt som ifrågavarande befattningshavares ställning och allmänna arbetsuppgifter ävensom det förhållandet att de i regel yrkesmässigt ägna sig åt apoteksarbetet befunnits utgöra skäl för ordnad pensionering av denna personalkår, har personalens oenhetliga sammansättning, befattningshavarnas olika löner och även den omständigheten, att arbete å apotek ej sällan förenas med exempelvis arbete i apoteksinnehavarens hushåll, ansetts motivera ett smidigare pensioneringssystem än det, som kan ernås genom pensionering med anlitande av apotekarpensioneringsfonden. P å grund h ä r a v intaga de sakkunniga den ståndpunkten, att det bör åvila vederbörande sammanslutningar av apoteksinnehavare att ordna denna pensionering efter vissa av de sakkunniga n ä r m a r e angivna riktlinjer. Beträffande de av de sakkunniga förordade åtgärdernas inverkan på apotekens ekonomi må sammanfattningsvis anföras följande. Apotekens omsättningssumma. De under kapitel V I I tillstyrkta åtgärderna för nedbringande av prisen å p r e p a r a n d a beräknas minska Epotekens omsättningssumma med 600 000 kronor.

511 Ä n d r i n g a r n a i medicinaltaxegrunderna (kapitel X ) beräknas minska apotekens omsättningssumma med 800 000 kronor. Genom n ä m n d a allmänheten tillgodokommande prisnedsättningar å läkemedel minskas alltså apotekens omsättningssumma med (600 000 + 800 000 •=) 1400 000 kronor. Härtill kommer minskningen av läkemedelspriserna och av apotekens omsättningssumma till följd av de förordade å t g ä r d e r n a för nedbringande av apotekens inköpspriser genom förstatligande av viss grosshandel med apoteksvaror m. m. (kapitel VI). N ä m n d a minskning kan icke beräknas men förutsattes enligt de sakkunnigas förslag böra vidtagas på sådant sätt, att apoteksväsendets ekonomi icke undermineras. Nyssnämnda åtgärder sänka läkemedelspriserna över lag och tillgodokomma alltså apotekens samtliga kunder. I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunnigas förslag under kapitel X I härjämte bereder särskilda fördelar åt personer, som varaktigt b r u k a läkemedel, samt åt vissa allmänna i n r ä t t n i n g a r . Minskningen i apotekens omsättningssumma på grund av de av de sakkunniga förordade ändrade bestämmelserna i apoteksvarustadgan kan icke säkert uppskattas men torde icke bli mer betydande. Omkostnaderna. Den ovan beräknade minskningen av apotekens omsättningssumma motväges av den minskning av apoteksväsendets omkostnader, som kan vinnas vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag i detta avseende (kapitel IV, V, V I I I och X I I ) . Omkostnadsminskningen, i den mån den k a n siffermässigt uppskattas, beräknas till omkring 350 000 kronor, vilket belopp emellertid först uppnås efter viss övergångstid. De sakkunnigas förslag i vad avser förmånligare kreditgivning till apoteksinnehavare torde i hög grad komma att befrämja apoteksväsendets ekonomi. Vid genomförande av utredningsmännens förslag till prisförbilligande av läkemedel torde hänsyn icke behöva tagas till den obetydliga ökningen av apotekens omkostnader genom sänkning a v apoteksinnehavarnas pensionsålder och ej heller till vissa smärre ökningar eller minskningar av omkostnaderna på grund av vissa detalj förslag. Större betydelse i detta hänseende har ökningen av apotekens omkostnader genom pensionering av apotekens icke-farmacevtiska personal, vilken uppskattas till högst 150 000 kronor. Nettoavkastning. Slutresultatet av förevarande kalkyler, vilket såsom a v det föregående framgår ej framkommer enbart genom en direkt jämförelse mellan de meddelade sifferuppgifterna, blir enligt de sakkunnigas mening, a t t vid ett genomförande av föreliggande förslag apotekens nettoavkastning kommer att minskas, dock icke i sådan grad att fara föreligger för apoteksväsendets ekonomi.

512 Särskilt yttrande. Herr Jonsson har anfört: Under behandlingen inom de sakkunniga av frågan om läkemedelscentralens personalorganisation har undertecknad haft en från de övriga sakkunniga avvikande mening i fråga om lönerna. Jag medger, att goda skäl kunna tala för den åsikten, att lönerna böra beräknas något högre än de löner, som nu i allmänhet betalas vid de enskilda drogaffärerna. Men det synes mig dock, som skulle det, utan att någon olägenhet därav följer, vara möjligt att räkna med lägre lönesatser för de högre befattningarna än vad de sakkunniga gjort. Denna min mening har jag velat, genom en särskild anteckning till betänkandet, giva tillkänna. Conrad Jonsson.

513 Förslag till Kungl. Ma|:ts kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 29 och 30 stadgan den 22 november 1901 (nr 91) för farmacevtiska institutet. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att §§ 4, 29 och 30 stadgan för farmacevtiska institutet den 22 november 1901 skola hava följande ändrade lydelse: § 4.

Styrelsen åligger — • de stipendier, som finnas vid institutet, att före den 15 mars det år, ny lärokurs för farmacie kandidater tager sin början, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till det antal farmacie kandidater, som bör antagas vid nämnda lärokurs, vilket förslag skall vara grundat på av medicinalstyrelsen lämnad utredning angående apoteksväsendets tillgång på och behov av legitimerade apotekare; samt att i övrigt — — — styrelsen åläggas. Ansökning om

§ 29. — åtföljas av:

4) intyg om lämplighet för mer kvalificerat apoteksarbete samt läkarintyg enligt av medicinalstyrelsen fastställda formulär. § 30.

2) Skulle ett större antal till deltagande i lärokurs vid institutet behöriga sökande anmäla sig än institutet med hänsyn till utrymme och lärarkrafter eller meddelade särskilda bestämmelser kan mottaga, tillkommer det styrelsen att bestämma vilka av de sökande, såsom varande därtill mest förtjänta, böra mottagas.

Denna kungörelse träder i kraft den

—

342080.

(Nuvarande

bestämmelser.)

(Föreslagna

bestämmelser.)

Förslag till apoteksvarustadga. Härigenom förordnas som följer: § 1.

1 §.

I denna stadga förstås Till apoteksvara enligt denna med läkemedel vara, avsedd att stadga äro att hänföra ämnen (enkla vid utvärtes eller invärtes bruk förekemikalier och droger) och beredbygga, påvisa, lindra eller bota s juk* ningar, som endast eller i huvuddom eller sjukdomssymtom hos sakligaste mån användas såsom människor eller djur, samt läkemedel eller vid tillredning av med apoteksvara ämnen (enkla läkemedel. De avsedda ämnena kemikalier och droger) och bered(enkla kemikalier och droger) finnas ningar, som endast eller i huvuduppräknade i bilaga I och beredsakligaste mån användas såsom ningarna finnas närmare angivna läkemedel eller vid tillredning av i bilaga I I vid denna stadga. läkemedel. Med läkemedel förstås i denna Ämnena äro uppräknade i bilaga stadga vara, avsedd att vid utvärtes I och beredningarna närmare aneller invärtes bruk förebygga, lindra givna i bilaga I I vid denna stadga. eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor eller djur. I fråga om farmacevtiska specialiteter skall utöver vad denna stadga innehåller jämväl tillämpas vad därom särskilt är stadgat. § 2.

2 §.

Mom. 1. Undantagna från att anses såsom apoteksvaror äro här nedan under a)—g) upptagna slag av varor, därest de icke äro upptagna i bilaga I vid denna stadga och ej heller äro försatta med ämne, vars försäljning på grund av föreskrift i nådiga förordningen angående handel med eter samt etereller sprithaltiga läkemedel den 8

1. Utan hinder av vad i 1 § är stadgat skola såsom apoteksvaror ej anses nedan under a) —g) angivna slag av varor, där de icke äro upptagna i bilaga I och ej heller äro försatta med ämne, vars försäljning enligt giftstadgan, förordningen den 1 juli 1918 angående handel med alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. eller annan författning är förbe-

515 (Nuvarande bestämmelser.) december 1876, nådiga giftstadgan den 7 december 1906 eller annan särskild författning är förbehållen apoteksföreståndare, nämligen: a) kosmetiska medel, avsedda till ans av hud eller hår eller till renhållning av munhålan, samt medel, avsedda till ans av friska sår, b) liktornsmedel, c) desinfektionsmedel, avsedda till renande av rum, bohag och dylikt eller av avfallsämnen, d) förbandsartiklar, som icke äro impregnerade, eller som äro impregnerade i enbart antiseptiskt syfte, e) mineralvatten, naturliga och konstgjorda, f) mineralkällsalter, naturliga och konstgjorda, g) näringspreparat, som icke äro försatta med annat läkemedel än lecitin eller glycerofosfat av natrium eller av kalcium. Mom. 2. Såsom apoteksvaror skola ej heller anses vissa såsom läkemedel allmänt använda varor, som äro angivna i särskild förteckning, bilaga I I I vid denna stadga. Mom. 3. Befinnes vara, varom i mom. 1 förmäles, på grund av tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak vara av sådan beskaffenhet, att varans bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara, må på framställning av medicinalstyrelsen antingen meddelas förbud mot införsel och försäljning av sådan vara eller ock förordnas, att den skall anses såsom apoteksvara. Sådant beslut meddelas av Kungl. Maj.t.

(Föreslagna bestämmelser.) hållen apoteksföreståndare, nämligen: a) kosmetiska medel, avsedda till ans av hud eller hår eller till renhållning av munhålan, samt medel, avsedda till ans av sårskador, b) liktornsmedel, c) desinfektionsmedel, avsedda till renande av rum, bohag och dylikt eller av avfallsämnen, d) förbandsartiklar, som icke alls eller enbart i antiseptiskt syfte äro impregnerade, e) mineralvatten, naturliga och konstgjorda, f) mineralkällsalter, naturliga och efter naturliga tillverkade, då de säljas i tillverkarens väl slutna, för förbrukaren avsedda förpackning, g) näringspreparat, varmed förstås vara, som är avsedd att användas såsom ersättning för födoämnen och icke är försatt med läkemedel annorlunda än som i bilaga IV vid denna stadga angives. 2. Såsom apoteksvaror skola ej heller anses vissa såsom läkemedel allmänt använda varor, som äro angivna i bilaga I I I vid denna stadga. 3. Befinnes vara, som avses i 1 mom., på grund av tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak vara av sådan beskaffenhet, att varans bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara, eller lämnas vid saluhållande eller försäljning av sådan vara uppenbart oriktig eller vilseledande uppgift om varans verkan, må medicinalstyrelsen, efter hörande av den nämnd, som i 3 § sägs, förbjuda tillverkning, saluhållande och försäljning av varan.

516 (Nuvarande

bestämmelser.) § 3. De i §§ 1 och 2 nämnda bilagor skola minst vart tredje år av medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegium och tekniska högskolan granskas och därefter hos Kungl. Maj:t anmälas till fastställelse.

(Föreslagna

bestämmelser.) 3 §.

1. Medicinalstyrelsen äger, efter hörande av den nämnd, som omförmäles i 2 § kungörelsen dem 15 juni 1934 angående handel med farmacevtiska specialiteter, avgöra och meddela upplysning, huruvida vara enligt denna stadga skall anses såsom apoteksvara. Sådan upplysning skall sökas skriftligen hos styrelsen. Söker annan än offentlig myndighet sådan upplysning, skall han till bestridande av styrelsens kostnader i förskott erlägga en avgift av tjugofem kronor. 2. De i 1 och 2 §§ nämnda bilagor skola minst vart tredje år granskas och fastställas av medicinalstyrelsen efter hörande av sagda nämnd.

§ 4.

4 §.

Den, som utan att vara apoteksföreståndare åstundar att fabriksmässigt för avsalu tillverka apoteksvara, vare därtill berättigad, om han, med iakttagande i övrigt av vad i gällande författningar stadgas om anmälan av fabriksrörelse i allmänhet, därom gör skriftlig anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet och i annan stad hos magistraten eller, där sådan icke finnes, hos vederbörande stadsstyrelse samt å landet hos Konungens befallningshavande i länet. Foge ock vid sådan anmälan intyg, att han antingen själv äger skicklighet att bedriva den rörelse, varom, här är fråga, eller ock anställt annan, välfrejdad person med

1. Apoteksvara må ej fabriksmässigt för avsalu tillverkas av annan än den, som styrkt, att han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att förestå tillverkningen, och som av medicinalstyrelsen erhållit tillstånd att bedriva sådan rörelse. Skicklighet att förestå sådan tillverkning skall anses tillkomma a) den, som avlagt apotekarexamen, b) filosofie licentiat, som i sin examen har godkända kunskaper i kemi, c) den, som vid tekniska högskolan eller den högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut avlagt avgångsexamen med godkända kun-

517 (Nuvarande bestämmelser.) vitsordad skicklighet att förestå rörelsen. Skicklighet att förestå dylik rörelse skall anses tillkomma 1) examinerad apotekare och farmacie kandidat, 2) den, som vid svenskt tekniskt läroverk avlagt avgångsexamen med godkända kunskaper i kemi från läroverkets fackskola för kemi, 3) medicine kandidat, 4) filosofie licentiat, filosofie kandidat och filosofie magister, envar därest han i sin examen visat sig äga godkända kunskaper i kemi, samt 5) annan, som inför vederbörande lärare vid något av rikets universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet eller svenskt tekniskt eller farmacevtiskt läroverk styrkt sig äga nöjaktig fackkunskap i kemi och däröver erhållit intyg.

(Föreslagna bestämmelser.) skaper i kemi från fackavdelning i nämnda ämne, samt d) den, som visar sig äga annan fackkunskap i kemi, som medicinalstyrelsen kan godtaga. 2. Vara, som avses i 2 § 1 mom., samt vara, som i bilaga III särskilt angives, må ej fabriksmässigt för avsalu tillverkas av annan än den, som hos medicinalstyrelsen skriftligen anmält, att han ämnar bedriva sådan rörelse och därvid styrkt, att han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att förestå tillverkningen. Skicklighet att förestå sådan tillverkning skall anses tillkomma den, som enligt intyg av lärare vid något av rikets universitet eller högskolor, karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmacevtiska institutet eller svenskt tekniskt läroverk äger nöjaktig fackkunskap i kemi.

§ 5. Fabrikant eller annan näringsidkare, som, utan att tillverka apoteksvara, vid fabriksmässig tillverkning eller eljest i sitt yrke använder sådan vara, må därom göra anmälan till myndighet, hos vilken anmälan enligt § 4 göres.

5 §. Näringsidkare, som utan att tillverka apoteksvara i sitt yrke använder sådan vara, må därom göra skriftlig anmälan hos medicinalstyrelsen.

§ 6.

6 §.

Apoteksvara må ej till riket införas av annan än a) apoteks föreståndare, b) fabrikant eller annan näringsidkare, som efter behörig anmälan enligt § 4 eller § 5 här ovan till-

Apoteksvara må ej till riket införas av annan än a) näringsidkare, som efter tillstånd enligt 4 § eller anmälan enligt 5 § tillverkar apoteksvara eller eljest i sitt yrke använder sådan

518 (Nuvarande bestämmelser.) verkar apoteksvara eller eljest i sin rörelse använder sådan vara, i den mån densamma är för hans tillverkning behövlig, c) person, som är berättigad att idka grosshandel med apoteksvara, d) föreståndare för vetenskaplig institution, lydande under någon av rikets akademier eller högskolor eller som åtnjuter understöd av stat eller kommun, i den mån apoteksvävan är för annan institutionens verksamhet än sjukvård behövlig, samt e) föreståndare för av stat eller kommun inrättat eller understött offentligt undersökningslaboratorium, ävensom av offentlig myndighet auktoriserad föreståndare för annat offentligt undersökningslaboratorium, i den mån varan är för laboratoriets verksamhet behövlig. Finnes anledning misstänka, att apoteksvara, som av fabrikant, annan näringsidkare eller föreståndare för vetenskaplig institution eller offentligt undersökningslaboratorium införes, icke är för angivet ändamål behövlig, äge vederbörande tullförvaltning att före varans utlämnande avfordra fabrikanten, näringsidkaren eller föreståndaren i sådant hänseende på tro och heder avgiven förklaring.

(Föreslagna bestämmelser.) vara, i den mån varan är behövlig för hans rörelse, b) den, som enligt 7 § är berättigad att idka grosshandel med apoteksvara, c) föreståndare för vetenskaplig institution, som lyder under akademi eller högskola eller åtnjuter understöd av stat eller kommun, i den mån varan är behövlig för annan institutionens verksamhet än sjukvård, samt d) föreståndare för av stat eller kommun inrättat eller understött offentligt undersökningslaboratorium, ävensom av offentlig myndighet auktoriserad föreståndare för annat offentligt undersökningslaboratorium, i den mån v a r a n är behövlig för laboratoriets verksamhet. Finnes anledning misstänka, att apoteksvara, som införes av näringsidkare eller föreståndare för vetenskaplig institution eller offentligt undersökningslaboratorium, icke är behövlig för angivet ändamål, äge vederbörande tullförvaltning att före varans utlämnande avfordra näringsidkaren eller föreståndaren i sådant hänseende på tro och heder avgiven förklaring.

§ 7.

7 §.

Mom. 1. Vill annan person än apoteksföreståndare idka grosshandel med apoteksvaror, skall han, med iakttagande i övrigt av vad i gällande författningar stadgas om anmälan av grosshandelsrörelse i

1. Rättighet att till apoteksinrättning försälja apoteksvara tillkommer uteslutande staten (monopolrättighet). Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopol-

519 (Nuvarande bestämmelser.) allmänhet, därom göra skriftlig anmälan, på sätt i § 4 stadgas för den, som åstundar att fabriksmässigt tillverka apoteksvara, och därvid med sådant intyg, som i samma § omförmäles, styrka, att antingen han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att bedriva sådan rörelse. Grosshandlare, som i detta moment avses, är berättigad att försälja apoteksvara till person, som enligt § 6 äger till riket införa sådan vara, dock, beträffande de i p u n k t e r n a b), d) och e) i samma § n ä m n d a personer, endast i den mån v a r a n kan antagas vara för köparens där angivna ändamål behövlig. Grosshandlare, varom i detta moment är fråga, får icke hålla till salu, försälja eller utlämna apoteksvara i öppen bod. Mom. 2. Fabrikant, som i § 4 sägs, är berättigad att, med de inskränkningar, som i mom. 1 stadgas för grosshandlare, försälja apoteksvara av egen tillverkning. Mom. 3. I övrigt må med de undantag, som i mom. 4 och 5 här nedan omförmälas, apoteksvara ej till salu hållas eller försäljas av annan än apoteksföreståndare. Mom. 4. Kommunalnämnd eller läkare i orter, belägna avlägset från apoteksinrättning eller där farsot utbrutit eller allmän sjuklighet är gängse, äger att, jämlikt därom gällande bestämmelser, tillhandahålla läkemedel. Likaså äger dels veterinär tillhandahålla nödiga läkemedel i den omfattning gällande veterinärinstruktioner medgiva, dels ock tandläkare att, jämlikt vad

(Föreslagna bestämmelser.) rättigheten, benämnes i denna stadga monopolets utövare. 2. Apoteksvara, beträffande vilken medicinalstyrelsen efter hörande av den nämnd, som i 3 § sägs, föreskrivit, att den skall å apoteksinrättning beredas (preparandum), må av monopolets utövare icke till apoteksinrättning försäljas. 3. Sådan grosshandel med apoteksvaror, vilken ej i 1 mom. avses, får bedrivas endast av den, som styrkt, att han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet, som i 4 § 2 mom. sägs, och som av medicinalstyrelsen erhållit tillstånd att bedriva sådan rörelse. 4. Monopolets utövare och grosshandlare, som i 3 mom. sägs, äro berättigade försälja apoteksvara till den, som enligt 6 § äger till riket införa sådan vara, dock beträffande de i punkterna a), c) och d) i samma paragraf nämnda personer endast i den mån varan kan antagas vara för där angivna ändamål behövlig, men må icke saluhålla, försälja eller utlämna apoteksvara i öppen bod. 5. Fabrikant, som i 4 § 1 mom. sägs, må i samma omfattning som i 3 och 4 mom. stadgas för grosshandlare försälja apoteksvara av egen tillverkning. 6. I övrigt må med de undantag, som i 7 och 8 mom. omförmälas, apoteksvara ej saluhållas eller försäljas av a n n a n än apoteksföreståndare. 7. Hälsovårdsnämnd eller läkare i orter, belägna avlägset från apoteksinrättning eller där smittsam

520 (Nuvarande bestämmelser.) därom är föreskrivet, tillhandahålla allmänheten läkemedel för sådana sjukdomar, som det tillkommer tandläkare att behandla. Mom. 5. Inom riket insamlade växter eller växtdelar må, ändock att de enligt bilaga I vid denna stadga äro att hänföra till apoteksvaror, i oblandat skick fritt försäljas.

(Föreslagna bestämmelser.) sjukdom utbrutit eller allmännare sjuklighet är gängse, äger j ä m l i k t därom gällande bestämmelser tillhandahålla läkemedel. Veterinär äger tillhandahålla nödiga läkemedel i den omfattning gällande veterinärinstruktion medgiver och tandläkare jämlikt därom gällande bestämmelser tillhandahålla allmänheten läkemedel för sådana sjukdomar, vilka det tillkommer honom att behandla. 8. Inom riket insamlade v ä x t e r eller växtdelar må, ändock att de enligt bilaga I äro att anse såsom apoteksvaror, i oblandat skick fritt försäljas.

§ 8.

8 §.

Alla uti gällande farmakopéer och medicinaltaxa upptagna varor, för vilka ej medicinalstyrelsen medgivit, att de endast på läkares begäran behöva anskaffas, skola finnas till salu i tillräckliga förråd å apotek, filialapotek och medikamentsförråd. Därjämte är apoteksföreståndare skyldig att, på därom framställd begäran, snarast möjligt anskaffa apoteksvara, som han icke har på lager, under förutsättning dels att icke på grund av föreskrifterna i § 10 eller eljest hinder enligt denna stadga möter för varans försäljning, dels att varan, om den utgör en annorstädes än å säljarens apotek tillverkad beredning, kan av apotekaren inköpas till sådant pris, att han vid försäljningen erhåller skälig handelsvinst utan överskridande av det högsta pris, han enligt § 11 får betinga sig.

Alla uti gällande farmakopé och medicinaltaxa upptagna varor, för vilka ej medicinalstyrelsen medgivit, att de endast på läkares begäran behöva anskaffas, skola finnas till salu i tillräckliga förråd å apotek och filialapotek. Därjämte är apoteksföreståndare skyldig att på därom framställd begäran snarast möjligt anskaffa apoteksvara, som han icke har på lager, under förutsättning dels att icke på grund av föreskrifterna i 10 § eller eljest enligt denna stadga hinder möter för varans försäljning, dels att varan, om den utgör en annorstädes än å säljarens apotek tillverkad beredning, kan av apoteksföreståndaren inköpas till sådant pris, att han vid försäljningen erhåller skälig handelsvinst utan överskridande av det högsta pris, han enligt 11 § får betinga sig; ägande medicinalstyrelsen utfärda

521 (Nuvarande bestämmelser.) Beträffande apoteksföreståndares skyldighet att tillhandahålla vissa gifter gäller vad därom är särskilt stadgat.

(Föreslagna bestämmelser.) föreskrifter rörande den mängd av ett läkemedel, som vid ett och samma tillfälle högst må utlämnas till en och samme förbrukare. Beträffande apoteksföreståndares skyldighet att tillhandahålla vissa gifter gäller vad därom särskilt är stadgat.

§ 9.

9 §.

Fabrikant, som i § 4 avses, och grosshandlare, som avses i § 7 mom. 1, ävensom apoteksföreståndare, som driver tillverkning av eller grosshandel med apoteksvaror i från apoteket skild lokal, äro skyldiga att underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom K u n g l . Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför.

Fabrikant, som i 4 § avses, och grosshandlare, som i 7 § 1 och 3 mom. avses, äro skyldiga att underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom Kungl. Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför.

§ 10.

10 §.

Vid försäljning av apoteksvara skall i varje fall varans art eller sammansättning genom påskrift eller bifogad deklaration tydligt och riktigt angivas: a) å enkla kemikalier och droger: genom deras vetenskapliga eller i gällande farmakopéer eller i bilaga I vid denna stadga införda benämning, b) å beredningar: genom i gällande farmakopéer upptagen eller av medicinalstyrelsen eljest godkänd benämning eller genom angivande av uti dem ingående ämnens n a m n och mängd ävensom beredningsformen. Vad sålunda föreskrivits gäller även beträffande vara, upptagen i

Vid försäljning av apoteksvara skall i varje fall varans art eller sammansättning genom påskrift eller bifogad deklaration tydligt oeh riktigt angivas: a) å enkla kemikalier och droger: genom deras vetenskapliga eller i gällande farmakopé eller i bilaga I införda benämning, b) å beredningar: genom i gällande farmakopé upptagen eller av medicinalstyrelsen godkänd benämning eller genom angivande av uti dem ingående ämnens namn och mängd ävensom beredningsformen. För angivande av vara, upptagen i bilaga I I I , skall användas dess i bilagan i n t a g n a benämning. Vid försäljning av sådan vara skola

522 (Nuvarande bestämmelser.) bilaga I I I vid denna stadga, dock att till angivande av dylik vara jämväl må användas dess i nämnda bilaga intagna benämning. Vid försäljning av sådan vara skola därjämte iakttagas de i samma bilaga för vissa fall meddelade särskilda bestämmelser i fråga om påskriften.

(Föreslagna bestämmelser.) därjämte iakttagas de i bilagan för vissa fall meddelade särskilda bestämmelser ifråga om påskriftten och varans beskaffenhet. Beträffande vara, avsedd i bilaga IV, gäller vad ovan stadgats tom apoteksvara.

§ 11.

11 §.

I gällande medicinaltaxa icke upptagen apoteksvara, utgörande beredning, ävensom i bilaga I I I upptagen vara må vid försäljning icke åsättas högre pris än som på grund av uti densamma ingående ämnens art och mängd ävensom beredningsformen skall för motsvarande vara, tillredd å inrikes apoteksinrättning, beräknas enligt de av K u n g l . Maj:t fastställda grunder för apoteksvarors taxering.

Apoteksvara, utgörande beredning och icke upptagen i gällande medicinaltaxa, samt vara, upptagen i bilaga I I I , ävensom annat såsom läkemedel försålt ämne, icke utgörande apoteksvara, må ej försäljas till högre pris än som beräknas enligt de av Kungl. Maj:t fastställda grunder för läkemedels taxering å apoteksinrättning.

§ 12.

12 §.

Mom. 1. Skulle apoteksvara, oaktat bestämmelsen i § 11 här ovan, komma att mera allmänt försäljas till avsevärt högre pris än som enligt nämnda § får betingas eller eljest till oskäligt pris, eller skulle det befinnas, att fabriksmässigt tillverkad apoteksvara till sammansättning och innehåll väsentligen avviker från meddelad signatur eller deklaration, eller skulle eljest i avseende å en viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter yppa sig, att dess vidare saluhållande inom landet är att anse såsom onyttigt och skadligt, kan på framställning av medicinalstyrelsen förbud meddelas mot införsel och för-

1. Försäljes apoteksvara mera allmänt till avsevärt högre pris än som enligt 11 § får betingas eller eljest till oskäligt pris, eller avviker fabriksmässigt tillverkad apoteksvara till sammansättning och innehåll väsentligen från meddelad sign a t u r eller deklaration, eller yppa sig eljest i avseende å en viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter, att dess vidare saluhållande inom landet är att anse såsom onyttigt och skadligt, äger medicinalstyrelsen, efter hörande av den nämnd, som i 3 § sägs, förbjuda varans tillverkning, saluhållande och försäljning. 2. Vad i 1 mom. är stadgat om

523 (Nuvarande bestämmelser.) säljning av sådan vara. Sådant förbud meddelas av Kungl. Maj:t. Mom. 2. Vad i mom. 1 är stadgat om apoteksvaror skall även gälla beträffande bråckband och andra bandager, elektriska bälten och andra dylika medel, som angivas såsom botande eller lindrande medel mot sjukdom.

(Föreslagna bestämmelser.) apoteksvaror skall i tillämpliga delar även gälla beträffande varor, angivna i bilaga III, samt beträffande bandager, bälten och andra dylika medel, som angivas såsom botande eller lindrande medel mot sjukdom.

§ 13. Ett exemplar av denna stadga jämte därtill hörande, gällande bilagor skall ständigt finnas för allmänheten tillgängligt i fabrik, där tillverkning av apoteksvara äger rum, samt i varje lokal, där apoteksvara eller sådan vara, som är upptagen i bilaga III vid denna stadga, hålles till salu. § 14.

13 §.

Mom. 1. Med böter från och med 10 till och med 1000 kronor straffas den, som, utan att vara därtill enligt denna stadga berättigad, hit till riket inför eller försöker införa apoteksvara eller idkar tillverkning av eller håller till salu eller försäljer sådan vara. Mom. 2. Lag samma vare för den, som eljest överträder de i § 7 givna bestämmelser, samt för de i § 6 punkterna b), d) o<ch e) nämnda personer, därest de införa eller försöka införa apoteksvara i större omfattning än i samma punkter medgivits, ävensom för den, som bryter mot av Kungl. Maj.t <enligt § 2 mom. 3 eller enligt § 12 meddelat förbud. Mom. 3. Vid förseelise, som i mom. 1 säges, eller vid förseelse

Med dagsböter straffas den, som a) u t a n att vara därtill enligt denna stadga berättigad, till riket inför eller försöker införa apoteksvara eller tillverkar, saluhåller eller försäljer sådan vara eller tillverkar vara, som i 4 § 2 mom. sägs, b) bryter mot av medicinalstyrelsen enligt 2 § 3 mom. eller enligt 12 § meddelat förbud, eller c) bryter mot stadgandena i 10 eller 11 §§. 14 §. Vid förseelse, som i 13 § a) och b) sägs, må varan tagas i beslag och dömas förbruten.

524 (Nuvarande

bestämmelser.)

(Föreslagna

bestämmelser.)

mot förbud, varom i § 2 mom. 3 eller § 12 förmäles, må varan tagas i beslag och dömas förbruten. § 15. Med böter från och med 10 till och med 500 kronor straffas den, som bryter mot stadgandena i §§ 10 eller 11.

Jfr 13 §.

§ 16. Överträdelse av föreskriften i§ 13 straffas med böter från och med 5 till och med 50 kronor. § 17.

15 §.

Ej må straff, som ovan stadgats, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff. § 18.

16 §.

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna stadga, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse. § 19.

17 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av denna stadga och äger i de fall, då enligt denna stadga vara är att anse såsom förbruten, beslag därå verkställa. Tullverkets personal åligger att med uppmärksamhet övervaka införseln till riket av apoteksvaror. Då anledning är att antaga, att olovlig införsel av apoteksvara i strid mot denna stadga ägt rum, eller att försök därtill gjorts, åligge tullförvaltningen i införselorten att ofördröjligen anmäla förhållandet hos vederbörande allmänna åklagare. § 20.

18 §.

Mom. 1. Apoteksvara, som blivit med beslag belagd enligt denna stadga, skall förses med beslagarens sigill samt förvaras under lås och på säkert ställe, till dess genom laga kraftvunnet beslut är avgjort,

1. Apoteksvara, som blivit med beslag belagd enligt denna stadga, skall förses med beslagarens sigill samt förvaras under lås och på säkert ställe, till dess genom laga kraftvunnet beslut är avgjort, hu-

525 (Nuvarande bestämmelser.) huruvida det i beslag tagna skall anses såsom förbrutet. Om beslagets verkställande och de för godsets förvarande vidtagna åtgärder göre beslagaren ofördröjligen anmälan hos ortens högsta polismyndighet, på vilken det ankommer att meddela de n ä r m a r e föreskrifter härutinnan, som må finnas nödiga. Mom. 2. Vara, som på grund av denna stadga är dömd förbruten, skall på i moment 1 angivet sätt förvaras, intill dess densamma kan bliva genom exekutiv myndighet antingen försåld, under iakttagande i tillämpliga delar av föreskrifterna i § 7, eller ur riket utförd eller ock efter Konungens befallningshavandes föreskrift under nödiga försiktighetsmått förstörd eller på annat sätt oskadliggjord.

(Föreslagna bestämmelser.) ruvida det i beslag tagna skall anses såsom förbrutet. Om beslagets verkställande och de för godsets förvarande vidtagna åtgärder göre beslagaren ofördröjligen anmälan hos ortens högsta polismyndighet, på vilken det ankommer att meddela de närmare föreskrifter härutinnan, som må finnas nödiga. 2. Vara, som på grund av denna stadga är dömd förbruten, skall på i 1 mom. angivet sätt förvaras, intill dess densamma kan bliva genom exekutiv myndighet antingen försåld, under iakttagande i tillämpliga delar av föreskrifterna i 7 §, eller ur riket utförd eller ock efter Konungens befallningshavandes föreskrift under nödiga försiktighetsmått förstörd eller på annat sätt oskadliggjord.

§ 21.

19 §.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna stadga anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare. § 22.

20 §.

Mom. 1. Böter, som enligt denna stadga ådömas, ävensom försäljningsbeloppet för förbrutet gods tillfalla kronan. Mom. 2. Saknas tillgång till bötarnas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

1. Böter, som enligt denna stadga ådömas, ävensom försäljningsbeloppet för förbrutet gods tillfalla kronan. 2. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

Genom denna stadga upphäves vad angående tillhandahållande och försäljning av läkemedel finnes stadgat i »Kongl. Maj:ts förnyade privilegium för apothekare-societeten uti Sverige och dess underliggande provinser emot de af qvack-

Denna stadga träder i kraft den Härigenom upphäves apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308). Vad i 4 § är stadgat äger ej tillämpning å rörelse, som bedrives vid denna stadgas ikraftträdande;

526 (Nuvarande bestämmelser.) salfvare och andre slike inritade missbruk» den 28 j u n i 1683 ävensom vad »Kongl. Maj:ts Medicinalordningar af den 30 oktober 1688, eller privilegier, som Kongl. Maj:t förunnat Collegium Medicum» samt »Kongl. Maj:ts Resolution och förklaring den 1 augusti 1698, angående några mål beträffande Collegium Medicum, apothekaresocieteten och barberareembetet» innehålla mot denna stadga stridande. Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1914.

(Föreslagna bestämmelser.) skolande dock i sagda paragraf meddelade föreskrifter rörande skicklighet att förestå rörelse gälla a) i fråga om sådan rörelse för tillverkning fabriksmässigt för avsalu av apoteksvara, vars bedrivare ej själv äger skicklighet enligt 4 § 1 mom., vid ombyte av föreståndare; samt * b) i fråga om sådan rörelse för tillverkning av i 4 § 2 mom. omförmälda varor, vars bedrivare ej själv äger skicklighet enligt sagda moment, inom ett år efter stadgans ikraftträdande, därest han ej har föreståndare för rörelsen, och, i annat fall, vid ombyte av föreståndare. Vad i 7 § 3 mom. är stadgat beträffande tillstånd att idka viss grosshandel äger ej tillämpning å rörelse, som bedrives vid denna stadgas ikraftträdande. Den, som vid denna stadgas ikraftträdande bedriver rörelse, som i 4 § och 7 § 3 mom. sägs, skall senast inom sex månader från stadgans ikraftträdande hos medicinalstyrelsen anmäla, att han bedriver sådan rörelse.

527 Utkast till ändrad l y d e l s e av v i s s a delar av giftstadgan d e n 7 d e c e m b e r 1906 (nr 114). § 1. Giftiga ämnen — — — — — — denna stadga. Dessa förteckningar skola minst vart tredje år granskas och fastställas av medicinalstyrelsen efter hörande av den nämnd, som i 3 § apoteksvarustadgan sägs. § 2.

1. Giftigt ämne av första klassen må ej fabriksmässigt för avsalu tillverkas av a n n a n än den, som styrkt, att han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att förestå tillverkningen, och som av medicinalstyrelsen erhållit tillstånd att bedriva sådan rörelse. Vid ansökan om tillstånd att bedriva rörelse, som nu sagts, skall fogas förteckning å de giftiga ämnen av första klassen, som äro avsedda att tillverkas eller användas. Skicklighet att förestå sådan tillverkning skall anses tillkomma a) den, som avlagt apotekarexamen, b) filosofie licentiat, som i sin examen har godkända kunskaper i kemi, c) den, som vid tekniska högskolan eller den högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut avlagt avgångsexamen med godkända kunskaper i kemi från fackavdelning i nämnda ämne, samt d) den, som visar sig äga annan fackkunskap i kemi, som medicinalstyrelsen kan godtaga. 2. Den, som u t a n att tillverka giftigt ämne av första klassen, i fabriksmässig tillverkning vill använda sådant ämne skall till medicinalstyrelsen inlämna förteckning å de giftiga ämnen av första klassen, han sålunda vill använda. 3. Giftigt ämne av andra klassen må ej fabriksmässigt för avsalu tillverkas av a n n a n än den, som hos medicinalstyrelsen skriftligen anmält, att han ämnar bedriva sådan rörelse, och därvid styrkt, att han själv eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att förestå tillverkningen. Skicklighet att förestå sådan tillverkning skall anses tillkomma den, som enligt intyg av lärare vid något av rikets universitet eller högskolor,

528 karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmacevtiska institutet svenskt tekniskt läroverk äger nöjaktig fackkunskap i kemi.

edler

§ 3.

Giftigt ämne av första klassen må ej till salu hållas, försäljas eller utlämnas av a n n a n än a) grosshandlare med dylikt ämne, b) fabrikant, som det giftiga ämnet själv tillverkat, c) där ämnet utgöres av obearbetat naturalster, person, som detsamma i första hand insamlat, samt d) apoteksföreståndare. § 4.

Grosshandlare med giftigt ämne av första klassen må försälja eller utlämna sådant ämne allenast till apoteksföreståndare samt till personer, som i § 6 a)—d) förmälas. Giftigt ämne av första klassen, beträffande vilket medicinalstyrelsen efter hörande av den nämnd, som i 3 § apoteksvarustadgan sägs, föreskrivit, att det skall å apoteksinrättning beredas (preparandum), må* av grosshandlare icke till apoteksinrättning försäljas. Rättighet att idka grosshandel med giftigt ämne av första klassen tillkommer med de undantag varom förmälas i § 6 uteslutande staten (monopolrättighet). Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättigheten, benämnes i denna stadga monopolets utövare. § 5. Fabrikant, som själv tillverkat giftigt ämne av första klassen, m å utom för export försälja eller utlämna ämnet allenast till monopolets utövare. Försäljningen eller utlämnandet skall verkställas av fabrikanten personligen eller av sådan för rörelsen anställd föreståndare, varom i § 2 förmäles. Person, som i första hand insamlat obearbetat naturalster, utgörande giftigt ämne av första klassen, må försälja eller utlämna ämnet allenast till monopolets utövare eller apoteksföreståndare. § 6.

Apoteksföreståndare må försälja eller utlämna giftigt ämne av första klassen allenast till a) fabrikant, som enligt § 2 är berättigad att i sin tillverkning använda sådant giftigt ämne, i den mån detsamma är för hans tillverkning behövligt, b) föreståndare för vetenskaplig institution, som lyder under akademi eller högskola eller åtnjuter understöd av stat eller kommun, i den mån varan är behövlig för annan institutionens verksamhet än sjukvård,

529 c) föreståndare för av stat eller kommun inrättat eller understött offentligt undersökningslaboratorium, ävensom av offentlig myndighet auktoriserad föreståndare för annat offentligt undersökningslaboratorium, i den m å n varan är behövlig för laboratoriets verksamhet, d) näringsidkare, som i sitt yrke använder sådant giftigt ämne samt, därest han icke är av apoteksföreståndaren känd såsom pålitlig person, företer vederbörande magistrats eller landsfiskals inom år och dag utfärdade intyg därom, att han är i berättigad utövning av det yrke, för vars bedrivande det giftiga ämnet skall användas, ävensom att han är känd för pålitlighet, e) annan välfrejdad — — — = nuvarande § 9 c) ändamål tjänligt. Arseniksyrlighet eller = nuvarande § 9 farmacevtisk examen. § 7.

Giftigt ämne av första klassen må icke till riket införas av a n n a n än monopolets utövare. Dock äger medicinalstyrelsen medgiva den, som enligt § 2 är berättigad att tillverka eller i sin tillverkning använda sådant giftigt ämne, rätt att till riket införa ämnet, i den mån det är för hans rörelse behövligt. Finnes anledning misstänka, att ämnet icke är för rörelsen behövligt, äge vederbörande tullförvaltning att före varans utlämnande avfordra sådan tillverkare därom på tro och heder avgiven förklaring. § 8. Vid varje

= nuvarande § 3

till generaltullstyrelsen.

§ 9. Giftigt ämne av första klassen må icke från tullverket utlämnas annorledes än mot kvitto, utfärdat av person, som enligt § 7 är berättigad att införa sådant giftigt ämne, eller av hans befullmäktigade ombud. § 10. Rörande införsel

= nuvarande § 5

till riket.

§ 11. Monopolets utövare, apoteksföreståndare och tillverkare av giftigt ämne av första klassen må icke försälja eller utlämna sådant giftigt ämne annorledes än efter skriftlig rekvisition. Denna rekvisition, som skall upptaga namnet på monopolets utövare eller den apoteksinrättning eller den fabrik, till vilken den är ställd, namnet på obehörig person. Varje sådan är nämnd. 34 —

342080.

530 Vad i denna paragraf säges om rekvisition gäller icke i fråga om apoteksföreståndares rekvisition hos monopolets utövare. § 18. Giftigt ämne av andra klassen må till salu hållas och försäljas allenast av apoteksföreståndare, av fabrikant, som tillverkat det giftiga ämnet, samt av den, som i överensstämmelse med gällande författningar idkar handel och avlämnat skriftlig förklaring, i Stockholm, hos överståthållarämbetet och, i annan stad, hos magistraten eller, där sådan icke finnes, hos vederbörande stadsstyrelse samt, å landet, hos Konungens befallningshävande i länet, att han ämnar driva handel med giftiga ämnen av andra klassen. § 22.

1. Envar, som — av obehörig. 2. Vill innehavare av giftigt ämne av första klassen icke ansvara för dess förvaring och vård, äge han att avlämna ämnet till monopolets utövare, som i sådant fall ej må vägra att mottaga detsamma. § 29. Vara, avsedd denna stadga. Vad i § 1 är föreskrivet beträffande revision av där omförmälda förteckningar gäller även i avseende å förteckning IV vid denna stadga. Lämpliga färgämnen — — — denna stadga. Vad i § 2 mom. 1 och 3 stadgas äger ej tillämpning å rörelse, som bedrives vid denna kungörelses ikraftträdande, skolande dock i sagda moment meddelade föreskrifter rörande skicklighet att förestå rörelse gälla a) i fråga om sådan rörelse för tillverkning fabriksmässigt för avsalu av giftigt ämne av första klassen, vars bedrivare ej själv äger skicklighet enligt § 2 mom. 1, vid ombyte av föreståndare, samt b) i fråga om sådan rörelse för tillverkning fabriksmässigt för avsalu av giftigt ämne av andra klassen, vars bedrivare ej själv äger skicklighet enligt § 2 mom. 3, inom ett år efter denna kungörelses ikraftträdande, därest han ej har föreståndare för rörelsen, och, i annat fall, vid ombyte av föreståndare. Den, som bedriver rörelse, som nu sagts, skall senast inom sex månader från kungörelsens ikraftträdande hos medicinalstyrelsen anmäla, att han bedriver sådan rörelse.

531 Förslag till Kungl. Majrts f ö r o r d n i n g o m ersättning m. m. till följd av i n f ö r a n d e av s t a t s m o n o p o l p å v i s s g r o s s h a n d e l 1 m e d a p o t e k s v a r o r . Härigenom förordnas som följer: 1 §. Till följd av införandet av statsmonopol på sådan grosshandel med apoteksvaror, som i apoteksvarustadgan omförmäles, skall det åligga staten att verkställa inlösen samt utgiva ersättning och understöd ävensom övertaga förpliktelser enligt vad i denna förordning stadgas. 2 §.

Med grosshandlare förstås i denna förordning envar, som yrkesmässigt såsom näring idkar sådan grosshandel med apoteksvaror, vars utövande enligt apoteksvarustadgan uteslutande tillkommer staten och som ej till huvudsaklig del avser försäljning av varor av egen tillverkning

3 i Grosshandlare skall äga påfordra, att staten inlöser: a) lösa inventarier, uteslutande eller huvudsakligen användbara för den grosshandel, som i 2 § omförmäles, såvida de äro i grosshandlarens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande och bevisligen varit sedan den regelbundet i bruk för ägarens här ifrågavarande rörelse; b) grosshandlaren tillhörigt, inom riket befintligt (fritt disponerat eller å tullager liggande) lager av i 2 § omförmälda varor, varvid iakttages, att inlösningsskyldigheten omfattar endast fullgod och k u r a n t vara samt icke större kvantiteter än som med hänsyn till den största årsförsäljning grosshandlaren haft under de sju verksamhetsåren före den kan anses motsvara normala behovet. Inlösningspriset för egendom, som i detta moment avses, bestämmes efter vad den skäligen prövas vara värd med hänsyn tagen till dess fortsatta användbarhet för handel med apoteksvaror. Vid värdering av varu1

I stället för »partihandel», som eljest inom motsvarande författningar synes vara den vedertagna beteckningen för rörelse av här ifrågavarande slag, har här valts benämningen »grosshandel» med hänsyn till önskvärdheten att i detta avseende nå överensstämmelse med den i apoteksvarustadgan använda terminologien.

532 lager tages inköpspriset som utgångspunkt utan hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer. 4 §. 1. Därest grosshandlare tillhöriga inventarier, som icke jämlikt 3 § äro föremål för inlösen, k u n n a anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av grosshandlarens i denna förordning avsedda rörelse, skall denne äga påfordra ersättning för värdeminskningen. Ersättning för värdeminskning enligt denna paragraf utgår endast om inventarierna icke enligt lag äro hänförliga till fast egendom och om de äro i grosshandlarens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande samt bevisligen varit sedan den regelbundet i bruk i hans rörelse. Ersättningen utgår med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad egendomen prövas skäligen vara värd och det pris, som under normala förhållanden kan antagas vara påräkneligt vid egendomens försäljning. 2. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar inventarier, som i denna paragraf avses, förfaller ägarens rätt till ersättning. 5 §. 1. Därest grosshandlare tillhörig fastighet, som användes för hans i denna förordning avsedda rörelse, kan anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av denna rörelse, skall grosshandlaren äga påfordra ersättning för värdeminskningen. Ersättningen utgår med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad fastigheten eller den del därav, där rörelsen bedrives, prövas skäligen vara värd samt det saluvärde, som under förutsättning av rörelsens upphörande må anses belöpa på fastigheten eller nämnda del därav. Vid värdeuppskattningen tages jämväl hänsyn till inventarier, vilka enligt lag äro hänförliga till fast egendom och icke jämlikt 3 § blivit föremål för inlösen. 2. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar fastighet, som i denna paragraf avses, förfaller ägarens rätt till ersättning. 6 §. H a r grosshandlare för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat avtal om annan nyttjanderätt, skall staten vara skyldig övertaga hans skyldigheter på grund härav, såframt avtalet upprättats eller förnyats före rjen och vid monopolets ikraftträdande fortfarande är gällande.

533 7 §. 1. Grosshandlare, som utövar i denna förordning avsedd verksamhet vid tiden för monopolets ikraftträdande och utövat densamma under de fyra närmaste kalenderåren därförut och ej före den slutliga prövningen av hans ersättningsanspråk erhållit anställning hos monopolets utövare, äger att, på sätt nedan sägs, erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet. 2. Till grund för beräkning av ersättningen till grosshandlare för förlorad eller minskad handel med apoteksvaror lägges hans årliga medelomsättning en gros av sådana till apoteksinrättning försålda varor under åren , beräknad efter försäljningspris (medelårsomsättningen); skolande ersättningen u t g å a) till grosshandlare, vilkens försäljning av angivna varor uppgått till minst 75 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 18 procent av medelårsomsättningen; b) till grosshandlare, vilkens försäljning av angivna varor uppgått till minst 50 men icke till 75 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 14 procent av medelårsomsättningen; samt c) till grosshandlare, vilkens försäljning av angivna varor understigit 50 men uppgått till minst 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 10 procent av medelårsomsättningen. Grosshandlare, vilkens försäljning av angivna varor i medeltal under åren understigit 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, äger icke rätt till ersättning för förlorad näringsverksamhet. 3. Det enligt 2 mom. beräknade ersättningsbeloppet må kunna ökas eller minskas med högst en femtedel, allteftersom med hänsyn till den handelsvinst, försäljningen av avsedda varor prövas hava givit, verksamhetstiden i yrket eller andra sig företeende omständigheter grosshandlarens av monopolets införande föranledda förlust kan antagas komma att för honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis ringa betydelse.

8 i 1. Personlig ersättning skall tillkomma den, som vid tiden för monopolets ikraftträdande innehar stadigvarande anställning hos grosshandlare i och för dennes i denna förordning avsedda handel. 2. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäller: a) att personen vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare samt uppnått minst 21 års ålder; b) att personens inkomst av arbete under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av inom riket utövad sådan verksamhet, som i 1 mom. avses; samt c) att personen icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda motsvarande anställning hos monopolets utövare; dock att den, som erhållit

534 anställning hos monopolets utövare, skall äga utbekomma hela ersiättningsbeloppet, bestämt enligt vad nedan sägs, därest han inom t v ä år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit u t a n eget förvållande skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av samma belopp, därest han Inom fem år från nämnda tid blivit utan eget förvållande från anställningen skild. 3. För bestämmande av ersättningen beräknas medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst, vilken för de två närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande åtnjutits (medelårsinkomst), därvid hiänsyn ej tages till sådan förbättring av avlöningsvillkoren, vilken inträtt efter år försåvitt ej giltiga skäl för dylik förbättring prövas hava förelegat. 4. Ersättningen skall utgå till affärsledare, handelsresande, platsförsäljare, analytiker och lagerchef med belopp motsvarande en h a l v medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättning stagarens levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten, dock med högst 100 000 kronor. 5. Till andra anställda än de i 4 mom. omförmälda utgår ersättningen med en halv medelårsinkomst, beräknad på sätt i 3 mom. angivits. 6. Där så finnes lämpligt, må ersättning, varom i denna paragraf förmäles, ökad med 10 procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gång utbetalas, tillgodokomma honom i form av livränta. 9 §. 1. H a r någon genom monopolets införande förlorat anställning hos grosshandlare och är han ej enligt 8 § berättigad till ersättning, må han, där skälig anledning är att antaga, att han till följd härav kommer att sakna utväg att sig försörja, tillerkännas skäligt understöd att utgå antingen på en gång eller i form av livränta. 2. Den, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle, må ock, ändå att ersättning enligt 8 § till honom utgår, tillerkännas understöd, varom i 1 mom. sägs. 10 §. Bestämmande av inlösningspris, ersättningsbelopp och understöd enligt denna förordning ävensom prövning av fråga om övertagande av förpliktelser enligt 6 § ankommer på en nämnd med den sammansättning och befogenhet, som nedan sägs. Nämnden skall bestå av sex ledamöter. Tre ständiga ledamöter jkmte suppleanter för dem utses av K u n g l . Maj:t. övriga tre ledamöter utses

535 för de särskilda ersättningsfrågorna av den grosshandlare, vars företag är i fråga. Vid behandling av fråga enligt 8 § skall tillses, att minst en av de av grosshandlaren utsedda ledamöterna äger särskild kännedom om de enligt 8 § ersättningsberättigades anställningsförhållanden. Mot ledamot av nämnden gälla samma jäv, som i lagen om skiljemän äro stadgade beträffande jäv mot skiljeman. Kungl. Maj:t förordnar en av de ständiga ledamöterna till nämndens ordförande samt en annan av dem till ersättare för ordföranden. Uppstå inom nämnden olika meningar och äro å ömse sidor lika många ledamöter, gälle den mening, som ordföranden biträder. Mot nämndens beslut må klagan icke föras. Kostnaderna för nämndens arbete bestridas av statsverket. 11 §. Kronans r ä t t skall inför nämnden bevakas av ombud, som av Kungl. Maj:t förordnas. Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans inlösnings- och ersättningsanspråk inför nämnden själv eller genom ombud bevaka sin rätt. Envar, som påfordrar inlösen av egendom eller gör anspråk på ersättning enligt denna förordning, vare, för åtnjutande av rätt till dylik inlösning eller ersättning, skyldig att efter anmaning tillhandahålla nämnden erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför nämnden för att meddela muntliga upplysningar. Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i denna förordning avses, åligga nu nämnda skyldigheter envar av dem. 12 §. 1. Envar, som påfordrar inlösen av egendom eller gör anspråk på ersättning eller understöd enligt denna förordning eller övertagande av förpliktelser enligt 6 §, åligger att inom en månad efter monopolets ikraftträdande till nämndens ordförande härom ingiva skriftlig anmälan, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma till dylik förmån. 2. Vad i 1 mom. stadgas skall jämväl äga tillämpning på den, som vill bevara den i 8 § 2 mom. c) för visst fall stadgade rätt att framdeles åtnjuta ersättning för förlorad anställning; och har nämnden, där dylik anmälan göres, att bestämma det belopp, med vilket full ersättning i sådant fall skall utgå. 3. Utan hinder av vad ovan stadgats äger den, som anmält anspråk på ersättning enligt 8 §, tid att ingiva ansökning om understöd enligt 9 §, intill dess en månad förflutit från det nämndens beslut i ersättningsfrågan delgivits honom. 4. Vid grosshandlares ansökning om inlösen eller ersättning skall, vid äventyr som ovan sägs, därest icke nämndens ordförande medgivit uppskov, fogas handelsböckerna för de verksamhetsår, som falla mellan den

536 och den året innan monopolet träder i kraft, ävensom vederbörligen avslutat fullständigt bokslut för den tid, som därefter förflutit intill monopolets ikraftträdande, så specificerat att vid blivande inventering bokföringens riktighet kan bedömas. 13 §. P å inlösnings- och ersättningsbelopp, som av nämnden fastställts, erlägger staten 4 procents ränta, räknat från och med dagen för monopolets ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att på ersättningsbelopp, varom i 8 § 2 mom. c) förmäles, ränta beräknas från och med den dag, den ersättningsberättigade skildes från sin anställning hos monopolets utövare. 14 §. Kungl. Maj:t äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga närmare föreskrifter. 15 §. Har någon i skriftligt eller muntligt meddelande till eller inför nämnden mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter. Om genom den oriktiga uppgiften föranletts, att ersättning utgått till någon, som icke bort erhålla sådan, vare den, som uppburit sådan ersättning, pliktig att återbära densamma. Straff, som nu är stadgat, må ej tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff. Förseelse, varom ovan sägs, är föremål för allmänt åtal, vilket anbängiggöres vid allmän domstol. Böter, som enligt vad ovan stadgats ådömas, tillfalla kronan. Baknas tillgång till gäldandet av böter, skall förvandling ske efter allmänna strafflagen. Denna förordning träder i kraft på dag, som K u n g l . Maj:t bestämmer.

(Medicinalstyrelsens

förslag år 1919.)

(De sakkunnigas

förslag.)

Förslag till Kungl. Majrts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e k o n t r o l l av t i l l v e r k n i n g av och g r o s s h a n d e l m e d a p o t e k s v a r o r m. m. Härigenom förordnas som följer: § 1. Den, som utan att vara apoteksföreståndare åstundar att fabriksmässigt för avsalu tillverka apoteksvara eller att idka grosshandel med apoteksvaror, ävensom apoteksföreståndare, som ämnar driva tillverkning av eller grosshandel med dylika varor i från apoteket skild lokal, är skyldig att därom till medicinalstyrelsen inkomma med skriftlig anmälan senast å femtonde dagen före den dag, då tillverkningen eller grosshandeln är avsedd att taga sin början. Dylik anmälan skall ock utan dröjsmål göras vid tillverkningens eller grosshandelns upphörande eller förläggande till a n n a n lokal, ävensom så snart lokal, vari tillverkningen eller grosshandeln drives, undergått utvidgning eller annan väsentlig ändring. Då tillverkningen eller grosshandeln överlåtits å annan person, skall den nye utövaren därom ofördröjligen göra sådan anmälan som ovan sägs. Den, som vid denna förord-

u. Den särskilda inspektion och kontroll av tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror och vissa andra varor, varom stadgas i 9 § apoteksvarustadgan, skall handhavas av medicinalstyrelsen. 2 §.

Den, som fabriksmässigt för avsalu tillverkar apoteksvara eller vara, som i 4 § 2 mom. apoteksvarustadgan sägs, eller idkar grosshandel med apoteksvaror, skall ofördröjligen hos medicinalstyrelsen anmäla a) då tillverkning eller grosshandel upphört eller förlagts till annan lokal, b) då lokal, v a r i tillverkning eller grosshandel bedrives, väsentligen förändrats, samt c) då tillverkning eller grosshandel överlåtits till annan person. Medicinalstyrelsen åligger att meddela anmälaren bevis om a t t anmälan skett.

538 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) nings trädande i kraft driver dylik tillverkning eller grosshandel, skall likaledes utan dröjsmål därom göra skriftlig anmälan hos medicinalstyrelsen. Så snart anmälan, som ovan sägs, inkommit till medicinalstyrelsen, skall styrelsen däröver meddela anmälaren bevis. § 2. Tillverkning eller grosshandel, som i § 1 avses, må ej taga sin början tidigare än å den dag, då tillverkningen eller grosshandeln jämlikt anmälan, som i samma § sägs, är avsedd att taga sin början. H a r dylik anmälan inkommit till medicinalstyrelsen senare än å femtonde dagen före nyssnämnda dag, må, för så vitt icke annorlunda av sagda styrelse medgivits, tillverkningen eller grosshandeln ej taga sin början tidigare än å femtonde dagen efter den, då anmälan inkommit till styrelsen. § 3. Medicinalstyrelsen äger att genom statens farmacevtiska laboratorium eller genom särskilt förordnad sakkunnig person utföra inspektioner å fabriker och grosshandelsaffärer, som i § 1 avses. § 4. Nyinrättad fabrik eller grosshandelsaffär, som i § 1 sägs, skall underkastas inspektion före den tidpunkt, då fabriks- eller grosshandelsrörelsen jämlikt gjord anmälan är avsedd att taga sin början, eller, enligt vad ovan under § 2 sägs, tidigast må taga sin början.

(De sakkunnigas

förslag.)

3 §.

Tillverkning, som i 4 § 2 mom. apoteksvarustadgan sägs, må, såframt ej medicinalstyrelsen annorlunda medgiver, taga sin början tidigast å femtonde dagen efter den dag, då anmälan enligt berörda stadgande inkommit till styrelsen. 4 §.

Tillverkning av eller grosshandel med apoteksvaror skall underkastas inspektion, innan medicinalstyrelsen meddelar det i 4 och 7 §§ apoteksvarustadgan omförmälda tillstånd, och tillverkning av de varor, som i 4 § 2 mom. apoteksvarustadgan omförmälas, inom den tid, som i 3 § sägs. I övrigt må inspektion utföras när styrelsen så finner lämpligt och u t a n förut lämnat meddelande. 5 §. Inspektion må utföras genom statens farmacevtiska laboratorium eller särskilt förordnad sakkunnig person. Dock skall inspektion av tillverkning, som i 3 § sägs, utföras av tjänsteläkare, åt vilken medicinalstyrelsen sådant uppdrager. 6 §.

Vid inspektion är den, som bedriver eller ämnar bedriva tillverkning av eller grosshandel med apoteksvaror eller föreståndaren för tillverkningen eller grosshandeln skyldig att lämna inspektionsförrättaren tillträde till alla de lokaler, som äro avsedda för rörelsen

539 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) I övrigt må inspektion utföras närhelst medicinalstyrelsen så finner lämpligt och u t a n att tillkännagivande om inspektionen blivit i förväg lämnat. § 5. Vid inspektion är den, som bedriver eller ä m n a r bedriva rörelse, som i § 1 sägs, eller som är satt att hava högsta inseendet över rörelsen, skyldig lämna inspektor tillträde till alla de lokaler, som äro avsedda för rörelsen eller i vilka apoteksvaror eller för rörelsens bedrivande avsedda råvaror och utensilier förvaras. Vid inspektion å nyinrättad fabrik eller grosshandelsaffär eller å fabriks- eller grosshandelsrörelse, som överlåtits å a n n a n person, är den, som ämnar bedriva rörelsen eller å vilken rörelsen överlåtits eller som är satt att hava högsta inseendet över rörelsen, skyldig att, därest rörelsen bedrives eller är avsedd att bedrivas av a n n a n än apoteksföreståndare, förete sådant intyg, som omförmäles i §§ 4 och 7 i apoteksvarustadgan den 14 november 1913. Person, som ovan nämnts, är skyldig lämna inspektor alla de upplysningar, denne kan finna vara i och för inspektionen erforderliga. § 6.

Inspektion av fabrik för tillverkning av apoteksvaror skall företrädesvis omfatta: 1) Fabrikslokalernas läge, utrymme, inredning och lämplighet för fabrikationen.

(De sakkunnigas förslag.) eller i vilka apoteksvaror eller för rörelsens bedrivande avsedda råvaror och utensilier förvaras, att i förekommande fall styrka, ej mindre att vederbörande äger skicklighet enligt 4 respektive 7 §§ apoteksvarustadgan att förestå rörelsen än även att vederbörande utövar en tillfredsställande och stadigvarande tillsyn över rörelsen, ävensom att tillhandagå med för inspektionen erforderliga upplysningar. 7 §.

Inspektion av fabrik för tillverkning av apoteksvaror skall företrädesvis omfatta: 1) fabrikslokalerna, deras läge, utrymme, inredning och lämplighet; 2) råmaterielens beskaffenhet, förvaring och signering, varvid avseende skall fästas vid förvaringen och signeringen av giftiga ämnen samt förvaringen av sprit ävensom därvid, att giftiga ämnen och sprit innehavas endast för fabrikationsändamål; 3) apparater och redskap för tillverkningen; 4) tillverkningsjournalen, vari under särskild rubrik skola vara införda sådana apoteksvaror, vid vilkas beredning sprit och andra alkoholhaltiga varor förbrukas, varförutom inköpen av sprit skola finnas i journalen antecknade och vara styrkta genom bilagda fakturor; 5) giftboken; 6) de färdigberedda apoteksvarorna, deras förvaring och signering, varvid särskilt skall tillses, att de föreskrifter, som i svenska

540 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) 2) Råmaterialernas beskaffenhet, förvaring och signering. Särskilt avseende skall fästas vid förvaringen och signeringen av giftiga ämnen samt förvaringen av sprit ävensom därvid, att giftiga ämnen och sprit innehavas endast för fabrikationsändamål. 3) Apparater och redskap för tillverkningen. 4) Journalen över tillverkningen. I denna journal skola under särskild rubrik vara införda sådana apoteksvaror, vid vilkas beredning sprit och andra alkoholhaltiga varor förbrukas. Inköpen av sprit skola finnas i journalen antecknade och vara styrkta genom bilagda fakturor. 5) Giftboken. 6) De färdigberedda apoteksvarorna, deras förvaring och signering, varvid särskilt skall tillses, att de föreskrifter, som i svenska farmakopén och gällande författningar äro meddelade angående tillverkning, beskaffenhet, förvaring och signering av apoteksvaror, äro noggrant iakttagna. 7) Ordning och renlighet. 8) Försäljningen av apoteksvaror med hänsyn därtill, att försäljning sker endast till den, som äger till riket införa apoteksvara, och med de inskränkningar, som i apoteksvarustadgans den 14 november 1913 § 7 mom. 1 och 2 äro föreskrivna. För sådant ändamål är fabrik a n t skyldig föra förteckning över dem, till vilka försäljning av apoteksvaror ägt rum, varvid jämväl skall antecknas år

(De sakkunnigas förslag.) farmakopén och gällande författningar äro meddelade angående tillverkning, beskaffenhet, förvaring och signering av apoteksvaror, äro noggrant iakttagna; 7) ordning och renlighet; 8) försäljningen av apoteksvaror med hänsyn därtill, att försäljning sker endast i den omfattning, som i 7 § 3—5 mom. apoteksvarustadgan är föreskriven; skolande för sådant ändamål fabrikant vara skyldig föra förteckning över dem, till vilka försäljning av apoteksvaror ägt rum, varvid jämväl skall antecknas år och dag för försäljningen, och skola med mottagarens namn försedda följesedlar eller mottagningsbevis hållas tillgängliga för inspektionsf örrättaren; att färdigförpackade apoteksvaror äro jämlikt 10 § apoteksvarustadgan riktigt signerade och deklarerade; samt att försäljningspriset till allmänheten, då sådant är åsätt vara, icke är högre än som medgives i 11 § apoteksvarustadgan. 8 §.

Inspektion av grosshandel med apoteksvaror skall företrädesvis omfatta: 1) lagerlokalerna, deras läge, utrymme, inredning och lämplighet; 2) apoteksvarors och gifters förvaring och signering; 3) giftboken; 4) försäljningen av apoteksvaror med hänsyn därtill,

541 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) och dag för försäljningen, och skola med mottagarens namn försedda följesedlar eller mottagningsbevis vara bilagda denna förteckning; att försäljning eller utlämnande av apoteksvara ej äger rum i öppen bod; att färdigförpackade apoteksvaror äro jämlikt § 10 av apoteksvarustadgan riktigt signerade respektive deklarerade; att försäljningspriset till allmänheten, då sådant är åsätt vara, icke är högre än som medgives i § 11 av apoteksvarustadgan. § 7.

Inspektion av grosshandelsrörelse med apoteksvaror skall företrädesvis omfatta: 1) Lagerlokalerna, deras läge, utr y m m e och inredning. 2) Apoteksvarors och gifters förv a r i n g och signering. 3) Giftboken. 4) Försäljningen av apoteksvaror med hänsyn därtill, att försäljning sker endast till den, som äger till riket införa apoteksvara, och med de inskränkningar, som i apoteksvarustadgans den 14 november 1913 § 7 mom. 1 och 2 äro föreskrivna; att försäljning eller utlämnande av apoteksvaror ej äger rum i öppen bod; att apoteksvarorna äro jämlikt § 10 av apoteksvarustadgan riktigt signerade respektive deklarerade; att försäljningspriset till allmänheheten, då sådant är åsätt vara,

(De sakkunnigas förslag.) att försäljning sker endast i den omfattning, som i 7 § 1—4 mom. apoteksvarustadgan är föreskriven; skolande för sådant ändamål grosshandlare vara skyldig föra förteckning över dem, till vilka försäljning av apoteksvaror ägt rum, varvid jämväl skall antecknas år och dag för försäljningen, och skola med mottagarens namn försedda följesedlar eller mottagningsbevis hållas tillgängliga för inspektionsf örrättaren; att apoteksvarorna äro jämlikt 10 § apoteksvarustadgan riktigt signerade och deklarerade; att försäljningspriset till allmänheten, då sådant är åsätt vara, icke är högre än som medgives i 11 § apoteksvarustadgan. 9 §. Beträffande inspektion av sådan fabrik för tillverkning av apoteksvaror, som drives tillika med grosshandel med apoteksvaror, ävensom beträffande inspektion av tillverkning av varor, som i 4 § 2 mom. apoteksvarustadgan sägs, skall i tillämpliga delar gälla vad under 6, 7 och 8 §§ är stadgat. 10 i Inspektionsförrättare äger vid inspektion i och för undersökning uttaga prov av å fabrik beredd eller för tillverkningen avsedd vara ävensom av vara, som förvaras i fabrik eller grosshandelsaffär. 11 *. över inspektion skall föras protokoll enligt formulär, som fast-

542 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) icke är högre än det, som medgives i § 11 apoteksvarustadgan. § 8.

Beträffande inspektion av sådan fabrik för tillverkning av apoteksvaror, som drives tillika med grosshandel med dylika varor, ävensom beträffande inspektion av tillverkning av eller grosshandelsrörelse med apoteksvaror, som drives av apoteksföreståndare i från apoteket skild lokal, skall i tillämpliga delar gälla vad ovan under §§ .6 och 7 är stadgat. § 9. Inspektor äger rätt att, då sådan vara icke k u n n a t av honom vid inspektionstillfället nöjaktigt kontrolleras, i och för undersökning uttaga prov av å fabriken beredd eller för tillverkningen avsedd vara ävensom av vara, som finnes i fabriken eller grosshandelsaffären lagrad eller eljest förvarad. § 10. Över inspektion skall föras protokoll enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen. Protokollet skall undertecknas av inspektor, och äger den, som bedriver eller ämnar bedriva den rörelse, vilken föranlett inspektionen, eller som är satt att hava högsta inseendet över rörelsen, r ä t t att till protokollet anteckna vad honom kan synas anmärkningsvärt i anledning av den gjorda inspektionen. Protokollet skall därefter av inspektor snarast möjligt insändas till medicinalstyrelsen.

(De sakkunnigas förslag.) ställes av medicinalstyrelsen. Den, som driver eller ä m n a r driva rörelse eller förestår densamma, äger rätt att till protokollet anteckna vad honom kan synas anmärkningsvärt i anledning av inspektion av rörelsen. Protokollet skall därefter av inspektionsförrättaren snarast möjligt insändas till medicinalstyrelsen. 12 §. Giver inspektion anledning till a n m ä r k n i n g , skall inspektionsförrättare ofördröjligen förelägga vederbörande att inom viss tid vidtaga rättelse. H a r vid av medicinalstyrelsen förordnad efterinspektion rättelse ej skett och är det a n m ä r k t a förhållandet av mera svårartad beskaffenhet, äger medicinalstyrelsen meddela förbud för rörelsens utövande intill dess hos styrelsen styrkts, att rättelse blivit vidtagen. Avser inspektionen tillverkning eller grosshandel, som ännu icke trätt i verksamhet, må medicinalstyrelsen ej meddela tillstånd för rörelsens utövande, förrän hos styrelsen styrkts, att vid inspektionen anmärkt förhållande blivit rättat. 13 §. Tillverkare av eller grosshandlare med apoteksvaror skall utan dröjsmål, sedan räkning över kostnaderna blivit honom av inspektionsförrättare tillställd, till medicinalstyrelsen inbetala resekostnads- och traktamentsersättning till inspektionsförrättaren efter klass I I : B i

543 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) § 11. Giver inspektion anledning till a n m ä r k n i n g , skall inspektor ofördröjligen förelägga respektive fabrikant, grosshandlare eller apoteksföreståndare att inom viss tid hava vidtagit rättelse beträffande det anmärkta förhållandet. Visar det sig vid av medicinalstyrelsen förordnad efterinspektion, att rättelse ej skett, och har felaktigheten varit av mera svårartad beskaffenhet, äger medicinalstyrelsen meddela förbud för rörelsens utövande intill dess hos styrelsen styrkts, att förelagd rättelse blivit vidtagen. Avser inspektionen fabrik eller grosshandelsaffär, som ännu icke t r ä t t i verksamhet, må medicinalstyrelsen, därest den så finner oundgängligen nödvändigt, meddela förbud för rörelsens utövande intill dess hos styrelsen styrkts, att vid inspektionen anmärkt missförhållande blivit avhjälpt. § 12.

(De sakkunnigas förslag.) gällande resereglemente samt dessutom femtio kronor. Har inspektionsförrättare under samma resa verkställt flera inspektioner, skall resekostnads- och traktamentsersättningen fördelas lika mellan de rörelser, som inspekterats. Vad nu sagts gäller även beträffande tillverkare av varor, som i 4 § 2 mom. apoteksvarustadgan sägs, skolande dock vid inspektion av tillverkning av sådana varor allenast utgå sagda resekostnads- och traktamentsersättning. 14 §. Den, som försummar att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i 2 §, eller som öppnar rörelse, som i 3 § sägs, tidigare än vad jämlikt samma § är medgivet eller som underlåter att ställa sig till efterrättelse, vad i 6, 7, 8 eller 9 §§ föreskrives, straffes med dagsböter. 15 §.

Den, som utan anmälan, varom i § 1 sägs, driver rörelse, som i samma § avses, straffes med böter från och fem till och med femhundra kronor.

Den, som underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats med stöd av 12 §, straffes med dagsböter.

§ 13.

16 §.

Den, som öppnar rörelse, varom i § 1 omförmäles, tidigare än jämlikt § 2 är medgivet, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Nyttjar eller röjer någon obehörigen upplysningar rörande läkemedels framställning, vilka han inhämtat vid fullgörande av inspektionsuppdrag, straffes, där ej förseelsen är belagd med straff i allmänna strafflagen, med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

§ 14. Den, som trots meddelat sådant förbud, som i § 11 sägs, utövar

544 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) rörelse, varom i § 1 omförmäles, straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor. § 15. Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare. § 16. Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag. § 17. Fabrikant, grosshandlare eller apoteksföreståndare, som i denna förordning avses, är skyldig att utan dröjsmål till medicinalstyrelsen inbetala kostnaderna för verkställd inspektion (eller efterinspektion), sedan räkning över sagda kostnader blivit honom av inspektor tillställd. Kostnaderna ifråga skola utgöra resekostnads- och traktamentsersättning till inspektor efter tredje klassen i gällande resereglemente samt dessutom femtio kronor för själva inspektionen. H a r inspektor under samma resa verkställt flera inspektioner, skall resekostnads- och traktamentsersättningen fördelas lika mellan de inrättningar, som inspekterats. Inspektor äger, därest han är tjänsteman vid statens farmacevtiska laboratorium, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande rese-

(De sakkunnigas 17 §.

förslag.)

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare. 18 §. Böter, som enligt denna kungörelse ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag. Denna kungörelse träder i kraft den

545 (Medicinalstyrelsens förslag år 1919.) reglemente. A n n a n inspektor äger härjämte åtnjuta arvode, som till beloppet bestämmes av medicinalstyrelsen. Ersättning, som inspektor äger åtnjuta, skall utanordnas av medicinalstyrelsen. Efter utanordnandet av dylik gottgörelse förefintligt överskott å de medel, som influtit till medicinalstyrelsen för verkställd inspektion, skall ställas till statens farmacevtiska laboratoriums förfogande för bestridande av de kostnader, som åsamkas laboratoriet för inspektioner, som här avses. Denna förordning träder i kraft den

35 — 84X080.

(De sakkunnigas

förslag.)

546 Förslag till avtal m e l l a n s v e n s k a staten o c h a k t i e b o l a g e t Läkemedelscentralen. Mellan svenska staten och aktiebolaget Läkemedelscentralen, nedan benämnt bolaget, är följande överenskommelse träffad: § 1. 1. Med föranledande av 7 § 1 mom. apoteksvarustadgan och § 5 giftstadgan upplåter K u n g l . Maj:t å statens vägnar till bolaget för en tid av sex år från och med den till och med den den jämlikt apoteksvarustadgan och giftstadgan staten tillkommande rätten att till apoteksinrättning försälja apoteksvaror, att inom riket bedriva grosshandel med giftiga ämnen av första klassen samt att till riket införa sådana giftiga ämnen. 2. Staten överlåter till bolaget den egendom, som staten förvärvar i enlighet med förordningen om ersättning m. m. till följd av införande av statsmonopol på viss grosshandel med apoteksvaror. § 2. För vad staten enligt § 1 upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid med belopp, motsvarande vad staten på grund av bestämmelserna uti den i § 1 mom. 2 angivna förordning får utbetala i inlösen, ersättning och understöd så ock kostnader för den i förordningen omförmälda nämndens arbete ävensom vad staten får vidkännas i kostnader för bolagets bildande. I likviden skola ingå aktier i bolaget till parikurs till belopp av en miljon sex hundra femtiotusen kronor. Det övriga av likvidsumman skall erläggas kontant, i den mån som utbetalning från statsverket ägt r u m . § 3. För fullgörande av den i § 2 omförmälda kontanta likvid upptager bolaget ett lån å tre miljoner kronor. Lånet skall kunna konverteras efter tio år och skall amorteras under tjugo år, räknat från den tid, då lånet upptogs. Därest på sätt i § 13 stadgas annan än bolaget skulle erhålla rättighet

547 att utöva statens ifrågavarande monopol, skall den nye innehavaren förpliktas att övertaga betalningsansvaret för lånet från och med dagen för avtalets utlöpande.

Kostnaden för anskaffande av det i § 3 omförmälda lån skall gäldas av staten och hänföras till sådan kostnad för bolagets bildande, varom i § 2 sägs. Vad nu är sagt skall ock gälla beträffande kostnaden för stämpel å de i § 2 omförmälda aktier, därest sådan stämpelkostnad varder uttagen. § 5. Det åligger bolaget: att under den tid, avtalet gäller, utöva statens monopol å viss handel med apoteksvaror och giftiga ämnen av första klassen på sätt förutsattes i apoteksvarustadgan och giftstadgan och därvid noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt nämnda författningar åligga monopolets utövare, att vid inköp, tillverkning och försäljning av de varor, varmed bolaget idkar handel, bedriva verksamheten på sådant sätt, att garanti vinnes för varor av fullgod beskaffenhet, att vid försäljning av apoteksvaror till apoteksinrättning och giftiga ämnen av första klassen tillämpa sådana prissättningsgrunder, att, under beaktande av önskvärdheten att undvika alltför ofta återkommande ändringar i prissättningen, bolaget icke beredes större inkomst av rörelsen än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder, i den m å n sådan avsättning på sätt i § 8 sägs förekommer, med säkerhet må k u n n a lämna vederbörlig utdelning å aktiekapitalet, och att vid prissättningen tillse, ej mindre att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, än även att apoteksinrättningarnas ekonomi icke lider avbräck, att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt samt att deltaga i de åtgärder för nedbringande av apotekens lokalkostnader, varom Kungl. Maj:t kan komma att besluta. § 6.

Bolaget förbinder sig att i så stor utsträckning som möjligt bereda anställning för personer, som eljest skulle vara ersättningsberättigade enligt den i § 1 mom. 2 angivna förordning. ^ Erfordras för mottagande av sådan anställning hos bolaget flyttning till a n n a n ort än personens dittillsvarande verksamhetsort, skall bolaget bestrida nödig flyttningskostnad.

548 § 7. Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj-t utfärdas, inlösa giftiga ämnen av första klassen, som förklarats forbrutna eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullanstalts forsorg försäljas å offentlig auktion. § 8. Bolaget förbinder sig att av den årliga behållning å rörelsen, som återstår sedan bolaget fullgjort vederbörliga avskrivningar och avsättningar till 'fonder, å aktiekapitalet utdelat fem procent samt amorterat och betalat ränta å det i § 3 omförmälda lån, på sätt K u n g l . Maj:t bestämmer inbetala sjuttiofem procent, dock lägst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar trehundra tusen kronor, av nämnda återstående behållning till en fond för förbilligande av läkemedel, varöver K u n g l . Maj:t äger förfoga. § 9. För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för behandling av andra spörsmål av större betydelse för bolagets verksamhet skall finnas ett direktörsråd. Rådet består förutom av verkställande direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en bland de av K u n g l . Maj:t förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltager i rådets överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören. I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området for rådets verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden. Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer. § 10. 1. Bolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av K u n g l . Maj:t, gälda ersättningar till styrelseledamot, styrelsesuppleant och revisor, som utsetts av Kungl. Maj:t. 2 Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant bestämma högre ersättning än av K u n g l . Maj:t fastställts för av K u n g l . Maj:t utsedd styrelseledamot och suppleant. § 11. Bolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.

549 § 12. 1. Bolaget må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst två procent, å inventariers anskaffningsvärde högst tio procent och å transportmateriels anskaffningsvärde högst tjugofem procent. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras K u n g l . Maj:ts medgivande. 2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till fem procents utdelning å bolagets aktiekapital, skall staten vara förpliktad att tillgodoföra bolaget så stort belopp, som erfordras för att utdelning å aktierna av fem procent må kunna ske. § 13. Därest a n n a n än bolaget erhåller rättighet att utöva statens monopol å viss handel med apoteksvaror och giftiga ämnen av första klassen för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande, skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier, förbrukningsartiklar m. m., ävensom förpliktas att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse, som n u sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, i den m å n överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän. § 14. De rättigheter, som på grund av detta avtal tillkomma bolaget, må icke u t a n statens samtycke å annan överlåtas. § 15. Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän. § 16. Detta avtal skall äga tillämpning från och med ingången av år § 17. Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan staten och bolaget utväxlade.

550 Förslag till b o l a g s o r d n i n g för a k t i e b o l a g e t L ä k e m e d e l s c e n t r a l e n . § 1. Detta bolag, vars firma är aktiebolaget Läkemedelscentralen, är g r u n d a t på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i 1910 års lag om aktiebolag. § 2. Bolaget har till ändamål att utöva svenska statens monopol å viss handel med apoteksvaror och giftiga ämnen av första klassen ävensom idka därmed sammanhängande verksamhet. § 3. Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm. § 4. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst sex miljoner kronor och högst aderton miljoner kronor, fördelat på aktier å ettusen kronor. § 5. Bolagets aktier kunna tillhöra allenast staten och andra, vilka Konungen godkänner såsom aktieägare. Aktierna skola medföra rätt till årlig vinstutdelning med högst fem procent å aktiebeloppet. § 6. 1. Bolagets styrelse består av sex ledamöter med fyra suppleanter för dem. 2. Kungl. Maj:t utser tre ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att en ledamot och en suppleant bland de av K u n g l . Maj:t utsedda och två ledamöter och båda suppleanterna bland de å bolagsstämma utsedda avgå varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter utses år , av Kungl. Maj:t en ledamot och en suppleant samt å bolagsstämma två ledamöter och båda suppleanterna utses för blott ett år. Därest sty-

551 relseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden. Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. 3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla'. 4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, som vid sammanträdet utses. Styrelsen är beslutför, när tre av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav K u n g l . Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. § 7.

Bolagets firma tecknas av den eller dem, som styrelsen därtill inom eller utom sig utser. § 8. 1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall finnas en revision, bestående av tre revisorer jämte lika många suppleanter. 2. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma. K u n g l . Maj:t utser två revisorer jämte två suppleanter för tiden från en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två å r därefter. E n av de utav Kungl. Maj:t förordnade revisorerna skall vara Dourhavande revisor; och må härtill endast förordnas av handelskammare i riket auktoriserad revisor eller person, som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer. 3. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång var D e kalenderkvartal och eljest, då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt. 4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll. § 9. Ersättning till styrelseledamot, styrelsesuppleant och revisor, som utsetts av Kungl. Maj:t, bestämmes av Kungl. Maj:t. § 10. Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april

552 påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes. § 11. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året inom maj månads utgång. Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen. Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas, skola å densamma följande ärenden till behandling förekomma, nämligen: l:o) fastställande av balansräkningen, 2:o) fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revisorernas utlåtande avser, 3:o) fråga om användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit, samt när vinstutdelning får av aktieägarna lyftas, 4:o) val av styrelseledamöter och suppleanter, 5:o) val av en revisor och en suppleant, 6:o) bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt den revisor, som utses å bolagsstämma. § 12. Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet aktier, som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan. § 13. Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna kungöras i Post- och Inrikestidningar samt i minst en annan i Stockholm utkommande daglig tidning. Kungörelse angående bolagsstämma skall vara införd i nämnda tidningar senast två veckor före stämman.

553 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning. Härigenom förordnas, att förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning skall sålunda ändras, att 1 § erhåller den lydelse nedan sägs: 1 §. Utfäster den, som driver industriell rörelse, för vilken i regel användes drivkraft om minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst tio arbetare, eller apoteksrörelse, att hans för rörelsen avsedda lösa inventarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster ävensom, vid apoteksrörelse, övriga för rörelsen avsedda varor skola utgöra säkerhet för förlag eller annan fordran, må på grund därav inteckning beviljas i egendomen i den ordning här nedan stadgas, och njute förlagsgivaren sedan den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs. Under förlagsegendomen inbegripes vid gruvdrift jämyäl gruva. Ej må — — — rörelsen drives. Denna lag träder i kraft den

554 Förslag till b o l a g s o r d n i n g för a k t i e b o l a g e t A p o t e k s k r e d i t . § 1. Detta bolag, vars firma är aktiebolaget Apotekskredit, är grundat p å aktier enligt bestämmelserna i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag och lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse. § 2. Bolagets verksamhet har till föremål att idka lånerörelse genom a t t åt innehavare av apoteksprivilegium bevilja primärkredit mot säkerhet av förlagsinteckning i apotekets lager och inventarier och, i undantagsfall, lån mot annan säkerhet för övertagande av fastighet, som helt eller till huvudsaklig del erfordras för apoteksrörelse. § 3. Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm. § 4. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst femtiotusen kronor och högst etthundrafemtiotusen kronor, fördelat på aktier å ettusen kronor, ställda till viss man. § 5. Såsom garantifond att utgöra en särskild säkerhet för av bolaget ingångna förbindelser ställer fonden för apoteksinnehavares pensionering genom medicinalstyrelsen till bolagets förfogande svenska statens obligationer, löpande med lägst tre och en halv procents ränta, till ett sammanlagt nominellt belopp av minst en miljon kronor. Garantifonden må av bolagets styrelse, efter medgivande av medicinalstyrelsen, kunna tillfälligtvis anlitas för fullgörande av bolagets förbindelser, därvid dock skall iakttagas, att garantifonden efter plan, som medicinalstyrelsen bestämmer, inom fem år skall återställas till sin förutvarande storlek. Bolaget vare skyldigt gottgöra fonden för apoteksinnehavares pensionering, vad fonden i ränta å obligationerna till följd av bolagets åtgärd gått förlustig. De i garantifonden ingående obligationerna fortfara att tillhöra fonden för apoteksinnehavares pensionering, som dock ej äger att för annat ända-

555 mål förfoga över dem, förrän det blivit vederbörligen utrönt, att obligationerna icke vidare äro för sitt här omförmälda ändamål erforderliga. § 6. Bolaget må icke ingå förbindelser i större omfattning än att sammanlagda kapitalbeloppet av dem uppgår till tio gånger sammanlagda beloppet av garantifonden och bolagets reservfond. § 7. Till aktieägarna må av bolagets vinst, efter avdrag av vad som skall avsattas till reservfond, årligen utdelas högst fem procent å akties belopp dock att, där under ett eller flera år utdelning med nu nämnda procentsats ej skett, under följande år må utdelas vad som brustit Intill dess reservfonden uppgått till ett belopp, motsvarande femtio procent av aktiekapitalet, må av årets vinst ej utdelas mera än att tjugo procent av densamma bli tillförda reservfonden. Detsamma skall gälla därest reservfonden nedgår under sålunda bestämt belopp. § 8. Bolagets styrelse består av fem ledamöter och lika många suppleanter för dem. Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, en ledamot jämte suppleant for denne. Övriga ledamöter och suppleanter väljas å ordinarie bolagsstämma, likaledes för tre år i sänder, dock att, då styrelseval första gängen forrattas, två ledamöter jämte deras suppleanter väljas för ett år samt av de övriga en ledamot och en suppleant för vardera två och tre år . Konungen förordnar en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i styrelsen. Styrelsen väljer inom sig vice ordförande. Av styrelsens ledamöter och suppleanter skola minst två ledamöter och tya suppleanter utses bland personer, som kunna antagas äga ingående kannedom om låntagarna. Styrelsen är beslutför, då minst tre ledamöter äro närvarande och om bes utet ense. I övriga fall gäller enkel röstövervikt. Vid lika röstantal galler den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. § 9. Bolagets firma skall tecknas av minst två personer i förening Styrelsen äger bemyndiga annan än styrelseledamot att teckna

firman.

§ 10. Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas av tre revisorer. E n av revisorerna och suppleant för denne utses för ett år i sänder av medicinalstyrelsen.

556 De övriga revisorerna jämte två suppleanter för dem väljas årligen a ordinarie bolagsstämma. Av de sistnämnda skola en revisor och hans suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktoriserad revisor. § 11. Bolagets räkenskaper skola uppgöras och avslutas för kalenderår. § 12. angående handhavandet av förvaltningen inom bolaget, bolagets utlåningsrörelse och dess upptagande av lån meddelas närmare bestämmelser i av Konungen utfärdat reglemente. Finnes reglementet vara i behov av ändring eller tillägg, har styrelsen att därom till Konungen ingiva förslag. § 13. Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola ske skriftligen i rekommenderat brev till varje aktieägare. Breven skola vara avlämnade till posten sist två veckor före den ordinarie stämma och sist en vecka före den extra stämma, som med meddelandet avses. § 14. Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, om han ej är tillstädes, av annan ledamot av styrelsen. § 15. Ordinarie bolagsstämma hålles årligen före utgången av april månad. § 16. Vid ordinarie bolagsstämma skola, sedan röstlängd upprättats och ordförande vid stämman blivit vald, förekomma följande ärenden: ' 1) styrelsens och revisorernas berättelser för det förflutna räkenskapsaret; 2) fråga om fastställande av balansräkningen; 3) fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, förvaltningsberättelsen omfattar; 4) fråga om användning av tillgängliga vinstmedel; 5) frågor, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämmans avgörande; 6) bestämmande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer; 7) val av styrelseledamöter och revisorer samt suppleanter for dem. § 17. Denna bolagsordning skall för att gälla fastställas av Konungen och må ej utan Konungens medgivande ändras.

557 Förslag till r e g l e m e n t e för aktiebolaget A p o t e k s k r e d i t . Om förvaltningen. § 1. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta sådant erfordras för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde skall ock äga r u m , då sådant påkallas av minst två av styrelsens ledamöter. Kallelse, så vitt möjligt upptagande de ärenden, som skola förekomma, bör i god tid före sammanträde tillställas styrelsens ledamöter eller, vid hinder för någon av dem, suppleant för honom. § 2.

Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer. § 3.

Styrelsen antager och entledigar bolagets befattningshavare samt bestämmer deras löner och övriga anställningsvillkor. I mån av behov skall instruktion för befattningshavarna utfärdas av styrelsen. § 4.

Samtliga till bolaget inkommande framställningar i låneärenden skola föredragas inför styrelsen. Beslut angående upptagande av lån eller träffande av annat avtal om kredit åt bolaget skall fattas av styrelsen. Övriga frågor må, enligt av styrelsen för högst ett år i sänder lämnat bemyndigande, avgöras av en eller flera därtill särskilt utsedda personer. § 5. Finnes erforderligt, att särskilda personer inom eller utom styrelsen äga bemyndigande att teckna bolagets firma, har styrelsen att därom meddela bestämmelse minst en gång årligen. § 6. Revisorerna äga att till sitt biträde antaga siffergranskare samt för dennes arbete fastställa instruktion.

558 Siffergranskarens arvode bestämmes av revisorerna, dock att där styrelsen så finner erforderligt, frågan om arvodet skall hänskjutas till avgörande av bolagsstämma. § 7. Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande skola genom styrelsens försorg minst tio dagar före ordinarie bolagsstämman offentliggöras i tryck. Om utlåningen. § 8. F r å n bolaget utlämnat lån skall förräntas och amorteras genom kontant erlagd annuitet enligt fastställd plan. Amorteringstiden må ej överstiga trettiotvå år. Sedan tio år förflutit från lånets mottagande, skall låntagaren äga rätt att uppsäga lånet till inbetalning efter ett år. önskar låntagare utöver den årliga amorteringen göra ytterligare inbetalning å erhållet lån, vare han skyldig att därvid underkasta sig de villkor, som bolaget finner nödigt föreskriva till förekommande av förlust eller olägenhet för bolaget. § 9. Lån må endast utlämnas till innehavare av apoteksprivilegium mot säkerhet av förlagsinteckning i för apoteksrörelse avsedda lösa inventarier och varor, lydande minst å det belopp, med vilket lånet utbetalats; dock att i undantagsfall lån må mot betryggande säkerhet utlämnas för övertagande av fastighet, som helt eller till huvudsaklig del erfordras för apoteksrörelse. § 10. Lån mot förlagsinteckning må beviljas till högst sjuttio procent av det värde, vartill inventarierna och varorna uppskattats vid värdering, som utförts genom bolagets försorg. Där så befinnes lämpligt, må till grund för värdering läggas den värdering genom skiljenämnd av lager och inventarier, varom föreskrifter givits i Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 oktober 1931 (nr 342) med vissa föreskrifter beträffande ordningen för övertagande av apotek m. m. § 11. Styrelsen har att övervaka, att värdet av för lån lämnad säkerhet icke minskas i vidare m å n än som med hänsyn till bolagets intresse må anses försvarligt ävensom att föremålen för densamma äro försäkrade i inhemsk försäkringsinrättning på för bolaget betryggande sätt och att försäkringen vederbörligen hålles vid makt.

559 § 12. ^ Vid beviljande av lån skall styrelsen förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till betalning omedelbart eller inom viss av styrelsen bestämd tid, därest enligt styrelsens mening den ställda säkerheten undergått märklig försämring eller för bolaget betryggande försäkring icke finnes eller låntagaren eljest icke fullgör de för lånet gällande villkor. § 13. Övergår privilegium å apotek, vars lager och inventarier belånats hos bolaget, till ny innehavare, skall denne, om han vill behålla lånet, inom sex månader från den dag, då han erhöll privilegiet, hos bolaget göra ansökning om att få övertaga lånet och för sådant ändamål avlämna förbindelse enligt av bolaget fastställt formulär. Göres ej sådan ansökning eller avslås densamma, äger bolaget uppsäga lånet att inbetalas efter ett år. § 14. Varder till följd av förhållande, varom i § 12 och § 13 sista stycket förmales, lån uppsagt till betalning i förtid, vare låntagaren skyldig gottgöra bolaget förlust eller kostnad genom den förtida inbetalningen enligt grunder, som av bolaget bestämmas. Om upplåningen. § 15. För anskaffande av till utlåningen erforderliga medel äger bolaget utfärda till viss man ställda reverser eller ock obligationer, ställda till innehavaren. Obligationslån, som av bolaget upptages, skall bolaget vara skyldigt återbetala genom amortering enligt plan, som angives i låneavtalet eller efter uppsägning. Sådant lån skall bolaget kunna senast tio år efter dess upptagande uppsäga till inbetalning inom tid, som är i låneavtalet bestämd. Om vården av bolagets värdehandlingar. § 16. Bolagets samtliga värdehandlingar skola vårdas antingen av riksbanken eller av a n n a n bank eller ock på annat lika betryggande sätt.

560 Utkast till ändring i Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 oktober 1931 (nr 342) med vissa föreskrifter beträffande ordningen för övertagande av apotek m. m. 1 §. Har någon för apoteksdriften. Där ej överenskommelse träffas, bestämmer en skiljenämnd i vilken omfattning och mot vilket pris inlösen skall äga rum. Skiljenämnden skall bestå av tre ledamöter jämte fem suppleanter för dessa, utsedda for en tid av tre år av medicinalstyrelsen efter hörande av apotekarsocieteten. Medicinalstyrelsen utser ordförande i nämnden samt fastställer instruktion for densamma. ..... Ersättning till skiljenämndens ledamöter så ock av dess arbete i övrigt föranledda kostnader gäldas av säljaren och köparen gemensamt.

561 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e o m f ö r o r d n a n d e av f ö r e s t å n d a r e för a p o t e k o c h o m p e n s i o n e r i n g av v i s s a a p o t e k s i n n e h a v a r e m. m. Härigenom förordnas som följer: Allmänna bestämmelser. 1 §. Apoteksinnehavare skall från och med den dag försäljning av läkemedel från apoteket för hans räkning äger rum själv förestå detsamma, i den m å n ej undantag i nedan stadgad ordning medgives. 2 §.

Apoteksinnehavare skall vara bosatt å den ort, där apoteket är beläget, därest ej medicinalstyrelsen på därom gjord ansökning i särskilt fall medgivit undantag. Om ledighet från skötseln av apotek.

3 i 1. Apoteksinnehavare må på därom gjord ansökning av medicinalstyrelsen beviljas ledighet från skötseln av sitt apotek: a) för vila under högst två månader om året; b) för sjukdom eller svag hälsas vårdande under högst sex månader i sänder; c) för enskilda angelägenheter eller av annan giltig anledning under högst sex månader i följd; samt d) för tillträdande av privilegium å annat apotek under tiden intill dess sökandens apotek blivit av ny innehavare tillträtt. 2. Söker apoteksinnehavare i fall, som i 1 mom. c) sägs, ledighet för längre tid än sex månader i följd och finner medicinalstyrelsen skäl därtill föreligga, skall styrelsen överlämna ansökningen jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:ts prövning. 3. Utan särskilt tillstånd må apoteksinnehavare under högst åtta dagar i följd vistas utom den ort, där apoteket är beläget, dock sammanlagt ej mer än trettio dagar årligen. 36 — 342080.

562 4 §.

Vid ledighet för apoteksinnehavare skall apoteket förestås av legitimerad apotekare eller i undantagsfall och för kortare tid av farmacie kandidat, som efter sin examen tjänstgjort minst fyra år på apotek. 5 §. Ansökan om ledighet, som avses i 3 § 1 och 2 mom., skall åtföljas av kompetent och lämplig persons skriftliga åtagande att under ledigheten förestå sökandens apotek. Avser ansökningen längre tid än två månader, skall vid densamma dessutom fogas dels i bevittnad avskrift en mellan sökanden och den föreslagne föreståndaren träffad överenskommelse angående villkoren för apotekets skötande, dels ock, om ledigheten åstundas för sjukdom eller svag hälsas vårdande, vederbörligt läkarintyg. Beviljar medicinalstyrelsen den sökta ledigheten, skall styrelsen tillika förordna tillfällig föreståndare att under tiden för ledigheten förestå apoteket. Under ledighet, som avses i 3 § 3 mom., ansvarar apoteksinnehavare för att apoteket skötes av person, som jämlikt 4 § är behörig att erhålla förordnande att förestå apotek. Om förfarande vid apoteksinnehavares dödsfall eller konkurs. 6 *. 1. Då apoteksinnehavare avlider, skall dödsboet ofördröjligen hos medicinalstyrelsen göra framställning om förordnande av tillfällig föreståndare samt därvid foga skriftligt åtagande och överenskommelse, på sätt i 5 § är stadgat. Befinnes den föreslagne kompetent och lämplig, förordnar medicinalstyrelsen honom till föreståndare tills vidare, intill dess apoteket blivit av ny innehavare tillträtt. Erhålles icke förslag å person, som styrelsen finner kompetent och lämplig, äger styrelsen efter omständigheterna omedelbart i ärendet förordna. 2. Varder apoteksinnehavare försatt i konkurs, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida privilegiet må av honom behållas. Det åligger konkursförvaltningen att hos medicinalstyrelsen göra framställning om förordnande, på sätt för dödsbo i 1 mom. är stadgat, och äger styrelsen att i enlighet med vad i samma moment föreskrives förordna föreståndare för apoteket, till dess Kungl. Maj:t bestämt, huru med privilegiet skall förfaras.

563 Om pension och avstående av apoteksprivilegium. 7 §.

Privilegium å apotek, som erhållits efter ikraftträdandet av kungörelsen den 27 oktober 1899 angående skyldighet för innehavare av apoteksprivilegier att mot pension vid viss ålder avstå privilegierna m. m. och vars innehavare efter 1935 års utgång uppnått eller uppnår en ålder av 67 år, skall av innehavaren avstås. 8 §. Privilegium, som i 7 § sägs, skall frånträdas, därest innehavaren uppnår 67 års ålder under den förra hälften av året, å den dag efter den 30 juni samma år, då försäljningen av läkemedel från apoteket för av K u n g l . Maj:t utsedd ny innehavares räkning äger rum, och, därest han uppnår nämnda ålder under den senare hälften av året, å enahanda tid efter den 31 december samma år. 9 §. Apoteksinnehavare, som, utöver de avgifter från apotek, vilka i annan ordning må utgå, såsom bidrag till kostnaderna för pensionering av apoteksinnehavare till fonden för apoteksinnehavares pensionering erlagt personlig pensionsavgift av 30 kronor för månad och som i enlighet med vad i 7 och 8 §§ föreskrivits frånträtt sitt privilegium, skall från och med dagen näst efter den, under vilken han frånträtt privilegiet, under sin återstående livstid vara berättigad till en årlig pension av sex tusen kronor. Ifrågavarande pensionering.

pension skall

utgå från fonden för apoteksinnehavares 10 §.

Personlig pensionsavgift, som i 9 § sägs, må ej återbekommas.

Om förtidspension. 11 §. Apoteksinnehavare, som i 7 § sägs och som erlagt i 9 § angiven personlig pensionsavgift, må, därest han styrker, att han på grund av sjukdom, svag hälsa eller minskad arbetsförmåga är varaktigt urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt förestå sitt apotek, av Kungl. Maj:t på därom av honom hos medicinalstyrelsen gjord ansökning k u n n a medgivas r ä t t att mot avstående av apoteksprivilegiet undfå pension, innan han uppnått ovan stadgade pensionsålder.

564 12 §. Apoteksinnehavare, som i 11 § sägs och som erhållit privilegium å apotek efter den 8 augusti 1920, vare, ändock att han ej uppnått ovan stadgad pensionsålder, skyldig att mot pension frånträda privilegiet, där han, efter att hava under fem på varandra följande år varit till följd av sjukdom, svag hälsa eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt förestå sitt apotek, finnes för framtiden till dylik tjänstgöring oförmögen. 13 §. Pension, som i 11 och 12 §§ sägs, må, ifall Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen så bestämmer, för tiden intill dess ovan stadgad pensionsålder uppnås k u n n a u t g å med lägre belopp än 6 000 kronor för år, dock lägst med för män 4 800 kronor och för kvinnor 4 500 kronor för år. Beträffande sådan pension gäller i tillämpliga delar vad i 9 § stadgats.

Om återkallande av privilegium. 14 §. Finner medicinalstyrelsen, att apoteksinnehavare, som erhållit privilegium å apotek efter den 8 augusti 1920, i annan ordning än ovan stadgats till annan överlämnat att förestå apoteket eller å annan överlåtit apoteksrörelsen, skall styrelsen tilldela apoteksinnehavaren varning. L å t e r han sig omedelbart icke därav rätta, skall styrelsen hos K u n g l . Maj:t göra framställning om privilegiets återkallande. Återkallas privilegiet, må K u n g l . Maj:t, efter framställning av medicinalstyrelsen, därest särskilda skäl därtill äro, medgiva honom pension med det belopp, som kan befinnas skäligt.

Om utbetalning av pension m. m. 15 §. Pension, varom i denna kungörelse stadgas, må icke för pensionärens gäld tagas i mät. 16 §. 1. Privilegium, vars innehavare är skyldig avstå detsamma, skall, där ej uppskov föranledes av åtgärder för omreglering eller närmare bestämmande av apotekets gränser eller av annan giltig orsak, av medicinal-

565 styrelsen kungöras till ansökning ledigt senast fyra månader före den tidpunkt, då privilegiet skall frånträdas. 2. Medicinalstyrelsen äger att i den ordning, styrelsen må finna lämplig, anordna utbetalning av pensionerna, att i övrigt vidtaga de åtgärder och lämna de föreskrifter, som kunna anses erforderliga för genomförandet av vad i denna kungörelse föreskrives, samt att till bestridande av kostnaderna härför använda nödigt belopp av fonden för apoteksinnehavares pensionering.

Genom denna kungörelse upphäves vad i Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 juli 1914 (nr 230) angående förordnande av föreståndare för apotek, som innehaves med personligt privilegium, och om utarrenderande av sådant apotek m. m. ävensom vad i övrigt är stadgat, som kan finnas strida mot nu meddelade bestämmelser. Denna kungörelse träder genast i kraft. 1. Apoteksinnehavare, som ej är berättigad till pension enligt denna kungörelse, må fortfarande äga utarrendera sitt apotek med tillämpning av föreskrifterna i sagda kungörelse den 10 juli 1914. 2. Den, som vid denna kungörelses ikraftträdande arrenderar apotek jämlikt bestämmelserna i sagda kungörelse den 10 juli 1914, må fortfarande innehava arrendet; skolande dock, därest apoteksinnehavaren pensioneras, privilegiet i stadgad ordning ledigförklaras. 3. Den, som vid denna kungörelses ikraftträdande innehar privilegium, må, utan hinder av vad i 7 och 8 §§ sägs, innehava detta privilegium under tolv år från den dag, försäljning av läkemedel för hans räkning från apoteket börjat äga rum, skolande dock privilegiet frånträdas, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 8 § stadgas, då apoteksinnehavaren uppnår en ålder av 70 år. 4. Den, som vid tiden för denna kungörelses ikraftträdande frånträder privilegium jämlikt bestämmelserna i 7, 8, 9 eller 11 §§ men som ej hunnit erlägga personlig pensionsavgift, som i 9 § sägs, må det oaktat vara berättigad till pension jämlikt denna kungörelse.

566 Fö r s l a g till Kungl. Ma|:ts k u n g ö r e l s e o m ä n d r a d l y d e l s e av 5 § i n s t r u k t i o n e n för m e d i c i n a l s t y r e l s e n d e n 19 d e c e m b e r 1930 (nr 441). Härigenom förordnas, att 5 § instruktionen för medicinalstyrelsen den 19 december 1930 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 5 §. Till medicinalstyrelsens apoteksväsendet hör: att efter vederbörandes hörande besluta angående inrättande, bibehållande eller upphörande av filialapotek, som ej innehaves med personligt privilegium, samt, då så prövas erforderligt och lämpligen k a n ske, hos Kungl. Maj:t föreslå anläggande av nya samt förflyttning eller upphörande av redan befintliga apoteksinrättningar av annat slag; att tillse av privilegium; att i förekommande fall, efter ty därom särskilt är stadgat, bevilja apoteksinnehavare tjänstledighet samt förordna föreståndare för apotek; att på sätt särskilt är stadgat bestämma huru många legitimerade apotekare och farmacie kandidater, som må vara anställda på apotek; att på av apotekselever; att på sätt särskilt är stadgat föreskriva, vilka läkemedel som skola å apoteksinrättning beredas (preparanda); att granska finnas nödiga; att på sätt särskilt är stadgat verkställa registrering av och utöva kontroll över farmacevtiska specialiteter; att vart tredje år eller närhelst behov därav yppar sig, efter på föreskrivet sätt verkställd utredning, fastställa giftstadgans förteckningar och apoteksvarustadgans bilagor; att på sätt särskilt är stadgat avgöra och meddela upplysning, huruvida vara enligt apoteksvarustadgan skall anses såsom apoteksvara; att bestämma förändrade pris; att på sätt särskilt är stadgat fatta beslut rörande de avgifter, som av vart och ett av apoteken årligen skall inbetalas till fonden för apoteksinnehavares pensionering och till de andra ändamål, varom särskilda föreskrifter må kunna av Kungl. Maj:t meddelas; att, där så anses erforderligt, besluta rörande de rabatter, som må befinnas böra utgå å priserna å läkemedel, som av apoteksinrättning levereras till sjukvårdsinrättning eller till andra särskilda avnämare; samt att i — — — statsverket betalas. Denna kungörelse träder i kraft den

567 Bilaga

A.

Apoteksväsendet i Danmark, Norge och Finland. Danmark. Det danska apoteksväsendet regleras genom en lag av den 31 mars 1932 (nr 107/1932). Huvudgrunder. Apotek drives som personligt privilegium och inrättas genom kungl. resolution. Inrikesministern bestämmer efter hörande av kommunala myndigheter apoteks läge inom ett i resolutionen bestämt område. Apotek kan, om så med hänsyn till innehållet i resolutionen är erforderligt, flyttas först efter samtycke av inrikesministern. Reglerna för tillsättande av apoteksinnehavare följa nära de svenska bestämmelserna i ämnet och förutsätta sålunda medverkan av en nämnd om två ledamöter, varav den ene utses av apotekarnas organisation och den andre av farmacevternas. En intressant bestämmelse är, att när icke särskilda omständigheter därför tala, ett apotek ej må upprättas eller privilegium meddelas, när det kan antagas, att det under normala förhållanden icke kan giva innehavaren en nettovinst av lägst **/i av den minsta nettointäkt (6 000 kronor), för vilken avgift till apotekarfonden utgår (se nedan), alltså minst 4 000 kronor. Apoteksprivilegium gives icke åt person, som fyllt 50 år, såvida han icke tidigare innehaft apotek, övergångsbestämmelser ha dock meddelats med hänsyn till de nuvarande obefordrade farmacevterna. Den som utövar lakar-, veterinär- eller tandläkarverksamhet får ej driva apotek eller utan inrikesministerns samtycke vara knuten till verksamhet, som framställer läkemedel. Apoteks skötsel m. m. Den som utses till apoteksinnehavare är skyldig att, om företrädaren eller hans bo så önskar, köpa apotekets brukbara inventarier och varulager i en omfattning, som står i lämpligt förhållande till apotekets behov. Kan ej överenskommelse träffas, skall saken avgöras genom skiljedom. Enas ej parterna om valet av skiljemän, skola dessa utses av Sundhedsstyrelsen. Omkostnaderna vid skiljedom delas lika mellan parterna. Om fastighet, vari apotek är beläget, blott inrymmer apoteket och innehavarens bostad, kan inrikesministern, när omständigheterna det föranleda, bestämma, att den nye innehavaren på enahanda villkor, som gälla beträffande varulager och inventarier, skall köpa fastigheten från den förre innehavaren eller dennes bo. Meddelande härom skall dock kungöras samtidigt som apoteksprivilegiet ledigförklaras. Apotekare skall själv förestå apotekets skötsel och ansvara för densamma. Ingående bestämmelser meddelas beträffande skötseln av apotek genom före-

568 ståndare vid innehavarens sjukdom, frånvaro etc. Apotek kan ej förestås av föreståndare under längre tid än ett år utom vid innehavarens sjukdom. I sistnämnda fall kan inrikesministern, såvida apotekaren vid årets utgång kan antagas vara i stånd att övertaga apotekets skötsel inom loppet av viss tid och i vart fall inom utgången av det påföljande året, förlänga föreståndarskapet intill denna tidpunkt. När fristen utlöper, indrages privilegiet, om apotekaren ej i fortsättningen kan förestå apoteket. På varje apotek skall vara anställd minst en farmacevtisk kandidat (r= legitimerad apotekare i Sverige). Sundhedsstyrelsen kan dock medgiva, att som ensamt biträde må anställas en examinerad »Medhjaelper» ( = farmacie kandidat i Sverige). För apotek med mindre omsättning och i övrigt när särskilda skäl därför tala kan inrikesministern bestämma, att apoteket helt eller delvis må drivas utan farmacevtiskt biträde. Apotek skall ständigt vara tillgängligt för expedition av läkemedel och, jämlikt uttrycklig bestämmelse, även för expedition av förbandsartiklar m. m. Vissa föreskrifter ha liksom i Sverige meddelats rörande alternerande stängning. Apoteksinnehavare är skyldig föra räkenskaper över apotekets omsättning och omkostnader i överensstämmelse med lagbestämmelserna rörande bokföring eller de föreskrifter, som i övrigt givas av inrikesministern. Räkenskapsböckerna skola företes, när så begäres av någon, som därtill bemyndigats av inrikesministern. Årligen före den 15 februari skall innehavaren enligt ett av inrikesministern godkänt formulär till sundhetsstyrelsen insända en på tro och heder avgiven deklaration rörande apotekets inkomster och utgifter under föregående kalenderår. Efterlevnad av denna bestämmelse kan av sundhetsstyrelsen framtvingas genom dagsböter om 2—10 kronor. Dessa böter tillfalla apoteksfonden (se nedan). En uttrycklig föreskrift har vidare meddelats, att apoteksföreståndare skall giva inrikesministern och Sundhedsstyrelsen sådana upplysningar om apoteket och dess förhållanden, som det är av betydelse för dem att känna. Apoteksmonopolets omfattning. Inrikesministern bestämmer, vilka medicinalvaror som det skall vara apotekarna helt eller delvis medgivet att med ensamrätt försälja. Beslut härom skall fattas efter framställning från en av inrikesministern efter samråd med handelsministern tillsatt kommission. Inrikesministern meddelar närmare regler rörande införseln till riket av de åt apoteken förbehållna varorna och rörande sådana varors transport och förvaring hos fabrikant eller handlande. Apotekarna ha rätt att, utöver vad de enligt gällande bestämmelser äro skyldiga att lagerföra eller anskaffa, från apotek försälja alla varor, som äro förbehållna apoteken, allt som kan användas vid ett sjukläger och allt som över huvud taget kan tjäna till att lindra och bota sjukdom hos människor eller djur samt vidare förbandsartiklar, desinfektionsmedel, kosmetiska medel och dylikt. Motsvarigheten till den svenska apoteksvarustadgans bestämmelser rörande apotekshandelns omfattning återfinnes i en »Anordning om apoteksvarer» av den 4 april 1929. Enligt denna författning äga apoteken ensamma försälja och utlämna vissa i en förteckning I vid författningen angivna medicinalvaror i en mängd, vars försäljningspris ligger under 100 kronor. Denna begränsning gäller dock ej, när varorna av en grosshandlare eller köpman eller jämlikt Nseringslovens 23 § av en fabrikant eller hantverkare säljas eller utlämnas till apotekare eller annan, som enligt nämnda lag är berättigad att försälja dem eller använda dem i egen rörelse. Rätt att från utlandet införa ifrågavarande varor i mängder till ett fakturapris under 100 kronor tillkommer likaledes endast apoteksinnehavare. Dock få vissa näringsidkare införa varorna i mindre mängder, om varorna falla inom deras han-

569 delsrätt och vederbörande till tullverket avgiver en förklaring på tro och heder, att varorna blott skola säljas till annan handelsberättigad eller nyttjas i vederbörandes egen rörelse. Vidare ha vissa laboratorier rätt att för eget bruk införa varorna även i mindre mängder och att köpa dem hos grosshandlare och fabrikanter. Ifrågavarande förteckning I upptager under litt. A. kolloida metaller och metalloider till medicinskt bruk, organoterapevtiska preparat till medicinskt bruk och syntetiska preparat, identiska med de nyssnämnda, samt sera, vacciner och bakteriologiska preparat till medicinskt bruk. Exempel å hithörande varor givas under vederbörande rubriker. Under litt. B. uppräknas i följd de droger och kemikalier, som tillhöra ifrågavarande förteckning. Ovanstående bestämmelser gälla även i fråga om a) alla beredningar och lösningar, som expedieras mot recept; b) alla beredningar och lösningar, som innehålla ämnen, vilka enligt det föregående äro förbehållna apoteken; c) beredningar och lösningar, som icke innehålla nyssnämnda ämnen, men beträffande vilka det av medlets allmänna användning, form, sammansättning eller av etikettering eller av salubjudandet framgår, att fråga är om läkemedel, varmed förstås medel, som användes till att förebygga och behandla sjukdomar hos människor och djur; d) läkemedel, vars sammansättning icke angives; samt e) läkemedel, som apotekarna endast få utlämna mot recept. I en särskild förteckning II givas exempel på varor, som enligt c) skola anses såsom apoteksvaror. Det m å anmärkas, att i denna förteckning äro upptagna ett flertal läkemedel, som återfinnas i bilaga III vid den svenska apoteksvarustadgan och som alltså i Sverige även kunna försäljas i den allmänna handeln. De förutnämnda reglerna gälla icke beträffande följande särskilt angivna varugrupper, nämligen 1) kosmetiska preparat, varmed förstås medel till munhålans och tändernas vård, till hudens, naglarnas, hårets och läpparnas vård och färgning, däribland också puder och smink; 2) liktornsmedel: 3) tvålar; 4) spirituösa utdrag av växtdelar o. s. v. till dietiskt bruk; 5) förbandsartiklar, inpregnerade med ämnen, som från apoteken må utlämnas i handköp; 6) naturliga och konstgjorda icke-arsenikhaltiga mineralvatten; och 7) naturliga och konstgjorda icke-arsenikhaltiga mineralvattensalter och pastiller. Med konstgjorda mineralvatten förstås sådana, som icke innehålla andra ämnen än dem, som förekomma i naturliga mineralvatten, och i liknande mängdförhållande. Med naturliga mineralvattensalter förstås sådana, som erhållas genom utkristallisering från naturliga mineralvatten. Med konstgjorda mineralvattensalter förstås sådana, som icke innehålla andra ämnen än dem, som förekomma i naturliga mineralvattensalter. och i liknande mängdförhållande. Av ovanstående redogörelse framgår, att de danska bestämmelserna rörande apoleksmonopolets avgränsning principiellt i vissa hänseenden skilja sig från motsvarande svenska men att de danska apoteken ha vidare ensamförsäljningsrätt än de svenska. Den svenska giftstadgan motsvaras av >Lov om Gifte og andre for Sundheden t arhge Stoff er» av den 28 februari 1931. På grundval av nyssnämnda lag har inrikesministern den 28 februari och den 22 december 1931 utfärdat vissa bestämmelser angående handel med gifter. Allmänna anstalters läkemedelsförsörjning. Redan i den danska apotekslagen av den 29 april 1913 medgavs rätt för statliga och kommunala sjukhus att dels driva eget, enbart för sjukhuset avsett apotek, dels bereda läkemedel för patienter och personal vid andra under samma institution hörande sjukhus. Enligt från chefen för Sundhedsstyrelsens apoteksavdelning inhämtade uppgifter bereder Bispebjergs sjukhusapotek läkemedel för Bispebjergs sjukhus,

570 Blegdamssjukhuset, Balders sjukhus, barnsjukhuset på Fuglebakken, S:t Hans hospital (sinnessjukhus) och allmänna sjukhuset (ålderdomssjukhus); Kommunehospitalets apotek för Kommunehospitalet, Rudolph Berghs Hospital och Sundbysjukhuset; samt Öresundshospitalets apotek för Öresundshospitalet, De gamles By (Hospitalet) och tuberkulosvårdhemmet. Apoteket vid Rikshospitalet i Köpenhamn, ett för hela landet avsett sjukhus, har icke rätt bereda läkemedel för stadens övriga sjukhus, då dessa höra under en annan institution. Räkenskaperna för de tre sjukhusapoteken föras på så sätt, att den framställda medicinen beräknas till fullt recepturpris minus 20 % rabatt, vilket pris är lika med det pris, som skulle erläggas vid leverans från apotek. Härifrån dragas sjukhusapotekens utgifter och återstoden utgör den besparing sjukhuset beräknar vinna genom att själv bereda läkemedlen. Under finansåret 1931/1932 var det ekonomiska resultatet följande: Bispebjergs Framställd medicin Apotekets drift

sjukhusapotek: kronor 261 425*55 » 157 104*95

Besparing

kronor 104 320*60

Av denna besparing utdelades som bonus till ovannämnda sex sjukhus respektive 46 416 kronor 31 öre, 19 945 kronor 35 öre, 8 124 kronor 3 öre, 2 257 kronor 6 öre, 14 894 kronor 17 öre och 12 683 kronor 68 öre. Kommunehospitalets Framställd medicin Apotekets drift Besparing

apotek: kronor 221 814*87 » 131 415*94 kronor

90 428*93

Som bonus utdelades till de tre förutnämnda sjukhusen respektive 72 641 kronor 56 öre, 11 457 kronor 35 öre och 6 330 kronor 2 öre. Öresundshospitalets Framställd medicin Apotekets drift Besparing

apotek : kronor 128 0 7 9 9 2 » 81 545*36 kronor

-16 534*56

Som bonus utdelades till de tre ovannämnda sjukhusen respektive 31 227 kronor 6 öre, 13 811 kronor 15 öre och 1496 kronor 35 öre. Denna rätt för sjukhusen att framställa läkemedel har genom apotekslagen den 31 mars 1932 ytterligare utvidgats. Enligt denna lag och inrikesministerns »Bekendtgörelse om Hospitalers Medicinforbrug m. m.» den 14 september 1932 kunna »Hospitaler, Sygehuse, Sanatorier, Sindsygehospitaler og lignende Anstalter, som drives av Stat eller Kommune, eller som nyder saadant Statstilskud, at de efter Indenrigsministerns Skön maa sidestilles med Disse» inrätta »Hospitalsapotek». De ha då rätt att genom en på sjukhuset anställd, av Sundhedsstyrelsen godkänd farmacevtisk kandidat (»hospitalsapotekeren») låta bereda läkemedel för patienter och personal vid såväl den egna anstalten som vid andra under samma förvaltning hörande eller »indenfor samme Köbstad eller Sognekommune, som Hospitalsapoteket» belägna anstalter av nyssnämnt slag. Hospitalsapotekaren är ansvarig för apotekets skötsel och har rätt att införa medicinalvaror från utlandet. Bortsett från den rätt att tillreda läkemedel, som tillkommer anstalter med

571 hospitalsapotek, ha »Hospitaler, offentlige och private Sygehuse og Lasgeklinikker» rätt att på vederbörande läkares ansvar blott »afveje, oplöse, fortynde eller fordele La3gemidler, idet Afvejning og Oplösning, der svarer til en Afvejning, dog ikke maa ske for staerkt virkende Laegemi diers Vedkommende, og ingen Prseparation eller Sammenblandning maa foretages». Med »staerkt virkende Lasgemidler» förstås dels sådana, för vilka i farmakopén fastställts maximaldos, dels sådana, som med hänsyn till häftigheten av deras verkan på kroppen sättas i klass med dessa. Tillredning av exempelvis salvor, plåster, extrakter, tinkturer och »Liquores» anses vara i det hela förbjuden. Nyssnämnda sjukvårdsinrättningar skola köpa apoteksvaror från danskt apotek eller från statens seruminstitut. Om dessa varor användas i större mängder, kan inrikesministern dock medgiva, att de tagas från andra leverantörer under förutsättning att varorna äro av samma kvalitet som apotekens och att vederbörande sjukvårdsinrättning underkastar sig erforderlig kontroll och betalar kontrollkostnaderna. Inrikesministern kan föreskriva, att apotekare skall vara skyldig leverera apoteksvaror till de sjukhus, som kunna inrätta hospitalsapotek, till priser vilka fastställas bland annat med hänsyn till leveransernas'storlek. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har på grundval av ovannämnda bestämmelser av år 1932 redan inrättats ett hospitalsapotek på ett »Amtssygehus», som levererar läkemedel till samtliga »Amtssygehuse» i länet. Frivilliga rabattavtal. I Danmark förekomma liksom i vårt land frivilliga rabattavtal. Från och med den 1 oktober 1933 gäller sålunda mellan Amtsraadsforeningen i Danmark, Den danske Köbstadforening och Danmarks Apotekerforening en överenskommelse av i huvudsak följande innehåll. 1) På all medicin, taxerad enligt receptur taxan och dess principer eller efter handköpstaxa och rekvirerad av sjukhus, stiftelser, ålderdomshem och försörjningsanstalter, som drivas kommunalt eller åtnjuta kommunalt bidrag, utgår rabatt, som (under hänvisning till ovan återgivna bestämmmelse i apotekslagen, enligt vilken inrikesministern kan föreskriva, att medicin till vissa sjukvårdsanstalter m. m. skall levereras till priser, fastställda bland annat med hänsyn till leveransernas storlek) beräknas på följande sätt: Av omsättningen till varje institution fråndrages 1 / 5 såsom varande rabattfri. Därefter utgår rabatt med 10 % på återstoden intill 6 000 kronor, 12 % på beloppet mellan 6 000 och 12 000 kronor, 15 % på beloppet mellan 12 000 och 20 000 kronor, 20 % på beloppet mellan 20 000 och 28 000 kronor och 25 % på beloppet över 28 000 kronor. 2) På allmänna handelsvaror (som exempel namnes en ballong glycerin), som av institutionerna köpas en gros, få apoteken blott beräkna »almindelig Handelsavance», dock högst 25 %. 3) Preparat, för vilka av staten fastställts särskilt låg avance (danska insulin-, lever- och ventrikelpreparat) och ämnen och preparat, för vilka särskilt pris avtalats (jfr punkt 2 ovan), samt sjukhussprit medräknas icke i ovannämnda omsättning och ingen rabatt utgår på desamma. 4) En förutsättning för att rabatt skall utgå är, bland annat, att institutionerna köpa sin »samlede Forbrug af Medicinalvarer fra de stedlige Apoteker». Med medicinalvaror förstås i detta sammanhang alla apoteken förbehållna varor samt alla varor, som av institutionerna köpas för medicinskt bruk. Denna överenskommelse gäller tills den av endera parten uppsäges med ett halvt års varsel. Vid sidan av densamma torde gälla vissa andra mer eller m'indre separata avtal.

572 Särskilda försäljningsställen. Inrikesministern kan tillåta apotekare att på ort inom apotekets avsättningsområde, där det icke finnes apotek, hos där boende personer anordna försäljning av sådana läkemedel, som få försäljas utan recept (handköpsvaror). Försäljningen skall försiggå enligt vissa av inrikesminstern fastställda regler. Bestämmelser härom ha i anslutning till den tidigare gällande danska apotekslagen av den 29 april 1913 av justitieministeriet utfärdats den 1 september 1915. Vederbörande apotekare antager efter samråd med tjänsteläkaren föreståndare för »haandköbsudsalget». Till föreståndare få dock i regel ej antagas sjuksköterskor, barnmorskor m. fl. samt personer, som driva affärsrörelse m. m. De varor, som försäljas från dessa försäljningsställen, skola tagas från vederbörande apotek och utlämnas till köparen i samma skick, vari de levererats av apoteket. I en kungörelse den 1 juli 1916 ha angivits vissa varor, som skola eller som icke få saluföras från ifrågavarande försäljningsställen. Preparanda och inköp av sådana. Varje apotek skall vara försett'med tillräckligt förråd av i farmakopéerna upptagna varor. Sundhedsstyrelsen kan dock vid särskilda skäl befria ett apotek från att hålla vissa av dessa varor. Läkemedel, rörande vilkas framställning farmakopéerna giva föreskrifter, kunna, såvida de ej tillredas på vederbörande apotek, på apotekarens ansvar inköpas endast från annat danskt apotek eller från ett danskt laboratorium, som underkastar sig den i sådant hänseende erforderliga kontrollen. För denna kontroll skall erläggas en av inrikesministern i förhållande till laboratoriets omsättning bestämd avgift, lägst 50 kronor, som ingår i apoteksfonden. Kontrollen utövas av de farmacevtiska visitatorerna. Om ett laboratorium ej iakttager kontrollföreskrifterna, kan inrikesministern förbjuda tillverkningen. Läkemedelspriser. Vid försäljning av läkemedel skola vederbörande taxor och därtill knutna regler följas. För taxorna och taxegrunderna ha de sakkunniga i det föregående (sid. 329 ff.) redogjort. Vid försäljning mot recept kan varken högre eller lägre betalning tagas än vad taxegrunderna angiva. Dock kan rabatt beviljas vissa läkare samt kommuner, hären, flottan, sjukhus, erkända sjukkassor och andra institutioner och rörelser, när enighet därom uppnås mellan vederbörande och apotekaren; likaledes kan rabatt beviljas fattiga. Kontroll av apoteksinrättning. Varje apotek och sjukhusapotek skall kontrolleras minst en gång årligen av vederbörande ämbetsläkare och av en farmacevtiskt utbildad visitator. »Haandköbsudsalg» skall inspekteras minst vartannat år av en farmacevtisk visitator. De farmacevtiska visitatorerna anställas av inrikesminstern. De ha, såsom av det efterföljande framgår, även vissa åligganden vid uttaxeringen från apoteken av avgift till apoteksfonden. De av visitatorernas verksamhet föranledda utgifterna betalas av apoteksfonden (se nedan). Kontroll av läkemedel. Inrikesministern kan efter samråd med Sundhedsstyrelsen förbjuda införsel och försäljning av läkemedel, vilkas sammansättning icke är angiven, och av sera, vacci-

573 ner och bakteriologiska preparat till medicinskt bruk, vilkas profylakliska och terapevtiska värde icke kan kontrolleras, samt av sådana originalpreparat, som icke aro att anse som medicinska specialiteter eller vilkas pris står i orimligt förhållande till vad samma preparat under ett annat namn kostar. I fråga om kontrollen av de nyssnämnda medicinska specialiteterna ha de sakkunniga i sitt förut omförmälda betänkande med förslag till förordning angående kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter lämnat redogörelse vartill de sakkunniga tillåta sig hänvisa. Emellertid må framhållas, att inrikesministern den 1 januari 1933 utfärdat kungörelse om kontroll av specialiteter, vilken kungörelse i många avseenden överensstämmer med de bestämmelser, som numera härutinnan gälla i vårt land. Det är förbjudet att genom annonsering, skyltning, beskrivningar eller på annat satt direkt eller indirekt reklamera för varor såsom läkande, desinficerande eller i övrigt forebyggande eller verksamma mot sjukdom, försåvitt så ej sker uteslutande hos läkare, tandläkare, veterinärer eller apotekare. Sundhedsstyrelsen kan förbjuda reklam för läkemedel, vari inbegripas förbandsartiklar, bandager, elektriska bälten, apparater mot lomhördhet, synrubbningar och dylikt, samt för preparat till desinfektion av människor, rum eller effekter. Frånträdande av apoteksprivilegium. Apoteksprivilegium skall frånträdas senast med utgången av den månad varunder innehavaren fyller 70 år. Ifall det kan antagas, att en apotekares eller medhjälpares yrkesutövning innebar risker for medmänniskorna på grund av antingen lekamliga fel eller permanent eller med mellanrum inträdande sinnessjukdom (mangelfuld Sjadstilstand) vare sig detta kan skyllas på sjukdom eller missbruk av alkohol, morfin kokain och andra liknande medel, eller på grund av dokumenterad grov oduglighet kan vederbörande fråntagas privilegium eller rätten till yrkesutövning. Inrikesministern kan giva en apotekare eller medhjälpare, som fråntagits rätten att utöva viss verksamhet, tillstånd att på nytt utöva densamma. Apoteksfonden. Av de apotek, som upprättals eller hytt innehavare efter det att en »Lov om Atgilt al personhge Apoteker» av den 13 april 1894 trätt i kraft, skall årligen uttaxeras en numera genom en särskild lag av den 31 mars 1932 fastställd avgift till apoteksfonden (apoteksavgiften). Avgiften beräknas på grundval av förutnämnda deklarationer från apoteken. Dessa kontrolleras av de farmacevtiska visitatorerna som frän apoteken kunna begära erforderliga upplysningar och verifikationer och eventuellt taga del av räkenskapsböckerna jämte bilagor. Utgifterna bestridas av londen. Apoteksfonden förvaltas av inrikesministeriet. För fondens inkomster och utgifter redogores i de årliga finanslagarna. Över dess medel kan blott rådas genom ö lag. Närmare bestämmelser om apoteksavgiften m. m. meddelar ovannämnda lag av den 31 mars 1932. Enligt denna lag skall avgift erläggas om nettovinsten föregående kalenderår eller den del därav, varunder apoteket varit i gång överstiger 6 000 kronor. Avgiften beräknas på grundval av apotekets nettovinst och omsättning. Handel och fabrikation, som drivas som självständiga rörelser, helt skilda i ran apoteket och med helt annan personal, medräknas härvidlag ej. Av den del av nettovinsten, som överstiger 6 000 kronor, erlägges för varje helt hundratal kronor följande avgift, nämligen:

574 t. o. m. 7 000 kr över 7 000 kr. men icke över 8 000 kr. erlägges 8 000 9 000 10 000 11 000 12 000 13 000 14 000 15 000,

» » » » » » »

» » » » » » »

9 000 10 000 11 000 12 000 13 000 14 000 15 000

# 7 000 kr. och 6 % av resten 90 » » 8 000 » » 9% 180 » » 9 000 » » 1 2 X 300 » » 10 000 » » \o% 450 » » 11 000 » » 1 8 X 630 » » 1 2 000 » » 21 % 840 » » 13 000 » » 2 4 X 1 080 » » 14 000 » » 2 7 X 1 350 » » 1 5 000 » » 3 0 % 30 kr. av

Av den del av omsättningen, som överstiger 40 000 kronor, erlägges härutöver för varje helt hundratal kronor följande avgift, nämligen: x t. o. m. 60 000 kr % över 60 000 kr. men icke över 80 000 kr. erlägges 200 kr. av 60 000 kr. och 2% av resten » » 100 000 » » 600 » » 80 000 » » 3 X » » 80 000 » » » » 120 000 » » 1200 > » 100 000 » » 1% » » 100 000 » » » » 140 000 » » 2 000 » » 120 000 » » ?>% » » 120 000 » »

Krediter åt apoteksinnehavare. Inrikesministern kan från apoteksfonden bevilja lån till apotekare, dock ej till sammanlagt större belopp än halva fonden. Lånen, som företrädesvis skola beviljas personer, som få sitt första apotek, skola användas till inköp av varulager, inventarier och dylikt och, under särskilda omständigheter, till övertagande av fastighet. Närmare regler angående lånens förräntning och amortering fastställas av inrikesministern. Apoteksprivilegium kan indragas, ifall rättsligt fastslås, att säkerheten för lånet väsentligt förminskats. För ifrågavarande lån skall fonden givas underpant i apotekets inventarier, varubehållning samt brandförsäkringssummor. Sådan panträtt kan stiftas oavsett bestämmelsen i § 152, första stycket i lagen nr 51 av den 25 mars 1872 om konkurs m. m. I kommentarerna till förevarande punkt i lagförslaget till 1931 års folketing framhöll ministern bland annat, att apotekarna i utomordentligt stor omfattning anskaffade kapital hos apotekens blivande leverantörer. För att söka råda bot för detta förhållande, som kunde verka ogynnsamt, hade det ansetts erforderligt att föreslå nyss berörda bestämmelser, vilka också i princip godtogos av riksdagen. Enligt vad de sakkunniga i maj 1934 inhämtat från Sundhedsstyrelsen har ifrågavarande låneverksamhet ännu ej begynt, enär fondens medel, såsom av det följande framgår, ännu så länge användas för avvecklande av de säljbara apoteksprivilegierna. Enligt uppgift torde låneverksamheten kunna upptagas om tre å fyra år. Driftbidrag åt apotek. De, som driva mindre apotek i landskommuner, erhålla bidrag från apoteksfonden. Av bidraget återbetalar (refunderer) vederbörande kommun till apoteksfonden en tredjedel. Dock avser denna bestämmelse icke apotek, som upprättats före den 1 januari 1914. När apoteksprivilegium blir ledigt, kan som villkor för apotekets fortsatta upprätthållande föreskrivas, att kommunen skall lämna bidrag. Driftbidrag från fonden utgår enligt förutnämnda särskilda lag av den 31 mars

575 1932 med 75 kronor av varje helt hundratal kronor, varmed apotekets nettointäkt understiger 6 000 kronor. P e n s i o n e r och understöd. Apotekare, som avträtt apotek vid 70 års ålder och erhållit detsamma enligt den nya lagen eller som måste frånträda det på grund av sjukdom, vilken gör honom oduglig att förestå apoteket, är berättigad till en pension från apoteksfonden om - 4 0 0 kronor ärligen med regleringstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för statens tjänstemän. Änka efter pensionsberättigad eller pensionerad apotekare är berättigad till en pension från fonden om 2 000 kronor årligen med regleringstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för änkor efter statens tjänstemän. Barnpension eller barntillagg till ankepension utgå efter de grunder, som gälla för barn efter statens tjänsteman. För ifrågavarande änke- och pupillpension gälla samma villkor som i or ankor och barn efter statens tjänstemän. Apoteksföreståndare är skyldig att för varje på apoteket anställd medhjälpare inbetala bidrag till en av inrikesministern godkänd institution 1 för pensionering av apoteksmedhjälpare och likställda och av deras änkor och barn Så länge den av pensionsinrättningen fastställda normalpensionen icke utgår för apoteksmedhjälpare och likställda samt för deras änkor med minst 2 000 kronor respektive 1 400 kronor årligen med regleringstillägg efter de regler, som gälla lor statens tjänstemän eller änkor efter dem, erlägger apoteksfonden fyllnad i pensionen, så att den uppgår till sagda belopp. Har en medhjälpare eller änka som uppbar pension från pensionsinrättningen, därutöver genom livränta eller på annat av inrikesministern godkänt sätt tillförsäkrat sig understöd, åtnjuter vederbörande av fonden ett ytterligare bidrag av samma storlek, dock högst med 300 kronor respektive 200 kronor. Vissa understöd kunna utgå till medhjälpare, som icke äro pensionsberättigade enligt nyssnämnda bestämmelser. Avlösning av säljbara apoteksprivilegier. Före lagens tillkomst voro vissa av de danska apoteksprivilegierna säljbara Denna lorsaljningsrätt upphörde genom den nya lagen. Innehavarna av dessa privilegier tillerkännas genom lagen ersättning för försäljningsrättens bortfallande Apotekslagen meddelar ingående föreskrifter angående ersättningarnas bestridande och särskilda avgifter för ändamålet utgå från ifrågavarande apotek. Även apotekstonden deltager i gäldandet av viss del av dessa ersättningar. I maj 1934 voro av landets 100 säljbara apotek 27 inlösta. Den sammanlagda mlosnmgssumman för samtliga säljbara privilegier beräknas till omkring 25 miljoner kronor. Apotekens ekonomi. Den sammanlagda omsättningen år 1930 vid 101 säljbara och 220 personliga apotek uppgick till 31692 688 kronor, varav på receptur belöpte 17 101 883 kronor. Omsättningen vid de 220 personliga apoteken uppgick under året till 18 950 551 kronor, varav på receptur 10 290 000 kronor. Nettoöverskottet vid samma apotek var 2 951 518 kronor, d. v. s. omkring 15*5 % av omsättningen. 1

Farmaceuternes Pensionskasse.

576 Norge. Liksom i Sverige har utvecklingen av apoteksväsendet i Norge kännetecknats av en övergång från reala, d. v. s. transportabla apoteksrättigheter, till personligt privilegiesystem. Slutpunkten i denna utveckling utgör den nu i Norge gällande »Lov av 4 august 1909 om drift av apotek». Huvudgrunder. Genom nämnda lag liar sålunda det personliga koncessionssystemet fastslagits såsom grundprincip för det norska apoteksväsendet. Det tillkommer konungen att bestämma apotekens antal och läge. Apoteken fä inrättas och drivas endast av dem, som därtill av konungen erhållit privilegium (bevillning). Den genom sådant privilegium meddelade rätten är inskränkt till att gälla innehavaren rent personligt utan befogenhet för honom att överlåta densamma å annan person. Kvinna har liksom i Sverige rätt att bli farmacevt och att förvärva eget apotek. Av intresse äro dock följande hestämmmelser. Gift kvinna kan ej få privilegium, med mindre hon råder över sig och sin egendom. Gifter hon sig, sedan hon fått privilegium, mister hon det, om hon ej tryggat sin förfoganderätt. Vederbörande myndighet kan dock i fall, där sä anses nödvändigt, förelägga henne att tillsvidare hälla föreståndare, som avlagt apotekarexamen. Gifter sig kvinna, som har privilegium, med annan apoteksinnehavare, får endast den enes privilegium utnyttjas. Samma bestämmelser gäller, om äktenskap ingas mellan personer, av vilka den ene driver apotek och den andra läkarverksamhet. Inlösen av de äldre apoteksprivilegierna har ej genomförts i Norge. Därför har man givetvis icke heller kunnat realisera personlighetsprincipen att omfatta landets samtliga apotek, utan nödgats låta genomförandet till stor del anstå beträffande de privilegier, som vid lagens ikraftträdande redan beviljats. Till följd därav finnas i Norge för närvarande följande olika slag av apotek: 1) Säljbara apotek, upprättade enligt en kungl. resolution av den 10 december 1850. Dessa fä fortfarande försäljas eller annorlunda transporteras, blott den nye innehavaren äger de kompetensfordringar, som i allmänhet krävas för självständigt idkande av apoteksrörelse. 2) Personella apotek. Sådana privilegier få icke överlåtas å annan person. 3) Som ett tredje och säreget slags apotek kan betraktas rikshospitalets apotek, vilket för statens räkning drives av en avlönad föreståndare, som är att anse såsom statstjänsteman (se nedan). Distributionsställen för läkemedel. Konungen beslutar rörande nyanläggningar av apotek, sedan vederbörande kommunalmyndighet fatt tillfälle uttala sig i ämnet. Bestämmande för frågan är i första hand, huruvida allmänheten pä orten har något avsevärt behov av apotek, men därjämte om apotekets omsättning kan väntas bli tillräcklig för att bereda innehavaren skälig utkomst. Väntas omsättningen under den första tiden bli för knapp, kan ändock anläggning beviljas, om vederbörande kommun eller kommuner åtaga sig att fritt tillhandahålla erforderlig lokal och om subvention kan erhållas från nedannämnda fond eller om det föreligger ett verkligt behov av läkemedelsförsäljning och bidrag kan erhållas från fonden. Så snart årsomsättningen nätt upp till viss av regeringen för varje särskilt fall bestämd storlek, upphör både kommunens och fondens bidragsskyldighet. Vederbörande departement äger bestämma apoteks läge, och apoteket får sedermera icke flyttas utan departementets medgivande. Befinnes en ort vara i behov av apotek, men sådant, även med åtnjutande av

577 subvention, icke kan bära sig, kan i undantagsfall ortens medicinbehov tillgodoses genom inrättande av filialapotek, lydande under ett stamapotek, vars innehavare driver filialen genom vederbörligen godkänd föreståndare. Privilegiet å ett filialapotek omfattar en tidrymd av 10 år, efter vilken tid till prövning upptages, om filialen kan ändras till självständigt apotek. Vid sekelskiftet restes starka krav från befolkningens sida om lättare tillgång till läkemedel. Särskilt misslottade ansågos de nordligare landsdelarna och speciellt vissa fiskelägen, där under fiskesäsongerna åtskilliga tusen fiskare kunde vara församlade. I anledning härav fingo apoteken i det nordliga Norge rätt att öppna så kallade »medikamentsutsalg», som iörestodos antingen av vederbörande apotekare eller av examinerad farmacevt. Från dessa distributionsställen kunde alla slags läkemedel säljas och försäljningsstället hade rätt, om än icke plikt att expediera recept. Ej heller »medikamentsutsalg» upprättades emellertid i tillräcklig omfattning för att tillfredsställa befolkningens behov av lättare tillgång till läkemedel. Dessa försäljningsställen skulle ju förestås av farmacevt och voro därför förhållandevis dyra i drift och kunde sålunda icke anläggas med mindre de kunde påräkna en förhållandevis stor omsättning. Därför meddelades år 1915 apotekarna rätt att hälla »medisinförråd» i fiskelägen. Från dessa förråd kunde endast säljas vissa närmare angivna läkemedel och förbandsartiklar. Varorna måste vara dispenserade i förväg och inpackade och etiketterade från vederbörande apotek. Förrådets föreståndare behövde icke vara farmacevt. Senare ha bestämmelserna om medisinförråd avlösts av vissa genom kungl. resolution den 1 april 1932 utfärdade allmänna föreskrifter om handel med läkemedel m. m. från »medisinutsalg». I föreskrifterna göres skillnad mellan »håndkjöpsutsalg» och »almindelig medisinutsalg». Tillstånd att upprätta »håndkjöpsutsalg» beviljas av socialdepartementet. Det skall förestås av farmacevt eller annan pålitlig person, som apotekaren antager men som vederbörande tjänsteläkare skall godkänna. Från »håndkjöpsutsalget» få icke säljas andra läkemedel eller varor än sädana som härstamma från stamapoteket. Med denna begränsning kan från försäljningsstället säljas alla läkemedel, som kunna utlämnas från norskt apotek utan recept och som äro tillredda eller dispenserade på norskt apotek, samt förbandsartiklar och andra sjukvårdssaker. Varorna skola utlämnas till kunderna i samma skick och i samma förpackning, vari de levererats från stamapoteket. I försäljningsstället får icke företagas någon som helst dispensering, delning eller annan behandling av varor eller förpackning. Det är underkastat kontroll och tillsyn av vederbörande tjänsteläkare och apoteksvisitator. Tillsyn skall ske minst en gång om aret. »Almindelig medisinutsalg» skall enligt samma resolution förestås av farmacevtisk kandidat, som departementet godkänner, och är i tillämpliga delar underkastat samma föreskrifter, som gälla för apotek. Av redogörelsen framgår alltså, att »almindelig medisinutsalg» motsvarar svenskt medikamentsförråd, under det »håndkjöpsutsalg» motsvarar svenskt läkemedelsförråd. Införsel och försäljning av apoteksvaror och gifter m. m. Apotek skall vara försett med tillräckligt förråd av de varor, som farmakopén upptager, och av sådana läkemedel, vilka, utan att vara upptagna i farmakopén, av konungen särskilt angivits. Därjämte är innehavaren pliktig att, om läkare, tandläkare eller veterinär till medicinskt bruk förskriver någon vara, som icke finnes i farmakopén, snarast möjligt anskaffa den, såvida icke anskaffandet medför oproportionerligt stora kostnader. 37 —

342080.

578 I Lov om handelsnaBring av den 21 juni 1929 stadgas (§ 26), att gifter och apoteksvaror endast mä försäljas frän rikets apotek, därest icke annorlunda uttryckligen i lagen är föreskrivet. Läkare och veterinärer äga dock rätt att under vissa villkor försälja läkemedel. Konungen fastställer, vad som skall anses som gift eller apoteksvara och i vilken utsträckning detta skall gälla för varje enskild vara. Förslag därom skall dock först avgivas av en nämnd, tillsatt av konungen, och bestående av två apotekare och tre andra medlemmar, varav två skola vara handelseller industriidkare. De föreskrifter, som sålunda fastställts, skola vart tionde är revideras. På samma sätt skola angivas de mindre farliga gifter, som under vissa förhållanden kunna försäljas av köpmän. Konungen eller av honom bemyndigad (socialdepartementet) kan vidtaga de ändringar i föreskrifterna, som under tiden mellan revisionerna visa sig nödvändiga, och tillika avgöra, om nya varor, som förts i handeln efter den senaste revisionen, skola tillhöra apotekares ensamförsäljningsrätt. Vid fastställandet av vad som skall räknas till apotekens ensamförsäljningsrätt skall noga tillses, att icke större inskränkningar göras i handeln med varor, som användas i konst, hantverk och industri, än som krävas av hälsovårdshänsyn. § 27 i samma lag meddelar i huvudsak följande föreskrifter rörande handeln med apoteksvaror och gifter utom apoteken. a) Med polismyndigheternas tillstånd kan köpman sälja gifter, 1 som icke äro särskilt farliga och som i större utsträckning ha teknisk användning. b) Med vederbörande departements tillstånd kunna gifter och apoteksvaror säljas av köpmän, vilka ha de »egenskaper», som fordras för att bliva apotekare, eller som på annat sätt ådagalagt, att de ha nödvändig utbildning och varukännedom. Tillstånd kan begränsas att omfatta vissa ämnen eller vissa grupper av gifter och apoteksvaror. c) Med departementets tillstånd kunna slutligen föreståndarna för lantbrukssammanslutningar införa och till sina medlemmar sälja vissa gifter till bestämda ändamål. a) och b) avse icke försäljning direkt till allmänheten utan allenast till andra köpmän, som ha rätt att sälja vederbörande artiklar, och till apotekare, fabrikanter eller andra industriidkare, som nyttja dem i sin verksamhet, till allmänna laboratorier och vetenskapliga inrättningar, som icke äro sjuk- eller vårdhem. Tillverkare av gifter och apoteksvaror kunna endast sälja sina varor till nyssnämnda köpmän och förbrukare. Den 20 september 1929 utfärdades en kungl. förordning om handel med gifter, apoteksvaror m. m., som kompletterar näringslagens bestämmelser härom. Förordningen särskiljer tre kategorier varor. A. Gifter och andra varor, som endast kunna säljas från rikets apotek. B. Gifter, som förutom från apoteken kunna säljas av köpmän, som därtill fått polismyndigheternas tillstånd, och av köpmän, sammanslutningar och affärer, försåvitt och i den utsträckning de därtill fatt departementets tillstånd. C. Varor, som kunna säljas av bäde apotekare och köpmän. Enligt denna författning skola — förutom särskilt angivna gifter och alla arcana (läkemedel, vars sammansättning hemlighälles) — alla ämnen, som användas till att förebygga eller läka sjukdom, oavsett om deras enskilda beståndsdelar äro föremal för allmän handel eller ej, försäljas endast från apotek. Härifrån äro dock undantagna dels vissa under en avdelning C / / uttryckligen nämnda preparat, som under alla omständigheter kunna säljas i den allmänna handeln, dels ock vissa i en avdelning C I upptagna varor, som under vissa förutsättningar k.mna säljas i den allmänna handeln. 1

Dessa gifter finnas förtecknade på en lista, uppgjord på sätt i § 26 namnes.

579 Under C II uppräknas: vissa maltextrakt, naturliga mineralvatten och efterbildningar därav, förutsatt att de icke innehålla giftiga ämnen, 1 samt vissa bestämt angivna »doserte mineralvann», pastiller, som beretts av salt, »utvunnet av den enkelte mineralkilde», försåvitt de icke innehålla giftiga ämnen, samt slutligen salt, som f o å t t s genom utkristallisering ur ett naturligt mineralvatten, samt efterbildningar, försåvitt de icke innehålla giftiga ämnen. Under C I upptagna varor fä försäljas i den fria handeln endast i den mån de användas som bandage, till desinficering, för kosmetiskt, tekniskt eller annat icke medicinskt ändamål och icke genom annonser, cirkulär eller pä annat sätt salubjudas eller rekommenderas såsom tjänliga att läka sjukdomar. De omfatta tekniska och andra likartade artiklar, vidare vissa apparater och redskap till kemiskt och kirurgiskt bruk, förbandsartiklar, balsamer etc, vissa extrakter etc, färg- och måkirvaror, fetter, oljor, vax. koniektyrer, kryddor etc, mineral, parfymer och kosmetika e t c , såsom synes huvudsakligen varor för tekniskt bruk. Avsnittet särskiljer inalles 30 olika varugrupper. Under flertalet grupper gives exempel pä dithörande varor. Vissa av de i avsnittet upptagna artiklarna få av köpmän till yttermera visso säljas endast i bestämda minimikvantiteter, varierande mellan 1 och 25 kilogram. Nedanstående varor få sålunda i smärre kvantiteter säljas endast frän apotek, i större kvantiteter från handelsbodar: kalium causticum, natrium causticum, enbärsolja, eucalyptusolja, stibium sulfuratum aurantiacum, järnklorid, lupulin, magnesium oxydatum leve, d:o hydrocarbonicum, d:o sulfuricum, ricinolja (minimikvantitet 5 kilogram) och sackarin. Införseln av gifter och apoteksvaror är reglerad genom en lag av den 22 juni 1928 om införsel av apoteksvaror samt om handel med gifter, farmacevtiska specialpreparat och en del andra varor. Enligt denna lag kunna varor, som äro föremal för apotekens ensamförsäljningsrätt i detalj, införas av: a) apoteksföreståndare, b) fabrikanter och hantverkare, c) föreståndare för vetenskapliga anstalter och laboratorier. För de två sistnämnda gruppernas vidkommande kan sådan införsel blott ske, ifall varan skall användas i vederbörandes rörelse eller i av dem förestådda anstalter och under villkor, att varorna icke överlåtas till andra. Vidare kan införsel av apoteksvaror och gifter ske genom d) handelsberättigade i den utsträckning, de enligt handelslagstiftningen kunna försälja sådana varor, och slutligen av e) personer, som därtill erhålla särskilt tillstånd av konungen. Kontroll ö v e r läkemedlen. Enligt sistnämnda lag är överdriven eller missvisande reklam av läkemedel förbjuden. Konungen eller den h a n bemyndigar kan helt förbjuda annonsering av ett läkemedel eller grupper av läkemedel eller andra ämnen, som salubjudas såsom tjänliga till att läka eller förebygga sjukdom, när sådant förbud anses gagneligt av allmänna hänsyn. Ulan särskild tillåtelse av konungen eller den han bemyndigar är det förbjudet att annonsera eller genom text eller meddelanden reklamera för bandager, elektriska bälten eller andra apparater, som tillskrivas medicinska verkningar. Beträffande norska bestämmelser rörande kontroll över farmacevtiska specialpreparat har redogörelse lämnats i de sakkunnigas betänkande med förslag till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter (statens off. utredningar 1932:20, sid. 89 ff.), till vilken de sakkunniga tillåta sig hänvisa. Dock kunna naturliga mineralvatten, som innehålla brom- eller jodföreningar eller radioaktiva, säljas också i den allmänna handeln. Detsamma gäller under vissa förutsättni beträffande efterbildningar.

580 Bokföringsskyldighet. Apoteksinnehavare är pliktig föra räkenskaper över apotekets omsättning och driftkostnader i överensstämmelse med av departementet meddelade föreskrifter ävensom att tillställa detta de utdrag av räkenskaperna och övriga upplysningar rörande driften, som departementet kan begära. Han är även pliktig förete räkenskaperna, när sä av vederbörande fordras. Genom cirkulär frän departementet den 27 maj 1933 ha utfärdats vissa nya utförliga föreskrifter i dessa hänseenden. Enligt dessa bestämmelser skola för apoteksinnehavare gälla liknande föreskrifter om bokföring som för köpmän enligt lagen om handelsnäring den 21 juni 1929. Av bestämmelserna framgår bland annat, att när ett apotek öppnas eller övertages av ny innehavare i en förteckning över inventarier och skulder (statusboken) skall införas en sådan sammanställning av alla ägodelar och all skuld (status), att apotekarens förmögenhet klart och korrekt framgår därav. Med högst ett ärs mellanrum skall företagas en nöjaktig och fullständig avslutning av böckerna och upptagas en fullständig status, som införes i nyssnämnda statusbok. Den införda förteckningen skall dateras och underskrivas av apotekare eller av godkänd föreståndare för apotek. Vid upprättandet av sagda inventarium skola alla ägodelar upptagas till det belopp, som vid tidpunkten anses utgöra deras värde. Varubehällning må dock icke upptagas högre än varornas inköpsvärde med vederbörligt avdrag för inkuranta varor. Finner departementet, politiet eller den som bemyndigats kontrollera apotekares räkenskapsföring att särskild grund till misstanke föreligger, att bokföringen icke fullgöres enligt utfärdade föreskrifter, kan vederbörande kräva skriftlig förklaring från apotekets revisor. Finnes icke revisor, är innehavaren eller föreståndaren på anfordran skyldig att sörja för att en utomstående revisor undersöker förhållandet och avgiver förklaring. Revisorn är ålagd tystnadsplikt. Föreskrifterna i cirkuläret gälla också filialapotek och »almindelige medisinutsalg». »Håndkjöpsutsalg» (»medisinförråd») må medtagas under moderapotekets bokföring.

Avgifter. Flertalet apoteksinnehavare äro underkastade skyldighet att till statskassan erlägga en efter omsättningens storlek beräknad, av stortinget ärligen fastställd avgift. För beräkning av denna insänder apotekaren inom en manad efter utgången av varje statsbudgetår till departementet en på heder och samvete upprättad deklaration över apotekets omsättning under aret. Avgifterna utgingo för budgetåret 1933/1934 enligt följande grunder: 1. De första 50 000 kronorna av omsättningen äro avgiftsfria. 2. Frän återstoden avräknas 25 %, vilket anses motsvara den del av omsättningen, som belöper pä fria handelsvaror m. m. 3. Återstående 75 % beskattas sålunda, att för de l:a 5 000 kr. eller delar därav erlägges i avgift 1 % 2 , » » 2:a 5 000 » » » » 3 % » » 3:e 5 000 » » » » » 4 % » » 4:e 5 000 » » » » » 5 ^ » » 5:e 5 000 » » » » 6:e 5 000 » » » » » 6 % » » 7:e 5 000 » » » » » » » 7% » överstigande omsättning » » » 8 y0

581 I anslutning härtill blir avgiften för olika omsättningsgrupper följande: Omsättning kr.

Avgift kr.

50 000 75 000 100 000 125 000 150 000 175 000

Avg ift i % av om sättningen

Omsättning kr.

Avgift kr.

Avgift i % av omsättningen

—

—

450 1 600 3 100 4 600 8 900

0-60 l-60 2*48 3-0 6 5*08

200 000 220 000 225 000 250 000 275 000 300 000

10 400 11 600 11 900 13 400 14 900 16 400

5*20 5*27 5*29 5*36 5*42 5*47

Avgiften förfaller till betalning den 1 oktober varje år. Till ett apoteks omsättning räknas all inkomst av försäljning, vare sig varorna äro föremal för apotekens ensamhandel eller ej. Dock medräknas ej intäkter av varor, som direkt eller genom mellanhand försäljas till annat apotek. Härutöver mä erinras, att vissa apotek allt fortfarande i Norge erlägga avgifter till en fond för inlösning av de reala apoteksprivilegierna (»inlösningsfonden»). Dessa avgifter beräknas i stort sett pä samma sätt som de nyssnämnda till apoteksfonden. Apoteksavgiftsfonden. Av de influtna avgifterna har bildats en fond, apoteksavgiftsfonden, över vars användning stortinget äger besluta. Den 30 juni 1931 var fondens bokförda behållning omkring 7 900 000 kronor. Dess årsinkomster genom influtna avgifter belöpa sig till omkring 200 000 kronor och genom räntor till omkring 350 000 kronor. Fonden har intill budgetåret 1932/1933 med i huvudsak ett undantag, nämligen ett extra ordinärt anslag till uppförande av en byggnad för en hudsjukdomsavdelning för män vid Rikshospitalet å 670 000 kronor för budgetåren 1926/1928, varit använd till ändamål, som i propositionen nr 1 till 1932 års storting (socialdepartementet, medisinavdelningen kap. 2455) betecknas såsom farmacevtiska, nämligen till kostnader för apoteksvisitationer, utbildning av apotekare och farmacevter och driftbidrag till mindre apotek. Ett par särfonder ha avsatts, nämligen en understödsfond för apotekare och farmacevter samt deras efterlevande och en fond till stipendier för farmacie studerande. Dessa särfonders fasta kapital utgjorde vid nämnda tidpunkt 506 000 kronor, respektive 210 000 kronor. Vidare hava frän apoteksavgiftsfonden beviljats bidrag till understöd åt arbetslösa, nödlidande farmacevter och till kontroll av farmacevtiska specialpreparat. Av fondens medel ha emellertid också utgått bidrag till en pensionskassa för farmacevter, bidrag till en arkitekttävlan och till uppförande och inredning av det nya farmacevtiska institutet samt bidrag till uppförande av universitetets nya fysiska och kemiska institutioner. För budgetåret 1932/1933 anvisades av fonden som tillskott till statens utgifter för medicinska ändamål ett anslag av 70 000 kronor. Som motiv härför anfördes i propositionen under förutnämnda kapitel bland annat, att de ändamål, som kunde betecknas som farmacevtiska, blivit ganska väl tillgodosedda medelst fondmedel och att det icke kunde anses mer än rätt och billigt gentemot den läkemedelsförbrukande allmänheten, som ju i verkligheten betalade avgifterna genom läkemedelspriserna, att så skedde. Av fondens beräknade inkomster av avgifter för budgetåret 1932/1933, 200 000 kronor, avsattes för apoteksvisitationerna 28 800 kronor, till utbildning av apotekare och farmacevter 22 880 kronor, till nämnda fond för understöd av apotekare och farmacevter samt deras efterlevande 36 500 kronor, till utgifter för fondens styrelse och räkenskapsföring 4 000 kronor, till driftbidrag åt apotek 38 000 kronor,

582 till understöd åt arbetslösa, nödlidande farmacevter 22 000 kronor (antalet arbetslösa farmacevter var år 1931 93), till den fasta farmakopékommissionen 5 500 kronor, till täckande av underskott vid kontrollen av farmacevtiska specialpreparat 24 750 kronor samt slutligen återstoden, 17 570 kronor till apoteksavgiftsfonden. Av fondens beräknade sammanlagda inkomster för nämnda budgetår, 550 000 kronor, föreslogs inalles beviljat ett belopp av 487 859 kronor, varav extraordinärt 129 500 kronor och som tillskott till statens utgifter för medicinska ändamål ovan anförda belopp av 70 000 kronor. Att apoteksavgiftsfonden användes på detta sätt torde sammanhänga därmed, att den såsom av det ovanstående framgår icke liksom i Sverige har karaktären av en pensionsfond. Lösen av inventarier och lager. Den. som fått privilegium på ett förut upprättat apotek, är pliktig att, om företrädaren så begär, lösa apotekets inventarier och lager, om dessa äro i behörigt stånd och icke överstiga apotekets behov. Tvist om inventariernas och lagrets beskaffenhet eller om salupris och övriga försäljningsvillkor hänskjutes till skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka företrädaren eller hans bo och tillträdaren utse vardera en samt konungen eller den, han förordnar, utser den tredje. Lån till apoteksinnehavare. För att underlätta kreditgivning till apoteksinnehavare har följande anordning vidtagits. Med ett bankföretag har träffats överenskommelse om att detta på särskilda villkor skall lämna lån till apoteksinnehavare. Som säkerhet för dessa lån har lagts en del av apoteksavgiftsfonden. Lån beviljas till inrättande eller övertagande av apotek, företrädesvis mer avsides liggande. Som säkerhet fordras deponerande av värdepapper eller livförsäkringsbrev, pant i fast egendom m. m. Lån beviljas av vederbörande bank men inkommande låneansökningar behandlas av ett av vederbörande departement tillsatt konsultativt råd med särskild kännedom om låntagarna, för vilket departementet fastställt instruktion. I denna instruktion föreskrives bland annat, att rådet alltid skall tillse, att garantifonden såvitt möjligt ej behöver tagas i anspråk. Apotekens tillgänglighet. Apotek skall såväl natt som dag, helgdag som vardag expediera begärda läkemedel så skyndsamt som möjligt. På platser, där det finnes två eller flera apotek, kan departementet efter lokalmyndigheternas hörande medgiva, att apoteken sön- och helgdagar samt nattetid hållas växelvis stängda. Likaså kan departementet för platser, där blott ett apotek finnes, medgiva inskränkning i tiden för apotekets öppethållande, därest omsättningen är så liten, att apotekaren icke har anledning att hålla fackkunnigt biträde. Den, som förestår ett apotek, är pliktig att ha sin bostad inom den egendom, där rörelsen drives, eller i densammas omedelbara närhet. Departementet kan vid särskilda förhållanden medgiva avvikelse härifrån; dock får vederbörande icke bo på längre avstånd från apoteket än att han kan hålla tillsyn över dess dagliga skötsel. Ledighet för apoteksinnehavare. Apoteksinnehavare skall själv förestå sitt apotek. Endast för sjukdom, resa eller annat tillfälligt förfall kan han få överlämna ledningen åt vikarie och detta först efter vederbörlig, genom tjänsteläkaren förmedlad ansökan. Ansökningen prövas

583 av medicinaldirektören, om vikariatet gäller högst tre månader, men eljest av departementet. Blir en apoteksinnehavare på grund av långvarig sjukdom eller hög ålder urståndsatt att själv sköta apotekets drift, kan han föreläggas att hålla föreståndare, som godkännes av departementet. Personal och personalreglering. Nyligen har i Norge genomförts en ny ordning för utbildning av den farmacevtiska personalen. I de tidigare bestämmelserna skildes mellan medhjälparexamen och apotekarexamen och innan dessa examina kunde avläggas måste vederbörande ha gått som lärling på apotek under tre år. Genom de nya bestämmelserna har elevtjänstgöringen avskaffats. Som förutbildning fordras antingen studentexamen eller ett inträdesprov, avlagt vid någon av landets examensberättigade skolor, i vissa ämnen, i vilka i regel fordras kunskaper motsvarande fordringarna i den språkliga studentexamen. I den nya examensordningen förekommer blott en examen, apotekarexamen, med en mer teoretiskt betonad utbildning vid farmacevtiska institutet under sex terminer och en praktisk utbildning å apoteket, infogad i den teoretiska utbildningen, under 1 K år. Utbildningstiden utgör alltså sammanlagt omkring 4 K> år. Den nya ordningen har tillämpats från hösten 1931. Apotekarexamen enligt den gamla ordningen kan avläggas intill utgången av år 1937. Vissa föreskrifter ha meddelats rörande reglering av apotekens farmacevtiska personal. Så har socialdepartementet befogenhet att bestämma det minimiantal medhjälpare eller examinerade farmacevter, som skall finnas anställt å varje apoteksinrättning. Vidare kan vederbörande undervisningsdepartement begränsa tillträdet till den farmacevtiska undervisningen, när platsförhållandena det föranleda eller för att anpassa antalet utexaminerade kandidater efter behovet. Vid begränsningen skall tillses, att även tillverkningen av och handeln med gifter och apoteksvaror såväl i som utanför apoteken tillförsäkras erforderlig farmacevtisk personal. Förverkande av privilegium. Apotekare förlorar priviliegium, om han går i konkurs och icke inom ett år därefter återfått förfoganderätten över sig och sin egendom. Han kan vidare av domstol fråndömas privilegiet, om apoteket i hänseende till inredning, utrustning eller lager av läkemedel och deras beskaffenhet icke längre kan anses motsvara sitt ändamål samt om apotekaren på grund av sinnessjukdom, böjelse för starka drycker eller narkotiska medel eller av annan orsak måste anses varaktigt olämplig att förestå apotek. Då talan om privilegiets förverkande i nu nämnda fall anhängiggöres, kan konungen förordna om apotekarens skiljande från föreståndarskapet, tills målet blivit avgjort. Apotekaren är dock berättigad att fortsätta apotekets drift genom vederbörligen godkänd föreståndare, till dess målet blivit avgjort eller tills ny apotekare utnämnts och kan tillträda apoteket. Kontroll av a p o t e k s r ö r e l s e . Ny innehavare av apotek eller filial får icke öppna rörelsen, förrän apoteksinrättningen avsynats och därvid befunnits uppfylla de allmänna fordringar om inredning, utrustning m. m., som departementet kan ha fastställt. Likaledes är innehavaren under den fortsatta driften pliktig underkasta sig kontroll genom återkommande visitationer, som utföras av vederbörande tjänsteläkare eller andra särskilt utsedda personer. Genom två från och med år 1931 tillsatta far-

584 macevtiskt utbildade apoteksvisitatorers försorg visiteras numera utan föregående underrättelse vart och ett av landets apotek minst en gång årligen. Dessutom visiteras apoteken minst en gång årligen av vederbörande tjänsteläkare. Läkemedelspriser. I fråga om försäljningspriset ä läkemedel och apoteksvaror äro apotekarna vid straffpåföljd enligt allmän lag bundna av de taxor, som därför fastställas av konungen eller den han förordnar. I Norge gälla medicinaltaxegrunder av den 30 januari 1914 och veterinärtaxegrunder av den 21 mars 1896. I stort sett ha dessa taxegrunder bibehållits oförändrade, om här bortses frän de förändringar, som blevo en följd av dyrtiden omedelbart efter världskriget. Sedan länge har emellertid övervägts en allmän revision av taxegrunderna. Den 13 juni 1925 uppdrog socialdepartementet åt en kommitté att utarbeta förslag till nya taxegrunder. Kommittén delade sig emellertid i två fraktioner, av vilka den ena, »flertallet» (tre ledamöter, varibland ordföranden), avgav betänkande den 13 mars 1928, och den andra, »mindretallet» (de tre farmacevtiska ledamöterna), den 5 februari 1929. »Flertallet» föreslog ganska genomgripande taxereduktioner, under det »mindretallet» försvarade en mer konservativ ståndpunkt i detta hänseende. Kommitténs olika förslag föranledde icke någon förändring i principerna för den norska medicinaltaxans uträknande. Enligt vad som upplysts i en skrivelse den 1 juni 1933 till de sakkunniga från vederbörande i medisinaldirektoratet tillsattes därefter en mindre kommitté med uppgift att söka åstadkomma ett nytt modifierat förslag till ändring av taxegrunderna, vars arbete emellertid vid nämnda tidpunkt ännu icke avslutats. För huvudinnehållet i de norska taxegrunderna har redogjorts å sid. 331 ff. i de sakkunnigas betänkande, vartill hänvisas. Rikshospitalsapoteket. Förutnämnda rikshospitalsapotek i Oslo torde här böra mer ingående uppmärksammas. Detta apotek, som inrättades är 1856, drives som nämnts för rikshospitalets räkning genom en föreståndare, som tillsättes av socialdepartementet mot fast årslön jämte tantiem. Apoteket levererar medicin förutom till sjukhuset även till privatpersoner och åtskilliga offentliga anstalter i Oslo samt tillgodoser även en stor del av arméns behov. Organisationen har sitt särskilda intresse därigenom att apoteket torde vara det enda i Europa för närvarande existerande, vid vilket statsdrift är genomförd, oaktat apoteket är tillgängligt även för enskilda. Till belysande av apoteksrörelsens omfattning och ekonomi må anföras, att inkomsterna för budgetåret 1932/1933 beräknades till omkring 265 000 kronor, varav 150 000 kronor belöpte på försäljning utom sjukhuset, och omkostnaderna till omkring 210 000 kronor, vadan alltså nettoinkomsten beräknades utgöra omkring 55 000 kronor. Av omkostnaderna belöpte 120 000 kronor pä varor och omkring 65 000 kronor på avlöningar (varav 10 400 kronor såsom lön och tantiem till föreståndare). Beträffande den ekonomiska kontrollen ha de sakkunniga inhämtat följande från medisinaldirektoratet och från apotekets föreståndare. Vid apoteket föres ett inventarium. Nyanskaffningar attesteras av apotekets föreståndare, som översänder inventarieutdragen till rikshospitalets direktör. Vart tredje år genomgås inventarierna av en representant för statsrevisionen och en för socialdepartementet. Apotekets kontantförsäljning omhänderhades tidigare av två kassörer, som emellertid numera ersatts av kassaapparatsystem. Denna ordning bryter, heter det i de erhållna uppgifterna, med den gamla principen, att staten skall föra en ingående kontroll över kontantförsäljningen. Systemet har enligt

585 föreståndarens uppfattning fungerat bra och några oegentligheter ha icke förekommit. Tid efter annan reviderar statsrevisionen kassan. Varuinventeringen företages av två av socialdepartementet utsedda personer samt av apoteksföreståndaren eller hans ställföreträdare. Sedan samtliga varor antecknats, jämföres förteckningen med den tre är tidigare upprättade motsvarande förteckningen. Alla varor, som icke sålts under dessa tre år, strykas ur förteckningen såsom inkuranta. Varuvärdena bestämmas efter apotekets inköpspris med tillägg för omkostnader etc. Rikshospitalet har för närvarande en ganska stor rabatt på läkemedel. För det första utnyttjas nästan alltid den rabatt, som är fastställd i medicinaltaxegrunderna. Rabatten uppgår här till 20 %. Härtill kommer så en ytterligare rabatt med 33 Va % . På specialpreparat, varav en väsentlig del utgöres av sjukhusförpackningar, gives icke rabatt. I övrigt administreras apoteket på samma sätt och efter samma principer som landets övriga apotek. Vid apoteket anordnas kurser i praktisk farmaci för medicine studerande. Omkring 50 studenter per termin genomgå dessa kurser. Läkemedelspriserna för övriga allmänna inrättningar m. fl. Såsom av det nyss anförda framgår, åtnjuter rikshospitalet på grund av särskilda förhållanden betydande rabatter å sina läkemedelsinköp. Förutom medicinaltaxans bestämmelser om r a b a t t 1 ha icke i Norge officiellt meddelats särskilda föreskrifter rörande rabatter till andra sjukvårdsinrättningar, fattigvärden e t c , om här bortses frän ett av socialdepartementet godkänt kontrakt mellan Ullevåls apotek och Oslo kommun om leveranser till Ullevåls sjukhus och vari omtalas, att apoteket skall medgiva viss bestämd rabatt på leveranser till sagda sjukhus. Däremot ha på frivillighetens väg vissa rabattöverenskommelser kommit till stånd. Sålunda kan enligt av Norges apotekarförening den 27 maj 1914 antagna bestämmelser rabatt givas till sjukkassor intill 10 %, och till sjukhus, andra institutioner och veterinärer intill 12 % %. I vissa fall kunna efter särskilda beslut läkare och tandläkare givas rabatt om högst 20 %. Rabatt synes ej utgå för mängder, som betinga rabattpris enligt medicinaltaxegrunderna, och ej heller å specialiteter. Enligt uppgift från Norges apotekarförening tillämpas högst olikartade rabattvillkor i olika delar av landet. I exempelvis Nord-Norges krets av apotekarföreningen åtnjuta sjukhus eller fattigvård ej rabatt. I vissa kretsar får statsbanornas sjukkassa 10 % rabatt på en del läkemedel. I Oslo får den kommunala fattigvården 10 % rabatt på »almindelig medicin», under det den största grannkommunen Åker ej erhåller rabatt av något apotek. Enligt uppgift från apotekarföreningen söker man i Norge efter hand avskaffa varje form av rabatt. Man menar nämligen, att all rimlig rabatt erhålles genom de nuvarande degressiva medicinaltaxegrunderna. Intresse i detta sammanhang har vidare det förhållandet, att i Norge liksom i vårt land dryftats förslag om rätt för sjukvårdsinrättningar att köpa läkemedel direkt hos fabrikanter och grossister. I detta avseende må följande anföras. Förutnämnda kommitté av år 1925 fick till sig hänskjutna vissa framställningar m. m. från sjukhusläkare om förbilligande av sjukhusens läkemedelsinköp, vari bland annat föreslogs rätt för sjukvårdsinrättningarna att från andra än apotek anskaffa sina varor. Inom kommittén rådde i detta avseende delade meningar. I »flertallets» betänkande anfördes, att ordföranden samt en annan ledamot av kommittén ansåge, att vederbörande departement borde bemyndigas att efter fram1

Se sid. 332.

586 ställning från medicinaldirektören medgiva sjukhus och andra medicinska anstalter samt även kirurger rätt att företaga direkta inköp hos norska eller utländska fabriker eller grossister av sådana läkemedel eller rekvisita, som förbrukades i större mängder. Tillstånd borde emellertid endast meddelas i sådana fall, där direkta inköp kunde ske utan risk i medicinskt hänseende, såsom för vissa specialiteter, exempelvis insulin, och bandageplåster, exempelvis leucoplast. Däremot borde det icke bli tal om att öppna möjlighet till direkta köp av starkare verkande läkemedel. Den tredje ledamoten av »flertallet» kunde i princip ansluta sig till nyssnämnda uppfattning men hade betänkligheter emot att för det dåvarande förändringar gjordes i de bestående förhållandena. Hänvisning gjordes bland annat till vissa av »flertallet» framlagda förslag om rabattgivning. »Mindretallets» tre ledamöter ansågo de starkaste skälen tala för att någon ändring i berörda hänseende icke gjordes i bestående förhållanden. Dessa ledamöter underströko vikten av att de sjuka å sjukhus erhölle läkemedel, som sakkunnigt tillretts och som därför passerat apotekens kontroll. Sjukhus vore icke lämpade för vare sig lagring och kontroll eller tillredning av större kvantiteter läkemedel. Hänsynen till apotekens ekonomi talade också emot förslaget. Rabattspörsmålet borde, där det icke reglerades i taxegrunderna, få ordnas genom särskilda avtal mellan vederbörande sjukhus och apotek. Ifrågavarande förslag om rätt för sjukvårdsinrättningar att annorstädes än å apotek köpa läkemedel har såvitt de sakkunniga erfarit ännu icke realiserats i Norge. Apotekens ekonomi. De sakkunniga ha hos medicinaldirektoratet inhämtat att direktoratet saknar uppgifter rörande de norska apotekens ekonomi. Ovannämnda medicinaltaxekommitté av år 1925 inhämtade visserligen en del uppgifter i nämnda hänseenden, men dels äro dessa uppgifter, enligt vad som upplysts, i vissa hänseenden mindre tillförlitliga, dels bygga de på förhållanden, som ligga så långt tillbaka i tiden, att de nu sakna intresse. De sakkunniga äro därför icke i tillfälle att belysa de norska apotekens ekonomi. Administration. Det norska apoteksväsendet sorterar under socialdepartementet, som har en särskild avdelning, medicinalkontoret, för behandling av apoteks- och medicinalärenden. Under medicinalkontoret lyder »Direktoratet för det civila Medicinalväsendet», som förestås av en medicinaldirektör. Personalen vid medicinaldirektoratets apotekskontor består av en kontorschef, en sekreterare och en assistent. Under medicinaldirektören sortera två apoteksvisitatorer samt laboratoriet för kontroll av farmacevtiska specialpreparat. Enligt en resolution av år 1866 äro alla, som därefter fått privilegium å apotek i Oslo skyldiga att tillhandagå departementet med hjälp vid revidering av farmakopé och taxa samt vid utredningar i andra yrket rörande frågor. År 1892 intogos liknande bestämmelser i instruktionen för föreståndaren för rikshospitalsapoteket.

Finland. Apoteksväsendet i Finland har i många hänseenden följt samma utvecklingslinjer som i Sverige även efter skilsmässan mellan de båda länderna. För denna utveckling har en ganska ingående redogörelse lämnats av 1912 års apotekskommitté. 1 Här m å av den historiska utvecklingen allenast beröras följande, som har visst intresse för förståelsen av det finska apoteksväsendet. 1

Kommitténs förutnämnda betänkande, del III, sid. 428 ff.

587 Historik. I Finland brottades man liksom i Sverige under lång tid med frågan om apotekens säljbarhet. Detta spörsmål vann en förberedande lösning den 9 oktober 1883. Världskriget kom emellertid emellan och förhindrade förslagets realiserande. År 1916 kom emellertid frågan om apoteksväsendets ordnande upp i annat sammanhang och i annan gestalt. Vid behandlingen av ett ärende om utförande av några av staten planerade nya sjukhus invid Helsingfors anmodade nämligen senaten medicinalstyrelsen att till senaten inkomma med förslag om inrättande av ett apotek, avsett att drivas för statsverkets räkning och med uppgift att förse berörda sjukvårdsinrättningar med nödiga medicinalier. Enligt medicinalstyrelsens i anledning härav den 5 december 1916 avlämnade förslag skulle ett för alla statens sjukhus avsett apotek inrättas och inrymmas i sjukhuskomplexen invid Helsingfors. I det förslaget åtföljande yttrandet ansåg sig styrelsen emellertid böra avstyrka dess realiserande under framhållande av att statens medicinbehov kunde på annat sätt tillgodoses både bättre och billigare. Förslaget förändrades i senaten sedermera i den riktningen, att det ifrågasatta apoteket skulle inrättas i Helsingfors och hållas tillgängligt även för allmänheten samt i nyssnämnda sjukhuskomplex i stället inrättas ett statens medicinnederlag, vars uppgift skulle bli att förse även enskilda apotek i landet med erforderliga läkemedel. Statsapotek skulle därpå efterhand inrättas i alla länsresidensstäder och åtgärder vidtagas i sådan riktning, att apoteksväsendet i landet efter år 1924, då apoteksprivilegiernas giltighetstid utginge, kunde helt och hållet förstatligas.' Genom den i mars 1917 inträffade revolutionen blev planens fullföljande tillsvidare förhindrad. Vid 1920 års riksdag upptogs ånyo frågan om apoteksväsendets omorganisation. Ärendet hann emellertid icke bli föremal för riksdagens behandling. Vid 1922 års riksdag inlämnades en petition om socialisering av apoteken. 1923 års riksdag beslöt uppmana regeringen att utarbeta och förelägga riksdagen proposition angående omorganisation av apoteksväsendet. Då apoteksfrågan icke kunde bliva slutgiltigt avgjord före utgången av år 1924 och privilegierna för samtliga personellt privilegierade apotek vid denna tid utginge, stadgades genom en förordning av den 8 augusti 1924. att innehavare av dylikt privilegium kunde på villkor, som fastställdes av statsrådet, beviljas nytt privilegium gällande till utgången av år 1928. Sedan ärendet sålunda överlämnats till regeringen, inlämnade styrelsen för Finlands stadsförbund, landskommunernas förbund och konsumtionsandelslagens centralförbund skrivelse till statsrådet, vari bland annat föreslogs, att apoteksprivilegium skulle kunna tilldelas kommun eller aktiebolag, vari kommun innehade aktiemajoriteten, aktiebolag, som utdelade endast viss av statsrådet fastställd dividend å aktiekapitalet, medan den återstående delen av vinsten skulle användas till allmännyttiga ändamål, eller ock till enskild person för viss tid. År 1925 avlämnade lagberedningen betänkande med bland annat förslag till lag om grunderna för apoteksarrende och om inrättande av en apoteksfond. Till grund för förslaget låg det personella koncessionssystemet och de befintliga stamapoteken skulle efter fyrtio år räknat från den nya lagens ikraftträdande övergå till personliga. Sedan medicinalstyrelsen, finska apotekarföreningen och farmacevtiska föreningen med några smärre tillägg och ändringar godkänt lagförslaget, avlämnade regeringen år 1926 proposition i ämnet till riksdagen. Propositionen innehöll ett från lagberedningens förslag väsentligt avvikande stadgande i fråga om stamapoteken. Regeringen hade nämligen helt uteslutit bestämmelsen om övergångstid,

588 vilket innebar att stamapoteken likställdes med de personella apoteken. Ändringar hade också vidtagits i förslagen beträffande apoteksfonden. Dels höjdes avgifterna, dels föreslogos ändrade grunder i fråga om användningen av fondens medel. Lagberedningen hade föreslagit, att dessa medel skulle användas till understöd åt apotek samt till yrkesutövare, som blivit oförmögna att fortsätta sin verksamhet, ävensom till ändamål, vilka avsåge att befrämja apoteksväsendet. I propositionen föreslogs, att halva apoteksskatten skulle tillfalla statsverket och att den andra hälften skulle avsättas till apoteksfonden, som i främsta rummet skulle begagnas för subventionering av apotek samt till inrättande av sjukstugor och understödjande av hälsovården i fattiga gränskommuner och därmed jämförliga kommuner. Riksdagen beslöt i mars 1927 att låta apoteksfrågan vila. En ny proposition avlämnades på hösten 1927 av en ny regering. Denna proposition inrymde rätt för kommun, vissa aktiebolag och andelslag att jämte enskilda personer söka och erhålla apotekskoncession, dock för högst 25 år. Riksdagen antog likväl den 7 oktober 1927 det i den tidigare propositionen framlagda lagförslaget och den nya lagen stadfästes den 4 januari 1928. Den har i huvudsak följande innehåll. Huvudgrunder. Apoteksväsendet står under medicinalstyrelsens överinseende men det ankommer på statsrådet att fatta beslut om inrättande, flyttning eller indragning av apotek. För idkande av apoteksrörelse erfordras av statsrådet beviljad rättighet. Undantag från denna regel gäller för vissa tillfälliga apoteksföreståndare, för Helsingfors universitet samt för den militära sjukvårdens och statens sjukvårdsanstalter. I övrigt erfordras för erhållande av apoteksrättighet bland annat att vara finsk medborgare samt att, efter avlagda kunskapsprov, ha förklarats behörig att innehava apotek. Apoteksrättighet tilldelas efter ansökan och därvid bör bland flera sökande den utses, som på grund av skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd befinnes vara den mest förtjänte. Apoteksrörelse får i regel ej mot arrende eller på annat sätt överlåtas till annans begagnande. Den som erhållit rättighet till redan befintligt apotek är skyldig att, om så av den förre innehavaren eller hans rättsinnehavare yrkas, tillösa sig apotekets varulager och inventarier, såvida de äro i användbart skick och icke överstiga apotekets behov. Kan godvillig överenskommelse icke träffas, skall saken hänskjutas till skiljenämnd. Apotekare skall själv förestå apoteket. Blir han på grund av sjuklighet eller hög ålder urståndsatt att själv förestå apoteket, är han pliktig att låta det förestås av en ansvarig föreståndare, som förordnas av medicinalstyrelsen. Underlåter apotekaren att föreslå föreståndare eller kan den föreslagne ej godkännas av medicinalstyrelsen, äger styrelsen, sedan apotekaren beretts tillfälle att yttra sig, utse föreståndare och fastställa dennes löneförmåner. Om ledighet för apotekare i andra fall stadgas i särskild förordning. Om apotekets skötsel kräver biträde av personal, som avlagt farmacevtisk examen, skall apotekaren hålla sådan personal till behövligt antal och, om skäl därtill äro, äger medicinalstyrelsen bestämma vilket antal som minst erfordras. Styrelsen äger också avgöra, huruvida och i vilken utsträckning elever få hållas i tjänstgöring. Medicinalstyrelsen har bemyndigande att förklara apotekare förlustig sin apoteksrättighet bland annat då apotekare försatts i konkurs, då apoteket icke längre motsvarar sitt ändamål i fråga om inredning, förråd av läkemedel eller läkemedlens beskaffenhet eller om apotekaren eljest prövas ha uppsåtligen, genom vårds-

589 löshet eller oaktsamhet grovt åsidosatt vad honom såsom apoteksinnehavare åligger eller missbrukat apoteksrättigheten, då apotekaren till annans begagnande upplåtit apoteket eller då han i följd av sinnessjukdom eller missbruk av alkohol o. s. v. är ur stånd att på ett tillfredsställande sätt utöva yrket samt då han för brott dömts till visst svårare straff. För kontroll av apoteksrörelse skola apoteken vara underkastade visitation. Vid försäljning av läkemedel å apotek bör iakttagas en av statsrådet fastställd taxa. Medicinalstyrelsen äger att utarbeta och till efterrättelse påbjuda erforderlig farmakopé. Privilegier å stamapotek övergå fortfarande till annan innehavare i den ordning, som hittills varit rådande, dock icke under längre tid än fyrtio är efter lagens ikraftträdande. Efter denna tid upphöra privilegierna, men den som vid sagda tidpunkt innehaft privilegium ä stamapotek minst fem år skall med avseende å apoteket anses likställd med den som pä grund av lagen erhållit apoteksrättighet. För apoteksrörelse skall årligen erläggas avgift, som tillfaller statsverket. För utgivande av avgift indelas apoteken i tio klasser efter rörelsens omfattning. Avgiften utgör i första klassen 22 000 och i tionde klassen 1 000 mark. Klassindelningen regleras i allmänhet vart femte år av statsrådet på förslag av medicinalstyrelsen. Befriade från avgift äro dels apoteksinnehavare, som åtnjuta understöd av statsmedel för sitt apotek, dels ock universitetsapoteket samt de för den militära och civila sjukvården inrättade apoteken. Likaså kan statsrådet från avgift befria innehavare av apotek med ringa omsättning. Såsom redan av det tidigare framgår bildas icke av apoteksavgifterna någon särskild fond utan de uppbäras och användas såsom statens övriga skattemedel. För närvarande uppgå de årligen till omkring 1950 000 mark. Från och med lagens ikraftträdande har emellertid riksdagen beviljat ett årligt anslag av 300 000 mark för apoteksväsendet, över vilket belopp medicinalstyrelsen haft rätt att bestämma. Under år 1933 utdelades av detta belopp som understöd åt små apotek samt filialer sammanlagt 265 000 mark, som understöd för Farmacevtiskt notisblad 10 000 mark, till ett farmacevtiskt studiestipendium 20 000 mark och till särskilda undersöknings- och kontrollarbeten 5 000 mark. Verkställighetsförordning för apotekslagen utfärdades den 17 december 1928. Denna förordning innehåller närmare bestämmelser om medicinalstyrelsens skyldigheter beträffande apoteksväsendet, om ledigförklarande och tillträdande av apotek, om förordnande av t. f. apoteksföreståndare, om apoteks öppethållande, om dess utrustning, om granskning av taxa och farmakopé och om visitationer m. m. Av nämnda bestämmelser inhämtas följande. Apotekare är skyldig att före utgången av varje år avlämna berättelse till medicinalstyrelsen enligt av styrelsen utfärdade föreskrifter. Enligt inhämtad uppgift gälla emellertid i sistnämnda hänseende de bestämmmelser, som ägde tillämpning före den nya lagens ikraftträdande. Årsberättelsen skall alltså innehålla 1) fullständig förteckning över apotekets personal, 2) antalet frän apoteket expedierade recept, 3) mängden från statens alkoholrorelse beställd 96-procentig sprit, 4) mängderna inköpta inhemska växtdroger. En särskild anmälan göres årligen över försäljningen av de i den internationella opiumkonventionen berörda ämnen. Förutom den kontroll, apoteken i övrigt aro underkastade från medicinalstyrelsens sida, underkastas de visitation av vid styrelsen anställd apoteksvisitator samt av provinsialläkaren å orten. Rörande pensionering av apotekarkårens medlemmar finnas inga bestämmelser i nu berörda författningar. En pensions- och understödskassa, farmacevternas pensionskassa, baserade på avgifter från delägarna samt, i fråga om understöden på donationer, finnes sedan år 1864.

590 Läkemedelshandeln i övrigt. Fortfarande synes gälla förordningen den 24 januari 1888 angående droghandel, omfattande sådana ämnen, som användas till medicinskt bruk. 1 Enligt förordningen får droghandel idkas endast i stad. Rätt att öppna droghandel kan förvärvas av envar, som enligt förordningen om näringarna är behörig att efter anmälan handla i öppen bod. Sökande behöver ej själv besitta någon farmacevtisk kompetens, blott han håller kompetent föreståndare. Däremot erfordras tillstånd för utövande av sådan rörelse. Den, som önskar öppna droghandel, skall göra ansökan därom hos vederbörande guvernör samt därvid uppgiva den ort, där handeln är ämnad att drivas, ävensom styrka, att den, som kommer att förestå handeln, i föreskriven ordning undergått provisorsexamen. Guvernören hör över ansökningen ej mindre vederbörande kommunalstyrelse och, om så anses nödigt, polismyndighet, än även medicinalstyrelsen samt prövar sedan, huruvida det begärda tillståndet må beviljas eller ej. Guvernörens beslut kan överklagas hos senaten. Rättighet att idka droghandel innefattar även rätt att handla med arsenik och andra giftiga ämnen, vilka användas för medicinskt bruk. Vissa medicinska varor äro emellertid förbjudna att i droghandel försäljas eller hållas till salu. Förbudet omfattar följande grupper: Balsamer, medicinska, sammansatta; Dekokter, medicinska; Elixirer, medicinska; Extrakter, medicinska, med undantag av malt- och köttextrakt samt lakrits; Infusioner, medicinska; Kapslar, medicinska; Kryddor, medicinska, sammansatta; Linimenter, medicinska; Mixturer, medicinska; Moser, medicinska; Pastiller och kakor, medicinska, med undantag av sådana, som äro beredda av mineralvatten, samt pepparmyntpastiller; Piller, pulver, medicinska, sammansatta; Plåster, medicinska, med undantag av musch- och häftplåster; Salvor, medicinska, med undantag av coldcream och läppomada; Syruper, medicinska, med undantag av sådana, som äro beredda av fruktsafter; Tinkturer, medicinska, beredda av såväl sprit som vin. De medicinska ämnen, som undantagits från förbudet, få drogaffärerna försälja i både parti och minut. Övriga droger och kemiska preparat, vilka användas till medicinskt bruk, få i minut försäljas endast till köpare, som driver apoteksrörelse, varemot vid försäljning till andra personer vikten av varje slag, som på en gång utlämnas till samma köpare, bör uppgå till minst 150 gram. Detaljerade föreskrifter finnas rörande kontrollen över drogaffärernas skötsel, ävensom om straff för överträdelse av förordningen. Förslag till nya b e s t ä m m e l s e r angående läkemedelshandeln. Sedan från skilda håll framkommit yrkanden om revision av gällande bestämmelser angående läkemedelshandeln, avlämnade år 1910 särskilda kommitterade ett förslag till förordning angående tillverkning och försäljning av apoteksvaror. Enligt de kommitterades åsikt skulle den egentliga droghandeln — grosshandeln med 1

Vid betänkandets tryckning föreligger i detta hänseende finska regeringens proposition, nr 84, angående apoteksvarulag.

591 apoteksvaror — fortfarande bibehållas som en reglerad näring. Droghandelsrörelse i öppen bod skulle däremot begränsas så att varor, vilka endast eller i huvudsakligaste mån användes såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, ävensom gifter av första klassen icke finge försäljas av droghandlare. Denna handel behövde därför icke särskilt regleras; den kunde frigivas och underkastas allmänna näringslagens bestämmelser. I enlighet med dessa principer hade kommitterade utarbetat ett förslag till »förordning angående tillverkning och försäljning av apoteksvaror», åtföljt av tvenne förteckningar på apoteksvaror; den ena innefattande enkla ämnen, den andra beredningar. Nämnda kommittéförslag ledde inte till något resultat. År 1923 uppdrog emellertid statsrådet åt lagberedningen att uppgöra förslag i ämnet. Detta förslag, som avlämnades år 1925, ansluter sig till det nyssnämnda kommittéförslaget och gällande skandinavisk lagstiftning på området. Det är ännu icke slutbehandlat. Handeln med gifter regleras jämväl fortfarande i huvudsak genom en förordning av år 1888. År 1928 utfärdades nya bestämmelser rörande bland annat s. k. växtskyddsgifter.

592 Bilaga

B.

Förslag och åtgärder i vissa främmande länder angående centralisering av apotekens varuinköp och läkemedelsberedning. Norge. Frågan om centralisering genom det allmännas försorg av apotekens varuinköp synes ha mest ingående behandlats i Norge. I den norska apotekslagen stadgas, att om på det allmännas tillskyndan en centraldepot för apotekens förseende med läkemedel blir upprättad varje apotekare skall vara skyldig att endast från denna inköpa de läkemedel, varmed depoten driver handel. .. Hösten 1910 fick apoteksvisitatorn filosofie doktorn Klaveness av justitiedepartementet i uppdrag att utreda frågan om anläggande av en statsdepot för apotekares förseende med läkemedel. Hans förslag överarbetades av en den 6 september 1911 av justitiedepartementet tillsatt kommitté, huvudsakligen sammansatt av apotekare och representanter för droghandeln. Kommittén avgav sitt betänkande den 7 maj 1915. Vid ärendets behandling vid dessa tillfällen utgick man emellertid ifrån förutsättningar, som icke nu torde vara aktuella i Norge, vadan de sakkunniga begränsa sig till att lämna nyss anförda data. Av större intresse synes efterföljande vara. Med anledning av en av stortinget gjord framställning uppdrog socialdepartementet den 28 november 1919 åt en kommitté, bestående av två stortingsmän, en disponent och i övrigt av apotekare och farmacevter, att utreda frågan om statsmonopol på apoteksdriften och på engroshandeln med apoteksvaror. Kommittén avgav utlåtande i oktober 1926. Tre av kommitténs medlemmar (alla de farmacevtiska ledamöterna) ansågo, att statsmonopol på engroshandeln icke skulle medföra några fördelar, under det ati tre förordade statsmonopol såsom den mest betryggande ordningen. De skäl, som av den sistnämnda fraktionen anfördes till förmån för inrättandet av nämnda statsmonopol, voro i huvudsak: 1) Effektivare kontroll av varornas godhet och renhet skulle ernås. 2) Tilliten till apoteken skulle stärkas, enär alla apotek skulle föra varor av samma kvalitet och erbjuda samma säkerhet för råmaterielens godhet.^ 3) Effektiv kontroll skulle vinnas över omsättningen av och priset ä patentmedicin. 4) Omkostnaderna vid importen av och engroshandeln med läkemedel skulle bliva lägre. Centralanstalten skulle driva engroshandel även med de fria läkemedlen. Dessa skulle dock icke omfattas av monopolet utan apotekarna skulle kunna köpa dem, där det vore fördelaktigast. Centralanstalten borde i varje fall icke till att börja med befatta sig med fabriksmässig tillverkning av läkemedel. Det allmänna borde icke tillgodogöra sig vinst av centralanstaltens verksamhet utan vinsten användas till läkemedlens förbilligande. Centralanstaltens huvudsäte borde förläggas till Oslo och filialer inrättas i Bergen och Trondheim. För Nord-Norges vidkommande borde man se tiden an.

593 Centralanstalten borde icke drivas som statsinstitution. Affärens ledning borde ha en mer självständig ställning och anstalten ledas efter helt affärsmässiga principer. Statens inflytande på ledningen kunde säkras därigenom att departementet utfärdade instruktion för föreståndaren och anställde honom och genom att en av departementet utnämnd direktion utövade den erforderliga kontrollen. Liknande inflytande kunde staten också utöva, om anstalten organiserades som aktiebolag. Fraktionen förmodade, att svårigheter ej skulle möta att intressera någon bank för finansierandet av ett sådant bolag, som tillförsäkrade aktieägarna 6 % i likhet med aktieägarna i vinmonopolet. Hur det erforderliga kapitalet skulle anskaffas, borde närmare övervägas av statsmyndigheterna. Inalles beräknades vid starten ett kapital av 4 K miljoner kronor vara erforderligt. Till anskaffande av hus och inventarier beräknades 1 % miljoner kronor, till inköp av drogfirmornas varulager erfordrades 1 Yz a 2 miljoner kronor, eventuellt att betala vid övertagandet, till försäljning av varor, som såldes annorstädes än å apoteken, erfordrades ett driftkapital av XA miljon kronor och till eventuella ersättningar åt droghandlarna och andra utgifter inalles K miljon kronor. Monopolets årliga omsättning beräknades till cirka 8 miljoner kronor och administrationskostnaderna till omkring 13 % av omsättningen. Läkemedelspriserna beräknades kunna sänkas med omkring 4 %. Centralanstalten borde inrättas först sedan mera stabila ekonomiska förhållanden inträtt. Den andra fraktionen, som avstyrkte statsmonopol på detta område, ansåg, att de två stora norska drogaffärerna fyllt sin uppgift på ett oklanderligt sätt. De vore underkastade erforderlig kontroll, som vid behov kunde ytterligare utvidgas. Någon nämnvärd besparing i utgifterna genom att samla alla drogföretag i en anstalt, kunde, om denna skulle drivas av staten, knappast vinnas. Den privata företagsamheten och affärsintresset eliminerades och detta skulle säkert icke bli utan följder. Driften av en statsaffär krävde större utgifter till omständlig bokföring och räkenskapsmässig kontroll än en privat affär. Det vore också tvivelaktigt, om innehavarna av de reella apoteksprivilegierna kunde förpliktigas att köpa sina varor från en centralanstalt. Denna fraktion räknade med ett anläggningskapital av omkring 4 880 000 kronor. De årliga driftkostnaderna uppskattades till omkring 1 990 000 kronor. Den årliga omsättningen anslogs till omkring 10 000 000 kronor, bruttovinsten till 16 %, d. v. s. 1600 000 kronor. Ett underskott av omkring 390 000 kronor skulle uppstå. Härtill komme utgifter för kontroll, förutom ränteutgifter på möjliga ersättningar till nuvarande drogaffärer, samt, ifall varorna skulle levereras emballagefritt, omkring 160 000 kronor till emballage. Skulle underskottet förminskas eller förvandlas till överskott, måste anstaltens bruttoförtjänst höjas, vilket medförde motsvarande höjning av läkemedelspriserna. Medicinaldirektören avgav yttrande över kommitténs förslag den 2 april 1929. Han uttalade betänkligheter emot statsmonopol på apoteksdriften men konstaterade, att statsmonopol på handeln med läkemedel en gros i flera hänseenden hade en något annan ställning än frågan om statsmonopol på apoteksdriften. Spörsmålet vore mer översiktligt, det hade icke så stora ekonomiska konsekvenser, ett monopol av denna art vore lättare att organisera och administrera än ett monopol å apoteksdriften. Medicinaldirektören ansåge det dock önskvärt, att sakbehandlingen av även detta spörsmål bordlades till dess de ekonomiska förhållandena förbättrats. Socialdepartementet instämde i stort sett i medicinaldirektörens yttrande. Stortingets hälsokommitté (stortinget hade förelagts frågan genom proposition nr 30 år 1930; frågan hann icke behandlas vid 1930 års storting, vadan den återupptogs, efter proposition, vid 1931 års storting), anförde i utlåtande den 28 april 1931, att kommittén icke funnit någon anledning föreligga att anbefalla statsmono38 —

342080.

594 pol på vare sig apoteksdrift eller engroshandel med läkemedel. I en reservation hemställdes, att departementet måtte upptaga denna fråga till närmare utredning. Kommitténs hemställan bifölls av stortinget. Danmark. I Danmark har det enligt uppgift till de sakkunniga från vederbörande i Sundhedsstyrelsen icke varit tal om att inrätta någon statlig inköpscentral för apoteken. En mindre, enskild inköpsförening, till vilken ett trettiotal av landets 330 apotek äro anslutna, är i verksamhet, men den har enligt uppgift ingen större betydelse. Finland. Såsom av redogörelsen i bilaga A för det finska apoteksväsendet framgår har tidigare förslag varit före om leverans av läkemedel till apoteken genom statens försorg. Åtgärder i denna riktning ha emellertid ej vidtagits. Frankrike. I Frankrike finnes en »Cooperation pharmaceutique francaise» med uppgift att exploatera farmacevtiska, dietiska, hygieniska, kemiska m. fl. produkter. Den bildades den 17 november 1907. Aktiekapitalet är 3 000 000 francs (30 000 aktier å 100 francs). Aktierna kunna innehavas endast av aktiva apotekare (»pharmaciens»), som godkänts av styrelsen, och de aktiva medlemmarna i associationen »Couper». Sistnämnda sammanslutning, som inregistrerades den 13 november 1928, har till uppgift att befrämja farmaciens vetenskapliga framåtskridande, arbeta på den sociala hygienens utveckling, skärpa den yrkesmässiga solidariteten etc. För att bli aktiv medlem fordras att vara antingen »pharmacien détaillant», »médecin propharmacien» eller apotekare med anställning i »Cooperation pharmaceutique francaise». Österrike. I en skrivelse till de sakkunniga den 4 november 1932 har internationella farmacevtunionen i Wien meddelat, att någon centralanstalt för apotekens förseende med varor ej finnes i Österrike. Apoteken taga sina varor från olika drogengrossister, bland vilka märkes »Herba, Handelsaktiengesellschaft österreichischer Apotheker», som visserligen har åtskilliga apotekare bland aktieägarna men icke är uppbyggd på samfällighetens (»genossenschaftlicher») grund. Företaget arbetar liksom andra grosshandelsföretag på vinst. Däremot grundades för ungefär 4 år sedan en produktionsförening, kallad »Flora». Dess organisation och verksamhet kan i detta sammanhang vara avvisst intresse. Nämnda företag delar vinsten mellan medlemmarna i förhållande till deras inköp. 10 % av de allmänna apoteken, d. v. s. ungefär 60 apotek, äro anslutna till företaget. Vidare utbyggnad av företaget anses icke önskvärd, enär i så fall medicinaltaxegrunderna skulle rubbas och därigenom även sammanslutningens medlemmar lida ekonomisk förlust. Föreningen antager därför endast vid avgång nya medlemmar. Den motarbetas, om än utan resultat, av drogengrossister och specialitetsfabrikanter. »Faktum är», heter det i skrivelsen, »att föreningen trots alla motpartens åtgärder är försedd med alla behövliga varor, så att medlemmarna under väsentligt gynnsammare prisbetingelser kunna täcka sitt behov av alla läkemedel och specialiteter». Föreningen beviljar icke kredit, enär det ansetts ligga i sakens natur, att driftkostnaderna kunna hållas nere, om krediter och där-

595 med kapitalanskaffning icke behöva komina i fråga. Med hänsyn härtill äro endast de ekonomiskt stabilare och sundare företagen anslutna till föreningen. Man hade för avsikt att eventuellt vid tillkomsten av den nya farmakopén skapa en förening för tillverkning av samtliga galeniska preparat. Förhandlingar i denna riktning påginge men hade icke lett till något påtagbart resultat. Nederländerna. I Nederländerna inrättades år 1889 »De onderlinge Pharmaceutische Groothandel G. A.» med säte i Utrecht. Föreningens ändamål är att tillhandahälla sina medlemmar alla varor för farmacevtiskt bruk, medel för sjukvård och apoteksutensilier. I regel kan endast apoteksinnehavare vara medlem av föreningen. Föreningen är en andelsförening. Vinsten fördelas i viss utsträckning bland andelsägarna, varvid även hänsyn tages till storleken av vederbörandes inköp hos företaget. Föreningens omsättning var räkenskapsåret 1928/1929 något över 1600 000 floriner och räkenskapsåret 1931/1932 något över 1800 000 floriner. Vinsten var respektive år något över 35 000 floriner och något över* 55 000 floriner. Belgien. I Belgien har förevarande fråga lösts kooperativt. Apotekens kooperativa organisation är i detta land mycket stark. Rörelsen uppkom år 1897 därigenom att tolv apotekare sammanslöto sig till en kooperativ sammanslutning. Sedan dess har antalet sammanslutningar vuxit och utgör för tillfället enligt uppgift åtta. Dessa omfattade den 31 december 1925 1 254 apotek, d. v. s. 80 % av landets apotek. Omsättningen, som år 1920 uppgick till sammanlagt 5 500 000 francs, var år 1930 62 500 000 francs och år 1932 72 000 000 francs. De olika kooperativa sammanslutningarna ha sedermera sammanfogats under en central sammanslutning, benämnd »Fédéra». Detta företag synes närmast ha karaktären av en för de enskilda kooperativa sammanslutningarna gemensam inköpscentral. Det bedriver emellertid även i viss utsträckning egen fabrikationsverksamhet. Dess försäljning av egna fabrikat uppgår till omkring 2 000 000 francs per år. Rörelsen avser ej att bereda vinst. Ifall rörelsen visar förlust, täckes denna av de kooperativa sammanslutningarna. »Fédéra» har på förfrågan av de sakkunniga framhållit svårigheterna att utan fasta jämförelsepunkter avgöra, om ifrågavarande kooperativa rörelse bidragit till att sänka partipriserna å läkemedel. Dock har den uppgiften lämnats, att företaget haft stor del i brytandet av trustbildningarna bland läkemedelsfabrikanterna. Det uppgives i åtskilliga fall ha lyckals åvägabringa avsevärda prissänkningar å läkemedel.

596 Bilaga

C.

Inköpsprisens inverkan på apotekens försäljningspriser. För belysande av inköpsprisens inverkan på apotekens försäljningspriser enligt nuvarande medicinaltaxegrunder ges här nedan några exempel på taxeringen av några allmänt använda läkemedel. Uppgifterna åskådliggöra även det n u v a r a n d e taxeringsförfarandet. I exemplen på emenda och preparanda anger första horisontalraden de pris i öre, som gällde för år 1933, andra, tredje och fjärde raden medicinaltaxans priser m. m. vid respektive 5, 10 och 15 % sänkning av inköpspriset. I exemplen på läkemedel, beredda ex tempore och i receptur, gäller m o t s v a r a n d e om första, andra, tredje och fjärde sifferkolumnerna. Emenda:

Acetglsalicglsgra 5 % 10% 15 % Terpentinolja 5 % •••• 10 % 15 % Opium 5 % 10% 15% Zinkoxid 5 % 10% 15%

Andra minutpris

Inköpspris pr kg.

Assurans

Frakt

575 546 517 489

6 6 6 5

30 30 30 30

611 582 553 524

1222 1164 1106 1048

125 115 110 105

15 15 15 15

135 128 121 114

2 2 2 2

30 30 30 30

167 160 153 146

334 320 306 292

35 30 30 30

3 500 3 325 3 150 2 975

35 34 32 30

30 30 30 30

3 585 3 389 3 212 3 035

7 130 6 778 6 424 6 070

710 680 645 605

5 5 5 5 90 85 80 75

10 10 10 10

105 100 94 88

2 1 1 1

30 30 30 30

137 131 125 119

274 262 250 238

30 25 25 25

—

Handels- Grundpris vinst

Parti- Minutpris pris

Preparanda:

Nervdroppar 5 % 10 % 15 %

Ingredienspris 1

Arbetspris 2

625 594 562 531

238 238 238 238

Grundpris

Andra Partipris i Minutpris minutpris

f. 950 gr. f. 100 gr. 90 863 I 90 832 85 800 80 769

10 10 10 10

1 Reduktionen av ingredienspriset, vilket enligt taxegrunderna skall beräknas på grundval av medicinaltaxans partipriser, h a r skett omedelbart på det sammanlagda ingredienspriset och sålunda u t a n hänsyn till den ändring, som kan bli en följd av en strikt tillämpning av taxegrundernas mekaniska beräkningsgrunder. Denna förenkling torde icke avsevärt inverka på resultatet, möjligen med undantag för de billigaste preparanda. 2 I arbetspriset är inräknad ersättning enligt laborationstaxan för alla de operationer, som de av apotek inköpta varorna undergått.

597 P r e p a r a n d a (forts.): Ingrediens-! Arbetspris 1 pris 2 Hjärnes plåster 5 % 10 % 15 %

724 688 652 616

630 630 630 630

1045 993 940 888

195 195 195 195

1405 1 335 1264 1 194

1440 1440 1.440 1440

Gentianaextrakl 5 % 10 % 15 %

807 767 726 686

1333 1333 1 333 1333

Borsyresalva 5 % 10 % 15 %

479 455 431 407

396 396 396 396

Borsgrelösning 5 % 10 % 15 %

58 55 52 49

95 95 95 95

589 560 530 500

1146 1146 1 146 1146

466 443 419 395

417 417 417 417

Grundpris ' Partipris

Minutpris

900 gr. f. 100 gr. 1 354 150 1318 145 145 1282 140 1246

Andra minutpris

20 20 20 20

f. 950 gr. f. 100 gr. Jodsprit 5 % 10 % 15 %

1240 1 188 1 135 1083

130 125 120 115

15 15 15 15

f. 1 000 gr. f. 100 gr. Flgtande 5 % 10 % 15 %

sagradaextrakt

•

2 845 2 775 2 704 2 634

285 280 270 265

35 35 35 35

f. 333 gr. f. 100 gr. 2 140 2 100 2 059 2019

640 630 620 605

80 80 80 75

10 10 10 10

15 10 10 10

, . —

f. 900 gr. f. 100 gr.

875 851 827 803

100 95 90 90

f. 950 gr. f. 100 gr. 153 150 147 144

15 15 15 15

i. 950 gr. f. 100 gr. Sammansatt 5 % 10 % 15 %

takritspulver

1 735 1706 1 676 1 646

185 180 175 175

25 25 20 20

f. 800 gr. f. 100 gr. Malörtsdroppar 5 % 10 % 15 %

883 860 836 812

110 110 105 100

15 15 15 15

Reduktionen av ingredienspriset, vilket enligt taxegrunderna skall beräknas på grundval av medicinaltaxans partipriser, har skett omedelbart på det sammanlagda ingredienspriset och sålunda utan hänsyn till den ändring, som kan bli en följd av en strikt tillämpning av taxegrundernas mekaniska beräkningsgrunder. Denna förenkling torde icke avsevärt inverka pa resultatet, möjligen med undantag för de billigaste preparanda. 2 I arbetspriset är inräknad ersättning enligt laborationstaxan för alla de operationer, som de av apotek inköpta varorna undergått.

598 L ä k e m e d e l , b e r e d d a för tillfället ( e x t e m p o r e ) o c h i r e c e p t u r :

1933 års pris å apotek /

Priset å apotek vid reduktion av varupriset med 10 %

rec.

27 80 10

30 80 10

28 80 10

-Jo 80 10 115

115 10 20 50 10

109 10 20 50 10

103 10 20 50 10

98 10 20 50 10

19c

188 Varupris ••• Vagn. av 1 gift Vagn. av 1 icke-giftBlandning Sterilisering Exp.

120 20 5 40 75 10

114 20 5 40 75 10

108 20 5 40 75 10

102 20 5 40 75 10

k rec. Lösning av 0'i gr. atropin- Varupris sulfat och 0'i gr. borsyra Vagn. av 1 gift i 25 gr. vatten Vagn. av 2 icke-gift. Blandning Exp.

20 20 10 40 10

19 20 10 40 10

18 20 10 40 10

252 17 20 10 40 10

5 rec. Lösning av 1 gr. sublimat Varupris Vagn. av 1 gift i 1 000 gr. dest. vatten Vagn. av 1 icke-gift Blandning Exp.

55 20 5 70 10

52 20 5 70 10

50 20 5 70 10

47 20 5 70 10

6 rec. Salva: 1 gr. kvicksilveram- Varupris moniumklorid och 10 gr. Vagn. av 1 gift vaselin Vagn. av 1 icke-gift Blandning Exp

20 20 5 75 10

19 20 5 75 10

18 20 5 75 10

17 20 5 75 10

7 rec. 100 piller innehållande tillsammans 0"ö gr. opium, 2 gr. luninsulfat 2 gr. storax, 8 gr. venetiansk terpentin och 8 gr. magnesia

98 20 10

93 20 10

88 20 10

127 83 20 10

50 50 10

50 50 10

50 50 10

50 50 10

20 st. acetylsalicylsyrepul- Varupris Uppvägning av 20 pulver ver ä 1 gr. Exp. 2 rec. Blandat pulver: 10 gr. magnesia (15 öre) 20 gr. natriumbikarbonat (10 öre) 20 gr. socker (10 öre) 0'ö gr. rävkakeextrakt (75 öre) 0'ö gr. pepparmyntolja (5 öre) 3 rec. Steriliserad lösning av 1 gr morfinhydrokloridi 30gr vatten

Varupris Vagn. av 4 icke-gift Vagn. av 1 gift Blandning Exp.

Varupris Vagn. av 1 gift Vagn. av 4 icke-gift Blandning. Beredning av pillermassan Utrullning av 100 piller Exp.

238 I 233 228 | 223 Vid beräkningen av försäljningspriset på grundval av reducerat inköpspris ha slutsum niorna icke utförts i jämna tal. 1

599 1933 års Priset å apotek vid reduktion av varupriset med pris å apotek 10 % 15 8 rec. 10 piller, innehållande till sammans O'o i gr. atropinsulfat, 1 gr. lakritsextrakt och 1 gr. altearot

Varupris Vagn. av 1 gift j Vagn. av 2 icke-gift j Beredning av pillermassan (blandning) | Utrullning av 10 piller! Exp. |

9 rec. Mixtur: 300 gr. Valerianainfusion, 20 gr. natriumbromid

Varupris Vagn. av icke-giftInfusionsberedninj Blandning Exp.

10 rec. Mixtur: 300 gr. senegadekokt, 10 gr. kaliumjodid och 10 gr. Roséns bröstdroppar

Varupris Vagn. av 1 gift Vagn. av 3 icke-gift. Dekoktberedning — Blandning Exp

15 20 10

14 20 10

13 20 10

13 20 10

50 25 10

50 25 10

50 25 10

50 25 10

80 10 75 40 10

76 10 75 40 10

72 10 75 40 10

68 10 75 40 10

205 20 10 75 40 10

195 20 10 75 40 10

184 20 10 75 40 10

174 20 10 75 40 10

600 Bilaga D.

Apotekens avgifter till fonden för apoteksinnehavares pensionering och föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa. Nedan gives en sammanställning av avgifterna till fonden för apoteksinnehavares pensionering och till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa. Avgifterna till fonden för apoteksinnehavares pensionering (kolumn 2) äro fastställda av Kungl. Maj:t den 16 februari 1934, att erläggas från och med år 1934 tills vidare. Avgifterna till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa (kolumn 3) avse centralstyrelsens för Sveriges apotekareförbunds förslag till avgifter lör tiden den 1 juli 1933—den 30 juni 1934. Sedermera ha sistnämnda avgifter, som sluta på ett sammanlagt belopp å 2 734 000 kronor, nedsatts till omkring 2 700 000 kronor. Avgift ! Avgift

*£ f ° n i tni Apotek

Alf ta •• Alingsås ••• Alvesta •••• Alvik Anderslöv • Anundsjö . Arboga •••• Arlöv ArvidsjaurArvika .... AskersundAvesta • ••• Backe Bengtsfors • Berg Bergsjö •••• Bjurholm . Bjuv Boden .... Bollnäs — Borgholm • Borlänge • Borrby •••• Borås: Bävern . Kronan. Boxholm • Broby B räcke .... Brösarp....

Summa den for avapoteks-j åldersgifter inneha- läggstillvares pensionering kassan kr. kr. kr.

300 300 5 030 12 550 17 580 390 3 720 4110 30( 300 620 80 540 240 1820 2 060

320 1450 1 770 5 170 12 570 17 740 ! 2 850 9 460 12 31C 600 3 380 3 98C 280 1260 1540 410 1 100 1 510 480 150 220 1400 1620 1810 1810 — i 4 350 11410 15 760 520 2 410 2 930 j 7 330 16 560 23 890 30

—

4 760 11780 16 54f 15 500 28 820 44 320

—

—

970 Apotek

Burträsk Byske... Båstad Charlottenberg Dalby Dannemora Degerrors Delsbo Djursholm Ed Edsberg Edsbyn Eksjö E m m a b o d a m. Kosta Enköping Eskilstuna: Kronan Lejonet S:t Eskil Eslöv Falkenberg Falköping: Kronan Svalan Falun: Engelbrekt Vasen Fellingsbro Filipstad Finspång

Avgift Avgift till fon- till den för humnia apoteks- åldersavinneha- tillvares 1 äggs- gifter pensionering kassan kr. kr. kr.

270 20

1250 1520! 440 460: 270; 270

260 1140 1 400! 290 151.0 1800! 300 1380 360 1390 170 1530

1680l 1 750 1700:

470 40 610 3 260 10 210 13 500 440 1 530 1 970! 8 650 20 060 28 710; 11070 22 550 33 620^ 4 200 11 310 15510J 2 300 7 480 9 780 2 260 7 430 9 690; 6 060 14 590 20 650; 300 300! 40 1160 1 200; 2 580 7 620 10 200; 1990 6 630 8 620 70 1210 1280:

601 8

Apotek

Avgift Avgift till fon- till den för apoteks- ålders- :umma avinneha- tillvares | gifter pensio- kassan nering kr. kr. kr.

Apotek

Avgift Avgift till fontill den för Summa apoteks- åldersavinneha- tillgifter vares pensionering kassan kr. kr.

Fjällbacka.... 300 Hällefors 300 1200 4 290 5 490 Flen 1470 5 980 7 450 Hälsingborg: Fränsta 650 3 000 3 650 Björnen 6 620 14 710 21330 Gamleb}' .... 290 2 250 2 540 Kärnan 10 190 20 110 30 300 Gammelstad • 150 150 Lejonet 3 200 9 460 12 660 Gislaved — 130 620 750 Härnösand: Gnesta 400 1980 2 380 Bävern 1830 5 910 7 740 320 Grängesberg 320 Kronan 1 020 4 670 5 690 300 Hässleholm 300 Gränna 1910 6 270 8 180 650 3 360 4 010 Höganäs Grästorp — 1630 6190 7 820 Gustavsberg • Högsby 150 1490 1640 Gysinge Högsäter — 20 950 250 1870 2120 Gällivare 970 Hörby Höör — Gävle: 300 300 920 3 770 4 690 Jokkmokk Kronan — 4 940 12 770 17710 Julita Lejonet — 8 510 17 600 26 110 Jämshög Nordstjärnan •• 110 840 950 Göteborg: Jönköping: 9 480 19 320 28 800 Biet Kronan 10750 22190 32 940 1870 6 100 7 970 Delfinen Lejonet 5 030 12 600 17 630 Duvan 3 340 9 310 12 650 Tre Rosor 910 2810 3 720 7 030 15 260 22 290 Jörlanda m. Ljungskile Ejdern m. Särö 10 410 420 Enhörningen •. 16 380 30 420 46 800 Jörn Hjorten 2 050 7 030 9 080 Kalix 1190 1440 Korpen 14 470 29 080 43 550 Kalmar: Kronan 31400 59 100 90 50( Hjorten 1480 6 040 7 520 Lejonet 6 440 13 670 20 110 Lejonet 6 320 14 600 20 920 Måsen 60< Kaiisborg 600 190 730 920 Najaden 900 90( Karlshamn 8 980 19510 28 490 550 3 230 3 780 Karlskoga Nordstjärnan .. 7 360 17 070 24 430 Svanen 12 490 23 800 36 29( Karlskrona: Valen 7 550 7 550 Göta Lejon 12 020 16 900 Vasen m. Sollebrunn 16 150 29 770 45 92( Pantern 480 2 560 3 040 Hallsberg Tre Kronor 1850 7 650 9 500 150 Karlstad: Hallstahammar 150 Halmstad: Beckasinen 880 3 750 4 630 Svalan 2180 6 490 8 670 Örnen 10 780 22 070 32 850 Vakteln 5 080 12 180 17 260 Katrineholm 8 510 18 730 27 240 Hammarby 10 650 660 Kil 290 1480 1770 Hammerdal Kinna-.. 950 4 320 5 270 Haparanda 320 2140 2 460 Kiruna 2 870 9 520 12 390 Heby Kisa 120 1 270 1390 h e d e m. Rätansbyn • •• Klippan 1 450 5 320 6 770 Hedemora 610 4 080 4 690 Knivsta — Hemse m. Klintehamn 670 2 770 3 440 Kopparberg 460 1980 2 440 Herrljunga Kramfors 480 2 930 3 410 Hjo 270 1310 1 580 Kristianstad: Hjortkvarn Kronan 10 220 20 840 31060 Hofors Svanen 9 860 21 320 31 180 Hova 150 150 Kristinehamn 8120 17 890 26 010 Hudiksvall m. Järvsö... 12 750 26 270 39 020 Krylbo 430 2 170 2 600 Hultsfred Kumla 700 3 420 4 120 380 1630 2 010 Kungsbacka Hunnebostrand 720 3 640 4 360 Huskvarna 620 2 950 3 570 Kungsör 110 600 710 Håby 390 2110 2 500 Kungälv 450 2 220 2 670

602 Apotek

Avgift Avgift till fon- till den för Summa apoteks- ålders- avtillinnehavares läggs- gifter pensio- kassan neiing kr. kr. kr.

300 300 Kävlinge 1 020 5 490 6 51d Köping m. Kolsva 190 1580 1770 Laholm Landskrona: 830 4 290 5120 Kronan 1170 4 460 5 630 Lejonet ••• 930 3 820 4 750 Leksand 810 150 660 Lenhovda 110 1500 1610 Lidingö Lidköping m. Lunds14 880 29 670 44 550 brunn 970 20 950 Lilla Edet Lindesberg m. Rams520 2 710 3 230 berg Linköping: 9 750 20 670 30 420 Kronan 19 950 37 900 57 850 Vasen 1320 5 270 6 590 Ljungby 1300 4 690 5 990 Ljusdal m. Färila Ljusne Los 520 2 690 3 210 Ludvika 1440 4 510 5 950 Luleå Lund: 11040 21940 32 980 Hjorten t 31 100 31 100 Svanen 170 2 480 2 65( Lycksele 120 1270 1 390 Lysekil 570 60 510 Långshyttan Löberöd Lövstabruk Lövånger 220 1 140 1360 Malmberget 640 770 130 Malmköping Malmö: 6 230 14 180 20 410 Fasanen 2 360 14810 17 17( Fläkta Örn 9 210 25 470 34 680 Gripen 900 900 Hjorten6 970 21280 28 251 Kronan• 20 310 37 890 58 200 Lejonet • 920 3 770 4 690 Storken • 980 3 780 4 76( Svanen • 220 1310 1530 Malung m. Lima. 190 730 920 Mariefred 4 730 12 430 17 160 Mariestad 300 300 Markaryd Marstrand 1200 5 070 6 270 Mellerud 350 2 570 2 920 Mjölby 140 890 1030 Molkom 5 060 5 06' Mora 5 790 14 310 20 100 Motala m. Medevi 150 ' 950 1100 Munkfors 1060 1060 Målilla

Apotek

Avgift Avgift till fon- till den förSumma apoteks- ålders- avinneha- till- j vares läggs- ! gifter pensio- kassan! nering kr. kr.

1350 4 450 Mölndal 300 Mönsterås m. Grönskåra 300 Mörbylånga 90 1220 Mörsil 150 Mörtfors 200 1590 Nora 290 1470 Norberg 320 Nordmaling Norrköping: 11220 23 010 Hjorten 5 110 12 540 Kronan 8 210 18 280 Svanen Vesslan m. Rejmyra 4 460 11350 Östgöta Lejon 3 610 10 780 Norrtälje 340 1700 Norsjö 440 2 870 Nybro Nyköping: 2 460 7 890 Fenix 3 460 9 870 Gripen m. Aspa 720 3 420 Nyland 510 2 060 Nynäshamn Nysätra 300 Nås 4140 11 250 Nässjö 170 1550 Ockelbo Odensbacken 380 1580 Orsa 200 760 Orust 1110 5 530 Oskarshamn 240 970 Oskarsström 2 700 8 810 Piteå 300 Ragunda Ramnäs m. Suraham480 mar Ramsele 690 3 200 Rimbo 20 430 Robertsfors 1200 5 080 Ronneby Ryd o 300 Råneå 1520 6 350 Råsunda 440 2 1*0 Rättvik 4 050 11 030 Sala 2 160 7 520 Sandviken 810 100 Sigtuna 470 2 490 Simrishamn 300 Sjöbo 6 150 14 960 Skara 12 490 25 130 Skellefteå 230 1150 Skene Skinnskatteberg 270 1 140 Skog 110 840 Skurup

603 •i

Apotek

Skänninge Skönnerud Skövde Slite Smedjebacken Sollefteå Spånga Stegeborg Stensele m. Liden Stockholm: Antilopen Bävern Domherren Draken Ekorren Elefanten Enhörningen ... Falken Fenix Gasellen Gladan Gripen Hjorten Korpen Kronan • Lejonet Leoparden Lokatten Morianen Mården Nordstjernan •••• Påfågeln Renen Råbocken S:t Erik S:t Göran C. V. Scheele .... Stenbocken Storken Svanen Salen Tigern Tranan Ugglan Vasen Vita Björnen ... Älgen Ängeln Ödlan Örnen Stocksund Storvik Strängnäs Ström Strömstad

Avgift Avgift till fontill den för Summa apoteks- åldersavinneha- tillgifter vares pensionering kassan kr. kr. kr.

Apotek

Stugun m. Föllinge Sundbyberg 7 950 17 710 25 660 Sundsvall: Gripen 640 640 Lejonet 7 270 16 150 23 420 Sunnansjö Sunne Svedala 100 910 1010 Sveg Svenljunga Svärdsjö 17 710 17 710 Säffle m. Gillberga Säter 3 370 9 350 12 721 Sävsjö m. Vrigstad.. 1240 3 500 4 740 Söderhamn 6 560 14 630 21 190 Söderköping 5 670 13 690 19 360 Södertälje: 3 900 10 380 14 28( Kronan 7 830 17 070 24 900 S:t Ragnhild Söderåkra 8 770 18 230 27 000 Sölvesborg 3 580 9210 12 790 Tanumshede 7 620 14 650 22 270 Teckomatorp 19 100 34 880 53 980 Tidaholm 5 760 13 480 19 240 Tierp 9 600 18 450 28 050 Tingsryd 2 660 8 120 10 780 Tjällmo Tjörn 6 290 13 350 19 640 Tollarp 11 130 ill 810 32 940 Tomelilla 5 910 12170 18 080 Tors by 380 2 590 2 970 Torshälla 14 700 27 430 42 130 Torup 1 750 6 12< 7 87( Tranås 7 240 14 620 2186' Trollhättan 11010 22 360 33 370 Trosa 3 260 9 070 12 330 Trälleborg 27 030 51020 78 051 Tumba 3 280 9 08^ 12 360 Töreboda 27 390 51 440 78 830 Uddeholm 6 880 35 870 42 750 Uddevalla 11780 22 330 34 110 Ullared 3 670 12010 15 6% Ulricehamn 3 900 9 260 13 16* Umeå: 4 390 4 390 .larven 7 830 1 6 220 24 050 Renen 9 800 19410 29210 Unnarj'd 4 230 12 590 16 820 Uppsala: 900 900 Hägern 8120 16 590 24 710 Kronan 300 300 Lejonet 620 2 970 3 590 Vadstena 2 48<< 8110 10 590 Vaggeryd Valdemarsvik 700 3 070 3 770 Vansbio

Av gift Avgift till fontill den föiSumma apoteks åldersavinneha- tillvares läggs- gifter pensioneiing kassan kr. kr. kr.

2 850 9 440 12 290 7 950 16110 24 060 11660 23 070 34 730 850 5 090 5 940 190 1300 1490 230

300 1320

300 1550

550 3 720 4 270 300

240 1140 1380 7 360 16 390 23 750 1830 7 220 9 050 2 990 9 400 12 390 540 3 220 3 760 20 430 450 570 2 740 3 310 50 490 540 300

360 1800 700 4150 130 620

300 2 160 4 850 750

440 1760 2 200 770 4 240 5 010 2 070 7 390 9 460 7 240 17 530 24 770 300 300 5 790 13 550 19 340 1480 6 610 8 090 310 1660 1970 440 2 510 2 950 6 290 13 950 20 240 3 790 10 640 14 430 600 600 1510 12 930 14 440

2 320 7 500 9 820 8 740 17 830 26 570 11040 22 640 33 680 300 300

130 1540 300

1670 300

604 2

Apotek

Avgift Avgift till fon- till den för Summs apotek s- ålders- avinneha- tillvares läggs- gifter pensio- kassan nering kr. kr. kr.

660 3 260 3 920 Vara 9 160 19 340 28 500 Varberg 40 710 750 Vaxholm 1010 3 380 4 390 Vetlanda 110 840 950 Vilhelmina 980 3 750 4 730 Vimmerby 40 710 750 Vindeln 3140 3140 Vingåker — 7 240 16 340 23 580 Visby 290 1350 1640 Visnum Vittangi 600 600 Vivstavarv — Vällinge 10 84 0 22 440 33 280 Vänersborg Vännäs 1480 5 980 7 460 Värnamo 300 300 Västanfors Västanhede Västerhaninge m. Da larö 8 090 18 000 26 090 Västervik Västerås: 13 730 28 010 41740 Bävern 12 640 25 670 38 310 Hjorten Växjö: 2 360 6 630 8 990 Lejonet 2 640 7 510 10 150 S:t Sigfrid 3 430 9 490 12 920 Ystad

Apotek

Avgift Avgift till fon- till den för Summa apoteks- ålders- avinneha- tillvares 1 äggs- gifter pensio- kas san nering kr. kr.

Ahus • Äkersberg 700 2 360 Åmål 920 4 180 Årjäng 470 2 380 Åseda Åsele 70 1 000 1 070 Åtvidaberg • • 490 2 160! 2 650 Älmhult 300 2 100 2 400 Älvdalen 470 2 420 2 890 Älvkarleö Älvsbyn 4 790 12 210 17 000 Ängelholm •• 300 300 Ödeshög Örebro: 1160 4 430 Falken 13 050 26 340 Hjorten 8 090 17 750 Svanen Örkelljunga .. 8 180 17 810 Örnsköldsvik Österbymo • • Östersund: 6 850 17 480 Hjorten 3 230 8 980 Örnen Östervåla •• Östhammar m. Öre950 40 grund Overkalix 690 160 Övertorneå m. Pajala •

605 Bilaga

E.

Beräkning på grundval av apotekens avkastning år 1932 rörande verkningarna av en uttaxering om 200 000 kronor till läkemedelsfonden. 1

Apotek

nr

33 36 42 43 47 49 53 58 59 60 62 63 64 71 72 74 75 77 78 79 80 81 82 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 102 103 104

4 Apotekets Apoteksinne- Beräknad avkastning havarens be- nettovinst år 1932 hållna netto- vid inkomst(bärighetstat vinst år 1932 reglering

kr.

kr.

kr.

7 493 7 195 10 895 10212 10 723 11455 10 510 7 861 10 794 10 590 9 270 12 206 8 911 10 644 10 024 7 807 5 261 11384 5 557 6 886 12 724 8 222 13 563 18 856 14 044 15 593 12 363 10 789 11392 13 774 11248 15 781 14 560 12 232 16 006 13 506 6 653 8 409 10615 8 813 10 526 6 497 10 534

7 464 7 161 10 851 10 188 10 699 11421 10 450 7 731 10 770 10 063 9 236 12 122 8 887 10 004 9 990 7 783 5 237 12 024 5 533 6 352 12 700 8 188 13 534 13 799 13 520 14 903 11808 10 754 10 802 13 579 11219 14 571 14 526 12 142 15 982 13 477 6 629 7 764 10 591 8 779 10 492 6 473 10 470

7 193 7 045 10 895 10 212 10 723 11305 10 510 7 561 10 794 10 590 9 120 12 156 8 761 10 644 10 024 7 507 4 961 11384 5 257 6 586 12 549 7 922 12 963 13 066 13 088 13 278 12 288 10 789 11 392 13 056 10 948 13 300 13 151 12 182 13 325 13 021 6 353 8 109 10 615 8 513 10 526 6 197 10 534 1

i

Apotek

nr

105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147

4 Apotekets Apoteksinne- Beräknad avkastning havarens be- nettovinst år 1932 hållna netto- vid inkomst(bärighetstal) vinst år 1932 reglering

kr.

kr.

kr.

12 515 15 600 15 802 15 958 13 125 12 447 6 207 12 874 14 582 9 066 16 192 15 027 11250 15 979 10 393 15 922 10 401 9 542 12 375 14 716 10 485 12 108 14 054 15 306 10 531 12 584 16 587 9 601 12 048 13 587 14 363 13 507 15 622 5516 9 773 15 917 16 280 16 963 10 609 14 018 11610 15 156 12 180

12 491 14 830 15 768 15 058 12 435 11747 6 132 12 809 14 548 8 539 15 282 13 553 11226 15 249 9 833 15 368 7 961 9 008 11805 13 346 9 251 11078 11 634 14 126 8 421 11720 15 537 8 927 11 148 12 577 13 303 13 949 14 362 4 382 8 263 13 457 13 920 14 213 9 139 13 494 10 910 13 476 10 540 1

12 390 13 275 13 300 13 321 12 850 12 347 5 907 12 674 13 155 8 766 13 288 13 155 10 950 13 273 10 093 13 263

10 101 9 242 11745 13 168 10 185 11 808 13 045 13 240 10 231 12 234 13 398 9 301 11748 12 987 12 988 12 907 13 227 5216 9 473 13 267 13 180 13 384 10 909 12 743 11 310 13 172 12 155

606 1

Apotek

nr

149 150 151 152 153 154 155 156 157 158 159 160 161 162 163 164 165 166 167 168 169 170 171 172 173 174 175 176 177 178 179 180 181 182 183 184 185 186 187 188 189 190 191 192 193 194 195 196 197 198 199 200 201 202 203 204

4 Apotekets Apoteksinne- Beräknad avkastning havarens be- nettovinst hållna netto- vid inkomstår 1932 bärighetstal) vinst år 1932 reglering

kr.

kr.

kr.

17 879 12 545 3 896 15154 13 755 14 684 17 001 13611 15 034 17 891 8 451 10 095 13 611 16 255 17 565 14 321 17 911 14 217 7 542 13 982 16 026 14 878 12 973 13 822 17 471 18 031 15 047 19 191 20157 21450 19 668 14 726 17 568 12 353 13 379 16 795 13 386 17 172 15912 17 002 16 944 18 350 17 856 20 303 17 793 19 999 11961 17 510 20 055 15 493 15 241 16 671 19 786 9 968 18 014 19 354

16 969 11455 3 862 12 850 13 015 12 244 14141 13 587 13 394 18 886 7 927 10 061 12 237 16 231 14 515 12 251 16 136 13 847 7 506 12 262 12 456 13 149 10 373 13 242 16 396 14611 11 772 15 886 17 027 16 150 15 396 11896 12 448 10 083 11959 14 755 13 316 13 962 12 747 13 637 15 284 14 623 14 426 16 093 14 023 18 329 10 606 14 900 18 255 12 813 12 322 12 976 15 336 7 268 14 124 15 229

13 555 12 195 3 596 13 145 13 053 13 082 13 399 12 986 13103 13 610 8 151 9 795 12 596 13 437 13 597 12 971 13 617 13 229 7 242 13 186 13 298 13314 12 298 12 532 13 703 13 546 13 454 13 867 13911 13 989 14 048 13 276 13 703 11 723 12 829 13 791 12 741 13 862 13 640 13 242 13 971 14 137 13 958 14 479 14 192 14 544 11661 14 219 14 544 14 052 13 506 14 026 14 475 9 668 14 343 14 502

i

Apotek

nr

205 206 207 208 209 210 211 212 213 214 215 216 217 218 219 220 221 222 223 224 225 226 227 228 229 230 231 232 233 234 235 236 237 238 239 240 241 242 243 244 245 246 247 248 249 250 251 252 253 254 255 256 257 258 259 260

4 Apotekets Apoteksinne- Beräknad avkastning havarens be- nettovinst år 1932 hållna netto- vid inkomstbärighetstal) vinst år 1932 reglering

kr.

kr.

kr.

13 207 14 554 20 864 21976 16 744 20 170 10 805 12 549 15 470 13 564 13 067 17 286 19 892 20 191 18 819 25 745 15 208 17 546 17 512 17 966 9 184 22 121 18 270 22 698 19 397 22 047 22312 18 396 19 642 17 661 20 138 23 849 23 821 23 879 20 348 25 651 27 808 24 609 22 558 18 369 24 553 18 693 21939 29 525 25 537 25 736 26 724 12 685 21846 22 330 25 704 33 038 33147 32 248 18 906 29 084

10 107 11244 14 804 15 806 13 894 16 430 10 735 9 869 12 419 10 489 10 667 14 986 17 452 17 221 14 099 24 315 11348 15 771 14 312 12 978 6 762 18 651 16130 17 408 16 047 18 257 16 177 15 241 16 952 13911 15 828 15 484 16 876 22 609 13 063 19 121 17 128 16 584 18 948 12 724 16 893 12 888 18314 22 675 16 995 17 501 20 059 10 361 16 856 16 150 11799 25 628 16 971 22 298 11 606 21394

12 292 13 129 14 576 14 924 14 403 14 800 10 505 11949 13 660 12 324 12 177 14 670 14 935 14 808 14 665 15 341 14113 14 741 14 472 14 586 8 884 15 194 14 966 15 309 15 114 15 568 15 704 15 189 15316 15 208 15613 15 829 15 825 16 141 15 646 16 190 16 388 16 209 16 338 15219 16416 15148 16201 16 957 16 725 16 592 16 797 11755 16 618 16 523 16 651 17 512 17 629 17 630 14 831 17 299

607 1

4 Apotekets Apoteksinne Beräknad avkastning havarens be - nettovinst Apotek år 1932 hållna netto - vid inkomst (bärighetstal ) vinst år 1935 reglering nr kr. kr. kr.

261 262 263 264 265 266 267 268 269 270 271 272 273 274 275 276 277 278 279 280 281 282 283 284 285 286 287 288 289 290 291 292 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 305 306 307 308 309 310 311 312 313 314 315 316

27 491 13 601 19 281 18 620 31 199 24 823 23 642 21692 21347 22 672 28 684 30 246 30 331 24 522 35 953 24 168 18 587 30 084 34 764 28 230 28 019 27 820 16941 23 245 37 718 25 476 28 930 33 054 26 094 39 769 31029 21961 33 766 43 302 27 929 37 418 44 593 29 667 48 653 53 087 39 955 48 286 36 572 38 489 40 792 50 751 23 564 37 947 35 360 31913 44 234 35 431 30 538 40 469 40 776 41016

19 611 6 146 11 891 12 680 17 209 11483 16 480 10 502 15 682 14 002 9 534 17 936 21741 11 197 22 693 11 108 13 197 16 524 18 454 18 878 . 17 709 14 540 16 096 8 100 23 888 13 386 15 400 15 414 18 614 23 429 16 039 14 969 18116 28 772 13 609 25 863 25 053 20 027 27 593 21912 22 265 25 016 19 722 22 219 19 212 17 421 16 109 13517 19 075 19 148 18 340 17 351 15 808 12 884 20 966 20 036

17 304 12 586 14 856 16 515 17 849 17 364 17 214 17 108 16 397 16 347 17 752 17 892 17 925 17 434 18 366 17 643 15 067 18 000 18 371 18 000 18 045 18 123 14 256 16 770 18 962 18 085 18 171 18 460 17 981 19 155 18 475 17 386 18 706 19 447 18 118 19 115 19 607 18 652 19 837 19 960 19 445 19 710 19 179 19 446 19 696 18 837 18 064 19 475 19 478 19 258 19 997 19 391 19 293 19 761 19 941 20 020

i

Apotek nr

317 318 319 320 321 322 323 324 325 326 327 328 329 330 331 332 333 334 335 336 337 338 339 340 341 342 343 344 345 346 347 348 349 350 351 352 353 354 355 356 357 358 359 360 361 362 363 364 365 366 3H7 368 369 370 371 372

4 Apotekets Apoteksinne Beräknad avkastning havarens be nettovinst år 1932 hållna netto - vid inkomst'(bärighetstal) vinst år 193S reglering kr. kr. kr. 48 582 35 061 35 152 38 835 43 344 36 924 54152 51 107 41242 34 679 34 547 39 885 48 669 42 976 44 815 45 178 40 276 50 606 57 112 31 657 48 278 40 937 51 568 48 366 51435 52 511 41297 49 460 51 153 50 886 51228 43 222 34 809 46 125 60 126 47 534 54 734 66 705

43 042 57 922 45 994 50 226 60 493 70 284 36 945 47 169 66 973 53 468 32 040 66 542 52 567 38 017 72 771 61031 35 887 45 552

27 622 18 241 19 142 20 705 25 404 16 484 22 482 26 697 19 892 13919 18 627 10 705 30 859 18 226 21245 22 978 23 386 24 226 29 032 9 522 14 468 22 907 27 148 31 016 19 625 22 481 23 627 14 442 25 248 17 876 24 098 18 022 12 949 31035 38 326 22 494 29 324 24 855 16 012 29 107 22 164 26 456 22 463 39 874 17 295 26 429 24 693 25 358 5120 29 612 35 737 10 487 36 841 33 131 15 049 11352

20 507 19 680 19 695 19 969 20 393 19 846 20 932 20 788 20 253 19 830 19 650 20 203 20 778 20 368 20 679 20 669 20 309 20 897 21224 19 799 20 903 20 600 21128 21077 21260 21254 20 916 21205 21351 21379 21351 20 904 20 446 21 315 22 107 21543 21 868 21896 21320 22 054 21500 21 738 22 379 22 901 21204 21944 22 834 22 307 20 890 23 019 22 402 21323 23 401 22 829 21351 22 116

608 i

1 Apotek

nr

i

4 Apotekets Apoteksinne- Beräknad avkastning havarens be- nettovinst hållna netto- vid inkomstår 1932 (bärighetstal) vinst år 1932 reglering

373 374 375 376 377 378 379 380 381 382 383 384 385 386 387 388 389 390 391 392 1

kr.

kr.

kr.

66 547 61746 45 070 66 058 58 331 55 856 61153 74 153 67 998 52 717 60 253 61162 34 778 53 396 50 273 51232 58 269 63 237 85 258 50 673

30 692 34 151 14 337 58 748 23 351 34 256 20 113 32 873 31613 27 947 20 473 32 652 23 298 22 156 19 313 19 712 24 789 14 867 39 028 17 043

23 139 22 834 22 135 23 167 22 791 22 794 22 962 23 775 23 431 22 685 23 028 23 282 21698 22 877 22 699 22 807 23 295 23 517 24 530 22 936

Apotek

nr

|

4 Apotekets Apoteksinne- Beräknad avkastning havarens be- nettovinst år 1932 hållna netto- vid inkomst|bärigketstal)!vinst år 1932 reglering

kr.

393 394 395 396 397 398 399 400 401 402 403 404 405 406 407 408 409 410 411

48 214 43 766 56 950 61 495 49 566 66 022 63 666 86 755 73 542 91362 76 263 79 296 88 478 80 646 56 275 78 446 92 584 115 363 116 596 130 100

Sumn la kronor 10 132 077

kr. 26 861 15 046 21960 22 565 — 1765 23 432 37 266 23 320 33 452 39 232 22 123 6 436 42 328 38 506 18 115 23 136 34 639 37 078 33 376 38 980

kr. 22 856 22 696 23 463 23 880 j 23 566 24 525 24 566 25 881 25 629 26 606 26126 26 326 27 465 26 927 26 337 27 342 28 548 30 001 31762 33 336

5 905 448 | 5 711953

609 Bilaga F.

Om inventering av varulager å apotek. Inventering av ett apoteks varulager är ju, av orsaker som ej behöva särskilj framhållas, en rätt så omständlig och tidsödande procedur. Inventeringsarbetet kan emellertid i avsevärd grad förenklas genom praktiska metoder och ändamålsenlig organisation. Beträffande först tidpunkten för verkställande av inventering kan ju denna väljas så, som det passar bäst för respektive apotek. Lämpligast är väl dock, att inventeringen göres i samband med affärsböckernas avslutande, och dä detta i regel sker vid årsskiftet, torde de första dagarna på nyåret vara lämpligast. En invändning, att de löpande göromålen på ett apotek ofta äro mest brådskande just vid den tiden på året, kan visserligen vara riktig, men om man räknar med, att en inventering ej behöver taga längre tid i anspråk än 3 å 4 dagar, torde invändningen sakna betydelse. För övrigt är det väl så, att t. ex. under sommarmånaderna, då göromålen på flertalet apotek äro mindre påfrestande, ett annat hinder möter, nämligen personalens semestrar. Att personalen under inventeringsdagarna måste vidkännas ett intensivare och mera ansträngande arbete än under den vardagliga apotekstjänstgöringen, är ett förhållande, som icke kan frånkommas. Så är det emellertid inom alla affärsbranscher. Även de flesta tjänstemannagrupper måste vid vissa tider, ofta just vid årsskiftet, underkasta sig extra arbete, som många gånger är av betydligt mera ansträngande art, än vad det här kan bli fråga om. Ett villkor, som är absolut nödvändigt, om inventeringen skall kunna utföras pä rimlig tid, är, att samtliga förvaringskärl äro åsatta tara. Då för vissa varuslag med större åtgång eventuellt finnas flera förvaringskärl, torde vid inventeringen en viss tidsvinst kunna åstadkommas, om dessa kärl, förutom uppgift om tara, även äro äsatta uppgift om innehållets vikt, då kärlet är fyllt. Uppvägningen av varorna i apoteksrummel är den besvärligaste operationen under inventeringsarbetet. Sedan denna inventering en gång är verkställd, behöver den emellertid, dä det är fråga om periodiskt återkommande inventeringar, ej i sin helhet upprepas varje gång. Det har visat sig, att värdeskillnaden här blir så ringa, att den ej spelar någon nämnvärd roll. Här åsyftas emellertid ej hela förrådet i apoteksofficinen. En del dyrbarare preparat måste givetvis uppvägas för varje gång, såsom t. ex. vissa inciderade droger, ett och annat pulverförråd, vissa extrakter, en del preparat i giftskåpen etc. ävensom samtliga i apotekslokalen förvarade specialiteter och inläggningar. Beträffande de kärl och lador, som sålunda ej för varje inventering behöva vägas, kan man, om man så vill, påfylla dessa omedelbart före inventeringens början, ett förfaringssätt, som avser att nedbringa differenserna till det minsta möjliga, men som dock ej kan anses alldeles behövligt, enär prisskillnaden under varje förhällande blir av ringa betydelse. Förutsättas bör dock, att nyssnämnda undantag göras med urskillnad, och att de ej^ bli alltför fätaliga. Om emellertid infattningsmetoden ena gången tillämpas, måste den givetvis också tillämpas vid följande inventeringar. I annat fall skulle resultatet bliva missvisande. De ovan angivna undantagspreparaten böra naturligtvis särskilt betecknas på inventeringslistan, så att man från den ena invente39 — 342080.

610 ringen till den andra kan se, vilka preparat som ej ingå i klumpsumman. Denna »klumpsumma» fastställes lämpligast vid den inventering, som väl i regel göres (och i alla händelser bör göras) vid övertagandet av apoteket, och som naturligtvis bör vara sä ingående som möjligt. Vill man vara särskilt noggrann, kan man ju också under årens lopp en eller annan gång åstadkomma en dylik, mera ingående inventering av apotekslokalen, men nödvändigt torde det ej vara, såvida icke avsevärda och genomgående förändringar beträffande inköpspriserna föreligga. Vad inventeringslistorna beträffar är det synnerligen önskvärt, att dessa äro utskrivna i förväg för samtliga lokaler. Detta kan ju ske under årets lopp på de därtill lediga stunder, som väl alltid kunna åstadkommas på varje apotek. Dessa listor böra upptaga hyllfack efter hyllfack i den ordning preparaten förekomma i de olika lokalerna, så att vid införandet av siffrorna på listorna m a n ej behöver slå i dessa. Att utskriva listorna i genomgående bokstavsordning i syfte att därigenom underlätta den blivande prissättningen, är ett förfaringssätt, som ej kan tillrådas, då det är snabbheten vid själva uppvägningen, som är ojämförligt viktigast. Lämpligen böra listorna bindas i flera häften, så att dessa kunna fördelas på personalen, för den händelse två eller flera personer (eller lag) deltaga i inventeringen. Listorna böra på vänster sida upptaga tre kolumner, en för brutto, en för tara och en för netto, samt på höger sida en kolumn för »a pris» och två dubbelkolumner (kr. öre), av vilka den ena är avsedd för hemmaberedda preparanda, den andra för köpvaror. Om dessa listor utskrivas i förväg, bör även taran omedelbart införas, så att vid uppvägningen endast bruttosiffran behöver ditskrivas. Utskrivningen av listorna sker för övrigt enklast och lättast på så sätt, att listorna från närmast föregående inventering avskrivas, varvid å varje sida bör lämnas ett par öppna rader för införande av eventuellt tillkomna nya preparat. Har en mer genomgående omflyttning under året företagits, böra givetvis även motsvarande listor omskrivas. Beträffande själva inventeringen mä följande anföras. Om »infattningsmetoden» tillämpas beträffande apoteksrummet, bör infattningen göras allra först, och kan denna, om inventeringen sker vid årsskiftet, lämpligen verkställas redan på nyårsaftonen. Sedan detta gjorts uppräknas först samtliga specialiteter, inläggningar samt förbands- och sjukvårdsartiklar i såväl officinen som övriga lokaler. Beträffande glasvaror och askar (papp- och bleck-) gäller det, där så ske^ kan, att så många av dessa, som beräknas åtgå under de dagar inventeringen pågår, placeras i apotekslokalen eller å den plats där de under den dagliga expeditionen bruka vara tillgängliga. Detta »arbetsförråd» uppräknas sedan i samband med specialitetsinventeringen. Inventeringen av det större förrådet askar och glas kan sedan, där så befinnes lämpligt, uppdragas åt någon till »yttre personalen» hörande pålitlig person. I förbigående kan påpekas, att en omsorgsfull lagring vid hemkomna varors uppackning i hög grad underlättar uppräkningen. Uppräkningen av specialiteter m. m. kan lämpligen påbörjas redan på nyårsdagen. I detta arbete bör så stor del av personalen som möjligt deltaga. Alla löpande, ej absolut nödvändiga arbeten, såsom inläggningar, recepturdefekter och laboratoriearbeten, böra inställas. På så sätt kan uppräkningen snart nog vara överstökad. Sedan uppräkningen av specialiteter m. m. är avslutad, vidtager uppvägningen av övriga varor, därvid början göres med de i apotekslokalen befintliga preparaten, som anses böra vägas. (På större apotek böra dessa uppvägningar helst ske under tid då apoteket hålles stängt.) Har man nu ej listorna färdigskrivna, bör arbetet, såvitt möjligt, ske i lag på två personer. Äro listorna däremot på förhand utskrivna, kunna flera personer arbeta i samma lag, då en hinner skriva till tre, som väga. Dessa detaljer ordnas emellertid lämpligast med hänsyn till vunnen erfarenhet och lokala förhållanden.

611 Sist i ordningen bör pappersvarulagret: signaturer, påsar etc. inventeras, detta av den anledningen, att åtgången under inventeringsdagarna därav är, vad värdet beträffar, relativt ringa. Skulle så anses av behovet påkallat, kan uppräknandet ske i något lugnare tempo. (Det behöver väl ej påpekas, att inventeringen i övrigt måste gå raskt undan!) Härmed är emellertid ej sagt, att inventeringen av pappersvarorna är av mindre vikt. Tvärtom brukar deras sammanlagda värde utgöra en rätt så avsevärd procent av det samfällda lagervärdet, beroende därpå, att man vid inköp av dessa varor plägar fylla behovet för längre tid framåt, än vad i regel torde ske beträffande flertalet andra varor. E n inventering verkställd i enlighet med ovan anförda principer kan, enligt vad erfarenheten visat, verkställas på 3 å 4 dagar, om man kan ordna det så, att minst 2 personer oavbrutet hålla på med inventeringsarbetet, och att den övriga personalen, så långt tiden medgiver, ävenledes deltager däri. Något nattarbete är därvid ej erforderligt. När en fullständig inventering av apoteksrummet, vilken naturligtvis en gång för alla måste göras och sedan en eller annan gång under årens lopp bör förnyas, bör denna, såsom redan framhållits, lämpligast företagas under den tid, då apoteket är stängt. Å stora och medelstora apotek utföres lämpligen hela inventeringen nattetid och å platser, där alternerande söndagsstängning är införd, å helgdag, då apoteket är stängt. Inventeringsarbetet är emellertid ingalunda slutfört i och med avslutandet av uppräkningar och vägningar. Det mest tidsödande arbetet återstår, nämligen prissättning av varorna. Även detta arbete är emellertid övervinneligt. Det bör lämpligast utföras av apoteksförvaltaren personligen, men kan naturligtvis också överlämnas ät någon expert på området, eller till någon förtroendeman på apoteket. Vad det tekniska förfaringssättet för prissättningen angår, kan man, om man så vill, använda sig av varuliggaren, särskilt om dylik föres i form av kortsystem. Då man emellertid i möjligaste mån bör upptaga gällande dagspriser, är det dock lämpligast att följa någon droghandelsfirmas senaste prislista. Dessa prislistor äro numera så praktiskt uppställda och så fullständiga, att de i hög grad underlätta prissättningsarbetet. I en stor mängd fall angives i dessa listor ej något bestämt pris, utan hänvisas till gällande dagspriser. Alla dessa varor antecknas vid prissättningen på en särskild lista, vilken sedan kan insändas till någon droghandelsfirma i och för uppgift på vid inventeringstillfället gällande dagspriser. Enklast och snabbast kunna emellertid dessa siffror erhållas telefonledes. Specialiteter taxeras lättast med hjälp av specialitetsregistret och medicinaltaxans tabell för ledning vid prissättning av originalförpackningar. Priset för hemmaberedda preparanda torde för närvarande lämpligen kunna beräknas till 50 % av det i medicinaltaxan upptagna partipriset. Beträffande inläggningar torde 50 % av försäljningspriset vara lämpligt. Vad avskrivningen av inkuranta varor angår, är det svårt nog att fastslå några bestämda regler. Dock torde det vara lämpligast att under taxeringens gäng utrangera sådana varor, som icke längre ha något realisationsvärde. Av kanske mera teoretisk än praktisk betydelse är det förhållandet, att en del varor försäljas under den tid inventeringen pågår. Om man så vill, kan slutsumman med tanke härpå korrigeras på följande sätt: Om t. ex. inventeringen pågår under 4 dagar, och omsättningen å apoteket under tiden utgör exempelvis 1 000 kronor, kan varuförbrukningen lätt uträknas (approximativt) med vetskap om den procentuella förbrukningen av varor under de närmast gångna åren. Utgör denna t. ex. 40 % av omsättningssumman, så skulle under inventeringstiden ha förbrukats varor till ett belopp av 400 kronor. Om nu inventeringen företagits i förut angiven ordning, d. v. s. först specialiteter och inläggningar samt förråden i apoteksrummet, så torde den summa, med vil-

612 ken inventeringsslutsumman bör ökas, kunna approximativt beräknas till 25 % av nyss nämnda belopp, d. v. s. 100 kronor. Om inventeringen utföres på så kort tid, som här angivits, torde emellertid förfaringssättet vid periodiskt återkommande inventeringar sakna praktisk betydelse, under förutsättning nämligen, att för inventeringen samma tid tages i anspråk för varje gång. Ett undantag utgöra måhända de största apoteken, där man ju rör sig med större summor, och där givetvis omsättningssummorna under inventeringsdagarna kunna visa större variation från det ena året till det andra. Av större vikt är däremot under alla förhållanden att under inventeringstiden inkommande varor icke medtagas i inventeringen. Till sist bör i detta sammanhang även framhållas lämpligheten av, att å varje apotek upprättas en fulllständig inventarieförteckning över träinredning, förvaringskärl, laboratorieutrustning samt alla övriga utensilier, samt att denna förteckning årligen revideras med hänsyn till såväl utrangering som nyanskaffning. En dylik noggrann inventarieförteckning är ju icke endast nödvändig för ett exakt uppskattande av tillgångarna, utan underlättar också i hög grad värdesättningen vid ett apoteks överlämnande. Vid inträffat dödsfall bör en dylik noggrann förteckning icke minst för stärbhuset vara av största betydelse. Stockholm i maj 1934. S. GULLSTRÖM.

MARTIN GER NER.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utlåtande över utredningen ang. tredje inans rätt till Betänkande med utredning och förslag rörande organineutralitet i arbets konflikter ta. ni. ] 10] sationen av försöksverksamheten på växt- och trädBetänkande mod förslag till lag ang. vissa ekonomiska gårdsodlingens område. [4] stridsåtgärder ju. na. [16] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande Utlåtanden över betänkande ined förslag till lag ang. av billiga egnahemsbyggnarier. [ti] vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. |30| Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. [29] Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänsterna. [31] Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen.

Politi.

Socialpolitik. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor.band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [11]

Valtenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning in. in. [32] Industri. Statliga cement- oeh betongbestämmelser av år 1934. [17] Handel och sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [8] Betänkande med förslag ang. bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning ang. svenska handelsflottans bemanning år 1931. [23] Kommunikations väsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 1. Vägar. [27] Del 3. Avgivna utlåtanden. [28] Järnvägs- och automobiltrafik. [33] Varutrafiken med bil samt statistisk och kartografisk översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm under maj månad 1932. [34] Bank-, kredit- och penningväsen. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. ]7J Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar ang. konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt ang. grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet na. m. |]3j Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. [26] Försäkrings väsen. 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. |18] Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19]

Hälso- och sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämKyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig melser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköodling i övrigt. terskor m. m. [9] Betänkande ang. den slutna kroppssjukvården i riket 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] statsunderstödda teatrarna. [31. Del 2. Utredning röBetänkande med utredning och förslag ang. sänkning rande teaterförhållandena i riket. [21] av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] m. m. [35] Förslag till alternativa koraler. [25] Försvarsväsen. Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1934