1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. D. 1,

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947:37 SOCIALDEPARTEMENTET

1945 ÅRS SKOGSHÄRBÄRGESUTREDNINGS BETÄNKANDE DEL I

UTREDNING RÖRANDE BOSTADS- OCH LEVNADSFÖRHÅLLANDENA PÅ HEMMANSSKOGARNA MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR BOSTADSBESTÅNDETS KOMPLETTERING OCH FÖRBÄTTRANDE AVGIVET DEN 22 FEBRUARI 1947

S T O C K H O L M 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk

1. Kollektiv tvätt. B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r lätta hushållens tvättarbete. Haeggström. xv. 284 s. S. 2. B e t ä n k a n d e angående fiskerinäringens efterkrigsproblem samt d e n prisreglerande v e r k s a m h e t e n p å fiskets o m r å d e . Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . 3. Elkraftutredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnad e r o c h priser v i d distribution av elektrisk kraft. I n l e d a n d e översikt. S v . Tryckeri A B . 84 s. K. 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag till standardtariffer för detalj distribution a v elektrisk kraft. Haeggström. 126 s. K . 5. 1944 å r s militärsjukvårdskommittés b e t ä n k a n d e . Del 2. B e c k m a n . 170 s. F ö . 6. B e t ä n k a n d e m e d förslag till geofysiskt observatorium i K i r u n a ni. m . Id un. 64 s. K. 7. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m . m . Marcus. 132 s. J o . 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående fiskets administration m . m . Kihlström. 155 s. J o . 9. B e t ä n k a n d e om tandläkarutbildningens ordnande m. m . Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m . m . Beckman. 166 s. E. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande civilförsvarets o r ganisation m . m . Beckman. 262 s. S. 11. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d ningar. 8. Utredning och förslag r ö r a n d e vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande" d e l 4. V. Petterson. 392 s. J u . 13. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g rörande r i k s r ä k e n s k a p s verkets organisation. Marcus. 114 s. F i . 14. Handeln m e d olja. B e t ä n k a n d e m e d förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Haeggström. 343 s. 4 pl. F o . 15. 1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering för övningslärare. Sv. T r y c k e r i A B . 370 s. F i . 16. Förslag till konvention mellan Sverige, D a n m a r k och Norge om e r k ä n n a n d e och verkställighet a v domar i brottmål m . m . Norstedt. 24 s. J u . 17. Stöd å t utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e del. 5. V. Petterson. 144 s. J u . . , „ 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m . m . Katalog och Tidskriftstryck. 324 s. S. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o m m u n a l a tjänster samt sådana y r k e n och befattningar, för vilkas utövande k r ä v e s a v statlig m y n d i g h e t utfärdad behörighetsförklaring eller l e gitimation. V. Petterson. 288 s. S.

förteckning

20. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 15. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Älvsborgs län. Beckman. 48 s. K. 21. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda b a r n b i d r a g och b i dragsförskott m . m . V. Petterson. 114 s. S . 22. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ändrad lagstiftning angående h a n d e l m e d skrot, lump och begagnat gods. Sv. Tryckeri A B . 125 s. H. 23. 1945 å r s lönekommitté. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m . m . Marcus. 289 s. F i . 24. Betänkande r ö r a n d e ett centralt a r b e t s m a r k n a d s organ. Norstedt. 220 s. S. 25. 1945 å r s akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E. 26. Slutbetänkande avgivet a v bostadssociala u t r e d ningen. D e l 2. Saneringen a v stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av Jane- och bidragsv e r k s a m h e t e n för bostadsändamål. I d u n . 598 s. S. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d ordning b e träffande vissa helgdagar. Katalog o c h Tidskriftstryck. 75 6. E. 28. Stuveriverksamheten i svenska h a m n a r . Haeggström. 110 s. H. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . Haeggström. 118 s. H. 30. Betänkande m e d förslag till lag om r e g i o n k o m m u n e r m . m . Beckman. 214 s. S. 31. Betänkande m e d förslag angående utbildning a v befäl för handelsflottan m . m . Idun. 264 s. H. 32. Utredning m e d s y n p u n k t e r p å sågverksdriften i Norrland och förslag angående i n r ä t t a n d e a v e n central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 k a r t a . Jo. 33. Redogörelse i s a m m a n d r a g för u t r e d n i n g rörande planering a v j o r d b r u k e t och skogsbruket i Nedertorneå k o m m u n . V. Petterson. 180 s. 6 pl. 1 karta. J o . 34. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d ningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E . 35. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 12. R e d o görelse för detalj distributörerna s a m t deras r å kraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Malmöhus län. Beckman. 43 s. K. 36. Vid a n d r a riksskogstaxeringen av N o r r l a n d å r e n 1938—42 använd metodik och h ä r o m v u n n a e r farenheter. Redogörelse avgiven a v 1937 å r s r i k s skogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 s. J o . 37. 1945 å r s skogshärbärgesutrednings betänkande. Del I . Utredning rörande bostads- och levnadsföi-hållandena p å hemmaskogarna m e d förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. I d u n . 302 s. S.

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil u t g ö i a begynnelsebokstäverna till d e t departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR SOCIALDEPARTEMENTET

1945 ÅRS SKOGSHÄRBÄRGESUTREDNINGS

1947:37

BETÄNKANDE

D E L I.

UTREDNING RÖRANDE BOSTADS- OCH LEVNADSFÖRHÅLLANDENA PÅ HEMMANSSKOGARNA MED F Ö R S L A G T I L L

ÅTGÄRDER FÖR BOSTADSBESTÅNDETS KOMPLETTERING OCH FÖRBÄTTRANDE AVGIVET DEN 22 FEBRUARI 1947

STOCKHOLM 1947 I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet Inledning Utredningsuppdragets tillkomst Utredningens uppdrag Utredningens planläggning och utförande

7 9 11 18 19

Förberedande utredningar. Kap. I.

Kap. II.

Statistiska uppgifter om hemmansskogarna

1. Skogsmarksareal och brukningsdelar 2. Ronitet, virkesförråd, rotvärde m. m 3. Avverkning och skogsvårdsåtgärder 4. Hemmansskogarnas ekonomiska betydelse Sammanfattning

22 26 29 34 36

Arbetskraften inom det nordsvenska skogsbruket

1. Tidigare beräkningar av arbetskraftsåtgången Socialstyrelsen 1916 s. 38. — 1927 års arbetslöshetsutredning s. 38. — 1931 års skogssakkunniga s. 40. —• 1933 års skogsindustrisakkunniga s. 40. — Socialstyrelsen 1937 s. 41.

2. Arbetskraftsåtgång inom bondeskogsbruket 3. Arbetskraftens fördelning och inkvartering Avverkning i egen regi och rotförsäljning s. 46. — Avverkningarnas varaktighet s. 48. — Gårdsfolk och lejda arbetare s. 49. — Körare och huggare s. 51. — Inkvarteringsförhållanden s. 51.

43 46

4. Det framtida arbetskraftsbehovet Sammanfattning

54 58

Kap. III. Inkvarterings- och levnadsförhållandena på arbetsplatserna i skogarna

1. Utvecklingen inom storskogsbruket 60 2. Nuvarande bostadsförhållanden inom bondeskogsbruket 82 3. Jämförelse mellan storskogsbrukets och bondeskogsbrukets härbärgen grundad på vid besiktningarna gjorda a n m ä r k n i n g a r . . 94 4. Skogsstallens beskaffenhet inom storskogsbruket och å bondeskogarna 96 5. Uppgifter från skogsvårdsstyrelser angående härbärgen och skogsstall å bondeskogarna 100 Sammanfattning 105

4 Sid. K a p . IV.

Stickprovsundersökning sju nordligaste länen

av två socknar i n o m vart o c h ett av de 118

1. U n d e r s ö k n i n g e n s o m f a t t n i n g och u t f ö r a n d e 118 2. U n d e r s ö k n i n g e n s r e s u l t a t 125 Tärendö socken s. 128. — Älvsby socken s. 132. — Dorotea socken s. 136. — Norsjö socken s. 140. — Stuguns och Åsarna socknar s. 143. — Helgums och Torps socknar s. 148. — Ovanåkers och Österfärnebo socknar s. 155. — Svärdsjö och Lima socknar s. 160. — Norra Ny och Fryksände socknar s. 169.

K a p . V.

3. U p p s k a t t n i n g av förläggningsbehovet å Nordsveriges bondeskogar Sammanfattning

175 178

Förläggningskostnader

181 Kostnader per sovplats och per spilta s. 182. — Medelkostnad per kbm byggnadsvolym s. 183. — Förläggningskostnad per avverkad kbm s. 185. — Hemmansägarnas inkomster s. 189. Sammanfattning

1 9 4 5 års skogshärbärgesutrednings K a p . VI.

Gemensamma

skogsförläggningar

förslag.

o c h statliga byggnadsbidrag

1. G e m e n s a m m a f ö r l ä g g n i n g a r 2. S t a t l i g a s t ö d å t g ä r d e r Byggnadsbidrag till nyuppförande av härbärgen och skogsstall Byggnadsbidrag till reparation av härbärgen och skogsstall Tilläggsbidrag Beräknad kostnad Finansiering K a p . VII. O r g a n i s a t i o n s f r å g o r

200 207 209 212 212 214 217 219

1. A d m i n i s t r a t i o n a v b i d r a g s v e r k s a m h e t e n 2. O r g a n i s a t i o n a v s a m a r b e t e t m e l l a n h e m m a n s ä g a r n a Gemensamhetsskogar Skogsvårdsområden Utredningens förslag

219 224 224 225 229

K a p . VIII. Försäljning av SAK-baracker till b o n d e s k o g s b r u k e t 1. A n t a l S A K - b a r a c k e r , b e s k r i v n i n g m . m Arbetsmarknadskommissionens innehav av SAK-baracker Beskrivning av SAK-baracker Erfarenheter rörande SAK-barackernas beskaffenhet och lighet

232 232 233 234 ändamålsen-

2. U n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e b e h o v a v och i n t r e s s e för f ö r v ä r v a v S A K baracker 3 . P r i s s ä t t n i n g a v S A K - b a r a c k e r v i d f ö r s ä l j n i n g till b o n d e s k o g s bruket Rabatter 4. F ö r s ä l j n i n g a v S A K - b a r a c k e r

236 241 245 248 251

5 Sid.

Kap. I X . Byggnadsbeskrivningar

253 Nya härbärgen och skogsstall av olika storlek 253 8-mansstugan s. 254. — 6-mans- och 4-mansstugorna s. 257. — Skogsstall s. 259.

Kap. X.

Iståndsättande av äldre förläggningar Raststugor och andra byggnader

262 263

Sammanfattning av utredningens förslag

265 Statliga stödåtgärder för komplettering och iståndsättande bostadsbeståndet å hemmansskogarna Bidragsverksamhetens administrerande Planläggning och organisation av bostadsbyggandet Propaganda- och rådgivande verksamhet Hemställan

av 266 268 268 269 270

BILAGOR Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

1. Förslag till kungörelse angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar 273 2. Förslag till kontrakt 277 3. P. M. för upprättande av behovsplaner 279 4. Förslag till överenskommelse 282 5. Förslag till normalstadgar för skogsbyggnadsförening 284 6. Beskrivning av barack t y p SAK 12 286 7. Tidningsartikel »SAK-baracker till bondeskogsbruket» 288 8. Sv. Skogsägareföreningars Riksförbunds cirkulärskrivelse till skogsägareföreningar 291 9. Förslag till ansökan om inköp av SAK-baracker 293 10. Förslag till köpehandling 295 11. Förutsättningar för kostnadsberäkning av åtgärder för iståndsättande av härbärgen och skogsstall 298 12. Exempel på åtgärdsförslag med kostnadsberäkning vid reparation av härbärge 300

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Genom beslut den 19 januari 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet T. Erlander att tillkalla tre sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med utredning angående förbättrande av skogsarbetarnas och dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag såsom utredningsmän undertecknade skogs- och flottledsinspektören inom yrkesinspektionen, jägmästaren K. O. G. Wallner, disponenten för Jämtlands skogsägareförening O. Sahlin, Brunflo, samt ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören H. Sten, Gävle. Därjämte uppdrogs åt jägmästare Wallner att vara de sakkunnigas ordförande. Som sekreterare åt de sakkunniga förordnades fr. o. m. den 19 februari 1945 assistenten hos skogs- och flottledsinspektören, forstmästaren S. Broström. De sakkunniga ha antagit benämningen »1945 års skogshärbärgesutredning». Jämlikt medgivande av Herr Statsrådet den 2 mars 1945 har utredningen under vintern 1945 företagit studieresor i Norrland, Dalarna och Värmland och därvid haft överläggningar med länsjägmästare, representanter för skogsägareföreningar och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt hemmansägare. Utredningen har mottagit ett antal skrivelser från skogsvårdsstyrelser, skogsägareföreningar och enskilda hemmansägare rörande förhållanden, som utredningen haft att behandla. Utredningen har den 17 augusti 1946 avgivit av chefen för jordbruksdepartementet infordrat yttrande över Norrlandskommitténs förslag angående bostadsförhållandena för helårsarbetande skogsarbetare m. m. samt den 9 oktober 1946 av Herr Statsrådet infordrat yttrande över arbetsmarknadskommissionens framställning att få försälja vissa förläggningsbaracker. Efter av utredningen gjord framställning om biträde vid utarbetande av förslag till kungörelse, kontrakt m. m. samt vid den slutliga utformningen av utredningens betänkande uppdrogs åt e. o. byråsekreteraren hos riksförsäkringsanstalten S. Ahlbom att fr. o. m. den 18 november 1946 vara sekreterare åt utredningen. Sedan utredningen nu fullgjort den del av sitt uppdrag, som avser framläggande av förslag till åtgärder för komplettering och förbättrande av bo-

stadsbeståndet på hemmansskogarna, överlämnas härmed vördsamt första delen av betänkandet. Då anbefalld översyn av de materiella bestämmelserna i skogs- och flottledshärbärgeslagarna verkställts, kommer förslag till ändring och komplettering av dessa lagar att framläggas såsom del II av betänkandet. Stockholm den 22 februari 1947. OSCAR WALLNER. OTTO SAHLIN

HEMMING STEN

Sven

Broström.

Inledning. Nordsverige, däri inbegripet även Dalarna och Värmland, vilka landskap såväl geologiskt som ekonomiskt i stort sett kunna likställas med Norrland, är i första hand ett skogarnas land. Den odlade bygden i söder, längs kusten samt i floddalarna omfattar sålunda endast ca V25 av områdets areal. Det nordsvenska skogsområdet är också storleverantör av råvara till vår trävaruindustri, varigenom skogshanteringen och de på skogens produkter grundade industrierna kommit att sätta sin prägel på dess näringsliv. Befolkningen inom detta område, som år 1944 utgjorde ca 1*7 milj. personer, får även till huvudsaklig del, direkt eller indirekt, sin utkomst från skogen. Detta torde i ännu högre grad bliva förhållandet i den mån skogsproduktionen genom en för varje år intensifierad skogsvård i förening med växtförädling förbättras i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende och möjligheterna att särskilt genom träkemiens landvinningar nyttiggöra träet och dess beståndsdelar ytterligare utökas. Nordsverige har även av naturen goda förutsättningar för skogsproduktion och skogshantering. Dess geologiska utformning är sådan, att de stora vidderna inom detta område företrädesvis böra utnyttjas för produktion av skog. Den norrländska vintern, som i hög grad underlättar virkets framforsling till flottleder och vägar och ett väl utvecklat system av floder med sådan sträckning, att de medföra bästa möjliga betingelser för billiga virkestransporter, äro naturliga tillgångar av den största betydelse för skogshanteringen. Genom utbyggnad av älvarna och deras biflöden för flottning har man erhållit ett så rikt förgrenat nät av flottleder, att det genomsnittliga avståndet från avverkningsplats till flottled utgör endast 3—4 km. Vad dessa goda transportförhållanden betyda för Sveriges konkurrensförmåga på exportmarknaden ligger i öppen dag. Inom Nordsverige är även jordbruket, som jämte skogshanteringen och trävaruindustrien är den viktigaste näringsgrenen, beroende av skogen på ett helt annat sätt än inom landets sydligare delar. På grund av att skogsbygdens jordbruk, som särskilt i Norrland karakteriseras av mindre brukningsdelar, icke i samma omfattning som längre söderut medgiver odling av värdefullare växtslag och i stort sett kan bedrivas endast under en jämförelsevis kort tid av året, kan detsamma i många fall ej giva sina utövare full bärgning. Inkomster från annat håll äro därför vanligen erforderliga. Dessa

K)

inkomster erhållas dels genom virkesuttag från de skogar, som tillhöra hemmanen, och dels genom de arbetsförtjänster, som skogshanteringen erbjuder och som företrädesvis stå till buds under vintern, då jordbruket ej kan bereda arbetare och hästar full sysselsättning. Samtidigt har denna möjlighet att särskilt vintertid erhålla lämplig arbetskraft från jordbruket hittills varit en av förutsättningarna för en lönande skogshantering. Denna växelverkan mellan jordbruk och skogsbruk, som båda äro säsongbetonade näringsgrenar, är sålunda av mycket stor ekonomisk betydelse och torde även framdeles komma att vara en av de viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt utnyttjande av Nordsveriges skogstillgångar och därmed för en gynnsam utveckling av vår trävaruhantering i dess olika former. Ett allvarligt hot mot arbetskraftsbalansen inom jordbruk och skogshantering i Nordsverige ligger emellertid i den folkvandring från landsbygd till städer, tätorter och industricentra, som vanligen går under namn av »flykten från landsbygden» och »flykten från skogen» och som nu pågått under en följd av år. Belysande för den framtida utvecklingen i detta avseende för skogsbrukets vidkommande äro några siffror, som professor S. Wahlund anförde i sitt föredrag vid öppnandet av 1946 års skogsvecka (se sid. 55). Den huvudsakliga orsaken till denna omflyttning är att finna däri, att utvecklingen i fråga om levnadsförhållandena på landsbygden ej hållit jämna steg med motsvarande utveckling i de tätare bebyggda samhällena. Detta gäller icke minst bostadsförhållandena, vilket bl. a. medfört, att arbetet för den kvinnliga arbetskraften alltjämt är onödigt tungt och krävande. Statsmakterna ha genom åtgärder av olika slag sökt förbättra levnadsförhållandena på landsbygden, men den alltjämt pågående flykten därifrån tyder på att dessa åtgärder ej varit tillräckliga. Reformarbetet på detta område pågår emellertid alltjämt. Sålunda ha såväl Norrlandskommittén som 1942 års jordbrukskommitté och 1938 års arbetarskyddskommitté under senare tid framlagt förslag till reformer i olika avseenden. Det är att hoppas, att dessa och de ytterligare förslag, som äro att förvänta, skola bidraga till skapandet av sådana förhållanden, att den för såväl jordbruk som skogsbruk ödesdigra flykten från landsbygden skall kunna hejdas. För skogsbrukets del har den ekonomiska osäkerheten, yttrande sig i ojämn och växlande arbetstillgång, lösliga anställningsförhållanden och tidigare jämförelsevis låga årsinkomster, varit bidragande orsak till att den manliga ungdomen i stor omfattning sökt sig till industrien. Härtill komma förutom det tunga arbetet under ofta påfrestande yttre förhållanden de primitiva bostads- och levnadsvillkor, som varit och flerstädes — särskilt inom bondeskogsbruket — ännu äro rådande på arbetsplatserna i skogarna. Inom storskogsbruket ha under det senaste kvartsseklet omfattande och resultatrika åtgärder vidtagits för att förbättra bostads- och levnadsvillkoren, medan inom bondeskogsbruket en betydande eftersläpning på detta område kan konstateras.

11 Beträffande anställnings- och lönevillkoren inom skogshanteringen kan konstateras, att arbetslönerna successivt undergått en avsevärd höjning och numera i stort sett kommit i nivå med lönerna för andra grovarbetare samt att skogsbrukets avtalsfråga i Norrland under de senaste åren förts närmare sin lösning, varigenom grunderna för arbetsförtjänstens beräknande blivit mera likformiga samtidigt som ett betydande irritationsmoment är på god väg att avlägsnas. Det nordsvenska bondeskogsbruket representerar en betydande del av skogsnäringen i sin helhet och sysselsätter ett stort antal arbetare. Dess betydelse för landets folkförsörjning gör, att det bör anses vara ett samhällets intresse att tillse, att bostadsförhållandena å arbetsplatserna äro sådana, att skäliga fordringar i fråga om hygien och trevnad kunna tillgodoses. Främst ur arbetarskydds- och allmänt sociala synpunkter framstår det därför såsom av behovet påkallat, att åtgärder vidtagas ju förr dess hellre för att råda bot mot de missförhållanden, som äro rådande i fråga om bondeskogsbrukets skogsförläggningar. Det är utredningens förhoppning, att de förslag till såväl kvantitativ som kvalitativ förbättring av bostadsförhållandena på hemmansskogarna, som av utredningen nu framläggas, skola visa sig ägnade att icke blott bereda de å dessa skogar sysselsatta arbetarna ändamålsenligare och mera hygieniska förläggningar utan även möjliggöra en förbättrad livsföring för dessa arbetare under vistelsen på arbetsplatserna. En dylik utveckling skulle tvivelsutan innebära såväl ett bidrag till förbättrandet av folkhälsan som ökad trevnad och trivsel i förläggningarna och därmed i sin mån medverka till att skogsbygdernas söner och döttrar finna det med sin fördel förenligt att kvarstanna i hembygden och söka sin utkomst inom dess näringsliv. Utredningsuppdragets tillkomst. Ifrågavarande utredning är närmast föranledd av två likalydande motioner, väckta vid 1944 års riksdag, den ena inom första kammaren av herr H. Sten m. fl. (I: 10) och den andra inom andra kammaren av herr J. N. Jonsson i Fjäle m. fl. (II: 17). I dessa motioner hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag till praktiska åtgärder, särskilt för det mindre skogsbrukets vidkommande, i syfte att trygga tillgången på lagenliga bostäder på arbetsplatserna i skogarna. I motionerna framhålles inledningsvis, att frågan om skogsarbetarnas härbärgerande på arbetsplatserna sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Sålunda omnämnes tillkomsten för ett kvartssekel sedan av skogs- och flottledshärbärgeslagarna och inrättandet samtidigt därmed av skogshärbärgesinspektionen. Vidare erinras om antagandet vid 1937 års riksdag av den alltjämt gällande skogshärbärgeslagen, som innehåller ut-

12 förligare föreskrifter o m h ä r b ä r g e n a s b e s k a f f e n h e t och d ä r j ä m t e bl. a. bes t ä m m e l s e r a v s e d d a att möjliggöra a n o r d n a n d e a v g e m e n s a m m a t h å l l n i n g s a m t o m den vid s a m m a r i k s d a g b e s l u t a d e f ö r s t ä r k n i n g e n a v skogs- och flottledsinspektionens p e r s o n a l . I m o t i o n e r n a anföres i övrigt följande: »De sålunda företagna lagändringarna kunde helt naturligt icke i ett slag omsättas i levande livet. Några övergångsbestämmelser fogades icke till desamma, men i praktiken ha arbetarna visat en viss långmodighet, där arbetsgivarna visat god vilja. Sådan har också i betydande utsträckning ådagalagts. Lämpliga typer, särskilt av flyttbara härbärgen, ha utexperimenterats, och tillverkning av sådana har kommit till stånd. Ännu torde det vara för tidigt att avge något generellt omdöme om huru långt man hunnit i uppnående av nu gällande lags standard och huru mycket som ännu fattas. En sak är emellertid uppenbar. Och det är, att det mindre skogsbruket har vissa svårigheter att i den utveckling, som pågår på detta område, hålla jämna steg med det större. Detta beror främst på ekonomiska förhållanden. Inom ett bolags skogsförvaltning eller på en kronopark kunna flyttbara härbärgen komma till rationell användning är för år. Men för en hemmansägare, som icke säljer sina stämplingar utan avverkar dessa i egen regi, skulle måhända en oproportionerligt stor del av rotvärdet slukas, om han skulle anskaffa de bostäder, som i och för sig vore nödvändiga. Han söker därför, helt naturligt, att klara saken med minsta möjliga kapitalutlägg genom att vinterbona fäbodstugor eller nödtorftigt »rusta upp» äldre kojor. Hans utgifter för ändamålet bli kanske lika stora i förhällande till omsättning och resurser som bolagens, men resultatet blir pä grund av förhållandena icke tillfredsställande vare sig för honom själv eller för den anställda arbetskraften. Lösningen av denna fråga förutsätter samverkan mellan de mindre skogsägarna. Man har haft anledning att hoppas, att sådan skulle komma till stånd. Dels att skogsägarorganisationen skulle komma in pä dylika verksamhetsområden, dels att skogsvårdens krav skulle leda till samverkan. Denna fråga har bl. a. varit föremål för uppmärksamhet inom 1936 års skogsutredning. Det förefaller emellertid, som om utvecklingen i dessa hänseenden går så sakta, att man icke därpå kan bygga förhoppningar om några mera påtagliga resultat på bostadsfrågans område, därest icke särskilda åtgärder vidtagas. Det finns nu anledning att överväga, huruvida icke tidpunkten är lämplig för att vidtaga sådana åtgärder. Som bekant ha statsmakterna under de senaste åren på olika sätt sökt tillföra skogsbruket, särskilt vedavverkningarna, extra arbetskraft. Detta har skett genom huggarkurser för arbetslösa och flyktingar, riksarbetslag och inkallande av en årsklass värnpliktiga. Detta har krävt omfattande föranstaltningar även beträffande bostäder. Ett stort antal sädana har anskaffats och ställts till förfogande. Frågan om hur dessa skola användas, sedan de nuvarande åtgärderna avvecklats, uppstår då. Såvitt man förstår, anmäler sig i detta sammanhang icke något annat rent statligt ändamål. Man kunde tänka sig, att de bostäder, som använts för 1943 års klass, övertoges för något militärt ändamål. Men då liknande bostäder i stort antal anskaffats i samband med beredskapen, torde dylika ändamål vara fyllda. I övrigt har, i varje fall offentligt, endast nämnts, att härbärgena skulle kunna komma till användning för friluftslivets främjande. Detta är i och för sig ett lovvärt syfte. Men det förefaller naturligt, att man först fyller de behov, som finnas pä skogsbrukets område, i första hand för att avhjälpa de brister, som ännu återstå beträffande bostäder vid avverkning och annat skogsarbete inom det mindre skogsbruket. Även om detta skogsbruk, under förutsättning av lämpliga organisatoriska åtgärder och rationell användning, torde kunna bära kostnaderna för dylika bostäder, torde utgångspunkten

13 böra vara, att de i statens ägo befintliga, för sitt ändamål icke längre nödvändiga härbärgena ställas kostnadsfritt till förfogande som en engångsåtgärd i syfte att överallt trygga härbärgeslagens standard. Möjligen kan övervägas att ställa som villkor, att åtgärder vidtagas för att genom samverkan underhålla och förnya detta bostadsbestånd, så att icke förhållandena återgå till de gamla, i den mån detta förslites. I fråga om huru saken i första hand organisatoriskt skall lösas, stå olika vägar jppna. Man kan tänka sig, att härbärgena överlämnas till sammanslutningar av skogsägare. Det enklaste förefaller emellertid att vara, att skogsvårdsstyrelserna taga hand om desamma. Dessas lokala tjänstemän ha reda på utstämplingar och avverkningar. De kunna lämna ut härbärgena, dit de bäst behövas, och sedan hälla reda på, var de förvaras till nästa säsong. Vid ett närmare övervägande av frågan kan man givetvis komma in på andra sidor av densamma, särskilt om man ser den pä långt sikt. Huvudsaken är emellertid, att den fråga, som här närmast förts på tal, utredes snabbt med sikte på att utan onödig tidsutdräkt vidtaga praktiska åtgärder.» Över m o t i o n e r n a a v g å v a s u t l å t a n d e n av r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a l t e n , s t a t e n s a r b e t s m a r k n a d s k o m m i s s i o n och skogsstyrelsen. Riksförsäkringsanstalten tillstyrkte, att d e n i m o t i o n e r n a b e g ä r d a u t r e d n i n g e n m å t t e k o m m a till s t å n d och anslöt sig d ä r v i d helt till det y t t r a n d e i ä r e n d e t , s o m r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a l t e n i n f o r d r a t från skogs- och flottledsi n s p e k t ö r e n . I detta y t t r a n d e a n f ö r d e s följande o m o r s a k e r n a till a t t utv e c k l i n g e n i fråga o m s k o g s a r b e t a r n a s h ä r b ä r g e n gått så m y c k e t l å n g s a m mare inom bondeskogsbruket än inom storskogsbruket: »Under de 25 år, som nu snart förflutit sedan skogs- och flottledshärbärgeslagarna trädde i kraft och den skogliga yrkesinspektionen inrättades, har en mycket betydande förbättring av skogsarbetarnas bostadsförhållanden på arbetsplatserna ägt rum, ett förhällande, som även omvittnats av arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer inom skogshanteringen. Denna förbättring, genom vilken förutsättningar skapats för sundare livsföring och ökad trivsel i förläggningarna, har emellertid företrädesvis ägt rum pä statens och övriga allmänna skogar, pä allmänningar samt på bolagsskogar, där avverkningarna i regel äro av sådan storleksordning, att kostnaderna för bostadsfrågans rationella ordnande ej ha någon större inverkan på det ekonomiska resultatet. Inom bondeskogsbruket lämna skogsarbetarnas bostadsförhållanden däremot alltjämt mycket övrigt att önska beroende framför allt därpå, att avverkningarna ofta äro av sä ringa omfattning, att det i många fall skulle bliva ekonomiskt alltför betungande att anordna härbärgen av den standard, som angives i skogshärbärgeslagen. Pä grund därav har man i största möjliga utsträckning sökt utnyttja de bostadsmöjligheter, som statt till buds i fäbodar och slåtterstugor samt härbärgen för flottningsarbetare, varvid man ofta ej tagit erforderlig hänsyn till att dessa bostadstyper i regel anordnats för användning sommartid. Härtill kommer att den skogliga yrkesinspektionen endast i mindre omfattning medhunnit att öva tillsyn vid ifrågavarande mindre avverkningar, som i regel förekomma i stort antal. En bidragande orsak till den förhållandevis låga inspektionsfrekvensen på hemmansskogarna är även, att statsmakterna i detta avseende lämnat inspektionen vissa direktiv. Sålunda har riksdagens andra lagutskott i sitt utlåtande — nr 16/1919 — i anledning av Kungl. Maj:ts proposition — nr 53 — med förslag till skogshärbärgeslag framhållit rörande 1 §, 'att utskottet vid sitt tillstyrkande av denna paragraf med oförändrad lydelse utgått därifrån, att

11 ingripande i allmänhet icke kommer att äga rum vid skogsavverkningsföretag, vilka med hänsyn till arbetarnas antal och tidslängden för arbetet äro av obetydlig omfattning'. I Kungl. Majrts proposition nr 112 till 1937 års riksdag med förslag till ny skogshärbärgeslag anförde föredragande departementschefen i denna angelägenhet bl. a. följande: 'Obilliga krav ä härbärgenas beskaffenhet, varigenom onödiga kostnader skulle åsamkas arbetsgivarna, anser jag icke böra framställas. Hänsyn bör särskilt tagas till bärkraften hos mindre företag. Enligt min mening torde det ej heller behöva befaras, att strängare fordringar i fråga om härbärgenas anordnande än behovet påkallar komma att uppställas. Den inspektion, som utövats ä skogshärbärgeslagens efterlevnad, har nämligen enligt samstämmiga vittnesbörd frän olika håll varit sådan, att den omfattades med största tillit och förtroende. Jag anser mig kunna uttala den förvissningen, att ändring härutinnan ej kommer att äga rum.'» Skogs- och flottledsinspektionen h a d e d o c k p å olika sätt s ö k t f ö r m å h e m m a n s ä g a r n a att ä g n a större u p p m ä r k s a m h e t och intresse åt f r å g a n o m s k o g s a r b e t a r n a s h ä r b ä r g e r a n d e och a n f ö r d e s d ä r o m i y t t r a n d e t följande: »Emellertid har den skogliga yrkesinspektionen inom ramen för sålunda lämnade direktiv sökt befordra en snabbare utveckling av bostadsförhållandena även pä dessa skogar. Råd och anvisningar hava lämnats till hemmansägare, vilkas avverkningar kommit att besökas av inspektionens befattningshavare. Ritningar och förslag till ändamålsenliga härbärgen och stall hava överlämnats till hemmansägare, som önskat erhålla sådana, och vidare ha cirkulärskrivelser, i vilka framhållits huru erforderliga förbättringar kunna åstadkommas utan större kostnader, tillställts hemmansägare, som bedriva avverkning av skog för avsalu (bil. I ) . 1 Slutligen hava artiklar, behandlande åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena å hemmansskogarna, publicerats i ortstidningar i Norrland, Dalarna och Värmland. Såsom framgår av nyssnämnda bilaga har inspektionen bl. a. påpekat lämpligheten icke minst ur kostnadssynpunkt av att hemmansägare, som hava sina skogsskiften liggande intill varandra, gemensamt uppföra härbärgen och skogsstall sä placerade, att de kunna komma till användning vid avverkning ä samtliga dessa skiften. Då svårare missförhållanden konstaterats i fråga om dessa förläggningars beskaffenhet, ha arbetsgivarna slutligen anmodats att vidtaga åtgärder för avlägsnande av de därigenom förorsakade olägenheterna.» Skogs- och flottledsinspektören f r a m h ö l l vidare, att s t a t s m a k t e r n a ä v e n p å a n n a t sätt ä n g e n o m skogs- och flottledsinspektionen sökt giva h e m m a n s ä g a r n a stöd och h j ä l p vid a n o r d n a n d e a v h ä r b ä r g e n och skogsstall p å arb e t s p l a t s e r n a . S å l u n d a e r i n r a d e s o m Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e d e n 6 j u n i 1941, n r 493, v a r i g e n o m s t a t s m a k t e r n a i syfte a t t m i n s k a d e olägenheter, s o m i b o s t a d s h ä n s e e n d e gjort sig g ä l l a n d e p å m i n d r e e n s k i l d a s k o g a r , s ä r skilt m e d h ä n s y n till de d å f o r c e r a d e v e d a v v e r k n i n g a r n a , ställde s t a t s b i d r a g till förfogande för u p p f ö r a n d e av s k o g s h ä r b ä r g e eller a n n a n l i k n a n d e förl ä g g n i n g å skog tillhörig enskild person. B e t r ä f f a n d e de s y n p u n k t e r , som b o r d e v i n n a b e a k t a n d e vid e n s a n e r i n g a v b o n d e s k o g s b r u k e t s h ä r b ä r g e s f r å g a s a m t r ö r a n d e det i m o t i o n e r n a f r a m f ö r d a förslaget att d ä r v i d u t n y t t j a S A K - b a r a c k e r a n f ö r d e skogs- och flottledsinspektören : 1

Här utesluten.

15 .Såsom ovan påpekats och som även framhålles i de ovannämnda motionerna i riksdagen erfordras samverkan mellan de mindre skogsägarna, för att en ändamålsenlig lösning av denna fråga skall kunna åvägabringas. Då numera skogsägareföreningar torde förekomma inom samtliga län, synes det kunna förväntas, att framdeles dylikt samarbete skall kunna komma till stånd genom initiativ och åtgärder frän deras sida. I avvaktan därpå skulle det vara av stor betydelse ur arbetarskyddssynpunkt, om bostadsbeståndet på hemmansskogarna nu kunde ta den engångskomplettering, som av motionärerna föreslås. Då statsmakterna genom Statens arbetsmarknadskommissions försorg låtit iordningställa ett stort antal flyttbara härbärgen för inkvartering av de ovana arbetarna, som under de senaste aren sysselsatts med företrädesvis vedavverkningar, synes det vara ett önskemal Iran såväl arbetsgivare som arbetare inom skogshanteringen, att dessa härbärgen, som nu utgöra ett välbehövligt och värdefullt komplement till bostadsbeståndet i skogarna även i fortsättningen kommer skogshanteringen och då i första hand det under svårare ekonomiska förhållanden arbetande bondeskogsbruket till godo. Därmed skulle även levnadsvillkoren för de arbetare, som sysselsättas vid dessa arbeten avsevärt förbättras. I den mån SAK-baracker skulle komma att ligga sa till, att de med fördel kunna användas för inkvartering av arbetare, sysselsatta ayen hos andra skogsägare, synes detta böra medgivas, eventuellt mot lämplig ersättning. Vidare böra lämpligt belägna dylika baracker i män av behov och pa liknande villkor få utnyttjas för inkvartering av flottningsarbetare och med vagarbeten sysselUppgörande av förslag till former för upplåtelse eller överförande i det mindre skogsbrukets ägo av ifrågavarande baracker torde böra uppdragas åt de sakkunniga, som förutsättas komma att närmare utreda denna fråga. Om härbärgena, såsom motionärerna föreslå, skulle komma att kostnadsfritt upplåtas, bor det emellertid sörjas för att desamma på ett tillfredsställande sätt underhällas. Med hansyn därtill bör det uppdragas åt därför lämpliga organisationer, förslagsvis skogsägareföreningarna, att ombesörja detta underhåll och att svara för de därmed förenade kostnaderna. För att få härbärgena så placerade på skogarna, att de kunna bliva på bästa sätt utnyttjade, bör skogsvårdsstyrelsernas kännedom om lokala förhållanden och behovet av skogsvårdsåtgärder å de enskilda skogarna utnyttjas. I fråga om SAK-barackernas lämplighet för användning å hemmansskogarna torde möjligen komma att invändas, att de i regel äro för stora för detta andamål. Om de emellertid såsom här avses ställas till förfogande för hela byalag, torde det ofta inträffa, att flera skogsägare, som samtidigt bedriva avverknings- eller andra arbeten, komma att där inkvartera sina arbetare, varigenom utrymmet i härbärgena blir bättre utnyttjat. Härigenom möjliggöres även för arbetarna att bilda gemensamma hushåll och därmed komma i åtnjutande av de fördelar i olika avseenden, som dylika hushåll visat sig medföra. Hittills har gemensam mathållning mera sällan förekommit vid avverkningar på hemmansskogar, beroende pa att antalet arbetare varit för litet för att det skulle löna sig att anställa kocka.» Slutligen f r a m h ö l l skogs- o c h flottledsinspektören, a t t å t g ä r d e r m å s t e vidt a g a s för att å v ä g a b r i n g a en s y n n e r l i g e n välbehövlig f ö r b ä t t r i n g av d e skogsstall, s o m f ö r e k o m m o å h e m m a n s s k o g a r n a och a n f ö r d e v i d a r e h ä r o m : »Om härbärgen av detta slag skulle komma att på sätt föreslagits ställas till förfogande för användning företrädesvis å enskilda skogar, blir det i många fall erforderligt, att skogsstall anordnas invid dessa förläggningar. På grund av det förhållandet, att skogsstallen vid de mindre avverkningar, som här i första hand skulle komma i fråga, hittills ofta lämnat mycket övrigt att önska i fråga om be-

it;

skaffenhet och underhåll, är det av behovet påkallat, att åtgärder vidtagas för att ifrågavarande stall bliva ändamålsenligt anordnade och på tillfredsställande sätt underhållna. Det torde därför bliva nödvändigt, att de organisationer, som skola svara för härbärgenas underhäll, även åtaga sig ansvaret för dessa skogsstall. Vidare torde böra föreskrivas att dylikt stall ej må uppföras med mindre ritning till detsamma godkänts av skogs- och flottledsinspektören.» Arbetsmarknadskommissionen anförde i sitt utlåtande: Anskaffning av bostadsbaracker hade utgjort ett led i kommissionens verksamhet för överflyttning av arbetskraft till skogsbruket från andra områden. Det hade redan på ett tidigt stadium av denna verksamhet befunnits nödvändigt att bereda de skogsägare, för vilka inkvarteringssvårigheter förelågo, möjlighet att mottaga den anvisade arbetskraften. Det hade därför föreskrivits, att avverkare, som hade svårighet att inkvartera arbetskraft, på vissa villkor ägde låna baracker, som ställdes till förfogande av kommissionen. Behovet av baracker hade blivit betydande, sedan skogsbruket genom tjänstepliktsförfarandet tillförts arbetskraft i stor utsträckning. 1 mars 1944 förfogade kommissionen över i runt tal 2 200 baracker, av vilka sedermera ett betydande antal — 400 st. — ställdes till utrymningskommissionens förfogande. Återstående baracker disponerades av såväl domänverket som skogsbolag och andra enskilda skogsägare och vore fördelade över hela riket, ehuru flertalet vore placerade inom de egentliga skogsområdena. Då kommissionen såg sig nödsakad att tillhandahålla skogsägarna baracker för inkvartering av ovan arbetskraft, räknade den med en eventuell möjlighet att kunna till för staten skäliga priser försälja barackerna, sedan de fyllt sitt syfte, till vederbörande skogsägare. Skogsägarna hade även genom länsarbetsnämnderna underrättats om att de ägde inlösa mottagna baracker. Dylik inlösen hade även skett i viss utsträckning. Sålunda hade domänverket inköpt 182 baracker, och ett tiotal hade försålts till enskilda skogsägare. För det dåvarande kunde emellertid någon exakt uppgift icke lämnas å det antal baracker, som skogsägarna vore villiga att inlösa. Kommissionen framhöll vidare önskvärdheten av alt den planerade försäljningen av barackerna komme till stånd i största möjliga omfattning, 2när den förbättring av den ordinarie skogsarbetarkårens bostadsstandard, som därigenom skulle kunna uppnås, av kommissionen ansåges så betydelsefull, att de baracker, som kunde förväntas erhålla användning i skogsbruket, icke borde tagas i anspråk för andra ändamål, såvida icke tvingande omständigheter nödvändiggjorde detta. Slutligen anförde kommissionen: Barackernas storlek vore sådan, att de i första hand kunde komma de större skogsägarkategorierna till godo. Det intresse för inköp av kommissionens baracker, som gjort sig gällande, hade även i första hand hänfört sig till domänverket och skogsbolagen. Intresset från mindre enskilda skogsbruk hade varit ringa eller intet, med säkerhet beroende på de kostnader,

som vore förenade med förvärvande av desamma. Därest dessa baracker i större utsträckning skulle kunna få betydelse för det mindre skogsbruket, syntes man få räkna med att skogsvårdsstyrelser eller skogsägarföreningar toge barackerna i anspråk som gemensamma bostäder för skogspersonal på varandra närbelägna avverkningsplatser, tillhöriga olika skogsägare. Skogsstyrelsen, som berett skogsvårdsstyrelserna och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund tillfälle att yttra sig i ärendet, anförde: Styrelsen funne motionernas syfte värt beaktande, då det utan tvivel förhölle sig så, alt bostadsförhållandena för skogsarbetare på de mindre jordägarnas skogar åtminstone i Nordsverige icke alltid kunnat ordnas på tillfredsställande sätt. Styrelsen avstyrkte dock bifall till motionerna med den motiveringen, att den föreslagna undersökningen nära anknöte sig till en mera omfattande utredning rörande skogsarbetarnas levnadsvillkor m. m., vilken styrelsen i princip tillstyrkt genom utlåtanden dels över en underdånig framställning från Sveriges kronojägarförbund, dels över motioner vid 1944 års riksdag rörande åtgärder för yrkesutbildning och jämnare sysselsättning inom skogsbruket. Någon fristående utredning med anledning av de nu ifrågavarande motionerna syntes styrelsen därför icke erforderlig. Rörande förslaget att avhjälpa ifrågavarande brister genom att till skogsägarna överlämna vissa av staten under krisen anskaffade bostäder ville skogsstyrelsen framhålla, att även om alla dessa bostäder kunde disponeras på föreslaget sätt, endast en ringa del av behovet skulle bliva täckt. Något större antal dylika bostäder torde icke bliva disponibelt under den närmaste tiden, enär man hade anledning förmoda, att de erfordrades som förläggningar för arbetare vid de beredskapsarbeten av olika slag, som planerades och delvis redan igångsatts för att möta arbetslöshet. Skogsstyrelsen vore emellertid såtillvida ense med motionärerna, att SAKbarackerna, när de ej längre behövde disponeras av arbetsmarknadskommissionen, i första hand borde komma till användning för att avhjälpa bostadsbristen på enskildas skogar. Styrelsen hade dock icke tagit ställning till frågan, huruvida det därvid vore lämpligare att förfara såsom motionärerna föreslagit eller alt låta arbetsmarknadskommissionen försälja bostäderna i vanlig ordning, varvid endast skulle behöva föreskrivas, att de skulle i första hand hembjudas till enskilda skogsägare eller sammanslutningar av sådana. Under alla förhållanden funne styrelsen del mindre lämpligt, att skogsvårdsstyrelserna skulle få i uppgift att taga hand om och svara för barackerna och deras lämpliga användning. Då bostäderna icke torde hålla för något nämnvärt antal flyttningar, borde de göras stationära och placeras så, att ett flertal skogsägare kunde få nytta av dem. Sådana fasta bostäder ute på de avlägsna skogsskiftena skulle säkerligen även stimulera markägarnas intresse för sin skog och underlätta genomförandet av en intensivare skogsskötsel. Statsutskottet gav i sitt utlåtande (nr 125) i anledning av motionerna 2 — C, 1S1 S 9

IS

uttryck för den uppfattningen, att frågan om åtgärder i motionernas syfte borde göras till föremål för utredning och anförde: Ifrågavarande förhållanden inom det mindre skogsbruket lämnade, såsom framginge av såväl skogs- och flottledsinspektörens som skogsstyrelsens yttranden, alltjämt mycket övrigt att önska, enär det mindre skogsbruket haft svårt att deltaga i den utveckling till det bättre, som ägt rum inom storskogsbruket. Vid utredningen borde särskilt uppmärksammas om och på vad sätt önskemålen om bättre bostadsförhållanden på avverkningsplatserna kunde tillgodoses genom utnyttjande av SAK-baracker, när dessa icke längre vore erforderliga för sitt ursprungliga ändamål. Motionerna biföllos av riksdagen, som i skrivelse den 16 augusti 1944, nr 279, hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning av frågan om förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden på arbetsplatserna. Med anledning därav bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 januari 1945 statsrådet T. Erlander att tillkalla tre sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med utredning angående förbättrande av skogsarbetarnas och dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna.

Utredningens uppdrag. I det anförande, som statsrådet Erlander efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet höll i statsrådet den 19 januari 1945, uppdrog han riktlinjerna för de sakkunnigas arbete. Statsrådet anförde därvid följande: »Arbetsgivare, för vilkas räkning skogsavverknings- eller kolningsarbete bedrives på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge, äro skyldiga att sörja för att arbetarna å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge. Denna numera i skogshärbärgeslagen reglerade skyldighet har i vårt land bestått sedan 25 år tillbaka. Det torde ej vara föremål för delade meningar, att under nämnda tid en betydande förbättring ägt rum av skogsarbetarnas bostadsförhållanden på arbetsplatserna. Denna förbättring har emellertid företrädesvis ägt rum på statens och övriga allmänna skogar, på allmänningar samt pä bolagsskogar. Detta förhållande, vilket har sin naturliga förklaring däri att avverkningarna å dylika skogar i regel äro av sådan storleksordning, att kostnaderna för bostadsfrågans rationella ordnande ej ha någon större inverkan på det ekonomiska resultatet, synes visserligen ha varit förutsett vid tillkomsten av lagstiftningen på området. Men det måste betecknas såsom uppenbart otillfredsställande, att, oaktat lagstiftningen varit i kraft så lång tid, det mindre skogsbruket ännu icke kan bereda sina arbetare bostäder, som fylla de i skogshärbärgeslagen uppställda kraven. Arbetarna inom det mindre skogsbruket torde i stället ofta få hålla till godo med att inhysas i fäbodar, slåtterstugor, härbärgen för flottningsarbetare och andra för användning endast sommartid avsedda bostäder. De brister som sålunda föreligga i fråga om arbetarnas inom det mindre skogsbruket bostäder ha föranlett riksdagen att i skrivelse den 16 maj 1944, nr 279,

19 anhålla om utredning av frågan om förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden på arbetsplatserna. Kravet på åtgärder på detta område torde bland annat ha aktualiserats därigenom att statens arbetsmarknadskommission såsom ett led i sin verksamhet under krigsåren för överflyttning av arbetskraft till skogsbruket från andra yrkesområden anskaffat bostadsbaracker, vilka utlånats till skogsägare, för vilka inkvarteringssvårigheter förelegat. Då skogsbruket genom tjänstepliktsförfarande tillfördes ovan arbetskraft i än större utsträckning, ökades behovet av baracker avsevärt. För närvarande förfogar kommissionen över i runt tal 1 500 baracker. Därutöver ha 700 baracker av kommissionen utlånats till andra civila myndigheter för användning vid vissa förläggningar. Kommissionen planerar därjämte att i anledning av den nuvarande situationen på bränslemarknaden anskaffa upp till 500 nya baracker. Den tanken ligger nära till hands att dessa baracker skulle, då de icke längre äro erforderliga för sitt ursprungliga ändamål, kunna överlåtas till skogsägare för stadigvarande användning såsom skogsarbetarbostäder. Med hänsyn till sin storlek torde barackerna, därest de skola kunna utnyttjas inom det mindre skogsbruket, få tagas i anspråk såsom gemensamma bostäder för skogspersonal på varandra närbelägna avverkningsplatser, tillhöriga olika skogsägare. Måhända blir det, för att befrämja avsättningen av barackerna, erforderligt att skogsvårdsstyrelser eller skogsägareföreningar medverka genom att antingen ställa sig såsom köpare av barackerna och därefter på skäliga villkor upplåta dem till skogsägarnas disposition eller förmedla kommissionens försäljningar direkt till skogsägarna. För att härmed sammanhängande problem emellertid skola vara fullt klarlagda vid den tidpunkt, dä de av kriget föranledda svårigheterna i avseende å bränsleförsörjningen äro överständna, torde den härför erforderliga utredningen nu böra igångsättas. Denna utredning bör — utöver frågan under vilka former arbetsmarknadskommissionens baracker kunna överlåtas för att användas till förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden — upptaga till granskning de materiella bestämmelserna i skogshärbärgeslagen och lagen om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna och däri föreslå de ändringar, som på grund av de gångna årens erfarenheter må finnas påkallade. Vid utredningen bör härjämte uppmärksammas, huruvida det må vara erforderligt att staten även i andra fall än sådana, som avses i kungörelsen den 16 september 1933, nr 549, angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo i dess lydelse enligt kungörelsen den 6 juni 1941, nr 493, ger bidrag åt skogsägare, som på grund av svag ekonomi kunna antagas icke vara i stånd att utan sådant bidrag bära kostnaden för anskaffande av härbärgen av föreskriven beskaffenhet. Den utredning som jag sålunda förordar torde lämpligen böra ske genom särskilda inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga. De sakkunnigas antal torde böra bestämmas till tre. Under utredningsarbetet bör samråd äga rum med Norrlandskommittén.» Utredningens planläggning o c h utförande. 1945 å r s s k o g s h ä r b ä r g e s u t r e d n i n g h a r a n s e t t sig b ö r a u p p d e l a sitt b e t ä n k a n d e p å t v e n n e delar. I en första del r e d o g ö r e s för u t r e d n i n g a r r ö r a n d e b o s t a d s - och l e v n a d s f ö r h å l l a n d e n a p å h e m m a n s s k o g a r n a s a m t f r a m l ä g g a s förslag till å t g ä r d e r för b o s t a d s b e s t å n d e t s k o m p l e t t e r i n g o c h f ö r b ä t t r a n d e . Till en a n d r a del h a r h ä n f ö r t s den a n b e f a l l d a g r a n s k n i n g e n av de m a t e r i e l l a

bestämmelserna i skogshärbärgeslagen och lagen om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna samt de förslag till ändringar, som därvid befunnits påkallade. Utredningen har ansett, att dess undersökningar kunna begränsas till att avse förhållandena i Norrland, Dalarna och Värmland eller de sju nordligaste länen, där skogsförläggningar i betydande omfattning erfordras. För dessa områden användes i betänkandet den gemensamma benämningen Nordsverige. I övriga delar av landet med deras relativt täta bebyggelse kunna de arbetare, som sysselsättas i skogarna, i regel bo i sina hem eller inkvarteras i gårdar och byar. För att belysa de skogliga förhållandena å de nordsvenska hemmansskogarna och dessa skogars betydelse för vår folkhushållning har utredningen till en början lämnat en på tillgängliga uppgifter baserad översikt av arealer, brukningsdelar, virkesförråd o. s. v. Denna översikt är även avsedd att utgöra en bakgrund för bedömande av det nordsvenska bondeskogsbrukets möjligheter att bereda tillfredsställande bostads- och levnadsförhållanden i skogarna för de arbetare, som där sysselsättas (kap. I). För beräknande av antalet arbetare, som äro sysselsatta inom bondeskogsbruket, har utredningen sammanställt och bearbetat vissa statistiska uppgifter, varvid utredningen haft till sitt förfogande bl. a. en samling uppgifter, som införskaffats av Sveriges skogsägareförbund rörande vissa avverkningsrättsupplåtelser från hemmansskogar (kap. II). I de båda följande avsnitten av betänkandet har redogjorts för bostadsoch levnadsförhållandena, sådana de hittills gestaltat sig inom bondeskogsbruket. För att bilda sig en uppfattning om antalet och beskaffenheten av de förläggningar, som finnas på hemmansskogarna, samt om behovet av kompletteringsåtgärder har utredningen under skogsvårdsstyrelsernas medverkan företagit en stickprovsundersökning av bostadsbeståndet inom två socknar i vart och ett av de sju nordligaste länen. För samma ändamål har utredningen sammanställt och bearbetat dels uppgifter rörande omkring 500 förläggningar, införskaffade av skogs- och flotlledsinspektionens befattningshavare vid under åren 1940—45 verkställda besiktningar och dels uppgifter, som å särskilda blanketter erhållits från vissa skogsvårdsstyrelser rörande antal arbetare och hästar och deras inkvartering under drivningssäsongen 1945—46. Vidare har utredningen för möjliggörande av jämförelse med förhållandena inom storskogsbruket bearbetat av skogs- och flottledinspektionen under åren 1944 och 1945 upprältade rapporter rörande förläggningar å statens och bolagens skogar (kap. III och IV). För att kunna bedöma de ekonomiska förutsättningarna för ett ändamålsenligt ordnande av förläggningar å hemmansskogarna har utredningen härnäst verkställt en undersökning av kostnader för härbärgen och skogsstall vid avverkningar av olika storlek (kap. V). Utredningen har härefter framlagt vissa förslag om gemensamhetsbyg-

21 gande av förläggningar och statliga stödåtgärder, vilka åsyfta att ekonomiskt möjliggöra ett ändamålsenligt ordnande av bostadsförhållandena å hemmansskogarna ävensom förslag till administration av bidragsverksamheten och organisation av bostadsbyggandet (kap. VI och VII). Utredningen har vidare behandlat frågan om huru bostadsbehovet på hemmansskogarna i praktiken bör tillgodoses. I första hand har därvid efter samråd med skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och enskilda skogsägareföreningar undersökts förutsättningar och möjligheter för det mindre skogsbruket att utnyttja och förvärva SAKbaracker. Då tillgängliga baracker av detta slag icke äro tillräckliga för ett tillfredsställande ordnande av bostadsfrågan å här ifrågavarande skogar, har utredningen föreslagit anordnande av härbärgen av jämväl andra typer. Därjämte ha framlagts vissa förslag till iståndsättande av befintliga härbärgen ävensom förslag till uppförande och iståndsättande av skogsstall (kap. VIII och IX). Föreliggande del av betänkandet avslutas med en sammanfattning av utredningens forslag (kap. X).

r Förberedande utredningar.

Kap. I. Statistiska uppgifter om hemmansskogarna. 1. Skogsmarksareal och brukningsdelar. Av Sveriges produktiva skogsmarksareal, som enligt den officiella statistiken uppgår till 22 356 000 ha eller drygt hälften av landets yta, upptaga stats- och allmänna skogar en fjärdedel eller 24-8 %. Skogar i enskild ägo fördela sig på bolagsskogar med 25*3 % av landets produktiva skogsareal och gruppen »övriga enskilda skogar» med 49*9 %, Inom sistnämnda grupp äro bondeskogarna helt dominerande. Gods och herrgårdar äga sålunda endast en mindre del eller omkring 4 % av skogsmarksarealen inom denna grupp. Tab. 1. Den produktiva skogsmarksarealen fördelad på skogsägargrupper enligt 1937 års jordbruksräkning. 1

2 Landsdel

Allmänna skogar Hektar Norrland Svealand Götaland Riket

|

5 Aktiebolags skogar

7 Övriga enskilda skogar

9 Summa 0/

/o

Hektar

4 919 348 2 441 291 3 7 9 3 116

38-4 49-4 82-4

12 811 451 100 4 940 386 100 4 604 191 100

25-3 1 1 1 5 3 7 5 5

49-9

2 2 356 0 2 8 100

0/

/o

Hektar

4 143 622 9 1 5 746 485 801

32-4 18-6 10-5

3 748 481 1 5 8 3 349 3 2 5 274

29-2 32-0 7-1

5 5 4 5 169

24-8

5 657 104

Hektar

/o

/o

Skogsmarksarealens fördelning på skogsägargrupper är såsom tab. 1 utvisar mycket varierande i olika landsdelar, »övriga enskilda skogar» äro sålunda helt dominerande i Götaland, där de upptaga 82*4 % av skogsmarksarealen. Inom Svealand kommer ca hälften eller 49*4 % av skogsmarksarealen på denna grupp för att inom Norrland, där staten och skogsbolagen tillsammans äro ägare av större delen av skogarna, sjunka till 38*4 %. Av Nordsveriges totala landareal, 28 967 859 ha, upptaga skogarna 55*4 %. De olika länen förete enligt riksskogstaxeringarna betydande variationer i fråga om skogsmarksarealens procentuella andel i landarealen. Den högsta siffran — 79 % — uppvisar Västernorrlands län och den lägsta Norrbottens

23 Tab. 2. Nordsveriges produktiva skogsmarksareal fördelad på län och skogsägargrupper enligt 1937 års jordbruksräkning. 1 Län

5 Allmänna skogar Aktiebolags skogar

7 Övriga enskilda skogar

9 Summa

Hektar

%

Hektar

%

Hektar

%

Hektar

/o

Västerbottens Jämtlands Västernorrlands.... Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

2 320 255 1 164 773 320 672 179 343 158 579 520 840 62 831

60-2 37-2 12-3 9-8 11-4 26-2 5-0

389 016 710 074 1 175 532 870 021 603 838 652 367 480 852

10-1 22-7 45-1 47-5 43-4 32-8 38-4

1 145 007 1 254 045 1 110 573 782 157 627 566 816 607 707 821

29-7 40-1 42-6 42-7 45-2 41-0 56-6

3 854 278 3 128 892 2 606 777 1 831 521 1 389 983 1989 814 1 251 504

100 100 100 100 100 100 100

Nordsverige

4 727 293

29-5

4 881 700

30-4

6 443 776

40-1 16 052 769

län med 44 %, beroende på att där stora arealer upptagas av improduktiva fjällmarker. För Gävleborgs, Kopparbergs, Västerbottens och Jämtlands län äro resp. procentsiffror 76, 73, 59 och 56. En fördelning av Nordsveriges skogsareal på skogsägargrupper ger såsom tab. 2 utvisar vid handen, att de allmänna skogarna, till vilken grupp i tab. 2 hänförts statsskogar och andra samfälligheters skogar, omfatta 29'5 %, bolagsskogarna 30-4 % och »övriga enskilda skogar» 40-1 %. Den sistnämnda gruppen domineras helt av hemmansskogarna. Den skogsareal, som kommer på gods och herrgårdar, vilka inom detta område äro sparsamt förekommande, torde procentuellt vara avsevärt mindre än inom landet i dess helhet. Västerbottens län har den största arealen hemmansskogar. Även inom Norrbottens och Jämtlands län överstiger hemmansskogsarealen 1 milj. hektar. Av de övriga länen kominer Kopparbergs län främst med 816 600 ha och Gävleborgs län sist med 627 500 ha. Av de sju nordsvenska länen uppvisar Värmlands län den procentuellt största arealen bondeskog eller 56-6 %, medan den lägsta siffran 29'7 % redovisas för Norrbottens län. Däremellan komina Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Kopparbergs och Västerbottens län i nu nämnd ordning. Tidigare var hemmansskogarnas sammanlagda areal avsevärt större än nu. I och med sågverksindustriens utveckling till stordrift under senare hälften av 1800-talet övergingo successivt allt större skogsarealer till trävarubolagen, som genom köp från bönderna ville komma i besittning av egna skogar för att trygga åtminstone en viss del av sitt råvarubehov. Då bolagens förvärv av skogsfastigheter började taga större omfattning, ansågos åtgärder från statsmakternas sida erforderliga för att bevara skogsoch jordbruksfastigheterna i bondeklassens ägo. Såsom det första ledet i den sociala jordlagstiftningen tillkom år 1906 lagen angående förbud i vissa fall för bolag och föreningar att förvärva fast egendom och gällde denna lag för de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län. Ar 1917 tillkom en liknande »förbudslag» för Värmland och

24 Tab. 3. Skogsmarken å »övriga enskilda skogar» fördelad på storleksgrupper enligt 1937 års jordbruksräkning.

Storleksgrupp i h e k t a r Summa Län

25—50

50—100

100—200

200—100

400—

Hektar

Norrbottens. . .

61 358 5-4

138 361 12-0

238 212 20-8

269 475 23-5

245 579 21-5

192 022 1 145 007 100 16-8

118 941 9-5

202 318 16-1

302 053 241

306 434 24-4

216 975 17-3

107 324 1 254 045 8-6 100

60 185 5-4

98 876 8-9

169 219 15-3

252 894 22-8

247 722 22-3

281 627 1 110 573 25-3 100

Västernorrlands /o

76 950 9-9

103 702 13-3

181 511 23-2

209 884 26-8

132 394 16-9

77 716 9-9

782 157 100

Gävleborgs.... °/

68 102 10-9

96 214 15-3

162 192 25-8

158 384 25-2

89 602 14-3

53 072 8-5

627 566 100

/o

Västerbottens.. /o

Jämtlands /o

/o

Kopparbergs.. . /o Värmlands .... /o

128 714 15-8

169 868 20-8

207 542 25-5

187 168 22-9

81 241 9-9

42 074 5-1

816 607 100

142 919 20-2

145 701 20-6

145 851 20-6

110 673 15-6

74 664 10-5

88 013 12-5

707 821 100

Nordsverige /o

657 169 10 2

955 040 14-8

1 406 580 1 494 912 21-8 23-2

038 177 16-9

841 848 6 443 776 131 100

46-8 %

för närvarande gäller för hela riket 1925 års lag, som begränsar bolagens rättigheter att förvärva skogsmark. Numera kan en viss stabilisering sägas ha inträtt i fråga om fördelningen av skogsmark mellan bolagen och hemmansägarna. Den senaste etappen på jordlagstiftningens område betecknas av 1945 års lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Framhållas må emellertid, att bondeskogarna årligen erhålla ett arealtillskott på huvudsakligen bolagsskogarnas bekostnad genom egnahemsrörelsen. Denna föranleder en successivt fortgående ägostyckning av större fastigheter i mindre brukningsdelar, varvid de nya ägolotterna enligt gällande lagstiftning skola tilldelas skogsarealer av åtminstone sådan storlek, att de äro tillräckliga för tillgodoseende av fastigheternas behov av husbehovsvirke. Denna överföring av skogsmark från bolag och herrgårdar till bondeskogsbruket faller därför främst på de minsta jordbruken eller jordbrukslägenheterna. Vidare må påpekas att den produktiva skogsmarksarealen inom bondeskogsbruket successivt ökas även genom torrläggning av marker, som före dikningen räknades till impediment. Slutligen har 1942 års jordbrukskommitté i sitt betänkande »Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken», framlagt förslag om åstadkommande av en ur det allmännas synpunkt önskvärd förstärkning av vissa jordbruk med

25 Tab. 4. Skogsmarken å »övriga enskilda skogar» fördelad på brukningsdelar enligt 1937 års jordbruksräkning. 1

6 Storleksgrupp i h e k t a r Län

-

25—50

Summa

50—100 100—200 2 0 0 — 4 0 0 4 0 0 — Antal bruknin gsdelar

0/

4 075 30-4

3 398 25-4

3 075 22-9

1 787 13-3

814 6-1

250 1-9

13 399 100

0/

8 471 41-2

5 185 25-2

3 978 19-4

2 037 9-9

740 3-6

139 0-7

20 550 100

%

4 367 41-0

2 164 20-3

1 822 17-1

1 353 12-7

697 6-5

254 2-4

10 657 100

Västernorrlands

6 740 50-2

2 595 19-3

2 259 16-8

1 319 9-8

425 3-3

80 0-6

13 418 100

Gävleborgs

5 644 48-6

2 435 20-9

2 131 18-3

1 063 9-2

290 2-5

62 0-5

11 625 100

9 029 51-8

4 177 23-9

2 660 15-2

1 247 7-1

278 1-6

44 0-4

17 435 100

13 472 66-4

3 802 18-7

1 962 9-7

749 3-7

228 1-1

85 0-4

20 2 9 8 100

51 7 9 8 48 2

23 756 22-1

17 887 16 7

9 555 8-9

3 472 3-2

914 0-9

107 382 100

921-1

60-0

% Kopparbergs

% Värmlands

% %

Nordsverige

4-1

87-0 Medelareal skogsmark per brukningsdel. . . .

12-6

40-2

78-G

156-5

313-4 1

skog företrädesvis i Norrland. Medlen därför angivas vara dels den aktiva inköpspolitiken, dels statens allmänna förköpsrätt och dels, i sista hand, expropriation. Enligt jordbrukskommitténs förslag skulle denna förstärkning innebära en utökning av bondeskogsbrukets areal med nära 600 000 ha skogsmark. Tab. 3 utvisar, att ej fullt hälften av de nordsvenska bondeskogarnas areal är att finna i storleksgrupperna under 100 ha. Vid en jämförelse de olika länen emellan framgår, att inom Kopparbergs och Värmlands län denna storleksgrupp upptager resp. 62*1 % och 61*4 % av bondeskogsarealen, medan den inom Norrbottens län omfattar endast 38-2 %. Av de i tabellen redovisade storleksgrtipperna uppvisar gruppen 100—200 ha den största arealen eller 23-2 % av den sammanlagda, och inom denna grupp dominera Västernorrlands och Gävleborgs län med 26'8 % och 25*2 %. De större skogsfastigheterna inom bondeskogsbruket — över 200 ha — omfatta 30 % av skogsarealen och äro mest framträdande i Jämtlands län, där 47"6 % av skogsarealen är till finnandes inom grupperna över 200 ha. I tab. 4 lämnas uppgifter angående fördelningen av bondeskogsbrukets skogsareal på brukningsdelar. Inom Nordsverige finnas enligt 1937 års jord-

26 bruksräkning 107 382 brukningsdelar med skogsmark, av vilka icke mindre än 87 % tillhöriga storleksgrupperna under 100 ha. De minsta skogsbruken — under 25 ha och i genomsnitt 12*6 ha — öka i antal ju längre mot söder man kommer och uppgå i Värmland till 66'4 %. I Norrbottens län, som uppvisar den lägsta siffran i detta avseende, är motsvarande tal 30*4 %. Medelarealen för samtliga bondeskogsbruk inom Nordsverige utgör 60 ha. För resp. län erhållas följande medeltal: Norrbottens län Västerbottens län Jämtlands län Västernorrlands län

85 ha 61 » 104 » 58 »

Gävleborgs län Kopparbergs län Värmlands län

54 ha 47 » 35 »

Skogsmarksarealen per brukningsdel är sålunda i Jämtlands län avsevärt större än inom de övriga länen. Inom dessa sjunker denna areal från norr mot söder och uppgår i Värmlands län till endast 35 ha per hemman. I detta sammanhang bör vidare beaktas, att nyssnämnda areal vanligen är fördelad på hemskog och utskog samt i vissa län fäbodskog och att dessa kategorier av skogar i sin tur flerstädes bestå av flera på skilda håll belägna skogsskiften, ett förhållande som givetvis medför betydande ekonomiska svårigheter för ett ändamålsenligt ordnande av bostadsfrågan, i den mån arbetare och hästar måste inkvarteras i härbärgen resp. inhysas i skogsstall. 2. Bonitet, virkesförråd, rotvärde m. m. Beträffande bondeskogarnas läge gäller, att de vanligen äro belägna närmare bygden och dalgångarna än statsskogarna. Dessa senare omfatta företrädesvis de skogsmarker, som vid avvittringarna återstodo, sedan hemmanen erhållit sin skogstilldelning. Därav följer, att bondeskogarna hava icke blott bättre avsättningsförhållanden utan jämväl i allmänhet något högre bonitet, beroende bl. a. därpå att de ligga på lägre höjd över havet. I tab. 5 lämnas uppgifter angående medelboniteten enligt 1938 års fastighetstaxering, som möjliggöra jämförelser i fråga om boniteten olika skogsägargrupper emellan. Bonitetssiffror enligt 1945 års fastighetstaxering hava ännu ej framlagts. Bondeskogarnas gynnsammare läge medför, att de äro av större betydelse för Nordsveriges virkeshushållning än som framgår av deras andel av skogsarealen. Bondeskogarnas belägenhet närmare bygden har även till följd, att arbetarna i större utsträckning än å statsskogarna kunna under arbetet bo i gårdar och byar. I fråga om virkesförrådet å bondeskogarna har tidigare den åsikten varit vanlig, att detta åtminstone vad Norrland beträffar skulle vara genomsnittligt mindre än å övriga skogsägarkategoriers skogar. Att denna uppfattning i stort sett är felaktig framgår av de resultat, som framkommit vid den se-

27 Tab. 5. Medelbonitet inom olika skogsägargrupper enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering. 1

|

|

|

4 Allmänna skogar Ecklesiastika skogar

Kronoskogar

Län

6 Enskilda skogar övriga

Aktiebolags skogar

övriga

M e d e l b o n i t e t 1-30 1-08 1-52 1-73 1-61 1-97 1-92 2-26 2-64 2-42 2-75

1-20 1-11 1-38 1-59 1-54 1-81 1-81 1-66 2-11 1-63 3-03

lappmarken Västerbottens lappmarken kustlandet Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs

1-23 1-18 1-38 1-04 1-01 1-98 0-82 2-24 2-05 1-83 3-02

1-56 1-45 1-66 1-76 1-61 1-94 1-79 2-09 2-48 2-32 2-80

1-46 1-14 1-64 1-71 1-48 1-92 1-87 2-22 2-59 2-26 2-91

naste riksskogstaxeringen. Tab. 6 utvisar, att kubikmassan per hektar produktiv mark å bondeskogarna i Norrland flerstädes är större än å statens och övriga allmänna skogar och att den praktiskt taget är lika stor som å bolagsskogarna. De största kubikmassorna per hektar uppvisa hemmansskogarna i Gävleborgs och Kopparbergs län med 69'9 fm 3 — kubikmeter fast mått — per hektar. I Norrbottens lappmark uppgår motsvarande tal till endast 29-2 men är dock högre än å statens och bolagens skogar inom detta område. Tab. 6. Kubikmassa inom bark i fm3 per ha för olika skogsägargrupper enligt riksskogstaxeringen. 1

|

|

3 Allmänna skogar Län

Kronoskogar

övriga

5 Enskilda skogar Aktiebolags övriga skogar

6 Medeltal

Kubikmeter per hektar Norrbottens lappmarken kustlandet Västerbottens lappmarken kustlandet Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Norrland Kopparbergs Värmlands 2 1 2

27-7 46-9

33-9 42-3

27-9 40-3

29-2 40-5

28-4 43-1

42-5

41-2 44-1 44-8 54-2 69-9

44-1 43-4 43-0 50-9 72-2

69-4

80-3

45-5 38-9 40-4 47-6 74-4

39-7

47-0

47-2

47-1

44-8

69-1

69-9

66-2 62-3

45-7 46-2

52-2

49 •1 1 51 •3

46-8

58-1

Preliminära uppgii ter från 1943-- 4 4 års rikssk ogstaxering. Enligt 1929 års n ksskogstaxerir g-

28 Tab. 7. Medelrotvärde inom olika skogsägargrupper enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering. 1

5 Allmänna skogar Län

Kronoskogar

Ecklesiastika skogar

Aktiebolags skogar

övriga

Medelrotvärde Norrbottens lappmarken Västerbottens lappmarken kustlandet Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

1-22 1-08 1-51 2-01 1-99 2-08 2-39 2-63 2-67 2-10 3-76

1-69 1-33 2-04 2-50 2-45 2-61 2-49 3-18 3-40 2-82 3-60

6 Enskilda skogar Övriga

kronor

1-27 1-25 1-33 1-22 1-18 2-45 1-35 3-12 2-48 2-36 3-61

1-56 1-34 1-75 2-19 2-15 2-24 2-24 2-81 3-08 2-73 3-09

1-58 1-16 1-80 2-16 1-90 2-38 2-15 2-89 3-22 2-38 3-32

De i tab. 7 angivna medelrotvärdena utvisa, att hemmansskogarna även härvidlag väl hävda sig vid en jämförelse med skogar tillhörande andra skogsägargrupper. Belysande för hemmansskogarnas betydelse är även tab. 8, som angiver värde per hektar av växande skog inom olika skogsägaregrupper enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering. Om man bortser från de ecklesiastika skogarna, som i allmänhet hava betydligt högre virkesförråd än andra skogar, äro skillnaderna mellan övriga grupper ej så stora. Inom Jämtlands, Västernorrlands och Värmlands län redovisas för bondeskogarna högre värden än för bolagsskogarna. 1945 års fastighetstaxering, vars material ännu Tab. 8. Värde i kr. per ha av växande skog inom olika skogsägargrupper enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering. 1

5 Allmänna skogar Län

Kronoskogar

Ecklesiastika skogar Kronor

Norrbottens lappmarken kustlandet Västerbottens lappmarken kustlandet Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

16-5 12-7 24-0 34-4 32-1 43-8 56-1 49-8 80-1 43-4 229-7

25-4 13-5 37-2 55-2 47-5 69-7 71-2 118-1 151-8 109-0 170-5

6 Enskilda skogar övriga per 16-7 16-5 17-3 11-7 10-9 37-4 15-6 62-1 62-G 46-9 129-4

Aktiebolags skogar

övriga

hektar 21-2 17-2 24-6 37-0 37-6 36-2 39-1 55-4 96-5 77-1 102-9

17-3 11-6 20-5 33-4 28-8 37-5 44-0 58-6 91-2 67-6 127-9

29 Tab. 9. Relativ skogstillgång inom olika storleksgrupper av »övriga enskilda skogar» enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering. 1

|

7 Storleksgrupp i h e k t a r Län

—25

25—50

50—100 100—200 200—400

400—

Relativ skogstillgång

lappmarken kustlandet lappmarken kustlandet

0-48 069 0-47 0-57 063 056 0-65 0-56 0-66 0-73 0-77

0-51 0-67 0-49 0-60 0-67 0-58 0-69 0-60 0-73 0-75 0-85

0-51 0-64 0-49 0-63 0-72 0-60 0-69 0-62 0-77 0-77 0-91

0-52 0-60 0-50 0-67 0-72 0-63 0-71 0-64 0-80 0-80 0-94

0-52 0-58 0-49 0-69 0-72 0-61 0-73 0-70 0-84 0-76 0-99

0-48 0-53 0-46 0-71 0-73 0-62 0-67 0-70 0-77 0-79 0-95

icke är slutgiltigt bearbetat, visar vid jämförelse med 1938 års skogsvärden en kraftig stegring, vilken för Norrlands vidkommande uppgår till 35 %. Av tab. 9, som åskådliggör variationerna i fråga om relativ skogstillgång å bondeskogarna inom tidigare berörda storleksgrupper, framgår, att skogskapitalet är förhållandevis hårdare anlitat på de mindre skogsfastigheterna än på de större. Framhållas må emellertid, att relativa skogstillgången för bondeskogarnas vidkommande är en svårbestämbar faktor, enär säkra uppgifter angående kubikmassa m. m. i allmänhet saknas. Vad Norrland beträffar utvisa medeltalssiffrorna från 1945 års taxering någon sänkning av den relativa skogstillgången. 3. Avverkning och skogsvårdsåtgärder. I fråga om avverkningarnas storlek saknas fortlöpande officiell statistik. För år 1937 har emellertid av statistiska centralbyrån utförts en undersökning av skogsavverkningen i riket. Detta års avverkning var dock en av de största, som dittills förekommit. Då kännedom om avverkningarnas storlek å hemmansskogarna är av betydelse för bedömande av i vad mån de kostnader, som äro förenade med anordnande av lagenliga härbärgen och skogsstall, kunna anses betungande för de enskilda hemmansägarna, har utredningen med ledning av nyssnämnda undersökning sökt belysa denna fråga. Den totala avverkningen, exkl. husbehovsvirke, inom Nordsverige utgjorde år 1937 32-7 milj. fm 3 verklig massa med bark. Av denna kvantitet kom drygt hälften eller 16-5 milj. fm 3 från hemmansskogarna, 10'5 milj. fm 3 eller ca en tredjedel från bolagsskogarna och 5-7 milj. fm 3 eller drygt en sjättedel från statens och övriga allmänna skogar. En undersökning av bondeskogarnas andelar i leveranserna av timmer och pappersved giver vid handen, att

30 Tab. 10. Avverkning i fm3 verklig massa med bark enligt 1937 års skogsavverkningsundersökning. 1

2 I

|

| 6 | Pappersved

Timmer

Allmänna Aktiebo- övr. ensk. Allmänna Aktiebo- övr. ensk. skogar lags skogar skogar skogar lags skogar skogar

Område

Avverkning Lappland ö v r e Norrlands kustland . Nedre Norrland och Dalarna Värmland

1 037 285 471 103

Nordsverige

2 254 194

i

kubikmeter

501 389 687 817 1145 311 330 835 1 178 616 632 751

668 795 77 011

2 221 298 3 422 659 348 916 687 121

9/ /o 8

|

3 402 438 5 976 213 2 710 179 6 124 505 9 313 768

Lappland ö v r e Norrlands kustland Nedre Norrland och Dalarna Värmland Nordsverige

19-4

|

29-2

|

18 148 452 |

51-4 11

14-9 |

33-8 13

Träd på rot

Aktiebolags skogar

övr. ensk. Allmänna skogar skogar

Aktiebolags skogar

Avverkning

kubikmeter

i

147 485

10 998

50 998

134 468

60 679

15 996

139 234

15 455

325 346 741 036 705 470 29 807 240 390 112 965 563 317 1 008 420 1 008 667

6 482 1 640 158 045

2 580 404 /o

|

övriga sortiment Allmänna skogar

Område

725 227 1 007 278 560 825 1 382 876

860 980 4 028 846 5 436 891 71 137 809 607 1 486 723

11 632 845

21-8

|

39-1

övr. ensk. skogar

3 013

|

51-3 14

Total avverkning

103 142

5 554 411

78 223

4 866 593

42 638 19 190

18 460 825 3 884 507

3 397

243 193

32 766 336

404 635 |

39-1

39-1

|

0-8

|

60-1

dessa äro något större än bondeskogarnas andel i den totala avverkningskvantiteten. I fråga om övriga sortiment, framför allt brännved och kolved, kommo år 1937 lika stora kvantiteter från hemmansskogar och bolagsskogar, medan de allmänna skogarnas bidrag var avsevärt mindre. (Se tab. 10.) I tab. 11 redovisas den å hemmansskogarna år 1937 avverkade virkesmängden fördelad på produktionsområden och storleksgrupper. Av denna virkeskvantitet kom enligt tabellen 9-6 milj. fm 3 eller 58-1 % från nedre Norrland och Dalarna. Av de övriga i tab. 11 upptagna produktionsområdena bidrog Lappland med 11-2 %, övre Norrlands kustland med 16-8 % och Värmland med 13-9 %. Från brukningsdelar med mera än 50 ha produktiv skogsmark kom år 1937 ca två tredjedelar av den i tab. 11 redovisade avverkningskvantiteten, medan den återstående tredjedelen levererades från hemman med en skogs-

31 Tab. 11. Avverkning i fms verklig massa med bark å »övriga enskilda skogar» enligt 1937 års skogsavverkningsundersökning. 2

|

|

|

5 Storleksgrupp i h e k t a r Summa 25—50

—25

Område

200—

50—200

0/

/o

Avverkning i kubikmeter

övre Norrlands kustland . Nedre N o r r l a n d och

Nordsverige /o

678 137 1 849 235 426 024 2 778 949

11-2 16-8

1 2 4 3 711 546 674

1 629 970 4 420 847 2 3 1 3 130 9 607 658 420 8 8 3 2 305 999 760 365 5 7 8 077

58-1 13-9

2 2 2 2 487 13-4

3 0 8 5 172 7 3 9 6 0 0 8 3 838 174 16 541 841 100 23-2 44-7 18 7

100 "

861 478 196 010 6 8 1 115 1 3 5 3 318

113 610 318 492

67-9

32-1

marksareal understigande 50 ha. 44-7 % kom på storleksgruppen 50— 200 ha. Den minsta storleksgruppens skogar — under 25 ha — synas i Nordsverige i viss omfattning vara att betrakta som husbehovsskogar. Försäljning av virke från dessa skogar förekommer dock i många fall. År 1937 avverkades sålunda 2-2 milj. fm 3 för avsalu å skogar tillhörande denna storleksgrupp. Om man undersöker avverkningen per hektar, finner man, att densamma för samtliga skogar inom landet år 1937 utgjorde 2-06 fm3. Om tillägg göres för husbehovsavverkningen, skulle den totala avverkningen per hektar uppgå till 2-42 fm 3 . 1 I fråga om hemmansskogarna befinnes, att avverkningarna år 1937 utgjorde i genomsnitt 2-3 fm3 per ha. För kronoskogarna med deras i förhållande till hemmans- och bolagsskogarna vanligen sämre läge var motsvarande tal blott 1*3 fm 3 och för bolagsskogarna 2-2 fm3 per ha. I tab. 12 lämnas uppgifter om avverkning per hektar å hemmansskogar av olika storlek och inom olika delar av Nordsverige. Tab. 12. Avverkning per ha i fm3 verklig massa med bark å »övriga enskilda skogar» enligt 1937 års skogsavverkningsundersökning. 1

|

200—

Samtliga grupper

Storleksgrupp i h e k t a r Område

—25

25—50

50—200

Avverkning pe r h e k t a r

Nedre N o r r l a n d och D a l a r n a Värmland Nordsverige 1

4-3 2-2 3-9 3-5

2-9 2-6 3-6 3-9

2-0 1-9 2-8 3-0

1-4 1-5 2-2 2-7

1-9 2-0 2-9 3-2

3-4

3-3

2-5

2-0

2-6

»Undersökning av skogsavverkningen i riket». Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1940, häfte II.

32 Tab. 13. Beräknad avverkning i genomsnitt per brukningsdel å »övriga enskilda skogar» år 1937. 1

|

|

|

(i

200—

Samtliga grupper

Storleksgrupp i h e k t a r Område

—25

25—50

50—200

Medeluttag i fm 3 per brukningsdel Lappland Övre Norrlands kustland Nedre N o r r l a n d och Dalarna Värmland Nordsverige

71-0

125-6

235-0

558-3

216-4

31-0

100-9

178-0

559-7

99-4

50-7 37-1

148-3 149-3

309-1 283-8

1038-4 1 403-2

182-1 111-7

42-8

132 7

264-3

880-0

1560 Inom de olika produktionsområdena stiger såsom var att vänta den avverkade kvantiteten per hektar från norr mot söder. Inom Lappland var den sålunda lägst med 1'9 fm3 och inom Värmlands län högst med 3*2 fm3 per ha. Inom hemmansskogar av olika storlek var år 1937 avverkningen per hektar störst för de minsta grupperna, trots att dessa enligt tab. 9 hava lägre relativ skogstillgång. För gruppen under 25 ha redovisas sålunda ett uttag av 3-4 fm 3 per ha. Vidare kan konstateras, att avverkningen per hektar sjönk med stigande hemmansareal, så att den i gruppen över 200 ha var lägst med 2*0 fm3. Om man med användande av de avverkningsbelopp per hektar och storleksgrupper, som angivas i tab. 12, beräknar den genomsnittliga avverkningen per brukningsdel inom resp. storleksgrupper, erhållas för år 1937 de medelkvantiteter, som redovisas i tab. 13. Enligt tabellen var nyssnämnda år den genomsnittliga avverkningen per brukningsdel inom det nordsvenska bondeskogsbruket 156 fm3 verklig massa med bark. Ehuru uttaget per hektar i Lappland var lägre än inom övriga i tabellen upptagna områden, var den årliga avverkningskvantiteten störst inom lappmarksområdet med 246-4 fm3, beroende på att brukningsdelarnas medelareal där är störst. Det minsta uttaget — ca 100 fm3 per år och brukningsdel — förekom i Norrbottens och Västerbottens läns kustland. Inom nedre Norrland och Dalarna, som omfatta fyra län, var det årliga uttaget 182-1 fm 3 och inom Värmlands län, där den genomsnittliga brukningsdelen är avsevärt mindre än inom övriga län i Nordsverige, 111*7 fm3. För att erhålla ungefärliga rotvärden av de genomsnittliga avverkningar per brukningsdel inom skilda storleksgrupper, som redovisas i tab. 13, hava avverkningsbeloppen multiplicerats med de rotvärden per fm3 för allt under år 1937 avverkat virke inom resp. områden, som legat till grund för beräkningen av skogsaccisbeloppen. Dessa rotvärden variera, såsom i tab. 14 angives, från 4-14 till 6-17 kronor per fm3.

33 Tab. 14. Är-sa v verkningens värde i kr. i genomsnitt per brukningsdel å »övriga enskilda skogar» år 1937. 1

|

|

|

200—

Samtliga grupper

Storleksgrupp i hektar Område

—25

25—50

50—200

7 Värde per fm3

Värde i kr. per brukningsdel Lappland ö v r e Norrlands kustland . Nedre Norrland och Dalarna Värmland

294 134

520 436

973 769

2 311 2 418

1 020 429

4-14 4-32

281 229

822 921

1 712 1 751

5 753 8 658

1 009 689

5-54 6-17

Nordsverige

1 393

4 638

5-27

De sålunda erhållna medelvärdena på den genomsnittliga avverkningen år 1937 inom resp. storleksgrupper och områden redovisas i tab. 14. Av denna framgår, att den genomsnittliga avverkningen per brukningsdel i hela undersökningsområdet detta år hade ett rotvärde av 822 kronor. Lappmarken kom även i detta avseende i första rummet med 1 020 kronor. Ordningsföljden beträffande övriga områden var densamma som i fråga om årsavverkningens genomsnittliga storlek. Inom de skilda storleksgrupperna var medelavverkningens genomsnittliga rotvärde inom den minsta gruppen 226 kronor och inom den största 4 638 kronor. För år 1944 var summan för Nordsverige av de skogsaccispliktiga rotvärdena obetydligt lägre än år 1937. För de olika länen förete emellertid skogsaccisvärdena år 1937 och 1944 avsevärda variationer. För de tre sydligaste länen, som samtliga uppvisa högre värden år 1944 än 1937, uppgick den sammanlagda stegringen i skogsaccisvärde till 27-9 %, medan för de nordliga länen en sammanlagd minskning, uppgående till 24-9 % kan konstateras. Å statens skogar har rotvärdet per fm3, avseende såväl avverkningen i domänverkets egen regi som å rot försålt virke, inom de olika länen varierat under åren 1936, 1937 och 1944 på sätt framgår av sammanställningen i tab. 15. Under de senaste 40 åren har en betydande förbättring av virkesförrådet och det skogliga tillståndet i övrigt å bondeskogarna ägt rum. Skogsvårdslagstiftningen och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ha i hög grad bidragit till detta resultat. I början av perioden dominerade skogsodlingsverksamheten, som avsåg både äldre kalmarker och nya avverkningstrakter. Senare blev vården och vidmakthållandet av virkesförrådet alltmera framträdande i skogsvårdsarbetet. Då det är av stort allmänt intresse, att skogsvårdande och grundförbättrande åtgärder, vilkas resultat i regel ej komma de nuvarande ägarna till godo, komma till utförande i behövlig om3—618189

34 Tab. 15. Rotvärden per fm' å domänverkets skogar, 1

4 Län

Ar 1936

Ar 1937

Ar 1944

4-0!) 4-20 5-88 5-76 6-37 7-58 6-92 6-28 8-14

1-13 4-18 6-60 6-55 7-10 7-31 7-78 8-72 7-91

Norrbottens lappmark . . . » kustland.. . . Västerbottens lappmark . » kustland . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

3-33 5-06 6-66 6-30 6-75 4-63 7-22

fattning, ha statsmakterna beviljat avsevärda anslag till sådana åtgärder. Statens understödsverksamhet på skogsvårdens område kommer i första hand bondeskogsbruket till godo. Under åren 1928—1944 hava med statsbidrag från statens skogsodlingsanslag, statens skogsutdikningsanslag, anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, norrländska skogsproduktionsanslaget samt anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo utförts 63 045 skogsvårdsföretag med en beräknad båtnadsareal av ca 778 000 ha. De med statsbidrag under samma tid utförda skogsvägarna ha en längd av 2 546 km. Den godkända nettokostnaden för samtliga ovannämnda företag uppgick till 49-2 milj. kronor, varav statsbidragen utgjorde sammanlagt 20-2 milj. kronor. Av dessa företag har en avsevärd del kommit till utförande inom Nordsverige. Slutligen ha skogsägarna själva, tack vare ökat intresse för skogsvården i förening med förbättrade skogliga kunskaper, i betydande grad bidragit till att bondeskogarna numera ej stå andra skogar efter i fråga om virkesförråd och tillväxt. 4. Hemmansskogarnas ekonomiska betydelse. Vad i detta kapitel anförts om förhållandena inom de nordsvenska hemmansskogarna är ägnat att belysa den roll, som dessa skogar spela för folkförsörjningen i skogsbygderna och för trävaruindustriens förseende med råvara. Från bondeskogarna, som omfatta 40 - l % av skogsarealen och som enligt den senaste riksskogstaxeringen uppvisa större virkesförråd per hektar än bolagsskogarna inom de flesta av de sju nordligaste länen, erhölls år 1937 50-4 % av den nordsvenska virkesskörden. Från bondeskogarna levererades sålunda detta år råvara till industrien i en omfattning, som väl svarar mot deras andel i arealen och deras belägenhet och bördighet. Beträffande kontantinkomsterna från bondeskogarna har professor T. S t r e y f f e r t 1 gjort vissa uttalanden, som i detta sammanhang kunna framhållas: 1 Radioföredrag om bondeskogamas ekonomi, återgivet i Jordbrukarnas Föreningsblad 1945, n:r 47.

35 För det naturliga jordbruksområde, som vid jordbruksräkningarna kallas norra Sverige och som är något större än Norrland, vore jordbrukets kontantinkomst (alltså ej hela produktvärdet) av försålda jordbruksprodukter år 1938 76 milj. kronor. Inkomsten av försålda skogsprodukter från bondeskogarna vore samma år 123 milj. kronor, vartill komme inkomster av skogskörslor på statens och bolagens skogar med 34 milj. kronor. Kontantinkomsterna från bondeskogarna i Norra Sverige vore sålunda detta år dubbelt så stora som från det norrländska jordbruket. Kontantinkomsterna från skogsbruket vore emellertid mycket varierande under goda och dåliga år. Det kunde därför under dåliga år förekomma, att dessa inkomster understege inkomsterna för försålda jordbruksprodukter. Detta ansåges i någon mån sammanhänga därmed, att priset på skogsprodukter vore mera konjunkturkänsligt än de av staten reglerade priserna på jordbruksprodukter. Främst berodde detta dock därpå, att utbuden av skogsprodukter från bondeskogarna i hög grad följde konjunkturerna, så att de vore större under goda år än under dåliga. Genom denna möjlighet till smidigare anpassning efter konjunkturerna intoge bondeskogsbruket en mera gynnad ställning än storskogsbruket, som dels måste sörja för att industriens råvarubehov bleve tillgodosett och dels hade att taga hänsyn till att arbetskraften i skogsbygderna bereddes en någorlunda jämn tillgång till arbete. Bondeskogarnas samhälleliga betydelse är emellertid större än vad nyssnämnda siffror giva vid handen. När en hemmansägare uttager gagnvirke för avsalu från sin skog, skapar han även förutsättningar för andra samhällsmedlemmar att tillgodogöra sig värden till betydande belopp. Enligt professor Streyffert 1 fördelade sig skogsindustriernas nettobidrag till nationalinkomsten år 1934, vilket beräknades utgöra ca 688 milj. kronor, i stort sett på följande sätt: 0/ Skogsägarna erhålla för virke på rot 22 Löner till skogs-, flottnings- och transportarbetare 22 » » industriarbetare 23 » » tjänstemän i skogsbruk och industrier 6 Industriens kostnader för material, bränsle, inventarier, skatter m. m. samt vinst 27 Summa 100 Detta innebär, att då en skogsägare avverkar industrivirke till ett nettovärde av 100 kronor, han därmed skapar arbetsinkomster för skogsarbetargruppen med ett lika stort belopp eller 100 kronor, för industriarbetarna med ca 105 kronor och för tjänstemännen med ca 27 kronor. Därjämte deltager han i industriens omkostnader m. m. med ca 113 kronor. Denna fördelningskalkyl avser emellertid endast den del av den industriella produktionen, som exporteras. 1

»Skogsbruket och folkförsörjningen», Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1936, häfte II.

36 Sammanfattning. Detta kapitel innehåller en på tillgängliga uppgifter baserad översikt av de skogliga förhållandena inom företrädesvis bondeskogsbruket, avsedd att utgöra en bakgrund för bedömande av det nordsvenska bondeskogsbrukets möjligheter att bereda utkomst och tillfredsställande bostads- och levnadsförhållanden i skogarna för de arbetare, som där sysselsättas. Av den produktiva skogsmarksarealen i Norrland, Dalarna och Värmland — Nordsverige — upptager kategorien »övriga enskilda skogar», vilken företrädesvis omfattar hemmansskogarna, 40'1 %. Återstoden fördelar sig med 29-5 % på de allmänna skogarna och 30*4 % på skogar i bolagens ägo. Hemmansskogarna i Nordsverige äro fördelade på icke mindre än 107 382 brukningsdelar, vilket innebär, att det i genomsnitt ej kommer mera än 60 ha på varje brukningsdel. Bondeskogarnas gynnsammare läge och ofta bättre bonitet i jämförelse med övriga skogar medför, att desamma äro av större betydelse för Nordsveriges näringsliv och trävaruindustriens förseende med råvara än som framgår av deras andel av skogsarealen. Från dessa skogar, vilka såsom ovan angivits omfatta ca 40 % av arealen, erhölls sålunda är 1937 16-5 milj. kbm eller drygt 50 % av den i Nordsverige avverkade virkeskvantiteten, som nyssnämnda år utgjorde 32-7 milj. kbm. Från bolagsskogarna kom 10*5 milj. kbm eller ca 33 % och från statens och övriga allmänna skogar 5-7 milj. kbm eller ca 17 %. Den genomsnittliga avverkningen per brukningsdel i hela undersökningsområdet utgjorde år 1937 156 kbm med ett beräknat rotvärde av 822 kronor. Sedan skogsvårdsåtgärdernas stora betydelse för utvecklingen inom skogsbruket berörts, avslutas kapitlet med några uppgifter belysande hemmansskogarnas ekonomiska och samhälleliga betydelse.

Kap. II. Arbetskraften inom det nordsvenska skogsbruket. 1. Tidigare beräkningar av arbetskraftsåtgången. Skogsbrukets statistik är ofullständig i bl. a. det avseendet, att tillförlitliga uppgifter saknas angående det antal arbetare, som sysselsättas inom denna näring. Detta förklaras främst av skogsarbetets säsongbetonade karaktär, vilket medför, att antalet arbetare starkt varierar under olika delar av året. Under sommarhalvåret är sålunda för närvarande, såsom framgår av fig. 1, behovet av arbetskraft avsevärt mindre än under vintern. På grund därav är även det antal arbetare, som har skogsarbetet till huvudyrke, relativt litet i förhållande till det antal, som under längre eller kortare tid av året deltager i dylikt arbete. Framhållas må vidare att arbetskraftsbehovet i skogarna starkt influeras av konjunkturväxlingarna. På grund av nu berörda förhållanden hava hittills företagna uppskattningar och överslagsberäkningar av totala antalet i skogarna sysselsatta arbetare blivit mycket approximativa. Enligt 1940 års folkräkning utgjorde antalet manliga arbetare med skogsavverkning och skogsvård som huvudyrke 86 614, varav i Nordsverige 16 14 fZ W 6

i

6 4 2

,

Fig. 1. Procentuell fördelning på årets månader av dagsverken, utförda åren 1932—1934 vid skogsarbete och flottning, enligt Socialstyrelsen.

38 ca 65 400. Härtill kommo 4 847 arbetare, som uppgivit flottningsarbete som huvudyrke. Under vinterhalvåret, då skogsarbetets högsäsong infaller och då största delen av virkesskörden uttages, sysselsättas emellertid i skogarna därjämte ett betydande antal personer, som vid folkräkningarna hänföras till grupperna hemmansägare, arrendatorer och andra jordbrukare, vilka utföra skogsarbete såsom bisyssla under den tid av året, då jordbruket ej har behov av deras arbetskraft. I socialstyrelsens år 1916 publicerade utredning av skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland under år 1912 beräknades med ledning av Svenska trävaruexportföreningens uppgifter om löner och dagsverken inom skogsbruket och därmed i direkt samband stående industri, att antalet skogsarbetare inom ovannämnda område då skulle utgöra 140 000—150 000 man. Till ungefär samma antal kom socialstyrelsen genom att utgå från det vid lokalundersökningar konstaterade förhållandet, att för avverkning av 10 000 träd krävdes i genomsnitt 167 arbetare samt att till grund för avverkningens storlek lägga totalantalet flottat virke, 85 milj. st. (se sid. 25 i nyssnämnda publikation). Ett nytt försök att beräkna skogsarbetarnas antal gjordes av 1927 års arbetslöshetsutredning, som framlade två olika beräkningar. Enligt den första, som bygger på socialstyrelsens nyssnämnda uppskattning av antalet skogsarbetare i Nordsverige — ca 150 000 — och det antagandet, att proportionerna mellan arbetskraft och virkesmängd alltjämt vore desamma som då, skulle vid denna tidpunkt antalet inom nyss angivna område vintertid hava uppgått till omkring 190 000. Egentligen borde med nyss angivna förutsättning antalet vara ännu större, enär den inträdda ökningen av flottgodsets kubikmassa huvudsakligen berodde på en ökning av det smärre flottgodset och klenare virke vore mera arbetskrävande i förhållande till kubikmassan än grövre. Därtill kom vidare att virket vid tidpunkten för arbetslöshetsutredningens beräkning barkades i större omfattning än tidigare, vilket medförde ett väsentligt ökat behov av arbetskraft. Den av dessa omständigheter föranledda ökningen ansågs emellertid hava neutraliserats av det förhållandet, att sommarhuggningarna ökat i omfattning under senare hälften av 1920-talet, vilket medfört en förlängning av arbetssäsongen och därmed ett bättre utnyttjande av den till förfogande stående arbetskraften. Det ansågs därför vara berättigat att uppskatta antalet skogsarbetare vintertid inom Norrlands, Dalarnas och Värmlands skogsområde till omkring 190 000. Den andra beräkningen utfördes av arbetslöshetsutredningen i samarbete med 1928 års skogsvårdskommitté, som införskaffat uppgifter rörande arbetskraftsåtgång för huggning och körning av olika virkessortiment, kolning, flottning m. m. från ett antal större skogsbruk i mellersta och norra delarna av landet. Den avsåg att vara en representativ undersökning rörande arbetskraftsåtgången i skogarna inom olika landsdelar och skogstyper samt

39 under olika tider av året. Vid denna undersökning kom man till det resultatet, att inom hela landet skulle behövas i genomsnitt omkring 185 000 skogsarbetare årligen, under förutsättning att behovet av arbetskraft fördelade sig ungefär jämnt under hela året. Såsom tidigare framhållits är emellertid på grund av skogsarbetets karaktär av säsongarbete behovet avsevärt större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. Sålunda räknade arbetslöshetsutredningen med ett arbetarantal för hela landet av 388 000 under februari månad, då avverkningarna nå sitt maximum. September skulle uppvisa den lägsta siffran för någon månad under året nämligen 84 000. För Norrland och Dalarna beräknades ett genomsnittligt årsbehov av 92 000 man med maximum 170 000 i februari och minimum 48 000 i oktober. Då nyssnämnda siffror icke avsågo Värmland, ansåg man sig kunna draga den slutsatsen, att denna undersökning bestyrkte det resultat i fråga om skogsarbetarantalet i Nordsverige, som erhållits vid arbetslöshetsutredningens förstnämnda uppskattning. Arbetslöshetsutredningen framhöll vidare, att under årtiondet efter 1920 ett allt starkare behov av årsarbetare gjort sig gällande inom skogsbruket. Denna ökning syntes emellertid icke hava medfört någon minskning av arbetskraftsbehovet under vintern. Sommarhuggningarna hade visserligen blivit vanligare och medfört viss överflyttning av vinterarbetet till sommartid, men andra omständigheter hade verkat i riktning mot en ökning av arbetskraftsbehovet under vintern. Därigenom hade skogshanteringen, särskilt inom det stora nordsvenska industriskogsområdet, kommit att bereda ökade arbetstillfällen såväl för den del av befolkningen, som efterfrågade arbete i skogarna året om, som för personer, speciellt inom jordbruket, som ansågo skogsarbetet såsom ett fyllnadsarbete under den eljest arbetsfattiga vintern. Vid nu ifrågavarande undersökning ansåg man sig vidare kunna konstatera, att i fråga om arbetskraftsåtgångens procentuella fördelning å årets månader en markerad skillnad gjorde sig gällande mellan stats- och bolagsskogarna å ena samt godsens och böndernas skogar å andra sidan. Medan arbetskraftsåtgången för varje månad under tiden juli—oktober vore ca 6 % av den totala å de förstnämnda skogarna, uppginge motsvarande siffra för de sistnämnda till blott 2 å 3 %. Den relativa arbetskraftsåtgången vore i stället under vintermånaderna högre å godsägare- och bondeskogarna. Sålunda uppginge å dessa sistnämnda skogar arbetskraftsåtgången under månaderna december, januari, februari och mars till resp. 10, 17, 19 och 17 % av den totala under året. För stats- och bolagsskogarna vore motsvarande siffror i genomsnitt 7, 12, 15 och 14 %. Nyssnämnda fördelning av den disponibla arbetskraften inom bondeskogsbruket syntes utgöra en anpassning till de krav i fråga om arbetskraft, som gjorde sig gällande inom jordbruket. Vid denna undersökning sökte man även belysa arbetskraftsåtgångens procentuella fördelning under året i olika delar av Norrland samt inom Kopparbergs län (tab. 16). Såsom denna tabell utvisar infaller ett maximum un-

40 T a b . 16. Totala arbetskraftsåtgångens månatliga fördelning i n o m skogsbruket för olika landsdelar i genomsnitt åren 1925—1928. (1927 års arbetslöshetsutredning.) Landsdelar 1

Procentuell fördelning över årets månader Jan. Febr. Mars Apr. Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec

Zon A: I kustlandet 11-5 15-3 14-5 II inlandet: a) Norrbottens och Västerbottens 14-2 15-3 15-7 b) Västernorrlands 11-0 12-8 11-5 Zon B

12-5 15-8 14-5

8-0

7-0

7-5

5-4

3-8

4-8

7-3 6-7

5-0 9-7 9-1 12-5

4-7 7-7

4-4 4-5

4-9 5-5

3-0 5-3

5-8 10-0 5-5 7-9

9-7

6-8

4-9

4-9

4-6

6-3

7-2

8-5

7-1

1 Landsdelarna ha uppdelats på följande zoner: Zon A. Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. » B. Jämtlands, Gävleborgs och Kopparbergs län. Inom zonen A har därjämte, på grund av de väsentligt skiljaktiga förhållanden, som råda inom kustland och inland, skogsmarken uppdelats på de i tabellen angivna tre områdena.

der februari månad utom i fråga om lappmarken, där maximum inträffar i mars månad, då snöförhållandena i dessa trakter i förening med längre dagar oftast erbjuda de bästa betingelserna för utdrivning av virke. Även under sommarhalvåret förekommer ett ehuru mindre utpräglat maximum, vilket infaller i juni månad. Detta förorsakas framför allt av flottningarna samt i någon mån av skogsodlingsarbeten. 1931 års skogssakkunniga ha även bidragit till belysandet av skogsbrukets arbetskraftsbehov genom en utredning, som för skogsavverkningens vidkommande bygger på en undersökning av arbetsåtgången för skilda sortiment i olika delar av landet. Genom att tillämpa därvid erhållna relationstal på den av de sakkunniga beräknade årsavverkningen erhölls för åren 1929—30, då avverkningarna voro avsevärt högre än under såväl de närmast föregående som närmast efterföljande åren, en dagsverksåtgång för hela landet av 37-3 milj. dagsverken i medeltal per år. För normala skogsvårdsåtgärder och grundförbättrande åtgärder beräknades 2-9 resp. 0*7 milj. dagsverken. Totalt erhölls sålunda en årlig dagsverksåtgång för landets skogsbruk under åren 1929—30 av 40-9 milj. dagsverken. Om detta antal dagsverken omföres i antal arbetare under antagande av jämn sysselsättning året runt — 250 arbetsdagar — skulle arbete i våra skogar kunna beredas åt 163 600 man, ett antal, som är ca 12 % lägre än arbetslöshetsutredningens ovannämnda beräkning, ca 185 000 man. För Norrlands och Dalarnas vidkommande beräknade 1931 års skogssakkunniga för samma tid det årliga arbetskraftsbehovet för avverkningsarbeten till 21-6 milj. dagsverken, vartill kommo 1*5 milj. dagsverken för normala skogsvårds- och grundförbättrande åtgärder. 1933 års skogsindustrisakkunniga ha även utfört en beräkning av antalet i skogs- och flottningsarbete utförda dagsverken för Norrland samt Kop-

41 p a r b e r g s och V ä r m l a n d s l ä n och k o m m i t till ett d a g s v e r k s a n t a l för d e t t a o m r å d e a v 13 490 000, v a r v i d b e r ä k n i n g e n g r u n d a t s p å en a r b e t s å t g å n g a v ca 0*9 d a g s v e r k e n p e r fm 3 friskt g a g n v i r k e . E n p å ett m y c k e t o m f a t t a n d e m a t e r i a l g r u n d a d u n d e r s ö k n i n g a v a n t a l e t s k o g s a r b e t a r e i N o r d s v e r i g e företogs av socialstyrelsen s å s o m ett led i dess å r 1937 f r a m l a g d a u t r e d n i n g a v s k o g s b y g d e n s a r b e t s - och levnadsvillkor. D e n n a u n d e r s ö k n i n g t i l l k o m p å b e g ä r a n a v r i k s d a g e n och i sitt y t t r a n d e över förslaget till d e n s a m m a f r a m h ö l l socialstyrelsen, att en a v u p p g i f t e r n a för en d y l i k u t r e d n i n g b o r d e v a r a ett n ä r m a r e fastställande a v s k o g s a r b e t a r b e f o l k n i n g e n s n u m e r ä r . B e t r ä f f a n d e u n d e r s ö k n i n g e n s p l a n l ä g g n i n g i detta a v s e e n d e m e d d e l a s i p u b l i k a t i o n e n »Skogsbygdens a r b e t s - och levnadsvillk o r » , del I, sid. 266, f ö l j a n d e : »I syfte alt erhålla material för bedömande av detta spörsmål intogs i det formulär, som styrelsen våren 1935 utsände till kommunalnämnderna inom det nordsvenska undersökningsområdet, såsom första punkt en fråga, avseende antalet personer inom vissa angivna befolkningsgrupper, som under tiden fr. o. m. våren 1934 t. o. m. vintern 1934/35, huvudsakligen eller delvis, hade varit sysselsatta med skogsarbete och (eller) flottningsarbete för annans räkning eller skogsavverkning för egen räkning till avsalu. De socialgrupper, på vilka de i skogsbruket sysselsatta personerna skulle uppdelas vid svarens avgivande, voro a) självägande jordbrukare (hemmansägare) resp. deras söner, b) arrendatorer eller skogstorpare resp. deras söner, c) arbetare med eget hem eller av arbetsgivaren upplåten bostad (fasta skogsarbetare) och d) övriga arbetare (lösarbetare). För vardera av dessa fyra grupper skulle uppgift lämnas om antalet i skogsbruk av ovannämnt slag sysselsatta personer och om därvid utförda dagsverken. Av frågeställningen framgår, att skogsägarens egen avverkning för husbehov icke skulle medräknas i det skogsarbete, för vilket redogörelse önskades rörande den använda arbetskraften, och ej heller skogsägarens (och hans husfolks) personliga arbete för skogskulturåtgärder på egen skog. Man torde dessutom ha anledning förmoda, att vissa förberedande arbeten före skogsavverkningarna (stämpling o. d.) samt en del tumningsarbete m. m. med särskilt anställt folk i allmänhet icke medtagits av uppgiftslämnarna. Vid förberedande underhandlingar med olika lokala myndigheter framhölls allmänt, att i de mindre kommunerna, där kommunalnämndens ordförande och ledamöter i regel väl känna praktiskt taget varje invånare i kommunen, vederbörande kunde lämna rätt säkra uppgifter i ämnet, medan däremot i de större kommunerna uppgifterna utan ingående efterforskningar, som i detta fall knappast vore att tänka på, måste bliva tämligen approximativa. Med ett i frågepunkten inskjutet 'cirka' beträffande antal personer och dagsverken poängterades för uppgiftslämnarna, att här gällde ej att få på enheten exakta uppgifter utan att nå en så noggrann uppskattning som möjligt av efterfrågade förhållanden inom kommunen. Uppgifter ha inkommit från samtliga 340 tillfrågade kommuner, men givetvis ha svarens fullständighet i vissa fall lämnat en del övrigt att önska. De torde i första hand ha betydelse som underlag för genomsnittsberäkningar för större områden, och med hänsyn härtill har vid bearbetningen huvudvikten lagts på siffror för bygder och län.» E n l i g t d e n n a u n d e r s ö k n i n g a v s k o g s a r b e t a r k å r e n s storlek u p p g i c k det b e r ä k n a d e a n t a l e t s k o g s a r b e t a r e i Nordsverige, s o m h ä r u t g ö r en s a m m a n f a t t n i n g av de sex n o r d l i g a s t e l ä n e n s a m t d e l a r av V ä r m l a n d s , V ä s t m a n l a n d s

42 Tab. 17. Skogsarbetarna fördelade på socialgrupper. (Socialstyrelsens utredning.) i

|

|

7 Antal skogsarbetare i /o Arbetare Hem- Arrenda- Arrenda- med eget Löshem och manstorsöner arbetare torer fasta ägarsöner skogsarb.

Län

Hemmansägare

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands (del av) Örebro och Västmanlands (delar av)

26-1 35-5 19-2 19-7 18-6 26-1 26-6 14-7

26-0 32-9 19-5 18-5 15-9 25-6 21-8 10-7

7-2 5-7 7-9 11-2 7-3 6-9 12-4 21-1

7-2 3-9 9-2 11-0 6-8 5-7 8-4 11-0

11-8 6-4 17-2 13-6 20-6 11-5 16-4 24-0

21-7 15-6 27-0 26-0 30-8 24-2 14-4 18-5

Nordsverige

24-5

22-6

8-7

7-4

22-6

och Örebro län, till ca 142 000 (se tab. 18). Denna siffra är sålunda icke obetydligt lägre än de siffror, som erhållits vid tidigare uppskattningar. Enligt socialstyrelsens uppfattning kunde emellertid det vid styrelsens undersökning erhållna antalet antagas vara något lågt såsom mått på skogsarbetarkåren enligt den uppställda definitionen. Med hänsyn till att vissa specialgrupper av arbetare, sysselsatta med stämpling och tumningsarbete, i vissa fall torde hava utelämnats, ansåg styrelsen en avrundning uppåt till 145 000 skogsarbetare vara befogad. Såsom framgår av styrelsens ovan citerade uttalande ingå ej arbetare sysselsatta å egen skog med avverkning för husbehov, skogskulturåtgärder m. m. i ovannämnda antal skogsarbetare. I förhållande till befolkningen inom yrkesgruppen jordbruk med binäringar på den nordsvenska landsbygden (den 31 december 1934) utgjorde enligt styrelsens beräkningar de med skogsarbete längre eller kortare tid av året sysselsatta arbetarna 20-3 %. Tab. 18. Antal skogsarbetare och i skogsbruket utförda dagsverken. (Socialstyrelsens utredning.) 1

skogsarbetare

dagsverken

Antal dagsverken per 100 ha skogsmark

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands (del av) Örebro och Västmanlands (delar a v ) . . .

15 296 23 873 17 524 19 163 23 248 19 429 19 000 4 480

1 347 361 1819 781 1416 879 1 346 934 1 892 126 1 476 740 1311 848 481 721

35 58 54 74 137 75 129 146

Nordsverige

142 013

11 093 390

2 An t a l

Län

43 T a b . 19. Antal dagsverken i skogsbruket i medeltal per skogsarbetare i olika socialgrupper. (Socialstyrelsens utredning.)

Antal dagsverken utförda av Arbetare Hemmans- Arrendato- med eget hem och rer och ägare och fasta deras söner deras söner skogsarb.

Län

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands (del av) Örebro och Västmanlands (delar av) Nordsverige

78 71 70 54 49 53 43 52 60

100 83 87 79 108 101 93 136 95

Samtliga Lösarbeskogsarbetare tarc

96 92 92 88 113 143 113 146

100 88 86 78 85 81 70 85

76 81 70 81 76 69 108 78

Huru skogsarbetarna fördelade sig på socialgrupper inom de sju nordsvenska länen framgår av tab. 17. Enligt socialstyrelsens utredning, grundad på kommunalnämndernas uppskattning, utgjorde antalet dagsverken i skogs- och flottningsarbete 11093 390 (tab. 18). Antal dagsverken vid skogs- och flottningsarbete per 100 ha skogsmark uppgick för Nordsverige enligt samma tabell till 69. Antalet dagsverken per arbetare var såsom tab. 19 utvisar för hemmansägarna med söner endast 60 eller avsevärt mindre än medeltalet för samtliga med skogsarbete sysselsatta arbetare i Nordsverige — 78 dagsverken. För arrendatorer med söner var medeltalet dagsverken 95, för arbetare med eget hem och fasta skogsarbetare 109 och för lösarbetare 84. 2. Arbetskraftsåtgång inom bondeskogsbruket. I föregående avsnitt har påvisats, att kännedomen om det antal skogsarbetare, som sysselsättas inom skogshanteringen, är otillfredsställande. Detta gäller särskilt i fråga om bondeskogsbruket, för vilket uppgifter om arbetskraftsbehov och arbetarantal praktiskt taget helt saknas. Då det emellertid för utredningens undersökning av bostadsbehovet å hemmansskogarna är ett önskemål att äga kännedom om arbetarantalet inom bondeskogsbruket i Nordsverige, har utredningen sökt förebringa ett åtminstone ungefärligt uttryck för detta antal. Till grund för utredningens beräkningar har lagts det antal i skogarna sysselsatta arbetare, som framkommit vid socialstyrelsens å sid. 41 och följande refererade undersökning. Med ledning av denna undersökning har ut-

44 Tab. 20. Beräknat antal arbetare å hemmansskogarna i Nordsverige. i

4 Län

Antal skogsarbetare

Korrigerat antal

0/

7 200 12 600 12 000 9 900 9 000 10 100 9 900

8 600 16 600 12 900 11 900 10 800 12 100 11 900

10-2 19-6 15-2 14-0 12-7 14-3 14-0

70 700

84 800

100 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävlebores Kopparbergs Värmlands Nordsverige

/o

redningen beräknat antalet arbetare vintertid i Norrland, Dalarna och Värmland till ca 140 000. Om detta antal fördelas mellan storskogsbruket och bondeskogsbruket i förhållande till resp. arealer produktiv skogsmark, erhålles ett arbetarantal å bondeskogarna av ca 56 000. Med hänsyn till att avverkningens storlek är i högre grad än arealen avgörande för arbetskraftsbehovet, h a r det emellertid ansetts riktigare att fördela ovannämnda arbetarantal i förhållande till de avverkade kvantiteterna. Med en dylik fördelningsgrund tillämpad på de virkeskvantiteter, som avverkades under år 1937 — det enda år, för vilket fullständig avverkningsstatistik föreligger — erhålles för bondeskogsbrukets vidkommande ett arbetarantal av 70 700 man, vilket fördelar sig på de olika länen på sätt framgår av kol. 2 i tab. 20. Den år 1937 avverkade virkesmängden var emellertid såsom tidigare nämnts ovanligt stor under det att ovannämnda antal arbetare — 140 000 — hänför sig till våren 1934 t. o. m. vintern 1934/35, då avverkningarna voro av en mera normal omfattning. Med hänsyn till vad tidigare anförts angående bondeskogsavverkningarnas konjunkturkänslighet är det sålunda sannolikt, att beräkningen givit till resultat ett lägre antal än 70 700, om till grund för densamma hade kunnat läggas de nyssnämnda tid avverkade virkesmängderna. Antalet skogsarbetare å hemmansskogarna skulle enligt tabellen vara störst i Västerbottens län med 12 600, närmast följt av Jämtlands län med 12 000 arbetare. För Norrbottens län skulle antalet bliva 7 200 och inom övriga fem län i Nordsverige omkring 10 000 per län. Vid denna fördelning har man räknat med att sysselsättningstiden skulle vara densamma inom storskogsbruket och bondeskogsbruket. Så är emellertid icke förhållandet. Inom bondeskogsbruket, där vinteravverkningarna i regel äro kortvariga och sommarhuggningar synas förekomma i mindre omfattning, är nämligen antalet dagsverken per arbetare lägre än inom storskogsbruket, även om hänsyn tages till det ej sällan förekommande förhållandet, att samma arbetare under samma vinter deltaga i utdrivning av två eventuellt flera mindre hemmansskogsposter. Detta innebär, att den använda

fördelningsgrunden ger ett något för lågt resultat för bondeskogsbrukets vidkommande. Då en bättre kännedom om antalet arbetare, som sysselsättas å bondeskogarna, såsom redan påpekats är av betydelse för bedömande av behovet av förläggningar å dessa skogar, har utredningen sökt erhålla säkrare och aktuellare uppgifter rörande arbetskraftsåtgång och arbetarantal inom bondeskogsbruket. I detta syfte h a r utredningen i cirkulärskrivelse till skogsvårdsstyrelserna i de sju nordligaste länen hemställt om medverkan från deras sida. I skrivelsen hemställde utredningen, att skogsvårdsstyrelserna genom länsskogvaktarna, som i regel ägde kännedom om jämväl här ifrågavarande förhållanden å bondeskogarna, ville låta inhämta och till utredningen överlämna uppgifter rörande arbetarantal och inkvarteringsförhållanden under drivningssäsongen 1945—46. Uppgifterna skulle avse dels avverkningar i hemmansägarnas egen regi och dels avverkning av å rot försålda virkesposter. För att underlätta länsskogvaktarnas arbete överlämnades för ändamålet utarbetade blanketter. Med anledning av dessa framställningar hava uppgifter helt eller delvis erhållits från skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens, Jämtlands, Gävleborgs och Värmlands län. övriga tre skogsvårdsstyrelser hava ej ansett sig kunna lämna begärda uppgifter. Med ledning av de från skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Jämtlands län mottagna uppgifterna har beräknats, att antalet skogsarbetare å hemmansskogar inom dessa län under vintern 1945—46 utgjorde sammanlagt ca 29 500 eller 4 900 flera än som för dessa två län redovisas i tab. 20 kol. 2. Om den korrektionsfaktor — 1*2 — som erhålles vid en jämförelse mellan de i tabellens kol. 2 angivna antalen för nyssnämnda län och de, som framkommit vid den nu företagna undersökningen, tillämpas på de i tabellens kol. 2 angivna skogsarbetareantalen för övriga län, erhållas de skogsarbetareantal, som redovisas i tabellens kol. 3. Med sålunda företagen korrektion erhålles ett sammanlagt arbetarantal vintertid inom Nordsveriges bondeskogsbruk av i runt tal 85 000 man. Framhållas må i detta sammanhang att såsom tidigare påpekats bondeskogsbruket är starkt konjunkturbetonat. Under goda konjunkturer med högre virkespriser avverkas och salubjudas sålunda avsevärt större virkeskvantiteter än under lågkonjunkturer, ett förhållande som kommer till synes i växlingarna från år till år i skogsvårdsavgifternas storlek. Givet är att denna omständighet även inverkar så, att antalet med skogsarbete inom bondeskogsbruket sysselsatta arbetare varierar med konjunkturerna. Utredningen är medveten om, att den sålunda utförda beräkningen av arbetarantalet å bondeskogarna ej är tillfredsställande, men kunna i brist på tillräckligt material fullt tillförlitliga uppgifter f. n. ej framläggas. Å andra sidan talar sannolikheten för att det uppgivna antalet ej så mycket avviker från verkliga förhållandet.

46 Antalet med skogsarbete inom Nordsverige sysselsatta arbetare skulle såsom ovan sagts utgöra ca 140 000. Enligt utredningens beräkning skulle antalet arbetare å bondeskogarna vara ca 85 000. Detta innebär dock icke, att endast 55 000 arbetare skulle stå till storskogsbrukets disposition, enär en avsevärd del av de inom bondeskogsbruket sysselsatta arbetarna därjämte under en längre eller kortare tid av året arbeta inom storskogsbruket. Därjämte må framhållas socialstyrelsens eget uttalande att de från kommunalnämnderna erhållna uppgifterna åtminstone vad de större kommunerna beträffar vore tämligen approximativa (se sid. 41). En jämförelse med övriga i det föregående refererade uppskattningar synes även giva vid handen, att det vid styrelsens undersökning erhållna arbetarantalet är väl lågt. ;j4^jj| Vid beräknande av antalet skogsarbetare måste hänsyn tagas till ett flertal på denna fråga inverkande faktorer. Utredningen har med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tilldelats densamma, ej ansett sig böra företaga den omfattande och tidskrävande undersökning, som är erforderlig för framläggande av fullt tillförlitliga uppgifter om arbetskraftsåtgång och arbetarantal inom bondeskogsbruket. Utredningen tillåter sig emellertid framhålla behovet av att tillförlitliga uppgifter i detta avseende erhållas. Vid 1946 års skogsvecka, som helt gick i det skogliga arbetskraftsproblemets tecken, framhölls, att det vore av mycket stort intresse, att större klarhet skapades i detta avseende. För skogsbruk och jordbruk vore det särskilt angeläget att i nuvarande arbetsmarknadsläge få konstaterat, om och i vad mån arbetskraftsreserver funnes tillgängliga. I detta sammanhang framhölls även i ett diskussionsinlägg av docenten H. Hyrenius, att en intensivundersökning på basis av 1945 års folkräkning skulle vara ägnad att giva en god uppfattning om fördelningen av den totala arbetsinsatsen icke blott på skogsbruk och jordbruk utan även på hantverk och andra näringar.

3. Arbetskraftens fördelning och inkvartering. Avverkning i egen regi och rotförsäljning. Ett förhållande, som är av betydelse då det gäller tillgodoseende av bostadsbehovet på hemmansskogarna, är i vad mån virket avverkas i skogsägarens egen regi eller försäljes rotstående. I förra fallet åligger det hemmansägaren-arbetsgivaren att, i den mån härbärgen och skogsstall erfordras, sörja för att sådana äro anordnade i enlighet med skogshärbärgeslagens föreskrifter. I senare fallet blir det köparen som i egenskap av arbetsgivare har att svara för härbärgeringsskyldighetens fullgörande. Tidigare voro avverkningarna i egen regi vanligare än nu. Under senare år och särskilt under kriget har tendensen, delvis till följd av den statliga prispolitiken i fråga om rundvirket, gått mot rotförsäljning i avsevärt ökad

omfattning. Detta gäller särskilt i fråga om de större och mera avlägset belägna posterna, där förläggningar ofta erfordras. Belysande för dagsläget i detta avseende äro uppgifter, som erhållits från skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Jämtlands län rörande ett antal under vintern 1945—46 avverkade stämplingsposter å hemmansskogarna. Enligt dessa uppgifter avseende 6 011 poster avverkades sålunda inom dessa län 2 660 poster eller 44-3 % i egen regi. Övriga 3 351 poster eller 55'7 % försåldes på rot (tab. 21). En riktigare uppfattning om rotförsäljningarnas omfattning erhålles genom att fördela den vid avverkning av dessa poster erhållna kubikmassan — 2 041 579 fm 3 sk — på avverkningar i egen regi och på rotförsäljning. En sådan uppdelning ger vid handen, att 27*8 % av kubikmassan avverkades i egen regi och 72*2 % försåldes på rot. Om det antal arbetare, som sysselsatts vid avverkning av ifrågavarande poster, fördelas på avverkningar av ovannämnda slag visar det sig, att antalet arbetare vid avverkning i egen regi utgjorde 6 791 och vid avverkning av de å rot försålda posterna 12 469 eller 35-3 % resp. 64-7 %. Tabellen utvisar slutligen, att medelkubikmassan utgjorde 213 fm3 sk för poster avverkade i egen regi och 440 fm3 sk för å rot försålda poster, vilket bekräftar det kända förhållandet att de mindre posterna företrädesvis avverkas av hemmansägarna själva. Då det anses att rotförsäljning av stämplingsposter inom bondeskogsbruket varken ligger i skogsägarnas eller träförädlingsindustriens intresse, torde det vara att förvänta, att då normalare tider inträda på virkesmarknaden detta system kommer att få minskad betydelse. En dylik utveckling kommer även att medföra, att förläggningsfrågans ordnande på dessa skogar i högre grad än hittills blir en skogsägarnas egen angelägenhet. Sveriges skogsägareförbund har välvilligt ställt till utredningens förfogande ett av förbundet införskaffat undersökningsmaterial, avseende 395 å rot försålda virkesposter å hemmansskogar i Norrland, Dalarna och VärmTab. 21. Uppgifter angående stämplingsposter å bondeskogar inom Västerbottens och Jämtlands län avverkade vintern 1945—46. 2

4 Egen regi

Rotförsäljning

Totalsumma

Antal poster

2 660 44-3

3 351 55-7

6 011 100

Avverkad kubikmassa fm 3 sk

567 584 27-8

1 473 995 72-2

2 041 579 100

%

%

Kubikmeter per post i medeltal fm 3 sk. Antal arbetare

%

6 791 35-3

12 469 64-7

19 260 100

48 Tab. 22. Sammanställning av uppgifter rörande å rot försålda virkespostcr å hemmansskogar enligt material inhämtat av Sveriges skogsägareförbund. 2

1 3

1 *1 6

1 ^

1 c

Storleksgrupp hektar -50

50-100 100-200 200-400 400-

Antal poster Avverkad kubikmassa fm 3 på bark

83 100 96 86 30 395 22184 40 173 42 407 49 137 32 298 186199

Totalantal arbetare därav körare » huggare » andra arbetare Totalantal utförda dagsverken därav av körare » » huggare » » andra arbetare

437 576 527 527 280 2 347 135 152 143 72 664 162 271 347 375 336 189 1 518 31 39 37 19 39 165 10 288 18 820 19 174 20 148 14 525 82 955 3 298 5 553 5 905 5 871 3 677 24 304 6 734 12 729 12 818 13 704 10 152 56 137 256 451 573 695 2 514 538

Säljare och deras gårdsfolk % av totala arbetarantalet Av säljare och gårdsfolk utförda dagsverken . % av totala dagsverksantalet

19 57 81 46 266 56 7 11 14 9 12 13 1 644 2 024 1 919 2 834 1 273 9 694 9 16 11 10 14 12

I säljarens hushåll ing. vuxna manliga medlemmar därav deltagit i dessa avverkningar % . . . . Antal arbetare boende i: skogsförläggning bygden I skogsförläggning boende i % av totalantalet

72 26

668 40

139 93 172 170 122 141 344 348 401 396 21-3 30-3 32-8 23-3 49-6

696 1 630 29-9

119 48

165 49

149 31

163 39

land, avverkade under drivningssäsongen 1944—45. Posterna ha utvalts slumpvis för att undersökningen skulle giva ett så objektivt resultat som möjligt. Materialet, som närmare redovisas i tab. 22, utgör en värdefull komplettering av de uppgifter, som i övrigt stått utredningen till buds. Det må emellertid framhållas, att materialet är för litet för att vara representativt för de olika länen. Avverkningarnas varaktighet. I det av Sveriges skogsägareförbund införskaffade materialet finnas såsom av tab. 22 framgår uppgifter både om antal arbetare per avverkning och om antalet av dessa arbetare utförda dagsverken. Med ledning därav har uträknats avverkningarnas genomsnittliga varaktighet inom de olika storleksgrupperna. Uppgifter därom i anslutning till inkvarteringsförhållandena meddelas i tab. 23. Av tabellen framgår att de i undersökningen ingående avverkningarna pågingo under i genomsnitt 37 arbetsdagar. Variationerna de olika storleksgrupperna emellan belysas därav, att den genomsnittliga avverkningen inom den minsta storleksgruppen pågick under 25 arbetsdagar och inom den största under 53 arbetsdagar. Om avverkningarna därjämte fördelas efter arbetarnas inkvarteringsförhållanden, erhålles som resultat, att de avverkningar, som utfördes av i skogsförläggningar boende arbetare, pågingo under i medeltal 43 arbetsdagar, under det att den genomsnittliga syssel-

49 Tab. 23. Uppgifter om avverkningarnas varaktighet samt inkvarteringsförhållanden vid å rot försålda virkesposter. 1

|

|

|

|

6 Storleksgrupp i h e k t a r —50

Genomsnittligt antal arbetsdagar per avverkning: då arbetarna bo i skogsförläggningar . . . då arbetarna bo i bygden Medeltal

24 25 25

50—100 100—200 200—400

34 37 36

35 37

47 38 40

7 Medeltal

400—

59 47 53

43 35 37

sättningstiden vid avverkningar, vid vilka arbetarna bodde i bygden, var kortare eller 35 arbetsdagar. Inom den största storleksgruppen äro motsvarande arbetsperioder 59 och 47 dagar, medan för de minsta storleksgrupperna skillnaden är obetydlig. Samtliga nu lämnade uppgifter angående avverkningarnas varaktighet avse avverkning av å rot försålda virkesposter. För poster avverkade i hemmansägarnas egen regi saknas uppgifter i detta avseende. Då emellertid dessa sistnämnda i regel äro mindre än de rotförsålda (se tab. 21), kan man utgå ifrån att avverkningarna i egen regi pågå under avsevärt kortare tider. Av vad sålunda anförts angående avverkningarnas varaktighet å hemmansskogarna framgår, att förläggningar, i den mån sådana behövas, komma att utnyttjas under avsevärt kortare tidsperioder än inom storskogsbruket, vilket i sin mån medverkar till att förläggningskostnaden per avverkad kubikmeter blir högre inom bondeskogsbruket än inom storskogsbruket. Framhållas må slutligen att ovan lämnade uppgifter om avverkningarnas varaktighet icke utgöra mätare på sysselsättningstidens längd för de inom bondeskogsbruket sysselsatta arbetarna. Såsom tidigare påpekats händer det nämligen ej sällan, att samma arbetare samma vinter deltaga i mer än en avverkning. Gårdsfolk och lejda arbetare. Då det med hänsyn till inkvarteringsfrågans ordnande är av betydelse att äga kännedom om, i vad mån skogsägarna själva och deras gårdsfolk — söner och drängar — deltaga i skogsarbete å egen skog, har utredningen sökt belysa detta förhållande. Material därför har erhållits dels genom ovannämnda uppgifter från fyra skogsvårdsstyrelser (undersökning 1) och dels genom de uppgifter, som ställts till förfogande av Sveriges skogsägareförbund (undersökning 2). Av den förstnämnda undersökningen, som avser dels avverkningar i skogsägarnas egen regi och dels avverkning av å rot försålda poster, framgår att gårdens folk såsom naturligt är i första hand deltager i avverkningar i skogsägarnas egen regi. Dessa avverkningar företagas företrädesvis på hemskogsskiftena, varvid arbetarna i allmänhet kunna bo i bygden. Enligt denna undersökning, omfattande 9 040 man, som under drivningssäsongen 1945—46 delta4—618189

50 git i avverkningar i skogsägarnas egen regi, utgjorde skogsägarnas gårdsfolk 4 330 man eller 47-9 %, under det att övriga 52-1 % bestodo av lejda arbetare. Vid avverkning av å rot försålda poster är förhållandet ett annat, i det att de lejda arbetarna helt dominera. Av de 15 517 vid dylika avverkningar sysselsatta arbetare, som ingå i undersökning 1, tillhörde sålunda blott 3 131 eller 20-2 % säljarens gårdsfolk. Av samtliga i undersökning 1 ingående arbetare utgjordes 30-4 % av skogsägarna själva och deras gårdsfolk. Enligt undersökning 2, som omfattar ett mindre material och endast avser å rot försålda poster, utgjorde såsom tab. 22 utvisar säljarna och deras gårdsfolk endast 11 % av samtliga vid ifrågavarande avverkningar sysselsatta 2 347 arbetare. Gårdsfolkets sysselsättningstid synes hava varit i stort sett densamma som de övriga arbetarnas, enär deras andel av antalet utförda dagsverken var 12 %. Av undersökningen att döma var deltagandet från gårdsfolkets sida i dessa avverkningar relativt större å de mindre fastigheterna. Inom storleksgrupperna under 50 ha och 50—100 ha utgjorde sålunda gårdsfolket 13 % resp. 14 % av samtliga arbetare, medan inom den största storleksgruppen — över 400 ha — gårdsfolkets relativa antal var endast 7 %. I fråga om antalet utförda dagsverken voro motsvarande relativa tal 16 %, 11 % och 9 %. Gårdsfolket ägnade sig huvudsakligen åt körningsarbetet. Gårdskörarna utgjorde sålunda 25 % av samtliga körare, medan gårdshuggarna voro blott 5 % av samtliga huggare. Vid denna undersökning har man även sökt utröna, i vad mån säljarehushållens manliga arbetskraft utnyttjar de arbetstillfällen, som vintertid stå till buds å säljarens skog. Av det i tab. 22 redovisade materialet framgår, att av de 668 manliga vuxna medlemmarna i säljarehushållen 266 eller 40 % deltogo i avverkning av ifrågavarande å rot försålda poster. Inom de minsta storleksgrupperna voro procentsiffrorna 48 % och 49 % och i den största storleksgruppen 26 %. Gårdsfolket torde dock hava deltagit i avverkning å säljarens skog i större omfattning än vad dessa siffror angiva. Det synes nämligen i en hel del fall inträffa, särskilt för hemman inom de större storleksgrupperna, att skogsägarna samma år dels försälja virke å rot och dels avverka i egen regi. I dylika fall deltager gårdsfolket såsom framgår av undersökning 1 i första hand i avverkningar i skogsägarens egen regi. Under drivningssäsongen 1944—45 voro säkerligen skogsägarna och deras gårdsfolk i betydande omfattning sysselsatta med vedavverkningar för täckande av det då onormalt stora bränslebehovet. Gårdsfolkets sysselsättning med arbeten å de skogsägande jordbrukarnas egna skogar belyses även av en undersökning av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. 1 Enligt sistnämnda undersökning, som grundar sig på noggrann 1 »Virkesförbrukning och dagsverksåtgång eningens Tidskrift 1944, häfte 1.

inom

lantbruket.» Svenska Skogsvårdsför-

51 bokföring under åren 1936—1941 vid 100 skogsfastigheter av olika storlek, varierade dagsverksåtgången vid skogsarbete å egen skog på sätt framgår av följande sammanställning: Produktiv skogsmark 1—10

Genomsnittlig skogsareal ha 7 Antal mansdagsverken på egen skog 22 Antal hästdagsverken på egen skog . 6

ha

11—25 26—50 51—100 101—200 201—500

18 74 24

36 104 40

71 140 60

135 220 105

330 341 114

Sammanställningen utvisar, att en enskild skogsfastighet om 71 ha, d. v. s. något större än medeltalet för Nordsverige, som är 60 ha, ger ägaren och hans gårdsfolk arbete i skogen motsvarande 140 dagsverken. Körare och huggare. Fördelningen av de inom det nordsvenska bondeskogsbruket sysselsatta arbetarna på körare, huggare och andra arbetare belyses av uppgifterna i tab. 24. Vid avverkningar i egen regi, som äro vanligast å de mera välbelägna hemskiftena, utgöra körarna enligt undersökning 1 ca 40 % av hela arbetarantalet. Vid avverkning av å rot försålda poster sjunker körarnas andel av totala arbetarantalet och utgör enligt samma undersökning 32-6 % och enligt undersökning 2 28-3 % av arbetarna. Av samtliga nedan redovisade arbetare utgöra körarna drygt en tredjedel och huggare och andra arbetare — brossiare, basväglagare m. fl. — ej fullt två tredjedelar. Inkvarteringsförhållanden. Tidigare har i kap. I framhållits att bondeskogarna i allmänhet äro mera välbelägna i förhållande till bygden än statens skogar. Detta gäller även i viss mån vid jämförelse med bolagens skogar. På grund av detta förhållande erfordras ej skogsförläggningar inom bondeskogsbruket i samma omfattning som inom storskogsbruket. Det oakTab. 24. Arbetarnas fördelning på körare och huggare. 1

4 Undersökning samt avverkningens art

Körare

Huggare o. andra arbetare

Summa

Undersökning 1. Avverkning i egen r e g i . . . ant. arb. /o Å rot försålda poster ant. arb.

3 605 39-9

5 435 60-1

9 040 100

5 058 32-6

10 459 67-4

15 517 100

8 663 35-3

15 894 64-7

24 557 100

664 28-3

1 683 71-7

2 347 100

24 304 29-3

58 651 70-7

82 955 100

°/ Båda kategorierna Undersökning 2. Å rot försålda poster

/o ant. arb. /o ant. arb. /o ant. dagsv. /o

52 tat föreligger ett betydande behov av förläggningar å hemmansskogarna i Nordsverige. Omfattningen av detsamma framgår av de uppgifter, som lämnas i kap. IV och tab. 80 och vilka äro baserade på de resultat, som framgått vid sockenundersökningarna. Beträffande det antal förläggningar, som årligen tagas i bruk vid avverkningar å hemmansskogarna, ha uppgifter erhållits genom de tidigare omförmälda undersökningarna 1 och 2. Enligt undersökning 1 bodde såsom framgår av tab. 25 vid avverkningar i hemmansägarnas egen regi 13'8 % av körarna och 20-2 % av huggarna eller 17*7 % av samtliga vid dessa avverkningar sysselsatta arbetare i skogsförläggningar. Vid avverkning av å rot försålda poster voro motsvarande tal 24'5 %, 33'6 % och 30-6 %. Undersökningsmaterialet i dess helhet utvisar, att 20M % av körarna, 30 % av huggarna samt 25*7 % av samtliga i undersökning 1 redovisade arbetare bodde i skogsförläggningar. Av tab. 25 framgår även huru ovannämnda arbetare fördela sig länsvis. Enligt undersökning 2 utgjorde det relativa antalet arbetare, som vid avverkning av å rot försålda poster bott i skogsförläggning 29*9 % (tab. 22). Denna siffra bekräftar det resultat, som enligt vad tab. 25 utvisar erhållits vid undersökning 1 (30-6 %). Av undersökning 2 framgår därjämte att inom den minsta storleksgruppen 21*3 % av arbetarna bodde i skogsförläggningar, medan motsvarande antal inom den största storleksgruppen utgjorde 49-6 %. Beträffande den omfattning, i vilken arbetarna i de ovan redovisade länen bott i skogsförläggning vid avverkning i egen regi och vid avverkning av å rot försålda poster hänvisas till tab. 25. Undersökning 1 synes giva vid handen, att inkvartering i skogsförläggning förekommer i större omfattning i norra och västra delarna av Värmlands län än inom övriga i denna undersökning ingående län. Detta till synes anmärkningsvärda förhållande beror i första hand på länets säregna terrängförhållanden inom skogsbygden (se sid. 171). Enligt nyssnämnda undersökning (tab. 25) bodde sålunda i detta område 57-1 % av arbetarna i skogshärbärgen. I Gävleborgs och Jämtlands län bodde 27-1 % resp. 31'3 % av arbetarna i härbärgen och för Västerbottens län har erhållits siffran 16-4 %. Enligt vad erfarenheten givit vid handen är Kopparbergs län, där inkvartering i härbärgen förekommer allmänt i länets norra och västra delar, i förevarande avseende närmast att jämföra med Värmlands län. Västernorrlands län torde i fråga om dessa förhållanden ej så mycket avvika från Gävleborgs och Jämtlands län, medan inom Norrbottens län skogsförläggningar synas förekomma i något större omfattning än inom Västerbottens län. Om ovannämnda i tab. 25 angivna procenttal tillämpas på det å sid. 45 angivna beräknade antalet arbetare inom det nordsvenska bondeskogsbruket — 85 000 — kominer man till att i genomsnitt ca 22 000 man under

53 Tab. 25. Antal arbetare å hemmansskogar, som enligt uppgifter från skogsvårdsstyrelser (undersökning 1) vintern 1945—46 bodde i skogsförläggningar. 1

4 An t a l

arbetare

Därav bott i förläggningar

Län

Totalt Körare

Huggare o. andra

Summa

0' /o

Västerbottens län. Avverkningar i egen regi. . » av å rot försålda poster

3 582 7 590

1 136

1 487

19-0

Summa

11 172

1 397

1 836

16 4

11-8

18-9

19-2

% av hela ant. körare resp. huggare m. fl

9-7

Jämtlands län. Avverkningar i egen regi. . » av å rot försålda poster

3 209 4 879

1 419

1 916

39-3

Summa

8 088

1 857

2 533

31-3

24-2

35-1

% av hela ant. körare resp. huggare m. fl Gävleborgs län. Avverkningar i egen regi. . » av å rot försålda poster

1 467

19-2

2 035

32-9

Summa

3 502

27-1

2 11

29-3

44-8

% av hela ant. körare resp. huggare m. fl Värmlands län (norra o. västra delarna) Avverkningar i egen regi. . » av å rot försålda poster Summa

687 952

67-1

1 795

1 025

57-1

47-6

61-2

1 098

1 597

17-7

13-8

20-2

15 517

1 239

3 509

4 748

30-6

24-5

33-6

24 557

4 607

6 301

25-7

20-1

30-0

% av hela ant. körare resp. huggare m. fl Summa Avverkningar i egen regi % av hela ant. körare resp. huggare m. fl Avverkningar av å rot försålda poster % av hela ant. körare resp. huggare m. fl Summa % av hela ant. körare resp. huggare m. fl

9 040

54 drivningssäsongen 1945—46 varit inkvarterade i skogsförläggningar. Med hänsyn till att 20'1 % av de ca 29 500 körarna bodde i förläggningar, torde man kunna räkna med att i genomsnitt ca 6 000 av de vid här ifrågavarande arbeten använda hästarna inhystes i skogsstall. Sannolikt är emellertid att arbetarna å hemmansskogarna, särskilt inom de nordligare länen, skulle hava bott i skogsförläggningar i betydligt större omfattning än som hittills skett, om flera förläggningar av någorlunda tillfredsställande beskaffenhet funnits på skogarna. I stället ha de nu flerstädes varit nödsakade att tillryggalägga långa vägar morgon och kväll från och till förläggning i bygd eller gård. Att så är förhållandet bestyrkes av sockenundersökningarna, vid vilka konstaterats, att beståndet av härbärgen och skogsstall å bondeskogarna är i behov av en betydande komplettering. I kap. IV lämnas en närmare redogörelse för nämnda sockenundersökningar. Redan i detta sammanhang må emellertid nämnas att behov av skogsförläggningar anses förefinnas för 61-9 % av socknarnas skogsfastigheter, under det att endast 13*5 % av desamma disponera egna härbärgen och skogsstall. För en del av de fastigheter, å vilkas skogar förläggningar saknas, har visserligen inkvarteringsbehovet hittills nödtorftigt kunnat tillgodoses genom utnyttjande av förläggningar tillhöriga andra hemmansägare, domänverket, trävarubolag eller flottningsföreningar. Även med hänsyn tagen därtill föreligger emellertid ett avsevärt kompletteringsbehov. För storskogsbrukets vidkommande har framkastats förslag om att koncentrera skogsarbetarnas familjebostäder till samlad bebyggelse — s. k. skogsarbetarbyar — i första hand i anslutning till nuvarande byar samt att med bussar låta transportera skogsarbetarna morgon och afton mellan bygden och arbetsplatserna. Därigenom skulle skogsförläggningar i betydande omfattning kunna undvikas åtminstone vad huggare och andra arbetare beträffar, medan härbärgen och skogsstall alltjämt torde komma att erfordras för körarna och deras hästar. Möjligt är att en dylik anordning i en framtid, då även skogarna i Nordsverige försetts med ett väl utvecklat system av bilvägar, kan komma att verksamt bidraga till en bättre lösning av storskogsbrukets inkvarteringsfråga. För bondeskogsbrukets vidkommande torde man dock för en lång tid framåt få räkna med att härbärgen komma att behövas i ungefär samma omfattning som för närvarande, enär det för hemmansägarna torde bliva för dyrbart att tillhandahålla erforderliga transportmedel. 4. Det framtida arbetskraftsbehovet. Beträffande den framtida utvecklingen i fråga om behovet av arbetskraft inom skogsbruket är det givetvis svårt att ställa en prognos. Såsom inledningsvis berörts utgör den sedan ett antal år tillbaka pågående folkvandringen från lands- och skogsbygderna mot tätorter och industricentra ett

55 % fö fö *{

12 10 ö 6

4 z 10- 15 ZO- Z5- 30- 35- 4C- 45- SO- 55- 60- 6535 ZO 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70

•*

-

Fig. 2. Skogsarbetarnas procentuella fördelning på åldersgrupper. (Folkräkningen 1940.) allvarligt problem för skogsbruket. Härtill kommer att man under en följd av år på grund av förändringar i åldersfördelningen torde få räkna med mindre arbetskraftsresurser än tidigare. Detta gäller särskilt i fråga om de yngre åldersklasserna, vilka äro mest efterfrågade inom skogsbruket (fig. 2). I sitt föredrag »Skogsbrukets arbetskraftsproblem» 1 vid 1946 års skogsvecka meddelade professor S. Wahlund, att skogsbruksbefolkningen torde komma att minska med 12 % under tjugoårsperioden 1940—1960. Denna minskning avsåg emellertid den totala arbetsåldern 20—60 år. Befolkningen i de yngre åldrarna, som särskilt rekryterade skogsarbetarkåren, skulle sannolikt komma att minska mera. Med hänsyn till att den ovan angivna totala minskningssiffran möjligen vore en aning för hög, skulle man enligt professor Wahlund komma sanningen ganska nära, om man räknade med att den för skogsbruket tillgängliga arbetskraften i genomsnitt komme att minska med ungefär V2 % per år under ett par decennier framåt. Situationen ansågs bliva gynnsammare inom de utpräglade skogsområdena, men svårare inom de skogstrakter, vilka lokalt vore mera direkt utsatta för andra näringars arbetsmarknadsmässiga konkurrens. Sammanfattningsvis uttalades att utsikterna att kunna tillgodose skogsbrukets behov av arbetskraft ej kunde betecknas som goda, men å andra sidan kunde läget inom skogsbrukets arbetsmarknad ingalunda karakteriseras som katastrofalt. Ovanberörda omständigheter synas tyda på att skogsbruket under de närmaste decennierna har att räkna med en successivt minskad tillgång på arbetare. Till följd därav har man under senare år vidtagit rationaliseringsåtgärder av olika slag för att höja arbetseffekten och därigenom motverka 1

Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1946, n:r 2.

56 den hotande bristen på arbetskraft. Detta har skett bl. a. genom på arbetsstudier baserad arbetsplanering, anordnande av ändamålsenligare redskap och förbättrad verktygsvård. Vidare har under senare år körningskapaciteten avsevärt ökats genom anordnande av bättre basvägar och förbättrat underhåll av desamma samt bättre hästomvårdnad. En betydande rationalisering av virkestransporterna på de längre och medellånga vägarna har slutligen kommit till stånd genom användning i skogsbruket i allt större omfattning av lastbilar och traktorer, vilket även bidragit till att körarnas antal kunnat minskas. Ett förhållande, som i mycket hög grad inverkar på arbetskraftsåtgången vid skogsavverkning, är i vad mån virket barkas i skogen. Barkningen utgör nämligen ett mycket arbetskrävande moment vid avverkningen, i det för helbarkning beräknas åtgå 30 %— 40 % av tiden för hela huggningsarbetet. Under senare år har emellertid utvecklingen gått mot allt mindre barkning av virket i skogen i syfte dels att åstadkomma en anpassning efter den alltmera minskade tillgången på arbetskraft och dels att motverka uppkomsten av tekniska skador på virket. Den rationalisering, som hittills ägt rum, synes emellertid ej vara tillräcklig för att neutralisera den pågående minskningen av arbetskraftstillgången inom skogsbruket. Det är därför angeläget, att den tillgängliga arbetskraften bättre utnyttjas även i så måtto, att den beredes tillfälle till arbete i skogarna under längre tid av året än som nu äger rum. Sommarhuggningarna hava visserligen successivt ökat i omfattning, åtminstone inom vissa områden, men sannolikt synes vara, att de utan större olägenheter genom bättre planläggning av arbetena kunna avsevärt utökas i syfte att skapa jämnare sysselsättning under året och därmed möjligheter att öka den stam av arbetare, som i det närmaste helt ägnar sig åt skogsarbetet. Detta skulle även medföra ett bättre utnyttjande av det härbärgesbestånd, som finnes på skogarna. Framhållas må emellertid att det icke med någon större grad av visshet kan beräknas, huru mycket antalet i skogsbruket mera stadigvarande sysselsatta arbetare kan ökas, utan att olägenheter uppstå. Professor Streyffert påpekar i en uppsats »Skogsbruket och folkförsörjningen» 1 , att denna arbetarkategori i och för sig erbjöde vissa fördelar genom sin större vana vid olika förekommande arbeten, vilket skulle medföra mindre behov av tillsyn och arbetsledning. Om en mera väsentlig del av skogsarbetet komme att utföras av därav helt beroende arbetare, vore det dock fara värt, att detta beroende av tillgången på skogsarbete vid dåliga tider för skogsbruket skulle leda till svårigheter för denna arbetargrupp, som saknade sitt jordbruk att falla tillbaka på. Detta hade på sina håll redan visat sig vid föregående kristider. Den nu rådande växelverkan mellan jordbruk och skogsbruk i fråga om arbetskraften erbjöde enligt Streyfferts uppfattning både i kris1

Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1936, häfte II.

57 tider och normala tider så stora fördelar, att det ej kunde anses eftersträvansvärt, att någon väsentlig rubbning i detta förhållande komme till stånd. I nyssnämnda uppsats framhålles även att del knappast vore troligt, att utvecklingen komme att medföra någon längre gående förskjutning i fråga om skogsarbetets säsongbetonade karaktär. Även en fortsatt ökning av skogsvårdsarbetena torde därvid ej hava något avgörande inflytande, enär dessa arbetens andel i skogsbrukets totala arbetskraftsbehov vore ganska obetydlig. Såsom framginge av 1931 års skogssakkunnigas beräkning av skogsbrukets arbetskraftsåtgång belöpte av det för åren 1929—30 till 40-9 milj. dagsverken beräknade arbetskraftsbehovet endast 3*6 milj. dagsverken eller 8'8 % på skogsvårdsarbeten. I denna siffra inginge dock ej gallringar. För Norrland och Dalarna beräknades motsvarande siffra utgöra endast 6-5 %. Det skulle därför erfordras en mycket betydande stegring av skogsvårdsåtgärdernas omfattning för att i väsentlig grad rubba skogsarbetets säsongbetonade karaktär. En sådan ökning av skogsvårdsåtgärderna kunde emellertid ej förväntas. Även om man ginge in för ett rationellt och planmässigt iståndsättande av våra skogsmarker och om detta omfattande arbete skulle utföras under en tid av blott 30 år, skulle enligt 1931 års skogssakkunnigas beräkning den därav föranledda ökningen av arbetskraftsåtgången e J ll PPgå till mera än 1-3 milj. dagsverken per år. Skogsvårdsåtgärdernas procentuella andel av skogsbrukets totala arbetskraftsbehov skulle därmed för hela landets vidkommande stiga från ovannämnda 8-8 % till 11*6 %. Avgörande för arbetskraftsbehovets fördelning på olika årstider vore därför enligt Streyffert huggningarnas förläggande till skilda delar av året. Ett ökat behov av gallringar, förbättrade avsättningsförhållanden för gallringsvirke m. m. torde därvid föranleda icke blott en ökning av arbetskraftsbehovet utan även en tendens till utjämning av detsamma på årstiderna. Beträffande tillvaratagandet av virkesskördens huvudmassa förelåge emellertid knappast någon anledning att frångå arbetets nuvarande fördelning på årstider, vilken särskilt i det vägfattiga Nordsverige vore starkt betingad av möjligheterna till virkets transport på vinterföre och därpå följande nedflottning till förädlingsverken. Rationaliseringen inom skogsbruket bör även syfta till att öka trivseln bland dem, som helt ägna sig åt skogsarbetarnas yrke, bl. a. genom nybyggnad och förbättrande av familjebostäderna. Ett förslag med dylikt syfte har år 1946 framlagts av Norrlandskommittén. Dessa bostäder böra därvid förläggas i bättre anslutning till bygd och tätorter med därav följande ökad bekvämlighet, förbättrade sociala förhållanden och större trevnad och trivsel. Härigenom skulle visserligen avstånden till arbetsplatserna bliva något längre, vilket dock ej torde innebära några större olägenheter, om å eller i närheten av arbetsplatserna ändamålsenliga härbärgen, i vilka arbetarna kunna anordna gemensamma hushåll med kockor, stå till förfogande. Det nu förda resonemanget gäller i första hand storskogsbruket. Å hem-

58 mansskogarna, där skogsbruket i viss mån bedrives under andra förhållanden och där avverkningsarbetet i betydande omfattning utföres av ägaren själv med tillhjälp av gårdens folk, är det svårare att rationalisera. Möjligheterna till rationalisering inom bondeskogsbruket torde emellertid ökas i samma mån som samarbete etableras hemmansägarna emellan i fråga om skogliga åtgärder på sätt som i olika avseenden redan skett på jordbrukets område. Vid bedömande av den framtida sysselsättningen i det nordsvenska skogsbruket måste även hänsyn tagas till det förhållandet, att under de senaste åren en alltmera accentuerad råvarubrist börjat göra sig gällande. Enligt den under åren 1938—1942 verkställda andra riksskogstaxeringen i Norrland hade virkesförrådet från tiden för föregående inventering nedgått i hela Norrland, med lägst 1 % i Gävleborgs län och högst 12 % i Västerbottens län. I fråga om de grövre dimensionerna vore minskningen betydligt större. Inom Västerbottens lappmark beräknades den sålunda till 24 %. Den stora nedgången inom lappmarken är givetvis ett resultat av den hastigare realisationen av äldre skog, som möjliggjorts genom den nya lappmarkslagen. Vid 1946 års Härnömässa lämnade professor H. Pettersson en översikt rörande beräkningen av Norrlands virkestillgångar och de avverkningsbelopp, som under kommande år kunna uttagas i Norrland. Därvid kom han till det resultatet, att de nuvarande avverkningsbeloppen borde nedskäras till 60 % under en tid, som för mellersta Norrland beräknades till 40 år. Med hänsyn till vad ovan anförts är det sannolikt, att det minskade virkesförrådet under en period kommer att föranleda reducerade virkesuttag och därmed minskad sysselsättning i de norrländska skogarna. En sådan utveckling torde emellertid i viss mån komma att motverkas av den omständigheten, att virkesskörden sannolikt i större omfattning än hittills kommer att bestå av smärre, i förhållande till kubikmassan mera arbetskrävande dimensioner. Sammanfattning. I andra kapitlet lämnas till en början en redogörelse för uppskattningar och beräkningar av antalet arbetare inom skogshanteringen. Enligt socialstyrelsens senaste beräkning utgör detta antal i Norrland, Dalarna och Värmland samt delar av Örebro och Västmanlands län ca 145 000. Enligt tidigare uppskattningar skulle antalet skogsarbetare inom ungefär samma område vara högre. Med utgångspunkt från socialstyrelsens undersökning, enligt vilken antalet skogsarbetare inom Nordsverige synes uppgå till ca 140 000, och med ledning av uppgifter från vissa skogsvårdsstyrelser har utredningen uppskattat antalet skogsarbetare å hemmansskogarna inom samma område till ca

59 85 000. Av dessa torde dock en betydande del tidvis arbeta även inom storskogsbruket. Med hänsyn till att förefintliga uppgifter om arbetarantalet i skogarna äro otillfredsställande, har utredningen framhållit önskvärdheten av att en särskild undersökning i detta avseende kommer till stånd. Vidare redogöres för arbetarnas inom bondeskogsbruket fördelning i olika avseenden. Av ovannämnda 85 000 arbetare beräknas drygt 25 % eller ca 22 000 man vintertid bo i skogsförläggningar. Antalet inom bondeskogsbruket sysselsatta hästar, som inhysas i skogsstall, har uppskattats till inemot 6 000. Sannolikt är emellertid att arbetarna skulle hava bott i härbärgen i större omfattning, om ett större antal förläggningar av någorlunda tillfredsställande beskaffenhet funnits å hemmansskogarna. I kapitlets sista del diskuteras den framtida arbetskraftsåtgången inom skogshanteringen, varvid behandlas rationaliseringsåtgärder inom skogsbruket, vidtagna i syfte att åstadkomma en anpassning efter den bl. a. genom flykten från landsbygden inträdda minskade tillgången på skogsarbetare.

Kap. III. Inkvarterings- och levnadsförhållandena på arbetsplatserna i skogarna. 1. Utvecklingen inom storskogsbruket. Såsom inledningsvis framhållits, är den betydande förbättring ifråga om skogsarbetarnas bostads- och levnadsförhållanden å arbetsplatserna i skogarna, som ägt r u m det senaste kvartsseklet, huvudsakligen tillfinnandes inom storskogsbruket. Att så är förhållandet är naturligt med hänsyn därtill, att storskogsbruket har ekonomiska förutsättningar att låta vidtaga erforderliga åtgärder för ett ändamålsenligt tillgodoseende av bostadsbehovet på arbetsplatserna. Vidare äro ägofigurerna i regel av sådan storlek och form, att skogsförläggningar där bättre kunna utnyttjas än inom bondeskogsbruket. Slutligen må framhållas, att såsom meddelats å sid. 13 skogs- och flottledsinspektionen på grund av erhållna direktiv i stort sett koncentrerat sin tillsyns- och rådgivande verksamhet till det större skogsbruket samt till flottlederna. Beträffande den utveckling, som på här ifrågavarande område intill år 1936 kommit till stånd inom storskogsbruket, hänvisas till den redogörelse, som av skogs- och flottledsinspektören avgivits till socialstyrelsen och som publicerats såsom bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition, nr 112, till 1937 års riksdag med förslag till reviderad skogshärbärgeslag. Denna utveckling belyses även i tabellerna å sid. 107 o. f., vilka bl. a. åskådliggöra den förbättring, som ägt rum i fråga om storskogsbrukets bostadsförhållanden från tiden före skogshärbärgeslagens och skogs- och flottledsinspektionens tillkomst och fram till nuvarande tid. I tabellerna ingå uppgifter hämtade dels från en av socialstyrelsen år 1913 verkställd inventering 1 av 521 härbärgen, dels från skogs- och flottledsinspektörens nyssnämnda utredning beträffande 4 228 härbärgen och dels från en av utredningen gjord undersökning på grundval av de utav skogs- och flottledsinspektionens befattningshavare under åren 1944—45 verkställda besiktningarna av härbärgen tillhöriga domänverket och de större trävarubolagen — 394 till antalet. För den skogliga arbetskraftens inkvartering hava genom tiderna två skilda möjligheter stått till buds. E n naturlig strävan hos skogsarbetarna 1 »Skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland», Sveriges officiella statistik 1916.

(il

är att om möjligt få bo i bygden och då givetvis i första hand i hemmet. Så sker även i stor utsträckning, särskilt i Götaland och Svealand, där arbetskraften till stor del utgöres av fasta skogsarbetare. I den mån arbete ej står att erhålla inom rimligt avstånd från hemmet, söka skogsarbetarna, om arbetsplatsen är lämpligt belägen i förhållande till bygd eller gård, erhålla logi i främmande gårdar. Om med hänsyn till gångvägens längd logi ej lämpligen kan tagas i bygden, måste tillfälliga förläggningar ute på skogarna tillgripas. Dessa tillfälliga bostäder ha varit och äro av skiftande karaktär. Om tillgång finnes till lämpligt belägna fäbodar eller slåtterstugor, söker man naturligt nog utnyttja dessa. Saknas dylika förläggningar, måste särskilda skogsstugor — härbärgen — samt skogsstall anordnas. Fäbodstugorna ha inom storskogsbruket mer och mer kommit ur bruk, ett förhållande som är betingat dels av de alltmera skärpta kraven på skogsförläggningar och dels av att fäbodedriften under de sista årtiondena varit på avskrivning, vilket medfört att fäbodstugorna och sommarladugårdarna så småningom i stor utsträckning fått förfalla. Av tab. 27 framgår sålunda, att av i 1913 års undersökning ingående härbärgen tillhörande storskogsbruket 13*3 % utgjordes av fäbodstugor. På domänverkets skogar utgjorde fäbodoch slåtterstugorna enligt skogs- och flottledsinspektörens ovannämnda redogörelse endast 5'6 % av de under åren 1935—36 undersökta härbärgena. Motsvarande siffra för de större trävarubolagens vidkommande var 17*4 %. I materialet för den nu företagna undersökningen ingår för domänverkets skogar ingen fäbodstuga, under det att trävarubolagen fortfarande synas använda dylika stugor ehuru i obetydlig omfattning — 5*2 %. Vad beträffar de speciellt för användande vid skogsarbeten uppförda stugorna — skogshärbärgena — kan man urskilja två ursprungliga typer: 1) eldpallkojan uppförd av timmer med eldstaden utformad såsom en timrad, sten- och jordfylld kista mitt på golvet och med sovplatser i form av långbrits utefter ena eller båda långväggarna samt 2) kolarkojan med väggar av klenare resvirke täckta med jord, öppen spis med muren oftast placerad utanför kojans vägg samt med 1—2 sovbritsar. Eldpallkojorna voro avsedda för 12 upp till 30 man och kolarkojorna rymde i allmänhet 2 till 4 man. Kolarkojan, som tidigare ofta förekom även vid avverkningsarbete, användes numera, ofta i förbättrat utförande, huvudsakligen såsom vaktstuga vid kolningsarbete. Eldpallkojan har under årens lopp utvecklats till det nutida moderna skogshärbärget (fig. 3—7). Eldpallen ersattes flerstädes i de mindre kojorna först av öppen spis i ena hörnet eller vid ena långväggen och så småningom ofta av järnspis. Långbritsarna utbyttes successivt mot sängar för en eller två man i en eller två etager. Trägolv inlades, inredningen fullständigades med bord, bänkar, skåp m. m. och stugorna försågos med förstuga, förrådsrum och torkrum. Eldpallen bibehålies emellertid alltjämt i viss utsträckning särskilt i flottningsstugorna. Under de senaste årtiondena ha ett antal typer av flyttbara skogsstugor

Fig. 3. Gamla tiders skogskojor voro ofta sammanbyggda med stall. Inredningen bestod i regel endast av två långbritsar och en eldpall. Röken fick söka sig ut genom en öppning i taket. Fönster saknades.

Fig. 4. Den stora taköppningen gjorde kojan kall, varför man började förse öppningen med en trähuv, s. k. rapp. Med tiden tillkom även ett mindre fönster. Ibland drogos sidoväggarna ut vid dörrgaveln, så att en svale bildades.

Fig. 5. Efter hand gjordes inredningen mera ändamålsenlig. Långbritsarna ersattes med hörnbritsar. Två eller tre fönster togos upp och bord anordnades framför dessa. Takhöjden ökades och den eldfarliga träräppen utbyttes mot rökhuv och skorsten av plåt. Svalen byggdes in till en förstuga. kommit i bruk. Det visade sig nämligen snart nog efter skogshärbärgeslagens ikraftträdande, att flyttbara, monteringsfärdiga härbärgen hade en stor uppgift att fylla icke minst ur ekonomisk synpunkt, då det gällde att på ett ändamålsenligare sätt ordna bostadsfrågan på arbetsplatserna i skogarna. Det råder ej heller numera något tvivel om, att de lätt flyttbara härbärgena äro av stor betydelse dels såsom ett rörligt komplement till de fasta bostadsbestånd, som finnas å större skogskomplex och dels för tillgodoseende inom skälig kostnadsram av bostadsbehovet å trakter, där avverk-

63 Fig. 6. Då gemensam mathållning med kocka började införas, försågos härbärgena med kokspis och så småningom med avbalkning för kockan. Hörnbritsarna ersattes stundom med tvåmanssängar. I förstugan avbalkades ett förrådsrum.

Fig. 7. Systemet med gemensam mathållning har efter hand slagit igenom. Inredningen i härbärgena har samtidigt anordnats mera planmässigt för att underlätta kockans arbete och skapa större trevnad för arbetarna. För att erhålla större utrymme slopar man ofta eldpallen. Vid större förläggningar förekommer ofta särskilt kök-matrum. Under det senaste årtiondet ha torkrummen blivit vanliga. ningar förekomma mera sällan. Tillgång till sådana förläggningar förenklar vidare i hög grad bostadsfrågans ordnande vid avverkning av å rot inköpta virkesposter. Detta gäller särskilt i sådana fall, då posterna inköpts så sent på året, att uppförande av fasta byggnader på grund av besvärliga yttre förhållanden är förenat med betydande olägenheter. De flyttbara förläggningarna, vilka numera i stor utsträckning komma till användning inom storskogsbruket såväl å dess egna skogar som vid utdrivning av å rot köpta virkesposter å bl. a. hemmansskogarna, ha under senare år blivit föremål för ett allt större intresse, ett förhållande som belyses i tab. 27. År 1913 var denna form av skogsstugor helt okänd, men av de åren 1935—36 undersökta härbärgena voro å domänverkets skogar 13-5 % och å trävarubolagens skogar 14*9 % flyttbara. Motsvarande siffror vid 1945 års undersökning äro för domänverket 39-6 % och för trävarubolagen 23-6 %. I detta sammanhang må framhållas, att tillgången på flyttbara härbärgen varit av den allra största betydelse för ordnandet av inkvarteringsfrågan för det stora antal ovana skogsarbetare, 1 som under krigs- och krisåren syssel1 Statens arbetsmarknadskommission, »Skogsbrukets arbetskraftsförhållanden». St. off. utr. 1944:36.

1)1

satts i skogarna för tillgodoseende av det starkt ökade behovet av vedbränsle. För detta ändamål tillkommo de flyttbara SAK-barackerna för 12 man och kocka, för vilka redogöres å sid. 232 o. f. Den genomgripande förändring till det bättre, som under de sistförflulna 25 åren ägt rum i fråga om storskogsbrukets skogshärbärgen, åskådliggöres närmare i tab. 28—30. Vad först beträffar byggnadsmaterialet i väggarna (tab. 28) utgjordes detta, bortsett från kolarkojorna, ursprungligen uteslutande av timmer. Samtliga i 1913 års undersökning ingående stugor voro sålunda timrade, ofta utan »draghuggning» samt med mossa som tätningsmaterial mellan stockvarven. Detta byggnadssätt medförde emellertid, att stugorna vanligen snart blevo glesa och dragiga, särskilt om kojorna, såsom tidigare ofta förekom, uppfördes av rått timmer. Kojorna uppfördes ej sällan med tanke på användning under endast en avverkningssäsong och de motsvarade även i regel under första användningsåret dåtida anspråk på varmboning. Till följd av det primitiva byggnadssättet försämrades de snabbt och i den mån de, vilket i många fall hände, måste tagas i bruk ytterligare något år, motsvarade de i regel icke längre skäliga fordringar. Numera uppföras de timrade skogsstugorna oftast av torkat och draghugget timmer. Tätningsmaterialet är fortfarande vid byggnadstillfället oftast husmossa. Efter något år diktas stugorna vanligen med drev och väggarna beklädas därjämte ofta på insidan med papp eller träfiberplattor. Ett byggnadssätt, som blivit allt vanligare, är att väggarna uppföras av dubbla träpaneler med sågspånsfyllning. Detta byggnadssätt har jämte de nya byggnadsmaterial — företrädesvis träfiberplattor — som på senare år tillkommit, börjat alltmera undantränga timmerväggen. För domänverkets del redovisas sålunda i 1936 års undersökning 84*2 % timrade stugor och i 1945 års undersökning 50*7 %. För trävarubolagen äro motsvarande siffror 80-2 % och 58 % (tab. 28). I tabellens kol. 6 har under beteckningen »annat material» inräknats bl. a. den övervägande delen av de i resp. undersökning ingående flyttbara skogsstugorna, vilka i allmänhet ha väggarna utförda av dubbla träpaneler samt dubbla lag värmeisolerande träfiberplattor med mellanliggande luftskikt. Under de senaste åren ha förts i marknaden nya typer av byggnadsplattor m. m., av vilka några förutom god isoleringsförmåga även ha låg volymvikt. Vissa typer äro därjämte impregnerade mot fukt, varför de med fördel kunna komma till användning ej blott i skogsstugor utan även i skogsstall, där särskilda krav måste ställas på byggnadsmaterialets beständighet mot fukt och röta. Vid 1913 års undersökning befanns det, att ej mindre än 44-5 % av skogsstugorna saknade yttertak (tab. 28). Detta missförhållande synes emellertid efter skogshärbärgeslagens tillkomst snabbt ha rättats till och vid de båda följande undersökningarna voro samtliga härbärgen försedda med yttertak. Takspån är alltjämt det vanligast förekommande taktäckningsmaterialet,

65 Fig. 8.

Timrad skogsstuga av nyare typ å bolagsskog.

Fig. 9. Flyttbar skogsstuga å 5—61S1S9

kronopark.

66 Fig. 10. Flyttbar,

timrad skogsstuga av senaste typ å

kronopark.

'* **&l%

Fig. 11. Mindre skogsstuga med tegeltak å bolagsskog.

67 Fig. 12.

Tvårummig

skogsstuga å

kronopark.

/on/cr

^c>/c, /iiaZicz/

o ort.

C O J O K / /&"

4xj<.4ra

ror-jzi UffC

r

Fig. 13. Planritning

7fcv- /&

till stugan å fig. 12.

n-iart.

68 Fig. 14. Fristående

flyttbart torkrum vid fäbodstuga, som användes vid av å bondeskog inköpt stämplingspost.

Fig. 15. Raststuga

å bolagsskog.

avverkning

69 även om spåntaken på senare tid på sina håll börjat ersättas av plåttak. Åren 1935—36 voro av de undersökta härbärgena för domänverkets del 10-1 % och för det enskilda storskogsbrukets del 9*9 % försedda med tak av korrugerad plåt eller s. k. pannplåt, under det att 77-3 % resp. 73-2 % hade tak av spån. Vid undersökningen år 1945 voro motsvarande siffror: plåttak, domänverket 28-5 % och bolagen 30'8 % samt spåntak, domänverket 47-8 % och bolagen 52 %. Bristen på plåt under den senaste kristiden har dock medfört, att andra material i ökad utsträckning kommit till användning, främst då s. k. underhållsfri papp på underlag av bräder. Även de flyttbara byggnaderna, vilka tidigare så gott som uteslutande voro försedda med de både hållbara och lättmonterade plåttaken, ha av denna anledning på sistone försetts med yttertak av bräder och papp i form av lämmar av ur flyttbarhetssynpunkt lämplig bredd. I enstaka fall och på ej alltför avlägset belägna skogstrakter förekomma tegeltak (se fig. 11). Innertaket, som tidigare i de flesta fall utgjordes av kluvna slanor, består numera oftast av bräder, ej sällan hyvlade och späntade. Om tillgång finnes till torr sågspån, kommer detta material i regel till användning för värmeisolering av innertaket. Där sågspån ej lämpligen kan anskaffas, användes nu liksom tidigare jord, myrstack el. dyl. Golvet i en skogskoja utgjordes i äldre tider i de flesta fall av tillstampad jord — enligt 1913 års undersökning i 8P8 % av de däri ingående kojorna (tab. 28). 1919 års skogshärbärgeslag innehöll intet åläggande för arbetsgivarna att anordna härbärgena med trägolv och i skogshärbärgeslagen av år 1937 föreskrives dylik skyldighet endast i fråga om härbärge, som användes vintertid under någon längre tid. Till följd av en omfattande propagandaverksamhet från skogs- och flottledsinspektionens sida samt tillmötesgående och förståelse å arbetsgivarehåll har emellertid utvecklingen i fråga om trägolven gått i snabb takt. Av 1936 års utredning framgår sålunda, att antalet härbärgen med jordgolv för domänverket endast utgjorde 4-8 % av totalantalet och för trävarubolagen 6-3 %. 1945 års undersökning giver vid handen, att jordgolv numera alls icke förekomma i statens härbärgen och endast i mycket obetydlig utsträckning hos trävarubolagen — 2 %. I fråga om golvisoleringen kan av nyssnämnda tabell utläsas, att utvecklingen även härvidlag gått i rask takt. Tidigare förekom trossbotten aldrig eller så gott som aldrig i en skogsstuga utan åstadkoms varmboning av golvet i regel genom anordnande av s. k. fastgård. På 1930-talet synes ungefär en tredjedel och i våra dagar inemot två tredjedelar av storskogsbrukets skogsstugor vara försedda med trossbotten eller därmed likvärdig anordning — i fråga om de flyttbara stugorna i form av golvfack, i regel isolerade med porös board el. dyl. Betecknande för utvecklingen är även förekomsten och beskaffenheten av fönster i skogsstugorna. Tidigare voro fönsterlösa kojor allmänt förekomst—618189

7(1

mande inom storskogsbruket, i vissa län t. o. m. förhärskande. Av samtliga i 1913 års undersökning redovisade kojor saknade sålunda 34-2 % fönster (tab. 29). Varken i 1936 års eller i 1945 års undersökning återfinnes någon fönsterlös stuga. Skogsstugorna — särskilt de nyare med tillräckligt fönsterantal — göra därför ett ljust intryck, vilket ej sällan förhöjes därigenom, att väggarna invändigt beklädas med papp eller board och i många fall målas. Före skogshärbärgeslagens tillkomst voro fönsterna i regel anordnade med enkla rutor. Av de år 1936 undersökta stugorna voro ca 90 % försedda med fönster med dubbla rutor eller med innanfönster. Vid 1945 års undersökning hade denna siffra stigit till ca 97 % (97-9 % för domänverket och 96 % för trävarubolagen). Eldstaden i kojorna bestod tidigare såsom inledningsvis nämnts i regel av en eldpall mitt på golvet. Denna anordning, kompletterad med rökhuv och skorsten av plåt — ej såsom förr av trä — kan sägas medföra både fördelar och nackdelar. Dels följer med denna eldstadsform en mycket god ventilation och dels kan det i många fall, särskilt i fråga om härbärgen för flottningsarbetare, vara värdefullt att snabbt få tillgång till en stor och åt alla håll värmande öppen brasa. Eldpallen kräver emellertid jämförelsevis stort utrymme och allt efter som anspråken på ett ändamålsenligt anordnande av härbärgenas inredning blivit högre, har denna eldstadsform fått träda tillbaka. Särskilt gäller detta härbärgen, som anordnas för gemensam mathållning, där järnspis är oundgängligen nödvändig. Man har emellertid icke kunnat bortse ifrån den trevnad, en öppen eld skänker åt skogsstugan. I stor utsträckning ha härbärgena därför försetts med öppen spis i ena hörnet eller på ena långväggen och i stugor avsedda för gemensam mathållning ser man ibland kombinationen öppen spis och järnspis. De större, för gemensam mathållning avsedda stugorna pläga numera ofta anordnas med två rum — kök, ofta tillika matrum, och manskapsrum (se fig. 12 och 13). Köket förses alltid med järnspis och manskapsrummet med öppen spis eller eldpall, varigenom man sålunda utnyttjar de fördelar, som de olika eldstadstyperna medföra. I de flyttbara härbärgena förekommer ofta kamin i manskapsrummet. Den ursprungliga formen för sovplatser i kojorna — gemensamma långbritsar — var intill tiden för den första skogshärbärgeslagens ikraftträdande helt dominerande men förekommer numera endast i undantagsfall. De skogsstugor, som numera uppföras, förses nästan undantagslöst med sängar. I siffermässig belysning ter sig, såsom av tab. 29 framgår, utvecklingen härvidlag på följande sätt. Vid 1913 års undersökning voro 75-8 % av de då undersökta härbärgena anordnade med för ett flertal man avsedda britsar. 1936 års undersökning gav vid handen, att denna siffra för domänverkets vidkommande hade sjunkit till 22-6 % och för trävarubolagen till 26 %. Britsarna hade utbytts mot sängar, så gott som utan undantag avsedda för två

man och i utrymmesbesparande syfte anordnade i två etager. Sängbottnarna utgjordes i allmänhet av trä. Undersökningen av de under åren 1944—45 besiktigade härbärgena har slutligen givit till resultat, att frekvenssiffran för britsar numera sjunkit till 3*5 % för domänverkets och till 4 % för de större trävarubolagens härbärgen. Här är dock i allmänhet ej fråga om långbritsar utan om hörnbritsar för 3—4 man. Systemet med britsar är sålunda numera praktiskt taget avskaffat. Sängarna, vilka man numera i stor utsträckning börjat förse med ståltrådsbottnar, utgjordes vid detta senare undersökningstillfälle för domänverket till 23-7 % och för bolagen till 12-9 % av enmanssängar. Mot systemet med sängar i två etager har, såsom även av skogsoch flottledsinspektörens redogörelse av år 1936 framgår, rests den invändningen, att det skulle medföra besvärande hög temperatur i översängarna »samtidigt som de, som hava sina liggplatser i undersängarna, anse, att för deras vidkommande temperaturen är lagom». Denna olägenhet kan emellertid oftast undvikas genom användande av de ventilationsanordningar, med vilka ett skogshärbärge av i dag bör vara utrustat. Det kan måhända synas egendomligt, att man vad sovplatserna beträffar icke på en gång tog steget fullt ut från britsar till enmanssängar. I den mån tvåmanssängarna härvidlag få betraktas såsom ett mellanstadium, förklaras deras plats i utvecklingskedjan dels därav, att enmanssängarna kräva större utrymme och dels därav, att arbetarna ofta komma två eller flera från samma familj eller hushåll och då i regel medföra sängutrustning, avsedd för två personer och sålunda mindre lämpad för användande i enmanssängar. Starka röster höjas emellertid numera för införande av enmanssängar. Man framhåller därvid såsom en billig fordran nutilldags, att varje arbetare kan disponera egen säng och påvisar den med tvåmanssängarna förbundna infektionsrisken vid förkylning etc. Den senare olägenheten har man emellertid sökt motverka genom anbringande av enkla »hostskydd» av bräder eller hård board mellan sovplatsernas huvudgårdar. Bestämmelsen om arbetsgivares skyldighet att i vissa fall förse skogsstugorna med torkrum intogs först i 1937 års skogshärbärgeslag. Torkrum voro dock dessförinnan icke okända i skogsstugorna. Vid 1936 års undersökning, vilken föregick nämnda lag, befanns sålunda, att för domänverket 11'8 % och för trävarubolagen 5 % av de undersökta härbärgena voro försedda med torkrum (tab. 29). Även om detta förhållande till stor del var en följd av skogs- och flottledsinspektionens propaganda, måste det jämväl anses vara ett tittryck för arbetsgivarnas uppfattning om torkrummens värde. I härbärgen avsedda för gemensam mathållning äro torkrummen oundgängligen nödvändiga, men även i andra skogsstugor innebära torkrummen ett stort steg framåt i hygieniskt avseende och möjliggöra skapande av ordning och trivsel i förläggningen. Numera finnas även torkrum i de allra flesta av storskogsbrukets härbärgen. Av de i 1945 års undersökning ingående härbärgena voro å statsskogarna 85*4 % och å bolagsskogarna 79*2 % försedda med

torkrum. Vid bedömande av dessa siffror måste emellertid hänsyn tagas till det förhållandet, att torkrum enligt skogshärbärgeslagen icke erfordras för andra stugor än sådana, vilka användas vintertid under någon längre tid och därjämte äro avsedda för fyra eller flera arbetare. En bättre uppfattning om efterlevnaden av detta lagstadgande erhålles av tab. 31, av vilken framgår, att inom storskogsbruket vid 1945 års undersökning torkrum saknades endast för 10'4 % av de undersökta stugor, vilka borde ha varit försedda med dylikt utrymme. Det vanligaste är nu liksom tidigare, att torkrummet anordnas i anslutning till förstugan. I flera typer av flyttbara härbärgen har torkrummet förlagts inom bostadsrummets väggar, en anordning, som väl utförd medför fördelar i flera avseenden. Dels blir torkrummet härigenom lättare tillgängligt för arbetarna och dels kan med lämplig placering av torkrummet dess eldstad så anordnas, att den jämte den ordinarie eldstaden kan utnyttjas för uppvärmning även av manskapsrummet. Torkrummets eldstad kan då lämpligen bestå av en lång och låg kamin, en s. k. galt, som genom torkrumsväggen skjuter ut i angränsande rum och bekvämast eldas därifrån. Denna anordning ger därjämte större frihet vid inredningen av de större flyttbara härbärgena, vilka i regel måste göras tämligen långsträckta till följd av den av takplåtarnas standardmått betingade begränsningen i bredd. En enda eldstad — järnspis — medför här ofta ej tillfredsställande uppvärmning, vilket har till följd, att de längst bort från spisen belägna väggpartierna genom kondensering gärna bliva fuktiga. Denna olägenhet kan undvikas genom järnspisens och torkrumseldstadens placering i var sin ända av härbärget. De tidigare gjorda försöken att erhålla den för torkning av kläder och selar erforderliga värmen genom att draga järnspisens rökrör i en slinga genom torkrummet med eller utan anslutning till plåtelement ha visat, att tillräcklig uppvärmning av torkrummet på detta sätt icke kan åstadkommas, åtminstone ej i fråga om något större torkrum. Under senare år har förts i marknaden en specialkonstruerad radiator, som ingår i bl. a. SAK-barackernas standardutrustning. Det vanligaste är emellertid, att torkrummen uppvärmas med särskild kamin. De i anslutning till förstugan placerade torkrummen uppföras vanligen med väggar av två lag bräder och isoleras med fyllning av sågspån eller träfiberplattor. De inomhus placerade torkrummen däremot anordnas ofta av endast ett lag späntade bräder. Därvid är det av vikt, att god tätning åstadkommes vid golv och innertak för undvikande av att de mer eller mindre illaluktande dunster av svett och fuktiga arbetskläder, som bildas i torkrummet, tränga ut i härbärget. I detta sammanhang må erinras om vikten av att torkrummet, för att det skall fungera på tillfredsställande sätt, är försett med effektiva ventilationsanordningar. Ventilationen har tidigare, liksom i skogsstugorna i allmänhet, åstadkommits genom väggventiler.

73 Numera har som komplettering till väggventilerna utformats en ventilationstrumma av plåt, som omsluter rökröret från spis eller torkrumskamin och sålunda förutom att den medför effektiv ventilation även i viss mån verkar isolerande från trävirket vid inner- och yttertak (se fig. 78, sid. 256). En stor del av storskogsbrukets härbärgen äro numera försedda med sådana trummor. Förutom ovan berörda torkrumstyper förekomma i viss utsträckning fristående torkrum (se fig. 14). Denna typ har dock icke rönt samma uppskattning från arbetarnas sida. De fristående torkrummen synas till en del ha motiverats av det förhållandet, att eldsvådor relativt ofta uppstått i torkrum och att dessas placering i anslutning till härbärgena sålunda ansetts innebära ökad brandrisk. Undersökningar ha emellertid givit vid handen, att eldsvådeorsakerna i allmänhet icke kunna påbördas torkrummen som sådana utan i regel äro att hänföra till andra omständigheter. Med god isolering av kamin och rökrör från omgivande trävirke, med rätt skött eldning och med anordningar vidtagna till förhindrande av att upphängda kläder falla ned på eller komina i beröring med eldstad eller rökrör synas torkrummen icke behöva medföra ökad brandrisk. Under senare år har allt större uppmärksamhet börjat ägnas åt de vid skogsarbete sysselsatta hästarna. Som en följd härav ha skogsstallen, vilka tidigare lämnade mycket övrigt alt önska, undergått en avsevärd förändring till det bättre. Att så är förhållandet kommer att påvisas längre fram i detta kapitel. Ett viktigt led i hästomvårdnaden är därjämte bl. a. vården av seldonen. Av ålder ha seldonen i allmänhet efter slutad arbetsdag tagits in i kojan för torkning under natten. Tidigare, då kojorna ej sällan voro sammanbyggda med skogsstallen, ja, då det t. o. m. förekom, att skogskörarna och deras dragare logerade i samma rum, torde man ej heller ha fäst stort avseende vid lukten från seldonen under deras torkning i kojan. Sedan torkrum tillkommit, användas dessa i regel även för torkning av selarna. Dessa fara emellertid ej väl av den ofta höga temperaturen i torkrummen. För att skydda dem åtminstone från den direkta värmestrålningen från torkrumskaminen förekommer det numera ofta, att torkrummet förses med en för seldonen avsedd avbalkning så anordnad, att luften obehindrat kan cirkulera mellan densamma och torkrummet i övrigt. En lämpligare anordning torde emellertid vara ett särskilt för seldon m. m. avsett torkrum. Sådana ha i vissa fall uppförts under senaste år och rönt stor uppskattning av körarna (se fig. 37). Förrådsrum för proviant förekommo före skogshärbärgeslagens tillkomst mycket sällan. I redogörelsen för 1913 års undersökning angives ingen frekvenssiffra i detta avseende. Ur denna redogörelse må emellertid i detta sammanhang anföras följande: »För förvaring av matförråd och husgeråd finnas sällan andra anordningar än någon vägghylla o. d. Arbetarnas födoämnen och klädespersedlar måste därför ofta placeras under

eller på britsarna eller var eljest plats fanns i kojan.» Förstuga eller vindfång var tidigare även en sällsynt företeelse — endast ti % av de i 1913 års undersökning redovisade kojorna voro försedda med dylikt utrymme. I den mån förstugornas storlek det tillät, utnyttjades de i regel även som förrådsrum. Det framstod emellertid snart som ett önskemål, att bättre förvaringsrum för skogsarbetarnas proviant anordnades och för detta ändamål infördes så småningom i förstugan en med hyllor försedd särskild avbalkning med dörr. Enligt 1936 års undersökning funnos dylika förrådsrum å statsskogarna vid 66'6 % och å bolagsskogarna vid 46*9 % av de undersökta härbärgena. Förstugor funnos anordnade vid 71*1 % resp. 60-2 % av dessa stugor. 1 skogshärbärgeslagen föreskrives liksom beträffande torkrum, att förrådsrum skall finnas i för vinterbruk avsett härbärge, rymmande fyra eller flera man. Den år 1945 företagna undersökningen giver vid handen, att förrådsrum anordnats vid 91 % av de undersökta stugorna å statsskogarna och vid 77*2 % av bolagens härbärgen. Frekvenssiffrorna beträffande försluga voro vid samma tillfälle 94*4 % resp. 88 %. För underlättande av ordning och trevnad i förläggningarna ha härbärgena inom storskogsbruket numera ofta försetts med skåp, där arbetarna kunna förvara personliga tillhörigheter och värdesaker under lås. I vissa fall finnes också klädbod för förvaring av helgdagskläder. Utrymmet i härbärgena har ökat i takt med utvecklingen i övrigt. I redogörelsen för 1913 års undersökning angives för samtliga ägarekategorier inom Nordsverige medel volymen i de då undersökta härbärgena till 5*4 kbm per man (tab. 30). Härvid bör emellertid observeras, att medelvolymen beräknats på basis av de i härbärgena vid undersökningstillfället inkvarterade arbetarna och icke såsom vid de båda efterföljande undersökningarna med utgångspunkt från de i härbärgena befintliga sovplatserna. I den mån härbärgena vid 1913 års undersökning icke voro fullbelagda, var det genomsnittliga utrymmet per man, beräknat efter antalet sovplatser, tydligen mindre än 5'4 kbm, vilket man bör hålla i minnet vid jämförelse med de senare verkställda undersökningarnas resultat. För storskogsbruket redovisas vid 1936 års undersökning en medelvolym per sovplats i härbärgen med individuell mathållning av 5*6 kbm och i skogsstugor avsedda för gemensam mathållning av 6 - l kbm. För domänverkets vidkommande hade motsvarande siffror år 1945 stigit till 6'2 resp. 6*7 kbm per sovplats och för trävarubolagen noterades vid samma tillfälle en volymökning till 6*5 resp. 6*8 kbm per sovplats. Medelutrymmet för samtliga undersökta härbärgen var för båda skogsägarekategorierna 6*6 kbm per sovplats. Medelvolymen och därmed även medelgolvytan är såsom framgår av ovan angivna siffror högre i de för gemensam mathållning avsedda härbärgena än i de stugor, som inretts för individuell mathållning. Detta förhållande är naturligt med hänsyn till att köksavdelningen — kockans ar-

75 betsplats och sovalkov — k r ä v e r relativt stort u t r y m m e . E n b i d r a g a n d e o r s a k ä r ä v e n a t t finna d ä r i , att m a n särskilt i de m o d e r n a , för k o o p e r a tiva h u s h å l l i n r e d d a h ä r b ä r g e n a s t r ä v a r efter att giva i n r e d n i n g e n en ordn a d och p l a n m ä s s i g i n d e l n i n g m e d skilda sov-, m a t r u m s - och k ö k s a v d e l n i n g a r , e n a n o r d n i n g s o m i och för sig ofta k r ä v e r större u t r y m m e . Slutligen m å o m n ä m n a s , att m a n i n o m s t o r s k o g s b r u k e t u n d e r s e n a r e å r i allt s t ö r r e o m f a t t n i n g b ö r j a t t i l l h a n d a h å l l a raststugor på arbetsplatserna (se fig. 15). Avsikten d ä r m e d ä r att b e r e d a a r b e t a r e , som m e d h ä n s y n till g å n g v ä g e n s l ä n g d ej k u n n a i n t a g a m i d d a g s m å l e t i h ä r b ä r g e t , erforderligt s k y d d u n d e r m å l t i d s r a s t e r n a s a m t möjlighet att v ä r m a m e d f ö r d m a t . G e n o m t i l l h a n d a h å l l a n d e av v ä l b y g g d a och ä n d a m å l s e n l i g a h ä r b ä r g e n tillgodoses icke e n d a s t s k o g s h ä r b ä r g e s l a g e n s k r a v p å »tillfredsställande s k y d d m o t k ö l d och n e d e r b ö r d » . D ä r i g e n o m s k a p a s även f ö r u t s ä t t n i n g a r för en välbehövlig f ö r b ä t t r i n g av s k o g s a r b e t a r n a s l e v n a d s f ö r h å l l a n d e n i a l l m ä n h e t å a r b e t s p l a t s e r n a i s k o g a r n a . S å l u n d a h a r i n f ö r a n d e t a v systemet m e d gemensam mathållning i hög g r a d u n d e r l ä t t a t s g e n o m a n o r d n a n d e av h ä r f ö r l ä m p l i g a h ä r b ä r g e n . F r å g a n o m s k o g s a r b e t a r n a s m a t h å l l n i n g h a r tidigt varit föremål för intresse. Vid s t u d i u m av skogs- och flottledsinspektionens v e r k s a m h e t s b e r ä t t e l s e r f r a m g å r , att p r o p a g a n d a för i f r å g a v a r a n d e h u s h å l l s s y s t e m från i n s p e k t i o n e n s sida bedrivits allt ifrån dess i n r ä t t a n d e å r 1920. De första m e r a p å t a g l i g a r e s u l t a t e n a v d e n n a p r o p a g a n d a v e r k s a m h e t o m n ä m n a s i b e r ä t t e l s e n för å r 1924, i vilken anföres bl. a. f ö l j a n d e : »Arbetarnas intresse för inkvarteringsförhållandena under vistelsen i skogarna och därmed sammanhängande frågor angående snygghet och trevnad i härbärgena m. m. synes alltjämt tilltaga. På detta liksom på andra områden, där man har att bekämpa inrotade ovanor och oföretagsamhet, kan man emellertid ej påräkna omedelbara resultat. Samma förhållande kan sägas vara rådande i fråga om den propaganda för kooperativ mathållning i härbärgena, som specialinspektören bedrivit vid besöken å arbetsplatserna. Här och var, där någon initiativkraftig arbetare, som haft kamraternas förtroende, åtagit sig de gemensamma inköpen och den enkla bokföringen, har man dock gjort försök, som slagit väl ut. De lyckade resultat, som härvid vunnits, synas även hava givit denna fråga ökad aktualitet. I Dalarna och Härjedalen förekommer det sålunda numera flerstädes tämligen allmänt, att matlagningen i härbärgena handhaves av hushållerskor, som därjämte ombesörja städning och renhållning. Resultatet har här blivit en lika glädjande som betydelsefull förbättring av arbetarnas levnadsförhållanden.» I v e r k s a m h e t s b e r ä t t e l s e n för å r 1932 h e t e r det bl. a.: »Av alla tecken att döma är intresset för den gemensamma mathållningen för närvarande i starkt stigande bland skogsarbetarna. Även antalet gemensamma hushåll, vilka i regel tillkomma på arbetarnas initiativ och skötas i deras egen regi, har glädjande nog visat en kraftig ökning under berättelseåret. På flera håll har man redan kommit så långt, att den individuella mathållningen helt undanträngts av de gemensamma hushållen. Vid besök å arbetsplatser, där dylika hushåll förekommit någon tid, har framgått, alt arbetarna i regel hava de bästa erfarenheter av den nya anordningen, vilken de oftast ej kunna nog berömma. De ha genom densamma fått icke

blott vällagad, kraftig och omväxlande kost på regelbundna tider utan även rent, snyggt och trevligt i bostäderna. Därjämte bar det visat sig, att den kraftiga dieten i förening med en stunds vila efter måltiderna i ett väl uppvärmt härbärge åstadkommer förbättrad kondition och därmed bättre arbetsprestation. Slutligen medföra de gemensamma hushållen i regel billigare matkostnader, vilket är särskilt välkommet i dessa jämväl för skogsarbetarna brydsamma tider.» Sedan riksdagen i skrivelse den 6 juni 1929 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande lämpligaste sättet att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden under vistelsen i skogarna, anbefallde Kungl. Maj:t samma år socialstyrelsen och medicinalstyrelsen att i samråd verkställa dylik undersökning. Resultatet av densamma framlades av styrelserna år 1933 (St. off. utr. 1933:38), varvid konstaterades, att de betydande missförhållanden, vilka voro för handen beträffande skogsarbetarnas mathållning, knappast kunde bemästras på annat sätt än genom införande av gemensamma skogsarbetarhushåll och att en omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet härvidlag vore i hög grad av behovet påkallad. Skogs- och flottledsinspektören borde därför fortsätta och intensifiera sin tidigare bedrivna propagandaverksamhet. Vidare borde utgivas och till överkomligt pris tillhandahållas en enkel och praktisk handbok i ordnande och skötande av ett gemensamt skogsarbetarhushåll (se nedan). Därjämte föreslogs anordnande av kortare hushållskurser för personer, som hade för avsikt att taga anställning som hushållerskor — kockor — vid dylika hushåll. Filmen borde slutligen även härvidlag utnyttjas i propagandans tjänst, varför socialstyrelsen förklarade sig ämna närmare undersöka möjligheterna för åstadkommande av en sådan film. Filmen »Gemensamma skogsarbetarhushåll» kom även under medverkan av skogs- och flottledsinspektören till stånd år 1934 och har sedan dess visats å ett mycket stort antal platser. Kursverksamhet av ovan antytt slag hade redan tidigt i viss utsträckning kommit till stånd, till stor del till följd av arbetsgivarnas inom storskogsbruket intresse för denna nya hushållsform. År 1933 anordnades sålunda på enskilt initiativ och i samråd med skogs- och flottledsinspektionen de första kurserna för utbildning av kockor för skogsarbetarhushåll och kursverksamheten pågick under sådana former fram till år 1937. Sedan Kungl. Maj:t år 1937 ställt medel till förfogande för detta ändamål, övertogs från och med detta år ifrågavarande kursverksamhet, vilken rönt livlig uppskattning, helt av skogs- och flottledsinspektionen, som alltjämt årligen anordnar kurser för utbildning av kockor (se fig. 18). Med anledning av nyssnämnda utredning utgavs vidare av socialstyrelsen år 1934 handledningen »Gemensamma skogsarbetarhushåll», innehållande dels råd och anvisningar för bildande och handhavande av sådana hushåll, dels ett antal recept och förslag till veckomatsedlar dels ock förslag till ett enkelt bokföringssystem.

77 Fig. 16. Modern skogsförläggning å kronopark. Stugan till vänster innehåller kökmatrum samt rum för kocka och stugan till höger två bostadsrum för arbetare samt torkrum m. m.

Fig. 17. Middagsmål

i ett gemensamt

skogsarbetarhushåll

å bolagsskog.

78 Fig. 18. Praktiskt

Fig. 19.

arbete i en

Besök av

kockakurs.

kockakonsulenten.

79 Fig.

20.

Fig. 21.

Interiör från skogsstuga med individuell

Äldre

mathållning

å

hemmansskog.

fäbodstuga å hemmansskog, iståndsatt för inkvartering arbetare och nu i mycket gott skick.

av skogs-

80 Fig. 22. Gammal, tämligen förfallen fäbodsluga å hemmansskog, vändning för inkvartering av skogsarbetare.

Fig. 23.

Flyttbart

härbärge ä

hemmansskog.

fortfarande

i an-

81 Det framstod emellertid snart som ett önskemål, att jämsides med ovannämnda utbildning av kockor rådgivande verksamhet kunde få bedrivas ute på arbetsplatserna i avsikt att därmed nå i första hand de kockor, vilka icke haft tillfälle att genomgå utbildningskurs. Det var även önskvärt, att de kockor, som hade genomgått kurs, i fortsättningen under sitt arbete någon gång kunde få råd och hjälp. Sedan Kungl. Maj:t beviljat erforderliga medel, har fr. o. m. år 1942 dylik konsulentverksamhet bedrivits av skogsoch flottledsinspektionen (se fig. 19). År 1937, vilket år antalet kooperativa hushåll i skogarna av skogs- och flottledsinspektören uppskattades till drygt 3 000 med ett antal hushållsmedlemmar av mellan 30 000 och 40 000, fick hushållsbildandet ytterligare vind i seglen genom stadgandet i den nya skogshärbärgeslagen, som föreskriver skyldighet för arbetsgivare att så anordna och inreda härbärgen, vilka äro avsedda för tio eller flera arbetare, att gemensam mathållning där lämpligen kan anordnas. För närvarande torde man kunna räkna med att antalet gemensamma skogsarbetarhushåll under vintersäsongen uppgår till' minst 4 000 med ca 50 000 hushållsmedlemmar. Belysande för utvecklingen är härvidlag även de i skogs- och flottledsinspektionens verksamhetsberättelser från och med år 1935 ingående statistiska uppgifterna beträffande antalet arbetare och hushållerskor vid de av inspektionens befattningshavare besökta arbetsställena. Av berättelserna framgår sålunda, att antalet arbetare per kocka år 1936 var 47 och att detsamma därefter successivt nedgått till 20 arbetare per kocka år 1945. Framhållas må emellertid, att ovan angivna arbetarantal icke avser endast medlemmar i gemensamma hushåll utan samtliga vid resp. arbetsplatser anställda arbetare. Införandet av gemensam mathållning har såsom tidigare framhållits medfört en betydande förbättring i fråga om skogsarbetarnas levnadsförhållanden på arbetsplatserna i skogarna. I första hand är denna förbättring givetvis av dietisk-hygienisk karaktär. I stället för den tidigare förhärskande enformiga och olämpliga mjöl-, fläsk- och kaffedieten har kommit omväxlande och vällagad kost, sammansatt med större hänsyn till skogsarbetarnas stora näringsbehov. Tack vare kockorna är numera även ordning och renlighet rådande i härbärgena. Det nya systemet har dessutom fördelaktigt inverkat på andra förhållanden i skogsarbetarnas tillvaro under arbetssäsongen. Tonen och andan i skogsstugorna ha blivit annorlunda. Friheten från matbestyr har medfört ökad fritid, som numera ofta utnyttjas till bildnings- och förströelseläsning, studier, musicerande o. s. v. Radio förekommer nu allmänt i skogshärbärgena och vandringsbibliotek med goda böcker, ofta tillhandahållna av arbetsgivaren, är ingen sällsynthet. De tidigare otillfredsställande och primitiva levnadsförhållandena på skogarnas arbetsplatser befinna sig tack vare den gemensamma mathållningen på avskrivning och redan nu innebär det i manga fall ingen överdrift att tala om skogshärbärget såsom skogsarbetarnas andra hem. 6—618189

82 2. Nuvarande bostadsförhållanden inom bondeskogsbruket. I föregående avsnitt av detta kapitel har lämnats en redogörelse för utvecklingen inom storskogsbruket av skogsarbetarnas bostads- och levnadsförhållanden under arbetet i skogarna. Jämför man denna i de flesta avseenden genomgripande förändring till det bättre med den utveckling, som ägt rum inom bondeskogsbruket, finner man, att, såsom i det föregående vid flera tillfällen framhållits, denna sistnämnda arbetsgivarekategori icke på långt när förmått hålla jämna steg med de större arbetsgivarna. Orsakerna härtill äro, såsom även tidigare berörts, att söka huvudsakligen i det förhållandet, att varje skogsfastighet inom bondeskogsbruket i regel utgör en förvaltningsenhet. Skogsarealerna per brukningsdel äro i regel små och ofta fördelade på flera skiften med ogynnsam form, vilket medför stora svårigheter vid anordnande av härbärgen och skogsstall i enlighet med skogshärbärgeslagens fordringar. De relativt små avverkningsföretagen inom bondeskogsbruket mäkta därför ofta icke bära kostnaderna för lagenliga byggnader inom ramen för skäligt ekonomiskt utbyte. Härtill kommer såsom även tidigare framhållits, att utvecklingen å här ifrågavarande område icke i tillnärmelsevis samma grad som inom storskogsbruket stimulerats genom skogs- och flottledsinspektionens tillsyn å skogshärbärgeslagens efterlevnad. I enlighet med erhållna direktiv har inspektionens verksamhet här sålunda, bortsett från de fall, där omständigheterna gjort ett ingripande oundgängligen nödvändigt, i regel varit av rent rådgivande karaktär. Såsom nedan skall påvisas, bilda bondeskogsbrukets härbärgen och skogsstall för närvarande en mången gång skarp kontrast mot storskogsbrukets bostadsförhållanden. I avsikt att på ett mera åskådligt sätt belysa skillnaden härvidlag har utredningen bearbetat de inspektionsrapporter, vilka under åren 1940—1945 upprättats av skogs- och flottledsinspektionens befattningshavare vid besiktningar av härbärgen och skogsstall inom bondeskogsbruket. Därvid ha sammanställts vissa uppgifter beträffande beskaffenheten av 485 härbärgen, vilka uppgifter ingå i tab. 27—31 å sid. 107 o. f. Under hänvisning till dessa tabeller kommer här nedan att lämnas en kortfattad redogörelse för bondeskogsbrukets bostadsförhållanden jämförda med storskogsbrukets. Vad först beträffar sättet för inkvartering av de å bondeskogarna sysselsatta arbetarna må framhållas, att gårdar och bygd kunna utnyttjas i avsevärt högre grad än vad som är möjligt inom storskogsbruket. Tab. 25 å sid. 53 ger vid handen, att av de i tabellen redovisade, under vintern 1945—46 å bondeskogar sysselsatta arbetarna — 24 557 — ej mindre än 18 256 eller 74-3 % voro inkvarterade i gårdar. Såsom av nyssnämnda tabell framgår, synes inkvartering i bygden och då i första hand i hemmet ifrågakomma i något större omfattning vid avverkningar i hemmansägar-

83 nas egen regi än vid avverkningar av bondeskogarnas å rot försålda stämplingsposter. Till jämförelse må nämnas, att enligt uppgifter i skogs- och flottledsinspektionens verksamhetsberättelser för åren 1944 och 1945 arbetarna vid de av domänverket till försäljning utbjudna stämplingsposterna i Nordsverige båda dessa år beräknades kunna inkvarteras i gårdar endast vid ca 18 % av de salubjudna posterna. Den avsevärda skillnaden i berörda förhållande sammanhänger givetvis med olikheten i fråga om belägenheten av dessa båda skogsägarekategoriers skogsmarker. Under det att bondeskogarna i allmänhet äro belägna i anslutning till de större ådalarna och bygden, äro statens skogsmarker i regel förskjutna mot vattendelarna och utskogarna, varför det är fullt naturligt, att man å dessa senare skogar huvudsakligen måste anlita tillfälliga förläggningar för arbetarna. För bolagsskogarna, vilka till största delen bildats genom förvärv från bondeskogarna, saknas uppgifter om i vilken utsträckning arbetarna under skogsarbetet bott i bygden, men intaga bolagsskogarna sannolikt en mellanställning mellan statens och böndernas skogar i här ifrågavarande avseende. På de delar av bondeskogarna, vilka äro så avlägset belägna, att tillfälliga förläggningar måste tillgripas, utgöras dessa till största delen av skogshärbärgen (tab. 27). Vid den av utredningen år 1945 företagna undersökningen befanns det sålunda, att 66 % av de undersökta stugorna utgjordes av för skogsarbetare avsedda härbärgen och 34 % av fäbodstugor och slåtterstugor m. m. Motsvarande siffror äro såsom framgår av nyssnämnda tabell för domänverket 100 % resp. 0 % och för trävarubolagen 94*8 % och 5*2 %. Vid avverkningar å bondeskogarna användas sålunda fäbodstugor i betydligt större omfattning än å statens och bolagens skogar, vilket är naturligt med hänsyn till att användbara dylika stugor numera äro fåtaliga å bolagsskogarna. Även om en del av böndernas fäbodstugor fortfarande befinna sig i för användande vintertid något så när tillfredsställande skick — exempel kunna anföras på fäbodstugor, som genom omsorgsfull reparation och komplettering blivit av utmärkt god typ och beskaffenhet även i jämförelse med storskogsbrukets förläggningar (se fig. 21) — motsvarar dock det övervägande flertalet av dem icke skäliga krav på tillfälliga vinterbostäder. Typen såsom sådan är först och främst i regel endast avsedd för sommarbruk. Därför lämnar varmboningen av väggarna ofta mycket övrigt att önska, fyllningen på innertaket är i regel otillräcklig eller saknas helt, fönsterna hava enkla rutor och trossbotten saknas i allmänhet. Ofta förekommer det, att dessa stugor äro uppförda på en mer eller mindre hög stensockel, varigenom underhåll av en från början eventuellt anbringad invändig fastgård ofta försvåras. Dessa olägenheter kunna emellertid mången gång avhjälpas med tämligen enkla medel. Vad som i högre grad gör de gamla fäbodstugorna mindre lämpliga för inkvartering vintertid av skogsarbetare, är det med fäbodedriftens nedläggande tilltagande förfallet,

84 som ofta gått så långt, att en reparation och komplettering, utförd i avsikt att erhålla ett lagenligt skogshärbärge, i ekonomiskt hänseende icke kan konkurrera med nybyggnad. Även dessa sämre sommarstugor tagas å hemmansskogarna ofta i bruk vintertid, ibland efter mer eller mindre nödtorftig reparation (se fig. 22). Flyttbara härbärgen och skogsstall ha endast i mycket obetydlig utsträckning kommit till användning å hemmansskogarna. Av de härbärgen, som å dessa skogar under åren 1940—1945 besiktigats av skogs- och flottledsinspektionens befattningshavare, voro sålunda endast 3*5 % flyttbara (tab. 27). Som tidigare nämnts, var motsvarande siffra under drivningsåret 1944 —45 för domänverket 39*6 % och för de större trävarubolagen 23'6 %. Orsaken till den låga frekvensen härvidlag hos bondeskogsbruket är främst att söka däri, att de flyttbara byggnaderna äro relativt dyrbara att anskaffa, varför man inom bondeskogsbruket så långt sig göra låtit sökt utnyttja beståndet av befintliga byggnader på skogarna. De flyttbara byggnader, som förekomma, återfinner man i regel hos mera välbärgade hemmansägare och hos sådana, som mer eller mindre regelbundet bedriva skogsaffärer (se fig. 23). Bondeskogsbruket har ej heller samma behov av flyttbara förläggningar som storskogsbruket, utan synes, såsom i annat sammanhang kommer att beröras, vara bäst betjänat av ett väl utbyggt bestånd av fasta stugor och stall. Man får emellertid därvid icke bortse ifrån att detta fasta bestånd i vissa fall, särskilt å avlägset belägna skogstrakter med låg tillväxt, lämpligen bör kompletteras med ett antal flyttbara skogsstugor och stall av lämplig storlek. Beskaffenheten av de å bondeskogarna besiktigade härbärgena belyses närmare i tab. 28 och 29. Vad först beträffar byggnadsmaterialet i väggarna (tab. 28) befanns vid den av utredningen nu företagna undersökningen, att ej mindre än 73*2 % av de å hemmansskogar undersökta stugorna voro uppförda av timmer. I denna grupp ingå i första hand så gott som samtliga fäbod- och slåtterstugor, vilka stugtyper av gammalt ha timrats. I vissa fall ha fäbodstugor under senare år uppförts med väggar av två träpaneler och sågspånsfyllning, ett byggnadssätt, som numera ofta kommer till användning vid uppförande av för skogsarbeten särskilt avsedda fasta härbärgen (fig. 24). 21*6 % av de i ovannämnda undersökning ingående stugorna hade väggar anordnade på detta sätt. Inom Norrbottens län befanns vid denna undersökning, att 1*5 % av de å bondeskogarna besiktigade härbärgena saknade isolerande fyllning mellan väggarnas träpaneler, vilket givetvis är olämpligt i för vinterbruk avsedda härbärgen. Fyllningsväggen, rätt utförd, innebär en fullt tillfredsställande värmeisolering. I riksförsäkringsanstaltens anvisningar angående härbärgen för skogsarbetare — nr 6/1938 — meddelas, att »i väggar, som isoleras med huvudsakligen sågspåns- eller annan fyllning, bör denna hava en tjocklek

85 av 10 cm, varjämte väggarna skola vara så anordnade, att fyllningen ej tränger ut — lämpligen genom panelernas beklädande med papp — samt att densamma vid behov kan utan svårighet kompletteras». Enligt skogsoch flottledsinspektionens erfarenhet förekommer det emellertid ofta, att fyllningen ej givits tillräcklig tjocklek, varigenom tillfredsställande varmboning icke åstadkommits och framför allt att vid fyllningsväggar av ospåntade bräder panelerna varit otäta, så att fyllningsmaterialet trängt ut, med påföljd att stugorna även härigenom blivit kalla och dragiga. En annan anmärkning, som då och då framförts mot dessa härbärgen är, att fyllningen i väggarna icke kompletterats, sedan den efter några år sjunkit samman och de övre partierna av väggarna därigenom så småningom blivit tomma. Vidare förekommer, att väggarna äro utförda med horisontella spikreglar, under vilka tomrum uppstå genom fyllningsmaterialets hopsjunkning, en olägenhet, som icke utan stora anstalter kan avhjälpas. I fråga om yttertakets beskaffenhet framgår av tab. 28, att spåntak synas förekomma i ungefär lika stor utsträckning inom bondeskogsbruket som inom storskogsbruket samt att yttertak av bräder äro vanligare beträffande den förstnämnda ägaregruppens härbärgen. Sålunda befanns vid 1945 års undersökning, att 19*2 % av de å bondeskogarna undersökta härbärgena voro försedda med yttertak av bräder, under det att inom storskogsbruket motsvarande siffra var för domänverket 6*3 % och för bolagen 3'2 %. Här föreligger därjämte den skillnaden, att brädtaken å domänverkets och de större trävarubolagens härbärgen så gott som undantagslöst äro anordnade med »bräder på lock», under det att yttertak bestående av endast ett lag ospåntade bräder, lagda kant mot kant utan »lockbräder» i flera fall hava iakttagits å hemmansskogarna. Ett på sådant sätt anordnat yttertak medför icke tillfredsställande skydd mot nederbörd och står därför ej i överensstämmelse med föreskrifterna i skogshärbärgeslagen och riksförsäkringsanstaltens anvisningar. De flesta stugor med yttertak av enkla bräder ha påträffats å Norrbottens läns hemmansskogar och där företrädesvis inom lappmarken. Inom samma område, liksom i viss utsträckning även inom Västerbottens län, finner man fortfarande skogsstugor utan yttertak (se fig. 25). Sådana fall ha för storskogsbrukets vidkommande icke kunnat påvisas vid något undersökningstillfälle. I vissa fall ha å hemmansskogarna påträffats härbärgen, som saknat yttertak i egentlig mening men där ett bristfälligt sådant anordnats av tjärpapp, anbringad antingen direkt på innertakets fyllning eller på en rotning av glest lagda slanor. Sådana anordningar uppfylla icke skäliga fordringar på yttertak, enär på detta sätt anbringad tjärpapp icke förmår uppbära ens en ringa snömängd. Vid töväder tränger smältvattnet igenom de hål och revor i pappen, som lätt uppstå. Beträffande innertaket har konstaterats, att detta i vissa fall å bondeskogsbrukets härbärgen och skogsstall anbringats ovanpå väggarnas övre

86 stockvarv. Med detta förfaringssätt, som tidigare i viss utsträckning förekom även inom storskogsbruket, kan tillfredsställande tätning mellan väggar och innertak givetvis icke erhållas. Vidare må i detta sammanhang framhållas, att det i fråga om såväl stugor som stall å bondeskogarna är mycket vanligt med s. k. brutna innertak med plant mittparti, i regel på tillfredsställande höjd över golvet, men sluttande nedåt mot långväggarna, där avståndet mellan golv och innertak i allmänhet blir för litet. Denna anordning, som förutom otillräcklig takhöjd i vissa delar av byggnaden ofta även medför svårigheter att erhålla tillfredsställande varmboning av innertaket, enär fyllningen å dess sluttande delar lätt glider ned, söker man inom storskogsbruket numera i allmänhet undvika. Vad beträffar golvet i bostäderna å hemmansskogarna utgöres detta numera i de flesta fall av trä. Såsom av tab. 28 framgår, har emellertid utvecklingen även i fråga om denna för möjligheterna till snygghet, ordning och trivsel i stugorna så viktiga detalj gått långsammare inom bondeskogsbruket än inom storskogsbruket. Ännu vid 1945 års undersökning befanns det sålunda, att 5*6 % av stugorna hos förstnämnda skogsägarekategori hade golv av tillstampad jord, vilket endast i rena undantagsfall har påträffats i trävarubolagens härbärgen under senare år. I de hemmansägarestugor, som äro försedda med trägolv, synes för varmboningen av golvet den enklare och billigare anordningen med fastgård i allmänhet ha kommit till användning. Trossbotten förekommer mera sparsamt. Av utredningens undersökning framgår, att 31*7 % av de å bondeskogarna undersökta stugorna voro försedda med trossbotten mot cirka 60 % för storskogsbruket samt att 56*7 % voro anordnade med fastgård och 6 % helt saknade isolering vid golvet. I redogörelsen för storskogsbrukets bostadsförhållanden har påvisats, att samtliga härbärgen där numera äro försedda med fönster samt att dessa så gott som utan undantag ha dubbla rutor eller innanfönster. Vid granskning av förhållandena härvidlag inom bondeskogsbruket finner man, att av de genom skogs- och flottledsinspektionens försorg under åren 1940—1945 besiktigade härbärgena å hemmansskogar visserligen endast en obetydlig del — 0*6 % — saknade fönster, men att ej mindre än 36*1 % av de besiktigade stugorna hade fönster med enkla rutor (tab. 29). Öppningsbara gångjärnsfönster, som fortfarande är en sällsynt företeelse å bondeskogarna, förekomma sedan flera år tämligen allmänt å stats- och bolagsskogarna. De flesta typerna av flyttbara härbärgen förses numera i regel med dubbla fönster i kopplade bågar. Införandet i härbärgena av gångjärnsfönster innebär givetvis ett steg framåt i utvecklingen icke minst med hänsyn till fördelen av att sommartid på ett enkelt sätt kunna insätta myggfönster. Den form av eldstad, som är allmännast förekommande i bostäderna å hemmansskogarna, är den öppna spisen, även om enligt skogs- och flottleds-

87 inspektionens erfarenhet eldpallen särskilt inom de nordligaste länen har bibehållits i större utsträckning än inom storskogsbruket. Järnspis förekommer också numera i ett icke obetydligt antal bostäder på hemmansskogarna. Den öppna spisens dominerande ställning inom bondeskogsbruket är i första hand en följd av del allmänna användandet av fäbodstugor, vilka så gott som alltid äro försedda med öppen spis. En bidragande orsak torde även vara att finna däri, att gemensam mathållning hittills endast i mycket blygsam omfattning kommit till stånd vid avverkningar å hemmansskogarna, varför behovet av järnspis i stugorna icke varit lika aktuellt som inom storskogsbruket. Den känsla av trevnad, som den öppna elden skänker, har säkerligen även gjort sitt till för den öppna spisens bibehållande. Vad sovplatserna beträffar framgår av tab. 29 först och främst, att det gamla systemet med sovbritsar även inom bondeskogsbruket numera börjat övergivas. Av de i utredningens undersökning ingående stugorna voro sålunda endast 9-9 % försedda med sovplatser i form av britsar. Härvid bör ihågkommas, att de å hemmansskogarna tämligen allmänt förekommande fäbodstugorna i regel äro utrustade med sängar, varför britsarna så gott som utan undantag återfinnas i de för skogsarbetare uppförda härbärgena. Av de i ovannämnda undersökning ingående skogsstugorna torde cirka 15 % vara försedda med britsar. Enmanssängar synas under senare år hava tagits i bruk i betydande omfattning. Vid 1945 års undersökning redovisas sålunda enmanssängar för 14-4 % av hemmansskogarnas härbärgen. Att de gemensamma sovbritsarna äro på avskrivning även inom bondeskogsbruket måste hälsas med tillfredsställelse. Förutom att britsarna lämna mycket övrigt att önska ur hygienisk synpunkt, medföra de — särskilt om de icke äro avdelade i sovplatser — mycket små möjligheter till ordning och reda i härbärget. Britsarna uppmuntra icke till bäddning och de för städning svåråtkomliga utrymmena under desamma bliva oftast samlingsplatser för allsköns skräp och avfall. Om, såsom ofta förekommer i äldre härbärgen, trägolv inlagts endast å den fria golvytan, ökas de sanitära olägenheterna. Det förekommer visserligen, alt man avstänger öppningarna mellan golv och britsar med bräder eller slanor, vilket emellertid medför, att uppvärmningen av luften under britsarna försvåras och sovplatserna bliva kalla och dragiga. Tidigare har omnämnts, att torkrum numera kunna sägas vara helt införda vad storskogsbruket beträffar. Av utredningens undersökning framgår, att endast 19-8 % av de å hemmansskogarna under åren 1940—1945 besiktigade stugorna voro försedda med torkrum. Om hänsyn tages endast till de å bondeskogarna besiktigade stugor, som voro avsedda för fyra eller flera man och sålunda enligt skogshärbärgeslagens föreskrifter borde varit försedda med torkrum, finner man, att sådant utrymme saknades i ej mindre än 69-9 % av dessa stugor. Härvid må emellertid framhållas, att härbärgena inom bondeskogsbruket i regel endast äro avsedda för omkring fyra man

88 och att det praktiska behovet av torkrum därför är jämförelsevis ringa. Från arbetarhåll har också i fråga om bondeskogarnas stugor mera sällan rests krav på torkrum och skogs- och flottledsinspektionen har därför tillstyrkt de framställningar om eftergift i fråga om skyldigheten att anordna torkrum, som gjorts från hemmansägare. I vissa län förekommer fäbodlivet ännu jämförelsevis allmänt och fäbodstugorna äro där mången gång av god beskaffenhet även med tanke på deras användande vintertid. Ägarna äro emellertid, särskilt i fråga om de bättre stugorna, i allmänhet ovilliga att vidtaga de ändringar, som anordnande av torkrum innebär, och stugorna måste därför, trots sin goda beskaffenhet i övrigt, bedömas såsom icke lagenliga. Vid avverkningar å bondeskogarna av rotförsålda stämplingsposter kunna lagligen inga krav beträffande anordnandet av härbärgen och skogsstall resas mot hemmansägarna. Dessa överlåta även ofta i dylika fall åt virkesköparna att sörja för arbetskraftens inkvartering. Härvid komma såsom tidigare nämnts flyttbara stugor och stall till användning, men det förekommer även i stor utsträckning, att skogsägarna tillhöriga förläggningar upplåtas till köparna. Enär det anses medföra alltför dryga kostnader att för en enda avverkningssäsong förse stugorna med torkrum, föredraga virkesköparna många gånger att uppsätta flyttbara torkrum, vilka vid arbetets slut bortflyttas. I båda fallen blir följden den, att stugorna å hemmansskogarna allt fortfarande sakna torkrum. Sådana utrymmen kunna utan allt för stora anstalter anordnas i de till fäbodstugorna vanligtvis hörande mjölkkamrarna. Mången gång behöver man endast insätta eldstad och upptaga ventiler för luftväxling, men ibland händer det, att såsom ovan påpekats stugornas ägare av ett eller annat skäl motsätta sig även sådana obetydliga ändringar. Vad beträffar förekomsten av förrådsrum i bondeskogarnas härbärgen framgår av tab. 29, att dylika utrymmen voro anordnade i avsevärt större omfattning än vad fallet är i fråga om torkrum. Sålunda voro förrådsrum för proviant anordnade vid 38-6 % av de under åren 1940—1945 besiktigade stugorna. Här liksom vid de båda senare undersökningarna av storskogsbrukets härbärgen avses slutna förrådsrum försedda med hyllor. I jämförelse med storskogsbruket ligga bondeskogarna även beträffande denna detalj betydligt efter i utvecklingen. Skåp för förvaring av torrskaffning och specerier förekomma sällan i härbärgen å bondeskogarna — bortsett från fäbodstugorna, vilka ofta äro inredda på detta sätt. Skåp för förvaring av kläder och värdesaker påträffas endast i undantagsfall. I de stugor, som å bondeskogarna uppförts speciellt med tanke på inkvartering av skogsarbetare, äro de inneboende fortfarande i avsevärd utsträckning hänvisade att förvara sin proviant i kontar och ryggsäckar inne i bostadsrummet eller tillsammans med diverse andra tillhörigheter på öppna hyllor längs väggarna utan nämnvärda möjligheter att tillgodose ens de enklaste krav på hygien och ordning.

89 Fig. 24. Skogsstuga med sågspåns fyllda väggar å

Fig. 25. 7—618181

Mycket

bristfällig

hemmansskog.

koja — »jordkula» —, som saknar yttertak och fönster, å hemmansskog.

90 Fig. 26. Härbärge av kolkojetyp

Fig. 27.

Mindre

för fyra man.

Torkrum

och förrådsrum

skogsstuga av god typ och beskaffenhet

å

saknas.

hemmansskog.

91 Fig. 28. Detalj av gavelvägg och knutning, skogskoja å hemmansskog. Sådant bristfälligt utförande medför, att byggnaderna bliva mycket kalla och dragiga.

Fig. 29. Skogskoja

med myckel låg takhöjd å

hemmansskog.

92 Fig. 30. Ängesstuga av bristfällig beskaffenhet å hemmansskog. Under senare år använd för inkvartering av skogsarbetare och vid besiktning utdömd av skogs- och flottledsinspektionen.

Fig. 31.

Härbärge å hemmansskog,

sammanbyggt

med

skogsstall.

93 I redogörelsen beträffande storskogsbrukets bostadsförhållanden har påvisats, att utrymmet per sovplats i härbärgena successivt ökat samt att den största ökningen naturligt nog kan konstateras i fråga om härbärgen avsedda för gemensam mathållning. Medelutrymmet per sovplats noterades vid det senaste undersökningstillfället för såväl domänverkets som för trävarubolagens härbärgen till 6'6 kbm. Vid jämförelse med denna och tidigare anförda siffror finner man, att bondeskogsbruket i detta avseende synes vara ungefär likställt med storskogsbruket. Vid 1945 års undersökning befanns det sålunda, att medelvolymen per sovplats i fråga om bondeskogsbrukets härbärgen var 6-7 kbm (tab. 30). För härbärgen avsedda för individuell mathållning noterades en medelvolym av 6'6 kbm och för härbärgen anordnade med tanke på gemensam mathållning 7*1 kbm per sovplats. Dessa siffror ligga som synes t. o. m. något över storskogsbrukets, ett förhållande, som troligen till stor del är en följd av det jämförelsevis stora antalet fäbodstugor, som utnyttjas å bondeskogarna och som vanligtvis äro inredda med ett jämförelsevis ringa antal sovplatser. Med nuvarande organisation av bondeskogsbrukets avverkningar följer, att stämplingsposterna i allmänhet kunna utdrivas av 2—4 man. Skogsstugorna å bondeskogarna äro därför sällan avsedda för mer än fyra man. Den avsevärda förändring till det bättre, vilken såsom tidigare påvisats kommit till stånd i fråga om bostads- och levnadsförhållandena å storskogsbrukets arbetsplatser, kan i det långa loppet givetvis icke undgå att i viss mån påverka förhållandena även inom bondeskogsbruket, bl. a. därför att dessa båda arbetsgivarekategorier mycket ofta utnyttja samma arbetskraft. En skogsarbetare med erfarenheter från bostadsförhållandena inom storskogsbruket vill givetvis helst komma i åtnjutande av samma förmåner vid arbete å hemmansskogarna. Detta förhållande i förening med den minskade tillgången på arbetskraft kommer säkerligen att bidraga till att utvecklingen i fråga om bondeskogsbrukets bostadsförhållanden kommer att påskyndas. Medan inom storskogsbruket — till stor del som en följd av härbärgestypernas förbättring — systemet med gemensam mathållning numera blivit så inarbetat, att skogsarbetarna flerstädes ställa såsom villkor för ett arbetsåtagande att kocklag anordnas, förekommer denna hushållsform fortfarande mycket sparsamt å bondeskogarna vid avverkningar i hemmansägarnas egen regi. Endast i undantagsfall sysselsättas där så många arbetare samtidigt på samma plats, att det blir ekonomiskt möjligt att anordna kooperativ mathållning med kocka. Vidare saknas i allmänhet härför lämpliga härbärgen. Vid avverkningar å bondeskogarna av å rot inköpta stämplingsposter synes däremot gemensam mathållning numera förekomma något mera allmänt. Det är vanligen de större stämplingsposterna, som säljas på rot, varför för kocklagsbildandet erforderligt antal arbetare ofta sysselsättas vid utdrivning av sådana poster. Såsom på annan plats anföres, praktiseras ibland vid köp av smärre poster det förfaringssättet, att flera närliggande stämp7f—618189

94 Ungsposter inköpas på en hand och avverkas samtidigt, främst givetvis i syfte att nedbringa omkostnaderna men även för att möjliggöra anordnande av gemensam mathållning. Även om sålunda förutsättningarna för anordnande av gemensam mathållning i olika avseenden äro mindre än inom storskogsbruket, har det nya hushållssystemet med alla dess fördelar, till stor del till följd av arbetskraftens ovannämnda ambulerande mellan de olika arbetsgivarekalegorierna, så småningom börjat införas även inom bondeskogsbruket. De gemensamma skogsarbetarhushållen ha numera nått en sådan popularitet bland våra skogsarbetare, att denna hushållsform snart torde komma att vinna ytterligare terräng även å hemmansskogarna, i den mån de yttre betingelserna för densamma förbättras — främst genom anordnande av ändamålsenliga härbärgen, uppförda och utnyttjade gemensamt av hemmansägarna. 3. Jämförelse mellan storskogsbrukets och bondeskogsbrukets härbärgen grundad på vid besiktningarna gjorda anmärkningar. Av vad tidigare sagts i detta kapitel har framgått, att bostadsförhållandena inom bondeskogsbruket lämna mycket övrigt att önska och i många avseenden fortfarande befinna sig i samma läge som under tiden före skogshärbärgeslagens tillkomst. En ytterligare belysning av detta förhållande erhåller man vid jämförelse de olika skogsägarekategorierna emellan av de anmärkningar, vilka vid besiktningarna hava framställts av skogs- och flottledsinspektionen. Uppgifter därom, avseende för storskogsbruket dels åren 1935—36 och dels åren 1944—45 samt för bondeskogsbruket åren 1940 —45, ha sammanställts i tab. 31, sid. 114. Av tabellen kan utläsas, att av de å bondeskogarna besiktigade 485 härbärgena endast 9*3 % voro helt fria från anmärkningar, under det att motsvarande siffra för storskogsbrukets vidkommande stigit från 38-2 % åren 1935—36 till 53-3 % åren 1944—45. De anmärkningar, som framställts mot härbärgena, äro av skiftande art men i tabellen har särskilt angivits endast de väsentliga bristerna — överbeläggning, bristande värmeisolering och avsaknad av torkrum — under det att andra anmärkningar ha sammanförts under rubriken »behäftade med andra brister». Slutligen ha särskilt redovisats sådana härbärgen, som varit så bristfälliga, att de ansetts icke vidare böra komma till användning. Vad först beträffar utrymmet i härbärgena framgår av tabellen, att vid 1936 års undersökning inom storskogsbruket 10*7 % av de däri ingående stugorna voro överbelagda, d. v. s. att utrymmet ej uppgått till numera lagstadgade 5 kbm per inkvarterad person. Åren 1944—45 fanns ej anledning till anmärkning i detta avseende. Även inom bondeskogsbruket synas förhållandena härvidlag vara i stort sett tillfredsställande, i det att endast 4-5 % av de å hemmansskogarna under åren 1940—1945 besiktigade stugorna voro överbelagda.

95 I den andra gruppen ingå sådana stugor, vilka vid besiktningen befunnits vara otillräckligt varmbonade. Detta var vid 1936 års undersökning fallet med 41-7 % och vid den nu företagna granskningen med 20-8 % av storskogsbrukets härbärgen. För bondeskogarnas del var enligt 1945 års undersökning motsvarande siffra 35*7 %. Tidigare har anförts, att torkrum numera finnas i praktiskt taget alla de storskogsbrukets härbärgen, för vilka enligt skogshärbärgeslagen sådant utrymme erfordras. Så är däremot icke förhållandet inom bondeskogsbruket. Vid den nu företagna undersökningen befanns det såsom framgår av tab. 31, att torkrum saknades i ej mindre än 69*9 % av de härbärgen, i vilka fyra eller flera arbetare voro inkvarterade. I lab. 31, kol. 7, ha vidare redovisats de vid ovannämnda olika tillfällen besiktigade härbärgen, vilka befunnits vara behäftade med andra brister än de nu nämnda. Till denna grupp ha hänförts härbärgen, vilka saknat förrådsrum, där dylikt borde ha funnits, haft för låg takhöjd, besvärats av takdropp eller inrykning, där avträde saknats etc. Anmärkningar av dessa slag framställdes enligt 1936 års undersökning mot 41-6 % och vid den nu företagna inventeringen mot 25'9 % av storskogsbrukets härbärgen. Av de under åren 1940—1945 besiktigade härbärgena på hemmansskogar voro 51*1 % behäftade med någon eller några av dessa brister. Även inom storskogsbruket påträffades vid 1936 års undersökning härbärgen, vilka voro av så bristfällig typ och beskaffenhet att de måste helt utdömas. Så var fallet i fråga om 7-6 % av de i denna undersökning ingående härbärgena. Under åren 1944—45 utdömdes endast 1*3 % av de besiktigade härbärgena. Å hemmansskogarna påträffas däremot fortfarande dylika undermåliga stugor ganska ofta (fig. 30). Såsom av tabellens kol. 8 framgår, voro ej mindre än 15'3 % av de under åren 1940—1945 besiktigade stugorna av så bristfällig beskaffenhet, att de måste utdömas. Sådana åtgärder ha emellertid icke tillgripits annat än vid avverkningsföretag av något större omfattning och där inkvarteringsförhållandena gjort ett ingripande nödvändigt. I kol. 9 ha slutligen lämnats vissa uppgifter, vilka även de äro belysande för utvecklingen på här ifrågavarande område. I gångna tider, då vederbörande skogsägare eller arbetsgivare ej stort bekymrade sig om bostäderna och stallen vid drivningarna och uppförandet av desamma i regel fick ombesörjas av skogsarbetarna själva mot en blygsam kontant ersättning, vilken oftast inräknades i ackordet, fingo dessa byggnader naturligt nog i allmänhet en mycket primitiv utformning. Även vid drivningar av tämligen stor omfattning förekom det sålunda ej sällan, att man i arbetsbesparande syfte direkt sammanbyggde härbärge och stall (se fig. 31). Detta byggnadssätt, som fortfarande men endast i undantagsfall kunde konstateras vid 1936 års och även vid 1945 års undersökning av storskogsbrukets bostadsförhållanden (l-l % resp. 0-8 % av de vid dessa tillfällen undersökta härbärgena),

96 synes alltjämt förekomma å bondeskogarna. Vid nu företagen undersökning visade det sig nämligen, att 22 stugor av 485 eller 4-5 % voro sammanbyggda med stall. Stugor av den gamla kolkojetypen med väggar och tak av klent rundvirke eller kluvet virke, täckta med påskottad jord eller kolstybb och med spismuren ofta placerad helt utanför kojan, användas fortfarande ganska allmänt såsom vaktstugor vid kolningsarbete. I vissa fall synes denna härbärgestyp även ha kommit till användning vintertid vid avverkningsarbete till och med inom storskogsbruket. Av tab. 31, kol. 9, framgår sålunda, att av de i 1936 års undersökning ingående 647 stugorna tillhörande storskogsbruket 16 st. eller 2-5 % voro av denna typ. Sådana stugor påträffades dock icke vid 1945 års undersökning. Inom bondeskogsbruket användas stugor av kolkojetyp fortfarande i viss omfattning för inkvartering av skogsarbetare vintertid (fig. 26). Under åren 1940—1945 utgjordes såsom tabellen utvisar 15 av de besiktigade 485 stugorna eller 3*1 % av kolarkojor. 4. Skogsstallens beskaffenhet inom storskogsbruket och å bondeskogarna. De båda vid tidigare tillfällen verkställda undersökningarna ha enbart tagit sikte på skogsarbetarnas bostads- och levnadsförhållanden på arbetsplatserna. Då det gäller att bilda sig en uppfattning om bostads- och levnadsförhållandena överhuvud taget i skogarna, är det givetvis även av intresse att något närmare granska de villkor, under vilka skogshästarna få tillbringa sin arbetssäsong och att då i första hand undersöka skogsstallen och deras beskaffenhet. I avsikt att belysa denna fråga och främst den skillnad, som är rådande i fråga om skogsstallens tillstånd inom storskogsbruk och bondeskogsbruk, har utredningen företagit en undersökning, baserad på skogs- och flottledsinspektionens besiktningsrapporter, omfattande de under åren 1944—45 å statens och de större trävarubolagens skogar inspekterade skogsstallen — 107 resp. 179 st. — samt de stall å hemmansskogar — 378 till antalet — vilka besiktigats under åren 1940—45. Resultatet av denna undersökning framlägges i tabellerna 32—34 (sid. 115—117). Av tab. 32 framgår, att byggnadsmaterialet i skogsstallen liksom i härbärgena i allmänhet utgöres av timmer (fig. 32) — för domänverkets och bondeskogsbrukets vidkommande ca 82 % och för trävarubolagens ca 73 % av de undersökta stallen. Väggar av två träpaneler med sågspånsfyllning ha under senare år även beträffande skogsstallen allt mera börjat komma till användning. Tidigare synes man bland praktikens män tämligen allmänt ha varit av den uppfattningen, att varmboning av skogsstall var en fråga av underordnad betydelse. Senare års undersökningar, vilkas resultat framlagts i Ladugårdsbyggnadssakkunnigas meddelande nr 1 — » Djurs tallars planering, värmehushållning och ventilation» (St. off. utr. 1943: 26) — ha emellertid klart visat, att detta är en missuppfattning. Dessa frågor

97 komma att nedan beröras något närmare i samband med skogsstallens ventilationsanordningar. Av tab. 32 framgår emellertid, att 0-9 % av de under åren 1944—45 å domänverkets skogar besiktigade skogsstallen hade väggar av träpaneler utan fyllning och att detsamma var förhållandet i fråga om 3-9 % av de å bolagsskogarna och 1-9 % av de å hemmansskogarna besiktigade stallen. Av sistnämnda skogsstall hade därjämte 1 % väggar av endast ett lag späntade bräder. Intet av dessa båda byggnadssätt godkännes i fråga om skogsstall avsedda för användning vintertid. Flyttbara skogsstall (fig. 34), ofta med väggarna isolerade medelst spånfyllning men i fråga om vissa typer även med porös board, ha på senare tid alltmera vunnit terräng. Av utredningens undersökning har framgått, att av de å storskogsbrukets skogar under åren 1944—45 besiktigade stallen ca 12 % voro flyttbara. Å bondeskogarna synes man däremot ännu icke i nämnvärd omfattning använda sig av flyttbara skogsstall. Skogsstallens yttertak utgöras i allmänhet av spån. Spån såsom taktäckningsmaterial har sålunda kommit till användning för domänverkets och trävarubolagens vidkommande vid ca 60 % och å hemmansskogarna vid ca 50 % av de undersökta stallen. Såsom av tab. 32 framgår, anordnas yttertaken därjämte tämligen ofta med bräder på lock — ca 14 % resp. ca 18 % — samt av bräder med tjärpapp eller av plåt. Det må här framhållas, att man inom bondeskogsbruket fortfarande relativt ofta påträffar skogsstall, vilka sakna yttertak (se fig. 35). Vid undersökningen har denna uppenbart otillfredsställande anordning iakttagits beträffande 7-7 % av de inspekterade stallen. Vidare hade 8-7 % yttertak av enkla bräder, oftast anordnat på sätt, som ovan berörts i samband med härbärgena och behäftade med de olägenheter, vilka i detta sammanhang redan påvisats. Papp liggande direkt på innertakfyllningen förekommer även. På detta sätt anordnade skogsstall ha vid utredningens undersökning däremot icke påträffats inom storskogsbruket. I tab. 33 ha sammanställts vissa andra uppgifter beträffande beskaffenheten av de i undersökningen ingående skogsstallen, av vilka uppgifter tydligt kan utläsas, att man inom bondeskogsbruket icke förmått följa med i utvecklingen. Av tabellens kolumn 3 framgår sålunda att innertak, som funnos i domänverkets och de större trävarubolagens samtliga besiktigade skogsstall, saknades å bondeskogarna hos 4-2 % av stallen. Vid besiktningarna å bondeskogarna ha fall kunnat konstateras, där hästar varit inhysta vintertid i tillfälliga skogsstall med endast ett tunt spåntak till skydd mot köld och nederbörd (sommarladugårdar) och även det ibland tämligen bristfälligt. Den av djuren alstrade värmen har i dylika fall vid mildare väderlek förmått smälta snön på taket och ett för hästarna mycket besvärande takdropp har blivit följden. Innertaken sakna enligt skogs- och flottledsinspektionens erfarenhet ofta fyllning eller äro försedda med endast ett tunt lager husmossa el. dyl., som icke medför erforderlig värmeisolering. I redo-

98 görelsen för beskaffenheten av bondeskogsbrukets härbärgen har redan anförts, att dessa i viss omfattning ha innertaket anbringat ovanpå väggarnas övre stockvarv. Denna olämpliga anordning förekommer ännu oftare i fråga om skogsstallen å dessa skogar. Vidare framgår av kol. 4 att ej mindre än 11*4 % av de å bondeskogarna besiktigade stallen befunnits sakna spiltgolv. Denna brist, som uppenbarligen medför betydande olägenheter för hästarna, har konstaterats inom hela Nordsverige men synes vara vanligast förekommande i Kopparbergs län, där inom vissa orter t. o. m. gårdsstallen sakna spiltgolv. Inom storskogsbruket förekomma spiltgolv, såsom av sammanställningen framgår, i samtliga besiktigade skogsstall på något sällsynt undantag när. Förekomsten av fönster i skogsstallen kan utläsas av tab. 33, kol. 5. Under det att fönsterlösa skogsstall numera endast i sällsynta fall synas förekomma å statens och bolagens skogar och då i regel i fråga om skogsstall, vilka tagits i bruk endast helt tillfälligt — 1'9 % av statens och 3-4 % av trävarubolagens stall — påträffas sådana stall fortfarande i betydande omfattning å hemmansskogarna. I utredningens undersökning redovisas sålunda för Nordsverige, att 22*2 % av de besiktigade stallen saknade fönster. En för skogshästarnas välbefinnande mycket viktig förutsättning är god ventilation i skogsstallen. I ett dåligt ventilerat stall, där den fuktighetsmättade luften på grund av bristande renhållning därjämte ofta är bemängd med gaser från jäsande gödsel och urin, retas hästens andningsorgan, så att sjukliga förändringar i dessa lätt uppstå med sämre kondition och lägre prestationsförmåga som följd. De i skogsstallen hittills gängse ventilationsanordningarna, utformade mestadels endast såsom en a två stängbara väggventiler eller dylika i kombination med en taktrumma av endast ett lag bräder och därjämte av otillräckliga dimensioner, lämna mycket övrigt att önska. Den otillfredsställande utformningen av stallarnas ventilationsanordningar, som fortfarande är allmänt förekommande, förklaras därav, att stor oklarhet länge varit rådande i fråga om dessa förhållanden. Beträffande de på senare tid gjorda rönen hänvisas till ovan åberopade meddelande av ladugårdsbyggnadssakkunniga. Enligt dessa rön utgöras de bästa ventilationsanordningarna för djurstall i allmänhet av en rätt dimensionerad och väl varmbonad taktrumma, placerad över stallets varmaste del och intagsventiler med sammanlagd ventilationsyta minst lika stor som trummans area. Enligt undersökningar företagna av skogs- och flottledsinspektionen äro dylika ventilationsanordningar (se fig. 84 å sid. 261) väl lämpade för användande även i skogsstall. Lämpliga ventilationsanordningar utgöra emellertid endast en av förutsättningarna för erhållande av god ventilation. Härför erfordras därjämte, att stallet är väl varmbonat. Utöver den värme, som erfordras för stallets uppvärmning till för hästarna trivsam temperatur (8°—10°) och som i ett skogsstall i regel måste produceras av hästarna själva, åtgå nämligen avse-

99 värda värmemängder för ventilationen. Om stallet ej är tillräckligt varmbonat och värmeförlusterna genom tak, väggar, fönster och dörr sålunda bliva för stora, minskas sålunda i hög grad förutsättningarna för ventilation. Inom storskogsbruket har man i allmänhet försett skogsstallen med ventilationsanordningar i en eller annan form. Av de i utredningens undersökning ingående stallen saknade endast 6-5 % å statsskogarna och 17-9 % å bolagsskogarna ventilationsanordningar (tab. 33, kol. 7). Inom bondeskogsbruket däremot synes man icke i samma grad hava beaktat denna angelägenhet. Här saknades sålunda ventilationsanordningar i ej mindre än 63-5 % av de besiktigade stallen. Av betydelse för hästomvårdnaden är även, att körarna intill skogsstallen ha tillgång till foderskjul. Sådana utrymmen ha också i stor utsträckning anordnats vid storskogsbrukets skogsstall. Av tab. 33, kol. 8, framgår sålunda, att foderskjul å domänverkets skogar saknades endast vid 8-4 % och å trävarubolagens skogar vid 24 % av de besiktigade stallen. För hemmansskogarna var motsvarande siffra 33*3 %. Ett gott kriterium på skillnaden i beskaffenhet hos storskogsbrukets och bondeskogsbrukets skogstall utgöra de anmärkningar, vilka av skogs- och flottledsinspektionen ha framställts vid besiktningarna. Uppgifter därom, vilka liksom i det föregående avse de skogsstall, som besiktigats dels å statens och trävarubolagens skogar under åren 1944—45 och dels å bondeskogarna under åren 1940—45, återfinnas i tab. 34. Av kol. 3 i densamma framgår, att endast 4-8 % av de besiktigade hemmansägarestallen passerat utan anmärkning, under det att siffran för storskogsbruket var 26-5 %. Av de å stats- och bolagsskogarna besiktigade stallen ha 11*1 % uppgivits vara kalla och dragiga (kol. 4). Motsvarande siffra är för bondeskogarna 26-5%. I de tidigare åberopade riksförsäkringsanstaltens anvisningar nr 6, vilka utfärdats till ledning vid skogs- och iiottledshärbärgeslagarnas tillämpning, anföres beträffande takhöjden i skogsstall, att densamma icke bör understiga 2 m mitt i spiltan. Med utgångspunkt från detta minimimått har befunnits, att 27-2 % av de å hemmansskogarna i Nordsverige under åren 1940 —1945 besiktigade skogsstallen varit för låga (kol. 5). Å dessa skogar ha i vissa fall påträffats stall med en takhöjd av endast 1-60 å 1*70 m. Att under en hel avverkningssäsong inhysa en timmerhäst av normal storlek i ett dylikt stall kan utan överdrift sägas innebära djurplågeri. Anmärkningar beträffande låg takhöjd ha riktats även mot storskogsbrukets skogsstall men där endast i fråga om 15 % av stallen. Inom storskogsbruket synes emellertid takhöjden endast mera sällan ha understigit P90 m och detta har varit fallet endast i fråga om äldre stall, vilka tagits i bruk för någon enstaka avverkning. Om bondeskogsbrukets härbärgen i allmänhet lämna en hel del övrigt att

100 önska, så gäller detta såsom i det föregående påvisats i än högre grad för skogsstallen å dessa skogar. Detta förhållande ser man i än klarare belysning om man undersöker frekvensen av utdömda stall. Av tab. 34 kol. 6 framgår, att de undersökta skogsstallen å storskogsbrukets domäner endast i undantagsfall — 6*3 % — voro i sådant skick, att utdömning måste tillgripas. På bondeskogarna däremot ha vid besiktningarna över en fjärdedel eller 26-5 % av skogsstallen varit av så bristfällig beskaffenhet, att de måst utdömas (se fig. 38). 5. Uppgifter från skogsvårdsstyrelser angående härbärgen och skogsstall å bondeskogarna. Vid den undersökning beträffande antalet inom bondeskogsbruket under vintern 1945—£6 sysselsatta arbetare m. m., för vilken redogörelse lämnats i kap. II å sid. 45 och som företagits under medverkan av vissa skogsvårdsstyrelser, har jämväl undersökts, huru bostadsförhållandena ordnats för dessa arbetare. Uppgifter i detta avseende ha inkommit för samtliga länsskogvaktaredistrikt i Västerbottens och Jämtlands län samt i viss omfattning även från Gävleborgs och Värmlands län. Av undersökningen framgår, att av de 250 vid avverkningar i hemmansägarnas egen regi använda härbärgena, för vilka uppgifter inkommit, 223 st. eller 89-2 % tillhört hemmansägare, 21 st. eller 8-4 % staten eller trävarubolag samt 6 st. eller 2-4 % flottningsföreningar. Beträffande avverkning å hemmansskogarna av å rot försålda stämplingsposter ha uppgifter inkommit om 627 härbärgen. Därav utgjordes 440 st. eller 70*2 % av hemmansägarestugor, under det att 112 st. eller 17-9 % hade anordnats av postköparna. 56 stugor eller 8*9 % hade slutligen upplåtits av domänverket eller trävarubolag och 19 st. eller 3 % av flottningsföreningar. Härav framgår sålunda, att av de 877 vid dessa avverkningar använda härbärgena 663 st. eller ca 75 % tillhörde bondeskogsbruket. Ifrågavarande, hemmansägare eller postköpare tillhöriga härbärgen jämte stall h a vidare av vederbörande länsskogvaktare klassificerats med hänsyn till tillståndet. Byggnaderna ha därvid indelats i tre grupper: goda, medelgoda och dåliga. Uppgifter härom ha sammanställts i tab. 26 å sid. 105. Även av denna mycket summariska undersökning framgår, att bondeskogsbrukets bostadsförhållanden icke äro ordnade på tillfredsställande sätt. Av de vid avverkning i egen regi använda stugorna ha sålunda endast 17 % bedömts såsom goda och ca 50 % såsom medelgoda under det att ca 33 % betecknats såsom dåliga. I ungefär samma skick synas de härbärgen ha befunnit sig, vilka av hemmansägare upplåtits till köpare av rotstående stämplingsposter. Av dessa härbärgen ha sålunda ca 18 % ansetts vara goda, ca 58 % ha betecknats såsom medelgoda och ca 24 % såsom dåliga. I jämförelse med bondeskogsbrukets stugor synas de härbärgen, vilka anordnats av köparna av bondeskogarnas rotstående stämplingsposter, ha varit av en avsevärt högre standard. Av dessa senare ha sålunda ca

101 Fig.

32.

Timrat

skogsstall av god typ å kronopark. bod av bräder.

'•-

v

Stallet är försett med foder-

JT?"I

;* 'ji

ti

Fig. 33.

Flyttbart,

timrat skogsstall invid härbärget å fig.

10.

102 Fig. 34.

Fig. 35.

Skogsstall

Flyttbart

skogsstall å

hemmansskog.

å hemmansskog. Yttertak saknas och stallet är även i övrigt av mycket bristfällig beskaffenhet.

103 Fig. 36.

Skogsstall vid förläggningen å fig. 16, det ena av timmer och det andra med fyllningsväggar.

Fig. 37.

Torkrum

för selar vid förläggningen

å fig. 16 och 36.

104 Fig. 38. Skogsstall av mycket bristfällig beskaffenhet invid stugan å fig. 30. Utdömt av skogs- och flottledsinspektionen.

Fig. 39.

Nybyggd

skogsstuga av god beskaffenhet å hemmansskog Torkrum saknas.

i Älvsby

socken.

105 Tab. 26. Beskaffenheten enl. länsskogvaktares bedömande av å bondeskogar under vintern 1945—46 använda härbärgen och stall. 1

Avverkning

i hemmansägarens egen regi

6 Härbärgen tillhöriga Tillståndet har bedömts såsom hemmansägare postköpare

gott medelgott dåligt Summa

av å rot försålda poster

gott medelgott dåligt Summa

hemmansägare

%

17-0 49-8 33-2

18 95 63

10-2 54-0 35-8

78 256 106

17-7 58-2 24-1

41 60 11

36-6 53-6 9-8

45 202 100

%

38 111 74

st.

%

10 Skogsstall tillhöriga

st.

st.

postköpare st.

%

13-0 58-2 28-8

32 57 13

31-4 55-9 12-7

37 % bedömts såsom goda, ca 53 % såsom medelgoda och endast ca 10 % ha ansetts böra betecknas såsom dåliga. Vad skogsstallen beträffar giver en jämförelse de olika ägarekategorierna emellan ett liknande resultat. Av tabellen framgår därjämte, att bondeskogarnas skogsstall genomsnittligt synas befinna sig i något sämre skick än härbärgena.

Sammanfattning. I tredje kapitlet har utredningen sökt giva en bild av inkvarteringsförhållandena å arbetsplatserna — huru utvecklingen framskridit och huru de i närvarande tid gestalta sig. I kapitlets första avdelning behandlas storskogsbrukets bostadsförhållanden. Såsom material har tjänat bl. a. en av socialstyrelsen år 1913 verkställd inventering, en av skogs- och flottledsinspektören till socialstyrelsen avgiven redogörelse, som publicerats såsom bilaga till Kungl. Maj:ts proposition, nr 112, till 1937 års riksdag samt av skogs- och flottledsinspektionens befattningshavare under åren 1944—45 verkställda besiktningar av härbärgen tillhöriga domänverket och de större trävarubolagen. De skogsarbetare, som i våra dagar sysselsättas inom storskogsbruket, kunna med tillfredsställelse konstatera, att vistelsen på arbetsplatserna numera vanligen gestaltar sig på ett helt annat sätt än för ett par årtionden sedan. Genom åtgärder av olika slag från statsmakternas sida och genom ett gott samarbete mellan skogs- och flottledsinspektionen samt arbetsgivare och arbetarorganisationer inom skogshanteringen hava bostads- och levnadsförhållanden successivt undergått en lika glädjande som välbehövlig förbättring, vilken visat sig vara av genomgripande betydelse för trivseln på arbetsplatserna och som sannolikt bidragit till förbättrande av hälsotillståndet i skogsbygderna. För förläggningarnas vidkommande har utvecklingen 8—618189

106 medfört ökad ändamålsenlighet och förbättrad bostadshygien, vilket uppnåtts genom införande av rationellare byggnadstekniska principer vid bostädernas uppförande och genom en ändamålsenligare planläggning och inredning av desamma. Att det ännu inom storskogsbruket återstår en del, innan bostadsförhållandena överallt äro fullt tillfredsställande, ändrar ej helhetsintrycket av den hittillsvarande utvecklingen. I kapitlets nästa avsnitt redogöres för bondeskogsbrukets bostadsförhållanden. Materialet utgöres här av bl. a. de inspektionsrapporter, som under åren 1940—1945 upprättats av skogs- och flottledsinspektionens befattningshavare. De mindre skogsägarna ha icke på långt när förmått hålla jämna steg med de större arbetsgivarna i fråga om förbättring av bostadsförhållandena å arbetsplatserna. Orsakerna härtill äro flera. Särskilt kan framhållas, att skogsarealerna per brukningsdel i regel äro små och fördelade på flera skiften med ogynnsam form, vilket medför stora svårigheter vid anordnande av härbärgen och skogsstall. Inom bondeskogsbruket framstå ifrågavarande förhållanden såsom otillfredsssällande, särskilt om de ses mot bakgrunden av utvecklingen inom storskogsbruket. Det är därför angeläget, att den förbättring, som för bondeskogsbrukets del framstår såsom oundgängligen nödvändig, åstadkommes genom vidtagande ju förr dess hellre av effektiva åtgärder. För att ytterligare belysa bostadsförhållandena inom storskogsbruk och bondeskogsbruk har utredningen gjort en jämförelse de båda skogsägarekategorierna emellan med hänsyn till de anmärkningar, som vid besiktning framställts av skogs- och flottledsinspektionen. Jämförelsen bekräftar, att förhållandena inom bondeskogsbruket lämna mycket övrigt att önska och flerstädes i vissa avseenden fortfarande befinna sig i samma läge som under tiden före skogshärbärgeslagens tillkomst. Då det gäller att bilda sig en uppfattning om bostads- och levnadsförhållandena överhuvud taget i skogarna, är det av intresse att även undersöka skogsstallens beskaffenhet. För detta ändamål redogöres i kapitlets fjärde avdelning för vissa uppgifter, som hämtats från skogs- och flottledsinspektionens besiktningsrapporter, omfattande under åren 1944—45 å statens och de större trävarubolagens skogar inspekterade skogsstall samt under åren 1940—45 å hemmansskogarna besiktigade stall. Av undersökningen framgår, att skogsstallen liksom härbärgena å bondeskogarna äro i sämre skick än inom storskogsbruket samt att stallen å hemmansskogarna i allmänhet synas vara av lägre standard än härbärgena. Slutligen har i kapitlets sista avsnitt lämnats vissa uppgifter rörande bostadsförhållandena å hemmansskogar i Västerbottens, Jämtlands, Gävleborgs och Värmlands län. Uppgifterna avse förläggningar, som varit i bruk under vintern 1945—46 och ha införskaffats under medverkan av skogsvårdsstyrelserna i nämnda län.

107 Tab. 27. Härbärgenas fördelning på typer. 1

5 Därav Ägarekategori och undersökningstillfälle

Antal undersökta härbärgen

skogsstugor fasta

flyttbara

fäbodstugor och andra stugor

Samtliga ägarekategoricr 1913 Antal

%

601 100

521 86-7

1 060 100

858 80-9

143 13-5

144 100

87 60-4

57 39-6

3 168 100

2 144 67-7

472 14-9

552 17-4

250 100

178 71-2

59 23-6

13 5-2

485 100

303 62-5

17 3-5

165 34-0

80 13-3

Domänverket 1935-36 Antal 0/

1944-45 Antal

%

59 5-6

Trävarubolag en 1935-36 Antal

<y

1944-45 Antal

%

Bondeskogsbruket 1940-45 Antal

%

108 T a b . 28. H ä r b ä r g e n a s beskaffenhet — 3

|

|

|

|

|

8 Härbärgen med väggar av Antal underÅgarekategori, undersök- sökta härningstillfälle och län brä- brä- a n bärder der n a t timgen med u t a n m a mer fyll- fyll- terining ning al

v ä g g a r , tak o c h 1 9

i

| 10 1 11

% av

totala

golv.

j 12 |

| 14 | 15 |

antalet

med yttertak av

span

bräplåt der p a p p

annat material

där yttertak saknas

av t r ä isolerat med trossfastbotgård ten

Samtliga ägarckategorier 1913 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands.. . Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

92 40 84 41 132 96 36

Totalt

1935-36 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands. .. Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

417 250 108 78 73 126 8

83-7 13-C 82-1 10-5 95-3 4-7 100 100 69- 30-7 100

2-7 7-4

Totalt

84-2 12-7

74 50-0 4-1 28 32-1 17-9 9 88-9 11-1 13 38-5 30-8 2 50-0 17 70-6 11-8 1 100

45-9 50-0

Totalt

50-7 10-4

38-9

47-

1935-36 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands. .. Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

138 353 745 514 574 682 162

75-0 64-7 95 90 74 69 83-0

0-7 30-6 0-9 1-1 3-6 7-8 11-3

13-3 2-2 11-0 73 14-9 8-6 12-0 64 9-0 1-2 85-7 376-4 7- 14-2 0-6 64-3 4-2 13-4 10-0 4-4 2-2 23-6 68 78-0 1-3 1-9 16-3

Totalt

3 168

80-2 13-0

6-8

73-2

44-5

Domänverket

1944-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands.. . Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

69-1 17-8 83-8 97-7 90-0 5-0 100 70-6 100

0-9 12-2 3-8 3-7 2-3 5-0

77-3 1 1 0

10 1

183152' 18' 414675-0

29-4

35-1 12-2 16-2 36-5 25-0 28-5 42-9 100 23-1 15-4 30-7 61-5 50-0 50-0 50-0 5-9 17-6 17-6 76-5

3-6

100 6-3 1 6 0 28-5

55-4 71-4 55-6 61 100 52-9 100

1-4

59-7

0-3 1-0 8-1 1-5 2-5

12-5 51-6 18-5 30-2 47-4 43-9 56-2

Trävarubolagen

6-2

8-5

9-9

35-9

109 Tab. 2 8 forts. 5 | 6 |

| 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16

H ä r b ä r g e n i % av totala antalet Antal med väggar av med yttertak av med golv underdär garekategori, undersök- sökta yt- av trä isoningstillfälle och län härbrä- brä- anter- lerat med utan bärder der annat tak tim- med utan nat isogen spån brä- papp plåt ma- sakder mer fyll- fyll- matrossle- jord terial fastterinas botring ning ning al ten gård (1944-45 Norrbottens Västerbottens. . . . Jämtlands Västernorrlands. . Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

37 25 59 33 50 33 13

40-5 16-2 12-0 8-0 81-4 15-2 66-7 24-2 70-0 14-0 48-5 21-2 46-1 38-5

5-4 37-9

80-0 3-4 9-1 16-0 30-3 15-4

29-7 12-0 79-6 57-6 58-0 48-5 38-5

3-4 6-8 5-1 3-0 18-2 21-2 4-0 4-0 28-0

Totalt

5 8 0 17-6

0-8 23-6

52-0

3-2

1940-45 Norrbottens Västerbottens.. . . Jämtlands Västernorrlands. . Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

134 38 128 22 46 72 45

73-1 17-9 47-4 47-4 76-6 19-5 68' 22-7 65> 28-3 79' 20-8 86' 11-1

1-5

Totalt

73-2 21-6

0-4

18-9 35-2

6-1 45-4 53-8

7-7

51-4 43-2 88-0 8-0 49-2 50-8 42-4 54-6 78-0 18-0 90-9 9-1 92-3 7-7

9-6 30 8

4-4

6 6 0 31-6

12-0 72-0

8-1 4-0 5-1 6-0

2-7

0-4

2-0

6-0 5-2 3-1 4-5 2-2

2-7 4-0 3-0 4-0

ondeskogsbruket

2-2

34-3 51-5 55-4 15-8 74-2 9-4 72-8 4-5 56-5 6-5 68-1 2-8 73-3

4-8

5 9 0 19-2

7-5 5-2 3-9 9-1 6-5

6-7 2-6

8-7 8-3 13-3

3-0 5-2 3-9 13-6 13-1 12-5 6-7

7-5 82-0 4-5 13-2 79-0 2-6 34-4 53-9 8-6 40-9 54-6 43-5 43-5 10-8 61-1 30-6 8-3 48-9 26-7

8-4

4-7

6-6

2-1

31-7 56-7

2-6 4-7

6-0

24-4

110 Tab. 29. Härbärgenas beskaffenhet — fönster, sovplatser, torkrum m. m.

I

*

|

Härbärgen Antal Ägarekategori, under- undermed sökningstillfälle och sökta där län härbärfönster len dubbla enkla saknas fönster

|

i % a v to t a 1 a med sovplats anordnad som sängar för britsar

1 man 2 man

1 1

antalet försedda med torkrum

förrådsrum

Samtliga ägarekategorier 1913 Norrbottens. . . Västerbottens. . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs.... Kopparbergs.. . Värmlands . . . .

92 40 84 41 132 96 36

58-7 62-5 75-6 7-1 6-8 37-5 47-2

17-4 5-0 29-8 2-4 60-6 2-1

—

82-6 95-0 70-2 97-6 39-4 97-9 100

Totalt

34-2

!4-2

75-

Domänverket 1935-36 Norrbottens. . . Västerbottens.. Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs.... Kopparbergs... Värmlands

417 250 108 78 73 126 8

92-1 92-1 81-5 85-9 87-7 95-2 50-0

7-9 7-9 18-5 14-1 12-3 4 50-0

91-0 71-5 88-8 73-0 52-2 49-6 87-5

9-0 28-5 11-2 27-0 47-8 50-4 12-5

15-1 10-8 6-5 5-1 5-5 15-9

71-9 69-6 48-1 32-1 78-1 76-2 25-0

Totalt

1 060

90-3

77-4

22-6

11-8

66-6

1944-45 Norrbottens. . . Västerbottens.. Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs.... Kopparbergs.. . Värmlands

74 28 9 13 2 17 1

98-6 100 77-8 100 100 100 100

1-4

85-1 85-7 100 84-G 100 76-5 100

90-5 96-4 100 76-9 100 88-2 100

Totalt

97-9

2-1

1935-36 Norrbottens Västerbottens.. Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs.... Kopparbergs.. . Värmlands . . . .

138 353 745 514 574 682 162

98-6 96-9 87-8 86-2 80-0 85-0 95-0

1-4 3-1 12-2 13-8 20-0 14-4 5-0

Totalt

3 168

87-5

12-5

22-2

14-9 39-3 11-1 15-4 50-0 35-3 100

85-1 57-1 88-9 84-6 50-0 41-2

23-5

22-9

73-6

3-5

85-4

91 0

95-7 67-0 89-9 76-8 71-4 60-1 55-8

4-3 33-0 10-1 23-2 28-6 39-9 44-2

18-8 11-0 6-0 1-6 6-1 0-7

54-3 68-0 55-6 32-3 47-7 34-3 51-2

74-0

26-0

46-9

3-6

Trävarubolagen

60-2

Forts.

Ill Tab. 29 forts. 2

6 Härbärgen Antal Ågarekategori, under- undermed sökningstillfälle och sökta län härbärd u b b l a enkla gen

där fönster saknas

fönster

i % av

8 totala

med sovplats a n o r d nad som sängar för britsar 1 man 2 man

1944-45 Norrbottens.... Västerbottens. . . Jämtlands Västernorrlands. Gävleborgs Kopparbergs.... Värmlands

37 25 59 33 50 33 13

86-5 100 91-5 100 100 100 100

13-5

Totalt

96-0

4-0

1940-45 Norrbottens.... Västerbottens. . . Jämtlands Västernorrlands. Gävleborgs Kopparbergs.. . . Värmlands

134 38 128 22 46 72 45

46-3 65-8 75-0 72-7 52-2 65-3 82-2

52-2 34-2 25-0 27-3 45-7 34-7 17-8

Totalt

63-3

36-1

8-5

8-1

|

antalet försedda med

torkrum

förrådsrum

förstuga

75-7 88-0 76-3 66-7 70-0 90-9 84-G

83-8 84-0 81-4 81-8 96-0 97-0 100

18-9 4-0 10-2 15-2 8-0 18-2 15-4

73-0 96-0 88-1 78-8 90-0 75-8 76-9

1-7 6-0 2-0 6-0 7-7

62-2 80-0 76-3 72-7 92-0 87-9 84-G

83-6

4-0

79-2

77-2

14-9 10-5 11-7 18-2 13-0 22-2 11-1

64-2 89-5 85-2 81-8 80-5 69-5 73-3

20-9

6-5 8-3 15-6

9-0 18-4 33-6 27-3 13-0 22-2 13-3

26-1 39-5 46-9 50-0 23-9 52-8 37-8

36-6 63-2 60-2 59-1 52-2 59-7 40-0

14-4

75-7

9-9

19-8

38G

511 Bondeskogsbruket 1-5

2-1

0-6

3-1

112 Tab. 30. U t r y m m e i härbärgena.

Luftrymd i kbm i härbärgen med Ägarekategori, undersökningstillfälle och län

Antal undersökta individuell gemensam härbärgen

Anteckningar

mathållning Samtliga ägarekategorier 1913 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt 1935-36 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Summa kol. 3 »

» 4

Totalsumma Domänverket 1944_45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Summa kol. 3 »

» 4

Totalsumma

92 40 84 41 132 96 36

5-2 6-1 5-9 5-4 5-8 4-5 4-7

5-4

140 81 127 66 117 94 22

5-4 5-5 5-9 5-5 5-7 5-7 5-6

476 171

5-6

Uppgifterna avse medelluftrymd per in kvarterad person.

6-2 5-8

Uppgifterna avse medelluftrymd per sovplats.

6-1

74 28 9 13 2 17 1

6-0 8-8 5-3 6-4

35 109

6-2

6-9

6-7 6-9 7-1 6-2 6-2 6-7

-

10-1

—

6-7

6-6

Trävarubolagen 1944-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

37 25 59 33 50 33 13

7-7 5-9 6-3 6-0 6-5 6-9 6-1

Summa kol. 3 » » 4

129 121

6-5

Totalsumma

7-2 6-6 7-1 5-9 6-3 6-9

6-8

6-6

Forts.

113 Tab. 30 l'orts. 1

|

5 Luftrymd i kbm i härbärgen med

Ägarekategori, undersökningstillfälle och län

Antal undersökta individuell gemensam härbärgen

Anteckningar

mathållning Bondeskogsbruket 1940-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

9—618189

134 38 128 22 46 72 45

5-4 6-4 6-7 6-8 7-4 7-7 5-8

Summa kol. 3 » » 4

348 137

6-6

Totalsumma

6-7 6-9 6-7 7-0 9-1 7-8 7-2 7-1 6-7

Uppgifterna avse medelluftrymd per sovplats.

114 Tab. 31. Härbärgenas fördelning efter vid besiktningarna gjorda anmärkningar. 1

3 1

*

9 Härbärgen i % av t o t a l a antalet, som vid besiktningen

Antal underÄgarekategori, undersöksökta ningstillfälle och län härbärgen

saknadetorkvoro voro rum, voro behäfblevo kalla där såutan voro tade utoch dant a n - överbemed m ä r k - lagda dragi- skulle a n d r a d ö m d a varit ning ga brister anordnat

Anteckningar

Storskogsbruket 1935-36

117 94 22

41-4 34-6 33-1 16-7 48-7 45-7 36-4

18-3 14-0 8-6 7-4 6-0 8-0 11-1

38-6 37-0 48-8 54-5 37-6 36-2 45-5

42-1 46-9 47-2 66-7 23-1 34-0 40-9

7-1 21-2 9-4 5-3 9-1

38-2

10-7

41-7

41-6

7-G

52 50 14

— — — —

Kopparbergs Värmlands

53-2 60-4 32-4 60-9 53-8 68-0 50-0

15-3 24-5 33-8 23-9 25-0 6-0 14-3

14-4 1-9 13-2 10-9 3-8 12-0 14-3

31-5 18-9 20-6 23-9 26-9 24-0 42-9

0-9

Västernorrlands. . .

111 53 68 46

53-3

-

20 -8

10 4

25-9

1-3

134 38 128 22

12-7 5-3

46 72 45

4-5 7-9 12-5 13-6 15-2 11-1 4-4

6-7

36-6 31-6 32-0 50-0 34-8 26-4 55-6

81-3 65-8 57-8 68-2 65-2 68-1 82-2

64-2 44-7 44-5 45-5 54-3 37-5 57-8

22-4 5-3 14-1 18-2 17-4 5-6 17-8

9-3

4-5

35-7

69-9

15 3

Jämtlands Västernorrlands. . . Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt 1944-45 Norrbottens Västerbottens

Totalt

140 81 127 66

-

5-7

—

—

1-5 6-5

7 h ä r b . ell. 1-1 % s a m m a n b . m. s t a l l , 16 h ä r b . ell. 2-5 % v o r o av kolkojetyp

3 h ä r b . ell. 0 - 8 % sammanb. m. stall

-

Bondeskogsbruket 1940-45 Västerbottens Jämtlands Västernorrlands... Gävleborgs

Totalt

— —

22 h ä r b . ell. 4-5 % s a m m a n b . m. s t a l l , 15 h ä r b . ell. 3-1 % v o r o av kolkojetyp

115 Tab. 32. Skogsstallens beskaffenhet — väggar o c h yttertak.

* I

Ägarekategori, undersökningstillfälle och län

|

7 |

8 Skogsstall

i

% av

Antal m e d väggar av und erbrä- b r ä ett sökder der t i m ta m e d u t a n lag stall mer fyll- fyll- b r ä ning ning der

| 9

| 10 | 11 | 12 | 13 | 14

totala

antalet

med yttertak av där b r ä - enkla der plåt På brä- p a p p lock der

annat

spån

8-2 21-8 10-0

55-1 2G 52-2 90-0 10-0 100

8-2 10-2 30-4 8-7

6-2

25-0

Domänverket 1944-45 Norrbottens. . . Västerbottens.. Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs.... Kopparbergs... Värmlands . . . .

49 85-7 2 3 73-9 10 90-0 9 100

Totalt

4-1 4-3

2-0

68-8 31-2

82-2

0-9

9-4

63-5 14-0

10-3 10 3

23 16 50 27 35 16 12

73-9 13-0 4-4 31-2 18-8 96-0 4-0 77-8 14-8 74-3 14-3 2-8 43-7 12-5 31-3 50-0 25-0

8-7 50-0 7-4 8-6 12-5 25-0

26-1 43-5 18-8 6-3 82-0 12-0 74-1 11-1 54-3 8-6 43-7 6-3 50-0 16-7

8-7 18-7 2-0 3-7 2-9

72-6 123

3-9

11-2

57-0 14-5

4-5 19-6

100 24 95 20 49 54 36

83-0 10-0 70-8 20-8 88-4 9-5 75-0 10-0 73-5 22-5 87-1 7-4 80-6 2-8

3-0

1-8 8-3

4-0 4-2 2-1 15-0 2-0 2-0 1-9 1-8 2-8 5-5

82-3 1 1 1

1-9

1-0

7-5

68-8

Trävarubolagen 1944-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt

,

13-0 56-2 4-0 11-1 17-1 50-0 33-3

Bondeskogsbruket 1940-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt

-1-2

3-7

11-0 35-0 24-0 3-0 33-3 37-5 4-2 4-2 66-3 16-8 5-3 8-4 2-1 75-0 10-0 5-0 5-0 77-6 2-0 2-0 L4-4 2-0 74-1 5-5 5-6 5-5 5-6 75-0 2-8 13-9 53-4 17-7

8 7

6-4

3-4

116 Tab. 33. Skogsstallens beskaffenhet — innertak, fönster, ventiler m. m. 2

|

|

5 1

|

7 Skogsstall i % a v totala antalet, där

Agarekategori, undersökningstillfälle och

Antal understall

ventilationsanordningar spiltfönster tak golv saknas saknas saknas

äro otillräckliga

saknas

skjul saknas

Domänverket 1944-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

49 23 10 9

20-0

_

16 Totalt

_

69-4 69-6 90-0 88-9

10-2 4-3

75-0

6-3

6-3

6-1 40-0 11-1

—

1-9

73-8

6-5

8-4

4-3

8-6 6-3

52-2 43-8 56-0 55-6 48-6 43-8 33-3

13-0 18-8 24-0 33-3 11-4 8-3

65-2 6-3 16-0 37-0 11-4 25-0 8-3

Trävarubolagen 1944-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt

23 16 50 27 35 16 12

-

_

0-6

3-4

50-3

17-9

24-0

100 24 95 20 49 54 36

2-0 4-2 7-4

11-0 4-2 3-2 10-0 10-2 27-8 16-7

36-0 12-5 12-6 15-0 16-3 35-2 8-3

11-0 20-8 40-0 40-0 22-4 20-4 33-3

82-0 58-3 49-5 50-0 67-3 63-0 55-6

66-0 33-3 27-4 25-0 20-4 1-9 27-8

4-2

11 4

22-2

25-1

63-5

33-3 |

7-4 2-9

Bondeskogsbruket 1940-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt

6-1 5-6

117 Tab. 34. Skogsstallens fördelning efter vid besiktningarna gjorda anmärkningar.

Skogsstall i % av totala antalet, som vid besiktningen Ågarekategori, undersökningstillfälle och län

Antal undersökta stall

voro voro hade utan kalla för låg blevo utdömanoch takda märk- dragiga höjd ning

Anteckningar

Storskogsbruket 1944-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt

72 39 36 60 35 32 12

11-1 46-2 28-3 16-7 36-1 25-0 50-0

13-9 12-5 8-3

26-5

11-1

15-0

6-3

100 24 95 20 49 54 36

3-0 4-2 4-2 5-0 6-1 7-4 5-6

19-0 20-8 13-7 20-0 26-5 38-9 69-4

21-0 25-0 35-8 45-0 20-4 16-7 38-9

41-0 25-0 21-1 10-0 28-6 11-1 30-6

4-8

26-5

27-2

26-5

12-5 17-9 10-0

16-7 2-6 16-7 25-0 22-2 9-4

2-8 2-6 10-0 5-6 2-8

1 stall el. 0-6 % hade väggar och tak av slanor med påskottad jord.

50-0

Bondeskogsbruket 1940-45 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Totalt

7 stall el. 1-9 % hade väggar och tak av slanor med påskottad jord.

Kap. IV. Stickprovsundersökning av två socknar inom vart och ett av de sju nordligaste länen. 1. Undersökningens omfattning och utförande. I avsikt att belysa i vad mån åtgärder till förbättrande av de nordsvenska bondeskogarnas inkvarteringsförhållanden äro erforderliga samt därmed sammanhängande förhållanden har utredningen ansett behövligt att införskaffa aktuella uppgifter om hemmansskogarnas ägofördelning, belägenhet, storlek och värden, förefintligheten av härbärgen och skogsstall av olika typer, byggnadsbeståndets storlek och tillstånd m. m. samt slutligen behovet av nybyggnad. Med hänsyn till att en ursprungligen planerad mera omfattande undersökning av dessa förhållanden å ett större antal enskilda fastigheter skulle ha blivit alltför kostsam och tidsödande, har utredningen måst nöja sig med en intensivundersökning inom endast två socknar i vart och ett av de sju nordligaste länen. Dessa stickprovssocknar ha efter förslag av vederbörande skogsvårdsstyrelse utvalts företrädesvis med hänsyn till att de skulle lämna en så representativ bild som möjligt av de skogliga förhållandena inom resp. län eller delar därav. Provsocknarna, vilkas belägenhet och omfattning framgår av kartan å fig. 40, äro följande: inom Norrbottens län för inlandet » kustlandet » Västerbottens län för inlandet » kustlandet » Jämtlands län Västernorrlands » Gävleborgs » Kopparbergs » » samt inom Värmlands

Tärendö Älvsbyn Dorotea Norsjö Stugun och Åsarna Helgum och Torp Ovanåker och österfärnebo Svärdsjö och Lima Norra Ny och Fryksände.

Den produktiva bondeskogsmarken upptager inom Nordsverige en areal av 6 443 776 ha. Provsocknarnas sammanlagda areal produktiv bondeskogs-

119 Tab. 35. Landarealens fördelning å ägoslag och skogsarealens fördelning å ägaregrupper inom provsocknarna och inom Nordsverige. 1

|

|

|

|

Procentuell O m r å d e

a v landareal å ägoslag Åker och äng

Skogsmark

|

|

fördelning av skogsmark å ägaregrupper

övrig mark

Staten

Andra samfälligheter

Aktiebolag

övriga enskilda

Provsocknarna

3-8

69-3

26-9

21-4

6-7

29-0

42-9

Nordsverige

4-1

55-4

40-5

23-7

5-8

30-4

40-1

mark omfattar 436 387 ha, vilket innebär, att 6-8 % av förstnämnda areal gjorts till föremål för undersökning. De i tab. 35 ingående uppgifterna beträffande Nordsverige ha hämtats ur statistiska centralbyråns redogörelse för 1937 års jordbruksräkning, under det att såväl siffrorna i nyssnämnda tabell över provsocknarna som samtliga uppgifter i tab. 36 grunda sig på 1945 års allmänna fastighetstaxering. I tab. 35 belyses i vad mån provsocknarna tillsammantagna återspegla förhållandena inom Nordsverige i fråga om landarealens fördelning å ägoslag samt den produktiva skogsmarkens fördelning å ägaregrupper. Vad förstnämnda fördelning beträffar råder tämligen god överensstämmelse mellan provsocknarna och Nordsverige. För de förstnämnda redovisas sålunda såsom åker och ängsmark 3-8 % av landarealen och för Nordsverige 4-1 %. Den produktiva skogsmarken är dock procentuellt något större inom provsocknarna än inom Nordsverige. Sammanställningen utvisar även, att mycket god överensstämmelse råder i fråga om den produktiva skogsmarkens fördelning å ägaregrupper. På bondeskogsbrukets del kominer sålunda inom provsocknarna i medeltal 42-9 % av denna mark, under det att hemmansägarnas andel i Nordsveriges skogsmark uppgår till 40*1 %. Vad beträffar förhållandet mellan provsocknarna och det område, de ulvalts att representera, i fråga om den produktiva bondeskogsmarkens fördelning efter storleken av fastigheternas skogsmarksinnehav, har vid undersökningarna kunnat konstateras, att någorlunda god överensstämmelse råder, om materialet fördelas å två storleksgrupper — »under 100 ha» och »över 100 ha» (tab. 36). Undersökningarna inom provsocknarna ha skett efter samråd med skogsvårdsstyrelserna, varvid genom överläggningar med vederbörande länsskogvaktare dessas sakkunskap samt lokal- och personkännedom utnyttjats. Samtliga uppgifter om förefintlighet och behov av härbärgen och stall ha sålunda framkommit vid överläggningar med länsskogvaktarna. För att i görligaste mån ernå likformighet de olika socknarna emellan vid bedöman-

120 Tab. 36. Bondeskogsmarkens procentuella fördelning å storieksgrupper.

Storleksgruppens Socken

resp.

område

»under 100 ha»

»över 100 ha>

procentuella andel i totala bondeskogsarealen Tärendö och Älvsby socknar Norrbottens län

37-8 38-2

62-2 61-8

Dorotea och Norsjö socknar Västerbottens län

47-8 49-7

52-2 50-3

Stuguns och Åsarna socknar Jämtlands län

24-6 29-6

75-4 70-4

Helgums och Torps socknar Västernorrlands län

41-4 46-3

58-6 53-7

Ovanåkers och Österfärnebo socknar Gävleborgs län

36-0 52-0

64-0 48-0

Svärdsjö och Lima socknar Kopparbergs län

47-8 62-0

52-2 38-0

Norra Ny och Fryksände socknar. . Värmlands län

51-1 61-4

48-9 38-6

det av de befintliga byggnadernas tillstånd samt då det i tveksamma fall gällt att avgöra, om visst härbärge eller skogsstall borde föreslås till framtida underhåll, har kontroll av vederbörande länsskogvaktares bedömande utövats genom stickprovsbesiktningar. För varje provsocken har upprättats en plan med förslag till bostadsbehovets tillgodoseende på hemmansskogarna. Vid upprättande av dessa behovsplaner har den ledande principen varit, att förläggningarna — såväl redan befintliga som till nybyggnad föreslagna — så vitt möjligt skola anordnas gemensamt av de hemmansägare, som kunna utnyttja desamma. Vid planernas upprättande har vidare a generalstabskarta inlagts de olika skogsägarekategoriernas skogar. Sedan å kartan uppdragits gränserna för de områden, inom vilka inkvartering av de där sysselsatta skogsarbetarna kan ske i bygden, ha å återstående skogsområden inlagts dels de å bondeskogarna befintliga härbärgen och stall, vilka ansetts böra föreslås till framtida underhåll och dels de därutöver erforderliga, till nyuppförande föreslagna förläggningarna (se fig. 41 och 42). Med hänsyn till önskemålet att de å bondeskogarna sysselsatta skogsarbetarna i större utsträckning än hittills skola få möjlighet att anordna gemensam mathållning, ha på platser, där en SAK-barack ansetts vara onödigt stor, till nyuppförande föreslagits i första hand stugor för 8 man och kocka. I de fall, då även en sådan stuga ansetts vara för stor för behovet, har föreslagits uppförande av stugor för 6 eller 4 man. Till framtida underhåll ha föreslagits främst sådana förläggningar, vilka fullt motsvara skogstraktens behov och därjämte befinna sig i sådant skick.

121 Fig. 40. Stickprovssocknarnas belägenhet. 9f—61S189

122 Fig. 41.

Ägofördelning

och skiftesläggning

m. m. inom

Tärendö

socken.

jfiortd&jjcoo munart J&oa

/O Am \5/ca/a

AJolag^^rJcoa {/nznc, /or fér om råa7* öranj omräatr^ dar /nlrrarferirig >— •. — /can jJcc / év/tyden] Xjibap.kfinélu? {z- ~ Jjiit/aff,planerad

Fig. 42. Ägofördelning och skiftesläggning m. m. inom Helgums socken.

124 Fig. 43.

Härbärge

å hemmansskog i Tärendö socken, utdömt av skogs- och flottledsinspektionen.

Fig. 44. Skogsstall invid härbärget å fig. 43, utdömt av skogs- och flottledsinspektionen.

125 att det kan anses försvarligt att för deras iståndsättande nedlägga kostnader, trots att grundliga reparations- och kompletteringsåtgärder i många fall erfordras. Vid fäbodarna, vilka oftast bestå av ett flertal stugor och sommarladugårdar, ha till framtida underhåll i regel föreslagits endast en eller två av de bästa stugorna och uthusen, svarande emot skogstraktens behov av inkvarteringsmöjligheter vid skogsarbeten och med hänsyn tagen även till önskvärdheten av att kunna anordna gemensam mathållning. Härvid har utredningen även sökt beakta önskemålet ur kulturhistorisk synpunkt, att ett antal fäbodstugor trots fäbodlivets tillbakagång bevaras och underhållas. Inom vissa landsändar, här representerade av Ovanåkers socken i Gävleborgs län, Svärdsjö socken i Kopparbergs län samt Norra Ny socken i Värmlands län, finnas för närvarande å vissa skogstrakter inkvarteringsmöjligheter i långt större omfattning än som vid gemensamt utnyttjande av förläggningarna skulle erfordras, under det att å andra skogstrakter inom samma områden härbärgen och skogsstall helt saknas eller förekomma i alltför ringa utsträckning. Vid utformandet av behovsplanerna för dessa »tätbebyggda» skogstrakter ha i vissa fall en stor del av de befintliga härbärgena och skogsstallen uteslutits. På grundval av behovsplanerna, vilka förutom befintligt bestånd eller del därav även upptaga erforderliga nybyggnader, ha beräkningar gjorts beträffande behovet av sovplatser och spiltor per 1 000 ha produktiv skogsmark å bondeskogarna inom de skilda provsocknarna. Dessa siffror ha därefter tillämpats på vederbörande län eller område för belysande av det totala behovet av härbärgen och skogsstall. Utredningen är väl medveten om att på detta sätt framräknade siffror måste betraktas såsom approximativa. Detta är emellertid den enda utväg, som stått utredningen till buds att utan alltför omfattande undersökningar kunna prestera ungefärliga uppgifter beträffande omfattningen av nyssnämnda behov. Härvid må framhållas, att de inom Kopparbergs och Värmlands län utvalda socknarna äro mer eller mindre utpräglade skogssocknar och i detta avseende icke fullt representativa för länen, vilka inom sina gränser uppvisa stora områden sammanhängande jordbruksbygd, där tillfälliga bostäder på skogarna alls icke eller endast i obetydlig omfattning erfordras. Det är därför sannolikt, att ovannämnda beräkningar giva ett något för högt resultat vad dessa båda län beträffar. 2. Undersökningens resultat. Skogsmarkens belägenhet är en faktor av betydelse, då det gäller att bedöma förutsättningarna för bostadsfrågans ordnande. Såsom tidigare nämnts äro bondeskogarna i regel belägna närmare bygden och huvuddalgångarna än vad fallet är med stats- och i viss mån även med bolagsskogarna och skogsförläggningar erfordras där följaktligen icke i samma omfattning som

126 å storskogsbrukets skogar. Beträffande koncentrationen till enhetliga områden av en ägaregrupps marker ha konstaterats för olika landsändar karakteristiska drag. Inom Tärendö, Älvsby, Dorotea och Norsjö socknar äro sålunda de olika skogsägarekategoriernas marker väl samlade till större enhetliga komplex med undantag endast för vissa smärre i »främmande mark» insprängda ägofigurer, vilka för bondeskogsbrukets vidkommande i regel utgöras av myrslåtterskiften och vilka därför i stort sett sakna skoglig betydelse. Även inom Ovanåkers och Österfärnebo socknar bilda bondeskogarna stora sammanhängande områden, huvudsakligen beroende på bondeskogarnas dominerande ställning. I trakter med dylik ägofördelning, vilken exemplifieras av Tärendö socken (se fig. 41), synes bondeskogarnas inkvarteringsfråga med fördel kunna lösas därigenom, att flera hemmansägare med varandra närbelägna skogsskiften gemensamt anordna och utnyttja skogsförläggningar. Samröre med andra skogsägarekategorier blir under dylika förhållanden aktuellt endast i undantagsfall. En annan huvudtyp i fråga om ägofördelningen belyses av fig. 42, som återger dessa förhållanden inom Helgums socken och som visar en stark sammanblandning av olika skogsägaregruppers marker. Långsträckta och smala bolagsskogar, bondeskogar och andra skogar ligga här ofta skiftesvis blandade och lösandet av bostadsfrågan medför därför svårigheter för den enskilde hemmansägaren. Samma bild av ägofördelningen återfinner man inom Torps, Svärdsjö och Lima socknar. Mellan ovannämnda båda huvudtyper finnas mellanformer, bland stickprovssocknarna representerade av Stugun, Åsarna, Norra Ny och Fryksände, där en mer eller mindre utpräglad sammanblandning av de skilda ägarekategoriernas marker kan iakttagas åtminstone på utskogarna men där å vissa skogstrakter och företrädesvis å hemskogarna bättre förhållanden äro rådande. Kopparbergs län, här representerat av Svärdsjö och Lima socknar, uppvisar vad skiftesläggningen beträffar säregna förhållanden. Inom detta län ha laga skiften ännu icke annat än i mycket liten omfattning och under senare år kommit till stånd. Detta förhållande i förening med vid upprepade arvsskiften företagna uppdelningar av fastigheter i ett stort antal småskiften, av vilka sedermera en del genom giftermål eller köp kommit att tillhöra andra fastigheter, har resulterat i en parcellering av skogsmark och åkerjord, som ofta drivits så långt, att fastigheternas skötsel vad såväl skogsbruk som jordbruk beträffar är förenad med mycket betydande svårigheter. Lima socken uppvisar förhållanden, vilka i detta avseende äro typiska för stora delar av Kopparbergs län. I samband med redogörelsen för nyssnämnda provsocken lämnas å sid. 161 samt å lig. 49 ett belysande exempel å en fastighet inom Lima med en för dessa trakter normal skiftesfördelning. Vad hemmansägarnas ekonomiska omständigheter beträffar har det vid denna utredning ansetts lämpligt att endast fästa avseende vid den skogliga ekonomien. Anordnande av härbärgen och skogsstall måste betraktas såsom

127 /cr per 350

Aa i

500 Z50

ZOO

/OO

50 IfM^lfMtili Fig. 45. Bondeskogarnas värde per hektar — skogsmark och växande skog — inom provsocknarna. en för drivningarnas genomförande i allmänhet ofrånkomlig omkostnad. Därför har i detta sammanhang hänsyn tagits endast till värdena av skogsmark och växande skog. Uppgifter därom ha erhållits ur längderna för 1945 års allmänna fastighetstaxering. De där åsatta värdena äro genomgående avsevärt lägre än marknadsvärdena men kunna här lämpligen användas såsom jämförelsetal de olika områdena emellan. Variationerna i fråga om provsocknarnas medelvärden för skogsmark och växande skog per ha produktiv skogsmark belysas av fig. 45, vilken utvisar, att dessa värden kraftigt minska ju längre norrut man kommer. Tärendö socken uppvisar sålunda det lägsta värdet eller cirka 39 kr. per ha, under det att värdet för Fryksände socken, som är den sydligaste provsocknen, är ej mindre än cirka 352 kr. per ha. Inom Norrbottens och Västerbottens län synas variationerna vara små. Inom Västernorrlands och Gävleborgs län utvisa provsocknarna högre värden för kustlandet än för inlandet. Det under mellankrigsperioden allmännast förekommande försäljningssättet för bondeskogarnas avsaluvirke var försäljning vid flottled eller bilväg av virke, avverkat i hemmansägarnas egen regi. Under krigsåren övergick man i mycket stor utsträckning till att sälja stämplingsposterna på rot för avverkning i köparnas regi. Inom Kopparbergs län synes emellertid

128 systemet med rotförsäljning sedan gammalt ha varit förhärskande. För Västernorrlands läns provsocknar — Helgum och Torp — samt för Fryksände socken har meddelats, att avverkningarna i hemmansägarnas egen regi alltjämt dominera. Även vid rotförsäljning tillgodogöra sig hemmansägarna ofta arbetsförtjänsten vid posternas utdrivning därigenom, att de vid köpekontraktets upprättande förbehålla sig själva och sitt gårdsfolk att utföra detta arbete. En förutsättning för bildande av kocklag är — förutom lämpliga härbärgen — att genom samtidiga drivningar tillräckligt antal arbetare koncentreras till samma skogstrakt. Denna förutsättning synes redan nu förefinnas, åtminstone vid avverkning å skogstrakter med längre avforslingsvägar. På dylika skogstrakter bedrivas avverkningsarbetena i regel samtidigt av de olika skogsägarna, för att dessa därigenom skola ernå delade kostnader för basvägens upptagande och underhåll. Detta förhållande är även ägnat att underlätta ett gemensamt anordnande och utnyttjande av skogsförläggningar. Tärendö socken. Ehuru belägen inom det område, som benämnes kustlandet, har Tärendö socken utvalts att representera Norrbottens läns inland. Lappmarkssocknarna inom länet hava samtliga ansetts vara för stora och arbetskrävande för här ifrågavarande ändamål, i det att de omfatta totala landarealer, varierande mellan 600 000 och 1 800 000 ha. Tärendö socken, som med en total landareal av ca 166 500 ha är av lämplig storleksordning, kommer visserligen icke i beröring med fjällområdet men uppvisar i övrigt för lappmarken typiska förhållanden. Bebyggelsen är sålunda koncentrerad till ett fåtal byar, skogsvidderna äro stora och ödemarksbetonade och utgöras till stor del — inemot halva arealen — av impediment, mestadels bestående av vidsträckta myrar. Ägofördelning och belägenhet. Av socknens produktiva skogsmark befinner sig 34 957 ha eller ca 43 % i bondeklassens ägo. Denna kategori utgör därmed den största ägaregruppen, närmast följd av staten med ca 38 %. Bondeskogarna fördela sig på 260 fastigheter och skogsmarksinnehavet per fastighet utgör sålunda i medeltal 134*5 ha produktiv mark eller mera än dubbelt så mycket som medeltalet för Nordsverige. De större fastigheterna äro förhärskande, i det att 142 st. eller ca 55 % av antalet fastigheter omfatta en skogsmarksareal av över 100 ha (se tab. 40). Bondeskogarna ha vanligen ett förmånligt läge även jämfört med bolagsskogarna, vilket medför kortare utforslingsvägar och större möjligheter att vid inkvartering av arbetskraften utnyttja bygden. I allmänhet följer därav även, att bondeskogarna kunna uppvisa något högre bonitet än stats- och bolagsskogarna. Detta gäller dock icke Tärendö och stora områden av lappmarkerna, där bondeskogarnas orientering mot ådalarna och mot marker med lägre höjd över havet ofta medför en något sämre medelbonitet till

129 följd av att dessa skogar därigenom fått på sin lott en högre procent låglänta och sänka marker. Den enskilde bondens skogsmarksinnehav fördelar sig i allmänhet på två skiften, ofta tämligen avlägset belägna ifrån varandra. Ägofigurerna äro i regel ur förvaltningssynpunkt av lämplig form. Långsträckta och smala skogsskiften förekomma sålunda endast i undantagsfall. I stort sett bilda bondeskogarna stora sammanhängande komplex (se fig. 41). Bondeskogarnas värde. Av längden för 1945 års allmänna fastighetstaxering framgår, att värdet av skogsmark och växande skog för Tärendö sockens bondeskogar i medeltal utgör ca 39 kr. per ha produktiv mark, vilket är det lägsta värde, som redovisats för någon av provsocknarna (fig. 45). Detta låga medelvärde betingas av socknens nordliga läge samt låga bonitet och långa utforslingsvägar. Medelboniteten för Tärendö socken utgjorde enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering 1-35 mot 1-73 genomsnittligt för Norrland. Vid samma tillfälle uppskattades för Tärendö rotvärdet till 1-46 kr. per kbm mot 2-14 kr. för Norrland i dess helhet. Nedanstående sammanställning åskådliggör fördelningen av bondeskogsfastigheterna inom Tärendö socken efter deras värde av skogsmark och växande skog vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. Tab. 37. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

S o c k e n

Tärendö

|

3 A n t a l fastigheter med minst 25 h a produkt i v skogsmark

st. /o

226 100

|

|

6 D ä r a v tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr) —10

10—20

20—30

208 92-0

16 7-1

2 0-9

Av tabellen framgår, att ej mindre än 92 % av antalet fastigheter med minst 25 ha produktiv skogsmark ha ett taxeringsvärde understigande 10 000 kr. samt att endast två fastigheter taxerats till mera än 20 000 kr. Gemensam mathållning vid avverkningar i hemmansägarnas egen regi har förekommit endast i undantagsfall. Kocklagssystemet har över huvud taget ännu icke slagit igenom i dessa trakter, även om utvecklingen under de senaste åren tyder på ökat intresse för denna hushållsform. De yngre skogsarbetarna önska ofta anordna kocklag, sedan de på andra orter gjort bekantskap med de fördelar, systemet erbjuder, men de äldre fasthålla däremot i regel vid den gamla ordningen. Anordnande av gemensam mathållning omöjliggöres av denna anledning ofta, även om antalet arbetare är tillräckligt därför. Bristen på lämpliga härbärgen på bondeskogarna (se nedan) har givetvis även i hög grad bidragit till att hämma utvecklingen härvidlag.

130 Bondeskogarnas bostadsförhållanden lämna inom Tärendö socken mycket övrigt att önska. Ett avsevärt antal härbärgen och skogsstall finnas å bondeskogarna, men byggnaderna äro till största delen synnerligen bristfälliga. På grund därav ha endast ett fåtal kunnat föreslås till fortsatt användning. Av de i nedanstående tabell upptagna 18 härbärgen, vilka befinna sig i sådant skick och äro så belägna, att de föreslagits till framtida underhåll, äro 6 skogsstugor, 5 fäbodstugor, 6 slåtterstugor och 1 ödegård. Endast 2 av härbärgena anses i befintligt skick kunna godkännas såsom skogsarbetareförläggningar, under det att 9 äro i behov av mindre reparationer och 7 måste grundligt repareras och kompletteras. Av de till framtida underhåll föreslagna 15 stallen äro 13 skogsstall, 1 sommarladugård vid fäbod och 1 ödestall. Tab. 38. Härbärgen och stall fördelade efter typ och tillstånd. 1

Socken

3 T i l l s t å n d

Antal härbärgen

4 G

8 D ä r a v

D ä r a v skogsstugor

fäbodstugor o. a.

Antal stall

skogsstall

sommarlandu gårdar o. a.

2 9 7

1 2 3

1 7 4

2 5 8

1 5 7

1 I behov av mindre rep. . I behov av större rep. . . Summa

2 Tärendö . . . .

1 Av stallen äro 2 i befintligt skick tillfredsställande, 5 i behov av mindre reparation och 8 fordra grundlig reparation. Detta otillfredsställande tillstånd är till stor del en följd av att hemmansägarna uppfört ifrågavarande byggnader endast med hänsyn till den egna fastighetens behov, varvid det till följd av de därmed förenade kostnaderna ofta mött stora svårigheter att anordna tillfredsställande förläggningar. En bidragande orsak har även varit ortsbefolkningens mycket blygsamma fordringar i fråga om de tillfälliga byggnaderna på skogarna. Av samma orsaker har även underhållet blivit i hög grad åsidosatt. En del av byggnaderna bestå av jordkulor, ofta nedschaktade i marken och därjämte av synnerligen primitivt utförande. Skogsstallen sakna ofta yttertak och äro även i övrigt mången gång mycket bristfälliga. Skogs- och flottledsinspektionen har därför i ett antal fall, där härbärgena och stallen varit av så otillfredsställande beskaffenhet, att användandet av desamma medfört synnerliga olägenheter för folk och hästar och där förhållandena icke ansetts motivera ett avsteg från de gängse principerna vid skogshärbärgeslagens tillämpning, varit nödsakad att föranstalta om utfärdande av förbud mot byggnadernas vidare användande (se fig. 43—44).

131 Tab. 39. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 2

| 4 | 5 | 6 | 7 |

9 Typ

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

Typ

Antal stall

1 Socken

Tärendö

10 | 11 | 12

1—3 4—6 7—9 1 0 —

Skogsstugor Andra stugor

6 12

1 1

4 10

1 Summa

1 Antal spillor per stall 1—2 3—4 5—

1 Skogsstall Andra stall

13 2

12 1

1 Summa

—

1 1 2

Under de senaste åren, då bondeskogarnas stämplingsposter huvudsakligen sålts på rot, ha postköparna i allt större utsträckning måst använda sig av egna flyttbara härbärgen och skogsstall. Kostnaderna härför återfalla dock i sista hand på skogsägarna, vilka i regel få vidkännas avdrag på köpeskillingen motsvarande köparnas omkostnader. Skogsägarna ha emellertid icke stort utbyte av dessa kostnader, enär byggnaderna efter slutad avverkning bortflyttas. De till framtida användning föreslagna byggnaderna äro i regel små. Antalet sovplatser i härbärgena varierar sålunda i allmänhet från 3 till 6 och antalet spiltor i skogsstallen är i regel 2 (se tab. 39). Dessa inkvarteringsmöjligheter motsvara p å intet sätt behovet av härbärgen och stall å bondeskogarna inom socknen, vilket framgår av nedanstående jämförelse. Tab. 40. Fastigheter med förläggningsbehov och fastigheter med egna förläggningar. 1

2 I

|

|

|

|

|

|

9 Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Fastigheter —25

T ä r e n d ö . . . . Antal Därav med förläggningsbehov . . . % av samtliga inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtliga inom gruppen 1

Summa

h e k t a r 25—50 50—100 100-200 200-400

400—

i

78-1

76-9

89-0

96-4

92-3

75-4

6-3

9-6

7-1

38-5

6-9

Har ej k unnat fastställas.

Av Tärendö sockens 260 fastigheter äro 196 st. eller 75-4 % beroende av tillfälliga härbärgen och skogsstall, under det att endast 18 fastigheter eller 6-9 % äga något så när godtagbara dylika byggnader. Detta innebär icke, att

t

132 Tab. 41. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

3 1

4 1

|

6 A

Socken

Tärendö

Bostadsbehovets fördelning

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad Summa

härbär- sovplatser gen

| n

7 t

härbär- sovgen platser per 1 000 h a produktiv skogsmark

stall

spiltor

a 1

stall

spiltor

per 1 000 h a produktiv skogsmark

0-5

3-0

0-4

1-1

0-9

7-0

1-0

2-5

1-4

3-6

behov av nybyggnad förefinnes för 178 fastigheter. För bondeskogarna gäller nämligen allmänt, att bostadsbehovet för en del av de fastigheter, som sakna skogsförläggningar, kan tillgodoses genom utnyttjande bl. a. av härbärgen och skogsstall å närbelägna fastigheter. Kompletteringsbehov föreligger dock för sådana fastigheter, för vilka nyssnämnda möjlighet icke står till buds samt för sådana, som äga förläggningar av så undermålig beskaffenhet, att de icke medtagits i behovsplanerna. Den i samråd med länsskogvaktaren upprättade behovsplanen för Tärendö socken upptager därför nybyggnad av ej mindre än 31 härbärgen med 244 sovplatser samt 35 skogsstall med 87 spiltor. De föreslagna härbärgena och stallen fördela sig p å 5 SAK-baracker, 14 stugor för 8 man och 12 för 6 man samt 1 stall för 5 hästar, 1 för 4 hästar, 12 för 3 hästar och 21 för 2 hästar. Belägenheten av såväl de befintliga som de föreslagna förläggningarna framgår av fig. 41. I tab. 41 h a r befintligt bestånd, föreslagen nybyggnad och det totala behovet av förläggningar uttryckts i antal sovplatser resp. spiltor per 1 000 ha produktiv skogsmark. För Tärendö sockens hemmansskogar skulle sålunda föreligga ett nybyggnadsbehov av 0-9 härbärgen eller 7 sovplatser och 1 skogsstall eller 2-5 spiltor, allt per 1 000 ha produktiv skogsmark. Älvsby socken. Socknen genomflytes från nordväst till sydost av Piteälven, efter vars ådal bebyggelse finnes i form av större samhällen och byar (Älvsbyn, Tväråsel, Brännmark m. fl.) och däremellan spridda gårdar. Bebyggelse h a r vidare växt upp kring flera av de större sjöarna i södra delen av socknen och uppträder slutligen såsom enstaka gårdar och smärre byar utspridda på skogarna. Ägofördelning och belägenhet. Längden för 1945 års allmänna fastighetstaxering upptager för socknen en areal produktiv skogsmark av 134 032 ha, varav 77 603 ha eller närmare 58 % utgöras av statsskogar. Den bondeägda skogsmarksarealen utgör 36 384 ha eller 27*1 % av socknens produktiva

133 skogsmarksareal, fördelande sig på 744 fastigheter, vilket motsvarar ett skogsmarksinnehav av i medeltal 48*9 ha per fastighet. De större skogsfastigheterna intaga här en långt mera blygsam ställning än inom Tärendö socken, i det att endast 89 fastigheter eller 12 % av antalet tillhöra storleksgrupper över 100 ha (se tab. 45). Skogsmarken är i regel fördelad på två skiften — hemskifte och utskifte — samt i stor utsträckning belägen i närheten av bygden. Hemskiftena, vilka representera huvudparten av skogsmarksinnehavet, ligga oftast i anslutning till gården. Utskiftena utgöras i regel av myrslåtterskiften och bestå endast till ringa del av skogsmark. Bondeskogarna bilda även här större sammanhängande komplex med undanlag i stort sett endast för vissa smärre i statsskogarna insprängda ägofigurer. Bondeskogarnas värde. Värdet av skogsmark och växande skog utgjorde vid 1945 års allmänna fastighetstaxering i medeltal för bondeskogarna ca 47 kr. per ha eller ca 20 % högre än inom Tärendö socken (fig. 45). Bolagsskogarna taxerades till ca 38 kr. per ha samt statsskogarna och andra samfälligheter till ca 56 kr. resp. ca 74 kr. per ha. De bondeägda skogsfastigheternas fördelning efter taxeringsvärde år 1945 framgår av nedanstående tablå, av vilken kan utläsas, att endast 15 fastigheter eller drygt 3 % av de 461 bondeägda fastigheterna med minst 25 ha produktiv skogsmark åsatts ett värde överstigande 10 000 kr. Tab. 42. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

Socken

Älvsby

3 Antal fastigheter med minst 25 h a p r o d u k t i v skogsmark

st. /o

461 100

|

9 Därav tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.) —10

10—20

20—30

30—40

40—50

50—60

446 96-8

12 2-6

—

2 0-4

—

1 0-2

Avverkningsintervall m. m. Under normala förhållanden har det varit vanligt, att hemmansägarna årligen utdrivit smärre avsaluposter. För att bereda sysselsättning åt sina hästar ha hemmansägarna vanligen åtagit sig skogskörslor hos domänverket och trävarubolagen under högvintern för att, då detta arbete slutförts, utdriva en mindre virkeskvantitet från egen skog på eftervintern för leverans å vattendrag eller försågning inom orten. Rotförsäljning var tidigare tämligen sällsynt. Särskilt inom grannsocknen Norrfjärden men även inom Älvsby socken har detta förhållande till stor del betingats av förekomsten av privatägda cirkelsågar för tillverkning såväl för ortens behov som för export. Det har sålunda ofta förekommit, att hemmansägarna själva utdrivit sina virkesposter till närmaste bilväg och där legosågat för att sedan sälja den sågade varan på ortsmarknaden eller 10—618189

exportera densamma. Avverkningarna i hemmansägarnas egen regi ha dock endast i undantagsfall varit av sådan storleksordning, att gemensam mathållning där kunnat anordnas. Under vintern 1946—47 skall å ett hemman i egen regi avverkas och cirkelsågas en post om ca 4 000 träd, och där kommer säkerligen gemensam mathållning att anordnas. Under krisåren har här såväl som annorstädes större delen av virket från bondeskogarna sålts på rot, vilket uppgives till stor del bero på då rådande prisbestämmelser. Med återinträdande fredsförhållanden förväntas emellertid en viss återgång till det gamla systemet. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. Brukningsdelarnas ringa storlek och främst den ovan påvisade vitt utbredda bebyggelsen inom socknen medföra ett relativt litet behov av härbärgen och skogsstall. Härtill kommer, att sådana staten, bolag och flottningsföreningar tillhöriga härbärgen, vilka äro belägna inom räckhåll för hemmansskogarna, i regel synas få nyttjas av hemmansägarna, då så lämpligen kan ske, i vissa fall mot erläggande av någon hyra. Hemmansägarna ha därför endast i ringa omfattning uppfört förläggningar på sina skogar. Såsom av nedanstående tab. 43 framgår, ha till framtida underhåll och gemensam användning föreslagits endast 10 härbärgen och 8 skogsstall. Av härbärgena äro 8 skogsstugor och 2 ödegårdar. Av stallen äro 6 skogsstall och 2 ödestall. Tab. 43. Härbärgen och stall fördelade efter typ och tillstånd. 1

Socken

Älvsby

3 T i l l s t å n d

Antal härbärgen

4 Tillfredsställande I behov av mindre rep. I behov av större rep. . .

1 6 3

Summa

|

C

5 3

na

|

8 D ä r a v

D ä r a v skogsstugor

fätfOd-

stugor o. a. 1 1 2

Antal stall

skogsstall

sommarladugårdar o. a.

6 2

4 2

8 Av härbärgena är endast ett i sådant skick, att det kan anses vara lagenligt. För övriga härbärgen erfordras reparationer, i 3 fall av mera genomgripande art. Samtliga i planen upptagna skogsstall tarva likaledes reparation, för 2 av desamma av mera omfattande slag. Liksom inom Tärendö socken äro härbärgena i allmänhet avsedda för 4—6 man och skogsstallen för 1—2 hästar (se tab. 44). Byggnadernas ringa storlek är till största delen en följd av att de i intet fall äro avsedda för gemensamt användande utan endast för den egna fastighetens behov. Såsom ovan anförts är behovet av inkvarteringsmöjligheter å dessa skogar ringa. Av de 744 bondeskogsfastigheterna inom Älvsby socken anses så-

135 Tab. 44. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 10 | 11 | 12

4 | 5 | 6 | 7

9 Socken

T y p

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

Typ

Antal stall

Älvsby

1—3 4—6 7—9 1 0 —

Skogsstugor Andra stugor

8 2

2 Summa

5 1

—

6 Antal spiltor per stall 1—2 3—4 5 —

1 1

Skogsstall Andra stall

6 2

5 2

2 Summa

—

lunda endast 67 st. eller 9 % ha behov av särskilda inkvarteringsanordningar på skogarna. Fördelningen av dessa 67 fastigheter på storleksgrupper framgår av följande tabell. Skogsförläggningar finnas endast på 10 av socknens fastigheter, motsvarande 1*3 % av antalet och fördelade på storleksgrupper enligt tab. 45. Det befintliga byggnadsbeståndet medgiver en total beläggning av 52 man och 15 hästar, under det att behovet kan beräknas till omkring 90 sovplatser resp. 25—30 spiltor. För tillgodoseende av det i tab. 45 påvisade kompletteringsbehovet har därför föreslagits gemensamt uppförande av 6 härbärgen med 40 sovplatser samt 5 skogsstall med 12 spiltor (tab. 46). De föreslagna härbärgena och stallen fördela sig på 1 SAK-barack, 4 stugor för 6 man och 1 stuga för 4 man samt 2 stall för 3 hästar och 3 för 2 hästar. Förslaget omfattar alltså, med inberäknande av de till framtida underhåll föreslagna befintliga byggnaderna, tillsammans 16 härbärgen med 92 sovplatser och 13 skogsstall med 27 spiltor. Tab. 45. Fastigheter med förläggningsbehov och fastigheter med egna förläggningar. 1

|

|

|

|

|

9 Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Fastigheter —25

Älvsby

Antal Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen

1 Har ej kunnat fastställas.

Summa

h e k t a r 25—50 50—100 100-200 200-400 400—

i

10-4

16-2

16-2

36-4

75-0

9-0

2-5

2-7

18-2

50-0

1-3

136 Tab. 46. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

| A

Socken

Älvsbv

Bostadsbehovets fördelning

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad Summa

härbär- sovgen platser

v

6 n

t

a

0-3

1-4

|

härbär- sovgen platser per 1 000 ha produktiv skogsmark

stall stall

spiltor

spiltor

per 1 000 ha produktiv skogsmark 0-2

0-4

0-2

1-1

0-1

0-3

0-5

2-5

0-3

0 7

Nybyggnadsbehovet å bondeskogarna utgör såsom av tabellen framgår för Älvsby sockens vidkommande per 1 000 ha produktiv skogsmark 0-2 härbärgen eller 1*1 sovplatser samt 0-1 skogsstall eller 0'3 spiltor. Dorotea socken. Dorotea är en typisk lappmarkssocken med bebyggelsen på några få undantag när koncentrerad till ett antal byar och tätorter invid Långseleån och Bergvattenån. Stora områden i nordvästra delen av socknen bestå av fjällvidder, och betydande arealer skogsmark även inom socknens sydöstra del äro belägna på en höjd över havet av 400—700 m. Vidsträckta myrar och sumpmarker förekomma talrikt. Ägofördelning och belägenhet. Den produktiva skogsmarken, som vid 1945 års allmänna fastighetstaxering upptages till 172 333 ha eller något mera än 60 % av totala landarealen, äges till största delen av aktiebolag — dryga 44 % — närmast följda av staten med ca 34 %. Av socknens produktiva skogsmarksareal upptaga bondeskogarna 32 483 ha eller ca 1 9 % , fördelade på 569 fastigheter, av vilka 345 omfatta 25 ha produktiv skogsmark och däröver. Per fastighet kommer sålunda i medeltal ett skogsmarksinnehav av 57-1 ha eller i det närmaste lika mycket som medeltalet för Nordsverige. Spridningen av dessa fastigheter på storleksgrupper är tämligen jämn, bortsett från att den största gruppen — 400 ha och däröver — är svagt representerad (se tab. 50). Där ingå endast 2 fastigheter om tillsammans ca 850 ha, motsvarande endast ca 2-6 % av bondeskogsarealen. De flesta skogsägarna ha skogsmarken fördelad på 2—3 och någon gång 4 skiften: hemskifte, utskifte samt 1—2 mindre slåtterskiften i anslutning till slåttermyrar. Bondeskogarna, som till stor del äro belägna i anslutning till bygden, avskäras på vissa ställen av långsträckta, smala bolagsskiften men bilda flerstädes större sammanhängande områden. Bondeskogarnas värde. Närheten till fjällen påverkar i första hand statsskogarna, vilka till största delen äro belägna inom och intill fjällområdena. För dessa marker upptogs vid 1945 års allmänna fastighetstaxering ett me-

137 delvärde av endast ca 48 kr. per ha. Höjden över havet och inslaget av myrar och sumpmarker påverka emellertid även bondeskogarna, för vilka medelvärdet vid detta taxeringstillfälle ej utgjorde mera än ca 55 kr. per ha (se fig. 45). Bondeskogsfastigheterna med 25 ha produktiv skogsmark och däröver fördela sig efter värde på följande sätt. Tab. 47. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

S o c k e n

Dorotea

|

4 Antal fastigheter med minst 25 ha produktiv skogsmark st. /o

|

|

6 Därav tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.) —10

10—20

20—30

309 89-5

34 9-9

2 0-6

345 100

Inom den lägsta värdegruppen — mindre än 10 000 kr. — återfinnas närmare 90 % av antalet fastigheter med minst 25 ha produktiv skogsmark. Gemensam mathållning. Stämplingsposterna på bondeskogarna omfatta i allmänhet endast något 100-tal kubikmeter och kunna därför i regel utdrivas på ganska kort tid med 1 körare och 2—3 huggare, varvid gemensam mathållning med kocka blir för dyrbar. Det förekommer visserligen här såväl som annorstädes, att på längre avforslingsvägar två eller flera närbelägna poster avverkas samtidigt. Även om i dylika fall för kocklagsbildande erforderligt antal man finnes, omöjliggöras i regel gemensamma hushåll av bristen på lämpliga härbärgen. Om sålunda avverkningsarbetena ofta ej äro av en för anordnande av gemensam mathållning erforderlig storleksordning, torde denna förutsättning däremot komma att vara förhanden vid kommande stora skogsvårdsarbeten. Den gemensamma mathållningen har i dessa bygder så gott som helt slagit igenom vid avverkningar å statens och bolagens skogar. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. Bortsett från en del undermåliga härbärgen och skogsstall av primitiv typ finnas på socknens bondeskogar 38 härbärgen och 31 skogsstall, vilka ansetts böra föreslås till framtida underhåll. Dessa byggnader fördela sig efter typ och tillstånd enligt nedanstående. Tan- 48. Härbärgen och stall fördelade efter typ och tillstånd.

Socken

Dorotea

T i l l s t å n d

Antal härbärgen

D ä skogsstugor

D ä r a v fäbodstugor

Antal stall

skogsstall

sommarladugårdar o. a.

Tillfredsställande I behov av mindre rep. I behov av större rep. .

1 31 6

23 6

20 11

12 8

Summa

138 Av ovannämnda i behovsplanen upptagna befintliga härbärgen äro 9 skogsstugor, 27 fäbodstugor, 1 slåtterstuga och 1 ödegård. Endast 1 härbärge se därom vidare nedan — har ansetts kunna godkännas i befintligt skick. Av de 31 stallen äro 11 skogsstall, 19 sommarladugårdar vid fäbodar och 1 ödestall. För samtliga stall erfordras mer eller mindre omfattande förbättringsåtgärder. Antalet sovplatser varierar från 2 till 12. De flesta härbärgena äro anordnade för 4 och 6 man. Stallen äro samtliga avsedda för 1—2 hästar (se tab. 49). Tab. 49. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 1

4 | 5 | 6 | 7

9 Socken

Typ

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

Typ

Antal stall

Dorotea

10 | 11

12 Antal spiltor per stall 1—2 3—4 5—

1—3 4—6 7—9 1 0 —

. . . . Skogsstugor . Andra stugor

9 29

1 2

6 25

1 2

1 Skogsstall . . . Andra stall..

11 20

11 20

Summa

1 Summa

— —

Ovannämnda i stort sett tillfredsställande härbärge, som är uppfört av tre hemmansägare — rågrannar — och av dem användes gemensamt, är avsett för 12 man, inrett för gemensam mathållning och försett med torkrum och förrådsrum. Invid härbärget har uppförts ett skogsstall av i stort sett tillfredsställande beskaffenhet och utrustat med foderbod (fig. 46). Härbärget, som är byggt med väggar av ospåntade 1 "-paneler och cirka 12 cm sågspånsfyllning under tak av spån, har en golvyta i bostadsrummet av 30-8 m 2 eller 2-4 m 2 per person och en volym av 67-7 m 3 eller 5-2 m 8 per person vid full beläggning. Härbärget uppfördes år 1943 och byggnadsmaterial samt transporter och arbete — till största delen utförda av ägarna själva — ha dragit en kostnad av tillsammans 2 112 kr. Någon formell överenskommelse beträffande förläggningens underhåll och användning har icke upprättats, utan delägarna säga sig betrakta det såsom självskrivet, att de skola dela underhållskostnaderna. Delägarna inneha lika stora skogsmarksarealer inom det område, där förläggningen kan komma till användning och ha därför bidragit med lika stora andelar till bestridandet av kostnaderna för uppförande och underhåll. De äga att vid behov fritt använda densamma. Hittills har förläggningen tagits i bruk varje vinter — 3 säsonger — vid avverkning av tillsammans omkring 3 400 m 3 gagnvirke, vilket virke sålts på rot. Kostnaden för denna förläggning h a r sålunda hittills uppgått till cirka 62 öre per kubikmeter. E n ä r förläggningen utan större underhållskostnader torde kunna användas för ytterligare ett antal drivningar, blir kostnaden per kubikmeter givetvis avsevärt lägre. Gemensam mathållning har anordnats

139 under 2 säsonger. Förläggningen har hittills varit fullbelagd med arbetare sysselsatta vid avverkning å delägarnas skogsskiften men kommer, då så låter sig göra, att mot skälig hyra upplåtas till hemmansägare med närbelägen skogsmark. Det merpris, som kunnat utvinnas därigenom att bostad fritt kunnat tillhandahållas köparna av stämplingsposter, anses av delägarna mer än väl uppväga kostnaderna för förläggningens anordnande. Behovet av tillfälliga förläggningar å bondeskogarna inom socknen framgår av nedanstående tablå. Av de 569 fastigheterna anses 219 eller 38-5 % ha behov av härbärgen och skogsstall. Dessa fastigheter fördela sig på storleksgrupper enligt följande. Tab. 60. Fastigheter med förläggningsbehov och fastigheter med egna förläggningar.

Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Fastigheter -25

Dorotea

Antal

25—50 50—100 100-200 200-400

Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen

400-

42-4

69-2

82-1

87-0

50-0

38-5

12-0

15-4

26-1

6-3

Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen

1 Summa

h e k t a

0-9

1-6

Har ej kunnat fastställas.

Skogsförläggningar finnas för närvarande endast på 36 fastigheter (6-3 % av antalet), vilka fördela sig efter storlek på sätt som framgår av tab. 50. Tab. 51. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

*

|

6 A

Socken

Bostadsbehovets fördelning

härbär- sovgen platser

n

härbär- sovgen platser per 1 000 ha produktiv skogsmark

t

|

a J stall

spiltor

stall

spiltor

0-9

1-5

per 1 000 ha produktiv skogsmark

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad

1-1

5-6

0-5

4-0

0-4

0-7

Summa

1-0

9-6

1-3

2-2

110 I de befintliga härbärgena och stallen kunna inkvarteras 190 man resp. inhysas 49 hästar. Detta motsvarar emellertid icke behovet, utan har det ansetts behövligt att föreslå gemensamt nyuppförande av 16 härbärgen med 130 sovplatser och 13 skogsstall med 24 spiltor (se tab. 51 å sid. 139). Därigenom skulle socknens bondeskogar komma att förfoga över 52 härbärgen med tillsammans 320 sovplatser samt 43 stall med 73 spiltor. Detta innebalen komplettering med 0-5 härbärgen eller 4-0 sovplatser samt 0*4 skogsstall eller 0*7 spiltor per 1 000 ha produktiv skogsmark. Av de föreslagna härbärgena äro 3 SAK-baracker. Övriga föreslagna skogsstugor fördela sig på storlekstyper sålunda: 9 stugor för 8 man, 3 för 6 man och 1 stuga för 4 man. De föreslagna nya skogsstallen utgöras av 1 stall för 3 hästar, 9 för 2 hästar samt 3 stall för 1 häst. Norsjö socken. Denna socken har utvalts att representera Västerbottens läns kustland. Socknen genomflytes i norra delen av Skellefteälven, till vars ådal några större byar äro förlagda. Den huvudsakliga bebyggelsen återfinnes emellertid i anslutning till det stora sjösystemet i södra delen av socknen. Bebyggelsen i övrigt, som sammanbindes av ett rikt förgrenat vägnät, är vidare liksom i Älvsby socken i form av ett stort antal smärre byar och enstaka gårdar utspridd över snart sagt hela socknen. Detta förhållande är givetvis i hög grad ägnat att minska behovet av härbärgen och stall på skogarna. Ägofördelning och belägenhet. Enligt 1945 års allmänna fastighetstaxering uppgår socknens areal produktiv skogsmark till 123 904 ha. Av denna areal befinner sig huvudparten — 58 648 ha eller 47-3 % i böndernas ägo. Staten och bolag dela återstoden tämligen lika med ca 25 resp. ca 28 % av skogsmarken. Denna fördelning återspeglar tämligen väl förhållandena inom länets kustland. Bondeskogsmarken är fördelad på ej mindre än 978 fastigheter, varav 644 ha ett skogsmarkinnehav produktiv mark av 25 ha och däröver. Medelinnehavet per fastighet utgör 60 ha eller lika mycket som medeltalet för Nordsverige. Fördelningen av skogsmarken på storleksgrupper är tämligen jämn. 201 fastigheter omfattande ungefär hälften av bondeskogsarealen tillhöra sålunda storleksgrupperna över 100 ha (tab. 53). Den enskilde bondens skogsmark är i regel fördelad på 2—3 skiften, i allmänhet väl belägna i förhållande till flottleder, vägar och bebyggelse. Avsides belägna skogsskiften förekomma mera sällan. Bondeskogarnas värde. Vid 1945 års allmänna fastighetstaxering ha socknens bondeskogar åsatts ett värde för skogsmark och växande skog av i medeltal ca 48 kr. per ha (se fig. 45), vilket är något lägre än motsvarande värde å bolagsskogarna (ca 56 kr.) men dubbelt så högt som medelvärdet för statens skogar (ca 24 kr.). De 644 fastigheterna med 25 ha skogsmark och däröver fördela sig efter skogsvärde sålunda.

141 Tab. 52. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

S o c k e n

3 Antal fastigheter med minst 25 h a p r o d u k t i v skogsmark

st. /o

644 100

7 D ä r a v tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.) —10

10—20

20—30

30—40

613 95-2

28 4-4

2 0-3

1 0-1

Huvudparten — över 95 % av antalet fastigheter — är att finna inom den lägsta värdegruppen. Gemensam mathållning har till stor del med anledning av inkvarteringsförhållandena alls icke förekommit på bondeskogarna men är allmänt införd på stats- och bolagsskogarna. En annan anledning här liksom oftast annorstädes inom bondeskogsbruket är den, att för kocklagsbildande erforderligt antal arbetare mera sällan samtidigt sysselsättas å samma skogstrakt. Vid bedömande av den framtida utvecklingen härvidlag måste hänsyn tagas därtill, att bondeskogarna å dessa trakter äro hårt beskattade, en bidragande orsak till deras ovan påvisade relativt låga värde. Detta kommer med säkerhet att medföra en märkbar inskränkning i driften och förutsättningarna för anordnande av gemensam mathållning kunna därför icke väntas öka. Den täta bebyggelsen och därav följande närhet till hemmet har vidare medfört, att skogsarbetarna lätt kunna erhålla lagad mat hemifrån en a två gånger i veckan. Bondeskogarnas bostadsförhållanden uppvisa inom Norsjö socken tämligen säregna drag. På ett undantag när (se nedan) saknas här härbärgen och skogsstall. Den ovan påvisade utspridda bebyggelsen och den rika förekomsten av vägar ha medfört, att de på skogarna sysselsatta arbetarna så gott som undantagslöst söka sig till bygden eller hemmet efter slutad arbetsdag. Vid vinterdrivningarna föredraga skogsarbetarna i regel att morgon och kväll tillryggalägga rätt avsevärda avstånd på skidor framför att övernatta i härbärgen vid arbetsplatserna. Skidintresset inom Norsjö är synnerligen stort och skidfärderna till och från arbetsplatserna uppfattas åtminstone av de yngre skogsarbetarna i allmänhet endast såsom en välbehövlig träning. Norsjö har också fostrat ett stort antal framstående tävlingsåkare. Troligt är, att den ursprungliga orsaken till dessa ortsbefolkningens vanor, vilka givetvis icke äro ägnade att stimulera skogsägarna till byggnationer, är att söka i bristen på skogshärbärgen. Vid samtal med vissa av de utav nybyggnadsplanen berörda hemmansägarna har emellertid kunnat konstateras ett visst intresse för frågan, som tyder på att förutsättningar finnas för ett successivt införande även å dessa skogar av systemet med gemensamma förläggningar. Som ovan nämnts finnes å bondeskogarna inom Norsjö socken för närvarande endast ett egentligt härbärge för skogsarbetare och detta befinner sig i så

142 Tab. 53. Fastigheter med förläggningsbehov. 1

9 Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Norsjö

Fastigheter

. . . . Antal

—25

25—50 50—100 100-200 200-400 400—

i

10-2

12-4

12-1

17-7

8-0

Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen 1

Summa

h e k t a r

Har ej kunnat fastställas.

otillfredsställande skick, att det icke har ansetts lämpligt att föreslå detsamma till framtida underhåll. Härbärget är sålunda sammanbyggt med skogsstall och byggnaden är i sin helhet mycket bristfällig. Ifrågavarande förläggning, som trots sin otillfredsställande beskaffenhet hittills kommit till användning vintertid så gott som årligen vid avverkningar å hemmansskogar, har uppförts och äges gemensamt av två hemmansägare. Utöver nämnda härbärge förekomma här och där på hemmansskogarna mindre kolarkojor — oftast av jordkuletyp och därför ingenting att räkna med. I ett fåtal fall finnas därjämte å stats- och bolagsskogarna samt vid flottlederna härbärgen, vilka äro lämpligt belägna för användande även å bondeskogarna och som i regel vid behov ha upplåtits till hemmansägarna mot hyra. Vid granskning av bondeskogsbrukets härbärgesbehov har emellertid framgått, att med vederbörlig hänsyn tagen till skälig gångväg till och från arbetsplatsen — ca 3 km — dylikt behov föreligger i större omfattning än vad det ovan anförda antyder (se tab. 53). Av socknens 978 ägare av bondeskogsfastigheter kan visserligen för det övervägande flertalet bygden utnyttjas för inkvartering av arbetskraften. Behov av tillfälliga härbärgen och skogsstall anses dock föreligga beträffande 78 fastigheter eller 8 % av totala antalet. Ifrågavarande nybyggnadsTab. 54. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

6 A

Socken

Bostadsbehovets fördelning

Föreslagen nybyggnad

härbär- sovgen platser

n t

härbär- sovgen platser per 1 000 ha produktiv skogsmark

n-2

1-0

|

a 1 stall stall

spiltor

spiltor

per 1 000 ha produktiv skogsmark

0-2

0-3

143 behov har föreslagits fördela sig på 10 härbärgen med 56 sovplatser och 10 skogsstall med 20 spiltor eller per 1 000 ha produktiv skogsmark 0*2 härbärgen eller 1*0 sovplatser samt 0*2 skogsstall eller 0*3 spiltor. De föreslagna stugorna utgöras av 1 stuga för 8 man, 6 stugor för 6 man samt 3 stugor för 4 man. Samtliga stall ha föreslagits rymma 2 hästar. Inom Norsjö socken har någon SAK-barack icke ansetts behövlig. Den återhållsamhet, som präglar nybyggnadsförslaget för socknen, får ses mot bakgrunden av de ovan berörda särskilda förhållanden i fråga om bebyggelsens utbredning m. m., som här äro rådande, samt den likaledes tidigare omnämnda förväntade inskränkningen i avverkningarna å dessa hemmansskogar. Stuguns och Åsarna socknar. Stuguns socken har jämte Åsarna socken ansetts vara representativ för Jämtlands län i här ifrågavarande avseenden. Bebyggelsen är inom Stugun i huvudsak koncentrerad till Indalsälven, som genomflyter socknen från väster till öster, samt till Mårdsjöns och ö r a vattnets byar i socknens nordligaste del. Vad Åsarna socken beträffar följer redan av socknens ringa storlek (se nedan), att det mera sällan kan bli fråga om några längre avstånd ens till skogsskiftenas mest avlägset belägna delar. Bebyggelsen är från sjöarna Äldern och Hålen i södra och östra delarna av socknen utspridd uppefter Ljungans ådal. Ägofördelning och belägenhet. Inom Stuguns socken äges den övervägande delen av skogsmarken, som vid 1945 års allmänna fastighetstaxering beräknades utgöra 64 275 ha, av trävarubolag — 32 282 ha eller 50-2 %. Därnäst följa bondeskogarna med 25 926 ha eller 40'3 %. Statsskogarna och andra samfälligheter äro tämligen svagt representerade med tillsammans endast 9-5 % av socknens skogsmark. Antalet skogsfastigheter i bondeklassens ägo är 304, vilket innebär en medelareal av cirka 85 ha produktiv skogsmark per fastighet. Bortsett från småfastigheterna med mindre än 25 ha produktiv skogsmark, vilka utgöra den största gruppen med 45-4 % av antalet, är fördelningen av fastigheterna på storleksgrupper tämligen jämn. Inom socknen finnas 77 fastigheter eller 25-3 % av antalet med ett skogsmarksinnehav av över 100 ha (se tab. 58). För Åsarna socken, som är av avsevärt mindre format, angives vid 1945 års allmänna fastighetstaxering skogsmarksarealen till 13 661 ha produktiv mark. Inom denna socken intaga bondeskogarna en dominerande ställning med 8 574 ha eller 62*8 % av skogsmarken. Trävarubolagen utgöra därnäst den största gruppen med 32*5 %. Statsskogar och övriga samfälligheter ingå även här med mera blygsamma andelar (4*7 % resp. 0*1 %). Bondeskogarna fördela sig på 104 fastigheter med en medelareal av 82-4 ha. Av dessa utgöras 26 st. eller 25 % av mindre fastigheter med ett skogsmarksinnehav, som ej uppgår till 25 ha produktiv mark. För sammanlagt 33 fastigheter eller 31'7 % av totala antalet redovisas ett markinnehav av 100 ha produktiv

144 skogsmark och däröver (tab. 58). Inom den största gruppen — över 400 ha — finnes ingen fastighet. För båda provsocknarna gäller, att andra skogsägarekategoriers skiften på sina ställen äro insprängda i bondeskogsområdena, men att bondeskogarna dock äro tämligen väl samlade till enhetliga områden. Bondeskogsfastigheternas skogsmark synes i allmänhet vara fördelad på 2—3 skiften, men fastigheter med ända upp till 5—6 skogsskiften förekomma. Här anförda förhållanden synas tämligen väl återspegla skiftesläggning och markfördelning inom Jämtlands län. Beträffande avverkningarnas storlek å bondeskogarna uppgives för Stuguns socken, att densamma växlar inom tämligen vida gränser allt efter ägarnas behov. Man torde emellertid kunna räkna med att normalt å socknens bondeskogar under en vintersäsong sysselsättas 200—225 man och 70—80 hästar vid gagnvirkesavverkningar. Dessa pågå i regel från mitten av januari till körförets slut. För Åsarna socken meddelas, att vintertid å bondeskogarna genomsnittligt sysselsättas 2—3 man och 1 häst per avverkning. Stämplingsposternas storlek varierar från ca 500 till ca 10 000 träd. Socknens bondeskogsavverkningar visa emellertid på senare tid en tendens att minska i omfattning, allteftersom den avverkningsmogna skogen numera börjar bliva slutavverkad. Beträffande de större och medelstora fastigheterna uppgives, att avverkningar vanligen förekomma så gott som årligen. Särskilt vanligt har detta varit under de senaste krigsåren — även beträffande mindre fastigheter, där avverkningsintervallet normalt är längre. Bondeskogarnas värde. Jämförda med stats- och bolagsskogarna uppvisa bondeskogarna inom såväl Stugun som Åsarna tämligen låga värden av skogsmark och skog. Av längderna för 1945 års allmänna fastighetstaxering framgår sålunda, att medelvärdet per ha produktiv bondeskogsmark utgjorde ca 99 kr. för såväl Stugun som Åsarna (se även fig. 45). Medelvärdena för domänverkets skogar voro vid samma tillfälle 112 resp. 154 kr. och för bolagssskogarna 123 resp. 104 kr. Bondeskogsfastigheternas fördelning på värdegrupper efter 1945 års taxeringsvärden å skogsmark och växande skog belyses i nedanstående sammanställning. Tab. 55. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

3 Antal fastigheter med minst 25 h a produktiv skogsmark

Socken

Stugun . .

St.

% Åsarna

|

..

St. /o

1 «

[

|

|

|

|

|

|

|

|

14 D ä r a v tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.)

—10

10— 20

20— 30

30— 40

40— 50

50— 60

60— 70

70— 80

80— 90

166 100

98 59-1

38 22-9

10 6-0

5 3-0

3 1-8

3 1-8

3 1-8

3 1-8

1 0-6

78 100

43 55-1

24 30-8

8 10-3

3 3-8

90— 100— 100 1 0-6

1 u-6

145 Inom Stugun återfinnas som synes de värdefullaste fastigheterna. För 12 st. eller 7-2 % av antalet fastigheter med minst 25 ha produktiv skogsmark ha sålunda år 1945 skogsmarken och skogen värderats till mera än 50 000 kr. För Åsarnas vidkommande överskrider icke skogsvärdet för någon fastighet 40 000 kr. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. Inom såväl Stugun som Åsarna finnes å bondeskogarna ett tämligen stort antal härbärgen och stall. Enstaka fall, där flera hemmansägare gemensamt uppfört härbärge och skogsstall, förekomma. Vad Stugun beträffar har kunnat konstateras, att flertalet byggnader befinna sig i jämförelsevis gott skick. Såsom av nedanstående tab. 56 framgår ha endast 6 härbärgen av 30 och 5 stall av 20 ansetts vara i behov av mera genomgripande reparation. 5 stugor och 2 stall ha bedömts som tillfredsställande, under det att mindre reparationsåtgärder ansetts erforderliga för 19 härbärgen och 13 stall. Såsom av tabellen även framgår, äro 15 av härbärgena särskilt avsedda för inkvartering av skogsarbetare. Av de övriga 15 härbärgena äro 9 fäbodstugor och 6 ödegårdar. Stallen utgöras av 13 skogsstall, 3 sommarladugårdar och 4 ödestall. Inom Åsarna socken finnas 12 härbärgen, varav endast ett för närvarande är i gott skick, samt 11 stall, samtliga i behov av reparation. Härbärgena fördela sig på typer på följande sätt: 2 skogsstugor, 7 fäbodstugor, 2 slåtterstugor och 1 ödegård. Stallen bestå av 6 skogsstall, 4 sommarladugårdar och 1 ödestall. Tab. 56. Härbärgen och stall fördelade efter typ och tillstånd.

Socken

Stugun

Tillstånd

Tillfredsställande. . I behov av mindre rep I behov av större rep Summa Tillfredsställande... I behov av mindre rep I behov av större rep Summa

Antal härbärgen

D ä r a v skogsstugor

D ä r a v

fäbodstugor o. a.

Antal stall

skogsstall

sommarladugårdar o. a.

2 20

1 10 1 12

11 Fäbodar användas fortfarande i viss omfattning för sitt ursprungliga ändamål inom Jämtlands län. Fäbodstugor och sommarladugårdar underhållas i sådana fall och tagas ofta i bruk jämväl vintertid vid skogsavverkningsarbeten. Särskilt inom Stuguns socken befinna sig dessa byggnader i

146 för användande vinterlid tämligen tillfredsställande skick. Under en av utredningen företagen studieresa besöktes sålunda bl. a. flera fäbodstugor jämte stall inom Stuguns socken, vilka byggnader iståndsatts särskilt med tanke på deras användande vid avverkningsarbete och mot vilka inga anmärkningar av betydelse kunde riktas. Inom Åsarna socken synas fäbodarna numera icke användas i samma omfattning som inom Stuguns. Å bondeskogarna i sistnämnda socken finnas förutom de i ovanstående tabell ingående härbärgena och stallen ett avsevärt antal förfallna fäbodstugor och sommarladugårdar. Å de numera nedlagda fäbodvallarna har man emellertid i en del fall för skogsavverkningsändamål uppfört nya stugor och stall eller iståndsatt äldre sådana. Även de sämre fäbodstugorna och stallen, vilka på grund av sitt bristfälliga skick icke ansetts böra föreslås till framtida underhåll, tagas fortfarande i bruk vintertid såväl vid hemmansägarnas avverkningar i egen regi som vid utdrivning av å rot försålda stämplingsposter, där skogsägarna helt eller delvis åtagit sig utförandet av avverkningsarbetet och därvid använda sig av egna förläggningar. Endast i fråga om en slåtterstuga i Åsarna socken erfordras grundligare reparation, under det att övriga till framtida gemensamt underhåll föreslagna härbärgen, såsom framgår av tab. 56, befinna sig i tämligen gott skick. Stallen äro däremot, som tabellen utvisar, av något sämre kvalitet. Tab. 57. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 10 | 11 | 12

4 | 5 | 6 | 7

9 Socken

Typ

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

T y p

Antal stall

Stugun

Åsarna

Antal spiltor per stall 1—2 3—4 5—

1—3 4—6 7—9 1 0 —

. . . . Skogsstugor . Andra stugor

16 14

12 13

2 1

1 Skogsstall. . . Andra stall. .

13 7

12 6

Summa

1 Summa

(fcj

. . . . Skogsstugor . Andra stugor

2 10

1 4

i

20 M

Skogsstall. . . Andra stall. .

io 5

5 5

1 Summa

1 Summa

5 6

L

1 1 o

—

Vad beträffar de befintliga byggnadernas storlek äro, såsom framgår av ovanstående tabell, 4—6-mansstugorna och stallen för 1—2 hästar vanligast förekommande inom Stuguns socken, där emellertid även finnes ett fåtal stugor avsedda för större beläggning. I Åsarna är antalet sovplatser i härbärgena i allmänhet något mindre än i Stugun. Även här dominera de små skogsstallen för 1—2 hästar. De i ovanstående sammanställning ingående härbärgena och stallen fylla endast en mindre del av behovet av tillfälliga bostäder på socknarnas bondeskogar. Såsom i tab. 58 åskådliggöres, ha i Stuguns socken 31*3 % och i Åsarna socken 48-1 % av bondeskogsfastigheterna ansetts vara beroende av

147 Tab. 58. Fastigheter med förläggningsbchov och fastigheter med egna förläggningar.

Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Fastigheter

Summa

h e k t a r 25—50 50—100 100-200 200-400

Stugun

Antal.

21-4

38-3

82-9

91-7

31-3

2-4

4-3

14-6

33-3

32-0

50-0

94-1

48-1

—

—

1-0

—

15-0

—

43-8

10-6

Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen Antal.

26 Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen 1

25 8-2

66-7

Har ej kunnat fastställas.

Tab. 59. Beräknat behov av härbärgen o c h skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

4 | 5

|

|

10 A n t a l Socken

Stugun

Åsarna

Bostadsbehovets fördelning

härbär- sovgen platser

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad

30 Summa Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad Summa skogsförläggningar, r e s p . 10-6 %.

härbär- sovgen platser per 1 000 ha produktiv skogsmark

stall stall

spiltor

0-8

spiltor

per 1 000 ha produktiv skogsmark

1-2

0-5

3-9

0-4

1-0

1-7

10-0

1-2

2-6

1-4

6-2

1-3

2-6

0-4

3-3

0-5

1-2

1-8

9-5

1-8

3-8

6-1

u n d e r det att i n k v a r t e r i n g s m ö j l i g h e t e r

finnas

1-6

å 8-2 %

148 En stor del av de fastigheter, vilka för närvarande sakna bostäder på skogarna, kunna visserligen utnyttja härbärgen och skogsstall å grannfastigheter, men även med hänsyn tagen därtill erfordras viss komplettering av bostadsbeståndet å båda socknarnas bondeskogar (se tab. 59). Till nyuppförande ha sålunda föreslagits 16 härbärgen och 14 stall, vilka fördela sig på 5 SAK-baracker, 5 stugor för 8 man, 2 för 6 man och 4 för 4 man samt 1 stall för 4 hästar, 7 för 3 hästar, 5 för 2 hästar och 1 för 1 häst. Tab. 59 utvisar även antalet härbärgen och sovplatser samt stall och spiltor per 1 000 ha produktiv bondeskogsmark och fördelat på befintligt bestånd och föreslagen nybyggnad. Helgums och Torps socknar. Såsom typsocknar för Västernorrlands län ha utvalts Helgum och Torp. Bebyggelsen är inom båda socknarna i huvudsak förlagd till huvudälvarnas ådalar, i Helgum Faxälven och i Torp Ljungan. På skogarna utspridd bebyggelse finnes endast i undantagsfall. Ägofördelning och belägenhet. Vid senaste fastighetstaxering redovisas för Helgums socken 33 761 ha såsom produktiv skogsmark. Av denna areal komma i stort sett lika delar på bolagens och bondeskogsbrukets lott —15 839 ha eller ca 47 % resp. 14 090 ha eller ca 42 % — under det att statens skogsmarksinnehav omfattar endast ca 8 %. Taxeringslängden upptager för Helgums socken 224 fastigheter i enskild ägo, av vilka halva antalet eller 112 st., omfattande tillsammans 12 900 ha eller 81*2 % av socknens produktiva bondeskogsmark, disponera en skogsmarksareal av minst 25 ha. Skogsmarksinnehavet utgör i medeltal 62*9 ha produktiv mark eller något mera än medeltalet för Nordsverige. För 66 fastigheter av 224 (29*5 %) redovisas ett skogsmarksinnehav av över 100 ha produktiv mark (tab. 63). För Torps socken utgör den produktiva skogsmarksarealen enligt 1945 års fastighetstaxering 91 275 ha, av vilken areal 41 486 ha eller 45-5 % kommer på bondeskogsbrukets del. För bolagen redovisas en något större areal — 47 688 ha, motsvarande 52*3 % av totala skogsmarksarealen. De ecklesiastika skogarna omfatta 2 101 ha eller 2*3 %. Inga kronoparker finnas inom socknen. De 838 skogsfastigheterna, på vilka socknens bondeskogsmark fördelar sig, bestå till ej mindre än 52*4 % — 439 st. — av småfastigheter med mindre än 25 ha produktiv skogsmark. Såsom av tab. 63 framgår, äga endast 109 fastigheter eller 13 % en skogsmarksareal av 100 ha och däröver. Medelarealen skogsmark per fastighet uppgår också endast till 49-5 ha. Båda socknarna karakteriseras vad skiftesläggningen beträffar av smala och långsträckta, vinkelrätt över dalar och höjder gående ägofigurer av varierande bredd. Av fig. 42 erhåller man en uppfattning om skiftesläggningen inom Helgums socken. Av figuren framgår, att bondeskogsmarken är i hög grad sönderstyckad genom insprängda bolagsskiften och att sammanhängande bondeskogskomplex av någon betydenhet på något undantag när icke

ii

II

sorb •rum,

f7is£i2//cniru?

yör^/u^cz

rusn JJ

Mö-

é?o<J

J Fig. 46.

Planritningar

11—618189

till härbärge och skogsstall, uppförda hemmansägare i Dorotea socken.

gemensamt

av tre

150 Fig. 47.

Flyttbart

Fig. 48.

härbärge av god typ och beskaffenhet. socken.

Skogsstall

av god beskaffenhet.

Hemmansskog

Hemmansskog

i Stuguns

i

Stuguns

socken.

151 förekomma. Skogsskiftenas längd kan uppgå till inemot 10 km och bredden varierar i regel mellan 100 och 300 m. Torps sockens bondeskogar äro i ännu högre grad sönderslyckade. Upp till 15 km långa och 20—40 m breda skogsskiften äro där sålunda icke ovanliga. Vid arvsskiften har uppdelningen ibland gått så långt, att t. o. m. smärre samfällt ägda skiften vid fäbodar etc. uppdelats på de nya ägarna, varigenom uppstått ett otal små lotter, vilka ofta äro belägna på avsevärda avstånd från fastigheternas övriga skogsmark. Det är ingen ovanlighet, att samma fastighet genom köp och arv numera har 5—6 skogsskiften, ibland t. o. m. belägna inom olika byar och därför ofta på stora inbördes avstånd. På några få ställen, särskilt å hemskogarna, där härbärgen och skogsstall icke erfordras, bilda bondeskogarna tämligen stora sammanhängande områden, men eljest äro de splittrade genom långa och smala bolagsskiften. De ha emellertid i regel ett förmånligt läge i förhållande till vägar och flottleder, även om den ovan påvisade utformningen av ägofigurerna medför, att avstånden från de bortre delarna av dessa långsträckta skiften till bygden oftast äro avsevärda. Bondeskogarnas värde. Vid 1945 års fastighetstaxering åsattes bondeskogarna i Helgums socken ett medelvärde av ca 109 kr. per ha (lig. 45), vilket är avsevärt högre än statsskogarnas medelvärde (ca 85 kr. per ha) men lägre än bolagsskogarnas och övriga samfälligheters (ca 119 resp. ca 160 kr. per ha). Ett åtskilligt högre medelvärde per ha — ca 156 kr. — åsattes vid samma tillfälle Torps sockens bondeskogar. I denna socken uppvisa däremot bolagsskogarna ett lägre värde än bondeskogarna — ca 135 kr. per ha — under det att övriga samfälligheter, representerade av kyrkoherdeboställets skogar, även här åsatts det högsta värdet eller ca 193 kronor per ha. Bondefastigheterna fördela sig inom de båda socknarna efter värde av skogsmark och växande skog enligt nedanstående tabell. Tab. 00. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

Socken

Helgum . . Torp . . . .

|

3 Antal fastighe ler med minst 25 ha produktiv skogsmark St.

|

|

G |

|

|

|

10 |

11 |

12 |

13 |

]4

Därav tillhörande värdegruppen (1 000-lal kr.)

—10

10— 20

20— 30

30— 40

40— 50

/o

112 100

49 43-7

43 38-4

15 13-4

3 2-7

2 1-8

St. °//o

401 100

218 105 54-4 26-2

45 11-2

13 3-2

7 1-8

50— 60

60— 70

70— 80

80— 90

4 1-0

1 0-2

2 0-5

1 0-2

90— 100— 100

— 5 1-3

Av sammanställningen framgår, att inom båda socknarna flertalet fastigheter äro att finna inom den lägsta värdegruppen samt att Torps socken, som visserligen relativt sett har det största antalet fastigheter inom den lägsta gruppen, å andra sidan kan uppvisa flera mycket värdefulla fastig1lf—618189

152 heter. Under det att ingen fastighet i Helgums socken åsatts högre skogsvärde än 50 000 kr., uppvisar Torps socken 13 fastigheter med högre skogsvärde än del nyssnämnda, därav ej mindre än 5 st. värderade till mera än 100 000 kr. Gemensamma åtgärder av olika slag i samband med avverkningarna ha i viss utsträckning förekommit. Gemensamma basvägsarbeten äro i båda socknarna tämligen vanliga. Gemensamt utfört och bekostat underhåll av härbärgen förekommer i vissa fall inom Helgums socken, då f. d. fäbodstugor apterats till skogsförläggningar. Det är heller icke ovanligt, att skogsstall å fäbodar uppförts gemensamt av flera hemmansägare. För Torps socken meddelas, att gemensamt uppförande och användande av härbärgen och skogsstall hittills icke förekommit men att en inkörsport för detta system kan tänkas hava öppnats därigenom, att för ett gemensamt organiserat och genomfört vägbygge om ca 8 km längd och berörande ett 50-tal hemmansägare hava upplånats ett antal SAK-baracker för inkvartering av de därvid sysselsatta arbetarna. Vid detta arbete anordnades även gemensam mathållning. Barackerna ha sedermera använts för inkvartering av ovana arbetare, sysselsatta med vedavverkningar, som företagits gemensamt avflera hemmansägare. Kocklag har därvid alltid anordnats. Hemmansägarna önska nu få övertaga 3 av dessa baracker. Vad beträffar arbetskraftsbehovets tillgodoseende synes för båda socknarna gälla, att körningen vid avverkningar å bondeskogarna i regel utföres av gårdens folk och hästar, under det att man för huggningsarbetet är hänvisad att till 50—70 % anlita lejda arbetare. Arbetskraftsförsörjningen har under senare år försvårats till följd av stora anläggningsarbeten, vilka sugit till sig ett betydande antal skogsarbetare. Avverkningarnas storleksordning å bondeskogarna varierar betydligt. Å de största skogsfastigheterna inom Torps socken förekomma avverkningar, som kräva hela avverkningssäsongen och som föra tanken på storskogsbrukets avverkningsformer. Genomsnittligt torde emellertid vid bondeskogsbrukets avverkningar sysselsättas en å två huggare samt en körare under någon månad. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. Vid företagen inventering av de å dessa båda socknars bondeskogar befintliga härbärgena och stallen har befunnits, att inom Helgum finnas 18 härbärgen och 14 stall, vilka äro i sådant skick, att de böra för framtiden bibehållas. Dessa uppgifter avse endast sådana byggnader, som uppförts särskilt med tanke på skogsarbete. Därutöver finnas visserligen ett antal fäbodstugor och andra stugor samt sommarladugårdar å socknens bondeskogar, men dessa byggnader äro samtliga i så bristfälligt skick, att det icke har ansetts försvarligt att föreslå någon av dem till framtida underhåll. Torp kan uppvisa 19 härbärgen och likaledes 14 stall, vilka böra komma till fortsatt användning. Se vidare sammanställningen i tab. 61.

153 T a b . 6 1 . Härbärgen oeh stall fördelade efter typ och tillstånd.

Socken

Helgum

Antal härbärgen

Tillstånd

Tillfredsställande. I behov av mindre rep I behov av större rep Summa

Torp

D ä r a v fäbodstugor o. a.

skogsstugor

12 D ä r a v Antal stall

skogsstall

14 Tillfredsställande. . . I behov av mindre rep I behov av större rep

2 Summa

sommarladugårdar o. a.

1 7

12 Av skogsstugorna å Helgums bondeskogar äro 4 för närvarande i tillfredsställande skick, under det att för övriga 14 stugor reparation erfordras, för 2 av dem grundlig sådan. För samtliga stall äro reparationer behövliga. Av de inom Torps socken redovisade härbärgena, av vilka 7 äro skogsstugor, 10 fäbodstugor och 2 ödegårdar, äro 3 i nuvarande skick tillfredsställande och 16 i behov av mer eller mindre genomgripande reparation. Vad stallen beträffar utgöras de av 7 skogsstall samt 5 sommarladugårdar och 2 ödestall. Av dessa kunna 2 st. godtagas i befintligt skick, under det att 7 st. äro i behov av mindre och 5 st. av mera omfattande reparationsåtgärder. Byggnadernas fördelning efter typ och storlek åskådliggöres här nedan. Tab. 62. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 1

4 | 5 | 6 | 7

8 Socken

T y p

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

T y p

~r 9 Antal stall

1—3 4—6 7—9 1 0 —

10 | 11 | 12 Antal spiltor per stall 1—2 3—4 5 —

H e l g u m . . . . Skogsstugor . Andra stugor

1 Skogsstall. . . Andra stall..

14 Summa

1 Summa

14 Skogsstugor . Andra stugor

7 12

3 10

3 2

1 Skogsstall. . . Andra stall. .

7 7

4 3

1 4

2 Summa

1 Summa

o

Torp

Såsom av sammanställningen framgår, äro de flesta härbärgena avsedda för 4—6 man. Stallen äro i regel avsedda för 2—3 hästar. Undantagsvis förekomma härbärgen för 6—10 man och skogsstall för upp till 6 hästar.

154 Tab. 6 3 . Fastigheter m e d förläggningsbehov och fastigheter med egna förläggningar.

Fastigheter tillhörande storleksgruppen Fastigheter

Socken

Summa

h e k t a r 25—50 50—100 100-200 200-400

Helgum

Antal,

81-3

92-9

46-9

1-

3-1

28-6

17-3

14-3

7-1

38-1

68-9

76-8

79-0

28-4

1-9

3-7

7-3

10-5

12-5

2-0

112 Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förlägg ningar % av samtl. inom gruppen Torp

Antal.

439 Därav med förlägg ningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen 1

Har ej kunnat fastställas.

Tab. 64. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 3

|

|

|

0 A

Bostadsbehovets fördelning

Socken

H elgum

....

Befintligt b e s t å n d . Föreslagen nybyggnad Summa

Torp

Befintligt b e s t å n d . Föreslagen nybyggnad Summa

härbär- sovplatser gen

| n

t

7 a

|

|

stall

per 1 000 ha produktiv skogsmark

stall

spiltor

5-1

1-0

1-3

l

härbär- sovplatser gen

|

spiltor

per 1 000 ha produktiv skogsmark 1-9

0-0

4-5

0-6

1-6

1-9

9-6

1-6

3-5

0-5

2-8

0-3

1-0

0-0

5-0

0-3

0-9

7-8

0-6

1-9

Byggnaderna fördela sig på fastigheter av olika storleksordning som framgår av tab. 63 här ovan, som även utvisar fördelningen på storleks-

155 grupper av fastigheter, som anses ha behov av härbärgen och skogsstall. Inom Helgums socken beräknas sålunda behov av dylika byggnader föreligga för 46-9 % av fastigheterna, under det att man endast beträffande 7-1 % av desamma har vidtagit anstalter för arbetskraftens härbärgerande på skogarna. För Torps socken äro motsvarande siffror 28*4 % resp. 2 %. Det befintliga bostadsbeståndet å bondeskogarna inom Helgums och Torps socknar representerar 190 sovplatser och 67 spiltor (se tab. 64). Enligt de i samråd med vederbörande länsskogvaktare upprättade behovsplanerna skulle för komplettering av beståndet för båda socknarna tillsammans erfordras 31 härbärgen med 272 sovplatser och 22 skogsstall med 61 spiltor. De föreslagna härbärgena och stallen fördela sig på 10 SAK-baracker, 14 stugor för 8 man, 6 för 6 man och 1 stuga för 4 man samt 2 stall för 4 hästar, 13 för 3 hästar och 7 för 2 hästar. Byggnadsbeståndet skulle därmed komma att uppgå till 68 härbärgen med 462 sovplatser samt 50 skogsstall med 128 spiltor (tab. 64). Ovanåkers och Österfärnebo socknar. Bebyggelsen inom Ovanåker är i stort sett koncentrerad till Voxnadalen i socknens södra del samt till vissa skogsbyar vid de större sjöarna norr- och österut. Fäbodlivet har i Ovanåker i stort sett upphört. I vissa fäbodar i närmare anslutning till bygden bor man numera året om. Där ha på senare tid uppförts stugor och ekonomibyggnader av god beskaffenhet och dessa ursprungliga fäbodar ha alltmera erhållit karaktären av odlad bygd. österfärnebo socken genomkorsas av ett rikt förgrenat vägnät, efter vilket bebyggelsen är utspridd. Det blir därför sällan fråga om några längre avstånd ens till bakändarna av de vanligen långsträckta skogsskiftena. Ägofördelning och belägenhet. För Ovanåkers socken befanns den produktiva skogsmarksarealen vid 1945 års allmänna fastighetstaxering utgöra 41 451 ha, varav ej mindre än 31 069 ha eller 75 % kommo på bondeskogsbrukets lott. 8 253 ha eller 19-9 % bestå av bolagsskogar. De allmänna skogarna och andra samfälligheter omfatta tillsammans endast 2 129 ha eller 5'1 % av socknens produktiva skogsmark. Ovanåker är sålunda ett utpräglat bondeskogsområde jämfört med Gävleborgs län i dess helhet, där bondeskogarna omfatta endast ca 45 % av skogsmarksarealen. Socknens »storbönder» intaga även en dominerande ställning i fråga om skogsmarksinnehavet. Antalet hemmansägare med minst 100 ha skogsmark utgör sålunda 127 av 388 eller 32-7 % och deras fastigheter omfatta en produktiv skogsmarksareal av 22 814 ha eller ej mindre än 73-4 % av socknens bondeskogar. Skogsmarksinnehavet per fastighet är i genomsnitt ca 80 ha. österfärnebo socken är av mindre format. Den produktiva skogsmarksarealen, som enligt 1945 års allmänna fastighetstaxering utgör 20 310 ha, fördelar sig på olika ägarekategorier sålunda: staten 4 839 ha (23-8%),

156 andra samfälligheter 197 ha (1 %), aktiebolag 5 971 ha (29-4 %) samt slutligen bondeskogar 9 303 ha (45*8 %). Även här utgöra sålunda hemmansskogarna den ojämförligt största gruppen, ehuru de icke intaga en så framträdande plats som inom Ovanåker. Socknens bondeskogar fördela sig på 213 fastigheter, varav följer att medelinnehavet produktiv skogsmark per fastighet är ca 44 ha eller endast drygt hälften av medelarealen inom Ovanåkers socken. Endast 20 av socknens fastighetsägare hava mera än 100 ha produktiv skogsmark. Vad skiftesläggningen beträffar meddelas för österfärnebo socken, att densamma företer en något oregelbunden bild. Hemmanen inom de äldsta skifteslagen ha i regel flera skiften, såsom hem-, mellan- samt ut- eller fäbodskogsskifte, vilka i regel äro långsträckta och smala. Byarna av yngre datum ha i regel endast 1—2 skiften per fastighet, oftast belägna i omedelbar närhet till bygden. För båda provsocknarna gäller, att de olika ägarekategoriernas skogar äro tämligen väl samlade och att bondeskogarna till följd därav i regel bilda större enhetliga områden, för vilka gemensamma härbärgen och skogsstall mycket väl kunna utnyttjas. Bondeskogarnas värde. Såsom framgår av nedanstående tabell 65, vars uppgifter hänföra sig till 1945 års allmänna fastighetstaxering, uppvisa Tab. 65. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

Socken

Ovanåker . .

2 Antal fastigheter med minst 25 ha produktiv skogsmark

st. /o

Österfärnebo

st. /o

|

12 D ä r a v tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.)

—10

10—20 2 0 — 3 0 30—40 40—50 5 0 — 6 0 6 0 — 7 0 70—80 8 0 — 9 0

252 100

80 31-7

80 31-7

31 12-3

28 11-1

16 6-4

9 3-6

122 i 100

37 30-4

47 38-5

24 19'7

2 1-6

2 1-6

6-e

1 0-4

4 1-6

3 1-2

1 0-8

1 0-8

båda provsocknarna i stort sett högre värden än som tidigare redovisats längre norrut. Den lägsta värdegruppen är här icke som tidigare störst. De fastigheter, som var för sig representera ett värde av mellan 10 000 och 20 000 kr., äro i Ovanåker lika talrika som och i Österfärnebo talrikare än närmast lägre grupp. Ett relativt stort antal fastigheter återfinnas även i de högre värdegrupperna. Medelvärdet per ha produktiv skogsmark utgör i Ovanåker för bondeskogarna ca 175 kr. och för bolagsskogarna 119 kr. Skogsvärdena äro i österfärnebo för bondeskogarna 253 kr., för statsskogarna 262 kr. och för bolagsskogarna 177 kr. Sättet för virkets försäljning m. m. På bondeskogarna inom Ovanåkers socken är rotförsäljning det sedan lång tid tillbaka förhärskande systemet.

157 såvida fråga ej är endast om obetydliga stämplingsposter. Enligt uppgift ha mera omfattande avverkningar i hemmansägarnas egen regi förekommit endast i rena undantagsfall under de senaste 10 åren. Beträffande Österfärnebo socken meddelas, att timmerposterna och särskilt sådana med grövre dimensioner i regel säljas på rot, under det att gallringsposter med övervägande massaved oftast avverkas i egen regi. I allmänhet torde det röra sig om poster, där 2—4 och högst 6 man och 1—2 hästar sysselsättas. På grund av de jämförelsevis små avverkningarna förekommer gemensam mathållning i mycket ringa utsträckning. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. De relativt goda ekonomiska villkor, under vilka Ovanåkers hemmansägare i allmänhet leva och varom ovan anförda siffror giva en föreställning, ha icke undgått att sätta sin prägel på befolkningen. De ha sålunda bidragit till att skapa en bondestam, rakryggad och självmedveten, som helst sköter sina egna angelägenheter utan samröre med andra. Detta kommer även tillsynes i fråga om anordnandet av härbärgen och stall på hemmansskogarna inom socknen. Den allmänna tendensen är här sålunda i utpräglad grad, att hemmansägarna bygga endast för eget behov. Av nedanstående tab. 66 framgår, att för närvarande 49 skogsstugor och 21 skogsstall finnas på socknens bondeskogar. Därjämte finnas ett mycket stort antal andra förläggningar — 100 fäbodstugor med 84 sommarladugårdar, 1 slåtterstuga samt 2 ödegårdar. Av skogsstugorna befinna sig endast 12 st. och av fäbodstugorna 8 st. i tillfredsställande skick. Stallen och därav främst sommarladugårdarna äro här som i regel eljest av sämre beskaffenhet, i det att endast 2 stall och 7 sommarladugårdar nu anses godtagbara. I den mån fäbodlivet upphört, ha stugorna och sommarladugårdarna i stor utsträckning fått förfalla. Inom Österfärnebo socken, där på grund av en mera utbredd bebyggelse och ett väl utvecklat vägnät behovet av härbärgen och skogsstall är avscTab. 66. Härbärgen och stall fördelade efter typ oeh tillstånd. 1

Socken

Ovanåker

österfärnebo

2 Tillstånd

(i

8 Därav

Därav Antal härbärfäbodskogs- stugor gen stugor o. a.

Antal stall

sommarskogsladugårstall dar o. a.

Tillfredsställande I behov av mindre rep. . . I behov av större rep. . . .

20 94 38

12 32 5

8 62 33

9 64 32

2 15 4

7 49 28

Summa

. . . . Tillfredsställande I behov av mindre r e p . . . I behov av större rep. . . .

1 6 2

1 2

4 2

3 2

1 2

Summa

•>

158 Tab. 67. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 1

Socken

Ovanåker . .

Österfärnebo

Q

4 | 5 | 6 | 7

9 T y p

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

T y p

Antal stall

10 | 11 | 12 Antal spiltor per stall 1—2 3—4 5—

1—3 4—6 7—9 1 0 —

Skogsstugor . Andra stugor

49 103

17 7

29 90

2 6

1 Skogsstall. . . Andra stall. .

21 84

17 80

3 4

1 Summa

2 i 119

1 Summa

1 Skogsstugor . Andra stugor

3 6

2 r> O

1 2

1 Skogsstall. . . Andra stall. .

2 3

1 3

1 Summa

1 Summa

4 I

värt mindre, finnas för närvarande endast 9 härbärgen, varav 3 skogsstugor, 5 fäbodstugor och 1 slåtterstuga samt 5 stall, varav 2 skogsstall och 3 sommarladugårdar. Dessa byggnaders fördelning efter tillstånd kan utläsas av tab. 66. Såsom av tab. 67 framgår, utgöras de befintliga byggnaderna till största delen av härbärgen för 4—6 man och stall för 1—2 hästar. Ett avsevärt antal skogsstugor inom Ovanåkers socken äro emellertid avsedda för 1—3 man. Det ovan påvisade stora antalet stugor och stall på hemmansskogarna inom Ovanåkers socken innebär icke, alt dessa skogars behov av tillfälliga bostäder är tillgodosett. Byggnaderna äro nämligen mycket ojämnt fördelade, så att å vissa skogstrakter avsevärt flera förläggningar finnas än vad som synes erforderligt, under det att inom andra områden inkvarteringsmöjligheterna äro otillräckliga eller helt saknas. Tab. 68 utvisar, att behov av tillfälliga bostäder på skogarna anses föreligga för 56*2 % av bondeskogsfastigheterna inom Ovanåker samt att dylika byggnader för närvarande stå till buds för 30*9 % av desamma. Inom Österfärnebo är ett liknande förhållande rådande med ett beräknat behov för 20*7 % av fastigheterna, medan förläggningar finnas å endast 4-2 %. Ovan har framhållits, att i Ovanåker å vissa skogstrakter härbärgen och skogsstall uppförts i större omfattning än som vid en rationell planläggning varit nödvändigt. Vid upprättandet av plan för ett ändamålsenligt ordnande av bostadsfrågan har därför en avsevärd del av dessa byggnader icke medtagits. Ej mindre än 79 härbärgen och 58 stall ha sålunda uteslutits och till framtida underhåll ha såsom tab. 69 utvisar föreslagits 73 härbärgen och 47 stall. Därutöver erfordras för de områden, där förläggningar för närvarande saknas eller äro för små för behovet, nyuppförande av 14 härbärgen och 15 stall. För Österfärnebo ha till framtida underhåll föreslagits 9 härbärgen och 5 stall samt nybyggnad av 4 härbärgen och 3 stall. De föreslagna härbärgena och stallen fördela sig på 9 SAK-baracker, 3 stugor för 8 man,

159 Tab. 68. Fastigheter med förläggningsbchov och fastigheter med egna förläggningar.

Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Fastigheter

Summa

h e k t a r 25—50 50—100 1 0 0 - 2 0 0 2 0 0 - 4 0 0

Ovanåker

Antal.

136 Därav med förläggläggningsbehov % av samtl. inom gruppen

Österfärnebo

62-1

85-1

97-7

56-2

Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen

2-2

10-3

38-8

62-8

75-0

80-0

30-9

Antal.

13-5

48-0

57-1

83-3

20-7

3-8

6-0

21-4

16-7

4-2

Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen 1

Har ej kunnat fastställas.

Tab. 69. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

|

6 A

Socken

Ovanåker . . .

Bostadsbehovets fördelning

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad Summa

Österfärnebo

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad Summa

n

härbär- sovplatser gen härbär- sovgen platser per 1 000 ha produktiv skogsmark 73

2-4

10-8

7 t

a

|

stall

spiltor

l

stall

spiltor

per 1 000 ha produktiv skogsmark 1-5

3-4

0-5

4-1

0-5

1-7

2-9

14-9

2-0

5-1

1-0

3-6

0-5

1-2

0-4

4-1

0-3

1-0

7-7

0-8

2-2

5 för 6 man och 1 för 4 man samt 1 stall för 8 hästar, 2 för 6 hästar, 4 för 4 hästar, 3 för 3 hästar och 8 stall för 2 hästar. Av tab. 69 framgår även

160 provsocknarnas föreslagna bestånd av härbärgen och skogsstall uttryckt i antal sovplatser resp. spiltor per 1 000 ha produktiv skogsmark. Svärdsjö och Lima socknar. Enligt förslag av skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län ha såsom typsocknar här utvalts Svärdsjö som representant för länets södra och östra delar och Lima för de norra och västra delarna. Bortsett från ett fåtal skogsbyar i socknens norra del är bebyggelsen inom Svärdsjö i huvudsak koncentrerad till större områden odlad bygd kring sjöarna i södra delen av socknen, där även huvudparten av bondeskogarna återfinnes. Vägnätet är tämligen väl utbyggt över hela socknen. Lima socken genomflytes i östra delen av Västerdalälven, i vilken Fejmån, Äran och Alman utrinna västerifrån. Bygden är här huvudsakligen belägen efter huvudälvens ådal. På skogarna i västra delen av socknen finnas några skogsbyar, av vilka den största är Rörbäcksnäs. Ägofördelning och belägenhet. Vid 1945 års allmänna fastighetstaxering uppskattades Svärdsjö sockens produktiva skogsmarksareal till 55 709 ha, till övervägande delen (56-3 %) i bondeklassens ägo. Aktiebolagen utgöra den därnäst största ägaregruppen med 34 % och på andra samfälligheter komma 9*7 %. Kronoparker finnas icke inom socknen. Ägofigurerna inom bondeskogsbruket utgöras i allmänhet av långsträckta, smala och ur brukningssynpunkt därför mindre lämpliga skiften. Hemskiftena bilda på sina ställen större sammanhängande block, under det att den mera avsides belägna skogsmarken, där härbärgen och skogsstall vanligen erfordras, oftast är i hög grad splittrad genom inblandning av bolagsskiften. De olika skiftena under samma fastighet äro dessutom belägna på stort inbördes avstånd. Svärdsjö sockens bondeskogar, vilka tillsammans omfatta 31 364 ha produktiv mark, äro fördelade på 615 fastigheter, av vilka de minsta fastigheterna — under 25 ha produktiv skogsmark — bilda den största gruppen (44*4 %). Inom socknen finnas emellertid även ett avsevärt antal större skogsfastigheter. Sålunda redovisades för 109 fastigheter eller 17*7 % av antalet ett skogsmarksinnehav av 100 ha produktiv skogsmark och däröver (tab. 73). Skogsmarksinnehavet per fastighet är i genomsnitt omkring 51 ha produktiv mark. Enligt längden för 1945 års allmänna fastighetstaxering uppgår Lima sockens produktiva skogsmarksareal till 94 270 ha. Av taxeringslängden framgår vidare, att hemmansägarna utgöra den största skogsägaregruppen med 42 630 ha (45*2%). Därnäst följer gruppen »andra samfälligheter», vilken till största delen består av socknens besparingsskog, med 37 749 ha (40 %). Aktiebolagen och domänverket äga endast 8-7 % resp. 6*1 % av socknens ovannämnda skogsmarksareal. Bondeskogarna äro uppdelade på ej mindre än 678 fastigheter, vilket innebär en medelareal per fastighet av ca 63 ha produktiv skogsmark eller obetydligt mera än medeltalet för Nordsverige.

161 Inledningsvis har anförts, att skiftesförhållandena inom Kopparbergs län präglas av en parcellering, som ofta drivits så långt, att fastigheternas skötsel är förenad med avsevärda svårigheter. De ursprungliga fastigheterna hade från början sin skogsmark fördelad på 3—4 skiften, såsom hemskog, fäbodskog, utskog och ofta även s. k. stängselfångskog. Vid arvsskiften ha skogsskiftena i regel för att i möjligaste mån tillgodose rättvisans krav delats på längden och varje arvinge har på sin lott fått en del av varje ursprungligt skifte. Genom upprepande ett antal gånger av denna procedur har så småningom skapats den bild, som ägofördelningen i Kopparbergs län numera företer och som karakteriseras av de enskilda skogsfastigheternas uppdelning på ett stort antal ägofigurer, ofta vitt skilda ifrån varandra. Dessa förhållanden, vilka i utpräglad grad äro förhanden inom Lima socken, belysas av fig. 49, som åskådliggör skogsmarkens fördelning på olika skiften hos ett bondehemman av en för dessa trakter normal storlek och skiftesfördelning. Ifrågavarande fastighet, som omfattar en total skogsmarksareal av ca 195 ha, varav 108 ha produktiv mark, har skogsmarken fördelad på ej mindre än 13 skiften. Mellan de åt båda hållen mest avlägset belägna skiftenas bakändar är avståndet ca 3*5 mil fågelvägen och mellan 5 och 6 mil räknat efter bilvägar och gångstigar. Beträffande storleken av de olika skogsskiftena, vilkas inbördes läge framgår av nyssnämnda figur, ha lämnats följande ungefärliga måttuppgifter: Skifte

Längd

Bredd

Areal

nr

m

m

ha

1 720 3 100 3 350

28 240 25 20 100 12 100 25 100 240 25 12 20

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

800 200 2 400 4 500 2 000 1 400

950 1 250 5 500 2 000

4-8 74-4

8-4 1-6 2-0 2-9 45-0

5-0 14-0 22-8

31 6-6 4-0

Medelarealen per skifte utgör ca 15 ha, varav ca 8 ha produktiv skogsmark. Givet är, att brukandet av en skogsfastighet med denna skiftesläggning är förenat med snart sagt oöverstigliga svårigheter, ej minst med tanke på arbetskraftens inkvartering. Om hemmansägare med dylik ägofördelning skulle vara hänvisade att var för sig sörja för anordnandet av härbärgen och skogsstall, skulle för varje fastighet erfordras åtminstone tre och helst fyra stugor och minst två skogsstall. Genom gemensamt anordnande och utnyttjande av skogsförläggningar skulle bostadsproblemet kunna lösas på ett avsevärt enklare sätt. Framhållas må i detta samman-

/

O hx

\

%

-X

X -X

A

Fig. 49. Karta utvisande belägenheten av de till ett hemman i Lima socken hörande skogsskiftena.

163 hang, att exemplet å fig. 49 avser att åskådliggöra genomsnittsförhållandena för stora delar av Kopparbergs län. Därav följer, att för en hel del fastigheter de av skiftesläggningen föranledda olägenheterna äro större än vad exemplet utvisar. Det är icke ovanligt, att den till en fastighet hörande skogsmarken är uppdelad på 15—20 skiften av varierande längd och med en bredd, som kan nedgå till 9—10 m. Stämplingsposterna å dessa skogar, vilka i regel utbjudas till försäljning å rot, omfatta till följd av skiftenas ringa storlek ofta hela ägofiguren och avverkning å samma skifte återkommer i allmänhet icke förrän om 15—20 år. Till följd av ägosplittringen är det här mycket vanligt, att vid avverkning i hemmansägarnas egen regi uttagen å varandra närbelägna skogsskiften verkställas samtidigt, för att skogsägarna därigenom skola ernå lägre drivningsomkostnader. Detta system praktiseras ofta även vid rotförsäljning, enär flera samtidigt utbjudna smärre stämplingsposter, som var för sig icke te sig lockande för köparna, tillsammans givetvis bliva mera begärliga och därför vanligen även betinga ett högre pris. Vad beträffar stämplingsposternas storlek meddelas för Svärdsjö socken följande. Förr var det vanligt, att hemmansägarna sparade ihop flera årsavverkningar och sålunda uttogo större avverkningskvantiteter på en gång men med längre uppehåll mellan drivningarna för att under mellanperioderna taga arbete med sitt folk och sina hästar vid avverkningsarbeten å bolagsskogarna. Numera kan konstateras en allmän strävan att genom oftare återkommande drivningar uttaga mindre kubikmassa per avverkning. Åtskilliga av de större skogsägarna utdriva sålunda numera varje år en större eller mindre virkeskvantitet. Genomsnittligt torde numera normalavverkningen på ett medelstort skogshemman kunna sägas representera ett arbetsobjekt för 1 körare och 1—2 huggare under ca 1 månad. Bondeskogarnas värde. Om Kopparbergs län kan sägas, att detsamma inom sina gränser uppvisar ett Sverige i miniatyr. Detta äger sin giltighet även vad de skogliga förhållandena beträffar och återspeglas också i skogsvärdena. För Svärdsjö socken, vilken såsom ovan nämnts genom sitt geografiska läge har goda och välbelägna skogsmarker, utgjorde sålunda vid senaste fastighetstaxering det genomsnittliga värdet per ha av bondeskogarna ca 202 kr., under det att medelvärdet per ha för Lima sockens mera fjällpåverkade bondeskogar vid samma tillfälle sattes till endast hälften eller ca 101 kr. (se fig. 45). För båda socknarna gäller, att bondeskogarna uppvisa något lägre värden än bolagsskogarna (ca 235 kr. för Svärdsjö och ca 105 kr. för Lima) men högre än samfälligheternas skogar (ca 184 kr. resp. ca 99 kr.). Kronoparkerna inom Lima socken — statsskogar finnas icke inom Svärdsjö — ha åsatts det lägsta värdet eller ca 92 kr. per ha produktiv skogsmark. Fördelningen av bondeskogsfastigheterna inom Svärdsjö och Lima socknar på olika värdegrupper belyses av följande sammanställning.

164 2

1 Socken

Svärdsjö Lima

..

Tab. 70. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 3 5 | 6 | 7 8 9 | 10 | 11 | 12 *

Antal fastigheter med minst 25 ha produktiv skogsmark

—10

st. /o

342 100

30-4

37-1

23-1

20 5-8

st. /o

440 100

68-9

23-7

19 4-3

11 2-5

| 13

14 Därav tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.) 10— 20— 30— 40— 50— 60— 70— 80— 90— 100— 30 20 40 50 60 80 90 100 70 5 1-5

4 1-2

2 0-6

1 0-3

—

—

—

—

1 0-2

1 0-2

—

—

—

1 0-2

Gemensamma skogsarbetarhushåll förekomma alls icke vid avverkningar i hemmansägarnas egen regi, enär dessa avverkningar så gott som undantagslöst äro av så liten omfattning, 2—3 man, att kocklagsbildande omöjliggöres. Vid utdrivning av de å rot sålda stämplingsposterna å bondeskogarna anordnas däremot ofta kocklag och systemet befinner sig på stadig frammarsch, mycket till följd av särskilt de yngre skogsarbetarnas stora intresse för och uppskattning av den gemensamma mathållningen. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. Ovan har påvisats, att skogsmarken och ej minst bondeskogarna inom de delar av Kopparbergs län, vilka representeras av Svärdsjö socken, uppvisar ett relativt högt värde med därav följande jämförelsevis god skoglig ekonomi för bondeskogsbruket inom dessa bygder. Detta har kommit till synes även i det stora antalet förläggningar å Svärdsjö sockens bondeskogar. Även här praktiseras i utpräglad grad det systemet, att hemmansägarna var för sig anordna härbärgen och skogsstall. Gemensamma förläggningar ha sålunda alls icke förekommit. Ej mindre än 164 härbärgen och 140 stall finnas å dessa skogar och mer än en fastighet disponerar två eller flera skogsförläggningar. Till största delen utgöras dessa, såsom framgår av tab. 71, av fäbodar, men därTab. 71. Härbärgen och stall fördelade efter typ och tillstånd. 1

Socken

Svärdsjö

5 Därav Antal härbärfäbodskogsgen stugor stugor o. a.

Tillstånd

8 Därav Antal stall

sommarskogsladugårstall dar o. a.

Tillfredsställande I behov av mindre rep.. . I behov av större rep. . . .

70 79 15

43 25 4

27 54 11

43 74 23

38 24 3

5 50 20

Summa

75 Tillfredsställande. . . I behov av mindre r e p . . . I behov av större rep. . . .

7 70

1 22

6 48

57 6

55 4

2 2

Summa

165 jämte har anordnats ett betydande antal stugor och stall avsedda speciellt för skogsarbete. Slåtterstugor, ödegårdar och ödestall finnas icke inom Svärdsjö socken. Av tabellen framgår därjämte, att skogsstugorna och skogsstallen i allmänhet äro av god typ och beskaffenhet. Detta gäller även, ehuru ej i lika hög grad, för fäbodstugorna, under det att fäbodarnas sommarladugårdar genomsnittligt synas befinna sig i något mindre tillfredsställande skick. En märkbar strävan att väl sörja för hästarnas omvårdnad under deras vistelse i skogarna kan emellertid här konstateras. Om det stora antalet härbärgen och skogsstall vore jämnt fördelat över socknens bondeskogar, skulle därigenom behovet av tillfälliga förläggningar vara någorlunda väl tillgodosett. Här liksom i Ovanåkers socken i Gävleborgs län äro emellertid byggnaderna anhopade till vissa områden med onödigt tät »bebyggelse», under det att härbärgen och skogsstall å andra skogstrakter icke finnas i tillräckligt antal. Med anledning därav och även till följd av att vissa byggnader ansetts vara för små för behovet vid gemensamt utnyttjande, ha en avsevärd del av de befintliga stugorna och stallen icke medtagits i behovsplanen (tab. 74). Härvid har det icke kunnat undvikas, att vissa mindre härbärgen och skogsstall av tämligen god beskaffenhet uteslutits. Inom Lima socken te sig bostadsförhållandena något annorlunda. Här utnyttja hemmansägarna i avsevärt högre grad än i Svärdsjö fäbodstugor vid skogsarbeten och speciellt för skogsarbetare avsedda stugor ha här endast i några få fall anordnats. Fäbodarnas sommarladugårdar synas däremot i allmänhet icke ha tagits i bruk utan ha särskilda skogsstall ofta uppförts å fäbodvallarna. Såsom av tab. 71 framgår, äro härbärgena och i synnerhet stallen av en avsevärt lägre standard än i länets södra och östra delar. Fäbodlivet förekommer fortfarande allmänt inom Lima socken och på skogarna finnas ett stort antal fäbodvallar med en betydande mängd stugor. På de 678 hemmansägarna inom Lima socken beräknas sålunda komma cirka 400 fäbodstugor. Vissa vallar äro emellertid numera nedlagda och många av de där befintliga stugorna ha fått förfalla, varför de icke ansetts böra komma i fråga för framtida bruk vid skogsarbete. Av de bättre stugorna ha dock i regel en a två på varje fäbodvall föreslagits till framtida underhåll för att gemensamt iståndsättas och utnyttjas av flera hemmansägare vid skogsarbete. Denna rationaliseringsåtgärd ä r befogad icke blott därför att det stora antalet fäbodstugor innebär en av tidigare anförda skäl betingad olämplig lösning av inkvarteringsfrågan utan även ur den synpunkten att det synes medföra, att bostadsstandarden på bondeskogarna hålles nere på en låg nivå. Vid rotförsäljning av stämplingsposter är det nämligen vanligt, att dessa fäbodstugor och stall upplåtas till postköpare i befintligt skick och det är därvid icke ovanligt, att ägarna motsätta sig varje ändring och komplettering åtminstone av stugorna. Postköparna, som i egenskap av arbetsgivare äro lagligen ansvariga för bostadsförhål-

166 Tab. 72. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 1

4 | 5 | 6 | 7

9 Socken

Typ

Antal härbärgen

Antal sovplatser per härbärge

T y p

Antal stall

Svärdsjö

10 | 11 | 12 Antal spiltor per stall

1—3 4—6 7—9 10—

1—2 3—4 5—

. . Skogsstugor . Andra stugor

72 92

20 3

50 83

2 6

Skogsstall. . . Andra stall. .

05 75

51 12 69 6

Summa

8 Summa

120 18

Skogsstugor . Andra stugor

25 62

21 3 21 33

1 8

Skogsstall. . . Andra stall. .

59 4

49 10 3 1

Summa

42 36

9 Summa

52 11

landenas ordnande, förhindras härigenom ej sällan att låta utföra erforderliga åtgärder för stugornas iståndsättande. I behovsplanen har därför medtagits endast ca en tiondel av fäbodstugorna. Såsom av ovanstående tab. 72 framgår, äro i Svärdsjö socken de flesta härbärgena avsedda för 4—6 man och stallen för 1—2 hästar. Härbärgena å Lima bondeskogar rymma genomsnittligt ett något större antal man. Tab. 73. Fastigheter med förläggningsbehov och fastigheter med egna förläggningar. 3

|

|

|

Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Svärdsjö

Fastigheter

.

Antal Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen

Lima

Antal

—25

25—50 50—100 100-200 200-400

i

75-3

88-6

95-9

48-5

0-4

10-9

40-9

66-0

50-0

22-1

92-1

97-0

97-1

62-1

0-8

5-0

29-1

46-2

66-7

238 Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen 1

Har ej kunnat fastställas.

Summa

h e k t a r

i

Fig. 50.

Interiör

av skogsstuga med gemensamt borgs län.

Fig. 51.

Tvårummig

fäbodstuga

hushåll å hemmansskog

i gott skick från Lima

socken.

i Gävle-

168 Fig. 52.

Äldre fäbodstuga å hemmansskog i Norra Ny socken, iståndsatt för användande vid avverkningsarbete.

Fig. 53. Skogsstall

av tämligen god beskaffenhet

vid stugan d fig.

52.

Vv

169 Tab. 74. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

|

stall

spiltor

A n t a l Socken

Svärdsjö....

Lima

Bostadsbehovets fördelning

härbär- sovgen platser

härbär- sovgen platser per 1 000 ha produktiv skogsmark

stall

spiltor

2-3

per 1 000 ha produktiv skogsmark

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad

80 14

0-5

0-4

1-1

Summa

15-6

2-7

6-2

Befintligt bestånd. Föreslagen nybyggnad

1-9

13-4

1-4

3-0

0-4

3-9

0-5

1-3

Summa

2-3

17-3

1-9

4-3

2-6

12-5

5-1

Här äro sålunda 36 härbärgen av 87 eller ca 41 % avsedda för 7—9 man och 9 st. eller ca 10 % rymma 10 eller flera man. Även här äro de flesta stallen avsedda för 1—2 hästar. Även om å Svärdsjö bondeskogar, såsom ovan påvisats, ett mycket stort antal härbärgen och stall finnas, har därigenom dessa skogars behov av dylika byggnader ingalunda tillgodosetts. Av tab. 73 å sid. 166 framgår sålunda, att inkvarteringsbehov anses föreligga för 298 fastigheter eller 48-5 %, under det att för närvarande 136 fastigheter eller 22-1 % av totala antalet inom socknen disponera något så när godtagbara egna härbärgen och skogsstall. Vad Lima socken beträffar visar den företagna undersökningen, att ej mindre än 421 fastigheter eller 62-1 % anses ha behov av härbärgen och skogsstall, men att endast 75 fastigheter eller 11*1 % av antalet äga tillgång till byggnader i sådant skick, att de kunna föreslås till framtida underhåll. För täckande av nybyggnadsbehovet har föreslagits uppförande av 31 härbärgen och 31 stall, vilka fördela sig på 8 SAK-baracker, 16 stugor för 8 man och 7 för 6 man samt 1 stall för 6 hästar, 3 för 4 hästar, 15 för 3 hästar och 12 för 2 hästar. Omräknat till antal sovplatser resp. spiltor per 1 000 ha produktiv bondeskogsmark ter sig inkvarteringsbehovet på sätt som framgår av tab. 74. Norra Ny och Fryksände socknar. Norra Ny socken, som från norr till söder av Klarälven delas i två ungefär lika stora delar, av vilka den östra delen genomflytes av Halgån, har med undantag för skogsbyarna Björbysätern och Näsberget bebyggelsen koncentrerad till Klarälvsdalen. Kommunikationslederna mellan socknens olika delar utgöras av landsväg på 1 2 — 61S189

170 båda sidor om älven samt landsvägen Torsby—Malung. Därjämte finnas ett par nyanlagda skogsbilvägar. Fryksände socken, som är belägen omkring norra delen av Övre Fryken, har mera karaktären av jordbruksbygd. Till Övre Fryken nedflyta inom socknen från nordväst, norr och nordost åarna Röjdån, Ljusnan och Badaälven. Bebyggelsen är belägen dels i anslutning till Fryken och dels uppefter nyssnämnda vattendrag och är sålunda tämligen vitt utspridd över socknen, även om dess tyngdpunkt är förlagd till Frykendalen. Socknen är genomdragen av ett rikt förgrenat vägnät. Ägofördelning och belägenhet. Norra Ny socken har enligt 1945 års allmänna fastighetstaxering en produktiv skogsmarksareal av 55 709 ha, varav 42 872 ha eller ej mindre än 76-9 % ägas av bönder. Trävarubolagens skogsinnehav uppgår till 10 299 ha eller 18*5 % och på andra samfälligheters del komma 2 538 ha eller 4-6 %. Kronoparker finnas icke. Bondeskogarna fördela sig på 611 fastigheter, varav 141 st. eller 23*1 % av totala antalet tillhöra storleksgrupper över 100 ha. Medelarealen per fastighet uppgår till 70 ha produktiv skogsmark. Fryksände socken är avsevärt mindre än grannsocknen. Den produktiva skogsmarkens storlek utgör enligt ovannämnda taxering 34 821 ha, av vilken areal 26 721 ha, motsvarande 76-7 % eller nästan exakt lika mycket som i Norra Ny, komma på bondeskogsbrukets del. Bolagsskogarna omfatta 6 967 ha eller 20 %, under det att såsom andra samfälligheter redovisas 1 133 ha eller 3*3 %. Ej heller här finnas några statsskogar. Antalet fastigheter i bondeskogsbrukets ägo är 826, vilket innebär en medelareal produktiv skogsmark per fastighet av endast ca 32 ha. Båda socknarna uppvisa för denna landsända karakteristiska ägofigurer — långa och smala, ur brukningssynpunkt ofta oformliga skogsskiften — sträckande sig från vattendragen upp mot sockengränserna. Stor ägosplittring är även här liksom i Kopparbergs län rådande, ehuru icke i så utpräglad grad som där. För Norra Ny meddelas, att vid arvsskiften skogslotterna ibland ha uppdelats — här som annorstädes i regel på längden — till skiften om endast 6—10 meters bredd. I undantagsfall finnas ännu odelade skogsskiften av 600—800 meters bredd. Utvecklingen på här ifrågavarande område belyses av det förhållandet, att inom de nuvarande tre socknarna Dalby samt Norra och Södra Finnskoga, vilka omfatta en sammanlagd produktiv skogsmarksareal av över 160 000 ha och vilka ända fram till omkring år 1820 utgjorde en enda socken, hela den nyssnämnda skogsmarksarealen under 1500-talet var uppdelad på endast 18 skattehemman. Normalt utgöres inom Norra Ny socken numera skogsmarken till en fastighet av medelstorlek — 60 till 80 ha — av 2—4 smala, mellan älvdalen och sockengränsen gående skogsskiften, vilka ofta nå en längd av inemot 15 km. Särskild indelning av skogsmarken i hem-, fäbod- eller utskog förekommer icke. Detta är däremot fallet inom vissa delar av Fryksände socken, där

171 hemmansägarna i exempelvis Vadje by ha skogen fördelad på hemskog med i regel god och välbehagen skogsmark samt s. k. »fjällskifte» på utskogarnas sämre marker. Inom Fensbols by ha de större hemmansägarna i regel hemskog, fäbodskog och utskog och de medelstora ha hemskog och utskog, under det att de mindre skogsägarna i allmänhet endast ha hemskog. De långsträckta skiftena i förening med den för dessa trakter karakteristiska, starkt kuperade terrängen, där skiftena ofta sträcka sig över flera vattendelare, medföra, att virket från ett och samma skogsskifte ofta måste utköras till flera olika flottleder. Detta förhållande innebär i sin tur, att skogsarbetarna trots socknens utbredda bebyggelse och den rika förekomsten av vägar i stor utsträckning äro hänvisade att bo i skogsförläggningar. De medelstora och större fastigheterna ha i regel genom arv och giften uppdelats på ett stort antal ägofigurer. Det kan sålunda förekomma, att den till dylika fastigheter hörande skogsmarken är fördelad på upp till 20 ägofigurer. Såsom av tidigare anförda siffror framgår, intaga bondeskogarna i båda provsocknarna en framträdande ställning. Bondeskogarna ha emellertid här icke erhållit den annars vanliga förmånligare belägenheten i anslutning till bygden. På några få ställen ligga bondeskogar och bolagsskogar skiftesvis blandade, men de förra skogarnas dominerande ställning medför, att de vanligen äro samlade till större enhetliga områden. Bondeskogarnas värde. Av lig. 45 å sid. 127 framgår, att de båda i Värmlands län belägna provsocknarna uppvisa höga taxeringsvärden per ha för bondeskogarna. För Norra Ny socken redovisas sålunda ca 246 kr. per ha och medelvärdet för bondeskogarna inom Fryksände socken utgör ej mindre än ca 352 kr. per ha, vilket såsom figuren utvisar är det högsta värde, som förekommer inom provsocknarna. Genomsnittsvärdet för trävarubolagens skogar — i Norra Ny ca 170 kr. och i Fryksände ca 274 kr. — är lägre än för bondeskogarna i resp. socken. Spridningen av bondeskogsfastigheterna på värdegrupper belyses av tab. 75 här nedan. Tab. 75. Bondeskogarnas fördelning på värdegrupper. 1

Socken

Norra Ny

st. /o

Fryksände

3 Antal fastigheter med minst 25 h a produktiv skogsmark

st. /o

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

14 D ä r a v tillhörande värdegruppen (1 000-tal kr.)

—10

10— 20

20— 30

30— 40

40— 50

50— 60

60— 70

70— 80

80— 90

90— 100— 100

405 100

128 31-6

113 27-9

50 12-4

39 9-6

10 2-5

24 5-9

15 3-7

8 2-0

3 0-7

6 1-5

9 2-2

334 100

70 20-9

134 40-1

58 17-4

27 8-1

18 5-4

14 4-2

2 0-6

1 0-3

3 0-9

1 0-3

6 1-8

Av tabellen framgår, att inom båda socknarna finnes ett avsevärt antal värdefulla fastigheter. Inom Norra Ny återfinnas sålunda 65 och inom

172 Fryksände 27 fastigheter, för vilka skogen och skogsmarken år 1945 åsatts ett högre värde än 50 000 kr. 9 fastigheter i Norra Ny och 6 i Fryksände ha taxerats till mera än 100 000 kr. Vad försäljningssättet för bondeskogarnas virke beträffar meddelas för båda provsocknarna, att avverkning i hemmansägarnas egen regi med försäljning vid vattendrag eller bilväg under normala tider varit förhärskande men att rotförsäljning i större omfattning tillämpats under den senaste kristiden. Inom Norra Ny socken, där rotförsäljning tidigare hörde till undantagen, synes detta system under senare år hava tillämpats tämligen allmänt. Inom Fryksände socken har däremot icke ens under kristiden rotförsäljning kommit i fråga för mera än ca 30 % av den å bondeskogarna avverkade kubikmassan. Inom båda socknarna finnas livaktiga skogsägareföreningar och detta förhållande väntas medföra en återgång i stor omfattning till avverkning i hemmansägarnas egen regi. Avverkningsintervall. Omdrevet mellan två avverkningar å samma mark angives för Fryksände socken till 7—8 år å de ur avforslingssynpunkt förmånligt belägna skogarna med goda marker. Å de mera avlägset belägna skogsmarkerna har intervallet hittills varit avsevärt längre men med större uttag per avverkning. Detta beror här som å andra håll till stor del på hemmansägarnas strävan att fördela basvägskostnaderna på en större kubikmassa. Å vissa avlägset belägna skogar har avverkning mycket sällan förekommit och detta synes delvis bero på bristen på lämpliga härbärgen och skogsstall. Med hänsyn till basvägskostnaderna sägas samtidiga avverkningar å varandra närbelägna skogsskiften förekomma nästan som regel inom Norra Ny socken, åtminstone på mera avlägset belägna skiften. Vid dylika avverkningar utnyttjas ofta härbärgen och skogsstall gemensamt av de avverkande hemmansägarna. Bondeskogarnas bostadsförhållanden. I inledningen till detta kapitel har anförts, att inom vissa områden av Nordsverige och däribland Norra Ny socken å vissa skogstrakter avsevärt flera härbärgen och skogsstall finnas än vad behovet påkallar, under det att inkvarteringsbehovet å andra trakter av dessa områden icke är tillgodosett. Inom Norra Ny socken finnas för närvarande ca 240 härbärgen, de flesta med tillhörande skogsstall. Detta betydande antal förläggningar, av vilka de flesta äro mycket otillfredsställande, är resultatet av systemet att bygga endast för den egna fastighetens behov. Även om många härbärgen och stall från början varit av något så när god beskaffenhet, ha de genom eftersatt underhåll snabbt försämrats och de flesta torde numera knappast vara värda att iståndsätta. Vissa fäbodvallar användas fortfarande sommartid och stugorna å desamma befinna sig i tämligen gott skick. Ödevallarna ha emellertid fått förfalla och flertalet stugor och stall äro där mycket bristfälliga. De tagas icke desto mindre ofta i bruk vintertid vid skogsavverkningsarbete. I några få fall

173 Tab. 76. Härbärgen och stall fördelade efter typ och tillstånd. 1

Socken

Norra Ny

3 Tillstånd

Antal härbärgen

7 Därav

|

8 Därav

skogsstugor

fäbodstugor o. a.

Antal stall

skogsstall

sommarladugårdar o. a.

. . Tillfredsställande. . . I behov av mindre reparation I behov av större reparation

9 Summa

12 Fryksände . . Tillfredsställande.. . I behov av mindre reparation I behov av större reparation

1 Summa

ha hemmansägare nyanskaffat flyttbara härbärgen och skogsstall. Ett par exempel på gemensamt uppförda skogsförläggningar finnas inom socknen. Inom Fryksände socken synes gemensamhetsbyggande av skogsförläggningar sedan länge ha praktiserats. Flera fall kunna sålunda påvisas, där två hemmansägare slagit sig tillsammans om uppförande av härbärge och skogsstall och i ett par fall ha förläggningar uppförts gemensamt av flera hemmansägare. Möjligheterna för andra skogsägare med närbelägna skogsskiften att få använda dessa förläggningar äro beroende dels på disponibelt utrymme utöver delägarnas eget behov och dels på grannsämjan. Systemet med gemensamhetsbyggande har i dessa trakter praktiserats så länge, att förutsättningarna för ett mera allmänt införande därav kunna bedömas såsom goda. Tab. 76 utvisar, att av de inom Norra Ny socken befintliga förläggningarna endast omkring halva antalet eller 128 härbärgen och 68 stall ha ansetts värda att iståndsättas. Såsom senare i tab. 79 skall visas, har anhopningen av härbärgen till vissa områden medfört, att endast en del av nyssnämnda 128 härbärgen och 68 stall i behovsplanen för socknen föreslagits till framtida gemensamt underhåll. Av de i tab. 76 ingående härbärgena är den övervägande delen eller 67 st. fäbodstugor, 59 st. äro skogsstugor och 2 st. ödegårdar. Stallen utgöras av 56 skogsstall, 10 sommarladugårdar och 2 ödestall. Inom Fryksände socken finnas endast 16 härbärgen — 15 skogsstugor och 1 ödegård — samt 14 stall — 13 skogsstall och 1 ödestall. Beskaffenheten av dessa härbärgen och stall är såsom tab. 76 utvisar avsevärt bättre än inom Norra Ny socken.

174 Tab. 77. Härbärgen och stall fördelade efter typ och storlek. 1 Socken

2 Typ

4 | 5 | 6 | 7

9 Antal härbärgen

f Antal sovplatser [per härbärge

Typ

Antal stall

10 | 11 | 12 Antal spiltor per stall

1—3 4—6 7—9 10—

1—2 3—4 5—

Norra Ny . . Skogsstugor . Andra stugor

59 69

2 3

41 14 59 6

2 Skogsstall. . . 1 Andra stall. .

56 12

49 10

6 1

1 1

Summa

100 20

3 Summa

o

Skogsstugor . Andra stugor

15 1

2 1

5 Skogsstall. . . Andra s t a l l . .

13 1

9 1

1 Summa

1 Fryksände..

Summa

De befintliga härbärgena utgöras huvudsakligen av mindre stugor avsedda för 4—6 man och stallen ha i regel plats för 2 hästar. Enstaka exempel finnas inom Fryksände socken på större förläggningar å bondeskogarna. Ett härbärge är sålunda inrett för ej mindre än 18 man och det till detsamma hörande stallet rymmer 8 hästar. Såsom av tab. 78 framgår, hava inom Norra Ny socken 64*6 % och inom Tab. 78. Fastigheter med förläggningsbehov och fastigheter med egna förläggningar. 3

|

|

|

|

|

Fastigheter tillhörande storleksgruppen Socken

Norra Ny

Fastigheter

Antal. Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen

Fryksände

Antal. Därav med förläggningsbehov % av samtl. inom gruppen Antal fastigheter med egna förläggningar % av samtl. inom gruppen

1 Har ej kunnat fastställas.

Summa

h e k t a r

—25

25—50 50—100 100-200 200-400

i

94-8

97-9

3-4

10-5

19-8

53-7

80-0

18-0

i

64-9

86-8

91-2

—

—

1-8

5-8

11-8

28-6

1-9

64-6

30-9

175 Tab. 79. Beräknat behov av härbärgen och skogsstall per 1 000 ha produktiv skogsmark. 1

7 A Bostadsbehovets fördelning

Socken

Norra -Ny

..

Befintligt b e s t å n d . Föreslagen nybyggnad Summa

Fryksände

..

Befintligt b e s t å n d . Föreslagen nybyggnad Summa

härbär- sovgen platser

n

t

8 a

härbär- sovgen platser

stall stall

spiltor

10-5

1-1

per 1 000 h a produktiv skogsmark 1-8

l spiltor

per 1 000 ha produktiv skogsmark 2-3

0-5

4-6

0-.3

1-7

2-3

15 1

1-0

4-0

0-6

4-6

0-5

1-4

0-6

5-7

0-6

2-0

10 3

3-4

Fryksände socken 30*9 % av bondeskogsfastigheterna ansetts vara beroende av skogsförläggningar, under det att något så när godtagbara sådana ha anordnats å 18 % resp. 1*9 % av antalet fastigheter. Inom Norra Ny socken råda såsom ovan påvisats enahanda förhållanden som inom Ovanåker och Svärdsjö vad antalet och fördelningen av skogsförläggningar å bondeskogarna beträffar. Även här har sålunda vid utformandet av socknens behovsplan ett avsevärt antal härbärgen och skogsstall uteslutits, trots att deras tillstånd kunde ha motiverat deras upptagande i planen. Av tab. 79 framgår sålunda, att av de å bondeskogarna inom Norra Ny socken befintliga 128 något så när godtagbara härbärgena i behovsplanen medtagits endast 76 och av de 68 stallen endast 46. För tillgodoseende av kompletteringsbehovet inom socknarna har föreslagits nyuppförande av 35 härbärgen och 37 stall, vilka fördela sig på 18 SAK-baracker, 16 stugor för 8 man och 1 stuga för 4 man samt 2 stall för 6 hästar, 18 för 4 hästar, 6 för 3 hästar och 11 stall för 2 hästar. Tab. 79 utvisar behovet av inkvartering å bondeskogarna inom de båda provsocknarna, fördelat å befintligt bestånd och föreslagen komplettering samt uttryckt i sovplatser och spiltor per 1 000 ha produktiv skogsmark. 3. Uppskattning av förläggningsbehovet å Nordsveriges bondeskogar. De inom provsocknarna inhämtade uppgifterna beträffande behovet av skogsförläggningar å bondeskogarna har, såsom av det föregående framgår, för varje socken omräknats till antal härbärgen och sovplatser samt skogsstall och spiltor per 1 000 ha produktiv bondeskogsmark. Uppgifterna avse dels de härbärgen och skogsstall, vilka ansetts böra föreslås till fortsatt

176 användning och dels den därutöver föreslagna kompletteringen med SAKbaracker och fasta härbärgen av mindre typer samt skogsstall. Det på detta sätt uttryckta behovet av härbärgen inom de skilda provsocknarna åskådliggöres å fig. 54. De till fortsatt användning föreslagna härbärgena ha där även fördelats efter det skick, vari de befinna sig. Det kan synas anmärkningsvärt, att såsom av figuren framgår det totala förläggningsbehovet per ytenhet är större söderut än i de nordligare belägna provsocknarna. De högre siffrorna för Ovanåkers, Svärdsjö, Lima och Norra Ny socknar förklaras emellertid av det stora antal mindre härbärgen och stall, som där finnas å bondeskogarna. Visserligen har vid upprättande av förslag till rationellt ordnande av bostadsfrågan för nämnda socknar en avsevärd del av byggnaderna uteslutits men det har därvid dock icke kunnat undvikas, att i vissa fall ett större antal sovplatser bibehållits än vad som vid gemensamt användande av större förläggningar varit nödvändigt. De för provsocknarna gällande uppgifterna å förläggningsbehovet ha sedermera tillämpats å de områden, för vilka socknarna ansetts vara representativa. För Norrbottens och Västerbottens läns kustland och inland, vilka fyra områden representeras av vartdera endast en socken, har därvid direkt tillämpats förhållandet mellan socknens och områdets arealer produktiv bondeskogsmark. Beträffande övriga län, vilka vart och ett i denna undersökning företrädes av två typsocknar, har den för dessa båda socknar gemensamma korrektionsfaktorn beräknats medelst vägning med socknarnas arealer produktiv bondeskogsmark och därefter använts för uppskattning av länets förläggningsbehov. Såsom inledningsvis anförts, kan denna metod visserligen väntas medföra endast approximativa resultat, vilka dock torde vara ägnade att giva en tämligen god uppfattning om förläggningsbehovet inom Nordsverige och dess fördelning. Tab. 80 utvisar, att förläggningsbehovet å Nordsveriges bondeskogar enligt detta beräkningssätt skulle utgöra ca 62 400 sovplatser och ca 18 500 spiltor. Därav återfinnas ca 37 500 sovplatser och ca 11 200 spiltor inom nu befintligt byggnadsbestånd, under det att återstående förläggningsbehov, utgörande ca 24 900 sovplatser och ca 7 300 spiltor, har beräknats bliva tillgodosett genom förvärv av SAK-baracker samt genom nyuppförande av härbärgen av andra typer och skogsstall. Vidare har med utgångspunkt från frekvensen inom provsocknarna beräknats den i tab. 80 angivna fördelningen av sovplatser och spiltor inom det befintliga byggnadsbeståndet på härbärgen och skogsstall av olika tillstånd. Denna beräkning giver vid handen, att ca 1 400 härbärgen och ca 900 skogsstall f. n. skulle befinna sig i tillfredsställande skick, att mindre omfattande reparationsåtgärder skulle erfordras beträffande ca 4 300 härbärgen och ca 3 000 skogsstall samt att mera grundlig reparation skulle vara behövlig i fråga om ca 1 100 härbärgen och ca 1 300 skogsstall. Enligt samma metod har fördelningen av nybyggnadsbehovet å härbärgen och

9/iAz/sovxr/aijer

joer

/0OoAa

föres/a ?e/i layen/it/a W&tfindrerzp. torv&rep. jfugor Wlmer/brc/rezj ^^^er^rc/ras I \/Gomo/etfer/ng fåefinJ/ig/ Ai/g&nac&éesédnd Fig. 54. Bostadsbehovet i sovplatser per 1 000 ha å provsocknarnas bondeskogar samt dess tillgodoseende.

178 skogsstall av olika typer beräknats. Av ovannämnda tabell framgår, att detta behov, som skulle kunna tillgodoses med ca 3 100 härbärgen och ca 2 700 skogsstall, skulle fördela sig å ca 900 SAK-baracker för 12 man och kocka, ca 1 200 skogsstugor för 8 man och kocka, ca 800 6-mansstugor och ca 200 4-mansstugor samt ca 400 4-hästars-, ca 900 3-hästars- och ca 1 400 2-hästarsstall. I provsocknarna ha visserligen i undantagsfall föreslagits stall av andra storlekstyper men ha dessa vid här ifrågavarande uppskattning av praktiska skäl omräknats till stall av nyssnämnda storlekar. Med ovannämnda fördelning skulle sålunda för tillgodoseende av förläggningsbehovet å Nordsveriges bondeskogar erfordras ca 10 000 härbärgen och ca 8 000 skogsstall. Inom provsocknarna har slutligen undersökts i vad mån aktuellt behov av ovannämnda komplettering med nya förläggningar föreligger. Därvid har befunnits, att dylikt aktuellt behov, varmed här i stort sett avses uppförande under de fem närmaste åren, är för handen beträffande samtliga SAK-baracker samt i stort sett i fråga om 75 % av de inom provsocknarna föreslagna mindre härbärgena och stallen.

Sammanfattning. I fjärde kapitlet redogöres för den av utredningen företagna stickprovsundersökningen inom två socknar i vart och ett av de sju nordligaste länen — utvalda efter förslag av resp. skogsvårdsstyrelse. Utredningen har med denna undersökning velat bilda sig en uppfattning om det nuvarande förläggningsbeståndet på hemmansskogarna och behovet av dess komplettering med nya härbärgen och skogsstall samt vissa andra därmed sammanhängande förhållanden beträffande bondeskogsbruket. Genom medgivande av resp. skogsvårdsstyrelse har utredningen beretts tillfälle att vid överläggningar med vederbörande länsskogvaktare utnyttja dessas sakkunskap samt lokal- och personkännedom, vilket varit av stort värde. I kapitlets första avdelning har bl. a. redogjorts för de planer för bostadsbehovets tillgodoseende å hemmansskogarna, som upprättats för varje provsocken. Vid uppgörandet av dessa behovsplaner har utredningen utgått från principen om anordnande i största möjliga utsträckning av gemensamma förläggningar. Vid planläggningen har vidare eftersträvats att såvitt möjligt skapa förutsättningar för gemensam mathållning. Av det befintliga beståndet ha endast medräknats sådana härbärgen och stall, som befunnit sig i det skick, att det ansetts försvarligt att för deras iståndsättande nedlägga kostnader. För tillgodoseende av nybyggnadsbehovet har vid behovsplanernas upprättande föreslagits användande av såväl SAKbaracker som härbärgen av mindre typer samt skogsstall. Andra avdelningen i kapitlet omfattar redogörelse för undersökningens

179 Tab 80. Beräknat behov av förläggningar å Nordsveriges bondeskogar. Skogsstall.

flärbärgcn.

o o

S '-i 2 -3

—i O

o Ti

o o o o o o o OO t > H OJ i-H m

O O o x lO

i §?

T)i t o W l O • * CM CO CO

-C m a cs J5 ica 73

M M 4>

M i i P I H w n r i

O

lH

i l

CM

^

O

O

O

CM CM

o o o o o o o

o

g in

o o o o o o o

CO

2 o

ed -o<

c

o o

o o o o co

go a flM

© © t>-

E o 2

o2 5

5 S

O O O O O O O -HCMin-^oorfin CM-rH-rfCOCMCOCO

O

i i

TH

i

S CA g

5 •" a P-i . 5 2 £ > t- - 4 O :C3 C/3 Ä

C 8

o o i-iCO o o •*

c o % oE-a ^|

n

3a å oÄ _c > x > C

t, O o O

o o o o o o o © N CO O ) CO 0 0 M • * © co o TH oo m o m os CM -* co CM CM co M< O >C i—l O TH c» o o CÄ t— oo i—i *o o •>* ö cö •<*< rf cö in

a

C £ O »H a m

a o g

O O

e.

O

B fc O

«

co

• *

JO

-T

-r. o

t-

M

e

O

, fl "

"

rt co |>J W5

o o o 00 l > o CM TH

o E £ ^

i —

o

-0

a ° J* B iä a

o fl a 'o"

O

o o o o o O O OO O CM

ii c

1-1 Ti CO LO

CS

O O

CM CM l> 00

. Ej 5

i3 a a o > ^ 2

E o e g a | c i cs

co

CO

O O

ej v S m P 3 "2 H iS 3 O*

< r>* lO

LO

c» o 05 O 1^-

m

o o o o o

©

O 0 0 T H CO O h O h t f l O O

»>T LO

O

M

b«

o

CO

W

O

lO

t ) O) N -H O O

O CN

CM

o o o o

o

O O O o 00

o o

< a.S ° t

s-a

© r» H 10 O p •M ^r CO o r*« LO »H l O 00 o 00 1 ^ eo w o CN r» O! r^ 1 ae o i ^ i C i^ C O »o o * • *

^

CO

«# ©

l c "B CS

2 5 8 3 2« _ä < ^ ° ^E

Si

ci

T H

n

c- CO t > © S 1 ^ LO o L0 t> .-o LO CO m C N l > 00 M r* i ^ I> © m :s

O

CM -7

o o o co -* o l> I> mm

—

_

CO

CM

1^

T —

o CN © X © r> © cc i ^

c

:CS

C

,

-

C -O

O

*> V-

i l fl«

7« jo <H co « B ,22 t. BO (B T ) RS O TJ « C ; 2

ca g ja a 2

s-a i

to > g* t :«

:CS O :CS

BE

3 cu

C

4-

* |

C

-H

CU O)

© i»

h co ©

a

"H

TH

:CS

a

Q

r^ eo —. »9 —oo »raoo

H

•o

te

TH

TH

»H

!>• !>•

O

- mo or^ oo m ©

CO 0-3 O CM

Cl

©

ca

CO CM

03 CO vC

CM CO CO [ -

o o

TH CO

CM CO O

a 2

•CS

«!j "> -

^

H

t.

E l ii c Fl -d

o o

om oo oo o ooc oo

o o o o o co CM co m co fflnooo^

j| OJ

tn

O

§ ^ m

a •

^

O

O O O O O o o TH co m O T 00 TT O

o

L

**

O

• *

o C

0 0 CO CM TH

E ° 2

O

r f CM i-> 00 O O —i

CM c

O

S m —4

TH CM Tj« 00 TC co m CM r- o

OJ

O

cocoooioom

^ f n

3 g o o o o S &

O

coo

«

I 5. 2 ° '2

o o o o o

aS

i

I«

iir,

«

CO

•3 cs I i C5-P C c S 5 c 2 >H m H o 3 c " a s

cgi«>ag

:c3 =C3 =C3 C> u s

180 resultat. För var och en av provsocknarna ha berörts vissa skogliga förhållanden såsom ägofördelning, belägenhet, skogsvärde samt n ä r m a r e undersökts det befintliga bostadsbeståndets storlek och tillstånd samt behovet av dess komplettering genom nybyggnad. Av jämförelsen i föregående kapitel mellan storskogsbrukets och bondeskogsbrukets förläggningsstandard framgår, att bostadsförhållandena å Nordsveriges bondeskogar kvalitativt lämna mycket övrigt att önska. Detta bestyrkes i hög grad av de i detta kapitel framlagda resultaten av den företagna stickprovsundersökningen. För varje provsocken har angivits det beräknade förläggningsbehovet å bondeskogarna avseende dels de befintliga härbärgen och skogsstall, som ansetts böra föreslås till fortsatt användning och dels den erforderliga kompletteringen med SAK-baracker och nyuppförda byggnader av andra typer. Med utgångspunkt från nämnda uppgifter för provsocknarna har utredningen beräknat förläggningsbehovet för de områden, för vilka socknarna ansetts vara representativa samt för Nordsverige i dess helhet. I kapitlets tredje avdelning lämnas resultaten av dessa beräkningar. För tillgodoseende av inkvarteringsbehovet å hemmansskogarna i Nordsverige skulle förutom det till fortsatt användande föreslagna beståndet — ca 6 900 härbärgen och 5 200 stall — erfordras ca 900 SAK-baracker samt nyuppförande av ca 2 200 härbärgen av mindre typer och ca 2 700 skogsstall. För provsocknarnas del har även undersökts i vad mån aktuellt behov — varmed i stort sett avses uppförande under de fem närmaste åren — av nya förläggningar föreligger. Aktuellt behov synes vara för handen beträffande samtliga SAK-baracker samt i fråga om ca 75 % av de mindre härbärgena och skogsstallen.

Kap. V. Förläggningskostnader. I syfte att belysa de kostnader, som för närvarande äro förenade med förläggningsfrågans ordnande, h a r utredningen bl. a. införskaffat kostnadsberäkningar av fasta skogsförläggningar samt prisuppgifter beträffande flyttbara härbärgen och skogsstall av olika storlek. Förstnämnda kostnadsberäkningar hänföra sig till de typer av härbärgen och stall, som av utredningen förordas till uppförande å hemmansskogar och innefatta kostnaderna för material, arbete och transporter. Ett fast härbärge av tillfredsställande beskaffenhet och avsett för 4 man torde med tillämpande av dagens priser betinga omkring 2 700 kronor och ett härbärge för 8 man och kocka omkring 4 000 kronor (tab. 81). Kostnaden för ett 2-hästarsstall torde belöpa sig till ca 1 600 kronor och för ett 4-hästarsstall till ca 2 900 kronor. Tab. 81. Uppgifter om medelkostnader m. m. för fasta och flyttbara härbärgen och skogsstall. 1

2 T y p a v härbärge resp. skogsstall

Härbärge för 4 man i)

»

»

> » 8 » utan kocka Härbärge för 8 man med kocka Härbärge för 12 m. med kocka Härbärge för 16 m. med 2 kockor . . Skogsstall f. 2 häst. » »3 » » »4 »

5 C

8 Kostnad

Volym

i kbm

total

per sovplats resp. per spilta

9 i

per sovplats resp. per spilta

total

kronor per k b m byggnadsvolym

fasta

flyttbara

fasta

flyttbara

fasta

flyttbara

fasta

flyttbara

fasta

flyttbara

29-4 43-2

32-7 45-7

7-3 7-2

8-2 7-G

2 700 3 200

2 200 2 688

075 533

550 448

91-8 74-1

67-3 58-8

47-1 81-7

64-9

9-1

88-8

29-9 58-1 74-8

126-9 27-9 41-9 57-8

7-2

4 000

7-0 13-9 13-9 14-5

1 600 2 400 2 900

5 640 1 313 1 720 2 050

49-0

800 800 725

313 656 573 513

55-8 48-7

4 326

6-8

15-0 19-4 18-7

3 622

53-8

2 532

6-0

53-5 41-3 38-8

44-7 47-1 41-0 35-5

Prisuppgifterna i tab. 81 för flyttbara förläggningar, som avse medeltal för de flesta i marknaden förekommande typer, gälla fritt tillverkningsorten och äro sålunda icke direkt jämförbara med kostnadsuppgifterna

182 för fasta förläggningar. Av tabellen framgår, att anskaffningskostnaden för en flyttbar skogsstuga för 4 man för närvarande är i genomsnitt 2 200 kronor, för 8 m a n och kocka ca 3 600 kronor och för 12 m a n och kocka ca 4 300 kronor. Ett flyttbart härbärge för 16 man och 2 kockor — en storlek som ofta förekommer inom storskogsbruket i övre Norrland — torde genomsnittligt betinga ca 5 600 kronor. Vad de flyttbara skogsstallen beträffar utvisar tabellen, att anskaffningskostnaden för ett 2-hästarsstall i genomsnitt uppgår till ca 1 300 kronor och för ett 4-hästarsstall till ca 2 050 kronor. Ifrågavarande uppgifter avse priser år 1946 inkl. fullständig inredning och för härbärgena även inkl. uppvärmningsanordningar. Några av de i undersökningsmaterialet ingående typerna av härbärgen och stall böra förbättras i fråga om utrymme m. m., varför ovan anförda medeltal äro att betrakta som minimipriser. För att erhålla de kostnader, som flyttbara härbärgen och stall betinga uppförda i skogarna, skola till de ovan meddelade prisuppgifterna läggas de kostnader, som äro förenade med byggnadernas transport och uppförande. Då sistnämnda kostnader emellertid förete stora lokala variationer, har någon allmängiltig beräkning av desamma icke kunnat göras. En viss uppfattning om nyssnämnda kostnader kan dock erhållas av uppgifter, som på framställning av utredningen erhållits från 10 större trävarubolag. En sammanställning av dessa kostnader i genomsnitt för hela undersökningsområdet återfinnes i tab. 85 å sid. 191. Genom summering av medelpriserna för flyttbara härbärgen och skogsstall av olika storlekar, fritt resp. tillverkningsorter enligt tab. 81, och nyssnämnda kostnader för transporter m. m. erhållas de ungefärliga kostnader för flyttbara förläggningar av olika storlek, monterade i skogen, vilka jämte uppgifter om kostnader för fasta förläggningar framgå av nedanstående tab. 82. Tab. 82. Kostnader för fasta och flyttbara förläggningar. 2

1 Förläggningens

storlek

Härbärge för 4 man och stall för 1 häst Härbärge för 6 man och stall för 2 hästar Härbärge för 8 man med kocka och stall för 2 hästar

|

3 Kostnad för å skogen uppförd förläggning Fasta byggnader

Flyttbara byggnader

3 700 4 800

3 200 4 600

5 600

5 700

En undersökning av kostnaderna per sovplats och per spilta ger vid handen, att dessa kostnader äro avsevärt högre för mindre byggnader än för större. Enligt de i tab. 81 sammanställda uppgifterna sjunker sålunda kostnaden per sovplats i fråga om fasta byggnader från 675 kronor för en 4-mansstuga till 444 kronor för en 8-mansstuga, avsedd för gemensam mathållning med kocka. För ett fast skogsstall för 2 hästar är enligt denna

ö ö+

/O*

/cocJra Åoc^a

Fig. 55.

/Z+ Jbc/ca

/fri/a/

301/

M2* fj/a/se-r /^AocJcor

Kostnader fritt tillverkningsorten för flyttbara härbärgen av olika storlek år 1946!

undersökning medelkostnaden per spilta 800 kronor, medan motsvarande kostnad för ett 4-hästarsstall är 725 kronor. Tab. 81 utvisar även, att vid användande av flyttbara härbärgen för 4 man kostnaden per sovplats utgör i medeltal 550 kronor mot 333 kronor i härbärge för 12 man och kocka, som är en vanlig härbärgesstorlek inom storskogsbruket. I flyttbara härbärgen för 16 man och 2 kockor sjunker motsvarande kostnad till 313 kronor per sovplats. För skogsstall för 2 hästar synes medelkostnaden per spilta vara 656 kronor, medan motsvarande kostnad i stall för 4 hästar utgör 513 kronor. Här ovan lämnade kostnadsuppgifter för flyttbara förläggningar gälla såsom redan tidigare påpekats fritt tillverknings orten. Medelkostnaden per kbm byggnadsvolym varierar även, såsom av tab. 81 framgår, med byggnadens storlek och är högre för mindre än för större härbärgen och stall. Detta gäller såväl fasta som flyttbara förläggningar. I byggnadsvolymen ingå i fråga om härbärgena icke sådana utrymmen som torkrum, förrådsrum och förstuga. I fråga om stallen har foderboden ej inräknats. Kostnaden per kbm byggnadsvolym är sålunda enligt föreliggande undersökning för en fast 4-mansstuga 91*8 kronor och för en flyttbar stuga av samma storlek 67*3 kronor, under det att motsvarande kostnader för en 8-mansstuga är 49*0 kronor resp. 55*8 kronor. För ett flyttbart härbärge för 16 man och 2 kockor har erhållits en medelkostnad per kbm byggnadsvolym av 44-7 kronor. Medan nyssnämnda medelkostnad

184 ler

700 r 600 /ccKstncid/oe'r

4#0 300 200 100

Jco. \tnad / 7er £é>ni 1 .Tå•xJudrynsne

2 Fig. 56.

fj

Kostnader fritt tillverkningsorten för flyttbara skogsstall av olika storlek år 1946.

för ett fast 2-hästarsstall synes utgöra 53*5 kronor och för ett flyttbart 47*1 kronor sjunker den för stall för 4 hästar till 38*8 kronor resp. 35*5 kronor. Här anförda uppgifter angående kostnader per sovplats resp. spilta samt per kbm byggnadsvolym för flyttbara byggnader belysas även grafiskt å lig. 55 och 56. I syfte att erhålla en så vitt möjligt allsidig belysning av förläggningskostnaderna har utredningen vidare bearbetat kostnadsuppgifter beträffande å statens skogar under åren 1942—1944 uppförda härbärgen och skogsstall av olika storlekar. Resultaten av denna bearbetning ha framlagts i den grafiska sammanställningen å fig. 57. För ett fast härbärge för 4 man uppgår kostnaden per sovplats enligt denna undersökning till ca 365 kronor och i ett härbärge för 8 man till ca 250 kronor. För ett fast stall om 2 spiltor är kostnaden per spilta ca 330 kronor för att i ett stall för 4 hästar nedgå till ca 270 kronor. Framhållas m å emellertid, att detta material omfattar blott 107 härbärgen och 96 skogsstall samt att variationerna kring medeltalen äro betydande. Denna bearbetning har som synes givit till resultat avsevärt lägre förläggningskostnader än de tidigare anförda, ett förhållande, som förklaras av den under de senaste åren inträdda kraftiga prisstegringen såväl i fråga om arbetskraft som material.

kr

300 j/:og&.

A rzrå

^5>-

loo

Fig. 57.

Z

<3

/O /O*/?/?; ti

/?Åz?c4:0r

/&£z/j£'r>

/fab/CZ&///or

Kostnader per sovplats och per spilta för fasta härbärgen och skogsstall uppförda å statens skogar under åren 1942—1944.

Skillnaden i fråga om förläggningskostnad mellan å ena sidan bondeskogsbruket och å andra sidan storskogsbruket blir emellertid vanligen större än vad i det föregående lämnade kostnadsuppgifter giva vid handen. Detta sammanhänger med den omständigheten, att härbärgen och stall ej kunna utnyttjas i samma omfattning inom bondeskogsbruket med dess små avverkningsbelopp som inom storskogsbruket. Detta gäller såväl i fråga om det antal avverkningar, vid vilka en hemmansägare kan utnyttja samma härbärge och stall, som i fråga om den tid per vinter, som byggnaderna behöva tagas i bruk. Förstnämnda förhållande är en följd av skogsskiftenas ringa storlek och ägofigurernas ofta långsmala form, som gör att en förläggning, särskilt å de mindre brukningsdelarna, i många fall ej kan användas vid mer än ett fåtal drivningar. Den kortare användningstiden per vinter är betingad därav, att avverkningarna å hemmansskogarna ofta äro så små, att även ett härbärge av den minsta typen ej behöver tagas i bruk mer än någon eller några veckor på vintern, medan inom storskogsbruket, såsom påvisats i kap. II, vinteravverkningarna oftast pågå ca 3 månader. Enligt av utredningen införskaffade uppgifter synas drivningarna å hemmansskogarna vid avverkning av å rot försålda poster pågå under i genomsnitt 37 arbetsdagar (se tab. 23). Avverkningarna i hemmansägarnas egen regi kunna i regel slutföras på ännu kortare tid. För att kunna anställa en jämförelse mellan bondeskogsbrukets och storskogsbrukets förläggningskostnader per avverkad kubikmeter har utredningen sökt erhålla uppgifter om de ifrågavarande kostnader, som genomsnittligt utgå vid avverkningar av olika storleksordning. I detta syfte 13

186 har utredningen i skrivelser till dels jägmästarna i ett antal statens revir, där under vintern 1945—46 avverkningar i egen regi bedrivits och dels några större trävarubolag, som pläga inköpa rotstående virkespostcr å hemmansskogar, hemställt om material för en undersökning av dessa kostnader. Önskvärt hade varit, att uppgifter hade kunnat erhållas jämväl från ett antal hemmansägare, som låtit uppföra härbärgen och stall på sina skogar. Tyvärr ha tillförlitliga uppgifter om förläggningskostnad per avverkad kubikmeter för avverkningar av olika storlek i hemmansägarnas egen regi ej kunnat erhållas, beroende dels på att förläggningar av tillfredsställande beskaffenhet under senare år synas ha anordnats i relativt liten omfattning å bondeskogarna och dels på svårigheten för vederbörande att lämna uppgifter om förläggningskostnad, avverkningsstorlek m. m., då ordnad bokföring ofta saknas. Enligt uppgifter från de ovannämnda revirförvaltarna beträffande avverkningar utförda under drivningssäsongen 1945—46 och omfattande sammanlagt 104 600 kbm med ett genomsnittligt utbyte per avverkning av 2 332 kbm, ha de på dessa drivningar belöpande andelarna av kostnaderna lör härbärgen och skogsstall beräknats till i medeltal 36 öre per avverkad kbm utbyte inkl. bark eller 32 öre per skogskubikmeter, innefattande även avfall. Av uppgifterna framgår även, att kostnaden per skogskubikmeter vid en drivning omfattande ca 1 000 kbm uppgår till ca 76 öre för att sjunka till ca 20 öre vid en drivning omfattande ca 4 000 kbm. För mindre avverkningsbelopp än 1 000 kbm äro de i undersökningsmaterialet ingående drivningarna för fåtaliga för att de erhållna medelkostnaderna skola kunna anses representativa. Framhållas må att de nu redovisade kostnadsuppgifterna, som avse såväl fasta som flyttbara förläggningar, ej representera dagens prisnivå. Vid flera av de ovannämnda drivningarna har man nämligen kunnat använda sig av äldre förläggningar, vilka sålunda vid uppförandet betingat lägre priser än de, som för närvarande gälla. De på nyssnämnda drivningar belöpande kostnaderna, inkl. transportoch monteringskostnader för därvid använda flyttbara härbärgen och stall, ha i genomsnitt utgjort 15-4 % av byggnadskostnaderna. Detta innebär, att byggnaderna i genomsnitt beräknas skola amorteras på 6—7 drivningar, varvid emellertid ränta å anskaffnings- och underhållskostnader ej beräknats. Om man till grund för beräkningen av den genomsnittliga förläggningskostnaden per skogskubikmeter å statens skogar i Norrland och Dalarna lägger de totalkostnader, som under åren 1941—1944 av domänverket nedlagts på uppförande och underhåll av härbärgen och skogsstall — sammanlagt 3 979 000 kronor — och de virkeskvantiteter, som avverkats under dessa år av arbetare, som beräknats ha bott i skogsförläggningar, dels i domänverkets egen regi och dels av köpare av rotstående auktionsposter — tillsammans 12 407 000 kbm — kommer man till samma resultat som

187 vid den ovannämnda undersökningen eller 32 öre per kbm. För att erhålla nyssnämnda virkeskvantitet har för domänverkets vidkommande den redovisade totala kubikmassan minskats med de virkesmängder, som avverkats av arbetare, vilka beräknats ha logerat i bygden. Beträffande de å auktion försålda rotstående posterna har likaledes medtagits endast den kubikmassa, som utdrivits av arbetare, för vilka domänverket ställt härbärgen och skogsstall till förfogande. De relationstal, som i båda dessa fall använts, ha erhållits genom undersökning av huru bostadsförhållandena i dessa avseenden gestaltat sig vid de försäljningsposter, som av domänverket utbjödos till försäljning hösten 1945. För de olika överjägmästardistrikten i Norrland och Dalarna visar förläggningskostnaden per kbm jämförelsevis små variationer såsom framgår av följande sammanställning: ö v r e Norrbottens distrikt Nedre Norrbottens » Skellefteå » Umeå » Mellersta Norrlands » Gävle-Dala »

0*34 0-29 0-34 0-29 0-33 0-35 Medeltal 0-32

Beträffande trävarubolagens förläggningskostnader framgår av skogsoch flottledsinspektionens årsberättelse för år 1944, att dessa kostnader på grundval av uppgifter från 18 större och medelstora företag ha beräknats utgöra 0*31 kronor per avverkad kbm i genomsnitt för femårsperioden 1940—1944. Framhållas må emellertid att förläggningskostnaderna i detta fall äro fördelade på de ovannämnda bolagens totala avverkningsbelopp. Ovan har nämnts, att uppgifter om förläggningskostnaderna icke ha kunnat erhållas från bondeskogsbruket, åtminstone ej i den omfattningen, att någorlunda säkra slutsatser därav skulle kunna dragas. En viss uppfattning om storleken av dessa kostnader inom olika storleksgrupper erhålles dock genom en av utredningen företagen överslagsberäkning, som framlägges i tab. 83. Därvid har man utgått ifrån antagandet, att brukningsdelens hela förläggningsbehov kan tillgodoses genom en och samma förläggning, vilket långt ifrån alltid är fallet. Vidare har antagits, att en förläggning i genomsnitt kan användas för utdrivning av 20 årsavverkningar samt att skogsägarna fr. o. m. sjätte året få vidkännas vissa årliga kostnader för dess vidmakthållande. Under ovan angivna förutsättningar skulle bondeskogsbrukets förläggningskostnader per avverkad kbm, såsom tab. 83 utvisar, variera från 0-21 kronor för den största arealgruppen till 1*30 kronor för fastigheter med 25—50 ha produktiv skogsmark. Fastigheter med mindre än 25 ha produktiv skogsmark ingå ej i denna beräkning.

188 Tab. 8 3 . Beräkning av förläggniugskostnader för h e m m a n s s k o g a r av olika storlek.

Storleksgrupp

Årsavverkningens storlek år 1937 k b m . . . . Erforderlig skogsförläggning { J J J g J f ^ ' ; Beräknad anläggningskostnad kr Avgår föreslaget statsbidrag kr Återstående självkostnad kr Uppskattad underhållskostnad per år fr. o. m. sjätte året kr Beräknad årskostnad per kbm vid 20 års amorteringstid: utan statsbidrag kr med i kr

i

hektar

25—50

50—100

100—200

200—400

400—

133 3 1 3 000 2 250 750

196 4 2 4 300 3 225 1 075

391 6 2 4 800 2 880 1 920

627 8 2 5 600 2 240 3 360

1 842 12 3 6 700

1-30 0-45

1-25 0-43

0-71 0-34

0-52 0-34

0-21

6 700

Bondeskogsbrukets förläggningskostnader äro emellertid ofta högre än vad tab. 83 ger vid handen. Avverkningarna å hemmansskogarna voro nämligen år 1937 större än normalt. Härtill kommer, att, såsom redan påpekats, inom bondeskogsbruket oftast erfordras mer än en förläggning för tillgodoseende av en fastighets förläggningsbehov. Undersökningarna i provsocknarna giva vid handen, att så synes vara förhållandet beträffande ca 45 % av antalet fastigheter, med den lägsta siffran, ca 30 %, för fasligheter med 25—50 ha produktiv skogsmark och den högsta, ca 60 %, för fasligheter tillhörande den största storleksgruppen — över 400 ha. I tab. 83 ha av praktiska skäl intagits även vissa uppgifter om av utredningen föreslagna byggnadsbidrag till vissa enskilda hemmansägare och bidragens inverkan på skogsägarnas egna utgifter för skogsförläggningar. Se vidare därom i kap. VI. De virkesuttag i medeltal per hektar å hemmansskogar tillhörande olika storleksgrupper, som uttogos år 1937, tillämpade på medelarealen produktiv skogsmark inom resp. storleksgrupper giva vid handen, att under nämnda år å hemmansskogar av olika storlek avverkades de virkeskvantiteter, som redovisas i tab. 83. För storleksgruppen 50—100 ha skulle den avverkade virkeskvantiteten genomsnittligt ha uppgått till ca 196 kbm. Värdet av denna årsavverkning, beräknat efter ett värde per kbm av 5*27 kronor (se tab. 14), skulle utgöra ca 1 000 kronor. Om man utgår ifrån det antagandet, att den för avverkningar av sådan storleksordning erforderliga förläggningen — stuga för 4 man och stall för 2 hästar — kan användas för 20 årsavverkningar, skulle, om ränta ej beräknas på det i förläggningen nedlagda kapitalet, ca 4 300 kronor, förläggningskostnaden per årsavverkning uppgå till 245 kronor eller ca 25 % av årsavverkningens värde. En motsvarande beräkning för den näst största hemmansägaregruppen, brukningsdelar med 200—400 ha produktiv skogsmark, ger till resultat, att årskostnaden för erforderlig skogsförläggning i detta fall torde uppgå till 15 å

189 20 % av årsavverkningens värde. För den största gruppen — över 400 ha synes förhållandet mellan förläggningskostnad och värde av årsavverkningen i genomsnitt vara ungefär detsamma som inom storskogsbruket. Man synes därför kunna utgå ifrån att kostnaderna för bostadsfrågans ordnande i regel ej äro betungande för sistnämnda kategori av hemmansägare. Vid de ovannämnda avverkningarna på statens skogar, beträffande vilka uppgifter erhållits från revirförvaltare, omfattade den genomsnittliga avverkningen 2 332 kbm. Beräknas dess värde enligt samma pris per kbm — 5-27 kronor — erhålles en summa av 12 290 kronor. I förhållande till detta belopp är den på nyssnämnda avverkning belöpande förläggningskostnaden — 831 kronor — relativt obetydlig eller endast 6-8 %. Här ovan lämnade uppgifter rörande förläggningskostnadernas storlek böra givetvis ses mot bakgrunden av bondeskogsbrukets och de enskilda hemmansägarnas inkomster. Genom bearbetning av skogsaccisdeklarationerna har professor Streyffert kommit till det resultatet, att det accispliktiga virket, som ungefär motsvarade avsaluvirket, åren före kriget hade ett rotvärde, som för landet i dess helhet uppginge till omkring 200 milj. kronor. Härav syntes ungefär hälften ha kommit bondeskogarna tillgodo. Under krigsåren hade accisvärdet undergått en avsevärd stegring, främst genom de mycket stora vedavverkningarna. Man räknade sålunda enligt Streyffert med ett accisvärde år 1943 av 397 milj. kronor, vilket för bondeskogarnas del skulle betyda en inkomst av försålda skogsprodukter av minst 200 milj. kronor. Bondeskogsbruket intager även en gynnsam ställning i fråga om administrationskostnaderna, i det att bonden-skogsägaren oftast är samtidigt förvaltare, skogvaktare och bokhållare. Vad som inom storskogsbruket räknas som bruttoavkastning och varifrån kostnader för bl. a. tillsyn och kontorsarbete skola avgå kan den mindre skogsägaren därigenom oftast helt tillgodogöra sig. Omnämnas må även att inom bondeskogsbruket lösandet av arbetskraftsfrågan i allmänhet underlättas därigenom att skogsägaren kan utnyttja gårdens såväl arbetare som hästar i skogen, då de icke behövas inom jordbruket. Även om detta icke alltid kan äga rum under längre sammanhängande perioder, kan dock då och då någon dag disponeras för arbete i skogen. Ett sådant utnyttjande av arbetskraften utgör en fördel, som ej är tillfinnandes inom storskogsbruket. Det ovan anförda är ägnat att förstärka intrycket av att bondeskogsbruket som helhet betraktat arbetar under i stort sett lika gynnsamma ekonomiska betingelser som storskogsbruket och sålunda även borde ha samma ekonomiska möjligheter att på ett tillfredsställande sätt ordna förläggningsfrågan för sina arbetare. Om man emellertid ser till varje brukningsdel för sig, blir resultatet ett annat, vilket till väsentlig del beror på att brukningsdelarna till följd av en fortgående, långt driven uppdel-

190 ning av skogsmarken oftast blivit för små. Ägofigurernas ringa storlek och oftast olämpliga form omöjliggör i regel en tillfredsställande lösning av frågan om arbetarnas inkvartering inom ramen för skäliga kostnader. Om bondeskogsbrukets inkomster av försålda skogsprodukter under år 1943 inom jordbruksområdet »Norra Sverige» — av professor Streyffert uppskattade till ca 123 milj. kronor — fördelas å antalet brukningsdelar med skogsmark inom Nordsverige, som är 107 382, blir den genomsnittliga inkomsten per brukningsdel 1 145 kronor. Framhållas må emellertid, att 1943 var ett gott år till följd av höga virkespriser och stor efterfrågan på vedsortiment. Före kriget voro dessa inkomster avsevärt lägre. Enligt professor L. Nannesons redogörelse för skogshushållningens betydelse vid mindre jordbruk, publicerad såsom bil. B till 1936 års skogsutrednings betänkande nr 1, utgjorde såsom framgår av tab. 84 jordbrukarfamiljens inkomst av skogen under perioden 1925—1935 i Norrbottens och Västerbottens län i medeltal endast 436—571 kronor per brukningsdel och år eller ca 16 % av totalinkomsten från lantbruk, skog och annan förvärvsverksamhet. Inom övriga norrlandslän voro motsvarande medeltal 516—664 kronor per brukningsdel och år eller 19—20 % av totalinkomsten. Av tabellen framgår vidare, att inkomsterna från skogen endast utgjorde drygt en fjärdedel av inkomsterna från lantbruket samt att de i regel voro blott obetydligt högre än inkomsterna av annan förvärvsverksamhet. Uttaget rotvärde per hektar skogsmark utgjorde under nyssnämnda år i Norrbottens och Västerbottens län 4-70 kronor och i övriga norrlandslän 5*40—6*70 kronor.

Tab. 84. Inkomster per brukningsdel från hemmansskogar av lantbruk, skog och annan förvärvsverksamhet, medeltal för perioden 1925—1935. (Enligt professor L. Nannesson). 1

3 Landsdel och storleksgrupper

Antal undersökta brukningsdelar

jordbruksjord

633 397

7-6 13-6

4 Areal i h e k t a r

skogsmark

6 | 7 | 8 5 Jordbrukarfamiljens inkomst kronor annan förlanttotal skogen v ä r v s bruket verksamhet

10 Skogsinkomst i % av totalinkomst

Rotvärde per hektar skogsmark

k ro aor

Xorr- ocli Västerbotten G r u p p I1 . . Grupp II2..

2 616 3 437

16-4 16-3

4-70 4-70

376 2 576 516 3 502 664 403 G r u p p I <j m f a t t a r \ >rukning s d c l a r m ed h ö g s t 10 h a j o r d b r u k s j o r d . G r u p p I I o m f a t t a r b r u k n i i l g s d e l a r m e d 10-—25 h a j o r d b r u k s j o r d .

20-4 18-8

6-70 5-40

67 86

1 533 2 161

436 571

647 705

Övrioa norrlandslän Grupp I . . . Grupp I I . . 1 2

178 179

7-7 14-0

62 97

1 684 2 435

191 Med de inkomster, som hemmansskogarna under normala tider giva sina ägare, är det för de många mindre skogsägarna i de flesta fall ekonomiskt betungande att anordna härbärgen och stall på skogarna av sådan beskaffenhet, att de motsvara fordringarna i skogshärbärgeslagen och riksförsäkringsanstaltens anvisningar. I detta sammanhang må även erinras om vad i motionerna I: 175 och II: 234 vid 1941 års riksdag anförts angående enskilda skogsägares ekonomiska möjligheter att ensamma svara för de med uppförande av skogsförläggningar förenade kostnaderna (se sid. 208). I kap. II sid. 47 har redogjorts för i vilken omfattning hemmansägare pläga avverka sina stämplingar i egen regi. Under senare år ha såsom framgår av kap. IV många hemmansägare funnit med sin fördel förenligt att i större utsträckning än tidigare sälja sina stämplingar på rot. Därmed överflyttas skyldigheten att tillhandahålla erforderliga härbärgen och skogsstall på köparen, eftersom det enligt skogshärbärgeslagen åligger arbetsgivaren att svara för förläggningsfrågans ordnande. Sålunda befrias visserligen säljaren från det arbete, som är förenat med själva anordnandet av förläggningarna, men kostnaden för desamma undgår han dock icke — åtminstone ej under normala tider. Givet är nämligen att köparen vid beräkning av stämplingens värde måste avdraga de omkostnader, som äro förenade Tab. 85. Uppgifter från trävarubolag angående beräknad kostnad per kubikmeter för flyttbara härbärgen oeh skogsstall vid avverkning av å rot inköpta stämplingsposter. 1

2 Härbärge

och

stall avsedda

för

2 4 man T och 1 häst

6 man och 2 hästar

8 man och 2 hästar

12 man och 3 hästar

16 man och 4 hästar

1. för anskaffning och underhåll av härbärge och stall kr.

1 095

1 335

2. för transporter samt upp- och nedmontering av härbärge och stall (flyttning för varje avverkning) kr.

1 185

3. Summa kostnader per avverkning och kombination . . . . kr.

1 057

1 348

1 576

2 080

2 520

4. Genomsnittlig virkeskvantitet (utbyte av gagnvirke samt fallande kolved och långved), som per drivningssäsong och med 3 forors väg beräknas utdrivas per arbetslag, kbm inkl. bark

1 250

1 580

2 330

3 260

5. Genomsnittlig kostnad för härbärge och stall i öre per kbm inkl. bark

77 Ungefärliga, genomsnittliga kostnader per avverkning och byggnadskombination:

192 Jer 2,00

{00

/OOO

3000 JOOO SOOO/rn

Fig. 58. Förläggningskostnader per kbm vid avverkning i trävarubolagens regi av å rot inköpta stämplingsposter. (Flyttbara byggnader). med virkets utdrivning och således även kostnader för erforderliga förläggningar. I tab. 85 och fig. 58 lämnas en sammanställning av uppgifter, som från 10 större trävarubolag erhållits beträffande dessa bolags beräknade förläggningskostnader per avverkad kubikmeter vid avverkning av å rot inköpta stämplingsposter. Vid beräkningen har man utgått ifrån att flyttbara härbärgen och stall komina till användning. I kalkylerna ingå även kostnader för byggnadernas transport och montering. Av uppgifterna framgår, att ifrågavarande kostnad vid avverkning av ca 1 500 kbm uppgår till omkring en krona samt att den vid avverkning av ca 500 kbm synes utgöra omkring 1-75 kronor. Dessa höga förläggningskostnader ha i första hand sin orsak däri att man här har räknat med flyttning av byggnaderna för varje avverkning. Köpare av stämplingsposter äro emellertid tillfälliga gäster på bondeskogarna och de fasta förläggningar, som av dem där uppföras, bliva därför ofta av tämligen provisorisk beskaffenhet. Under senare år ha trävarubolag och andra virkesköpare i stor utsträckning anskaffat flyttbara härbärgen och skogsstall, vilka kommit till användning bl. a. vid utdrivning av bondeskogarnas stämplingsposter för att efter drivningens slut nedmonteras och flyttas. Resultatet blir sålunda ofta, att hemmansägarna för de avdrag, som de i sådana fall få vidkännas, i utbyte erhålla förläggningar av otillfredsställande beskaffenhet eller ingenting alls. Under krigsåren har enligt uppgift köparnas avdrag för härbärgen och stall flerstädes varit små eller inga på grund av den stora konkurrensen om virket. Detta är emellertid en tillfällig företeelse, som ej torde vara att räkna med under normal

193 JczJc 7év Z?f

I

i mc/er Fig. 59. Planritningar 13f—618189

till härbärge och skogsstall, uppförda hemmansägare. Värmlands län.

gemensamt

av flera

194 Fig. 60—61.

Förläggning,

nyuppförd gemensamt Värmlands län.

av flera

hemmansägare.

195 Fig. 62—63.

Gemensam förläggning

å hemmansskog

i Gävleborgs län.

196 Jaidr>iimmcz

:

i—i

Fig. 64. Planritningar

till förläggningen

å fig. 62 och 63,

v-

197 virkesmarknad. Det är sålunda även i sådana fall, då virket säljes på rot, av stor ekonomisk betydelse för en hemmansägare att erforderliga härbärgen och stall kunna ställas till köparens disposition.

Sammanfattning. I femte kapitlet lämnas först en redogörelse för vissa undersökningar beträffande förläggningskostnader, vilka utförts i syfte att belysa orsakerna i ekonomiskt avseende till att bostadsförhållandena å hemmansskogarna nu i regel gestalta sig på ett otillfredsställande sätt. Denna redogörelse är baserad på aktuella kostnadsberäkningar av fasta härbärgen och skogsstall samt prisuppgifter år 1946 för de flesta typer av flyttbara förläggningar. Undersökningarna utvisa, att förläggningskostnaden per sovplats och per spilta samt per kbm byggnadsvolym är högre för små förläggningar än för större. Kostnaden per sovplats synes sålunda i fråga om fasta härbärgen för en 4-mansstuga för närvarande utgöra ca 675 kronor för att för en 8-mansstuga avsedd för gemensam mathållning sjunka till ca 450 kronor. För flyttbara härbärgen synes kostnaden, beräknad fritt tillverkningsorten, per sovplats sjunka från i medeltal 550 kronor i en 4-mansstuga till 313 kronor för ett härbärge för 16 man och 2 kockor. I fråga om medelkostnaden per kbm byggnadsvolym råder ett liknande förhållande. Förläggningskostnaden per avverkad kbm varierar med avverkningarnas storlek och är högre för små avverkningar än för större. Enligt uppgifter från domänverket avseende åren 1941—1944 uppgick ifrågavarande kostnad till i medeltal 32 öre per kbm. Vid en drivning omfattande 1 000 kbm synes den utgöra ca 76 öre för att sjunka till ca 20 öre vid en drivning om 4 000 kbm. På grundval av uppgifter från 18 trävarubolag har motsvarande kostnad för dessa företags vidkommande beräknats utgöra i genomsnitt 31 öre under femårsperioden 1940—1944, varvid den sammanlagda förläggningskostnaden fördelats på de uppgiftslämnande bolagens totala avverkningsbelopp. Uppgifter i detta avseende ha tyvärr icke kunnat erhållas i fråga om bondeskogsbruket. Utredningen har emellertid verkställt en överslagsberäkning av förläggningskostnaden per avverkad kbm å hemmansskogarna och kommit till det resultatet, att densamma synes uppgå till minst 1*30 kronor för brukningsdelar med 25—50 ha produktiv skogsmark. För storleksgruppen 200—400 ha synes motsvarande kostnad vara minst 0-50 kronor. Enligt uppgifter från trävarubolag, avseende förläggningskostnader vid avverkning av å rot inköpta stämplingsposter av olika storlek, synes förläggningskostnaden per kbm genomsnittligt uppgå till ca 1*75 kronor vid en avverkning om 500 kbm.

198 Vidare lämnas i detta kapitel vissa uppgifter beträffande bondeskogsbrukets inkomster m. m. Enligt professor Streyffert hade det accispliktiga virket under åren före kriget ett rotvärde för landet i dess helhet av omkring 200 milj. kronor, varav ungefär hälften syntes ha kommit bondeskogarna tillgodo. Under krigsåren räknade m a n emellertid med avsevärt högre belopp — år 1943 minst 200 milj. kronor för bondeskogarnas del. De anförda uppgifterna beträffande bondeskogarnas avkastning synas giva vid handen, att bondeskogsbruket som helhet betraktat arbetar under lika gynnsamma ekonomiska betingelser som storskogsbruket. Resultatet blir emellertid ett annat, om man ser till varje brukningsdel för sig. Enligt beräkning av professor L. Nanneson synes sålunda under normala tider — perioden 1925—1935 — jordbrukarfamiljens inkomst av skogen i medeltal ha utgjort 436—664 kronor per brukningsdel och år för fastigheter av medelstorlek — 70 till 100 ha skogsmark. Med hänsyn till förläggningskostnadernas storlek och de under normala tider jämförelsevis blygsamma skogsinkomsterna per brukningsdel blir det i de flesta fall ekonomiskt betungande för de många mindre skogsägarna att anordna härbärgen och stall av tillfredsställande beskaffenhet.

1945 års skogshärbärgesutrednings förslag.

Kap. VI. Gemensamma skogsförläggningar och statliga byggnadsbidrag. Av vad utredningen hittills anfört har framgått å ena sidan bondeskogsbrukets stora betydelse för landet och framför allt Nordsveriges näringsliv och såsom arbetstillgång för Nordsveriges lantbefolkning (kap. I och II) samt å andra sidan det otillfredsställande tillstånd, vari bostäderna å arbetsplatserna befinna sig liksom även bostadsbeståndets otillräcklighet (kap. III och IV). Utredningen anser, att här föreligger ett synnerligen starkt samhälleligt intresse av att åstadkomma en genomgripande förbättring av bostadsoch levnadsförhållandena för dem, som arbeta å hemmansskogarna. Särskilt vill utredningen framhålla betydelsen av en sådan förbättring ur arbetarskydds- och folkhälsosynpunkt samt med tanke på det nationalekonomiska intresset av att förebygga, att bondeskogsbruket kommer i efterhand, när det gäller att anställa lejd arbetskraft. I föregående kapitel har framhållits, att den långt gångna uppdelningen av skogsskiftena på olika ägare ofta medför betydande svårigheter för den enskilde skogsägaren att anordna tillfredsställande förläggningar på arbetsplatserna. Det måste därför anses ogörligt att få till stånd en sanering av bostadsförhållandena å hemmansskogarna enbart genom tillämpande av skogshärbärgeslagen, emedan detta med det nu vanliga systemet att bygga var för sig skulle medföra betungande kostnader för de många mindre hemmansägarna. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att en förutsättning för en rationell lösning av skogsarbetarnas bostadsfråga å bondeskogarna är samverkan i största möjliga utsträckning mellan skogsägare, vilkas skiften ligga så nära varandra, att samma förläggningar kunna användas. Genom anordnande av gemensamma härbärgen och skogsstall av lämplig storlek skulle ändamålsenliga förläggningar i tillräckligt antal kunna åstadkommas för avsevärt mindre kostnader än om varje skogsägare skulle uppföra och underhålla egna förläggningar.

200 Den nydaning och sanering av bostadsbeståndet inom bondeskogsbruket, som utredningen anser nödvändig, kommer emellertid att kräva avsevärda engångskostnader. För många mindre skogsägare skulle det därför bliva svårt att komma ut med de belopp, som även vid tillämpandet av systemet med gemensamma förläggningar skulle erfordras. Med hänsyn därtill och för att stimulera hemmansägarna till sådan samverkan, som här avses och som eljest säkerligen skulle vara mycket svår att få till stånd, synes det erforderligt, att staten lämnar sin medverkan dels i form av ekonomiskt stöd, avsett att utgöra hjälp till självhjälp och dels i form av propagandaverksamhet samt lämnande av råd och anvisningar i olika avseenden. 1. Gemensamma förläggningar. Användande av härbärgen och skogsstall gemensamt för flera hemmansägare, som ha sina skogsskiften intill eller i närheten av varandra, har hittills förekommit mycket sporadiskt. I de få fall, då för gemensamt bruk avsedda förläggningar kommit till utförande, ha resultaten dock blivit sådana, att de mana till efterföljd och utgöra belägg för att systemet har förutsättningar att åstadkomma en välbehövlig komplettering av bostadsbeståndet och förbättring av bostadsstandarden. För arbetarna skulle detta nya system innebära, att de kunna komma i åtnjutande av bl. a. de fördelar i olika avseenden, som gemensamma hushåll i skogsarbetarförläggningarna visat sig medföra. Om härbärgen anordnas gemensamt av ett antal skogsägare, torde det nämligen ofta komma att inträffa, att flera skogsägare samtidigt komma att där inkvartera arbetare, varigenom det sammanlagda antalet blir så stort, att det lönar sig att bilda gemensamt hushåll. Hittills har dylik mathållning mera sällan förekommit vid avverkningar på hemmansskogar, beroende på att antalet arbetare i varje förläggning varit så litet, att det skulle ha blivit för dyrbart att anställa kocka. Vid utredningens besök vid en gemensam förläggning i Värmland (fig. 60—61) gavs av en delägare uttryck för den uppfattningen, att gemensamhetsbyggande vore ägnat att åstadkomma en ändamålsenlig lösning av bondeskogsbrukets härbärgesfråga. Det framgick vidare, att det vore av vikt, att någon för frågan intresserad och byggnadskunnig delägare åtoge sig att handhava arbetet med byggnadernas uppförande, kostnadernas fördelning på delägarna m. m. Ifrågavarande förläggning hade uppförts med bidrag av ortens skogsägareförening, som i syfte att öka medlemmarnas möjligheter att åstadkomma bättre skogsförläggningar lämnade bidrag med 40 % av byggnadskostnaderna för två förläggningar om året. Utredningen har vidare haft tillfälle att taga del av vissa handlingar rörande en för flera hemmansägare gemensam förläggning i Gävleborgs län (fig. 62—64). Av handlingarna framgår bl. a., att antalet delägare i förläggningen är sexton samt att deras sammanlagda skogsareal å den skog, för

vilken förläggningen är avsedd, utgör ca 400 ha. Kostnaden för inköp och underhåll av förläggningen fördelas å delägarna efter vars och ens skogsmarksinnehav, vilket växlar från 2 till 85 ha. I redogörelsen för Dorotea socken ha å sid. 138 uppgifter lämnats om en av flera hemmansägare uppförd gemensam förläggning, som hittills årligen använts vid avverkning av å rot försålda poster (fig. 46). Vid de av utredningen företagna stickprovsundersökningarna av bostadsfrågans läge inom vissa socknar har det emellertid framgått, att det mångenstädes till en början torde bliva förenat med betydande svårigheter att utan stimulerande åtgärder från det allmännas sida få till stånd samarbete mellan hemmansägare i detta avseende. I allmänhet synes man nämligen ej ha gjort sig förtrogen med de fördelar, som stå att vinna genom samarbete för härbärgesfrågans lösning. En bidragande orsak till den obenägenhet att gemensamt anordna skogsförläggningar, som i vissa fall kommit till synes, är även att finna i gammal slentrian och konservativ inställning till allt nytt och oprövat. Härtill kommer att systemet med gemensamma förläggningar i och för sig innebär en viss av förläggningsutrymmet betingad begränsning i den enskilde skogsägarens frihet att använda förläggningen. Särskilt under högkonjunktur på virkesmarknaden kommer därför att erfordras hänsynstagande och anpassning till medintressenternas önskemål. Utredningen är väl medveten om att dess förslag om gemensamhetsbyggande av förläggnigar i början kommer att mötas med en viss skepsis men hyser dock den uppfattningen, att förslaget med hänsyn till nuvarande skiftesläggning å skogarna utgör den naturligaste och närmast till hands liggande utvägen för en rationell lösning av förläggningsfrågan inom bondeskogsbruket. Belysande för de fördelar i ekonomiskt hänseende, som kunna vinnas genom användande av för flera skiften gemensamma förläggningar, är även, att trävarubolagen vid inköp av stämplingar på hemmansskogarna i största möjliga utsträckning söka förvärva flera virkesposter med sådan belägenhet, att samma förläggning kan användas vid deras utdrivning. Särskilt i Dalarna med dess splittrade ägoförhållanden är det vanligt, att bolagen som det heter »köpa ihop» ett antal mindre stämplingar, som utdrivas samtidigt med utnyttjande av samma förläggning. Man söker vidare i syfte att kunna få driva flera poster samtidigt förmå hemmansägare med närliggande skogsskiften att om möjligt verkställa utstämpling samma år. Fig. 65 visar en skogstrakt, inom vilken år 1945 13 stämplingsposter om sammanlagt 4 073 kbm voro så belägna, att en förläggning var tillräcklig för flertalet erforderliga arbetare och hästar. Sedan samma bolag lyckats förvärva samtliga dessa poster, anordnades en förläggning av flyttbara byggnader, vilken besöktes av utredningens ledamöter. Denna förläggning bestod av 4 byggnader, av vilka 2 utgjorde bostäder för huggare och körare, den tredje kök och matrum samt den fjärde skogsstall (fig. 66—68). Där-

]

]

375 Vi

17 ~~——-

~|

ACQ

Fig. 65. Skiss, utvisande förläggningsfrågans ordnande vid 13 »hopköpta» stämplingsposter å hemmansskogar i Kopparbergs län. Siffrorna angiva posternas storlek i kbm. jämte användes en förläggning tillhörig en av skogsägarna (fig. 69) samt ett härbärge, som ägdes av ett trävarubolag. Om man ej på detta sätt lyckas »köpa ihop» stämplingar, söker man i den mån så låter sig göra sammanslå en inköpt mindre stämplingspost med avverkning å egen skog. Om ingen av dessa utvägar står till buds i fråga om utbjuden mindre stämplingspost, för vilken erforderlig förläggning saknas, anser man sig enligt vad som uppgivits ej kunna reflektera på att inköpa densamma. I avsikt att ytterligare belysa förutsättningarna i olika landsändar för införande av systemet med gemensamhetsbyggande ha i samband med undersökningen av provsocknarna länsskogvaktarnas åsikter om detta spörsmål inhämtats. Av deras uttalanden framgår, att gemensamhetsbyggande av förläggningar å bondeskogarna synes ha framtiden för sig. Tärendö socken. I den mån statsbidrag till uppförande av skogsförläggningar komma att utgå, torde genomförandet av byggnadsprogrammet — gemensamhetsbyggande — gå väl i lås men annars icke. Med hänsyn till nödvändigheten av att erhålla garanti för ett tillfredsställande underhåll av de förläggningar, som komma att uppföras med statsbidrag, torde det här vara lämpligt, att sammanslutningar bildas, som ikläda sig skyldighet att underhålla förläggningen.

203 Dorotea socken. Genom en lämpligt upplagd propaganda i förening med beviljande — åtminstone till en början — av statsbidrag torde här föreligga stora möjligheter att samla hemmansägarna till gemensamhetsbyggen under föreningsform. Torps socken. Inom socknen finnas visserligen hittills inga gemensamt uppförda skogsförläggningar, men några grupper av hemmansägare ha redan nu uttalat önskemål om att gemensamt få förvärva SAK-baracker, vilka tidigare använts bl. a. vid ett i gemensam regi bedrivet vägbygge å hemmansskog. Härigenom torde en inkörsport för ett mera allmänt gemensamhetsbyggande ha öppnats och detta system går säkerligen att genomföra här, om det blott icke för bryskt framtvingas. Åsarna socken. Ett överlåtande av SAK-baracker till sammanslutningar av hemmansägare på för dem förmånliga villkor måste väntas medföra, att hemmansägarna i allmänhet få upp ögonen för de fördelar, gemensamhetsbyggandet innebär. Detta system torde därför så småningom gå att genomföra. Ovanåkers socken. Med hänsyn till folkkynnet m. fl. omständigheter är det här knappast tänkbart att mera allmänt införa gemensamhetsbyggande under föreningsform. Såsom en framkomlig väg föreslås däremot, att SAKbaracker på skäliga villkor överlåtas till enskilda hemmansägare, vilka få förbinda sig att ensamma påtaga sig det ansvar beträffande barackens underhåll m. m., som eljest skulle ha åvilat intressenterna samt att mot skälig hyra upplåta baracken till andra skogsägare. För ett dylikt förfaringssätt intresserade hemmansägare finnas inom socknen. Svärdsjö socken. Systemet med gemensamt anordnande av skogsförläggningar torde icke komma att mötas av någon större entusiasm beträffande skogstrakter, som redan nu äro välförsedda med små, bra stugor och stall, avsedda endast för den egna fastigheten. Dessa förläggningar komma givetvis även framdeles att utnyttjas i stort sett endast av ägarna själva. På avlägset belägna skogstrakter samt på skogar, vilka för närvarande äro glest eller alls icke bebyggda med kojor och stall, böra emellertid förutsättningar finnas redan nu för införande av gemensamhetsbyggen. Om gemensamt uppförda och utnyttjade skogsförläggningar i vissa fall sålunda komma till stånd, skulle detta säkerligen medverka till ett. mera allmänt införande av gemensamhetsbyggen. Den här befintliga stora mängden av enskilt ägda och använda småstugor och stall skulle därigenom så småningom komma att ersättas av ett glesare bestånd av större förläggningar, varigenom bostadsfrågan på dessa skogar skulle få en rationell lösning även ur den synpunkten, att de fastigheter, som för närvarande sakna egna inkvarteringsmöjligheter på skogarna, på detta sätt skulle få tillgång till skogsförläggningar. Den alltmera skärpta konkurrensen om arbetskraften kommer säkerligen även att utgöra en drivfjäder till övergång till detta system.

204 Lima socken. Goda förutsättningar finnas för ett successivt genomförande av planen med gemensamhetsbyggen. Visserligen kommer sannolikt till en början motstånd att resas mot detta nya och i dessa trakter hittills okända system, men lika litet som att den hemmansägare, som för 20 år sedan kategoriskt vägrade att inse nyttan av en ordentlig skogsväg, numera skulle vilja framhärda i att taga fram sin klövjesadel och färdas bredvid skogsbilvägen till skogs med sin utrustning, lika litet torde nog den, som nu är svår att övertyga om fördelarna av ett rationellt ordnande av förläggningsfrågan, om några år vilja använda sin gamla bristfälliga koja i stället för att erlägga sin måttliga tribut till gemensamhetsbygget. Redan nu kan hos ett antal hemmansägare konstateras ett i vissa fall stort intresse för gemensamt förvärv av SAK-baracker. Jämsides med de erfarenheter, gemensamhetsbruket av dessa giva, erfordras emellertid en lämpligt upplagd propaganda för att systemet med gemensamhetsbyggen i önskvärd omfattning skall kunna genomföras. Fryksände socken. Man hör här ofta uttalas man och man emellan, att »visst skulle det vara bra, om vi hade en koja på den och den platsen», men vid dessa uttalanden har det mången gång stannat. En hemmansägare vill i allmänhet icke ensam sätta i gång ett byggnadsföretag och i den mån samarbete med andra därvidlag ej gått att åstadkomma, har bygget ej blivit av. Gemensamhetsbyggen ha dock i vissa fall kommit till stånd och intresset för gemensamt förvärv av SAK-baracker är tämligen stort. Med anledning därav måste utsikterna för en övergång till det nya systemet bedömas såsom ljusa. Norra Ny socken. Inom Norra Ny finnes visserligen icke någon gemensamt uppförd förläggning, men inom Dalby socken har till följd dels av den propaganda, som bedrivits för detta system och dels av därvarande skogsägareförenings stödåtgärder ett antal dylika förläggningar kommit till stånd. Det är att förvänta, att hemmansägarna även i angränsande socknar med detta exempel för ögonen så småningom mera allmänt komma alt övergå till gemensamhetsbyggande. Av det ovan anförda framgår, alt den allmänna meningen bland initierade i Nordsveriges skogsbygder är den, att ett rationellt ordnande av bondeskogarnas förläggningsfråga genom införande av systemet med gemensamt anordnade och utnyttjade skogsförläggningar visserligen till en början torde komma att möta motstånd men att förutsättningarna för genomförandet av denna princip i allmänhet måste betecknas såsom tämligen goda. I den mån hemmansägarna bliva förtrogna med de fördelar, detta system i olika avseenden medför såväl för skogsägarna som för de hos dem sysselsatta skogsarbetarna — i detta sammanhang torde ett överlåtande till bondeskogsbruket på förmånliga villkor av SAK-baracker vara av stor betydelse — torde en mera allmän övergång till gemensamhetsbyggande kunna förväntas. För

205 Fig. 66.

Flyttbar skogsstuga ingående i den av virkesköparen förläggningen å fig. 65.

Fig. 67. 14—618189

Kök-matrum

vid skogsslugan

anordnade

å fig. 66.

mellersta

206 Fig. 68.

Flyttbart stall vid skogsstugan

å fig. 66.

sf

Fig. 69.

Den övre förläggningen

å fig. 65, tillhörande en av

säljarna.

207 nnderlättande av systemets genomförande torde det enligt deras mening dock därjämte erfordras dels lämnande av kontanta byggnadsbidrag och dels bedrivande av en lämpligt upplagd propaganda. Då såsom tidigare påpekats gemensamma förläggningar innebära den ur ekonomisk synpunkt rationellaste lösningen av detta spörsmål, samtidigt som detta system även för arbetarna medför betydande fördelar framför det hittills vanliga, kan det ifrågasättas, om det icke ur såväl ekonomisk som arbelarskyddssynpunkt vore befogat, att skogsägare inom bondeskogsbruket med behov av förläggningar å skogarna skulle åläggas skyldighet att, då så be#innes ändamålsenligt, samverka för åstadkommande av gemensamma förläggningar. Ett sådant åläggande skulle kunna tänkas berättigat även ur den synpunkten, att staten, om den lämnar bidrag till kostnaderna för förläggningsfrågans ordnande, har rätt att fordra, att nyttan av de lämnade bidragen blir den största möjliga. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att ett dylikt tvångsförfarande icke bör komma i fråga. Det torde kunna förväntas, att här ifrågavarande hemmansägare, om statsbidrag för uppförande av skogsförläggningar kunna påräknas i nedan föreslagen omfattning, skola i betydande utsträckning finna med sin fördel förenligt att på frivillighetens väg åstadkomma sådan samverkan. Ändamålsenliga förläggningar på skogarna torde nämligen numera vara en av förutsättningarna för att bondeskogsbruket skall kunna framgångsrikt konkurrera om arbetskraften, ett förhållande som för varje år synes bliva av allt större betydelse. Vidare förutsätter utredningen, att tillsynen å skogshärbärgeslagens efterlevnad å bondeskogarna kommer att skärpas, om de förslag till statsbidrag och åtgärder i övrigt till bostadsbeståndets förbättrande, som av utredningen nu framläggas, vinna statsmakternas godkännande. Skogshärbärgeslagen torde då komina att tillämpas så, att även förläggningar å hemmansskogarna skola vara anordnade helt i enlighet med lagens föreskrifter och de kompletterande anvisningar, som meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Även med hänsyn därtill bör det ligga i de skogsägande hemmansägarnas intresse att utnyttja de möjligheter, som kunna komma att slå till buds att med överkomliga kostnader åstadkomma en välbehövlig förbättring av bostadsförhållandena å skogarna. På grund av vad sålunda anförts synes tanken på tvångsföreskrifter på detta område utöver dem, som redan finnas i skogshärbärgeslagen, böra avvisas, åtminstone intill dess erfarenheter föreligga om verkningarna av det nu föreslagna systemet med gemensamhetsbyggande av förläggningar. 2. Statliga stödåtgärder. I fråga om statsbidrag till skogsförläggningar ha statsmakterna redan intagit principiell ståndpunkt. Enligt Kungl. kungörelsen den 30/6 1943, nr 530, kan sålunda bidrag av statsmedel ställas till förfogande för uppförande av 15—618180

208 s k o g s h ä r b ä r g e eller a n n a n l i k n a n d e f ö r l ä g g n i n g å skog tillhörig enskild person (byggnadsbidrag) u n d e r vissa i k u n g ö r e l s e n a n g i v n a f ö r u t s ä t t n i n g a r . S å l u n d a s t a d g a s bl. a., att s å d a n t b y g g n a d s b i d r a g m å , d ä r s ä r s k i l d a skäl därtill ä r o , beviljas u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t sökanden själv brukar den fastighet, för vilkens utnyttjande anläggningen helt eller delvis skall komma till stånd, sökanden på grund av svag ekonomi kan antagas icke vara i stånd att utan bidrag bära den å honom belöpande kostnaden för anläggningen, det uppenbarligen är av väsentlig betydelse för bränsleanskaffningen eller för motverkande av arbetslöshet att anläggningen uppföres samt anläggningen utföres enligt anvisningar meddelade av skogs- och flottledsinspektören. B y g g n a d s b i d r a g för u p p f ö r a n d e a v s k o g s h ä r b ä r g e eller a n n a n l i k n a n d e f ö r l ä g g n i n g m å beviljas till tjugofem p r o c e n t a v d e n a v s k o g s v å r d s s t y r e l s e n g o d k ä n d a k o s t n a d e n för företag, dock att, d å s ä r s k i l d a s k ä l därtill ä r o , statsb i d r a g m å enligt K u n g l . Maj:ts m e d g i v a n d e u t g å m e d h ö g s t femtio p r o c e n t av n y s s n ä m n d a kostnad. B e s t ä m m e l s e r n a o m n y s s n ä m n d a b y g g n a d s b i d r a g till s k o g s f ö r l ä g g n i n g a r t i l l k o m m o å r 1941 m e d a n l e d n i n g a v t v å l i k a l y d a n d e r i k s d a g s m o t i o n e r , I: 175 och I I : 234, i vilka a n f ö r d e s bl. a. f ö l j a n d e : »Erfarenheten har givit vid handen, att stora svårigheter möta för avverkningar i mera avlägset liggande områden på grund av att förläggningsmöjligheter för arbetskraft och dragare saknas. Det kan sålunda inträffa, att vägar visserligen förefinnas men att avverkningar likväl icke kunna bedrivas på grund av att exempelvis skogskojor saknas å eller på lämpligt avstånd från arbetsplatserna. Denna brist på förläggningsmöjligheter har ock menligt inverkat på anskaffningen av erforderlig arbetskraft. En överflyttning av sådan från ort till annan förutsätter, att förläggningsmöjligheter äro att tillgå; och den permanenta brist på arbetskraft inom skogsbruket, som under senare år varit rådande, skulle måhända i stor utsträckning kunnat avhjälpas, om bostadsfrågan varit bättre ordnad. Kostnaderna för anläggning av en skogskoja äro emellertid så stora, att del knappast är möjligt för en enskild skogsägare att ensam svara därför. Den ekonomiska belastningen blir i många fall för tung även om kojorna byggdes gemensamt av ägarna till flera smärre skogslotter. Då det måste anses ligga i statens intresse att medverka till undanröjandet av alla hinder för bland annat en utökad vedproduktion, skulle det vara synnerligen påkallat att genom beviljande av statsbidrag efter vissa grunder stimulera tillkomsten av förläggningsmöjligheter för arbetskraft och dragare. Det måste därvid förutsättas, enligt vår mening, att förläggningarna anordnas enligt utfärdade föreskrifter, så att en tillfredsställande standard upprätthålles. En koja för exempelvis åtta man torde för närvarande draga en kostnad av omkring 2 000 kronor och för tolv man av omkring 3 000 kronor. Per kojplats blir detta i medeltal cirka 250 kronor. För erhållande av enklast möjliga regler för bidragstilldelningen kunde tänkas, att statsbidraget bestämdes till 100 kronor per kojplats eller 40 procent av kostnaden. Efter enahanda grund borde bidrag även utgå, då anläggningen inrymmer torkrum och kök för gemensamt hushåll med kock samt stall för dragare. Ett statsanslag av förslagsvis 500 000 kronor måste sålunda anses för ändamålet erforderligt. Denna utgift är i förhållande till de stora belopp, som i dessa dagar måste disponeras för anskaffning av vedbränsle, synnerligen ringa. Resultatet därav torde å andra sidan kunna påräknas bliva av väsentlig betydelse.

209 I nuvarande läge är det synnerligen viktigt, att folkförsörjningssynpunkterna i främsta rummet beaktas och att statsverkets utgifter koncentreras till ändamål, där ett produktivt utbyte snabbast kan vara att påräkna. Ur sådan synpunkt torde en ökning av anslaget för ovan angivna ändamål få anses mycket berättigad.» Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande, nr 2: 13, med anledning av dessa motioner följande: »Vad angår den i de likalydande motionerna I: 175 och II: 234 upptagna frågan om att med bidrag från ifrågavarande anslag understödja jämväl uppförandet av s. k. skogskojor och andra därmed jämförliga förläggningar synes det utskottet tveksamt, om ett dylikt ändamål bör sammankopplas med förevarande bidragsverksamhet. Emellertid har utskottet funnit de härutinnan framförda synpunkterna värda sådant beaktande att utskottet icke velat ställa sig helt avvisande till motionärernas förslag. Enligt utskottets mening torde sålunda Kungl. Maj:t böra medgivas rätt att i undantagsfall från anslaget bevilja även bidrag till anordnande av skogskojor och andra därmed jämförliga förläggningar. I sistnämnda del torde dock bidragsverksamheten böra begränsas till att avse allenast ekonomiskt svagt ställda mindre skogsägare men icke innefatta skogsägande bolag och föreningar. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.» Enligt vad utredningen har sig bekant, har hittills byggnadsbidrag enligt ovannämnda kungörelse utgått endast i ett fall. Orsaken därtill torde vara att föreskrifterna för erhållande av sådant bidrag äro så restriktiva, att endast ett fåtal enskilda skogsägare ha utsikter att komma i åtnjutande därav. För att statlig stödverksamhet på detta område skall bliva en verklig hjälp till självhjälp och verksamt bidraga till en välbehövlig sanering av bostadsförhållandena inom bondeskogsbruket, böra enligt utredningens förmenande gällande föreskrifter för denna bidragsverksamhet ändras därhän, att skogsägare inom bondeskogsbruket i avsevärt större omfattning än nu kunna bliva delaktiga av sådana bidrag. Vidare böra byggnadsbidrag för uppförande av skogshärbärge eller annan till en skogsförläggning hörande byggnad utgå med högre belopp än som för närvarande är fallet. Vid övervägande av under vilka former statliga stödåtgärder böra komma i fråga har utredningen kommit till den uppfattningen, att dessa böra avse 1 :o lämnande av byggnadsbidrag såväl vid nyuppförande av härbärgen och skogsstall som vid iståndsättande av byggnader, som böra komma till fortsatt användning, 2:o beviljande av rabatter vid försäljning till bondeskogsbruket av SAKbaracker (se kap. VIII), 3:o propaganda- och rådgivande verksamhet (se kap. VII). Byggnadsbidrag till nyuppförande av härbärgen och skogsstall. Det är av den allra största betydelse för vinnande av åsyftat resultat, att staten både genom lämnande av byggnadsbidrag och bedrivande av propagandaverksamhet väcker och vidmakthåller hemmansägarnas intresse för det nya

210 system, som gemensamhetsbyggande av förläggningar innebär och gör dem förtrogna med de fördelar, som systemet medför. Visserligen minskas genom gemensamhetsbyggandet i betydande grad de ekonomiska svårigheter, som hittills mött vid anordnande av tillfredsställande förläggningar å hemmansskogarna men med hänsyn till önskvärdheten och behovet av att hemmansägarnas intresse för gemensamhetsbyggande kraftigt stimuleras, så all gemensamhetsbyggande i någorlunda stor omfattning kommer till stånd så snart som möjligt, föreslår utredningen, att byggnadsbidrag i sådana fall tillsvidare må utgå med så stort belopp som 50 % av godkänd byggnadskostnad för förläggning, oavsett storleken av intressenternas skogsmarksinnehav. Det kommer emellertid i vissa fall att inträffa, att en skogsägare blir nödsakad att anordna förläggning, avsedd enbart för egen skog. Detta kan t. ex. bliva fallet, då ett hemmansskifte ligger emellan två större bolagsskiften och å dessa bolagsskiften eventuellt befintliga förläggningar ej kunna användas eller ej äro disponibla vid arbeten å hemmansskogen. Byggnadsbidrag till hemmansägare, som på grund av skogens belägenhet eller annan giltig anledning äro nödsakade att anordna förläggning enbart för egen skog, föreslås utgå med 75 % av den godkända kostnaden för förläggningen till hemmansägare, vilkas produktiva skogsmarksareal understiger 100 ha och 60 % till hemmansägare med en produktiv skogsmarksareal om 100— 200 ha. För hemmansägare, vars sammanlagda skogsinnehav ligger mellan 200 och 400 ha produktiv skogsmark, synes byggnadsbidraget böra begränsas till 40 %. Man torde nämligen kunna räkna med att hemmansägare med större skogsareal ha möjligheter att själva deltaga med högre belopp. Till hemmansägare med skogsinnehav överstigande 400 ha produktiv skogsmark synes byggnadsbidrag i allmänhet ej böra utgå, enär drivningar å hemman tillhörande denna storleksgrupp vanligen äro av sådan omfattning, att såsom påvisats å sid. 188 kostnaden för anordnande av förläggningar genomsnittligt ej synes vara större än inom storskogsbruket. I fråga om fastigheter, vilkas produktiva skogsmarksareal ej avsevärt överstiger 400 ha, kunna emellertid förläggningskostnaderna per avverkad kbm i vissa fall bliva jämförelsevis stora, särskilt om, såsom inom denna storleksgrupp ofta är fallet, två eller flera förläggningar erfordras för tillgodoseende av en fastighets behov. Därest det sålunda skulle visa sig vara behövligt att lämna byggnadsbidrag även till hemmansägare tillhörande denna kategori, bör möjlighet därtill förefinnas. Fråga om beviljande av bidrag — förslagsvis med högst 40 % av den godkända byggnadskostnaden — till sådan hemmansägare bör dock avgöras av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall. Vid ställningstagandet till storleken av de bidrag, som föreslås skola utgå till sådana hemmansägare, vilka äro nödsakade att uppföra förläggningar enbart för egen skog, har utredningen eftersträvat alt nedbringa

211 hemmansägarnas egna kostnader härför till ungefär samma nivå som inom storskogsbruket. Därvid ha de kostnadsberäkningar, för vilka redogjorts i kap. V, sid. 187 o. f., tjänat till ledning. Även med de föreslagna byggnadsbidragen komma de kostnader, som hemmansägarna själva få ikläda sig, att bliva betydande. Framhållas må emellertid, att hemmansägarnas egna insatser i allmänhet icke helt torde utgå i pengar utan delvis i form av eget arbete. Ehuru man synes vara berättigad att utgå ifrån att med nu föreslaget byggnadsbidrag vid gemensamhetsbyggande hemmansägare, för vilka det är naturligt och lämpligt att samverka för åstadkommande av gemensamma förläggningar, skola finna det fördelaktigt att etablera samarbete, torde det emellertid i en del fall komma att inträffa, att samverkan på grund av oföretagsamhet eller bristande intresse ej kommer till stånd. Då det såsom inledningsvis anförts är angeläget ur arbetarskyddssynpunkt, att tillfredsställande förläggningar uppföras i tillräcklig omfattning, kunde det synas befogat, att byggnadsbidrag ehuru av mindre storlek skulle kunna beviljas även härvidlag för enskilt byggande. Systemet med gemensamma förläggningar utgör emellertid såsom tidigare framhållits den ur ekonomisk synpunkt viktigaste förutsättningen för en sanering på längre sikt av bondeskogsbrukets bostadsförhållanden. Med hänsyn därtill har utredningen funnit sig icke böra föreslå byggnadsbidrag i sådana fall till individuellt uppförande av förläggningar. Beviljande av byggnadsbidrag skulle här medföra en avsevärd ökning av byggnadskostnader och bidrag utan att däremot svarande fördelar vunnes. Det bör sålunda enligt utredningens mening ankomma på hemmansägare, som utan giltigt skäl vägra att deltaga i gemensam skogsförläggning, att på egen bekostnad sörja för att förläggning i enlighet med skogshärbärgeslagens föreskrifter finnes tillgänglig. Utredningen har även haft under övervägande att föreslå byggnadsbidrag till enskild hemmansägare för uppförande av skogsförläggning under förutsättning, att denne förbinder sig att i mån av utrymme och moi skälig ersättning upplåta förläggningen till andra arbetsgivare för inkvartering av arbetare sysselsatta å hemmansskog. Utredningen har därvid åsyftat att söka få till stånd gemensamt användande av förläggningar även i sådana fall, då hemmansägare av en eller annan anledning ej vilja ingå såsom delägare i gemensamt uppförd förläggning. Därvid skulle man även kunna tänka sig, att av enskild hemmansägare med byggnadsbidrag uppförd och av andra arbetsgivare utnyttjad förläggning framdeles komme att ägas gemensamt av samtliga de hemmansägare, som använt sig av densamma. Detta skulle i så fall komma alt äga rum, då den hemmansägare, som anskaffat förläggningen, genom mottagna ersättningar erhållit gottgörelse för egna kostnader för förläggningen. Utredningen har emellertid med hänsyn till de praktiska svårigheter, som skulle vara förenade med ett sådant förfaringssätt, ej ansett sig böra framlägga förslag härom, utan torde man först böra avvakta resultatet av nu framlagt förslag om gemensamhetsbyggande av förläggningar med byggnadsbidrag.

212 Byggnadsbidrag till reparation av härbärgen och skogsstall. Av kap. IV har framgått, att ett avsevärt antal stugor och stall finnes å Nordsveriges bondeskogar — å vissa trakter t. o. m. flera än som skulle vara erforderligt, om bostadsfrågan där ordnats rationellt. Flertalet av dessa förläggningar äro emellertid i behov av mer eller mindre genomgripande reparationsåtgärder. Då det gäller att bedöma, i vad mån statligt stöd bör lämnas för erforderligt iståndsättande av det befintliga förläggningsbeståndet, har utredningen funnit, att principen om gemensamt utnyttjande av förläggningar även här bör vara vägledande. I anslutning härtill föreslår utredningen, att byggnadsbidrag i första hand beviljas till iståndsättande av sådana förläggningar, vilka med hänsyn till storlek, tillstånd och belägenhet kunna komma till framtida gemensam användning. Byggnadsbidrag föreslås i sådant fall utgå med 50 % av den godkända reparationskostnaden. Härvidlag synes det önskvärt, att dessa förläggningar såvitt möjligt inlösas av intressenterna och sålunda övergå till att bliva deras gemensamma egendom. Utredningen har emellertid icke ansett sig böra föreslå såsom villkor för erhållande av byggnadsbidrag, att sådan inlösen sker. Däremot bör för beviljande av byggnadsbidrag krävas, att ägare till här avsedd förläggning förbinder sig att upplåta förläggningen i en omfattning, som i varje särskilt fall blir beroende på utrymmet i förläggningen, till annan arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare, sysselsatta å närbelägna hemmansskogar. För sådan upplåtelse bör förläggningens ägare kunna betinga sig hyra, vilken med hänsyn till att byggnadsbidrag åtnjutits för förläggningens iståndsättande synes böra beräknas till lägre belopp än ortens gängse pris. Utredningen har därjämte haft under övervägande huruvida icke bidrag borde beviljas även för ovannämnd inlösen av förläggningar men funnit att så icke bör ske. Beviljande av sådant bidrag skulle för det första förutsätta en av staten godkänd värdering i varje särskilt fall, vilket icke utan stora anstalter skulle kunna genomföras. Därtill kommer att intressenterna i en befintlig förläggning, som av dem inlösts utan byggnadsbidrag, i regel icke torde komma att åsamkas högre kostnader än intressenterna i en med bidrag nyuppförd förläggning. I fråga om förläggning, som av någon anledning icke kan utnyttjas för annan fastighet än ägarens och denne sålunda är nödsakad att ensam iståndsätta densamma, bör bidrag för iståndsättande beviljas efter samma normer och med samma procentsatser, som föreslagits i fråga om bidrag till nyuppförande av sådan förläggning. Tilläggsbidrag. Då värdet av hemmansägarnas skogsinnehav per arealenhet företer betydande växlingar inom olika delar av Nordsverige och det med hänsyn till därav betingade olika ekonomiska förhållanden kan vara befogat att ytterligare differentiera byggnadsbidragens storlek, har utredningen verkställt en undersökning i detta avseende. Vid den stickprovsundersökning, för vilken redogjorts i kap. IV, har befunnits, att medelvärdet

213 per hektar av skogsmark och växande skog enligt 1945 års allmänna fastighetstaxering företer avsevärda variationer inom olika områden (se fig. 45). För de undersökta socknarna ha sålunda erhållits följande skogsvärden per hektar: Tärendö socken Älvsby » Norsjö » Dorotea » » Stuguns » Åsarna Lima

39 kr. 46 » 48 » 55 » 99 » 100 » 101

Helgums socken » Torps Ovanåkers » » Svärdsjö » Norra Ny Österfärnebo » » Fryksände

.... .... .... .... .... .... .... ....

109 k r. 156 » 175 i 202 > 246 > 253 > 352 >

Ovanstående sammanställning giver sålunda vid handen, att skogsvärdet per hektar är avsevärt lägre i Norrbottens och Västerbottens län än inom övriga län. Värdet per kbm av den normala årliga virkesavkastningen (rotvärdet) är även en god mätare på bondeskogsbrukets förmåga att bära de ökade kostnader, som äro förenade med anordnande av tillfredsställande skogsförläggningar. I »Undersökning av taxeringsutfallet» vid 1938 års allmänna fastighetstaxering (st. off. utr. 1943:23) angivas för olika områden följande rotvärden: Norrbottens lappmark » kustland Västerbottens lappmark » kustland Jämtlands län

1*16 1-80 1'90 2-38 2*41

Västernorrlands län Gävleborgs > Kopparbergs » Särna-Idre socknar Värmlands län

3'03 3*36 2*81 1'69 3*63

Även i detta avseende i n t a g a N o r r b o t t e n s och Västerbottens l ä n en ogynnsammare ställning än övriga län. Särna och Idre socknar ha även ett rotvärde — 1*69 — som närmast är att jämföra med rotvärdena i de båda nordligaste länen. Med hänsyn till ovanberörda förhållanden synes det skäligt, att föreslagna byggnadsbidrag till skogsförläggningar utgå med något högre belopp och förslagsvis höjas med 10 % för Norrbottens och Västerbottens län samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län (se bil. 1). De hittills föreslagna byggnadsbidragen böra utgå utan annan behovsprövning än sådan, som är erforderlig för att konstatera om och i vad mån sökande, som planerar anordnande av förläggning enbart för tillgodoseende av bostadsbehovet å egen skog, i stället kan utnyttja för gemensamhetsbruk uppförd eller planerad förläggning. Handläggningen av ärenden rörande beviljande av byggnadsbidrag kommer även att avsevärt underlättas, om behovsprövning i vanlig mening kan undvikas. Emellertid synes man böra sörja för en viss möjlighet att i särskilda fall anpassa bidragets storlek för skogsägare, som äro nödsakade att anordna

214 förläggning enbart för egen skog. Tilläggsbidrag synas sålunda böra beviljas hemmansägare, som uppenbarligen äro i behov därav och särskilt sådana, för vilka förläggningskostnaderna komma att uppgå till högre belopp än normalt. Så kan t. ex. bliva fallet till följd av höga transportkostnader eller om hemmansägaren är nödsakad att uppföra mera än en förläggning. Utredningen föreslår därför, att byggnadsbidrag, då särskilda skäl därtill äro, må kunna beviljas ifrågavarande hemmansägare intill 85 % av den godkända kostnaden. Sådana förhöjda byggnadsbidrag böra enligt utredningens åsikt utgå endast med Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Beräknad kostnad. Då man på förhand ej kan bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning skogsägarna inom bondeskogsbruket komma att begära byggnadsbidrag för anordnande av förläggningar samt i vad mån detta bostadsbyggande framdeles kominer att äga rum i form av uppförande av för flera skogsägare gemensamma förläggningar, är det givetvis svårt att beräkna storleken av det belopp, som enligt de av utredningen föreslagna beräkningsgrunderna för beviljande av byggnadsbidrag kan bliva erforderligt. I syfte att kunna lämna en ungefärlig uppgift om de kostnader för staten, som skulle föranledas av utredningens ovannämnda förslag, om hemmansägarna i full utsträckning utnyttjade de föreslagna möjligheterna att erhålla byggnadsbidrag och rabatter, har utredningen emellertid sökt uppskatta totalkostnaden för förläggningsfrågans ordnande å de nordsvenska hemmansskogarna. Utredningen har låtit utföra beräkningar beträffande kostnaderna för reparation av olika omfattning av ett härbärge och ett skogsstall av å bondeskogarna vanlig storlek. Kostnadsberäkningarna beträffande härbärget avse dess anordnande dels som bostad för 6 man med individuell mathållning och dels såsom matrum, kök och sovrum för kocka. Sistnämnda alternativ avser sådana fall, där två eller flera stugor på samma plats, t. ex. i samma fäbodvall, anses böra ifrågakomma till framtida användning, varvid en å två böra anordnas som förläggningsrum för skogsarbetarna och en såsom kök, matrum och bostad för kockan. Undersökningen av provsocknarna har givit vid handen, att ungefär Vi av de till framtida underhåll föreslagna fäbodstugorna torde böra anordnas såsom kombinerat kök och matrum. De för upprättande av ovannämnda kostnadsberäkningar givna förutsättningarna framgå av bil. 11. Kostnadsberäkningarna, vilka hava utförts i Gävleborgs län av med sådana kostnader väl förtrogen person, giva vid handen, att de åtgärder, som här betecknats såsom »mindre reparation», för ett medelstort härbärge anordnat för individuell mathållning eller såsom enbart bostadsrum genomsnittligt synas komma att draga en kostnad av ca 500 kronor samt »större reparation» ca 1 700 kronor. Kostnaden för härbärgets iståndsättande och anordnande såsom kombinerat kök, matrum och bostad för kocka har beräknats till ca 600 kronor, om härbärget nu befinner sig i något så när tillfredsställande skick samt till ca 1 600 kronor för ett härbärge av

215 sämre beskaffenhet. Motsvarande kostnader för ett skogsstall för 2 hästar ha beräknats till ca 350 kronor resp. ca 1 000 kronor. Dessa beräkningar, tillämpade på i tab. 80 kol. 6 och 7 angivna antal härbärgen och skogsstall, giva vid handen en total reparationskostnad av i runt tal 6-8 milj. kronor. Eftersom planen för Norsjö socken icke inrymmer iståndsättande av befintliga härbärgen och stall — godtagbara sådana byggnader saknas å socknens bondeskogar — kunna uppgifter därom icke heller angivas för Västerbottens läns kustland. Man måste emellertid utgå ifrån, att inom kustlandet finnes ett avsevärt antal härbärgen och skogsstall å hemmansskogarna, vilka äro av sådan typ och beskaffenhet, att de förtjäna att iståndsättas och vidmakthållas. Sannolikheten talar för att förhållandena inom detta område icke i någon högre grad avvika från Norrbottens läns kustland, vilket även framgår därav, att provsocknarna Älvsbyn och Norsjö i övrigt förete stora likheter. Det har därför ansetts befogat att här kalkylera med samma reparationskostnad per ytenhet hemmansskog, som beräknats inom Norrbottens kustland. För tillgodoseende av det inkvarteringsbehov, som föreligger utöver det befintliga beståndet, föreslår utredningen dels överlåtande till bondeskogsbruket av ett antal SAK-baracker under former, för vilka redogöres i kap. VIII, och dels nyuppförande av ett antal skogsstugor av andra typer och skogsstall, såvitt möjligt gemensamt av flera hemmansägare. Förslag till dylika skogsstugor och skogsstall ha upprättats av utredningen och behandlas närmare i kap. IX. Värdet av de SAK-baracker, vilka enligt utredningens undersökning torde kunna placeras inom bondeskogsbruket — uppskattningsvis ca 900 st. — bör efter avdrag för värdeminskning intill 1/7 1947 samt med beräknat tilllägg för transport- och monteringskostnader anslås till i genomsnitt ca 3 500 kronor per barack eller tillsammans ca 3*1 milj. kronor. Enligt kostnadsberäkningar, verkställda inom Värmlands och Gävleborgs län, för de föreslagna typerna av mindre härbärgen och skogsstall bör kostnaden inklusive arbete, material och transport 25 km med lastbil och 3 km med häst för 8-mansstugan uppskattas till ca 4 000 kronor » 6» » » » 3 200 » » 4» » » » 2700 » » 4-hästarsstallet » » » 2 900 » » 3» » » » 2 400 » samt » 2» » » » 1 600 » P å grundval av dessa kostnadsberäkningar kan såsom skett i tab. 86 den sammanlagda kostnaden för nyuppförande av mindre härbärgen och skogsstall å Nordsveriges bondeskogar uppskattas till ca 13*5 milj. kronor.

216 Tab. 116.

Beräknade kostnader för tillgodoseende av å Nordsvcrigcs bondeskogar.

Beräknad iståndsättande av befintligt härbärge sbestånd

förläggningsbehovct

kostnad

för

härbärgesbeståndets komplettering med SAKbaracker

Summa

andra härbärgen

K r o n o r Norrbottens län Inlandet Kustlandet Västerbottens län Inlandet Kustlandet Jämtlands län Västernorrlands län Gävleborgs län Kopparbergs län Värmlands län Summa

263 000 131 000

280 000 70 000

1 880 000 246 000

2 423 000 447 000

434 000 155 000 857 000 336 000 486 000 785 000 879 000

175 000 560 000 490 000 560 000 315 000 630 000

854 000 535 000 1 183 000 1 123 000 339 000 976 000 667 000

1 463 000 690 000 2 600 000 1 949 000 1 385 000 2 076 000 2 176 000

4 326 000

3 080 000

7 803 000

15 209 000

Beräknad iståndsättande av befintligt stallbestånd

kostnad

för

stallbeståndets komplettering

Summa

K r o n o r Norrbottens län Inlandet Kustlandet Västerbottens län Inlandet Kustlandet Jämtlands län Västernorrlands län Gävleborgs län Kopparbergs län Värmlands län Summa Totalsumma

172 000 65 000

1 156 000 152 000

1 328 000 217 000

319 000 77 000 508 000 240 000 193 000 503 000 391 000

344 000 192 000 927 000 743 000 631 000 732 000 818 000

663 000 269 000 1 435 000 983 000 824 000 1 235 000 1 209 000

2 468 000

5 695 000

8 163 000 23 372 000

Kostnaden för iståndsättande av det å dessa skogar befintliga beståndet samt för därutöver erforderlig komplettering med nya härbärgen av mindre typer samt skogsstall synes sålunda kunna uppskattas till sammanlagt ca 20-3 milj. kronor. Om därtill lägges ovannämnda värde av de SAK-baracker, vilka beräknats komma att överlåtas till bondeskogsbruket, erhålles en total kostnadssumma av i runt tal 23-4 milj. kronor. Av vad tidigare anförts framgår, att byggnadsbidrag föreslagits utgå med 50 % av den godkända byggnadskostnaden vid gemensamt uppförande eller

217 iståndsättande av skogsförläggningar. Då hemmansägare är nödsakad att anordna förläggning enbart för egen skog, ha byggnadsbidragen föreslagits utgå med 75, 60 resp. 40 % inom olika arealgrupper. Därtill ha för Norrbottens och Västerbottens län samt för Särna och Idre socknar föreslagits ett tilläggsbidrag av 10 %. Storleken av övriga föreslagna tilläggsbidrag låter sig icke beräkna men torde icke komma att uppgå till några större belopp. Med tillämpande av i genomsnitt 60 % byggnadsbidrag för Nordsverige i dess helhet skulle bidragen till nyuppförande och iståndsättande av förläggningar på bondeskogarna kunna beräknas uppgå till ca 12 milj. kronor under förutsättning av fullt utnyttjande av möjligheterna att erhålla sådant bidrag. Vid försäljning till bondeskogsbruket av SAK-baracker har föreslagits en rabatt av 50 % å barackernas värde uppförda å köparens skog. Om försäljning av SAK-baracker kommer till stånd i av utredningen beräknad omfattning, skulle rabatterna uppgå till en summa av ca 1*5 milj. kronor. Totalsumman av byggnadsbidrag och rabatter skulle sålunda under ovan angivna förutsättningar kunna beräknas till ca 13*5 milj. kronor. Framhållas må, att blott en del av detta belopp torde bliva erforderlig under de närmaste åren. Finansiering. Av vad nu anförts framgår, att betydande belopp bliva erforderliga, om byggnadsbidrag skulle komma att beviljas i enlighet med utredningens förslag. För undvikande av att skattemedel skola tagas i anspråk för finansiering av denna bidragsverksamhet, har utredningen under år 1945 i promemorior till dåvarande statsrådet T. Erlander och Norrlandskommittén framfört förslag om att medel måtte få påräknas av de prisutjämningsavgifter, vilka enligt beslut av riksdagen den 23 maj 1945 och 7 juni 1946 skola uttagas vid export av sågade trävaror och props. I Kungl. Maj:ts proposition till 1945 års riksdag (nr 255) angives, att ifrågavarande avgifter ej föranletts av statsfinansiella utan av prispolitiska skäl och att de därför ej skulle användas för budgetregleringen utan borde disponeras för allmänna åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar. Härvid namnes som exempel förbättrande av arbetarbosläder. På grund därav har utredningen hos Norrlandskommittén, som haft att uppgöra förslag till användning av prisutjämningsavgifterna, framhållit önskvärdheten av att en del av dessa från bl. a. skogshanteringen härrörande medel måtte avsättas för uppförande av förläggningar å hemmansskogarna. Detta syntes motiverat jämväl med hänsyn därtill, att ifrågavarande prisutjämningsavgifter till stor del hänföra sig till export från Norrland. Norrländska synpunkter förtjäna därför såsom framhålles av Norrlandskommittén särskilt beaktande vid fördelningen av dessa avgifter. I sitt den 11 oktober 1945 dagtecknade utlåtande har Norrlandskommittén med beaktande av de av utredningen framförda synpunkterna föreslagit, att i

218 a v v a k t a n p å u t r e d n i n g e n s förslag viss del a v i n f l y t a n d e p r i s u t j ä m n i n g s a v gifter b o r d e reserveras för i f r å g a v a r a n d e för s k o g s b r u k e t s a r b e t a r e betydelsefulla ä n d a m å l . N o r r l a n d s k o m m i t t é n a n f ö r d ä r o m f ö l j a n d e : »För skogsarbetarna skulle det även vara ett önskemål, att deras bostadsförhållanden på skogarna förbättrades. I ovannämnda proposition har även, såsom ett socialt ändamål förtjänt att tillgodose med utnyttjande av prisutjämningsavgifterna, pekats på ett förbättrande av arbetarbostäderna. Norrlandskommittén får erinra om att, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 januari 1945, särskilda sakkunniga tillkallats att inom socialdepartementet biträda med utredning angående förbättrande av skogsarbetarnas och dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna. Enligt vad kommittén erfarit ha de sakkunniga för avsikt att, vid sidan av ett förslag om utnyttjande av ett större antal av arbetsmarknadskommissionen uppförda bostadsbaracker, förorda införande av möjlighet för skogsägare eller särskilda av dessa bildade föreningar att även i andra fall än sådana som avses i kungörelsen den 16 september 1933 (nr 549) angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo (senaste lydelse 1941:493) erhålla bidrag till kostnaden för anskaffande av härbärgen, inräknat erforderliga häststallar. Enligt vad de sakkunniga meddelat kommittén torde för tillgodoseende av behovet av ifrågavarande byggnader behöva räknas med ett bidragsbelopp å över 5 milj. kronor. Även om det ankommer på skogsägarna själva att utan bidrag frän annat håll sörja för lämpliga skogshärbärgen ute pä skogarna, vill Norrlandskommittén för sin del med hänsyn till ändamålets samtidigt sociala karaktär förorda, att något belopp av de inflytande prisutjämningsavgifterna tages i anspråk för sådan bidragsgivning, varom nyssnämnda sakkunniga avse att framlägga förslag. Varken i vad gäller det ovan avsedda kapitaltillskottet till en blivande arbetslöshetskassa för skogsarbetarna eller bidragen till skogshärbärgen är behovet av medel ännu klarlagt. I avbidan härpå torde viss del av inflytande prisutjämningsavgifter böra reserveras för ifrågavarande båda för skogsbrukets arbetare betydelsefulla ändamål. Norrlandskommittén vill förorda, att sammanlagt 2-5 milj. kronor disponeras härför.» I proposition (nr 237) till 1946 å r s r i k s d a g h a r d e p a r t e m e n t s c h e f e n bet r ä f f a n d e a n v ä n d n i n g e n a v de u n d e r b u d g e t å r e t 1945/46 influtna p r i s u t j ä m ningsavgifterna förordat, a t t a v d e s a m m a 5 milj. k r o n o r reserveras för sociala ä n d a m å l . Detta h a r b i t r ä t t s a v r i k s d a g e n l i k s o m ä v e n förslaget d ä r o m , att fördelningen a v detta b e l o p p p å olika i f r å g a k o m m a n d e ä n d a m å l b ö r bes t ä m m a s a v Kungl. Maj:t. I fråga o m dispositionen a v de u n d e r b u d g e t å r e t 1946/47 inflytande p r i s u t j ä m n i n g s a v g i f t e r n a , som b e r ä k n a s k o m m a att u p p g å till större belopp ä n u n d e r föregående b u d g e t å r , m e d d e l a s i p r o p o sitionen, att en p l a n d ä r f ö r k o m m e r att u n d e r s t ä l l a s r i k s d a g e n . U n d e r å b e r o p a n d e av v a d o v a n a n f ö r t s föreslår u t r e d n i n g e n , a t t n ä m n d a b i d r a g till u p p f ö r a n d e och i s t å n d s ä t t a n d e av f ö r l ä g g n i n g a r u t g å av p r i s u t j ä m n i n g s a v g i f t e r .

ovanmåtte

Kap. VII.

Organisationsfrågor.

1. Administration av bidragsverksamheten. S o m t i d i g a r e n ä m n t s i n n e h å l l e r k u n g ö r e l s e n d e n 30 j u n i 1943, n r 530, a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till vissa v ä g - o c h f l o t t l e d s b y g g n a d e r m . m. ä v e n föres k r i f t e r o m s t a t s b i d r a g i vissa fall för u p p f ö r a n d e av s k o g s h ä r b ä r g e eller a n n a n l i k n a n d e f ö r l ä g g n i n g . B i d r a g s v e r k s a m h e t e n h a n d h a y e s enligt d e n n a k u n g ö r e l s e av s k o g s s t y r e l s e n o c h s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a o c h a n s ö k a n o m b y g g n a d s b i d r a g skall g ö r a s h o s v e d e r b ö r a n d e s k o g s v å r d s s t y r e l s e . H ä r n e d a n l ä m n a s en r e d o g ö r e l s e för d e v i k t i g a s t e b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e b i d r a g s v e r k s a m h e t e n s a d m i n i s t r a t i o n o c h v i l l k o r e n för e r h å l l a n d e av b i d r a g . Framställning om anvisande av medel att av skogsvårdsstyrelse utdelas såsom byggnadsbidrag skall, åtföljd av förteckning över sådana till styrelsen inkomna ansökningar om bidrag, som styrelsen funnit vara av beskaffenhet att böra beviljas, av styrelsen insändas till skogsstyrelsen. Förteckningen skall vara avfattad enligt av skogsstyrelsen fastställt formulär. Skogsstyrelsen har att med eget utlåtande insända handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t. Före avgivandet av nämnda utlåtande skall skogsstyrelsen, där ej fråga är om företag av endast ringa omfattning, höra statens arbetsmarknadskommission. Sedan medel anvisats, har skogsvårdsstyrelse att bevilja byggnadsbidrag, där icke jämlikt 3 § av ovannämnda kungörelse beslut meddelats av Kungl. Maj:t. Skogsvårdsstyrelse skall vidare med bidragstagare upprätta skriftligt kontrakt enligt formulär, som fastslälles av skogsstyrelsen. Genom kontraktet skall bidragstagaren förbinda sig att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överensstämmelse med den upprättade planen, att därvid iakttaga de föreskrifter utöver planen, som skogsvårdsstyrelsen må hava meddelat, att bestrida vad till fullbordande av sagda arbete må erfordras utöver beviljat statsunderstöd, att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen, att, därest underhållsskyldighet beträffande företaget ej eljest föreligger, underhålla företaget i den omfattning och under den tid, högst tjugu år, som av skogsvårdsstyrelsen bestämmes, att tillse att, därest område, som företaget angår, av bidragstagaren, innan honom åvilande förpliktelser enligt kontraktet fullgjorts, överlåtes till annan, denne före överlåtelsen till skogsvårdsstyrelsen avgiver skriftlig utfästelse att fullgöra sagda förpliktelser ävensom att ej överlåta området till annan utan att denne till styrelsen gör enahanda åtagande, samt att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidragstagaren.

220 Det åligger vidare skogs- och flottledsinspektionen att deltaga i handläggningen av h ä r ifrågavarande ärenden, i det att såsom tidigare omförmälts det är en förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag för uppförande av skogsförläggning, att densamma utföres enligt av skogs- och flottledsinspektionen meddelade anvisningar. Bidragsverksamheten enligt ovannämnda kungörelse avsåg från början endast väg- och flottledsbyggnader. När bestämmelser om bidrag till skogshärbärgen och därmed jämförliga förläggningar upptogos i kungörelsen år 1941, uttalade jordbruksutskottet i sitt ovan å sid 209 refererade utlåtande, att det syntes utskottet tveksamt, huruvida frågan om sistnämnda understöd borde sammankopplas med bidragsverksamheten till väg- och flottledsbyggnader. I sitt betänkande nr 3 har 1936 års skogsutredning givit uttryck för den uppfattningen, att bidragsverksamheten till uppförande av skogshärbärgen och därmed jämförliga förläggningar ej hade något direkt samband med frågan om skogsbrukets transportvägar, varför enligt skogsutredningens förmenande ett särskilt anslag borde anvisas för sådana förläggningar. Då den av utredningen föreslagna bidragsverksamheten förutsattes bliva av betydande omfattning samt med hänsyn till att bidragen, såsom ovan i kap. VI anförts, föreslås skola utgå av prisutjämningsavgifter, anser utredningen lämpligt, att föreskrifterna rörande bidragsverksamheten meddelas i en särskild kungörelse. Utredningen har därför utarbetat förslag till kungörelse angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar, vilket förslag bifogas betänkandet såsom bil. 1. Då det gällt att uppdraga riktlinjer för bidragsverksamhetens handhavande, har utredningen prövat olika alternativ och därvid kommit till den uppfattningen, att den nuvarande organisationen i stort sett bör bibehållas. Det bör sålunda uppdragas åt skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna att handhava den föreslagna bidragsverksamheten. Skogsvårdsstyrelserna med sin numera utökade personal torde nämligen genom sin ingående kännedom om skogliga och ekonomiska förhållanden å hemmansskogarna ha större förutsättningar än andra organ att handlägga bidragsärenden av nu ifrågavarande slag. Om talrika framställningar om byggnadsbidrag skulle inkomma, blir det måhända till en början erforderligt, att särskild arbetskraft ställes till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för ifrågavarande ändamål. Med denna organisation vinnes även den fördelen, att länsskogvaktarna kunna anlitas vid upprättande av behovsplaner samt vid prövning av ansökningar om byggnadsbidrag m. m. Vid de tidigare åberopade, genom utredningens försorg företagna sockenundersökningarna, för vilka redogjorts i kap. IV, har för var och en av de fjorton provsocknarna i samråd med länsskogvaktarna upprättats en plan, utvisande huru bostadsbehovet å hemmansskogarna inom socknen lämpligen bör tillgodoses. Tillgång till en sådan behovsplan är ägnad att

221 i hög grad underlätta handläggning av ärenden rörande statsbidrag till skogsförläggningar. Detta gäller särskilt, då fråga är om anordnande av förläggningar avsedda att användas gemensamt av flera skogsägare. Utredningen får därför föreslå, att behovsplaner upprättas för samtliga de socknar, inom vilka anordnande av skogsförläggningar med statsbidrag kan komma ifråga. Planerna böra upprättas av länsskogvaktarna, vilka, enligt vad utredningen funnit, i regel besitta ingående kännedom om förläggningsbehovet inom sina distrikt. Ifrågavarande planläggning av bostadsbeståndets komplettering och iståndsättande bör givetvis ske i samråd med vederbörande skogsägare. Med hänsyn till att även de SAK-baracker, som föreslås till användning inom bondeskogsbruket (se kap. VIII), skola ingå i behovsplanerna, är det önskvärt, att planerna upprättas, innan barackerna försäljas till hemmansägare. Beträffande behovsplanernas upprättande hänvisas till bilagda promemoria, bil. 3, och fig. 41—42. Ansökan om bidrag till nybyggnad eller reparation föreslås skola ingivas till vederbörande skogsvårdsstyrelse enligt av skogsstyrelsen efter samråd med skogs- och flottledsinspektionen fastställda formulär. Ansökningshandlingarna böra innehålla bl. a. noggranna uppgifter å platsen för förläggningen, den eller de fastigheter, för vilka förläggningen är avsedd, samt vederbörande ägares namn, hemvist och skogsmarksinnehav. Vid ansökningen skall fogas, beträffande nybyggnad: planritning och kostnadsförslag samt i fråga om reparation: åtgärdsförslag med kostnadsberäkning. Skogsvårdsstyrelsen bör pröva ansökningen med ledning av den för socknen upprättade behovsplanen eller, om sådan ännu icke finnes, med hänsyn till de principer, som böra vara grundläggande för planernas utformning. Om skogsvårdsstyrelsen därvid finner, att det i ansökningen avsedda byggnadsarbetet bör komma till utförande, böra ansökningshandlingarna översändas till skogs- och flottledsinspektionen för granskning. När det gäller nyuppförande av härbärge eller skogsstall kan hos skogsoch flottledsinspektionen erhållas ritningar och materialförslag för olika typer och storlekar. Utredningen förutsätter, att i kap. IX beskrivna typer av härbärgen och stall komma att ingå i inspektionens serie av typritningar. En förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag bör vara, att skogsvårdsstyrelsen upprättar skriftligt kontrakt med bidragstagare, varigenom dessa förbinda sig att inom viss av skogsvårdsstyrelsen bestämd tid fullborda i ansökningen angivet nybyggnads- eller reparationsarbete, att iakttaga de föreskrifter beträffande arbetets utförande, som skogsvårdsstyrelsen eller skogs- och flottledsinspektionen må ha meddelat, att bestrida vad till fullbordande av sagda arbete erfordras utöver beviljat byggnadsbidrag,

222 att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen och skogs- och flottledsinspektionen, att ombesörja erforderligt underhåll av förläggning, för vars uppförande eller iståndsättande byggnadsbidrag utgått, att brandförsäkra förläggningen till etl belopp motsvarande lägst byggnadsbidraget, att tillse att, därest skogsområde, för vilket förläggning är avsedd, av bidragstagare, innan honom åvilande förpliktelser enligt kontraktet fullgjorts, överlåtes till annan, denne före överlåtelsen till skogsvårdsstyrelsen avgiver skriftlig utfästelse att fullgöra sagda förpliktelser samt att fullgöra de övriga åligganden, som enligt kungörelsen åvila bidragstagaren. Om byggnadsbidrag sökes för reparation av förläggning, vilken anses kunna utnyttjas för flera närliggande bondeskogsfastigheter, bör såsom förut framhållits byggnadsbidrag beviljas endast under förutsättning, att sökanden förbinder sig att i mån av utrymme upplåta förläggningen mot skälig ersättning för inkvartering av å dessa fastigheter sysselsatta skogsarbetare. En sådan förbindelse torde kunna tecknas å kontraktet med skogsvårdsstyrelsen, varvid de berättigade fastigheterna böra angivas tilllika med ägarnas namn. Utredningen har uppgjort förslag till kontrakt att avslutas mellan skogsvårdsstyrelse och bidragstagare. Förslaget, som grundar sig på skogsstyrelsens kontraktsformulär Bl. V 2 a, närslutes såsom bil. 2. För fullgörande av kontraktet och, om kontraktet brytes, för återbärande av redan uppburet byggnadsbidrag jämte ränta skall, om skogsvårdsstyrelsen finner så böra ske, ställas säkerhet, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes. Innan första utbetalning av bidraget göres till bidragstagare, bör kontraktet vara avslutat och säkerhetsförbindelse, om sådan ifrågakommer, godkänd. Vidare bör ha styrkts, att det arbete, vartill bidrag beviljats, blivit påbörjat. Återstoden av bidraget må lyftas i mån av arbetets fortgång och utredningen förutsätter, att härför erforderlig kontroll av arbetet kommer att utövas av skogsvårdsstyrelsen. En del av bidraget synes dock böra innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt, vilket såsom här nedan föreslås bör ankomma på skogs- och flottledsinspektionen. Om bidragstagare underlåter att fullgöra åtagandena i kontraktet eller åsidosätter de föreskrifter, skogsvårdsstyrelsen eller skogs- och flottledsinspektionen meddelat beträffande arbetets utförande, bör skogsvårdsstyrelsen inställa vidare utbetalning av bidraget och återfordra vad redan uppburits jämte 5 % ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning sker. Särskilt förvaltningsbidrag synes böra utgå till skogsvårdsstyrelserna avseende kostnaderna dels för prövning av ansökan om bidrag, dels för ut-

övande av kontroll över arbetenas utförande, dels ock för arbeten i samband med upprättande av behovsplaner. Såsom ovan nämnts bör det ankomma på skogs- och flottledsinspektionen att verkställa teknisk granskning av ansökningar om byggnadsbidrag. Det bör vidare ankomma på skogs- och flottledsinspektionen att avsyna och slutgiltigt godkänna nybyggnads- eller reparationsarbete, för vars utförande byggnadsbidrag utgått. Efter godkännande bör skogsvårdsstyrelsen omedelbart underrättas för utbetalande av sista delen av byggnadsbidraget. För biträde vid handläggningen av hithörande ärenden torde det bliva ofrånkomligt alt åtminstone till en början något förstärka inspektionens personal. Då man ej kan på förhand beräkna omfattningen av ifrågavarande arbete med granskning av byggnadsförslag m. m.. bör det få ankomma på inspektionen att vid behov göra framställning härom. Det synes emellertid även vara erforderligt, att en intensiv propagandaoch rådgivande verksamhet i samband med den föreslagna bidragsverksamheten kominer att utövas från skogs- och flottledsinspektionens sida — i förslå hand för att stimulera hemmansägarnas intresse och villighet att anordna gemensamma förläggningar. Särskilt till en början torde det vara nödvändigt, att denna propaganda- och rådgivande verksamhet bedrives i större omfattning än som med skogs- och flottledsinspektionens nuvarande arbetskraft är möjligt. Enligt utredningens förmenande skulle det vara av stor betydelse att — åtminstone under ett antal år — förslagsvis två konsulenter kunde få anställas hos skogs- och flottledsinspektionen. Dessa konsulenter böra ha till uppgift att företrädesvis under besök i skogsbygderna propagera för ett bättre ordnande av bondeskogsbrukets härbärgesfråga. Samtidigt böra de stå skogsägarna till tjänst med råd och anvisningar om huru förläggningsfrågan i olika fall bör lösas på ändamålsenligaste sätt. För ett framgångsrikt bedrivande av sådan verksamhet erfordras personal, som icke blott besitter skogs- och byggnadsteknisk erfarenhet utan även har förmåga att vinna gehör och förtroende hos det klientel, som här kommer i fråga. Det synes utredningen, att lämpliga personer med skogsskoleutbildning skulle kunna på ett tillfredsställande sätt omhänderhava denna uppgift. Dessa befattningshavare synas böra placeras i lönegrad Eo 16. Sannolikt är att de två nu föreslagna befattningshavarna till en början ej kunna medhinna den inom Nordsverige i detta avseende erforderliga rådgivande verksamheten, men utgår utredningen ifrån att även skogs- och flottledsinspektionens övriga tjänstemän skola komma att i viss utsträckning ägna sig åt här ifrågavarande upplysningsverksamhet. Det torde även kunna påräknas, att skogsägareföreningarna skola lämna sin medverkan, då det gäller att tillhandagå hemmansägarna med råd och upplysningar rörande förläggningsfrågans ordnande m. m. 16—618189

224 Skogs- och flottledsinspektionens verksamhet å hemmansskogarna har hittills i enlighet med statsmakternas direktiv (se sid. 13) utövats endast i mindre omfattning och huvudsakligen haft rådgivande karaktär. Utredningen förutsätter emellertid, såsom även tidigare framhållits, att tillsynen å skogshärbärgeslagens efterlevnad inom bondeskogsbruket kommer att skärpas, om den föreslagna bidragsverksamheten genomföres. Detta skulle säkerligen bidraga till en snabbare utbyggnad av bondeskogarnas förläggningsbestånd. En utökad tillsynsverksamhet från skogs- och flottledsinspektionens sida skulle även utgöra en garanti för att förläggningar, som uppförts eller reparerats med statsbidrag, komma att underhållas på tillfredsställande sätt.

2. Organisation av samarbetet mellan hemmansägarna. Utredningen har undersökt, om och i vad mån samarbete inom bondeskogsbruket varit under övervägande eller redan förekommer och om de sammanslutningar, som eventuellt redan bildats, skulle vara ägnade att övertaga jämväl uppgiften att få till stånd gemensamma förläggningar. Därvid har det visat sig, att åtgärder planerats och delvis redan vidtagits för att avlägsna de stora olägenheter, som den långt drivna uppdelningen av skogsmarken inom bondeskogsbruket på ett stort antal små skogsskiften medfört även ur skogsvårds- och förvaltningssynpunkt. Gemensamhetsskogar. 1936 års skogsutredning har funnit, att ett sammanförande av enskild skogsmark i större förvaltningsenheter mången gång skulle vara av stort värde för virkesproduktionen i landet samt för uppnåendet av förbättrat ekonomiskt resultat av skogsbruket. Enligt denna kommittés uppfattning läte det sig ofta icke göra att på små och oformliga skogstegar, som vore en vanlig företeelse över hela landet, utöva en tillfredsställande skogsvård. I dylika fall skulle ett gemensamt skogsbruk kunna bereda delägarna förmånligare betingelser och bättre avkastning än om var och en själv förvaltade sin skog. Beträffande förhållandena i detta avseende i Nordsverige anförde skogsutredningen följande: »Behovet av att de enskilda jordbrukarnas skogsmark bringas samman i större förvaltningsenheter synes vara särskilt framträdande i de nordligare delarna av vårt land, där en och samme ägares skogsmark ofta är uppdelad på flera skiften, varav vissa kunna ligga på flera mils avstånd från den gård de tillhöra. På åtskilliga håll i Norrland och Dalarna hava byalagens skogsmark uppdelats i hemskog och övrig skog, exempelvis mellanskog, fäbodskog och utskog. Från sistnämnda skogar, som merendels äro relativt avlägset belägna, hämta byamännen sällan eller aldrig något virke för fastigheternas eget behov. Som regel är det ej heller möjligt för den en-

225 skilde skogsägaren att underkasta dessa marker en mera fortlöpande skötsel, utan bliva huggningar och andra åtgärder vanligen alltför starkt periodiska. I dylika fall skulle bildande av gemensamhetsskogar å redan skiftad mark jämlikt jorddelningslagens bestämmelser säkerligen kunna vara till avsevärt gagn ur skogsvårdssynpunkt. Det är vidare önskvärt, att gemensamhetsskog till arealen ej blir alltför liten. Förutsättningar för dess bestånd och rationella skötsel måste vara för handen, därvid skogsbrukets storlek uppenbarligen spelar en betydelsefull roll. Man synes böra utgå från att den samfällda skogen i regel icke bör i omförmälda trakter understiga 500 a 600 hektar. Att härför uppställa normer med generell giltighet är självfallet dock icke möjligt.» Vid prövning av de vägar, som borde beträdas för främjande av gemensamhetsskogbildning, fann utredningen, att enskild skogsägare borde genom statens försorg komma i åtnjutande av särskilda lån härför. Vidare borde propaganda- och upplysningsverksamhet igångsättas för att söka undanröja den bristande kännedomen om ägosamfällighetens fördelar på det skogliga området och övervinna markägarnas obenägenhet att med lämpliga delar av sina skogsmarker ingå i sambruk samt jämväl lämna biträde vid själva inrättandet av samfällighetsskog. I syfte att möjliggöra bildandet av gemensamhetsskogar föreslogs inrättande av en statens skogslånefond. Skogsutredningens förslag, vilkas realiserande i hög grad skulle ha underlättat jämväl bostadsfrågans ordnande på hemmansskogarna, ha icke förelagts riksdagen, varför några gemensamhetsskogar av här ifrågavarande slag ej kommit till stånd. 1942 års jordbrukskommitté har i sitt betänkande, del II, berört frågan om bildande i vissa fall av gemensamhetsskogar. Av kommitténs överväganden att döma synes detta emellertid komma i fråga endast i obetydlig omfattning och därför sakna betydelse för bostadsfrågans ordnande i stort.

Skogsvårdsområden. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1945 (nr 387) utgår fr. o. m. den 1 juli 1945 inom de fem nordligaste länen samt hemmansskogar inom Särna och Idre socknar och skyddsskogar i Kopparbergs län statsbidrag från det s. k. norrländska skogsproduktionsanslaget, åsyftande bl. a. att få till stånd en förbättrad skogsvård. Detta skogsvårdsarbete skall bedrivas i enlighet med skogsvårdsplaner, upprättade för områden av lämplig storlek och gällande för en tioårsperiod. De åtgärder, för vilka ifrågavarande statsbidrag kunna anvisas, skola avse dels främjande av skogsåterväxten, såsom hyggesrensning, markberedning och skogsodling, dels beståndsvård, såsom röjning och röjningsgallring i stavaskog, plantskog och ungskog, dels skogsutdikning, betesförbättring och anläggning eller förbättring av väg för utforsling av skogsprodukter. Utöver nyssnämnda åtgärder, till vilka statsbidrag kunna utgå, skall i skogsvårdsplanen även

angivas bl. a. sådan avverkning av rest- och trasbestånd, som bör utföras i samband med övriga i planen upptagna åtgärder. Beträffande skogsvårdsområdenas storlek anföres i norrländska skogsproduktionsutredningens betänkande, som innehåller förslaget till ifrågavarande skogsvårdsprogram, att denna kunde växla betydligt inom olika trakter samt att en areal av 500—2 000 ha skogs- och utmark kunde komma att visa sig vara en lämplig storlek för ett skogsvårdsområde. De ägare av skogsmark inom ett skogsvårdsområde, som förklarat sig vilja utföra de beträffande deras fastigheter i skogsvårdsplanen angivna åtgärderna, skola i regel sammansluta sig till en skogsvårdsförening, såvida icke skogsvårdsstyrelsen finner skäl medgiva undantag härifrån. För skogsvårdsförening skola finnas stadgar, vilka för att bliva gällande skola fastställas av Kungl. Maj:t. E n ä r det synts utredningen ändamålsenligt, att den organiserade samverkan, som sålunda redan är för handen inom det enskilda skogsbruket, kunde få utnyttjas även för förläggningsfrågans ordnande, har utredningen i skrivelser till skogsvårdsstyrelserna i de län, vilka beröras av ifrågavarande bidragsverksamhet, hemställt om uppgifter beträffande förekomsten av skogsvårdsområden m. m. I skrivelserna hemställdes vidare om skogsvårdsstyrelsernas yttranden angående lämpligheten av att sammankoppla frågan om planläggning av bostadsbyggandet på hemmansskogarna med planläggningen av skogsvårdsåtgärder m. m. samt om därvid bestyret med anordnande av skogsförläggningar lämpligen kunde anförtros åt skogsvårdsföreningarna. På grundval av inkomna uppgifter har upprättats nedanstående sammanställning beträffande förekomsten av skogsvårdsområden i Norrland och Dalarna hösten 1946. Tab. 87. Uppgifter rörande skogsvurdsområden. 1

2 L ii n

Antal

|

|

5 Areal produktiv skogsmark ha

Norrbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Summa

hemmansskog

bolagsskog

6 48 9 2

2 991 50 811 8 841 1 172

10 135 37 374

65 18 8

Summa

6 Antal delägare

1 239

13 126 88 185 8 841 2 411

96 686 69 13

63 815

48 748

112 563

23 445

21 100

44 545

366 Planlagda skogsvårdsområden i: Västernorrlands län

227 Av tabellen framgår, att bildandet av skogsvårdsområden ännu icke har kommit i gång i nämnvärd omfattning med undantag för Västerbottens län. Av skogsvårdsstyrelsernas yttranden beträffande lämpligheten av att vid planläggning av skogsvårdsåtgärder inom ett skogsvårdsområde samtidigt upprätta planer för förläggningsbehovets tillgodoseende samt att anförtro förläggningsfrågans ordnande åt skogsvårdsföreningarna må här återges följande. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, där skogsvårdsföreningar hittills icke bildats, anser, att resultat lättare kunna vinnas genom bildande av särskilda föreningar: »Denna utväg anser styrelsen vara att föredraga även ur den synpunkten, att verksamheten med norrländska skogsproduktionsanslaget redan nu är betungad av de många ofta stridiga intressen, som måste sammanjämkas, innan skogsvårdsområde kan bildas. Detta inverkar givetvis hämmande på verksamheten. Därest snabba och goda resultat skola vinnas, skulle styrelsen vilja förorda, att skogshärbärgesfrågan så vitt möjligt icke sammankopplas med norrländska skogsproduktionsanslaget, utan att denna fråga som regel må handläggas separat och att särskilt anslag för ändamålet utverkas. Härigenom vinnes bland annat den fördelen, att en rationell lösning av skogshärbärgesfrågan för en trakt, som ofta på grund av planerade större drivningsarbeten kan vara en brådskande angelägenhet, icke behöver förbliva vilande i avvaktan pä de ofta mycket tidskrävande utredningar särskilt för betesfrågans ordnande, som ofta äro förknippade med verksamheten med norrländska skogsproduktionsanslaget. Från Västerbottens län meddelas: »Tanken att genom statssubventionerad komplettering av kojbeständet å hemmansskogar stimulera till gemensamhetsbyggande förefaller god, då ett förverkligande av uppslaget utan tvivel skulle främja skogsvärdsarbetet genom tillskapande av bättre inkvarteringsförhållanden, förkortade färdvägar och ökad trivsel ä arbetsplatsen.» Beträffande möjligheterna att inom skogsvårdsområdena uppdraga bostadsfrågans ordnande åt skogsvårdsföreningarna meddelas, att dylika föreningar ej förekomma inom länet. På grund därav rekommenderas bildande av särskilda föreningar: »Skulle det bli tal om gemensamhetskojor borde emellertid byggnadsföreningar bildas av de intressenter, vars skiften ha båtnad av en dylik anordning. Delägarstocken i ett skogsvärdsområde är med avseende pä markinnehav så heterogent sammansatt (många sakna skog), att endast vissa grupper av delägare ha intresse av gemensamhetsbyggande.» Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län uttalar den uppfattningen, att det skulle vara av stort värde, om man — i den mån intresse härför finnes bland skogsägarna — samtidigt med den skogliga inventeringen inom skogsvårdsområdena även utarbetade konkreta förslag och kostnadsberäkningar för uppförande av skogsförläggningar. Styrelsen framhåller emellertid, att förläggningsfrågans ordnande inom skogsvårdsområdena icke lämpligen

228 s y n e s k u n n a u p p d r a g a s åt s k o g s v å r d s f ö r e n i n g a r n a , e n ä r s å d a n a å t m i n s t o n e hittills icke b i l d a t s a n n a t ä n i g a n s k a r i n g a o m f a t t n i n g . I y t t r a n d e t a n f ö r e s vidare: »Styrelsen vill därjämte påpeka, att de skogsvårdsområden, som bildas enligt skogsproduktionsanslagets bestämmelser, främst avgränsas sä, att man får lämpliga betesregleringsomräden. Dessa områden överensstämma ofta ej med ur drivningssynpunkt lämpliga enheter. Med hänsyn till detta torde man därför i vissa fall icke ha möjlighet att utnyttja de redan bildade skogsvärdsföreningarna utan måste tänka sig bildandet av andra föreningar — skogsbyggnads- eller skogsdrivningsföreningar — för gemensamt anordnande av skogshärbärgen och skogsstall.» Ur yttrandet från skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län m å anföras följande: »Behovet av skogshärbärgen samt deras placering kan utan större svårigheter fastställas i samband med planläggning av övriga åtgärder, som erfordras inom ett skogsvårdsområde. I regel torde dock icke bostadsanläggningar bliva en för hela området gemensam sak, då det hör till sällsyntheterna, att samtliga delägare kunna utnyttja desamma. Enligt kontrakten vid bildande av skogsvårdsområde skall varje markägare å sin fastighet verkställa de åtgärder, som erfordras. Det synes därför lämpligare, att de delägare inom skogsvärdsområdet, som bliva intressenter i en bostadsanläggning, bilda en byggnadsförening. Sä har inom detta län varit förfaringssättet vid planläggningen inom skogsvärdsområdena av gemensamma får- och getbeten, som samtliga delägare pä grund av belägenheten icke komma att kunna utnyttja. Det torde finnas anledning att i detta sammanhang meddela, att skogsvårdsföreningar synas komma att bildas endast i undantagsfall. Det har nämligen visat sig, att delägarna i skogsvärdsområdena äro obenägna att bilda skogsvårdsföreningar, troligen beroende på svårigheten att erhålla lämpliga funktionärer.» S k o g s v å r d s s t y r e l s e n i G ä v l e b o r g s län m e d d e l a r , a t t s k o g s v å r d s o m r å d e n ä n n u ej b i l d a t s m e n a t t ett flertal s å d a n a p l a n l a g t s . S t y r e l s e n a n f ö r i a n slutning därtill: »Med hänsyn härtill torde det finnas stora möjligheter att i samband med de nu planerade skogsvårdsområdena bygga gemensamma härbärgen och skogsstall. Byggande och underhåll av dessa bör närmast handhavas av styrelserna för skogsvårdsområdena. Emellertid kan det möjligen vara lämpligt att, då skogsvårdsområdena äro mycket stora och ett flertal skogsstall och härbärgen äro behövliga, de skogsägare, som ha nytta av respektive stall och härbärge, sammansluta sig och själva övertaga arbetet härmed.» S k o g s v å r d s s t y r e l s e n i K o p p a r b e r g s län m e d d e l a r , a t t s k o g s v å r d s o m r å d e n ä n n u ej b i l d a t s i n o m l ä n e t och a t t d e n d ä r f ö r ej k a n g ö r a n å g o t p å e r f a r e n h e t g r u n d a t u t t a l a n d e o m u t r e d n i n g e n s förslag. S t y r e l s e n f r a m f ö r i stället ett a n n a t förslag, s o m m å h ä n d a ä r ä g n a t a t t b i d r a g a till i n k v a r t e r i n g s f r å gans lösning i detta län: »Vad som framför allt tarvas i Kopparbergs län är genomförandet av laga skiften, varigenom ett sammanförande och en bättre arrondering av skogsinnehaven kan komma till stånd. Härigenom skulle bildandet av skogsvårdsområden och ett koope-

229 rativt ordnande av bostadsfrågan i skogarna i hög grad underlättas. Ja fråga är väl, om icke bostadsfrågan på skogarna rent av helst borde lösas i direkt anslutning till laga skiftena.» Vid övervägande av detta spörsmål har utredningen kommit till den uppfattningen, att planerandet av förläggningsbyggandet inom ett skogsvårdsområde lämpligen bör göras fristående. Av ovan anförda yttranden från skogsvårdsstyrelser framgår, att skogsvårdsområdena främst avgränsas med hänsyn till skogsvårdssynpunkter samt att därvid stor vikt lägges vid att erhålla lämpliga betesregleringsomräden. Skogsvårdsområdena utgöra därför mången gång icke lämpliga enheter ur drivnings- och förläggningssynpunkt. De i ett tidigare avsnitt av detta kapitel behandlade behovsplanerna böra vidare upprättas så snart som möjligt och det torde därför icke vara lämpligt att för deras upprättande avvakta beslut beträffande bildande av skogsvårdsområde. Härtill kommer att, av skogsvårdsstyrelsernas yttranden att döma, skogsvårdsföreningar icke synas komma att bildas i nämnvärd omfattning, varför man icke torde böra räkna med att sådana föreningar skola handhava uppförande och underhåll av förläggningar inom skogsvårdsområdena. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att, då skogsvårdsplan för ett skogsvårdsområde upprättas, man sam tidigt uppmärksammar, att i mån av behov skogsförläggningar anordnas i enlighet med av utredningen föreslagna principer.

Utredningens förslag. Det synes sålunda åtminstone för närvarande ej möjligt att hänskjuta organiserandet av det eftersträvade samarbetet mellan hemmansägarna till redan existerande eller planerade sammanslutningar inom bondeskogsbruket. Det måste därför ankomma på hemmansägarna själva att taga initiativet till den samverkan, som erfordras för åstadkommande av gemensamma förläggningar. Vad beträffar de former, under vilka sådan samverkan bör äga rum, har utredningen velat lämna skogsägarna största möjliga frihet och därför ej föreslagit någon viss organisationsform såsom villkor för erhållande av byggnadsbidrag. I de flesta fall torde antalet delägare i en förläggning bliva jämförelsevis litet. Det förefaller därför som om bidragssökandet skulle bliva onödigt tungrott, om delägarna vore tvungna att t. ex. vara medlemmar i en förening med styrelse och stadgar. Det förekommer ofta, att ivå eller flera jordbrukare gemensamt inköpa en tröska eller en vedkap för i första hand eget behov, varvid någon av delägarna utses att såsom syssloman eller kassör ha hand om maskinen och sköta räkenskaper m. m. Utredningen har tänkt sig, att ett liknande förfaringssätt skulle kunna komma till användning även i fråga om gemensamt anordnande av skogsförläggning. Delägarna böra sålunda utse en syssloman med uppgift bl. a.

att på delägarna utdebitera vad utöver byggnadsbidraget åtgår för företagels fullbordande, att uppbära och kvittera det beviljade byggnadsbidraget samt att omhänderha vården och underhållet av förläggningen. Delägarna böra underteckna en överenskommelse, vari bl. a. sysslomannen befullmäktigas att vidtaga nyssnämnda åtgärder ävensom att å delägarnas vägnar med skogsvårdsstyrelsen underteckna det kontrakt, som av utredningen föreslagits skola vara förutsättning för beviljande av byggnadsbidrag. Vidare bör överenskommelsen innehålla uppgifter om de grunder, som skola gälla delägarna emellan beträffande fördelningen av byggnadsoch underhållskostnaderna. Överenskommelsen bör godkännas av skogsvårdsstyrelsen. Utredningen bifogar förslag till sådan överenskommelse, som här avses, såsom bil. 4. Om delägarna äro många eller av annan anledning önska fastare former för samarbetet, synes det vara lämpligast, att delägarna bilda en förening, förslagsvis kallad skogsbyggnadsförening. Föreningens angelägenheter böra handhavas av en styrelse och verksamheten regleras medelst stadgar, vilka böra godkännas av skogsvårdsstyrelsen. Det torde finnas möjlighet att hos länsstyrelse låta inregistrera sådan förening enligt lagen om ekonomiska föreningar. Förslag till stadgar för skogsbyggnadsförening bifogas som bil. 5. En skogsbyggnadsförenings uppgift bör vara att anskaffa, uppföra och underhålla de härbärgen, raststugor och skogsstall å hemmansskogar, som erfordras inom föreningens verksamhetsområde. I regel lorde en dylik förening komma att äga en förläggning, men hinder möter givelvis ej för att föreningen är ägare till två eller flera förläggningar i den mån skiftesläggningen för hemmansskogarna är sådan, t. ex. långa och smala skiften, att samma skogsägare ha behov av flera förläggningar. Då avståndet från förläggning till arbetsplats i regel ej bör överstiga tre km, beräknas en förläggning ej kunna användas för ett större skogsområde än som inrymmes inom en cirkel med tre km:s radie, vars medelpunkt utgöres av förläggningen. Det torde även komma att inträffa, att samme hemmansägare, i den mån han är ägare till flera avlägset från varandra belägna skiften, kan komma att vara medlem i två eller eventuellt flera skogsbyggnadsföreningar. Storleken av en förläggning — härbärge och stall samt i mån av behov raststugor — bör anpassas efter delägarnas normala inkvarteringsbehov. Om emellertid antalet delägare i en skogsbyggnadsförening är stort, vilket kan medföra, att delägarnas inkvarteringsbehov vissa år, t. ex. under goda konjunkturer på virkesmarknaden, blir större än vanligt, bör föreningen anskaffa även flyttbara byggnader av lämplig storlek. För att få även sådana supplementära byggnader väl utnyttjade synes det lämpligt, att dessa under år, då de ej erfordras för delägarnas räkning, uthyras till andra arbetsgivare, t. ex. trävarubolag, som äga skogsskiften i närheten av delägarna. De medel, som erfordras utöver beviljat byggnadsbidrag för uppförande

231 eller iståndsättande av gemensam förläggning, skola tillskjutas av delägarna efter på förhand bestämda andelstal. Dessa böra bestämmas så, att de giva uttryck för den nytta, som varje delägare kan ha av förläggningen. Det lämpligaste synes vara, att kostnaderna fördelas i förhållande till den varje delägare tillhöriga skogsmarksareal, för vilken förläggningen kan utnyttjas. Skogsmark belägen på större avstånd från förläggning än tre km medräknas därvid icke. För att åstadkomma en fullt rättvis fördelning borde även viss hänsyn tagas till skogsskiftenas avstånd från förläggningen och måhända även till virkesförrådens storlek å de olika skiftena. Skillnaden i fråga om skiftenas avstånd från förläggningen kompenseras emellertid i viss mån därigenom, att ägarna till de längst bort belägna skiftena i större omfattning än övriga delägare kunna få nytta av de raststugor, som böra ingå såsom ett komplement till bostäderna. Om såsom här nedan föreslås medel till täckande av underhållskostnaderna för en gemensam förläggning uttagas av delägarna i form av avgifter för förläggningens användande, kominer ersättning för den större nytta, som delägare med större virkesförråd ha av förläggningen, att lämnas därigenom, att dessa delägare erlägga sammanlagt högre belopp än övriga delägare för byggnadernas användande. Särskilt med hänsyn till den rättvisare grund för fördelning av underhållskostnaderna, som därigenom kan åstadkommas, synes det vara lämpligt, att avgifter, exempelvis visst belopp för man och dag samt för häst och dag, erläggas av delägare, som taga förläggningen i bruk. Även annan skogsägare än delägare bör givetvis betala för användande av förläggningen, varvid avgifterna böra sättas högre än för delägare. I den mån inflytande avgifter ej äro tillräckliga för byggnadernas underhåll, får återstoden uttagas av delägarna, varvid fördelning sker efter ovannämnda andelstal. Då det är önskvärt, att förläggningarna därjämte amorteras, så att medel finnas disponibla, då byggnaderna varit i bruk så länge, att förläggningen bör helt ombyggas, får utredningen rekommendera, att en amorteringsplan upprättas för varje förläggning. Om byggnaderna beräknas hava en livslängd av 25 år, bör amorteringen ske med 4 % årligen. Även det årliga amorteringsbeloppet bör fördelas på delägarna enligt ovannämnda andelstal.

Kap. VIII. Försäljning av SAK-baracker till bondeskogsbruket. 1. Antal SAK-baracker, beskrivning m. m. Då det gäller att framlägga förslag till komplettering av bostadsbeståndet på hemmansskogarna med nya förläggningar, har utredningen enligt erhållna direktiv att i första hand undersöka, i vad mån samt under vilka former statens arbetsmarknadskommissions baracker — de s. k. SAK-barackerna — kunna utnyttjas för inkvartering av å hemmansskogarna sysselsatta arbetare. Såsom ett led i sin verksamhet under krigsåren för överflyttning av arbetskraft till skogsbruket från andra yrkesområden fann sig arbetsmarknadskommissionen föranlåten att anskaffa bostadsbaracker. Bedan på ett tidigt stadium av denna verksamhet befanns det nämligen nödvändigt att bereda de skogsägare, för vilka inkvarteringssvårigheter förelågo, möjlighet att mottaga den anvisade arbetskraften. Kommissionen föreskrev därför, att skogsägare, på vilkas marker huggarkurser lämpligen kunde anordnas men som hade svårt att inkvartera arbetskraft, på vissa villkor ägde låna baracker från kommissionen. Då skogsbruket genom tjänstepliktsförfarandet tillfördes ovan arbetskraft i större utsträckning, ökades behovet av baracker avsevärt, vilket föranledde ytterligare anskaffning av dylika baracker. Arbetsmarknadskommissionen meddelade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1943, att kommissionen, då den såg sig nödsakad att tillhandahålla skogsägarna baracker för inkvartering av ovan arbetskraft, räknade med en eventuell möjlighet att, sedan barackerna fyllt sitt syfte, kunna till för staten skäliga priser försälja desamma till vederbörande skogsägare. Dessa ha även under hand erhållit meddelande om, att de ägde inlösa mottagen barack till av kommisionen fastställt pris. Kommissionen påpekade även, att den för sin del fann det önskvärt, att den sålunda planerade försäljningen av barackerna komme till stånd i största möjliga utsträckning. De sociala fördelar, som därigenom skulle ernås, fann arbetsmarknadskommissionen vara så betydelsefulla, att de baracker, som kunde förväntas erhålla fredsmässig användning i skogsbruket, icke borde tagas i anspråk för annat ändamål. Utredningen delar kommissionens uppfattning, att barac-

kerna böra komma till användning inom skogshanteringen och anser för sin del, att desamma i första hand böra utnyttjas för tillgodoseende av behovet av förläggningar på hemmansskogarna, där bostadsbeståndet såsom tidigare påvisats i kap. III och IV är såväl kvalitativt som kvantitativt otillfredsställande. I den mån tillgängliga baracker ej erfordras för detta ändamål, böra andra skogsägare och flottningsföreningar beredas tillfälle att förvärva desamma. Arbetsmarknadskommissionens innehav av SAK-baracker. Enligt en den 1 juli 1946 dagtecknad P. M. angående arbetsmarknadskommissionens upphandling av baracker för skogs- och anläggningsarbetare jämte redogörelse för principerna vid utlåning och försäljning av dessa baracker har arbetsmarknadskommissionen under åren 1941, 1942 och 1945 verkställt upphandling av 3 314 flyttbara baracker av typer, som benämnas SAK 12, SAK 45 och SAK 45 a. Kostnaderna för de inköpta barackerna uppgå till ca 16 milj. kronor och medelpriset per barack utgör 4 833 kronor. Medelinköpspriserna vid de olika upphandlingarna framgå av följande sammanställning: År 1941 394 st. baracker till ett medelpris av 4 031 kr./st. » 1942 2 040 » » » » » » 4 790 kr./st. » 1945 880 » » » » » » 5 292 kr./st. Summa 3 314 »

»

»

»

»

» 4 833 kr./st.

Av de upphandlade barackerna har arbetsmarknadskommissionen till andra statliga myndigheter överlåtit ett betydande antal. 182 baracker ha sålunda försålts till domänstyrelsen, 500 ha överlåtits till utrymningskommissionen och 200 till socialstyrelsen. Vidare ha 200 baracker försålts till danska staten. Ett betydande antal har därjämte försålts till låntagare av baracker. Enligt uppgift under hand från arbetsmarknadskommissionen den 12 oktober 1946 utgjorde kommissionens innehav av baracker vid nyssnämnda tillfälle 1 559 st., disponerade på följande sätt: placerade vid statliga beredskapsarbeten utlånade till statliga myndigheter uthyrda till företagare inom torvhanteringen » » betodlare i Malmöhus län » » ideella föreningar m. fl » » industriella företag Disponibla för överlåtelse till skogsbruket

249 67 98 25 51 96 Summa

586 973 1 559

Enligt arbetsmarknadskommissionens åsikt erfordras även i fortsättningen en viss mängd baracker i beredskapssyfte för att möta förläggningsbehovet

vid en eventuellt uppkommande arbetslöshetskris. Behovet av förläggningsplatser för dylikt ändamål anses dock kunna tillgodoses genom de ovannämnda 249 baracker, som disponeras vid statliga beredskapsarbeten och som endast i ringa omfattning utnyttjas. I ovannämnda P. M. meddelade arbetsmarknadskommissionen, att från ett flertal industriföretag på sista tiden inkommit ansökningar om att få inköpa eller förhyra SAK-baracker. Kommissionen hade även, särskilt i sådana fall där produktionen vid företaget bedömts vara av samhällsviktigt intresse, så långt sig göra låtit sökt tillmötesgå framställningarna genom att uthyra baracker. Från företagen hade emellertid i allmänhet framhållits, att fordringarna på en arbetarbostad vid en industri vore sådana, att rätt vidlyftiga inredningsarbeten, såsom indragning av vatten och värme m. m., måste företagas i barackerna. Därför ville företagarna helst försäkra sig om äganderätten till barackerna, innan de läte utföra mera kostsamma standardförbättringsarbeten. På grund av dessa förhållanden anhöll kommissionen om Kungl. Maj:ts bemyndigande att försälja baracker, som beräknats icke kunna bli placerade inom skogsbruket, till sådana ur produktionssynpunkt viktiga industriföretag, som hade svårigheter att anskaffa bostäder på annat sätt. Med hänsyn därtill har utredningen ej räknat med att i sammanställningen å sid. 233 såsom uthyrda till industriella företag redovisade 96 baracker kunna komma till användning inom skogsbruket. Det torde vidare vara ovisst, om i sammanställningen redovisade, till statliga myndigheter utlånade samt till torvhanteringen, betodlare och ideella föreningar m. fl. uthyrda baracker, av vilka ett betydande antal äro placerade i landets sydligare delar, kunna påräknas såsom skogsförläggningar. Av återstående 973 baracker torde de flesta vara utlånade till företagare inom storskogsbruket. Då det nu icke kan beräknas huru inånga av dessa, som komma att inlösas av låntagare, är det för närvarande ej möjligt att angiva det antal baracker, som kan överlåtas till bondeskogsbruket. Beskrivning av SAK-baracker. Baracker av typ SAK 12 äro anordnade och inredda på sätt närmare framgår av planritningen å fig. 71. För att barackerna lätt skola kunna flyttas bestå väggar, golv och tak av fack, som hopfogas på sätt framgår av ritningarna å fig. 74. I fråga om konstruktionen i övrigt hänvisas till byggnadsbeskrivning, bil. 6. En SAK-barack omfattar förutom manskapsrum kök, rum för kocka samt torkrum. Dess invändiga mått äro: längd 11-07 m, bredd 4-94 m och höjd 2-37 m. Manskapsrummets volym utgör 85-55 m 3 eller 7-13 m 3 per man vid full beläggning. De övriga rummen ha följande dimensioner: kök kocka rum torkrum förstuga

2-88 X 2-50 X 2-37 m 2*50 X 2-00 X 2-37 m 2-45 X 1-60 X 2-37 m 1-60 X 1-01 X 2-37 m

235 Fig. 70. Exteriör av barack av typ SAK 12.

Inredning i m a n s k a p s r um: 12 st. enmanssängar, i vissa baracker av järn och i andra av trä, 1 » bord 240 X 75 cm, höjd 70 cm, 1 » bord 120 X 70 cm, höjd 70 cm, 12 » pallar 40 X 40 cm, 12 » klädskåp, vartdera 50 cm brett, 60 cm djupt och 195 cm högt, försett med överfalsad, hängd dörr med hasp och beslag för låsning med hänglås samt med hatthylla och stång för hängare, 1 » vedlår 40 X 60 X 80 cm, med skiva och fällbar lucka; i

kök: 1 st. arbetsbänk 180 cm lång, 55 cm djup och 80 cm hög, försedd med 3 lådor och därunder skåp med 3 dörrar. I två av skåpen hyllor. 1 » skafferi 107 cm brett, 60 cm djupt med hyllor och överskåp, 1 » potatislår 40 X 60 X 80 cm, med skiva uppfällbar mot vägg samt jordlåda, 1 » vedlår enligt ovan, 1 » pall » » ;

Fig. 71. Planritning till barack av typ SAK 12.

i

kockarum: 1 st. säng, 1 » klädskåp enligt ovan, 1 » bord 80 X 60 cm, 1 » pall enligt ovan;

i

torkrum: 1 st. tvättbänk 50 X 150 cm, av ribbor, försedd med hylla för tvättfat, 1 » torkställning för kläder 120 cm bred, 170 cm hög, försedd med 12 st. klädkrokar, 1 » skohylla 40 cm bred, 75 cm lång och 70 cm hög med skiva och 4 snedställda hyllor, 25 cm breda, med nära för klack. Hyllan är försedd med torkställning, 50 cm hög med 2 stänger av rundstav;

i

vindfång: 1 st. hatthylla på konsoller, 30 X 100 cm, försedd med 7 st. krokar. I vissa baracker finnes även ett skåp i förstugan.

Baracker av typerna SAK 45 och SAK 45 a ha samma storlek som SAK 12. Såsom framgår av ritningarna (fig. 72 och 73) har emellertid planlösningen ändrats i syfte att åstadkomma sådana förbättringar i olika avseenden, som enligt vad erfarenheten givit vid handen visat sig önskvärda. Erfarenheter rörande SAK-barackernas beskaffenhet och ändamålsenlighet. Följande redogörelse är grundad på uppgifter från skogs- och flottledsinspektionen samt utredningens egna iakttagelser vid studieresor. Utrymmet i manskapsrummet är tillräckligt för 12 man, särskilt om inredningen så placeras, att utrymmet blir väl utnyttjat. Köket i typerna SAK

237 Fig. 72.

Planritning till barack av typ SAK 45.

12 och SAK 45 a anses av många kockor för litet, enär värmen från spisen vid full fyr blir besvärande, särskilt under den tid av året, då fönsterna ej kunna hållas öppna. Denna olägenhet synes ej vara förhanden i baracker av typ SAK 45, där köket är större (se fig. 72). Torkrummet i typ SAK 12 anses för litet, om man måste räkna med att även selar skola där intagas för torkning. Detsamma kan emellertid utan olägenhet något förstoras. I typerna SAK 45 och 45 a äro torkrummen större. Även förrådsutrymmena äro i typ SAK 12 i minsta laget. Skafferiet i köket kan emellertid förstoras, vilket även skett i de år 1945 tillverkade typerna. Skåp bör anordnas i förstugan i de baracker, där sådant saknas. Lämpligt är även att fristående förrådsrum uppföres för förvaring av kött m. fl. varor, som kunna förvaras i fruset tillstånd. SAK-baracken är värmeisolerad på i stort sett samma sätt som flertalet övriga flyttbara monteringsfärdiga härbärgen för skogsarbetare. Värmegenomgångstalen eller k-värdena i väggar, golv och innertak äro resp. 0*69, 0-64 och 0-71. Medräknas även yttertaket, erhålles ett k-värde för båda taken av 0*56. Väggskarvarnas k-värde är 0-57. I andra, vanligen förekommande typer av flyttbara härbärgen för skogsarbetare synas väggfackens k-värden variera mellan 0'48 och 0-74. SAK-barackens värmegenomgångstal ligger emellan sistnämnda värden och torde därför värmeisoleringen få anses i stort sett tillfredsställande för här ifrågavarande ändamål. Som bekant är emellertid noggrannheten vid monteringen av den allra största betydelse för värmeförhållandena i alla monteringsfärdiga byggnader. Då klagomål framkommit mot SAK-barackens förmåga att bevara värmen, har detta i regel sin grund i otillfredsställande montering eller sättningar i underlaget, varigenom syllringen kommit ur horisontalplanet. I vissa fall synas barackerna

238 Fig. 73.

Planritning till barack av typ SAK 15 a.

ha varit kalla och dragiga på grund av mindre noggrann tillverkning. Då en baracks beskaffenhet sålunda är i hög grad beroende av det sätt, på vilket den monteras, bör vid försäljning av SAK-barack uppmärksammas, alt köparen erhåller fullständig monteringsbeskrivning. Av stor betydelse för uppnående av tillräcklig rumstemperatur vintertid är vidare eldstadens beskaffenhet. I detta avseende möter en olägenhet, som är gemensam för alla flyttbara härbärgen, nämligen den att man ej har tillgång till ett murverk, som magasinerar värme. Typ SAK 12 är dock utrustad med värmekälla, som ger högre värmeeffekt än de eldstäder, som förekomma i de flesta andra typer av flyttbara härbärgen. Den spaltugn, som användes för uppvärmning av manskapsrum och torkrum, har nämligen stor värmekapacitet och vidare kan fyren vid riktig eldning hållas i gång nattetid under flera timmar utan påfyllning av ved. I de baracker, som försetts med varmluftsrör från ugnen, varigenom värmen blir bättre fördelad i rummet, har uppvärmningen ytterligare förbättrats. I kockarummet, som saknar eldstad, är det svårare att vintertid erhålla tillfredsställande temperatur, sedan fyren i järnspisen i köket slocknat. För att råda bot däremot inleddes ett varmluftsrör från spaltugnen även i kockarummet. Tyvärr kunde varmluftsrör ej införas i samtliga baracker på grund av bristande tillgång på plåt. Man gjorde visserligen då ett försök att såsom ersättning för varmluftsrören anordna en huv över ugnen och från denna en trumma av board till kockarummet. Detta system medförde ej avsedd effekt utan verkade i stället så, att osund luft från manskapsrummet överfördes till kockans rum. Följden blev att man vanligen stoppade igen denna förbindelseled mellan rummen. Om emellertid, såsom skett i baracker av typ SAK 45, väggen mellan kök och kockarum delvis slopas, blir det lättare att genom eldning i järnspisen snabbt uppvärma det kombinerade köket-kocka-

239 rummet under kalla nätter. I annat fall bör kockarummet förses med en kamin. 1 delta sammanhang må påpekas, alt i flera baracker ventilatorn omkring rökröret från köksspisen saknar stängningsanordning, vilket medför, att temperaturen i kök och kockarum sjunker snabbare, än om ventilatorn såsom avsetts är försedd med spjäll (se fig. 78). I fråga om torkrummets uppvärmning klagar man då och då över att kaminradiatorn ej ger tillräckligt hög temperatur, såvida ej spaltugnen eldas för fullt. Då så i regel ej sker under hösten, enär temperaturen i manskapsrummet då skulle bliva för hög, är det vid denna tid, då blötväder ofta är rådande, svårt att få kläderna torra över natten. Under vintern är emellertid detta förhållande av mindre betydelse. Radiatorn i torkrummet kan emellertid ersättas med en särskild kamin. Beträffande inredningen må framhållas, att densamma är både tillräcklig och ändamålsenlig. Sålunda äro bl. a. samtliga sängar enmanssängar, vanligen försedda med resårbottnar, vilka synas bliva alltmera uppskattade. Vidare finnes för varje man ett skåp av tillräcklig storlek, varigenom särskild garderob blir onödig. Även köksinredningen är ändamålsenlig och av god beskaffenhet. Baracker av typerna SAK 45 och SAK 45 a äro i vissa avseenden bättre än baracker av typ SAK 12, enär man vid planeringen av dessa kunnat utnyttja de erfarenheter, som vunnits under de år, då sistnämnda typ varit i bruk. Byggnadsdelarnas värmeisolering är dock densamma i samtliga typer. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att man såväl bland arbetsgivare som på arbetarhåll anser, att en SAK-barack i gott skick och riktigt och noggrant monterad utgör en i stort sett tillfredsställande skogsförläggning. Ibland har å arbetsgivarhåll den uppfattningen kommit till uttryck, att den innebär en för hög standard, som medför en onödig fördyring av bostadsbyggandet på skogarna. Under krigsåren framhölls ej sällan från skogsarbetarnas sida, att de med skogsarbete ovana arbetare, som sysselsattes med vedhuggning, förutom andra förmåner även hade kommit i åtnjutande av bättre härbärgen än de, som vanligen stodo dem själva till buds. Det torde ej heller råda något tvivel om, att utnyttjande av de SAK-baracker, som nu finnas tillgängliga, skulle utgöra ett värdefullt och välbehövligt tillskott till bostadsbeståndet på hemmansskogarna. 1 den mån SAK-baracker komma till användning inom bondeskogsbruket, böra de i regel uppföras såsom fasta bostäder. Därvid synes det lämpligt, att de samtidigt i vissa avseenden kompletteras. Detta gäller särskilt om sådana baracker, som flyttats upprepade gånger och därigenom försämrats, men även om sådana, som äro i sitt ursprungliga skick. Önskvärt är därjämte, att varmboningen kompletteras genom anordnande av trossbotten och påförande av fyllning på innertaket. Vidare bör grundläggningen utfö1 7 — 618189

240 /•jalénactor

{

7&Z

_J^*->äA?cA&ii£x:

tnn '.'tffA/te/foj

J

/Ae*«3's*péir

m * . A-A,*. Aim

\

^

WL—

ifk m

#''£éJUw <?rutic/'>jc*i:/-/S7y?/x?^i/L>

HORl5QNTAL5mTION

r3 jV/^'</j/.''

Fig. 74. Ritning utvisande konstruktionen av väggar, tak, golv samt lackskarvar i SAK-barack.

241 ras noggrannare, då en barack, såsom nu avses, uppsattes för stadigvarande bruk. Beträffande SAK-barackernas lämplighet för användning inom bondeskogsbruket har från olika håll gjorts gällande, att dessa för tolv man och kocka avsedda baracker skulle vara för stora för detta ändamål. Denna invändning är befogad, om man utgår ifrån att SAK-baracker skola förvärvas av enskilda hemmansägare, av vilka endast de, vilkas skogsfastigheter tillhöra de största storleksgrupperna, kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt utnyttja härbärgen av denna storlek för egen skog. Framhållas må i detta sammanhang, att enligt utredningens uppfattning även andra skogsägare böra i mån av utrymme och mot ersättning få utnyttja förläggning, som med byggnadsbidrag eller rabatt förvärvats av enskild hemmansägare. Om ifrågavarande baracker, såsom utredningen avser, i regel skola förvärvas gemensamt av flera hemmansägare med nära intill varandra liggande skogsskiften eller av hela byalag, torde det emellertid ofta inträffa, att flera skogsägare, som samtidigt bedriva avverknings- eller andra arbeten, komma att där inkvartera arbetare i sådan omfattning, att utrymmet blir väl utnyttjat. Om antalet delägare i en barack är stort, skulle det t. ex. under en högkonjunktur t. o. m. kunna inträffa, att en SAK-barack visar sig otillräcklig för inkvartering av de arbetare, som då sysselsättas inom det område, för vilket den under vanliga förhållanden är tillräcklig. Av stor betydelse är vidare, att i dessa baracker kan inrymmas ett så stort antal arbetare, att det även ur ekonomisk synpunkt är fördelaktigt för dem att bilda gemensamt hushåll med kocka. Såsom tidigare påpekats har gemensam mathållning hittills endast mera sällan förekommit vid avverkningar på hemmansskogar, beroende på att antalet arbetare i en förläggning i regel varit för litet, för att det skulle löna sig att anställa kocka. För undvikande av de olägenheter, som äro förenade med att hela manskapsrummet skall tagas i bruk, även då baracken bebos av endast ett fåtal arbetare, är det lämpligt att avdela manskapsrummet i två rum, av vilka det mindre i första hand kan disponeras av ägarna själva vid deras besök på skogen och endast i mån av behov tages i bruk för inkvartering av arbetare. Skissen å fig. 75 åskådliggör ett förslag till sådan disposition av en barack av typ SAK 12.

2. Undersökning rörande behov av och intresse för förvärv av SAKbaracker. För bedömande av i vad mån SAK-baracker böra komma till användning inom bondeskogsbruket, har utredningen sökt utröna, dels i vilken utsträckning baracker av denna typ och storlek beräknas kunna på ett tillfredsställande sätt utnyttjas inom bondeskogsbruket och dels det intresse, som å

Fig. 75.

Förslag till avdelande av manskapsrummet i två rum i barack av typ SAK 12

hemmansägarhåll förefinnes för att på förmånliga villkor förvärva baracker för i första hand gemensamhetsbruk. I förstnämnda syfte har utredningen trätt i förbindelse med skogsvårdsstyrelserna i de sju nordligaste länen för att erhålla deras bistånd vid inhämtande av erforderliga uppgifter. Därigenom räknade utredningen bl. a. med att få anlita den sakkunskap, som länsskogvaktarna besitta inom resp. tjänstgöringsområden. Sedan ovannämnda skogsvårdsstyrelser förklarat sig villiga att biträda vid ifrågavarande undersökning, överlämnades till länsskogvaktarna en P. M. angående upprättande av förslag å SAK-baracker, som kunde anses behövliga inom varje länsskogvaktaredistrikt. Vid förslagens upprättande borde hänsyn tagas till att barackerna, som i regel borde uppsättas såsom fasta härbärgen, kunde beräknas bliva på ett tillfredsställande sätt utnyttjade. Baracker skulle sålunda i första hand föreslås placerade inom sådana områden, där man kunde räkna med att drivningar jämförelsevis ofta förekomma. Önskvärt vore vidare, att barackerna i den mån så vore möjligt placerades i anslutning till redan befintliga eller planerade vägar. Därjämte borde de föreslagna barackernas placering angivas å generalstabskarta. Slutligen anhölls, att uppgifter för varje barack skulle lämnas i följande avseenden: 1. Antal skogsägare, som skulle kunna utnyttja baracken. Därvid borde räknas med en gångväg från skogsskifte till barack av högst tre km. För varje skogsägare borde vidare angivas ungefärlig areal produktiv skogsmark samt ungefärligt skogsvärde enligt 1945 års fastighetstaxering. 2. Uppgifter om vilka av hemmansägarna, som vore intresserade av att gemensamt inköpa baracken fritt närmaste järnvägsstation. 3. Avstånd i km till närmaste järnvägsstation med angivande av huru lång sträcka baracken kunde transporteras med lastbil och huru lång sträcka den måste fraktas med häst.

4. Avstånd i km till närmaste gård, där skogsarbetarna kunde erhålla inkvartering. 5. Behov av skogsstall invid baracken med förslag å antal spiltor i detsamma. Tab. 88. Av skogsvårdsstyrelserna föreslagna SAK-baraeker å hemmansskogar. I

*

I L ä n

Norrbottens

Västerbottens

Jämtlands

Västernorrlands

A n t a l

Gävleborgs

Kopparbergs

Värmlands

Summa

b a r a c k e r

Gemensamt f ö r v ä r v . . . . Separat förvärv

70 7

80 3

85 6

915 6

104 7

83 4

(i 4 15

582 48

Summa

1 IG

72 Därav placerade så a t t de ej behöva flyttas .

De från länsskogvaktarna genom skogsvårdsstyrelserna mottagna förteckningarna över SAK-baracker, som föreslås komma till användning å hemmansskogar, utvisa, att med beaktande av ovan angivna synpunkter behov anses förefinnas av sammanlagt 630 baracker. Av den sammanställning över inkomna uppgifter, som återgives i tab. 88 framgår, att behovet synes vara ganska jämnt fördelat inom de olika länen. Den högsta siffran redovisas för Gävleborgs län med 111 baracker och den lägsta för Norrbottens län med 77 st. Av totala antalet kan det stora flertalet eller 582 st. utnyttjas gemensamt av flera skogsägare. Beträffande 321 st. eller ca halva antalet av de föreslagna barackerna ha de därav berörda skogsägarna meddelat, att de vore intresserade av att förvärva desamma. Ett visst intresse har även kommit till uttryck hos ytterligare ett antal hemmansägare, vilka dock försiktigtvis ej velat göra något uttalande i frågan, förrän de erhållit kännedom om det pris, barackerna komme att betinga. På 72 av de föreslagna uppställningsplatserna funnos redan då uppgifterna lämnades SAK-baracker uppmonterade, övriga föreslagna baracker måste transporteras från närmaste järnvägsstation dels med lastbil och dels med häst. Enligt länsskogvaktarnas uppfattning erfordras skogsstall, inrymmande minst 1 500 spiltor, vid 403 av de föreslagna barackerna. Med ledning av uppgifterna om barackbehovet i provsocknarna har beräknats huru inånga SAK-baracker, som kunna anses behövliga å bondeskogarna inom Nordsverige. För samtliga sju län skulle enligt denna undersökning behövas cirka 880 baracker, fördelade på de olika länen enligl följande sammanställning:

244 Norrbottens län: Lappmarken Kustlandet Västerbottens län: Lappmarken Kustlandet

80 20 50 —

Jämtlands län Västernorrlands » Gävleborgs » Kopparbergs » Värmlands »

160 140 160 90 180

Inom Norsjö socken, som representerar Västerbottens läns kustland, anses behov av SAK-baracker ej förefinnas och på grund därav redovisas ej heller några baracker för kustlandet i detta län. Sannolikt är dock, att något behov av SAK-baracker det oaktat förefinnes inom detta område. Det stora antalet baracker inom Värmlands län beror därpå, att provsocknarna därstädes äro representativa för länets skogsbygder men ej för de tätare befolkade jordbruksbygderna i länets södra del. Behovet är därför sannolikt något mindre än det ovan för detta län angivna. För att erhålla en klar uppfattning om förefintligt behov av såväl SAKbaracker som andra härbärgestyper och skogsstall inom bondeskogsbruket hade det varit önskvärt, att utredningen kunnat komma i förbindelse med de hemmansägare, som beröras av detta spörsmål. Enär detta av praktiska skäl ej låtit sig göra, har utredningen för att erhålla en så allsidig belysning som möjligt av behovet av SAK-baracker sökt bereda hemmansägare, som så önskat, tillfälle att delgiva utredningen sina synpunkter och önskemål i detta avseende. Detta har skett dels under utredningens studieresor, dels genom hänvändelser till skogsägareföreningarna inom undersökningsområdet och dels genom publicering av en artikel i ämnet i Jordbrukarnas Föreningsblad samt i ett antal tidningar i Norrland, Dalarna och Värmland (bil. 7). Genom denna tidningsartikel ville utredningen bereda hemmansägare, som ej äro medlemmar i skogsägareföreningar, tillfälle att direkt till utredningen framföra önskemål om förvärv av SAK-baracker. Ovannämnda åtgärder ha emellertid ej givit det resultat, som utredningen hoppats. Med anledning av tidningsartikeln ha visserligen ett antal framställningar och förfrågningar inkommit från enskilda hemmansägare i olika delar av landet. De skogsägareföreningar, som tillskrivits, ha däremot på något undantag när ej ansett sig kunna lämna uppgifter angående intresset för inköp av SAK-baracker. Orsaken härtill synes ha varit, att föreningarna ej velat göra något uttalande angående förvärv av baracker, förrän de därmed förenade villkoren och särskilt försäljningspriserna blivit kända. Skogsägareföreningarnas riksförbund har emellertid i skrivelse till föreningarna givit uttryck för stort intresse för förslaget att utnyttja SAK-baracker såsom fasta förläggningar å hemmansskogarna (bil. 8). I förbundets skrivelse uttalades även den förhoppningen, att skogsägareföreningarna med allvar måtte gå in för att intressera skogsägarna för gemensamt inköp av SAK-baracker och att påvisa de fördelar, som kunde nås genom att göra vistelsen i skogen

245 mera inbjudande och trivsam för såväl skogsägarna själva som hos dem sysselsatta skogsarbetare. Framhållas må att även flertalet affärsledare hos de ifrågavarande skogsägareföreningarna vid överläggningar med utredningen visat stort intresse för förslaget, att bondeskogsbruket skulle förvärva SAK-baracker.

3. Prissättning av SAK-baracker vid försäljning till bondeskogsbruket. Vid uppgörande av förslag till försäljningspriser för SAK-baracker har utredningen ansett det önskvärt, att i huvudsak samma principer tillämpas vid all försäljning av staten tillhöriga baracker. Utredningen har därför i den mån så varit möjligt sökt följa de riktlinjer, som framlagts av 1946 års barackutredning i en den 25 maj 1946 dagtecknad promemoria beträffande försäljning av företrädesvis under krigsmaktens och civilförsvarsstyrelsens förvaltning stående baracker och andra därmed jämförliga byggnader. Barackutredningen har såsom grund för prissättningen utgått från inköpspriset för den från fabriken levererade trästommen. För fastställande av det slutgiltiga försäljningspriset har hänsyn i första hand tagits till den årliga värdeminskningen och den extra förslitning, som går utöver denna värdeminskning. Vad angår den årliga värdeminskningen har barackutredningen utgått från antagandet, att en byggnad av ifrågavarande slag, om den användes för civila ändamål, ej hade längre livslängd än 25 år, i följd varav ett värdeminskningsbehov av 4 % årligen skulle föreligga. Med hänsyn till förslitningen hade barackbeståndet av de uppgiftslämnande myndigheterna uppdelats i fyra grupper. Barackutredningen har ansett, att förslitningsgraden i fråga om den första gruppen, omfattande baracker av mycket god kvalitet, blivit till fullo tillgodosedd genom värdeminskningsavdraget. För baracker tillhörande övriga tre grupper har föreslagits ytterligare värdeminskningsavdrag med resp. 10 %, 20 % och 30 %. Då det ansetts önskvärt, att kommuner och enskilda sammanslutningar, vilka ämnade använda barackerna för olika allmännyttiga ändamål, skulle komma i ett förmånligare läge än andra köpare vid förvärv av här avsedda byggnader, har barackutredningen i sådana fall förordat en rabatt utöver andra prisreduktioner av 50 % på försäljningspriset. Såsom inledningsvis meddelats, är låntagare av SAK-barack berättigad att vid lånetidens utgång inlösa barack till av arbetsmarknadskommissionen fastställt pris. Detta beräknas med utgångspunkt från inköpspris för barack med inventarier. Därifrån göres avdrag för värdeminskning, som av kommissionen beräknats till 100 kr. per månad under första året samt därefter 50 kr. per månad. Med hänsyn till avskrivningsbeloppens storlek har kommissionen ej tillämpat några generella avdrag för extra förslitning, som gått utöver den årliga värdeminskningen. Hänsyn därtill har emellertid tagits i

246 vissa fall, då kommissionen avyttrat baracker, som befunnits i sämre skick än det genomsnittliga. På begäran av utredningen har arbetsmarknadskommissionen den 3 november 1945 överlämnat preliminära prisuppgifter för baracker av typerna SAK 12, SAK 45 och SAK 45 a. Då kommissionen ej ansett sig kunna uppdela de olika baracktyperna i klasser efter de värden, de representerade, har kommissionen beräknat medelpriser för varje baracktyp, inkl. inredning och uppvärmningsanordningar, på basis av inköpsvärdet för ca 500 baracker av typ SAK 12, 100 st. SAK 45 och 50 st. SAK 45 a med jämn fördelning under den tidrymd, resp. baracker upphandlats av kommissionen. Från barackernas inköpspriser har avdragits värdeminskning intill den 1 juli 1947 enligt ovan angivna grunder (se tab. 89). Tab. 89.

Medelpriser å SAK-baraeker av olika typer efter avskrivning till V? 19*7. o

4 SAK 12

SAK 45

SAK 45 a

Medelpris för barack Järnvägstransport till köparens station med en beräknad medeltransportlängd av 250 km

1 610

3 445

3 780

145 Medelpris för barack fritt köparens station

1 755

3 590

3 925

1 Till de värden, som sålunda erhållits, har såsom av tabellen framgår lagts medelkostnaden för barackens transport på järnväg till köparens station, vilken kostnad med utgångspunkt från en medeltransportlängd av 250 km beräknats utgöra 145 kr. Kommissionen synes därmed ha velat hävda den principen, att staten vid avyttrande av baracker ej borde ikläda sig några andra kostnader än sådana, som vore förenade med handhavandet av barackernas försäljning. Då emellertid ifrågavarande transportkostnader i verkligheten torde komma att variera inom ganska vida gränser, särskilt om det skulle visa sig behövligt att frakta baracker från mellersta och södra delarna av landet till Norrland, synes det motiverat med hänsyn till önskvärdheten av att priserna för baracker av samma typ bliva något så när enhetliga, att ifrågavarande järnvägsfrakter betalas av staten. Utredningen har även räknat därmed vid upprättandet av nedanstående kostnadskalkyler. Nedmontering av barack, framkörning till utlastningsplatsen och lastning på järnvägsvagn ombesörjes och bekostas kontraktsenligt av den låntagare, som vid tidpunkten för försäljningen disponerar baracken. Framhållas må emellertid, alt de sålunda företagna avskrivningarna i flera fall icke torde vara tillräckliga med hänsyn till barackernas tillstånd. Detta gäller särskilt i fråga om en del av de upprepade gånger flyttade baracker av typ SAK 12, som på grund av ovarsam behandling i sam-

band med flyttningarna äro i sådant skick, atl värdet icke motsvaras av det ovan angivna medelpriset. Som belägg därför må anföras, att, enligt under hand hos arbetsmarknadskommissionen erhållna uppgifter, baracker i mindre gott stånd ha försålts till priser, som avsevärt understiga det ovan genom enbart reguljära avskrivningar erhållna medelpriset. Önskvärt är därför, att vid försäljning av SAK-baracker till bondeskogsbruket hänsyn tages till den extra förslitningen. Utredningen ansluter sig därför i princip till barackutredningens förslag i detta avseende och föreslår, att de baracker, som komma i fråga till försäljning till hemmansägare för att användas för inkvartering av skogsarbetare, uppdelas i tre grupper med hänsyn till förslitningen: grupp I: baracker av god kvalitet, » II: » » mindre god kvalitet, » III: dåliga baracker. För baracker, som hänföras till grupp I, anses något förslitningsavdrag utöver den årliga avskrivningen ej behöva ifrågakomma. För baracker hänförliga till grupp II bör ett förslitningsavdrag av förslagsvis 300 kr. medgivas. Baracker tillhörande tredje gruppen böra över huvud taget ej försäljas för användning inom skogsbruket. Den kostnad, en köpare i öppna marknaden har att vidkännas för en på skogen uppförd barack, omfattar emellertid även utgifterna för transport från köparens järnvägsstation till byggnadsplatsen — i regel dels med lastbil och dels med häst — samt för barackens uppmontering. För att bilda sig en uppfattning om den ungefärliga storleken av nämnda transportkostnader inom vart och ett av de sju nordligaste länen har utredningen bearbetat de uppgifter rörande ifrågavarande transporter, som efter därom av utredningen gjorda framställningar inkommit från skogsvårdsstyrelserna i nyssnämnda län. Därvid ha erhållits i tab. 90 angivna medelavstånd för bilresp. hästtransporter. Tab. 90.

Genomsnittliga kostnader för transport av SAK-baraeker inom olika län.

2 | 3

4 | 5

6 | 7

8 | 9

10 | 11

12 | 13

14 | 15

Västernorrlands

Gävleborgs

Kopparbergs

Värmlands

km

km

km

L Norrbottens

Västerbottens

km

km

kr.

kr.

Jämtlands km

kr.

ä

n

kr.

kr.

kr.

km

kr.

Transport med lastbil 25 Transport med häst. 5

140 45 190 6

190 18 190 4

135 13 165 4

130 16 165 3

135 16 165 4

135 49 165 3

200 165

Summa 30

330 51

380 22

300 17

295 19

300 20

300 52

365 Monteringskostnad . .

350 Summa

248 Med ledning av medeltransportkostnader, som zonvis beräknats av arbetsmarknadskommissionen (se sid. 250), h a uträknats genomsnittliga transportkostnader inom resp. län, vilka finnas angivna i tab. 90. Till nyssnämnda kostnader har lagts monleringskostnaden, som av kommissionen beräknas till 350 kr. per barack. De sålunda erhållna medelkostnaderna per barack av de olika typerna, monterad å köparens skog, angivas i tab. 91. Påpekas må, att priserna på grund av tilläggen för transport- och monteringskostnader komma att variera ganska avsevärt omkring de i tabellen angivna medeltalen. I Västerbottens och Värmlands län, som enligt länsskogvaktarnas uppgifter synas ha de längsta transporterna, kunna kostnaderna för barack av typ SAK 12 gå upp till 2 995 resp. 3 165 kr. Tab. 91. Kostnader för SAK-baraeker av olika typer uppförda å hemmansskogar. 1

2 SAK 12

L ä n

Norrbottens Västerbottens

«

4 S A K 45

6 V SAK 45 a

medelkostnad

kostnad per sovpl.

medelkostnad

kostnad per sovpl.

medelkostnad

kostnad per sovpl.

2 290 2 340 2 260 2 255 2 260 2 260 2 325

176 180 174 174 174 174 179

4 125 4 175 4 095 4 090 4 095 4 095 4 160

317 321 315 315 315 315 320

4 460 4 510 4 430 4 425 4 430 4 430 4 495

343 347 341 340 341 341 346

I detta sammanhang vill utredningen framhålla det i och för sig naturliga förhållandet, att vid försäljning av baracker till bondeskogsbruket barack, som redan står på bondeskog, i första hand bör hembjudas åt de hemmansägare, som kunna utnyttja baracken å dess nuvarande plats, varigenom frakt- och i vissa fall, då grundläggningen är utförd på tillfredsställande sätt, även monteringskostnader undvikas. Rabatter. Med hänsyn till i kap. V förebragt utredning om bondeskogsbrukets ekonomiska möjligheter att anordna härbärgen och skogsstall torde de medelvärden, som angivas i tab. 91, i regel vara för höga för att enskilda hemmansägare skulle reflektera på att till dessa priser inköpa SAK-baracker. Denna uppfattning har även kommit till uttryck vid utredningens överläggningar med hemmansägare. Därvid har jämväl gjorts gällande, att priserna äro för höga även vid gemensamt förvärv av baracker. Under åberopande av de synpunkter, för vilka utredningen närmare redogjort i kap. VI, sid. 209 o. f., och vilka anförts såsom motiv för beviljande av byggnadsbidrag till uppförande av andra förläggningar, finner utredningen motiverat, att rabatter lämnas vid överlåtelse av SAK-baracker till bondeskogsbruket. I annat fall

249 torde det antal baracker, som komma att inköpas för användning å hemmansskogarna, bliva obetydligt. Beträffande principen för rabatternas beräknande har utredningen kommit till den uppfattningen, att rabatterna böra utgå med en viss procent av de värden, barackerna ha efter uppförandet å resp. hemmansskogar. Genom att föreslå rabattens beräknande på värdet av barack uppförd å köpares skog har utredningen för åstadkommande av önskvärd likformighet följt den princip, som föreslås tillämpad vid beviljandet av bidrag till nyuppförande av härbärgen av annan typ, vilka bidrag utgå på den godkända sammanlagda kostnaden för material, arbete och transporter. Tab. 92.

Medelkostnad per SAK-barack vid gemensamt förvärv efter avdrag av föreslagen rabatt. 1

|

|

4 Medelkostnad per barack Län

Norrbottens Jämtlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands

SAK 12

SAK 45

SAK 45 a

1 145 1 135 1 130 1 130 1 130 1 130 1 165

2 065 2 050 2 050 2 045 2 050 2 050 2 080

2 230 2 220 2 215 2 215 2 215 2 215 2 250

Rabatt föreslås utgå med 50 % av kostnad för barack uppsatt å köparens skog, vare sig försäljning sker för gemensamhetsbruk eller till enskild hemmansägare. I senare fallet bör uppställas den fordran, att köparens produktiva skogsmarksareal ej överstiger 400 ha samt att han förklarar sig villig att i mån av utrymme och mot skälig ersättning upplåta baracken till andra arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare, sysselsatta å hemmansskog. Skogsägare med större areal än 400 ha synas sålunda ej böra erhålla rabatt annat än som ovan föreslagits vid gemensamt förvärv. Sådan större skogsägare bör dock äga företrädesrätt framför trävarubolag och flottningsföreningar att inköpa baracker till av kommissionen fastställda priser. Med nu föreslagen rabatt torde försäljningspriserna bliva överkomliga också för enskilda hemmansägare, som kunna utnyttja baracker av denna storlek, även om hänsyn tages till de kompletteringsåtgärder, vilka såsom tidigare framhållits (sid. 239) böra företagas i samband med barackernas montering. De prisberäkningar, vilka åskådliggöras av tab. 92, avse medelpriser för SAK-baracker inom vart och ett av de sju nordligaste länen. Då det gäller att i det enskilda fallet bestämma den barackkostnad, på vilken rabatt skall beräknas, föreslår utredningen till undvikande av de olägenheter, som skulle vara förenade med ett fastställande av de verkliga transport- och monteringskostnaderna, att dessa kostnader bestämmas efter en på förhand fast-

250 ställd prislista. Från statens arbetsmarknadskommission, som härvidlag besitter stor erfarenhet, har utredningen erhållit i nedanstående sammanställning angivna kostnadsuppgifter beträffande transporter med lastbil resp. hästskjuts vintertid samt för montering. Utredningen föreslår, att dessa kostnader tillämpas vid beräknande av försäljningspris å SAK-baracker. Biltransport 1—5

km

6—10

»

11—15 16—20 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50

» » » » » » » »

Hästtransport 1—2 km 3—4 5—6 7—8 9—10

inkl. lossning från järnvägsvagn. r. 110 51—55 km kr. 56—60 » » 115 61—65 » » 130 66—70 » » 135 71—75 » » 140 76—80 » » 155 81—85 » » 165 86—90 » » 175 91—95 » » 190 96—100 » » 200

kr. 225 235 245 260 275 305 315 325 340 350

vintertid. kr. 130 165 190 265 315

11—12 km 13—14 » 15—16 » 17—18 » 19—20 »

kr. » » » »

360 410 475 525 570

Uppmontering. kr. 350 per barack. För belysande av tillvägagångssättet vid beräknande av försäljningspriset för viss barack enligt ovan föreslagna principer lämnas följande exempel. Förutsättningar: Arbetsmarknadskommissionen har inköpt baracken — av typ SAK 12 — den 31/12 1942. Den skall försäljas den 1/7 1947 och är vid tidpunkten för försäljningen hänförlig till grupp II. Barackens värde fritt köparens järnvägsstation efter avskrivning t. o. m. den 30/6 1947 . . kr. 1610: — Extra förslitningsavdrag » 300: — Barackens försäljningspris den 1/7 1947 kr. 1 310: Lastbilstransport 45 km » 190: Hästtransport 4 km » 165: » 350: Monteringskostnad

kr. 1 310:

Barackens värde monterad å köparens skog Rabatt 50 %

kr. 2 015 » 1 007 50

Rabatterat försäljningspris

kr. 1 007 50

251 4. Försäljningen av SAK-baracker. Beträffande försäljning av staten tillhöriga baracker har barackutredningen genom förordande av ett decentraliserat förfaringssätt velat göra proceduren så enkel och praktisk som möjligt. 1945 års skogshärbärgesutredning, som i fråga om SAK-barackernas försäljning anlagt liknande synpunkter, har vid sitt övervägande av huru försäljningsförfarandet bör ordnas kommit till den uppfattningen, att det bör uppdragas åt länsarbetsnämnderna att ombesörja försäljningen i enlighet med direktiv meddelade av arbetsmarknadskommissionen. Därigenom kan länsarbetsnämndernas erfarenhet i fråga om försäljning av baracker och kännedom om lokala förhållanden — låntagare, antal flyttningar m. m. — utnyttjas. Länsarbetsnämnderna torde därför ha större möjligheter än andra organ att genomföra försäljningarna till likformiga och rättvisande priser. Det i direktiven för utredningen omförmälda förslaget, att skogsvårdsstyrelserna eller skogsägareföreningarna skulle medverka vid avsättningen avbarackerna genom att antingen ställa sig såsom köpare av desamma och därefter på skäliga villkor upplåta dem till skogsägarnas disposition eller förmedla försäljningen direkt till skogsägarna, synes ej kunna realiseras. Skogsvårdsstyrelserna ha i övrigt ej att taga befattning med förvaltningsuppgifter. Vid överläggningar med läns jägmästare har från deras sida framhållits, att deras egentliga arbetsuppgifter äro av den omfattning, att de ej kunna åtaga sig dylikt uppdrag. Skogsägareföreningarna anse sig ej heller kunna lämna sådan medverkan vid försäljningen. Skogsägareföreningarnas riksförbund har i sin tidigare omförmälda skrivelse (bil. 8) givit uttryck för den uppfattningen, att det icke vore lämpligt att, såsom i direktiven föreslagits, skogsägareföreningarna skulle inköpa ett antal baracker och sedan i sin tur hyra ut desamma till avverkarna. Varje flyttning av en barack innebure nämligen, att den undan för undan försämrades. Underhållet skulle under sådana omständigheter bliva kostsamt, vilket i sin tur måste verka fördyrande på hyresavgifterna. Däremot borde medverkan från skogsägareföreningarna säkert kunna påräknas, då det gäller att lämna skogsägarna råd och hjälp vid inköp av baracker. Ansökan om inköp av SAK-barack bör göras å av arbetsmarknadskommissionen fastställt formulär (se förslag å bil. 9). Av ansökan bör framgå barackens planerade uppställningsplats. Om barack ej redan finnes uppställd å lämplig plats, bör av ansökan vidare framgå avståndet i km till närmaste järnvägsstation med angivande av huru långt baracken kan transporteras med lastbil samt huru långt den måste fraktas med häst. Om ansökan däremot avser å lämplig plats redan monterad barack, bör angivas, huruvida densamma är uppställd på tillfredsställande grund. Ansökan bör innehålla uppgift om köparens namn och adress samt vid ansökan om enskilt förvärv därjämte uppgift om storleken

252 av köparens skogsmarksinnehav. Å ansökan lämnade uppgifter skola av vederbörande länsskogvaktare bestyrkas. Länsskogvaktaren skall därvid även intyga, att barackens föreslagna uppställningsplats är lämplig. Innan ställning tages till barackens uppställningsplats bör därför samråd sökas med länsskogvaktaren. I den mån sådan behovsplan, som av utredningen föreslagits (se sid. 220), hunnit upprättas för socknen, bör denna därvid givetvis tjäna till ledning. Sedan länsarbetsnämnden prövat ansökan, bör köpehandling upprättas å av arbetsmarknadskommissionen fastställt formulär. Förslag till köpehandling har utarbetats och närslutes såsom bil. 10. Utredningen har därvid tänkt sig, att länsarbetsnämnden i köpehandlingen lämnar förslag å lämplig barack med angivande av typ samt att nämnden verkställer prisberäkning av densamma med avdrag för rabatt. I köpehandlingen böra vidare angivas de med försäljningen förenade villkoren. Som villkor för inköp av SAK-barack till reducerat pris föreslås gälla, att köpare förbinder sig att omsorgsfullt uppmontera barack på angiven plats, att uppföra densamma på tillfredsställande grund, att ombesörja erforderligt underhåll av baracken, att inbetala köpeskillingen inom 30 dagar från köpets avslutande, att, därest barack inom ett år från köpets avslutande icke skulle vara uppmonterad på plats, som angivits i ansökningen eller på annan av länsskogvaktaren godkänd plats och länsarbetsnämnden icke medgivit anstånd med uppförandet, på anfordran av länsarbetsnämnden inbetala ett belopp motsvarande erhållen rabatt jämte 5 % ränta därå från köpets avslutande till dess betalning sker, samt att, då fråga är om enskilt förvärv, i mån av utrymme i baracken mot skälig ersättning upplåta densamma till andra arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare, sysselsatta å skog hörande till vissa i köpehandlingen angivna fastigheter. Vidare böra vid gemensamt förvärv köparna sinsemellan förbinda sig att icke begära försäljning av baracken enligt 6 § i lagen om samäganderätt.

Kap. IX.

Byggnadsbeskrivningar.

Med ledning av resultat, som erhållits vid undersökningarna inom provsocknarna, har förläggningsbehovet å de nordsvenska hemmansskogarna uppskattats till i runt tal 62 500 sovplatser och 18 600 spiltor. Detta behov är i viss mån redan tillgodosett, i det att å bondeskogarna nu befintligt bostadsbestånd torde k u n n a beräknas medgiva inkvartering av ca 37 500 arbetare resp. inhysande av ca 11 200 hästar. För tillgodoseende av återstående behov av manskapsinkvartering — ca 25 000 sovplatser — har utredningen i första hand föreslagit överlåtande till bondeskogsbruket av ca 900 SAK-baracker. Om detta förslag realiseras, skulle en visserligen betydelsefull men dock långt ifrån tillräcklig komplettering av bondeskogarnas härbärgesbestånd erhållas, enär detta antal SAK-baracker fullt utnyttjade endast representerar ett antal sovplatser av ca 10 600. I den mån manskapsrummet i SAK-barackerna i vissa fall avdelas i två rum och därvid såsom fig. 75 utvisar anordnas för 10 man, kommer nyssnämnda siffra att sjunka. Man torde sålunda få räkna med ett kompletteringsbehov utöver SAK-barackerna av härbärgen av andra typer representerande minst 14 400 sovplatser samt skogsstall rymmande ca 7 400 spiltor. Nya härbärgen och skogsstall av olika storlek. Vid undersökningarna i provsocknarna har framgått, att ovan föreslagna ca 900 SAK-baracker gemensamt utnyttjade i stort sett synas vara tillräckliga för tillgodoseende av bondeskogsbrukets behov av större härbärgen. Vid bostadsbeståndets ytterligare komplettering synas därför i allmänhet härbärgen av något mindre typer vara erforderliga. Utredningen har utarbetat förslag till härbärgen avsedda för 8, 6 resp. 4 man. Även dessa typer av härbärgen äro i regel avsedda för gemensamt användande. Härbärgen av de minsta typerna äro därjämte avsedda att komma till användning i sådana fall, då hemmansägare äro nödsakade att uppföra härbärge endast för den egna fastighetens behov. Dessutom ha förslag upprättats till skogsstall för 4, 3 resp. 2 hästar. (Se fig. 77—83). Hinder böra givetvis icke möta för hemmansägare, som så önska, att uppföra härbärgen och skogsstall av andra

254 typer än dem, utredningen här föreslagit. Innan statsbidrag beviljas för uppförande av dylika byggnader, böra emellertid såsom föreslagits i kap. VII ritningarna till desamma ha godkänts av skogs- och flottledsinspektionen. Vad byggnadssättet beträffar förordar utredningen av kostnadshänsyn väggar av draghugget och bilat timmer minst 15 cm tjocka samt fyllningsväggar på stolpresning med minst 10 cm:s fyllning av torr sågspån (se fig. 76). Om andra byggnadsmaterial — byggnadsplattor, isoleringsmattor el. dyl. — användas, bör byggnadskonstruktionen i varje särskilt fall prövas av skogs- och flottledsinspektionen. Härbärgena böra uppföras på jordfasta stoppstenar eller å annan betryggande grund och förses med trossbotten med minst 20 cm:s trossfyllning. Vid byggnadernas uppförande och anordnande skola i övrigt föreskrifterna i riksförsäkringsanstaltens anvisningar nr 6/1938 lända till efterrättelse. Om arbetsbeskrivning eller närmare anvisningar i särskilda fall visa sig erforderliga, har utredningen räknat med att det skulle ankomma på de av utredningen föreslagna konsulenterna att utarbeta dylika och även i övrigt stå hemmansägarna till tjänst med råd och hjälp. U

J

4*4jparrar

- 4jå^jrpclr&ruicri yuitntrio

Y"jpärucicie

oväder

'Z/2& '/"osaantctde

oAi/réade

V4"ZTJöc^/^J

orsjdgr

'% W>'"^ Fig. 76.

Ritning till fyllnadsvägg i skogsstuga.

8-mansstugan. Utredningens förslag till skogsstuga för 8 man (fig. 77) har utarbetats med tanke på anordnande av gemensam mathållning. Vid upprättande av behovsplaner för provsocknarna har, i syfte att å bondeskogarna få till stånd kooperativa matlag i större omfattning än hittills, i första hand föreslagits gemensamt uppförande av för kocklag anordnade

Fig. 77.

Förslag till skogsstuga för 8 man och kocka.

8-mansstugor. Den nu gällande skogshärbärgeslagen stadgar visserligen skyldighet för arbetsgivare att anordna härbärge för gemensam mathållning endast om detsamma är avsett för minst 10 man, men utvecklingen har numera gått därhän, att kooperativa matlag med kocka ofta bildas av mindre arbetslag. Det allt vanligare användandet av enmanssängar har vidare medfört, att man numera måste räkna med något större utrymme i härbärgena än vad som tidigare var erforderligt. Vid utformandet av utredningens förslag till härbärgen för bondeskogsbruket har hänsyn tagits även därtill. 8-mansstugan, vars utvändiga mått äro: längd 7-8 m och bredd 5*8 m, har en invändig takhöjd av 2-4 m och är indelad i manskapsrum med matplats och sovavdelningar samt köksavdelning med sovalkov för kockan. Manskapsrummet har en golvyta av 23-7 kvm eller 3 kvm per man och en volym av 56-9 kbm eller 7-1 kbm per man. Sovplatserna utgöras av enmanssängar i två etager och ha sammanförts till två grupper. På senare tid har från arbetarhåll framförts önskemål om att härbärgena skulle så anordnas, att de arbetare, som så önska, finge tillfälle att något så när ostört ägna sig åt läsning och studier m. m. Utredningen har sökt tillgodose detta önskemål 18—618189

./

00 Fig. 78. Ritning till ventilationstrumma av plåt kring rökrör från spis eller kamin.

Ja/m för 0man

Fig. 79.

Jl

Förslag till skogsstuga jör 6 man.

•riuri

därigenom, att den ena sänggruppen genom skåpens placering avskiljts från manskapsrummet i övrigt. Denna avdelning har även försetts med fönster samt med ett bord och bänkar. Skåp, avsett för förvaring av bättre kläder samt andra personliga tillhörigheter, bör avdelas på halva höjden och förses med hylla med krokar samt med beslag för låsning med hånglas. Köksavdelningen, som mäter 4-3 X 2-2 m, kockans sovalkov ej inräknad, är inredd med beredningsbord med förvaringsplats för kokkärl m. m., skåp för specerier och porslin samt vedlår och bör förses med järnspis av storlek nr 25. I köksavdelningen h a r därjämte inrymts ett skafferi. Mellanväggen mellan köksavdelning och manskapsrum föreslås utförd av 1" späntade bräder, i kockans sovalkov gående mellan golv och tak men i övrigt med ca 10 cm:s öppning vid golv och tak. Uppvärmning av manskapsrummet erhålles dels därigenom att för köksspisen lämnas en öppning i mellanväggen något större än spisens baksida, dels genom nyssnämnda öppningar vid golv och tak och dels genom att rökröret från spisen, som bör vara s. k. bakrökare, dragés upp genom manskapsrummet. I anslutning till kockans sovalkov, som är 0-9 m djup, har föreslagits anordnande av ett klädskåp samt ett mindre bord med sittplats. Torkrummet är placerat inom stugans varmbonade väggar och mäter 2*2 X 1'9 m, vilket innebär en golvyta av 0-52 kvm per man. Dess mot manskapsrummet m. m. vettande mellanväggar böra utföras av späntat virke. Mellan köksavdelning och torkrum har inrymts ett vindfång om 1*30 X 1'15 m. Manskapsrum, köksavdelning, torkrum och skafferi äro försedda med ventilationsanordningar i form av väggventiler. Spisen och torkrumskaminen böra därjämte förses med ventilationstrummor av plåt kring rökrören (se fig. 78). 8-mansstugan uppförd av timmer har kostnadsberäknats i Gävleborgs län till ca 4 240 kronor och i Värmlands län till ca 3 610 kronor. Motsvarande kostnader ha vid anordnande av fyllningsväggar beräknats till ca 4 610 kronor resp. ca 3 480 kronor. Dessa beräkningar innefatta kostnader för material, arbete och transporter dels med lastbil 25 k m och dels med häst 3 km. 6-mans- och A-mans stugor na, vilkas planlösningar framgå av fig. 79 och 80, äro avsedda för individuell mathållning. För dessa typer lämnas här nedan följande måttuppgifter. T y p

6-mansstugan 4-mansstugan

Invändig längd m bredd m höjd m Utvändig

7-15 5-60

4-30 3-80

2-40 2-40

Golvyta k v m

Volym k b m

totalt

per m a n

totalt

18-0 12-3

3-0 3-1

43-2 29-5

per m a n 7-2 7-4

Sovplatserna utgöras även h ä r av enmanssängar i två etager och för varje man har föreslagits ett låsbart skåp för förvaring av personliga tillhörigheter. För båda typerna ha å skisserna föreslagits anordnande av gjuten

258 Fig. 80.

Förslag till skogsstuga för 4 man.

eller murad öppen spis, som bör förses med spjäll. Alternativt kunna givetvis även dessa stugor förses med järnspis, som för 6-mansstugan bör vara av storlek nr 26 och för 4-mansstugan nr 27. Torkrummet har i båda typerna placerats i anslutning till vindfånget och inom bekvämt räckhåll från bostadsrummet. Förrådsrum för proviant har förlagts till utrymmet innanför torkrummet och med ingång direkt ifrån bostadsrummet. 6-mansstugan har därjämte försetts med en förvaringsskrubb i vindfånget. Samtliga utrymmen med undantag för vindfånget äro försedda med ventilationsanordningar i form av en väggventil i varje rum. Om öppen spis kommer till användning sker ventilation av manskapsrummet därjämte genom denna. Från torkrummet bör i detta fall dragas en evakueringspipa i skorstenen. I de fall, då stugorna förses med järnspis och skorstensstock sålunda icke kommer till utförande, böra ventilationstrummor av plåt anordnas kring rökrören från såväl järnspis som torkrumskamin. Kostnadsberäkningar utförda enligt tidigare berörda grunder giva vid handen, att byggnads- och transportkostnaderna för dessa båda typer av skogsstugor alternativt för olika byggnadssätt torde belöpa sig till följande värden. För en 6-mansstuga med väggar av timmer i Gävleborgs län ca 3 360 kronor och i Värmlands län ca 3 010 kronor samt med fyllningsväggar ca 3 610 kronor resp. ca 2 870 kronor. En 4-mansstuga med väggar av timmer uppförd i Gävleborgs län har beräknats kosta ca 2 890 kronor och med fyllningsväggar ca 3 080 kronor. Samma stuga synes i Värmlands län betinga ca 2 510 kronor resp. ca 2 330 kronor. Dessa kostnader avse stugor försedda med öppen spis. Om järnspis i stället användes, torde ovan angivna kostnader minska med ca 100 kronor.

259 p—~—

"73

yoc&er**sJciul.

[.]

Fåj. 5i.

Li

Förslag till skogsstall för 4 hästar.

Fig. 81—83 utvisa utredningens förslag till nyuppförande av skogsstall för 4, 3 och 2 hästar. Enligt vid sockenundersökningarna vunna erfarenheter föreligger i vissa fall behov av skogsstall för endast en häst. Detta är i första hand förhållandet i de fall, då hemmansägare med mindre skogsfastigheter äro hänvisade alt uppföra förläggning endast för den egna skogen. Enär det emellertid i regel förekommer, att behov av stallrum för ännu en häst också i sådana fall tillfälligtvis yppar sig, har utredningen även i dessa fall räknat med uppförande av stall för 2 hästar. Med tanke på att i 2-hästarsstallen troligen blott en häst ofta kommer att inhysas, böra desamma göras något mindre än vad som eljest anses lämpligt, enär i annat fall en häst icke skulle förmå uppvärma stallet. I landets nordliga delar är det lämpligt att förse stallet med kamin, om endast en häst in-

70Gte7*y&[L£l..

J <Joc&e/-mrczr? l_\ncz X

Å

.F/g'. 52.

Förslag till skogsstall för 3 hästar.

hyses. Med hänsyn till svårigheten att uppvärma icke fullbesatta stall ha typerna för 3 och 4 hästar avdelats i 2 rum. De olika stalltypernas storlek framgår av nedanstående tablå T y p

4-bästar per rum 3-hästar större rummet mindre » 2-hästar

Utvändiga mått inkl. foderbod m

Invändig höjd m

längd

bredd

7-60

6-80

2-30

7-35

5-50

2-30

4-30

5-10

2-30

Volym kbm totalt

pr häst

37-4

18-7

37-1 20-7 29-9

18-7 20-7 15-0

26 I

[] (joekel- • J Gödsel-

• — ]

! - ronna

~T

Fig. 83.

Förslag\till\skogsstall för 2 hästar.

Intagsventil

Ventilationstrumma Tokpapp eller g a l v a niserad plåt

Innertak

Vinkel|årn c a iO

Plåten dragés ned över skarven mellan panelen och t ä c k b r ä d a n

Horjnfölpor

2x2

Avskärmning för att ledo den inströmmonde uften uppåt

Romstyck» — Galvoniserad plåt Liggande

-

ytterpanel

| - —

ov ty." enkellas

cm

Regel 1 7 . x 3

30 mm h ö g p o r ö s b o o r d Stoppbleck

— 1 0 - 1 5 mm spelrum Asfalterod förhydnings-

m^-y-

papp Stående innerpanel ov I" slätspånl

Excentr. upphängt spiäll plocerot po c o '/• ov trummans höjd nedifrån räknat Romstycke

-

Bredden varieras efter slallstorlek

Stoppbleck

SI ' ' Takfyllning Awäxling

J.'-'\

,5pik

c o 15 cm) »

. - Innertak Sk^f-ing

A-A

Fig. 84. Ventilationsanordningar i skogsstall enligt yrkesinspektionens ritning.

262 Vid upprättandel av utredningens förslag till skogsstall ha utnyttjats de erfarenheter beträffande lämplig stallstorlek, vilka vunnits vid de av Ladugårdsbyggnadssakkunniga företagna undersökningarna och vilka bekräftats vid undersökningar av skogsstall verkställda av skogs- och flottledsinspektionen. Erfarenheterna från dessa undersökningar ha utnyttjats jämväl vid utformande av skogsstallens ventilationsanordningar, vilka böra utföras i form av en varmbonad ventilationstrumma och en intagsventil i varje stallrum (se fig. 84). Ventilationsanordningarnas placering framgår av planritningarna. Stallen böra förses med trägolv över hela golvytan samt med gödselrännor bakom spiltorna. Spiltgolven av 2" späntade plank förses lämpligen med ett slitlager av 1" bräder, vilket vid behov lätt kan utbytas. Samtliga stall ha försetts med foderbod av 1" ospåntat ohyvlat virke med utvändig täcklist. Typerna för 3 och 4 hästar äro försedda med fodergång framför krubborna. För erhållande av god varmboning och därmed förutsättningar för tillfredsställande ventilation bör fyllningen å innertaket ha en tjocklek av 15—20 cm och fönstren ha dubbla rutor. Kostnaderna för byggnadsmaterial, arbete och transporter ha för de skilda typerna beräknats belöpa sig till: för timrade stall för 4 hästar i Gävleborgs län ca 2 950 kronor och i Värmlands län ca 2 560 kronor, för 3 hästar ca 2 520 kronor resp. ca 2 150 kronor och för 2 hästar ca 1 650 kronor resp. ca 1 460 kronor. Användande av fyllningsväggar synes öka nyssnämnda kostnader med 150—250 kronor. Iståndsättande av äldre förläggningar. Tidigare har påvisats, att de nordsvenska bondeskogarnas förläggningsbehov till en del redan nu är tillgodosett genom de å dessa skogar befintliga härbärgena och stallen. Detta gäller emellertid i stort sett endast i kvantitativ bemärkelse, i det att enligt sockenundersökningarna endast ca 20 % av härbärgena och ca 17 % avstallen i befintligt skick ansetts tillfredsställande. Övriga härbärgen och stall äro i behov av mer eller mindre genomgripande reparation och komplettering. Vid sockenundersökningarna ha såsom inledningsvis framhållits dessa byggnader efter tillståndet indelats i två grupper: 1) sådana, som endast fordra relativt obetydliga reparationsåtgärder och 2) sådana, för vilkas försättande i tillfredsställande skick mera omfattande åtgärder äro erforderliga. I sådana fall, då i samma fäbodvall två eller flera stugor böra underhållas, h a r i regel en av dem föreslagits att inredas såsom kök-matrumsstuga med sovplats för kockan. Om m a n n ä r m a r e granskar de åtgärder, vilka inom ovannämnda båda grupper av härbärgen och stall i allmänhet äro erforderliga, skall man finna, att beträffande härbärgena torkrum och förrådsrum i regel saknas och att komplettering i dessa avseenden därför oftast måste vidtagas i fråga om härbärgen avsedda för 4 eller flera man. Vidare erfordras oftast in-

sättande av innanfönster. Inredningen är i regel i behov av justering och komplettering. Härbärgen, vilka äro behäftade med dylika brister, ha, om de för övrigt äro av god beskaffenhet, betecknats såsom varande i behov av »mindre reparation». Om därtill kommer påtimring av väggarna, omläggning av yttertaket, mera omfattande varmboningsåtgärder såsom anordnande av trossbotten m. m., har reparationen betraktats såsom »större». I fråga om skogsstallen saknas i de allra flesta fall ventilationsanordningar eller äro desamma av mycket bristfällig beskaffenhet. Vidare saknas merendels foderskjul. Takhöjden är ofta för låg. Vid stallens fördelning på grupper efter tillstånd ha följts samma principer, som ovan berörts beträffande härbärgena. Ett villkor för föreslående av ett härbärge eller stall till framtida underhåll är att virket i väggarna är av god beskaffenhet. Vid införskaffande av kostnadsuppgifter för erforderliga reparationer och kompletteringar har utredningen utgått ifrån ett härbärge och ett stall av å bondeskogarna gängse storlek. För dessa byggnader ha på grundval av vid sockenundersökningarna m. m. vunna erfarenheter utarbetats förslag till mindre och större reparationer (se bil. 11), vilka utredningen låtit kostnadsberäkna. Beräkningarna giva vid handen, att man för iståndsättande av härbärgen och stall inom bondeskogsbruket genomsnittligt torde böra räkna med de kostnader, vilka framgå av nedanstående sammanställning. Tab. 93.

Kostnader för iståndsättande av härbärgen och skogsstall. 1

|

*

|

8 B e r ä k n a d k o i» t n a d k r on o r Reparation av

för mindre reparation matearbete rial

Härbärge avsett såsom: 1. bostad för arbetare 2. kök — matrum och bostad för kockan Skogsstall

för större reparation

transmatesumma arbete port rial

transsumma port

1 700

1 700

1 100

Raststugor och andra byggnader. Om här föreslagen utbyggnad av bondeskogarnas bostadsbestånd kommer till utförande, skulle en tillfredsställande lösning av dessa skogars förläggningsfråga ernås så tillvida, att man även inom bondeskogsbruket skulle kunna erbjuda skogsarbetarna tillfredsställande förläggningar inom skäligt avstånd från arbetsplatserna. Här såväl som inom storskogsbruket kommer det emellertid ofta att inträffa, att avståndet mellan bostad och arbetsplats blir för långt för att arbetarna skola kunna intaga middagsmål m. m. i härbärget. I riksförsäkringsanstaltens anvisningar nr 6/1938 rekommenderas i dylika fall anskaffande av lätt flyttbara, mindre raststugor, vilka böra vara försedda med eldstad samt bord

261 med sittplatser. Det måste nämligen ur folkhälsans synpunkt anses vara av stor betydelse, att skogsarbetarna vid dåligt väder och kyla beredas tillfälle att intaga sina måltider inomhus och få möjlighet att värma medförd mat. Inom storskogsbruket har man under senare år alltmera uppmärksammat denna angelägenhet och ett antal typer av raststugor ha förts i marknaden. Det är angeläget, att man även inom bondeskogsbruket kompletterar härbärgesbeståndet med ett antal sådana stugor att tillhandahållas, då så av omständigheterna påkallas. I skogshärbärgeslagens 3 § återfinnes föreskrift därom att vid härbärge avsett för vinterbruk skall finnas tillgång till avträde inom skjul. Enligt skogs- och flottledsinspektionens erfarenhet saknas f. n. avträden vid en stor del av bondeskogsbrukets förläggningar, varför komplettering i detta avseende i många fall måste ske. Det synes vara ändamålsenligt, att vid uppförande av avträde detsamma sammanbygges med en enkel vedbod.

Kap. X. Sammanfattning av utredningens förslag. I kap. III och IV av detta betänkande har påvisats, att bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna lämna mycket övrigt att önska och att, oaktat härbärgeslagstiftningen varit gällande sedan år 1920, mycket ännu återstår, innan de å hemmansskogarna sysselsatta arbetarna kunna beredas tillgång till förläggningar i erforderlig omfattning och av den högre standard, som är rådande inom storskogsbruket. Orsakerna till detta missförhållande äro såsom av ovannämnda utredning framgår flera, men har detsamma huvudsakligen sin grund dels i den långt drivna uppdelningen av bondeskogarna på ett mycket stort antal brukningsdelar, vilka i sin tur bestå av flera ofta avlägset från varandra belägna skogsskiften och dels i det hittills praktiserade systemet, att hemmansägarna ordnat förläggningsfrågan företrädesvis med hänsyn enbart till de egna fastigheternas behov. Därvid har man i största utsträckning sökt att så länge som möjligt utnyttja gamla, vanligen endast för sommarbruk avsedda fäbodstugor, slåtterstugor m. m. Vid övervägande av huru ovanberörda huvudsakligen ekonomiska svårigheter skola kunna avlägsnas och huru förutsättningar för en rationell lösning av bondeskogsbrukets förläggningsfråga och därmed förbättrad livsföring i förläggningarna skall kunna åvägabringas, har utredningen funnit, att förläggningarna i största möjliga utsträckning böra anordnas gemensamt av flera hemmansägare med varandra närbelägna skogsskiften. Införandet å hemmansskogarna av detta system, vilket för hemmansägarna i allmänhet är nytt och oprövat, kommer måhända till en början att mötas med en viss skepsis från deras sida. Från det allmännas synpunkt måste det dock betecknas såsom en arbetarskyddsåtgärd av stor be tydelse, enär det med nuvarande skiftesläggning synes utgöra den enda framkomliga vägen för åstadkommande av tillfredsställande förläggningar å hemmansskogarna. Den ledande principen vid utformningen av utredningens förslag har därför varit att på olika sätt väcka intresse för och underlätta en utveckling, som tar sikte på att genom samverkan mellan hemmansägarna successivt få till stånd gemensamhetsbyggande av förläggningar.

266 Med hänsyn till nu anförda synpunkter samt det förhållandet, att iståndsättandet och utbyggandet av bondeskogarnas bestånd av härbärgen och skogsstall kommer att vara förenat med betydande engångskostnader för den enskilde skogsägaren, även om dessa byggnader anordnas gemensamt av flera hemmansägare, föreslår utredningen vidtagande av statliga stödåtgärder. Dessa böra vara så avpassade, att de dels vid starten utgöra en verksam hjälp till självhjälp och dels stimulera till ett gemensamt anordnande av skogsförläggningar. Statliga stödåtgärder för komplettering och iståndsättande av bostadsbeståndet å hemmansskogarna. Ä bondeskogarna i Nordsverige finnas för närvarande ett betydande antal skogsförläggningar i form av skogsstugor, fäbodstugor m. m. jämte stall, som även i fortsättningen böra utnyttjas. Utredningen föreslår iståndsättande med statsbidrag (se nedan) för i första hand gemensamt användande av stugor och stall, vilka befinna sig i sådant skick och äro så belägna, att deras bibehållande är motiverat. Detta bostadsbestånd är emellertid långt ifrån tillräckligt för tillgodoseende av bostadsbehovet å bondeskogarna. En betydande komplettering genom nyuppförande av förläggningar är därför ofrånkomlig. Utredningen ansluter sig till motionärernas förslag om att de till skogsägare upplåtna SAK-barackerna, då de ej längre erfordras för sitt ursprungliga ändamål, i första hand böra utnyttjas för komplettering av bondeskogarnas bostadsbestånd. För att för hemmansägare underlätta förvärv av SAK-baracker föreslår utredningen beviljande av rabatter vid sådan försäljning. Rabatt föreslås utgå med 50 % såväl vid försäljning för gemensamt användande som vid försäljning till enskild hemmansägare med en areal produktiv skogsmark understigande 400 ha. I senare fallet bör som villkor för erhållande av rabatt föreskrivas, att köparen förbinder sig att i mån av utrymme och mot skälig ersättning upplåta baracken till andra arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare, sysselsatta å vissa i köpehandlingen angivna bondeskogsfastigheter. Hemmansägare med mera än 400 ha produktiv skogsmark böra erhålla rabatt endast vid köp av barack gemensamt med andra hemmansägare. Rabatterna föreslås beräknade å de värden, barackerna betinga efter avdrag för värdeminskning intill tiden för försäljningen samt monterade å köpares skog. Hänsyn bör vid prissättningen därjämte tagas till den extra förslitning, som ofta uppkommer bland annat vid upprepade flyttningar av baracker. Utredningen föreslår, att till försäljning disponibla baracker uppdelas i tre grupper med hänsyn till denna extra förslitning: grupp I: baracker av god kvalitet (ingen extra förslitning), » II: baracker av mindre god kvalitet (märkbar extra förslitning). » III: dåliga baracker.

267 För baracker hänförliga till grupp II föreslår utredningen ett ytterligare värdeminskningsavdrag av 300 kronor. Baracker tillhörande grupp III böra ej ifrågakomma för försäljning till skogshanteringen. Vad SAK-barackernas försäljning beträffar föreslår utredningen, att densamma sker genom länsarbetsnämnderna i enlighet med direktiv meddelade av arbetsmarknadskommissionen. Enligt utredningens uppfattning ha länsarbetsnämnderna genom sin ingående kännedom om barackernas placering, låntagare samt lokala förhållanden och övriga hithörande omständigheter större möjligheter än annan myndighet att på bästa sätt genomföra försäljningarna. Tillgängliga SAK-baracker äro dock icke tillfyllest för täckande av nybyggnadsbehovet. Återstående behov av nya förläggningar bör därför tillgodoses genom uppförande av stugor av andra typer. Såväl vid dessa i regel mindre stugor som vid SAK-barackerna erfordras därjämte i de flesta fall nyuppförande av skogsstall. För att stimulera hemmansägarna till gemensamhetsbyggande föreslår utredningen beviljande av byggnadsbidrag med 50 % av den godkända byggnadskostnaden. Bidrag av samma storlek föreslås även utgå vid iståndsättande för gemensamt användande av befintliga förläggningar. För nedbringande av förläggningskostnaderna, då hemmansägare är nödsakad att ensam svara för dessa kostnader, förordas likaledes beviljande av byggnadsbidrag för nybyggnad och reparation av förläggning enligt nedanstående sammanställning: 75 % av godkänd byggnadskostnad till sökande med en produktiv skogsmarksareal ej överstigande 100 ha, 60 % av godkänd byggnadskostnad till sökande med en produktiv skogsmarksareal överstigande 100 men ej 200 ha, 40 % av. godkänd byggnadskostnad till sökande med en produktiv skogsmarksareal överstigande 200 men ej 400 ha. För åstadkommande av en smidig anpassning av bidragsbeloppens storlek till bidragsbehovet i särskilda fall anser utredningen slutligen, att, då synnerliga skäl därtill äro, byggnadsbidrag för nyuppförande eller reparation av förläggning m å efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna beviljas enskild hemmansägare intill 85 % av den godkända kostnaden för förläggningens anordnande. I fråga om sökande med en areal produktiv skogsmark överstigande 400 ha föreslås att, då särskilda skäl därtill äro, byggnadsbidrag efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall må kunna beviljas med högst 40 % av den godkända byggnadskostnaden. Med hänsyn till de låga rotvärdena inom Norrbottens och Västerbottens län samt inom Särna och Idre socknar i Kopparbergs län har utredningen funnit av behovet påkallat att för nyssnämnda områden föreslå ett till-

268 läggsbidrag av 10 % av den godkända byggnadskostnaden såväl till gemensamt som till enskilt anordnande av förläggningar. Bidragsverksamhetens administrerande. Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att handhavandet av ifrågavarande bidragsverksamhet bör uppdragas åt skogsstyrelsen, som redan nu har att med biträde av skogsvårdsstyrelserna handlägga ärenden rörande byggnadsbidrag till skogsförläggningar. Denna anordning synes utredningen lämplig med hänsyn till bl. a. skogsvårdsstyrelsernas ingående kännedom om hithörande förhållanden. Ansökan om byggnadsbidrag bör ingivas till skogsvårdsstyrelsen, som har att upprätta kontrakt med bidragstagarna (bil. 2). På skogs- och flottledsinspektionen bör ankomma att verkställa teknisk granskning av byggnads- och åtgärdsförslag samt att avsyna och godkänna nybyggnads- och reparationsarbete, för vars utförande byggnadsbidrag utgått. Enär det torde vara att förvänta, att hemmansägarna, i den mån de bliva förtrogna med de fördelar, gemensamhetsbyggandet innebär, samt med de möjligheter att erhålla byggnadsbidrag till skogsförläggningar, vilka komma att stå dem till buds, om utredningens förslag antagas av statsmakterna, i stor omfattning komma att begagna sig av dessa möjligheter, föreslår utredningen, att därest så skulle visa sig vara erforderligt en särskild befattningshavare med placering i lönegrad Eo 18 anställes hos skogs- och flottledsinspektionen att biträda vid den tekniska granskningen av byggnadsförslagen m. m. Beträffande föreslagna villkor i övrigt för åtnjutande av byggnadsbidrag hänvisas till utredningens förslag till kungörelse angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar (bil. 1). Planläggning och organisation av bostadsbyggandet. För skapande av ordning och reda i förläggningsbyggandet å hemmansskogarna samt för underlättande av handläggningen av ärenden rörande byggnadsbidrag till sådana förläggningar föreslår utredningen, att för varje socken eller länsskogvaktardistrikt, där anordnande av skogsförläggningar med bidrag kan komma i fråga, upprättas en behovsplan upptagande de förläggningar, som anses erforderliga å bondeskogarna. Beträffande riktlinjerna för upprättande av sådana planer hänvisas till redogörelsen i bil. 3 samt till fig. 41—42. Med hänsyn till att behovsplanerna skola ligga till grund för bostadsbyggandet på hemmansskogarna, böra desamma upprättas snarast möjligt. Utredningen anser, att det bör uppdragas åt skogsvårdsstyrelserna att i samråd med berörda skogsägare upprätta dessa planer. Därigenom vinnes, att länsskogvaktarnas i regel goda lokal- och personkännedom kan få utnyttjas vid planernas upprättande. Enligt utredningens uppfattning bör icke föreskrivas någon viss form för

269 samarbetet mellan hemmansägare, som önska erhålla byggnadsbidrag för anordnande av gemensam förläggning. Endast såtillvida bör samarbetet regleras, att bidragstagarna utse en syssloman med befogenhet att företräda dem i angelägenheter, som röra förläggningens byggande och underhåll. Om intressenterna i en förläggning äro många eller eljest behov anses föreligga av fastare organisation, rekommenderar utredningen bildandet av en förening, lämpligen under benämningen skogsbyggnadsförening. De kostnader för uppförande av en förläggning, som icke täckas av byggnadsbidrag, böra enligt utredningens förslag fördelas mellan bidragstagarna efter storleken av den en var tillhöriga skogsmark, för vilken förläggningen kan utnyttjas. De sålunda beräknade andelstalen böra angivas i den skriftliga överenskommelse (bil. 4), som utredningen föreslår skola upprättas mellan bidragstagarna. Om skogsbyggnadsförening bildats, böra andelstalen fastställas av medlemmarna å ordinarie sammanträde. För täckande av de kostnader, som äro förenade med underhållet av en gemensam skogsförläggning, rekommenderar utredningen, att delägare betalar viss på förhand bestämd avgift för förläggningens användande. Utredningen rekommenderar likaledes, att en amorteringsplan upprättas, enligt vilken medel böra avsättas för framtida uppförande av ny förläggning. Propaganda- och rådgivande verksamhet. För att inom bondeskogsbruket skapa förståelse för tidens krav på här ifrågavarande område och för att stimulera de enskilda hemmansägarnas intresse för och villighet att anordna gemensamma förläggningar torde det till en början bliva nödvändigt att bedriva en omfattande propagandaverksamhet. Det synes därjämte önskvärt att sörja dels för att hemmansägarna kunna lämnas sakkunnigt bistånd såväl vid planläggning av byggnadsföretag som under arbetets gång och dels för kontroll och avsyning av byggnadsarbetena. Utredningen föreslår, att handhavandet av denna propaganda- och rådgivande verksamhet uppdrages åt skogs- och flottledsinspektionen. Härför torde erfordras anställande hos inspektionen av två konsulenter med skogsskoleutbildning och placerade i lönegrad Eo 16.

270 Utredningen har slutligen i kap. II, sid. 46, fäst uppmärksamheten på det förhållandet, att skogshanteringens och särskilt bondeskogsbrukets statistik beträffande arbetarantal m. m. alltjämt är mycket ofullständig och att det därför är önskvärt, att en undersökning av skogshanteringens arbetskraftsbehov och därpå inverkande förhållanden kommer i ill stånd. Denna undersökning synes böra omfatta icke blott de antal arbetare, som under olika årstider sysselsättas å de olika skogsägarekategoriernas skogar, utan även dessa arbetares fördelning på socialgrupper och åldersklasser (vuxna och minderåriga) m. m., arbetenas varaktighet, den dagliga arbetstidens längd samt övriga omständigheter av intresse i detta sammanhang.

Under åberopande av vad ovan anförts lär 1945 års skogshärbärgesutredning hemställa, att Kungl. Maj:t ville dels föreslå riksdagen att av de prisutjämningsavgifter, som enligt riksdagens beslut den 23/5 1945 och den 7/6 1946 skola uttagas vid export av vissa trävaror, medel må avsättas för av utredningen föreslagna bidrag till uppförande och iståndsättande av skogsförläggningar, att bevilja av utredningen förordade rabatter vid försäljning av under arbetsmarknadskommissionens förvaltning stående s. k. SAK-baracker, att anvisa erforderliga medel å yrkesinspektionens avlöningsstat, Avlöningar till icke-ordinarie personal, för anställande hos skogs- och flottledsinspektionen av tvenne konsulenter med avlöning enligt 16:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän, dels ock godkänna de av utredningen förordade grunderna för ovannämnda bidragsverksamhet samt antaga bifogat förslag till kungörelse angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar, föranstalta om försäljning genom arbetsmarknadskommissionens och länsarbetsnämndernas försorg av omförmälda SAK-baracker samt godkänna av utredningen förordade riktlinjer för prissättning av barackerna samt av utredningen föreslagna försäljningsvillkor.

BILAGOR

19—618189

273 Bilaga 1.

Förslag till kungörelse angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar. Härigenom förordnas som följer: 1 §• Av medel avsatta från fonden för prisutjämningsavgifter må enligt bestämmelserna i denna kungörelse anvisas dels byggnadsbidrag för uppförande och iståndsättande av skogsförläggning å skog tillhörig enskild person, dels ock förvaltningsbidrag, varom stadgas i 14 §. Med enskild person likställes här oskiftat dödsbo. Med skogsförläggning förstås i denna kungörelse härbärge för inkvartering av skogsarbetare och stall för inhysande av hästar, som användas vid skogsarbete, andra till härbärge eller stall hörande byggnader ävensom raststugor. 2 §• Byggnadsbidrag må utgå till uppförande av skogsförläggning gemensam för två eller flera enskilda personer, vilka med hänsyn till belägenheten av deras skogsskiften och storleken av deras skogsmarksinnehav kunna ändamålsenligt utnyttja förläggningen. Till uppförande av förläggning, avsedd enbart för sökandens egen skog, må byggnadsbidrag utgå allenast under förutsättning, att sökanden på grund av skogsmarkens belägenhet eller andra skogliga förhållanden är nödsakad att anordna förläggning endast för den egna fastighetens behov. 3 §• För iståndsättande av förläggning må byggnadsbidrag beviljas endast för såvitt förläggningen med hänsyn till skogstraktens behov och det skick, vari förläggningen befinner sig, lämpligen bör komma till fortsatt användning. Kan förläggning, för vars iståndsättande byggnadsbidrag sökts, med hänsyn till belägenhet och storlek utnyttjas även av annan arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare, sysselsatta å närliggande, enskilda personer tillhöriga skogar, må bidrag ej beviljas, med mindre sökanden förbinder sig att i mån av utrymme och mot skälig ersättning upplåta förläggningen för inkvartering av arbetare sysselsatta å dessa skogar. 4 §• 1 mom. Byggnadsbidrag för uppförande av förläggning skall utgå i fråga om förläggning gemensam för två eller flera enskilda personer med 50 % av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för förläggningen samt i fråga om förläggning avsedd enbart för sökandens egen skog, med 75 % om arealen av sökandens produktiva skogsmark ej överstiger 100 hektar, 60 % om arealen av sökandens produktiva skogsmark överstiger 100 men ej 200 hektar, 40 % om arealen av sökandens produktiva skogsmark överstiger 200 men ej 400 hektar.

274 5 mom. Byggnadsbidrag för iståndsättande av förläggning må beviljas i fråga om förläggning, tillhörande två eller flera enskilda personer och avsedd att av dem gemensamt utnyttjas, samt sådan förläggning, vilken på sätt angives i 3 § 2 st. kan utnyttjas även av annan arbetsgivare, med 50 % av den utav skogsvårdsstyrclsen godkända kostnaden för arbetet samt i fråga om förläggning, vars ägare på grund av skogsmarkens belägenhet eller andra skogliga förhållanden är nödsakad att anordna förläggning endast för den egna fastighetens behov, med 75 % om arealen av sökandens produktiva skogsmark ej överstiger 100 hektar, 60 % om arealen av sökandens produktiva skogsmark överstiger 100 men ej 200 hektar, 40 % om arealen av sökandens produktiva skogsmark överstiger 200 men ej 400 hektar. 3 mom. De i 1 och 2 mom. angivna byggnadsbidragen skola inom Norrbottens och Västerbottens län samt inom Särna och Idre socknar av Kopparbergs län höjas med 10 % av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden. A mom. I den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för uppförande av förläggning må ej inräknas marklösen eller ersättning för skada eller intrång, som orsakas å den fastighet, där förläggningen uppföres. 5 §• / mom. Efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall må byggnadsbidrag till uppförande av förläggning avsedd enbart för sökandens egen skog och iståndsättande av förläggning, vars ägare på grund av skogsmarkens belägenhet eller andra skogliga förhållanden är nödsakad att anordna förläggning endast för den egna fastighetens behov, i fråga om sökande med en areal produktiv skogsmark ej överstigande 400 hektar, beviljas intill 85 % av den godkända kostnaden för företaget. Sådant bidrag må dock utgå allenast under förutsättning, att förläggningskostnaden för sökandens skog på grund av skiftenas belägenhet eller andra skogliga förhållanden är större än som kan anses normalt samt att sökanden uppenbarligen är i behov av sådant högre bidrag. 2 mom. Efter Kungl. Maj:ts prövning må även, i fråga om sökande med en areal produktiv skogsmark överstigande 400 hektar, byggnadsbidrag till uppförande och iståndsättande av förläggning, varom i 1 mom. förmäles, då särskilda skäl därtill äro, beviljas med högst 40 % av den för företaget godkända kostnaden. 6 §• För varje socken eller länsskogvaktardistrikt inom område, där byggnadsbidrag till uppförande och iståndsättande av skogsförläggning kan ifrågakomma, skall skogsvårdsstyrelse låta upprätta behovsplan. Syftet med behovsplanen skall vara en ändamålsenlig planläggning — särskilt med tanke på möjligheten av förläggnings användande gemensamt av flera skogsägare — av förläggningsbehovets tillgodoseende inom det område, behovsplanen avser. I behovsplanen skola sålunda dels upptagas sådana förläggningar, som med hänsyn till skogstraktens behov och det skick, vari de befinna sig, lämpligen böra komma till fortsatt användning, dels ock för komplettering av förläggningsbeståndet föreslås uppförande av förläggning på sådan plats, att förläggningen på bästa sätt må kunna utnyttjas. Närmare föreskrifter om behovsplans upprättande meddelas av skogsstyrelsen.

275 7 §• Ansökan om byggnadsbidrag, som bör avfattas enligt av skogsstyrelsen efter samråd med skogs- och flottledsinspektionen fastställt formulär, skall göras hos vederbörande skogsvårdsstyrelse. I ansökningen skall angivas förläggnings belägenhet eller föreslagen plats för dess uppförande, den eller de fastigheter, för vilka förläggning är avsedd, samt vederbörande ägares namn, hemvist och innehav av produktiv skogsmark. Vid ansökningen skall fogas planritning och kostnadsförslag samt i fråga om iståndsättande av förläggning även förslag Lill åtgärder härför. 8 §• Skogsvårdsstyrelsen skall med bidragstagare upprätta skriftligt kontrakt enligt formulär, som fastställes av skogsstyrelsen. Genom kontraktet skall bidragstagare förbinda sig att inom viss av skogsvårdsstyrelsen bestämd tid fullborda i ansökningen angivet nybyggnads- eller reparationsarbete, att därvid iakttaga de föreskrifter beträffande arbetets utförande, som skogsvårdsstyrelsen eller skogs- och flottledsinspektionen må hava meddelat, att bestrida vad till fullbordande av sagda arbete erfordras utöver beviljat byggnadsbidrag, att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen och skogs- och flottledsinspektionen, att ombesörja erforderligt underhåll av förläggning, för vars uppförande eller iståndsättande byggnadsbidrag utgått, att brandförsäkra förläggningen till ett belopp motsvarande lägst byggnadsbidraget, att tillse att, därest skogsområde, för vilket förläggning är avsedd, av bidragstagaren, innan honom åvilande förpliktelser enligt kontraktet fullgjorts, överlåtes till annan, denne före överlåtelsen till skogsvårdsstyrelsen avgiver skriftlig utfästelse att fullgöra sagda förpliktelser samt att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidragstagaren. 9 §• För fullgörande av kontraktet ävensom, därest kontraktet brytes, för återbärande av lyftad del av byggnadsbidrag jämte därå upplupen ränta skall, om skogsvårdsstyrelsen finner så böra ske, ställas säkerhet, som av styrelsen godkännes. Säkerhetsförbindelsen skall upphöra att gälla, så snart det i kontraktet avsedda arbetet blivit av skogs- och flottledsinspektionen godkänt. 10 §. Sedan kontraktet avslutats och säkerhetsförbindelse, där sådan ifrågakommer, godkänts samt hos skogsvårdsstyrelsen styrkts, att det arbete, vartill byggnadsbidrag beviljats, blivit påbörjat, må styrelsen verkställa en första utbetalning till bidragstagaren. Återstoden av bidraget må lyftas i mån av arbetets fortgång; dock skall städse en del av bidraget innestå, till dess meddelande inkommit till skogsvårdsstyrclsen om att arbetet blivit avsynat och godkänt. 11 §• Det åligger skogs- och flottledsinspektionen att avsyna och slutgiltigt godkänna arbete, varom kontrakt blivit upprättat samt därom meddela skogsvårdsstyrelsen.

276 12 §. Meddelar skogsvårdsstyrelsen eller skogs- och flottledsinspektionen tillstånd till avvikelse från det godkända förslaget rörande uppförande eller iståndsättande av förläggning och föranleder sådan avvikelse minskning av kostnaden, skall såsom villkor för dylikt tillstånd föreskrivas motsvarande minskning av byggnadsbidraget. Därest det skulle visa sig, att den verkliga kostnaden för företaget väsentligt understiger den beräknade kostnaden, skall skogsvårdsstyrelsen föreskriva motsvarande minskning av bidraget. 13 §. Därest bidragstagaren underlåter att fullgöra åtagandena i det ingångna kontraktet eller åsidosätter de föreskrifter, skogsvårdsstyrelsen eller skogs- och flottledsinspektionen i övrigt meddelat beträffande arbetets utförande, ankommer det på skogsvårdsstyrelsen att inställa vidare utbetalning samt att återfordra vad redan uppburits att inom viss angiven tid på en gång eller efter hand inbetalas till styrelsen. A sålunda lyftade och uppburna medel skall gäldas fem procent årlig ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning sker. 14 §. Av medel avsatta från fonden för prisutjämningsavgifter må till skogsvårdsstyrelse anvisas särskilt förvaltningsbidrag för bestridande av styrelsens kostnader för arbeten i samband med upprättande av sådana behovsplaner, som avses i 6 §, för prövning av ansökning om byggnadsbidrag samt för övriga med bidragsverksamhetens handhavande förenade kostnader. Framställning om anvisande av förvaltningsbidrag skall i den ordning skogsstyrelsen föreskriver av skogsvårdsstyrelse överlämnas till skogsstyrelsen, som har att med eget utlåtande insända handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t. 15 §. Skogsvårdsstyrelse, som förmedlar byggnadsbidrag, skall årligen före den 1 juli avgiva redogörelse för verksamheten under näst föregående år. Redogörelsen skall ingivas till skogsstyrelsen, som har att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:t. 16 §. Skogsstyrelsen skall äga utfärda för tillämpningen av denna kungörelse erforderliga föreskrifter.

Denna kungörelse träder i kraft den från och med vilken dag bestämmelserna rörande statsbidrag för uppförande av skogshärbärge eller annan liknande förläggning å skog tillhörig enskild person i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m. upphöra att gälla.

277 Bilaga 2.

Förslag till kontrakt u angående PPförande 8 reparation

av skogshärbärge; b ö inom

u

P P f ö r a n d e av skogsstall å fastigheten reparation socken av län.

Sedan skogsvårdsstyrelsen i ovanstående län för utförande av ovan angivna arbete beviljat byggnadsbidrag med ( ) kronor ävensom fastställt för arbetet upprättad beskrivning och kostnadsberäkning, åtag och förbind vi (jag) oss (mig) l:o) att före den 19. . hava fullbordat det företag, för vilket byggnadsbidrag beviljats, att vid arbetets utförande iakttaga de särskilda föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen eller skogs- och flottledsinspektionen må hava meddelat, att bestrida vad till fullbordande av företaget kan erfordras utöver beviljat byggnadsbidrag, att, då skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, förete behörigen verifierade räkenskaper över de med byggnadsarbetet förenade utgifterna ävensom att, därest den verkliga kostnaden för arbetet väsentligt understiger den beräknade kostnaden, efter föreskrift av skogsvårdsstyrelsen vidkännas motsvarande minskning av byggnadsbidraget, att vid arbetets utförande ävensom i fråga om underhållsskyldighetens fullgörande underkasta oss (mig) skogsvårdsstyrelsens och skogs- och flottledsinspektionens kontroll, att ombesörja erforderligt underhåll av förläggning, för vars uppförande eller iståndsättande byggnadsbidrag utgått, att brandförsäkra förläggningen till ett belopp motsvarande lägst byggnadsbidraget; 2:o) att före kontraktstidens utgång icke överlåta skogsområde, för vilket förläggningen är avsedd, såframt icke ny ägare till skogsvårdsstyrelsen avgiver skriftlig utfästelse att fullgöra de förpliktelser rörande arbetet, som enligt kontraktet åvila överlåtaren; 3:o) att, i händelse avvikelse från arbetsbeskrivningen skett utan skogsvårdsstyrelsens eller skogs- och flottledsinspektionens tillstånd eller arbetet icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid och skogsvårdsstyrelsen icke medgivit anstånd med dess utförande, på anfordran till skogsvårdsstyrelsen återbetala redan uppburet byggnadsbidrag jämte fem procent ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning sker; 4:o) att i fråga om tid för lyftande av byggnadsbidrag godtaga nedanstående: 5:o) att fullgöra de övriga åtaganden, som enligt gällande bestämmelser må åligga mottagare av ifrågavarande statsbidrag. 1

Här införes förbindelse, som avses i 3 §, 2 st., bil. 1.

278 Härav äro två likalydande exemplar upprättade, av vilka vardera kontrahenterna tagit ett. den

19 Egenhändiga namnteckningar bevittnas: den

För skogsvårdsstyrelsen i

län.

/

279 Bilaga 3.

P. M. för upprättande av behovsplancr för rationellt ordnande av förläggningsfrågan i n o m bondeskogsbruket. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar (nr ) skall för varje socken eller länsskogvaktardistrikt, där byggnadsbidrag till uppförande och iståndsättande av skogsförläggning kan ifrågakomma, upprättas en behovsplan. Syftet därmed skall vara en ändamålsenlig planläggning — särskilt med tanke på möjligheten av förläggnings användande gemensamt av flera hemmansägare — av förläggningsbehovets tillgodoseende inom det område, behovsplanen avser. För att arbetet med upprättande av behovsplan icke skall bliva alltför omfattande må i planen ingå endast fastigheter med en produktiv skogsmarksareal av minst 25 ha. Fastigheter med mindre skogsmarksinnehav torde oftast ha sin skog så belägen, att förläggningsbehov icke är för handen. I den mån förläggningsbehov skulle yppa sig för sådana fastigheter, torde det emellertid bliva tillgodosett, om de i behovsplanen upptagna förläggningarna komma till utförande. Behovsplanen skall bestå av en karta över området samt en förteckning över samtliga fastigheter inom området med minst 25 ha produktiv skogsmark. På kartan inläggas bondeskogarna i stora drag. Vidare uppdragas å kartan gränserna för de områden omkring mera samlad bebyggelse, inom vilka skogsarbetarna anses kunna få inkvartering i bygden och där behov av skogsförläggningar sålunda icke föreligger. Å återstående delar av bondeskogarna inläggas de befintliga förläggningar, vilka enligt länsskogvaktarens bedömande anses böra föreslås till framtida användande. Härför erfordras att förläggning 1) är av sådan beskaffenhet, att det kan anses försvarligt att för dess iståndsättande nedlägga kostnader, 2) är lämpligt belägen i förhållande till det område, för vilket den skall utnyttjas, 3) är av tillräcklig storlek. Behovsplan skall i första hand upprättas med tanke på gemensamt användande av skogsförläggningar och i mån av behov gemensam mathållning. Detta gäller även befintliga förläggningar och bör uppmärksammas i fråga om ovanstående punkter 2 och 3. Om ett flertal stugor finnas på samma plals, t. ex. på fäbodvallar, böra, om ingen av stugorna ensam är tillräcklig för skogstraktens behov, i behovsplanen upptagas två eller tre av de lämpligaste stugorna. Inom vissa trakter finnas talrika små förläggningar. Inom sådana områden torde det bliva omöjligt att för närvarande införa gemensamma skogsförläggningar. Även här böra emellertid gemensamhetsbyggen eftersträvas genom ersättande då så är möjligt och lämpligt av flera små och sämre förläggningar med en ny gemensam. Sedan ställning tagits till vilka av de befintliga förläggningarna, som skola ingå i behovsplanen, kompletteras densamma med erforderliga nya förläggningar. Såsom ovan framhållits, skall härvid i första hand eftersträvas för två eller flera hem-

280 mansägare gemensamma förläggningar. Förläggning avsedd endast för en fastighet bör sålunda föreslås endast i sådana fall, då hemmansägare på grund av skogsmarkens belägenhet eller andra skogliga förhållanden är nödsakad att uppföra förläggning enbart för egen skog. De storlekstyper, som synas böra ifrågakomma vid nyuppförande av skogsförläggningar å hemmansskogar äro: härbärgen för 12 man och kocka, 8 man och kocka, 6 man och 4 man samt skogsstall för 4, 3 och 2 hästar. Behovet av större härbärgen än 8-mansstugor bör i första hand tillgodoses genom SAK-baracker. Med hänsyn till önskemålet att i största möjliga omfattning bereda möjlighet även för de å hemmansskogarna sysselsatta arbetarna att anordna gemensam mathållning bör, i sådana fall då en SAK-barack anses vara för stor för intressenternas gemensamma behov eller i förekommande fall den enskilde skogsägarens behov, i första hand föreslås härbärge för 8 man och kocka. Den mindre typen — för 4 man — är framförallt avsedd för sådana fall, då hemmansägare befinnes nödsakad att uppföra förläggning enbart för egen skog. Härbärgen och skogsstall av mindre typ än de ovannämnda kunna i undantagsfall föreslås, om så befinnes lämpligt vid enskilt uppförande av förläggning. I detta sammanhang hänvisas till fig. 41 och 42 i 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande, del I. Förutom kartan bör upprättas en förteckning över samtliga fastigheter inom området (socknen) med minst 25 ha produktiv skogsmark. Av förteckningen bör framgå fastighetens beteckning, ägarens namn och adress samt fastighetens areal produktiv skogsmark. Dessa uppgifter erhållas lämpligen från senast upprättade fastighetstaxeringslängd. I förteckningen, som lämpligen uppställes såsom framgår av följande exempel, böra under olika nummerserier införas å resp. fastigheter dels de till fortsatt användande föreslagna förläggningarna och dels föreslagna nybyggnader. Fastighetens beteckning

ägare

1 adress C

Boda l

l2 » »

l5 I26

» » » »> »> »>

l27 22 2* 2 " 33 38

Eda

l2

»> i

l 5 l22

A.A. X-byn A.B. » A.C. » A.D. » A.E. A.F. B.A. B.B. B.C. B.D. CA.

Y-byn

C.B. C.C.

» » » » » » » » »

»>

I "

CD.

»> » » » » »>

21 22 2» 2' 32 35

C.E. D.A. D.B.

, » » » » »

D.C

D.D. D.E.

B e f i n t l iga f ö r l ä g g n i n g a r areal prod, skogsmark 86 27 52 351 280 34 85 486 27 56 112 52 362 28 73 52 61 117 232 36

Inkvartering i bygclen.

antal nr

sov- spilPl. tor

Förläggningen bör utnyttjas gemensamt av

Föreslagen

nybyggnad

antal

nr

Förläggningen sov- spil- bör utnyttjas pl. tor gemensamt av se Boda 22

se Boda l 26

i

se Boda l 28 Boda l 1 , l 5 , l 27 2* se Boda l 28 se Boda l 26

2 Eda I s se Eda l 2 Eda 2 \ 2»

se Boda 2 7 101

12 Boda l 1 , l 26 , 2* se Boda 2 2 3 8 1 Boda 3 , 3 se Boda 2 15 se Boda 2 15

3 Eda 2\ 2 2 , 27 i

se Eda l 22 se Eda l 22

se Eda 1 " se Eda l 22

i

se Eda l 22 i

1 Ensam på grund av skiftesläggningen

281 Därjämte antecknas vid varje förläggning beteckningarna för de fastigheter, vilka föreslagits att gemensamt utnyttja förläggningen. För dessa fastigheter göres slutligen anteckning med hänvisning till den fastighet, där förläggningen är belägen eller skall uppföras. De fastigheter, för vilka nu ingen anteckning om förläggning gjorts, böra, om planen är noggrant upprättad, icke ha behov av skogsförläggningar. På detta sätt vinnes överskådlighet samt möjlighet att kontrollera att ingen fastighet förbisetts vid planens upprättande. På detta stadium bör behovsplanen föreläggas de berörda skogsägarna för godkännande. Detta sker lämpligen på sammanträde med hemmansägarna inom visst område, by eller skifteslag. Därvid torde i regel vissa jämkningar i planen med hänsyn till hemmansägarnas önskemål bliva erforderliga. Om enighet i fråga om behovsplanen ej kan ernås, bör hos skogs- och flottledsinspektionen anställd konsulent tillkallas för ytterligare överläggningar. Det förutsattes, att hemmansägarna, innan behovsplanen dem förelägges, genom upplysning och propaganda gjorts förtrogna med föreliggande program för iståndsättande och komplettering av bondeskogarnas förläggningar.

282 Bilaga

Förslag till överenskommelse. Mellan undertecknade har denna dag följande överenskommelse träffats. 1. Vi förena oss i ansökan till skogsvårdsstyrelsen i , . . uppförande byggnadsbidrag for r e p a r a t i o n av skogsförläggning belägen å inom socken i ovanstående län. (fastighetens namn)

län om

2. För förläggningen erforderlig mark upplåtes utan ersättning. Alla anspråk på ersättning för eventuell skada eller intrång i samband med arbetets utförande frånsägas likaledes. 3. Till syssloman utses i. Sysslomannen befullmäktigas härigenom att å våra vägnar underteckna det kontrakt med skogsvårdsstyrelsen, som erfordras för erhållande av byggnadsbidrag, att på oss utdebitera vad utöver byggnadsbidraget erfordras för arbetets fullbordande, att vidtaga alla för arbetets kontraktsenliga genomförande erforderliga åtgärder samt att uppbära och kvittera det beviljade byggnadsbidraget samt förvara företaget berörande kontrakt och övriga handlingar. 5. Vi utfästa oss att intill tidpunkten för arbetets fullbordande icke överlåta skogsområde, för vilket förläggningen är avsedd, såframt icke ny ägare till skogsvårdsstyrelsen skriftligen förbinder sig att fullgöra de överlåtaren enligt kontraktet och denna överenskommelse åvilande förpliktelserna. 6. Vi utfästa oss att icke begära försäljning av här ifrågavarande förläggning enligt 6 § i lagen om samäganderätt. 7. Vid fördelningen oss emellan av de kostnader, som på oss ankomma för arbetets fullbordande och förläggningens underhåll, skall gälla nedan angivna fördelningsgrund.

283 8. Denna vår överenskommelse må av oss icke uppsägas utan skogsvårdsstyrelsens medgivande. Ovanstående överenskommelse godkännes: Fastighet

Namnteckning

Egenhändiga namnteckningar bevittnas: den

284 Bilaga 5.

Förslag till normalstadgar för skogsbyggnadsförening. Stadgar föi-

skogsbyggnadsförening i

av

. län.

socken

§ 1Föreningen utgör en sammanslutning av enskilda skogsägare och har till uppgift att uppföra och underhålla skogsförläggning (härbärge, skogsstall m. fl. till förläggningen hörande byggnader) för delägarnas gemensamma räkning samt att i övrigt handhava angelägenheter rörande förläggningen. § 2. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av en ordförande och två ledamöter. Ordförande och övriga styrelseledamöter väljas å ordinarie sammanträde för en tid av ett år. Styrelsen utser själv sekreterare och skattmästare. Styrelsen är beslutmässig, då envar av ledamöterna är tillstädes. För beslut erfordras, att minst två ledamöter äro om beslutet ense. Styrelsen skall hava sitt säte i § 3Föreningen utser årligen å ordinarie sammanträde en syssloman, vilken skall hava till uppgift att företräda föreningen vid dess mellanhavanden med skogsvårdsstyrelsen samt verkställa de åtgärder, varom föreningens styrelse beslutat. § 4. För granskning av föreningens räkenskaper utses å ordinarie sammanträde en revisor. Revisionsberättelsen skall under minst sju dagar före det ordinarie sammanträdet hos ordföranden hållas tillgänglig för medlemmarna. § 5. Föreningens medlemmar uppdraga åt styrelsen dels att till skogsvårdsstyrelsen ingiva ansökan om byggnadsbidrag enligt bestämmelserna i kungörelsen den (nr . . . .) angående byggnadsbidrag till skogsförläggningar, dels ock för medlemmarnas räkning sluta kontrakt med skogsvårdsstyrelsen på villkor, som i § . . . . nämnda kungörelse sägs. Vidare ankommer på styrelsen att för medlemmarnas räkning uppbära beviljat byggnadsbidrag samt att på medlemmarna utdebitera vad som till förläggnings uppförande erfordras utöver byggnadsbidraget enligt överenskommen fördelningsgrund. § 6. Varje medlems andel i kostnaderna för förläggnings uppförande bestämmes enligt följande fördelningsgrund

285 § 7. För täckande av underhållskostnader skall medlem, som utnyttjar förläggning för inkvartering av arbetare resp. inhysande av hästar, erlägga en avgift per man och dag resp. per häst och dag, som fastställes på ordinarie sammanträde. Om förläggningsbyggnaderna, i den mån de ej användas av föreningens medlemmar, upplåtas till annan arbetsgivare, skall utgå avgift, som likaledes bestämmes å ordinarie sammanträde. Om dessa avgifter ej förslå till underhållskostnaderna, skall återstoden påföras medlemmarna efter i § 6 angiven fördelningsgrund. § 8. Medlem må icke överlåta skogsområde, för vilket föreningens förläggning är avsedd, såframt icke ny ägare inträder som medlem i föreningen och skriftligen förbinder sig att övertaga överlåtarens samtliga förpliktelser med avseende å förläggningen. § 9. Ordinarie sammanträde äger rum en gång årligen under månad å dag och plats, som styrelsen bestämmer. Extra sammanträde hålles efter beslut av styrelsen samt då en tredjedel av föreningens röstberättigade medlemmar göra framställning därom till styrelsen. § 10. Vid sammanträde äger varje medlem en röst. Medlem, som ej fullgjort sina skyldigheter gentemot föreningen enligt dessa stadgar, är förlustig sin rösträtt, intill dess skyldigheten fullgöres. Såsom föreningens beslut skall gälla den mening, som erhållit de flesta rösterna, eller vid lika röstetal den mening, som ordföranden biträder, dock att vid val lotten skall avgöra mellan dem, som erhållit lika antal röster. § 11Vid ordinarie sammanträde förekomma följande ärenden: 1) val av justeringsmän; 2) styrelsens årsberättelse; 3) revisionsberättelse; 4) fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för det gångna årets förvaltning; 5) val av ordförande och styrelseledamöter; 6) förslag, som framläggas av styrelsen rörande utgifter och inkomster och till åtgärder, som skola företagas under året; 7) fråga, som väckts av medlem genom skriftlig framställning till styrelsen minst en vecka före sammanträdet. § 12. (Här anges sättet för kallelse till föreningssammanträde och andra meddelanden till medlemmarna ävensom den tid före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.) § 13. Dessa stadgar samt beslut om ändring av desamma skola för att bliva gällande godkännas av skogsvårdsstyrelsen. § 14. Om beslut fattas om föreningens upplösande, skall mellan delägarna i förläggningen träffas skriftlig överenskommelse, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes, rörande förläggningens handhavande.

286 Bilaga 6.

Beskrivning av barack, typ SAK 12, enligt uppgifter av Statens arbetsmarknadskommission. Bottenbjälklag. Syllarna äro utförda av 4" X 6" och bärlinorna 3 " X 7". Skarvarna äro utförda som bultförband. Golvet är utfört i block med följande sammansättning ovanifrån räknat: IV4" späntat och hyvlat golvträ, impregnerad förhydningspapp (333 gr/m 2 ), V2" porös träfiberplatta, 2" X 3" regelstomme, V2" porös träfiberplatta, impregnerad förhydningspapp, 3/i" råspånt. Blocken ha en längd motsvarande barackens bredd eller äro avdelade i två delar motsvarande Va resp. 2lz av totallängden. Blockskarvarna äro utförda med fjäder och not. A bärlinorna äro skruvanordningar monterade för hoppressning av golvblocken efter inläggning. Ytterväggar. Ytterväggar äro utförda i block med följande sammansättning utifrån räknat: 1" X 4" dubbelfasad panel, impregnerad förhydningspapp, V2" porös träfiberplatta, IV2" X 3" regelstomme, V2" porös träfiberplatta, 3.U" X 4" dubbelfasad panel. Blockskarvarna täckas av utvändiga lister av l 1 /*" X 5". Innertak. Innertaket är likaledes utfört i block av följande sammansättning underifrån räknat: /i" dubbelfasad panel, V2" porös träfiberplatta, 1" X 2" ramträ, V2" porös träfiberplatta, V2" ohyvlad panel. Blocken hava en längd motsvarande barackens halva bredd och uppbäras av takstolarna resp. väggarnas hammarband. 3

Tätning i skarvar. I blockskarvar och å anliggningsytor erhålles tätning medelst remsor av träfiberplatta eller annan tätningslist. Takstolar. Takstolar bestå av 2" X 6" med dragband av 2 st. l W X 5". Dragbanden äro anordnade med vindförband av 1" X 5". Yttertak. Yttertakblock utföras av 1" råspånt på naror av IV2" X 2V2" och fästas vid takstolarna medelst s. k. trälås. Taket är beklätt med underhållsfri takpapp, kval. C, med våderna överskjutande varandra minst 7 cm. Spikning är utförd med galv. pappspik i övre vådkanten, å vilken sedan den överliggande pappvåden klistrats, över ytterdörren finnes skärmtak.

287 Mellanväggar. Mellanväggar äro utförda i block med IV4" X 2" regelstomme och med ett lag 3/Y' dubbelfasad panel å ömse sidor. Dörrar. Ytterdörr är tillverkad med 2" ram- och IV2" mellanstycken med 3 st. 1" fyllningar. Utsidan är beklädd med 3/i" karosseripanel. Ytterdörr är försedd med fönster i övre fyllningen. Innerdörrar bestå av 1" ram- och mellanstycken med 3 st. 1" fyllningar. Fönster. Fönster äro utförda med kopplade utåtgående bågar. Fönsterluckor. Baracken är försedd med fönsterluckor av 3U" diagonalställd, dubbelfasad och späntad panel i ramverk av IV4" X 4". Yttertrappa. Yttertrappa är utförd av 2" plank. Ventilation. I manskapsrummet finnas 2 st. 15 X 15 cm klaff ventiler med sidoplåtar och utvändigt galv. jalusigaller av plåt med nät. En sådan ventil finnes även i kök, kockarum, torkrum och skafferi. Utrymmet mellan ytter- och innertak är ventilerat genom i gavlarna insatta 15 X 15 cm galv. jalusigaller. För tillträde till nyssnämnda utrymme finnes en lucka 60 X 60 cm. Målning. Fönster och dörrar jämte möbler och inredning äro strukna med linolja. Virkeskvalitet. Virket är av osorterad kvalitet. Allt virke är väl torkat. Allmänt. Snickerier äro utförda enligt klass II.

20—.918189

288 Bilaga 7.

SAK-baracker till bondeskogsbruket. 1945 års skogshärbärgesutredning bereder skogsägare tillfälle framföra önskemål. Under den tid av 26 år, som förlutit, sedan skogs- och flottledshärbärgeslagarna trädde i kraft, har en avsevärd förbättring ägt rum i fråga om skogsarbetarnas bostadsförhållanden på arbetsplatserna i skogarna. Denna förbättring, genom vilken förutsättningar skapats för en sundare livsföring och ökad trivsel i förläggningarna, har emellertid företrädesvis ägt rum inom storskogsbruket, där avverkningarna i regel äro av sådan omfattning, att kostnaderna för bostadsfrågans rationella ordnande ej ha någon större inverkan på det ekonomiska resultatet. Inom bondeskogsbruket däremot äro skogsarbetarnas bostadsförhållanden alltjämt mindre tillfredsställande. Detta beror framför allt därpå, att avverkningarna på dessa skogar i regel äro av sä ringa storleksordning, att det ofta skulle bliva ekonomiskt alltför betungande för dessa skogsägare att anordna lagenliga härbärgen och skogsstall. Därför har man på dessa skogar i största möjliga utsträckning sökt utnyttja de inkvarteringsmöjligheter, som stä till buds i fäbod- och slåtterstugor m. m., vilka vanligen äro avsedda endast för användning sommartid. De skogsstall och sommarladugårdar, som tagas i bruk vid dessa avverkningar, äro vidare ofta mycket bristfälliga. Genom motioner till 1944 års riksdag har statsmakternas uppmärksamhet riktals på dessa mindre tillfredsställande bostadsförhållanden å hemmansskogarna. Till följd därav har tillsatts en kommitté — »1945 års skogshärbärgesutredning» — med uppdrag att förebringa utredning och framlägga förslag angående förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden inom bondeskogsbruket. Det måste nämligen enligt statsrådet T. Erlanders uttalande till statsrådsprotokollet betecknas såsom uppenbart otillfredsställande att, oaktat lagstiftningen på området varit i kraft så lång tid, det mindre skogsbruket ännu icke kan bereda sina arbetare bostäder, som fylla de i skogshärbärgeslagen uppställda kraven. Vid denna utredning skall i första hand undersökas möjligheter och förutsättningar för ett överförande i bondeskogsbrukets ägo av monteringsfärdiga härbärgen — de s. k. SAK-barackerna, avsedda för 12 man och kocka. Som bekant hava dessa anskaffats av Statens Arbetsmarknadskommission för att bereda inkvartering ät de ovana skogsarbetare, vilka till följd av bränslekrisen sysselsättas i våra skogar, önskvärt är att dessa för skogsarbetare avsedda baracker även framdeles komma till användning inom skogsbruket och dä i första hand å hemmansskogarna, där behovet av bostadsbeståndets komplettering är störst. För närvarande förfogar kommissionen över ca 1 800 SAKbaracker. överlåtelse av dylika baracker beräknas komma att äga rum vid den tidpunkt —• sannolikt under nästa år — då desamma icke längre äro erforderliga för sitt nuvarande ändamål. Beträffande SAK-barackernas storlek, inredning m. m. hänvisas till fig. 1 och 21, som visa exteriör och planritning till en barack av den vanligaste typen, SAK: 12. Å fig. 3 1 åskådliggöres ett förslag till anordnande och inredning av SAK-barack, uppförd såsom fasl härbärge å hemmansskog. I dylikt fall torde det ofta vara lämpligt att avdela manskapsrummet i två rum, av vilka det mindre i första hand disponeras av ägarna själva, och endast i män av behov tages i bruk för inkvartering av arbetare. 1

Figurerna intagna i betänkandet under nr 70, 71 och 75.

289 Gemensamma förläggningar

lösa

kostnadsfrågan.

Såsom ovan konstaterats är härbärgenas och skogsstallens mindre tillfredsställande beskaffenhet å hemmansskogarna i första hand en följd av avverkningarnas mindre omfattning. Med hänsyn därtill har utredningen haft under behandling frågan om skapande av ekonomiska förutsättningar för erforderlig sanering av bostadsförhållandena å hemmansskogarna. Därvid har den kommit till den uppfattningen, att lösningen av denna fråga kan vinnas därigenom, att härbärgen och skogsstall å dessa skogar i största möjliga omfattning anordnas gemensamt av flera skogsägare, vilkas skogsskiften ligga sä nära varandra, att samma härbärgen och skogsstall kunna utnyttjas. Genom förordande av denna princip, som hittills tillämpats endast i undantagsfall, vid utnyttjande av SAK-baracker inom bondeskogsbruket, hoppas utredningen kunna bana väg för ett mera allmänt framtida gemensamhetsbyggande av härbärgen och skogsstall ä hemmansskogarna. Denna anordning skulle även medföra, att också de skogsarbetare, vilka sysselsättas inom bondeskogsbruket, skulle kunna komma i åtnjutande av de betydande fördelar i olika avseenden, som gemensamt hushåll med kocka visat sig medföra. Ifrågavarande samarbete mellan hemmansägarna bör emellertid organiseras. Det synes därvid lämpligt att de, som gemensamt kunna utnyttja en barack, bilda en sammanslutning, som har att svara för inköp, transporter, montering och framtida underhäll av baracken samt uppförande vid densamma av ändamålsenligt skogsstall i den mån dylikt erfordras. Därigenom torde även barackerna komma att erhålla sådan placering, att de bliva väl utnyttjade. Statsbidrag till härbärgen och skogsstall inom

bondeskogsbruket.

Vid överläggningar med hemmansägare angående inköp av SAK-baracker visar det sig, såsom naturligt är, att det pris, som kommer att åsättas ifrågavarande baracker, är avgörande för deras ställningstagande till förvärv av SAK-baracker. Arbetsmarknadskommissionens medelinköpspris vid upphandling av baracker av typ SAK: 12 utgör ca 4 800 kronor, inberäknat inredning, sängar, spisar och övriga uppvärmningsanordningar. Efter avskrivning för värdeminskning utgör priset vid försäljning av barack av typ SAK: 12 till arbetsgivare, som enligt kommissionens cirkulär nr A 68 (1941) äro berättigade att inlösa barack till av kommissionen fastställt pris, 2 500—3 500 kronor. Då detta pris på hemmansågarhåll anses för högt för bondeskogsbrukets vidkommande, särskilt som härtill skall läggas kostnader för transporter och montering — ca 650 kronor — böra baracker, som försäljas till hemmansägare åsättas ett lägre pris. Storleken av ifrågavarande prisnedsättning, som är att betrakta som ett bidrag av staten för beredande av lagenliga bostäder åt arbetare, som sysselsättas ä hemmansskogar, kan givetvis ej meddelas förrän statsmakterna fattat beslut i ärendet. Skogshärbärgesutredningen kommer emellertid att föreslå en betydande nedsättning av det ovannämnda priset vid försäljning till sammanslutningar av skogsägare. Om sådant förslag godkännes av statsmakterna, torde den på varje delägare belöpande andelen av kostnaden för en SAK-barack ej bliva betungande, särskilt som inköpspris och övriga ovannämnda kostnader skola fördelas på ett flertal avverkningar. Enligt utredningens uppfattning böra även enskilda skogsägare kunna komma i åtnjutande av prisnedsättning efter behovsprövning och i mån av tillgång på baracker. Genom försäljning till för hemmansägare förmänliga priser av SAK-baracker skulle en betydelsefull men säkerligen ej tillräcklig komplettering av bostadsbeståndet å hemmansskogarna komma till stånd. Utredningen har därför igångsatt en undersökning i syfte att utröna den ungefärliga storleken av förefintligt ytterligare behov av härbärgen samt av behovet av skogsstall ä hemmansskogarna. Då resultatet av denna undersökning föreligger, har utredningen för avsikt att framlägga förslag om, huru dessa

290 behov skola kunna tillgodoses. Statsbidrag avsedda att utgöra hjälp till självhjälp torde därvid komma att föreslås utgå efter behovsprövning till såväl sammanslutningar av hemmansägare, som bildas för anordnande av ifrågavarande härbärgen och skogsstall som även i vissa fall till enskilda hemmansägare. Ett tillfälle som bör tillvaratagas. För bedömande av den nu närmast aktuella frågan angående överlåtelse av SAKbaracker till bondeskogsbruket är det önskvärt, att utredningen erhåller kännedom om behovet av dylika härbärgen ä hemmansskogarna samt om möjligheterna för ett gemensamt utnyttjande av desamma. Vidare är utredningen angelägen om att fä ett uttryck för det intresse, som förefinnes hos hemmansägarna att till billigt pris och pä ovan föreslaget sätt förvärva dylika baracker. I detta syfte har utredningen trätt i förbindelse med skogsvårdsstyrelserna och skogsägarföreningarna i de sju nordligaste länen. I den mån skogsägare genom nyssnämnda åtgärder icke erhållit kännedom om nu planerad statssubventionerad försäljning av SAK-baracker till bondeskogsbruket, har utredningen genom denna artikel velat bereda hemmansägare, som sä önska, tillfälle att direkt till utredningen framföra sina förslag och önskemål. Sveriges Skogsägarföreningars Riksförbund har visat stort intresse för förslaget att utnyttja SAK-baracker såsom fasta bostäder å hemmansskogarna och uttalat den förhoppningen, att hemmansägarna nu skola tillvarataga detta tillfälle att genom samarbete bereda skogsarbetare ä hemmansskogar bättre bostäder och därmed möjligheter till en förbättrad livsföring i förläggningarna. Ett rationellt ordnande av bondeskogsbrukets härbärgesfräga skapar icke endast förutsättningar för en välbehövlig förbättring av de pä dessa skogar sysselsatta arbetarnas levnadsförhållanden. Ändamålsenliga härbärgen och skogsstall på hemmansskogarna medföra även betydande fördelar för skogsägarna. Goda förläggningar torde sålunda komma att innebära ökade möjligheter för dem att hävda sig i konkurrensen om arbetskraften, ett förhållande, som för varje år synes bliva av allt större betydelse. Ökade möjligheter för skogsägare och skogspersonal att övernatta på skogarna torde även bliva till stort gagn för skogsvärden. Framhållas må slutligen att större fordringar än hittills torde komma att ställas på beskaffenheten av härbärgen och skogsstall å hemmansskogarna i den mån de förslag till bostadsbeståndets förbättrande, som komma att framläggas av skogshärbärgesutredningen, godkännas av statsmakterna. Det torde sålunda komina att tillses, att även förläggningarna ä hemmansskogarna anordnas i enlighet med skogshärbärgeslagens föreskrifter och de densamma kompletterande anvisningar, som meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hänsyn därtill bör det ligga i hemmansägarnas intresse att utnyttja den möjlighet att genom förvärv av SAK-baracker åstadkomma en välbehövlig förbättring av bostadsförhållandena, som under nästa år torde komma att stå till buds. Hemmansägare med närliggande skogsskiften, som äro intresserade av att gemensamt inköpa SAK-baracker och vilkas behov icke beräknas bliva tillgodosedda genom de förslag, som upprättas av skogsvärdsstyrelser och skogsägarföreningar, böra därför framföra sina önskemål till utredningen. Även för hemmansägare, som har så stor skogsareal, att han ensam på ett tillfredsställande sätt kan utnyttja en SAK-barack, torde såsom ovan meddelats möjlighet komma att finnas att förvärva dylik barack till nedsatt pris. Utredningens adress är »1945 års skogshärbärgesutredning», Kungsgatan 55, 5 tr., Stockholm. För 1945 års skogshärbärgesutredning: OSCAR WALLNER, Ordförande.

291 Bilaga 8.

Cirkulärskrivelse från Sveriges Skogsägareföreningars till skogsägareföreningar.

Riksförbund

I anslutning till 1945 års skogshärbärgesutrednings rundskrivelse till skogsägareföreningarna vill riksförbundet i frågan anföra följande. Redan tidigare i SSR:s cirkulärskrivelse nr 340 0/109 1944, till vilken skrivelse hänvisas, begärde riksförbundet yttrande angående event, behov av och skogsägarnas intresse för förvärv antingen genom direkt köp eller förhyrning av de efter nuvarande användning för vedhuggarkurser m. m. ledigblivande SAK-barackerna. Endast ett ringa antal av föreningarna efterkom emellertid riksförbundets uppmaning att yttra sig i frågan, och då nu saken genom härbärgesutredningens skrivelse äter blivit aktuell, vill riksförbundet hemställa, att skogsägareföreningarna mätte på allvar taga upp frågan och ge besked om, huruvida de äro intresserade och vilja arbeta för den förbättring av bostadsförhållandena å bondeskogarna, som skulle möjliggöras genom att omnämnda SAK-baracker skulle kunna ställas till bondeskogsbrukets förfogande. Det tillfälle, som nu föreligger och där myndigheterna avsett att giva bondeskogarna ett handtag, kommer säkert icke så snart åter. Det är emellertid ej själva avsättningsproblemet, som inspirerat myndigheterna till detta erbjudande, utan det faktiskt föreliggande behovet av en förbättring av bostadsförhållandena just på bondeskogarna. Det kan nämnas att efterfrågan å barackerna från såväl privathåll som från diverse föreningar (sommar- och utflyktsstugor m. m.) är mycket stor och alldeles säkert är även bolagsskogarna villiga att förvärva desamma. Givet är att de priser som myndigheterna komma att betinga sig för barackerna är avgörande för i vad mån föreningarna skola kunna engagera sig i saken och sprida intresse därför bland medlemmar och skogsägare, och självfallet är även prisfrågan helt avgörande för skogsägarnas egen inställning till saken. För närvarande är det dock svart att få ett definitivt svar på hur prisläget kan tänkas ställa sig. SSR anser sig som sin mening böra framhålla, att den av riksdagsmotionärerna föreslagna vägen, att bl. a. skogsägareföreningarna skulle inköpa ett antal baracker och sedan i sin tur hyra ut desamma till avverkarna, icke kan anses så synnerligen lycklig. Varje förflyttning av en barack innebär att den undan för undan försämras, den blir otät och svär att hälla varm och underhållet blir under sådana omständigheter kostsamt, vilket i sin tur givetvis måste verka fördyrande på hyresavgifterna. Bättre vore därför enligt SSR:s mening, om föreningarna kunde intressera skogsägarna att direkt förvärva barackerna, som kunde placeras så att de kunde användas och nyttiggöras av folk, som arbeta på närbelägna skiften, alltså ett slags kollektivstugor. Underhållsfrågan kommer givetvis även i det fallet att bli aktuell, men bör detta kunna ordnas antingen genom, såsom de sakkunniga föreslå, att delägarna inga i en förening eller också i likhet med t. ex. vad som sker då det gäller gemensamma dikningsföretag genom en skriftlig överenskommelse mellan delägarna.

292 Fördelarna med sädana stationära gemensamma skogsstugor skulle betyda 1. Att den f. n. eftersatta bostadsfrågan och stallfrågan på bondeskogarna skulle, som man vill hoppas, på ett relativt billigt sätt, kunna lösas. 2. Att bondeskogarna kunna erbjuda skogsarbetarna samma förmåner med bostäder, där även möjligheter finnas för gemensam mathållning, som de större skogsförvaltningarna. Detta skulle komma att betyda ofantligt mycket i konkurrensen om arbetskraften och kanske även då det gäller arbetslönerna i viss mån. 3. En stationär stuga skulle betyda en fast punkt i skogen där, även under andra tider än under själva drivningssäsongen, t. ex. vid stämplingar, röjningar, kulturer, dikningar etc. bostadsmöjligheten alltid vore ordnad och en kanske icke ringa besparing av gångtid till och från arbetsplatsen kunde göras. 4. Icke mindre viktigt är det för skogsägarna själva att vid besök å skogen kunna taga sin tillflykt dit för en eller flera nätter eller under dåligt väder och där de alltid hade tillgång till nödvändig utrustning för någon dags uppehåll. Ett särskilt rum skulle kunna stå för delägarnas egen disposition. Samtidigt skulle detta också verka så, att skogsägarna lockades till besök å skogen något oftare än nu, då något »tillhåll» icke finnes. 5. Fäbodar och andra bostadsmöjligheter inom skogsbygderna försvinna mer och mer och samtidigt som så sker, bli skogarna en ödemark där människor icke gärna vilja uppehålla sig längre än som absolut nödvändigt är. Fasta stugor skulle betyda en motvikt mot denna mindre önskvärda utveckling. Denna frågas rationella lösning är enligt riksförbundets uppfattning en viktig förutsättning för bondeskogsbrukets intensifiering och kommer även i icke ringa mån att inverka på skogsägarnas intresse för skogen. Riksförbundet hoppas därför att skogsägareföreningarna beakta Skogshärbärgesutredningens skrivelse och med allvar gå in för att genom sina tjänstemän och ombud sprida intresse för saken bland skogsägare och påvisa de fördelar, som kunna nås, om dessa kunna enas om att på här ovan skisserat sätt göra vistelsen i skogen mera inbjudande och trivsam för såväl skogsägaren själv som också för dem som ha att utföra arbetena i skogen. Stockholm den 15 januari 1946. Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund. NILS HERLITZ. Eric A.

Lindh.

293 Bilaga 9.

Förslag till ansökan om inköp av SAK-baracker. Vid försäljning av SAK-baracker till bondeskogsbruket lämnas rabatt om 50 % av försäljningspriset i de fall, då barack inköpes av två eller flera hemmansägare för gemensam användning. Samma rabatt tillämpas även vid försäljning till enskild hemmansägare, vars skogsmarksinnehav ej överstiger 400 ha produktiv mark, om denne förbinder sig att i mån av utrymme i baracken upplåta densamma mot skälig ersättning till andra arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare sysselsatta å hemmansskog.

Till Länsarbetsnämnden i

län,

Stryk över det som ej avses. Undertecknade, .. .„ , . fastigheter, anhålla .<.=>.,.. TT J . i J ägare itill nedan angivna , .. , . , „„ att fa inköpa en SAKUndertecknad, ° ° fastighet, anhåller ' barack av typ SAK samt att därvid få komma i åtnjutande av 50 % rabatt å barackens beräknade värde uppmonterad å (fastighetens beteckning)

kartblad nr

(läge med hänvisning till generalstabskarta)

(Baracken skall från

järnvägsstation transporteras med lastbil

km och med häst

km.)

Barack finnes på lämplig plats och är uppställd på (grundens beskaffenhet: stoppstenar, betongplintar, lösa stenar, träkubbar etc.)

Vi anhålla x , o,. om priset.

.. ., .,, , om närmare uppgifter om vilken baracktyp, som kan erhållas, samt

Fastighetens beteckning

Areal produktiv skogsmark ha

Ägare (Namnteckning)

Adress

294 Att jag anser barackens ovan angivna placering lämplig med hänsyn till dess gemensamma användande för ovannämnda fastigheter samt att här ovan lämnade uppgifter äro med verkliga förhållandet överensstämmande intygas. (Länsskogvaktare)

295 Bilaga 10.

Förslag till köpehandling. Till Stryk över det som ej avses. y.r,

, j . „

~ ,

..,

,. för gemensamt användande , . . ,

Med anledning av Eder ansökan att

°

få inköpa en SAK-

barack erbjudes Ni härmed att inköpa 1) en barack av typ SAK

att levereras vid

järnvägsstation.

2) den å fastigheten

uppmonterade baracken

av typ SAK . . . . till ett pris, som beräknats enligt nedanstående: Barackens värde efter avskrivning t. o. m. den

/

1947 Extra förslitningsavdrag Barackens värde vid järnvägsstation Beräkning av rabatt: Barackens värde vid järnvägsstation Transportkostnader med lastbil

km

med häst

km

Monteringskostnad Barackens värde å köparens skog . . . . % rabatt å detta värde (fråndrages barackvärdet vid järnvägsstation) Att inbetala till länsarbetsnämnden

Försäljningen sker på nedan angivna villkor: Köparna förbinda S12

Köparen förbinder 1) att uppföra baracken på fastigheten (fastighetens beteckning) , kartblad nr . (läge med hänvisning till generalstabskarta)

296 2) att med iakttagande av meddelade anvisningar omsorgsfullt uppmontera inköpt barack och därvid uppställa densamma på betryggande grund (stoppstenar eller betongplintar), 3) att ombesörja erforderligt underhåll av inköpt barack, 4) att inom 30 dagar från köpets avslutande inbetala ovan angivna köpeskilling, kr , över postgirokonto nr , 5) att därest inköpt barack inom ett år från köpets avslutande icke skulle vara uppmonterad å ovannämnda plats eller å annan av skogsvårdsstyrelsen godkänd plats och länsarbetsnämnden icke medgivit anstånd med uppförandet, på anfordran till länsarbetsnämnden inbetala här ovan angivet rabattbelopp, kr , jämte 5 % ränta därå från köpets avslutande till dess betalning sker, 6) att i mån av utrymme i baracken mot skälig ersättning upplåta densamma till andra arbetsgivare för inkvartering av skogsarbetare, sysselsatta å skog tillhörig nedan angivna fastigheter:

Obs.! I punkt 6 angivet köpevillkor gäller ej vid gemensamt förvärv och skall då strykas.

Om detta köpeerbjudande med ovanstående villkor accepteras, skall detta bekräftas genom köparnas underskrivande av nedanstående förbindelse. den

/

1947.

Länsarbetsnämnden i

län.

(Denna handling återsändes efter underskrift av ... koparen den, varefter köpet anses avslutat.)

Stryk över det som ej avses.

till länsarbetsnämn-

FÖRBINDELSE.

Undertecknade, som efter ansökan erhållit erbjudande från länsarbetsnämnden i Undertecknad, län att inköpa ovan angivna barack av typ SAK

mot en inbetalning till länsarbetsnämnden av

acceptera , .. , .- , . , förbinda oss , detta erbjudande och , . . , . , . J accepterar forbinder mig köpevillkor.

kr.,

... , ., . . „ harmed att iakttaga ovan angivna

297 Vi förbinda oss även sinsemellan att icke begära försäljning av baracken enligt 6 § i lagen om samäganderätt. den

/

1947.

298 Bilaga 11.

Förutsättningar för kostnadsberäkning av åtgärder för iståndsättande av härbärgen och skogsstall. Reparation av härbärge. Alt. I. Utgångsläge. Stugan, vars invändiga mått i manskapsrummet äro 4-60 X 4*60 m, är i gott stånd vad beträffar väggar, golv och innertak. Väggarna äro dock i behov av diktning och sågspånsfyllningen på innertaket är endast ca 10 cm djup. Yttertaket (av spån) är i något sämre skick med läckor på två ställen. Trossbotten i gott stånd. Innanfönster finnas, ö p p n a spisen i gott skick och försedd med spjäll. Timrad förstuga finnes med glesa, odrivna väggar. I densamma har medelst en vägg av 1" ospåntade bräder avdelats ett utrymme, som saknar innertak och fönster. Hela förstugan är försedd med trägolv. Stugans inredning är ofullständig och bör kompletteras. Erforderliga åtgärder.

a) Stugan avsedd för 6 man med individuell mathållning. Diktning av väggarna med drev. Lagning av yttertaket (tillverkning och läggning av ny takspån på två ställen om tillsammans ca 2 kvm). Komplettering av innertakets sågspånsfyllning från 10 till 20 cm:s djup samt påförande av 20 cm sågspånsfyllning å innertak i torkrum. Komplettering av inredningen (hyvlat och späntat virke) dels med en ny säng i två etager (1 + 1) och försedd med sittbänk, dels med 3 st. klädskåp, vart och ett för två man och avdelade på halva höjden, dels med ett skåp med hyllor för specerier, servis och kokkärl samt dels med vedlåda. Torkrum anordnas i förstugans avbalkade utrymme, som förses med innertak, plåtkamin med rökrör och isoleringsplåt mot väggen, fönster med dubbla rutor samt två väggventiler. Brädväggen mot förstugan varmbonas med ett lag porös board och ytterligare ett lag 1" ospåntade bräder. I förstugan avbalkas ett förrådsrum med l " ospåntade bräder och förses med två hyllor och en väggventil. b) Stugan avsedd såsom matrum och bostad för kocka. Väggar, ytter- och innertak i stora rummet repareras enligt I: a. Det i förstugan avbalkade utrymmet inredes till förrådsrum (förses med innertak och vägghyllor av 1" ospåntat virke samt med ett fönster och en väggventil). Stora rummet förses med ny inredning av hyvlat och späntat virke (matbord med bänkar, beredningsbord, skåp för specerier, kokkärl och porslin samt avbalkning omkring kockans sovplats). Järnspis nr 25 insattes i öppna spisen. Alt. II. Utgångsläge. Stugan har gott virke i väggarna, för vilka dock diktning erfordras. Takhöjden är för låg. Ytter- och innertak äro i dåligt skick. Golvet är i gott stånd men trossbotten saknas. Innanfönster saknas. Den öppna spisen är utan anmärkning men stugans inredning är bristfällig och måste helt förnyas. Förstuga, torkrum och förrådsrum saknas. Avträde saknas. Erforderliga åtgärder. a) Stugan avsedd för 6 man med individuell mathållning. Utrivning av ytter- och innertak samt påtimring av väggarna med tre stockvarv draghugget och bilat timmer. Inläggning av nya inner- och yttertakåsar samt på-

299 läggande av nytt innertak av bräder på lock med 20 cm sågspånsfyllning och nytt yttertak av spån. Diktning av väggarna med drev. Anordnande av trossbotten, varvid golvet måste uppbrytas och åter inläggas. Anskaffande av innanfönster. Anordnande av helt ny inredning av hyvlat och späntat virke (sängar för 6 man, bord med bänkar, skåp för specerier m. m., 3 st. klädskåp samt vedlåda). Tillbyggnad av torkrum, förrådsrum och förstuga. Torkrummet — invändiga mått 1-70 X 2-30 m — anordnas med väggar på siolpresning och isolerade med ett lag porös board mellan två ospåntade 1 "-paneler och förses med fönster med dubbla rutor, kamin med rökrör och isoleringsplåt samt med två väggventiler. Förrådsrum och förstuga uppföras i anslutning till torkrummet av ett lag ospåntade 1" bräder. Tillbyggnaden förses utvändigt med täcklist. Avträde inom skjul uppföres. b) Stugan avsedd såsom matrum och bostad för kocka. Väggar, tak, golv och fönster behandlas som under II: a. Ny inredning av hyvlat och späntat virke anordnas enligt I: b. Tillbyggnad av vindfång och förrådsrum av 1" ospåntade bräder med täcklist. Förrådsrummet förses med hyllor, fönster och en väggventil. Avträde inom skjul uppföres.

Reparation av skogsstall. Alt. I. Utgångsläge. Invändiga mått 4-80X4-45 m. Stallet är i gott stånd vad beträffar väggar och innertak, väggarna dock i behov av diktning. Takfyllningen är tillräcklig. Yttertaket (av spån) i något sämre skick med ett par mindre läckor. Spiltpallar och spiltinredning i övrigt slitna. Enkla rutor i fönsterna. Ventilation otillfredsställande (enkel liten taktrumma; intagsventil saknas). Foderskjul 4-75 X 1-45 m av bräder i gott stånd. Takhöjd tillräcklig. Dörren bristfällig. Erforderliga åtgärder. Diktning av väggarna med drev. Lagning av yttertaket (tillverkning och läggning av ny takspån på två ställen om sammanlagt 2 kvm). Inläggande av nya spiltpallar och uppsättande av nya spiltbalkar. Tillverkning och inpassning av ny dörr av två korslagda lag 1" späntade bräder. Anordnande av varmbonad taktrumma (inre area 20 X 20 cm) samt två intagsventiler (öppning per ventil 12 X 20 cm). Foderskjulet förses med dörr av ett lag 1" ospäntade bräder. Alt. II. Utgångsläge. Stallet har gott virke i väggarna, men diktningen är över lag bristfällig och takhöjden är för låg. Ytter- och innertak i dåligt skick. Takfyllning saknas. Spiltpallar och spiltinredning utsliten. Enkla rutor i fönsterna. Ventilationsanordningar saknas. Foderskjul saknas. Dörren bristfällig. Erforderliga åtgärder. Utrivning av ytter- och innertak samt påtimring av väggarna tre stockvarv draghugget och bilat timmer. Inläggning av nya inner- och yttertakåsar samt påläggning av nytt innertak av 1" ospåntade bräder »på lock» med 10—15 cm:s fyllning av sågspån samt nytt yttertak av spån. Diktning av väggarna med drev. Insättande av nytt fönster med dubbla rutor i samma båge. Uppläggning av utvändig fastgård. Inläggning av nytt golv i hela stallet samt av nya spiltpallar. Anordnande av nya spiltbalkar och krubbor. Tillverkning och inpassning av ny dörr av två korslagda lag 1" späntade bräder. Anordnande av ventilationsanordningar i likhet med alt. I. Uppförande av foderskjul av 1" ospåntade bräder med täcklist. Foderskjulet förses med dörr av ett lag 1" ospåntade bräder.

300 Bilaga 12.

Exempel på åtgärdsförslag med kostnadsberäkning vid reparation av härbärge. Beskrivning av härbärgets nuvarande tillstånd. Väggar: Virke utan anmärkning. Diktning erfordras för hela väggytan. Yttertak: I dåligt skick. Innertak: » » » Golv: Virke utan anmärkning. Trossbotten saknas. Takhöjd: För låg. Fönster: Befintliga fönstersnickerier i gott skick. Innanfönster saknas. Dörr: I gott skick. Spis: öppen spis utan anmärkning. Inredning: Bristfällig. Torkrum: Saknas. Förrådsrum: » Förstuga: » Avträde: » /Vi/i/c/rane/e t~p/OQr*cyf<'orj.

*—470 —*

Wo ^7*» t/err>cA'q

ty^7 i/Ort ofi'&

Str<r/o

/.-/Oft

Kostnadsförslag. Arbetskostnader: Rivning av ytter- och innertak samt golv kr. Påtimring av väggar 3 stockvarv, inläggning av golv- och takåsar, trossbotten och innertak med fyllning kr.

301 Tillbyggnad av torkrum, förrådsrum och förstuga kr. Inläggning av golv samt uppsättning av lister och foder kr. Uppförande av takresning, tillredning och påläggning av takspån samt uppsättning av vindskivor och nockbräder kr. Diktning av väggar in- och utvändigt samt beklädande av väggar med board kr. Tillverkning av inredning enligt ritning kr. Uppförande av avträde kr. Materialkostnader: 22 st. byggnadstimmer 16' X 8" till väggar, golv och innertakåsar kr. 5 » » 22' X 6" till väggband och yttertakåsar kr. 16 » » 9' X 4" till taksparrar kr. 12 » » 9' X 4" till stolpar för torkrum och förrådsrum kr. 45 kbf rundvirke till takspån å kr kr. 138 » ohyvlade bräder till innertak, trossbotten och väggar i torkrum, förrådsrum och förstuga å kr kr. 13 » IV4" hyvlat golvträ till torkrum, förrådsrum och förstuga a kr kr. 37 » 1" hyvlade och späntade bräder för tillverkning av inredning a kr kr. 26 » ohyvlade bräder till takrotning samt vindskivor och nockbräder a kr kr. 56 m 1" X 4" foderbräder å kr kr. 6 st. enkla fönsterbågar å kr kr. 10 » fönsterglas å kr kr. 35 kg jutedrev å kr kr. Spik kr. Diverse beslag kr. 12 m 3 sågspån ä kr kr. 3 st. väggventiler 6" X 6" a kr kr. 1 » plåtkamin kr. 4 m plåtrör till d:o a kr kr. 4 stora plåtar för isolering av väggar vid kamin å kr kr. 60 m 2 porös board till invändig beklädnad av väggar samt till torkrumsväggar å kr kr. Till oförutsedda materialier kr. Transportkostnader: Lastbil Hästskjuts

lass »

km »

kr. kr. Summa kronor den

/

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1917 618189

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom k l ä m m e r beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n kronologiska

A l l m ä n lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, D a n m a r k och Norge om e r k ä n n a n d e o c h verkställighet a v d o m a r i brottmål m . m . [16] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g r ö r a n d e riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 å r s lönekommitté. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m . m . 123]

förteckningen.)

U t r e d n i n g m e d s y n p u n k t e r p å sågverksdriften i Norrland' o c h förslag a n g å e n d e i n r ä t t a n d e a v e n central sågverksskola. [32] Redogörelse i s a m m a n d r a g för utredning r ö r a n d e p l a n e r i n g a v j o r d b r u k e t och skogsbruket i Nedertorneå k o m m u n . [33] Vid a n d r a riksskogstaxeringen a v Norrland å r e n 1938 —42 använd metodik och h ä r o m v u n n a erfarenheter. Redogörelse avgiven a v 1937 års riksskogstaxeringsn ä m n d . [36] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Kommunalförvaltning. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om regionkommuner m. m . [30] Statens och k o m m u n e r n a s

Industri.

finansväsen.

Politi. Nationalekonomi o c h socialpolitik. Kollektiv tvätt. B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r l ä t t a hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. F ö r slag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m . m . [18] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o m m u n a l a tjänster samt sådana yrken och b e fattningar, för vilkas u t ö v a n d e kräves a v statlig m y n d i g h e t utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 15. Utredning och förslag a n g . särskilda barnbidrag och bidragsförskott, m . m . [21] B e t ä n k a n d e rörande e t t centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen a v stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen a v l å n e - o c h bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska h a m n a r . [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . [291 1945 å r s skogshärbärgesutrednings betänkande. Del I. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena p å hemmansskogarna m e d förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättr a n d e . [37] Ilälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] B e t ä n k a n d e m e d förslag till standardtariffer för d e t a l j distribution a v elektrisk kraft. [4] Elfcraftutrediningens redogörelse n r 2: 15. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å k r a f t k o s t n a der och priser v i d distribution a v elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20]. 2: 12. Malmöhus län. [35] Fast egendom. Jordbruk m e d binäringar. B e t ä n k a n d e ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt d e n prisreglerande v e r k s a m h e t e n på fiskets o m råde. [2] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. lantmäteripersonalens o r ganisation samt avlöningsförhållanden m . m . [7] B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g . fiskets administration m. m . [8] .

H a n d e l o c h sjöfart. H a n d e l n med' olja. B e t ä n k a n d e m e d förslag avgivet a v oljeutredningen 1945. [14[ B e t ä n k a n d e m e d förslag till ändrad lagstiftning a n g . h a n d e l m e d skrot, l u m p och begagnat gods. [22] Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväscn. Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

B e t ä n k a n d e m e d förslag till geofysiskt observatorlum 1 K i r u n a m . m . [6] B e t ä n k a n d e om tandläkarutbildningens ordnande m. m . Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvfirdskommitténs b e t ä n k a n d e del 4. [12] 1941 å r s lärarlönesakkunniga. Betänkande m e d förslag till lönereglering för övningslärare. [15] Stöd å t utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e del 5. [17] 1945 å r s akademikerutredning. [25] B e t ä n k a n d e m e d förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g . utbildning a v befäl för handelsflottan m . m . [31] 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. 9. Gymnasiet. [34]

Försvarsväsen. 1944 å r s militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [5] B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande civilförsvarets organisation m . m . [10]

U t r i k e s ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Iduns tryckeri aktiebolag Esselte ab. Stockholm 1947