Svensk ekonomi 1960-1965

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR1962:11 Finansdepartementet

SVENSK EKONOMI 1960—1965 BILAGOR 1—5

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Kronologisk förteckning

1. Skogstillgångarna 1 Jämtlands län. Idun. 100 s. + 1 utvikskarta. S. 2. Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. Statens Reproduktionsanstalt. 71 s. Jo. 3. Totalförsvarets personalfrågor. Beckman. 305 s. Fö. 4. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. Beckman. 165 s. I. 5. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Kihlström. 116 s. E. 6. Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. Idun. 92 s. K. 7. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I. 8. Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. Marcus. XXIII + 61 s. Fi. 9. Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi. 10. Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. 11. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. 296 S. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 6 2 : 1 1

SVENSK EKONOMI 1960-1965 BILAGOR 1 — 5

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE STOCKHOLM 1962

INNEHÅLL

BILAGA 1 Framtidsperspektiv för svensk industri Undersökning

utförd inom Industriens

3 Utredningsinstitut

BILAGA 2

Produktivitet och kapitalmängd inom den svenska industrin under efterkrigstiden

187 Av fil. lic. Karl G. Jungenfelt

BILAGA 3

Input-output-beräkning för år 1965

211 Av fil. lic. Bengt Höglund och fil. lic. Lars

Werin

BILAGA 4

Handelns behov av arbetskraft och kapital under 1960-talet Undersökning

utförd inom Företagsekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm

BILAGA 5

Kreditmarknadsmatriser för åren 1955—60 Av fil. kand. Erik L.

Karlsson

BILAGA 1

Framtidsperspektiv för svensk industri Undersökning utförd inom Industriens

Utredningsinstitut

Innehåll

Förord

9 Kapitel

1. Grundmaterialets

art och innebörd

Materialets tillförlitlighet Prognos och verklighet Slutord

11 18 20

Kapitel

2. Sammanfattning

av

resultaten

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Efterfrågan på arbetskraft Behovet av investeringar Prognosernas rimlighet

21 25 28 28 35 42 Kapitel

3.

Gruvindustri

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Arbetskraften Investeringarna Den tekniska utvecklingen

45 46 46 47 48 50

Kapitel

4. Järn- och

metallverk

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Arbetskraften Investeringarna Den tekniska utvecklingen

51 51 54 54 55 56 Kapitel

5.

Verkstadsindustri

Uppgifter om verkstadsindustrin i dess helhet

59 Manufakturering och elektroteknisk industri Produktionen Marknadsutvecklingen

62 62 64

8 Råvaruförbrukningen Prisutvecklingen Arbetskraften Investeringarna

65 66 66 69

Transportmedelsindustri och maskinindustri Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Prisutvecklingen Arbetskraften Investeringarna

70 70 72 73 73 74 76

Varvsindustri Produktionen Marknadsutvecklingen Arbetskraften Investeringarna

77 77 78 79 79

Kapitel

6. Jord- och

stenindustri

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri Övrig jord- och stenindustri Sammanfattning

Kapitel

82 83 84 85 85 87

7.

Träindustri

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Prisutvecklingen Arbetskraften Investeringarna Den tekniska utvecklingen

Kapitel

8. Massa-, pappers-

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Arbetskraften Investeringarna Den tekniska utvecklingen

88 90 91 92 92 94 96

och

wallboardindustri 99 101 107 108 111 113

9 Kapitel

9. Pappersvaru-

och grafisk

industri

Produktionen och arbetskraften Marknadsutvecklingen Investeringarna

Kapitel

114 115 116

10.

Livsmedelsindustri

Uppgifter om livsmedelsindustrin i dess helhet Kvarn- och bageriindustri Mejeri- och margarinindustri Slakteriindustri Socker-, choklad- och konservindustri Njutningsmedelsindustri Kapitel

11. Textil- och

118 120 121 122 123 125 konfektionsindustri

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Prisutvecklingen Arbetskraften Investeringarna Kapitel

128 130 131 131 132 133 12. Sko-, läder- och

gummivaruindustri

Sko- och läderindustri Produktionen Marknadsutvecklingen Prisutvecklingen Arbetskraften Investeringarna Gummivaruindustri

137 137 140 141 141 142 144 Kapitel

13. Kemisk

industri

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen Prisutvecklingen Arbetskraften Investeringarna

I47 151 152 153 153 155

Bilagor A. Forskning, utvecklingsarbete och utbildning Kostnaderna för FoUUb i Sverige Jämförelse med USA och England

157 162 165

B. Försök till beräkning av den marginella avkastningen i olika industrigrenar

169 C. Grundmaterialet

•

Förord

På uppdrag av 1959 års långtidsutredning h a r Industriens Utredningsinstitut utfört en undersökning rörande den industriella utvecklingen i Sverige under första hälften av 1960-talet. Denna undersökning bygger på uppgifter, erhållna genom förfrågningar hos ett urval industriföretag rörande deras planer och förväntningar beträffande produktion, investeringar, export, arbetskraftsbehov m. m. Som närmare framgår av bilaga G har detta utredningsarbete skett i nära samverkan med experter inom olika branschorganisationer isamt industriföretagare. Dessa h a r medverkat såväl vid insamlandet av primärmaterial som vid ett antal diskussioner rörande resultatens innebörd. Inom de företag, som institutet vänt sig till med förfrågningar, har nedlagts ett omfattande arbete på att besvara de ofta intrikata frågor, som i detta sammanhang varit nödvändiga att ställa. Det är institutet angeläget att uttrycka sin stora tacksamhet för all den hjälp, som vi har fått och utan vilken denna undersökning icke varit möjlig att genomföra. Vi vill också framföra vårt tack till Kungl. Kommerskollegium och dess tjänstemän för den beredvillighet med vilken de ställt data till vårt förfogande och givit oss värdefulla synpunkter på olika statistiska problem. Ledare för undersökningen har varit institutets förre chef, docenten numera bankdirektören J a n Wallander, vilken även svarat för utformningen av texten till föreliggande redogörelse. Hans medhjälpare inom institutet har varit pol. mag. Erwin Mildner och civilekonom Lennart Friden. Den förre har särskilt sysslat med insamlingen av undersökningens primäruppgifter samt deras statistiska bearbetning. Den senare h a r svarat för arbetet i samband med undersökningens slutredigering. Såväl Mildner som Friden har därjämte skrivit textutkast till vissa delar av redogörelsen. Stockholm i november 1961 Ragnar Bentzel

KAPITEL 1

Grundmaterialets art och innebörd

Följande studie av den svenska industrins utvecklingstendenser under 60talet baserar sig dels på sammanställningar och specialbearbetningar av tillgängligt statistiskt material, dels på för ändamålet särskilt insamlade uppgifter. Under våren 1960 utsändes sålunda ett frågeformulär till sammanlagt 928 industriföretag. Därutöver gjordes en specialundersökning av produktionen av plastvaror i olika industrier. (Se härom redogörelsen för kemisk industri i kapitel 13.) I formuläret ombads företagen att redogöra för utvecklingen under senare tid av bl. a. produktion, investeringar, råvaruförbrukning och sysselsättning samt att försöka ge en bild av den sannolika utvecklingen på dessa områden under 60-talet. Detaljerade uppgifter infordrades dessutom r ö r a n d e kostnader för forskning och utvecklingsarbete, prisutveckling och utvecklingen av export och import. Svar erhölls från ca 70 procent av de tillfrågade företagen eller 629 stycken. I bilaga C återges frågeformuläret. Det rör sig här om basformuläret. För olika branscher gjordes sedan vissa variationer. I bilaga G återfinns också en redogörelse för insamlingen av grundmaterialet till undersökningen. Det officiella statistiska material, som vi utnyttjat, h ä r r ö r i första h a n d från Kommerskollegium. I det följande hänvisas till detta material som »KK's material».

På grundval av de sålunda erhållna uppgifterna sammanställdes redogörelser för utvecklingen inom olika branscher. Dessa redogörelser diskuterades under hösten 1960 med representanter för de olika branscherna vid så kallade hearings. Avsikten var härvid bl. a. att få en föreställning om ifall de försöksvis gjorda prognoserna betraktades som rimliga eller inte av experter inom branschen. De synpunkter som framkom vid dessa hearings har i viss utsträckning medtagits i de slutliga redogörelserna för olika branscher. För vissa branscher anordnades av tidsskäl inga särskilda hearings, utan togs kontakter under hand. Innan frågeformulären sändes ut diskuterades de ingående med representanter för respektive branschorganisation. Dessa lämnade också en mycket värdefull hjälp vid uppgörandet av urvalet. För järnbrukens del insamlades materialet av Jernkontoret och för massa-, pappers- och wallboardindustrin av respektive branschorganisation. För de senare industrigrenarna insamlades dock uppgifter för vissa företag direkt av IUI.

Materialets tillförlitlighet

Vad vi i det följande redovisar är summor av de enskilda företagens framtidsbedömning på olika områden. Härvid uppkommer givetvis frågan hur pass

12 rättvisande dessa förutsägelser kan vara. Skulle det vid en framtida kontroll visa sig att prognoserna avvikit från verkligheten kan detta sammanhänga med följande huvudtyper av skäl. För det första kan slumpfel och tekniska brister hos grundmaterialet ha gett upphov till felaktigheter. För det andra kan företagen ha misstagit sig beträffande de konsekvenser och möjligheter den allmänna ekonomiska utvecklingen medför för det egna företaget i olika hänseenden. För det tredje kan de ha haft en felaktig föreställning om h u r den allm ä n n a ekonomiska ramen kommer att förändra sig under prognosperioden. Nedan skall vi nu i korthet gå igenom dessa olika typer av felkällor. De statistisk-tekniska problemen. Den för undersökningen fastställda tids- och kostnadsramen var sådan, att det vid planeringen var uppenbart, att man inte kunde sträva efter att åstadkomma ett urval som uppfyllde gängse statistiska krav och samtidigt medgav en så långt gående uppdelning, som ur andra synpunkter var önskvärd. Målet blev därför i stället att insamla ett material, som kunde tjäna som en utgångspunkt för de framtidsbedömningar man ville göra men vars statistiska bräcklighet hela tiden måste hållas i minnet. Man strävade dock givetvis samtidigt efter att, så långt yttre omständigheter medgav, följa god statistisk praxis. Urvalet skedde i samråd med branschexperter och på basis av vederbörande branschförenings medlemsmatrikel. Med hjälp av kalendrar ägde sedan komplettering r u m i den mån det var känt att viktiga typer av företag stod utanför föreningen. Det kunde gälla t. ex. statliga och kooperativa företag eller småföretag. Syftet var

givetvis hela tiden att få ett urval, som gav en så riktig bild som möjligt av populationen, dvs. de i Kommerskollegii industristatistik registrerade företagen. Inom den på så sätt erhållna urvalsramen gjordes sedan urvalet med olika andelar för olika storleksklasser. Strävan var härvid att få med alla stora företag samt ett hyggligt urval av små och medelstora företag. I tabell 1 anges olika branschers relativa betydelse samt ges vissa uppgifter om svarsfrekvens, avvikelser från KK's material och statistikkvalitet. 1 Av redogörelserna för de olika branscherna i kapitlen 3—13 framgår den exakta avgränsningen av de olika branscherna. För branschen »övrig livsmedelsindustri» h a r inget enkätmaterial insamlats. Detsamma gäller för varven för vilka emellertid uppgifter inhämtats på annat sätt. Vid bearbetningen har materialet först uppräknats med hänsyn till bortfallsfrekvensen i respektive storleksklass och därefter med den för klassen gällande urvalsfrekvensen. De på så sätt erhållna indexvärdena ger prognoserna för olika variabler. Ett sådant förfarande innebär att man dels antagit att de företag, som inte svarat, inte systematiskt skiljer sig från dem som 1 Då denna redogörelse sammanställdes fanns inga definitiva uppgifter från KK tillgängliga över produktionens värde och antalet anställda 1959. Vi har därför använt oss av de preliminära uppgifter som publicerats. När det gäller produktionsindex har KK emellertid inte gjort några preliminära beräkningar. I detta fall har vi försökt att göra uppskattningar för varje bransch över produktionens volymökning 1958—59. Dessa beräkningar är givetvis behäftade med viss osäkerhet och kan komma att skilja sig från de indextal KK kommer fram till. Den produktionsökning vi på detta sätt erhållit för hela industrin överensstämmer inte med Industriförbundets produktionsindex. Vi får här en kraftigare ökning. Vissa beräkningar inom KK tyder dock på att vi i stort sett träffat rätt.

13 Tabell

1. Förädlingsvärde,

Industribransch

urval och statistikkvalitet

Procentuell fördeln. av förädlingsvärdet 1959 enl. K K

inom olika

Skilln. mellan Antal Svars- prod.ökn./år tillfrekvens 1955—59 enl frågade enkäten och % företag enl. K K » )

Gruvindustri.

4,8

94 Järn- och metallverk

7,1

97 Manuf akturering Elektroteknisk industri Transportmedelsindustri . . . (Bilreparationsverkstäder) c ) Maskinindustri Varvsindustri

6,3 6,1 6,1 14,6 3,8

41 26 9 49 52

80 77 78 33 79

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri

1,8 0,5 0,5 0,6 1,2

16 15 4 10 11

Sågverk övrig träindustri

3,1 3,2

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri

0,0

branscher

Statistikkvalitet b )

Tillfr.ställande Tillf r. ställande

0,1 0,5 6,1

Mindre god Tillfr.ställande Mindre god

0,0

Acceptabel

75 73 75 70 27

-0,1 1,6 0,2 5,0

Tillfr.ställande o. mindre god d ) Tillfr.ställande Tillfr.ställande (Mindre god) (Mindre god)

27 42

70 40

2,7 1,6

Acceptabel Acceptabel

3,5 3,7 0,5

0,0 0,0 -0,2

Tillfr.ställande Tillfr.ställande Tillfr.ställande

2,0

50 Tillfr.ställande 0,7

3,6

0,5 1,8 1,4 0,2 1,9 0,7 0,7 0,7

9 27 19 6 23 1 11 11

67 56 79 83 48 100 55 73

2,0 1,5 1,6 0,0 -1,4 2,6 •2,1 1,6

(Mindre god) (Mindre god) (Mindre god) Tillfr.ställande (Mindre god) Tillfr.ställande Tillfr.ställande Acceptabel

0,6

0,9

Tillfr.ställande

1,2 0,8

2,5

Tillfr.ställande

Textilindustri Konfektionsindustri

3,8 3,4

64 56

63 54

2,5 2,7

Acceptabel Acceptabel

Garverier Skoindustri.. . övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri. . . .

0,2 0,7 0,7 1,3

13 28 15 9

62 71 80 67

6,4 5,1 1,1 3,6

Acceptabel Acceptabel Acceptabel Acceptabel

Rent kemisk industri . . . . Plastbearbetande industri. övrig kemisk i n d u s t r i . . . .

2,5 0,6 3,3

23 50 32

87 52 75

1,8

Tillfr.ställande Acceptabel Acceptabel

Hela industrin

100,0

1,2

Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri , Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabri ker Bryggerier och läskedrycks fabriker övrig livsmedelsindustri . . .

Acceptabel

a) Uppgifterna hämtade från de båda första kolumnerna i tabell 4 sid. 22. b) I de branscher där statistikkvaliteten satts inom parentes grundar sig prognosen ej enbart på enkätmaterialet. c) Försök gjordes a t t erhålla uppgifter från bilreparationsverkstäderna. Resultatet blev dock så pass dåligt att det inkomna materialet uteslöts från den egentliga bearbetningen. Det finns sålunda ej medtaget i det följande. Som framgår av kapitel 5 ingår bilreparationsverkstäderna i gruppen »transportmedelsindustri». d) Mindre god för cementvarufabrikerna.

14 gjort det, dels föreställt sig att de företag, som inte kommit med i urvalet, inte systematiskt skiljer sig från dem som gjort det. Kvalitetsgraderingen i tabellens sista r a d baserar sig på överväganden rörande sannolikheten av att så verkligen varit fallet för de olika branscherna. Tre beteckningar har härvid använts. Tillf re dsställan de = Allt tyder på att materialet riktigt återger branschens situation och framtidsförväntningarna inom den. Acceptabel = Brister föreligger beträffande det statistiska förfarandet, men inget tyder på att resultatet skulle vara påtagligt missvisande. Mindre god = Påtagliga brister i förfarandet och/eller tydliga indikationer på mindre god verklighetsåtergivning. Vid sidan om en statistisk-teknisk bedömning av materialet grundar sig klassificeringen på de uppgifter, som framkom vid tidigare nämnda hearings samt jämförelser med den tidigare utvecklingen enligt den officiella statistiken. Vi frågade nämligen företagen inte bara om den framtida utvecklingen utan också om utvecklingen under perioden 1955—59, för att på så sätt få en kontrollmöjlighet. I kolumn 4 i tabell 1 har vi angivit hur stor avvikelsen under denna period är mellan utvecklingen enligt KK's index och enligt vårt material. Som framgår av denna kolumn har produktionen under perioden 1955—59 stigit 1,2 procent mer per år enligt vårt material än enligt KK's siffror. Grupperar man branscherna efter arten av det material vi förfogar över erhålles tabell 2.

Tabell 2

Materialets art

Branschernas andel av totala förädlingsvärdet 1959

%

Material saknas . . . .

35 39 21 5

Totalt

100 Tillfredsställande...

När det gäller de branscher, där enkätmaterial saknas, h a r vi som nämnts förfarit på särskilt sätt med varven. Det material som föreligger för dessa torde få betecknas som tillfredsställande. Tar man hänsyn till att vi har material för varven sjunker den obehandlade delen till 1 procent. För några av de branscher, som har beteckningen »mindre god» har vi på likartat sätt kunnat insamla kompletterande upplysningar. Dessa upplysningar har lagts till grund för de angivna prognosvärdena. För de branscher det här gäller har kvalitetsgraderingen angivits inom parentes. De prognoser, som vi på så sätt kommit fram till, torde ha samma tekniska kvalitet som de, vilka grundar sig på material, som betecknats »tillfredsställande». Andelen med denna kvalitetsbeteckning bör därför snarast höjas med 7 procentenheter och »mindre god» sänkas i motsvarande grad. Graderingen efter kvalitet är givetvis i hög grad subjektiv, men torde dock kunna ge en viss vägledning vid bedömningen av materialet. Grundvalen för bedömningen i de enskilda fallen kan som regel utläsas ur de redogörelser för de enskilda branscherna, som finns återgivna i kapitlen 3—13. Helt allmänt kan sägas att bristerna i materialet i regel torde vara av den arten, att de bör leda till att man får en alltför snabb utveckling på olika

15 punkter. I allmänhet är det nämligen småföretag, som har blivit underrepresenterade. Sannolikt gäller detta också för företag med stagnerande utveckling. Vad som nu sagts stämmer väl med de skillnader i utvecklingstakt mellan vårt och KK's material under tiden 1955—59, som angivits i tabell 1. Det vore emellertid förhastat att härav d r a den slutsatsen, att prognoserna genomgående ligger för högt. Brister i materialet i ovannämnda hänseende motverkas nämligen av ett annat fenomen av statistisk-teknisk art. Eftersom företag som upphört med sin tillverkning under perioden 1955—59 rimligtvis inte kan komma med i materialet, bör den i materialet redovisade utvecklingen under denna period bli snabbare än totalutvecklingen. Av parallella skäl bör den enligt vårt material redovisade utvecklingen bli för långsam under perioden 1959—65 eftersom företag, som startar under den perioden, ej kommer med. Vid presentationen av materialet i det följande har vi förfarit så, att indextalen återgivits så, som de direkt framkommer ur vårt material. Undantag från denna regel är de i tabell 1 särskilt redovisade fallen jämte de nedan nämnda korrigeringar som gjorts med hänsyn till projekten i Svappavaara och Stenungsund. Vad som sagts ovan om bristfälligheterna i materialet har i första h a n d relevans för de avsnitt, där vi med stöd av vår undersökning försöker dra slutsatser om den totala utvecklingen för olika branscher. I vissa sammanhang är emellertid det intressanta snarare utvecklingen i tiden för de undersökta företagen och en jämförelse mellan de undersökta företagen i olika branscher. I dessa sammanhang är ofta de tidigare berörda bristfälligheterna i materialet av mindre betydelse.

Som angivits tidigare är ett av sätten att få en föreställning om materialets statistiska kvalitet att jämföra den utveckling vi erhåller för perioden 1955—59 med motsvarande utveckling enligt Kommerskollegii produktionsindex för industrin. 1 Den tysta förutsättningen för en sådan jämförelse är givetvis att detta index verkligen ger en i stort sett riktig bild av utvecklingen. Detta är inte helt säkert. Vissa grundläggande data för indexberäkningarna — förädlingsandelarna — är nämligen av mycket gammalt datum. 2 KK's index avser utvecklingen av volymen av det så kallade nettoförädlingsvärdet inom olika industrigrenar. Med nettoförädlingsvärde menas härvid saluvärdet minus kostnader för råvaror, halvfabrikat, energi, bränsle och kapitalförslitning. För de olika undergrupper — ca 65 stycken — som man arbetar med i detta sammanhang antar man nu att nettoförädlingsvärdet utgör en fast andel av saluvärdet. Dessa andelar baserar sig i huvudsak på förhållandena år 1926. Detta betyder att förskjutningar i industrins produktionsstruktur inom undergrupperna inte påverkar index. Icke oväsentliga sådana förskjutningar h a r dock av allt att döma förekommit. Inom mejeriindustrin har man sålunda i ökad utsträckning gått över till förpackning av smör i mindre enheter och med bättre förpackningsmaterial. Den produktionsökning som härigenom uppkommer för mejeriindustrin kan antas bli ofullständigt redovisad. På samma sätt torde det vara i många andra bran1 I vissa fall har vi beräknat egna indexserier på grundval av material som KK välvilligt ställt till vårt förfogande. * Helt allmänt förtjänar också påpekas, att medan KK i sitt material utgår från arbetsstället som enhet, utgår vi ifrån planeringsenheten. Den senare enheten är i genomsnitt större.

16 scher. I princip leder ökad integration till att index ger för låga värden. Minskad integration får motsatt effekt. De uppgifter vi har i vårt material för perioden 1955—59 gör det å andra sidan möjligt att räkna fram förädlingsvärdets faktiska utveckling och borde alltså i detta hänseende kunna ge en riktigare bild av verkligheten. För att jämförbarhet skall uppnås med KK's index måste emellertid i så fall våra värden omräknas i fasta priser. Detta är en mycket besvärlig operation eftersom man saknar tillgång till lämpliga prisindex för råvaror och färdigvaror på alla de områden det här gäller. De index som finns är vidare i stor utsträckning varuindex och passar inte till den blandning av olika varor, som en industrigrupp ofta representerar. De beräkningar som gjorts har därför ofta gett mindre tillfredsställande resultat. Vi har därför förfarit så att vi för perioden 1955—59 utgått från saluvärdena och på dessa tillämpat det prisindex, som erhålles genom en jämförelse av KK's produktionsindex och saluvärdets utveckling enligt industristatistiken. Vi får på så sätt värden, som är jämförbara med KK's, men behäftade med samma svagheter som dessa. De på så sätt erhållna värdena skiljer sig i flera fall ganska mycket från beräkningar enligt andra metoder. Företagens uppgifter om den framtida utvecklingen är å andra sidan angivna i fasta priser och på dem beräknade index har karaktären av direkta förädlingsvärdeindex.* Vi har uppehållit oss så pass utförligt vid denna tekniska detalj i beräkningarna därför att den illustrerar hur olika beräkningsmetoder kan påverka resultatet. I själva verket kan de felaktigheter som uppkommer på grund av att man varit tvungen att välja ett mindre tillfredsställande förfaringssätt

vara större än de som sammanhänger med bristande representativitet o. d. Avslutningsvis förtjänar framhållas, att man för närvarande inom KK har hunnit utföra en hel del av de mycket omfattande undersökningar, som krävs för en omläggning av produktionsindex och att man hoppas att snart kunna genomföra en sådan förändring. Materialet insamlades, som nämnts, u n d e r våren och sommaren 1960 och skulle avse utvecklingen fram till 1965. Sedan den tid prognoserna gjordes och fram till tidpunkten för sammanställandet av denna redogörelse (maj 1961) h a r givetvis en hel del förändringar skett beträffande företagens planer. En del av dessa förändringar är kända. Frågan uppkommer då, om vi bör revidera de erhållna uppgifterna med hänsyn till vad vi nu vet. Vi har härvid intagit den ståndpunkten, att någon sådan revidering inte bör ske, eftersom vi inte har möjlighet att göra den fullständig. Risk föreligger t. ex. för att vi relativt väl känner till nya, större projekt, som blivit aktuella, men inte har lika god kunskap om de tidigare planer, som nu skrinlagts. Vi h a r emellertid gjort undantag för två utbyggnader av speciell karaktär — det gäller de tillämnade anläggningarna i Stenungsund och Svappavaara. Data beträffande utvecklingen av produktion, sysselsättning, produktion per anställd och investeringar för dessa projekt har alltså inarbetats i materialet. Brister av prognosteknisk art. När företagen gör upp en prognos för sin framtida utveckling kan det givetvis tänkas att resultatet blir mindre tillförlitligt därför att man inte haft möjlighet eller förmåga att ordentligt ar1

Samma värden som här beskrivits har använts vid beräkningen av produktion per anställd.

17 beta igenom problemet. Man kan t. ex. av psykologiska skäl ha en tendens att underskatta vissa företeelser. Som nedan skall visas torde t. ex. detta gälla för uppskattningen av investeringarna. Det är naturligtvis också så, att det ofta kan vara oklart om det resultat företagen kommit fram till vid sin bedömning är att betrakta som en plan •— eftersträvad utveckling — eller en prognos — sannolik utveckling. För järnbrukens del har sålunda företagen angivit inte framtida produktion utan framtida kapacitet. Vi har emellertid härvid utgått ifrån att en förutsättning för företagens utbyggnadsplaner varit, att de räknat med att den utökade kapaciteten verkligen skulle komma att utnyttjas under prognosperioden. Vi har alltså i detta fall antagit, att det varit fråga om prognoser. I allmänhet torde prognosen över produktionen och försäljningen vara den p r i m ä r a ur företagets synpunkt. Det gäller sedan för företagen att översätta denna till prognoser för råvarubehov, arbetskraftsåtgång och behov av investeringar. Av olika skäl kan härvid fel uppkomma. Det existerar t. ex. för investeringarna inte något enkelt samband mellan produktionen under en viss period och investeringarna under samma period. Som vi i det följande har anledning att många gånger återkomma till mognar nämligen investeringarna ofta ut i produktion först flera år sedan de utförts. Detta betyder alltså att investeringsprognosen för 1961—65 i många fall helt måste grunda sig på en uppfattning om utvecklingen efter 1965. Felaktiga förutsättningar. Till grund för varje prognos måste ligga en uppfattning om hur den allmänna ekonomiska r a m ser ut, inom vilken företagen har att verka. Det gäller härvid 2—107668

utvecklingen av marknaden för företagens produkter inom och utom landet, konkurrenstrycket från andra företags sida, möjligheterna att skaffa arbetskraft, löne- och prisutvecklingen, den framtida skatte- och kreditpolitiken, den tekniska utvecklingen, politiska förhållanden i fjärran länder osv. osv. i all oändlighet. Det är givet att det här rör sig om synnerligen svåra och vanskliga bedömanden och att man lätt kan ta fel. Det är också så, att själva det förhållandet, att man på detta sätt sammanställer och publicerar prognoser kan komma att påverka det faktiska utfallet genom att det ändrar förutsättningarna för prognoserna. De föreliggande prognoserna kan föranleda myndigheterna att försöka hejda eller stimulera den prognosticerade utvecklingen. Kunskap om hur man inom andra företag och branscher ser på framtiden kan givetvis också leda till att företagen ändrar sina planer. När det gäller att få en uppfattning om hur sannolikt det är att de redovisade framtidsbedömningarna kommer att visa sig riktiga kan man gå fram på olika vägar. För det första kan man undersöka om prognoserna för olika industribranscher är konsistenta med varandra respektive med prognoser över t. ex. konsumtionen, nationalprodukten och arbetskraftstillgångarna. Man kan på så sätt få klarhet om att vissa prognoser inte är förenliga med varandra och försöka spekulera över hur dessa spänningar kommer att värka ut. Eventuellt kan man komma fram till att vissa prognoser med all sannolikhet är felaktiga. Avstämningar av denna typ faller utanför ramen för denna utredning men är föremål för särskild undersökning.

18 Man kan vidare jämföra prognoserna med den tidigare utvecklingen. Eftersom man erfarenhetsmässigt vet att i varje fall för större sektorer inom ekonomin påtagliga avvikelser från trenden är ovanliga kan man även på den vägen komma fram till en viss uppfattning om rimligheten i prognoserna. Till sist kan man undersöka om tidigare prognoser, som gjorts på likartat sätt, visat sig stämma eller om de eventuellt tenderar att avvika från verkligheten på något systematiskt vis. Eftersom man i samband med 1955 års långtidsutredning samlade in prognosuppgifter för några branscher finns det vissa möjligheter till sådana jämförelser. De resultat vi härvid kommit till redovisas i följande avsnitt.

Prognos och verklighet

I tabell 3 redovisas de jämförelser, som vi haft möjlighet att göra mellan prognos och faktiskt utfall för olika branscher. « För verkstadsindustrin har det tett sig rimligt att låta jämförelsen endast avse de företag, som svarat för prognosen. Som jämförelse meddelas emellertid även totalsiffrorna. I övriga fall avser jämförelsen den totala utvecklingen. När det gäller massa- och pappersindustrierna fann 1955 års långtidsutredning de avgivna kapacitetsprognoserna väl höga, varför man justerade dem nedåt. Detta innebar en försämring i jämförelse med utfallet. I vissa fall har inte företagen utan respektive branschorganisation svarat för prognoserna. I fråga om produktionen måste prognoserna sägas ha stämt anmärkningsvärt väl. Skillnaden mellan prognos och verklighet är i samtliga fall liten. Inte minst för en industri med så rikt dif-

ferentierad produktion som verkstadsindustrin är överensstämmelsen förvånansvärt god. Slutsatsen skulle alltså bli, att man under enahanda omständigheter har anledning att lita på produktionsprognoserna. Det bör dock påpekas att vi av tekniska skäl varit tvungna att låta jämförelsen för verkstadsindustrins del avse år 1959 medan de prognoser som företagen gjorde upp avsåg år 1960. För att möjliggöra jämförelse har vi antagit en jämn procentuell förändring 1955—60. Sysselsättningsprognos föreligger för verkstadsindustrin samt för järnbruken. I detta fall är differensen större men det är svårt att se någon klar tendens. Exportprognosen måste sägas ha lyckats mycket väl för verkstadsindustrin. När det gäller järnbruken är däremot överensstämmelsen dålig. Exporten blev väsentligt större än man räknat med. Samtidigt blev importen nästan tre gånger så stor som man trott. Detta innebär, att, samtidigt som man med stor precision förutsett produktionens utveckling, har man tagit miste på storleken av den inhemska efterfrågan på handelsfärdigt järn och stal. Denna efterfrågan uppskattades till 2,3 milj. ton 1960 men uppgick i själva verket till 2,8 milj. ton detta år, inklusive en uppskattad lagerökning på 0,2 milj. ton. Det bör i detta sammanhang framhållas att utfallet för ett visst år naturligtvis kan påverkas av speciella omständigheter under detta år. I viss mån gäller detta för järnimporten under 1960. Kvar står dock att man i prognosen räknat med alldeles för smä importvärden. Investeringsprognoserna ger genomgående påtagligt för låga värden. Detta 1 Jämförelserna baserar sig på internt material och bearbetning av primäruppgifter.

19 Tabell A.

3. Jämförelse

mellan prognos och utfall för olika under perioden 1955—60

branscher

Verkstadsindustri Procentuell ökning per år 1955—59 Industribransch

Produktion Prognos

Manufakturering Elektroteknisk industri . . . Transportmedelsindustri Maskinindustri

Verklighet

Antal anställda

Export

Prognos

Verklighet

Prognos

Verklighet

6 (3) a)

5(4)

12 6

10(3) 3(4)

5 3

7 2

24 7

26 6

Investeringsvolym 1956—60

Underskattningh)

a) Siffrorna inom parentes avser hela branschen (enl. K K ' s statistik). b) Direkt jämförelse ej möjlig, men uppskattningen torde vara c:a 25 procent för låg.

B. Övriga branscher Produktion 1960 Industribransch

Prognos

Antal anställda; ökning 1955—60

VerkligPrognos het

lusen ton tusen ton Järnmalmsgruvor

21 390

21 320

Järnbruk

2 200b)

2 161

Massaindustri. . (4 930)d)

(5 560) 5 000

Pappersindustri (1 990)d)

(2 175) 2 150

°/

VerkligPrognos het 0/

/o

'o

22 Investeringar 1956—60»)

Export 1960

VerkligVerkligPrognos het het

tusen ton tusen ton milj. kr. milj. kr. 19 800 a)

300 500 (400)c) (1 100)

1 100

1 200

18 400

1 200— 1 300

1 280

•

970e)

1 040e)

a) Den höga exportkvantiteten kunde uppnås genom en lagerminskning på c:a % milj. ton. b) Handelsfärdigt järn och stål. c) Siffrorna inom parentes avser importen. d ) * * » » kapaciteten. Branschföreningarnas prognoser låg något högre: kapaciteten i massaindustrin beräknades till 5 313 tusen ton och i pappersindustrin till 2 351 tusen ton. e) Gäller endast perioden 1956—58. f) 1955 års priser.

stämmer med erfarenheter som man h a r av prognoser på detta område för k o r t a r e perioder. Det h a r därvid visat sig att småinvesteringar av typen bilar konsekvent blir underskattade. Det är också naturligt att det skall vara på

det sättet. Det är relativt lätt för företagen att på ett korrekt sätt ange storleken av de stora investeringsprojekt, som man h a r framför sig. Däremot är det mycket svårare att riktigt uppskatta alla de m i n d r e investeringar, som

20 blir nödvändiga som en följd av de stora projekten eller som orsakas av maskinhaverier, ändrad inriktning av efterfrågan etc. Studerar man prognoserna mer i detalj finner man att det inte sällan förhåller sig så att »svaret är rätt men lösningen fel». Det kan alltså vara andra projekt än dem man tänkt sig, som kommit till utförande. Vid undersökningarna 1955 lämnade man också i viss utsträckning prognoser för perioden 1960—65 (gruvor, järnbruk och massaindustri). Jämför vi dessa prognoser med dem vi nu erhållit för samma period finner vi att de tidigare prognoserna genomgående ligger osannolikt lågt. På samma sätt visar de prognoslinjer vi kunnat erhålla för 1965—70 en tendens att vika av nedåt. Det förefaller därför som om företagen skulle ha svårt att förutse utvecklingen för längre tid än 5 år. Detta gäller de »tunga» branscher som vi kunnat studera. För mer lättrörlig produktion, som t. ex. konfektion, är sannolikt perioden kortare.

Slutord

Vi har i det föregående försökt att ge en så allsidig bild som möjligt av vårt material och de svagheter det är behäftat med. Som kommer att framgå av det följande är det otvivelaktigt så, att man på en hel del punkter kan ha skäl för att revidera den prognos, som framkommer ur materialet. Vad som anförts i detta kapitel ger också utrymme för sådana avvikelser. Vi har emellertid avstått från att göra dylika korrigeringar. Det har tett sig mest upplysande att presentera materialet utan något försök till mer eller mindre godtyckliga förbättringsförsök. För att illustrera de tekniska följderna av eventuella revideringar har vi emellertid på några punkter klargjort vilka resultat man kommer till, om man manipulerar med grunduppgifterna. Dessa räkneövningar är inte avsedda som alternativa prognoser, utan vill endast ge stöd åt den som av ett eller annat skäl vill bilda sig en uppfattning om konsekvenserna av alternativa framtidsbedömningar.

KAPITEL 2

Sammanfattning av resultaten

Som framgår av tabell 1 i föregående kapitel har industrin i denna undersökning indelats i 39 branscher. För 38 av dessa föreligger ett av oss särskilt insamlat material samt en redogörelse för förhållandena i branschen och en framtidsbedömning. För vissa branscher, där tillgången på uppgifter varit knapp, har redogörelsen gjorts mycket kortfattad, i de flesta fall är den emellertid relativt utförlig. Dessa redogörelser återfinns i kapitlen 3—13. Redogörelserna för de olika branscherna har avsiktligt skrivits så att de kan läsas var och en för sig. Förklaringar på använda begrepp o. d. återfinns sålunda upprepade i vart och ett av branschkapitlen. Vi har nämligen föreställt oss att relativt få läsare skulle vara intresserade av att ta del av redogörelsen i dess helhet utan att vad man i allmänhet är inställd på är att få en bild av totalutvecklingen samt därutöver en redogörelse för den eller de branscher som man har speciellt intresse för. I det följande ges en sammanfattning av de viktigaste av de resultat, som finns återgivna i branschredogörelserna. Vissa av de förhållanden, som berörs i det följande, behandlas emellertid inte i de särskilda branschredogörelserna. Detta gäller framförallt utvecklingen av antalet tjänstemän inom industrin. I bilaga A har återgivits resultatet av vår undersökning rörande forsknings-

och utbildningskostnadernas storlek inom industrin. I bilaga B redovisas vissa försök att beräkna storleken av investeringars avkastning. Produktionen

{

I tabell 4 anges vissa grundläggande data för produktionsutvecklingen. 1 Som framgår av tabellen blir den totala ökningen av produktionen inom industrin 5,3 procent per år under perioden 1959—65. Detta skulle leda till att produktionen 1965 kom att ligga 36 procent över 1959 års nivå. Jämför man denna ökningstakt med den som gällt för de undersökta företagen under perioden 1955—59, finner man att takten i genomsnitt ligger högre under den senare perioden. Detta gäller dock inte flertalet av branscherna. Av de branscher där direkt jämförelse är möjlig väntar 13 en ökning och 16 en minskning medan takten är oförändrad i ett fall. ökningen av genomsnittet bärs upp av några stora branscher för vilka vi också har ett tillfredsställande material. Här avses gruvor, järn- och metallverk, massaoch pappersindustri samt verkstadsindustri. Viktiga branscher som redovisar en stagnerande utveckling är 1 Samtliga tabeller i detta kapitel omfattar endast tiden fram till 1965. I de flesta branscher visade det sig nämligen omöjligt att erhålla uppgifter för perioden 1965—70.

22 Tabell

4. Produktionsutvecklingen

1955—65

Produktionsökning per år % Industribransch

Enl. enkäten

Enl. KK 1955—59

Gruvindustri

1,7

Järn- och metallverk.

5,2

Manufakturering Elektroteknisk industri.. Transportmedelsindustri. Maskinindustri Varvsindustri

3,0 4,3 3,2 4,3 4,7

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri...

1955—59

1959—65

1,7

6,0

Förädlingsvärde 1965 (index: 1959 •= 100)

9,6

142 173

3,1 4,8 9,3 4,3

6,6 4,6 5,8 6,2 3,1

147 131 140 139 144 120J

6,6 -1,8 -2,0 3,9 1,0

6,5 -0,2 -1,8 8,9

6,8 3,4 4,1 (6,8) (4,2)

148 122 127 137 (148) (128)

Sågverk övrig träindustri

-4,8 4,6

-2,1 6,2

3,1 6,0

1201 1tH . 142/ 1 3 °

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri

3,5 5,8 6,6

3,5 5,8 6,4

7,4 9,2 3,1

1531 169[ 154 120

Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri

2,2

4,0

4,7 3,7

121 Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker Övrig livsmedelsindustri 3 ) . . .

1,5 1,5 -0,8 2,6 1,8 0,0 5,3 7,3 2,6

3,5 3,0 0,8 2,6 0,4 2,6 3,2 8,9 3,5

(0,7) (3,1) (1,6) 0,5 (1,8) -0,5 3,2 11,0 0,3

2,2 9,3

4,7

2,2

114 Textilindustri Konfektionsindustri

1,4 1,2

3,9 3,9

2,7 2,8

1171 118/ 117

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri. Gummivaruindustri

-2,0 1,1 4,8 6,3

4,4 6,2 5,9 9,9

1,2 0,2 4,7 7,6

1081 1011 139 1321 155J

Rent kemisk i n d u s t r i . . . . Plastbearbetande industri. övrig kemisk industri. . . .

6,4

8,2

7,9 10,9 3,7

1581 186}. 143 124

Hela industrin

3,6

4,8b)

5,3

j

(104) (120) (110) 103 (Hl) 98 114 121 187 102

Anm. I samtliga tabeller i kapitel 2 har de prognosuppgifter, som ej enbart grundar sig på enkätmaterialet, satts inom parentes. a) I denna bransch saknas material för prognosperioden. Vi har därför antagit att den kommer att utvecklas som livsmedelsindustrin i övrigt. b) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av K K ' s uppgifter.

23 Diagram 1. Industrins produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 800 700

— Förädlingsvörc e 1959= 19 122 mi i kr

600 500

Enliqt enkäten X

400 Enliqt KK

*

*\ 300

^

-^rfi i

1 1940

1 1

1 1

textil- och konfektionsindustri samt garveri- och skoindustri. Kemisk industri och gummivaruindustri redovisar också något lägre ökningstal, men detta får ses mot bakgrunden av den utomordentligt snabba utveckling, som man undergick under slutet av 50-talet. Sammanfattningsvis kan sägas att de redovisade resultaten tyder på att industriproduktionen kommer att öka i snabbare takt under början av 60-talet än under slutet av 50-talet. Därmed är dock icke sagt att vi når den ovan redovisade siffran på 5,3 procent. Om man gör det tankeexperimentet att enkätföretagens tillväxttakt kommer att ligga lika mycket över hela industrin i framtiden som den gjorde under perioden 1955—59, kommer man fram till, att det »sanna» värdet borde vara cirka 4 procent. Detta skulle betyda att man fick en total produktionsökning 1959—65 på 26 procent. Detta kan ur teknisk synpunkt betraktas som en

1 1950

1 I

1 1 11

1 1955

1 I960

1 1 1965

minimikalkyl med hänsyn till vad som sagts i kapitel 1 rörande effekten av att företag försvinner respektive tillkommer. I diagram 1 har återgivits den faktiska produktionsutvecklingen och utvecklingen för enkätföretagen. 1 Nya produkter. Med en särskild fråga försökte vi i undersökningen belysa den del av den ekonomiska utvecklingen, som består i att nya produkter tränger ut de gamla. Vi frågade därför företagen om de tagit upp några nya produkter på sitt program fr. o. m. år 1955 och hur stor del av produktionsvärdet, som dessa produkter i så fall svarade för år 1959. Med nya produkter skulle därvid avses sådana, som tedde sig »väsentligt annorlunda ur förbrukarsynpunkt» i jämförelse med 1 I de flesta diagram avser uppgifterna fram till 1950 vart femte år. Enkätföretagens värden har kopplats samman med KK's index för år 1959.

24 Tabell 5. Sedan 1955 tillkomna andel av produktionsvärdet

Industribransch

produkters 1959

»Nya produkters» andel av produktionen 1959

Gruvindustri. Järn- och metallverk. Manuf akturering Elektroteknisk industri.. Transportmedelsindustri. Maskinindustri Varvsindustri

4 11 1 10

Cement- och cementvaruf abriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri Övrig jord- och stenindustri

22 2 1 2

Sågverk Övrig träindustri

1 6

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker övrig livsmedelsindustri...

5 0 2 0 1 0 0 1

o 1

Textilindustri Konfektionsindustri

9 11

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri. Gummivaruindustri

7 12 2 6

Rent kemisk i n d u s t r i . . . . Plastbearbetande industri Övrig kemisk industri. . . .

4 9 11

Genomsnitt

företagets tidigare produktion. Modeförändringar skulle icke inkluderas. Resultatet av frågan framgår av tabell 5. Som synes av tabellen riktades inte frågan till gruvföretag, järnoch metallverk samt massa-, pappersoch wallboardindustrier. I dessa branscher kan andelen antas vara mycket låg. Något material föreligger inte heller för varvsindustri respektive övrig jord- och stenindustri och övrig livsmedelsindustri. I de tillfrågade branscherna ligger andelen i medeltal vid värdet G procent. Detta förefaller att vara en hög siffra för en så kort period som 5 år. Å andra sidan är det tydligt att andelen inte enbart är ett uttryck för i vilken takt nya varor tränger in på marknaden, utan också sammanhänger med förändringar i produktsortimentets struktur i de enskilda företagen. Om det sker en utveckling mot ett mer differentierat sortiment ökar procenttalet medan en koncentration till färre produkter får motsatt effekt. Vår definition utgår från förbrukaren. Det betyder att även mycket betydelsefulla förändringar i det tekniska utförandet inte kommer med. Det är naturligtvis också mycket vanskligt att avgöra när en produkt är »väsentligt annorlunda ur förbrukarsynpunkt». Är en datamaskin som är avsevärt mindre, snabbare och billigare än en tidigare modell »väsentligt annorlunda»? Under vilka omständigheter bör en ny biltyp betraktas som en ny produkt?, osv. osv. Det är tydligt att man för att få en mera preciserad föreställning om denna sida av den ekonomiska dynamiken behöver göra mycket ingående undersökningar. Vad vi i detta sammanhang velat åstadkomma är endast att ge en mycket grov föreställning om hur förhållandena kan ligga till. I branschredogörelserna har vi gett exempel på

25 vilka nya produkter det rört sig om i olika branscher. 1

Diagram 2. Exportvolym

1950—65

Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala Index

Marknadsutvecklingen

Tabell G visar hur stor del av enkätföretagens produktion, som går på export. Andelen ökade påtagligt mellan 1955 och 1959. Fram till 1965 har man också föreställt sig, att ökningen skall bli kraftig. Totalt skulle andelen stiga från 30 till 34 procent för de branscher, som vi har uppgifter för. Denna tendens präglar också de enskilda branscherna. Med några få undantag visar de alla en kraftig ökning från 1959 till 1965. Ett undantag värt att lägga märke till är dock sågverken. Utvecklingen torde här sammanhänga med ökad betydelse för sågarna i södra Sverige. Dessa har sedan gammalt en lägre exportandel. 2 Beräknar man industriexportens andel av den totala industriproduktionen (exklusive el-, gas- och vattenverk) enligt KK's uppgifter erhåller man för år 1955 andelen 24 procent och för 1959 26 procent. Tendensen är alltså densamma som i vårt material, även om siffrorna ligger lägre. Det senare är naturligt med tanke på, att vi i första hand fått med de större företagen. Man kan sedan applicera de ovan angivna exportandelarna enligt vårt material på produktionsprognosen för att få en bild av exportvolymens utveckling. Gör man en sådan kalkyl erhåller man de i tabell 6 angivna värdena. För tiden 1959—65 uppgår volymökningen till 54 procent. För femårsperioden 1960—65 blir ökningen ca 45 procent. 3 Jämför man detta med exportens volymökning 1955—60 enligt Konjunkturinstitutets (Kl) index finner man att den då också var ca 45 procent. En så kraftig ökning är alltså inte exceptionell. Det bör dock tilläggas att volymökningen enligt Konjunk-

Total export 1959 = 11400 milj kr

y

X*f

Total export enligt K l ^

>

1 I I I ! 1950

/Industri/export enligt enkäten

i

1 1

w

I960

i

i

i 1965

turinstitutet i hög grad påverkats av ökningen på 13 procent mellan 1959 och 1960. Index för totalexporten och våra resultat för tiden 1955—65 har återgivits i diagram 2.4 Om vi tänker oss att vi justerar ner produktionsprognosen på sätt som finns antytt i föregående avsnitt betyder det, att exportökningen 1960—65 skulle bli 35 procent eller 43 procent för tiden 1959—65. 1 De nya varornas betydelse för industrins produktionsutveckling har studerats av Dahmén. Han fann därvid att vissa »nya» varor, som 1919 svarade för 3,8 procent av industrins produktionsvärde, tjugo år senare svarade för 23,0 procent av värdet. E. Dahmén: Svensk industriell företagarverksamhet, Stockholm 1950. Del I sid. 125. 2 Vår exportandel för 1959 blir dessutom något för hög p.g.a. försäljningar från lager. 3 För a t t få fram ökningen 1960—65 har vi antagit en jämn procentuell förändring 1959— 65. 4 Vi har i sammanhanget utgått från att totalexport och industriexport skall utveckla sig parallellt. Detta är rimligt med tanke på att av hela exporten 1959 endast ca 2 procent utgjordes av annat än industrivaror.

(

26 Tabell

6. Exportens

utveckling

1955—65

Exportens andel av produktionen

Industribransch

Exportvolymens ökning

7o 1955

1959—65

°/ /o

24 26 33 48 51

26 30 43 52 51

59 51 82 56 20

83 8

83 10

77 17

11 141

89 57 64

90 59 68

65 c) 72

0 0

0 0

0 1

—

0 0 0 2 0 0 2 4 0 0

0 0 0 1 0 0 3 16 0 1

0 0 0 1 0 0 5 26 0 1

0 0 0 3 0 0 102 204 0 14

Textilindustri Konfektionsindustri

6 1

10 2

13 6

52 254

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri. Gummivaruindustri

14 0 0 7

11 1 0 15

15 3 2 18

47 203

Rent kemisk i n d u s t r i . . . . Plastbearbetande industri. övrig kemisk industri.. . .

21 25 7

21 32 10

24 38 7

81 121 —13

Hela industrin d )

54 Gruvindustri.

82 Järn- och metallverk.

22 Manuf akturering Elektroteknisk industri.. Transportmedelsindustri. Maskinindustri Varvsindustri

21 27 22 42 44 8

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri a ) Glasindustri övrig jord- och stenindustri

a

)

Sågverk Övrig träindustri Massaindustri b) Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri. Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker . . övrig livsmedelsindustri

•

86 c)

—

a) Export förekommer såväl i cement- och cementvarufabrikerna som i porslinsindustrin men bl. a. av sekretesskäl har några uppgifter här inte kunnat redovisas. b) Avser enbart massa för avsalu. c) Enligt IUI's beräkningar. d) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas.

27 Tabell 7. Industriexportens fördelning på olika marknader

Ländergrupper

Procentuell fördelning av exporten 1955

....

34 31 35 0

34 26 40 0

Totalt

100 100

De sex De sju övriga länder Ej fördelat

35 5

Studerar man materialet mera i detalj finner man att ökningen i exportandel inte minst skulle gälla mindre företag som hittills haft en ganska måttlig export. Man får alltså ett intryck av att intresset för och förhoppningarna på export brett ut sig till nya skikt inom industrin. Exportens fördelning på olika marknader illustreras av tabell 7. Vi har härvid tagit fasta på det som i dagens läge är av speciellt intresse nämligen fördelningen på »de sex» och »de sju» respektive »övriga länder». Tabellen grundar sig på de branscher för vilka vi erhållit uppgifter om exportfördelningen 1965. Den enda viktiga exportbransch för vilken vi helt saknar uppgift är varven. Fördelningen av dess export regleras emellertid av mycket speciella omständigheter och påverkas knappast av de olika överenskommelserna på den europeiska marknaden. Den utveckling vi enligt vårt material erhållit för perioden 1955—59 överensstämmer med motsvarande utveckling enligt handelsstatistiken. I båda fallen får man en påtaglig förskjutning mot minskad andel för de sju och ökad för »övriga länder». Handelsstatistikens andelssiffror ligger emellertid 6 å 8 procentenheter över

våra för exporten till de sju och ca 5 enheter lägre för exporten till »övriga länder». Denna olikhet kan tänkas sammanhänga med att småföretagen är underrepresenterade i vårt material. För år 1965 tillstöter den svårigheten att företagen i viss utsträckning inte ansett sig kunna ange någon fördelning. Särskilt betydelsefullt är detta för massa- ochj pappersindustrierna. Som framgår av branschredogörelsen i kapitel 8 har man i denna bransch inte haft möjlighet att göra någon fördelning på de sex och de sju. Med ledning av vad som säges i branschredogörelsen är det emellertid rimligt att anta, att den alldeles övervägande delen av den stora exportökningen från 1959 till 1965 skall falla på Västeuropa. Med utgångspunkt från ett sådant antagande har vi kunnat beräkna hur mycket som faller på »övriga länder» 1965 samt därutöver fått en post på 13 procent att fördela mellan de sex och de sju. Det är detta tal som angivits särskilt i tabell 7. Tänker vi oss att massa- octi pappersexporten fördelar sig på samma sätt på de sex och de sju 1965 som 1959 blir totalsiffran för de sex 30 och för de sju likaledes 30 år 1965. För att komma fram till tal som är jämförbara med tidigare års bör man sedan också på lämpligt sätt dela upp de 5 procentenheter, som är ofördelade. Slutresultatet skulle på detta sätt bli en viss uppgång för de sju och möjligen någon nedgång för »övriga länder». Andelen för de sex skulle bli ungefär oförändrad. Man kan i de större exportbranscherna jämföra andelen för de sex, de sju och »övriga länder» åren 1959 och 1965. Resultatet av en sådan jämförelse återges i tabell 8. Tendensen är klar: en förskjutning mot Västeuropa samt en ökad andel för de sju. Som framgått av vad som sagts

28 Tabell 8 Antal branscher Ländergrupper

De sex De sju övriga länder.

med oför- mins- totalt ökad ändrad kad andel andel andel 5 13 4

1 1 0

13 5 15

19 19 19

tidigare är det emellertid inte fråga om några omvälvande förändringar. Den mer detaljerade redogörelsen i kapitlen 3—13 för läget inom de olika branscherna torde också ge vid handen att i många fall spelar tullöverenskommelserna och eventulla förändringar och utvecklingar av dessa en begränsad roll för företagens uppfattning om exportens fördelning i framtiden. Å andra sidan förefaller det inte osannolikt att dessa överenskommelser och diskussionerna kring dem haft stor betydelse för den starka inriktning på ökad export, som synes komma att prägla 60-talets första del. • Vid sin bedömning har företagen givetvis inte kunnat ta hänsyn till det läge som uppstått genom Englands och andra Efta-länders ansökan om medlemsskap i de sex och svenska regeringens beslut att starta förhandlingar om en associering. Detta i den mån de inte anteciperat en sådan utveckling vid sin bedömning.

görelserna för de. olika branscherna. När det gäller utvecklingen 1955—59 har vi räknat fram råvaruandelen med utgångspunkt från värden i löpande priser. Som framgår av branschredogörelserna visar det sig att råvarupriser och färdigvarupriser i många branscher utvecklat sig så olika, att dessa förändringar helt präglar resultatet. För åren 1959 och 1965 är uppgifterna angivna i fasta priser. Resultatet av beräkningarna för denna period framgår av tabell 9. I genomsnitt har andelen tydligen sjunkit med en halv procentenhet. Detta skulle eventuellt tyda på en tendens till ökad förädlingsgrad. Skillnaden är emellertid alltför obetydlig för att ge underlag för några sådana slutsatser. Förhållandena är mycket olika i de skilda branscherna. Av de 33 fall där en jämförelse är möjlig visar 11 en stigande andel, 12 en sjunkande och 10 en oförändrad andel. Att vi får tydliga variationer i andelarna för olika företag och branscher visar att företagen lagt ned omsorg på dessa uppgifter och inte enbart proportionerat upp råvaruförbrukningen efter produktionens förändringar. Den slutsats som skulle kunna dras av resultatet torde därför vara, att det inte finns några indikationer på att svenska industriföretag i framtiden i genomsnitt kommer att ha annan förädlingsgrad än de har för närvarande.

Råvaruförbrukningen

Efterfrågan på arbetskraft

I enkäten ingick även vissa frågor om förbrukningen av råvaror. 1 En ingående bearbetning av de därvid erhållna uppgifterna skulle bli mycket arbetskrävande och har inte tett sig motiverad i detta sammanhang. Vi har nöjt oss med att studera råvaruandelens utveckling i tiden. Undersökningens resultat på denna punkt framgår av redo-

En naturlig följd av den snabba produktionsutveckling, som enkätföretagen förutsett, är att man får ett förhållandevis stort behov av arbetskraft. Som framgår av tabell 10 har man sålunda i sina prognoser utgått från en ökning av antalet anställda med 13 1

Med råvaror menas i detta sammanhang även halvfabrikat, energi och bränsle.

29 Tabell

9. Råvarukostnadernas saluvärdet

andel av

Råvaruandel 0/

/o

1965 Gruvindustri

7 Järn- och metallverk

54 Manufakturering Elekt ro teknisk industri Transportmedelsindustri... . Maskinindustri Varvsindustri Cement- och cementvaruf abriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri Övrig jord- och stenindustri

50 38 63 43

48 39 66 44

37 24, 35 27

37 24 34 27

Sågverk Övrig träindustri

64 49

62 48

29 Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri

43 Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker i Övrig livsmedelsindustri.. . .

77 49 82 86 80 61 54 52

77 50 85 87 80 62 52 47

32 Textilindustri Konfektionsindustri

51 53

50 53

Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri.... Gummivaruindustri

63 55 56 49

66 57 52 49

Rent kemisk industri Plastbearbetande industri. . Övrig kemisk industri

49 53 49

47 51 49

Genomsnitt

52,4

51,9

procent från 1959. Detta är en utveckling som står i kontrast till vad som präglat utvecklingen inom industrin under 50-talet. Från 1950 till 1959 har sålunda antalet anställda ökat med endast ca 4 procent enligt KK's statistik. Starka variationer föreligger mellan olika branscher. Stora ökningar redovisas bl. a. för järn- och metallverk, verkstadsindustri, konservindustri, gummivaruindustri och plastbearbetande industri. Å andra sidan räknar t. ex. sockerindustrin, margarinfabrikerna, skoindustrin, tegelbruken och sågverken med minskningar. Förvaltningspersonalen. Hur denna utvecklat sig framgår av KK's industristatistik. På basis därav redovisas i tabell 11 förvaltningspersonal per 1 000 anställda vid olika tidpunkter. Förvaltningspersonalens andel har alltså ökat starkt under hela perioden. Som framgår av olika undersökningar 1 har emellertid tillväxttakten varit mycket olika för olika kategorier tjänstemän respektive för olika industribranscher. Förvaltningspersonalens andel av den totala arbetsstyrkan varierar vidare starkt mellan olika branscher. Låg är den t. ex. i textilindustrin, medan den är mycket hög i den kemiska industrin. I samband med undersökningen insamlades även, på samma sätt som i övriga fall, uppgifter om förvaltningspersonalen och sammanställdes en prognos för dess utveckling fram till 1965. Resultatet framgår av tabell 12. Som synes av tabellen steg andelen förvaltningspersonal mellan 1955 och 1959. Relationstalet uppvisar en stegring på 9 procent. Denna utveckling 1 Se särskilt E. Höök: Tjänstemännen och den industriella omvandlingen. Stockholm 1953.

30 Tabell 10. Utvecklingen av antalet anställda

1955—65

Antal anställda ökning per år i procent Industribransch

Enligt K K 1959 1 000-tal

1965 (index: Enligt Enligt enkäten 1959 = 100) KK 1955—59 1955—59 1959—65

Gruvindustri

16,4

0,8

Järn- och m e t a l l v e r k . . .

48,7

1,3

Manufakturering Elektroteknisk industri. Transportmedelsindustri Maskinindustri Varvsindustri

64,5 53,8 61,6 123,5 32,6

0,5 2,0 0,8 1,9 2,5

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri. . . . Sågverk övrig träindustri

10,3 5,9 5,5 6,9 9,9

2,2

2,6

-1,0 1,7 6,5 2,6

2,5 2,7 3,9 3,6 0,8

116 117 126 \ 120 124 105

3,7 — 4,5 — 4,0 — 0,2 — 4,1

5,3 -1,8 -2,3 1,0

124 (93) 108 (128) (92) J

29,5 36,6

— 4,6 — 0,3

-3,1 0,0

3,7 (—1,2) 1,3 (4,2) (—1,4) — 1,0 1,8

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri

22,2 26,8 3,8

0,0 2,8 2,3

-0,3 3,8 2,0

1,8 0,9 0,5

111 1 105 [ 103 J

Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri.

15,2 33,3

0,7 1,0

2,9 0,6

Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker.. övrig livsmedelsindustri a )

1,7 15,0 9,4 0,6 13,0 2,6 5,6 6,1 3,1 7,6 2,9

0,6 1,4 0,4 1,5 2,1 -2,2 1,5 4,2 -2,3 0,0

(100) (106) (98) 95 (107) 86 107 125 91 100

Textilindustri Konfektionsindustri

43,4 48,6

— 4,6 0,4 0,4 — 4,3 1,1 — 2,7 — 0,1 1,7 — 4,0 — 1,6 3,0 — 3,7 — 2,9

1,0 1,7 (0,0) (1,0) (—0,3) — 0,9 (1,1) — 2,5 1,1 3,8 — 1,6 0,0

1,8 -0,5

— 0,2 1,8

99 1 111 ]

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri

2,2 9,6 8,6 11,7

— 3,2 — 1,5 0,1 2,5

0,2 3,2 3,3 3,5

1,5 — 1,2 1,4 4,1

110 ) 93 I 109 I 127 J

Rent kemisk industri Plastbearbetande industri. övrig kemisk industri

14,6 5,8 17,0

0,6 11,3 1,1

1,7 7,6 3,5

2,4 6,4 1,0

115 145 106

Hela industrin

836,1

0,2

1,3b)I

2,1

1,1

94 1 111 /

106 \

Hl i

a) I denna bransch saknas material för prognosperioden. Vi har därför antagit att den kommer att utvecklas som livsmedelsindustrin i övrigt. b) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av K K ' s uppgifter.

31 Tabell 12. Tjänstemännens andel av totala antalet anställda

Tabell 11

Ar

Förvaltningspersonal per 1 000 anställda

Industribransch 1929 1939 1949 1959

99 122 175 218

stämmer väl med utvecklingen enligt KK's statistik. Variationerna i tjänstemannaandel mellan olika industrigrenar stämmer också bra med industristatistikens uppgifter. I de flesta branscher har andelen stigit under perioden 1955—59. För gruvorna är höjningen mycket kraftig. För perioden 1959—65 redovisas däremot enligt vårt material ingen nämnvärd ökning av andelen förvaltningspersonal. Detta är onekligen märkligt. Kan det betyda att vi nu kommit in i ett skede, där den hittillsvarande trenden bryts? Kan det förhålla sig så, att de krafter som hittills drivit fram utvecklingen nu spelat ut sin roll? Den ovan anförda boken av Erik Höök innehåller en ingående analys av orsakerna till utvecklingen på detta område under senare tid. Han kommer därvid fram till att huvuddelen (65 å 80 procent) av ökningen bör tillskrivas den industriella omvandlingen, dvs. den förändring av den industriella produktionsstrukturen, som ägt rum under senare tid och som betyder en ökning av tjänstemannafunktionerna. Denna omvandling tar sig uttryck i att det bl. a. behövs mer folk för forsknings- och laboratoriearbete, för konstruktionsarbete, produktionsplanering, kalkylering och redovisning, för tids- och metodstudier och för försäljningsuppläggning och marknadsstudier. Till detta kommer ökningar av tjänstemannakadern på grund av bätt-

Tjänstemannaandel, % 1955 1959 1965

Gruvindustri

13 Järn- och metallverk...

19 Manufakturering , Elektroteknisk industri Transportmedelsindustri Maskinindustri Varvsindustri

18 19

15 34 33 26

17 39 28

17 39 37 27

19 12 15 10

18 14 18 12

19 14 19 12

9 16 10 17 13

10 1.6 10 17 13

21 21 11 28 28 19 22 28 15

19 14 31 34 21 22 32 15

19 15 31 38 21 23 31 15

25 Textilindustri Konfektionsindustri....

15 15

15 15

19 15

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri.. . .

20 13 15 24

18 12 14 27

18 13 14 27

Bent kemisk industri. . Plastbearbetande industri övrig kemisk industri. .

26 34

26 33

25 35

Hela industrin a )

20,9 | 22,8

Cement- och eementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri Sågverk övrig träindustri Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker övrig livsmedelsindustri

15 9 17 12

23,6

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas.

32 re personalvård samt ökning av de uppgifter, som man utför för offentliga myndigheter (källskatt e t c ) . Det förefaller inte sannolikt att utvecklingen mot ökad vikt för »tjänstemannafunktionerna» i företagen skulle bli mindre snabb under 60-talet än tidigare. Som bl. a. Höök påpekat förhåller det sig dock så, att ju mer tjänstemannakåren växer, desto större intresse får företagen för att bedriva ett lika målmedvetet rationaliseringsarbete på detta område, som man tidigare gjort beträffande arbetarna. Det är naturligtvis också så, att om tjänstemannalönerna stiger relativt mer än arbetarlönerna, minskar därmed motivet för en överflyttning av uppgifter från arbetare till tjänstemän. »Rationalisering på kontor» har man länge strävat efter. Det är inte otänkbart att man under 60-talet får ett verkligt genombrott för dessa strävanden. Databehandlingsmaskinernas snabba inträngande i kontorsarbetet är ett stöd för denna tanke. Ett sådant genombrott skulle kunna tänkas hejda ökningen av förvaltningspersonalens andel inom industrin. Vid våra hearings diskuterades frågan om tjänstemannakårens sannolika utveckling vid flera tillfällen. Vad som därvid framkom kan sägas stödja vad som sagts ovan. Det påpekades också att en ökad övergång till skift borde verka i samma riktning. Man kan emellertid inte helt utesluta möjligheten att de angivna prognosuppgifterna i någon mån är uttryck för önsketänkande och alltså underskattar den faktiska utvecklingen. Å andra sidan bör man ha i minnet att eftersom hela antalet anställda enligt prognoserna beräknas öka med 13 procent fram till 1965 kommer också antalet tjänstemän att öka lika mycket vid oförändrad tjänstemannaandel. Det är

nu möjligt att det mera är det absoluta antalet än andelen, som man tagit fasta på när man gjort sin tjänstemannaprognos. Skulle t. ex. antalet anställda totalt bli oförändrat, men tjänstemannaprognosen slå in, betyder det att andelen förvaltningspersonal år 1965 skulle bli 26,7 procent i stället för tidigare redovisade 23,6. För att komplettera den bild av utvecklingen som givits ovan har vi även gjort en specialbearbetning av Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) tjänstemannastatistik. 1 Resultatet framgår av tabell 13. Som synes har mellan 1955 och 1959 en påtaglig förändring skett av tjänstemannakårens fördelning på olika funktioner. Den andel som ägnar sig åt arbetsledning har minskat medan samtidigt andelen ökat för okvalificerat kontorsarbete och för olika slag av utvecklingsarbete. Förändringarna måste givetvis ses mot bakgrunden av förvaltningspersonalens totala ökning. I tabellens sista kolumn har därför förändringen angivits som ett index, med läget 1955 som bas (100). Utgångspunkten har härvid varit den totala ökningen enligt KK. Det har endast tett sig meningsfullt att räkna ut sådana index för vissa större grupper. Antalet arbetare har under 50-talet varit ungefär oförändrat. Detta betyder att antalet arbetsledare per arbetare också varit oförändrat eftersom denna tjänstemannagrupp varit ungefär konstant enligt tabellen. Utvecklingen har samtidigt inneburit att de manliga tjänstemännen ökat något mer i antal 1 Denna statistik täcker ungefär samma del av den aktuella arbetsmarknaden vid båda tillfällena. Svarsprocenten har dock förbättrats, så att man 1959 täckte 89 procent mot 81 procent för 1955. Förbättringen avser småföretag och bör närmast göra de tendenser vi finner i materialet mindre kraftiga. År 1959 var tjänstemannaandelen inom industrin 21,8 procent enligt K K och 22,9 procent enligt SAF's statistik.

33 Tabell 13. Tjånstemannastrukturen

1955 och 1959

Procentuell fördelning enligt SAF Funktion

Män 1955

56 4 30 2 3 11

53 4 27 2 3 11

Ekonomisk och teknisk ledning och kontroll, arbetsledning, konstruktion och forskning 1. Produktionsledning 2. Arbetsledning 3. Arbets- och metodstudier 4. Tekmsk planering 5. Konstruktion och beräkning 6. Forskning, utvecklingsarbete och produktionskontroll Personalfrågor 7. Personalfrågor i allmänhet: anställning, avlöning, intressekontor, personalvård 8. Utbildning

1 0

Andra interna servicefunktioner 13. Allmänt kontorsarbete (kvalificerat) 14. Allmänt kontorsarbete (okvalificerat) 15. Intern service (hålkortsarbetc) 16. Dekorering, teckning och fotografering 17. Patentarbete, tekn. litteraturarbete, servicearbete, skyddsarbete m. m. 18. Skogsbruk, jordbruk och trädgårdsskötsel

44 3 23 1 3 9

42 3 21 2 2 9

105 101

Fördelning över landet. För vissa branscher försökte vi också få en bild

1 0

1 0

13 2 .4 0

13 2 2 0

3 0 6 21

1 0 4 21

10 1 4 5

10 2 3

25 3

28 3

61 1

65 0

34 2

37 2

20 1

57 3

61 3

28 1

än de kvinnliga. F r å n 1955 till 1959 ökade de kvinnliga med 8 procent mot 11 procent för de manliga. Vid bearbetningen av SAF's material h a r vi haft möjlighet att studera utvecklingen för vissa större delbranscher. Det visar sig härvid att de grundläggande dragen i förloppet är desamma i alla studerade fall.

3—107668

1959 (index: 1955 = 100)

110 Kommersiella och kamerala frågor 9. Försäljning, reklam och inköp, (offertkalkylation, orderbehandling) 10. Distribution, expedition och lager. . 11. Redovisning, kassa och revision. . . . 12. Korrespondens

Totalt

Samtliga

Kvinnor

0 2 1 100

av hur lokaliseringen av industrin skulle kunna komma att ändra sig. Indelning skedde härvid på »Nord-Sverige» och övriga Sverige. Med »NordSverige» avsågs härvid Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Resultatet redovisas i anslutning till redogörelsen för respektive bransch. Helt allmänt kan sägas att vad vi fått fram inte tyder på någon minskad andel för »Nord-Sverige». Vårt material är emellertid av naturliga

34 Tabell 14. Utvecklingen av produktion

per anställd

1955—65

Produktionsvolym per anställd Industribransch

Ökning per år i procent Enl. KK Enl. en1965 1959 käten (index: Enl. enkäten 1000 1959 Enl. KK 1959 = 100) kr a) 1000 k r a ) 1955—59 1955—59 1959—65

Gruvindustri

55,7

67,1

0,9

Järn- och metallverk.

27,7

26,3

3,8

Manufakturering Elektroteknisk industri. Transportmedelsindustri Maskinindustri Varvsindustri

18,7 21,8 19,0 22,7 22,2

20,5 22,3 29,3 25,8

2,5 2,3 2,4 2,4 2,1

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri Övrig jord- och stenindustri

34,2 17,1 16,9 15,8 22,8

32,3 19,2 16,7 19,8

Sågverk övrig träindustri

19,9 16,8

22,5 18,6

Massaindustri Pappersindustri YVallboardindustri

30,0 26,2 27,6

Tidningstryckerier Övr. pappersvaru- o. grafisk industri

25,1 20,7

19,0

Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker Övrig livsmedelsindustri b). .

54,1 22,9 29,0 66,7 27,7 48,5 24,8 21,6 38,1

0,6

3,7

6,8

4,1 3,0 2,6 1,7

4,0 1,9 1,8 2,5 2,3

127 112 111 116 114

2,8 2,8 2,1 4,1 5,3

1,1 1,6 0,5 7,8

3,0 (4,7) 2,8 (2,5) (5,7)

119 (131) 118 (116) (139)

0,2 4,9

1,0 6,2

4,1 4,1

128 128

2,9

2,5

6,6

4,2

4,3

2,6

1,2

30,2

•

3,1

3,3 2,0

45,0 26,2 30,1 56,4 29,4 45,9 29,3 42,9 32,7

6,4 1,1 1,2 7,2 0,7 2,8 5,4 5,5 6,9

2,8 1,6 0,4 4,2 1,7 4,9 4,8 4,5 5,9

(0,7) (2,1) (1,9) 1,4 (0,7) 2,1 2,1 6,9 1,9

(104) (113) (112) 108 (104) 114 113 150 112

29,5 52,1

33,6

3,9 6,1

4,7

2,2

114 Textilindustri Konfektionsindustri

16,8 13,2

18,7 14,6

5,3 4,2

5,8 4,4

2,9 1,0

118 106

Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri....

20,5 13,1 15,7 21,7

24,2 13,0 15,7 27,5

1,2 2,6 4,7 3,7

4,2 2,9 2,5 6,2

— 0,3 1,4 3,3 3,4

98 109 121 122

Bent. kemisk industri. . . . Plastbearbetande industri, Övris kemisk industri

33,0 20,2 36,7

46,6 24,8 36,8

4,0

4,8

5,4 4,2 2,7

137 128 117

3,4 22,9 25,4 c) 3,5 c ) 3,1 120 Hela industrin a) Produktion mätes här som förädlingsvärde. b) I denna bransch saknas material för prognosperioden. Vi har därför antagit a t t den kommer a t t utvecklas som livsmedelsindustrin i övrigt. c) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av K K ' s uppgifter.

35 skäl inte särskilt lämpat för jämförelser av detta slag. Produktion per anställd. Med stöd av uppgifterna för utvecklingen av produktion respektive antalet anställda kan man beräkna utvecklingen av produktionen per anställd. I tabell 14 bar utvecklingen av produktionen per anställd angivits för de olika branscherna. I tabellen finns dessutom uppgifter om förädlingsvärdet per anställd i 1 000-tals kronor år 1959. Enligt industristatistiken steg produktionen per anställd med 3,4 procent per år under 4-årsperioden 1955—59. l För enkätföretagen var motsvarande siffra 3,5 procent. Arbetskraftsproduktiviteten har alltså ökat något snabbare enligt vårt material än enligt KK's. Skillnaden är dock liten. För perioden 1959—65 räknar man i enkätföretagen med en ökning på 3,1 procent per år; takten minskar alltså något. Variationerna mellan olika branscher är betydande. När det gäller utvecklingen 1959—65 når konservindustri, järn- och metallverk samt massaoch pappersindustri de högsta värdena, medan garveriindustri ligger lägst. Bakgrunden till utvecklingen i varje särskilt fall finns kommenterad i redogörelsen för respektive bransch i kapitlen 3—13. Helt allmänt kan sägas att utvecklingen i flera fall torde präglas av att investeringarna i slutet på 50talet påverkar produktionen först i början på 60-talet. På samma sätt som i fråga om produktionsutvecklingen kan vi göra alternativa antaganden även för produktivitetsutvecklingen och på så sätt även få fram alternativ för utvecklingen av antalet anställda. Ett tänkbart alternativ till den prognosticerade produktivitetsökningen på 3,1 procent per år är den ökning som

Tabell 15

Ökning av produktionen 1959—65

Ökning av antalet anställda 1959—65 om produktionen per anställd ökar 3,4 3,1 procent/år procent/år (prognos) (alternativ)

36 procent (prognos) 13 procent 11 procent 26 » (alter3 » » nativ) . . . 5

enligt KK's material ägde rum 1955— 59, dvs. 3,4 procent per år. Tabell 15 ger en uppfattning om vilka resultat man kan komma till beträffande utvecklingen av antalet anställda genom att på olika sätt kombinera antaganden i fråga om produktions- och produktivitetsutveckling. Om vi alltså tänker oss att såväl produktionsökning som produktivitetshöjning utfaller enligt de skisserade alternativen, ger det en mycket begränsad ökning av antalet sysselsatta. Vi skulle på så sätt få en utveckling som stämde med trenden under 50-talet. I diagram 3 har återgivits kurvor över utvecklingen från 1935 fram till 1965 för ovan behandlade variabler. För prognosperioden har vi utgått från de p r i m ä r a uppgifterna. Behovet av investeringar2

I tabell 16 har redovisats vissa data beträffande investeringarna. Vi har härvid slagit ihop branscherna till större grupper för att öka överskådligheten och minska betydelsen av diverse tillfälligheter. I kapitlen 3—13 finns en redogörelse för utvecklingen i varje särskild bransch. 1 Vi har härvid utgått från de i tabell 4 angivna produktionssifTrorna. 2 Här och i andra sammanhang omfattar uppgifter om investeringarna även utgifter för reparationer och underhåll.

36 Diagram

3. Produktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym inom hela industrin 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

per

anställd

Index 1000

900 800

Förädlingsvärde 1959 = 19 I22mi j . kr

700 Förädlingsvärd e/anställd = 11 90C kr

600 500 Enligt nK

400 Enligt enkäten Y

>

300 rf* Produktion

^**

^-*t^ —

Antal anställda

150 Produktion/anställd

100 ^C^LXZJ1935

-t-*T 1940

r*i

1 I

1 1

1945 I genomsnitt räknar tydligen företagen med att investeringsnivån under perioden 1961—65 skall vara 6 procent högre än den var 1959. Detta innebär emellertid en sänkning i jämförelse med 1960 och med all sannolikhet också i jämförelse med den nivå som kommer att uppnås under 1961. Låga prognosuppgifter visar gruvor samt järn- och metallverk. 1 I båda fallen får detta ses mot bakgrunden av en stark ökning i slutet på 50-talet. Låg nivå redovisar också textil- och konfektionsindustrin, vilket torde ha sin förklaring i det tryckta läget inom betydande sektorer av dessa branscher. Jämför man investeringsutvecklingen enligt KK med motsvarande utveckling enligt enkätföretagens uppgifter, visar det sig, att enkätföretagen haft en påtagligt långsammare utveckling under slutet av 50-talet än industrin i dess helhet. Med tanke på att samtidigt deras produktion och sysselsätt-

1 I I

1 1 11

1 I960

ning ökat i snabbare takt verkar detta egendomligt. Eftersom vi bara har observationer för två år för vårt material, åren 1955 och 1959, och investeringarna företer starka variationer från år till annat kan givetvis slumpfel spela in. Det är sålunda tänkbart att investeringarna för enkätföretagens del låg på en förhållandevis högre nivå 1955 än för industrin i övrigt. Alternativt kan man tänka sig en onormalt låg nivå 1959. Någon indikation på att något av dessa alternativ verkligen skulle ha förelegat har vi emellertid inte. När det gäller att bedöma vilka investeringar som är nödvändiga för att åstadkomma en viss produktion måste man bl. a. bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning skiftarbete kommer att användas och hur stort kapacitetsutnyttjandet kommer att vara i 1

Som tidigare nämnts har hänsyn tagits till Svappavaara- och Stenungsundsprojekten så långt de var kända maj 1961.

37 Tabell 16. Investeringsutvecklingen

1955—65,

branschvis

Enl. Kommerskollegium 1959

Enl. enkäten

Index (1959 = 100)

Branschgrupp Milj. kr

Verkställda 1955

Beräknade 1960a)

Planerade 1961 a)

Verkställda 1955

Planerade 1961—65 medeltal

Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsind. . . Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk industri

250 594 1 036 184 171

81 61 89 116 119

79 108 113 106 120

79 127 135 119 115

85 99 126 213

89 79 119 125 111

123 358 143

75 77 90

93 97 111

130 94 115

69 83 86

83 104 94

52 292

114 89

120 95

140 130

95 78

111 112

Hela industrin

3 954

91b)

a) Då uppgifter om kostnader för underhåll och reparation ej fanns tillgängliga för 1960 och 1961 har vi för dessa år använt oss av motsvarande värden för 1959. b) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av KK's uppgifter. framtiden. Ju mer skift och ju högre kapacitetsutnyttjande desto lägre investeringar vid given produktionsökning. För att få ett grepp om dessa förhållanden ställde vi särskilda frågor till företagen på dessa punkter. Skiftgång. Företagen tillfrågades här om de räknat med att skiftgång skulle förekomma i större utsträckning 1965 än 1959. Deras svar framgår av tabell 17. En låg andel kan antingen bero på att man på grund av lagstiftningen eller personalhänsyn inte anser sig ha möjlighet att öka skiftarbetet eller också kan den betyda att man redan har infört skiftarbete fullt ut på alla de punkter, där detta är önskvärt. Som synes ligger procenttalen i de flesta fall på en hög nivå. Det alldeles dominerande intrycket, när detta problem diskuterades vid våra hearings var, att man genomgående strävade ef-

ter en ökning av skiftarbetet. Det föreföll inte som om de angivna andelarna var uttryck för ett i och för sig naturligt önsketänkande, utan man ansåg sig ha praktiska möjligheter att verkligen öka skiftarbetet. På samma sätt som för »nya produkter» är de i tabellen angivna siffrorna endast avsedda att ge en grov indikation om vart utvecklingen pekar. Man kan givetvis inte från dem dra några preciserade slutsatser om vilken kvantitativ effekt ett genomförande av planerna skulle få vare sig ur produktionens eller de anställdas synvinkel. Det rör sig ju här om många olika typer av mer eller mindre fullständig skiftgång. Olikheter föreligger inte bara mellan branscher utan också inom samma företag. Som framhålls i kapitel 8 förhåller det sig vidare exempelvis så, att vid en massafabrik som drivs helkontinuerligt är det i själva verket bara omkring hälften av arbetsstyrkan, som

38 Tabell 17. Förändringar

Industribransch

Gruvindustri.

i skiftgång Andel av företagen som väntar ökad skiftgång 1965

29 Järn- och metallverk....

28—67»)

Manufakturering Elektroteknisk industri.. Transportmedelsindustri. Maskinindustri Varvsindustri

61 39 83 51

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri

33 20 100 0

Sågverk Övrig träindustri

21 41

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri

b

Tidningstryckerier Övr. pappersvaru- o. grafisk industri

c

) ) 0

63 Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker Övrig livsmedelsindustri.. .

40 25 33 40 33 0 67 33

Textilindustri Konfektionsindustri

69 13

Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri. Gummivaruindustri

0 14 25 40

Bent kemisk i n d u s t r i . . . . Plastbearbetande industri Övrig kemisk industri. . . .

30 46 19

a) Andelen som väntade ökad skiftgång var 28 % i stålverken, 41 % i valsverken och 67 % i ferrolegerings- och metallverken. b) Kontinuerlig drift redan införd. c) Fortsatt övergång till kontinuerlig drift.

går kontinuerlig skiftgång. Resten —• reparatörer, vedgårdsarbetare, packningsarbetare etc. — arbetar normalt endast dagskift. Kapacitetsutnyttjande. Att mäta en produktionsanläggnings kapacitet är ett synnerligen kinkigt problem. Skall man utgå från drift i enskift, tvåskift eller treskift? Skall utgångspunkten vara vad som kan åstadkommas vid en enhetlig produktion utan driftsavbrott eller skall man ta hänsyn till »normala» produktionsomställningar och säsongsvängningar osv. osv.? 1 Vad som kan anses vara en rimlig definition på fullt kapacitetsutnyttjande varierar uppenbarligen från bransch till bransch och ett verkligt klarläggande av förhållandena skulle kräva synnerligen ingående undersökningar. Eftersom några sådana inte var möjliga i detta sammanhang, valde vi i stället att utgå från inom respektive branscher och företag gängse föreställningar i detta avseende. Vi frågade därför företagen om de ansåg sig ha fullt kapacitetsutnyttjande under 1959. Om svaret var nej, frågades efter hur stor del av kapaciteten som utnyttjades. Dessutom frågade vi efter det beräknade kapacitetsutnyttjandet under 1965. Resultatet framgår av tabell 18. I genomsnitt stiger kapacitetsutnyttjandet från 89 procent till 94 procent. Med undantag för några få branscher räknar man genomgående med en förbättring av kapacitetsutnyttjandet. I de sex fall där man räknar med en nedgång torde orsaken i tre av fallen vara ett onormalt högt utnyttjande under 1959. Inom KK görs i samband med investeringsstatistiken vissa undersökningar 1 Dessa problem behandlas i R. Klein: Some theoretical issues in the measurement of capacity. Econometrica. Vol. 28. No. 2. April 1960.

39 Tabell 18.

Kapacitetsutnyttjandet

Industribransch

Kapacitetsutnyttjande i procent 1959

83 84 99 93

93 93 93 97

Cement- och cementvaruf abriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri

93 93 73 100

94 100 86 94

Sågverk övrig träindustri

84 89

94 97

Gruvindustri Järn- och metallverk... . Manuf akturering Elektroteknisk industri.. Transportmedelsindustri. Maskinindustri Varvsindustri

f90 i) 96 [87

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker övrig livsmedelsindustri.. .

89 84 81 91 94 100 74 78

91 89 89 87 91 100 80 91

Textilindustri Konfektionsindustri

90 94

95 97

Garvericr Skoindustri Övrig skinnvaruindustri. Gummivaruindustri

77 85 92 95

87 84 99 100

Bent kemisk i n d u s t r i . . . . Plastbearbetande industri Övrig kemisk industri. . . . Genomsnitt D )

89 94 79

89 97 89

a) Se kapitel 8 sid. 99. b) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas 1959 och/eller 1965.

rörande kapacitetsutnyttjandet. Dessa uppgifter är behäftade med vissa brister och publiceras därför inte. Det kan dock vara av intresse att nämna att genomsnittet för industrin år 1959 blev ca 92 procent. Man kan onekligen fråga sig om det verkligen kan bli möjligt att nå ett så högt kapacitetsutnyttjande för 1965 som det företagen räknat med. Det har t. ex. för järnbrukens del framhållits att ett minskat importberoende bör leda till, att man snarare får ett lägre kapacitetsutnyttjande i framtiden. 1 Svängningar i efterfrågan kommer då i större utsträckning att träffa den inhemska tillverkningen. Studerar man de kapacitetsutnyttjandeuppgifter, som insamlas av KK, finner man vidare att kapacitetsutnyttjandet torde ha varit högt under 1959. Detta skulle också leda till slutsatsen att en påtaglig höjning borde stöta på svårigheter. Sambandet mellan investeringar och produktion. Vi har ovan diskuterat vissa förhållanden, som påverkar hur mycket investeringar som »går åt» för att åstadkomma en viss produktion eller omvänt vilka produktionsökningar en viss investering kan ge upphov till. Man kan studera detta problem på ett mer generellt sätt genom att beräkna investeringarnas avkastning i form av produktion i olika branscher och under olika tider. Vi har på basis av vårt och annat material gjort sådana beräkningar över de s. k. M-värdena. I bilaga B har vi återgivit de resultat vi därvid kommit till. Som framgår av bilagan är de värden man erhåller vid sådana beräkningar behäftade med så mycket felkällor, att det är mycket svårt att dra några positiva slutsatser. Bilagan utgör därför framförallt en ge1

KK's siffra låg här på 98 för 1959.

40 Tabell 19. Investeringarnas fördelning på olika objekt 1955—65 Procentuell fördelning av investeringarna Investeringsobjekt 1955

1961— 65

40 3

42 2

42 1

Industribyggnader o. a. driftsanläggningar Maskiner, apparater och bilar för rörelsen Personalbostäder.. . . Reparationer och underhåll Totalt

nomgång av de teoretiska och praktiska problem man möter vid beräkningar av detta slag. Investeringarnas fördelning på olika typer. Av tabell 19 framgår hur investeringarna enligt vårt material fördelar sig under åren 1955, 1959 och under prognosperioden. När det gäller utvecklingen i tiden är förskjutningarna tydligen relativt Tabell 20.

Investeringarnas fördelning

små. En förskjutning har mellan 1955 och 1959 skett mot ökad andel för byggnader och minskad andel för reparationer och underhåll. Med hänsyn till den höga investeringstakten är detta naturligt. Prognosen ger i stort sett samma fördelning som 1959. Jämför man den fördelning vi erhållit med motsvarande fördelning enligt KK's investeringsstatistik 1959 finner man att differenserna är obetydliga. I tabell 20 visas investeringarnas fördelning på olika typer branschvis under prognosperioden. Som jämförelse har även medtagits motsvarande fördelning för år 1959. Som framgår av tabellen är variationerna mellan branscherna högst betydande. Som tidigare nämnts har vi utfört en särskild undersökning rörande omfattningen av forskning, utvecklingsoch utbildningsarbete inom svensk industri. Traditionellt räknas denna typ av utgifter inte in bland investeringarna. Som närmare utvecklats i bilaga A finns det emellertid starka skäl att 1959—6 5 på olika objekt,

branschvis

Procentuell andel av totala investeringarna Branschgrupp

Byggnader Maskiner och och apparater anläggningar

Personalbostäder

Underhåll o. reparationer

1959 61—65 1959 61—65 1959 61—65 1959 61—65 Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- o. wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk ind Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri. . . Läder-, hår- och gummivaruind... Kemisk industri Hela industrin a)

39 21 24 17 19

28 19 30 20 36

29 43 43 34 35

33 48 40 41 30

5 2 1 2 5

3 1 1 1 2

27 34 32 47 41

36 32 29 38 32

15 16 28 17 25 23

18 26 17 20 16

49 62 41 50 44 42

64 44 51 52 41

2 2 1 1 0 0

2 0 1 0 1

34 20 30 32 31 35

16 30 31 28 42

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas 1959 och/eller 1961—65.

41 inkludera dem i investeringarna. Gör man så finner man att dessa oredovisade investeringar torde uppgå till ca 40 procent av de redovisade nettoinvesteringarna. Detta förhållande måste man uppenbarligen ägna uppmärksamhet vid varje diskussion av sambandet mellan investeringar och produktion. Av bilaga A framgår vidare att variationerna mellan branscherna är betydande och att likheten mellan förhållandena i Sverige och i England och USA är anmärkningsvärt stora. Särskilt höga är forsknings- och utvecklingskostnaderna i verkstadsindustrin. Utvecklingen 1961—65. När det gäller prognosen för investeringarna under 60-talets första hälft har vi all anledning föreställa oss att företagens uppskattning ligger för lågt. För det första skulle vi möjligen kunna dra den slutsatsen av vad som tidigare påpekats rörande relationen mellan totalutvecklingen och enkätföretagens utveckling 1955—59. För det andra — och framför allt — framgår det av vad som visats i kapitel 1, Diagram

4. Industrins

att man har anledning vänta sig, att investeringsprognoser systematiskt skall ligga för lågt. I de undersökta branscherna blev investeringarna mellan 7 och 30 procent större i verkligheten än enligt prognoserna. Detta gäller investeringarna exklusive reparation och underhåll. Ett ovägt genomsnitt av de fyra observationerna ger ett medeltal på ca 20 procent för underskattningen. Vad som ovan sagts beträffande prognosen för kapacitetsutnyttjandet i företagen stöder också tanken på att en underskattning föreligger. För det tredje har investeringarna under 1960 och 1961 kommit upp på en så hög nivå, att man måste tänka sig en mycket drastisk nedskärning under resten av åren fram till 1965 för att verkligheten skall kunna stämma med prognosen. Detta framgår av diagram 4, som visar utvecklingen sedan 1946 enligt Kommerskollegii beräkningar samt utvecklingen 1955—65 enligt vårt material. KK's uppgifter för 1960 är preliminära och när det gäller 1961 rör det sig om en redovisning av företagens planer.

investeringar (inkl. underh. o. rep.) Index: 1946 = 100

i fasta priser

Index 300 Investeringar 1959 = 3 954 milj. kr vorav underhöll och reparationer = 1 323 milj. k r

/ -1 Enligt

^

vy

^

enkäten

( ^

E n l i g t KiK

•

1 0 1946

1 1 11

1 1 11

1 1

1955 I960

1946—65

42 Mycket talar alltså för att prognosen bör justeras upp. Knyter man härvid an till utvecklingen från 1957 och framåt skulle det betyda en ökning av prognosen med 25—35 procent. Det är emellertid tveksamt om man verkligen bör vidtaga en så kraftig höjning. Vid våra hearings diskuterades ingående investeringsprognoserna. Vi kunde därvid konstatera, att man i många branscher hade den bestämda uppfattningen att investeringarna under början av 60-talet skulle bli av måttlig omfattning. Skälet härtill var att man under slutet på 50-talet gjort mycket stora utbyggnader, som nu successivt började sättas in i produktionen, och att likartade planer inte förelåg för framtiden. Detta var t. ex. den bild av läget, som man gav för gruvindustri, järn- och metallverk samt pappersindustri. Det rör sig här om branscher, som inte bara väger tungt i sammanhanget utan där också branschexperterna har möjlighet till en mycket god överblick av vad som är på gång inom branschens alla delar. I sänkande riktning verkar också vad som ovan sagts beträffande ökad skiftgång i framtiden. Det förefaller därför relativt sannolikt, att första hälften av 60-talet kommer att te sig som en period, då investeringarna inom industrin inte expanderar lika starkt som under mitten och slutet av 50-talet. Det skulle betyda att vi råkade in i ett skede av samma karaktär, som det vi upplevde under början av 50-talet. Höjer vi prognosen med ca 15 procent, dvs. till en nivå som ligger 20 å 25 procent över 1959 års, ger det en utveckling av ungefär detta slag. Investeringarna under början av 60-tale4 skulle då komma att ligga på ungefär samma nivå som de för 1961 planerade. Det är emellertid inte på något sätt uteslutet, att vi kommer upp till vä-

sentligt högre värden. Om vi t. ex. knyter an till vad som i bilaga B sägs om den marginella avkastningen på investeringarna och antar att denna avkastning inte skall stiga i framtiden, betyder det att prognosen för bruttoinvesteringarna bör höjas med hela 27 procent eller till ca 35 procent över 1959 års nivå. Detta gäller alltså den genomsnittliga nivån för perioden 1961— 65. Tänker man sig en rätlinig utveckling skulle man under sådana omständigheter komma fram till en nivå 1965, som låg ca 50 procent över nivån 1959. Prognosernas rimlighet

I kap. 1 har vi diskuterat olika skäl till att det i efterhand eventuellt kan visa sig, att de i det föregående redovisade framtidsbedömningarna framstår som mindre tillförlitliga. Det intressanta problemet är nu, om vi har möjlighet att i förväg fastslå att den ena eller andra prognosen sannolikt kommer att slå fel och helst också i vilken riktning felet kan gå. Vår redovisning i kap. 1 av materialets statistiska kvalitet kan därvid för det första ge en fingervisning om felmarginalernas storlek och i någon mån också om deras art. Jämförelserna i detta och de följande kapitlen mellan den totala utvecklingen och utvecklingen för »våra» företag ger ytterligare indikationer och detsamma gäller jämförelserna mellan prognoserna och den tidigare utvecklingen. I de följande kapitlen har vi också i några fall kunnat jämföra produktionsprognoserna med i andra sammanhang utförda konsumtionsprognoser. Vid diskussionen av investerings- och arbetskraftsprognoserna har vi vidare genom diverse jämförelser försökt få fram ytterligare indikationer på tillförlitligheten hos de uppskattningar som gjorts på dessa områden. Vi har därvid

43 kommit fram till, att investeringsprognoserna med all sannolikhet ligger för lågt, medan arbetskraftsprognoserna möjligen ligger för högt. Dessa synpunkter h a r föranlett långtidsutredningen att i det material de lagt till grund för sina överväganden revidera prognoserna på dessa områden. För arbetskraftens del har revideringen medfört ett produktivitetsantagande som stämmer överens med det alternativ som vi angivit i vårt räkneexempel i arbetskraftsavsnittet. Till grund för revideringen av investeringsprognoscn har legat resonemang av det slag som återfinns i vårt avsnitt om investeringsutvecklingen. Då vi till skillnad från långtidsutredningen i investeringsuppgifterna inkluderar kostnaderna för reparation och underhåll är emellertid resultaten på denna punkt inte fullt jämförbara. När det gäller produktionsprognoserna har man å andra sidan godtagit dessa. Undantag har emellertid gjorts för textil- och konfektionsindustrin samt garverier och skofabriker. I båda dessa fall har siffrorna reviderats något nedåt av utredningen. Justeringarna är relativt begränsade. Motivet för dessa nedjusteringar har varit en känsla från utredningens sida, att prognoserna gett för höga värden. Dessa justeringar påverkar totalresultatet ytterst obetydligt. En i sammanhanget viktig fråga är hur man skall ta hänsyn till att en del av prognosperioden redan hunnit avverkas. Långtidsutredningen har därvid förfarit så, att man räknat av vad som hänt under år 1960 från den för hela perioden 1959—65 beräknade utvecklingen. Eftersom produktionen stci* snabbt under 1960 blir effekten av ett sådant förfaringssätt att man får en lägre årlig ökningstakt för perioden I960—65 än för den period, som företagens prognoser avser, nämligen perioden 1959—65.

De revideringar vi ovan redogjort för har framförallt baserat sig på överväganden om prognoserna för olika variabler varit konsistenta med varandra för de enskilda företagen. Man kan sedan ställa frågan om de prognoser som gjorts inom ett företag, inom en viss bransch eller inom en viss sektor av näringslivet stämmer överens med prognoserna för andra företag, branscher och sektorer respektive om de exportoch importvärden de ger upphov till ter sig rimliga. En prövning av denna typ kan ske med tillhjälp av s. k. inputoutput-analys och redovisas i långtidsutredningens betänkande. Som framgår härav har en mer genomarbetad analys utförts endast för vissa industrigrenar. Några egentliga inkonsistenser har därvid inte kunnat påvisas. Vid de preliminära beräkningarna visade det sig emellertid, att man fick till resultat, att det skulle uppstå ett icke oväsentligt behov av import av pappersmassa år 1965. En sådan utveckling tedde sig mindre rimlig. Som framgår av redogörelsen för pappers- och massaindustrin i kap. 8 har vi för att komma fram till våra prognoser tvingats göra vissa antaganden rörande kapacitetsutnyttjandet inom massaindustrin. Härvid har vi vid beräkningarna skilt på fristående respektive integrerade företag. Inputoutput-analysens resultat föranledde oss att revidera våra antaganden rörande kapacitetsutnyttjandet inom dessa olika typer av fabriker. Det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet för hela massaindustrin kvarstod dock oförändrat. Bakom företagens prognoser måste bl. a. ligga vissa föreställningar om den framtida prisutvecklingen. En förutsättning för att prognoserna skall vara rimliga är att dessa föreställningar är realistiska. I frågeformuläret fanns frågor på denna punkt. Resultatet av frågorna framgår av tabell 21. Som synes riktade

44 Tabell 21. Den framtida

prisutvecklingen Förväntad utveckling av relationstalet

Produktpriser/lönenivå Industribransch

Råvarupriser/lönenivå

Andel företag — i procent — som väntar ingen ingen ökning föränd- minsk- ökning föränd- minskning ning ring ring

Manuf akturering Elektroteknisk industri Transportmedelsindustri Maskinindustri

0 0 0

71 28 34 28

29 72 66 72

4 0 0 0

63 56 60 67

33 44 40 33

Cement- och cementvarufabriker. . . Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri Sågverk övrig träindustri

0 9 0 43

22 73 67 43

78 18 33 14

0 9 0 0

78 91 33 83

22 0 67 17

11 18

53 53

36 29

17 0

72 94

11 6

Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri

0 13

75 54

25 33

0 13

100 60

0 27

Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker. .

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

100 75 88 40 75 0 20 60 50 40

0 25 12 60 25 100 80 40 50 60

0 0 11 0 0

100 75 78 80 88 0 40 50 50 47

0 25 11 20 12 100 60 50 50 53

Textilindustri Konfektionsindustri

6 17

40 66

54 17

68 73

32 18

Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri

0 7 0 0

50 57 88 50

50 36 12 50

0 0

75 69 100 100

25 23 0 0

Rent kemisk industri Plastbearbetande industri övrig kemisk industri

0 4 4

29 28 48

71 68 48

0 0 11

62 28 68

38 72 21

vi denna fråga endast till en del av branscherna. Frågan avsåg om man trodde att produktpriser respektive råvarupriser skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån. I princip har man anledning vänta sig att priserna på industriprodukter skall stiga mindre än lönerna. Råvarornas prisutveckling sammanhänger å andra sidan i hög grad med utvecklingen på den internationella marknaden och är därför

o

o o o o o o

svårförutsebar. Helt allmänt kan av tabellen konstateras, att det endast är i undantagsfall, som man tänker sig att produktpriserna skall stiga snabbare än lönerna. I ungefär hälften av fallen väntar man sig alt de skall stiga mindre. Även för r å v a r o r n a är det sällsynt att man tror på en snabbare prisstegring än för lönerna. Här är det å andra sidan färre som tror på en i förhållande till lönerna sjunkande prisnivå.

KAPITEL 3

Gruvindustri

I denna industri omfattar undersökningen praktiskt taget samtliga företag. 1 Det är endast några smågruvor som inte kommit med. Hänsyn har tagits till Svappavaaraprojektet, när det gäller prognoserna för produktion, export, sysselsättning, produktion per anställd och investeringar. Produktionen vid denna gruva beräknas komma igång först efter år 1965. Produktionen I diagram 5 har återgivits utvecklingen för produktionen inom gruvindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK)

produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959. Som synes av diagrammet överensstämmer våra värden för 1955 med KK's. För sexårsperioden 1959—65 redovisar företagen en beräknad ökning av produktionen på 42 procent eller 6,0 procent om året. Motsvarande värde för perioden 1955—59 var 1,7 procent. För perioden 1965—70 beräknas en ökning på 4,2 procent om året. Man väntar sålunda en stark ökning av utvecklingstakten u n d e r hela 601 Branschen motsvarar grupp 1 enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952).

Diagram 5. GRUVINDUSTRI. Produktionsvolym Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

1935—70

Index !0Q0 900 800 700

Förädlingsvän k

1959=913 milj kr ->

600 500

Enliqt enkäten

r

ä «»

300 Enligt KK

-

y^^^-^atr^

^T

1*1

l

1 1940

t

1 Sr 1945

1 i 1

1 1 1 1 1950

M 1955

i

l

l

1 I960

1 1 1 1965

1 1 1970

46 talet. Under den senare femårsperioden tänker man sig emellertid en något långsammare takt. Vid hearingen framkom att man betraktade produktionsprognosen som rimlig. För tiden 1965—70 blev dock alla siffror mycket osäkra och kanske var de angivna alltför låga. Den totala produktionen i framtiden berodde för det första på möjligheterna att bygga ut transportsystemet — järnvägar och hamnar. Stora sådana utbyggnader planerades för närvarande i Nord-Sverige och Nord-Norge. För det andra var produktionen beroende av den takt i vilken man fann nya tillgångar, eftersom man av många skäl var obenägen att snabbt bryta slut tillgångarna. För de mellansvenska gruvorna kom produktionsutvecklingen också att i hög grad påverkas av frakterna på malm. Vid låga frakter kunde man få svårt att finna avsättning i Sverige för marginalgruvornas produktion på grund av konkurrens från utländska gruvor. En livlig prospekteringsverksamhet pågick också för närvarande över hela världen. Bolidengruvorna mötte samma typ av problem, men hade möjlighet att variera brytningens sammansättning av olika malmer alltefter konkurrensens art. För de norrbottniska gruvorna var konkurrensläget i stort sett gynnsamt. Marknadsutvecklingen

Tabell 22 visar utvecklingen av exportens procentuella andel av produktionen. Några större förändringar på denna punkt är tydligen inte förutsedda. Den i stort sett oförändrade andelen innebär att man, i fasta priser räknat, tänker sig, att exporten 1965 skall vara 45 procent och 1970 ca 85 procent större än 1959. En viss nedgång synes föreligga i den andel av företagen, som

Tabell 22 År

Exportandel %

1955 1959 1965 1970

82 81 84 86

har en mycket hög exportandel, i detta fall en andel som ligger mellan 76 och 100 procent. Hur man tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 23, som också visar läget 1955 och 1959. Man föreställer sig tydligen att fördelningen på olika marknader skall vara praktiskt taget oförändrad. Tabell 23. Exporten inom gruvindustrin fördelad på olika marknader Ländergrupper

Procentuell fördelning av exporten 1955

24 66 10

20 73 7

22 72 6

100 De sju De sex Övriga Totalt

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Enkätföretagens råvaruandel framgår av tabell 24. Det föreligger en viss tendens till stigande råvaruandel under 50-talet. Denna tendens stämmer med utvecklingen enligt KK's material. Tabell 24 År

Råvaruandel 0/

/o

1955 1959 1965 1970

6,3 8,0 6,8 7,0

47 Arbetskraften Diagram 6 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom gruvindustrin. Under efterkrigstiden har en kraftig ökning skett. Mellan 1958 och 1959 har dock en viss nedgång ägt rum i totalsiffrorna. De undersökta företagen visar en likartad utveckling. Antalet sysselsatta i samtliga företag visar en ökning på 3 procent mellan 1955 och 1959. För de undersökta företagen var ökningen 4,5 procent. För framtiden väntas en kraftig stegring, eller med 14 procent fram till 1965 och 19 procent fram till 1970, räknat från 1959. Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av de undersökta företagen väntar sig sålunda ca 30 procent ökad skiftgång fram till 1905. Hur den i gruvindustrin sysselsatta arbetskraften fördelat sig på olika delar av landet framgår av tabell 25. I Diagram

6. GRUVINDUSTRI.

Tabell 25 Andel sysselsatta i »Nord-Sverige» År

1952 1955 1957 1959 1965 1970

Enligt KK

Enligt enkäten

°/

0/

/o

/o

40 47 46

62 65 66 66

denna har också angivits hur man tänker sig utvecklingen i framtiden. Indelning har skett på »Nord-Sverige» respektive »övriga Sverige». Med »NordSverige» menas härvid Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Produktion per anställd. Diagram 6 visar även utvecklingen av produktio-

Antal anställda och produktionsvolym 1935—70 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

per anställd

48 nen per anställd. Detta värde har sedan krigsslutet kraftigt ökat. Efter 1952 har det dock legat på ungefär oförändrad nivå. För perioden 1955—59 gäller detta såväl för enkätföretagen som enligt KK's material. För framtiden tänker man sig en kraftig stegring. För perioden 1959—65 väntas en ökning med 3,7 procent per år och för perioden 1965— 70 en ökning med 3,3 procent per år. Vid hearingen framkom att den konstanta produktionen per sysselsatt under 50-talet har en speciell förklaring. Inom gruvindustrin arbetar normalt en mycket stor del av arbetsstyrkan, enligt uppgift 30 procent, med s. k. tillredningsarbeten. Dessa arbeten har karaktären av investeringar eftersom deras resultat i form av nya brytningsplatser, transporttunnlar etc. etc. ofta är en förutsättning för produktionen under lång tid. Tillredningsarbetena varierar från tid till annan och var ovanligt omfattande under den aktuella perioden. Detta sammanhängde bl. a. med att övergång skedde till underjordsbrytning i Kiruna samt med utbyggnad av Malmberget och förberedelse av drift i Stråssa. Vid utbyggnader och iordningställande av gruvor blir vidare olika typer av investeringsarbeten aktuella vid sidan om tillredningen. Inom gruvindustrin utförs dessa arbeten i mycket stor utsträckning av den egna personalen. Vad som nu sagts innebär, att serien över produktion per anställd under 50-talet kommit att pressas ner genom att investeringsarbetare kommit att utgöra en ovanligt stor del av antalet sysselsatta, samtidigt som resultatet av deras verksamhet ännu inte hunnit påverka produktionen. Detta torde också betyda, att stegringen i produktionen per sysselsatt under perioden 1959—65 i icke ringa utsträck-

ning får ses som ett uttryck för att de tidigare investeringarna mognar ut samtidigt som en relativt mindre del av arbetsstyrkan sysslar med »interna investeringsarbeten».i Vad som sagts ovan kan illustreras med hjälp av bergverksstatistikens uppgifter. Hur produktionen och antalet sysselsatta inom järngruvorna utvecklade sig enligt denna statistik framgår av tabell 26. När det gäller produktivitetsutvecklingen inom gruvorna spelar i övrigt förändringar i borrtekniken stor roll. I stor utsträckning har vinsterna på detta område sammanhängt med förbättringar av verktygen, dvs. borrarna. Investeringarna

Diagram 7 visar utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. 2 I diagrammet har också inlagts en kurva över antalet installerade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar. Bruttoinvesteringarnas utveckling under perioden 1955—59 för enkätföretagen och branschen i dess helhet visar samma allmänna bild. Utvecklingen har dock gått något långsammare i enkätföretagen. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioderna 1961—65 och 1966—70. De siffror de därvid angivit — se diagram 7 — tyder på oförändrad nivå i jämförelse med genomsnittet för perioden 1955—59. Detta gäller som ett genomsnitt för 60-talet i dess helhet. 1 Svappavaaraprojcktct innebär dock att produktionen per anställd även under perioden fram till 19G5 kommer a t t hållas nere på en relativt låg nivå. 2 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

49 Tabell 26. Produktion Arbete :n under jord

År

1954 1955 1956 1957 1958

Antal arbetare**)

3 750 4 008 4 222 4 424 4 519

Brutna ton berg o. malm per arbetare ton

Index (1954 = 100)

3 407 3 781 3 972 4 474 4 508

100 111 117 131 132

per anställd inom

järnmalmsgruvorna

Brutna ton berg Brutna ton o. malm berg o. malm per arper arbetare betare b)

Arbeten i da gbrott

Antal arbetare a)

558 549 546 474 310

ton

Index (1954 = 100)

18 150 18 126 17 828 20 232 19 629

100 100 98 111 108

övriga anställda

Brutna ton berg och malm/ totala antalet

Index Arbe- Tjänste(1954 tare = 100) man

ton

Index (1954 = 100)

1 279 1 378 1 556 1 799 2 002

2 166 2 279 2 279 2 376 2 055

100 105 105 110 95

100 105. 106 114 104

4 936 5 079 5 294 5 672 6 045

a) Sysselsatta med egentlig gruvbrytning. b) Avser arbetare såväl i dagbrott som under jord.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65, som avser ersättningsinvesteringar. Med ersättning menas därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapitalutrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet.

För gruvindustrin har ersättningsandelen angivits till 69 procent. Vad som ovan sagts beträffande orsakerna till förändringar i produktion per sysselsatt har givetvis också betydelse för investeringsuppgifterna. Problemet här är i vilken utsträckning »interna investeringar» kommer med i in-

Diagram 7. GRUVINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—70 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Drivkraft 1000 hk 1050

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits dels med genomsnittet för perioden 1966—70, dels med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959. 4—107668

50 vesteringsuppgifterna och om praxis ändrat sig under den tid vi är intresserade av. Vid hearingen framhölls, att av naturliga skäl kom en hel del av de »interna investeringarna» inte att tas med i investeringsuppgifterna. Någon större ändring av praxis torde dock inte ha ägt rum under 50-talet eller antagits i fråga om prognosuppgifterna. I stort sett fann man de angivna prognosuppgifterna rimliga. Någon uppjustering kunde dock tänkas vara motiverad. Det påpekades dock, att det vid bedömandet av investeringsutvecklingen var viktigt att komma ihåg att den starka produktionsökningen under 60-talet kom att ställa krav på ökade investeringar i bostäder, vägar, järnvägar, hamnar, fyrväsen, sjömätning, yrkesskolor e t c , delvis som en följd av att dessa områden tidigare varit eftersatta. Kapacitetsutnyttjandet. Av vikt vid en bedömning av investeringarnas verkan på produktionen är läget i fråga om utnyttjandet av kapaciteten. Här har företagen tänkt sig ett högre utnyttjande i framtiden. Detta framgår av tabell 27. Tabell 28 visar uppgifternas spridning på olika värden. Den övervägande delen av företagen har tydligen tänkt sig fullt utnyttjande 1965 och 1970.

Tabell 27 År

Kapacitetsutnyttjande i procent

1959 1965 1970

93 96 96

Tabell

28. Fördelning^ ay" gruvföretagen efter kapacitetsutnyttjande Procentuell fördelning av antalet företag

Kapacitetsutnyttjande%

—79 80—89 90—99 100

28 24 24 24

6 6 12 76

6 6 18 70

Totalt

100 Den tekniska utvecklingen

Av de svar som företagen lämnat på en öppen fråga om den tekniska utvecklingen kan följande utläsas: 1. När det gäller själva brytningstekniken finns tendens till övergång mot mer massabetonade metoder t. ex. blockrasbrytning. Man kan vidare vänta sig förbättring av borrningstekniken och ökad mekanisering och automatisering av underjordstransporterna även i framtiden. 2. Övergång från dynamit till ammoniumnitrat kommer att sänka produktionskostnaderna. 1 Vanliga sprängämnen kostar ca 3 gånger så mycket per kg som de nya medlen. 3. Önskemål från bl. a. kundernas sida kommer att medföra att man alltmer övergår från produktion av styckemalm till slig — finfördelad malm. I förening med förbättrade anrikningsmetoder betyder detta att man kan leverera en vara av större renhet och högre halt. Man får samtidigt större möjligheter att skilja ut diverse biprodukter. Denna utveckling innebär alltså en högre förädiingsgrad. 1 Ammoniumnitrat användes som gödselmedel. Blandat med dieselolja ger det ett sprängämne som har samma sprängverkan som dynamit.

KAPITEL 4

Järn- och metallverk

Beträffande utvecklingen inom denna bransch föreligger ett helt tillfredsställande material. 1 För järnbrukens del har det insamlats av Jernkontoret, som också utfört vissa av de beräkningar som redovisas i det följande. Järnbruken svarar för ca 80 procent av förädlingsvärdet i branschen.2 Produktionen

I diagram 8 har återgivits utvecklingen för produktionen inom järn- och metallverken. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959. För sexårsperioden 1959—65 redovisar företagen en beräknad ökning av produktionen på 73 procent eller 9,6 procent om året. Motsvarande värde för perioden 1955—59 enligt Kommerskollegii material var 5,2 procent om året. För perioden 1965—70 redovisar man en ökning på 31 procent eller 5,6 procent om året. Företagen antar sålunda en ökning av utvecklingstakten under 60-talets första del. Under senare delen av 60talet tänker man sig däremot att utvecklingen skall gå långsammare. Det kan i detta sammanhang förtjäna nämnas att den utveckling man nu tänker sig för 60-talets fem första år är väsentligt snabbare — mer än dubbelt — än den prognos man gjorde för samma period år 1955.

Tabell 29 År

Exportandel /o

1955 1959 1965 1970

22 31 36 40

Marknadsutvecklingen

Tabell 29 visar utvecklingen av exportens andel av den totala försäljningen. 3 Man tänker sig tydligen en ökning av exportandelen. Den stigande andelen innebär att man föreställer sig, att exportvolymen 1965 skall vara ca 100 procent och 1970 ca 190 procent större än 1959. Räknat i ton uppgår ökningen under perioden 1959—65 till 60 procent. Skillnaden sammanhänger med att expansionen väntas bli särskilt snabb för det dyrbara rostfria stålet. Hur man tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 30, som också visar läget 1955 och 1959. 1 Branschen motsvarar grupperna 2 a och b enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). 2 Med hänsyn till den fullständiga täckning som kunnat erhållas för järnbrukens del har något enkätmaterial inte insamlats för 1955. Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. 3 För 3 företag, som icke angivit andel för 1970 och i ett fall för 1965. har andelen antagits oförändrad.

52 Diagram 8. JÄRN-

OCH METALLVERK.

Produktionsvolym

1935—70

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 800 700

Förödlingsvor k

1959=1350 mil

kr

x"

'

>'

x"

400 S Enligt KK

y

s Y Enligt en käten

-—i»>»"T'""i

100 1935

i

1,

1 1 1 1

1 1950

Tabell 30. Exporten inom järn- och metallverken fördelad på olika marknader Procentuell fördelning av exporten

Ländergrupper

1955 De s j u . . . . 34 De s e x . . . . 32 ö v r i g a . . . . 34 Ej fördelat 0 Totalt

(26) (38) (36) 0

26 (22) 25 (29) 49 (49) 0 0

29 (24) 24 (25) 42 (44) 5 (7)

1 I

1 1 1

1 1 1 1

1 1

I960

och motsvarande uppgifter om produktionen kan man få fram uppskattningar av utvecklingen av konsumtionen av järn och stål i Sverige. Dessa uppskattningar har sammanställts till den i tabell 31 återgivna försörjningsbalansen. Importen h a r tydligen inte nedgått Tabell 31. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål 1955 och 1960

100 (100) 100 (100) 100 (100)

Tusen ton handelsfärdigt järn och stål

Anm. Siffrorna inom parentes avser järnoch stålverken.

1960 Mellan 1955 och 1959 skedde en ej oväsentlig förskjutning av exportens fördelning. Under tiden fram till 1965 har man däremot antagit en i stort sett oförändrad fördelning. I de prognoser som järnbruken avgav i samband med föregående långtidsutredning fanns även, som redovisats i kapitel 1, uppgifter om utrikeshandeln beträffande handelsfärdigt järn och stål. På basis av dessa uppgifter

1955 Produktion Import

Prognos

Faktiskt värde

1 485 2 200 2 161 846 400 1 135 Summa

2 331

2 600 3 296

Inhemsk förbrukn. . » lagerökn. . Export

1 884 184 263

2 300 2 617 148 531 300

Summa

2 331

2 600 3 296

53 på det sätt man tänkt sig, utan uppnådde 19(50 en ny rekordnivå. Samtidigt har exporten fördubblats. Dessa förskjutningar i förening med en kraftig ökning av den faktiska konsumtionen ger en produktion, som nästan helt stämmer med prognosen. En direkt jämförelse mellan de siffror rörande exportandelen som angivits tidigare och tontalen i tabell 31 är inte möjlig eftersom de hänför sig till något olika varugrupper. En överslagskalkyl tyder emellertid på att exporten allt mer kommit att omfatta mindre långt förädlade produkter. Denna utveckling har gått parallellt med en kraftig ökning av exportandelen för »övriga länder». För framtiden tänker man sig, som nämnts, en kraftigt ökad export och dessutom ökad inriktning på högförädlade produkter. Detta står i kontrast till vad man föreställde sig för fem år sedan. Man tänkte sig då, att exporten av handelsfärdigt järn och stål i ton räknat skulle vara oförändrad mellan 1960 och 1965. I formuläret hade bl. a. ställts frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens framtidsbedömning. Huvuddelen av företagen förefaller anse att detta inte skulle påverka bedömningen påtagligt, en dryg fjärdedel anser emellertid att det skulle stimulera exporten på de sex och ca 15 procent att det skulle ha en negativ verkan på exporten till de sju. Det framhålls att av betydelse för bedömningen av ett sådant alternativ blir de överenskommelser på prisområdet, som kan komma att gälla. När det gäller importen väntar ungefär hälften av företagen ett ökat importtryck. Detta skulle komma från EFTA-länderna men också i hög grad från öststaterna och utomeuropeiska länder. I samtliga fall anges att det

Tabell 32. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål 1959 och 1965 Milj. ton handelsfärdigt järn och stål 1959

1,9 0,9

3,2 0,6—0,7

Summa

2,8

3,8—3,9

Inhemsk förbrukn. . Export

2,3 0,5

3,0—3,1 0,8

Summa

2,8

3,8—3,9

Produktion Import

skulle röra sig om pris- och inte kvalitetskonkurrens. Vid hearingen diskuterades ingående frågan om rimligheten i den p r o duktionsprognos, som företagens uppgifter ger upphov till. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen av förbrukningen av järn och stål i landet förutsätter prognosen en påtaglig nedgång av importen. Hur man tänker sig utvecklingen mera i detalj framgår av den järnbalans för 1965, som uppgjorts inom Jernkontoret och återges i tabell 32. Som framgår av sammanställningen räcker det inte med den förutsedda importnedgången för att balans skall uppnås, utan dessutom måste man tänka sig en fortsättning av den exportexpansion, som ägt rum under senare år. Diskussionen vid hearingen gav vid handen att man från järn- och stålverkens sida fann en utveckling av ovan angivet slag sannolik. Den stod i överensstämmelse med de kalkyler som gjorts av internationella organisationer. Man framhöll att den fortskridande industrialiseringen av utvecklingsländerna på sikt gynnade kvalitetsstålsproducenter som Sverige. Dessa länder framställde nämligen inte kvalitetsstål. Den

54 Tabell 33 Råvaruandel % År

Enkätföretagen

1952 1955 1958 1959 1965 1970

57 54 52

KK's material 68 63 61 60

nuvarande svenska kvalitetsstålsexporten går också just till högindustrialiserade länder. Man diskuterade också om konkurrens från andra material som plast och aluminium kunde verka negativt på efterfrågan av stål. Man var enig om att sådan substitution kunde beräknas vara av betydelse på lång sikt men skulle spela liten roll för utvecklingen fram till 1965. När det gäller konkurrensen från cement och betong ansågs det mest sannolikt att utvecklingen skulle gå mot ett byggnadssätt, som kräver mer järn än för närvarande. I fråga om importen framhölls att de stora investeringar, som under senare tid gjorts i den svenska järnindustrin just syftar till att framställa produkter —• fartygsplåt och karosseriplåt — av vilka vi för närvarande har en mycket stor import. Denna bör därför i dessa fall kunna nedbringas. Det betonades emellertid att det kan visa sig att produktionsprognosen är alltför optimistisk med hänsyn till de svårigheter, som kan uppstå n ä r det gäller att skaffa arbetskraft.

Det föreligger en tydlig tendens till sjunkande råvaruandel i enkätföretagen. Det ligger nära till hands att se detta som ett uttryck för en utveckling mot ökad grad av förädling. En liknande tendens gäller för den historiska utvecklingen enligt KK's material. I detta fall torde emellertid relativa prissänkningar på råvarorna ha bidragit till resultatet. Arbetskraften

Diagram 9 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom järn- och metallverken sedan 1935. I stort sett har en jämn ökning ägt rum. För framtiden tänker man sig en kraftigare ökning eller med 17 procent fram till 1965 och 27 procent fram till 1970, räknat från 1959. Företagen tänker sig vidare att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Bland järnverken väntar sig 28 procent ökad skiftgång i stålverken medan 41 procent väntar ökad skiftgång i valsverken. Bland ferrolegerings- och metallverk väntar sig 67 procent av företagen ökad skiftgång. Hur de inom järn- och metallverken sysselsatta arbetarna väntas fördela sig på olika delar av landet framgår av tabell 34. Indelning har skett på »NordSverige» respektive »övriga Sverige». Med »Nord-Sverige» menas härvid Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. En viss förskjutning bort från Norrland tycks komma att äga rum. Tabell 34

Råvaruförbrukningen

Det är i detta sammanhang i första hand av intresse att studera råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Utvecklingen av denna andel återges i tabell 33.

År

Andel sysselsatta i »NordSverige» 0/

/o

1959 1965 1970

8,1 7,8 7,0

55 Diagram

9. JÄRN-

OCH METALLVERK. Antal anställda och per anställd 1935—70 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

1935 Produktion per anställd. Diagram 9 visar även utvecklingen av produktionen per anställd. Detta värde har sedan krigsslutet kraftigt ökat. För framtiden tänker man sig en fortsatt stegring. För perioden 1959—65 beräknar man en ökning med 6,8 procent per år och för perioden 1965—70 en ökning med 3,7 procent per år. Under perioden 1955— 59 uppgick stegringen enligt KK's material till 3,8 procent per år.

Investeringarna Diagram 10 visar utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. Tyvärr finns historiskt material publicerat endast från och med 1952.1 I diagrammet har också inlagts en kurva över antalet installerade hästkrafter, vilken kan sägas

produktionsvolym

spegla kapitalstockens förändringar. Antalet installerade hästkrafter i järnoch metallverken visar under slutet av 50-talet en påtaglig stagnation. Företagen har sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioderna 1961—65 och 1966—70. Den nivå de därvid angivit — se diagram 10 — tyder på oförändrad respektive lägre investeringsnivå i jämförelse med genomsnittet för perioden 1955—59. Diskussionen vid hearingen bekräftade att man nu ansåg sig på väg ut ur en period med mycket kraftiga investeringar. En nedgång i jämförelse med de höga talen under de sista åren tedde sig därför rimlig. 1 För järnbrukens del har dock medtagits uppgifter från Jernkontoret över verkställda investeringar (utöver normalt underhåll) för den egentliga järnhanteringen 1936—55. Dessa utgjorde 1952 drygt 50 procent av investeringarna enligt KK.

56 Diagram

10. JÄRN- OCH METALLVERK. Investeringar i fasta priser 1952 = 100) samt drivkraft i effektiva hästkrafter

(Index:

Drivkraft 1000 hk ,200

Investeringar Index 300

T I Investeringar 1959 = 5 9 4 mil. kr varav underhåll och reparationer = 2 7 milj. kr

.•*' 200

/ Drivkraft

,.••*" • '

—

•

•:

Enligt KK

Vk Invest »ringar

S Enligt enkäten

^^^»

200 'V.

rTTT' -r-rrT1935

^\ 1945

^ S 1

Enligt Järnkontoret 1

1 1

*"

1 1

1 1955

1 1 I960

1 1

1 1965

1 1 1970

Anm. Genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med 1959 och med genomsnittet för perioden 1966—70.

Den tekniska utvecklingen Enligt erhållna upplysningar kan de tekniska förändringar, som under 60talet kommer att prägla järn- och stålproduktionen, sammanfattas på följande sätt. 1.

Ståltillverkningen

För närvarande försiggår en stark ökning av stålproduktionen med användning av syrgas. Det rör sig här bland annat om den svenska Kaldoprocessen och den österrikiska LD-processen. Sådana processer användes i Oxelösund och Domnarvet, och det föreligger planer på andra håll i Sverige. Man beräknar sålunda att syrgasmetoderna, som 1959 i ton räknat svarade för 4 procent av produktionen, år 1965 skall ha ökat sin andel till 22 procent. Det

stål som erhålles är av hög kvalitet. Utvecklingen mot bättre kvaliteter kan bland annat tänkas sammanhänga med ökad konkurrens från lättmetall och plast. Intresset för denna typ av metoder torde i Sverige bland annat bero på att man kan ha anledning att se fram mot ökade kraftkostnader, vilket kan försämra konkurrensläget för elektrostålet. Den aktuella utvecklingen bör verka i riktning mot en förkortning av livslängden hos äldre stålugnar. Syrgas användes emellertid inte enbart i de nya processerna utan möjligheten att framställa syrgas billigt h a r också lett till att man använder den för att påskynda processen i stålugnar av konventionell typ. Detta torde möjliggöra en ökning av kapaciteten hos dessa till låg kostnad.

57 2.

Plåttillverkningen.

Det ökade kvalitetskravet har stimulerat en utveckling mot kallvalsning av tunnplåt. I de nya kallvalsverken erhålles plåten i form av breda band, vilket möjliggör en mer eller mindre kontinuerlig tillverkningsprocess. Utbyggnaden på detta område bör leda till att vi blir självförsörjande med bl. a. karosseriplåt. Den stora kapacitet som verk av denna typ har kan samtidigt komma att betyda, att man i ökad utsträckning måste inrikta sig på export. När det gäller grovplåt har man all anledning räkna med att Oxelösunds

produktion kraftigt kommer att påverka importbehovet. 3.

övrigt

En annan teknisk nyhet, som kan tänkas få betydelse, är de möjligheter som föreligger att sprutpressa stål i stället för att varmvalsa det. Ett verk av denna typ för rostfria rör är planerat. I ett sådant verk lär man bl. a. ha större möjligheter till produktion i små poster. En tänkbar utveckling är vidare ökad automation i valsverken. Detta skulle innebära att de styrdes med hjälp av hålkort i stället för manuellt.

KAPITEL 5

Verkstadsindustri

De olika industrier som brukar sammanfattas under begreppet verkstadsindustri utgör en mycket heterogen grupp. 1 Det har därför varit nödvändigt att dela upp undersökningen på olika typer av verkstadsindustri. Den indelning vi därvid valt har i hög grad kommit att påverkas av de möjligheter som förelegat att ur Kommerskollegii (KK's) material erhålla uppgifter rörande situationen. Den valda indelningens innebörd framgår av följande uppställning. Inom parentes har angivits motsvarande grupper enligt KK's industrigruppering (1952). I

Manufakturering (2 c, d, e, f, g samt gjuterier ur grupp 2 i) a) Bleck- och plåtvarutillverkning samt järn- och stålmanufakturering b) övrig manufakturering c) Järngjuterier

II Elektroteknisk

industri

(2 1)

a) Maskin- och motorfabriker (elektriska) b) Fabriker för radio och elektriska apparater ej särskilt nämnda c) Glödlamps- och kabelfabriker d) Elektriska reparationsverkstäder III Transportmedelsindustri (2 h samt mekaniska reparationsverkstäder ur grupp 2 i) a) Bil- och karosserifabriker b) Cykelfabriker och tillverkning

av transportmedel ej särskilt nämnda c) Transportmedelsreparationsverkstäder d) Mekaniska reparationsverkstäder IV Maskinindustri (övriga delgrupper i grupp 2 i samt grupp 2 m) a) Maskin- och motorfabriker samt mekaniska verkstäder ej särskilt nämnda b) Tillverkning och reparation av instrument och ur V Varvsindustri

(2 k)

Av praktiska skäl var det vid undersökningen inte möjligt att täcka alla här aktuella undergrupper. 2 Undergrupper som inte alls berörts av undersökningen eller för vilka materialet är otillfredsställande är II d, III c, III d och IV b. När det gäller gruppen III c har vi försökt att i särskild ordning insamla material för bilreparationsverkstäderna. Det erhållna materialet är emellertid så bristfälligt att det inte lämpar sig för någon separat redovisning. Något material föreligger inte heller för de i gruppen I b ingående guld-, silver-, galvaniserings- och förnicklingsverkstäderna m. m. dyl. De 1 För en utförlig beskrivning av verkstadsindustrin hänvisas till G. Albinsson: Svensk verkstadsindustri. Struktur och utvecklingstendenser, Uppsala 1961. 2 Till skillnad från K K har vi ej tagit med rörledningsverkstäderna. Denna grupp har vi ansett höra till byggnadsverksamheten, varför den inte behandlas i vår utredning.

59 svarade 1958 för 0,8 procent av för- räknas ha ökat med ca 25 procent från ädlingsvärdet. 1 Att märka är också att 1952 till 1959; samtidigt har verkstadsde redovisade enkätresultaten, förutom industrins andel av den totala egentliför bilreparationsverkstäderna, ej om- ga industriproduktionen något stigit, fattar företag med mindre än 50 an- eller från 36,7 till 37,0 procent. De olika delgruppernas relativa betydelse har ställda. För gruppen V — varven — har det också förändrats. Omvandlingen har inte varit möjligt att erhålla några inte varit lika häftig som inom vissa egentliga prognoser för tiden fram till andra industrigrenar, men den är ändå 1965. Detta beror på att man inom den- av stort intresse emedan den indikerar en rad långsiktstendenser. Ett typexemna industri på grund av lägets labila karaktär inte ansett sig kunna förutse pel härpå utgör manufaktureringen, utvecklingen så långt fram i tiden. Vi som sedan ett par decennier haft en produktionstillväxt än h a r därför varit tvungna att behandla långsammare verkstadsindustrin i övrigt. Manufakdenna delbransch väsentligt mer kortfattat än de övriga. De redovisade pro- tureringens andel av verkstadsindugnoserna har uppgjorts inom IUI och strins förädlingsvärde minskade från baserar sig på tillgängligt statistiskt 18,3 procent år 1952 till 17,1 procent material samt upplysningar, vilka er- år 1959. Även järngjuterierna har visat stagnationstendenser. De har här hållits under hand. Den följande redogörelsen inledes av statistiska skäl förts till manufaktumed några allmänna upplysningar be- reringen. De under 1950-talet kraftigt växande träffande verkstadsindustrin. I detta avsnitt har också medtagits vissa data, köpen av bilar, radio- och TV-apparasom vi icke haft möjlighet att uppdela ter har gynnat den inhemska produkpå verkstadsindustrins olika delar. Den tionen av dessa artiklar. En intressant d ä r p å följande redogörelsen för verk- följdverkan av den fortgående mekaniseringen inom såväl näringslivet som stadsindustrins olika delgrupper har hushållssektorn är den ökade efterfråuppdelats på tre avsnitt omfattande det Reparaförsta grupp I och II, det andra grupp gan på reparationstjänster. tionsverkstädernas andel av förädlingsIII och IV och det tredje grupp V. De uppgifter som i de olika avsnit- värdet har som synes vuxit under peten lämnas om den tidigare utveckling- rioden. Dessa verkstäder utgör ett av de få exemplen på verksamhet utan imen baserar sig på vissa grunduppgifportkonkurrens, som verkstadsinduter, som vi erhållit från KK. Med stöd strin har att visa. av diverse prisindex har vi sedan räkMaskinindustrin som svarar för cirka nat fram produktionsutvecklingen. De så erhållna serierna är givetvis behäf- 40 procent av verkstadsindustrins förädlingsvärde har hållit sin relativa potade med en betydande osäkerhet och får endast ses som allmänna indikato- sition under den studerade perioden. rer. Varvens andel har däremot sjunkit något. Uppgifter om verkstadsindustrin i dess helhet Det är dock att observera, att det inom de grupper tabellen redovisar Tabell 35 ger en översiktlig bild av verkstadsindustrins struktur och pro1 Med förädlingsvärde menas saluvärde miduktionsutveckling under senare tid. nus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi Den totala verkstadsproduktionen be- och bortlämnade lönearbeten.

60 Tabell 35. Förädlingsvärdet

inom verkstadsindustrin

1952 och 1959 Procentuell fördelning av förädlingsvärdet (i löpande priser)

Industribransch

1952 I. Manufakturering a) Bleck- och plåtvarutillverkning samt järn- och stålmanufakturering b) Övrig manufakturering c) Järngjuterier II. Elektroteknisk industri a) Maskin- och motorfabriker (elektriska) b) Fabriker för radio och elektriska apparater ej särskilt nämnda c) Glödlamps- och kabelfabriker d) Elektriska reparationsverkstäder III. Transportmedelsindustri a) Bil- och karosserifabriker b) Cykelfabrikcr och tillverkning av transportmedel ej särskilt nämnda c) Transportmedelsreparationsverkstäder d) Mekaniska reparationsverkstäder IV. Maskinindustri a) Maskin- och motorfabriker samt mekaniska verkstäder ej särskilt nämnda b) Tillverkning och reparation av instrument och ur V. Varvsindustri

18,3 10,1 5,5 2,7

17,1 10,3 4,7 2,1

17,2

16,6

6,6

5,0

8,3 1,9 0,4

9,4 1,8 0,4 13,7

16,6

3,7

5,3

2,2 5,0 2,8

2,2 6,1 3,0 39,8

38,3 1,5

39,5 38,5 1,0

11,0 Totalt

10,2

100,0

100,0

Summa förädlingsvärde i löpande priser

4 439 mkr

7 079 mkr

finns exempel på förskjutningar mellan olika verksamheters relativa betydelse. På grund av statistikens utformning är det emellertid svårt att enkelt åskådliggöra detta. Bland de expansiva varugrupperna kan nämnas: krigsmateriel, skriv- och räknemaskiner, biljettmaskiner, vissa elektriska hushållsredskap, dieselmotorer, pumpar m. m. Exempel på varor som haft en stagnerande eller vikande utveckling är bland annat lantbruksmaskiner, mejerimaskiner, cyklar, motorcyklar m. m. Med hänsyn till verkstadsindustrins heterogena varusortiment är det utomordentligt svårt att ge en översiktlig bild av produktionsutvecklingen. Det är i alla händelser uppenbart att nettoresultatet av de olika tendenserna un-

der 1950-talet inneburit att verkstadsindustrin totalt sett expanderat. En väsentlig orsak härtill har varit att verkstadsindustrin lyckats hävda sig så väl på exportmarknaderna. År 1952 svarade verkstadsprodukterna för 29 procent av totala exportvärdet. Motsvarande siffra för 1958 var 36 procent. I tabell 36 visas på samma sätt som för produktionen fördelningen av antalet sysselsatta åren 1952 och 1959. Fördelningen av arbetskraften överensstämmer inte helt med fördelningen av produktionen enligt tabell 35, vilket är ett naturligt uttryck för olika grad av mekanisering. År 1959 svarar sålunda reparationsverkstäder för bilar etc. för 8,6 procent av antalet sysselsatta medan deras andel av produktionsvär-

61 Tabell 36. Antalet anställda inom verkstadsindustrin

1952 och 1959 Procentuell fördelning av antalet anställda

Industribransch

1952 I. Manufakturering a) Bleck- och plåtvarutillverkning samt järn- och stålmanufakturering b) Övrig manufakturering c) Järngjuterier II. Elektroteknisk industri a) Maskin- och motorfabriker (elektriska) b) Fabriker för radio och elektriska apparater ej särskilt nämnda c) Glödlamps- och kabelfabriker d) Elektriska reparationsverkstäder I I I . Transportmedelsindustri a) Bil- och karosserifabriker b) Cykelfabriker och tillverkning av transportmedel ej särskilt nämnda c) Transportmedelsreparationsverkstäder d) Mekaniska reparationsverkstäder IV. Maskinindustri a) Maskin- och motorfabriker samt mekaniska verkstäder ej särskilt nämnda b) Tillverkning och reparation av instrument och ur V. Varvsindustri Totalt

19,2

20,3

11,3 5,7 2,2

11,0 6,3 3,0

16,0

16,3 5,5

5,0

8,4 1,8 0,6

8,8 1,6 0,6 18,4

16,8 3,2

3,6

2,2 7,3 4,1

2,4 8,6 3,8 36,7

37,0 35,6 1,1

35,5 1,5 9,6

9,7

100,0

100,0

Totalt antal anställda inom verkstadsindustrin

298 655

335 993

Procentuell andel förvaltningspersonal av antalet anställda inom verkstadsindustrin

22,2

26,0

Verkstadsindustrins procentuella andel av det totala antalet anställda inom hela industrin

36,4

40,2

det var endast 6,1 procent. Bilfabrikerna etc. svarade å a n d r a sidan för 5,3 procent av p r o d u k t i o n e n , men tog end a s t i anspråk 3,6 p r o c e n t av antalet sysselsatta. Som framgår av tabellens sista rad h a r verkstadsindustrins andel av antalet sysselsatta vuxit något under denna tid. Dess andel av produktionsvärdet har dock inte ökat lika mycket. Detta är en följd av att p r o d u k t i o n e n per anställd i genomsnitt h a r vuxit långsammare i denna i n d u s t r i än i industrin i övrigt. Förvaltningspersonalens andel av de anställda h a r u n d e r perioden stigit från 22,2 till 26,0 procent.

I tabell 37 lämnas till sist uppgift om hur bruttoinvesteringarna exklusive Tabell 37

Industribransch

Manufakturering Elektroteknisk industri. Transportmedelsindustri och maskinindustri Transportmedels- och mekaniska reparations-

Procentuell fördelning av investeringarna 1959 16,5 14,8 45,3 9,7 13,7

Totalt

100,0

62 underhålls- och reparationsarbeten fördelar sig på några grupper inom verkstadsindustrin. Av tekniska skäl är dett här inte möjligt att helt följa den tidigare uppdelningen. Totalt uppgick investeringarna i dessa industrigrenar år 1959 till 703 miljoner kronor. Fördelningen på olikai grupper stämmer tydligen i stort settt överens med fördelningen av produktionen. Några drag i den tekniska utveckling1 som präglar verkstadsindustrin ochL kan beräknas spela roll under 60-talett har angivits av företagen i enkätsvareni på följande sätt. Atomkraften kommer att spela rolll eftersom många företag är engagerades i leveranser till atomkraftsanläggningar. Detta ställer dem inför helt nya tekniska krav. Plastens utveckling påverkar verkstadsindustrin på flera sätt. Det blir ett ökat behov av maskiner för plastvarutillverkning, i sina egna produkter byter man i viss utsträckning ut metall mot plast och till sist tränger plastvarorna direkt in och konkurrerar på vissa av industrins varuområden. Det sistnämnda gäller framför allt manufakturen. Lättmetallernas expansion är av i princip samma slag. Ett annat område som tycks påverka företagen på ett dubbelt sätt är svetsningstekniken. Automationen påverkar på likartat sätt industrin både på produktions- och försäljningssidan. Man

Manufåkturering

går i ökad utsträckning över till processer och kontroller som är automatiskt styrda på elektronisk eller annan väg. Samtidigt betyder den utvecklingen i den egna och andra branscher att man måste ändra sina produkter och ta upp nya på sitt program. Vid hearingen underströks att automationen är en kontinuerligt fortgående process av ökad automatisering på olika områden. Framstegstakten bestäms av i vilken grad man lyckas förbilliga de automatiska anläggningarna i förhållande till priset på arbetskraft. Till detta kommer sedan de ständigt fortgående »vardagsrationaliseringarna», standardiseringen etc. Eftersom verkstadsindustrin i så hög grad är en industriernas industri är det också tydligt att dess tekniska utveckling i mycket hög grad måste sammanhänga med utvecklingen på helt andra områden. Vid hearingen framhölls att vid sidan av plasterna även andra stora förändringar skedde på materialområdet. Man hade en tendens att gå över till mer högvärdiga råmaterial, som medgav ett h å r d a r e utnyttjande. Ett exempel på en intressant utvecklingsmöjlighet är s. k. dislokationsfria metaller — metaller med perfekt kristallstruktur. Dessa medger att man gör konstruktionerna väsentligt mycket tunnare. Det + orde dock dröja innan de får någon praktisk betydelse.

och elektroteknisk

Produktionen

I diagrammen 11 och 12 har återgivits utvecklingen för produktionen inom manufaktureringen och elverkstäderna. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av på tidigare beskrivet sätt

industri

konstruerade produktionsindex. De genom enkäten erhållna värdena har kopplats samman med dessa indexserier för år 1959. I diagrammen har dessutom som en referens inlagts utvecklingen för verkstadsindustrin i dess helhet.

63 Diagram 11. MANUFAKTURERING. Produktionsvolym Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Diagram 12. ELEKTROTEKNISK

INDUSTRI.

Produktionsvolym

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

1935—65

1935—65

64 För sexårsperioden 1959—65 redovisar manufakturföretagen en beräknad ökning av produktionen på 47 procent. Motsvarande totalvärde för perioden 1953—59 var 33 procent. Prognosen tyder alltså på en väsentligt snabbare ökningstakt än tidigare. För den elektrotekniska industrin uppgår ökningen 1959—65 till 31 procent mot 34 procent 1953—59. Prognosen ansluter sig i detta fall väl till den tidigare tendensen. Vid bearingen ställde man sig något undrande inför den snabba expansion, som man tycks vänta sig inom manufaktureringen. En bidragande orsak kan emellertid vara övergången till plastartiklar inom många manufakturföretag samt att dessa företag i ökad utsträckning uppträder som underleverantörer till maskinindustrin för sådana artiklar som företagen i denna bransch tidigare tillverkat själva. Nija varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion. Andelen »nya produkter» är för manufaktureringen 4 procent och för den elektrotekniska industrin 11 procent. En genomgång av de exempel på nya produkter som angivits visar bl. a. tydligt hur företag, som har sin huvudsakliga tillverkning inom en viss grupp ofta dessutom har produktion, som hör till helt andra områden. Nya produkter som nämnts av manufakturföretag är sålunda: tvättmaskiner, emaljerad plåt till fasader, trak-

tordragna lantbruksredskap, länspumpar, plastöverdragna stängsel, ölburkar, vågar, brandarmatur, stålgjutgods, formsprutningsmaskiner för plast, plaströr osv. Elverkstäderna nämner hushållsdiskmaskiner, elektroniska databehandlingsmaskiner, TV-apparater, nya slag av transformatorer och teleapparater, transistorradioapparater osv. I kommentarerna kring produktionsuppgifterna betonas från många håll hur utvecklingen hela tiden går mot mer förädlade produkter, som har en bättre kvalitet, högre prestanda och bättre finish och design. Vid hearingen diskuterades ingående vad som egentligen borde menas med en ny produkt. För många verkstadsföretag har utvecklingen den karaktären att stora förändringar sker utan att man därför kan säga att produkterna blir »väsentligt annorlunda» ur den slutlige förbrukarens synpunkt. Några exempel: i telefonkablar finns inmonterade s. k. pupinspolar för att underlätta talöverföringen. En sådan spole vägde 2 100 gram år 1931. I dag är tillverkningssätt och konstruktion helt annorlunda och vikten 100 gram. I vad mån detta skall kallas en ny produkt sammanhänger uppenbarligen med hur pass integrerad produktionsprocessen är — ju starkare integration, ju färre »nya produkter» inom respektive företag. Man kan naturligtvis också fråga sig om en databehandlingsmaskin, som genom en helt ny teknisk lösning blivit avsevärt snabbare, billigare och mindre än den gamla, är en »ny produkt». Marknadsutvecklingen

Tabell 38 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, respektive förändringarna 1955—59.

G5 Tabell 38 Exportandel 0/

Industribransch

Manufakturering . . . . Elektroteknisk industri

/o

30 Inom båda grupperna väntar man sig bland enkätföretagen tydligen en ökning av exportandelen i framtiden. Hur man föreställer sig att exporten skall fördela sig på olika marknader i framtiden framgår av tabell 39, som också visar läget 1955 och 1959. I båda fallen ligger tydligen en stor del på länder utanför Västeuropa. Denna andel tänker man sig dock skall sjunka och en ökning äga rum gentemot de sju. För manufakturen rör det sig här om en påtaglig ökning, medan förändringen är obetydlig för elverkstäderna. I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att detta skulle stimulera exporten på de sex. Det förefaller emellertid inte som om en sådan sammanslagning skulle påtagligt ändra bilden. För vissa företag förhåller det sig också så, att de har egna tillverkningsbolag inom båda blocken. För några stoTabell 39. Exporten

ra produkter t. ex. telefonsystem och maskinutrustning till vattenkraftanläggningar spelar heller inte eventuella tullar någon avgörande roll. I fråga om importkonkurrens betonas från flertalet företag att denna är hård och med få undantag väntar man sig ökad sådan konkurrens och då i första hand en priskonkurrens. Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Enkätföretagens råvaruandel framgår av tabell 40. Tabell 40 Råvaruandel

°/

Industribransch

Manufakturering.... Elektroteknisk industri

/o

39 Det föreligger en viss tendens till sjunkande råvaruandel i båda fallen mellan 1955 och 1959. Denna tendens stämmer i stora drag med utvecklingen enligt KK's material, som framgår av tabell 41. Den sjunkande andelen kan tänkas vara ett uttryck för en ökad grad av förädling, vilket förefaller rimligt. Det-

inom manufakturering och elektroteknisk industri fördelad på olika marknader Procentuell fördelning av exporten

Ländergrupper

De sju De sex Övriga Ej fördelat Totalt 5—107668

Manufakturering

Elektroteknisk in dustri

21 17 62 0

23 23 54 0

33 16 50 1

23 13 64 0

22 11 67 0

25 10 63 2

66 Tabell 41 Råvaruandel 0/

Industribransch

Manufakturering.... Elektroteknisk industri

/o

ta skulle alltså motverka den tendens till stigande råvaruandel, som övergång till bättre och därmed dyrare råvaror i och för sig skulle kunna medföra. Inom denna industri spelar det emellertid också stor roll för råvaruandelen, vilken utbredning underleverantörssystemet har. Förändringar på den punkten kan tänkas ha påverkat andelarnas utveckling. Vid hearingen hade man dock svart att yttra sig om ifall utvecklingen i genomsnitt gick mot ökad eller minskad integration. Prisutvecklingen

De uppgifter som företagen lämnat beträffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser måste i hög grad påverkas av de föreställningar, som man har om prisutvecklingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna respektive råvarupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån. Tabell 42 Produktprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre Summa

Antal svar i procent Manufak- Elektroturering tekn. ind. 0 71 29

0 28 72

100 Av tabell 42 framgår hur frågan om produktpriserna besvarats. Särskilt bland elverkstäderna väntar man sig ett hårt pristryck; i ingendera gruppen väntar sig något företag att priserna skall stiga mer än lönerna. Motivet till den allmänna synen på prisutvecklingen är den hårda konkurrensen och att man anser sig kunna möta löneökningarna med rationaliseringar. Resultatet av frågan om råvarupriserna återges i tabell 43. Den alldeles övervägande delen av företagen tänker sig tydligen att priserna på råvarorna inte skall stiga mer än lönerna. En stor grupp väntar sig sjunkande relativa priser. Motiveringen är bl. a. sänkta tullar och stort utbud på metaller.

Tabell 43 Råvaruprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre Summa

Antal svar i procent Manufak- Elektroturering tekn. ind. 4 63 33

0 56 44

100 Arbetskraften

Diagram 13 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom manufakturering och elektroteknisk industri. Under 50talet har antalet anställda i manufaktur legat konstant, medan det i elverkstäderna påtagligt stigit. De undersökta företagen visar en med KK's material i stort sett parallell utveckling. För framtiden tänker sig enkätföretagen en ökning, eller med 16 procent fram till 1965 för manufakturen och 17 procent för elverksiäderna. För de i enkäten deltagande manufakturföretagen står detta i kontrast till utvecklingen 1955—59.

67 Diagram

13. MANUFAKTURERING OCH ELEKTROTEKNISK Antal anställda 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

INDUSTRI.

Index 1000 900 800 700

Antal anstälk a 1959: Manufakture Elektrotekn sk industri =53 t 00

600 500 Enliqt tn'KO+en

400 Enligt nh

__--'

300 Elektrotekniska industrin ***'

'

*****

Hela verkstadsir dustrin

- - " " " '

* Manufaktureringen

X>-— !00 1935

.--sV

^'

"

l

l

l

1 1

1945 Uppgången i antalet anställda för manufakturcringen kan te sig något överraskande med hänsyn till den historiska utvecklingen. Bidragande orsaker kan vara bl. a. att stagnerade grenar, t. ex. det enklare Eskilstunasmidet, nu väger lätt samtidigt som andra grenar expanderar kraftigt t. ex. plåtburkar, köksutrustning, skruv och bult. Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av manufakturföretagen väntar 61 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och av elverkstäderna är det 39 procent som räknar med en ökning. Vid hearingen var man tveksam om ifall inte detta var uttryck för önsketänkande. Produktion per anställd. Diagram 14 visar utvecklingen av produktionen per

1 I

1 1955

1 I960

1 1 1965

anställd. Under perioden 1955—59 har detta värde vuxit i snabbare takt i enkätföretagen än i totalmaterialet. Den procentuella stegringen utgjorde för manufakturföretagen 4,1 procent per år för perioden 1955—59. För perioden 1959—65 räknar man med 4,0 procent. För elverkstäderna är motsvarande siffror 3,0 och 1,9 procent, alltså en viss nedgång. Förädlingsvärdet per anställd enligt industristatistiken var 1959 för manufakturering 18 700 kronor och för elektroteknisk industri 21 800 kronor. Som väntat är dessa värden högre för enkätföretagen, 10 respektive 2 procent. Vid hearingen framhölls att för den tunga elektriska industrin fanns en tendens till övergång mot allt mer skräddarsydd produktion. Eftersom detta in-

68 Diagram 14. MANUFAKTURERING OCH ELEKTROTEKNISK Produktionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

INDUSTRI.

Index 500 400

Forädlingsvärde/anstalld 1959: Manufokturerinq = 18 700 kr Elektrotekmsk industri = 21 800 kr

Diagram 15. MANUFAKTURERING. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Drivkraft lOOOhk 1200

Investeringor Index 300 I Investeringar 1959 = 176 milj. kr varav underhäll och reparationer = 61 milj. kr 250

icoo

- 800

200 Investeringar Enligt enkälen

_^

—*-»^?s*

Cp—

/Enligt K n

AGO

100 Drivkroft 2CG

1S35

1 1

1 1940

1 1

1 1

1 1950

1 1

1 1

!

i960

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

69 Diagram 16. ELEKTROTEKNISK INDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar Index 300 1 Investennqar 1959= W milj kr varav underhäll oct reparationer = 3E milj. kr

Drivkraft 1000 hk 200

250 I00O

200 Investerinqar

4 Enligt enkäten

150 ^•'Enligt

M

Kn

200 Drivkraft * 1

!

1 1

1 1940

1 1

1 1 1 1 1945

1 1 1 1 1950

1 1

I960

1 1

1965 Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959. nebär mindre kapitalintensiv produktion drar det ned produktionsvärdet per anställd. Investeringarna Diagrammen 15 och IG visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. I KK's material har vi härvid ingen möjlighet att gå längre tillbaka än till 1952. Kapitalstocken — mätt med installerade hästkrafter — visar en jämnt stigande tendens. För manufakturen märks dock en nedgång för 1958. Bruttoinvesteringarnas utveckling under perioden 1955—59 enligt vårt material avviker något från vad som gällt för grupperna i deras helhet. Investeringsökningen hos enkätföretagen är mindre än enligt KK's material. När det gäller framtiden har företagen sökt

uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 1961—65. Den nivå de därvid angivit tyder för elverkstäderna på en något lägre nivå jämfört med deras eget genomsnitt för perioden 1955—59. Inom manufakturföretagen har man räknat med en mindre höjning. Prognoserna ansluter sig för manufakturen relativt väl till den tidigare utvecklingen enligt KK's material. Detta gäller dock inte för den elektrotekniska industrin. Vid hearingen framkom från elverkstädernas sida, att det är mycket möjligt att investeringarna inte blir större än prognosen visar. De stora utbyggnaderna under 50-talet gör att man har tillräcklig kapacitet för den tänkta produktionen. Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65 som avser ersättningsinvesteringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar

70 och ersättningar av försliten kapitalutrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För både manufaktureringen och den elektrotekniska industrin har ersättningsandelen angivits till 47 procent. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Detta framgår av tabell 44.

Tabell 44

Industribransch

Manufakturcring. . . Elektroteknisk industri

Transportmedelsindustri Produktionen

I diagrammen 17 och 18 har återgivits utvecklingen för produktionen inom transportmedels- och maskinindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av på tidigare beskrivet sätt konstruerade produktionsindex. De genom enkäten erhållna värdena har kopplats samman med dessa indexserier för år 1959. I diagrammen har dess-

Diagram

17.

och

600 500

Transport medelsindustrins förädlinrjsvärde 1959= I 173 milj. k

19(55

maskinindustri

Produktionsvolym

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

utom som referens inlagts utvecklingen för verkstadsindustrin i dess helhet. Som synes av diagrammen visar för transportmedelsindustrin enkätföretagens produktion en snabbare utveckling 1955—59 än produktionsindex. För maskinindustrin sammanfaller däremot utvecklingen av de två serierna. När det gäller transportmedelsindustrin kunde man tänka sig att skillnaden

TRANSPORTMEDELSINDUSTRI.

Index 1000

Kapacitetsutnyttjande i procent

1935—65

71 Diagram IS. MASKININDUSTRI.

Produktionsvolym

1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala index IUUU SOt)

uuu

Maskinindustri T5 föradiingsvärd ; 1959=2 300 milj kr

/Ut)

buu

Enligt znkoten

,-*

4UU

Enligt K K

^,^^ iUU

•<

Hela verk sta daindustrin^»^

Maskinindustrin

zuo IM)

^

l

i

I 1940

i

i

i

i

i

i

sammanhängde med att vi inte har med reparationsverkstäderna. Visserligen har enligt tabellerna 35 och 3G dessa företag vad beträffar förädlingsvärde och antal sysselsatta utvecklats ungefär parallellt med hela transportmedelsindustrin. Det förefaller emellertid inte orimligt att tänka sig att en snabbare prisstegring och långsammare produktivitetstillväxt ägt rum i denna bransch än inom den mera automatiserade delen av transportmedelsindustrin. Denna utveckling skulle i så fall b i d r a till att förklara de skillnader som framkommit vid undersökningen. För sexårsperioden 1959—65 redovisar transportmedelsföretagen en beräknad ökning av produktionen på 40 procent. Motsvarande totalvärde för perioden 1953—59 var 20 procent. Prognosen skulle alltså tyda på en väsentligt snabbare ökningstakt än tidigare. För

i

1 1950

1 1 1 1955

i

1 1

I960

i

i

i 1965

maskinindustrin redovisas en ökning 1959—65 på 44 procent. Motsvarande totalvärde för perioden 1953—59 var 21 procent. Även i detta fall tänker man sig alltså en snabbare ökning i framtiden; den är också snabbare än enkätföretagens egen under perioden 1955—59. Av särskilt intresse i detta sammanhang är utvecklingen av reparationsverkstäderna. Som framgår av tabell 36 ökade deras antal anställda mellan 1952 och 1959 med 22 procent. För resten av gruppen transportmedelsindustri var ökningen något större eller 25 procent. I båda fallen är det alltså fråga om en väsentligt snabbare ökning än för verkstadsindustrin i övrigt. Även när det gäller förädlingsvärdet ökade reparationsverkstäderna något långsammare än resten av gruppen. De uppgifter vi erhållit från bilrepa-

72 rationsverkstäder anger en produktionsökning 1959—65 som uppgår till 30 procent, vilket alltså är något långsammare än för övriga företag i gruppen. Under samma tid torde det svenska personbilsbeståndet öka med 50 procent. Nya varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion. Andelen »nya produkter» är för transportmedelsindustrin 1 procent och för maskinindustrin 10 procent. Andelen för transportmedel är som synes låg, vilket bl. a. torde sammanhänga med att bilfabriker inte uppfattat nya modeller som nya produkter. På samma sätt som för de tidigare beskrivna grupperna kan man av de angivna exemplen på nya varor utläsa hur flytande gränserna mellan olika delgrupper i verkstadsindustrin är. Ett välkänt fall är hur ett transportmedelsföretags erfarenheter av elektronisk styrning av flygplan och robotar lett dem över till tillämpning av denna know-how på helt andra områden. Nya varor som under denna tid tagits upp av företag i maskinindustrin är t. ex. motorsågar, utombordsmotorer, grävmaskiner, vibreringsmaskiner, spannmålstorkar, hydraulväxlar, frysskåp, tvättmaskiner, nya slags vapen osv. osv. Inom transportmedelsindustrin nämns t. ex. gruvmaskiner. Helt allmänt tycks produktionen i många av företagen präglas av en utveckling mot större och tyngre enhe-

Tabell 45 Exportandel

%

Industribransch

Transportmedelsindustri Maskinindustri

22 42

33 48

43 52

ter samt av ökad standardisering och mer intresse för formgivningen. Automationen innebär för maskintillverkarna att krav ställs på olika typer av automatisk styrning av maskinerna. Marknadsutvecklingen

Tabell 45 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, respektive förändringarna 1955—59. I båda grupperna har bland enkätföretagen exportandelen starkt ökat och man väntar sig en fortsättning av denna utveckling. Hur man föreställer sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 46, som också visar läget 1955 och 1959. Tar man hänsyn till den höga andelen »ej fördelat» för transportmedelsföretagen år 1965 kan man konstatera att man inte tänkt sig att den kraftigt ökade exporten skall fördela sig väsentligt annorlunda än vad som gällde 1959. Mellan 1955 och 1959 skedde emellertid en kraftig nedgång av exportandelen på de sex för gruppen transportmedel. Denna nedgång får bl. a. ses som en följd av den samtidiga och mycket kraftiga uppgången av exporten till USA. I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att även om detta skulle stimulera exporten på de sex skulle det

73 Tabell 46. Exporten inom trans portmedels industri och maskinindustri marknader

fördelad på olika

Procentuell fördelning av exporten Ländergrupper

29 25 45 1

25 12 63 0

25 9 54 12

24 24 49 3

21 28 50 1

23 25 46 6

100 De sju De sex Ej fördelat Totalt

Maskinindustri

Transportmedelsindustri

knappast resultera i någon radikal förändring. I flera fall anser man att en sådan förändring skulle i största allmänhet stimulera exporten bl. a. via den ökade konkurrensen på hemmamarknaden. För bilindustrin är dock läget annorlunda. Här spelar en eventuell sammanslagning en mycket stor roll för exportmöjligheterna. I båda grupperna väntar man sig allmänt ett ökat eller i varje fall oförändrat importtryck som genomgående gäller priserna.

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Enkätföretagens råvaruandel framgår av tabell 47. Det föreligger snarast en tendens till svagt stigande råvaruandel mellan 1955 och 1959. Enligt KK's material fö-

refaller andelen att hålla sig oförändrad. Detta framgår av tabell 48. Råvaruandelen är beroende inte bara av företagens förädlingsgrad utan också av förhållandet mellan prisutvecklingen på råvaror och färdigproTabell 48 Råvaruandel /o

Industribransch

Transportmedelsindustri

58 47

56 47

57 45

dukter. För prognosperioden h a r emellertid företagen räknat i fasta priser. Här skulle alltså transportmedelsföretagen ha räknat med en sjunkande förädlingsgrad, vilket skulle kunna sammanhänga med en utökning av underleverantörssystemet. Prisutvecklingen

Tabell 47 Råvaruandel

°/

Industribransch

Transportmedelsindustri Maskinindustri

/o

60 40

63 43

66 44

De uppgifter som företagen lämnat beträffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser måste i hög grad påverkas av de föreställningar, som man har om prisutvecklingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man

74 Arbetskraften

Tabell 49 Antal svar i procent Produktprisernas stegring i förhållande TransportMaskinmedelstill lönenivån industri industri Mer Lika mycket Mindre Summa

0 34 66

0 28 72

tänkte sig att produktpriserna respektive råvarupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån. Av tabell 49 framgår hur frågan om produktpriserna besvarats. I båda branschgrupperna väntar man sig tydligen ett hårt pristryck. Konkurrensen antas bli hård och genom rationaliseringar tror man att man skall kunna »svälja» en del av lönestegringskostnaderna. Resultatet av frågan om råvarupriserna återges i tabell 50. Den övervägande delen av företagen tänker sig tydligen att råvarorna skall stiga lika mycket som lönerna. En stor grupp antar emellertid att de skall stiga mindre. Det kan här förtjäna understrykas att vad som för ett verkstadsföretag är en färdigprodukt ofta är en råvara för ett annat.

Tabell 50 Antal svar i procent Råvaruprisernas stegring i förhållande TransportMaskintill lönenivån medelsindustri industri Mer Lika mycket Mindre Summa

0 60 40

0 67 33

100 Diagram 19 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom transportmedelsoch maskinindustri. Under 50-talet har maskinindustrin utvecklat sig ungefär parallellt med verkstadsindustrin i övrigt medan transportmedelsindustrin kraftigt expanderat. De undersökta företagen visar en snabbare utveckling än KK's material; för transportmedelsindustrin är skillnaden avsevärd. För framtiden tänker sig enkätföretagen en påtaglig ökning, eller med 24 procent fram till 1965 i maskinindustrin och 26 procent i transportmedelsindustrin. För den första gruppen betyder detta en ökning av takten medan företagen i den andra gruppen tänkt sig en påtaglig avsaktning. Företagen antar vidare att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av transportmedelsföretagen väntar 83 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och inom maskinindustrin är det 51 procent som räknar med en ökning. Vid hearingen framkom tvivel på om en så kraftig ökning skulle bli möjlig. Produktion per anställd. Diagram 20 visar utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1955—59 har inom maskinindustrin detta värde vuxit i något långsammare takt i enkätföretagen än i totalmaterialet. Den procentuella stegringen för cnkätföretagen utgjorde 1,7 procent per år för perioden 1955—59 mot beräknat 2,5 procent per år för perioden 1959—65 för maskinindustrin. För transportmedelsföretagen var motsvarande siffror 2,6 procent per år för 1955—59 och 1,8 procent per år för perioden 1959—65. Värdena är alltså låga även för prognosperioden. Vid hearingen framkom att detta möjligen var en följd av att man nu inte såg framför sig några stora möjligheter till rationaliseringar. Inom

75 Diagram

19. TRANSPORTMEDELSINDUSTRI OCH Antal anställda 1935—65

MASKININDUSTRI.

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 800 700 ——

Antal anställda 1959 Transportmedelsindustri = 61 100Maskinindustri = 123 500

600 En iqt

enkäten

r

500 Enligt Kn

^ -"""

~i

r

*."*

Transportmedels; indus+rin^^

s

^ ^ - ^ "

Hela verkstadsindustrin >

200 Maskinindustrin

^

1 Diagram

i

l

l

l

. 1 1 1

l

1965 I960

20. TRANSPORTMEDELSINDUSTRI OCH Produktionsvolym per anställd 1935—65

MASKININDUSTRI.

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 500

400 Förädlinqsvärc e/anställd 1959: Transportme delsindustri = 19 0)0 kr Maskinindu 5+ri = 22 700 kr

?00

Enligt ?nkä+en Enligt nn

Hela verkstadsindustrin | _^

^0^<^"

I

1 1 1 1 1935

1 1

^~~~"

—Transportmedels ndustrin —Maskinindustrin

1 1

i

i

1 I960

i

i

i 1965

76 reparationsverkstäderna torde dock möjligheterna vara goda, t. ex. genom att man byter ut hela delar i stället för att reparera. Detta innebär ju att reparationsarbetet s. a. s. flyttas över till fabrikerna. Förädlingsvärdet per anställd var 1959 enligt industristatistiken för maskinindustrin 22 700 kronor och för transportmedelsindustrin 19 000 kronor. Som väntat är dessa värden högre för cnkätföretagen, 14 respektive 54 procent. I de undersökta bilreparationsverkstäderna har man trots de nämnda rationaliseringsmöjligheterna för perioden 1959—65 inte räknat med att produktionen per anställd skall stiga i snabbare takt än i de ovan redovisade transportmedelsföretagen.

Investeringarna Diagram 21 visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. Vi har för KK's material ingen möjlighet att gå längre tillbaka än till 1952 och ej heller någon möjlighet att dela upp det på de två undergrupper vi här laborerar med. I diagrammet har också inlagts kapitalstocken — mätt med installerade hästkrafter — för de två grupperna var för sig. Bruttoinvesteringarnas utveckling under perioden 1955—59 enligt vårt material avviker något från vad som gällt för branschen i dess helhet. Enkätföretagen redovisar sålunda en mindre sänkning av investeringsnivån, medan utvecklingen enligt KK gått åt motsat-

Diagram 21. TRANSPORTMEDELSINDUSTRI OCH MASKININDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar

Index 3C0

Drivkraft lOOOhk 1200

1 1 Investeringar 1959 = 592 milj. kr varav underhåll och reparationer = 204 milj. kr

2^0

1000 Investeringar

(transportmedelsoch m a s k i n industri

m

Drivkrafti'.Tiaskinindustri) .

200 Drivkraft (transportmedelsindusrri) .I .__. — •

TT-T'rT'Ti"r*l T i 1935

1940 I3A5

I I I

'

•

'

' ' ' '

i

I960

1965 Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959. Av enkätföretagens investeringar 1959 svarade transportmedelsindustrin för 30 procent och maskinindustrin för 70 procent.

77 ta hållet. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 19G1—65. Den nivå de därvid angivit för branschen som helhet tyder på en påtagligt höjd nivå i jämförelse med deras eget genomsnitt för perioden 1955—59. Särskilt kraftig är höjningen i transportmedelsföretagen, där man räknat med att nivån skulle ligga drygt 35 procent över 1959 års nivå. Motsvarande värde för maskinindustrin är 25 procent. Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65 som avser ersättningsinvesteringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapitalutrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För transportmedel har ersättningsan-

Tabell 51

Industribransch

Kapacitetsutnyttjande i procent 1959

99 93

93 97

TransportmedelsMaskinindustri

delen angivits till 33 procent och för maskinindustri till 51 procent. Hur företagen tänkt sig utvecklingen av kapacitetsutnyttjandet framgår av tabell 51. Inom transportmedelsföretagen är man till skillnad från i de flesta andra fall alltså inställd på ett sänkt kapacitetsutnyttjande. Enligt vad som upplysts vid hearingen beror detta på, att man gjort och gör stora investeringar, som man inte räknar med att kunna utnyttja på en gång.

Varvsindustri Som nämns i inledningen till detta kapitel har det inte varit möjligt att för denna industribransch erhålla någon prognos från företagen. Dessa bedömer nämligen utvecklingen som så osäker, att de inte ansett sig i stånd att göra några uttalanden om framtiden. Med hänsyn till önskemålet att få fram en totalprognos för industrin är det emellertid nödvändigt att försöka göra en framtidsbedömning. Den har i detta fall skett inom IUI och baserar sig på ett studium av den hittillsvarande utvecklingen, kända utbyggnadsplaner samt diverse upplysningar som erhållits under hand. Produktionen

Som framgår av tabell 35 sid. 60 svarade varvsindustrin för ca 10 procent av verkstadsindustrins förädlingsvärde

år 1959. Dess motsvarande andel av hela industrins förädlingsvärde var 3,8 procent. I diagram 22 har återgivits produktionsutvecklingen för varvsindustrin enligt på KK's material grundade beräkningar. Produktionskurvan har som synes visat en jämn och stark stegring sedan mitten av 30-talet med endast några smärre avbrott. Det har bedömts som mindre sannolikt att denna trend skall fortsätta oförändrad. Med hänsyn till dagens otillfredsställande ordersituation och det tryckta läget på den internationella fraktmarknaden har vi i stället antagit en mindre ökning fram till 1965. Denna ökning har uppskattats till 20 procent. Prognosen utgår då från att varven skall kunna utnyttja sin tillgängliga kapacitet i samma

78 Diagram

22. VARVSINDUSTRI.

Produktionsvolym

och antal anställda

1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900

™

800 Varvsindustrins

^^

antal cnslällc a 1959=32 600 600

-*•*""

500 Enligt K K

Proonos Y

'

300 Prudukiion(varvsindustrin) >X

^£ *^*~^'~Z X

100 Produktion (hela verkstods^< industrin]^**^

£T\

: p.-<:i:z ''"" ^ ^ ~ ~ ~ ^ - A n t a anställda (varvsindustrin) ~ ^ ~ ~ — A n t a anställda (hela verkstadsindustrin)

i i

1 1 1 1 1940

1 1

utsträckning som för närvarande. Den antar alltså att denna kapacitet skall öka med de angivna 20 procenten fram till 1965. Industristatistikens grupp »skeppsvarv och båtbyggerier» domineras helt av stålskeppsvarven. Dessa svarade år 1959 för ca 90 procent av totala antaTabell 52 Procentuell andel av saluvärdet

Produktion

1 1950

Nybyggnad av civila fartyg.. » » krigsfartyg. . . Reparation av fartyg Verkstadsproduktion a )

77 G 7 10

Totalt

a) I första hand fartygsmotorer till andra varv men även broar, dammluckor, rullande materiel och andra mekaniska verkstadsprodukter.

1 1

1 1

1 1 1 1 I960

let anställda inom varvsindustrin och 93 procent av saluvärdet. Till stålskeppsvarven har härvid av redovisningstekniska skäl icke räknats örlogsvarven. Dessa svarade för ca 10 procent av hela antalet sysselsatta inom branschen. Hur produktionen fördelade sig 1959 på olika typer av produktion vid de ovan nämnda stålskeppsvarven framgår av tabell 52. Hela antalet arbetsställen i branschen uppgick år 1959 till 124 st. Av dessa svarade stålskeppsvarven för 21 st. Marknadsutvecklingen

Av produktionen går huvuddelen på export. Av tabell 53 framgår hur leveranserna från de nämnda större varven fördelade sig år 1959 på olika länder. Norges helt dominerande roll för exporten framgår tydligt.

79 Tabell 53 Antal fartyg

Ton dödvikt

49 20 15

380 000 385 000 344 000

1 109 000

Med den utslagsgivande betydelse som exporten har för denna näring blir den framtida utvecklingen avhängig av dels världssjöfartens utveckling, dels förmågan att konkurrera med de andra skeppsbyggande nationerna. Under senare tid har i första hand den tyska och japanska varvsindustrin starkt expanderat, medan den engelska gått kraftigt tillbaka relativt sett. När det gäller konkurrensförmågan ser man för närvarande förhållandevis ljust på läget. I nuvarande tryckta läge har sålunda de svenska varven lyckats hävda sig väl på den internationella marknaden. Det har dock skett till priser som varit otillfredsställande. De svenska varven är framför allt konkurrenskraftiga när det gäller tank- och bulkfartyg, vilkas produktion man lyckats väl med att rationalisera. De mer komplicerade passagerar- och linjefartygen är svårare att passa in i den hårt rationaliserade och planerade svenska varvsindustrin. De handelspolitiska överenskommelserna i Europa saknar egentlig betydelse för varven eftersom fartyg är tullfria och man erhåller restitution på erlagda tullar för råvaror. Däremot förekommer i vissa länder bestämmelser och subventioner som ger de inhemska varven ett avgörande försteg när det gäller leveranser till den egna handelsflottan. Sådana bestämmelser förekommer i bl. a. Frankrike, Italien och USA. För framtiden väntar man sig att tendensen mot större fartyg och större

maskinerier skall fortsätta. Atomdrift av handelsfartyg studeras, men man tror knappast att sådan blir aktuell på allvar under 60-talet. Arbetskraften

I diagram 22 visas även utvecklingen av antalet anställda inom gruppen enligt KK's material. En prognos har inritats som svarar mot produktionsprognosen. En riktpunkt har härvid varit att produktionen per anställd skall utveckla sig liksom hittills. Detta är naturligt med tanke på vad som är känt om rationaliseringsverksamheten vid varven. Produktionen per anställd visar en relativt snabb stegring över perioden som helhet. Under 50-talet steg den sålunda med 2,2 procent om året. Variationerna mellan olika år är dock betydande och kan delvis hänga samman med svårigheterna att inom denna industri på ett tillfredsställande sätt beräkna förädlingsvärdet. Man har sålunda svårt att ta hänsyn till förändringar i produktionens sammansättning. Byggandet av torrlastfartyg, särskilt kyllastfartyg och specialfartyg, är sålunda mer arbetskrävande än byggandet av tankfartyg. Reparationernas andel varierar också. Investeringarna

Som framgår av diagram 23 har investeringarna inom varvsindustrin legat på en mycket hög nivå under slutet på 50-talet, vilket sammanhänger med den kraftiga utbyggnad som då ägde rum. Vissa av de projekt som då sattes i gång är ännu inte avslutade. Detta gäller t. ex. det nya varvet i Arendal, som beräknas bli färdigt 1963. Några nya större projekt är emellertid för närvarande inte planerade. Mot denna bakgrund har det tett sig

80 Diagram 23. VARVSINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar Index 300 7 i Investeringa r 1959= 125 milj kr varav underhäll oc i reparationer = 2 1 milj. kr

Drivkraft 1000 hk

250 Investeringar

200 1

-J—

1 Prognos

600 Enligt KK

4oo

l

i

1 1

1 1 1 1 1945

rimligt att för tiden fram till 1965 räkna med en investeringsnivå, som svar a r mot medeltalet för åren fr. o. m.

1 1

1 1 I960

1 1 1965

1957 inklusive planerna för 1961. En sådan kalkyl ligger bakom prognoslinjen i diagrammet.

KAPITEL 6

Jord- och stenindustri

År 1959 svarade denna grupp för knappt 5 procent av det totala förädlingsvärdet inom den egentliga industrin i Sverige. 1 Hur industrigrenen fördelar sig på olika undergrupper beträf-

fande förädlingsvärde, antal anställda och investeringar (exklusive underhålls- och reparationsarbeten) åren 1952 och 1959 enligt Kommerskollegii (KK) statistik framgår av tabell 54.

Tabell 54. Förädlingsvärde, antal anställda och investeringar jord- och stenindustrin 1952 och 1959

inom

Procentuell fördelning av Förädlingsvärde (i löpande priser)

Industribransch

Cementfabriker (3 e) Cementvaru- och betongfabriker (3 f) Tegelbruk (3 g) Porslinsindustri (3 h) Glasindustri (3 i) Torvindustri (3 a) Stenindustri (3 c) Kalk- och kritbruk ( 3 d ) Annan jord- och stenindustri (3 k) Totalt Summa i absoluta värden

Antal anställda

12,9 16,1 16,5 14,6 12,6 1,9 14,7 5,5 5,2 100,0

12,6 27,4 11,5 10,5 12,4 1,1 12,0 4,3 8,2 100,0

4,8 12,3 18,6 16,5 16,8 4,1 17,1 5,9 3,9 100,0

545 mkr

881 mkr

40 496 38 456

Investeringar exkl. underh.

och rep. (i löpande priser) 1952

5,4 21,3 15,3 14,3 18,0 2,5 14,4 } 4,1 4,7

21,2 16,6 14,3 8,4 6,3 1,0

21,9 30,0 8,5 7,2 9,1 0,8

24,2 1

13,3

8,0

9,2

100,0

100,0

100,0

90 mkr

102 mkr

Anm. Inom parentes har angivits motsvarande grupper enligt K K ' s industrigruppering (1952).

Som framgår av tabellen har vissa av branschens grupper relativt sett gått tillbaka under 50-talet; det gäller bl. a. sådan produktion som torvframställning och stenindustri där tillbakagången har välkända orsaker. För grupperna torvindustri, tegelbruk och porslinsindustri har en absolut nedgång av pro6—107668

duktionsvolymen ägt rum mellan 1952 och 1959. Den starkaste expansionskraften har funnits inom cementvaru- och betongvarufabrikationen. Den kraftiga ökningen på detta område får ses i sam1 Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

82 band med den nedgång i andelen som samtidigt ägt rum för tegelbruken. Med hänsyn till att det för vissa delar av jord- och stenindustrin rör sig om ett mycket stort antal företag som tillsammans svarar för en ganska ringa del av den svenska industrins produktion, ansågs det inte motiverat att på alla punkter försöka få en mera ingående bild av utvecklingen. Vi har sålunda inte insamlat något material beträffande torvframställning. Detsamma gäller för kalk- och kritbruk och annan jord- och stenindustri som bl. a. omfattar murbruksfabriker samt smärgel- och slipskivefabriker. För övriga grupper föreligger ett i stort sett tillfredsställande material med undantag dock för stenindustrin. För cementvaru- och betongvarufabrikationen är materialet inte heller fullt tillfredsställande. Denna bransch består av ett mycket stort antal småföretag och det har därför varit svårt att få en rättvisande bild av dess utveckling. Det material som är insamlat ger en bild av utvecklingstendenserna inom ca 75 procent av hela jord- och stenindustrin.

Cement- och cementvarufabriker

För cementfabrikernas del är svarens täckningsprocent mycket god. Den prognos vi erhållit tyder på en fortsatt produktionsökning fram till 1965. Samtidigt hoppas man kunna minska antalet anställda. Den genomsnittliga investeringsnivån kommer enligt prognosen att under perioden 1961—65 ligga betydligt över 1959 års nivå. Som nämndes i inledningen är det avsevärt svårare att få ett grepp om cementvaru- och betongvarufabrikerna. Denna bransch består nämligen till en stor del av småföretag. År 1958 redovisade sålunda Kommerskollegium

att drygt 60 procent av arbetsställena hade mindre än 11 arbetare. I Kommerskollegii statistik medtages samtidigt inte arbetsställen med mindre än 5 anställda. Enligt uppskattningar i branschen vid mitten på 50-talet svarade emellertid företag med mindre än 5 sysselsatta för uppemot hälften av produktionen. Detta skulle alltså betyda att den av KK uppgivna produktionssiffran i det närmaste borde fördubblas. En liknande undersökning år 1960 gav till resultat att företag med minst 5 anställda syntes svara för 85— 90 procent av den totala omsättningen i branschen. Det anses sannolikt att de små arbetsenheterna kommer att minska i antal under 60-talet. Det material som vi insamlat avser företag som svarar för ungefär en fjärdedel av hela tillverkningen 1959 enligt KK och kan givetvis endast ge en bild av situationen i den del av industrin som ingår i industristatistiken. De historiska uppgifter som vi erhållit visar en hygglig överensstämmelse med motsvarande siffror från Kommerskollegii material. På en punkt föreligger dock en betydande olikhet. Det gäller utvecklingen av antalet anställda 1955—59, där en väsentligt snabbare ökning ägt rum hos enkätföretagen än enligt KK's material. Detta leder till att utvecklingen av produktion per anställd visar en mindre gynnsam utveckling i de undersökta företagen, vilket kan te sig något förvånande, eftersom enkätföretagen sannolikt i regel är större och mer tekniskt avancerade än övriga företag i branschen. Det är emellertid tänkbart att bakom denna olikhet ligger en ökning i förädlingsgraden vid just de av oss undersökta företagen som på ett otillfredsställande sätt återspeglas i uppgifterna om produktionsutvecklingen. Under

83 slutet av 50-talet har man nämligen börjat att överföra en hel del betongarbeten från byggnadsplatsen till betongvarufabriker bl. a. genom att man i fabriker utfört hela byggnadselement. Denna typ av tillverkning har ett väsentligt högre förädlingsvärde per ton än den traditionella tillverkningen. Om man jämför utvecklingen inom cementvaruindustrin med utvecklingen av den totala byggnads- och anläggningsverksamheten finner man att den senare under perioden 1955—59 ökat i volym med 23 procent. Detta är en väsentligt mindre ökning än den som samtidigt ägt rum inom cementvaruoch betongvaruindustrin som under samma period torde ha ökat med ca 50 procent. Förklaringen till denna skillnad kan ligga däri att betongen under 50-talet trängt in på nya användningsområden, att väg-, vattenoch avloppsarbeten kommit att utgöra en större andel av anläggningsarbetena vilket ökat avsättningen av betongrör samt den tidigare nämnda tendensen att föra över mer av betongarbetena från byggnadsplatsen till fabrikerna. Av de prognosuppgifter företagen lämnat framgår att man väntar sig att den kraftiga expansionen under slutet av 50-talet skall fortsätta fram till 1965. Även vad antalet anställda beträffar räknar man med att ökningen under slutet av 50-talet kommer att fortsätta. Den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65 kommer enligt prognosen att ligga högre än 1959 års nivå i cementvaru- och betongvarufabriker. Av tekniska skäl kan prognosuppgifterna för cementfabrikerna inte särredovisas. Tabell 55 visar prognoser och historisk utveckling för cementindustrin sammanslagen med cementvaruoch betongvaruindustrin.

Tabell 55 Index (1959 = 100) Cement- och cementvarufabriker

Produktion Antal anställda . . . . Investeringar

1955 (enl. KK)

1965 (enl. enkäten)

78 87 109

148 124 130 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65. Tegelbruk

Tegelbruken har under 50-talet haft en mindre gynnsam utveckling vilken lett till att ett mycket stort antal mindre tegelbruk lagts ned. 1 År 1955 redovisade således Kommerskollegii statistik 202 arbetsställen medan antalet 3 år senare hade minskat till 165. Det anses sannolikt att nedläggningen av de mindre tegelbruken kommer att fortsätta. År 1958 hade närmare hälften av arbetsställena mindre än 21 arbetare. Det är främst bland dessa mindre enheter utgallringen kommer att äga rum. Det är tydligt att under dessa omständigheter det historiska material vi erhållit inte kan stämma överens med utvecklingen enligt KK, eftersom vårt material helt naturligt endast kan avse »överlevande» företag. Detta betyder dock inte att den prognos vi får fram därför behöver vara felaktig. Vi har emellertid med ledning av branschexperter gjort en viss justering av prognosen för antalet anställda. Det förefaller nämligen sannolikt att även om fortsatt nedläggning av mindre tegelbruk under 60-talet inte kommer att påtagligt påverka de prognoser vi erhållit beträffande produktion och investe1 Vid avgränsning av gruppen har vi följt K K ' s definition. Detta innebär att t. ex. ett företag som Höganäs-Billesholms AB ingår i gruppen.

84 Tabell 56 Index (1959 = 100) Tegelbruk

Produktion Antal anställda . . . . Investeringar

1955 (enl. KK) 108 120 132

1965 (enl. enkäten) 122 (93) 117 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65.

ringar så bör de påverka prognosen för antalet sysselsatta och leda till att man totalt sett får en starkare nedgång av dessa än som framkommer av uppgifterna från enkätföretagen. I tabell 56 redovisas på samma sätt som tidigare uppgifter om produktion, sysselsättning och investeringar för tegelbruken. Justering är gjord beträffande prognosen för antalet sysselsatta på sätt ovan angivits. Med hänsyn till den utveckling som rått under slutet av 50-talet kan man naturligtvis fråga sig om det verkligen kommer att bli möjligt för tegelindustrin att i framtiden öka sin produktion. Enligt KK's material skall produktionen under perioden 1955—59 ha sjunkit med 7 procent. Ett närmare studium av utvecklingen visar emellertid att det förefaller som om man omkring år 1958 nådde ett bottenläge. Därefter har en viss återhämtning ägt rum. Visserligen torde anan även i framtiden kunna vänta en fortsatt nedgång för murtegel men denna kommer enligt uppfattningen inom branschen att motvägas och mer än det av en expansion för fajsadtegel. Till denna expansion bidrar inte minst det ökade småhusbyggandet. Andra produkter, som man väntar ökad avsättning för, är tegel för järnverksugnar och plattor för byggnadsändamål — golv- och vägg-

plattor — samt för fasadelement. För den senare gruppen hoppas man framför allt på en ökad export. Inom tegelindustrin arbetar man i dag på att framställa alltmer förädlade produkter. Som exempel kan nämnas mindre byggnadselement i form av bjälklag, fönsterbalkar o. d. Utvecklingen — som innebär en överflyttning från byggnadsplatsen till fabrikslokalen — motsvarar den som ägt och äger rum i övriga byggnadsmaterialbranscher.

Porslinsindustri

Produktionen av porslinsvaror som steg under 50-talets första hälft har under slutet på 50-talet visat en nedgång, vilket får ses som ett uttryck för bl. a. den ökade japanska importen. För framtiden räknar emellertid företagen med att man skall kunna hävda sig såväl på hemmamarknad som utomlands, och att anslutning skall ske till den långsiktiga produktionstrenden. Detta innebär att produktionen från 1959 till 1965 skulle komma att stiga med något under 30 procent. För antalet anställda räknar man med en ökning fram till 1965 på 8 procent. I fråga om investeringsnivån redovisar företagen för perioden 1961—65 en höjning med 17 procent jämfört med 1959.

Tabell 57 Index (1959 = 100) Porslinsindustri

Produktion Antal anställda . . . . Investeringar

1955 (enl. K K )

1965 (enl. enkäten)

108 118 74

127 108 117 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65.

85 Porslinstillverkningen har under 50talet inte bara varit hårt trängd från importsidan utan man har också haft och har en betydande konkurrens från andra typer av material, inte minst plast. Det är betecknande att flera av företagen i branschen har egen plasttillverkning och för denna anger en mycket kraftig utveckling. I tabell 57 har på samma sätt som tidigare sammanställts indextal över utvecklingen under perioden 1955—65. Glasindustri

Av industristatistiken framgår att år 1959 produktionen av glasvaror fördelade sig på följande sätt på olika typer av glas. Fönsterglas Emballageglas Hushålls- och prydnadsglas Övrigt

22 % 29 % 28 % 21 %

Summa glas och glasarbeten

100 %

Gruppen »övrigt» i tablån ovan omfattar en mängd olika typer av produkter såsom speglar, belysningsglas etc. etc. De expansiva delarna av industrin förefaller att i första hand vara fönsterglaset och emballageglaset. Fönsterglasproduktionen är knuten till byggnadsverksamhetens omfattning. Den ökade användningen av glas i fasader etc. har gett produktionen på detta område en stöt framåt. Fönsterglasverken väntar sig sålunda en fortsatt ökning av produktionen fram till år 1965 samt en betydande höjning av investeringsnivån i jämförelse med investeringarna i slutet av 50-talet. För emballageglasindustrin förefaller det rimligt att med ledning av de uppgifter som företagen lämnat räkna med att produktionen under perioden 1959—65 i det närmaste kommer att fördubblas. Det har dock påpekats från företagen att expansionstakten är helt

Tabell 58 Index (1959 = 100) Glasindustri

Produktion Antal anställda . . . . Investeringar

1955 (enl. K K)

1965 (prognos)

86 101 103

148 128 113 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65.

beroende av hur snabb övergången till engångsglas kommer att bli. Hushålls- och prydnadsglasindustrin redovisar å andra sidan en mer blygsam produktionsökning. Man r ä k n a r med en höjning av produktionen på 11 procent från 1959 fram till 1965. Inom denna industri har man en betydande export och väntar sig att exportandelen, som bland de svarande företagen låg på ca 30 procent år 1959, fram till 1965 skall ytterligare stiga något. I tabell 58 visas en på basis av det erhållna materialet gjord prognos för glasindustrins produktion och antal anställda 1965 samt för den genomsnittliga investeringsniyån under åren 1961 —65. Prognosen bygger dels på enkäten, dels på vissa kompletterande uppgifter om fönster- och emballageglas. Övrig jord- och stenindustri

Som nämndes i inledningen har vi inget eller otillfredsställande material för de övriga grupper som ingår i jordoch stenindustrin. För branscherna torvindustri, kalk- och kritbruk samt annan jord- och stenindustri saknas material helt och hållet. För stenindustrin har vi däremot fått visst material dels från företag, dels från branschexperter. Svaren avser närmast produktionen av byggnadssten och tyder på en produktionsökning under perioden 1959—65

86 Diagram

24. JORD-

OCH STENINDUSTRI. Produktionsvolym, och produktionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 10Q. Logaritmisk skala

antal

anställda

Diagram 25. JORD- OCH STENINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar Index 300

250 Drivkraft 1000 hk 1200

—1 1 Investeringar 1959= 184- milj kr varav underhåll och reparationer = 85. milj. kr

l

Investeringar

P—

-

^ E n l i g t enkäten

300 "EnligT

KK

t

ACO

2G0

1 1 1 1 1935

l

l

l

1 1

1 1 1 1 1955

I960

1 1

87 på ca 25 procent, samtidigt som man räknar med en minskning av antalet anställda med ca 10 procent. Den stora reduktion av antalet anställda som ägt rum inom stenindustrin under 50-talet faller till stor del på produktionen av gatsten. Krympningsprocessen inom denna industrigren torde vid det här laget vara avslutad. Vad investeringarna beträffar väntar man inom stenindustrin en höjning av nivån med ca 35 procent jämfört med 1959. För de grupper där material helt saknas har vi med ledning av den historiska utvecklingen gjort en prognos som innebär att man drar ut den hittillsvarande trenden. Denna prognos har slagits samman med den för stenindustrin och redovisas i tabell 59. Tabell 59 Index (1959 = 100) övrig jord- och stenindustri

Antal anställda . . . . Investeringar

1955 (enl. KK)

1965 (prognos)

96 118 142

128 92 120 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65. Sammanfattning I tabell 60 återges en prognos för hela jord- och stenindustrin baserad på de deluppgifter som vi fått fram ovan.

Tabell 60 Index (1959 = 100) Jord- och stenindustri

Produktion Antal a n s t ä l l d a . . . . Investeringar

1955 (enl. K K)

1965 (enl. enkäten)

90 107 117

137 109 125 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65. I diagram 24 har återgivits utvecklingen för produktionen, antalet anställda och produktionen per anställd inom hela jord- och stenindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii material. Våra prognosvärden h a r kopplats samman med dessa indexserier för år 1959. Diagram 25 visar på motsvarande sätt investeringsutvecklingen. 1 Där har även lagts in en kurva över antalet installerade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar. Av diagrammet framgår att investeringsvolymen ökat alltsedan 1957 och att den angivna prognosen, som ligger 25 procent över 1959 års nivå, ansluter sig relativt väl till denna utveckling. 1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

KAPITEL 7

Träindustri

Vid bearbetningen av materialet har träindustrin uppdelats på följande branscher. 1. Sågverk etc.: Denna grupp innefattar sågverk, hyvlerier, lådämnesoch lådfabriker samt fanér- och plywoodfabriker. Svarsprocenten är 70. 2. övrig träindustri: Gruppen omfattar möbelfabriker, trähusfabriker, övrig snickeritillverkning. Svarsprocenten är 40. Enligt industristatistiken svarade år 1959 den första gruppen för 49 procent av branschens förädlingsvärde, medan den senare svarade för 51 procent. 1

Produktionen

I diagram 2G har återgivits utvecklingen för produktionen inom sågverk etc. respektive övrig träindustri. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959. Som synes av diagrammet visar i vårt material produktionen en gynnsammare utveckling 1955—59 än produktionsindex. För sexårsperioden 1959 —65 redovisar sågverken en beräknad ökning av produktionen på 20 procent eller 3,1 procent om året medan övrig träindustri beräknar en snabbare ökningstakt; 42 procent eller 6,0 procent

om året. Motsvarande värde för perioden 1955—59 var —2,1 respektive 6,2 procent. Enligt KK's index sjönk under denna tid produktionen i sågverk etc. med 4,8 procent per år medan den i övrig träindustri steg med 4,6 procent per år. För sågverken innebär prognosen ett avbrytande av de senaste årens tillbakagång. Den kan dock sägas ansluta sig till den stagnerande utvecklingen under hela efterkrigstiden. För övrig träindustri knyter prognosen väl an till den kraftiga stegringen under 50-talets senare del. Vid hearingen framkom att man ansåg prognoserna rimliga. Den stagnerande utvecklingen för sågverksindustrin sammanhängde med situationen på råvarusidan. Räknat för hela landet gav skogstillgångarna inte utrymme för expansion när det gällde de grövre sortimenten och för de klenare dimensionerna mötte man konkurrensen från massa- och pappersindustrin. Situationen varierade dock mellan landets olika delar. I södra Sverige fanns ett visst utrymme för expansion, medan situationen var den motsatta i de n o r r a delarna. Inom möbelindustrin såg man ljust på framtiden. En positiv faktor hade 1 De båda branscherna motsvarar grupp 4 a—c respektive 4 d—h enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

89 Diagram 26. SÅGVERK

OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI.

Produktionsvolym

1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

t. ex. varit televisionens snabba utveckling. Utvecklingen går mot större och mer kapitalkrävande företag. Inom snickeriindustrin hade expansionen varit mycket snabb och man väntade fortsatt expansion. Konkurrensen var emellertid hård och priserna pressade. Produktionen bestämdes av byggnadsverksamhetens omfattning i Sverige och den utsträckning i vilken man använde sig av fabrikstillverkade element. Utvecklingen gick här mot att leverera inte bara skåp o. d. till kök utan kompletta inredningar samt även väggelement. Trähusfabrikerna har under 50-talet haft en jämn utveckling och är för sin framtid beroende av småhusbyggandets omfattning och konkurrensen med andra material. Gruppbebyggelsen stimulerar övergång till fabrikstillverkade trähus. För närvarande torde trähusfabrikerna svara för ungefär halva den årliga produktionen av småhus.

Nya varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion. De »nya produkternas» andel 1959 är för sågverk etc. 1 procent och för övrig träindustri 6 procent. Andelen är som synes låg, vilket är naturligt inte minst i gruppen sågverk etc. Nya varor som man tagit upp är t. ex. fiberplank, spånskivor, serieproduktion av fönster, formsättningsluckor av plywood, bensinstationer, skoloch hotellpaviljonger, plastmöbler och formpressade möbler.

90 Den utveckling som här ägt rum kan i inte ringa utsträckning karakteriseras som en överflyttning från hantverksmässig tillverkning på byggnadsplatserna till industriell drift i trähusoch snickerifabriker. Denna utveckling väntar man sig allmänt skall fortsätta i framtiden. För möbelindustrin kommer tydligen en ökad inriktning på export att medföra större krav på kvalitet och formgivning. Plasten har på detta område kommit att spela en allt större roll både som stoppningsmaterial och för konstruktiva ändamål. För möbelindustrin torde den ökade användningen av fast inredning ha betytt en begränsning av marknaden för förvaringsmöbler. Inom hela industribranschen övrig träindustri finns det för övrigt en tendens till att trJLsom material får en allt mindre dominerande ställning och ersätts av bl. a. plast och plåt.

Marknadsutvecklingen

Tabell 61 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, respektive förändringarna 1955— 59. Den del av sågverksindustrin, som är representerad bland enkätföretagen,

Tabell 61 Exportandel

°/

Industribransch

Sågverk etc övrig t r ä i n d u s t r i . . . .

/o

83 8

83 10

77 17

är tydligen mycket starkt exportinriktad. Man väntar sig här närmast en nedgång i framtiden, övrig träindustri redovisar en ganska låg andel men är tydligen inställd på en stark ökning i framtiden. Hur man föreställer sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 62, som också visar läget 1955 respektive 1959. För sågverkens del föreligger inte någon tendens till omsvängning av fördelningen. För övrig träindustri kan man möjligen spåra en tendens till ökad inriktning på Europa och då i första hand de sex. Av visst intresse är också att konstatera att utvecklingen är mycket olikartad för de enskilda företagen. Vid hearingen framkom att man ställde sig något frågande inför den sjunkande exportandelen för sågverken fram till 1965. En tänkbar förklaring är att sågverken i södra Sverige väger tyngre i materialet 1965 än 1959. Dessa sågverk har en lägre exportandel än de

Tabell 62. Exporten inom träindustrin

fördelad på olika

marknader

Procentuell fördelning av exporten 1955

Ländergrupper

De sju Övriga Totalt

1959 Sågverk etc.

övrig träindustri

etc.

träindustri

Sågverk etc.

Övrig träindustri

47 36 7 10

34 15 44 7

40 37 8 15

21 21 58 0

41 36 7 16

27 35 38 0

v-'Vllg

91 norrländska.i Världsmarknadens efterfrågan på sågade trävaror väntade man sig inte skulle expandera i någon starkare grad. För de svenska avsättningsmöjligheterna kunde utbudet från Sovjet och Kanada komma att spela stor roll. Om Sovjet i större utsträckning skulle öka sin export kunde det få kraftiga konsekvenser för den svenska exporten. Inom möbelindustrin såg man relativt ljust på möjligheterna att hävda sig på exportmarknaderna i konkurrens med bl. a. danskarna. Snickeriindustrin hade haft svårigheter att arbeta sig in på exportmarknaderna. I Tyskland passade t. ex. inte de svenska standardsnickerierna, utan man begärde bl. a. högre kvalitet. Även för trähusfabrikerna var Västtyskland en speciellt intressant marknad. Man kämpade emellertid med diverse krångliga byggnadsbestämmelser och att tyskarna betraktade trähus som ett slags baracker. När det gällde sportstugor var emellertid förutsättningarna bättre. I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att detta inte spelar någon roll för sågverken eftersom deras varor i stor utsträckning är tullfria. För trähus-, snickeri- och möbelfabriker skulle däremot en sådan utveckling ge ökade möjligheter i form av export på framför allt Västtyskland, som man bedömer som en lovande marknad. Inom möbelindustrin är det också en hel del företag, som anger att de tagit initiativ för att etablera sig på de nya Europamarknaderna. För närvarande är det endast möbelindustrin som känner av någon importkonkurrens. Det är framför allt de danska möbelfabrikanterna som vunnit insteg på den svenska marknaden.

Tabell 63 Råvaruandel Industribransch

Sågverk etc övrig t r ä i n d u s t r i . . . .

/o

74 54

64 49

62 48

Viss konkurrens på övriga områden förekommer dock från Finland och Ryssland. Trähusfabrikerna t. ex. fruktar ökad konkurrens från finska fabriker, särskilt i de norrländska kusttrakterna. Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Enkätföretagens andel framgår av tabell 63. Det föreligger en tydlig tendens till sjunkande råvaruandel såväl inom sågverken som övrig träindustri mellan 1955 och 1959. Denna tendens stämmer i stora drag med utvecklingen enligt KK's material, som framgår av tabell 64. För sågverkens del torde förändringen mellan 1955 och 1959 väsentligen bero på kraftigt sjunkande råvarupriser. Även för övrig träindustri kan detta spela viss roll. Det torde emellertid också röra sig om en ökad förädlingsgrad. Bakom denna ligger som tidigare

Tabell

64 Råvaruandel 0/

Industribransch

Sågverk etc övrig t r ä i n d u s t r i . . . .

/o

71 54

68 54

63 50

1 Exportandelen har i vårt material beräknats som procent av produktionen. Detta ger för 1959 en något för hög andel på grund av försäljningar från lager.

92 påpekats den överflyttning av arbete från byggnadsplats till fabrik, som ägt rum. Denna utveckling kan karakteriseras så, att man gått vägen från färdiga d ö r r a r och luckor till färdiga köksinredningar och därifrån till färdigmålade köksinredningar. För sågverk etc. har en viss utveckling ägt rum mot mer halvfabrikat (plywood) och högre kvaliteter (bättre ytbehandling).

Prisutvecklingen

De uppgifter som företagen lämnat beträffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser måste i hög grad påverkas av de föreställningar man har om prisutvecklingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna respektive råvarupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån. Svaren på frågan om produktpriserna framgår av tabell 65. Någon större skillnad föreligger tydligen inte mellan de två branschgrupperna. De som angivit alternativet »mer» har tryckt på att lönsamheten är dålig i branschen eller att det inte finns möjlighet att genom rationalisering hålla takten med lönehöjningarna. De som angivit alternativet »mindre»

Tabell 66 Råvaruprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre Summa

Antal svar i procent Sågverk etc.

Övrig träindustri

17 72 11

0 94 6

och vilka ju är en större grupp, h a r i första hand tryckt på att världsmarknadspriserna inte kan beräknas förändra sig som följd av ändringen i den svenska lönenivån. Många har emellertid också angivit att utvecklingen under senare år visat, att priserna stigit mindre än lönenivån och att fortsatt teknisk utveckling borde möjliggöra en fortsättning på den vägen. Beträffande råvarupriserna framgår resultatet av tabell 66. Den alldeles övervägande delen av företagen tänker sig tydligen oförändrade prisrelationer i fråga om råvarorna. De som angivit »lika mycket» har bl. a. tryckt på att råvarupriset i sin lur i hög grad påverkas av lönenivån. Som skäl för alternativet »mer» har angivits konkurrens från massaindustrin och att priset vid frågetillfället var förhållandevis lågt. Alternativet »mindre» motiveras med hänvisning till världsmarknadsprisnivån, som alltså inte antas medge en stegring i takt med lönenivån.

Tabell 65 Produktprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre Summa

Antal svar i procent Sågverk etc.

Övrig träindustri

11 53 36

18 53 29

100 Arbetskraften

Diagram 27 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom träindustrin. Under 50-talet har en nedgång ägt rum. De undersökta företagen visar en med KK's material parallell utveckling. Antalet sysselsatta i sågverk etc. visar en nedgång på 17 procent mellan 1955 och

93 Diagram

27. SÅGVERK

OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI. 1935—65

Antal

anställda

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 500

400 Antal anställ da 1959: Sågverk = >9 500 Övrig t r ä i ldustri = 36 600

300 Enliqt enkäten Enligt KK "200

'

r Övrig träindustr

t0m

/*"

I5D

m

--

,«• 100

^

^

1 50 1935

1 I 1

Sågverk

i 1940

i

i

i

1 1

1959 medan antalet i övrig träindustri varit oförändrat. För framtiden tänker sig sågverken en viss fortsatt minskning med 1 procent per år medan övrig träindustri väntar sig en ökning med 1,8 procent per år. Vid hearingen framkom att för sågverkens del en nedgång av antalet sysselsatta tedde sig rimlig. Införandet av bättre och moderna maskiner och ersättandet av b r ä d g å r d a r n a med torkhus medgav ökad produktion trots minskning av arbetsstyrkan. Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av sågverken väntar 21 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och av övrig träindustri är det 41 procent som räknar med en ökning. Produktion per anställd. Diagram 28 visar utvecklingen av produktionen per

i

1 1 1 1

1 1

I960

anställd. Denna har under perioden 1955—59 vuxit snabbare i enkätföretagen än enligt KK's material. Den procentuella stegringen utgjorde sålunda enligt enkäten för sågverken 1,0 procent per år och för övrig träindustri 6,2 procent per år för perioden 1955—59 mot beräknat 4,1 procent per år för båda industribranscherna under perioden 1959—65. Den kraftigt ökade produktionen per anställd vid sågverken sammanhänger med de tidigare berörda förhållandena. "Vad som där sägs torde, enligt vad som framkom vid hearingen, gälla inte endast för de större sågverk, som dominerar i vårt material, utan gäller även de m i n d r e sågarna. Man konstaterade därvid att de mobila småsågarna höll på att försvinna och att de mindre, stationära sågarna undergick en snabb teknisk utveckling.

91 Diagram 28. SÅGVERK OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI. volym per anställd 1935—65

Produktions-

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala index 500 400 Förödlingsvörc e/anställd 1959: Sågverk • IS 900 kr Övrig train; us+n= 16 800 kr

300 Enliqt

tnkä+en

~

Enligt KK

~\ 150

<*

**^ ^

Övrig träindustri

Sågverk

50 1935

1 1 11 1940

1 1 11

1 1

1950 Förädlingsvärdet per anställd enligt industristatistiken var 1959 för sågverk etc. 19 900 kronor och för övrig träindustri 16 800 kronor. Som väntat är detta värde högre för enkätföretagen, 13 respektive 11 procent. Eftersom enkätföretagen fått en ökad andel i produktionen har denna övergång hjälpt till att d r a upp resultatet för totalmaterialet under den aktuella perioden. Investeringarna Diagram 29 visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. Då historiskt material för delbranscherna finns endast fr. o. m. 1952 har även diagram 30 medtagits. Detta diagram visar utvecklingen av bruttoinvesteringarna i hela träindustrin 1937—65.* Ka-

t

1 1 11

1 I960

pitalstocken — mätt med installerade hästkrafter — visar en stigande tendens för både sågverk etc. och övrig träindustri. Bruttoinvesteringarnas utveckling under perioden 1955—59 enligt vårt material avviker för sågverkens del påtagligt från vad som gällt för branschen i dess helhet. Differensen sammanhänger med att några enkätföretag hade mycket stora investeringar under 1955. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 1961—65. Den nivå som därvid angivits av sågverken etc. tyder på en sänkt nivå i jämförelse med deras eget 1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

95 Diagram 29 SÅGVERK OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1952—59 i effektiva hästkrafter SÅGVERK Investeringen Index ICO

A

ÖVRIG T R Ä I N D U S T R I

rivkrajt 1000 hk I2G0 Investeringar 1959 = 100 milj. kr varav underhåll och reparationer = 40 milj. k

200 ZOO « 150

1952 Investeringc

\

Drivkraft Investeringar 1000 hk Index 1200 300 Investeringar 1959= 71 milj. kr varav underhåll och reparationer = ZZ milj. kr 1000 250

v Enligt enkölen

y

i952

1955 I960

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

genomsnitt för perioden 1955—59. I övrig träindustri däremot väntar man att investeringsnivån 1961—65 kommer att ligga högre än under perioden 1955—59. Prognoserna ansluter sig relativt väl till den tidigare utvecklingen enligt KK's material, både för sågverk etc. och övrig träindustri. Vad som framkom vid hearingen kan närmast tolkas så att för sågverkens del en investeringsnivå i enlighet med prognosen inte är osannolik. I många fall tycks en investeringsperiod vara avslutad och en viss mindre sänkning av nivån är därför inte otänkbar. Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65 som avser ersättningsinvesteringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapital-

utrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För sågverk etc. har ersättningsandelen angivits till 64 procent och för övrig träindustri till 44 procent. Kapacitetsutnyttjande. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Detta framgår av tabell 67. Tabell 68 visar uppgifternas spridning på olika värden för hela träindustrin. Tabell 67

Industribransch

Sågverk etc övrig träindustri . .

Kapacitetsutnyttjande i procent 1959

84 89

94 97

96 Diagram 30. TRÄINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar Index 400 l Investeringa r 1959 = 171 milj . kr varav Underhall oc i reparationer = 6 2 milj. kr

Drivkraft 1000 hk

\

\ \

\ 300"

1200 Enligt enkäten

250 s

\

Investeringar

\

200 M Enligt KK

^

.•••' 100

400 Drivkraft

200 1

1 1

1 1

1 1 1 1

1 1

1 1

1 1 11 I960

1965 Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

Medan spridningen i kapacitetsutnyttjande var relativt stor 1959 har tydligen företagen föreställt sig, att den övervägande delen skall ha fullt

Tabell 68. Fördelning på olika kapacitetsutnyttjandetal. Träindustri Kapacitetsutnyttjande i procent —70 71—80 81—90 91—99 100 Totalt

Procentuell fördelning av antal företag 1959

11 22 14 • 0 53

3 3 17 6 71

utnyttjande 1965. En stor grupp ligger emellertid -vid utnyttjandeprocenter mellan 80 och 90.

Den tekniska utvecklingen Inom träindustrin har som nämnts en betydande teknisk omvandling ägt rum under 50-talet. Företagen väntar sig att denna process skall fortsätta under 60talet. Man väntar sig sålunda fortsatt rationalisering av inte minst transporter och hanteringsarbete. Av betydelse för nästan alla grenar av industrin är vidare tendensen mot att sönderdela råvaran i fibrer el. dyl. och sedan åter sammansätta den till lämplig form, såsom board, spånplat-

97 tor, lamellträ, papp etc. Man får på detta sätt ett bättre utgångsmaterial och möjlighet att utnyttja såg- och hyvelspån, bark o. dyl. Inom möbelindustrin väntar man sig att formgjutning av trä samt plaster skall spela stor roll för den fortsatta tekniska utvecklingen. I fråga om yt-

7—207668

behandlingen förutser man en fortsatt förbättring av tekniken. När det gäller trähusindustrin kommer utvecklingen mot uppvärmning med varmluft och även andra förändringar på VVS-området (värme, vatten, sanitet) att underlätta montering av hela hus och husdelar på fabrik.

KAPITEL 8

Massa-, pappers- och wallboardindustri

För dessa branscher har den alldeles övervägande delen av materialet insamlats genom Svenska Cellulosaföreningen, Svenska Trämasseföreningen, Svenska Pappersbruksföreningen och Svenska Wallboardföreningen.* För ett mindre antal företag har dock uppgifterna direkt inhämtats av IUI. Det erhållna materialet täcker praktiskt taget samtliga företag i berörda branscher. Det är blott några mindre företag som lämnats utanför. Deras produktion är i förhållande till totalsiffrorna av mycket ringa omfattning. Material har i huvudsak inhämtats genom ett utsänt frågeformulär. På vissa punkter har emellertid detta inte varit nödvändigt eftersom de nämnda föreningarna haft möjlighet att ge upplysning om de aktuella problemen på basis av annat material. Från föreningarna har vidare erhållits särskilda redogörelser rörande olika delar av undersökningskomplexet. Utdrag ur dessa redogörelser har i det följande markerats med citattecken. Materialet omfattar, som nämnts ovan, praktiskt taget samtliga företag i branschen. En jämförelse med Kommerskollegii (KK) statistik över produktion, investeringar och sysselsättning för åren 1955 och 1959 visar dock vissa avvikelser, främst beroende på svårigheter att klassificera och bearbeta materialet på samma sätt som KK. Det är svårt att på ett enkelt sätt beskriva dessa industrigrenar, eftersom de består av olika led i samma pro-

duktionsprocess och integrationen drivits olika långt i olika företag. 2 Dessa förhållanden belyses av tabell 69 som baserar sig på industristatistiken och visar den relativa fördelningen av industrins förädlingsvärde på olika företagstyper. 3 Tabell 69. Förädlingsvärdet inom massa-, pappers- och wallboardindustrin 1952 och 1959

Industribransch

Procentuell fördelning av förädlingsvärdet (i löpande priser) 1952

45,2 Massaindustri 55,9 därav: Träslipericr . 4,2 2,5 Cellulosa42,7 fabriker . . . . 51,7 Pappersbruk och pappfabriker 47,7 39,5 därav: Fristående 9,1 fabriker . . . . 5,6 I koinb. med 38,6 massafabriker 33,9 Wallboardfabriker. . . . 7,1 4,6 100,0 Totalt 100,0

Som framgår av tabellen sker en mycket stor del av branschens produktion i kombinerade företag. Denna andel har ökat mellan 1952 och 1959, me1 Branscherna motsvarar 5 a och b, 5 c respektive 5 d i Kommerskollegii industrigruppering (1952). 2 För wallboardtillverkningen är situationen något annorlunda. Det rör sig här om en relativt väl avgränsad produktionsprocess. 3 Med förädlingsvärde menas saluvärdet minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

99 dan de fristående massafabrikernas andel påtagligt gått ned. Det är tydligt att i en bransch av denna struktur är det mycket svårt att klart hålla isär t. ex. investeringar avseende massaproduktion och investeringar för pappersproduktion. I det utsända frågeformuläret strävade man emellertid efter en sådan uppdelning och materialet har också bearbetats på detta sätt. De erhållna resultaten illustrerar emellertid svårigheterna och vi har därför i det följande i några fall valt att redovisa resultaten som totalsiffror för branschen i dess helhet. De mer detaljerade bearbetningarna har emellertid utnyttjats för kommentaren.

och papp samt wallboard. De återgivna indextalen avser den totala tillverkningen av respektive produkter vare sig de producerats för avsalu eller ej. När det gäller uppgifterna för 1965 avser det insamlade materialet icke den beräknade produktionen utan kapaciteten enligt inom respektive bransch tillämpade principer. De i diagrammen återgivna talen visar nu produktionen 1965 under förutsättning av samma kapacitetsutnyttjande som under år I960. 1 Utvecklingen fram till 1959 belyses i dessa och följande diagram med stöd av Kommerskollegii statistik. Inom såväl massa- som pappersindustrin räknar man med en mycket kraftig ökning av produktionen under 60-

Produktionen

1 De använda utgör:

I diagrammen 31 och 32 återges produktionsutvecklingen för massa, papper

Diagram 31. MASSA-

Massa = 90 % Papper = 96 %

OCH PAPPERSINDUSTRI. 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

kapacitetsutnyttjandetalen Hård board Porös board

= 90 % = 70 %

Produktionsvolym

100 Diagram

32. WALLBOARDINDUSTRI. ställda och produktionsvolym

Produktionsvolym, antal anper anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

talet. Massaproduktionen som under sexårsperioden 1953—59 steg med 5,8 procent per år beräknas sålunda öka med 7,4 procent per år under perioden 1959—65. För pappersproduktionen är ökningen ännu kraftigare. Ökningen blir 7,3 procent per år under 1953—59 och 9,2 procent per år 1959— 65. Den senare siffran innebär en total ökning under perioden på ca 70 procent. För wallboard räknar man å andra sidan med en stark nedgång i takten eller från 12,6 procent per år under den första perioden till 3,1 procent under tiden 1959—65.

Det föreligger påtagliga skillnader i utveckling mellan olika kvaliteter av massa, papper, papp och board. I stor utsträckning är dessa skillnader ett uttryck för en tendens till övergång mot högre kvaliteter. Den tidigare berörda utvecklingen mot ökad integration av massa- och pappersproduktionen är ju också ett uttryck för detta. Är 1955 producerades ca 32 procent av massan vid fabriker som var integrerade med pappers- och papptillverkning. Enligt kapacitetssiffrorna för 1965 skulle motsvarande andel det året utgöra ca 40 procent.

101 Hur stor den faktiska produktionen blir år 1965 sammanhänger naturligtvis i hög grad med konjunkturläget vid den tidpunkten. Vi har härvid som nämnts utgått från oförändrat kapacitetsutnyttjande. Detta antagande överensstämmer med vad som inom organisationerna ansetts rimligt. Kapacitetsberäkningarna utgår från oförändrade skiftförhållanden. I den mån en utveckling skulle ske mot ökad eller minskad skiftgång ändras därmed också kapaciteten. Till denna fråga skall vi återkomma nedan. Marknadsutvecklingen

NTär det gäller utvecklingen av exporten har inom de olika organisationerna sammanställts följande synpunkter. Massa. »De svenska massalevcransernas fördelning på olika marknader 1955 och 1959 framgår av tabell 70. Beträffande den framtida fördelningen kan följande sägas i allmänna ordalag. På världsmarknaden (utanför Östblocket) finns i dag i huvudsak följande stora leverantörer: Nordamerika, dvs. USA och Kanada, Skandinavien, dvs. Sverige, Finland, Norge samt i viss utsträckning Österrike. Leveran-

serna från de nordamerikanska och de skandinaviska länderna sker i dag till alla världsdelar. Sålunda levererar Skandinavien på Amerika och Nordamerika på Västeuropa. Västeuropa skulle emellertid i dag kunna konsumera hela utbudet från Skandinavien. Sverige skulle med andra ord kunna finna avsättning för all sin exportmassa på de västeuropeiska länderna. Detta dock under förutsättning att någon leverans dit icke skedde från andra kontinenter, i det här fallet Nordamerika. Samma torde förhållandet komma att vara även i framtiden. Det produktionstillskott, som vi räknar med i Sverige, kan således finna avsättning i den västeuropeiska konsumtionsökning, som väntas. De svenska leverantörerna har av marknadspolitiska skäl dock velat slå vakt om sin ställning även på övriga delar av världsmarknaden. Bl. a. eftersträvas en fördelning av exporten, som kan vara av värde som utjämnande faktor för avsättningen, enär konjunkturen härför ej alltid följs åt på olika marknader. Denna avvägningsfråga — om man på bekostnad av de utomeuropeiska marknaderna skall ytterli-

Tabell 70 19 59

19 55 Länder

ton

0/

,o

ton

Slipmassa

Cellulosa

Slipmassa

Cellulosa

0/

/o

ton

ton

O.' /O

0/

/o

De sju De sex övr. Västeuropa . . . Östblocket Nordamerika Syd- o. Mellanamerika Asien Afrika övr. exportländer. .

672 447 784 088 65 647 15 102 166 085

35 41 3 1 9

253 088 90 497 10 714 0 8 449

65 23 3 0 2

764 591 970 527 73 759 31 660 243 909

33 42 3 1 10

206 730 107 382 3 390 3 616 8 382

57 30 1 1 2

132 430 21 609 16 725 43 571

7 1 1 2

14 945 2 071 2 515 2 463

4 1 1 1

104 928 44 190 19 356 65 760

5 2 1 3

9 836 8 480 2 835 9 608

3 2 1 3

Summa

1 917 704

384 742

2 318 680

360 259

102 gare koncentrera sig på "Västeuropa — kommer, såvitt vi kan bedöma, att vara aktuell även under fortsättningen av 60-talet. Den kommer också att påverkas av konkurrensförhållanden, dvs. de nordamerikanska leverantörernas politik. På flera utomeuropeiska marknader, där vi nu är huvudleverantörer, strävar de nordamerikanska konkurrenterna att komma in, och t. ex. den brasilianska och flera av de asiatiska marknaderna är redan ur fraktsynpunkt gynnsammare för de nordamerikanska leverantörerna. Från denna utgångspunkt har vi valt den arbetshypotesen, att de svenska leverantörerna bibehåller sina kvantiteter i tonnage räknat på de utomeuropeiska marknaderna, men att de ökningar i utbudet, som kommer att ske i varje fall på lång sikt, kommer att koncentreras på Västeuropa. Vi vill dock understryka att det inte nu är möjligt att fastställa eller indikera utvecklingen i siffror, ty avvägningen är i praktiken en kommersiell och marknadspolitisk bedömningsfråga.» (Det kan förtjäna nämnas, att om man tänker sig att hela ökningen faller på Västeuropa, betyder det att Västeuropas andel av cellulosaexporten i ton räknat stiger från 78 till 83 procent från 1959 till 1965. För slipmassa stiger procenttalen från 88 till 92. Detta är ett resultat av en inom IUI utförd beräkning på basis av produktionsprognosen samt uppgifterna i det följande om exportandelen.) »Beträffande fördelningen av massaleveranserna på inlandsförsäljningar och export kan nämnas, att år 1959 knappt 10 procent av den totalt levererade cellulosan för avsalu (246 000 av 2 565 000 ton) utgjordes av inlandsleveranser. Beträffande slipmassa levererades 1959 ca 50 000 ton på inlandet, dvs. något över 10 procent. Detta

år rådde emellertid kraftbrist vid en del tidningspappersbruk, som föranledde dessa att inköpa extra kvantiteter från de reguljära exportsliperierna. Den på inlandet levererade kvantiteten torde i huvudsak gå till fristående pappersbruk utan egen massatillverkning, även om en del kvantiteter levereras till integrerade företag för komplettering och inblandning i den egna massan. För tiden fram till 1965 torde man kunna utgå ifrån en relativt begränsad ökning av inlandsleveranserna kvantitativt sett, enär det icke föreligger några planer på startande av nya fristående pappersbruk. Man torde inom de integrerade företagen sträva efter högsta möjliga självförsörjningsgrad beträffande massa. Som arbetshypotes torde man därför kunna beräkna inlandsleveranserna 1965 i cellulosa till någonting i storleksordningen 275 000 ton och i slipmassa till ca 50 000 ton.» (En inom IUI på basis av dessa uppgifter gjord beräkning av h u r stor del av den totala massaproduktionen, som direkt går på export, ger följande värden. 1955 = 60 % > 1959 = 59 % 1965 = 52 % Sänkningen av andelen är ett uttryck för att en allt större del av massan förädlas vidare till papper och papp. Studerar man endast den icke integrerade delen av massaproduktionen får man däremot en något stigande exportandel. Den stiger från 90 procent 1959 till 92 procent år 1965.) Papper och papp. »Enligt ett signifikativt, ehuru grovt generaliserat uttalande, uppbyggdes den svenska pappersindustrin i hög grad med sikte på den brittiska marknaden. Även om in-

103 länderna i Afrika har däremot stagnerat eller gått ned som följd av protektionistiska åtgärder och till den tidigare betydelsefulla australiensiska marknaden har importen av svenskt papper och papp av samma skäl och valutasvårigheter hållits tillbaka. Leveranserna till olika asiatiska länder har under en följd av år trots valutasvårigheter m. m. svarat för 8 å 9 procent av totalutförseln.» En översikt över utvecklingen av exporten av papper och papp på världens olika huvudområden från 1937 och fram till 1959 ges i tabell 71. »Av världshandeln i papper och papp 1958 om nära 10,3 miljoner ton svarade Sverige för 9,5 procent; dess andel däri blir emellertid avsevärt större om man som rimligt är borträknar den hälft av världshandeln (ca 5 miljoner ton), som består i kontraktsbundna leveranser av tidningspapper från Canada till USA och som aldrig kommer ut på världsmarknaden.» »I bilagetablån (här icke medtagen) redovisas i absoluta och relativa tal de totala leveranserna 1955 och 1959 på Sverige resp. på de viktigaste marknaderna, uppdelade på fyra undergrupper. Det framgår därav, att den

tresset hos bruken att penetrera även andra m a r k n a d e r snart ledde till upparbetande av en betydande export till de folkrika staterna på Europas kontinent och efter h a n d även till en rad transoceana länder, är det anmärkningsvärt att Storbritannien ända till härom året hävdade sin ställning som vårt lands såväl absolut som relativt sett viktigaste m a r k n a d för papper och papp. Vid sidan av England framträdde emellertid tidigt som betydande köpare också Danmark, Frankrike, Belgien och Holland och senast, under 1950-talet, även Västtyskland. Dessa och övriga stater i Västeuropa mottager sedan några år tillbaka */a eller mer av en total svensk export, som 1959 uppgick till nära 1,1 miljoner ton. Den nordamerikanska kontinenten, som före andra världskriget var en betydande marknad, särskilt för tidningspapper, har numera i det närmaste bortfallit, under det att Sydamerika trots återkommande handelsrestriktioner och autarkitendenser under 50-talet ryckt upp till vår industris näst viktigaste marknadsområde med en andel av exporten, som under senare år varierat mellan 11 och 15 procent. Utförseln till i första hand de av vita bebodda

Tabell 71 Fördelning av exporten av papper och papp

ton Europa Nord- och Centralamerika Svdamerika Afrika Asien Australien, Nya Zeeland och övriga Oceanien Summa

0/ /O

ton

0/

/o

ton

0/

/o

ton

0/

/o

347 000

55,2

390 000

52,8

553 000

66,5

752 000

68,5

105 000 52 000 40 000 70 000

16,7 8,3 6,3 11,1

27 000 104 000 95 000 55 000

3,6 14,1 12,8 7,5

11 000 85 000 68 000 66 000

1,3 10,3 8,2 8,0

28 000 120 000 51 000 96 000

2,6 10,9 4,7 8,7

15 000

2,4

68 000

9,2

48 000

5,7

50 000

4,6

629 000

739 000

831 000

1 097 000

104 svenska marknadens andel mellan 1955 och 1959 sjunkit från 43 till knappt 41 procent. 1 Man finner vidare att dess andel av kraftpappers- (inkl. kraftliner-) leveranserna understiger 24 procent, under det att hemmamarknadens andel av tidnings- och journalpapper uppgår till 42 procent och av övriga pappersslag — till större delen bestående av bättre kvaliteter skriv- och tryckpapper, smörpapper, sulfitomslagspapper av alla slag, papper för wellpapptillverkning m. m. — under bägge åren uppgått till 56 procent. Tablån ger även goda möjligheter att studera förskjutningarna i sammansättningen mellan dessa år av vår export till länderna i det nuvarande sexstatsområdet och till de två viktigaste avnämarna inom EFTA, dvs. Storbritannien och Danmark. Iögonenfallande är att det förra landet 1959 tog endast 10 procent av totalleveranserna (16,7 procent av exporten att jämföras med 36 procent år 1937) och att dess plats som främsta kund numera intagits av Västtyskland (12,5 procent av leveranserna och 21 procent av total export). Benelux' och Frankrikes andel av totala leveransen har varit oförändrad, Danmarks har stigit och detsamma gäller också östblocksstaternas, varibland inkluderas Folkrepubliken Kina. Utvecklingen av skeppningarna till övriga världsdelar h a r redan berörts. Bilagetablån lämnar inga indikationer om de sannolika leveranserna 1965 till olika länder eller marknadsområden. Det har bedömts som meningslöst att i dagens oklara situation och med erfarenhet av de tidigare förändringarna i efterfrågan på svenskt papper och papp från olika marknader försöka en uppskattning av omfattningen av de framtida leveranserna av tidningspapper och övriga slag av p a p p e r och papp på i tablån upptagna länder och världs-

delar. Det följande utgör några av de synpunkter som kan läggas på frågan. Liksom beträffande massan talar sannolikheten för att Sverige även på längre sikt alltjämt kommer att möta svårigheter att avsätta papper på de transoceana marknaderna; omdömet gäller i synnerhet länder som Australien och Sydafrika, men även om flertalet stater i Sydamerika. De folkrika asiatiska länderna representerar givetvis enorma potentiella avsättningsmöjligheter, men det synes mycket svårt att säga, om dessa stater på lång tid kommer att få råd att betala en pappersimport av någon betydelse. I första hand inriktar sig dessa länder på att få fram en egen produktion. Den svenska pappersindustrins utsikter att sälja på dessa marknader blir då beroende av dess möjligheter att utveckla produkter av sådan hög kvalitet eller med sådana speciella egenskaper, baserade på våra särskilda förutsättningar i fråga om råvara och teknik, att vi kan tillförsäkra oss vissa marginella andelar av köparländernas växande konsumtion. I utvecklingsstaterna är det därvid främst fråga om att leverera tidningspapper och andra slag av tryck- och skrivpapper. I första rummet torde det dock bli Västeuropa, som i framtiden liksom nu kominer att ta hand om huvudparten av den svenska pappersindustrins produktion. Till grund för detta antagande ligger framför allt den mycket starka ökning av Kontinentens och Storbritanniens papperskonsumtion, totalt och per capita, som både OEEC och FAO förutser inträda under tiden fram till 1965. OEEC beräknar sålunda kon1 Enligt inom IUI gjorda beräkningar förefaller det inte osannolikt att andelen 1965 skulle ha sjunkit ned mot 35 procent. Detta skulle betyda att exportvolymen i ton fram till 1965 skulle behöva öka med ca 90 procent.

105 sumtionsstegringen till i genomsnitt 4,5 procent per år i OEEC-länderna och Finland eller från 15,3 miljoner ton 1958 till 21 å 22 miljoner ton 1965. Det ökade utrymme, som genom denna konsumtionsökning kan vinnas för växande leveranser av svenskt papper och p a p p , kommer i väsentlig grad att bli beroende av vilken nettoeffekten blir av uppbyggnaden av de nya tullmurarna kring EEC respektive det gradvisa slopandet av desamma kring EFTA-länderna, främst U.K., Danmark och Schweiz.» Wallboard. »Inom wallboardindustrin har marginalen mellan produktion och konsumtion varit mycket knapp allt sedan år 1948—49 (med Korea-perioden som undantag). Även om konsumtionens utveckling på exp o r t m a r k n a d e r n a (främst på de europeiska h u v u d m a r k n a d e r n a och USA) varit gynnsam, har produktionen totalt sett (alltså icke enbart i Sverige utan jämväl i övriga wallboardproducerande länder) utbyggts i ännu snabbare takt. Då konsumtionen på den svenska marknaden sedan flera år varit relativt konstant, varför någon mera avsevärd konsumtionsökning där icke är att förutse, och då den svenska wallboardindustrin i för varje år högre grad blivit en exportindustri (exportens andel år 1939: 3 5 % , år 1954: 6 0 % , år 1959: 6 8 % ) blir framtidsutvecklingen helt beroende av yttre faktorer på exportmarknaderna. Man kan väl räkna med en fortsatt konsumtions3kning både i Europa, USA och i flertalet »underutvecklade länder», men man måste också registrera de faktorer, som kan få negativa återverkningar på den svenska wallboardindustrins möjligheter till fullt kapacitetsutnyttjande på lång sikt. Bland dessa faktorer må nämnas fortsatt utbyggnad av

wallboardindustrin i andra länder, handelspolitiska hinder och protektionistiska åtgärder, priskonkurrens från länder med låg arbetslönenivå (östblocksstater) m. m. Industrins avsättning på export är särskilt känslig för ändringar genom yttre åtgärder, beroende på att en mycket hög procent av totalexporten för närvarande absorberas av ett fåtal huvudmarknader (1959 utgjorde exporten till England, Danmark, Holland, Västtyskland och USA 72 procent av totalcxporten), varför en prognos på så pass lång sikt som 1965 eller 1970 är ytterst vansklig. Man kan blott uttrycka den förhoppningen, att industrin genom sin höga tekniska standard och genom en aktiv insats till fromma för avsättningen av sina produkter även framdeles skall kunna hävda sig i den ytterst h å r d a konkurrensen. Under antagande att någon sammanslagning av de sex och de sju ej kommer till stånd kan man tänka sig att leveranserna 1965 till de viktigaste marknaderna skulle kunna få den fördelning som återges i tabell 72. De tal som finns angivna för 1965 gör inte anspråk på att vara en prognos i egentlig mening utan vill endast illustrera en inte osannolik utveckling. De viktigare skälen till förändringarna i leveransutvecklingen på de främsta avsättningsområdena är: En viss uppbromsning av nuvarande konsumtionsökning på den engelska marknaden och en minskad andel av den engelska marknaden, främst beroende på ökad konkurrens från länder inom samväldet (Sydafrika, Australien och Canada) och från öststater (Polen och möjligen Ryssland). En viss återhämtning kan dock väntas under perioden 1965—70, då EFTA-tullfriheten jämställer EFTA-länderna med samväldesländerna.

106 Tabell 72 Absoluta tal Leveranser av wallboard till

1955 1 000 ton

Relativ fördelning

1959 1 000 ton

1959 procent

1965 procent

hård

porös

hård

porös

hård

porös

hård

porös

Sverige Västeuropa (7 + 6) Danmark Storbritannien Totalt övriga EFTA-länder

6 107 1

1 10 1

14 119 2

4 5 0

3 24 0

7 8 1

6 Totalt de sju

12 Totalt de sex

0 18 7 25 11 4

0 1 2 4 3 0

8 62 16 28 18 1

0 2 2 2 2 0

2 12 3 6 3 0

0 3 3 2 2 0

3 10 3 14 9 0

0 2 2 2 3 0

100 Övriga Västeuropa (Finland, Island, Irland, Turkiet, Grekland och Spanien) a ) Östblocket (inkl. Jugoslavien och Kina) USA Övr. Nord- o. Sydamerika Afrika Oceanien Totalt

a) Några leveranser till Finland och Spanien har dock icke ägt rum.

Hårdnande konkurrens inom och från sexstatsunionen beroende på utbyggnad av den franska och den belgiska industrin samt på tulldiskrimineringen (inbördes tullfrihet inom sexstatsunionen). Man kan vidare vänta ökat importmotstånd från amerikansk sida och ytterligare utbyggnad av östblocksstaternas industri. Å andra sidan är en positiv konsumtionsutveckling på de asiatiska och afrikanska marknaderna icke otänkbar. Om man tänker sig att tullarna inom de sex resp. de sju avvecklades till 1965 och att sammanslagningen då var avslutad mellan de två blocken, skulle det öka den svenska industrins möjligheter att bevara sin ställning och konkurrensförmåga. Däremot skulle konkurrensen från sexstatsunionen öka på den engelska marknaden.»

(Tabell 72 innebär att man tänker sig en ytterligare ökning av exportandelen, så att den 1965 skulle uppgå till 72 procent. Förskjutningen mot andra än de västeuropeiska länderna är mycket kraftig. År 1959 uppgår sålunda exporten till länder utanför Västeuropa till 35 procent av totalexporten. För år 1965 är motsvarande andel beräknad till 49 procent. Denna förskjutning är ett uttryck för att man inte tror att det går att öka exporten på Västeuropa. För att man skall kunna få avsättning för produktionen blir det då nödvändigt att öka försäljningen på andra marknader. Förskjutningen har alltså karaktären av en förhoppning. Skulle denna förhoppning inte slå in kommer uppenbarligen industrin att ställas inför besvärliga problem.) Vid hearingen diskuterades

ingåen-

107 de sannolikheten av de prognoser, som finns redovisade i det föregående. Man tog h ä r v i d bl. a. upp frågan om det var rimligt att tänka sig, att den svenska massaexportens expansion skulle komma att inriktas nästan enbart på Västeuropa. Det framhölls härvid att bakom denna prognos bl. a. ligger mycket ingående undersökningar rörande konsumtion och produktion av massa på olika marknader, som gjorts inom FAO. Man h a r inom de svenska företagen en stark känsla av att utredningarna pekar i rätt riktning. Under sådana omständigheter kommer man till att den enda potentiella marknad av verklig betydelse, som finns för den skandinaviska massan är just Västeuropa och att det bör gå att på denna marknad avsätta kvantiteter av prognosticerad storlek. När det gäller p a p p e r och papp har man ju tänkt sig en utomordentligt kraftig exportökning — kanske 90 procent — vilken i huvudsak även den skulle falla på Västeuropa. Även på denna punkt hänvisade man till de prognoser, som gjorts inom FAO och som pekar på en mycket kraftig ökning av importbehovet. Av stor betydelse för exportutvecklingen på England är givetvis EFTA-överenskommelsen. Den ovissa faktorn både när det gäller massa och papper och papp är emellertid utbudet från Nordamerika på den europeiska marknaden. Under prognoserna ligger den föreställningen att någon större ökning av detta utbud icke skall äga rum. Man har för närvarande en viss överkapacitet inom massa- och pappersindustrin i Nordamerika, men de svenska företagen räknar med att denna och nytillkommande kapacitet inom detta område skall kunna absorberas utan någon egentlig ökning av exporten på Västeuropa.

Även om man alltså i stort sett trodde, att det skulle bli möjligt att avsätta de prognosticerade kvantiteterna hyste man en viss oro för att kapaciteten skulle komma att växa något för snabbt just under perioden 1961—65. Den överkapacitet, som då eventuellt skulle kunna uppstå, ansåg man emellertid skulle bli absorberad under de därpå följande åren. Råvaruförbrukningen

Av de utredningar som gjorts på denna punkt av de olika organisationerna kan bl. a. utläsas följande. När det gäller förbrukningen av massaved räknar man med en viss nedgång i åtgångstalen och en fortsatt förskjutning mot lövved. År 1955 svarade lövveden för 4 procent av försörjningen med ved, 1959 var andelen 7 procent. För år 1965 skulle man komma fram till ca 10 procent om tendensen fortsätter. De svenska skogarna innehåller 15 procent lövved. Det är emellertid inte osannolikt att lövvedens andel av massavedsförsörjningen blir större än detta tal, när den fullt kan utnyttjas. Av barrveden kan ju nämligen en hel del beräknas gå till andra ändamål. Sågflis antas spela en relativt sett allt mindre roll för råvaruförsörjningen vid massafabrikerna i framtiden. Kvantitativt sett kommer den dock att öka. För tillverkningen av papper och papp räknar man med en viss sänkning fram till 1965 av förbrukningen av fibermaterial per ton färdig vara. Det rör sig om en sänkning på 2 å 3 procent. Denna sänkning sammanhänger med ändrad produktionssammansättning och förbättrad teknik. För wallboard räknar man med att förbrukningen av sågflis skall vara oförändrad mellan 1959 och 1965 medan

108 behovet av ved skall öka ungefär till det dubbla. Massa- och pappersindustrierna är mycket stora konsumenter av elenergi och bränsle. Enligt en av CDL år 1960 reviderad prognos skulle år 1965 denna industri svara för en tredjedel av hela industrins förbrukning av elenergi och dessutom visa den kraftigaste relativa ökningen mellan 1958 och 1965. Detta trots att dessa prognoser för massaproduktionens del är baserade på en produktionsprognos, som år 1965 ligger 10 procent lägre än den i diagram 31 återgivna. För papper och papp stämmer de två prognoserna överens. För förbrukningen av bränsle räknar man med 1,4 milj. m3 för år 1959 och 2,2—2,3 milj. ms för 1965. (Vid båda tillfällena räknat i olja.) Såväl 1959 som 1965 räknar man med att av bränslet 100 000 ton skall utgöras av stenkol. I detta sammanhang anföres följande. »På längre sikt kommer sannolikt förbrukningen av kol och koks i skogsindustrin att beskäras ytterligare. Försök att stimulera företagen till långtidskontrakt på kolstybb till förmånliga priser h a r sålunda mötts av ringa gensvar. Under förutsättning av någorlunda goda k o n j u n k t u r e r och att ingen bristsituation inträder torde industrin i valet mellan kol och olja — även om det förra i värmevärde räknat skulle ställa sig något billigare än b r ä n n olja •— föredra det senare bränslet ur synpunkten av större renlighet och bekvämlighet samt minskade arbetskostnader. På arbetarhåll gör sig numera också ett visst motstånd att arbeta med kol märkbart.»

I samband med frågan om åtgången av olika råvaror diskuterades vid hearingen råvarusituationen i stort. Det brukar inte sällan anföras att den svenska massa- och pappersindustrins ställning i framtiden kan bli väsentligt försämrad som en följd av ökat utnyttjande av olika tropiska trädslag.

Från svenska företag har man också i någon mån engagerat sig i utländska försök med massaframställning ur eucalypthus och liknande trädslag. En utveckling efter sådana linjer kan tänkas bli av betydelse för den svenska industrin på lång sikt, men bedöms knappast kunna påverka utvecklingen under prognosperioden. I Sverige används för närvarande avfallspapper i förhållandevis ringa utsträckning i produktionen. Detta sammanhänger bl. a. med att en stor del av industrin varit så lokaliserad, att transportkostnaderna blivit höga. En stigande pappersförbrukning hos en alltmer urbaniserad befolkning kan emellertid leda till förändringar på detta område. En sådan utveckling bör nämligen minska kostnaderna för insamling av avfallspapper. Vid hearingen framhölls också med eftertryck att frågan om storleken av den svenska råvarubasen mer är en ekonomisk än en biologisk fråga. Vid ett givet pris på massa finns det nästan alltid områden, som ligger så oförmånligt till ur transportsynpunkt att massavedssortimenten där saknar värde. För närvarande ligger betydande områden utanför denna nollgräns. Den framtida storleken av råvarutillgångarna är därför en funktion av avsalupriserna samt transportkostnaderna, vilka i sin tur bl. a. sammanhänger med vägväsendets utbyggnad.

Arbetskraften

Diagrammen 32 och 33 visar utvecklingen av antalet sysselsatta i massa-, pappers- och wallboardindustrin. Som nämndes i inledningen stöter det på svårigheter att fördela de sysselsatta i kombinerade företag på massa- respektive pappersproduktion. Deluppgif-

109 Diagram

33. MASSA-

OCH PAPPERSINDUSTRI. 1935—65

Antal

anställda

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

A00

Antal anställda 1959 Mossaindustri = 22 200 Pappersindustri = 26 800

200 Enligt enkäten

Enligt K K

Pappersindustri

iOO Massaindustri M a i s a - o c h popp ersindustri

I

I

I

I

I

I

I

_L_L

terna för massa och papper bör därför användas med stor försiktighet. 1 Mellan 1959 och 1965 beräknar man att antalet sysselsatta skall stiga med 5 procent i papperstillverkningen och med 11 procent i massaproduktionen. För papperets del kan en sådan utveckling sägas innebära ett visst brott mot det föregående. För wallboardproduktionen räknar man med en ökning på 3 procent. Den årliga ökningen av antalet anTabell 73

Industribransch

Årlig ökning av antal anställda 0/

/o

Massaindustri Pappersindustri . . . Wallboardindustri .

I

I

I 1

I

i

I I960

i940

1953—59

1959—65

0,9 3,2 4,0

1,8 0,9 0,5

i

i 1965

ställda under de två aktuella sexårsperioderna för de olika områdena framgår av tabell 73. De undersökningar som gjorts inom branschorganisationerna beträffande förekomsten och den sannolika utvecklingen av skiftarbete kan i stora drag sammanfattas på följande sätt. Inom massaindustrin är för närvarande kontinuerlig drift i stort sett genomförd och denna driftsform torde vara praktiskt taget allenarådande 1965. Det är dock att märka att även vid helkontinuerlig drift inte mer än omkring hälften av arbetsstyrkan verkligen går på kontinuerliga skift. Resten är sysselsatt bl. a. som vedgårdsoch utearbetare, som reparatörer och med packnings-, sorterings-, lagrings1 Anställda i anläggningar med helt integrerad produktion har förts till pappersindustrin i enlighet med KK's praxis.

110 Diagram

34. MASSA-

OCH PAPPERSINDUSTRI. per anställd 1935—65

Produktionsvolym

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 500

HOO Förädlingsvärde, i n s t ä l l d

1959-27? 00 kr

500 S

:ao

S Enligt Kh

^ ** _^>^

s

S

Enlig-t enkäten

1 1935

1 1

och lastningsarbeten. Huvuddelen av dessa arbetar normalt endast dagskift. Vid pappersbruken har övergången till kontinuerlig drift gått mindre hastigt, över hälften av bruken kör dock kontinuerligt för närvarande, medan resten kör intermittent •— kontinuerligt med stopp över söndagsdygnet. Den övervägande delen av pappersbruken planerar emellertid att övergå till kontinuerlig drift fram till 19G5. Inom Svenska Pappersbruksföreningen har man gjort en kalkyl rörande effekten på produktionen av detta. Man kommer därvid till en ökning av kapaciteten på 60 000 å 70 000 ton, vilket är en i sammanhanget försumbar andel av den planerade totala ökningen. Att ökningen blir så ringa sammanhänger med att majoriteten av de stora bruken redan övergått till kontinuerlig drift. Även inom wallboardindustrin planerar man en övergång till kontinuer-

1 1 1955

1 1 1

1 1 1 1 I960

lig drift. Det har beräknats att detta skulle ge ett tillskott i kapacitet på 12 500 ton för hård board och några tusen ton för porös board, även detta i sammanhanget små kvantiteter. Produktion per anställd. Diagrammen 32 och 34 visar utvecklingen av produktion per anställd. Vi har här inte skilt på massa- och pappersproduktion eftersom uppdelningen av produktionen respektive antalet sysselsatta på olika tillverkningsgrenar av tekniska skäl inte helt stämmer överens. Under sexårsperioden 1953—59 uppgick ökningen i produktion per anställd i massa och p a p p e r till 4,2 procent per år. För perioden 1959—65 är motsvarande tal 6,6 procent. Det är alltså fråga om en påtaglig ökning av takten. För wallboard ter sig läget annorlunda. För perioden 1953—59 hade man

Ill en ökning på 8.3 procent per år, medan motsvarande tal för 1959—65 blir 2,6 procent per år. Förädlingsvärdet per anställd är högt i här aktuella branscher. För fristående massafabriker låg det 1959 på 30 000 kronor, i fristående och kombinerade pappersbruk på 26 200 kronor och i wallboardfabrikerna på 27 600 kronor.

I diagram 36 återges investeringarna för de tre delbranscherna fr. o. m. 1952. Prognosuppgifterna anger här att investeringarna i pappersindustrin skulle bli lägre 1961—65 än under slutet på 50-talet. Vid första påseende är man kanske benägen att uppfatta detta som endast ett uttryck för brister hos det underliggande materialet sammanhängande med de tidigare nämnda klassificeringssvårigheterna. Det visar sig emellertid att uppgifterna för 1959 stämmer mycket väl med KK's investeringsstatistik, vilket gör en mindre benägen att utan vidare förkasta delresultaten på denna punkt. Det är också tydligt att en nedgång av investeringarna i pappersoch papptillverkning mycket väl kan vara förenlig med en kraftig produktionsuppgång. Denna kan nämligen vara

Investeringarna

Diagram 35 visar utvecklingen av investeringarna inom branschen.i Av investeringarna avser ungefär hälften reparationer och ersättningsinvesteringar för att hålla produktionsapparaten intakt. Andelen varierar något mellan de olika branscherna och beräknas för perioden 1961—65 vara i massa och papper drygt 40 procent och i wallboard 60 procent. Differenserna torde sammanhänga med variationer i expansionstakten.

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

Diagram 35. MASSA-, PAPPERSOCH WALLBOARDINDUSTRI. (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937=100) 1935—59 i effektiva hästkrafter

Investeringar samt drivkraft Drivkraft I0OD hk 2000

•ivesTerinqor idex 1 1l Inves+eringor 1959= 751 milj. kr varav underhåll od reparationer • Z50 milj. kr

/ '

i

Enligt enkäten -i

.•** onrr»

..•••'

Drivkraft

/"""

...•••'

>^Enligt KK

ICO Inventeringar rn

fl

IS35

1 1940

1 1

i 1945

1 1 11

1 1 I 1959

1 1953

!

1 1

_J_]_1__L_

112 Diagram 36 MASSA-, PAPPERSOCH WALLBOARDINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1952—59 i effektiva hästkrafter MASSAINDUSTRI

PAPPERSINDUSTRI

Investeringar Drivkraft Index 1000 hk 300 D 1 1 Investeringar 1959 • 391 milj. Ur varav underhåll och reparationer = 139 milj. kr

Investeringar Drivkraft Index 1000 hk IZ00 300 Investeringar 1959= 329 milj. kr varav underhåll och reparotioner • 96 milj. kr

8G0

6C0

200 WALLROARD INDUSTRI Drivkraj; Investeringar 1000 hk Index 100 300 Investeringar 1959 = 31 milj. kr varov underhäll och reparationer = 15 milj. kr 250

OCJ

sno

'50 Investeringar

V^ct

!00

AGO

Enligt nn

Enliat enkäter

Drivkraft

I 1952

i I 1955

I I

0 I960

l%5

113 ett uttryck för att stora investeringar under en tidigare period nu mognar fram. Vad som framkom vid hearingen tyder på att denna tolkning är riktig. Den tekniska utvecklingen

Beträffande den tekniska utvecklingen har bl. a. lämnats följande upplysningar beträffande massaindustrin. »Som nya produkter efter 1946 i massaindustrin kan angivas halvkemisk massa och lövvedsmassa. Halvkemisk massaproduktion kan betecknas som en ny produktionsform, medan lövvedsmassa framställdes likartat med barrvedsmassa. Orsaken till båda de nya massatyperna är önskemål om bättre utnyttjande av de betydande lövvedstillgångarna i våra skogar. Båda massatyperna torde i huvudsak användas som substitut för traditionella massatyper.

8— 107668

Det papper, som framställes av halvkemisk massa, går i främsta rummet till wellpapptillverkning (det vågade innerskiktet i pappen) och har visat sig vara ett utmärkt utgångsmaterial för sådan fabrikation. Den halvkemiska processen ger ett avsevärt högre vedutbyte än de traditionella kemiska kokmetoderna, dock lägre än slipmassetillverkningens. Under senare år har gränsen mellan sulfitmassa, traditionellt framställd av granved och sulfatmassa, traditionellt framställd av tallved i viss utsträckning blivit mindre markerad genom modifierade produktionsprocesser såsom sulfitkokning på natriumbas med användning av tallved. Till 1965 torde även sulfitkokning på magnesiumbas ha tillkommit. I denna process kan flertalet vedsorter användas.»

KAPITEL 9

Pappersvaru- och grafisk industri

De olika undergrupperna inom denna industri framgår av tabell 74, som också visar fördelningen av förädlingsvärdet åren 1952 och 1959 enligt Kommerskollegii (KK) industristatistik. 1 Som synes har inga nämnvärda förskjutningar mellan olika grupper inom industrin skett under perioden. Anmärkningsvärt synes vara att icke emballageindustrin har ökat kraftigare. Detta kan tänkas sammanhänga med olikartad prisutveckling för de olika grupperna. Som framgår av tabellen är gruppen mycket heterogen och det har inte varit möjligt för oss att erhålla uppgifter från alla de smärre delgrupper som ingår i denna industri. Representativi-

Tabell 74. Förädlingsvärdet inom pappersvaru- och grafisk industri 1952 och 1959

Industribransch

Procentuell fördelning av förädlingsvärdet (i löpande priser) 1952

35,8 4,0 1,7 2,7

35,6 3,9 1,8 2,9

Tidningstryckerier Pås- och kuvertfabriker . . Tapetfabriker Wellpappfabriker Kartong- och emballagefabriker Papp- och pappersindustri ej s. n Bokbinderier Bok- och accidenstryckerier Annan grafisk industri . . .

5,5

5,9

2,0 7,4 34,0 6,9

1,6 5,8 34,5 8,0

Totalt

100,0

100,0

teten hos det erhållna materialet är därför bristfällig. Vi har emellertid haft vissa möjligheter att jämföra de erhållna värdena med motsvarande uppgifter ur IUFs konsumtionsundersökning. En sådan jämförelse visar att de erhållna prognoserna tycks stå i hygglig överensstämmelse med de resultat som man kommer fram till om man utgår från konsumtionssidan. 2 Produktionen och arbetskraften

Hur företagen tänkt sig utvecklingen av produktion, sysselsättning och produktion per anställd framgår av tabell 75. Som framgår av tabellen föreligger hygglig överensstämmelse mellan de siffror som erhållits från enkätföretagen för perioden 1955—59 och motsvarande uppgifter från Kommerskollegium. När det gäller den framtida utvecklingen har företagen tänkt sig en fortsatt stegring av produktionen. Tidningstryckerierna väntar dock en avsevärt långsammare ökningstakt i framtiden. Produktionsvolymen för hela branschen skulle 1965 enligt enkätföretagen ligga 21 procent över 1959 års volym. För antalet anställda skulle mot1 Branschen motsvarar grupp 5 e samt grupp 6 a—d enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. 2 Se IUI:s konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, sid. 86 ff.

115 Tabell 75. Produktion,

antal anställda och produktion per anställd inom och grafisk industri 1955—65

pappersvaru-

Procentuell ökning per år

Industribransch

Enl. KK

Enl. enkätföretagen

Enl. KK

Produktion per anställd

Antal anställda

Produktion

Enl. KK

Enl. enkätföretagen

Enl. enkätföretagen

1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1959 1959 1965 1959 1959 1965 1959 1959 1965 Tidningstrvckcrier Övrig pappersvaru- och grafisk industri Hela branschen

— 4,0

6,1

2,2

0,7

2,9

1,0

3,9

3,7

1,0

0,6

1,7

4,7

3,2

0,9

1,3

1,5

— 3,1

3,1

1,2

3,3

2,0

3,3

1,7

gifter kopplats samman med de av oss erhållna värdena för år 1959.

svarande ökning uppgå till 9 procent, vilket leder till att produktionen per anställd under perioden 1959—65 stiger med 11 procent. Ovanstående data har åskådliggjorts i diagram 37, där den historiska utvecklingen enligt KK's upp-

Marknadsutvecklingen

Någon export av betydelse äger inte rum inom denna industri. Inom en del

Diagram 37. PAPPERSVARUOCH GRAFISK INDUSTRI. Produktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 800 700 600

Förädlingsvärde 1959 = 1 071 milj tr — Antal anstauc a 1303 - MO 3UU Förädlingsvärc e/anställd = 22 100 Ur

500 A00 Enligt tr.hötfcT Enligt KK

^

300 ^ f *

ProduMicn

s^

200 Produkiion/anställ —H—t—1

\"~

I9«

1 1950

\

1 1 1955

1 I960

116 företag synes dock en viss exportaktivitet pågå och man väntar sig att en mindre export skall utveckla sig fram till 1965. Det gäller produkter som kuvert och skrivhäften. Vad beträffar importkonkurrensen verkar man inte hysa några större farhågor. Detta i jämförelse med förhållandena i andra branscher. Importhotet tycks komma från prisbilliga kvaliteter och från företag som i speciella fall kan lämna snabba leveranser.

cenniets början. Erhållna uppgifter tyder på att investeringarna under år 1961 kommer att stiga till en ny rekordnivå. Investeringarnas utveckling framgår av diagram 38. 1 I diagrammet har även inlagts en kurva över antalet installerade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar. De data som erhållits från företagen anger en investeringsnivå för prognosperioden, som ungefär överensstämmer med medeltalet för perioden 1955—59. Detta betyder att man tänkt sig en kraftig nedgång i jämförelse med de investeringsvärden som uppnåddes under åren 1959 och 1960 och som med all sannolikhet kommer att uppnås under år 1961. Med hänsyn till den ökning

Investeringarna

Inom denna bransch steg investeringarna efter andra världskriget mycket starkt fram till år 1950. Därefter kom en nedgång som pågick till år 1953. Under tiden därefter har stegringen varit kraftig och under slutet av 50-talet har man nått upp till värden, väsentligt högre än dem som uppnåddes vid de-

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

Diagram 38. PAPPERSVARUOCH GRAFISK INDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i jästa priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar Index

Drivkraft IC00 hk 1200

1 Investeringa r 1959= 123 milj kr varav underhäll ac T repcrationer= 27 milj. kr

A

\p -<r 7\l

\

ISO

/

' ^ » ^ » -o- — • - t Enliqt enko-hen

c

m

/ E n l i g f KK

200 Drivkraft

' • T T T T * 'V'\"t'V 1935

,7.......... 1945

'TV i I .

i

i

i

i

I ' l l

I960

1965 Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

117 av produktionen som man tänkt sig inom företagen kan detta te sig något överraskande. Det är emellertid möjligt att vi här som på andra områden kan ha anledning räkna med, att man för hela perioden fram till 1965 får kalkylera med en något lägre investeringsnivå än

den man haft under den allra senaste tiden. Detta skulle då innebära att produktionsökningen under prognosperioden väsentligen är att se som ett resultat av de stora investeringar som ägt rum under senare år inom denna industri.

K A P I T E L 10

Livsmedelsindustri

Inom livsmedelsindustrin är det material som erhållits från företagen inom kvarn-, bageri-, mejeri- och slakteriindustrierna av dålig kvalitet. För dessa delgrupper föreligger dock relativt goda möjligheter att göra produktionsprognoser baserade på annat material. 1 Sådana prognoser har därför gjorts inom IUI. Samtidigt har de på företagens uppgifter baserade prognoserna för råvaruförbrukning, sysselsättning och investeringar justerats. Redogörelsen omfattar följande grupper. 2 I. a) Kvarnindustri (7 a) b) Bageriindustri (7 b) II. a) Mejeriindustri (7 e) b) Margarinindustri (7 i) III. Slakteriindustri (7 f) IV. a) Sockerindustri (7 c) b) Chokladindustri (7 d) c) Konservindustri (7 g, h)

Uppgifter

V. a) Sprit-, vin- och tobaksfabriker (8 a, d) b) Bryggerier och läskedrycksfabriker (8 b, c) VI. Övrig livsmedelsindustri (7 k ) . Ingen undersökning har gjorts för gruppen övrig livsmedelsindustri. Inom denna grupp dominerar kafferosterierna med ca 50 procent av förädlingsvärdet. 3 Bland övriga undergrupper kan nämnas jäst-, kraftfoder-, ättiks- och senapsfabriker. Den följande redogörelsen inledes med vissa allmänna upplysningar beträffande livsmedelsindustrin. De uppgifter som i de olika avsnitten lämnas om den tidigare utvecklingen baserar sig på officiell statistik och IUI:s konsumtionsundersökningar 4 , i vissa fall kompletterade med approximativa värden för 1959.

om livsmedelsindustrin

Produktionsstruktur

Tabell 76 ger en översiktlig bild av livsmedelsindustrins struktur och produktionsutveckling under senare tid. Volymen av den totala livsmedelsproduktionen har enligt preliminära beräkningar ökat med ca 19 procent från 1952 till 1959. För hela industrin var motsvarande tal 28 procent. Samtidigt har livsmedelsindustrins andel av den totala industriproduktionen något stigit, mätt med förädlingsvärde,

i dess helhet

Prognoserna baserar sig på IUI:s konsumtionsprognos för 1965 och en för SMR gjord prognos för konsumtionen av mejeriprodukter 1975; överläggningar med docent Odd Gulbrandsen och med representanter för Sveriges Bageriidkareförening, Svenska Mejeriernas Riksförening och Sveriges Slakteriförbund. 2 Siffrorna inom parentes avser motsvarande grupper enligt Kommerskollegii (KK) industrigruppering (1952). 3 Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. 4 Se IUI:s konsumtionsprognos för 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, kapitel 3.

119 Tabell 76. Förädlingsvärde,

antal anställda och investeringar inom 1952 och 1959

livsmedelsindustrin

Procentuell fördelning av

Förädlingsvärde (i löpande priser)

Industribransch

Kvarnindustri Bageriindustri Slaktcriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit- och vinfabriker Tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker . övrig livsmedelsindustri (kafferosterier) Totalt Procentuell andel av värdena för hela industrin Summa i absoluta värden

Investeringar (exkl. underhållsoch rep.arbeten)

3,3 17,6 17,1 11,9a) 2,5 6,8 6,8 5,0 6,2 3,9 13,8 5,1 (1,8) 100,0

4,6 17,2 18,1 13,7 2,0 6,3 6,9 6,6 2,6 3,3 11,2 7,5 (3,5) 100,0

3,5 19,8 17,8 14,4 1,4 5,1 8.5 7,1 3,0 2,9 12,4 4,1 (0,6) 100,0

2,5 22,1 19,3 13,9 0,9 3,9 8,3 9,0 2,3 2,3 11.2 4,3 (1,0)

4,5 12,9 19,4 20,2 2,5 9,8 3,7 4,7 2,9 2,9 10,0 6,5

100,0

100,0

—

9,3

10,5

8,0

8,1

9,6

1 136 mkr

1 998 mkr

64 189

67 576

254 mkr

a) För mejerierna har angivits ett uppskattat värde, eftersom värdet för 1952 är missvisande genom felföringar av mjölkpristillägget.

eller från 9,3 till 10,5 procent. Detta är en följd av att prisnivån inom denna industri stigit snabbare än inom industrin i övrigt. De olika delgruppernas relativa betydelse har också förändrats något. Anmärkningsvärd är kvarnindustrins ökning. Denna kan bl. a. tänkas sammanhänga med ökad produktionsandel för industristatistikens företag och övergång till mer förädlade produkter av typen flingor, kakmixer etc. Av betydelse torde också ha varit en viss förbättring av lönsamheten. Produktionen av mjöl har ökat endast med 3 procent mellan 1952 och 1959. Konservindustrin har ökat sin andel med 32 procent. Denna expansiva bransch svarar dock ännu för en ringa del av hela livsmedelsproduk-

tionen. Sprit- och vinindustrin har minskat även absolut. Detta hänger samman med de höjda skatterna. För bryggerier och läskedrycksfabriker har skett en smärre produktionsökning, dock icke tillräckligt stor för att upprätthålla produktionsandelen. Inom gruppen övrig livsmedelsindustri är det framför allt kafferosterierna som ökat. Sysselsättningsförhållanden

I tabell 76 visas även fördelningen av antalet sysselsatta åren 1952 och 1959. Fördelningen av arbetskraften överensstämmer inte helt med fördelningen av produktionen, vilket är ett naturligt uttryck för olika grad av mekanisering. Det framgår att till de högst mekaniserade grenarna hör kvarn-, mar-

120 garin-, socker- och annan livsmedelsindustri (speciellt kafferosterierna), medan de minst mekaniserade är bageri-, slakteri- och konservindustrierna. Investeringarna

I tabellen lämnas till sist uppgift om hur bruttoinvesteringarna fördelar sig Kvarn-

och

Produktionen

Vid en bedömning av utvecklingen inom kvarn- och bageriindustrin är det naturligt att utgå från konsumtionsutvecklingen. Man kan då konstatera en sänkning med ca 8 procent under 1950-talet av volymen av den totala konsumtionen av kvarnindustrins produkter av enskilda konsumenter respektive bagerier o. dyl. Den direkta konsumtionen av mjöl och gryn minskade med 29 procent medan brödkonsumtionen steg med 14 procent. Det är dock tyvärr så att det inte finns något direkt och enkelt samband mellan den totala produktionen av kvarn- och bageriprodukter och utvecklingen av kvarn- och bageriindustrin i industristatistikens mening. En icke oväsentlig del av förmalningen torde sålunda fortfarande äga rum vid kvarnar med mindre än 5 anställda och inom bageriindustrin äger en mycket stor del av produktionen rum vid småbagerier. På basis av ett studium av konsumtionsutvecklingen och de svar vi erhållit från olika kvarnar och bagerier samt efter samtal med olika experter har vi kommit till den slutsatsen, att det kan vara rimligt att räkna med följande produktionsutveckling för våra grupper. För kvarnindustrin kan produktionsvolymen sålunda väntas stiga med 4

på olika grupper inom livsmedelsindustrin. Totalt uppgick investeringarna i dessa industrigrenar år 1959 till 254 miljoner kronor. Till detta kom 104 miljoner i reparations- och underhållsarbeten. Fördelningen på olika grupper stämmer tydligen i stort sett överens med fördelningen av produktionen.

bageriindustri procent från 1959 till 1965. Hänsyn har då tagits till den övergång till mer förädlade produkter, såsom kakmixer e t c , vilken för närvarande äger rum inom kvarnindustrin, samt till att de kvarnar, som kan beräknas bli nedlagda i relativt ringa utsträckning ingår i industristatistiken. Någon ökning av förbrukningen i ton har vi däremot inte räknat med. För bageriindustrin kan produktionsvolymen väntas stiga med 20 procent från 1959 till 1965. De grupper som främst torde öka är finbrödsbagerierna samt knäckebrödsfabrikerna, där man räknar med en betydande exportökning. Arbetskraften

Kvarnarna räknar med oförändrat antal anställda medan bagerierna väntar sig en ökning med 6 procent. Produktion per anställd. Inom kvarnindustrin har produktionen per anställd stigit med 33 procent mellan 1954 och 1959 efter att tidigare ha varit i stort sett oförändrad under en lång rad av år. Detta sammanhänger med den strukturrationalisering, som genomförts under senare år. Enkätföretagen förutspår en ökning med 4 procent fram till 1965. Inom bageriindustrin har produktiviteten stigit svagt och mycket jämnt

121 med knappt 1 procent per år under en lång period. För framtiden tänker sig företagen en något kraftigare ökning främst på grund av den väntade ökningen av ackordsarbete. Företagens prognoser visar en ökning av produktionen per anställd med mellan 10 och 15 procent från 1959 fram till 1965. Mejeri-

Investeringarna

Enkätföretagen inom bageriindustrin väntar sig en oförändrad investeringsnivå jämfört med 1959. Detta överensstämmer också med åsikterna inom branschorganisationen. För kvarnarna väntar man sig en minskning med 25 procent bland de svarande företagen.

och

margarinindustri produktion av mejerimjölk vara i stort sett oförändrad. Som ett resultat av förskjutningarna mellan de olika produkterna kommer emellertid förädlingsvärdet att öka med ca 30 miljoner kronor. Enligt den preliminära industristatistiken var mejeriindustrins förädlingsvärde 273 miljoner kronor 1959. Den ovannämnda förskjutningen skulle alltså leda till en höjning av detta värde med drygt 10 procent vid konstant råvaruvärde. Eftersom man i KK's produktionsindex arbetar med fasta förädlingsandelar kommer emellertid detta index inte att stiga med mer än ca 2 procent. Detta värde torde stå bäst i överensstämmelse med dem som erhållits för andra grupper. En osäker faktor är exporten. För

Produktionen

Mejeriindustrins produktion har under hela 50-talet varit sjunkande, medan margarinindustrin har expanderat kraftigt. Vår prognos för mejeriindustrin baserar sig på en prognos för 1975 som gjorts av docent Gulbrandsen för Svenska Mejeriernas Riksförening. Detta är en prognos dels för konsumtionen, dels för produktionen. Vi har antagit en linjär utveckling för prognosens delposter och med ledning härav interpolerat värdena för 1965. Som synes av tabell 77 väntar man sig en minskning av konsumtionen av mjölk, tunn grädde och smör medan den tjocka grädden och osten väntas öka. Samtidigt beräknas jordbrukets Tabell 77. Konsumtion

och produktion

av mejeriprodukter

1958 och 1965

Tusen ton 1965

1958 Produktslag

Konsumtionsmjölk Tunn grädde Ost

Konsumtion

Åtgång av 4 % mejerimjölk

Konsumtion

Åtgång av 4 % mejerimjölk

1 326,4 23,6 20,6 70,8 46,8

995 212 62 1 487 515

1 194,4 41,9 16,3 58,4 66,9

896 377 49 1 226 736

Totalt

3 271

Beräknad produktion av mejerimjölk

3 359

Restpost (export av smör) Produktionens värde (milj. kr.). . . .

4,2 1551

3 284 3 348 3,0 1580

122 att få balans mellan mejerimjölkproduktion och mejeriproduktion kommer nämligen som framgår av tabellen fortfarande en viss export att erfordras. Inom margarinindustrin räknar man med en ökning av förädlingsvärdet på 3 procent fram till 1965 från 1959. Det är emellertid tveksamt om detta inte innebär en underskattning med hänsyn till den förutsedda nedgången av smörkonsumtionen. Tänker man sig t. ex. att den totala matfettskonsumtionen blir oförändrad leder det till en ökning av margarinproduktionen med drygt 15 procent fram till 1965.

Arbetskraften

Inom mejeriindustrin förefaller det rimligt att räkna med oförändrat eller svagt sjunkande antal anställda. Inom margarinindustrin räknar man med att antalet anställda skall minska med 5 procent. Produktion per anställd. Mejerierna har länge haft en sjunkande produktion per anställd enligt den officiella statistiken. Denna tar dock icke hänsyn till den ökade förädlingsgraden,

främst ökad paketering av mjölk och smör. Hur den verkliga produktionsvolymen per anställd utvecklat sig är svårt att uttala sig om utan ingående undersökningar. Så mycket torde dock vara klart att den officiella statistiken ger en missvisande bild av förhållandena. Produktivitetsutvecklingen har otvivelaktigt varit mer gynnsam i verkligheten. Enligt erhållna upplysningar skulle den ha varit konstant eller svagt stigande under perioden. Margarinindustrins produktivitet har stigit oerhört snabbt och har enbart under 1950-talet fördubblats. Enkätföretagen som representerar ca 85 procent av branschen väntar sig dock endast en 8-procentig ökning fram till 1965.

Investeringarna

Enligt en inom SMR gjord beräkning skulle investeringarna inom mejeriindustrin under perioden 1961—65 uppgå till i medeltal 75 miljoner kronor per år. Detta innebär en 6-procentig ökning jämfört med 1959. Inom margarinindustrin väntas en sänkning med 5 procent jämfört med 1959.

Slakteriindustri Produktionen

Under efterkrigstiden har produktionsvolymen inom slakteriindustrin stigit med något under 4 procent per år i genomsnitt. För perioden 1959—65 tänker sig enkätföretagen en lägre ökningstakt; för hela perioden 11 procent eller ungefär samma ökning som enligt IUI:s konsumtionsprognos. 1 Förädlingsvärdet av den export, som sker från slakterierna, är lågt, ca 10 miljoner kronor, eftersom det nästan

uteslutande rör sig om hela eller halva slaktade djur. Några planer på en mer omfattande export av förädlade produkter föreligger av allt att döma icke för närvarande. Arbetskraften

Antalet anställda i slakteriindustrin har ökat i nästan samma takt som produk1 Se IUI:s konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, sid. 41 ff.

123 tionen. För tiden fram till 1965 beräknas ökningen bli 7 procent. Produktion per anställd. En jämförelse mellan produktionsindex och antalet anställda enligt Kommerskollegium ger vid handen att produktionen per anställd stigit mycket långsamt under efterkrigstiden, eller med 10 procent på 14 år. Den låga ökningstakten kan tänkas bero på att produktionsindex inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till den stigande förädlingsgraden i branschen, ökad styckning, mer paketering, bättre kvalitetskontroll och hygien osv. För perioden 1955—59 visar dock även enkätföretagen samma låga ökningstakt. Denna tänker man sig skall gälla även för framtiden. Man väntar sålunda en ökning med endast 4 procent fram till 1965.

Investeringarna När det gäller investeringarna har enkätföretagen angivit en stark minskning i jämförelse med perioden 1955— 59. Det förefaller sannolikt att de företag, som lämnat uppgifterna, utgör ett urval av sådana som företagit relativt stora investeringar under slutet på 50-talet och att de därför kommer att ha en förhållandevis låg investeringsnivå under början på 60-talet. Med ledning av deras uppgifter skulle man alltså komma fram till en investeringsprognos som låg alltför lågt. På basis av uppgifter som erhållits från den centrala organisationen h a r vi därför justerat upp prognosen, vilket innebär att vi antar att investeringarna under perioden 1961—65 kommer att uppgå till 70 miljoner kronor per år. Detta innebär en något högre nivå än år 1959.

Socker-, choklad- och konserv För de tre grupper, som h ä r är aktuella, h a r de uppgifter som erhållits från företagen varit av ur teknisk synpunkt rätt god kvalitet. I tabell 78 har sammanfattats utvecklingen för dessa branscher av produktion, antal anställda samt produktion per anställd. Vidare Tabell

78. Produktion,

industri1

har i tabellen redovisats motsvarande utveckling enligt Kommerskollegium. Som synes är överensstämmelsen mellan KK's värden och enkätföretagens 1 Med chokladindustri förstås här choklad-, konfekt- och glasstillverkning.

antal anställda och produktion per anställd choklad- och konservindustrin 1955—65

inom

socker-,

Procentuell ökning per år Produktion Industribransch

Enl. KK

Enl. enkätföretagen

Antal anställda Enl. KK

Enl. enkätföretagen

Produktion per anställd Enl. KK

Enl. enkätföretagen

1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1959 1959 1965 1959 1959 1965 1959 1959 1965 Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri

0,0 5,3 7,3

2,6 — 0,5 — 2,7 — 2,2 — 2,5 1,1 3,2 3,2 — 0,1 — 1,5 3,8 4,2 8,9 11,0 1,7

2,8 5,4 5,5

4,9 4,8 4,5

2,1 2,1 6,9

124 uppgifter för perioden 1955—59 relativt god. 1 \ I choklad- och konservindustrierna sker en ökning av produktionen under prognosperioden på samma sätt som under slutet p å 50-talet, medan sockerindustrin räknar med en mindre produkiionsnedgång. Den industri som visar den i särklass kraftigaste ökningen är konservindustrin. Detta gäller inte bara inom denna grupp utan inom industrin överhuvudtaget. Som framgår av tabellen r ä k n a r man inom konservindustrin med en ökning 1959—65 på 11 procent per år. Eftersom samtidigt antalet anställda inte beräknas stiga med mer än 3,8 procent per år får man en utomordentligt kraftig höjning av produktionen per anställd. Gruppen »konservindustri» omfattar grenar som sinsemellan har haft ganska olikartad utveckling. Det rör sig dels om traditionell konservindustri, som omfattar sillkonserver och vissa typer av grönsakskonserver, dels om den nya konservindustrin, som använder sig av andra konserveringsmetoder; i första hand djupfrysning av grönsaker, fisk och höns. Industrins sammansättning och utveckling framgår i någon mån av en sammanställning ur industristatistiken, som visar fördelningen på olika grupper åren 1952 och 1959. Se tabell 79. Det framgår

tydligt hur

grönsaks-

Tabell 79 Procentuell fördelning av förädlingsvärde i löpande priser

Delbransch

1959 Fiskberedningsanstalter.. Fiskkonservfabriker Grönsaks- och fruktkonservindustri Sylt- och saftfabriker. . .

3 42

4 29

43 12

53 14

Totalt

100 Tabell 80. Konsumtionen av industrifrysta förpackade livsmedel 1950—60

År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 appr.

KonsuStorköksmentförförpackpackningar ningar ton ton 500 1250 2 300 4 150 6 350 9 300 9 550 10 800 12 800 15 000 17 500

0 0 200 350 650 700 950 1 700 2 200 3 000 3 500

Summa ton 500 1250 2 500 4 500 7 000 10 000 10 500 12 500 15 000 18 000 21000

och fruktkonservindustrin ökat sin andel av gruppen på bekostnad av främst fiskkonservindustrin. Inte minst djupfryst har ju haft en utomordentligt snabb utveckling, vilket framgår av tabell 80 som visar konsumtionen av industrifrysta förpackade livsmedel åren 1950—60 enligt Djupf rysningsbyrån. Även i framtiden väntar man sig inom industrin, att den kraftigaste produktionsökningen skall ske inom djupfrysningssektorn. Den svenska konservindustrin har på senare tid visat stark expansionskraft, vilket dels tagit sig uttryck i en icke oväsentlig export av t. ex. ärter till England, dels i grundandet av filialföretag i andra länder.' Sedan 1955 har en betydande export byggts upp inom branschen. Medan exportens andel av produktionen för enkätföretagen 1955 var 4 procent, uppgick den 1959 till 16 procent och väntas fram till 1965 öka till 26 procent, vilket innebär en exportökning med 200 procent fram till 1965. År 1959 exporterade man främst till Eng1 För sockerindustrin är K K ' s och enkätföretagens värden ej fullt jämförbara på grund av att det berörda företaget ej har kalenderår som redovisningsår.

125 land. Detta land väntas dominera även i framtiden, men man räknar även med en expansion av exporten till Västtyskland.

medeltalet för investeringarna under slutet av 50-talet. Investeringarna inom konservindustrin har under 1950-talets sista år och åren 1960 och 1961 (beräknat) legat på en hög nivå. Med tanke på den utomordentligt starka produktionsutveckling som man väntar sig inom denna industri kan det te sig en smula förvånande att investeringsnivån skulle bli lägre under resten av tiden fram till 1965. I jämförelse med investeringarna under år 1960 innebär det en sänkning med 20 procent. Per år skulle de prognosticerade investeringarna under perioden 1961—65 uppgå till 19 miljoner kronor. Det är emellertid möjligt att produktionsökningen under början på 60-talet far ses som ett uttryck för en stark utbyggnad av anläggningarna under slutet på 50-talet och under åren 1960 och 1961.

Investeringarna

Inom sockerindustrin tänker man sig att investeringarna under perioden 1961—65 skall vara lika stora som under år 1959, vilket innebär en ökning i jämförelse med medeltalet för perioden 1955—59 med ca 15 procent. Även inom chokladindustrin har man tänkt sig att investeringarna under perioden 1961—65 skall uppgå till samma belopp som under år 1959. Detta innebär en höjning i jämförelse med medeltalet 1955—59 med 14 procent. Den prognos som gjorts av företagen inom konservindustrin tyder på en sänkt investeringsnivå i jämförelse med

Njutningsmedelsindustri Hur företagen inom denna bransch ser på framtiden framgår av tabell 81. Där redovisas även utvecklingen 1955—59 dels enligt KK dels enligt enkätföretagens uppgifter.

Tabell 81. Produktion,

Produktionen

När det gäller sprit, vin och tobak har man tänkt sig att produktionen i stort sett skall vara oförändrad. Bryggerierna, inklusive läskedrycksfabrikerna,

antal anställda och produktion per anställd inom medels industrin 1955—65

njutnings-

Procentuell ökning per år Produktion Industribransch

Enl. KK

Antal anställda

Enl. enkätföretagen

Enl. KK

Enl. enkätföretagen

Produktion per anställd Enl. KK

Enl. enkätföretagen

1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1959 1959 1965 1959 1959 1965 1959 1959 1965 Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker

2,6

3,5

0,3 — 4,0 — 2,3 — 1,6

6,9

5,9

1,9

2,2

4,7

2,2 — 1,6

3,9

4,7

2,2

0,0

0,0

126 Diagram 39. LIVSMEDELSINDUSTRI. Produktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 800

Förädlingsvärde 1 9 5 9 - 1 998 milj. kr

700 Förodlingsvärc e/anställd=29 600 i r

300 Enligt KK

Enligt enkäten Y

Produktion^.-©'—

—••—"""

Produktior/anstalld... .— —- " .*•

Antal anställda

^xr^r-'^ 100 1935

1 1940

1 1

t

i

l

1 1 1 1

l 1950

Diagram 40. LIVSMEDELSINDUSTRI. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 59 i effektiva Investeringar Index 300 Investerinqar 1959= 353 milj. kr varov underhöll och reporationer = !04 milj. kr

1 1 1 1 1955

I960

1 1 1965

Investeringar (inkl. underh. o. 1937 = 100) samt drivkraft 1935— hästkrafter Drivkraft 1000 hk I20O

40G

ZOO

127 ser däremot fram mot en ökning av produktionen med 2,2 procent per år under början av 60-talet. Denna ökning står i samklang med vad som enligt Kommerskollegii beräkningar inträffat under slutet av 50-talet. Arbetskraften

Inom sprit-, vin- och tobaksindustrin räknar man med att kunna minska antalet anställda i ungefär samma takt som tidigare, medan man inom bryggeriindustrin beräknar kunna öka produktionen med oförändrat antal anställda, även här i likhet med vad som skedde under den tidigare perioden. Produktion per anställd. Resultatet av ovannämnda planer blir för båda industrigrenarna ökningar av produktionen per anställd, dock i långsammare takt än tidigare.

Investeringarna

Inom sprit-, vin- och tobaksindustrin r ä k n a r man med att under åren 1961— 65 investera ungefär lika mycket per år som under år 1959, dvs. ca 20 miljoner kronor. Detta betyder en kraftig

ökning i jämförelse med genomsnittet för perioden 1955—59, som låg på ca 7 Vi miljoner kronor. Inom bryggeri- och läskedrycksindustrin går planerna ut på att investeringarna under perioden 1961 —65 skall röra sig om ca 45 miljoner kronor. Detta är samma nivå som uppnåddes år 1955, men överstiger nivån under 1959. Under detta år uppgick investeringarna till närmare 40 miljoner kronor. I diagram 39 har till sist återgivits utvecklingen för produktionen, antalet anställda och produktionen per anställd inom hela livsmedelsindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii material. Våra prognosvärden h a r kopplats samman med dessa indexserier för år 1959. Diagram 40 visar på motsvarande sätt investeringsutvecklingen.i Där har även lagts in en kurva över antalet installerade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar. 1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

K A P I T E L 11

Textil- och konfektionsindustri

Urvalet omfattade företag i alla storleksklasser. I klassen 5—50 arbetare lyckades vi emellertid endast att få svar från ett enda företag. Då det förefaller olämpligt att låta det enda företaget i den lägsta storleksklassen representera hela denna grupp har vi uteslutit detta företag från bearbetningen. Vårt material avser sålunda endast företag med mer än 50 anställda. För denna grupp blir svarsprocenten för textilindustrin 67 procent och för konfektionsindustrin 58 procent. 1 Genom det sätt på vilket materialet bearbetats kommer det angivna förfarandet att innebära, att man antar att utvecklingen i den lägsta gruppen inte skall avvika starkt från utvecklingen i övriga grupper. Ett sådant resonemang förefaller inte helt orimligt. Inom textil- och konfektionsindustrin har nämligen den lägsta storleksgruppens andel av arbetarantalet förändrats föga under senare tid. År 1950 var andelen 21 procent, medan den såväl 1955 som 1958 uppgick till 25 procent. Produktionen

I diagram 41 har återgivits utvecklingen för produktionen inom textil- och konfektionsindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959. I diagrammet har dessutom särskilt angivits utvecklingen 1955

—59 av produktionen enligt vårt material. Som synes av diagrammet visar vårt material en väsentligt snabbare utveckling 1955—59 än produktionsindex. Detta är också vad man kan vänta sig med hänsyn till att det rör sig om branscher, där ett icke oväsentligt antal företagsnedläggningar ägt rum. Om detta kan förklara hela diskrepansen mellan indexvärdena är dock svårt att bedöma. För sexårsperioden 1959—65 redovisar textil- och konfektionsindustrin en beräknad ökning av produktionen på 2,7 respektive 2,8 procent om året. Motsvarande värde för perioden 1955—59 var 3,9 procent för båda branscherna. Enligt KK's index steg produktionen under denna tid med 1,4 procent om året för textilindustrin och 1,2 procent om året för konfektionsindustrin. De undersökta företagen antar sålunda en något avsaktad utvecklingstakt i framtiden för egen del. Den väsentliga frågan är nu om vi har anledning tro, att prognosvärdena på samma sätt som värdena för 1955—59 skall visa en alltför snabb utveckling i jämförelse med totalindex. Som framhållits i kapitel 1 bör emellertid det förhållandet att vi arbetar med genomgående företag verka i sänkande riktning under prognosperioden. 1

Branscherna motsvarar grupp 9 a, b, d—m respektive 9 c, p—r enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952).

129 Diagram

41. TEXTIL-

OCH KONFEKTIONSINDUSTRI. tionsvolym 1935—65

Produk-

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 Förödlingsvär de 1959: Textilindust Konfektions industri = 6ÄI mil . kr

600 500 400 Enligt enkäten

300 Enliqt K K 1

Konfektionsindus

*

— » t ? 3 * V

\

_ ^ - " ' Textilindustri

^rn i i 1955

i 1940

i

i

i

1 1

1945 Det finns i denna bransch vissa möjligheter att jämföra produktionsprognosen med i andra sammanhang gjorda konsumtionsprognoser. En sådan jämförelse har gjorts i diagrammet med ledning av IUI's konsumtionsprognos.i Det där inlagda värdet för 1965 anger den produktionsutveckling, som enligt konsumtionsprognosen skulle erhållas för konfektionsindustrin vid oförändrad importandel. Konsumtionsprognosen tyder tydligen på en något snabbare utveckling än produktionsprognosen. Vid den hearing med experter som hölls i anslutning till undersökningen underströks att läget tedde sig rätt olika för branschens olika delar. För bomullsindustrin var importen det stora frågetecknet. Starkt tryck förelåg från öststaterna och asiatiska länder och man fruktade att importen därifrån skulle öka. Inom ylleindustrin menade 9—107668

1 Ill's konsumtions-, prognos ••**

1 1950

.rf" **"

1 1

1 1955

1 I960

1 1 1965

man att man nu i stort sett kommit till slutet på den anpassningsprocess som pågått sedan några år. Den svenska produktionens andel av marknaden hade sjunkit från 80 procent före kriget till ca 50 procent för närvarande. Inom konfektionsindustrin såg man relativt ljust på läget. Risken för betydande importökningar ansågs inte överhängande annat än för vissa mindre områden och man gav exempel på en hel del framgångar, som vunnits på 1 Se IUI's konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, kapitel 5. IUI:s prognos för utvecklingen av konsumtionen av konfektionsvaror har nyligen blivit utsatt för kritik av Ulf af Trolle i boken »Problem inom den tyngre konfektionsindustrien, diagnos och botemedel». Göteborg 1961. Det förefaller emellertid som denna kritik bottnar i att författaren fått en oriktig föreställning om de förutsättningar som ligger till grund för prognosen och som redovisas i den ovan nämnda boken.

130 exportmarknaderna både för herr- och damkonfektion. Man hade dock anledning vänta sig en fortsättning av den strukturanpassningsprocess, som pågår inom industrin. Nya varor och produktionsmetoder. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen hade vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion. Andelen »nya produkter» 1959 är för textilindustrin 9 procent och för konfektionsindustrin 11 procent. En mycket stor del av företagen redovisar inga nya produkter alls. Företagen tillfrågades också om vilka förändringar av sina produkter och sin produktionsteknik, som de räknade med för 60-talet. Av textilföretagen räknade 65 procent inte med några förändringar av produkterna medan för konfektionsföretagen samma andel var 75 procent. De textilföretag som räknade med förändringar angav, att de väntade sig en utveckling mot produkter av högre kvalitet genom användning av nya fibrer och bättre beredning av vävnaderna — smutsskyddade, non-iron etc. De väntade sig också att andelen modevaror skulle växa. En substitution tycks också äga rum så att bomullen börjat tränga in på områden, som tidigare dominerats av yllet. De nämnda förändringarna påverkar även i viss utsträckning produktionstekniken. Denna influeras dessutom starkt av utvecklingen inom färgkemin. I övrigt väntar man sig en påtaglig ökning av auto-

matiseringen i fabrikerna och större hastigheter på maskinerna. Den bättre uppvärmningen av hemmen och arbetslokalerna och bättre skydd under färden till och från arbetet leder inom konfektionsindustrin till större produktion av lätta kläder. Denna utveckling stimuleras av de nya fibrerna. I linje med detta ligger den ökade tillverkningen av plagg av typen fritidskläder och udda-mode. Ökat modeinflytande leder till plagg med kortare livslängd. Beträffande produktionsmetoderna tycks det inom konfektionsindustrin i första hand vara de interna transporterna, som man räknar med att kunna förbättra och förbilliga. Marknadsutvecklingen

Tabell 82 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, respektive förändringarna 1955—59. Företagen räknar tydligen med en stark ökning av exportandelen. I vårt material redovisade 27 företag någon export år 1955. Motsvarande siffror för 1959 och 1965 är 35 respektive 45. Ökningen av exportandelen uppstår inte genom att det fåtal företag, som redan nu har en icke oväsentlig export, föreställer sig att de skall öka den, utan genom att ett antal företag, som för närvarande saknar export, tänker sig att de skall få en mindre sådan. Dessutom tänker sig vissa företag, som 1959 hade en obetydlig export, att denna skall öka något. Tabell 82 Industribransch

Textilindustri Konfektionsindustri. .

Exportandel % 1955

6 1

10 2

13 6

131 Tabell 83. Exporten

inom textil- och konfektionsindustri

fördelad på olika

marknader

Procentuell fördelning av exporten Ländergrupper

De sju De sex Övriga Ej fördelat Totalt

Textilindustri

Konfektionsindustri

43 7 50 0

32 11 57 0

43 12 35 10

39 38 23 0

67 30 3 0

70 20 7 3

100 Exportens fördelning på olika marknader 1965 framgår av tabell 83 som också visar läget 1955 och 1959. Man räknar tydligen med att de europeiska marknaderna skall expandera, medan övriga världen skall spela en mindre roll. Någon tendens till minskad andel för de sex föreligger inte för textilindustrin, men däremot för konfektionsindustrin. Företagen ställdes också inför frågan hur deras framtidsbedömndng skulle påverkas om man tänkte sig att en sammanslagning av de sex och de sju vore klar 1965 och tullarna mellan de två blocken då alltså vore avvecklade. Svaren tyder i de flesta fallen på att detta inte påtagligt skulle ändra framtidsbilden. För konfektionsindustrin tycks det te sig så, att detta skulle ge vissa exportmöjligheter, medan textilindustrin fruktar ökad importkonkurrens. Av mycket stor betydelse för effekten på textil- och konfektionsindustrin är dock hur hög den gemensamma tullmuren skulle bli i detta läge.

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första h a n d är av intresse att studera är råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Enkätföretagens andel framgår av tabell 84.

Tabell 84 Industribransch

Textilindustri Konfektionsindustri. .

Råvaruandel % 1955

53 57

51 53

50 53

Det föreligger en tendens till sjunkande råvaruandel såväl inom konfektionssom textilindustrin mellan 1955 och 1959. Denna tendens stämmer med utvecklingen enligt KK's material, som framgår av tabell 85. Förklaringen till utvecklingen torde dels vara en längre driven förädling av de olika produkterna, dels lägre råvaruåtgång per enhet. Det senare gäller konfektionsindustrin, där utvecklingen gått mot kortare rockar, smalare byxor och slag etc. En viss betydelse kan också de nedan belysta prisförskjutningarna ha. Prisutvecklingen

Företagen ställdes vid enkäten inför frågan: »Har Ni vid Er framtidsbeTabell 85 Industribransch

Textilindustri Konfektionsindustri. .

Råvaruandel % 1952

61 57

58 55

53 51

132 dömning räknat med att priserna på Edra produkter — respektive priserna på Edra råvaror, bränsle etc. — fram till 19G5 i stort sett skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget?» Fördelningen på olika svarsalternativ beträffande frågan om produktpriserna framgår av tabell 8G. De företag som väntat att produktpriserna skulle stiga mer än lönenivån har motiverat detta med bl. a. ökade pensionskostnader, eventuell längre semester och övergång till produkter av högre kvalitet. De som valt svarsalternativet »Mindre» har bl. a. anfört att den hårda inhemska konkurrensen i förening med importen från de sju, de sex, öststaterna och låglöneländerna kommer att hålla produktpriserna nere. Ett annat skäl är att sjustatsmarknaden kommer att medföra större tillverkningsvolym och således ge en möjlighet till prissänkning. Några företag hänvisar till att man genom fortgående rationalisering kommer att kunna hålla priserna nere. En del företagare betonar att lönerna kommer att stiga mer än produktpriserna därför att textilarbetarna för närvarande har relativt låga löner och att arbetet dessutom kommer att bli alltmer komplicerat. Även om hela löneökningen slår igenom i produktpriserna lär dessa dock procentuellt sett öka mindre, eftersom man inte räknar med starka råvaruprishöjningar.

Tabell 86 Produktprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre Summa

Antal svar i procent Textilind. Konf.-ind. 6 40 54

17 66 17

100 Tabell 87 Råvaruprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre Summa

Antal svar i procent Textilind. Konf.-ind. 0 68 32

9 73 18

100 Fördelningen på olika svarsalternativ beträffande frågan om priserna på råvaror, bränsle etc. framgår av tabell 87. De inom textilindustrin som svarat »Mindre» har antagit att konkurrensen på råvarumarknaderna även i framtiden skall hålla priserna på en relativt låg nivå. Rationellare metoder för bomullsodlingen bör verka på liknande sätt. Samma skäl återfinns hos konfektionsföretagen men här tillkommer tullsänkningar på tyger inom EFTAområdet. De företag inom konfektionsindustrin som väntat att råvarorna skall stiga mer än lönerna har hänvisat till kundernas krav på bättre kvalitet hos tygerna. Arbetskraften

Diagram 42 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom textil- och konfektionsindustrin. Under 50-talet har en mycket påtaglig nedgång ägt rum. Som man kan vänta sig visar de undersökta företagen en väsentligt gynnsammare utveckling. Medan antalet sysselsatta enligt KK's material visar en nedgång på 14 procent i textilindustrin och 11 procent i konfektionsindustrin mellan 1955 och 1959, sjönk antalet sysselsatta i de undersökta företagen med endast 7 respektive 2 procent under samma tid. För framtiden tänker man sig en ökning

133 Diagram

42.

TEXTIL-

OCH KONFEKTIONSINDUSTRI. anställda 1935—65

Antal

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

med 11 procent inom konfektionsindustrin medan textilföretagen antar att antalet sysselsatta skall bli praktiskt taget oförändrat. Man tänker sig vidare att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av textilföretagen väntar 69 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och av konfektionsföretagen är det 13 procent som väntar sig en ökning. Produktion per anställd. Diagram 43 visar utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1955—59 har detta värde vuxit i ungefär samma takt i enkätföretagen som i KK's material. För framtiden tänker man sig att stegringen skall fortsätta om än i långsammare takt. Den procentuella stegringen enligt enkäten utgör för textil- och konfektionsindustrin 5,8 respektive 4,4 procent per år för pe-

rioden 1955—59 mot 2,9 respektive 1,0 procent per år för perioden 1959—65. Förädlingsvärdet per anställd var 1959 enligt industristatistiken i textilindustrin 16 800 kronor och i konfektionsindustrin 13 200 kronor. Som väntat är detta värde högre för enkätföretagen än i totalmaterialet; drygt 10 procent i båda branscherna. Eftersom enkätföretagen fått en ökad andel i produktionen har denna övergång hjälpt till att dra upp resultatet för totalmaterialet. Investeringarna

Diagram 44 visar utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. Då historiskt material för delbranscherna finns endast från 1952 har medtagits även diagram 45, som visar utvecklingen för textil-

134 Diagram

Index 1000 900 300 700 600

43. TEXTILOCH KONFEKTIONSINDUSTRI. tionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Produk-

F ö r ä d l i n g s v ä r d e / a n s t ä l l d 1959T e x t i l i n d u s t n =16 800 k r h o n f e k i i o n s i n d u s t r i =13 200 kr

300 Enligt enkäten Enligt KK

-

_ ^ -"

^Textilindustri

Kpnfektionsindustri ^ » ^ ' ^

100 1935

s^nzTi—

- . i — r

*T

1 'NU* 1

i*

f l

1 I960

1965 Diagram 44. TEXTILOCH KONFEKTIONSINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1952—59 i effektiva hästkrafter TEXTILINDUSTRI

KONFEKTIONSINDUSTRI

Investerinqar )rivkroft Index 1000 hk 300 Investeringar 1959= 118 milj. kr varav underhåll och reparationer = 43 milj. kr

Investeringar Index 300

-—— 1

i

j milj. kr 1 nvest eringar 1959= V varav u n d e r ISII och reporatio ner= 8 milj.

kr

S30

150 Investeringar

Drivkraft !000 hk 1200

lnves J eringar

/

Enliqt 1

100 IM

C1— ""X^*^^ —» Enligt enkäten

I960

1965 Q|--i--i-

Drivkraft r - | - - T - - i - ; - . i — i — i1— i 1— i 1 — i 1— i _ i

I95Z

1955 I960

o

1965 Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

135 1

och konfektionsindustrin från 1937. Både i textil- och konfektionsindustrin var kapitalstocken — mätt med installerade hästkrafter — störst i mitten på 50-talet, därefter har tydligen kapitalstocken sjunkit. Utvecklingen av enkätföretagens bruttoinvesteringar under perioden 1955— 59 överensstämmer inom textilindustrin mycket väl med KK's material. Detta gäller dock ej för konfektionsindustrin där enkätföretagen till skillnad från branschen som helhet redovisar en uppgång. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 1961—65. Den nivå de därvid angivit — se diagram 44 — tyder för textilindustrins del på en något högre nivå i jämförelse med genomsnittet

för perioden 1955—59. Situationen är något annorlunda i konfektionsindustrin, där man tydligen väntar sig att investeringsnivån kommer att sjunka. Vid hearingen framkom inget som direkt kunde sägas tyda på att bilden av investeringsutvecklingen skulle vara missvisande. Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65, som avser ersättningsinvesteringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapitalutrustning, som är nödvändiga för att 1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

Diagram 45. TEXTILOCH KONFEKTIONSINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investeringar

Index 300

1 investeringa • 1959= 143 milj . kr varav underhåll oc i reporationer = 5 milj. kr

Drivkraft 1000 hk 1200

J \ Investeringar

soo 600 'Enligt hK

-1 Enligt enkäten

* < / '

400 Drivkraft

1 1 1 1 1935

1 1 1 1 1945

1955"

l i i l

1 1 I960

19fc5

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

136 bibehålla anläggningarnas kapacitet. För textilindustrin har ersättningsandelen angivits till 72 procent och för konfektionsindustrin till 54 procent. Kapacitetsutnyttjandet. Av betydelse för en bedömning av investeringsbehov och produktionsmöjligheter är det kapacitetsutnyttjande företagen räknar

med. Härvid har man tänkt sig en ökning, vilket framgår av tabell 88. Tabell 88 Industribransch

Textilindustri Konfektionsindustri

Kapacitetsutnyttjande i procent 1959

90 94

95 97

K A P I T E L 12

Sko-, läder- och gummivaruindustri

Redogörelsen för denna branschgrupp liar indelats i två huvudavsnitt. Det första avsnittet behandlar sko- och läderindustrin. Det material som sammanställts för denna bransch har diskuterats vid en hearing med branschexperter. Redogörelsen har därför gjorts relativt utförlig.

Sko- och Svarsprocenten är i denna bransch jämförelsevis låg. Detta sammanhänger med de ovissa framtidsutsikterna, vilka gör prognoser svåra. Det finns anledning tro att de företag som svarat på enkäten har ett mer gynnsamt läge än de övriga. Produktionen

I diagram 46 har återgivits utvecklingen för produktionen inom sko- och läderindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959. Som synes av diagrammet visar vårt material en kraftigare ökning av produktionen 1955—1959 än produktionsindex. Detta är naturligt med hänsyn till utvecklingen inom branschen, där ett icke oväsentligt antal företagsnedläggningar ägt rum. Till detta kommer att »våra» företag torde vara mer expansiva än genomsnittet.

I kapitlets andra avsnitt redogöres för giimmivariiindustrin. Det material som inkommit i denna bransch har inte legat till grund för några ingående diskussioner, varför branschredogörelsen blivit mycket kortfattad.

läderindustri För sexårsperioden 1959—1965 redovisar företagen en beräknad ökning av produktionen på 17 procent eller 2,7 procent om året. Motsvarande värde för perioden 1955—1959 var 5,8 procent om året. Enligt KK's index steg produktionen under denna tid med 2,5 procent per år. Utvecklingen av produktionsvolymen i branschens olika delar framgår av tabell 89.1 Bland de undersökta företagen tänker sig tydligen övrig skinnvaruindustri, att utvecklingen 1959—1965 skall vara ungefär likartad med utvecklingen 1955—1959. Garverierna och skofabrikerna redovisar däremot en mer pessimistisk syn på framtiden. Det finns i denna bransch vissa möjligheter att jämföra produktionsprogno1 Branscherna motsvarar grupperna 10 a, 10 c respektive 10 b, d, f, i enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). I enkätmaterialet ingår dock ej företag ur håroch tagelindustri. Denna industrigren har utvecklats på ungefär samma sätt som skooch läderindustrin.

138 Diagram 46. SKO- OCH LÄDERINDUSTRI.

Produktionsvolym

1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000 900 800 — 700 600

Förädlinqsvör le

1959 = 306 milj. kr

300 Enliqt enkäten Enligt KK

200 lUI's Uonsumtionsnrnijnn".

—*"*>

100 A i i i 1 111 1 1

1 1 1

1 1 1955

1 1 1

1 I960

1 1965

1965 Garverier K K ' s material Enkätföretagen

108 84

108 Skofabriker K K ' s material Enkätföretagen

96 79

går av diagrammet tyder vår prognos på en något kraftigare produktionsökning än enligt IUFs konsumtionsprognos. Ökningen i konsumtionen ligger framförallt på »övriga skinnvaror», medan skokonsumtionen tankes öka med endast 4 procent. Detta stämmer väl överens med produktionsprognosen. Den relativa betydelsen av branschens olika delar framgår av tabell 90, som visar förädlingsvärdets fördelning år 1959. Vid hearingen framkom följande kommentarer till läget inom branschens olika delar. Skoindustrin h a r under senare tid mött en mycket h å r d importkonkurrens framför allt från Italien. Importökningen sammanhänger med att skor

övrig skinnvaruindustri K K ' s material Enkätföretagen

83 80

1 IUI:s konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering. Uppsala 1960. Kapitel 5.

sen med i andra sammanhang gjorda konsumtionsprognoser. En sådan jämförelse h a r gjorts i diagrammet med ledning av IUFs konsumtionsprognos. 1 Det där inlagda värdet för 1965 anger den produktionsutveckling, som enligt konsumtionsprognosen skulle erhållas vid i jämförelse med 1959 oförändrad import- och exportandel. Som framTabell 89

Industribransch

Produktionsindex (1959 = 100)

• 139 Tabell 90 Industribransch

Procentuell fördelning av förädlingsvärdet 1959

Garverier Skofabriker Övrig skinnvaruindustri

15 41 44

Totalt

i stigande utsträckning blivit modevaror, vilket i sin tur hänger samman med den stigande levnadsstandarden. Under år 1960 torde ca 30 procent av konsumtionen av skor i Sverige tillfredsställts genom import. När det gällde framtiden såg man mörkt på läget och väntade en ökad konkurrens även från fabrikanter av gummiskor o. dyl. Garverierna är för sin produktion i hög grad beroende av den svenska skoindustrins utveckling — dess svårigheter har därför återverkat på garveriindustrins situation. Bottenlädersgarvningen har därutöver gått mycket starkt tillbaka som en följd av övergången till gummisulor. Garvningen av ovanläder har haft en mindre ogynnsam utveckling. Här hade man dock anledning att i framtiden vänta ökad konkurrens från syntetiska material. Det amerikanska företaget du Pont planerar produktion av sådant material i större skala fr. o. m. 1963. När det gäller beklädnadsskinn och skinn till sportartiklar o. dyl. har utvecklingen varit relativt gynnsam. Det anfördes också att garveriindustrin i framtiden i större utsträckning skulle komma att arbeta med halvfabrikat från Sydamerika och Indien. Övrig skinnvaruindustri som tillverkar mängder av artiklar av typen handskar, väskor, skinnkläder, sportartiklar, reseffekter, skärp etc. såg relativt ljust på läget. Det fanns en tydlig ten-

dens att branschen blev alltmer modebetonad. Denna utveckling hade t. ex. inneburit att Malungsindustrierna övergått från arbetskläder till modevaror och damplagg. Hittills hade man haft fördel av denna tendens, men osäkerhet rådde givetvis om hur länge den nuvarande trenden skulle stå sig. För många produkter var importkonkurrensen hård. Denna import kom bl. a. från öststaterna, Italien, Japan, Indien och Kina. Nya varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som dessa svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion. Av enkätföretagen redovisar 15 procent att de tagit upp nya produkter på sitt program sedan 1955. Dessa produkter svarade 1959 för 7 procent av produktionen. Bland garverierna var det 40 procent, som tagit upp nya produkter. Motsvarande siffra för övrig skinnvaruindustri var 25 procent och för skofabrikerna 7 procent. De öppna svar som företagen lämnat på frågan: »Räknar Ni med större förändringar i arten av Edra produkter (t. ex. kvalitet eller utformning) under 60-talet?» kan sammanfattas på följande sätt. För garveriernas del tänker man sig inga förändringar utöver av modet betingade ändringar av färger, finish, narvmönster etc. I stort sett gäller samma för övrig skinnvaruindustri. I detta fall kompliceras emellertid bilden av att en del

140 av dessa företag tillverkar produkter även av helt annat slag, t. ex. sportartiklar. Strävan inom denna grupp är att komma över på mindre säsongbetonade artiklar av typen förvaringsväskor för skrivmaskiner o. dyl. Kommentarerna från skofabrikernas sida präglas i hög grad av den starka konkurrensen från importen. Man syftar att möta denna genom specialisering och inriktning på högre kvaliteter. Det anges också att läder kan komma att i ökad utsträckning ersättas av gummi och syntetiska varor som bottningsmaterial och för bindsulor. Marknadsutvecklingen

Tabell 91 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, respektive förändringarna 1955—1959. Företagen föreställer sig tydligen att en ökning av exportandelen skall äga rum. Garverierna har sedan gammalt haft en icke oväsentlig export. Det nya tycks vara att man inom övriga delar av industrin hoppas komma igång med viss export. Hur man inom garveriindustrin tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 92, som också visar läget 1955 och 1959. Påtagliga förskjutningar har ägt rum mellan 1955 och 1959. För framtiden tycks man däremot inte kalkylera med några större ändringar. För att få ytterligare belysning av Tabell 91 Industribransch

Skofabriker Övrig skinnvaru-

Exportandel % 1955

14 0

11 1

15 3

2 Tabell 92. Exporten inom garveriindustrin fördelad på olika marknader

Ländergrupper

Totalt

Procentuell fördelning av exporten 1955

35 25 40 0

48 28 24 0

47 21 20 12

100 |

problemen kring EFTA-överenskommelsen hade följande fråga ställts till enkätföretagen: »Man kan som ett drastiskt alternativ tänka sig att tullarna inom de sex respektive de sju avvecklas till 1965 och att sammanslagning då är avslutad mellan de två blocken. Hur skulle detta påverka företagets framtidsbedömning i jämförelse med tidigare?» Svaren kan sammanfattas på följande sätt. För garverier och övrig skinnvaruindustri skulle en sådan utveckling tydligen inte spela någon större roll för framtidsbedömningen. I viss utsträckning tänker man sig att det skulle kunna stimulera den svenska exporten. Inom skoindustrin bedömer man däremot en sådan sammanslagning som en mycket allvarlig sak. Man föreställer sig att det skulle leda till en ytterligare kraftig ökning av importen. Detta skulle ställa skoindustrin inför ytterst besvärliga problem. I fråga om importen väntar man sig över huvud taget inom alla delbranscher ett ökat tryck under 60-talet. I första hand gäller det härvid priskonkurrens. De som ser på importkonkurrensen med mindre farhågor betonar det övertag, som närheten till kunden ger och pekar på möjligheten att hävda sig med kvalitet.

141 Prisutvecklingen

Tabell 94

De uppgifter som företagen lämnat beträffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angctts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser i hög grad måste påverkas av de föreställningar man har om prisutvecklingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna i framtiden skulle stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån. I fråga om produktpriserna framgår resultatet för hela sko- och läderindustrin av tabell 93. De företag som angivit alternativet »mindre» har framför allt pekat på den starka utländska konkurrensen. Motivering för alternativet »mer» har varit stegrade materialpriser och höjda pensionsavgifter. Resultatet av motsvarande fråga beträffande råvarupriserna återges i tabell 94. Majoriteten tänker sig tydligen att priserna skall följa lönenivån. Som motivering för alternativet »mindre» har angivits att tillgången på råvaror är större än konsumtionen.

Arbetskraften

Diagram 47 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom sko- och läderindustrin. Under början av 50-talet har en mycket påtaglig nedgång ägt rum,

Tabell 93 Produktprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre

Antal svar i procent 4 65 31

Summa

100 Råvaruprisernas stegring i förhållande till lönenivån Mer Lika mycket Mindre

Antal svar i procent 4 84 12

Summa

medan för slutet av 50-talet sysselsättningen varit ungefär konstant. Som man kan vänta sig visar de undersökta företagen en väsentligt gynnsammare utveckling. Medan antalet sysselsatta i samtliga företag sjönk med 4 procent mellan 1955 och 1959, steg antalet sysselsatta i de undersökta företagen med 12 procent under samma tid. För framtiden tänker man sig en svag ökning, eller med 1 procent fram till 1965. Stora olikheter föreligger här mellan de olika delbranscherna. Garverier och övrig skinnvaruindustri väntar sig en ökning med ca 10 procent, medan skofabrikerna förutser en minskning på 7 procent. Under 1955—1959 visar enligt enkätföretagen skofabrikerna och övrig skinnvaruindustri en uppgång med 14 procent medan garverierna har praktiskt taget oförändrad arbetsstyrka. Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. 15 procent av enkätföretagen väntar sig sådan i större omfattning än 1959. Produktion per anställd. Diagram 47 visar även utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1955 —59 har detta värde vuxit med 3,5 procent per år enligt K K och i något långsammare takt i enkätföretagen. För framtiden tänker sig företagen att stegringen skall fortsätta. Den procentuella ökningen utgör 2,5 procent per år för perioden 1959—05. Förädlingsvärdet per anställd i skooch läderindustrin var 1959 enligt industristatistiken 15 000 kronor. Värdet

) 142 Diagram

47. SKO- OCH LÄDERINDUSTRI. Antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index 500

400 Antal anställda 1 9 5 9 - 20400 Fbrodlingsvorde/anstolld 1359 = 15000 kr 300

Enligt enkät, 200

Enligt K K

Z^T.^**

150 Antal anställda

Produktion/anställd

I

I

I

I I

1940 I

I

I

I 1950

var ungefär detsamma i enkätföretagen. För de olika delbranscherna redovisas rätt olika utvecklingstendenser, vilket framgår av tabell 95. Garverierna är den enda bransch inom hela industrin som väntar nedTabell 95

Industribransch

Produktion per anställd; index (1959 = 100) 1955

1965 Garverier KK's material Enkätföretagen

95 85

—

Skofabriker KK's material Enkätföretagen

90 89

109 Övrig skinnvaruindustri K K ' s material Enkätföretagen

83 91

—

—

I

I

I

I

' I I I

I 1955

I960

I

I

I 1965

gång i produktionen p e r anställd. Skoindustrin hoppas på en uppgång men denna är relativt liten jämfört med förhållandet i andra branscher. Bakom utvecklingen kan ligga sådana företeelser som att importkonkurrensen tvingat fram en övergång till kortare serier.

Investeringarna Diagram 48 visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. 1 I diagrammet h a r också inlagts en kurva över drivkraften mätt i antalet installerade hästkrafter. Av denna framgår att sko- och läderindustrins kapitalstock varit ungefär konstant under 50-talet. 1 För tiden före 1952 föreligger inga jämförbara uppgifter för denna industri.

143 Bruttoinvesteringarnas utveckling under perioden 1955—59 visar i vårt material en kraftig höjning av nivån, medan däremot en mindre sänkning ägt rum för branschen i dess helhet. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 1961—65. Den nivå de därvid angivit för branschen som helhet — se diagram 48 — tyder på en sänkt nivå i jämförelse med deras eget genomsnitt för perioden 1955 —59. Situationen är olika i delbranscherna. Bland garverierna tänker man sig en viss ökning, medan minskningen är kraftig för de övriga. Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65, som avser ersättningsinvesteringar. Med sådana avsågs därvid de reparationer, renoveringar

och ersättningar av försliten kapitalutrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För garverierna har ersättningsandelen angivits till 72 procent, för skoindustrin till 57 procent och för övrig skinnvaruindustri till 85 procent. För hela sko- och läderindustrin blir andelen 68 procent. Vid hearingen framhölls att man inom skoindustrin i stor utsträckning hyr sina maskiner. Andelen hyrmaskiner uppgår enligt uppgift till ca 40 procent. Moderniseringen sker alltså genom att man hyr nyare och modernare maskiner. När framtidsutsikterna är ovissa blir man benägen att hyra i större utsträckning än annars. Kapacitetsutnyttjandet. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Skoindustrin är

Diagram 48. SKO- OCH LÄDERINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952. = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter Investerinqar Index 300 1 Investeringa r 1959= 17 milj. varav underhåll oc i reparationer = 7 milj. kr 250

Drivkraft lOOOhk 1200

200 Investeringar

150 Enligt K K

100 c

'

^

Enligt enkäten

-t

Drivkraft I

1955 I960

I

I

! 1965

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medelvärde för år 1955 och 1959.

144 härvid ett undantag. Detta framgår av tabell 96. Ser man på uppgifterna mer i detalj är det frapperande att en så stor och därtill växande del av skoindustrin räknar med ett dåligt kapacitetsutnyttjande. Närmare en tredjedel av företagen anger ett kapacitetsutnyttjande under 70 procent för 1965, medan motsvarande andel för 1959 var 20 procent.

Tabell 96

Industribransch

Kapacitetsutnyttjande i procent 1959

1965 Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri.

77 85 92

87 84 99

Hela sko- och dustrin

läderin-

Gummivaruindustri Gummivaruindustrin har under efterkrigstiden varit en av landets mest expansiva industribranscher.i Produktionen har i genomsnitt ökat med mer än 9 procent per år. Den kraftiga expansionen sammanhänger främst med bilismens utveckling samt den ökade användningen av tekniska gummiartiklar. För perioden 1959—65 tänker sig enkätföretagen, som representerar ca 85 procent av branschen, en fortsatt kraftig ökning med 7,6 procent per år mot 9,9 procent för perioden 1955—59.2 Under perioden 1955—59 steg produktionen i hela industrigruppen med 6,3 procent per år. Man tänker sig också en viss exportexpansion. Exporten uppgick år 1955 till 7 procent av produktionen, år 1959 till 15 procent och väntas fram till 1965 stiga till 18 procent, vilket innebär en exportökning på närmare 90 procent. Exporten är tämligen jämnt fördelad på de sex, de sju och övriga länder. Man väntar sig i framtiden en ökning av andelen till de sju och en motsvarande minskning för övriga länder. I samband med produktionsökningen h a r också sysselsättningen stigit under efterkrigstiden, dock endast med 2 procent per år i genomsnitt. Under åren 1955—59 var stegringen 2,5 procent per år, medan enkätföretagens

sysselsättning steg med 3,5 procent per år under samma tid. I framtiden väntas en ökning med 4,1 procent per år. Produktionen per anställd har även den stigit snabbt. Under efterkrigstiden uppgår stegringen till nära 7 procent per år. Under åren 1955—59 var takten lägre eller 3,7 procent per år. Enkätföretagen ökade under samma tid med 6,2 procent per år men väntar sig i framtiden en lägre takt eller 3,4 procent per år. I diagram 49 har den ovan angivna utvecklingen illustrerats grafiskt. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii material. Våra prognosvärden har kopplats samman med dessa indexserier för år 1959.

Investeringarna låg under 50-talets sista år på en ca 20 procent lägre nivå än under mitten av decenniet. Detta framgår av diagram 50. Där har även lagts in en kurva över antalet installe1

Branschen motsvarar grupp 10 g och h enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). 2 Vissa av enkätföretagen har även redovisat dotterbolag med huvudsakligen plasttillverkning, varför siffran 85 procent är något för hög. Dessa plastföretag har sannolikt expanderat mycket kraftigt just under perioden 1955—59, vilket kan förklara den dåliga överensstämmelsen mellan enkätföretagen och totalmaterialet både när det gäller produktion och antal anställda.

145 Diagram

49. GUMMI V ARU INDUSTRI. Produktionsvolym, ställda och produktionsvolym per anställd 1935—65

antal an-

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 1000

900 Förädlingsvärde 1959 = Z54 milj. kr 700 h

>•

Förädlingsvärd /anställd-21 700 ;r 600 Enligt nh

-*\^

500 /

Enligt enkäten

^—

400 Produktion/ y "

.•'

/ /

/

»•

r <**

/"Prodi ktion/anställd

^ ^ - **

/

f Antal anställda %

100 Ai- \ 1935

i i

1 1940

1 1

1 1 1 1 1945

1 1950

1 1

1 1955

1 1

1 1 1 1 I960

1965 Diagram 50. GU MM IVARUINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter investerinqar Index 300

DrivkrafF 1000 hk 1200

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959. 10—107668

146 rade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar. För åren 1961—05 väntar man sig en stegring av investeringarna på 39 procent i jämförelse med 1959. Denna utveckling

kan jämföras med att man 1960 enligt Kommerskollegium investerade 30 procent mer än 1959 och under 1961 väntas investera ca 50 procent mer än detta år.

KAPITEL

13 Kemisk industri

Vid bearbetningen av materialet och vid organiserandet av insamlingen av primäruppgifterna har den kemiska industrin uppdelats på »rent kemisk industri», »plastbearbetande industri» och »övrig kemisk industri». Dessa delbranscher omfattar följande undergrupper enligt Kommerskollegii (KK) industrigruppering (1952). Rent kemisk industri Rent kemisk industri Läkemedelsfabriker Fabriker för förtätade gaser Sprängämnes- o. d. fabriker Ugnskolnings- och trädestillationsverk Plastbearbetande

industri

Plastbearbetande industrii Övrig kemisk

industri

Fettämnesindustri Petroleumraffinaderier och skifferoljeverk Färg- och fernissfabriker Tvättmedels-, parfym- och ljusfabriker Tändsticksfabriker Annan kemisk och kemisk-teknisk industri (t. ex. pudrettfabriker, takpappsfabrikcr, limfabriker). Eftersom en hel del plastvarutillverkning av allt att döma försiggår inom andra industrier än den egentliga plastindustrin utsändes ett särskilt mindre formulär till sådana av oss tillfrågade företag inom andra branscher, som vi

förmodade hade plastvarutillverkning. Av ett studium av industristatistikens tabell 1 och 2 framgår nämligen att år 1958 ca Va av landets totala produktion av plastartiklar ägde rum vid arbetsställen som huvudsakligen ägnar sig åt annan produktion. År 1955 var andelen ännu högre eller 37 procent. Detta förhållande försvårar beräkningen av produktionsindex för denna industrigrupp eftersom dessa index utgår från varusidan. Produktionen

Tabell 97 ger en översiktlig bild av den kemiska industrins struktur och produktionsutveckling under senare tid. Den kemiska industrins starka heterogenitet framträder tydligt i denna tabell. Dessutom framgår att även på så kort tid som 7 år betydande förskjutningar i de olika grenarnas inbördes betydelse kan äga rum. Läkemedelsfabrikerna har ökat sin andel från 8 till 10 procent, sprängämnesfabrikerna minskat sin från 9 till 7, tändsticksfabrikernas andel har sjunkit till mindre än hälften medan plastindustrin har undergått en dramatisk utveckling, vilken höjt dess andel till nästan det dubbla. Dessa förskjutningar h a r skett samtidigt som hela den kemiska industrin 1 KK har av tekniska skäl fört vissa kemiska företag som tillverkar såväl basplaster som plastvaror till den plastbearbetande industrin. För att få jämförbarhet med KK's material har vi tillämpat samma klassificering.

148 Tabell 97. Förädlingsvärdet

inom den kemiska

industrin

1952 och 1959

Procentuell fördelning av förädlingsvärdet (i löpande priser)

Industribransch

1952 40,6

Rent kemisk industri a) Rent kemisk industri b) Läkemedelsfabriker c) Fabriker för förtätade gaser d) Sprängämnes- o. d. fabriker g) Ugnskolnings- och trädestillationsverk

5,4

9,6

54,0

51,0

Plastbearbetande industri Övrig kemisk industri e) Fettämnesindustri f) Petroleumraffinaderier och skifferoljeverk . h) Färg- och fcrnissfabriker i) Tvättmedels-, parfym- och ljusfabriker.., k) Tändsticksfabriker

2,8 8,3 9,7 11,4 2,1 16,7

3,2 8,8 9,3 13,7 4,6 14,4 Totalt

Summa förädlingsvärde i löpande priser

39,4 19,2 10,0 3,4 6,6 0,2

19,4 7,8 3,4 9,4 0,0

100,0 641 mkr

100,0 1 223 mkr

Anm. Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

undergått en utomordentligt kraftig expansion. Produktionsvolymen har ökat med 52 procent från 1952 till 1959. Samtidigt har i hela industrin ökningen uppgått till 28 procent. Med hänsyn till den kemiska industrins stora heterogenitet har det inte tett sig rimligt att behandla den som en enhet, utan uppdelning har skett på de ovan nämnda branschgrupperna. Att vi därvid särat ut en så förhållandevis liten grupp som den plastbearbetande industrin, sammanhänger med dess explosiva utveckling och att vad som händer på detta område kan tänkas få betydande återverkningar både inom den kemiska industrin i övrigt och inom andra industrigrenar. Gruppen »övrig kemisk industri» har fått karaktären av en restgrupp och behandlas endast summariskt i det följande. En viss uppdelning av materialet har alltså tett sig ofrånkomlig. Samtidigt

stöter en sådan på betydande svårigheter. När det gäller att bedöma utvecklingen av produktionsvolymen har vi sålunda inte haft tillgång till tillfredsställande uppgifter. De kurvor som återges i det följande kan därför endast ge en ungefärlig bild av förhållandena. I diagram 51 har återgivits utvecklingen för produktionen inom den kemiska industrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsindex, vilket fr. o. m. 1952 splittrats upp på de tre delbranscherna. För att förenkla bilden har linjerna dragits räta från 1952 till 1959. Utvecklingen för branschen i dess helhet har varit något långsammare än för rent kemisk industri. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med dessa indexserier för år 1959. För sexårsperioden 1959—65 redovisar företagen en beräknad ökning av

149 Diagram 51. KEMISK INDUSTRI. Produktionsvolym Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

1935—65

Index 2400

j

2200 S

/

2000 1800 1600 1400

/

Förädlingsvärde 1959: Rent kemisk industri = 4 8 2 milj. kr

s

Ovriq kemi sk industri = 624 •nilj. kr

/

1200 IC00

."

Enligt KK

Enligt enkäten Y

800 Plastbearbetc nde • industri

.-

500 Rent kemisk/) industri^^

.*

/

s

^ ~ * "

• ^X"C«* 300

200 Kemisk industri

(totalt)

i % -*-t 1935

Övrig kemisk in Justri

l

l

l

l 1940

l

y/

l

i

l

1 1 1

produktionen på 58 procent för rent kemisk industri, 86 procent för plastbearbetande industri och 24 procent för övrig kemisk indusfri. Prognoserna ansluter sig relativt väl till den tidigare trenden enligt KK's material. Utvecklingen har gått närmast explosionsartat för den plastbearbetande industrin, men snabbt också för den kemiska industrin i övrigt. När företagen svarade på enkätens frågor var det icke klart när en petrokemisk tillverkning skulle komma igång i Sverige. Sedan dess h a r emellertid beslut fattats i detta hänseende. Det är givet att den beslutade upp-

1 1

1 1955

l

1 1 1 I960

l

1 1 1965

byggnaden av en sådan industri i Stenungsund måste få konsekvenser för prognoserna. Med ledning av vad som inom branschen är känt beträffande denna utbyggnad har därför i våra uppgifter ett tillägg gjorts till de från företagen erhållna värdena. Detta gäller prognoserna för produktion, sysselsättning och investeringar, övriga prognosuppgifter har däremot icke förändrats. De vidtagna korrigeringarna är med undantag för investeringsprognosen av ringa omfattning. Detta är en naturlig följd av att under den nu aktuella perioden produktion inte hinner komma igång i någon större utsträckning

150 Vid hearingen betonades den betydelse för hela den kemiska industrin, som startandet av petrokemisk tillverkning kunde beräknas få. Det skulle minska importbehovet av bl. a. basplaster. Det viktigaste torde emellertid vara att man på detta sätt får helt andra möjligheter att följa med i den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Den nya verksamheten kan beräknas verka i hög grad stimulerande på all den produktion, som för närvarande är eller kan tänkas bli baserad på petrokemisk råvara. Detta betyder givetvis att den nya industrin kan beräknas få sekundära verkningar på produktion och investeringar i helt andra industrier — verkningar som för närvarande inte är möjliga att överblicka. Vad gäller prognoserna för produktionen framkom inte vid hearingen något som skulle tyda på, att de vore missvisande. Nya varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion. De »nya produkternas» andel 1959 är för den rent kemiska industrin 4 procent, för den plastbearbetande industrin 9 procent och för övrig kemisk industri 11 procent. Andelen är inte speciellt hög i jämförelse med andra industrier. Inom den rent kemiska industrin är det i första hand för läkemedelsfabrikerna, som nya produkter kommit till. Det

framhålls att gamla läkemedel kontinuerligt ersätts av nya. Ett företag anger läkemedels genomsnittliga livslängd till 5 år och ett annat till 15 år. Inom den plastbearbetande industrin tycks utvecklingen ha gått mot mer komplicerade produkter samtidigt som man sökt sig in på nya fält av typen kylskåpsinredningar. Det förefaller som om byggnadsindustrin och bilindustrin varit två områden där plastprodukter funnit starkt ökad användning. Inom övrig kemisk industri har t. ex. tixotropa samt vattenlösliga färger tagits upp av färg- och fernissfabrikanter. Betydande förändringar tycks också ha ägt rum i fråga om lim och rengöringsmedel. Inom denna delbransch har vidare aerosolförpackningar gett nya produkter. För att få en föreställning om vart plastprodukterna tar vägen frågade vi företagen om hur deras produktion fördelade sig ur denna synpunkt. Bearbetningen omfattade såväl de egentliga plastföretagen som de för vilka plastvarorna är en biproduktion. Med plastvaror menades härvid fasta plastartiklar. Den plast som användes inom t. ex. färg- och fernissproduktionen har alltså inte tagits med i sammanhanget. Resultatet av frågan presenteras i tabell 98 som en enkel summering av de erhållna svaren. Fördelningen av produktionen i de tillfrågade företagen skiljer sig ganska kraftigt mellan den egentliga plastvaruindustrin och biproduktföretagen. Plastdetaljer till elektrisk utrustning tillverkas i stor utsträckning inom den elektriska industrin. Plastvävnader tillverkas på samma sätt inom textilindustrin men också inom gummifabrikerna. När det gäller byggnadsindustrivaror ligger också en mycket stor del av tillverkningen utanför den plastbearbetande industrin och handhas av företag, som h a r

151 Tabell 98. Plastvaruproduktionen

fördelad på olika

användningsområden

Procentuell fördelning av produktionen Plastprodukter huvudsakligen avsedda för

1959 Plastföretag

1965 Biproduktföretag

Samtliga företag

Samtliga företag

Elektro-, radio- och TV-industri. . . . Kylskåpsindustri Bil-, flyg- och skeppsbyggnadsindustri Byggnadsindustri Möbel- och snickeriindustri Textil- och sömnadsindustri Förpackningsändamål Hushållsbruk, leksaker, sport etc. . Övrigt

6 5

34 2

18 3

15 5

8 21 16 2 3 15 24

6 12 4 11 19 9 3

7 17 11 6 10 13 15

7 24 11 2 13 9 14

Summa

133 584

98 694

232 278

412 250

Totalt tillverkningsvärde (tusen kr.)

sin huvudsakliga tillverkning på helt andra områden, t. ex. inom verkstadsindustrin eller träindustrin. När det gäller tillverkningen av plastförpackningar handhas denna i stor utsträckning av emballageindustrin. När det gäller den framtida utvecklingen av produktionen ökar leveran•

ser till byggnadsindustrin med 150 procent, medan produktionen för förpackningsändamål ökar med 130 procent. På det elektriska området går ökningen långsammare eller med 47 procent, vilket väl är ett uttryck för att man här redan tidigare erövrat en stor del av marknaden. Den starka expansion, som kan väntas på plastproduktområdet, reser givetvis frågan hur detta kan återverka på produktionen inom andra områden, Tabell 99 Industribransch

Rent kemisk industri Plastbearbetande industri Övrig kemisk industri

Exportandel % 1955

25 7

32 10

38 7

t. ex. för järn- och metallverk och porslinsindustri. Utvecklingen tycks härvid gå mot att företag inom dessa industrier själva tar upp tillverkning av plastartiklar. Marknadsutvecklingen

Tabell 99 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, respektive förändringarna 1955—59. Såväl inom den rent kemiska som inom den plastbearbetande industrin föreligger tydligen bland enkätföretagen en betydande export och en föreställning att exportandelen skall öka i framtiden.i Vid hearingen framhölls att exportprocenten torde ligga på en för hög nivå för den plastbearbetande industrin. Den tidsmässiga utvecklingen torde emellertid vara riktig. Inom övrig kemisk industri tycks exporten vara obetydlig. Hur man tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader inom de två förstnämnda 1 En kalkyl över verkningarna av Stenungsundsprojektet tyder på att exportandelen år 1965 för den rent kemiska industrin kan komma att höjas med ett par procentenheter.

152 Tabell 100. Exporten inom rent kemisk industri och plastbearbetande på olika marknader

industri

fördelad

Procentuell fördelning av exporten 1965

1955 Ländergrupper

De sju De sex

övriga Ej fördelat Totalt

Rent kemisk industri

Plastbearbetande industri

27 31 28 14

40 30 25 5

delbranscherna framgår av tabell 100, som också visar läget 1955 och 1959. För den rent kemiska industrin föreligger möjligen en tendens till ökning av exporten på de sju och motsvarande minskning på de sex. Detta om man tar hänsyn till den starka ökningen av »ej fördelat» för 1965. För plastbearbetande industri är denna tendens mera utpräglad. Den höga andelen för »ej fördelat» antyder samtidigt stark osäkerhet om utvecklingen, vilket är naturligt för en så expansiv och dynamisk industrigren som den kemiska industrin. I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att en sådan utveckling inte tycks förändra uppfattningen om framtiden mera påtagligt, möjligen skulle den leda till viss omfördelning i riktning mot de sex för den rent kemiska industrin. Vad beträffar den framtida importkonkurrensen betonar läkemedelsföretagen att konkurrensen framför allt gäller kvaliteten. Några av de övriga företagen inom rent kemisk industri väntar ökad konkurrens från östblocket. Inom den plastbearbetande industrin

Plastbearbetande industri

Rent kemisk industri

Plastbearbetande industri

34 27 36 3

42 32 26 0

29 12 26 33

45 27 17 11

100 Rent kemisk industri

förefaller man inte att frukta importkonkurrensen utan man rustar sig i första hand för en ökad insats på den internationella marknaden. Vid hearingen framhölls att det inte är osannolikt att företagen under intryck av det nuvarande läget underskattat det importtryck, som kan uppstå. Inom övrig kemisk industri är exporten som visats obetydlig och man tycjcs inte räkna med någon större utländsk konkurrens. Närhet till kunderna och lägre transportkostnader ger bl. a. fördelar. Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är råvarukostnadernas andel av totalproduktionen. Enkätföretagens andel framgår av tabell 101. Det föreligger en sjunkande råvaruTabell 101 Råvaruandel 0/

Industribransch

Rent kemisk industri. Plastbearbetande inÖvrig kemisk industri

/o

59 48

53 49

51 49

153 andel för den plastbearbetande industrin mellan 1955 och 1959. Denna sänkning skulle möjligen kunna förklaras av sjunkande priser på plasterna. Det förefaller emellertid som om priserna på de färdiga plastvarorna skulle ha fallit i ungefär samma utsträckning. KK's material redovisar också en fallande råvaruandel. Inom hela kemiska industrin sjönk råvaruandclen från 64 procent 1952 till 60 procent 1959. Siffrorna ligger som synes på en högre nivå, vilket torde sammanhänga med att vissa delgrupper med hög råvaruandel blivit underrepresenterade i vårt material. Prisutvecklingen

De uppgifter som företagen lämnat beträffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning liar angetts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser måste i hög grad påverkas av de föreställningar man har om prisutvecklingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna respektive råvarupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån. I fråga om produktpriserna framgår resultatet av tabell 102. I allmänhet tycks man föreställa sig att priserna relativt sett skall sjunka. Motiveringen är hård internationell konTabell 102 Antal svar i procent Produktprisernas stegring i förhållande till lönenivån

Mer Lika mycket Mindre Summa

Rent kem. ind.

Plastbearbet. ind.

Övr. kem. ind.

0 29 71

4 28 68

4 48 48

100 Tabell 103 Antal svar i procent Råvaruprisernas stegring i förhållande till lönenivån

Mer Lika mycket Mindre Summa

Rent kem. ind.

Plastbearbet. ind.

övr. kem. ind.

0 62 38

0 28 72

11 68 21

kurrens, låg löneandel och sjunkande råvarupriser. Inte minst inom den plastbearbetande industrin väntar man sig att råvarupriserna skall sjunka relativt sett, vilket framgår av tabell 103. Inställningen bottnar i att man hittills haft sådana erfarenheter och att utbudet av råvaror på världsmarknaden väntas bli stort. Både när det gäller produktpriser och råvarupriser r ä k n a r tydligen övrig kemisk industri med mindre prissänkningstendenser än de övriga. Arbetskraften

Diagram 52 visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom den kemiska industrin. Fram till krigsslutet var ökningen mycket kraftig; därefter h a r den skett i långsammare takt. För tiden 1952—59 har vi liksom tidigare splittrat upp kurvan på de tre delgrupperna. Den plastbearbetande industrin visar här liksom tidigare en mycket stark ökning och dess andel av industrins antal sysselsatta växer från 9 procent till 16 procent mellan 1952 och 1959. Till den faktiska utvecklingen har sedan fogats prognoser baserade på uppgifter från de undersökta företagen. Enkätföretagen visar en ökning av antalet sysselsatta fram till 1965 på 15 procent för rent kemisk industri, 45

154 Produktion per anställd. Diagram 53 visar utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1952—59 har produktionen per anställd vuxit snabbt. Särskilt gäller detta för den plastbearbetande industrin. För framtiden väntar man sig något lägre ökningstakt, även om ökningen är hög i jämförelse med många andra industrier. Förädlingsvärdet per anställd är mycket högt i enkätföretagen. Det är 46 600 kronor per anställd för rent kemisk industri, 36 800 kronor i övrig kemisk industri medan det i den plastbearbetande industrin ligger på 24 800 kronor. Motsvarande värde enligt KK's material var 33 000, 36 700

procent för plastbearbetande industri och 6 procent för resterande delar av industrin. Prognoserna förefaller att på ett rimligt sätt knyta an till den tidigare utvecklingen. Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Inom den rent kemiska industrin väntar 30 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och bland plastbearbetande industri är det 46 procent som räknar med en ökning. Motsvarande siffra för övrig kemisk industri är 19 procent. Den relativt låga siffran för rent kemisk industri torde sammanhänga med att man redan har kontinuerlig drift i stor utsträckning.

Diagram 52. KEMISK

INDUSTRI.

Antal anställda

1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala Index 2000 1800 1600 — - A n t a l anställ da 1959: Rent kemisk industri = 14.60 0 800 1200 Ovriq kemi >k industri = 17 0( 0

aoo Enligt enkäten 600 500

Enligt KK

~1^

400 Plastbeorb 'tände.** industri

. • ' *

Rent kemisk industri | _ »

^--"~\

Övrig kemisk in dustri

Kemisk industri (totalt)

150 ICO

-/T

i

i

i

1 1940

1 1

' 1 1 1 1 1945

1 1 1 1 1950

1 1

1 I960

l

l

155 Diagram

53. KEMISK

INDUSTRI. Produktionsvolym 1935—65

per anställd

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala )nde> IÖG0 900 800 703 600

Förädlinqsvärde/cnställd 1959 = Rent kemisk industri = 3 3 000 kr Plnsthpnrhptnnrlp inriiittr! = ?n ?nn Ur Övrig kemis k industri = 36 70 0 kr

500 Enligt enhöten 1

• *

400 Enligt KK

\*

300 Plastbea rbetande . * industri .•

Rer t kemisk,, inc u s t r i ^

^

^^"^°'~ i

•

^

^

Övrig kemisk industri

^

150 Kemi >k i n d u s t r i > ^ (toto

1 1935

1 1940

1 1

l

l

i

i

respektive 20 200 kronor, vilket tyder på att de små plastbearbetande företagen blivit underrepresenterade i vårt material. Investeringarna Diagram 54 visar utvecklingen av investeringarna för hela den kemiska industrin, 1937—1959 enligt KK's material och beträffande tiden 1959—1965 enligt de i undersökningen deltagande företagen. 1 Kapitalstocken — mätt med installerade hästkrafter — visar en jämnt och kraftigt stigande tendens. Bruttoinvesteringarnas utveckling un-

1 1950

1 1

1 1955

1 1

1 I960

l

l 1965

der perioden 1955—59 enligt vårt material avviker från vad som gällt för branschen i dess helhet. Några av företagen visar mycket starka variationer i sina investeringar. Av detta skäl har vi behandlat branschen som en helhet. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 1961—1965. Den nivå de därvid angivit har som tidigare nämnts justerats med hänsyn till 1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskattats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

156 Diagram 54. KEMISK i fasta priser (Index:

INDUSTRI. Investeringar 1937 = 100) samt drivkraft

(inkl. underh. o. rep.) 1937—65 1935—59 i effektiva hästkrafter

Investeringor Index

Drivkraft 1000 hk 1050

1 Investeringar 1959 = 292 milj kr varov underhåll cc i reparationer = 107 milj. kr

> > - — •

*>* 75C

Enligt enkäten

/ 400

s

Investeringar Enligt Kn

•••**"** 3CG Drivkroft#>,

,»••**" 1

i

1 1 1940

i

i

i

1 1945

1 1 1950

1 1 -J

I960

1955 Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

vad som i maj 1961 var känt om Stenungsundsprojektet. Den på detta sätt erhållna investeringsvolymen för hela branschen kommer att ligga 12 procent över 1959 års nivå. Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under perioden 1961—65 som avser ersättningsinvesteringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapitalutrustning, som var nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För rent kemisk industri har ersättningsandelen angivits till 53 procent, för plastbearbetande industri till 35 procent och för övrig kemisk industri till 70 procent.

Kapacitetsutnyttjandet. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Detta framgår av tabell 104. Det är tydligen särskilt övrig kemisk industri som räknar med en förbättring. Vid hearingen ställde man sig tveksam till om utnyttjandetalen verkligen kunde ligga på en så hög nivå. Tabell 104

Industribransch

Rent kemisk industri. . . Plastbearbetande industri Övrig kemisk industri . . .

Kapacitetsutnyttjande i procent 1959

89 94 79

89 97 89

BILAGA A

Forskning, utvecklingsarbete och utbildning

På senare tid har man alltmer kommit underfund med vilken betydelse forskning, utbildning och utveckling av produktionsmetoder och produkter h a r för det industriella framåtskridandet. Det var därför naturligt att i samband med undersökningen försöka få en föreställning om hur förhållandena kunde ligga till på detta område i Sverige. När man skall göra en sådan undersökning uppställer sig omedelbart problemet vad man skall mena med »forskning», »utvecklingsarbete» och »utbildning». Vår utgångspunkt var härvid att vi önskade finna definitioner som anslöt sig till problemet om det ekonomiska framåtskridandets natur. Det ekonomiska framåtskridandet uppstår i princip på så sätt att vi avsätter tid från det löpande arbetet för att fundera ut nya eller förbättrade lösningar på produktionsproblemen samt för att tillverka de redskap i form av maskiner, byggnader etc. som vi eventuellt behöver för att genomföra dessa lösningar. För att finansiera denna utvecklingsverksamhet måste vi avstå från omedelbar konsumtion, dvs. spara. Den verksamhet som finansieras genom sparandet kallar vi investering. Av diverse skäl har det emellertid nu blivit så att det endast är den del av utvecklingsarbetet som tar formen av fasta föremål — maskiner, byggnader o. d., som vi normalt registrerar som en investering.

Vi skiljer vidare på brutto- och nettoinvestering och kallar den del av bruttoinvesteringarna som representerar en utökning eller förbättring av produktionsapparaten för en nettoinvestering medan vidmakthållandet av apparaten innebär reinvestering eller ersättningsinvestering. Ur utvecklingssynpunkt är det nettoinvesteringen som är det intressanta. Mot ovanstående bakgrund bör i begreppet forskning, utbildning och utvecklingsarbete innefattas allt det, som icke ingår i det konventionella investeringsbegreppet, men som bidrar till framåtskridandet, alltså den icke redovisade delen av de totala nettoinvesteringarna. Man kan också uttrycka tanken så, att om några nettoinvesteringar av konventionellt slag icke sker inom landet och om några produktionsstegrande impulser icke tillföres oss utifrån och om vi avskaffar all den aktivitet, som vi fört in under rubriken »forskning, utvecklingsarbete och utbildning», kommer med nödvändighet allt ekonomiskt framåtskridande att avstanna och produktionen bli konstant. 1 1 För att klart få fram tankegången har vi underförstått utgått från konstant folkmängd och oförändrad avkastning på råvaruresurserna. Vi har också bortsett från att i den svenska investeringsredovisningen, liksom förmodligen i många andra länders, vissa typer av investering i fasta föremål blir ofullständigt redovisade. Detta gäller t. ex. för mer kortlivade verktyg och vissa slag av anläggningsarbeten i gruvor.

158 Ovanstående synpunkter har legat till grund för vår undersökning och de anvisningar som finns på frågeformuläret, respektive delgivits de tillfrågade vid muntliga kontakter. 1 Bestämmande för vår avgränsning har ,vidare varit att det endast var de av industrin själv vidtagna investeringarna i FoUUb, som vi var intresserade av. Den FoUUb som bedrivs av det allmänna eller inom andra sektorer av näringslivet, inkluderades alltså inte i detta sammanhang. Vi avsåg vidare att insamla kostnaderna för av hela branschen gemensamt bedriven forskning i särskild ordning. Ur vår synpunkt var det väsentligt att de uppgifter vi fick om kostnaderna för FoUUb så att säga hängde ihop med den produktionsapparat, som uppgifterna i övrigt avsåg. Vill vi bedöma lönsamheten hos de utförda investeringarna måste vi ju nämligen sätta dem i relation till den resulterande produktionen. Detta krav möter det stora svårigheter att tillgodose i praktiken. I många fall utför företag investeringar på detta område som avser inte bara dess egen tillverkning utan också produktionen hos dotterföretag inom eller utom landet. Vi har här inte gjort något avdrag för dotterbolag i utlandet, men uppgifter från större företag tyder på att en sådan justering har mycket liten inverkan på resultaten, i den mån den över huvud taget skulle vara genomförbar. När det gäller dotterföretag inom Sverige har däremot avdrag gjorts. Företaget kan vidare till större eller mindre del fungera som »forskningsproducent», dvs. man säljer till utomstående resultaten av sin forskning genom upplåtelse av patent, medgivande av licenstillverkning o. d. Lämpligast vore nu att i sådana fall avdra från företagets investeringar i FoU de kostna-

der som ligger bakom patentet samt också avdra från företagets produktion värdet av licensintäkter o. d., i den mån de där medtagits. På omvänt sätt borde man i de fall där företaget köpt patent el. dyl. öka investeringen i FoU med värdet av den bakom patentet liggande forskningen samt öka produktionsvärdet med årskostnaderna för licenser o. d. i den mån de inte ingår däri. Allt enligt principen att investeringarna i FoUUb skall föras samman med den ur dessa investeringar härrörande produktionen. Det föreföll emellertid inte motiverat att i detta sammanhang ge sig in på så detaljerade undersökningar, som skulle krävas för ett konsekvent hänsynstagande till synpunkterna ovan. Vi har därför nöjt oss med att försöka få en uppfattning om storleken av de årliga kostnaderna för patent etc. För vissa större verkstadsföretag har vi dessutom sökt beräkna intäkterna av patent o. d. För dessa företag har intäkterna varit ungefär lika stora som motsvarande kostnader för patent o. d. Hela undersökningen sysslar med industriproduktionen. Detta betyder att investeringar i distribution inte kommer med. Av detta skäl ingår inte utgifter för marknadsstudier o. d. i vårt investeringsbegrepp. I kostnaderna för FoUUb, som de här redovisas, ingår också kostnaderna för lokaler, laboratoriemaskiner etc. I den mån jämförelse sker med företagens konventionella investeringar kan härvid uppstå en viss dubbelräkning. Denna torde dock sakna betydelse i sammanhanget. I kostnaderna för FoUUb har vidare inräknats kostnader för uppdrag till utomstående. Nedan återges de rubriker under vil1 För enkelhetens skull kallar vi i det följande forskning och utvecklingsarbete för FoU, inkluderas även utbildning blir det FoUUb.

159 ka kostnaderna för forskning etc. rapporterats. 1. Forskning m. m. (Ej produktkontroll och marknadsundersökningar.) 2. Metodstudier och annat utvecklingsarbete av produktionsmetoderna. (Ej tidsstudier för ackordssättning.) 3. Produktutveckling. (Ej modeförändringar, ej normalt konstruktionsarbete.) 4. Inköp och utnyttjande av patent. 1 5., Utbildning i särskilt organiserade former, inklusive kurser, konferenser o. d. (Ev. statsbidrag fråndrages.) Till dessa rubriker kan fogas följande kommentarer. 1. Forskning. Täcker hela fältet från grundforskning till den tillämpade forskningen. I vad mån en viss kostnad förs upp under denna rubrik eller under rubrikerna 2 eller 3 har helt fått bestämmas av vad som tett sig naturligt för företagen. Ett speciellt och besvärligt problem utgör den verksamhet som går ut på uppletandet och exploaterandet av nya råvarukällor. I Sverige bedrivs ju t. ex. en omfattande malmletning. Skall kostnaderna härför upptas — inklusive upptagandet av provschakt o. d. — som utgifter för FoU? I den mån denna verksamhet innebär att vi hittar nya råvarukällor i samma takt som vi förbrukar de gamla utgör den inte någon nettoinvestering utan har i stället karaktären av en ersättningsinvestering. I den mån den leder till att vi finner råvarukällor, som gör det möjligt för oss att öka landets totala produktion genom att de är mer givande än de gamla, bör däremot verksamheten räknas som en nettoinvestering och inkluderas i FoU. I praktiken är det naturligtvis mycket svårt att säga vad

som är det ena och det andra. I vårt material ingår sådana utgifter till ett belopp, som svarar mot knappt 1 procent av totalsumman. Det är inte otänkbart att nettoinvesteringen på området är av ungefär denna storlek. 2. Metodstudicr etc. Gränsen mellan metod- och tidsstudier kan naturligtvis ofta vara svår att dra. Denna gränsdragning förefaller dock inte att ha vållat företagen större bekymmer. 3. Produktutveckling. Här har alltså inte medtagits anpassning till modeförändringar o. d., vilket för t. ex. textiloch konfektionsindustrin medför mycket betydande kostnader. Fortlöpande anpassning till modet kan inte betraktas som någon produktutveckling. I den mån verksamheten leder till en allmän höjning av den estetiska kvaliteten borde dock kostnaderna härför medräknas. Detta torde emellertid vara den avgjort mindre delen av det hela, i den mån denna del över huvud kan fastställas. Likartade synpunkter gäller för formgivning. Kostnaderna härför bör icke medräknas i den mån det endast är fråga om en modeanpassning. I posten ingår icke heller normalt konstruktionsarbete. Detta är en mycket stor post för t. ex. verkstadsindustrin, där en stor del av produktionen har karaktären av beställningsskrädderi och ett omfattande konstruktions-, planerings- och utredningsarbete krävs innan den egentliga produktionen kan sättas i gång. I den mån denna typ av arbete syftar till att förbättra inte bara de aktuella produkterna och tillverkningsmetoderna, utan man gör en extra insats, som kan utnyttjas även i andra sammanhang, bör kostnaderna härför 1 För några större verkstadsföretag insamlades uppgifter om beräknade intäkter från försäljning och uthyrning av patent 1959.

160 tas upp under FoU. Det är uppenbart att det i praktiken måste vara mycket svårt att säga om en viss utgift är av det ena eller andra slaget. Det är naturligtvis också inte sällan så, att en viss utredningskostnad, som under alla omständigheter är nödvändig för att åstadkomma t. ex. en turbinanläggning, oavsiktligt ger kunskaper, som man har glädje av i andra sammanhang och därför utgör ett tillskott till företagets fond av know-how. Vi har vid intervjuer kommit till den uppfattningen att i de flesta fall möter det inte oöverstigliga svårigheter för företagen att skilja ifrån vad som bör betraktas som normalt konstruktionsarbete. 4. Patent etc. Denna punkt har tidigare kommenterats. 5. Utbildning etc. Huvuddelen av investeringarna på detta område faller uppenbarligen — även när det gäller utbildning med direkt syfte på produktionsverksamhet — utanför företagens ram och räkenskaper. Avsikten i detta sammanhang var endast att få en föreställning om storleken av de direkta kostnader industriföretagen har för dessa ändamål. När det gäller att teoretiskt analysera investeringarnas betydelse för produktionsutvecklingen är det, som nämnts, hela tiden nettoinvesteringarna man bör utgå ifrån, dvs. avdrag skall göras för de kostnader som behövs för att ersätta den utrustning som förslitits. Samma resonemang gäller givetvis för investeringar i FoUUb och frågan uppkommer då om ett avdrag bör göras för ersättningsinvesteringar även på detta område. FoUUb ger till resultat en ökad och bättre kunskap om hur produktionen bör bedrivas. Denna kunskap finns lagr a d i böcker och tidskrifter, i matematikmaskiners minnen etc. och fram-

Tabell 105. Investeringar i FoUUb 1959 och 1965

Typ av investering

1. Forskning 2. Utveckling av produktionsmetoderna . . . . 3. Produktutveckling .. . 4. Inköp och utnyttjande av patent 5. Utbildning 6. Ej fördelad F o U U b . . . Totalt

Procentuell fördelning av FoUUb-kostnaderna 1959

7 40

8 32

8 6 27

5 7 36

för allt i människors hjärnor. För att kunskapen skall hållas vid makt måste vi därför ständigt ersätta vad som går förlorat genom att människor dör, av andra skäl förlorar kunskapen eller förmågan att använda den eller försvinner ur produktionsapparaten genom pensionering. Denna ersättning sker väsentligen genom att nya hjärnor tränas upp till samma nivå. Kostnaden härför vilar till största delen icke på företagen. De utbildningskostnader som redovisas i detta sammanhang torde väsentligen innebära en höjning av bildningsnivån och alltså ha nettokaraktär. På samma sätt har de här redovisade kostnaderna för forskning och utvecklingsarbete nettokaraktär och bör alltså jämföras med nettoinvesteringarna. Kunskapen som sådan förslits inte ur samhällsekonomisk synpunkt. En helt annan sak är att det för det enskilda företaget är nödvändigt med en snabb avskrivning av investeringar i FoU. Ur företagets synpunkt måste investeringen vara avskriven den dag dess resultat blivit allmänt tillgängliga och tillämpade eller nya upptäckter gjort dem obsoleta. Hur snart resultaten blir tillgängliga utan kostnad hänger bl. a. ihop med patent-

161 Tabell

106. FoUUb-kostnadernas

fördelning

inom olika

branscher

1959 Procentuell fördelning av FoUUb-kostnaderna 1959 Industribransch

Forskning

UtveckInköp ling av Produktoch Utbildproduk- utveck- u t n y t t ning tionsmeling jande av toderna patent

Gruvindustri.

3 Järn- och metallverk... .

4 Manufakturering Elektroteknisk industri.. Transportmedelsindustri. Maskinindustri Varvsindustri Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri . . . .

40 6 10 9 15

12 9 4 7 20

17 29 74 58 15

3 5 2 13 3

7 5 3 5 47

5 5 2 9

4 2 4 15

7 9 3 22

22 2 32 0

15 7 6 19

16 16

33 13

7 10

4 23

38 12

Sågverk övrig träindustri

,

•Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri

11 100 17

14 Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker. . Bryggerier och läskedrycksfabriker Övrig livsmedelsindustri

42 18 0 8 0 0 8 40 13 49

16 32 26 2 7 0 16 11 4 34

18 27 53 3 0 0 32 43 4 4

0 8 0 39 0 1 0 0 0 0

4 15 21 1 93 3 34 6 17 13

Textilindustri Konfektionsindustri

3 4

12 38

9 27

7 5

19 26

Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri

0 0 0 0

0 25 97 0

0 59 0 2

0 5 0 26

11 10 3 4

Rent kemisk i n d u s t r i . . . . Plastbearbetande industri. Övrig kemisk industri. . . .

23 38 17

1 12 2

2 19 5

Hela industrin a )

3 5 1

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas. Varvsindustrin har således inkluderats. Detta förklarar skillnaden gentemot tabell 105 där varven inte ingår.

11—107638

162 Tabell 107. FoUUb-kostnader branscher

Industribransch

lagstiftning och förhållanden.

i olika

FoUUb-ören per förädlingskrona

Kostnaderna för FoUUb i Sverige

1959 Gruvindustri Järn- och metallverk... . Manuf akturering Elektroteknisk industri . Transportmedelsindustri Maskinindustri Varvsindustri

9,5

9,2

2,3

2,3

Sågverk övrig träindustri. . Massaindustri Pappersindustri. . . Wallboardindustri

0,11 Q ' 1,2/ ' 1,3/

'

Tidningstryckerier. . . övr. pappersvaru- o. grafisk industri... .

0,1 0,9

1,1

Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksf abriker övrig livsmedelsindustri

0,6] 0,4 0,2 1,7 0,0 2,6 • 0,6 1,3 0,7

1,21 0,6 0,2 1,4 0,1 2,7l 0,8 1,5 1,1

1,2

1,6

0,4

0,7

Textilindustri Konfektionsindustri....

0,8

1,1

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri, Gummivaruindustri.

1,4

1,4

Cement- och cementvaruf abriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri Övrig jord- och stenindustri

1,2

1,1 0,1 0,6

Rent kemisk industri. Plastbearbetande industri övrig kemisk industri.

6,3]

Hela industrin a )

4,2

0,7

6,41 3,8

3,3

andra institutionella

4,3

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas 1959 och/eller 1965.

I tabell 105 har angivits hur de på ovan angivet sätt definierade investeringarna i FoUUb fördelade sig på skilda rubriker. Uppgifterna avser år 1959 samt beräknade kostnader för år 1965. Som framgår av tabellen spelar utvecklingen av produkterna en alldeles dominerande roll. 1 Förhållandena varierar dock givetvis starkt mellan olika branscher. Detta framgår av tabell 106, som visar motsvarande uppdelning branschvis. En likartad uppställning för år 1965 tyder på att företagen inte tänker sig någon påtaglig förändring av inriktningen av arbetet i framtiden. Det är dock svårt att dra några säkra slutsatser eftersom helt naturligt andelen för »Ej fördelad FoUUb» är större 1965 än 1959. Andelen stiger från 27 till 36 procent. I tabell 107 anges kostnaderna för FoUUb i de olika branscherna som FoUUb-ören per förädlingskrona åren 1959 och 1965. Skillnaderna mellan branscherna är som synes betydande. Högst ligger verkstadsindustrin, varvid dock manufakturen och varven utgör ett undantag. Höga siffror redovisas också för den rent kemiska och plastbearbetande industrin. Man kunde tänka sig att olikheterna mellan branscherna i någon mån berodde på att de i större .eller mindre utsträckning bedrev gemensam forskning. Som senare skall visas är emellertid denna gemensamma forskning relativt obetydlig i kronor mätt. Kostnaderna för FoUUb i relation till förädlingsvärdet blir i framtiden ungefär oförändrade enligt prognosen. To1 Punkt 6 »Ej fördelad FoUUb» består nästan enbart av kostnader, som ej kan fördelas på punkterna 1 och 3.

163 Tabell 108. FoUUb-kostnader

i olika

branschgrupper Kostnader för FoUUb

Branschgrupp

Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri. Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri. . . Kemisk industri Totalt a)

1965 Mkr

/o

Mkr

/o

10 31 602 15 8 18 6 12 11 8 40

1 4 79 2 1 2 1 2 2 1 5

12 51 826 21 12 26 9 18 18 11 67

1 5 77 2 1 2 1 2 2 1 6

1 071

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas 1959 och/eller 1965.

tält blir siffrorna 4,2 öre för 1959 och 4,3 öre för 1965; alltså en praktiskt taget oförändrad andel. Eftersom man räknat med en stark ökning av produktionen innebär detta dock en betydande ökning av volymen av FoUUb fram till 1965. Materialet tyder på en ökning med cirka 40 procent från 1959 till 1965. Denna siffra får vi fram om vi applicerar de angivna procenttalen på industristatistikens värden för 1959 respektive dessa värden framräknade till 1965 med hjälp av den tidigare återgivna oreviderade produktionsprognosen. En sådan kalkyl kan givetvis göras för varje bransch för sig. En dylik beräkning återges i tabell 108 för huvudgrupper av branscher. För att markera uppgifternas osäkerhet har de angivits i hela miljoner kronor. Verkstadsindustrin svarar tydligen för en alldeles dominerande del av insatserna på detta område. I jämförelse därmed är insatserna inom övriga branscher små. Bland dessa svarar kemisk industri samt järn- och metallverk för de största beloppen. Storleksordningen är här 30 a 40 miljoner. Av totalbeloppet kan år 1959 ca 45 mil-

joner beräknas avse utbildning. Motsvarande belopp 1965 skulle bli ca 75 miljoner, om vi tillämpar den tidigare redovisade relativa fördelningen. Om man vill få en uppfattning om industrins totala insatser på detta område bör till uppgifterna ovan läggas kostnaderna för forskning och utvecklingsarbete bedriven vid branschinstitut o. d. För år 1959 kan dessa kostnader uppskattas till de belopp som angivits i tabell 109. Totalbeloppet blir som synes 9 miljoner, en i jämförelse med de tidigare beloppen liten summa. Till detta kommer bidrag till dessa institutioner från staten, inkomster av uppdrag o. d. på sammanlagt 4,5 miljoner. Siffrorna bör kanske dock närmast jämföras med vad företagen själva direkt lagt ned på forskning. Gör man en kalkyl med ledning av materialet ovan kommer man till ett belopp för 1959 på minst 90 miljoner. 1 Som tidigare sagts är det av stort intresse att försöka få ett grepp om 1 1955 års universitetsutredning har gjort ett försök till uppskattning av industrins utgifter för forskning. Man kom därvid till ett belopp på 60 milj. kr. för år 1955. SOU 1960: 32, sid. 254 ff.

164 Tabell 109. Branschinstitutens kostnader för forskning och utvecklingsarbete 1959

Branschinstitut o. dyl.

Svenska Gruvföreningen Jernkontorets Tekniska Forskning Metallografiska Institutet Sveriges Mekanförbund Stiftelsen för Skeppsbyggnadsteknisk forskning Cement- och Betonginstitutet. . . Tegellaboratoriet Svenska Silikatforskningsinstitutet Svenska Träforskningsinstitutet Trätekniska avdelningen Träkemiska avdelningen Papperstekniska avdelningen . Wallboardforskning Cellulosaindustrins Centrallaboratorium Trämasseindustrins Centrallaboratorium Cellulosaindustrins stiftelse för teknisk och skoglig forskning samt utbildning m. m., 1959 års fond (exkl. skogsforskning) Pappersbrukens Centrallaboratorium Wallboardindustrins Centrallaboratorium Stiftelsen Skogsindustriernas Vattenskyddsforskning (inkl. prisutjämningsavgiftsmedel) . Grafiska Forskningslaboratoriet Emballageprovningslaboratoriet Svenska Institutet för Konserveringsforskning Svenska Textilforskningsinstitutet Textilindustrin Konfektionsindustrin Garverinäringens Forskningsinstitution Skoindustrins Forskningsinstitut Svenska Färg- och Fernissindustrins Forskningslaboratorium Totalt

Bidrag från industrin (1 000 kr) 220 1 196 689 1 257 300 577 230

nettoinvesteringarna i olika branschgrupper år 1959. Vid beräkningen av nettoinvesteringen h a r vi utgått från de i bilaga B angivna andelarna för ersättningsinvesteringar. Av tabellen kan vi alltså utläsa att den i statistiken icke redovisade delen av investeringarna skulle uppgå till 42 p r o cent av de redovisade nettoinvesteringarna. Inom verkstadsindustrin är den icke redovisade delen något större än den redovisade. Det kan förtjäna nämnas att man i USA funnit likartade relationstal för denna industrigren.

203 180 189 162 9 1 012

Uppgifternas rimlighet. Vi har ovan utan reservation använt de andelstal som erhållits ur vårt material på KK's värden för den totala industrin. Detta är naturligtvis ett tveksamt förfaringssätt. Allmänt h a r man anledning miss-

37 Tabell 110. Jämförelse mellan FolJUbkostnad och nettoinvestering 1959 340

FoUUb/ nettoinvesteringen 1959.

781 250

Branschgrupp

/o

205 200 71

13 11 111 30 10

326 410 40

Massa-, pappers- och wall-

10 120 150

4 Pappersvaru- och grafisk Textil- och konfektionsindustri. . Läder-, hår- och gummivaru-

Totalt

9 11 24 25 32 42

9 164

k o s t n a d e r n a för FoUUb i relation till vad man konventionellt menar med investeringar. I tabell 110 visas därför dessa kostnader i procent av de fasta

Anm. För järn- och metallverkens del har vi använt ersättningsandelen för hela industrin. För varven, övrig jord- och stenindustri samt övrig livsmedelsindustri har använts samma procenttal som för respektive branschgrupp i övrigt.

165 tänka att vi på detta sätt kommer att få för höga tal eftersom kostnaden för FoUUb borde vara högre i vårt urval än för företagen i genomsnitt.* Det finns emellertid en viss möjlighet att undersöka rimligheten av våra resultat genom att jämföra med förhållandena i andra industrialiserade länder. En sådan jämförelse för England och USA redovisas nedan. Det visar sig därvid att förhållandena i dessa länder stämmer anmärkningsvärt väl med de svenska. Det förefaller därför inte osannolikt att de värden vi erhållit ligger ganska nära sanningen. Vi har vidare kommit till att kostnaderna för FoUUb i framtiden endast skulle växa i takt med produktionen. Detta kan te sig något förvånande och mången skulle nog vänta sig en kraftigare ökning. Denna fråga diskuterades flera gånger vid våra hearings. Det visade sig därvid att man bland företagen hade en stark känsla av att man gick mot ökade kostnader för FoUUb. I absoluta tal blir det ju också fallet enligt prognoserna. Samtidigt var man i många branscher angelägen understryka, att en kraftig expansion försvårades av att man hade svårt att skaffa kompetent personal. Jämförelse med USA och England I England och USA .har man under 50-talet gjort upprepade undersökningar för att fastställa storleken av utgifterna för FoU. Investeringar i utbildning har man däremot inte intresserat sig för i detta sammanhang. 2 Dessa undersökningar har gjorts av offentliga eller halvoffentliga institutioner. I USA gör dessutom McGraw Hill årliga undersökningar, vars resultat tycks stämma mycket väl med de undersökningar som görs av National Science Foundation. 3 I tabell 111 har vi med ledning av de nämnda undersökningarna försökt

ange kostnaderna för forskning och utvecklingsarbete inom olika branscher, dels för Sverige, dels för USA och England. Uppgifterna för USA är hämtade från Novick. Att få någon fullständig överensstämmelse mellan branschuppdelningarna i de olika länderna är icke möjligt. Av tabellen torde emellertid framgå hur vi försökt att föra olika grupper samman. En förutsättning för att jämförelser skall bli möjliga är vidare att den definition, som legat till grund för avgränsningen av begreppet forskning och utvecklingsarbete varit densamma i de tre undersökningarna. I stort sett kan detta sägas vara fallet. 4 En annan förut1 Från massa-, pappers- och wallboardindustrin har anförts att 1965 tolv kombinerade företag beräknas svara för 4/5 av den totala kostnaden för FoUUb samt att tendensen går mot koncentration av arbetet till de större företagen. 2 Department of scientific and industrial research: Industrial Research and Development Expenditure 1958. London 1960. H M S. O. Science and Engineering in American Industry. Final Report on a 1953—1954 Survey. National Science Foundation 56—16. Methodological Aspects of Statistics on Research and Development. Costs and Manpower. National Science Foundation 59—36, sid. 53 ff. Funds for Research and Development in Industry 1958. National Science Foundation 61—32. 3 D. Novick: What do we mean by »research and development». P-1779 August 25, 1959. The RAND Corporation. S:a Monica, California. Sid. 34 ff. 4 Den engelska definitionen torde skilja sig från den svenska i så måtto att man medtagit i beloppen även utgifter som gått till branschforskningsinstitut, däremot förmodligen inte utgifter för patent, licenser o. d. Se Industrial Research and Development Expenditure 1958, sid. 10 ff. När det gäller kapitalutgifter förefaller det också som ev. en viss dubbelräkning ägt rum. a. a. sid. 11. Detta saknar dock praktisk betydelse. Konstruktionsarbete på beställningsarbeten bör icke komma med, men klar definition saknas. Malmletning o. d. var ej aktuellt i det engelska fallet. Den amerikanska definitionen torde förete följande avvikelser: 1. På samma sätt som för Fortsättning på noten sid. 167.

166 Tabell 111. Foil-kostnader

i Sverige, England

och

USA

FoU-kostnad i procent av förädlingsvärdet

Metal manufacture..

1,15

El. engineering and el. goods . . . .

9,8

Aircraft

35,7

Motor and other vehicles and accessories 7,0

USA (1958)

Sverige (1959)

England (1958)

Järn- o. metallverk. .

2,0

Primary metals

Manufakturering .

3,1

Fabr. metals and ordnance

Elektrotekn. industri

14,0

13,0 7,9

2,2 15,3 38,4

12,9

0,0

Maskinindustri... (inkl. instrument)

Non-el. engineering and shipbuild-

Elec. equipment. . Aircraft and parts

Transport m edelsindustri (inkl. flyg) 3,3

1,0

4,3

Machinery

1,8 Precision instruments etc

Ceramics, glass, cement etc

1,1

Manufactures of wood and paper and print0,25

Food, drink and tobacco

Prof, and scientific instruments

10,7

0,6

Textiles, leather, leather goods and cloth-

1,5

Jord- o. stenindustri .

2,0

Stone, clay and glass

1,3

Träindustri

0,6

Paper and allied prod.

0,9

Massa-, pappers-o. wallboardindustri 0,8 Pappersvaru- och grafisk ind

1,1 0,5

Livsmedelsindustri . . .

0,5

Food and kindred prod

0,6

Textil- och konfektionsindustri . .

0,6

Textile mill prod, and 0,5 i

0,9 Sko- o. läderindustri

Chemicals trades

. 0,3

Gummivaruindustri.. .

2,5

Kemisk industri

3,2

Rubber prod Chemicals

and allied 5,9

Other manufacturing 3 )

1,8

All manufacturing industries

3,8

. 11,1

Varvsindustri....

Hela industrin (exkl. gruvor)

4,0

3,7

and allied

Petroleum prod

10,1

Other manufacturing 15 )

3,0

All manufacturing . . .

5,5

a) Rubber, linoleum, leather cloth, etc., brushes and brooms, toys, games and sports equipment, miscellaneous stationers' goods, plastics moulding and fabricating, miscellaneous manufacturing industries. b) Includes autos, tobacco, lumber and wood products, furniture, printing and publishing, transp. other than aircraft and autos and misc. manufacturing.

167 sättning för att jämförelse skall vara möjlig är att den grupp av företag, söm uppgifterna avser, är jämförbara. Den engelska undersökningen avser hela industrin ned till arbetsställen med 11 anställda. 2 Den amerikanska undersökningen torde också röra sig med en definition, som relativt väl ansluter sig till den svenska industristatistiken. Överensstämmelsen mellan de olika länderna måste sägas vara anmärkningsvärt god, både beträffande allmän nivå och variationer mellan branscherna. Flygindustrin intar uppenbarligen en särställning. Inom den svenska flygindustrin har man också kostnader för FoU av samma relativa storlek som i den engelska och amerikanska. Skillnaderna mellan länderna beror uppenbarligen till stor del på olikheter i industrins struktur. Om man sålunda låter industrigrenarna i USA få samma inbördes relativa betydelse som i Sverige, kommer det amerikanska genomsnittet att ligga på 3,5 procent. För Englands del skulle motsvarande tal bli 2,3 procent. Dessa beräkningar är givetvis mycket approximativa. Den engelska undersökningen ger en hel del intressanta resultat utöver de redan återgivna. Eftersom förhållandena även i dessa avseenden kan antas vara likartade med de svenska kan det finnas anledning till ett kort referat. Grundläggande för den engelska unden engelska är det oklart om »rutinkonstruktionsarbete» blir helt exkluderat. 2. Kostnader för patent, licenser, uppdrag till utomstående etc. har exkluderats. Det sägs i detta sammanhang att avdrag för inkomster av royalties etc. icke skall göras från företagets FoU-kostnader. 3. Någon dubbelräkning med både avskrivningar och kapitalutgifter förekommer inte. Methodological Aspects of Statistics on Research and Development sid. 124 ff. 4. Malmletning o. d. förefaller att vara exkluderat. a. a. sid. 26 ff. I vad mån anpassningar till modet exkluderas är i båda fallen något oklart, förmodligen är det dock så.

Tabell 112. Olika slag av FoU-kostnader England 1958

i

Andel av totalkostnaden

Kostnadsslag

/o

Löner Material och utrustning Administration Reparationer och avskrivningar. övrigt Kapitalutlägg

39 20 9 10 10 12

Totalt

dersökningen var ett fastställande av de totala utgifterna för FoU per kvalificerad person. Med en sådan menade man i stort sett en tjänsteman med universitetsutbildning. Den totala kostnaden per sådan tjänsteman uppgick i hela industrin till £ 10 791, dvs. ca 150 000 kronor. I särklass högst låg flygplansfabriker med £ 30 763, därefter följde fabriker för bilar och andra transportmedel med £ 19 778, och fabriker för precisionsinstrument med £ 13 535. I alla övriga branscher låg siffrorna mellan £ 5 000 och £ 10 000. För kemiska fabriker var t. ex. värdet £ 6 655. Den höga siffran för vissa industrier inom den mekaniska verkstadsindustrin torde bl. a. sammanhänga med höga kostnader för material och utrustning och stor användning av mindre högt utbildade personer, t. ex. metodstudiemän. Av tabell 112 framgår hur kostnaderna fördelade sig på olika kostnadsslag. Av de totala kostnaderna för FoU gick fyra och en halv procent till institutioner och personer utanför företaget. Tabell 113 visar fördelningen av detta belopp. 2

Industrial Research and Development Expenditure 1958, sid. 2.

168 Tabell 113. Externa kostnader för FoU i England 1958 Andel av de externa kostnaderna för FoU

Forskningsorgan

/o

Statliga institutioner Universitet och högskolor Totalt

2 29 4 65 100

Den stora posten är tydligen »annat» och består av betalning till konsulter e t c , men framför allt av betalning till a n d r a företag för utnyttjande av deras know-how. Denna post har förmodligen blivit underskattad på grund av formulärets utformning. Betalning till utomstående var helt naturligt störst i branscher med stor andel småföretag. Beträffande utvecklingen i tiden kon-

staterar man att FoU per förädlingskrona ökat med kanske drygt 30 procent mellan 1955 och 1958. Man konstaterar vidare en ökning av utgiften per kvalificerad person på ca 30 procent. Denna ökning beror framför allt på att antalet medhjälpare vuxit från 2 till 3 mellan 1955 och 1958. De engelska undersökningarna visar vidare att majoriteten av de högre utbildade som sysslar med FoU är knutna till företag med mer än 500 anställda. 1 Av stor betydelse för forskningen var de militära uppdragen. Man uppskattar att dessa 1958 svarade för något mindre än hälften av kostnaderna. 2 Förhållandena tycks vara likartade i USA. En mycket stor del av FoU finansieras där genom militära anslag. 3 1 Industrial Research and Development Expenditure 1958, sid. 8. 2 a. a. sid. 1. 3 Novick sid. 33.

BILAGA B

Försök till beräkning av den marginella avkastningen i olika industrigrenar

I många sammanhang är det av stort intresse att försöka bilda sig en uppfattning om inom vilken sektor av ekonomin en viss utökning av resurserna ger störst resultat i fråga om tillskott till nationalprodukten. Vi har därför gjort ett försök att på basis av vårt material göra beräkningar som kunde ge någon vägledning på denna punkt. Som framgår av det följande ger kalkylerna inte några utslag, som man kan stödja sig på vid en bedömning. Med hänsyn till det stora intresse, som beräkningar av detta slag rönt i olika sammanhang, har det emellertid tett sig motiverat att redogöra för varför kalkyler av här redovisad typ ger så svårtolkade resultat. Både med hänsyn till de möjligheter som föreligger att dirigera olika slag av resurser — kapital, arbetskraft och råvaror — och de föreställningar man har om produktionsförändringarnas natur är det naturligt att vid beräkningarna utgå från kapitalet. Detta utgör ju själva produktionsapparaten och frågan blir därför vilken effekt en utvidgning av denna apparat har på produktionen inom olika sektorer av näringslivet. Ett sätt att angripa detta problem är att göra räntabilitetskalkyler. Sådana kräver emellertid mycket ingående kännedom om förhållandena inom olika företag — långt mer ingående än de uppgifter vårt material ger. På basis av vårt och likarta-

de material kan man emellertid göra schematiska kalkyler över effekten av kapitalökningar inom olika branscher. Ett vanligt sätt att göra en sådan kalkyl är att sätta ökningen av produktionsvolymen under någon period i relation till summan av investeringarna under samma period. Produktionsvolymen mätes därvid på basis av förädlingsvärdet, d. v. s. produktionsvärdet minus kostnader för råvaror, bränsle och halvfabrikat. Det är emellertid tydligt att man på detta sätt i nämnaren får ett tal, som är större än ökningen av kapitalstocken under samma tid. För att få fram dennas verkliga ökning skall vi från summan av bruttoinvesteringarna d r a den del av dem, som åtgår för att täcka förslitningen. Någon statistik över förslitningens storlek har vi inte i Sverige. Det är också ett ur både p r a k tisk och teoretisk synpunkt besvärligt problem att bestämma förslitningens omfattning. I samband med vår undersökning gjorde vi emellertid ett försök att från företagen erhålla en u p p skattning av storleken av denna post. Resultatet av vår fråga framgår av tabell 114. Företagen ombads i frågeformuläret att uppskatta hur stor del av investeringarna under perioden 1961—65, som behövde avsättas för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. Som syns av tabellen föreligger det betydande va-

170 Tabell 114. Ersättningsinvesteringarnas andel av bruttoinvesteringarna (inklusive reparation och underhåll)

Industribransch

Gruvindustri

Ersättningsinvesteringar i procent 1961—65 69

Järn- och metallverk Manufakturering Elektroteknisk industri Transportmedelsindustri... . Maskinindustri Varvsindustri Cement- och cementvaruf abriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri

47 47 33 51

Sågverk övrig träindustri

64 44

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri

43 41 60

Tidningstryckerier övr. pappersvaru- o. grafisk industri

42 Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker övrig livsmedelsindustri.. . .

55 59 63 72 87 70 64 54

Textilindustri Konfektionsindustri

72 54

Garverier Skoindustri övrig skinnvaruindustri. . . . Gummivaruindustri

72 57 85 30

Rent kemisk industri Plastbearbetande industri. . övrig kemisk industri

53 35 70

Genomsnitt

68 76 49 38

64 60

riationer mellan branscherna. Detta är naturligt med tanke på att behovet av

ersättningsinvesteringar väsentligen är en funktion av de investeringar, som gjorts i det förgångna och inte av dem, som görs under den aktuella perioden. I princip kan man därför vänta sig låga tal i branscher med en kraftig investeringsökning under perioden och höga i dem med långsam eller ingen ökning. I stort sett tycks det också förhålla sig på detta vis även om undantagen från regeln är flera. Man måste dock komma ihåg att hänsyn bör tas till utvecklingen under en längre tid. Har expansionen länge varit kraftig blir ersättningsbehoven och därmed ersättningsandelarna små. En tillfällig avsaktning i takten ändrar ej detta förhållande. Det bör vidare förhålla sig så, att ersättningsandelen växer med stigande andel maskiner i investeringarna. Detta som en följd av att maskiner har kortare livslängd än byggnader. Det kan vara av ett visst intresse att jämföra de andelar vi fått fram med uppskattningar, som gjorts i andra sammanhang. Om vi antar att investeringar i reparationer och underhåll helt har ersättningskaraktär betyder den i tabell 114 angivna genomsnittliga ersättningsandelen att 29 procent av investeringarna i övrigt avser ersättning. Denna procentandel kan jämföras med de ersättningsandelar som ligger bakom de resultat Jaak Järv kommer till vid sina undersökningar av den svenska kapitalstockens utveckling. Undersökningen ingår som en bilaga i Erik Lundbergs studie av kapitalets betydelse för näringslivet. 1 Järv har undersökt perioden i947—57. I tabell 115 har vi nu räknat fram de ersättningsandelar, som för olika perioder kan deduceras ur 1 E. Lundberg: Produktivitet och räntabilitet, Stockholm 1961, sid. 247 ff. För att få fram uppgifterna har vi dessutom använt K K ' s investeringsstatistik.

171 hans siffror. Tidsindelningen sammanhänger med att han haft tillgång till olika typer av material för olika perioder. Slutet på 40-talet var en period med snabb investeringsökning, medan investeringarna under tiden 1950—57 låg på i stort sett oförändrad nivå. Det är därför naturligt att andelen blir väsentligt lägre för den första perioden. Eftersom vår andel avser en period under vilken företagen tänkt sig att investeringarna skall vara i stort sett konstanta, bör vår siffra närmast jämföras med värdena under de två senare perioderna. Vår siffra ligger som synes väsentligt lägre än värdena i tabell 115. För perioden 1950—54 tar Järv explicit upp problemet om ersättningsandelens storlek. Han gör vissa kalkyler, som ger en andel på 23 procent. Under perioden skulle en sådan andel svara mot en genomsnittlig livslängd, som för maskinerna kan uppskattas till ca 35 år och för byggnaderna till 90 år. Järv finner dessa livslängder otroligt långa och utgår därför i stället från en livslängd hos maskiner av 20 år och hos byggnader av 50 år. Våra resultat tyder på, att det är tveksamt om denna justering innebär någon förbättring. Den andel vi kommit till står också i bättre överensstämmelse med vissa undersökningar rörande verkstadsmaskiners livslängd, som företagits inom IUI. 1 På basis av Järvs material kan vi också jämföra förhållandena bransch för bransch. Resultatet av en sådan jämförelse framgår av tabell 116. Tabell 115 Tidsperiod 1947—49 1950—54 1955—57

Ersättningsinvesteringsprocent 25 37 44

Tabell 116. Ersättningsinvesteringar olika beräkningssätt

enligt

Ersättningsinvesteringar

Branschgrupp

Metall- och verkstadsindustri Jord- och stenindustri . . Träindustri Massa-, pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk industri Summa egentlig industrid)

totala investeringar 3 ) /o Järvs material)

IUI:s enkätföretag

33 50 38

24 c) 42 32

29 42

21 53

42 33

14 26

29c)

a) Exklusive reparation och underhåll. b) Avser tiden 1950—54. c) Exklusive järn- och metallverk samt varv. Dessa branscher svarar för 15 procent av de totala planerade investeringarna 1961—65. d) Exklusive gruvindustri i båda fallen. Bortsett från skillnaden i nivå är det en god överensstämmelse mellan våra och Järvs resultat på denna punkt. Vår slutsats blir att det förefaller sannolikt, att de uppgifter vi erhållit är pålitliga. De avser perioden 1961— 65. För våra beräkningar behöver vi emellertid motsvarande tal för perioden 1955—59. Investeringarna ökade kraftigt under 1958 och 1959. Ersättningsandelen är därför sannolikt lägre under 1955—59 än den andelssiffra vi erhållit för prognosperioden. Vi har emellertid inte något underlag för en korrigering. Det har därför tett sig mest 1 För verkstadsmaskiner finner man där att genomsnittliga livslängden skulle uppgå till minst 28 år. Dessa resultat stämmer med förhållandena i andra länder. Undersökningarna beräknas bli publicerade 1962.

172 lämpligt att genomgående använda samma ersättningsandel. Bristfälligheten i detta förfaringssätt bör emellertid hållas i minnet. Genom att utgå från nettoinvesteringarna har vi i alla fall fått fram ett värde, som bör ligga väsentligt närmare det mått vi söker än om vi utgått från bruttoinvesteringarna. Det är vidare tydligt, att vid given kapitalökning kommer värdet på den marginella avkastningen att ligga högt i branscher där sysselsättningen stigit kraftigt och lågt i branscher med obetydlig eller ingen sysselsättningsökning. Detta behöver i och för sig inte vara något fel. Om vi t. ex. är intresserade av den arbetsmarknadspolitiska effekten av investeringarna är det värdefullt att känna till om man t. ex. kan nå en stor ökning av sysselsättningen med liten insats av kapital. Det är emellertid tydligt att vårt mått inte ger något renodlat uttryck för arbetsmarknadseffekten. Vore vi i första hand intresserade av denna effekt borde vi sätta förändringen av antalet sysselsatta i relation till förändringen av kapitalstocken. I detta sammanhang är vi emellertid p r i m ä r t intresserade av den förändring av produktionen som en ökning eller minskning av kapitalstocken medför. Vi bör då rimligen eliminera sådana förändringar, som sammanhänger med ändringar av sysselsättningen på samma sätt som vi redan eliminerat effekten av ändringar i råvarutillförsel genom att använda oss av förädlingsvärdet. Ett värde som är rensat från sysselsättningsförändringar erhåller vi, om vi sätter ökningen av produktionsvärdet under den aktuella perioden minus kostnader för råvaror och arbetskraft i relation till ökningen av kapitalstocken under samma tid. ökningen av kapitalstocken har då satts lika med summan av nettoinvestering-

Tabell 117. M-värden för hela industrin enligt olika beräkningsmetoder

Beräkningsmetod

KK's material

Enkätmaterialet

1955— 1955— 1959— 59 59 65

K

Förädlingsvärdeökning Summa bruttoinvestering

0,18

0,20

0,30

Förädlingsvärdeökning Summa nettoinvestering

0,38

0,42

0,63

0,35

0,34

0,53

Förädlingsvärdeökning minus löneökning Summa nettoinvestering

arna under perioden. Råvaror och arbetskraft skall i denna kalkyl värderas till priser från den aktuella periodens början. I tabell 117 redovisas nu storleken av den marginella avkastningen beräknad på de olika sätt, som vi skisserat ovan. Vi har alltså här medtagit de mer primitiva måtten, detta därför att dessa ofta används av praktiska skäl. Som jämförelse har för den tidigare perioden även gjorts en beräkning på basis av KK's material. De beräknade talen för den marginella avkastningen kallas i det följande för korthetens skull M-värden. För tydlighetens skull har vi i det följande även skilt på Ma-, Mb- och M c -värden i anslutning till beteckningen i tabell 117. Den inbördes relationen mellan de på olika sätt beräknade M-värdena blir tydligen den man kan vänta sig med anledning av olikheterna i beräkningssättet. Eftersom ersättningsandelen i genomsnitt utgör ca 50 procent blir

173 M b -värdena dubbelt så höga som Mavärdena. På grund av de relativt sett små sysselsättningsförändringarna blir däremot differenserna små mellan Mboch M c -värdena. Det föreligger tydligen vidare mycket god överensstämmelse mellan de M-värden som beräknats på basis av vårt material och motsvarande värden baserade på KK's material. Går man till de enskilda branscherna blir överensstämmelsen sämre. I stort sett pekar emellertid resultaten i samma riktning om man håller sig till huvudgrupper. Både enligt vårt och KK's material är variationerna mellan branscherna mycket stora. Detta framgår av tabell 118, där vi redovisar M c -värdena branschvis för perioderna 1955—59 och 1959—65. I regel ligger M c -värdena högre för tiden 1959—65 än under åren 1955—59. Det förefaller sannolikt att denna förändring till icke ringa del sammanhänger med den tendens till underskattning av investeringsbehoven, som tidigare berörts. Som tidigare nämnts har vi antagligen räknat med för hög ersättningsandel för perioden 1955—59. En sänkning av andelstalet skulle leda till en minskning av M c -värdet. Justerar vi å andra sidan upp investeringsnivån för 1959—65 med 15 procent sjunker Mc till 0,40. För att få samma M c -värde som för 1955—59 behöver nivån justeras upp med ca 30 procent. Jämför man för tiden 1959—65 situationen i olika branscher finner man att bl. a. gruvor, träindustri samt textil- och konfektionsindustri ligger över genomsnittet. Även järn- och metallverkens M c -värden torde ligga högt. Ett egendomligt inslag i vårt material är de höga siffror vi erhåller för skinnoch skinnvaruindustrin. Låga M c -värden redovisar bl. a. pappers- och mas-

saindustrin samt vissa delar av livsmedelsindustrin och jord- och stenindustrin. Vilka slutsatser kan man nu dra av de erhållna M c -värdena? Är de uttryck för en faktisk olikhet i ekonomisk avkastningsförmåga mellan olika branscher? Kan man av dem dra slutsatsen att man t. ex. bör satsa på textilindustrin men undvika investeringar i pappers- och massaindustrin? Några sådana slutsatser lämpar sig de framräknade värdena absolut inte för. Däremot kan de vara en lämplig startpunkt för en diskussion av de ekonomiska utsikterna i olika branscher och för en analys av de sammanhang, som har betydelse för den ekonomiska utvecklingen. På detta sätt utnyttjades de vid våra hearings. Vid dessa diskussioner framkom en hel del synpunkter, som belyste frågan varför man inte kan dra enkla slutsatser av den typ, som skisserats ovan. Nedan sammanfattas några av de synpunkter av detta slag, som kan anläggas i sammanhanget. 1. En förutsättning för varje meningsfull diskussion av resultaten är givetvis att det använda statistiska materialet är tillfredsställande. Jämförelsen med KK's material tyder på att så i stort sett är fallet. En avgjord svaghet är dock att vi för de olika branscherna använder samma ersättningsandel för perioden 1955—59 som för 1959—65. Det är naturligtvis inte säkert att andelen verkligen varit oförändrad. Det är emellertid svårt att peka på något fall, där denna teknik kunnat leda till direkt missvisande resultat. 1 Man kan naturligtvis också ställa sig skeptisk till de erhållna ersättningsandelarna i och för sig och hävda att 1 I de branscher där vi saknar uppgifter om ersättningsinvesteringarnas storlek har vi förfarit som i tabell 110.

174 Tabell 118. Mc-värden

Industribransch

för olika branscher Mc enl. K K 1955—59

Gruvindustri,

0,20

Järn- och metallverk. . .

0,26

Manufakturering Elektroteknisk industri. Transportmedelsindustri Maskinindustri Varvsindustri

0,38 0,41

Cement- och cementvarufabriker Tegelbruk Porslinsindustri Glasindustri övrig jord- och stenindustri

1955—65 Mc enl. enkäten

1955—59 0,19

1959—65 1,17 0,69

0,41 0,51 0,51 0,16

0,69 0,67 0,39 0,53

0,55 0,16 0,18 0,43 0,33

0,32 0,13 0,05 1,08

0,33 0,43 0,52 0,64

Sågverk Övrig träindustri

0,38 0,80

0,02 0,60

0,67 1,00

Massaindustri Pappersindustri Wallboardindustri

0,15 0,17 0,48

0,13 0,20 0,43

Tidningstryckerier Övr. pappersvaru- o. grafisk industri

0,63

0,93 0,58

0,46 0,59

Kvarnindustri Bageriindustri Mejeriindustri Margarinindustri Slakteriindustri Sockerindustri Chokladindustri Konservindustri Sprit-, vin- och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycksfabriker . övrig livsmedelsindustri

0,44 0,20 0,15 0,83 0,38 0,08 1,00 0,93 0,68 0,43 2,55

0,43 0,50 0,05 1,25 0,20 0,41 0,53 0,90 0,68 0,68

0,04 0,50 -0,38 0,10 0,80 0,01 0,50 3,47 0,05 0,33

Textilindustri Konfektionsindustri

0,96 1,83

0,93 2,03

0,58 1,21

Garvcrier Skoindustri övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri

1,80 0,58

1,40 1,07 4,00 0,64

0,29 0,46 10,00 0,52

1,37

0,90

0,47 0,61 1,15

0,35

0,34 a)

0,53

0,33 0,31

Rent kemisk industri. . . . Plastbearbetande industri. Övrig kemisk industri Hela industrin

0,28 0,26

a) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av K K ' s uppgifter.

olikheterna mellan b r a n s c h e r n a i Mvärden e n b a r t är ett uttryck för variationer i ersättningsandel. Branscher med hög andel skulle få höea M-vär-

den och vice versa. Som framgår av tabell 118 finns det emellertid inte något enkelt sådant samband. Ett i detta liksom i många a n d r a fall

175 besvärligt tekniskt problem utgör svårigheten att få fram tillfredsställande prisindexar. Det är t. ex. möjligt att de höga M-värdena i konfektionsindustrin kan förklaras av bristfälligt hänsynstagande till kvalitetsförändringar. 2. Ökningen i avkastning under en viss period kan i många fall mer bero på investeringar, som gjorts tidigare, än på de investeringar, som utförts under perioden. Detta torde ha betydelse för bl. a. den ökning i M-värdena, som vi får för gruvor, järnbruk samt pappers- och massaindustrin. Vid våra hearings påpekades t. ex. att intrimning av en kemisk anläggning kan ta 2 a 3 år. Enligt en amerikansk undersökning kan det dröja 5 år sedan investering gjorts i utveckling av nya produkter innan försäljningen kommer i gång.* Dessa tidsförskjutningar är en allvarlig svårighet för beräkningar av detta slag. 3. Vid beräkningarna tas ingen hänsyn till olikheter i livslängd mellan investeringarna i olika branscher. Det är emellertid tydligt att våra M-värden i princip bör bli lägre ju längre livslängd de aktuella investeringarna har. Investeringarnas livslängd torde normalt variera en hel del mellan olika branscher. Massafabriker och pappersmaskiner är t. ex. långlivade anläggningar. Livslängden sammanhänger också med branschens ekonomiska situation. I ett tryckt läge blir man obenägen för långa investeringar. Detta kan möjligen förklara de höga siffrorna i textil- och läderindustrierna. 4. Det är också tydligt att de resultat man kommer till i hög grad sammanhänger med vad man registrerar som investeringar. Det torde t. ex. vara så, att investeringsarbeten som görs i egen regi, t. ex. diverse arbeten i gruvor, blir ofullständigt redovisade. I sådana fall bör såväl täljaren som näm-

naren i M c -kvoten ändras. Täljaren därför att det här i realiteten inte rör sig om någon löpande produktionskostnad, som skall dras från produktvärdet. Tilllägg bör alltså ske för ökningen av denna post under perioden. Nämnaren bör ökas med nettovärdet av investeringen. I skoindustrin beräknar man att ca 40 procent av maskinparken är förhyrd och att denna andel ökar när framtidsutsikterna är dåliga. Förändringar i denna andel kan försvåra jämförelse mellan olika perioder. De höga värdena för övrig kemisk industri kan möjligen förklaras av att reklamkostnader inte räknas som investeringar. Man skulle förmodligen få lägre tal om de behandlades som sådana. 2 I våra beräkningar har vi konsekvent inräknat reparationer och underhåll i bruttoinvesteringarna. Detta betyder att inte kostnaderna för dem men väl avskrivningarna på dem borde ingå i täljaren i M c -kvoten. Om vi antar att investeringarna på detta konto går jämnt ut med avskrivningarna borde därför täljaren ökas med ökningen av kostnaderna för reparationer och underhåll under perioden. Eftersom kostnaderna för denna typ av investeringar utgöres av löner och råmaterial har vi ju nämligen tidigare dragit av dem. Vi har gjort en kalkyl över hur en sådan omkalkylering skulle påverka Mcvärdena. Det visade sig härvid, att dessa knappast alls skulle påverkas som en följd av att denna typ av utgifter varit ungefär oförändrad under perioden. 5. Som diskuterats i bilaga A finns 1 Methodological Aspects of Statistics on Research and Development. Costs and Manpower. National Science Foundation 59—36, sid. 53. 2 Vi har då utgått ifrån att reklamkostnaderna i icke oväsentlig utsträckning kommit att ingå i förädlingsvärdet.

176 •det betydande kostnader av investeringsnatur, vilka inte inkluderas i det konventionella investeringsbegreppet. Det gäller bl. a. investeringar i forskning, i utveckling av produkter och produktionsmetoder samt i utbildning. De icke redovisade investeringarna i FoUUb påverkar givetvis M-värdena i hög grad. Man bör t. ex. få höga värden om de »vanliga» investeringarna under en period är låga eftersom de icke redovisade investeringarna kan beräknas fortgå i jämnare takt. Det kan vidare antas vara så, att i branscher där »forskningsinvesteringar» spelar stor roll får man stor avkastning på de konventionella investeringarna. En riktigare bild av situationen skulle man få om man inkluderade »forskningskostnaderna» i investeringarna. Detta skulle betyda att man av tidigare angivna skäl ökade nämnaren med nettoinvesteringen i FoUUb under perioden samt täljaren med ökningen av den totala årskostnaden för FoUUb från periodens början till dess slut. Vi h a r då utgått från att kostnaderna för FoUUb väsentligen utgöres av löne- och råvarukostnader. Med ledning av de värden vi redovisat i bilaga A för omfattningen av FoUUb har vi försökt göra en sådan korrigering. Resultatet framgår av tabell 119. Som man kan vänta sig får vi på detta sätt lägre M-värden. Effekten blir vidare att skillnaden mellan branscherna blir mindre än tidigare. 6. M-värdet är kvoten mellan summan av produktionsförändringarna respektive summan av investeringarna för en serie av företag i en viss bransch. Vi har därför ett aggregeringsproblem. Det kan t. ex. förhålla sig så, att under den undersökta perioden vissa av företagen i branschen lagt ned sin tillverkning eller kört ner fabrikerna med konstant eller sjunkande produktion

Tabell 119. Mc-värden exklusive klusive FoUUb

och in-

Mc -värde (1959—65) Branschgrupp Exkl. FoUUb

Inkl. FoUUb

Gruvindustri Järn- och metallverk. . . Verkstadsindustri Jord- och stenindustri. . Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri . . . . Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk industri

1,17 0,69 0,53 0,42 0,88

0,98 0,61 0,27 0,35 0,77

0,28

0,27

0,52 0,41

0,46 0,35

0,72

0,57

0,63 0,63

0,53 0,46

Hela industrin

0,53

0,37

till följd medan andra upprustat sina företag. Det beräknade M c -värdet kommer då att ligga lågt eller kanske vara negativt eftersom produktionsökningen blir ringa eller eventuellt t. o. m. negativ, medan investeringarna däremot blir positiva eftersom de negativa investeringarna säkerligen blir underredovisade i vårt material. Vi kan emellertid också tänkas få en mycket hög kvot om nämligen bara något enstaka företag gör investeringar medan de övriga ser tiden an, men kanske ändå får en viss trendmässig ökning av produktionen. I lägen av denna typ kan alltså det beräknade M c -värdet variera starkt från tid till annan. Detta torde vara av betydelse för skillnaden mellan de värden vi erhållit för sko- och läderindustrin och motsvarande värden enligt KK's material. I vårt material torde företag med negativ produktionsutveckling bli starkt u n d e r r e p r e senterade. Nedlagda företag kommer icke med alls.

177 7. Kapacitetsutnyttjandet varierar mellan perioderna. Detsamma gäller för skiftgången. I allmänhet tänker man sig en ökning av såväl utnyttjandet som skiftgången. Detta bör i princip öka M-värdena. Förändringar i arbetstiden och därav följande störningar faller också in under denna punkt. 8. Vilka M-värden man erhåller sammanhänger också i hög grad med i vilken utsträckning man lyckas registrera alla de investeringar, som påverkar en viss produktion och vice versa. Ofta är så inte fallet. Utbyggnaden av en massafabrik förutsätter kanske byggande av skogsbilvägar. Dessa registreras emellertid normalt inte bland de investeringar, som kopplas samman med den ökade massaproduktionen. Särskilt är det investeringar i samhällelig regi, som faller utanför bilden. Detta fenomen torde t. ex. ha stor betydelse för de kvoter, som erhålles för gruvhanteringen. Det är emellertid också tydligt att om produktionsökningen t. ex. sker genom att man i ökad utsträckning lämnar ut till hemsömnad, så kan man få en tendens till för höga M c -värden, eftersom annars eventuellt nödvändig investering i byggnader etc. inte blir registrerad i sammanhanget. En produktionsökning kräver som regel utbyggnad av lagerlokaler o. d. Ju mer av denna investering, som faller på distributionen, desto högre blir sannolikt det av oss registrerade M c -värdet och vice versa. Ett med det ovanstående besläktat fenomen är det förhållandet, att företagen vid vissa tider har större möjligheter än annars att s. a. s. plocka ut de bästa bitarna — avskaffa flaskhalsar etc. — och slipper göra de mer krävande basinvesteringarna. 9. Hittills har vi hela tiden utgått från att förändringarna i produktionen 12—107668

beror på förändringar på investeringssidan. Det är emellertid tydligt att det kan ske helt fristående förändringar beträffande arbetskraften och råvarorna, vilka starkt påverkar de erhållna Mc.-värdena. Arbetstakten kan ändras, rörligheten hos arbetskraften kan minska, man kan komma in i en mer lättbruten och givande malmkropp etc. Förändringar av verktygen, vilka i stor utsträckning räknas som förbrukningsartiklar (råvaror), kan också vara mycket betydelsefulla för produktionsresultatet. Införandet av hårdmetallborr a r och hårdmetallskär har haft avgörande betydelse för produktionsutvecklingen i Sverige. Vissa andra typer av förändringar på råvarusidan kan också av tekniska skäl bli obeaktade. Inom textilindustrin har man t. ex. i viss utsträckning övergått från garn till råväv som råvara. Det kan finnas risk för att sådana förändringar blir oregistrerade och därför det framräknade M-värdet för högt. Under denna punkt faller också verkningarna av sådana rationaliseringar som inte kräver egentliga investeringar. För branscher i ett pressat läge kan t. ex. den typen av åtgärder spela stor roll för de erhållna M-värdena. 10. En synpunkt som framkom vid våra hearings kan återges på ungefär följande sätt: »M-värdet för vår bransch är visserligen relativt sett lågt, men vi tror att vi på lång sikt har goda förutsättningar för denna typ av produktion i vårt land. Alla bygger nu ut. Följer vi inte med är det nästan omöjligt att senare, då förhållandena blivit mer gynnsamma, åter ta sig in på marknaden.» Detta betyder alltså att man kan komma till olika resultat beroende på vilket tidsperspektiv man anlägger. Bakom dylika resonemang kan också ligga det förhållandet att vi i våra

178 beräkningar inte tagit och inte kunnat ta någon hänsyn till förskjutningar i prisrelationerna. I den mån ett företag behärskar flera produktionsled bör också M-värdet i ett led ses i samband

med effekten på vinstutvecklingen i de andra leden. Fördelningen av vinsten mellan olika led kan ju påverkas av många omständigheter.

BILAGA C

Grundmaterialet

Industriens Utredningsinstitut fick i januari 1960 i uppdrag av 1959 års långtidsutredning att utföra en undersökning om utvecklingstendenserna inom svensk industri i fråga om produktion, investeringar, arbetskraftsbehov m. m. Undersökningen skulle avse utvecklingen under perioden 1960— 70 med särskild hänsyn tagen till den första femårsperioden. Den skulle omfatta de näringsgrenar, som finns upptagna i Kommerskollegii (KK) industristatistik med undantag för gruppen »el-, gas- och vattenverk». Byggnadsverksamhet, jordbruk, handel och samfärdsel ingick alltså inte. Inte heller inkluderades företag med mindre än fem anställda. Under det första kvartalet 1960 planerades uppläggningen av undersökningen; de frågor utredningen skulle belysa preciserades och metodiken fastställdes. Det ansågs lämpligast att inhämta uppgifter om industriföretagens planer genom en skriftlig enkät. Besultatet av denna enkät skulle sedan läggas till grund för diskussioner med sakkunniga inom olika branscher. Frågeformuläret diskuterades ingående med representanter för olika branschorganisationer under mars och april månad. Då det gällde problem, som hängde samman med utrikeshandeln och de båda europeiska handelsblocken, gav Samarbetskommittén för Integrationsfrågor många värdefulla synpunkter.

Allmänna förutsättningar. Frågeformuläret finns återgivet på sid. 183—186. Tillsammans med formuläret skickades till de företag som valts ut ett brev, som redogjorde för undersökningens syfte. 1 Där gavs också vissa allmänna förutsättningar. Vi hade under de förberedande diskussionerna kommit till den uppfattningen, att det var lämpligast att ge företagen så få förutsättningar som möjligt. E n d a angivna förutsättning var därför att det under 60talet inte skulle inträffa krig eller någon depression av 30-talstyp. För att utredningen skulle få en viss uppfattning om, vilka allmänna förutsättningar företagen räknat med, fanns i formuläret frågor om den förväntade utvecklingen av prisnivån och importkonkurrensen. En faktor som på ett avgörande sätt skulle kunna tänkas ä n d r a företagens planer var utvecklingen av de europeiska samarbetssträvandena. Det ansågs därför motiverat att ställa en särskild fråga om en sammanslagning av de sex och de sju skulle p å verka företagens planer och prognoser, i den mån man inte redan utgått från att en sådan sammanslagning skulle ske. Anknytningen till industristatistikenVid utformningen av frågorna strävade vi efter största möjliga jämförbarhet med den officiella statistiken, 1 I kapitel 1 har redogjorts för hur urvalet gick till.

180 främst Kommerskollegii industristatistik och kapitalinvesteringsuppgifter. Motiveringen var dels att vi ville knyta an prognoserna till KK's uppgifter om den historiska utvecklingen, dels en önskan att underlätta för företagen att ta fram de begärda uppgifterna. Den officiella statistiken utgår från arbetsstället som grundläggande enhet. Eftersom våra frågor avsåg företagens framtidsplanering tedde det sig emellertid mest lämpligt att i frågeformuläret utgå från den ekonomiska enhet, som utgjorde grunden för planeringsarbetet. Denna planeringsenhet kan i vissa fall antas vara större än den lokala enheten — arbetsstället — och i allmänhet torde den sammanfalla med den juridiska enheten. Ett ytterligare skäl att förfara på detta sätt var, att de förteckningar över företag, som låg till grund för urvalet, som regel avsåg den juridiska enheten. Hade företagen verksamhet, som täckte flera branscher, skulle å andra sidan svaren om möjligt endast avse till den aktuella branschen hörande arbetsställen. Det använda förfaringssättet torde inte minska jämförbarheten med den officiella statistiken i de hänseenden som i detta sammanhang varit aktuella. I ett mycket stort antal fall är det naturligtvis också så, att de olika enheterna sammanfaller. Det erhållna materialet grupperades på samma sätt som i industristatistiken. För att lättare kunna hantera materialet slog vi sedan ihop likartade delgrupper så att vi sammanlagt fick 39 delbranscher. Dessa har sedan i sin tur sammanförts till 11 branschgrupper. Av redogörelserna för de olika huvudbranscherna i kapitlen 3—13 framgår vilka delgrupper branscherna omfattar. Den enda grupp som inte tagits med i vår utredning, men som

finns med i industristatistiken, är rörledningsverkstäderna. Dessa har nämligen ansetts höra till byggnadsverksamheten. Om ett företag vid samma anläggning bedrev tillverkning som föll inom två olika branscher (t. ex. manufakturering och maskinindustri) skulle båda dessa tillverkningar redovisas. Företaget räknades sedan till den av de båda branscherna inom vilken den värdemässigt sett största delen av produktionen hörde år 1959. Branschformulären. De olika branschernas formulär skiljer sig från det på sid. 183—186 återgivna basformuläret främst när det gäller frågorna om produktion och råvaror. 1 De viktigaste produktslagen och råvarorna inom olika branscher specificerades sålunda i formulären. För att få fram de för varje bransch väsentligaste råvarorna utnyttjades material från den pågående Input-output-undersökningen. Även i vissa andra hänseenden förekommer det skillnader mellan formulären. Frågorna om nya produkter och prisutveckling finns t. ex. inte med på gruvindustrins formulär. För vissa branscher tillkommer en fråga om krav på a n d r a sektorer och industrier: »Ställer den av Er tänkta utvecklingen några speciella, nya krav på andra sektorer av det ekonomiska livet t. ex. i fråga om vägar, hamnar, järnvägar, bostäder och skolväsen; specifika krav på andra industriföretag? Vilka krav?» De svar som erhållits på denna fråga h a r inte givit några nya, intressanta synpunk1

Särskilda branschformulär färdigställdes för gruvindustri, järn- och stålverk, verkstadsindustri, bilreparationsverkstäder, varvsindustri, träindustri, massa-, pappers- och wallboardindustri, grafisk industri, textilindustri, konfektionsindustri, sko- och läderindustri, kemisk industri samt plastbearbetande industri.

181 ter. Vi har därför avstått från att redovisa resultatet. För textil- och konfektionsindustrin tillkom slutligen särskilda frågor om råvaruutvecklingen under 60-talet. När det gäller järn- och stålverk samt massa-, pappers- och wallboardindustri utfördes enkäterna av respektive branschorganisation. Från vissa företag utanför organisationerna inhämtades emellertid uppgifterna direkt genom IUI. Formulären för dessa branscher kom att på ett flertal punkter avvika från standardformuläret. Detta sammanhängde bl. a. med att vissa uppgifter i detta fall insamlades i annan ordning. Till sist kan nämnas, att till företag, som tillverkar plastartiklar som biprodukter, sändes ett speciellt formulär, som gällde plastvarutillverkningen. Detta formulär, som var mycket kortfattat, avsåg plastvaruproduktionens storlek, dess fördelning på olika användningsområden (byggnadsindustri, förpackningsändamål etc.) och den andel, som 1959 användes för eget bruk. Problem och missuppfattningar vid besvarandet. Av de besvarade frågeformulären och av de telefonförfrågningar, som gjorts till institutet, har framgått att vissa frågor vållat företagen bekymmer. Som exempel kan nämnas frågan om ersättningsinvesteringarnas storlek. Det är givetvis svårt att avgöra hur stor del av en planerad investering som behövs för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. Några företag har därför tvingats göra en tämligen schablonmässig uppskattning. Frågan om utvecklingen av kostnadsnivån för investeringarna (fråga 8 c i formuläret) har att döma av de kommentarer, som finns tillgängliga, missuppfattats på många håll. Man har fattat frågan som om den gällde en jämförelse mellan totala utgifter för inve-

steringar och totala utgifter för löner. Denna fråga har därför icke utnyttjats i redogörelsen. Bortfallet. Frågeformulären utsändes under maj månad 1960 och företagen ombads att inkomma med svar i början eller mitten av juni. Ofullständiga svar kompletterades genom telefonförfrågningar från institutet. Till de företag, som inte svarat inom föreskriven tid; utskickades påminnelsebrev. De som trots brevpåminnelsen inte hört av sig fick ytterligare en påstötning, denna gång per telefon, innan de ansågs som definitivt förlorade och fördes till kategorin »vägrare». Genom de kontakter per telefon och brev som förekommit har vi kunnat bilda oss en viss uppfattning om anledningen till att svar uteblivit. Det är framför allt två motiveringar, som återkommer: bristen på tid och bristen på planer. Tidsbristen hänger sammari med semestrar, sjuka kamrerare m. m. Bristen på planer gör sig framför allt gällande inom vissa branscher. Som exempel kan nämnas tegelbruk, garverier och textil- och konfektionsindustri. Det rör sig således om branscher som haft en relativt ogynnsam produktionsutveckling och där ett flertal företag tvingats lägga ned driften under de senaste åren. De osäkra framtidsperspektiven har tydligen här avskräckt från uppläggande av långtidsplaner. Ett helt motsatt exempel utgör den plastbearbetande industrin. Här h a r motiveringen till de uteblivna svaren ofta varit, att utvecklingen går så snabbt, att man inte kan säga hur mycket man kommer att expandera. Statens ingripande på olika områden bidrar till ovissheten inom många företag och avskräcker från långtidsplanering. Detta gäller exempelvis jordbruks-

182 politikens inverkan på livsmedelsindustrin och bostadspolitikens effekt på jord- och stenindustrin. Underleverantörsystemet inom verkstadsindustrin h a r bidragit till att vissa företag inom d e n n a bransch ansett det svårt med en självständig långtidsplanering. I några branscher — framför allt verkstadsindustri och kemisk industri — utgöres bortfallet i stor utsträckning av mindre företag. I övriga branscher är svaren relativt jämnt fördelade över företag inom olika storleksgrupper. Hearings. Under hela sommaren 1960 pågick arbetet med att kräva in frågeformulär. I slutet av sommaren överfördes viktigare data från de inkomna svaren till hålkort. Resultaten av hålkortsbearbetningen ställdes sedaii samman med uppgifter ur officiell statistik till preliminära redogörelser för olika branscher. För de större branscherna a n o r d n a d e s gemensamt av IUI och Långtidsutredningen s. k. hearings under höstens lopp. Till dessa inbjöds experter från de aktuella branscherna. Dessa experter kom dels från bransch-

organisationer, dels från industriföretag representerande skilda företagstyper. Vid de 9 sammanträden som ägde r u m var sammanlagt 70 experter närvarande. Hearings anordnades för följande b r a n s c h e r : Gruvindustri, järnoch metallverk, manufakturering och elektroteknisk industri, transportmedels- och maskinindustri, träindustri, massa-, pappers- och wallboardindustri, textil- och konfektionsindustri, skooch läderindustri, kemisk industri. De som inbjöds till sammanträdena fick förutom de preliminära redogörelserna en lista på frågeställningar som skulle behandlas. För de branscher som inte behandlats vid de större sammanträdena tog IUI under h a n d kontakt med branschorganisationerna och i vissa fall med större företag. De synpunkter som framkommit vid dessa olika typer av kontakter har i viss utsträckning refererats i den föreliggande redogörelsen och de h a r dessutom haft betydelse för den bedömning av resultatens tillförlitlighet, som gjorts i olika sammanhang.

FRÅGEFORMULÄR

Svensk industri under 60-talet

Konfidentiellt 1. Företagets namn Adress tel.nr Kontaktperson Uppgifterna avser följande anläggningar

2. Produktion (a) Ange för 1955 och 1959 värdet av egen produktion för avsalu * (inkl. intjänad bruttoersättning för utförda lönearbeten och reparationer åt utomstående). Ange vidare i 1959 års priser för 1965 enligt samma grunder det beräknade värdet av produktionen. Ange om möjligt även motsvarande värden för 1970.

(c) Har Ni tagit upp några för företaget väsentligen nya produkter på Ert program fr. o. m. 1955? Ja • Nej • Om Ja, vilka?1

1 000 k r 1955 1959 1965 1970 Summa för avsalu (1 000 kr) därav 8

Ungefär hur stor del av produktionsvärdet svarade de för 1959? Ange om möjligt procenttal.

(b) Räknar Ni med större förändringar i arten av Edra produkter (t. ex. kvalitet eller utformning) under 60-talet? Ja • Nej • Om Ja, vilka förändringar? Vad är anledningen till dessa förändringar?

1 Värdet av leveranser mellan ovan angivna anläggningar skall icke medräknas. Acciser, omsättningsskatter och liknande avgifter medräknas icke i värdet. * Uppge här företagets viktigaste produkter i lämplig sort (ton, 1 000 kr e. dyl.). En fullständig speciflcering är alltså ej nödvändig.

(d) Hade Ni under år 1959 fullt kapacitetsutnyttjande? Ja • Nej D Om Nej, hur stor del av kapaciteten utnyttjades % Vilket kapacitetsutnyttjande har Ni räknat med för 1965 % respektive för 1970 (Om uppgift för 1970 lämnats under 2 a) % 1 Med nya produkter avses sådana som ur förbrukarsynpunkt är väsentligt annorlunda.

184 3. Investeringar

1 000 kr

Ange i tabellen nedan värdet av under 1955 och 1959 verkställda investeringar samt de investeringar som kan beräknas bli erforderliga i genomsnitt per år under perioden 1961— 65. Uppge om möjligt motsvarande uppgifter även för perioden 1966—70. Framtidsuppgifterna anges i 1959 års priser. Anm. Uppgifterna skall motsvara dem som lämnas till Kommerskollegii kapitalinvesteringsundersökningar. (Närmare upplysningar kan erhållas från den blankett som avlämnades hösten 1959.) Kostnad (1000 kr)

1955 1959

I genomsnitt per år 1 1961 1966 —65 —70

1. Industribyggnader . 2. Andra driftsanläggningar 3. Bilar för rörelsen. . . 4. Maskiner o. apparater (inkl. truckar) 5. Personalbostäder o. dvl. . 6. Underhålls- och re7. Summa Ungefär hur stor del av summan (7) av de ovan angivna beräknade årliga investeringarna 1961—1965 avser ersättningsinvesteringar* (Reparationer, renoveringar, ersättning av försliten kapitalutrustning)? % 4. Forskning, utvecklingsarbete och utbildning Ange nedan storleken av Edra kostnader för forskning etc. år 1959. Kan kostnaderna för grupperna 1—3 ej redovisas separat kan de slås samman. Redovisa vidare om möjligt för 1965 de beräknade kostnaderna, ev. endast totalt. Ange därvid värdet i 1959 års priser och löner. Med kostnad avses här löner (vid utbildning både för lärare och elever), material och omkostnader (kalkylerad lokalkostnad, kalkylerad maskinkostnad o. dyl.). I summorna medräknas även kostnader för uppdrag till utomstående. * I den mån det underlättar besvarandet kan dels 1 och 2 dels 3 och 4 sammanslås för perioderna 1961—1965 samt 1966—1970. 2 Härmed avses värdet av de investeringar som erfordras för a t t bibehålla anläggningarnas kapacitet.

Kostnad för 1959 1965 1. Forskning m. m. (ej produktkontroll och marknadsundersökningar) 2. Metodstudier och annat utvecklingsarbete av produktionsmetoderna (ej tidsstudier för ackordssättning) 3. Produktutveckling (ej modeförändringar) 4. Inköp och utnyttjande av patent 5. Utbildning i särsk. organiserade former (inkl. kurser, konferenser etc.) 6. Totalt. 5. Råvaror, halvfabrikat och energi Ange nedan Er förbrukning av råvaror etc. vid här redovisade anläggningar för åren 1955 och 1959 resp. Er uppskattade förbrukning för 1965 och om möjligt även för 1970. Värdena för 1965 och 1970 anges i aktuella fall i 1959 års priser. Förbrukning år 1955 1959 1965 1970 Totala kostnaden för under året använda inköpta råvaror, halvfabrikat, emballage m. m. resp. värdet av bränsle, drivmedel och elenergi 1 (1 000 kr) .. därav 2 Emballage (1 000 kr) . Bränsle o. drivm. (1 000 kr) El-energi (1 000 kWh)

1 Uppgifterna skall motsvara dem som lämnas i huvuduppgiften till Kommerskollegii industristatistik, posterna B 1—4. Leveranser mellan under fråga 1 angivna anläggningar skall dock icke medräknas. Alla råvaror m. m. från andra anläggningar bet r a k t a s som inköpta. 2 Förutom här uppgivna kostnader anges de viktigaste kostnadsposterna för råvaror o. d. inom företaget.

185 6. Arbetskraft . „ , ... r i c c , .„„ . , . t««j Ange nedan for i1955 och 1959 antalet anställda °. ... -.n^r , ...,. * *•• innn J * samt for 1965 och om möjligt for 1970 det beräknade antalet. Antal anställda

9. Vilken teknisk utveckling räknar Ni med kommer a t t ha avsevärd betydelse för Er , , .. , c n . , .„ „ ... rproduktion under 60-talet? Specificera, ^

1955 1959 1965 1970 10. Efterfrågan

Tjänstemän

(a) Hur stor försäljning och exportandel hade Ni 1955 och 1959? Hur tror Ni a t t de kommer a t t utvecklas fram till 1965 och 1970?

Arbetare inkl. arbetande förmän Summa

1955 1959 1965 1970

7. Skiftgång

Total försäljning (1000 kr)

H a r Ni vid E r framtidsbedömning räknat med a t t skiftgång kommer a t t användas i större utsträckning år 1965 än år 1959?

därav export % . .

Ja 1 D

(b) H u r fördelade sig under 1955 och 1959 Er export ungefärligen på olika marknader och hur föreställer Ni Er a t t den kommer a t t fördela sig 1965?

Nej Q

8. Prisutveckling (a) Har Ni vid Er framtidsbedömning räknat med a t t priserna på Edra produkter fram till 1965 i stort sett skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget? Mer •

Mindre •

Lika mycket

Procent av exporten

Export till 1

1955 1959 1965

•

Om ej lika mycket, varför?

(b) Har Ni vid Er framtidsbedömning räknat med att priserna på Edra råvaror, bränsle etc. fram till 1965 i stort sett skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget? Mer • Mindre • Lika mycket • Om ej lika mycket, varför?

Danmark Norge Storbritannien övriga E F T A (Österrike, Schweiz o. P o r t u g a l ) . . . . Totalt de sju Västtyskland Benelux Frankrike Italien Totalt de sex Övriga Västeuropa (Finland, Island, Irland, Turkiet, Grekland, Spanien)

(c) H a r Ni vid Er framtidsbedömning räknat med att kostnadsnivån för Edra investeringar skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget? Mer • Mindre • Lika mycket • Om ej lika mycket varför?

östblocket (inkl. Jugoslavien och Kina) USA o. Kanada Sud- o. Mellanamerika

..

övriaa världen Totalt 1

1 Svaret J a inkluderar även det fallet a t t ingen skiftgång förekom 1959 medan viss skiftgång beräknas för 1965.

Är specificering på enskilda länder icke möjlig kan sammanslagning ske till större grupper. Huvudgrupperna bör dock om möjligt redovisas separat.

186 (c) Om större förändringar redovisats under (a) och/eller (b), vilka är då huvudskälen till dessa?

varor? Importkonkurrensens art: pris- ellei kvalitetskonkurrens?

(d) Man kan som ett drastiskt alternativ t ä n k a sig a t t tullarna inom de sex resp. de sju avvecklas till 1965 och a t t sammanslagning då är avslutad mellan de t v å blocken. H u r skulle detta påverka företagets framtidsbedömning i jämförelse med bedömningen enligt (a) och (b) i den mån det inte redan antagits? Specificera. °

(f) H a r Ni redan nu vidtagit några speciellt åtgärder med anledning av Europamarknads överenskommelserna resp. m ä r k t några kon kr e*a verkningar därav? J a • Nej • 0 m J a , specificera. T. ex. Startat el. nedlagl dotterföretag, ... ... . . T, k n u t i t nya förbindelser resp. avslutal gamla. Försvårad (förbättrad) avsättning a-\ vissa produkter pé vissa marknader.

(e) Vilken utveckling av importkonkurrensen v ä n t a r Ni under 60-talet? Skäl till förändringar? ö k a t importtryck: varifrån och vilka

BILAGA 2

Produktivitet och kapitalmängd inom den svenska industrin under efterkrigstiden Av fil. lic. Karl G. Jungenfelt

I följande uppsats redovisas några result a t som erhållits vid ett försök a t t fastställa sambandet i form a v en produktionsfunktion mellan å ena sidan den utnyttjade mängden a v kapital och arbetskraft och å andra sidan det erhållna produktionsresultatet. D å statistiska uppgifter om den i produktionen använda kapitalvolymen förekommer mycket sparsamt, har det varit nödvändigt a t t begränsa undersökningen till a t t omfatta endast utvecklingen inom industrin under efterkrigstiden. Undersökningens uppläggning är i stor utsträckning konventionell och den bygger p å i grunden samma principer som använts vid analys a v den norska och amerikanska utvecklingen. 1 Vi har därför k u n n a t göra en del jämförelser med dessa resultat. Med hänsyn till den delvis starkt kritiska diskussion som förts angående själva metodiken vid uppskattning a v

A.

Två

undersökningsmetoder

Beräkningarna h a r utförts efter t v å skilda principer. Båda h a r dock i d e t utförande som använts här en och samma utgångspunkt, nämligen en linjärt homogen produktionsfunktion av Cobb-Douglas' t y p med trendfaktor 2 , d. v. s. (1)

produktionsfunktioner, hade det naturligtvis varit önskvärt med en mer allmän genomgång a v dessa problem. A v u t rymmesskäl h a r d e t dock varit nödvändigt a t t p å denna p u n k t begränsa redogörelsen till frågor som h a r e t t direkt och påtagligt samband med de empiriska resultaten i undersökningen. Redogörelsen h a r disponerats så a t t först redovisas de t v å modeller, som ligger till grund för beräkningarna, och vidare ges en kortfattad beskrivning a v det statistiska material som u t n y t t j a t s . Därefter redovisas i t r e olika avsnitt undersökningens resultat. I t u r och ordning behandlar dessa »kapitalets betydelse för produktivitetsutvecklingen», »teknikfaktorn» och en aspekt p å allokeringsproblematiken. D e n avslutande sammanfattningen har delvis utformats som en jämförelse mellan utvecklingen i Sverige och några andra länder.

Qt=C.LP.Kie";

där Qt betecknar produktionsvolym (va-

1 O. Aukrust o. J. Bjerke, Realkapital og 0konomisk vekst 1900—1956, Artikler fra Statistisk Sentralbyrå nr 4, Oslo 1958, R.M. Solow, Technical Change and the Aggregate Production Function, The Review of Economics and Statistics, August 1957. 8 Förutsättningen om linjär homogenitet är nödvändig för den andra av de två nedan relaterade modellerna. För att möjliggöra jämförelser mellan resultaten har detta villkor lagts även på beräkningarna enligt den förstnämnda metoden.

188 lue added) samt Lt och Kt utnyttjad volym arbetskraft respektive kapital, vid tidpunkten /. Bokstäverna C, a, fi och A betecknar de parametrar, vars numeriska värden skall bestämmas i analysen. Deriveras (1) partiellt med avseende på L, K och t erhålles efter omflyttning (2)

ÖQ L ÖL Q' -fil

(3)

ÖQ_ K ÖKQ

(4)

ÖQ =A; Qöt

= a;

Av (2) och (3) framgår det välkända förhållandet att a och /? helt enkelt är produktionens elasticitet med avseende på förändringar i den utnyttjade mängden av produktionsfaktorer, medan enligt (4) "k utgör ett m å t t på produktionsT funktionens relativa förskjutning genom tiden. Denna senare faktor har som bekant kallats för »teknisk utvecklingsfaktor». Eftersom produktionsfunktionen antagits vara linjärt homogen, (a + /ö) = 1, kan (1) ovan skrivas (5)

<li-

C-/c?

,x-t,

där qt = Qt/Lt och kt = Kt/Lt. För korthets skull har dessa båda storheter i det följande benämnts produktivitet (qt) resp. kapitalintensitet (kt). Vid beräkningarna har vidare två olika metoder — den direkta regressionsmetoden och fördelningsmetoden — använts för a t t uppskatta funktionens parametervärden. Vi har då utgått från ovanstående variant av funktionen (1). A 1 . Regressionsmetoden Logaritmeras ekv. (5), erhålles (6)

log qt = log C + a log kt + Å-t;

Det numeriska värdet på parametrarna log C, a och X bestämmes här med hjälp

av multipel, linjär regression av log qt på log kt och t. A 2. Fördelningsmetoden Om produktionsfaktorerna avlönas efter sina respektive marginella produktiviteter så skall (real)-räntan, r, vara lika med åQ (7) ÖK' Kapitalinkomstens relativa förädlingsvärdet (a) blir då (8)

r-K

ÖQ •K ÖK

TT

Q

andel

av

6Q_ K ÖK Q = a ;

Därest (7) är uppfyllt skall således kapitalets andel av förädlingsvärdet vara lika med produktionens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalvolymen. De relativa fördelningsandelarna har dock som bekant en viss tendens till cyklisk variation, vilket knappast kan tolkas som ett uttryck för a t t elasticiteten a skulle variera med konjunkturförloppet. Vi,får. därför förutsätta a t t likheterna <7) och (8). ovan endast är uppfyllda på lång sikt, medan avvikelser kan föreligga för varje enskilt år. Om vi i produktionsfunktionen ersätter a med at gäller således sambandet (5) endast approximativt. 1 För den skull har vi här tillsvidare u t b y t t eXi mot At. Denna storhet förutsattes ha den egenskapen att produktionssambandet alltid uppfylles exakt, d. v. s. att (9)

, q^Ckft.A,;

At utgör således den årliga approximationen för k***. Eftersom ex ° = 1,0 måste A 0 sättas lika med 1,0. 1 För enkelhets skull förutsätter vi här att det material vi disponerar för varje år uppfyller ekv. (5) exakt. Vi bortser således från andra ofullkomligheter än de, som kommer av att likheterna (7) och (8) ej är uppfyllda-

189 Differentieras (5) med avseende på / erhålles efter omflyttning (10)

A =

dkt kt.dt

dqt

qrdt

fördelningsmetoden. Det numeriska värdet på A t för samtliga t beräknas då med ledning av (12)

'

A0=1,0

vilket vid ekvationen (9) motsvaras av (11)

AAt A,_-,

Afc

A0 +

Akt

At=A.

Med ledning av de årliga relativa förändringarna i produktiviteten (Aqt/Qt—i = qt — qt—1/qt_1) och kapitalintensitet e n ( Akt/kt_t = kt — k^/k^) samt kapitalets andel av förädlingsvärdet (at) kan vi således enligt denna relation beräkna den under ett visst år inträffade trendmässiga förskjutningen av produktionsfunktionen. P å detta sätt erhålles en serie över AAt/At j , som är den approximativa motsvarigheten till A, och en serie at, som på liknande sätt motsvarar elasticiteten a. De erhållna värdena varierar p. g. a. konjunkturkänsligheten från år till år och de är därför inte direkt jämförbara med de på lång sikt gällande uppskattningar av parametrarna a och A, som regressionsmetoden ger till resultat. Under förutsättning att likheten (7) är uppfylld på lång sikt kan vi dock beräkna för hela undersökningsperioden representativa parametervärden även enligt

B.

Därefter beräknas kvoten qt/At för samtliga år. Enligt (9) gäller då a t t (13)

Utvecklingen av förädlingsvärdet i reala termer har antagits följa Kommerskollegii index för produktionsvolymen, löpande redovisad i Kommersiella Meddelanden. Absoluta värden för value added har erhållits genom a t t multiplicera index, omräknad till 1954 som basår, för resp. år med 1954 års förädlingsvärde enligt industristatistiken. För-

qt/At=C-k?t

;

eller efter logaritmering (14)

log (qt/At) = log C + ar log kt;

Eftersom at är den empiriska approximationen för a kan vi nu u p p s k a t t a värdet på C och a genom linjär regression av log (qt/At) på log kt. P å liknande s ä t t bestämmes A genom a t t utföra regressionen av log At på t.1 Metoden innebär i princip endast a t t A uppskattas under betingelsen av det givna värdet på elasticiteten a. För en dylik betingad regression gäller att därest de b å d a metoderna ger förväntade värden på a som är jämförbara så gäller även jämförbarheten trendfaktorn A.2 Som vi skall se senare har dock vissa kortsiktiga korrelationssamband haft en avgörande betydelse för de faktiska möjligheterna a t t genomföra jämförelser av d e t t a slag.

Det empiriska

B 1. Produktionsvolymen

AAt

materialet

ädlingsvärdet anges därför i 1954 års priser. (Se t a b . 1.) B 2. Sysselsättningen

Som måttenhet har använts antalet sysselsatta. Detta har beräknats med 1

Eg. log Af/log e = }. • t; Se t. ex. R. Stone m. fl.. The Measurement of Consumer's Expenditure and Behaviour in the United Kingdom 1920—1938, Cambridge 1954, sid. 303 ff. 2

190 ledning av industristatistikens uppgifter enl: (förvaltningspersonal + ägare med huvuds, syss. i ind. -f antalet av arbetare utgjorda arbetstimmar/2100). a (Setab.2.) B 3. Kapitalvolymen

Det m å t t på kapitalvolymen som eftersträvats har varit återanskaffningsvärdet i 1954 års produktionskostnader. 2 Vi har antagit a t t Kommerskollegii statistik över industrianläggningarnas brandförsäkringsvärden utgör den bästa grunden för beräkningar enligt denna princip. Vad beträffar själva beräkningsmetoderna kan följande nämnas: För åren 1947 och 1948 då inga undersökningar rörande brandförsäkringsvärdena gj ordes, har uppskattningen gjorts med ledning av nettoökningen 1946—1949 och u p p gifter om bruttoinvesteringarna under de båda aktuella åren. Vidare har beräkningarna utförts separat för byggnader respektive maskiner. Omräkningen till fasta priser har skett med ledning av byggnadskostnadsindex och maskinprisindex 3 enligt Svenska Tariff öreningen. Beräkningsmetoderna stämmer helt överens med de som tidigare använts av B. Nyvander vid en beräkning av den sammanslagna industrins kapitalvolym. 4 Förefintliga skillnader mellan volymsiffrorna enligt dessa båda uppskattningar torde helt ligga inom marginalen för de felkällor som uppstår vid omräkning till fast prisnivå. Gentemot E. Lundbergs 5 beräkningar föreligger differenser både vad beträffar den absoluta nivån och den relativa ökningen av kapitalvolymen, beroende på att vissa korrigeringar där genomförts sedan kapitalvolymen beräknats med i stort sett samma metod som den här använda. Dylika justeringar måste dock ske på grundval av ofta mycket vagt grundade bedömningar om kapitalets livslängd m. m. 6 Vi har därför avstått från att bearbeta materialet ytterligare ur denna

synpunkt. i t a b . 3).

(Kapitalvolymen

redovisas

B 4. Kapitalets fördelningsandel

Löneandelen av förädlingsvärdet har beräknats med ledning av industristatistikens uppgifter om förädlingsvärde och lönekostnader till arbetar- och förvaltningspersonal. Kapitalets andel har därefter uppskattats som (1 — den ber. löneandelen). (Se t a b . 4.) B 5. Genomsnittlig produktivitet och kapitalvolym per sysselsatt

Värdena beräknade på t a b . 1—3. För beräkningen av kapitalvolymen per sysselsatt har en förskjutning av kapitalvolymsiffrorna med ett år framåt i tiden gjorts. Siffran för 1947 är således beräknad som uppskattad kapitalvolym 1946/ antalet sysselsatta 1947. D e t t a förfaringssätt har använts emedan uppgifterna om brandförsäkringsvärdena avser ett relativt sent datum under året. (Se t a b . 5—6.) 1 E t t normalt arbetsår för arbetare har således antagits uppgå till 2 100 tim. Detta antal stämmer i det närmaste exakt med det genomsnitt som kan beräknas för samtliga inom industrin sysselsatta arbetare år 1954. 2 För en diskussion av mätproblemens praktiska och teoretiska sida se T. Barna, The Replacement Costs of Fixed Assets in British Manufacturing Industries in 1955, Journal of the Royal Statistical Society, Series A 1957, sid. 1—47, och I. Svennilson, Capital Accumulation and National Wealth, i 25 Economic Essays in Honour of Erik Lindahl, Stockholm 1956, sid. 319—337. 3 Se Svenska Tarifföreningens meddelanden. De båda index som använts utgör ovägda medeltal av byggnadskostnadsindex för fyra olika typer av fabriksbyggnader respektive maskinprisindex för fem olika typer av maskininvesteringar. 4 B. Nyvander, Investeringsutvecklingen inom industrin under de två senaste decennierna, Bilaga 7 till SOU 1957:10, Balanserad Expansion, Bilagor: Särskilda utredningar, Stockholm 1957, sid. 111—123. 6 E. Lundberg, Produktivitet och räntabilitet, bilaga 1 sid. 245 ff. 6 För en kritisk granskning av de överväganden som legat till grund för korrigeringen av kapitalvolymen i Lundbergs arbete se Bilaga 1, sid. 170.

191 C. Kapitalets

betydelse för

C 1. Beräkningar enligt regressionsmodellen I de följande beräkningarna har genomgående produktivitetens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalintensiteten uppskattats dels för å t t a olika industrigrupper, dels för hela industrin sammanslagen. Den använda gruppindelningen är, som framgår av nedanstående tabell, den vanligen förekommande uppdelningen av industrin på å t t a grupper. Tabell A. Produktivitetens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalintensiteten. (Ber. enl. regressionsmetoden.) Industrigrupp Malmbrytning och metallindustri . . . — 0,06 Jord- och stenindustri -f 0,07 Träindustri + 0,08 Pappers- och massaindustri — 0,04 Livsmedelsindustri -j- 0,03 Textilindustri —1,06 Läder- m. m. industri -f 0,16 Kemisk industri -f 0,29 Hela industrin — 0,61 Hela industrin, kapitalber. enligt P-P + 0,12 1 För förklaring se texten nedan. Av tabellen framgår med all önskvärd tydlighet att beräkningarna knappast kan sägas ha lett till särskilt stimulerande resultat. Värdet på elasticiteten varierar mellan de olika grupperna från — 1,06 (textilindustri) till + 0,29 (kemisk industri). För hela industrin sammanslagen skulle vidare ett värde på — 0,61 gälla. E n negativ elasticitet är helt orimlig från rent teoretisk utgångspunkt, t y detta skulle innebära a t t produktionen minskar vid en ökning av kapitalmängden. Även flertalet av de positiva värdena ligger dock synnerligen lågt. Det är egentligen endast elasticiteterna för läderindustrin och den kemiska industrin som ligger inom det intervall man »normalt» brukar erhålla vid beräkningar av detta slag. Liknande beräkningar har även genomförts med kapitalvolymen uppskat-

produktivitetsutvecklingen tad enligt en alternativ metod. Vi har därvid utgått från antagandet att brandförsäkringsvärdena vid periodens början resp. slut ger en acceptabel bild av de verkliga förhållandena. Kapitalvolymen under vart och ett av de mellanliggande åren har sedan beräknats genom a t t kumulera nettoinvesteringarna. Denna princip har i allmänhet gått under beteckningen »perpetual inventory»-metoden. 1 Eftersom vi endast känner bruttoinvesteringen måste dock först den årliga avgången av äldre maskiner uppskattas. Detta har skett med ledning av den mellan 1947 och 1957 inträffade nettoökningen i kapitalvolymen enligt brandförsäkringsvärdena och den totala bruttoinvesteringen under samma period. Enligt dessa beräkningar skulle i genomsnitt utrangeringen ha u p p g å t t till 1,8 % av det varje år befintliga beståndet. 2 E n avskrivning av denna storlek motsvarar en så pass hög genomsnittlig livslängd för hela kapitalbeståndet som något under 60 år. Med rådande fördelning av anläggningsvärdet mellan byggnader och maskiner motsvaras detta av t. ex. 35 år för maskiner och något under 90 år för byggnader. Beräkningen av medellivslängden bygger dock p å den synnerligen orealistiska förutsättningen att kapitalvolymen varit konstant under en lång följd av år och vidare att åldersfördelningen under samma tid varit oförändrad. I den mån de yngre årgångarna dominerar det befintliga kapitalbeståndet p. g. a. a t t investeringarna växer år från 1 Se t. ex. R. W. Goldsmith, A. Perpetual Inventory of National Wealth, i Studies in Income and Wealth, Vol. 14, National Bureau of Economic Research, New York 1951, Part I. 2 Investeringar i reparationer och underhåll har antagits vara av den karaktären att de endast förlänger kapitalföremålets livslängd. Följaktligen har de ej inkluderats i bruttoinvesteringarna ovan.

192 år, är därför de angivna värdena på den genomsnittliga livslängden för höga vid den givna utrangeringsprocenten (1,8). Vissa resultat från en undersökning som utförts inom Industriens Utredningsinstitut tyder dessutom på a t t den genomsnittliga åldern på de maskiner som utrangeras skulle ligga över 28 år. 1 Det synes därför inte finnas några uppenbara skäl att höja den beräknade avskrivningen. Den på detta sätt erhållna serien över kapitalvolymens utveckling visar en markerad skillnad gentemot den tidigare beräkningen, i det a t t stegringen för P-I-serien är betydligt större under periodens tidigare del. Eftersom de slutliga värdena skall överensstämma, blir ökningen i motsvarande grad mindre under senare år. Förklaringen till denna skillnad i utvecklingen för de båda serierna kan vara a t t prisnivån på kapitalvaror steg mycket snabbt under åren 1950—53, vilket i sin tur ledde till a t t uppskrivningen av brandförsäkringsvärdena under denna period skedde med en relativt sett större fördröjning än under övriga år. 2 Kan detta förhållande förklara den övervägande delen av differensen bör »P-I-serien» rimligen ge en bättre bild av kapitalvolymens faktiska utveckling. Regressionsberäkningar med utgångspunkt från »P-I-kapitalvolymen», men med i övrigt samma uppgifter som tidigare, har genomförts endast för hela industrin sammanslagen. I detta fall erhölls ett värde på elasticiteten som uppgick till + 0,12. Övergången till en kapitalvolym beräknad enligt P-I-metoden ger således en väsentlig höjning relativt till de resultat som erhållits vid de tidigare beräkningarna. Trots detta kvarstår intrycket att vi fortfarande erhållit ett värde som med stor sannolikhet innebär en underskattning av kapitalets elasticitet. Det finns därför skäl att

något beröra vilka faktorer som kan t ä n k a s ha påverkat resultaten i denna riktning. I de här genomförda beräkningarna har trendfaktorn medtagits i regressionen som en med de övriga förklarande variablerna likställd faktor. Värdet p å elasticit e t e n a kan dock uppskattas genom ett — tekniskt sett — något annorlunda förfarande. I detta fall beräknas först regressionen av logaritmen för qt resp. kt på tiden. Därefter eliminerar man trenden genom a t t beräkna produktivitetens respektive kapitalintensitetens avvikelser 3 från det »teoretiska» trendvärdet för varje år. Slutligen beräknas regressionen av produktivitetens avvikelser på kapitalintensitetens avvikelser. 3 Den regressionskoefficient som därvid erhålles är just den sökta elasticiteten a. 4 Eftersom vi här arbetar med ett material, som endast omfattar 12 år, kommer avvikelserna från trenderna i mycket stor utsträckning a t t vara ett uttryck för konjunktursvängningarna och de därmed sammanhängande variationerna i kapacitetsutnyttjandet. Då produktiviteten här definierats som kvoten mellan produktionsvolymen och det totala antalet sysselsatta — inklusive tjänstemän och företagare — kan det finnas en tendens till a t t den beräknade 1 Undersökningen, som utförts av J. Wallander, avser endast verkstadsindustrin. Den beräknas bli publicerad under 1962. 2 En jämförelse mellan å ena sidan den påtalade differensen och å andra sidan prisindex för kapitalvaror visar att differensen stiger vid starkt stigande prisnivå och faller när prisnivån är konstant eller fallande. I vilken mån detta kan tolkas som stöd för hypotesen att »eftersläpningen» vid anpassning av brandförsäkringsvärdena skulle vara den väsentliga förklaringen till differensen synes dock vara svårt att uttala sig om. 3 Eg. de logaritmerade värdenas avvikelser från sina resp. teoretiska trendvärden. 4 Jfr A. Amundsens inlägg i debatten vid »Forhandlingerne ved det nordiske nationalokonomiske mode i Kobenhavn 4.—6. september 1958», Kobenhavn 1959, sid. 106 ff.

193 Diagram I (logg)'__ Regressionslinjen: (logg)i-o.6i-(|ogkK

0.0100 C log k V

- --0JII0O Årliga avvikelser från respektive trender i logaritmen för produktivitet (log q)' och logaritmen för kapitalintensitet (log k)', hela industrin, kapitalvolymen enl. brandförsäkringsvärdena. Diagram

II

(logg.)' _

-

X

Regressionslinjen: (log g)-o.i2-(logk)'

0.0300 (log k ) '

- • -OJIOO

Årliga avvikelser från respektive trender i logaritmen för produktivitet (log q)' och logaritmen för kapitalintensitet (log k)', hela industrin, kapitalvolymen enl. P-I-serien. produktiviteten avviker nedåt under lågkonjunkturer och u p p å t under högkon junkturår. 1 För kapitalintensiteten gäller i stället det omvända, vilket sammanhänger med a t t vi ej gjort några korrigeringar för kapacitetsutnyttjandet vid uppskattningen av kapitalvolymen. På kort sikt kan det därför finnas en viss tendens till negativ korrelation mellan avvikelserna från trenderna i produktivitet och kapitalintensitet. Eftersom den i t a b . A redovisade elastici13—107668

teten är identisk med detta korrelationssamband måste även rent konjunkturmässiga variationer varit bestämmande för det numeriska värdet på a. I ett material som täcker en längre tidsperiod motverkas dock detta förhållande av a t t en eller flera konjunkturer »i sin helhet» kan avvika från den långsiktiga trenden. 1 Produktiviteten behöver för den skull inte vara fallande under konjunkturnedgångar. Det räcker med att den stiger relativt sett långsammare än under en konjunkturuppgång.

194 Beräkningar enligt den sist relaterade modellen har genomförts för de t v å uppskattningar som gjorts ovan avseende hela industrin sammanslagen. De resulterande avvikelserna och regressionslinjerna har inlagts i diagram I och II. Det framgår där med all önskvärd tydlighet a t t det beräknade värdet på a i båda fallen måste vara mycket osäkert. Det synes vidare vara möjligt a t t den tendens till negativ korrelation mellan de båda variablerna, som uppkommit genom variationer i kapacitetsutnyttjandet, förstärkts av a t t brandförsäkringsvärdena efter en prishöjning korrigerats u p p å t först med en betydande eftersläpning. Härigenom kommer ju den faktiska kapitalökningen a t t bli underskattad under en konjunkturuppgång och följaktligen accentueras ytterligare de kortsiktiga sambanden. E n jämförelse mellan diagram I och diagram II ger ett visst stöd för hypotesen a t t så har varit fallet: övergången till P-I-serien ger tydligen en »förskjutning» av de årliga avvikelserna från kapitalvolymens trendvärden (produktivitetens avvikelser är naturligtvis desamma i diagrammen) som i sin t u r ger regressionslinjen en positiv lutning. E n möjlighet a t t undvika dessa kortsiktiga samband vore naturligtvis a t t i förklaringsschemat införa även kapacitetsutnyttjandet som oberoende variabel. Detta skulle dock leda till a t t antalet förklarande variabler steg till fyra vilket med hänsyn till a t t vi endast förfogar över tolv observationer, i avgörande grad minskar beräkningarnas värde. Utan vidare bearbetning måste dock de erhållna elasticiteterna vara olämpliga som ett uttryck för det tekniska samband mellan faktorinsats och produktionsresultat som en produktionsfunktion tankes utgöra. Vi kommer därför inte i den fortsatta diskussionen a t t bygga på dessa resultat.

C 2. Beräkningar enligt fördelningsmodellen

De erhållna elasticiteterna redovisas i nedanstående tabell. Tabell B. Produktivitetens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalintensiteten (Ber. enl. fördelningsmetoden.) Malmbrytning och metallindustri . . . + 0,43 Jord- och stenindustri + 0,47 Träindustri + 0,42 Pappers- och massaindustri + 0,58 Livsmedelsindustri + 0,60 Textilindustri + 0,47 Läder- m. m. industri + 0,43 Kemisk industri + 0,58 Hela industrin + 0,46 1 Hela industrin, nettoberäkning . . . . + 0,40 1 Jfr texten nedan. Fördelningsmetoden ger tydligen icke i något fall så orimliga resultat som vi ovan har fått med regressionsmetoden. Det högsta värdet ligger här på 0,60 (livsmedelsindustrin) och det lägsta på 0,42 (trävaruindustrin). Den generellt sett högre nivån återspeglas i det för hela industrin i genomsnitt gällande värdet på 0,46. Det torde dock finnas anledning misstänka a t t dessa resultat i stället överskattar den verkliga elasticiteten. D e t t a sammanhänger med a t t kapitalets andel av totalinkomsten beräknats som (1 — löneandelen), u t a n korrigering för ägarnas inkomst av den egna arbetsinsatsen. Vidare baserar sig de ekonomiska relationer, som enligt (7) och (8) ovan leder fram till likheten mellan kapitalets fördelningsandel och elasticiteten, på nettostorheter. I princip skall således elasticiteten beräknas med ledning av den andel kapitalets nettoinkomst utgör av den totala nettoinkomsten. De beräkningar som redovisas i tabellen ovan har dock u t g å t t från motsvarande bruttovärden, vilket måste tendera a t t överskatta elasticiteten. För hela industrin sammanslagen har vi därför försökt genomföra en korrigering i detta avseende enligt följande

195 princip. Värdet av ägarnas egen arbetsinsats har inkluderats i lönesumman genom a t t denna har ökats med så många procent som antalet ägare utgör av det totala antalet anställda. Förfaringssättet innebär således att ägarnas egen arbetsinsats värderas till för de anställda gällande genomsnittslön. Någon större betydelse har denna korrektion inte, då det aktuella procenttalet under hela perioden ligger omkring 1 %. Kostnaden för värdeminskning av den befintliga kapitalstocken har beräknats till 5,3 % av anläggningsvärdet varje år. I denna siffra ingår först och främst den avskrivning på 1,8 % som beräknats ovan med ledning av totala nyinvesteringar och nettoökningen av kapitalvolymen mellan 1947 och 1958. För att komma fram till den totala kostnaden för värdeminskning måste man dock addera den kostnad som lagts ned på reparationer och underhåll. Dessa senare kostnader h a r beräknats uppgå till i genomsnitt 3,5 % av anläggningsvärdet. 1 Nettoinkomsten har sedan D.

beräknats genom a t t subtrahera den p å detta sätt erhållna kostnaden för värdeminskning från bruttoinkomsten. K a p i talets fördelningsandel har slutligen beräknats som (1 —• den korrigerade lönesummans andel av nettoinkomsten). 2 Beräkningar baserade på denna n e t t o andel ger ett värde för elasticiteten p å 0,40. Ytterligare korrektioner för a t t kvalificera denna siffra synes inte v a r a möjliga utan en väsentlig materialbearbetning, och resultatet får därför h ä r betraktas såsom slutgiltigt. För den fortsatta diskussionen vore det naturligtvis värdefullt att redan på detta stadium söka bilda sig en uppfattning om hur rimliga de erhållna värdena kan vara. Å andra sidan bör vi ha en fastare grund för en dylik bedömning sedan även de resterande delarna av resultaten redovisats och det dessutom varit möjligt att belysa avkastningsförhållandena inom olika sektorer. Vi skall därför återkomma till denna fråga i sammanfattningen.

Tidstrenden

Vi skall här först i korthet redovisa de väsentliga dragen i den framräknade trendfaktorns, A(t), förändring under den tid undersökningen avser, för a t t sedan mot denna bakgrund diskutera vilka faktorer som synes ha haft stor betydelse för utvecklingen. D 1. Utvecklingen De beräknade värdena för trendfaktorns utveckling redovisas i t a b . 7 och diagram III—V. För såväl hela industrin sammanslagen, som för de enskilda grupperna, kan man där iakttaga en u t präglad konjunkturkänslighet. Trendfaktorn har således en stark tendens a t t röra sig med konjunkturförloppet. Bortser man från konjunktursvängningarna — och således försöker finna de mer

långsiktiga tendenserna — kan man dock spåra en viss stabilitet vad beträffar själva riktningen på förändringen. F ö r hela industrin sammanslagen och de fyra grupper som sammanförts i diagram V under beteckningen »framgångsrika» sektorer pekar således trenden i »trend1 Se B. Nyvander, a.a. sid. 119. 2

Vissa skäl talar för att även den korrigerade fördelningsandelen innebär en överskattning. För det första inkluderas kapitalkostnader som är förenade med lagerhållning. Vidare är avskrivningen på 1,8 % beräknad med utgångspunkt från utrangeringen av kapitalbeståndet. Denna avskrivning är relevant vid beräkningar av kapitalet som produktionsfaktor, men kan endast i en stationär ekonomi utgöra ett korrekt mått även på kostnaden att bibehålla produktionsapparaten i oförändrat skick. För en expanderande kapitalutrustning är uppenbarligen denna kostnad större än nedskrotningen av maskiner.

196 Diagram III—V.

Beräknad trendfaktor för hela industrin industrigrupperna. Logaritmisk skala

fl (t) Diagram 1.10

och de olika

M

oao_ 1947

fl (i) Diagram Y 1.3b 1.30 1.25 L20

****\

sC<-*-S

,fl

1.15 1.10 1.05

s

X

. / jT-T /y/. •. ••"

mn (r

|

i

;<. .*

\

J •••• 1

t

1950 V 1

*' 1

t

1958 Diagram III: 1. Hela industrin, A(t) beräknad med ledning av kapitalets nettoandel och P-Ikapitalserien. 2. Hela industrin, A(t) beräknad med ledning av kapitalets bruttoandel och kapitalvolymen enligt brandförsäkringsvärdena. Diagram IV: 3. Textilindustri. 4. Malmbrytning och metallindustri. 5. Trävaruindustri. 6. Massa- och pappersindustri. Diagram

V: 7. Läder-, hår- och gummivaruindustri. 8. Jord- och stenindustri. 9. Kemisk industri. 10. Livsmedelsindustri.

197 faktorn» mot monotont stigande värden. E n dylik, på längre sikt gällande entydighet vad beträffar utvecklingsriktningen, kännetecknar dock inte de »mindre framgångsrika» sektorerna i diagram IV. Här går i stället trendfaktorns utveckling i motsatta riktningar under i stort sett vardera hälften av perioden. Detta leder i sin tur till att ifrågavarande grupper — gruv- och metallindustri, trävaruindustri massa- och pappersindustri samt textilindustri — vid periodens slut har ett lägre numeriskt värde på A(t) än det som gäller för hela industrin i genomsnitt. Massa- och pappersindustri samt trävaruindustri ligger 1958 till och med under 1,0, d. v. s. på en lägre nivå än utgångsvärdet år 1947. På grund av den utpräglade variabiliteten i A(t) måste anpassningen till en funktion av typen ext i samtliga fall blir mindre god. Vi har därför endast utfört regressionen för den serie som avser hela industrin sammanslagen. Beräkningarna gav ett värde på 0,004 för X, och produktionsfunktionen skulle således i detta fall ha följande slutgiltiga utseende: 1 (15)

qt = 259,0-Af 40 . e o.oo4-t ;

D 2. Tolkningsproblem

Vid beräkningarna enligt regressionsmetoden förorsakade de konjunkturmässiga variationerna som det visade sig praktiskt taget oöverstigliga problem för en rimlig uppskattning av elasticiteten a. Genom a t t inkomstandelarna varierar inom ett relativt begränsat intervall gäller inte detta i samma grad för fördelningsmetoden. Så länge vi enbart rör oss med produktionsfunktionen i »konstant teknik» blir anpassningen i stället här mycket god. 2 Själva uppskattningsförfarandet leder därför till att oregelbundenheterna i mycket stor utsträckning s. a. s. skjuts över på trendfaktorn, med det resultat vi sett ovan.

De kortsiktiga variationerna i trendfaktorn kan därför rimligen antagas vara bestämda av förändringar i kapacitetsutnyttjandet. Eftersom en produktionsfunktion av detta slag närmast avser a t t belysa produktionskapacitetens utveckling, behöver man inte tolka de föreliggande fluktuationerna som en invändning mot metoden a t t beskriva produktionsfunktionens tidsmässiga förändring med en monotont stigande funktion av typen ext. Oregelbundenheterna måste dock medföra a t t osäkerheten i uppskattningen av A blir stor, i synnerhet om — som i detta fall — antalet observationer är få. Motivet för a t t man inför tiden som argument i produktionsfunktionen är a t t man på detta sätt vill fånga in de mer kvalitetsmässiga aspekterna på produktivitetsförändringarna. Trendfaktorn uppfattas då som ett uttryck för sådana förändringar, som berör produktionsfaktorernas kvalitativa sida, i motsats till de rent kvantitativa förändringar som tar sig uttryck i att K resp. L stiger eller faller. Det förhållandet, a t t vi valt en så pass enkel modell som endast innehåller tiden för förklaring av de kvalitativa förändringarna, behöver dock inte bet y d a a t t vi kan acceptera vilket tidsmässigt beroende som helst. I första hand synes det v a r a rimligt a t t begränsa valet till funktioner vars utvecklingsrz/rtmng' är entydig. Betonar man dessutom den kvalitetsmässiga aspekten på trendfak1 Beräkningarna har grundats på den serie över A(t) som framkommit med ledning av dels elasticiteten a uppskattad enligt kapitalets nettoandel (a = 0,40) och dels kapitalvolymens utveckling enligt P-I-serien. 2 Det är naturligtvis orimligt att här tala om anpassningen mellan modell och verklighet. »Verkligheten» representeras ju av (q,jA,)r d. v. s. en storhet som ej kan observeras direkt, utan som beräknats med ledning av de årliga värdena för kapitalets relativa fördelningsandel. Den goda anpassningen är därför helt beroende av att, som ovan påpekats, denna andel är relativt stabil.

198 torn förefaller det vara naturligt att ytterligare begränsa till de fall där funktionen är stigande med tiden. Den långsiktiga utvecklingen för den beräknade trendfaktorn måste därför uppfylla kravet att ge en någorlunda god anpassning till med tiden monotont stigande funktioner. Vi har tidigare sett a t t det för fyra sektorer föreligger en brist på entydighet i utvecklingsriktningen som knappast gör dem lämpade för en dylik anpassning. För hela industrin sammanslagen måste dessutom gälla att den långsiktiga ökning vi kunn a t konstatera hänger på en mycket skör t r å d : den är ju mer eller mindre ett resultat av motriktade tendenser inom de olika näringsgrenarna. 1 Resultaten pekar således mot att den enkla modellen elt knappast är tillfyllest som beskrivning av produktionskapacitetens tidsmässiga förändring för det material det här är fråga om. Vi skall därför i det följande med utgångspunkt från resultaten ge några enkla synpunkter på hur modellens förklaringssystem kan tänkas utvidgat, så a t t ett bättre underlag för prognoser erhålles. Den trendmässiga förskjutningen av produktionsfunktionen sker i modellen helt autonomt, oberoende av bl. a. investeringarnas storlek. Detta förhållande är naturligtvis mindre tillfredsställande i samma mån som trendfaktorn ä r j ett uttryck för förändringar i den utnyttjade produktionstekniken. E n förutsättning för att använda en viss teknisk förbättring är ju ofta att en nyinvestering göres. P å samma sätt betyder utrangering av äldre kapitalföremål a t t den »i genomsnitt» använda produktionstekniken moderniseras. För att något belysa denna faktors roll i det aktuella materialet skall vi utgå från följande enkla modell. Allt det kapital som utrangerats under åren 1947—1958 antages vara investerat före

förstnämnda år. Detta betyder i sin tur a t t alla investeringar gjorda efter 1947 kvarstår i produktionen vid periodens slut. De nya kapitalföremålen innehåller vidare en minst lika avancerad teknik som den år 1947 existerande. Genom utrangeringen antages dessutom den minst effektiva delen av kapitalbeståndet försvinna. Med ledning av bruttoinvesteringarna under åren 1947—1958 och kapitalvolymen vid periodens början respektive slut har vi sedan beräknat dels den andel av det 1958 befintliga kapitalbeståndet som är investerat efter 1947 och dels den andel av det år 1947 befintliga kapitalbeståndet som utrangerats under perioden. 2 Dessa båda andelar behöver inte med nödvändighet variera i samma riktning. E n expanderande sektor kan således ha en hög andel »nytt» kapital vid periodens slut utan att för den skull en stor del av det gamla kapitalet försvunnit. Omvänt gäller för en mindre expansiv eller stagnerande sektor a t t även en hög avgång av gammalt kapital inte med nödvändighet leder till en stor ökning av »moderniteten», uttryckt som andelen n y t t kapital vid periodens slut. Båda de beräknade storheterna är således ytterligt primitiva som m å t t på kapitalets åldersfördelning, men genom att de sinsemellan kompletterar varandra blir de mer acceptabla. I tabell C nedan har vi sammanställt de beräknade andelarna för de olika sektorerna med motsvarande värden på trendfaktorn vid periodens slut. Vi ser här a t t de i tabellen först upptagna industrigrupperna har ungefär lika stor andel »nytt» kapital vid periodens slut. Den höga andelen har dock upp1

Detta problem hänger intimt samman med aggregationsförfarandet, vilket behandlas utförligare nedan under E. -H Utrangeringen = bruttoinv.—nettoökning av kap.best. 1947—58.

199 Tabell C. Två malt på kapitalbeståndets

»modernitet» och trendfaktorns numeriska år 1958

Malmbr. Jord- o. LivsTrävaru- Massa- o. o. metall- stenpappers- medelsindustri industri industri industri industri

värde

Textilindustri

Lädervaruindustri

Kemisk industri

Andel »nytt» kapital 1958

%

63,4

64,3

48,8

58,4

53,5

46,3

51,5

61,9

Andel gammalt kapital som skrotats % . .

23,9

46,4

9,1

17,3

40,6

28,0

34,8

23,8

AK.

1,04

1,32

0,94

0,92

1,17

1,36

1,21

kommit på t v å helt olika sätt. Metallindustrin, som p . g. a. en stor nyinvestering haft en kraftig bruttoökning av kapitalvolymen (131 % av kap. vol. 1947), har således k u n n a t hålla denna höga förnyelsetakt utan en stor utrangering av äldre kapitalföremål. För jord- och stenindustrin har i stället den stora avgången av gammalt kapital varit en förutsättning för a t t åstadkomma samma andel »nytt» kapital år 1958. Nyinvesteringarna har nämligen här inte givit en bruttoökning på mer än 97 %. Dessa båda sektorer utgör därför exempel på hur de båda beräknade andelarna kompletterar varandra som m å t t på åldersfördelningens förändring. Av tabellen framgår vidare a t t materialet knappast ger underlag för något entydigt samband mellan andelen »nytt» kapital och den trendmässiga förskjutningen av produktionsfunktionen. E t t högt värde på trendfaktorn motsvaras således i ett fall av en hög andel n y t t kapital (jord- och stenindustri), i ett an« nat fall av en låg andel (lädervaruindustri). Exempel på det m o t s a t t a förhållandet är malmbrytning och metallindustri respektive trävaruindustri. Sambandet mellan trendförskjutningen och avgången av äldre kapitalföremål är däremot betydligt mer regelbundet. På ett undantag när (kemisk industri) motsvaras således en hög relativ skrot-

ning alltid av ett högt värde på trendfaktorn. Detta förhållande skulle alltså t y d a på a t t olikheter mellan näringsgrenarna i vad avser produktionsfunktionens trendmässiga förskjutning i större utsträckning beror av att gamla kapitalföremål bortrationaliserats i olika t a k t än i a t t n y t t kapital tillförts. Förklaringen härtill kan naturligtvis i sin tur ligga i den existerande åldersfördelningen vid periodens början och åldern på de avgångna kapitalföremålen. P å denna punkt kan dock de använda åldersfördelningsmåtten inte ge någon upplysning, varför frågan måste lämnas obesvarad. Under de ovan givna förutsättningarna leder såväl nyinvestering som utrangering av gammalt kapital alltid till att den tekniska effektiviteten hos det existerande kapitalbeståndet stiger. Förändringar i åldersfördelningen kan därför aldrig förklara en negativ förskjutning av trendfaktorn, av den typ som vi k u n n a t registrera för trävaru- samt massa- och pappersindustri. Som tidigare framhållits måste m a n också — i den mån trendfaktorn skall tas som ett uttryck för produktionsfaktorernas kvalit a t i v a förändringar — normalt förvänta sig a t t trendförskjutningen sker i positiv riktning. Det är ju uppenbarligen så a t t endast i undantagsfall investeringarna sker i en sämre teknik och/eller arbets-

200 kraftens kvalitativa standard sänkes. De två exempel på negativ trendförskjutning vi här kunnat konstatera kan knappast heller tolkas som uttryck för dylika förändringar. I själva verket torde detta resultat ha uppkommit på grund av a t t vi vid uppskattningen av trendfaktorn a n v ä n t oss av en beräkningsteknisk approximation. Den varje år inträffade relativa trendförskjutningen har ju beräknats enligt

tiva betydelsen av olika varor med sins emellan olika förädlingsgrader, dels genom en mer eller mindre generell förändring av förädlingsgraden i de enskilda produktionsprocesserna. Det senare fallet kan naturligtvis t a sig uttryck i a t t t. ex. en alltmer råvarubesparande teknik utnyttjas. Det är mycket möjligt a t t båda dessa faktorer tenderat a t t höja förädlingsgraden inom trävaru- samt massa- och pappersindustri. I synnerhet gäller detta den senare sektorn, där vi under efter(11) krigstiden haft en icke oväsentlig relativ A A t / A , _ , = Aqtlqt-i — at • A f c A - i ; ökning av pappersproduktionen i för2 Av ekvationen framgår den beräknade hållande till massaproduktionen. Om nu effekten härav inte återspeglas i den trendfaktorns karaktär av oförklarad index vi använt för a t t beräkna förändrestpost: trendfaktorn utgör helt enkelt den produktivitetsstegring som vid det ringen i förädlingsvärdet, så har vi givna värdet på elasticiteten oc (at), uppenbarligen underskattat ökningen under den aktuella perioden. E t t för lågt inte kunnat förklaras av förändringar i kapital- och sysselsättningsvolymen. Det värde på (AQt/Qt—i) teder i sin t u r enligt är därför mycket möjligt att vi här har ekv. (11) ovan till ett i motsvarande grad för lågt värde på trendfaktorn den samlade effekten av fler faktorer (AAt/At_1). För vidare bearbetning än de kvalitativa förändringar vi avser vore det alltså önskvärt att man kunde att mäta. Vi har nu vid beräkningen av den korrigera med hänsyn till inträffade förändringar i råvaruförbrukningen. relativa förändringen i förädlingsvärdet Av ekv. (11) ser vi vidare a t t för låga använt oss av Kommerskollegii index över produktionsvolymen. 1 I princip är värden på trendfaktorn kan uppkomma denna index beräknad på förädlings- genom att at utgör en överskattning av värdet i konstanta priser inom ett antal den verkliga elasticiteten a. I sin t u r undergrupper till de å t t a huvudgrupper skulle då detta förhållande kunna förvi här arbetar med. Förädlingsvärdet klaras av a t t de båda aktuella sektorerna inom varje undergrupp är u p p s k a t t a t på under efterkrigskonjunkturen kunnat t a ut priser som legat över jämviktspriset volymen producerade varor genom a t t en i tiden konstant procentsats för för- vid fri konkurrens. I stället för likheten ädlingsgraden appliceras. Index för hu- il) ovan gäller nämligen då a t t vudgruppen är sedan beräknad p å den totala summan av undergruppernas förädlingsvärden. Delvis p . g. a. själva och därför redovisningsförfarandet kan härigenom (8a) a>a; 1 förändringar i en huvudgrupps »genomSe ovan under B 1. 2 snittliga» förädlingsgrad inte komma a t t I den mån den för ökningen av pappersregistreras i index. Tendenser av detta produktionen nödvändiga ökningen av massaproduktionen redovisas i index för produkslag kan uppkomma på t v å olika sätt: tionsvolymen inom massaindustrin gäller inte dels genom förskjutningar av den rela- det här anförda argumentet.

201 J u s t på denna p u n k t hade det naturligtvis varit värdefullt att ha tillgång till en godtagbar uppskattning av elasticiteten a enligt regressionsmetoden. En jämförelse mellan elasticitetsvärdet uppskattat enligt de båda metoderna kunde då ge oss en uppfattning om i vilken utsträckning fördelningsmetodens frikonkurrensförutsättning varit uppfylld. Vi ser alltså att trendfaktorns karaktär av oförklarad restpost skapar åtskilliga

E. Allokerings-

och

För att ytterligare belysa de erhållna resultaten skall vi här diskutera de i rubriken angivna problemen mot bakgrund av några välkända ekonomiskteoretiska principer. Utgångspunkten för denna diskussion är produktionsfunktionens partiella derivata med avseende på förändringar i kapitalvolymen. Derivatan har beräknats enligt

Tabell D. Marginell produktivitet

tolkningsproblem. Det finns naturligtvis ingen anledning att tro a t t de här n ä m n da faktorerna skulle kunna utjämna alla olikheter mellan industrigrupperna och på så sätt åstadkomma likformighet i trendfaktorns relativa betydelse. Än mindre kan man förmoda att man härigenom skulle lyckas med a t t »rensa» trendfaktorn, så att endast de kvalitativa förändringarna kvarstår som oförklarade.

aggregationsproblem

(£)

(16)

l ^ ) t =

oc-L?-*).K"te»;i

Denna storhet kommer i det följande a t t uppfattas som ett uttryck för det numeriska värdet på kapitalets fysiska marginella produktivitet. De å t t a industrigruppernas marginella pro duktiviteter åren 1947 och 1958 framgår av nedanstående tabell. 1 Eftersom vi inte uppskattat X för de olika industrigrupperna har e* • H i beräkningarna ersatts med AS8.

1947 och 1958 inom de olika 1947

industrigrupperna 1958

Industrigrupp

Malmbrytning och metallindustri... Jord- och stenindustri Trävaruindustri Massa- och pappersindustri Livsmedelsindustri Textilindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri

MPi

MPi-MPtot

MP{

MPi-MPiot**

0,31 0,20 0,36 0,32 0,31 0,26 0,29 0,27

+ 0,02 — 0,09 + 0,07 + 0,03 + 0,02 — 0,03 + 0,00 — 0,02

0,23 0,18 0,23 0,23 0,31 0,22 0,29 0,25

± 0,00 — 0,06 — 0,01 ± 0,00 + 0,08 — 0,01 + 0,06 + 0,02

Totalt 0,29

0,017*

0,23

0,013*

Totalt 0,26

0,20

* VIII

Z(MP<—MP tot y I

** Avrundningen har medfört att differenserna uppåt synes dominera. Den kvadrerade summan på avvikelserna har dock beräknats på icke avrundade värden.

202 Med utgångspunkt från den »bruttoberäknade» elasticiteten (a = 0,46) erhålles för år 1947, som framgår av tabellen ovan, ett värde på MP avseende hela industrin på 0,29. Genomförs en justering för förslitningskostnaderna enligt tidigare angivna principer (a = 0,40) ger samma kalkyl till resultat 0,26. Såväl den netto- som bruttoberäknade marginella produktiviteten faller fram till 1958 med 0,06. Denna nedgång är delvis en följd av att kapitalvolymen växer snabbare än sysselsättningen och a t t därför kapitalintensiteten stiger. 1 Tendensen till ökad mättnadsgrad i kapitalförsörjningen kan också ses som ett resultat av en ganska »långsam» teknisk utveckling: av (23) framgår att, vid givna värden på a, L 58 och Kb6, den marginella produktiviteten blir högre ju högre värden trendfaktorn ext antager. Den marginella produktiviteten inom de enskilda sektorerna ligger år 1958 i åtminstone 4 fall (malmbrytning och metallindustri, livsmedelsindustri, lädervaruindustri och kemisk industri) så nära genomsnittet, att differenserna med stor sannolikhet täcks av felmarginalen i beräkningarna. Fram till 1958 sker sedan i flera fall en utjämning gentemot hela industrins MP-värde, endera så a t t skillnaden helt försvinner (malmbrytning och metallindustri samt massa- och pappersindustri) eller kraftigt reduceras (jord- och stenindustri, trävaruindustri och textilindustri). Totalt sett blir trots detta variationen mellan sektorerna obetydligt lägre: summan av samtliga sektorers kvadrerade avvikelser minskar endast från 0,017 till 0,013. Detta är en följd av att differenserna för livsmedelsindustrin och lädervaruindustrin ökar starkt under perioden. I ett perfekt fungerande frikonkurrenssamhälle skall som bekant kapitalet uppvisa en och samma marginella produktivitet oavsett var det allokerats. I

de fall där vi ovan k u n n a t konstatera bet y d a n d e differenser stämmer alltså inte verkligheten med modellen. Det ligger då nära till hands att tolka åtminstone en del av de år 1947 uppträdande skillnaderna som specifika efterkrigsproblem. 2 Krigsårens onormala förhållanden för varuförsörjningen i allmänhet i kombination med en låg investeringsnivå, skulle då ha skapat en mindre rationell produktionsstruktur än vi normalt har. Å andra sidan har vi sett att den totala variationen är endast obetydligt lägre år 1958. Vi får således här inget otvetydigt belägg för föreställningen att krigsåren skulle ha skapat en onormalt stor spridning på de marginella produktiviteterna. Däremot kan naturligtvis den generellt sett högre nivån år 1947 vara ett resultat av att investeringarna under början av 40-talet ej skedde i t a k t med den tekniska utvecklingen. Exempel på friktionselement av rent statisk karaktär, som kan tänkas ha förorsakat de påtalade differenserna, utgöres av icke perfekt fungerande kreditoch varumarknader. Det förhållandet a t t differenserna uppträder inom olika sektorer vid periodens början resp. slut tyder dock på a t t de »konserverande» elementen inte haft någon avgörande betydelse för utvecklingen. Från rent teoretisk utgångspunkt kanske man heller inte skall vänta sig a t t en kreditmarknadsreglering skall verka »stabiliserande» i denna mening. Är en hög självfinansieringsgrad en förutsättning för stora investeringar så kommer naturligtvis det nytillkomna kapitalet a t t allokeras till områden med hög av1 Vid likformiga förändringar av kapital- och sysselsättningsvolymen förändras ej den marginella produktiviteten p. g. a. att den antagna produktionsfunktionen är linjärt homogen. 2 Eftersom MP för trävaru- samt massa- och pappersindustri avviker uppåt år 1947 får vi här ett visst stöd för den ovan framförda hypotesen att elasticiteten överskattats i dessa sjektoreri Jfr ovan under D 2.

203 kastning vid just själva investeringstillfället. Under en given teknisk utveckling måste vi då få en tendens till a t t de sektorer som ligger över genomsnittet närmar sig detta. Om denna tendens verkligen kommer till uttryck i en faktiskt minskad differens blir sedan beroende av hur snabbt den tekniska utvecklingen går och hur stora investeringarna är. Det är dock uppenbart att självfinansieringen i och för sig inte kan ha någon som helst konserverande verkan på avkastningsstrukturen. Av det sagda framgår också att de beräknade marginella produktiviteterna inte annat än under mycket speciella antaganden kan användas för en analys av självfinansieringens allokeringspolitiska aspekter. Detta skulle uppenbarligen kräva mycket långt gående förutsättningar om den tekniska utvecklingens styrka inom de olika sektorerna. I ett mer dynamiskt betraktelsesätt kan man naturligtvis finna ytterligare förklaringar till de påtalade differenserna. Mot bakgrund av den enkla produktionsmodell vi arbetar med här, är det kanske i främsta hand den tekniska utvecklingen som kommer i åtanke. I den mån förändringar i produktionstekniken sker oförutsett uppkommer också olikheter i de marginella produktiviteterna. På liknande sätt kan förändringar i de relativa priserna ge upphov till situationer med bristande jämvikt. 1 De rådande differenserna kan därför i ett dynamiskt system ses som ett uttryck för en ännu icke genomförd anpassning till ändrade betingelser avseende produktionstekniken och/eller de relativa priserna. Det synes vara sannolikt att vi här har den väsentliga förklaringen till olikheterna i de beräknade marginella produktiviteterna. Variationen i marginell produktivitet mellan de olika sektorerna betyder också att det egentligen inte är korrekt a t t tala

om en produktionsfunktion för hela den samlade industrin. Steget från sektorer till hela industrin kan i ett enkelt fall tolkas som en aggregation över företag med olika produktionsfunktioner. 2 E n linjär aggregation av den t y p vi gjort här är tillåten endast om den marginella produktiviteten är densamma inom samtliga företag. 3 Genom att detta villkor inte är helt uppfyllt i det material vi arbetar med, kommer aggregationsförfarandet att ha en viss betydelse för tidstrenden avseende hela industrin. Detta förhållande påvisas enklast med följande exempel: antag a t t kapitalvolymen inom livsmedelsindustrin stiger med en enhet. Detta leder till att produktionen stiger med 0,31 enheter. (MP = 0,31.) Ser vi i stället samma förändring med utgångspunkt från den aggregerade produktionsfunktionen så registrerar vi naturligtvis här den totala ökningen på 0,31 enheter. Eftersom MP i detta fall är 0,23, så kommer den överskjutande delen av produktionsökningen (0,31 — 0,23 = 0,08) att uppfattas som en trendmässig förskjutning av produktionsfunktionen. Sker nu den större delen av kapitalmängdsökningen inom sektorer med hög marginell produktivitet, så uppkommer tydligen på detta sätt alltid en tendens till positiv trendförskjutning. Vi har således här ytterligare 1 De partiella derivatorna måste i detta fall uppfattas som den marginella avkastningen på kapitalet. Denna avkastningssiffra är då uttryckt i den år 1954 gällande relationen mellan priset på den producerade varan och priset på kapitalvarorna. 8 Vi kan här tänka oss den förenklingen att samtliga sektorer producerar en och samma vara, en »enkronas industrivara». Olikheter i produktionsfunktionerna har uppkommit genom att sinsemellan lika kapitalföremål kan kombineras på olika sätt och därför ge olika tekniska samband. Jfr t. ex. T. W. Swan, Economic Growth and Capital Accumulation, i Economic Record 1956, sid. 334—361. 3 R. Rentzel, Om aggregation av produktionsfunktioner, i 25 Economic Essays in Honour of Erik Lindahl, Stockholm 1956, sid. 9—27.

204 belägg för att trendfaktorn i aggregerade material till en icke oväsentlig del kan vara beroende av att vi har en positiv nyinvestering. 1 Samtidigt kan det vara värt a t t påpeka att vi u t g å t t från a t t aggregationen över företag till industriF.

grupper skett på ett riktigt sätt. Vi vet nu inget om i vilken utsträckning förutsättningarna härför är uppfyllda. Det är därför möjligt att en ytterligare disaggregering skulle leda till a t t tidstrenden helt försvann eller kraftigt reducerades. 2

Sammanfattning

För hela industrin sammanslagen har beräkningarna, som visats ovan, resulterat i en produktionsfunktion av följande utseende qt = 259,0- /c0.40.eo.oo4.i. Detta betyder att ungefär 80 % av den totala produktivitetshöjningen mellan 1947 och 1958 uppkom genom ökning i kapitalvolymen per sysselsatt, medan de resterande 20 % hade sin grund i en trendmässig förskjutning av produktionsfunktionen. 3 Resultaten är på denna punkt helt motsatta de som erhållits för t. ex. USA och Norge. För USA skulle således hela 88 % av produktivitetsökningen vara bestämd av trendfaktorn medan endast resterande 12 % u p p k o m mit p. g. a. att kapitalvolymen per sysselsatt stigit. 4 Motsvarande siffror för Norge är 70 respektive 30 %. 6 Skillnaden gentemot de norska beräkningarna kan vara beroende av a t t man där använt den direkta regressionsmetoden. När denna användes på v å r t material erhölls ju så pass låga värden på elasticiteten a att de måste förkastas såsom varande orimliga. Har nu samma t y p av kortsiktiga variationer påverkat även de norska beräkningarna kan resultaten även där innebära en viss underskattning av det faktiska värdet på a, med därav följande överskattning av trendfaktorns betydelse. För USA har man funnit, a t t oavsett uppskattningsmetod erhålles värden på a i intervallet 0,35—0,40. Mot bakgrund härav kan vårt värde för den svenska

industrin naturligtvis inte betraktas som orimligt högt, vilket i sin tur betyder a t t trendfaktorns relativa betydelse inte heller kan ha underskattats i nämnvärd grad. De föreliggande skillnaderna gentemot de refererade undersökningarna behöver dock inte i och för sig betyda att våra resultat måste bedömas som mindre tillförlitliga. Såväl den norska som den amerikanska studien avsåg nämligen hela eller den övervägande delen av näringslivet. De produktionstekniska betingelserna inom en enskild sektor kan av förklarliga skäl karaktäriseras av helt andra parametervärden än näringslivet tillsammantaget. I vårt fall har vi ju också funnit betydande olikheter även inom industrin. Dessutom har vi påvisat a t t en positiv trendförskjutning kan uppkomma genom själva aggregationsförfarandet. Eftersom de refererade undersökningarna avser större aggregat än det vi här arbetar med, kan även detta vara en förklaring till varför vi får en lägre relativ betydelse för trendfaktorn. De amerikanska och norska resultaten kan därför varken stödja eller kullkasta de resultat som erhållits här. 1

Jfr ovan avsnittet om åldersfördelningens betydelse under punkt D 2. 2 Jfr E. Lundbergs, a. a. sid. 39—42, diskussion av de s. k. överflyttningsvinsterna. 3 De skillnader som föreligger gentemot E. Lundberg a. a. torde helt ha sin grund i de ovan påtalade korrigeringar som där genomförts med avseende på det grundläggande statistiska materialet. Jfr noter under punkt B 3. *8 R. M. Solow, a. a. O. Aukrust, a. a.

205 De marginella produktiviteter som produktionsfunktionens parametervärden implicerar låg på en någorlunda rimlig nivå och dessutom med en inte alltför uppseendeväckande stor spridning. I och för sig är detta naturligtvis tillfredsställande. Vi skall dock komma ihåg a t t dessa värden är beräknade i den löpande tekniken och därför säger mycket litet om den historiskt inträffade produktivitetsstegringens orsaker. För a t t belysa detta problem är vi hänvisade till produktionsfunktionens elasticitets- och trendfaktorvärden. För den senare faktorn har vi konstaterat möjligheten av ett beroendeförhållande gentemot kapitalets åldersfördelning och förädlingsgraden, som gör den svår att prognosticera. I varje fall finns det uppenbara risker för a t t felkällor uppträder om man utgår från den enkla modellen tu. Härtill kommer slutligen a t t själva uppskattningen av värdet på X är mycket osäker med hänsyn till a t t vi endast förfogar över 12 observationer. Den sammanlagda tyngden av dessa invändningar gör naturligtvis att värdet av en prognos baserad på detta material är diskutabelt. Å andra sidan skall man

då komma ihåg att någon klart överlägsen alternativ metod som baserar sig på en analys av den gångna utvecklingen inte finnes. Man brukar i detta sammanhang hänvisa till analys av den marginella kapitalkvoten, d. v. s. kvoten kapitalökning och produktionsökning [ ]. Oavsett om denna kvot antages vara konstant eller utvecklas på ett visst angivet sätt, kan den uppfattas som en något förenklad variant av den produktionsfunktion vi arbetat med ovan. Förenklingen betyder a t t man inte explicit tar hänsyn vare sig till förändringar i sysselsättningsvolymen eller till trendfaktorn. Skulle dessa båda faktorer sakna betydelse för utvecklingen, genom att de förändras i mycket liten utsträckning, ger den marginella kapitalkvoten samma prognos som en vanlig produktionsfunktion. Eftersom produktionsfunktionen kräver ett betydligt större beräkningsarbete, är i ett sådant fall den enklare kapitalkoefficienten a t t föredraga. Generellt sett måste den dock vara en sämre utgångspunkt för analys än den något allmännare produktionsfunktion vi använt här.

TABELLBILAGA

Tabell 1. Förädlingsvärde i 1954 års priser 2. Totala antalet sysselsatta 3. Kapitalvolym i 1954 års priser 4. Kapitalets andel av förädlingsvärdet 5. Genomsnittlig produktivitet 6. Kapitalvolym per sysselsatt (kapitalintensitet) 7. Beräknad trendfaktor, A(t)

Numreringen i tabellernas kolumnhuvuden avser följande indelning Grupp

I: Malmbrytning och metallindustri II: Jord- och stenindustri I I I : Trävaruindustri IV: Massa- och pappersindustri V: Livsmedelsindustri VI: Textilindustri V I I : Läder-, hår- och gummivaruindustri V I I I : Kemisk-teknisk industri

208 Tabell 1. Förädlingsvärde i 1954 års priser (milj. kr) Inom industrigrupp nr År

1947 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 57 1958

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

4 947,2 5 342,0 5 657,7 5 920,9 6 315,6 6 526,1 6 315,6 6 473,5 7 026,1 7 236,6 7 447,2 7 684,0

491,2 505,5 508,4 531,4 557,2 574,4 571,6 620,4 657,7 669,2 663,5 672,1

955,2 898,7 910,0 943,9 949,5 808,2 842,1 938,2 977,8 966,5 1 051,3 1 062,6

1 576,8 1 643,0 1 631,9 1 731,2 1 808,4 1 654,0 1 742,2 1 907,6 2 028,9 2117,1 2 205,3 2 273,6

1 165,5 1 209,8 1 283,6 1 276,2 1 268,8 1 298,3 1313,1 1 335,2 1416,4 1 468,0 1 504,9 1 556,5

1 084,0 1 203,7 1 224,8 1 253,0 1 288,2 1 077,0 1 210,8 1 189,6 1 175,6 1217,8 1 246,0 1 182,6

360,9 380,6 368,1 391,4 398,6 377,1 402,2 445,3 450,7 457,8 481,2 506,3

501,4 566,8 603,1 678,2 716,9 709,7 736,3 792,0 840,5 898,6 944,6 976,1

Totalt I—VIII 11 125,7 11 837,2 12 290,0 12 742,8 13 324,9 13 066,2 13 195,5 13 777,7 14 618,6 15 200,8 15 524,2 15 847,0

Tabell 2. Totala antalet sysselsatta (1 000-tal) Inom industrigrupp nr År

1947 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 57 1958

Totalt I—VIII

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

342,0 355,4 359,0 365,4 376,9 382,6 363,0 381,2 402,3 404,8 411,5 408,0

48,3 47,3 44,2 43,5 43,1 41,0 39,6 40,9 41,4 40,1 38,8 36,8

78,3 74,2 73,7 74,4 74,3 69,9 68,7 73,5 74,3 69,6 68,2 70,0

85,3 88,1 87,8 89,1 91,9 90,4 90,0 97,1 100,3 101,3 102,2 96,7

70,3 69,9 70,6 69,7 67,7 67,7 65,4 70,0 71,2 70,3 68,9 67,7

105,7 111,6 113,7 114,0 114,1 102,8 104,7 103,7 100,8 97,9 93,8 87,3

36,2 37,1 35,1 34,6 33,9 30,9 31,2 32,0 32,1 31,8 29,7 30,8

30,0 30,8 30,6 31,8 33,0 33,3 32,7 33,5 34,8 35,8 36,5 36,3

796,0 814,4 814,6 822,4 834,8 818,6 795,2 831,9 857,1 851,5 849,4 833,6

Totalt I—VIII

Tabell 3. Kapitalvolymen i 1954 års priser (milj. kr)

V

VI

VII

VIII

Totalt I—VIII enl. P-Iserien 1

2 263,2 2 314,3 2 368,6 2 424,3 2 478,7 2 282,6 2 351,4 2 604,2 2 738,7 2 718,1 2 728,7 2 890,5

1 915,5 2 045,9 2 189,9 2 360,0 2 548,9 2 448,7 2 433,8 2 582,1 2 679,5 2 583,7 2 514,5 2 574,3

522,6 536,8 551,0 565,9 599,7 623,8 625,9 663,7 696,9 675,6 683,6 704,6

1 087,7 17 376,9 1 168,4 18 455,5 1 248,3 19 604,0 1 330,1 20 705,2 1 395,0 22 005,7 1 469,2 22 726,3 1 549,1 23 643,6 1 663,4 25 898,3 1 797,5 27 557,9 1 838,3 28 021,3 1 887,6 29 226,4 2 178,1 31 099,2

17 376,9 18 795,7 20 258,0 21 634,3 23 280,5 24 688,8 25 703,7 26 594,6 27 794,9 28 939,0 30 042,4 31 099,2

Inom industrigrupp nr År

1946 47 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 1957 1

I

II

6 518,8 7 031,9 7 578,7 8 086,8 8 582,2 9 098,7 9 828,7 10 731,2 11497,2 11882,6 12 500,4 13 447,1

1 137,6 1 177,0 1 209,0 1 233,4 1 309,1 1 569,2 1 424,7 1 543,5 1 550,5 1 569,3 1 709,9 1 713,2

III

IV

1 103,4 2 828,2 1 165,7 3 015,6 1221,1 3 237,4 1 263,5 3 441,1 1 348,0 3 744,2 1 404,0 3 830,2 1 361,4 4 068,5 1 524,9 4 585,3 1 679,3 4 918,4 1 756,2 4 997,6 1 890,6 5 311,1 1 960,9 5 630,5

Se texten under punkt C 1.

209 Tabell 4. Kapitalets andel au förädlingsvärdet Inom industrigrupp nr År

1947 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 1957 1

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

0,38 0,41 0,43 0,44 0,46 0,45 0,43 0,42 0,43 0,42 0,43

0,42 0,42 0,42 0,44 0,45 0,43 0,44 0,45 0,44 0,43 0,45

0,39 0,36 0,39 0,43 0,50 0,36 0,37 0,32 0,39 0,35 0,40

0,57 0,61 0,51 0,62 0,76 0,54 0,47 0,52 0,52 0,51 0,50

0,61 0,61 0,59 0,56 0,57 0,56 0,56 0,56 0,56 0,57 0,58

0,48 0,49 0,47 0,45 0,45 0,33 0,36 0,34 0,33 0,32 0,35

0,44 0,43 0,40 0,40 0,45 0,37 0,37 0,40 0,40 0,38 0,39

0,57 0,58 0,58 0,60 0,60 0,55 0,58 0,59 0,57 0,57 0,58

Totalt I—VIII Totalt I—VIII enl. nettoberäkn. 1 0,46 0,47 0,46 0,48 0,54 0,46 0,49 0,45 0,45 0,44 0,47

Se texten under punkt C 2. Tabell 5. Genomsnittlig produktivitet

(1 000 kr, 1954 års priser)

Inom industrigrupp nr År

1947 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 57 1958

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

14,5 15,0 15,8 16,2 16,8 17,1 17,4 17,0 17,7 17,9 18,1 18,8

10,2 10,7 11,5 12,2 12,9 14,0 14,4 15,2 15,9 16,7 17,1 18,3

12,2 12,1 12,4 12,7 12,8 11,6 12,3 12,8 13,2 13,9 15,4 15,2

18,5 18,7 18,6 19,4 19,7 18,3 19,4 19,6 20,2 20,9 21,6 23,5

16,6 17,3 18,2 18,3 18,7 19,2 20,1 19,1 19,9 20,9 21,9 23,0

10,3 10,8 10,8 11,0 11,3 10,5 11,6 11,5 11,7 12,4 13,3 13,5

10,0 10,3 10,5 11,3 11,7 12,2 12,9 13,9 14,1 14,4 16,2 16,5

16,7 18,4 19,7 21,3 21,7 21,3 22,5 23,7 24,2 25,1 25,9 26,9

Tabell 6. Kapitalvolym

Inom industrigrupp nr

1947 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 57 1958

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

19,1 19,8 21,1 22,1 22,8 23,8 27,1 28,2 28,6 29,4 30,4 33,0

23,6 24,9 27,4 28,4 30,3 38,3 36,0 37,8 37,4 39,1 44,1 46,5

14,1 15,7 16,6 17,0 18,2 20,1 19,8 20,8 22,6 25,2 27,7 28,0

33,1 34,2 36,9 38,6 40,8 42,4 45,2 47,2 49,0 49,3 52,0 58,2

32,2 33,1 33,7 34,8 36,6 33,7 36,0 37,2 38,4 38,7 39,6 42,7

18,1 18,3 19,3 20,7 22,3 23,8 23,2 24,9 26,6 26,4 26,8 29,5

14,4 14,5 15,7 16,4 17,7 20,2 20,0 20,7 21,7 21,3 23,0 22,9

36,3 37,9 40,8 41,8 42,3 44,1 47,4 49,7 51,7 51,4 51,7 60,1

Se texten under punkt C 1.

14—107668

Totalt I—VIII 14,0 14,5 15,1 15,5 16,0 16,0 16,6 16,6 17,1 17,9 18,3 19,0

per sysselsatt (1 000 kr, 1954 års priser)

År

0,42 0,43 0,41 0,44 0,51 0,41 0,43 0,39 0,40 0,39 0,41

Totalt I—VIII

Totalt I—VIII, P-I-serien 1

21,8 22,7 24,1 25,2 26,4 27,8 29,7 31,1 32,2 32,9 34,4 37,3

21,8 23,3 24,9 26,3 27,9 30,1 32,3 32,0 32,4 34,0 35,4 37,3

210 Tabell 7. Beräknad trendfaktor, A (t) Inom industrigrupp nr År

1947 48 49 1950 51 52 53 54 1955 56 57 1958 1

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

1,00 1,02 1,05 1,05 1,09 1,09 1,05 1,00 1,04 1,04 1,03 1,04

1,00 1,03 1,06 1,11 1,14 1,11 1,17 1,20 1,26 1,30 1,26 1,32

1,00 0,95 0,95 0,96 0,94 0,80 0,86 0,88 0,88 0,89 0,96 0,94

1,00 0,99 0,94 0,96 0,94 0,85 0,86 0,86 1,08 0,89 0,90 0,92

1,00 1,03 1,07 1,06 1,05 1,12 1,13 1,05 0,95 1,13 1,16 147

1,00 1,05 1,02 1,00 1,00 0,89 0,99 0,96 1,18 1,01 1,08 1,06

1,00 1,03 1,01 1,08 1,08 1,06 1,12 1,19 1,18 1,22 1,34 1,36

1,00 1,07 1,10 1,18 1,19 1,14 1,16 1,18 1,18 1,23 1,26 1,21

Se texten under punkterna G 1—2.

Totalt I—VIII enl. Totalt kapitalets nettoandel I—VIII och P-I-kapitalvolymen 1 1,00 1,02 1,03 1,04 1,05 1,02 1,02 1,00 1,01 1,05 1,07 1,06

1,00 1,01 1,02 1,03 1,03 0,99 1,00 1,00 1,02 1,05 1,08 1,08

BILAGA 3

Input-output-beräkning för år 1965 Av fil. lic. Bengt Höglund och fil. lic. Lars

För långtidsutredningen h a r vissa beräkningar gjorts med användande av en input-output-tabell och av andra uppgifter som sammanställts inom Inputoutput-undersökningen vid Stockholms universitet. I det följande skall redogöras för det material som använts vid dessa beräkningar och för hur beräkningarna gjorts. För en fylligare beskrivning av Input-output-undersökningen hänvisas till en kommande redogörelse. Som en utgångspunkt för sammanställandet av input-output-tabellen har en indelning av de olika varorna och tjänsterna gjorts i grupper, kallade varugrupper. Flertalet av dessa varugrupper är föremål för tillverkning inom landet. Att de tillverkas utesluter icke att de även kan importeras, och de flesta av grupperna är också föremål för import. Några grupper tillverkas ej inom landet. Det gäller dels vissa grupper som består av varor som av klimatskäl eller liknande orsaker ej tillverkas här, dels arbetskraft och kapital. Dessa senare kan visserligen karakteriseras som varor men de betraktas i detta sammanhang ej som föremål för tillverkning. Tillverkningen av varugrupper sker i företag, av vilka vart och ett består av en eller flera anläggningar. Anläggningarna har delats in i grupper som svarar mot varugrupper. Detta har skett så, att alla anläggningar som har huvuddelen av sin tillverkning lagd på en viss varugrupp sammanförts till en särskild anläggningsgrupp. Mot varje varugrupp

Werin

som är föremål för inhemsk tillverkning svarar därför en anläggningsgrupp och vice versa. I praktiken visar det sig omöjligt att uppnå en sådan indelning, att varje anläggningsgrupp kommer att tillverka endast en varugrupp. Tillverkningen inom en anläggningsgrupp är vanligen sammansatt av flera varugrupper, och en varugrupp tillverkas på motsvarande sätt inom mer än en anläggningsgrupp. Denna brist på överensstämmelse mellan indelningen i varugrupper och indelningen i anläggningsgrupper medför vissa problem för input-output-analysen. Även för beräkningarna för långtidsutredningen innebär denna brist på överensstämmelse vissa komplikationer. Tillverkningen i de olika anläggningsgrupperna för med sig att olika varugrupper åtgår som löpande insatser. Åtgång av varugrupper sker även i form av export, konsumtion och investering och sådan åtgång kallas slutlig efterfrågan. En input-output-tabell utgör en redovisning av all åtgång under en given period. Den svenska input-output-tabellen redovisar åtgången år 1957. En input-output-tabell h a r ett visst a n tal rader och kolumner. I varje särskild rad redovisas hur en bestämd varugrupp åtgår för olika ändamål, d. v. s. som insats för olika typer av tillverkning eller som export, investering, konsumtion etc. I varje särskild kolumn å andra sidan redovisas de mängder av de olika varugrupperna som förbrukas

212 för ett bestämt ändamål, således för en viss typ av tillverkning, för export, för investering, för konsumtion etc. När det gäller redovisningen i en kolumn kan talen i kolumnen avse förbrukning antingen inom en viss anläggningsgrupp eller vid tillverkning av en viss varugrupp. I det förra fallet kommer kolumnerna att redovisa förbrukningen inom exempelvis bilindustri, varvsindustri, massaindustri, pappersindustri, etc., i det senare fallet förbrukningen för tillverkning av bilar, fartyg, massa, papper, etc. Den ovan nämnda produktblandningen inom anläggningsgrupperna gör att redovisningen blir olika i de båda fallen. Ur flera synpunkter är det lämpligt att välja den senare redovisningsprincipen, och denna h a r följts inom Input-output-undersökningen. Grundmaterialet för uppskattning av åtgångstalen har visserligen varit uppgifter om förbrukning inom anläggningar, och dessa uppgifter leder i och för sig i första hand till tal för förbrukning av varugrupper inom anläggningsgrupper. Om emellertid dessutom produktblandningen inom anläggningsgrupperna är känd, är det under vissa förutsättningar möjligt att beräkna åtgångstal som avser tillverkning av varugrupper. En sådan beräkning har utförts inom Input-output-undersökningen. Med hänsyn till att de av långtidsutredningen tillhandahållna talen för utvecklingen fram till 19C5 i allmänhet avser industrier och dessa motsvarar en eller flera av Input-output-undersökningens anläggningsgrupper, är det emellertid lämpligt att i detta sammanhang så långt möjligt använda åtgångstal för anläggningsgrupper. Av skäl som framgår av det följande är även uppgifterna om produktblandningen inom anläggningsgrupperna erforderliga. Sådana tal har använts för alla branscher utom för metall- och verkstadsindustrin. På grund

av att denna industri i vissa avseenden behandlats på ett speciellt sätt finns nämligen för dess del ej tillgång till vare sig åtgångstal för anläggningsgrupper eller uppgift om produktblandningen inom anläggningsgrupperna. För denna industri avser de använda förbrukningstalen tillverkning av varugrupper. Sammanlagt omfattar den input-output-tabell som sammanställts inom Input-output-undersökningen 143 varugrupper varav 130 är grupper som tillverkas inom landet. Detta innebär att tabellen — oavsett principen för kolumnredovisningen — har 130 kolumner jämte de kolumner som redovisar slutlig efterfrågan. Import och distributionskostnader kan redovisas på olika sätt i en inputoutput-tabell. Det material som sammanställts inom Input-output-undersökningen möjliggör flera sådana redovisningar. I den tabell som tjänat som underlag för beräkningarna för långtidsutredningen har redovisningen skett så, att åtgångstalen anges i marknadspriser och utan särredovisning av tillverkade och importerade mängder. 1 De olika åtgångstalen anger alltså en summa av tillverkade och importerade mängder samt distributionskostnader förknippade med inköpen av dessa mängder. Då åtgångstalen summeras för en viss grupp av varor kommer summan att skilja sig från summa tillgång med totala värdet av de distributionskostnader som förekommit vid inköpen av varorna i gruppen. Inom Input-output-undersökningen har gjorts en uppskattning av distributionspåläggens storlek, både i absoluta tal och i procenttal, för varje varugrupp vid leverans till olika mottagare. I industristatistiken redovisas viss produktion för — som termen lyder — 1 För vissa varugrupper förekommer dock ingen import. Vidare särskiljes, som nämnts, några varugrupper, bestående av varor som endast importeras och ej produceras i landet.

213 low

i N i n i n o o Tf Cl o i - * Tj< N O i C r t W (M

w o n t o o [ > CN TH LO o

3 f l f t

00 CC CO H Tf

n

IH

Tf T*

TH I > 00 00 CO CO

n

LO i n t ^ LO O CN

O N O CN 0 0 CO O CM CO

ol > Ir-?

h N O Cl CO CO

T f CN rH • T H CN

00 fflTf 1-H 1 H LO co i > c o

o iO CO i O O CN

O O I>

CN CO O 00 CO c o

C l CO Cl 1> CO r f

r^ Q

CO - r f rj< O CO CN i f O i f l

CN T H O co LO co

p » CO F CO Tt< T o CO o

TH LO

CO

N O J T H

(D(C

n o f f l r t r t

TH

T H CD CN CO

I > T-i

t> O o

T f 0 0 LO CO LO " * i > C l co i > co L O

CO T ? 1> T H LO Ti

TH

CN CO CO " *

C l CN

T * LO T f - r f t ^ CO CN I s - CO LO

0 0 CO 00 T H 00 T H

O LO CN T H • CN CO

CN CO I > -r)< LO

O

'

r » CO C l 0 0 • * CO LO Tj< I > O

0 0 -rf T H CO CO C l

N

W

3 -o • ^ .22

a, W £

g 3 00

BjJS-S

I> 00 TH Cl TH I> Cl Cl CO I > 00 CN t ^ CO LO CO CO Tj<

CN

- T *

T H CN

O LO O Cl CN CO

O CN Tj< CN l > I > 0 0 LO TH 0 0 CN T H C l CN CN

CN CO O CO CO CO

CO LO LO ! > LO " * TH TH O

0 0 Ti 0 0 TJ< O LO

TH 0 0 0 0 r » T-I L O CO C l •<*

0 0 TH

0 0 0 0 CO CO O o o co o c o

CN T H

TH

CN

H

• * 0 0 T-I CO CO COlflTf LO LO C l TH

TH

CN CN r-

T-I

TH CN Cl

t-

^n

TH

H

3 - ö t- C LO CO CO o 0 0 CO LO C l CO T H CN

CN Cl O I O H O 00 l> TH I> i> TH co I> co

TH CN CO LO Os

ocS

CN 00 LO CN 00 CN "* Cl LO

co co O co l> 1>

O c 3

-

LO L O co •* T H CN T H CO 00 00 rf CO T " T H CO TJ< T H Tt< CN CN TI

o bon-

c

§ I

3 » M O O CO Cl CO CO CN CO r^ i> LO co

CO Cl CO 00

O CO T H t>rth r^ C O

LO T H

OO

T H C N I >

P* o

Ort

«-3 ii « c > SS

O O CN TH T}« CN LO CO O O T H o CO CN L O c

4, a)

r- co oo co C N CO Tf CO Cl T H t^- T H CN T H r~ CO CN T H O CO 00 CN •>* LO CN I> CN Cl CN T H TH

LO TH TH

LO (N CO o M C CN 00 CO

T H CO

"*f CO 0 0

COCN

o co "* co

t > m o>

oo LO

o oo

O

CO CO

CN

T H LO

CN

O ;C« < U i c8 *•»

!i :>

2._° ti

II

! <o S. !XJ

£ 'ÖB X

CD

5 "3 «8 "o

•4H

Ä

l ag . 2

*» *-> :aS :c3 cu cä *~> >-5

I - <-<

s

°

S3 fe o +-1

-

C

a 2

:

C

2 t. g a n . » (S to « O

SIHUHIH

s* o i

^o » i , oi -ti 2 • e« X3 Y %

.

-tS . -

z. c 3 is

i •»•g Ä "H

§S .c" cu S to O

5*2

: 5

M

g DC . .5

- '

C3

c ~ « - . -o a M •£ §>* ,2 > ö o .£ 9 S.5 ej O O S Jr >S (XH H O

214 CN i > r-i CO CO CO 0 0 CM 0 0 CN CM T-i

CO CO CN i O CO CN

M T f o m o H co i > co © © •& o © i-< rH T-I i-H CN CN

© IO CO CO

00 CN I> I> CN CO 00 CN •* i> © m

Tf -* 1-1 00 CN 00 CO Tt" © CO CO T H CO T 00

o CO

o TJ< m TI< oo m co co m i > co co oo - ^ m

© co co T T i-i co

© co co co cN m co i-H m o IH m

co i-< cN •** m i-l CN co oo oo © CM - t i n oo

oo • * I> o CN ©

H i t W * 00 co co co m i > TJ< co oo f m

M i f O i O O l > CO © © ^ i-i i-i i-i I-H

O I> CN CO CO 00

m o co o -tf CN co © CO CD CO CO

m CN m oo i-i CN i> o CN co i-l CN CO 00 O

o co co m co CN

o ^ m ^f oo o co co in t> t> co oo -^ m

m -# -<* o i-t T* oo o > LO IN r> m i> CD i-l CN i-l T H CN co

IflifiJlOH i* 1 00 co r- m C M i> i n r CO i-i CN i-l i-H CN CO

1-H

CS T H

i-i O O CN CN

© CO o o •>* •* co oo C N i-i i-i in © CO i-i CO CN

co © co o m oo

it oo CM m -* co co co co i> co co

o o co rm i>

co m CN Tf co co m m co co CN co

m co m oo i> •tiffflHO © CM in 00 ©

co o CO CN CN o

© 00 00 •*

rj" Tt m -<* oo co co co m t> m co oo T m

oo CN i-H Tf CN CO

I H co CN i n co CO C3 t > TH o CN t > CN CO

i-H Tf

CN i-l Tf t > CN 1* O l O O l

ooi> H Ifl

oo

©

co

m i> m

o

O CO ©

©

T f I-H CO CN CM CO © CN

CD o co i> in i>

CO © co co ©

CN i-H © Tf CO © O O h oo m i> C N

co m CN •* co co m m co co CM co

i-i co o i-i i-l I> 00 CO CO

0 0 CN

i-l CN oo i n co i>

00 H h r l l f l O l

Tf CN CM

co in i-i TH in 00 CO © ^r T H i-i i-i C D i-( CN i-i CO CO C N

o •*»•

CN CO

in co

i-i C D

CO O

C D i-l

i-i

»

- * - * © TH CM i > m CN t © i-l CN i-H i-t

co oo co o m © co CD co i > m co CM CN

CD m CN CO

:C3

° 3

3x

o -c

•3 M

u

£a C T = 5

^a 2ja S = ^ wfe S ^h fe o

-

gO

Sd Ä - ^

x •g » C«

)H

?S O :CS ±4 :o3 3

^ j en eu o

+J

+J

^

Ä 0<O

i

<"

• ^

- ^

- *

*—

CJ

^

CD

,--*

•S

ej

o

a a

vj

"3 <u

w

wo

o S°

<=H *

F2

«

.2 3 3 3 fe " 3 : V fe D i *• *

te

Ä

cfl

W

C/2

• 3 T3

C f_ " £ fe « « Sb :CÖ ca 3

C Ä e t te C "S S : 0 >>

:

B 3

3 Ä '•& :C3

— * J os 3

3 3 :c« :ctf

^

^ P P P PP

215 vidare bearbetning vid framställningsverket. Det gäller huvudsakligen produktion av en samling betydelsefulla varor av råvarukaraktär. Denna produktion har medtagits i input-output-tabellen på både åtgångs- och produktionssidan. I övrigt redovisas endast sådan åtgång och produktion som utgöres av leveranser från en anläggning till en annan. Härmed har den input-output-tabell beskrivits, som utgjort grundvalen för beräkningarna för långtidsutredningen och vilken, som framgått, i vissa avseenden redigerats på annat sätt än den tabell som skall användas i flertalet andra sammanhang. Tabellen har vidare aggregerats i syfte att anpassa den till de uppgifter långtidsutredningen tillhandahållit. Dessa uppgifter gäller dels planerad ökning av produktionen mellan 1957 och 1965, räknad i procent, inom var och en av 50 industrigrupper eller branscher, dels planerad eller förutsedd slutlig efterfrågan 1965 (i 1957 års priser) på var och en av 58 varugrupper. Tabellens kolumner har i enlighet därmed lagts samman, så att de bildar totalt 50 st., var och en svarande mot en industrigrupp eller bransch i långtidsutredningens uppgifter (här bortses alltså från kolumner som redovisar slutlig efterfrågan). På motsvarande sätt har varugrupperna lagts samman, så att de bildar totalt 58 st. Härav är 50 st. sådana varugrupper som är föremål för tillverkning; dessa svarar således mot de 50 kolumnerna. En av dessa 50 varugrupper är av restgruppskaraktär och h a r en särskilt heterogen sammansättning. 1 Talen för förbrukning av den är också delvis mycket bristfälliga. För den skull h a r förbrukning av denna varugrupp uteslutits vid redovisningen, vilket innebär att antalet rader i tabellen är endast 57. Resultatet av denna sammanläggning

blir en input-output-tabell med 57 rader och 50 kolumner utöver kolumnerna med slutlig efterfrågan. Av dessa 50 kolumner tillhör 7 st. metall- och verkstadsindustrin. Tabellen bygger på tal som var tillgängliga i juni 1961. Efter denna tidpunkt har en del korrigeringar företagits av Input-output-undersökningens tal. Korrigeringarna är dock av mindre omfattning. De uppgifter långtidsutredningen tillhandahållit har använts för beräkningar av tillgång på och åtgång av de 57 varugrupperna 1965. Huvuddelen av resultatet av dessa beräkningar har sammanställts i tabell A. Uppgifterna om planerad produktionsökning har först utnyttjats för en beräkning av planerad produktion av de olika varugrupperna. Därvid är att märka att långtidsutredningens tal avser produktionsökning inom anläggningsgrupper (i regel flera grupper sammanslagna), medan beräkningarna bör leda fram till tal för produktion av varugrupper år 1965. Där produktblandningen inom anläggningsgrupperna varit känd för 1957 — och detta är fallet för alla grupper utom för dem som ingår i metall- och verkstadsindustri — har antagits att produktblandningen kommer att bli densamma 1965 som 1957, och således att produktionen ökar med samma procenttal för alla varugrupper producerade i en viss anläggningsgrupp 1957. För metall- och verkstadsindustri har denna metod icke kunnat tillämpas. Långtidsutredningens ökningstal för anläggningsgrupper har här i stället applicerats på tal för produktionen 1957 av motsvarande varugrupper (i regel flera varugrupper sammanslagna). På detta sätt h a r erhållits en uppskattning av produktionen 1965 uttryckt i 1957 års 1 Den omfattar varor från gruppen »Annan livsmedelsindustri» (7 k i industristatistiken), träbränslen samt diverse tjänster.

216 priser. Resultatet återges i kolumn 11 i tabellen. Nästa steg har varit att uppskatta den åtgång av varugrupper som erfordras för den sålunda beräknade produktionen. Utgångspunkten har därvid varit kolumnerna i den aggregerade inputoutput-tabellen. För varje sådan kolumn h a r antagits att förbrukningen av de olika varugrupperna kommer att ändras proportionellt med den produktion som förbrukningen hänför sig till. Detta innebär att varje kolumn i den aggregerade tabellen för 1957 multiplicerats med långtidsutredningens ökningstal för motsvarande anläggningsgrupp. Härigenom h a r erhållits tal för åtgång 1965 uttryckt i 1957 års m a r k n a d s p r i ser. Dessa tal återfinns i kolumn 1 i tabellen. I kolumn 2 anges den del av förbrukningen som åtgått inom den mot respektive varugrupp svarande anläggningsgruppen. För att den använda metoden skall ge ett tillförlitligt resultat bör uppenbarligen dels produktionstekniken ej förändras mellan de båda tidp u n k t e r n a 1957 och 1965, dels antingen produktionstekniken vara lika för var o r inom var och en av de olika grupp e r n a eller produktblandningen inom g r u p p e r n a ej förändras. Beräkningen av den del av åtgången som utgör slutlig efterfrågan har skett i n o m långtidsutredningen. För vissa kategorier av denna efterfrågan — exempelvis statlig och kommunal konsumtion och investering, större delen av de privata investeringarna — förelåg inom utredningen endast uppgifter om planerad summa utgifter år 1965. Summan uppdelades på olika varugrupper med hjälp av fördelningen år 1957 enligt inputoutput-tabellen. För exporten förelåg

inom utredningen uppskattningar av den procentuella ökningen år 1957 till år 1965 för var och en av anläggningsgrupperna. Dessa ökningstal borde förvandlas till motsvarande tal för varugrupper. Av olika skäl gjordes icke denna förvandling, utan det antogs att ökningstalen för anläggningsgrupper direkt kunde användas för varugrupper. Den beräknade åtgången för slutlig efterfrågan anges i kolumnerna 3, 4, 5 och 8. De utförda beräkningarna har för varje (sammanslagen) varugrupp gett uppskattning dels av produktionen, dels av den totala åtgången 1965. I åtgångstalen ingår emellertid kostnader för distribution, vilket icke är fallet för produktionstalen. För att uppnå jämförbarhet mellan dem har från åtgångstalen dragits kostnader för distribution. Vid beräkning av dessa kostnader har antagits att distributionspålägget för en viss varugrupp i varje given användning utgör samma relativa andel av marknadsvärdet 1965 som 1957. I kolumn 9 anges total förbrukning till marknadspris och i kolumn 10 total förbrukning till producentpris. Skillnaden mellan talen i kolumnerna utgöres sålunda av distributionskostnaderna. Som resultat av dessa beräkningar erhålles för varje varugrupp tal för å ena sidan produktionen 1965, å andra sidan den totala åtgången 1965, båda storheterna uttryckta i samma pris. Skillnaden mellan total åtgång och total produktion utgör ett mått på den import av varje varugrupp som erfordras 1965 för att total tillgång skall vara lika med total åtgång. Dessa skillnader h a r beräknats och anges i kolumn 12. Hänsyn h a r därvid icke tagits till eventuella lagerändringar 1965.

BILAGA 4

Handelns behov av arbetskraft och kapital under 1960-talet Undersökning utförd inom Företagsekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm av ekon. dr Lars Persson

0. Inledning

01. Syftet Syftet med den undersökning, som här skall presenteras, har angivits vara »att inom en relativt begränsad kostnadsram och utan omfattande insamlande av primärmaterial belysa utvecklingen av behovet av arbetskraft och kapital inom handeln u n d e r det närmaste de-

02. Tillgången

cenniet genom en diskussion (i största möjliga utsträckning förd i kvantitativa termer) av de viktigaste tendenserna i utvecklingen». Av särskilt intresse h a r utvecklingen under de närmaste fem åren ansetts vara.

på grundmaterial

Vid planeringen av undersökningen underströks de betydande svårigheter, som skulle följa av att tillgången på statistiskt material över den hittillsvarande utvecklingen av antalet sysselsatta inom handeln är mycket dålig. De två företagsräkningarna 1931 och 1951 samt 1946 års företagsinventering (Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln, SOU 1947: 50) ger visserligen ett relativt bra material för respektive år, men olikheter i klassificeringsgrunderna leder — såsom konstaterats i en rad sammanhang — till betydande svårigheter vid försök att bedöma utvecklingen. Vidare kommer man med utgångspunkt från detta material inte längre fram i

03. Avgränsningen Man kan tänka sig att avgränsa begreppet handel på flera olika sätt. I denna undersökning har vi följt 1951 års företagsräkning och således i princip räknat med arbetsställen, vars huvudsak-

otillfredsställande

tiden än till 1951. Inte heller folkräkningarna ger oss någon god hjälp eftersom den senaste folkräkningen gjordes år 1950. Givetvis har den bristande tillgången på lämpligt grundmaterial påverkat undersökningens uppläggning och dess resultat. De metoder vi avser att tillämpa för prognoser över utvecklingen under 1960-talet kommer t. ex. att användas även för att ge en uppfattning om utvecklingen under 1950-talet. Först när resultaten från den till 1961 planerade företagsräkningen föreligger kan vi få mer tillfredsställande utgångspunkter för prognoser över utvecklingen under 1960-talet.

av begreppet

handel

liga verksamhet varit att hänföra antingen till partihandel eller till detaljhandel såsom dessa begrepp uppfattats i företagsräkningen. De siffror vi räknar fram omfattar alltså även arbets-

220 kraftsbehovet för tillverknings- och reparationsverksamhet, som bedrivs vid arbetsställen inom detaljhandeln, men 04. Rapportens Rapporten h a r disponerats på så sätt, att arbetskraftsbehovet behandlas först, medan de synpunkter till vägledning för en bedömning av kapitalbehovet, som vi kan komma med, sammanförts i ett senare avsnitt. För att vi i någon mån skulle kunna avhjälpa den besvärande bristen på material i fråga om utvecklingen under 1950-talet och kunna ge en uppfattning om storleksordningen på de struktur-

däremot inte t. ex. behovet av försäljningspersonal, sysselsatt vid arbetsställen inom industrin. disposition förändringar som skett, har vissa undersökningar gjorts av detaljhandelns utveckling i fem begränsade geografiska områden. En redogörelse för denna undersökning, nedan betecknad som områdesstudien, lämnas i en separat rapport, Fornstad, Bengt, Detaljhandelns strukturutveckling i fem distrikt (appendix 2), vilken vi flera gånger får anledning att referera till.

1. Arbetskraftsbehovet

11. Innan vi ger oss in på mera preciserade prognoser, skall vi inledningsvis diskutera möjligheterna att ge en allmän bild av den framtida utvecklingen genom att redovisa rimliga övre och u n d r e granser för den troliga utvecklingen av arbetskraftsbehovet. 111. En undre gräns för arbetskraftsbehovets utveckling är relativt lätt att ange Jämförelser mellan olika länder ger en antydan om att ju högre levnadsstandarden är, ju större är den andel av den totala förvärvsarbetande befolkningen, som sysselsätts inom handeln. En sådan jämförelse gjordes för några år sedan av ekon. lic. Curt KihlstedU Något färskare siffror kan erhållas u r Statistisk årsbok för I960. 2 Enligt det där redovisade materialet skulle mer än 15 % av den förvärvsarbetande befolkningen vara sysselsatt inom handeln i USA, Australien, Nya Zeeland, Kanada och Japan.' Mellan 10 och 15 % sysselr

J

satta inom handeln hade enligt dessa siffror bl. a. Sverige, Danmark, Norge, Belgien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Siffror på under 1 0 % redovisas för bl. a. Finland, Italien, Spa. . , . , , . . men, osttyskland och en rad utomeuropeiska länder. Ett studium av folkräkningarna i Sven g e visar också klart att handeln sysselsatt en ständigt stigande andel av den yrkesverksamma befolkningen (se tabell 1).

Inledning Tabell 1 inom handel i % av hela den yrkesverksamma befolkningen i Sverige. 1930 11,5 % 1940 13 6 » % 1945 14 5 °/ 1950 15 5 ^ A n t a l sysselsatta

Mot denna bakgrund ter det sig orimhandelns andel av befolkningen den förvärvsarbetande s k a l l s j u n k a under 1960-talet, och vi betraktar därför en förändring i takt m e d d e n förvärvsarbetande befolkninge n s tillväxt som en rimlig u n d r e gräns f ö r utvecklingen av arbetskraftsbehovet j handeln. 1 e t t p a r o l i k a p r o g n o s e r över befolkningsutvecklingen i Sverige* räknar m a n m e d a t t a n t a l e t invånare i åldern 1 5 _ 6 4 år skall stiga m e d ca 4 % mel. l i g t a t t v ä n t a sig> a t t

lan

under

och

hela

och

m e d

drygt

1960-talet. Den

%

förvärvs-

* ^ i h l ? e d t ' C« S ^ f ^ ^ ^ n Z J olika lander. Svensk Handel 1953:8—9 s. 200 ff. 2 Tabell 431 s. 367. Materialet för de olika länderna avser något av åren 1947—1955, i de ^ ^ f f i S t i d t r e d o v i s a r i fråga om Japan en mycket lägre siffra. Visserligen avser Kihlstedts siffror e t t a n n a t å r m e n skillnadens storlek synes ändå tyda på att grundmaterialet i detta f a l l ä r m y c k e t o s ä k e r t . Även i fråga om några andra länder finns stora skillnader som förmod" g ^ beror på brister i grundmaterialet. 4 Gulbrandsen, O., Sveriges befolkning 1975, e n prognos för regioner och bebyggelsetyper, Stencil från Industriens Utredningsinstitut, ^BeMkning^uLcklingen 1960-1975. Statistisk tidskrift 1960:6.

222 arbetande befolkningens ökning kan visserligen tänkas avvika något från dessa siffror t. ex. på grund av förlängd studietid och på grund av ändringar i de gifta kvinnornas benägenhet att ta förvärvsarbete, men vi nöjer oss ändå här med att ge dessa siffror som riktpunkt.

112. Kan en motsvarande övre gräns anges? För detaljhandelns del kan man eventuellt på liknande sätt ge en övre gräns för arbetskraftsbehovets utvecklingstakt genom att anknyta detaljhandelsomsättningen till konsumtionsutvecklingen och göra ett antagande om att sysselsättningen åtminstone inte kommer att stiga snabbare än omsättning-

12. Arbetskraftsbehovet Liksom ovan kommer vi att behandla detaljhandeln och partihandeln var för sig, och vi börjar med detaljhandeln.

120. Olika prognosmetoder Det är i huvudsak två metoder för prognoser över detaljhandelns arbetskraftsbehov som övervägts. Den ena metoden skulle gå ut på att man bildade sig en uppfattning om det framtida arbetskraftsbehovet genom att direkt extrapolera från den hittillsvarande sysselsättningsutvecklingen. Den andra skulle vara att man först skapade sig en föreställning om hur efterfrågan på detaljhandelns tjänster kommer att utvecklas och sedan med hjälp av antaganden om hur prestationsmängden per sysselsatt utvecklas beräknade vilken sysselsättning, som skulle komma att krävas. Det är den a n d r a av dessa två metoder som vi i första hand kommer att

en. Vi får emellertid ändå anledning att komma in på en sådan beräkning längre fram i rapporten och nöjer oss därför här med att ange, att denna beräkning tyder på att man, om ovanstående antaganden är riktiga, skulle kunna betrakta en ökning av sysselsättningen i detaljhandeln med drygt 15 % mellan 1960 och 1965 som en övre gräns. Inte heller skall vi h ä r närmare diskutera partihandeln, eftersom vi inte har någon nära till hands liggande metod för att snabbt komma fram till en övre gräns för den troliga framtida sysselsättningsutvecklingen inom den. Som vägledning kan dock sägas, att man vanligtvis r ä k n a r med att sysselsättningen ökar i snabbare takt i partihandeln än i detaljhandeln.

i

detaljhandeln

använda oss av. 1 Det räcker här med att nämna, att bristen på användbart statistiskt grundmaterial gör det alltför svårt att med tillfredsställande säkerhet bestämma den hittillsvarande sysselsättningsutvecklingen för att prognoser, byggda på den första metoden, skall kunna förväntas ge goda resultat. Prognoser enligt denna metod gjordes emellertid för några år sedan, och vi har därför möjlighet att utnyttja dessa som jämförelsematerial. 2 Ett annat skäl för vårt val av metod är att den privata konsumtionens storlek och utveckling, med vilken efterfrågan på detaljhandelns tjänster kan antas visa ett starkt samband, gjorts till föremål för ingående studier inom Industriens Utredningsinstitut (IUI) och att dessa undersökningar gett oss en god utgångspunkt 1 Denna metod ligger också till grund för de beräkningar som redovisas i Artie, R., Svenskt distributionsväsende, FFI-meddelande nr 42, Stockholm 1952. 2 Se avsnitt 126.

223 för prognoser enligt den andra metoden, i 121. Arbetskraftsbehovets utveckling vid oförändrad omsättning per sysselsatt inom olika varuområden Vi skall, som ovan nämnts, i våra prognoser över detaljhandelns arbetskraftsbehov under 1960-talet utgå från konsumtionens framtida storlek. Emellertid kan vi inte nöja oss med ett enkelt antagande om att konsumtionen kommer att stiga med t. ex. 2 % per år. Vi måste också veta något om vilka förskjutningar som kan väntas mellan de olika delar av vilka konsumtionen består. För det första är ju nämligen den privata konsumtionen inte bara sammansatt av varor, distribuerade via detaljhandeln, utan också av utgifter för t. ex. bostad och tjänster av olika slag, som inte utförs av detaljhandeln. För det andra bör olika typer av varor, distribuerade via detaljhandeln, antas kräva olika stora arbetsinsatser från detaljhandelns sida, räknat per krona varuvärde, ökningen i arbetskraftsbehovet inom detaljhandeln blir därför annorlunda, om konsumtionsökningen huvudsakligen faller på varor, som kräver stor arbetsinsats från detaljhandelns sida, jämfört med om den faller på varor och tjänster, som kräver små insatser eller som inte alls distribueras via detaljhandeln. Hur olika delar av konsumtionen utvecklas synes vi emellertid, som redan antytts, kunna få en god uppfattning om genom de av Industriens Utredningsinstitut genomförda konsumtionsstudierna (i fortsättningen omnämnda som konsumtionsstudierna)2, vilka vi också i fortsättningen i mycket stor utsträckning kommer att bygga på. Detta betyder, att våra resultat endast kan göra anspråk på att ge en uppfattning om arbetskraftsbehovets utveckling i

detaljhandeln i det fall att konsumtionsstudiernas prognoser kommer att överensstämma med den faktiska konsumtionsutvecklingen. (Det innebär även, att vi inte tar någon hänsyn till den eventuella inverkan sysselsättningen i detaljhandeln kan ha på konsumtionen.) En kritisk granskning av konsumtionsstudiernas resultat h a r trots detta inte ansetts ligga inom ramen för detta arbete. Vad vi med utgångspunkt från konsumtionsstudierna i första hand skall försöka göra är att r ä k n a fram detaljhandelns omsättningsutveckling och ett index för strömmen av varor genom detaljhandeln, i vilket siffror över arbetskraftsbehovet i detaljhandeln för olika varugrupper skall ingå som vägningstal. Om omsättningen per sysselsatt i oförändrade priser inte ändras, räknar vi nämligen med att arbetskraftsbehovet kommer att utvecklas i den takt som ett sådant index anger. Beräkningsmetoden innebär att vi låter sysselsättningen i olika typer av detaljhandel stiga i takt med konsumtionen av de i resp. butiker försålda varugrupperna. På grund av att vi inte har några tillfredsställande uppgifter om hur sysselsättningen i handeln utvecklats under 1950-talet, måste vi som utgångspunkt för dessa beräkningar ta år 1950. Ett första problem vi haft vid beräkningen av detta index för varuvolymens utveckling har varit att ur de olika konsumtionshuvudgrupperna, i vilka 1 En samlad diskussion av prognosmodellen redovisas i appendix 1. 2 I första hand publicerade i Bentzel, R., Eklöf, K. m. fl., Den privata konsumtionen i Sverige 1931—1965, Stockholm 1957 och Albinsson, Bentzel m. fl., IUI:s konsumtionsprognos för 1965 — en granskning och revidering, Stockholm 1960. Närmast utgår vi från den reviderade prognosen, vilken bygger på en förutsättning om att realinkomsten per capita kommer att stiga med 2 % per år.

224 den privata konsumtionen indelats i konsumtionsstudierna, ta fram den andel, som når konsumenterna via detaljhandeln. För 1950 har vi med utgångspunkt från konsumtionsstudierna plockat fram konsumtionsutgifter på 18 400 milj. kronor, räknat i 1956 års priser, vilka borde motsvara inköp i detaljhandeln. F r å n företagsräkningen från 1951 har vi räknat fram en motsvarande detaljhandelsomsättning vid arbetsställen inom detaljhandeln på 15 500 milj. kronor, dvs. en 16 % lägre siffra. Den totaldifferens som sålunda erhållits kan tänkas förklarad på flera olika sätt. En del i förklaringen torde vara att visst bortfall finns i företagsräkningen. 1 I den mån sådant bortfall finns måste man också räkna med att våra beräkningar underskattar arbetskraftsbehovet. En annan del i förklaringen torde vara att inte all detaljhandelsförsäljning sker från arbetsställen, som i företagsräkningen förts till näringsgrenen detaljhandel. Viss sådan försäljning finns redovisad i företagsräkningen, men därutöver finns viss försäljning direkt från tillverkningsföretag till konsumenter om vilken ingen uppgift lämnas. I motsats till bortfallet i företagsräkningen leder emellertid denna del av differensen inte till några fel i prognosresultaten så länge relationen mellan konsumtionsutgifterna och detaljhandelsomsättningen är oförändrad. Vi skall därför inte försöka att ytterligare analysera den. Viktigt är emellertid också att konsumtionen och detaljhandelsförsäljningen indelas på sätt som så väl som möjligt motsvarar varandra. Det gäller i första h a n d att för varje del av konsumtionen få fram en utgångssiffra över sysselsättningen i detaljhandeln som så väl som möjligt motsvarar den arbetsinsats som distributionen av just denna del av konsumtionen kräver. 2 Den in-

delning vi i fortsättningen skall bygga p å framgår av tabell 2. Den följer i stort sett konsumtionsundersökningarnas indelning av konsumtionen i huvudgrupper. överensstämmelsen mellan grupperingen av konsumtionen och grupperingen av de olika detaljhandelsbranscherna är uppenbarligen ganska ofullkomlig. Som bl. a. framgår av de i områdesstudien redovisade sortimentstablåerna, är sortimentet i många typer av butiker sammansatt av varor av så många olika slag, att man inte kan vänta sig att nå annat än en mycket grov överensstämmelse. Förutom det krav vi ovan ställt på överensstämmelse mellan detaljhandelsoch konsumtionsgrupper, borde vi också kräva att konsumtionen utvecklas någorlunda jämnt i olika delar av de sex grupperna 2 , om det skulle vara så att omsättningen per sysselsatt varierar mycket vid försäljningen av resp. varor. Sådana skillnader finns uppenbarligen, och de resultat vi kommer att redovisa i detta avsnitt är påverkade av dem. Vi får emellertid i kommande avsnitt, då vi skall föra in en utveckling i fråga om omsättningen per sysselsatt i beräkningarna, möjlighet att ta hänsyn till dessa effekter. Ytterligare ett problem i samband med grupperingen av varor och butiker skall här beröras. All detaljhandelsförsäljning

1 Tillförlitligheten i företagsräkningens uppgifter för Stor-Stockholm har undersökts av FFI. Det visade sig att ca 6 % av de arbetsställen som faktiskt fanns inom Stor-Stockholm inte kommit med i företagsräkningen. Eftersom huvuddelen av dessa arbetsställen var relativt små och eftersom dessutom deras personal och omsättning ofta redovisats under andra arbetsställen inom samma företag, beräknas dock det totala bortfallet av sysselsatta vad gäller Stor-Stockholm som helhet inte uppgå till mer än drygt 1 %. (Se FFI-meddelande nr 54, s. 11.) 2 Jfr appendix 1.

225 Tabell 2. De olika konsumtionsgrupperna

och motsvarande

Omfattning Konsumtionsgrupp

Livsmedel

enl. konsumtionsundersökningarna

enl. företagsräkningen (branschnummer)

Huvudgruppen livsmedel exkl. förtäring utom hemmet

295—305, 308—317, 340, 367—371, 374, 377, 379, 380, 382 1

detaljhandelsbranscher Detaljhan- Antal sysseldelsomsättsatta 1950 ning i % av enl. företagskonsumräkn. tionen 1 000-tal 80

126 Sjukvård Undergrupperna medi- 344—346, 352 och hygien cin och färghandelsvaror

14 Hemutrustning

Huvudgruppen hemutrustning

324, 331—337, 343, 347, 349—351, 359, 364—365, 373

38 Rekreation

Huvudgruppen rekrea- 306—307, 338, 341, 342, tion, exkl. nöjen 348, 355, 360, 366,378,381 med tillägg av undergruppen cyklar

24 Beklädnad

Huvudgruppen bekläd- 318—323, 325—330, nad 356—358, 361—363, 372

70 Resor 2

Undergruppen motor- 339, 354 fordon (plus en uppskattad efterfrågan från den yrkesmässiga trafikens sida) 3

1 Lanthandeln har i sin helhet hänförts till konsumtionsgruppen livsmedel och varuhus, begränsade varuhus och basarer till gruppen beklädnad. Givetvis innebär detta en grov förenkling. 2 För att få med samtliga detaljhandelsbranscher har vi slutligen räknat med en helt obetydlig3 grupp omfattande undergruppen bränsle och lyse och branschen 353. Uppskattningen grundad på siffror och prognoser över antal lastbilar.

går, som nämnts, inte genom arbetsställen inom detaljhandeln. I företagsräkningen hänförs ca 3 % av det som rubricerats som detaljhandelsförsäljning till andra arbetsställen. Emellertid synes då inte försäljning till konsumenter av produkter ur egen produktion ha inkluderats. Hela omsättningen vid arbetsställen inom detaljhandeln utgör inte heller detaljhandelsförsäljning. Drygt 10 % har enligt företagsräkningen rubricerats på annat sätt, främst som partihandel men även som ersättning för arbete och för tjänster. Den beräkningsmetod, vi här kommer att använda, innebär emellertid, att vi använder konsumtionsutveckling inom resp. varuområden som indikator för omsättnings- och därmed även sysselsätt15—107668

ningsutvecklingen inom detaljhandelns arbetsställen som helhet. För att detta skall vara rimligt, skulle vi egentligen behöva anta t. ex. att omsättningen i de olika verksamhetsgrenarna utvecklas i samma takt, ett antagande till vilket beräkningarna på ett rimligt sätt kan anpassas.i De förändringar vi med utgångspunkt från den indelning och sammanvägning, 1 Om arbeten, som skall utföras med en vara innan den säljs och för vilka ersättningen räknas in i varans pris, utförs i det ena eller andra distributionsledet spelar dock i detta sammanhang ingen roll. När vi längre fram skall justera beräkningarna med hänsyn till utvecklingen i omsättning per sysselsatt, kommer vi å andra sidan i viss utsträckning att låta beräkningarna påverkas av en eventuell omstrukturering av arbetsuppgifterna i detaljhandeln.

226 som vi ovan redogjort för, kommit fram till i fråga om strömmen av varor genom detaljhandeln, framgår av att om varuvolymen 1950 sätts till 100 skulle den 1955 bli 111 och 1965 bli 151. Mellan 1950 och 1955 skulle ökningen ha varit ca 10 % och under den följande 10-årsperioden 1 beräknas den bli drygt 35 %, dvs. drygt 15 % per 5-årsperiod. Dessa siffror skulle, om omsättningen per sysselsatt inom detaljhandeln förblev oförändrad, ange den relativa ökning i sysselsättningen, som kunde antas ha skett under 1950-talet, och den ökning i arbetskraftsbehovet, som utvecklingen fram till 1965 kan förväntas föra med sig. Vi skulle under dessa hypotetiska förutsättningar, och om personalens sammansättning inte ändrats, få en ökning i sysselsättningen från 290 000 år 1950 till 320 000 år 1955 och 440 000 år 1965. I detaljhandeln såväl som i övrig verksamhet måste man emellertid räkna med att produktiviteten successivt kommer att stiga och med den troligen också omsättningen per sysselsatt. Det innebär att arbetskraftsbehovet inte kommer att stiga fullt i den takt, som ovan angivits. Hur mycket det kommer att växa, blir beroende av ökningen i omsättning per sysselsatt, och vi har därför all anledning att närmare studera denna variabel.

122. Vilka faktorer påverkar omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln? Omsättningen per sysselsatt för detaljhandeln som helhet kan ses som beroende av en rad olika faktorer. Vi skall i detta avsnitt diskutera ett antal sådana faktorer för att därmed ge en bakgrund till de analyser av utvecklingen i fråga om omsättningen per sysselsatt hittills och under 1960-talet, som i fortsättningen kommer att göras. 2

1221. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika länkar i distributionskedjan En faktor, som påverkar omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln, bör vara förändringar i den del av de prestationer, vilka skall fullgöras på varornas väg mellan fabrikant och konsument, som utförs i detaljhandeln och h u r stor del som överlåts till andra länkar i denna kedja. Fabrikanten kan t. ex. genom att förpacka varorna i för konsumenterna lämpade enheter reducera detaljhandelns arbete. Vi skall här endast i korthet beröra några av de förhållanden, som förefaller vara av största vikt i detta sammanhang. Mängden förpackningsarbete i detaljhandeln h a r redan nämnts. I den FFIutredning, till vilken de nu genomförda områdesstudierna a n k n y t e r , ingick som ett väsentligt moment studier av de konsumentförpackade varornas utbredning i livsmedelsdetaljhandeln. I områdesstudien har vi följt upp även denna del av den tidigare undersökningen och därför fått en viss uppfattning om utvecklingen på detta område. Materialet omfattar 28 varuslag, som 1953 åtminstone i något distrikt inte var konsumentförpackade till 100 % när de nådde butikerna. F ö r praktiskt taget alla dessa undersökta varuslag har i samtliga distrikt en ökad förpackningsgrad observerats 1960. Vad förändringarna betyder i fråga om den andel av det totala antalet expeditioner i livsmedelsdetaljhandeln, som avser konsumentförpackade varor, kan man 1 Konsumtionsstudierna ger prognossiffror endast för 1965. 2 En intressant och i väsentliga avseenden fortfarande aktuell diskussion av många av dessa faktorer återfinns i Artie, R., Svenskt distributionsväsende, FFI-meddelande nr 42, Stockholm 1952. 3 Sjöberg, A., Hansson, S., Detaljhandelns struktur, FFI-meddelande nr 52, Stockholm 1955.

227 tyvärr inte få fram uppgift om utan betydligt mera ingående undersökningar. En viss föreställning om förändringarnas betydelse kan man möjligen få av de genomsnittssiffror, som redovisas i rapporten, och som antyder, att förpackningsgraden varierar starkt mellan olika undersökta områden både 1953 och 1960, men att den för ungefär hälften av de undersökta varuslagen fortfarande var något lägre 1960 i landsbygdsdistriktet än den var 1953 i det undersökta förortsområdet i en storstad. Sammanfattningsvis kan sägas, att inom stora varuområden detaljhandelns förpackningsarbete synes ha reducerats så starkt att ingen ytterligare reduktion är att vänta. Ännu finns dock många ofullständigt konsumentförpackade varor, framför allt inom färskvaruområdet. En fortsatt successiv överflyttning av förpackningsarbetet från detaljhandeln till tidigare distributionsled är därför att vänta. Om utvecklingen kommer att gå snabbare eller långsammare än under 1950-talet, kan man knappast få någon säker uppfattning om utan ingående undersökningar. Företag inom industrin antas i allmänhet också avlasta detaljhandeln arbetskraftskrävande uppgifter genom sin direkt till konsumenterna riktade reklam. Tanken är den, att konsumenten genom reklamen skall få en säkrare uppfattning om vilka varor, som han eller hon lämpligen bör köpa, varigenom detaljhandelns personliga försäljningsarbete och rådgivning kan reduceras. 1 En sådan verkan hos reklamen bör t. ex. ses som en förutsättning för att självbetjäningssystemet inom livsmedelshandeln skall kunna fungera på det sätt som nu sker. Även på detta område synes det finnas förutsättningar för en fortsatt utveckling. Det finns säkerligen även en de] andra tendenser till överflyttning av ar-

betsuppgifter från detaljhandeln till tillverkningsledet. När framkallning och kopiering av film, som tidigare i betydande utsträckning tycks ha skett vid arbetsställen inom detaljhandeln, i allt högre grad tas om hand av stora fotolaboratorier, vilka är att betrakta som arbetsställen inom industrin, innebär t. ex. detta en sådan överflyttning. 1222. Förändringar sammansättning

i

konsumtionens

I de beräkningar, som diskuterats i avsnitt 121, beaktas att omsättningen p e r sysselsatt för detaljhandeln som helhet påverkas av förändringar i konsumtionens fördelning på de sex använda konsumtionsgrupperna. Vi behöver därför inte här diskutera dessa förändringar. Däremot tar beräkningarna inte hänsyn till förskjutningen i konsumtionen inom dessa sex grupper. Sådana förskjutningar får, som redan antytts, betydelse för omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln som helhet, om det finns skillnader i omsättning per sysselsatt mellan varugrupper med en starkt stigande konsumtion och varugrupper, för vilka konsumtionen visar en långsammare utveckling eller en utveckling i motsatt riktning. Ett varuområde, som skulle k u n n a vara av betydelse i detta sammanhang, är varugruppen sprit och vin, eftersom man i fråga om denna varugrupp n å r relativt höga siffror över omsättning per sysselsatt. Emellertid visar konsumtionsprognosen för denna varugrupp r e lativt liten avvikelse från prognosen för hela livsmedelskonsumtionen. I övrigt r ä k n a r man i konsumtionsstudierna för livsmedelssidan med en relativt stark ökning för grupperna bröd och bak1 Av väsentligt intresse i detta sammanhang är de studier av expeditionstiderna i detaljhandeln som utfördes av professor Gerhard Törnqvist redan i slutet av 1920-talet.

228 verk, grönsaker, frukt och b ä r samt socker, choklad och kryddor. Bland grupper med relativt långsam utveckling märks mjöl och gryn, potatis och rotfrukter samt mjölk, grädde och ost samt matfett. Inom konsumtionsgruppen beklädnad väntar man att grupperna skor samt garner, tyger och skrädderiarbeten skall få en relativt långsam utveckling medan övriga undergrupper expanderar snabbt. Inom gruppen hemutrustningsvaror är det uppenbarligen TV-apparaterna, för vilka man kan påräkna en mycket snabb utveckling. För radioapparater däremot väntar man sig snarast en tillbakagång i konsumtionen. Även a n d r a skillnader än dem, som framträder i konsumtionsstudiernas tabellmaterial, kan emellertid få väsentlig betydelse. 1223. Överflyttningen olika branscher

av varor

mellan

Betraktar vi omsättningen per sysselsatt i en viss detaljhandelsbransch, synes den kunna variera på grund av förändringar i fråga om försäljningens sammansättning av olika varuslag. Ett exempel på en sådan utveckling är det förhållandet, att en rad olika specialbranscher håller på att förlora en del försäljning av de mera lättsålda standardvarorna i sina sortiment till varuhus, enhetsprisaffärer, stora livsmedelsbutiker och dylikt. Emellertid behöver inte tendenser av detta slag nödvändigtvis inverka på omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln som helhet. 1224. Ändringar köpsvanor

i konsumenternas

in-

Konsumenternas inköpsvanor påverkar uppenbarligen omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln i betydande grad. För det första spelar det stor roll, kanske framför allt inom livsmedelsde-

taljhandeln, hur stora kvantiteter konsumenterna köper per gång. En avsevärd del av kostnaderna i detaljhandeln kan nämligen tänkas variera i takt med antalet expeditioner och inte med totala antalet försålda kilon. Inköpskvantiteten per gång påverkas bl. a. av olika miljöfaktorer: avstånd mellan bostad och butik, genomsnittliga hushållets storlek och dimensionen på förvaringslitrymmena i hemmen. Av väsentlig betydelse är troligen också den prispolitik, som förs från märkesvarufabrikanternas och detaljhandelns sida, dvs. vilka ekonomiska vinster konsumenterna kan göra på att köpa i stora kvantiteter per gång. Prognoser över förändringar i inköpskvantiteten per gång synes vara svåra att göra, eftersom flera motstridande tendenser kan antas finnas. Troligast torde vara att de tendenser som verkar mot större inköp per gång kommer att visa sig mest betydelsefulla. Ett andra sätt, på vilket konsumenternas inköpsvanor p å v e r k a r arbetskraftsbehovet i detaljhandeln, är via belastningsvariationerna. Belastningsvariationerna är i åtskilliga detaljhandelsbranscher mycket betydande. Omkring l /« av veckoförsäljningen kan i ett flertal branscher beräknas ske på lördagarna. 1 Belastningsvariationerna får betydelse för det totala arbetskraftsbehovet i den mån man inte kan klara toppbelastningstiderna med deltidsanställd personal 2 och personalen inte effektivt kan utnyttjas för andra sysselsättningar under lågbelastningstider. Belastningsvariationerna i handeln kan snarare väntas tillta än avta under 1 Se t. ex. Pris och prestation i handeln, SOU 1955:16, s. 279. 2 En del siffror över den deltidssysselsatta personalens storlek i detaljhandeln redovisas i avsnitt 1227.

229 1960-talet. Det sammanhänger bl. a. med att allt större andel av inköpsresorna sker per bil, och med att bilar, som används för resor till och från arbetet, är tillgängliga för inköpsresor endast under en liten del av den tid butikerna kan väntas komma att ha öppet. Detaljhandeln har emellertid också genom självbetjänings- och självvalssystemen fått större möjligheter att utan ökad arbetsinsats klara av toppbelastningarna. En mindre del av arbetet är kundstyrt i en självbetjäningsbutik än i en traditionell butik. 1 Det tredje och sista sättet, på vilket konsumenternas inköpsvanor påverkar arbetskraftsbehovet i detaljhandeln, och som vi här skall ta upp till behandling, är den inverkan konsumenternas krav på service av olika slag kan få. Hemsändning av varor från detaljhandeln kan t. ex. kräva en betydande extra arbetsinsats och kreditförsäljningar torde i allmänhet kräva mer tid från detaljhandelspersonalens sida än kontantförsäljningar. 1225. »De nya distributionsformerna» och övriga strukturförändringar inom detaljhandeln Effekten på arbetskraftsbehovet av konsumenternas inköpsvanor och strukturen inom detaljhandeln hänger uppenbarligen i viss mån samman. Vad vi ovan kallat »de nya distributionsformerna», dvs. hemköp, samköpsföreningar, storköp 2 m. m., leder till arbetskraftsbesparingar, till stor del tack vare att de ä n d r a r konsumenternas sätt att göra sina inköp framför allt i form av en ökning av det genomsnittliga inköpets storlek. För att kunna bilda sig en uppfattning om dessa nya distributionsformers betydelse för omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln som helhet, måste man först veta något om deras storlek. Upp-

gifter om samköpsföreningarnas storlek kan hämtas ur en undersökning, som nyligen utförts inom Statens Pris- och Kartellnämnd. 3 I denna undersökning har man kunnat mäta ett försäljningsvärde på drygt 62 milj. kronor år 1958. I fråga om undersökningens fullständighet anger man att den torde »ge en ganska fullständig bild av samköpsverksamhet med anknytning till personalgrupper och liknande kategorier av konsumenter undersökningsåret 1958». Vid denna tid synes alltså samköpsföreningarna ha haft mindre än Va % av den totala detaljhandelsomsättningen. Prisoch Kartellnämnden anger emellertid uttryckligt i sin undersökning att man inte kunnat kartlägga samköpsverksamhet i form av s. k. kataloggrupper. Man anför vidare beträffande övrig samköpsverksamhet att »rörelsen synes befinna sig i stark utveckling, omkring 80 % av de redovisade företagen har sålunda startat sin verksamhet under 50-talet». »Flertalet samköpsföretag är små och ert stor del av varuomsättningen faller på ett relativt fåtal företag som bedrivit sin verksamhet så länge att de hunnit stabiliseras. Dessa stora samköp är till sin struktur rätt lika företagen inom den allmänna detaljhandeln, och deras kostnader avviker icke väsentligt från de inom handeln gängse.» Även om samköpsföretagen fortsätter att expandera under 1960-talet, kan man alltså knappast räkna med att de i nämnvärd grad kommer att påverka omsättningen per sysselsatt inom detaljhandeln. Beträffande hemköpsföretagen finns inte motsvarande uppgifter tillgängliga. 1 Påpekat t. ex. i Trolle, U. af, Detaljhandeln av idag — en översikt, Stockholm 1956. 2 Med detta avses de kooperativa föreningarnas storköpsbutiker i olika delar av landet och andra liknande butiker. 3 Publicerad i Pris- och Kartellfrågor 1960: 4.

230 Mycket tyder dock på att de efter en snabb expansion nu åter stagnerat eller t. o. m. fått vidkännas en mindre tillbakagång. Deras totala omsättning torde vara mindre än samköpsföreningarnas. Inte heller förefaller andra här aktuella distributionsformer ha nått eller under d e n närmaste 5-årsperioden kunna nå omsättningssiffror, motsvarande mer än allra högst några enstaka procent av den totala detaljhandelsomsättningen. Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna säga om dessa nya distributionsformer, att de, även om deras omsättning per sysselsatt skulle vara mångdubbelt större än den traditionella detaljhandelns, på grund av sin förhållandevis ringa omfattning inte kan tänkas minska det totala arbetskraftsbehovet i detaljhandeln med mer än något tusental personer. En förändring inom detaljhandeln, som dragit mycket stor uppmärksamhet till sig, är självbetjäningssystemets snabba tillväxt inom livsmedelsdetaljhandeln. Vid 1950-talets början fanns endast ett h u n d r a t a l självbetjäningsbutiker i landet. F ö r närvarande uppgår antalet till ca 5 000. F ö r år 1959 har antalet nytillkomna självbetjäningsbutiker beräknats vara ca 650. Under åren 1954 t. o. m. 1958 höll sig tillskottet av självbetjäningsbutiker relativt konstant kring drygt 500 butiker per år. 1 Allt tillgängligt material tyder på att självbetjäningssystemets införande, om det sker i samband med att butikerna görs större, kan få en betydande effekt på arbetskraftsbehovet i detaljhandeln. I många fall torde man kunna räkna med att arbetskraftsbehovet reduceras med 1/s, om livsmedlen i ett visst distrikt distribueras via stora självbetjäningsbutiker i stället för via traditionella butiker. Observeras bör dock, att en stor del av de självbetjäningsbutiker, som nu

finns, är så små, att man inte i dem kan nå nämnvärt högre omsättning per sysselsatt än i traditionellt betjänade butiker. Det krävs alltså strukturomvandlingar inom livsmedelsdetaljhandeln för att självbetjäningssystemet skall få full effekt. De i samband med denna prognos utförda områdesstudierna tyder emellertid på att strukturförändringarna är ganska långsamma i områden där befolkningen inte expanderar snabbt. Befolkningens omflyttningar både till och inom tätorterna blir därför av stor betydelse. När helt nya förortsstadsdelar byggs, får dessa en butiksstruktur, som leder till relativt hög omsättning per sysselsatt i livsmedelsdetaljhandeln. Trots att det inte framträder i någon större utsträckning i områdesstudien, finns det dock även i övrigt en viss tendens mot att livsmedlen säljs i allt större och större butiker. Av viss betydelse är t. ex. den mycket snabba utveckling som livsmedelsavdelningarna inom Tempovaruhusen haft. Möjligheterna för nya stora butiker, t. ex. av amerikansk supermarketkaraktär, att snabbt konkurrera ut mer traditionella mindre butiker synes dock vara små och även om »supermarkets» kan tänkas uppkomma på ett fåtal platser under 1960-talet torde de få mycket begränsad inverkan på det totala arbetskraftsbehovet inom detaljhandeln. Säkert underlag för uppskattningar av h u r de strukturomvandlingar inom livsmedelsdetaljhandeln, som följer med bl. a. självbetjäningssystemets successiva införande, påverkat och påverkar arbetskraftsbehovet totalt sett saknas. För att ge någon uppfattning om storleksordningen på denna effekt, kan vi ange, att om ca 500 milj. kronors livsmedelsförsäljning (dvs. ca 1 milj. per självbetjäningsbutik) överförs från små tradi1

Uppgifterna hämtade ur Kooperatören och SSLF-tidningen.

231 tionella butiker till stora självbetjäningsbutiker kan detta tänkas medföra en arbetskraftsbesparing av storleksordningen 1 000 personer. En årlig sådan besparing u n d e r 1960-talets första hälft synes därför fullt möjlig, och det är också tänkbart att den kan bli något större. I fråga om andra branscher än livsmedelshandeln torde det också finnas en tendens mot allt större butiker, vilket bör förväntas ha viss gynnsam effekt på omsättningen per sysselsatt. 1226. Övrig teknisk tionalisering

och strukturell

ra-

Som en ytterligare faktor av betydelse för utvecklingen av omsättningen per sysselsatt inom handeln skall h ä r också tas upp den tekniska rationaliseringen i butikerna. Vi h a r redan nämnt självbetjänings- och självvalssystemen, men även i övrigt bör man kunna räkna med att förenklingar i arbetsrutiner och ett utvidgat användande av tekniska hjälpmedel successivt kan bidra till att minska arbetskraftsbehovet. Det skall vidare påpekas att detaljhandelns inköpsarbete kan reduceras genom kedjeföretagens och de frivilliga kedjornas frammarsch. 1227. Förändringar

i arbetstidens

längd

Arbetstiden skall enligt lag förkortas från 48 timmar per vecka 1957 till 47 timmar 1958, 46 timmar 1959 och 45 timmar fr. o. m. 1960. Det ligger uppenbarligen nära till hands att tänka sig, att denna minskning i arbetstidens längd även medför en minskning i omsättningen per sysselsatt inom handeln. Arbetstidsförkortningen enligt lag är ca 6 %. Skall vi också räkna med att denna förkortning tenderar att minska omsättningen per sysselsatt med 6 % ? Troligen inte.

För det första måste vi fråga oss vilka reella förändringar i arbetstiden för personer sysselsatta i detaljhandeln, som förändringar i arbetstidslagen för detaljhandelsanställda medför. Sambandet mellan arbetstidslagstiftningen och arbetstiden för företagens ägare och deras familjemedlemmar är oklart. Av de nu genomförda områdesstudierna att döma utfördes ca Vs av arbetsinsatsen i detaljhandeln i de fem undersökta distrikten av personer ur denna kategori. Andelen varierade från ca 25 % i storstadsförorten till drygt 70 % i landsbygdsdistriktet. Vidare är arbetstidslagstiftningens betydelse för de anställda företagsledarna och butiksföreståndarna och den deltidsanställda personalen, som spelar relativt stor roll inom detaljhandeln, inte fullt klar. I områdesstudiernas fem distrikt synes ca 12 % av arbetsinsatsen h a utförts av deltidssysselsatt personal. För det andra måste vi fråga oss om inte prestationsförmågan per timme kan tänkas ha påverkats i positiv riktning av arbetstidsförkortningen. För det tredje slutligen förefaller det som om detaljhandeln, genom att förlägga den ökade ledigheten för personalen till tider, då butikerna h a r lågbelastning, i mycket stor utsträckning kan reducera effekten av arbetstidsförkortningen. Ovanstående resonemang leder i och för sig inte fram till några klara kvantitativa preciseringar av den lagstadgade arbetstidsförkortningens betydelse för omsättningen p e r sysselsatt. Att en bestämmelse om 6 % kortare arbetstid inte bör antas få så stor effekt att den reducerar omsättningen per sysselsatt med 6 % synes dock vara relativt klart. Vi finner det i stället, med utgångspunkt från ovanstående synpunkter, rimligt att bygga de fortsatta beräkningarna på ett antagande om att arbetstidsförkort-

232 ningen medfört att ökningen i omsättningen per sysselsatt under tiden 1955 —60 blivit sammanlagt ca två procentenheter lägre än vad den eljest skulle kunnat ha varit. 1228. Förändringar mansättning

i personalens

sam-

Till sist skall också nämnas den betydelse som personalens sammansättning och utbildning kan få för arbetskraftsbehovet, räknat i antal personer eller kanske snarare i antal dagsverken. Ålder och utbildningstid spelar troligen roll för den arbetsprestation en anställd utför. I en kurs för butikschefer anges vissa tal, avsedda att användas för en omräkning av olika anställdas arbetstid till jämförliga dagsverken. För en 18-åring anger man koefficienten 0,6, och först för personer, som är 25 år och äldre med 3 års branschvana, räknar man med den högsta siffran 1,0. Personer över 21 års ålder utan branschvana ger man koefficienten O,?.1 En annan fråga av betydelse är givetvis i vilken utsträckning arbetet i detaljhandeln utförs av deltidssysselsatt personal. Ställer vi, vid beräkningar av omsättningen per sysselsatt, omsättningen i relation till totalt antal sysselsatta personer, oberoende av hur stor del av normal arbetstid dessa personer sysselsätts, kommer givetvis andelen deltidssysselsatta att kunna få stor inverkan på »omsättningen per sysselsatt». Räknar vi däremot t. ex. en person, som arbetat endast ungefär hälften av normal arbetstid, som V* sysselsatt, kommer förändringar i andelen deltidssysselsatta inte alls att få samma betydelse för »omsättningen per sysselsatt». 2 1229. Slutsats Diskussionen ovan antyder att omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln

bör ses som beroende av en rad olika faktorer och det torde också ha blivit klarlagt, att dess förändringar inte utan vidare kan tolkas som tecken på en ändrad produktivitet i detaljhandeln. Ett försök att kvantitativt beräkna utvecklingen av omsättningen per sysselsatt genom att studera var och en av de faktorer, som h ä r behandlats, och uppskatta deras effekt, skulle uppenbarligen möta betydande svårigheter. Vi skall i stället försöka beräkna denna utveckling huvudsakligen genom framskrivningar av den hittillsvarande utvecklingen med utgångspunkt från en rad olika siffror över h u r stor omsättningen per sysselsatt varit i olika butiker olika år. På flera punkter får vi dock anledning att komplettera de resultat vi på så sätt nått med kalkyler med utgångspunkt från de i detta avsnitt framförda resonemangen. 123. De hittillsvarande förändringarna i omsättningen per sysselsatt och antaganden om den framtida utvecklingen Ett sätt på vilket man skulle kunna tänkas få ett begrepp om utvecklingstakten i försäljningen per sysselsatt under 1950- och 1960-talen skulle kunna vara att framskriva 1930- och 1940-talens utvecklingstakt, såsom den framträder vid studium av företagsräkningarna. Ökningen i försäljningen per sysselsatts, räknat i oförändrat penningvärde, un1 Lindblad, G., Kurs för butikschefer, del 2, Stockholm 1959. 2 Vid utnyttjandet av det tillgängliga empiriska materialet har vi på denna punkt varit något inkonsekventa. Vissa beräkningar över förändringar i omsättning per sysselsatt kan således ha påverkats av tendenser till ökad eller minskad andel deltidssysselsatta. I andra fall har sådana effekter eliminerats. 3 Enligt beräkningar grundade på en jämförelse mellan företagsräkningarna, utförd av Roland Artle. Se Bergersen, K. & Ramström, D., Detaljhandelns utveckling mellan 1931— 1951, FFI 1956, s. 19 (särtryck ur Svenska Handelsarbetareförbundets Jubileumsskrift 1956).

233 der denna period är totalt för hela perioden: i livsmedelsbutiker inte fullt 5 %, i textil- och beklädnadsbutiker drygt 30 % och i övrig detaljhandel drygt 20 %. Per år räknat innebär detta för livsmedelshandeln en helt obetydlig ökning, för gruppen textil och beklädnad en tillväxt med inte fullt IV2 % och för övrig detaljhandel en ökning med ca \ %. För att få en bra utgångspunkt för framskrivningar har det emellertid ansetts nödvändigt med färskare uppgifter. Eftersom tanken på en omfattande primärmaterialinsamling avvisades redan vid planerandet av detta prognosarbete, måste vi då leta fram uppgifter huvudsakligen ur redan tidigare utförda undersökningar. Vi skall här i korthet ange de möjligheter, som därvid i första hand kommit till användning, och även påpeka några av de felkällor, som kan ha fått betydelse för våra resultat. En möjlighet till jämförelse av omsättning per sysselsatt olika år har de uppgifter om bl. a. antal sysselsatta och omsättning i ett antal företag inom handeln givit, som årligen läggs fram i volymen Företagens intäkter, kostnader och vinster, som ingår i Sveriges officiella statistik och utges av Statistiska Centralbyrån. Ett problem vid den jämförelsen är emellertid att urvalet av företag varit ganska obestämt och att det varierat år från år. Vad vi kunnat göra för att bemästra den svårigheten har varit att utgå från en så långtgående branschindelning som möjligt. En annan möjlighet h a r vi fått genom den nu genomförda områdesstudien, som kan jämföras med den som gjordes år 1953 för samma områden. En speciell svårighet vid den jämförelsen har varit det bortfall vi fått genom att

vissa företag inte h a r velat lämna ut sina omsättningssiffror. En tredje möjlighet har stått till förfogande genom några av Detaljhandelns Utredningsinstitut genomförda lönsamhetsundersökningar i detaljhandeln. Vid användandet av dessa undersökningar kommer ett viktigt osäkerhetsmoment in på grund av att vi i många fall måst jämföra med siffror hämtade från företagsräkningen. Vidare kan vi utnyttja de undersökningar fil. lic. Per Holm gjort i fråga om butikshandelns utveckling i Gävle och Sandviken. 1 Jämförelsen har i dessa undersökningar gjorts mellan siffror för 1950, erhållna huvudsakligen ur företagsräkningen, och material för 1957, insamlat genom intervjuer. Någon garanti för att siffrorna för de olika åren är fullt jämförbara kan emellertid inte heller i det fallet erhållas. Omsättningens utveckling och utvecklingen av antal sysselsatta inom de kooperativa föreningarna kan hämtas ur deras verksamhetsberättelser. För större handelsföretag drivna i aktiebolagsform kan man få uppgifter om omsättning och antal sysselsatta i publikationen Svenska Aktiebolag. Material av detta slag kan också ge en viss bild av förändringen i omsättning per sysselsatt, och det har också i viss mån utnyttjats. Slutligen har vi, genom olika undersökningar av speciella butikstyper t. ex. självbetjäningsbutiker olika år, fått en uppfattning om utvecklingen av omsättningen per sysselsatt i dessa. Det material vi på så sätt kunnat samla ihop är av växlande kvalitet, och de beräkningar, som kunnat göras, rymmer många felkällor. Detta är en anledning 1

Holm, P., Handel och hantverk i Sandviken 1950—1975, Solna 1959. Holm, P., Butikshandeln i Gävle 1950— 1975, Solna 1960.

234 till att det ansetts nödvändigt att samla uppgifter från olika håll och göra mer än en beräkning för varje typ av butik. Som man kunnat vänta sig, varierar också resultaten en hel del mellan dessa olika beräkningar. Uppskattningarna inbjuder emellertid inte till någon mekanisk medeltalsberäkning, utan vad vi kunnat göra är att använda dem som underlag för antaganden, som fortfar a n d e i viss utsträckning har karaktären av gissningar. En felkälla i beräkningarna, som kan ha en klart systematisk effekt på alla beräkningar, bör nämnas, nämligen den som följer med den nödvändiga omräkningen till ett fast penningvärde. Det finns inte prisindexserier, som direkt uttrycker prisutvecklingen för de varor, som ingår i enskilda detaljhandelsbranschers försäljning. T y v ä r r är också variationerna mellan olika prisindexserier så betydande, att valet av indexserier kan ha väsentlig betydelse för vilka siffror över ökningen i omsättningen per sysselsatt vi kommer fram till. Eftersom samma indexserier används vid alla olika beräkningar för en viss bransch, kan vi här få en klar snedvridning i totalresultaten.

1231.

Livsmedelshandeln

De resultat som vi, med utgångspunkt från material av det slag som ovan angivits, kunnat räkna oss fram till rör a n d e omsättning per sysselsatt i livsmedelsdetaljhandeln tyder på att omsättningen p e r sysselsatt, mätt i oförändrade priser, successivt stiger men i ganska måttlig omfattning. Flertalet erhållna siffror pekar mot ökningar på upp till 2 % per år. Det finns emellertid ett par undantag härvidlag. Ett gäller distrikt 5 (förort till storstad) i områdesstudien, där omsättningen per sysselsatt snarast synes ha minskat. I detta

distrikt erhölls mycket höga siffror över omsättningen per sysselsatt redan 1953, och någon ytterligare ökning har inte kunnat åstadkommas, vilket möjligen kan ha samband med den minskande folkmängden i distriktet. Ett annat undantag är de resultat vi fått fram vid jämförelser mellan siffror framräknade ur företagsräkningen och ett par olika undersökningar över lönsamheten i detaljhandeln. 1 Vi har i de två fallen erhållit ökningar i omsättning per sysselsatt med ca 3V2 % i manuellt betjänade livsmedelsbutiker. En trolig förklaring till dessa siffror, vilka också visar, att stora osäkerhetsmoment ligger i många av de jämförelser vi här kommer att bygga på, är det förhållandet, att vi vid beräkningarna på grundval av företagsräkningens siffror inte haft möjlighet att ta hänsyn till att en del av personalen endast är deltidssysselsatt, vilket de två andra undersökningarna synes ha gjort. Innan vi använder de erhållna resultaten för att beräkna arbetskraftsbehovets utveckling, måste vi emellertid också göra klart för oss vad de ger uttryck för. Visar de ökningen i omsättning per sysselsatt enbart i bestående företag, inom vilka inga radikala förändringar skett? Eller tar de även hänsyn till att en viss överflyttning av livsmedelsförsäljning successivt kan tänkas ske från företag med låg till företag med hög omsättning per sysselsatt bl. a. genom att vissa butiker läggs ned och andra, ofta med betydligt högre omsättning per sysselsatt, kommer till? Dvs. beaktas strukturförändringar av olika slag inom handeln? Svaret är att de erhållna resultaten mycket ofullständigt visar effekten av sådana strukturförändringar. 1 En av Pris- och Kartellnämnden utförd undersökning avseende år 1955 (se Pris- och Kartellfrågor 1957:3) och en av Detaljhandelns Utredningsinstitut utförd undersökning från år 1954.

235 Däremot bör de ge utslag t. ex. för ändringar i konsumenternas inköpsvanor med avseende på inköpskvantitet per gång, i den mån dessa inte sammanhänger med att man övergår från att handla i en typ av butik till att handla i andra typer. Motsvarande gäller i fråga om den successiva överflyttningen av arbetsuppgifter från detaljhandeln till tidigare distributionsled och dess effekt på omsättningen per sysselsatt. Arbetstidsförkortningen fr. o. m. 1958 har vidare kommit för sent för att den skall ha hunnit påverka de siffror vi räknat fram. Eventuella verkningar av förändringar i personalens sammansättning bör också ha påverkat resultaten, dock i vissa fall med undantag för eventuella förändringar i andelen deltidssysselsatta personer. De slutsatser man kan dra måste uppenbarligen bli ganska osäkra. Rimligast synes dock vara att utgå från att ökningen i omsättning p e r sysselsatt inte skulle ha varit större än ca Vi % p e r år, om endast relativt obetydliga strukturförändringar hade skett. Självbetjäningssystemets snabba tillväxt och därmed sammanhängande strukturförändringar samt de nya distributionsformernas expansion antar vi under 1950talets senare del ha betytt en ytterligare ökning av omsättningen per sysselsatt inom livsmedelsdetaljhandeln som helhet av storleksordningen 1 % per år. Under 1950-talets första hälft, innan tillväxten i antalet stora självbetjäningsbutiker blivit lika kraftig som senare, r ä k n a r vi med en betydligt långsammare ökning. Under 1960-talet kan möjligen den under senare år allt intensivare priskonkurrensen inom livsmedelsdetaljhandeln leda till snabbare förändringar än hittills, men på grund av den starka bundenheten till det nu bestående butiksnätet måste man ändå liksom hittills räkna med en avsevärd tröghet

i strukturomvandlingen i bostadsområden utan stark befolkningstillväxt. Med utgångspunkt från dessa resonemang och med stöd av det empiriska material, som vi fått fram, h a r vi bestämt oss för att i de fortsatta beräkningarna räkna med följande ökningar i omsättningen per sysselsatt: 1950—1955 drygt Vi % per år 1955—1960 1 % » » 1960—1965 lVi % » » 1232. Konsumtionsgruppen hygien

sjukvård

och

Vid beräkningen av förändringarna i arbetskraftsbehovet i detaljhandeln för försäljningen av varor inom denna grupp utgår vi från siffror för färghandeln och apoteken. Beträffande färghandeln har vi inte fått fram särskilt entydiga data i fråga om förändringar i omsättningen per sysselsatt mellan olika år. Beräkningar byggda på det i Företagens intäkter, kostnader och vinster redovisade materialet pekar mot att ökningen per år skulle ha varit 1,8 %, men områdesstudien och Holms undersökningar leder till lägre siffror. 1 1 Ett problem, som aktualiseras när det gäller färghandeln, är på vad sätt vi skall ta hänsyn till strukturförändringar inom detaljhandeln i form av att varor, som tidigare huvudsakligen distribuerats via en typ av butiker, i allt större utsträckning börjar distribueras via andra typer av butiker. Tvättmedel och toalettartiklar synes, även om de länge funnits med i många livsmedelsbutikers sortiment, i allt större utsträckning distribueras den vägen. De siffror vi fått fram om förändringar i omsättningen per sysselsatt bör redan ha påverkats av sådana förskjutningar i försäljningens sammansättning, som inte motsvaras av förskjutningar i totalkonsumtionens sammansättning. Det sätt på vilket vi i fortsättningen kommer att använda siffrorna kräver egentligen att denna påverkan elimineras. För livsmedelsdetaljhandelns del ansåg vi oss utan vidare kunna bortse från den effekt en ökad försäljning av färghandelsvaror kan ha haft dels på grund av att ifrågavarande varor kan antas utgöra en relativt liten del av försäljningen inom livsmedelshandeln, dels på grund av en föreställning om att dessa varor i livs*

236 Beträffande arbetskraftsbehovet inom apoteken har en utredning och prognos nyligen genomförts. 1 I denna utredning har man räknat fram siffror över antal sysselsatta farmaceuter och apotekstekniker per 100 000 kronor i försäljningsvärde, vilka vi använt för att räkna fram en ungefärlig siffra över årlig ökning i omsättningen per sysselsatt. Vi kommer då till den relativt höga siffran 7 % per år. I utredningen synes man ha kommit till att denna ökning till betydande del beror på att genomsnittsexpeditionens storlek ökat, men att en fortgående ökning av standardförpackningarnas andel av försäljningen också spelat en väsentlig roll. Med utgångspunkt från det material vi sålunda fått fram och med hänsyn till apotekens och färghandelsbutikernas relativa betydelse i gruppen, räknar vi i fortsättningen med följande årliga ökningar i omsättningen per sysselsatt för gruppen sjukvård och hygien: 1950—1955 1955—1960 1960—1965

3 % 2Vi % 3 %

1233. Konsumtionsgruppen ning

hemutrust-

Beträffande butiker i enskilda branscher hänförda till gruppen hemutrustning tyder det material vi fått fram ganska klart på att omsättningen per sysselsatt snarast minskade under 1950talets första del, men att den sedan stigit kraftigt. En hypotes är, att minskningen i början av 1950-talet kan ses som sammanhängande med den tillbakagång i försäljningen, som konsumtionens utveckling för många typer av varor i denna grupp tyder på för denna tid. Nedgången i försäljningen har inte kunnat mötas av en motsvarande minskning av personalen. När sedan försäljningen åter

stigit, har man i många fall kunnat klara detta utan att i motsvarande grad öka personalen, med påföljd att man snabbt kunnat öka omsättningen per sysselsatt. Ett sådant samband mellan försäljningsutveckling och omsättning per sysselsatt synes mycket väl kunna tänkas föreligga inte bara i fråga om varor i konsumtionsgruppen hemutrustning utan även i fråga om varor av andra slag. Om detta är riktigt borde man vid studier av de hittillsvarande förändringarna i omsättningen per sysselsatt och därpå grundade antaganden om dess framtida ökning ta hänsyn till hur totalkonsumtionens utveckling inom olika varuområden varit och förväntas komma att bli. I avsnitt 1223 diskuterade vi den påverkan på omsättningen per sysselsatt, som förändringar i konsumtionens fördelning mellan olika varor som här hänförts till samma konsumtionsgrupp kan ha. Vid beräkningar av förändringarna i omsättningen per sysselsatt under 1950- och 1960-talen har vi hittills implicit utgått från att de empiriska resultat, som vi kunnat erhålla, även tagit hänsyn till denna faktors betydelse för förändringen i omsättningen per sysselsatt genom att den främst lett till ändringar i försäljningens sammansättning inom olika typer av butiker men inte i någon betydelsefull utsträckning medfört, att vissa typer av butiker exmedelshandeln bör kunna säljas med ungefär samma arbetsinsats som livsmedelshandelns övriga varor. Eftersom vi utgått från lägre omsättning per sysselsatt inom färghandeln, borde den utveckling, som här diskuteras, ha medfört att omsättningen per sysselsatt hållits nere i färghandeln. Eftekten blir där också betydelsefullare på grund av att färghandeln totalt sett är mindre än livsmedelsdetaljhandeln. Vi bedömer dock inte dessa förändringars effekt som särskilt väsentliga för slutresultatet. 1 Utförd inom Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen av amanuens Maj-Britt Sandlund och publicerad i Arbetsmarknadsinformation serie S nr 1/1960.

237 panderat starkare än andra. I fråga om den detaljhandel, som hänförts till gruppen hemutrustning, och den, som förts till gruppen rekreation, är möjligen ett sådant antagande mer orealistiskt än i övrigt, eftersom försäljningen av de varor, som ingår i dessa grupper, i rätt stor utsträckning uppdelats på relativt klart åtskilda grupper av butiker, för vilka vi räknat fram separata siffror över ökningen i omsättningen per sysselsatt. När försäljningen av TV-apparater stigit kraftigt jämfört med försäljningen av radioapparater, kommer förändringens effekt på omsättningen per sysselsatt att framgå av siffror som räknats fram för butiker i radiohandeln, eftersom det är samma butiker som säljer radio- och TV-apparater. Däremot framträder den inverkan på omsättningen per sysselsatt för hela den detaljhandel, som förts till gruppen hemutrustning, som TV- och radiohandelns relativt sett ökade betydelse får, inte i några sådana siffror. Det tillgängliga materialet och ovanstående reflektioner leder oss fram till följande utgångspunkter i fråga om årlig ökning i omsättningen per sysselsatt inom gruppen hemutrustning: 1950—1955 1955—1960 1960—1965

ingen ökning 3V2 % 3 %

1234. Konsumtionsgruppen rekreation För butiker i denna grupp ger vårt material inte särskilt enhetliga resultat. Det kan också vara rimligt att tänka sig, att utvecklingen kan gå i olika takt inom de olika typer av detaljhandeln som förts till denna grupp. Fotohandeln och bokhandeln kan t. ex. ha haft helt olika utveckling i fråga om omsättningen per sysselsatt. Bristen på klara tendenser i det tillgängliga materialet för butiker hänför-

da till gruppen rekreation gör, att det för de fortsatta beräkningarna nödvändiga valet av utgångspunkter i fråga om årlig ökning i omsättningen per sysselsatt i hög grad måste bli fråga om en gissning. De förändringar i omsättningen per sysselsatt vi utgår från är: 1950—1955 1955—1960 1960—1965

2 % t Vi % 2 %

1235. Konsumtionsgruppen beklädnad Den till konsumtionsgruppen beklädnad hänförda detaljhandeln är näst livsmedelshandeln den största. I den har vi emellertid då låtit ingå även alla varuhus, begränsade varuhus och basarer, vilka tillsammans år 1950 hade ca 20 % av det totala i gruppens detaljhandel sysselsatta antalet personer. De resultat vi nått fram till i fråga om utvecklingen av omsättningen per sysselsatt för butiker i gruppen beklädnad pekar praktiskt taget genomgående mot en relativt kraftig ökning i omsättningen per sysselsatt under 1950-talet. Vi har inte kunnat närmare analysera bakgrunden till denna utveckling, men bidragande orsak torde vara konfektionens ökade andel av konsumtionen. Möjligen kan även omfördelningar mellan olika butiker av försäljningen av vissa typer av varor ha spelat in på sådant sätt, att vi borde ha eliminerat deras inverkan. En viss tendens till långsammare utveckling under 1950-talets första år kan liksom i fråga om gruppen hemutrustning spåras beträffande omsättningen per sysselsatt. För den detaljhandel, som hänförts till konsumtionsgruppen beklädnad, väljer vi med utgångspunkt från det som ovan sagts att i fortsättningen bygga beräkningarna på följande antaganden om årliga ökningen i omsättningen per sysselsatt:

238 1950—1955 1955—1960 1960—1965 1236. Konsumtionsgruppen

2 % 3 % 2V« % resor

Skall vi beräkna utvecklingen av omsättningen per sysselsatt inom den detaljhandel, som vi hänfört till konsumtionsgruppen resor, bör vi först komma ihåg, att en stor del av personalen synes ha varit sysselsatt i service- och reparationsverksamhet år 1950. Ungefär 8 %, dvs. 90 milj. kronor av omsättningen, betecknades i företagsräkningen som intäkter av arbete och tjänster. Motsvarande intäkter i branschen bilreparationsverkstäder inom näringsgrenen industri och hantverk var 186 milj. kronor. Detta torde väl kunna tolkas så att arbetsställen, som i företagsräkningen förts till detaljhandeln 1950, utfört omkring V3 av bilreparationerna. Av personalen skulle gissningsvis mer än hälften vara sysselsatt i reparations- och serviceverksamhet inom arbetsställen i detaljhandeln. 1 Här måste vi utgå från att omsättningen i denna del av verksamheten kommer att utgöra en oförändrad andel av totalomsättningen. Möjligheterna att minska personalen genom t. ex. mekaniseringar torde inom reparations- och serviceverksamheten ha varit betydande bl. a. genom ökad anläggningsstorlek. I fråga om den egentliga motorfordonsförsäljningen synes bl. a. den starkt stigande försäljningsvolymen kunna medföra betydande tendenser till ökad omsättning per sysselsatt. Å andra sidan måste man, allt eftersom stegringstakten i det totala bilbeståndet avtar, räkna med att en allt större andel av de genom bilhandeln försålda bilarna utgörs av begagnade bilar, vilket måste medföra, att antalet sålda nya bilar i förhållande till antalet sysselsatta inte kan väntas öka i samma takt som eljest.2

I en av Pris- och Kartellnämnden genomförd undersökning om personbilmarknaden kom man fram till att hösten 1957 och våren 1958 mer än hälften av antalet sålda bilar i bilhandeln utgjordes av begagnade bilar. 3 Beträffande omsättningen per sysselsatt vid bensinstationerna bör speciellt nämnas det inom detta område allt mer utbredda självbetjäningssystemet, som möjligen i någon mån kunnat påverka utvecklingen under 1950-talets senare del och som kan få väsentlig betydelse under 1960-talet. T y v ä r r har vi beträffande den till konsumtionsgruppen resor hänförda detaljhandeln helt otillfredsställande tillgång på empiriskt material över utvecklingen av omsättningen per sysselsatt. När vi valt att i fortsättningen utgå från de nedan angivna siffrorna över den årliga förändringen i omsättningen per sysselsatt, har vi gjort detta till stor del med utgångspunkt från de resultat för övriga branscher, som tidigare diskuterats. Den årliga ökningen i omsättningen per sysselsatt inom gruppen resor antas därför v a r a : 1950—1955 1955—1960 1960—1965

2% 2% 2%

124. Arbetskraftsbehovets utveckling med hänsyn tagen till utvecklingen i omsättningen per sysselsatt Vi h a r nu gjort antaganden om h u r strömmen av varor av olika slag genom 1 Å andra sidan redovisade de till industri och hantverk hänförda bilreparationsverkstäderna en detaljhandelsförsäljning utgörande ungefär 7 % av motsvarande försäljning inom de till detaljhandeln hänförda arbetsställena. 2 Det bör observeras, att eftersom vi använder konsumtionsutvecklingen som indikator på varuströmmens ökning, bör vi inte räkna in den del av likviden för en såld bil som erhålls i form av en inbytesbil i omsättningen. 3 Publicerad i Pris- och Kartellfrågor 1959:2.

239 detaljhandeln utvecklats och också antaganden om hur stora förändringarna i omsättningen per sysselsatt varit och kommer att bli. Med dessa antaganden som grund skall vi r ä k n a fram siffror över sysselsättningsutvecklingen med hänsyn tagen till utvecklingen av omsättningen per sysselsatt. Beräkningarna innebär, att vi utgår från siffror över hur den genom detaljhandeln distribuerade delen av konsumtionen inom vissa huvudgrupper förändr a s och att vi låter de antaganden vi gjort om förändringar i omsättningen per sysselsatt totalt sett inom den detaljhandel, som betraktas som hänförlig till försäljningen av varor ur dessa konsumtionsgrupper, ge uttryck för hur arbetskraftsinsatsen vid distributionen av varorna i fråga förändrats och kommer att förändras. De antaganden vi gjort om förändringarna i omsättningen per sysselsatt antas därför inte bara ta hänsyn till förändringen i arbetskraftsbehovet för distributionen av en viss vara utan även till effekten av förskjutningar i konsumtionen mellan olika delar av samma konsumtionsgrupp. Innan vi presenterar några beräkningsresultat, skall vi också betona, att vi med det beräkningssätt som tillämpats följer varugrupperna och arbetskraftsbehovet för deras distribution och inte de olika detaljhandelsbranscherna. När vi kommer fram till att en viss ökning i sysselsättningen behövs för distributionen av t. ex. hemutrustningsartiklar, har vi därmed inte gjort en prognos över sysselsättningen i till distributionen av varor ur denna grupp hänförda detaljhandelsbranscher. Vi har nämligen ansett det ligga utanför ramen för denna undersökning att göra prognoser över eventuella förändringar i detaljhandelsstrukturen i form av att varor ur en viss konsumtionsgrupp kommer att i allt större utsträckning distri-

bueras via butiker, vilka vi hänfört till en annan konsumtionsgrupp eller tvärtom. Utför vi så de angivna beräkningarna och reducerar de hypotetiska siffror över sysselsättningsutvecklingen, som vi tidigare redovisat med hänsyn till den antagna ökningen i omsättningen per sysselsatt, kommer vi till en ökningstakt i fråga om arbetskraftsbehovet enligt följande: Beräknad

ökningstakt i fråga om arbetskraftsbehovet

1950—1955 1955—1965

Totalt 3,7 % 12 %

Per år 0,7 % 1,2 %

Eftersom konsumtionsundersökningarna inte redovisar några siffror för 1960, har vi inte gjort någon fristående beräkning av utvecklingen mellan 1960 och 1965, men om vi räknar med att konsumtionsförändringarna mellan 1955 och 1965 enligt den reviderade prognosen kan delas upp så att vi får samma relativa ökning mellan 1960 och 1965 som mellan 1955 och 1960, kommer vi till en sysselsättningsökning på 6 % mellan 1955 och 1960 och knappt 6 % mellan 1960 och 1965. Företagsräkningen redovisar för år 1950 291 000 sysselsatta i detaljhandeln. De ovan angivna ökningarna skulle med dessa siffror som utgångspunkt leda till en motsvarande sysselsättning åren 1955, 1960 och 1965, enligt följande uppställning 1 : 1 Till dessa siffror bör i princip komma en troligen ganska obetydlig justering motsvarande det eventuella bortfall och andra felaktigheter, som kan ha funnits i företagsräkningen 1951. Om väsentliga förändringar i andelen deltidssysselsatta skulle ha inträffat sedan 1950 eller inträffa under 1960-talet, borde det påkalla ytterligare justeringar. Några starka skäl för att vänta sådana förändringar har knappast framkommit.

240 Beräknad sysselsättning i detaljhandeln 1950 291 000 personer 1955 302 000 » 1960 320 000 » 1965 338 000 » Beräkningarna har inte tagit sikte på att leda fram till delsiffror för olika branscher. 1 Vi har inte ansett det nödvändigt att göra prognoser över t. ex. i vilken utsträckning varuhus och begränsade varuhus kommer att expandera på andra butikers bekostnad eller vilken effekt en eventuell breddning av de stora självbetjäningsbutikernas sortiment på andra varuområden än livsmedel kan tänkas få på de detaljhandelssysselsattas fördelning på olika branscher. Det kan dock anges att ovanstående siffror för hela detaljhandeln skulle motsvara en sysselsättning inom livsmedelsdetaljhandeln på 123 500 personer 1950, 122 500 personer 1955 och 130 000 personer 1965, om inga förskjutningar mellan olika typer av butiker av den typ som nyss angivits skulle ha inträffat under 1950-talet eller vore att vänta under tiden fram till 1965. 125. Något om osäkerheten i resultaten

De beräkningsmetoder vi använt för att nå fram till dessa resultat lämnar bl. a. på grund av bristen på lämpligt material rum för betydelsefulla subjektiva värderingar, framför allt n ä r det gäller att ange takten i ökningen i omsättningen p e r sysselsatt inom olika varuområden. Det kan därför vara av intresse att illustrera hur ett fel i beräkningarnas utgångspunkter i detta senare avseende kan påverka slutresultaten. Totalt sett har vi utgått från en ökning i omsättningen per sysselsatt för tiden 1950—1955 på inte fullt 1,5 % per år och för 1955—1965 på 2 % per år. Skulle vi i stället för 1955—1965 ha räk-

nat med en årlig ökning av omsättningen per sysselsatt med 3 %, skulle vi för 1965 nå en mot ovan angivna siffror svarande sysselsättning på 306 000 personer, dvs. en ökning från 1955 på bara 2 %. Skulle vi i stället räkna med endast 1 % genomsnittlig årlig ökning i omsättningen per sysselsatt, skulle vi i stället nå fram till 372 000 sysselsatta personer eller en ökning från 1955 på 23 %. 126. Jämförelser med tidigare publicerade beräkningar av arbetskraftsbehovets utveckling

I en undersökning utförd inom Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå av L. Lemne har man dels försökt att på olika vägar få fram siffror över hur sysselsättningen i handeln utvecklats under 1950-talets första hälft, dels använt de därvid erhållna siffrorna för prognos över sysselsättningen fram till 1965.2 Det har ansetts vara av intresse att göra jämförelser mellan de resultat man då kom fram till och de som de hittills redovisade beräkningarna givit. Lemne räknar inte in i sina sysselsättningssiffror sysselsatta vid apotek och får därför för 1950 en sysselsättningssiffra på 280 000. För 1955 anges antalet sysselsatta bli 307 000. Sysselsättningsökningen mellan 1950 och 1955 skulle alltså inte vara mindre än ca 8 %. Ovan h a r vi för samma period kommit till en ökning på endast 3,7 %. För tiden 1955—1965 kommer Lemne fram till en stegring på ca 20 %, medan våra siffror endast tyder på en ökning på 12 % under denna period. Lemnes totalsiffror ligger alltså hela tiden klart över vad vi nått fram till. De motsvarar ungefär de siffror vi skulle ha erhållit om vi räknat med en ökning i omsättningen per sysselsatt på 1 2

Jfr appendix 1. Publicerad i Arbetsmarknadsinformation serie M nr 11/1957.

241 endast ca V2 % per år under tiden 1950—1955 och ca 1 % under tiden 1965—1970. Lemne anser det dock själv nödvändigt att reservera sig för siffrornas säkerhetsgrad på grund av att fullt tillfredsställande grundmaterial inte stått att få. Man kan därför inte utan vidare

13. Utvecklingen

av arbetskraftsbehovet

Som redan framgått vållar oss partihandeln på grund av bristen på tillfredsställande statistiskt grundmaterial betydligt större bekymmer än detaljhandeln. Någon godtagbar prognosmetod, som inte kräver en mycket omfattande insamling av primärmaterial, synes inte finnas. De resultat vi här kommer att lägga fram måste därför användas med största försiktighet. 131. En beräkning med utgångspunkt från utvecklingen av den genom partihandeln distribuerade varuvolymen I fråga om detaljhandeln kunde vi direkt anknyta våra beräkningar till undersökningar som tidigare gjorts över konsumtionens hittillsvarande och framtida utveckling. Att för partihandelns del få fram motsvarande siffror över utvecklingen i fråga om omsatt varuvolym är svårare. Vad vi här skall bygga på är dels återigen konsumtionsstudierna, dels prognoser, som gjorts i en ännu ej publicerad undersökning »Varulagring i storstad», som behandlar behovet av lagerutrymmen i Storstockholm och som utförts för Ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission av ekon. lic. Bengt Holmberg.2 I några fall har vi dessutom med utgångspunkt från olika publicerade statistiska data gjort mycket grova kompletterande antaganden. IQ—107668

av den bristande överensstämmelsen med Lemnes resultat dra slutsatsen att våra beräkningar för tiden 1950—1955 slagit fel. Den bristande överensstämmelsen mellan de två undersökningarna innebär dock givetvis att man h a r anledning att med viss skepsis betrakta de beräkningar som gjorts. 1

i

partihandeln

1311. Arbetskraftsbehovet vid rad omsättning per sysselsatt

oföränd-

Helt analogt med vad vi gjorde för detaljhandeln skall vi först beräkna hur utvecklingen av strömmen av varor genom partihandeln ter sig, om vi väger samman olika varugrupper med hänsyn till deras krav på arbetsinsatser i partihandeln. Det innebär med a n d r a ord att vi söker ange h u r arbetskraftsbehovet i partihandeln, sett mot bakgrunden av strömmen av varor av olika slag, kominer att utvecklas, om omsättningen per sysselsatt vid distribution av olika typer av varor förblir densamma som 1950. Hur grupperingen av varor och branscher gjorts samt från vilka antaganden om varuvolymens utveckling inom 1 Det faktum att 1950 var ett år då konsumtionen nådde en tillfällig topp kan möjligen i större utsträckning än vi tagit hänsyn till ha kommit att påverka förändringen i omsättningen per sysselsatt under de närmast följande åren. Eftersom den använda prognosmetoden förutsäger sysselsättningens utveckling med utgångspunkt från konsumtionens utveckling, kanske den i alltför hög grad tar hänsyn till tillfälliga fluktuationer i konsumtionen, som bryter den mera långsiktiga trenden. På grund av en viss tröghet i anpassningen kan som tidigare nämnts sysselsättningsutvecklingen i handeln inte i full utsträckning väntas följa med i sådana tillfälliga fluktuationer. 2 Senare publicerad som IVA:s transportforskningskommissions meddelande 47, Stockholm 1960.

242 Tabell 3. Beräknad utveckling av varuvolymen

Bransch enligt f öretagsräknin gen

Varugrupp

I Livsmedel 232—239, 241—244 II Spannmål, foder, utsäde m. m 240 I I I Beklädnad 245—253 IV Hemutrustning /254—256, 272—274, och rekreation |276—277, 280, 290, 292 V Byggnadsmaterial och bränslen m. m 259—266 VI Maskiner, verktyg och transportmedel 267—271 VII Kemisk-tekniska artiklar 282—285 V I I I Skrot och spånadsäm278, 281, 287—289,293 nen m. m 275, 279, 286, 291, 294 I X övrigt Summa

de olika grupperna vi utgått framgår av tabell 3. Med utgångspunkt från denna tabell har vi kommit fram till att sysselsättningen vid oförändrad omsättning per sysselsatt skulle ha stigit med 20 % mellan 1950 och 1955, dvs. om personalens sammansättning bl. a. i fråga om andelen deltidssysselsatta blir ungefär densamma, från 111 000 till 133 000 personer, och att den från 1955 fram till 1965 skulle stiga med ytterligare ca 50 % till ca 200 000 personer. De i tabellen angivna indextalen över utvecklingen och därmed de slutsiffror i form av en hypotetisk sysselsättningsutveckling, som ovan angivits, måste emellertid betraktas som relativt osäkra. En betydande del av omsättningen i partihandeln (omkring hälften) avser inte konsumentvaror utan producentvaror, som skall förbrukas i produktion av olika slag. Våra antaganden i fråga om denna förbrukning synes tyvärr vila på osäkrare grund än konsumtionsantagandena. Det är vidare både beträffande producent- och konsumentvaror en rad

i

partihandeln

Antal sysselsatta 1950 enligt företagsräkningen

Varuvolymens utveckling. Index 1955 = 100 1950

22 085

8 118 10 716 10 022

100 95 97

100 100 100

100 135 154

28 873

13 982

5 523

7 159 4 475

70 80

100 100

190 140

110 957

olika förhållanden utöver den slutliga förbrukningens storlek som man måste ta hänsyn till, om man vill räkna sig fram till siffror över h u r strömmen av varor genom partihandeln förändras. Ett skäl till att vi inte utan vidare kan förutsätta, att för livsmedelsgruppen och en del andra varugrupper strömmen av varor genom partihandeln ökar i takt med utvecklingen av konsumtionshuvudgruppen i fråga, är t. ex. att skilda typer av varor distribueras i olika stor utsträckning genom partihandeln. Mejeriprodukter t. ex. distribueras i mycket betydande utsträckning direkt från mejeriet till detaljhandeln. Torra specerier och konserver däremot köper detaljhandeln huvudsakligen genom kolonialvarugrossister. Sådana skillnader h a r vi åtminstone i någon mån försökt ta hänsyn till. Beträffande många andra varor är det så, att varor av inhemsk tillverkning distribueras direkt från fabrikant till detaljist, medan importen sker genom ett partihandelsled t. ex. en generalagent. I sådana fall h a r vi utfått från att förbrukningen av im-

243 porterade varor ökat och kommer att öka i samma takt som förbrukningen av varugruppen i sin helhet. Vidare är det möjligt, ehuru vi här knappast kan anse oss ha räknat med det i någon större utsträckning, att en utveckling mot allt större detaljhandelsbutiker leder till en ökad tendens till distribution direkt från fabrikant till butik utan att varorna först går via ett partihandelsföretags lager eller ett kedjeföretags centrallager. Lanthandelns relativa tillbakagång och dess minskade försäljning inom stora varuområden vid sidan om livsmedelssortimentet borde kunna leda till en viss minskning av partihandelns betydelse inom dessa områden, medan å andra sidan tendenser till ökad branschblandning borde kunna leda till en utveckling i motsatt riktning på många varuområden. I tabell 3 har producent- och konsumentvaror delvis blandats i samma grupp. Viss partihandel med råvaror och halvfabrikat, som skall vidareförädlas innan de via detaljhandeln skall säljas till konsumenterna, ingår i de grupper, vilka huvudsakligen ägnar sig åt partihandel med konsumentvaror och för vilka vi använt konsumtionsutvecklingen som indikator på sysselsättningsutvecklingen. Om utvecklingen går mot en ökad specialisering hos olika tillverkningsföretag så att en och samma vara bearbetas i flera olika tillverkningsföretag och de ökade distributionsuppgifter, som följer härav, i någon mån omhändertas av arbetsställen inom partihandeln, kommer ett sådant förfarande att bli orealistiskt. Över huvud taget har vi inte kunnat arbeta igenom frågan om h u r ändrade produktionsmetoder kan tänkas påverka sysselsättningen inom partihandeln. E n stor del av denna påverkan torde vi ha tagit hänsyn till, när vi r ä k n a r med en relativt snabbt stigande efterfrågan

t. ex. på maskiner, verktyg och transportmedel. I övrigt förutsätter vi att förändringar i produktionsmetoderna endast i obetydlig utsträckning påverkar arbetskraftsbehovet i partihandeln. 1312. Utvecklingen i omsättningen sysselsatt i partihandeln

per

En stor del av de faktorer, som enligt diskussionen i avsnitt 122 ansetts kunna påverka omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln, kan antas spela motsvarande roll i fråga om omsättningen per sysselsatt i partihandeln. Av dessa faktorer skall vi här endast dra fram några, som möjligen mera direkt kan belysa förhållandena i partihandeln. När det gäller fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika distributionsled, är det kanske framför allt den utsträckning i vilken varornas fysiska distribution handhas av partihandelsföretag, som i detta sammanhang är av intresse. I vissa fall sänds varor, som faktureras genom ett partihandelsföretag, direkt från fabrikanien till detaljisten. Om sådan fakturering räknas in i partihandelsföretagens omsättning, kan den få stor betydelse för redovisade siffror över omsättningen p e r sysselsatt och även för den reella utvecklingen av arbetskraftsbehovet i partihandeln. Emellertid h a r vi ingen klar bild av utvecklingen i detta avseende. En annan form av överflyttning av arbetsuppgifter har vi fått i och med att »cash and carry»-systemet växt fram under 1950-talets senare hälft. Det innebär att detaljhandlarna hämtar sina varor i grossistens lager, som då är organiserat för självbetjäning, vilket bl. a. betyder att varorna betalas kontant vid utgången. Enligt gjorda uppskattningar torde omsättningen inom denna distributionsform för närvarande uppgå till något sådant som 100 milj. kronor, dvs-

244 en relativt begränsad del av den totala partihandelsomsättningen. Vi räknar inte heller med att »cash and carry»systemet i framtiden skall kunna få någon dominerande ställning och tar därför här inte någon speciell hänsyn till det, lika litet som vid våra kalkyler över arbetskraftsbehovet i detaljhandeln. Konsumenternas inköpsvanor ansågs spela en betydande roll för detaljhandelns arbetskraftsbehov. Detaljhandelns och övriga köpares inköpsvanor får i motsvarande grad betydelse för partihandelns arbetskraftsbehov. På detta område har många partihandelsföretag genom bl. a. olika former av rabattsystem försökt påverka köparna i gynnsam riktning, men förmodligen finns det möjligheter till en fortsatt utveckling i detta avseende. Vidare synes den pågående utvecklingen mot större butiker i detaljhandeln få betydelse för hur stora inköpen per gång blir i partihandeln och därmed även för omsättningen per sysselsatt. Emellertid bör också nämnas, att tendenser till ökad branschblandning i detaljhandeln kan verka i motsatt riktning. En annan faktor av betydelse synes vara utvecklingen mot allt fastare kontakter mellan de organ som ombesörjer parti- resp. detaljhandelsfunktionerna, som bl. a. kan leda till minskningar i behovet av försäljningspersonal och rationellare organisation av varutransporterna till detaljhandeln. Kedjeföretagens tillväxt spelar stor roll i detta sammanhang, eftersom dessa företag i stor utsträckning själva utför partihandclsfunktionen och därför kan nå en effektiv samordning. Vi har vidare de frivilliga kedjorna av olika slag, bland vilka ICA-företagen intar en framträdande position. Strukturförändringarna inom detaljhandeln påverkar emellertid partihan-

deln även på andra sätt. Den allt starkare koncentrationen av detaljhandeln till städer och större tätorter, som pågått och fortfarande pågår, torde för många partihandelsbranscher kunna leda till väsentligt minskat transportarbete. Möjligheterna att genom mekanisering reducera arbetskraftsbehovet förefaller vara större i partihandeln än i detaljhandeln. Emellertid är möjligheterna även där ganska begränsade. Långt ifrån alla partihandelsföretag hanterar varor i sådan omfattning, att någon betydelsefull mekanisering i den delen av verksamheten kan tänkas. En sådan mekanisering kräver ofta även att nya lagerlokaler byggs. De högre hyror, som man nu vanligen måste räkna med i nya lokaler, utgör därför en viss broms på utvecklingen i detta avseende. Möjligheterna till automatisering av det i många partihandelsföretag relativt betydelsefulla kontorsarbetet begränsas å andra sidan av att företagen i rätt stor utsträckning är förhållandevis små. Skall vi från denna allmänna redogörelse för några olika förhållanden, som kan tänkas ha betydelse för en bedömning av hur omsättningen p e r sysselsatt utvecklats och kan komma att utvecklas, gå vidare och liksom i fråga om detaljhandeln försöka få fram empiriskt material över den hittillsvarande utvecklingen av omsättningen per sysselsatt, möts vi tyvärr av en skriande brist på användbart siffermaterial. Företagsräkningarna synes inte vara användbara för detta ändamål, och de övriga siffror vi fått fram ger ingen klar bild av utvecklingen. För detta krävs betydligt mer ingående analyser än vi haft tid och möjligheter att göra. I stället för att som för detaljhandeln göra differentierade antaganden för olika branscher, skall vi därför nöja oss

245 med några alternativa generella antaganden, vilka vi tyvärr endast i obetydlig utsträckning kan grunda på empiriskt material.

1313. Sysselsättningsutvecklingen vid alternativa antaganden i fråga om utvecklingen av omsättningen per sysselsatt Ovan har angivits, att vid oförändrad omsättning per sysselsatt skulle de beräkningar, som vi h ä r gjort över hur strömmen av varor genom partihandeln ändras, leda till en sysselsättningsökning mellan 1950 och 1965 på 20 % och mellan 1955 och 1965 på 50 %. Räknar vi i stället med att omsättningen per sysselsatt stiger med ca 10 % per 5-årsperiod, dvs. knappt 2 % per år, skulle vi i stället komma till en sysselsättningsökning på ca 10 % mellan 1950 och 1955 och på ca 25 % under tiden 1955 till 1965. Vi skulle då erhålla sysselsättningssiffror på drygt 120 000 år 1955 och drygt 150 000 år 1965. Förutsätter vi att arbetstidens förkortning medfört att ökningen i omsättningen per sysselsatt blir ca 5 % lägre under tiden 1955—1965 än enligt dessa antaganden, kommer vi i stället till en sysselsättningsökning 1955—1965 på ca 30 %. Då skulle sysselsättningssiffran 1965 i stället bli ca 160 000. Vi h a r inte angivit några siffror för 1960, eftersom våra siffror över varuvolymens förändringar inte ger något besked om hur ökningen mellan 1955 och 1965 fördelar sig på tiden före och efter 1960. Räknar vi med en jämn utvecklingstakt, skulle vi i det första alternativet ovan komma till ett sysselsättningsantal för 1960 på 135 000 och i det andra något högre siffror (drygt 140 000 personer). I båda fallen skulle ökningen under 1960-talets första hälft bli ungefär 12 %.

Låter vi vidare utvecklingstakten under 1960-talets första hälft fortsätta fram till 1970, skulle sysselsättningen då bli av storleksordningen 170 000— 180 000 personer. Det är uppenbarligen enkelt att räkna om dessa resultat med utgångspunkt från andra antaganden i fråga om utvecklingstakten i omsättningen per sysselsatt. Vi startade med siffran 2 % per år, eftersom vi rent allmänt tyckte att den verkade rimlig. Utgår vi i stället från en ökningstakt i omsättning per sysselsatt med 1 % per år, kommer vi 1965 fram till en sysselsättningssiffra av storleksordningen 180 000 personer, och r ä k n a r vi med en så snabb ökning i omsättningen per sysselsatt som 4 % per år, resulterar detta i att vi får fram en praktiskt taget oförändrad sysselsättning i partihandeln mellan 1950 och 1965.

132. Den hittillsvarande sysselsättningsutvecklingen och prognoser med utgångspunkt från den

Tyvärr har vi, som redan antytts, mycket ofullständiga uppgifter om den hittillsvarande sysselsättningsutvecklingen i partihandeln. Redan jämförelser mellan de två företagsräkningarna är mycket svåra att göra framför allt på grund av olikheter i klassificeringsgrunderna. Professor Folke Kristensson skrev i en artikel 1956: »Om partihandeln vet vi ännu mindre än om detaljhandeln. Ur tillgängliga siffror kan man utläsa allt ifrån ca 70 till drygt 120 % ökning i antalet sysselsatta. Kanske är det realistiskt att anse att antalet i partihandeln sysselsatta ökat mellan 80 och 100 %, alltså väsentligt mera än i detaljhandeln.» 1 1 Kristensson, F., Distributionsutveckling och distributionspolitik. Skandinaviska Bankens Kvartalsskrift 1956: 1.

246 Lemne har emellertid i den i avsnitt 126 diskuterade undersökningen även försökt göra prognoser över den framtida sysselsättningsutvecklingen i partihandeln med utgångspunkt från den tidigare sysselsättningsutveckling, som h a n på olika sätt räknat sig fram till. F r å n en sysselsättning 1950 enligt företagsräkningen på 111 000 personer skulle, enligt hans kalkyler, sysselsättningen

14. Sammanfattning

av beräkningarna inom

stiga till 129 000 år 1955 och 151 000 år 1960 samt till 176 000 personer år 1965. Även beträffande partihandeln har alltså Lemne, liksom i fråga om detaljhandeln, kommit till högre sysselsättningssiffror än vad våra beräkningar lett till i det alternativ som bedömts som rimligast. Hans resultat svarar närmast mot det alternativ, där vi utgått från en ökning i omsättningen per sysselsatt på endast 1 % per år. över utvecklingen handeln

av

arbetskraftsbehovet

Innan vi går över till att kortfattat behandla behovet av kapital inom handeln under 1960-talet, skall vi försökai sammanfatta våra beräkningar med avseende på arbetskraftsbehovets utveckling. Den prognosmodell, som vi använt oss av, ställer arbetskraftsbehovet i relation till den genom detalj- resp. partihandeln distribuerade varumängden. Utvecklingen av denna varumängd har vi beräknat med utgångspunkt huvudsakligen från de inom Industriens Utredningsinstitut utförda undersökninga r n a och prognoserna över konsumtionens utveckling, men i fråga om partihandeln h a r även andra uppskattningar fått tillgripas. Utvecklingen av omsättningen per sysselsatt, som spelar stor roll för sysselsättningsutvecklingen enligt prognosmodellen, har vi i någont mån kunnat studera med hjälp av empiriskt material från 1950-talet, meni våra antaganden på den punkten har ä n d å i mycket betydande utsträckningl blivit påverkade av subjektiva värderingar och gissningar. De beräkningsalternativ, som ansettss som de rimligaste och som därför be-traktats som huvudalternativ, har re-.

Emellertid är det mera ökningstakten än sysselsättningens absoluta storlek olika år som vi skulle vilja koncentrera intresset kring. Beträffande detaljhandeln h a r vi för tiden 1960— 1965 räknat med en ökning i sysselsättningen på knappt 6 % och för partihandeln en ökning på ca 12 %. Utgångspunkt för dessa sysselsättningssiffror har 1951 års företagsräkning utgjort, och företagsräkningens avgränsning av näringsgrenarna detaljoch partihandel gäller därför även för våra resultat. Det skall vidare påpekas, att de redovisade siffrorna i överensstämmelse med företagsräkningen inkluderar deltidssysselsatt personal, och att resultaten gäller endast under förutsättning att personalens sammansättning i detta och vissa andra avseenden förblir densamma som år 1950.

sulterat i de sysselsättningssiffror anges i tabell 4.

* Bygger på ett antagande om samma ökningstakt 1965—1970 som 1960—1965.

som1

Tabell 4. Beräknad sysselsättningsutveckling i handeln 1950—1970

1950 1955 I960 1965 1970

Detaljhandel 291 000 300 000 320 000 340 000 !360 000

Partihandel 111 000 120 000 140 000 160 000 nSOOOO

Tot&R

402 000 420 000 460 000 500 000 540 000

247 15. Kvalitativa

synpunkter

Ur arbetsmarknadssynpunkt synes det vara av stort intresse inte bara hur stort det totala arbetskraftsbehovet är utan även hur det fördelar sig på olika kategorier av personal. Vi kan inte inom ramen för denna undersökning ingående studera eventuella utvecklingstendenser i dessa avseenden men skall ändå beröra ett par punkter. Vi skall börja med att lämna några uppgifter i fråga om andelen deltidssysselsatta i detaljhandeln. Visst siffermaterial finns tillgängligt i företagsräkningen. Ca 8 % av antalet sysselsatta personer i detaljhandeln klassificerades där som deltidsanställda. Flertalet branscher inom livsmedelsområdet visar relativt höga siffror. Det framgår vidare, att över 80 % av de deltidsanställda var kvinnor. I områdesstudien redovisas också siffror över deltidssysselsatta i olika distrikt. I arbetstid räknat svarade den deltidssysselsatta personalen i dessa distrikt för ca 12 % av arbetsinsatsen, men den utgjorde ca 1/i av antalet sysselsatta personer. Störst roll spelade de i distrikt 5, som representerar ett förortsområde till en storstad. I Vällingby centrum utfördes, enligt en undersökning avseende år 1957, ungefär 1/i av antalet dagsverken av deltidssysselsatta personer. 1 De i jämförelse med andra näringsgrenar relativt höga siffrorna över deltidssysselsatta i detaljhandeln sammanhänger till stor del med belastningsvariationerna i handeln. En relativt stor del av kundtillströmningen kommer i många typer av butiker vid veckosluten, och det finns även en hel del andra betydelsefulla variationer i belastningen. Kanske bör därutöver tilläggas, att av företagsräkningens material att döma variationerna mellan olika årstider har mycket ringa inflytande på

på

arbetskraftsbehovet

sysselsättningen i detaljhandelns olika branscher. Av betydelse för i vilken riktning utvecklingen i fråga om andelen deltidssysselsatta kommer att gå synes bl. a. bli 1) hur konsumenternas benägenhet att köpa vid olika tider ändras (kan bl. a. sammanhänga med arbetstider, önskemål om att kunna göra inköpsresor med bil m. m.), 2) h u r butikernas öppethållande ändras, 3) hur de detaljhandelsanställdas normala arbetstid per vecka ändras och 4) hur stor del av arbetet i detaljhandeln som kan göras till icke kundstyrt arbete, dvs. arbete, som icke behöver ske direkt i samband med kundens besök i butiken och som därför i stor utsträckning kan förläggas till tider utan toppbelastning. En annan fråga av intresse i detta sammanhang är vilka krav på personalens utbildning som detaljhandeln i framtiden kommer att ställa. Vi skall inte närmare gå in på denna fråga. Den är för närvarande föremål för undersökning inom Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå. Ur arbetsmarknadssynpunkt kan det också vara av intresse att notera, att enligt företagsräkningen ungefär */« av den sysselsatta personalen i detaljhandeln utgjordes av företagsledare och deras familjemedlemmar. Samma kategori svarade enligt områdesstudien för ungefär Vs av arbetstiden i detaljhandeln i de fem undersökta distrikten. En successiv övergång till allt större butiker och kedjeföretagens frammarsch synes kunna leda till att en allt m i n d r e del av arbetet kommer att utföras av personer i denna kategori. Områdesstudien tyder dock snarast på att en sådan övergång kan väntas ske i relativt långsam takt. 1 Persson, Lars, Kunderna i Vällingby, Stockholm 1960.

2. Handelns behov av kapital under 1960-talet

Behovet av kapital inom handeln har studerats i betydligt mindre omfattning än arbetskraftsbehovet. Vi kommer att från vissa utgångspunkter kortfattat behandla dels behov av kapital för eventuella lagerökningar, dels behov av ka-

21.

pital för lokaler, inventarier och andra anläggningar. Eftersom prognoser på ett års sikt löpande görs vid nationalbudgetberäkningarna, är det endast mera långsiktiga utvecklingstendenser vi här har anledning ta upp till diskussion.

Lagerutvecklingen

I företagsräkningen redovisas vid arbetsställen inom parti- och detaljhandeln ett lagervärde på ca 5 miljarder kronor eller 35 % av det totala i företagsräkningen redovisade lagervärdet. Sett på kort sikt synes fluktuationer i lagerhållningen kunna spela relativt stor roll för kapitalbehovet i handeln. För den långsiktiga utvecklingen av kapitalbehovet torde de ha mindre betydelse, men det kan ändå vara anledning att något diskutera hur olika utvecklingstendenser kan tänkas påverka lagerhållningen på några års sikt. 211. Lagerutvecklingen i detaljhandeln vid oförändrad omsättningshastighet

Likaväl som strömmen av varor genom detalj- och partihandeln antagits vara av stor betydelse för arbetskraftsbehovet, förefaller det rimligt att anta, att den får betydelse för lagerutvecklingen. Det kan därför vara rimligt att bygga upp beräkningar över lagervolymens utveckling enligt samma metod som vi tidigare använt vid beräkningarna av arbetskraftsbehovets utveckling.

Om vi börjar med lagerhållningen i detaljhandeln, kan vi för det första konstatera, att enligt företagsräkningen lagrets storlek i förhållande till försäljningens storlek, dvs. omsättningshastigheten, synes variera mera mellan olika typer av butiker än omsättningen per sysselsatt. Förskjutningar i konsumtionens fördelning mellan olika typer av varor kan därför tänkas få stor betydelse för lagerhållningens totala storlek. När det gällde arbetskraftsbehovet började vi beräkningarna med att först räkna fram vilken ökning av sysselsättningen i detaljhandeln, som konsumtionsutvecklingen skulle föra med sig, om omsättningen per sysselsatt skulle förbli oförändrad i fråga om distributionen av var och en av de grupper i vilka konsumtionen indelades. En beräkning helt analog med denna och som därför inte behöver närmare kommenteras har gjorts beträffande konsumtionsvolymens inverkan på lagrens storlek vid oförändrad omsättningshastighet för de studerade varugrupperna var för sig. Vi har därvid utgått från de siffror över

249 lagervärden, som finns redovisade i företagsräkningen från år 1951. Eventuella fel i företagsräkningen står därför kvar i våra resultat med oförändrad relativ betydelse för den totala lagerhållningen. 1 Företagsräkningens lageruppgifter avser vidare endast den 31/12 1950, och våra resultat kommer därför att avse endast motsvarande tid under året. Någon hänsyn tas inte till eventuella förändringar i storleken på lagren vid denna tid på året i förhållande till lagrens storlek vid övriga tider. Beräkningarna leder till en ökning i lagrens storlek med ca 40 % mellan 1955 och 1965, eller med ca 1,4 miljarder kronor i 1950 års penningvärde. Vid samma relativa ökning 1960—1965 som 1955—1960 skulle vi för första hälften av 1960-talet få en ökning med ca 750 milj. i 1950 års penningvärde eller ca 17 %:Emellertid finns det knappast anledning att fästa något större avseende vid dessa resultat så länge vi inte h a r bildat oss någon uppfattning om omsättningshastighetens faktiska förändringar. Vi skall i nästa avsnitt diskutera en del faktorer, som kan ha haft och kan få betydelse för dessa förändringar. 212. Faktorer som påverkar omsättningshastigheten i detaljhandeln Vid beräkningar av lönsamhetsoptimal lagerhållning inom ett företag brukar man räkna med att, om vissa förenklande förutsättningar är för handen, lagret för en viss vara bör växa i takt med kvadratroten ur försäljningen av varan i fråga. Ett fall, när man inte kan hålla sig till detta enkla förhållande, är t. ex. när man måste göra sina inköp vid vissa bestämda tidpunkter. Då kommer nämligen lagret att växa proportionellt med försäljningen. Helt annan blir utvecklingen, om det t. ex. på grund av kvantitetsrabatter är fördelaktigt att, obe-

roende av inte alltför stora förändringar i försäljningen, köpa en viss bestämd kvantitet per gång. Då kommer lagret att förbli opåverkat av försäljningens förändringar. Resonemangen ovan gäller vidare endast så länge man räknar med oförändrade inköps- och lagerhållningskostnader. Ökad koncentration av handeln till tätorter och städer synes mot denna bakgrund kunna medföra tendenser till minskad lagerhållning. Skall man bedöma lagerutvecklingen för mer än en varuvariant i en enda butiks lager kommer emellertid även andra förhållanden med i bilden, bortsett från att man givetvis inte utan vidare kan utgå från att företagen alltid handlar såsom det kan synas lönsamhetsoptimalt för dem att göra.s Det synes således vara av väsentlig betydelse dels h u r en ökad varuström genom detaljhandeln fördelar sig på olika varuslag och varianter av varuslag, dels hur antalet varuslag och varianter ändras, dels också hur antalet lagerhållningspunkter för varje varuvariant ändras. Det första förhållandet antas bli av betydelse på grund av att kraven på lagerhållning sett i relation till varuströmmens storlek varierar mellan olika typer av varor. Till vissa sådana skillnader h a r emellertid redan de i föregående av1 Under förutsättning att de drabbat branscher med olika stora lager i förhållande till omsättningen och olika relativa ökningar i varuströmmen i lika hög grad. 2 Det bör kanske påpekas, att vi, om omsättningshastigheten undergått förändringar under 1950-talet och vi kunnat utgå från lagrens storlek 1960 i stället för 1950, skulle ha fått resultat, som i absoluta tal borde ha avvikit från ovanstående, men att de angivna procentsiffrorna skulle ha kommit att förändras endast om omsättningshastighetens förändringstakt varit olika för varor hänförda till olika konsumtionsgrupper. 8 En fortgående effektivisering av företagsledningarna kan mycket väl tänkas påverka lagren i minskande riktning på grund av att ekonomiskt omotiverade överskottslager reduceras.

250 snitt redovisade beräkningarna tagit hänsyn. Några andra skillnader, som kan tänkas ha väsentlig betydelse, har vi inte observerat. Det ligger nära till hands att tänka sig, att antalet varuslag och varianter ständigt ökar. Allmänna föreställningar bl. a. om att nya varor introduceras på marknaden i snabbare takt än gamla läggs ner, om att högre levnadsstandard för med sig större krav på urval och om att en allt längre driven förädling av varorna betyder att det blir fler olika varor som skall lagerhållas i detaljhandeln tyder på detta. Beträffande antalet lagerhållningspunkter per varuvariant ligger det nära till hands att tänka sig, att en minskning i antalet butiker tenderar att minska antalet lagerhållningspunkter, att en minskning av lanthandelns betydelse verkar i samma riktning men att ökad branschblandning kan komma att få motsatt effekt. Att samla in och bearbeta empiriskt material för en belysning av lageromsättningshastighetens hittillsvarande förändring har inte ansetts möjligt inom ramen för denna undersökning. Inte heller ger de allmänna resonemang, som här förts, någon säker vägledning förrän de kunnat fördjupas och verifieras. Skall vi ändå här göra ett antagande om hur en prognos över lagerutvecklingen skulle te sig om hänsyn kunde tas till ändringar i lageromsättningshastigheten, är vi närmast benägna att tänka oss en reducering av den ökningstakt på 17 % under 5-årsperioden 1960 —1965 som vi ovan angivit till mellan 5 och 10 %, vilket om vi på motsvarande sätt reducerar den tidigare framräknade lagerökningen under 1950-talet skulle leda till en total ökning under 5-årsperioden av storleksordningen 300 milj. kronor i 1950 års penningvärde, en siffra som givetvis måste betraktas som

slutresultat av beräkningar baserade på otillfredsställande underbyggda antaganden. 213. Lagerutvecklingen i partihandeln

Motsvarande beräkningar kan givetvis göras för partihandeln med utgångspunkt från företagsräkningens lagersiffror och de i tabell 3 redovisade antagandena om varuvolymens utveckling inom olika områden. Det visar sig då, att vi vid antagande om oförändrad omsättningshastighet kommer till samma stegringstakt som i fråga om sysselsättningen vid oförändrad omsättning per sysselsatt, nämligen en ökning med ca 20 % mellan 1950—1955 och 50 % mellan 1955—1965. Om vi räknar med samma ökningstakt 1960—1965 som 1955— 1960, skulle stegringen under 1960-talets första hälft bli drygt 20 % eller ca 700 milj. kronor i 1950 års penningvärde. När Holmberg i den ovan omnämnda utredningen, Varulagring i storstad 1 , som dock inte enbart avser partihandel utan även viss annan lagerhållning, anger maximi- resp. minimialternativ för lagervolymens utveckling, har han räknat med en stegring av varulagren i takt med strömmen av varor genom lagren resp. en stegring i takt med dess kvadratrot. De ovan angivna siffrorna skulle motsvara maximialternativet och som minimialternativ skulle vi få en stegring mellan 1960 och 1965 på ca 10 % eller knappt 300 milj. kronor i 1950 års penningvärde.2 214. Sammanfattning beträffande kapitalbehov för lagerökningar inom handeln

Slår vi samman de uppskattningar vi gjort för lagerökningarna i parti- och 1 2

Se avsnitt 131. De i kronor angivna resultaten gäller endast under förutsättning att resp. antaganden om sambandet mellan varuströmmen och lagrens storlek varit giltigt även för utvecklingen under 1950-talet.

251 detaljhandeln mellan 1960 och 1965, kommer vi till knappt 600 milj. kronor i 1950 års penningvärde eller i 1960 års penningvärde ca 900 milj. kronor. För tiden 1955—1960 skulle motsvarande beräkningar ge en i kronor räknad något m i n d r e lagerökning, ca 800 milj. kronor. De årliga uppskattningar, som görs av lagerförändringarna inom industrin och handeln, kan för tiden 1955—-1959 summeras till ca 200 milj.

22. Kapitalbehovet

kronor räknat i löpande priser. Skillnaden mellan beräkningarna är mycket betydande. Korttidsfluktuationer, som inte vår prognosmodell rimligtvis kan ta hänsyn till, kan knappast utgöra en fullständig förklaring, och en reell differens mellan de olika beräkningarnas resultat synes därför kvarstå. Den utgör en påminnelse om svårigheterna i att p å detta område nå rimligt säkra resultat.

för investeringar

Investeringar i byggnader för handeln h a r beräknats till 569 milj. kronor år 1959 och till drygt 2 miljarder för hela perioden 1955—1959. Redan dessa siffror antyder, att behovet av kapital för investeringar i anläggningar kan väntas bli av större betydelse än kapitalbehovet för lagerförändringar. Den belysning av utvecklingen av detta kapitalbehov, som vi här kan åstadkomma, är emellertid mycket ofullständig.

221. Något om olika prognosmetoder

När det gällde både arbetskraftsbehovet och lagerutvecklingen h a r vi byggt upp analysen kring en prognosmetod, där vi ställt den sökta utvecklingen i relation till strömmen av varor genom handeln. Möjligheten av direkta extrapoleringar av den hittillsvarande ofullständigt kända utvecklingen i fråga om den sökta variabeln har i någon mån kommit till användning parallellt härmed. Man skulle eventuellt kunna tänka sig att gå fram p å samma sätt när det gäller behovet av kapital för investeringar i anläggningar. Ett antagande om att visst samband råder mellan t. ex. distribuerad varumängd och det totala behovet av butikslokaler kan möjligen vara rimligt. Skulle man utnyttja ett sådant samband

i

anläggningar

för prognoser stöter man emellertid på en lång rad besvärliga problem. För det första är det svårt att få fram uppgifter om h u r stora utrymmen som krävs för distributionen av olika typer av varor. När det gällde arbetskraftsbehovet och lagrens storlek, hade vi möjligheter att gå tillbaka till företagsräkningen från 1951, men den utvägen finns inte när det gäller lokalbehovet. Det är inte helt utsiktslöst att få fram annat material, men möjligheterna härvidlag är mycket begränsade. För det andra är det oklart i vad m å n varuströmmen verkligen påverkar lokalbehovet. Omsättningen p e r kvadratmeter varierar mycket starkt även mellan butiker inom samma bransch, och detta bör kunna ses som ett tecken på att en ökad varuström ofta kan klaras av utan större lokaler. Motsvarande problem finns även beträffande arbetskraftsbehovet och lagerutvecklingen, men det är troligt att det är m e r utpräglat när det gäller behovet av lokaler. För det tredje måste vi, liksom beträffande arbetskraftsbehovet och lagerutvecklingen, räkna med att det, även i fråga om behovet av lokaler, förekommer successiva förändringar i relationen mellan den sökta variabeln och

252 strömmen av varor av visst slag, dvs. i det här fallet successiva förändringar i omsättningen per kvadratmeter vid försäljning av varor inom de olika konsumtionsgrupperna. Tyvärr finns det rätt små möjligheter att med utgångspunkt från empiriskt material få en uppfattning om denna utveckling. Hittills har vi endast berört svårigheter, som i stort sett haft sin motsvarighet vid de beräkningar, som vi trots allt redan genomfört beträffande arbetskraftsbehovet och lagerutvecklingen. Emellertid kan vi ur uppgifter om hur det totala behovet av lokaler utvecklas inte utan vidare räkna fram nybyggnadsbehovet och därmed behovet av kapital. Förutom för utökningar av kapaciteten behövs nya lokaler som ersättning för tidigare lokaler, och det är en rad olika faktorer, som blir av betydelse för storleken av detta ersättningsbehov. För det första krävs ersättning för lokaler i hus, som förslitits eller av andra skäl måste rivas. För det andra kan de för handeln använda lokalerna helt oberoende av byggnaderna i övrigt bli omoderna och därför behöva ersättas. Det kan t. ex. vara svårt att anpassa gamla lagerlokaler till mekaniserad varuhantering, och det kan vara svårt att i lokaler av viss form utnyttja självbetjäningssystemets fördelar. För det tredje kan utvecklingen mot större enheter i handeln leda till att ett tillskott av stora lokaler kommer att krävas utöver vad den ökade varuströmmen kan ge anledning till. För det fjärde och kanske viktigaste leder olikheter i framför allt detaljhandelns utveckling mellan olika områden till ett nybyggnadsbehov utöver vad som skulle föranledas av varuströmmens ökning. Vi kan t. ex. peka på landsbygdens avfolkning och den därmed delvis sammanhängande ökade koncentrationen av handeln till tätorterna och en viss

tendens till allt starkare centralisering av detaljhandeln i tätorterna till de viktigaste butiksstråken. 1 Det faktum att behovet av nya lokaler på grund av de olika förhållanden, som ovan skisseras, måste antas överstiga vad den ökade varuströmmen kan tänkas ge anledning till, gör att kalkyler med utgångspunkt från varuströmmens förändringar endast kan ge en mycket ofullständig bild av hur behovet av kapital kan tänkas utvecklas så länge inte ingående studier av läget och utvecklingen även i en rad andra avseenden görs. I någon mån är förhållandet likartat i fråga om behovet av kapital för andra anläggningar. Det finns därför all anledning att lite närmare reflektera över vilka alternativa prognosmetoder som kan stå till buds. Möjligheten att direkt extrapolera den hittillsvarande utvecklingen ligger då nära till hands. Visst grundmaterial för en sådan framskrivning finns också, såsom framgått ovan. Emellertid omfattar dessa siffror endast investeringar i byggnader och inte några investeringar i andra anläggningar. Möjligen kan man komplettera dessa uppgifter med hjälp av beräkningar med utgångspunkt från industri- och handelsstatistiken över försäljningen av t. ex. kylanläggningar, vågar och a n d r a butiksinventarier. Ytterligare en kompletteringsmöjlighet ger de uppgifter, som finns publicerade över det årliga nytillskottet i antalet självbetjäningsbutiker, och eventuella uppgifter av liknande slag från andra branscher. Vidare bör också möjligheten att studera större företags årsberättelser nämnas. En tredje prognosmetod skulle gå ut 1 I de största städerna dels en tendens till centralisering av detaljhandeln inom ytterområdena till detaljhandelscentra av olika slag och dels en motsvarande ökad centralisering av detaljhandeln inom dessa städers mera centrala delar till vissa butiksstråk.

253 på att ta reda på vilka investeringsplaner som finns och med ledning av dem bilda sig en uppfattning om det framtida kapitalbehovet. Sådana studier kan tänkas ge ett mycket gott grepp om utvecklingen på relativt kort sikt t. ex. ett år, men det är mera tveksamt om det är möjligt att på detta sätt bilda sig en uppfattning om utvecklingen under en 5-årsperiod. Så länge vi studerar handelsföretagens egna investeringsplaner, är det ytterst tvivelaktigt om vi kan få en bild av andra än ett fåtal stora företags utveckling och kapitalbehov under 5-årsperioden. Det stora flertalet handelsföretag torde knappast ha så klart utformade långsiktiga planer, att de kan ge oss någon vägledning. Möjligen kan man, när det gäller detaljhandeln, komma betydligt längre genom att studera planer för bostadsbyggandets utveckling, med vilka åtminstone byggandet av nya livsmedelsbutiker synes ha ett klart samband, och de planer som kan finnas för nya detaljhandelscentra i tätorternas ytterområden samt planer för saneringar av olika städers centrala butiksdistrikt. Sådana planer torde i betydande utsträckning finnas för så lång tid, att de kan vara användbara för det här aktuella ändamålet.

222. Några resultat Tyvärr finns det inom ramen för denna undersökning inte möjlighet att annat iin i mycket liten utsträckning fullfölja beräkningar och prognoser efter de linjer som ovan diskuterats. De resultat, som här kommer att redovisas, har mycket begränsad räckvidd men kan kanske ändå ge viss vägledning. 2221. Något om den ökade mens betydelse

varuström-

Vid våra beräkningar över arbetskraftsbehovets utveckling räknade vi med en

ökning av detaljhandelns omsättning mellan åren 1955 och 1965 av storleksordningen 7 miljarder kronor i 1955 års priser. För perioden 1960—1965 skulle det vid jämn ökningstakt motsvara 3—4 miljarder kronor. Dessa siffror kan vi ställa i relation till uppgifter om omsättningen per kvadratmeter total golvyta inom detaljhandeln och på så sätt få en allmän uppfattning om vilken effekt denna ökning i varuströmmen genom detaljhandeln skulle kunna få. Det är då knappast riktigt att ställa dem i relation till något genomsnittstal för omsättningen per ytenhet för all detaljhandel, helt bortsett från att sådana siffror inte finns tillgängliga. Man bör rimligtvis i stället utgå från siffror för relativt nya butiker, och vi väljer då de siffror, som finns publicerade för Vällingby centrum och som avser sista halvåret 1956 och första halvåret 1957.1 De pekar mot omsättningssiffror per kvadratmeter total yta (inklusive lagerutrymmen) på inte fullt 3 000 kronor per år. Dividerar vi siffrorna över varuströmmens ökning med denna siffra över omsättningen per kvadratmeter, kommer vi till en ökning i ytbehovet på 1—1,5 milj. kvadratmeter under 1960-talets första hälft. Någon närmare undersökning av vilka byggnadskostnader man i genomsnitt borde räkna med har inte gjorts. En byggnadskostnad på 800— 1 000 kronor per kvadratmeter torde dock av tillgängliga uppgifter att döma vara vanlig. Räknar vi med byggnadskostnader av den storleksordningen skulle vi komma till en totalsiffra på ca 1 miljard kronor. Detta får enligt diskussionen ovan inte ses som någon prognos över golvytebehovets ökning under 1960-talets första hälft och det därav följande in1 Persson, Lars, Kunderna i Vällingby, Stockholm 1960.

254 vesteringsbehovet. Man måste först på något sätt ta hänsyn till i vilken utsträckning en ökad varuström kan tas om hand i redan befintliga lokaler, och man måste vidare bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning vid periodens början i bruk varande lokaler kommer att ersättas av andra. För partihandelns del vill vi hänvisa till den tidigare omnämnda utredningen av Holmberg »Varulagring i storstad». Han kommer för Stor-Stockholms del fram till att, under perioden 1958—1965, det på grund av ökningar i försäljningsvolymen skulle behövas en ökad lageryta inom Stor-Stockholm på drygt 500 000 kvadratmeter och en total efterfrågan på nya lagerytor inomhus på ca 800 000 kvadratmeter. Emellertid är då att märka, att Holmberg inte endast r ä k n a r med partihandelns behov av lagerutrymmen utan även lager av vissa a n d r a slag. 1957 svarade distribuerande företag dvs., eftersom detaljhandeln i huvudsak uteslutits, i stort sett vad vi m e n a r med partihandeln, för ca 60 % av den av Holmberg medräknade lagerytan. Med samma utveckling inom partihandeln som inom övriga undersökta delar skulle vi då komma till ett behov av nya lagerytor inomhus för partihandelns del på 480 000 kvadratmeter under tiden 1958—1965 eller vid jämn utveckling ca 350 000 under tiden 1960 —1965. Räknar vi sedan med att utvecklingen skulle bli densamma i övriga delar av landet som i Stor-Stockholm skulle vi h a m n a vid en total efterfrågan på lageryta inomhus för partihandelns del av storleksordningen 1 000 000 kvadratmeter. Vilka byggnadskostnader detta skulle innebära är svårt att ange, eftersom variationerna mellan olika typer av lager helt naturligt är mycket bet y d a n d e . En hälften så stor byggnadskostnad p e r kvadratmeter, som den vi

ovan räknat med för butikslokaler, torde inte vara helt otänkbar som genomsnitt. Med denna kostnad som utgångspunkt skulle vi komma till ett kapitalbehov på knappt 500 milj. kronor för dessa nya lagerbyggnader. 2222. Inredningskostnader betjäningsbutiker, m. m.

i nya

själv-

I föregående avsnitt diskuterades endast kapitalbehovet för handelns byggnader. Kostnaderna för utrustning av detaljhandelns butiker, partihandelns lager och kontor och anskaffningen av transportmedel av olika slag måste dock även de antas spela en mycket betydande roll för det totala kapitalbehovet. Utvecklingen mot allt mer mekaniserad varuhantering torde t. ex. innebära betydande investeringsbehov för många typer av partihandelsföretag. När det gäller detaljhandeln är det kanske framför allt livsmedelsbutikerna, som genom sitt behov av kylanläggningar o. dyl. d r a r stora inredningskostnader. Kapitalbehovet för inredningar i nya livsmedelsbutiker är också det enda för vilket vi här skall göra några siffermässiga beräkningar. Som redan tidigare nämnts, h a r antalet självbetjäningsbutiker under tiden 1954 t. o. m. 1958 ökat med drygt 500 per år och 1959 med ca 650. Räknar vi med att inredningen av en ny självbetjäningsbutik inklusive kylutrustning, kassaapparater osv. i genomsnitt kostar ca 100 000 kronor eller knappt 10 % av den beräknade omsättningen 1 , skulle ett tillskott på 600 nya självbetjäningsbutiker per år med en beräknad genomsnittsomsättning på drygt 1 milj. kronor motsvara en investering i inredningar på ca 60 milj. kronor eller totalt 300 milj. kronor för hela 5-årsperioden. Vi kan göra en alternativ beräkning 1

Jfr t. ex. ICA-tidningen nr 7—8 1959.

255 genom att utgå från en årlig nyproduktion av 70 000 lägenheter inom städer och tätorter och räkna med en ny självbetjäningsbutik per 300 lägenheter. 1 Vi skulle då få ett årligt nytillskott av självbetjäningsbutiker på drygt 200. Gör vi samma antagande som ovan i fråga om inredningskostnaderna, skulle vi komma till en årlig investering i självbetjäningsbutiksinredningar av storleksordningen 20 milj. kronor. Men antalet självbetjäningsbutiker ökar även utan direkt samband med nyproduktionen av lägenheter. Många tillkommer t. ex. genom ombyggnad av traditionella butiker. Utvecklingen i det avseendet torde knappast under de närmaste åren nå någon mättnadspunkt och ett fortsatt årligt tillskott på 600 butiker enligt ovan synes därför fullt möjligt.

223. Avslutning

Helst hade vi naturligtvis velat sammanfatta diskussionen om handelns behov av kapital med en tabell med prognos över handelns totala behov av kapital under 1960-talet. De beräkningar som kunnat utföras ger emellertid inte tillräckligt underlag för en sådan tabell. Vi har endast kunnat göra vissa mycket osäkert underbyggda kalkyler över lagerutvecklingen, vissa kalkyler över lokalbehovets utveckling, vilka inte kunnat fullföljas till en egentlig prognos, och vissa illustrativa beräkningar över hur ökningar i antalet självbetjäningsbutiker kan tänkas påverka kapitalbehovet. 1 Butikerna skulle då kunna beräknas få en omsättning av storleksordningen 1 milj. kronor.

APPENDIX 1

Sammanfattande diskussion av vissa använda b er äknin gsmet o der

I detta appendix skall vi försöka åskådliggöra vissa av de använda beräkningsmetoderna genom att uttrycka dem med matematiska symboler för att om möjligt ge en klarare bild av på vilka antaganden de bygger och vilka felkällor de rymmer. I första hand t a r denna framställning sikte på de beräkningar vi gjort över detaljhandelns arbetskraftsbehov, men eftersom i princip samma metod använts även vid beräkningarna över arbetskraftsbehovet i partihandeln och lagerutvecklingen såväl i partihandeln som i detaljhandeln, är framställningen i huvudsak tillämplig även på dessa beräkningar. Beräkningarna är uppbyggda kring följande definitionsmässiga likhet:

*-g(£*«iHrFs) där

(1)

Su = antal sysselsatta i detaljhandeln under år t (t = 0 , 1 , 2 , . . . ) sysselsatt med distributionen av vara i (z = 1, 2, 3, ..,n), On = omsättningen i detaljhandeln och 1 den relativa skillnaden i omsättning per sysselsatt i deFa taljhandeln med avseende på varan i mellan år o och år t, dvs. Fti anger den relativa förändringen i omsättningen per sysselsatt under motsvarande tid.

Det bör observeras att de olika varorna i = 1, 2, 3 , . . , n måste definieras så att alla varor och tjänster som säljs via och ställer anspråk på sysselsatt personal i detaljhandeln år t också måste ha sålts via och ställt anspråk på personal i detaljhandeln år o. Samtliga dessa varor måste givetvis innefattas och 00i och S oi måste vidare vara positiva och skilda från O för varje vara /'. Oti_ har vi inte försökt Relationen Ooi mäta på direkt väg. Vi har emellertid antagit att (2) där C betecknar konsumtionen av respektive vara. För att detta antagande skall kunna vara giltigt krävs det dels att Oti = kfiH

( f = 1,2,3,...)

(3)

dvs. att detaljhandelsförsäljningen av varje vara i står i en bestämd relation till konsumtionen av samma vara 1 och dels att Coi är positiv och skild från O för alla varor i. Efter detta utbyte kan beräkningsmodellen anges på följande sätt:

I

i = 1

\ C •

i +F

(4)

1 Kan rimligtvis antas innefatta krav på dels att en oförändrad andel av konsumtionen av varje vara säljs via detaljhandeln och dels att om Ooi (i = 1,2 . . . n) innefattar försäljning som ej ingår i Coi, denna försäljning utvecklas i samma takt som övrig försäljning av varan.

257 Beräkningar enligt denna modell kan göras i etapper, så att man först räknar fram sysselsättningens utveckling vid för varje vara oförändrad omsättning per sysselsatt, dvs. om Fa = 0

(z = l , 2 , . . . , n )

(5)

Modellen kan då skrivas

<6>

*-£(§>)

Vi kan då också räkna fram ett index för varuvolymens utveckling, när varorna vägs med utgångspunkt från deras krav på arbetsinsatser från detaljhandelns sida. Detta index h a r formen

s®*)-s®*o(8> där j (} = 1, 2, 3 , . . , Ht) betecknar grupper av varor (konsumtionsgrupper) för vilka volymindex kan erhållas ur konsumtionsstudierna och i vilka ingår ett varierande antal varor i {i = hj, h, + 1, ... ,hj + 1 — 1) och Ctj =

/_

m

n

Sy = I =

S

C

-L=^ °'

'

m Coi

de i konsumtionsstudierna angivna volymindextalen. Dessa volymindex kan vi erhålla för de i konsumtionsstudierna redovisade konsumtionshuvudgrupperna och undergrupperna till dem men inte för enskilda varor. Med tanke på dessa empiriska svårigheter hade det kanske varit lämpligare att i (1) låta i avse inte varor utan grupper av varor. Vi har valt att inte göra detta, därför att vi ansett det nödvändigt att i någon mån diskutera h u r sammanslagningen av olika varor till varugrupper påverkat framför allt de resultat, som räknats fram med utgångspunkt från (6), och som redovisas i avsnitt 121. Villkoret (5) om oförändrad omsättning per sysselsatt kan uppenbarligen få olika reell innebörd, om det formuleras så att det avser enskilda varor jämfört med om det avser grupper av sådana varor. 1 Vi måste därför analysera under vilka förutsättningar följande likhet gäller 17—107668

/

^u

2_

i-h,

(7)

Relationen — h a r vi räknat fram ur

Ca

samt

n

S0j = 2_^. Soi i=1

7=1

Om C

ti=aiCoi

(1 = *^/»/ +

+ l , . . . , h i + 1 — i)

(9)

för en konsumtionsgrupp /, dvs. om konsumtionen utvecklas i samma takt för alla varor i gruppen, blir h

j+l-1

fc/+l-l

T ((±S0i)=aj

£ S0i

i = ft;. \^oi

i = h.

/

och Ctj

_ aj E Coi

_

varför 1 Det skall här påpekas, att vi inte givit begreppet vara, i, någon fullt klar innebörd. Det synes inte heller vara nödvändigt. Många olika gränsdragningar mellan vad som skall betecknas som grupper av varor, varor resp. varuvarianter kan givetvis tänkas, och vi kan därför tänka oss betydande variationer i den reella innebörden av villkoret (5) och därmed också i resultaten av beräkningar med utgångspunkt härifrån.

•F-jSoj =

2L i = h .

^oj

L Soi

\r . ) \^0I

/

Vi har vidare att, om kt ii = hi,h} + li...,hf

+ 1 —

l) (10)

för en konsumtionsgrupp /, dvs. om omsättningen per sysselsatt är densamma för alla varor i gruppen, blir hJ+1-i

V

/C"c \

=S"CtiSoi_2:Cti

_ UCtiES0i

27C<f

och Ctj

varför vi återigen får

Om något av villkoren (9) eller (10) gäller varje varugrupp j (j = 1, 2, 3 , . . , m) kommer därför (7) att gälla. Sammanslagningarna av olika varor till konsumtionsgrupper påverkar alltså inte resultaten av de beräkningar vi gjort i avsnitt 121 så länge endast varor, av vilka konsumtionen utvecklas i samma takt eller för vilka omsättningen per sysselsatt är densamma, slås samman. Emellertid skall vi i de empiriska beräkningarna släppa på kravet (8) genom att ersätta villkoret (5) med ett, som avser de olika grupperna av varor i stället för enskilda varor och som därför kan formuleras som Ftj = 0

(11)

Emellertid h a r vi, såvitt det varit möjligt, försökt följa de krav som (8) ställer och därför i avsnitt 121 försökt att reducera den inverkan på resultaten som sammanslagningar av enskilda varor till grupper kan ha fått.

S^ h a r vi avsett att hämta ur 1951 års företagsräknings siffror över medelantalet sysselsatta vid olika arbetsställen under år 1950.* Perioden o representeras alltså i vår tillämpning av den här diskuterade beräkningsmetoden år 1950. Sysselsättningssiffror kan i företagsräkningen erhållas för ett betydande antal delbranscher. Uppgifter, som kan utgöra grundval för en fördelning av sysselsättningen inom olika branscher på försäljningen av olika varor, saknas dock, och en tillfredsställande fördelning kan bortsett härifrån knappast rent teoretiskt åstadkommas annat än om butikerna i varje enskild delbransch sålde endast en vara. Inte heller Soj kan vi erhålla ur företagsräkningen, eftersom det finns en rad olika delbranscher, som säljer varor ur flera olika konsumtionsgrupper /, hur än indelningen under hänsynstagande till ovan angivna krav görs. En möjlighet att komma ifrån detta problem är att inte alls göra någon uppdelning av konsumtionen och sysselsättningen i detaljhandeln på grupper. Vill vi inte gå så långt, måste vi mäta Soj som Sog, vilket får beteckna sysselsättningen i grupper av delbranscher g = 1, 2, 3 , . . , / , varvid m

f

)=i

g= i

och varje branschgrupp g motsvaras av en bestämd konsumtionsgrupp /. Givetvis är det ett önskemål att man för varje konsumtionsgrupp / kan nå fram till en branschgrupp g, inom vilken Sog så väl som möjligt överensstämmer med den sysselsättning Soj, som beräkningsmetoden teoretiskt kräver. 1 Betydelsen av bortfall och andra felkällor i företagsräkningen skall inte här diskuteras, och vi har inte heller berört vilken betydelse fel i det från konsumtionsstudierna hämtade materialet kan få.

259 Vissa andra krav på indelningen framgår av det följande. Vi har sagt att sysselsättningen, S0, mäts som medelantalet sysselsatta år 1950, ett mått som man fått fram genom att ta medeltalet av sysselsättningen vid fyra olika tidpunkter. S0 skulle alltså avse antal årssysselsatta, vilket skulle innebära att en person som varit sysselsatt i detaljhandeln endast under 3 månader 1950 principiellt sett borde ha räknats som lU sysselsatt person. Deltidssysselsatta personer, som visserligen varit sysselsatta 12 månader 1950 men då endast under viss del av normal arbetstid, t. ex. 3 dagar per vecka, har däremot principiellt sett räknats som helt sysselsatta personer. Någon åtskillnad har inte heller gjorts mellan personer som, på grund av t. ex. olikheter i ålder och vana i yrket, kan antas ha utfört olika stora arbetsprestationer. Hur den sysselsättning, som vi får fram vid beräkningarna i avsnitt 121, skall uppfattas blir beroende av innebörden i antagandet (11) om oförändrad omsättning per sysselsatt. Om begreppet sysselsatt tolkas i överensstämmelse med vårt operationellt definierade begrepp S0, borde (11) uppfattas som oförändrad omsättning per årssysselsatt oberoende av i vilken utsträckning de årssysselsatta är deltidssysselsatta, i vilken utsträckning de har branschvana osv. En tolkning av (5), som möjligen skulle stämma bättre med normalt språkbruk, skulle vara att uppfatta oförändrad omsättning per sysselsatt som »oförändrad omsättning per normaldagsverke». 1 Denna sistnämnda tolkning är förenlig med de i avsnitt 121 redovisade resultaten endast om vi antar att personalens fördelning på olika här relevanta kategorier är densamma åren 1955, 1960 och 1965 som 1950. Begreppet Ft, dvs. förändringen i om-

sättning per sysselsatt, har redan i någon mån berörts, men det kräver ytterligare någon diskussion. Till en början skall det då påpekas, att det i analogi med (11) bör mätas som Ftj och alltså inkludera den effekt, som förskjutningar i omsättningens fördelning på olika slag av varor och varuvarianter inom de olika konsumtionsgrupperna j får på omsättningen per sysselsatt. Redan härav följer, att begreppets innebörd k n a p past kan vara att jämställa med den innebörd begreppet produktivitetsförbättring i detaljhandeln rimligtvis kan anses ha. Ftj har vi försökt mäta och göra prognoser för i fråga om var och en av de grupper av branscher, g, som svarar mot de olika konsumtionsgrupperna, /. Ett önskemål vid grupperingen av branscher är därför att det leder till att för varje konsumtionsgrupp / och branschgrupp g. I den mån vi haft empiriskt material att utgå från, h a r det i stor utsträckning avsett de olika branscherna var för sig inom här använda grupper g. I sådana fall har vi därför dels fått göra en summarisk sammanvägning och dels. på annat sätt fått uppskatta effekten av förskjutningar i storleksförhållandet mellan de olika branscherna. Effekten på omsättningen per sysselsatt av eventuella förändringar i personalens sammansättning synes ha kunnat påverka de empiriska resultat vi fått fram. Undantag utgör i viss mån eventuella förändringar i andelen deltidssysselsatta, eftersom vi i viss utsträckning använt material, där de deltidssysselsatta personerna omräknats till heltidssysselsatta med utgångspunkt från h u r stor del av normal arbetstid de varit sysselsatta. 1 Varvid »normaldagsverke» kan få variera mellan olika år endast på grund av arbetstidsförkortningen.

260 Skall den beräkningsmetod, som här presenterats, användas för prognosändamål, måste vi göra separata prognoser eller snarare antaganden dels i fråga om konsumtionens utveckling, dels i fråga om förändringarna i omsättningen per sysselsatt. När det gäller konsumtionsutvecklingen, bygger vi helt på de prognoser, som redan tidigare gjorts på annat håll. F ö r ä n d r i n g a r n a i omsättningen per sysselsatt däremot måste vi bilda oss en uppfattning om på annat sätt. Någon formell prognosmodell för detta ändamål har vi inte byggt upp. Detta i för-

ening med den inom stora områden mycket besvärande bristen på lämpligt grundmaterial har gjort, att det blivit ganska fritt spelrum för subjektiva värderingar. Någon formell analys av denna del av beräkningarna är därför inte heller möjlig. Här skall endast till sist nämnas, att vårt huvudantagande varit att förändringarna i omsättningen per sysselsatt kommer att fortsätta i samma takt under 1960-talet som under 1950talet såvida inga speciella motiv för ett avsteg från denna huvudprincip framkommit.

APPENDIX 2

Detaljhandelns strukturutveckling i fem distrikt — »områdesstudien» Av civilekonom Bengt Fornstad

Undersökningens Syftet med föreliggande undersökning har varit att komplettera Lars Perssons »Handelns behov av arbetskraft och kapital» med vissa typer av data beträffande detaljhandeln. I utredningen konstaterar Lars Persson inledningsvis att tillgången på grundmaterial rörande utvecklingen i handeln av flera skäl måste betecknas som otillfredsställande. Beträffande detaljhandeln visade det sig särskilt svårt att med hjälp av förefintlig statistik uppskatta förändringarna i storheterna »omsättning/sysselsatt» samt »sysselsatta/innevånare». Då dessa bägge storheter kommit att spela rollen av »nyckelvariabler» i de använda prognosmetoderna, ansågs varje uppgift som kunde tjäna som underlag för en bedömning av förändringarnas storleksordning vara av intresse. Områdesstudien har bland annat avsetts tjäna som underlag för sådana bedömningar. Vid undersökningens planläggning anfördes vidare att tillgängliga statistiska uppgifter icke möjliggjorde en bedömning av samspelet mellan olika distributionsformer. Vid en bedömning av utvecklingen inom handeln som helhet är exempelvis inte enbart uppgifter om antalet nyetablerade självbetjäningsaffärer och varuhus jämte deras arbetskrafts- och kapitalbehov av intresse, utan också den inverkan som nyetable-

syfte

ringen haft på arbetskrafts- och kapitalbehovet i närliggande butiker, vilka får förmodas arbeta under ändrade förutsättningar. Ett av syftena med områdesstudien har varit att beakta detta geografiska samspel mellan butiker i samma område. Områdesstudiens kanske viktigaste uppgift har varit att jämföra detaljhandelns utveckling i områden med skild bebyggelsetyp. Sjöberg-Hanssons undersökning »Detaljhandelns struktur» 1 — till vilken områdesstudien kan sägas vara en uppföljning — påvisade väsentliga skillnader i sortiments-, sysselsättnings- och omsättningshänseende mellan områden med olikartad bebyggelse. Data av denna typ är främst av intresse vid bedömningar av den inverkan som befolkningsförskjutningar och bebyggelsesanering kan utöva på detaljhandeln. Av en viss betydelse är också det faktum att Sjöbergs undersökning gjordes i början av 1950-talet, för vilken tidpunkt vi tack vare företagsräkningen kan få en bättre överblick över den totala detaljhandeln. Vi har alltså — i den mån vi vill betrakta de i områdesstudien påvisade tendenserna som generella — en 1 Sjöberg, A., Hansson, S., Detaljhandelns struktur, meddelande nr 52 från Företagsekonomiska Forskningsinstitutet (FFI). Stockholm 1955.

262 möjlighet att uppskatta dessas inverkan på hela rikets detaljhandel. Slutligen har det ansetts värdefullt att en prognos som av nödvändighet måste röra sig på en ganska hög abstraktionsnivå och som under vissa förenk-

lade antaganden söker bedöma totaleffekten av ett flertal utvecklingstendensers inverkan kunnat kompletteras med en case study som visar hur förhållandena utvecklat sig i det enskilda fallet.

Undersökningens Som tidigare nämnts genomfördes år 1953 vid FFI en undersökning av Sjöberg-Hansson, »Detaljhandelns struktur». I första delen av detta arbete undersökte Sjöberg detaljhandelns struktur inom fem områden med olikartad bebyggelse. 1960 utfördes vid institutet en intervjuundersökning i avsikt att klarlägga hur detaljhandeln i de fem distrikten förändrats under tiden 1953— 1960. Intervjuundersökningens uppläggning vid detta senare undersökningstillfälle överensstämde i stora drag med Sjöbergs, men eftersom relativt kort tid stod till förfogande för dess genomförande, tillämpades på vissa punkter ett förenklat förfarande. Samtidigt tillkom i intervjuformuläret några nya frågor beträffande förhållanden i detaljhandeln som ansågs vara av intresse i en undersökning av denna typ. Syftet med Sjöbergs undersökning var att studera områden med i ett eller flera avseenden »typisk» detaljhandelsstrukTabell 1. Vissa statistiska

Areal km 2 Folkmängd 1/1 1953 . Folkmängd 1/1 1960 . 1

uppläggning tur, och denna målsättning var också vägledande vid urvalet av distrikt. Det bör understrykas, att detta urval icke gjordes för att konstruera ett för hela landet representativt stickprov. Distriktens innevånareantal och ytvidd framgår av tabell 1. Inom de utvalda distrikten genomförde Sjöberg intervjuundersökningar i all detaljhandel med undantag för följande kategorier: systembolag, apotek, bensinstationer, bilaffärer, vedaffärer, fröhandel, kiosker, varuautomater och torghandel. Vidare undantogs sådan detaljhandel som utövas i kombination med serviceverksamhet eller hantverk såsom frisörer, skomakare, skräddare, tapetserare samt serveringar och detaljhandel i samband med servering. För den studerade delen av detaljhandeln insamlade Sjöberg uppgifter om antal sysselsatta, omsättning, sortiment samt förpackningsgrad. Till grund för sortimentsstudierna låg en förteckning

uppgifter beträffande de i »områdesstudien» distrikten

Distrikt I Landsbygd

Distrikt II Mindre tätort

331 4 324 3 971

1,34 *3 482 3 519

Distrikt I I I Medelstor stad

1,45 9 089 11 400

Distrikt IV Bostadsområde i större stad

2 3

0,24 6 661 5 700

ingående

Distrikt V Förort till storstad 0,64 7 956 7 630

2 3

Folkmängd 1/1 1951 3 437. 1/11 1953. 1/11 1959. 4 Siffran skattad med hjälp av befolkningsutvecklingen i det större administrativa området, inom vilket folkmängden uppgick till 13 865 respektive 17 379. 2 3

263 över ca 650 varuslag. I varje butik undersöktes vilka varuslag som fanns i butikens sortiment. Varuslagen indelades därefter i 51 varugrupper, och antal förekommande varuslag inom varje grupp fick ligga till grund för en »poängsättning» av butikens sortiment av varugruppen i fråga. Vid poängsättningen tillämpades följande skala: Butiker med 1—30 % av varuslagen i gruppen fick beteckningen 1. Butiker med 31—60 % av varuslagen i gruppen fick beteckningen 2. Butiker med 61—90 % av varuslagen i gruppen fick beteckningen 3. Butiker med 91—100 % av varuslagen i gruppen fick beteckningen 4. Sortimentet i de olika distrikten kartlades sedan genom att sortimentspoängen för respektive butik och varugrupp redovisades i sortimentstablåer. Med »förpackningsgrad» avsåg Sjöberg andelen av försäljningen av ett visst varuslag som utgjordes av konsumentförpackade varor. Som konsumentförpackade betraktades varor, som kommit till butiken förpackade i enheter avsedda för konsumenten. Vid fältundersökningen granskades samtliga vid sortimentsundersökningarna undersökta varuslag inom livsmedelsområdet samt vissa andra beträffande förpackningsgraden. I tabellform redovisades dock endast ett fyrtiotal varuslag. Övriga varuslag såldes praktiskt taget uteslutande i antingen konsumentförpackat eller icke konsumentförpackat skick. Vid 1960 års områdesstudie undersöktes motsvarande delar av detaljhandeln i de fem distrikten med i princip samma tillvägagångssätt som i Sjöbergs undersökning. Sortimentsgranskningen gjordes dock mera summarisk genom att sortimentet inom en varugrupp endast poängsattes med »1» eller »2», där beteckningen »2» innebär 31—100 procents förekomst. Beteckningarna »2»,

»3» och »4» i Sjöbergs studie sammanslogs således till en enda grupp med beteckningen »2». Detta förfarande innebar en avsevärd besparing av tid vid fältarbetet, då intervjuarna efter någon tids erfarenhet i många fall genom att se sig om i butiken kunde avgöra om sortimentet inom en viss varugrupp uppgick till 31 procent eller mera. I samband med områdesstudien har sortimentstablåer utarbetats, i vilka Sjöbergs grupperingar i huvudsak följts. Av dessa tablåer framgår också sortimentsförändringarna mellan 1953 och 1960 i de fem distrikten. Eftersom dessa sortimentstablåer är mycket utrymmeskrävande har de icke tagits med i denna rapport. Författaren har i stället kommenterat sortimentsutvecklingen i texten. Den intresserade har emellertid möjlighet att rekvirera sortimentstablåerna jämte frågeformulär och varugruppsförteckning från FFI, där de föreligger i stencil. En varugrupp, som Sjöberg undersökte utan att redovisa, var djupfrysta varor. Förekomsten inom denna varugrupp var emellertid möjlig att fastslå med hjälp av Sjöbergs primärmaterial och kunde vid 1960 års undersökning behandlas analogt med övriga varugrupper. För att nedbringa intervjutiden undersöktes också förpackningsgraden mera summariskt vid 1960 års studie genom att antalet granskade varuslag begränsades till 28 och genom att frågor endast ställdes i speceri- och lanthandelsbutiker. Vid 1960 års undersökning nytillkomna frågor avsåg butikens anknytning till butikskedjor och inköpsorganisationer, innehavarens ålder, personalens fördelning på olika kategorier av sysselsatta, hemsändningens andel av omsättningen samt lokalhyran. Vissa av dessa frågor ställdes för att underlätta

264 eventuella kompletteringar av intervjuerna och h a r inte redovisats i undersökningsrapporten. Vid jämförelser mellan 1953 års och 1960 års undersökningar kan konstateras, att vissa år 1953 existerande butiker lagts ned och att nya butiker kommit till. En butik har klassificerats som »bestående» om 1) rörelsen bedrivits i samma lokal som 1953, 2) branschbeteckningen varit att hänföra till samma branschhuvudgrupp d.v.s. livsmedel, hemutrustning etc. (se n e d a n ) . I det fall då en kvarliggande butik förändrat sin branschbeteckning inom en huvudgrupp, har den således icke betraktats som nedlagd. En charkuteributik som övergått till speceributik har alltså inte redovisats som nedlagd utan som »branschförskjuten». Hade denna charkuteributik däremot övergått till att bli exempelvis fotoaffär redovisas detta som en nedlagd charkuteributik och en nyetablerad fotoaffär. Av det ovan sagda följer att de nyetablerade butikerna kan indelas i två kategorier 1) ny etablerade butiker i lokaler som ej utnyttjades för detaljhandel 1953 2) nyetablerade butiker i lokaler som 1953 användes för detaljhandel i annan branschhuvudgrupp. Butiker som sammanslagits med annan butik har icke betraktats som nedlagda utan redovisas tillsammans med »branschförskjutna» butiker. Av två sammanslagna butiker har den med största antalet anställda betraktats som bestående. Fältarbetet för 1960 års undersökning genomfördes under sista veckan i april och första veckan i maj 1960. I några enstaka fall vägrades intervjuarna helt och hållet att få de begärda uppgifterna. Uppgifter andra än omsättningen var emellertid i så gott som samtliga

fall möjliga att med någorlunda säkerhet konstatera. De allra flesta fallen av vägran gällde butikens omsättning. Då uppgift om omsättningen icke lämnats, har intervjuarna, med ledning av omsättningsförhållandena i ikringliggande butiker och butikens utseende, gjort en skattning av omsättningen. Försök från intervjuarnas sida att skatta omsättningen i butiker från vilka uppgifter sedan erhållits har emellertid visat, att en sådan bedömning är vansklig. Vid branschvisa jämförelser distrikten emellan kommer därför i det följande omsättningen för butiksgrupper där »omsättningsvägrare» ingår att redovisas med hjälp av maximi- och minimisiffror. Maximisiffrorna representerar det värde man skulle komma fram till, om den verkliga omsättningen för samtliga vägrande butiker i gruppen låg 50 procent över intervjuarnas skattningar, medan minimisiffrorna ligger 50 procent under intervjuarnas skattningar. Vid omsättningsjämförelser (eller jämförelser beträffande omsättning per sysselsatt) mellan de bägge undersökningsåren återspeglas dessa maximioch minimisiffror i en »osäkerhetsmarginal», d. v. s. i en övre och en undre gräns för omsättningsförändringen. Vid omräkningen av omsättningsuppgifterna till konstant penningvärde har prisindexuppgifterna i Konsumtionsboken 1 tjänat som underlag. Av två skäl måste emellertid alla dylika omsättningsjämförelser göras med stor försiktighet. För det första sammanfaller icke sortimentet i branschgruppen med den konsumtion för vilken prisindex beräknats. För det andra kan sortimentssammansättningen inom 1

Bentzel, R., Eklöf, K. m. fl., Den privata konsumtionen i Sverige 1935—65. Stockholm 1957. Albinsson, G., Bentzel, R., Danielsson, G., Ekström, J., Gulbrandsen, O., IUI:s konsumtionsprognos för 1965. En granskning och revidering. Stockholm 1960.

265 branschgruppen i ett visst område avvika från den för hela landet normala på grund av lokala betingelser, såsom skillnader i konsumenternas preferenser och inköp i detaljhandeln utanför distriktet. Volymskattningar, framräknade på så sätt, att omsättningsindex divideras med prisindex, tenderar således att bli särskilt osäkra beträffande de branschgrupper, som saluför varor, som i stor utsträckning köpes utanför distriktet, och för inom distriktet fåtaligt representerade branschgrupper. Tillförlitligheten i de omsättningsuppgifter som erhållits är svår att bedöma. Särskilt från mindre butiker har uppgifter i många fall lämnats på femeller tiotusen kronor när. Det är vidare möjligt att man av försiktighetsskäl angivit siffror i underkant. Det verkar emellertid rimligt att antaga, att de felkällor, som gjorde sig gällande vid Sjöbergs undersökning 1953, varit av ungefärligen samma styrka 1960, varför en jämförelse mellan de bägge åren endast i mindre utsträckning skulle påverkas härav. Det bör understrykas att omsättningsförändringarnas »övre gräns» och »undre gräns», såsom de redovisas nedan, enbart avser att ge uttryck för den osäkerhet i totalskattningen som bortfallet givit upphov till. I den mån omräkningen till konstant penningvärde haft en »snedvridande» effekt skulle således vidare osäkerhetsmarginaler vara befogade. Den branschindelning, som tillämpats i det följande, har gjorts i den avsikten att den i grova drag skall överensstämma med »huvudgrupperna» i Konsumtionsboken. Grupperingen framgår av följande uppställning: I.

Livsmedel Frukt, Fisk Bageri

Mjölk Charkuterier Lanthandel Speceri Tobak II. Sjukvård och hygien Parfym, Sjukvård Färghandel III. Hemiitrustning Bosättning, El.artiklar, Badio, Järnvaror, Ur Möbler, Mattor IV. Rekreation Sport, Cykel, Leksaker Foto Blommor Böcker, Papper V. Beklädnad Varuhus, Begränsade varuhus Skor, Läder Manufaktur Övriga textilvaror Denna klassificering står inte i överensstämmelse med Konsumtionsbokens i den meningen att de varor som förts till en konsumtionshuvudgrupp också levereras av den del av detaljhandeln som inrangerats i motsvarande branschgrupp. Det är exempelvis klart att varuhus och begränsade varuhus inte enbart saluför varor, som kan hänföras till beklädnad, även om — såsom här antagits — denna varugrupp i de flesta fall kan antagas svara för en större del av omsättningen än någon annan konsumtionshuvudgrupp. Tanken bakom grupperingen har varit, att konsumtionsutvecklingen inom en huvudgrupp och inom de i huvudgruppen ingående undergrupperna skall vara en rimlig indikator på omsättningsutvecklingen i de detaljhandelsbranscher, som förts till motsvarande branschgrupp, under förutsättning att varor av olika slag inte följer andra distributionsvägar än tidigare.

266 Detaljhandeln

i distrikt

Området utgöres av en storkommun, belägen i Svealand. Folkmängden minskade från 4 324 innevånare den 1/1 1953 till 3 971 innevånare den 1/1 1960, eller med 8 procent. Området omfattar 331 kvadratkilometer med en folktäthet på ca 12 innevånare per kvadratkilometer. Ungefär mitt i området ligger dess enda tätort, som har ca 250 innevånare.

I —

landsbygd

tiker med tre stycken mellan 1953 och 1960. Butikernas fördelning på olika branscher de bägge undersökningsåren samt antalet nedlagda butiker inom respektive bransch framgår av tabell 2. En lanthandel, som vägrade lämna sortimentsuppgifter vid Sjöbergs undersökning, h a r nu medtagits. Den nedlagda textilbutiken var lokaliserad till distriktets enda tätort, medan de nedlagda lanthandelsbutikerna låg på ett avstånd av ca fem kilometer därifrån.

Nedlagda och nyetablerade butiker

Den undersökta delen av detaljhandeln uppvisar en minskning av antalet bu-

Tabell 2. Antal butiker i distrikt Bransch

Antal 1953

/ . Livsmedel Bageri Charkuteri Lanthandel

1 1 18

2 Nyöppnade

Antal 1960

—

1 1

m

*19

f

III. Hemutrustning Järnhandel

1 V. Beklädnad Textil Totalt 1

Nedlagda

I

—

i

—

*20

Därav en butik, som ej undersöktes 1953.

Antalet sysselsatta i olika branschgrupper

Antalet sysselsatta inom den undersökta delen av detaljhandeln minskade under perioden från 49,0 år 1953 till 43,8 år 1960. Denna reducering av den sammanlagda personalstyrkan kan huvudsakTabell 3. Antal sysselsatta i olika branschgrupper. Distrikt I Branschgrupp

1953 Livsmedel....

42 Hemutrustning Beklädnad . . .

3 2

1,8 0

Totalt

49,0 | 43,8

(Lanthandeln har förts hit)

ligen hänföras till minskningen av antalet butiker. Omsättningsutveckling

Den totala omsättningssumman för den undersökta delen av detaljhandeln i distrikt I steg från 2 941 tkr år 1953 till 3 392 tkr år 1960, eller med 15 procent. Lanthandeln, som svarade för mer än 95 procent av den totala omsättningen år 1960, ökade med 20 procent. En uppskattning av den volymmässiga förändringen med hjälp av prisindex för konsumtionshuvudgruppen livsmedel är i detta fall särskilt vansklig med tanke på

267 lanthandelns omfattande sortiment. En sådan beräkning tyder emellertid både för lanthandeln och detaljhandeln som helhet på ungefär oförändrad eller något minskad omsättningsvolym. Den enda kvarvarande butiken utanför branschgruppen livsmedel — järnhandeln — hade haft minskad omsättning.

Sortimentsutyeckling Jämfört med år 1953 har lanthandelsbutikerna i allmänhet fått ett mer fullständigt livsmedelssortiment, d. v. s. deras sortiment omfattar nu fler varugrupper och varuslag inom livsmedelsområdet. Djupfrysta produkter intar i viss mån en särställning, eftersom det h ä r rör sig om en ny varugrupp. Ten-

Detaljhandeln

i distrikt

Distrikt II är en mindre tätort som — med undantag av de centrala delarna — domineras av villabebyggelse. Folkmängden inom det tätortsområde där detaljhandeln blivit undersökt uppgick den 1/1 1953 till 3 482 personer och den 1/1 1960 till 3 519 personer, vilket motsvarar en befolkningsökning på 1 procent. Tätorten hade enligt Tätortsregistret 1 ett klart avgränsat handelsområde med en folkmängd i början av 1950-talet av ca 7 300 innevånare. 2 Genom en jämförelse mellan detaljhandelsomsättningen och Socialstyrelsens hushållsutgiftsstatistik kom Sjöberg till den slutsatsen, att en stor del — kanske hälften — av detaljhandelsförsäljningen gick till hushåll belägna utanför det undersökta distriktet. Sjöberg ansåg, att detta troligtvis främst gällde beträffande andra varor än livsmedel, men att även en del av livsmedelsförsäljningen skedde till kunder bosatta utanför distriktet.

densen är dock också påtaglig inom varugrupperna mjölk och grädde, grönsaker samt färsk och annan fisk. Varor av sällanköpskaraktär har blivit mera glest representerade, exempelvis cyklar och motorcyklar, sportartiklar och radio. Beträffande dylika varor är det emellertid erfarenhetsmässigt så att de ofta »tas in» på kundernas begäran, varför ett slopande av dem ur sortimentet inte nödvändigtvis innebär att försäljningen av varan i fråga helt upphört. Bland beklädnadsvaror förekommer såväl sortimentsökningar som sortimentsminskningar med någon övervikt för det senare. Skodon saluförs i mindre urval än vid förra undersökningstillfället.

II — mindre

tätort

Nedlagda och nyetablerade butiker Inom den undersökta delen av detaljhandeln var antalet butiker oförändrat från 1953 till 1960. Av de år 1953 existerande butikerna hade 8 lagts ned och 9 tillkommit. Butikernas fördelning på olika branscher de bägge undersökningsåren samt antalet nedlagda respektive nyöppnade butiker inom varje bransch framgår av tabell 4. Antal sysselsatta i olika branschgrupper Branschgrupperna livsmedel, hemutrustning och beklädnad uppvisar en de1

Register över Sveriges tätorter. Utgivet vid Geografiska Institutionen vid Handelshögskolan i Stockholm under redaktion av S. Dahl. Stockholm 1950—51. 2 Enligt Tätortsregistret utgör folkmängdssiffran för en orts handelsområde summan av folkmängden inom det av orten dominerade området plus en tredjedel av befolkningen i de socknar, där orten har ett påtagligt men icke dominerande inflytande. Beträffande den undersökta tätorten sammanföll detta område i stort sett med handelsområdet för skobranschen.

268 Tabell 4. Antal butiker i distrikt

Antal 1953

Bransch

Nedlagda

Nyöppnade

II Branschbyten och sammanslagningar Avgått

I.

Livsmedel Bagerier Mjölk Fisk Charkuterier Specerier Tobak

77. Sjukvård och hygien Färg III.

IV.

Hemutrustning Bosättning Järnhandel Elektriska a r t i k l a r . . . . Radio Möbler Ur Guldsmedsartiklar . . . .

Rekreation Blommor Böcker Cykel Foto

4 4 1 3 10 1

2 2

1 Tillkommit

Antal 1960

1 1 2

2 1

1 1(1)

2(1)

3 2 1 3 i *22

2 2 1 1 2 2 1

2 2 1 2 2 2 1

2 1 2 1

—

—

—

2 1 2 1

6 V.

Beklädnad Basar Textil Hattar Päls Skor Läder

1 13 2 1 2

—

1 11 2 1 2 1

—

1 Totalt

—

—

2(1)

Därav en butik som ändrats om till självbetjäning.

18 x

269 cimering av personalstyrkan. Antalet sysselsatta inom sjukvård och hygien samt rekreation ökade däremot mellan 1953 och 1960, vilket framgår av tabell 5. Tabell 5. Antal sysselsatta i olika branschgrupper. Distrikt II1 Branschgrupp

Sjukvård och hygien. . Hemutrustning Beklädnad Totalt

79,0 3,0 36,0 13,5 51,5

72,3 5,3 33,3 14,3 43,7

183,0

168,9

1 1950 var motsvarande sysselsättningssiffror för de olika branschgrupperna enligt företagsräkningen: 79,0 3,0 42,0 13,0 och 55,0, d.v.s. totalt 192,0. Siffrorna för livsmedel inkluderar då inte bagerier.

Den totala omsättningssummans, skattad med hjälp av företagsräkningens material, uppgick 1950 till 9 454 tkr och enligt resultaten från 1960 års intervjuer till 13 128 tkr, vilket betyder en ökning med 39 procent. Tabell 6 redovisar omsättningsförändringen för de olika branschgrupperna. Tabell 6. Beräknad förändring i real omsättning i olika branschgrupper 1950—59. Distrikt II

Branschgrupp

Livsmedel Sjukvård och hygien. Hemutrustning Beklädnad Totalt

Omsättningsförändring i procent. Lägsta resp. högsta värde i förekommande fall — 6 till + 2 + 61 till + 2 0 7 — 7 till — 2 + 3 0 - 2 till +

4 Omsättningsutveckling

Vid 1953 års undersökning insamlades uppgifter om omsättningen i distrikt II genom en specialtabulering av 1951 års företagsräkning. De undersökta detaljhandelsföretagen tillfrågades således inte — liksom i de övriga distrikten — om omsättningen under föregående bokföringsår. Detta innebar, att resultaten av sortimentsundersökningen, vilken utfördes 1953, inte blev direkt jämförbara med omsättningssiffrorna, som alltså avsåg förhållandena 1950. Vidare hade vissa förändringar i butiksstrukturen skett mellan 1950 och 1953. Olikartade branschklassificeringar i å ena sidan företagsräkningen och å den andra sidan Sjöbergs undersökning bidrog också till att försvåra jämförbarheten. Bagerierna i distrikt II, vilka i Sjöbergs undersökning betraktades som detaljhandelsföretag, inordnades i företagsräkningen under annan verksamhet, vilket innebar att omsättningssiffror för dessa företag icke var tillgängliga.

Siffrorna tyder således för livsmedelssektorns del på ungefär oförändrad eller något minskad omsättningsvolym, medan branschgrupperna sjukvård och hygien samt rekreation uppvisar volymmässiga ökningar. Den volymmässiga omsättningen inom beklädnad synes också vara i det närmaste oförändrad, medan en minskning föreligger för branschgruppen hemutrustning. Sortimentsutveckling

Livsmedelsdetaljhandeln var 1953 uppdelad i de klart avgränsade specialiserade branscherna bageri, mjölk och charkuteri samt i speceributiker, vilkas sortiment täckte samtliga livsmedelsvarugrupper. Såvitt kan bedömas med ledning av omsättningsuppgifterna från 1951 års företagsräkning, torde de specialiserade branschernas andel av omsättningen i livsmedelsdetaljhandeln ha sjunkit. (För bagerierna h a r dock ingen 2

Exklusive bagerier.

270 sådan bedömning kunnat göras.) De specialiserade butikerna har också minskat i antal — 1960 hade distriktet ett bageri och två mjölkbutiker mindre än 1953. Sortimentet i de bägge kvarvarande mjölkbutikerna har vidgats väsentligt till att omfatta de allra flesta varuslagen inom livsmedelssektorn. Vidare har speceribranschen fått ett tillskott på två helt nya butiker. I sortimentshänseende märkes att antalet varuslag inom varugruppen mjölk och grädde ökat i flera butiker samt att charkuterivaror blivit allmänt förekommande i speceributikerna. De två butiker, som 1953 var av lanthandelstyp, har genom att sluta föra ett femtontal varugrupper fått ett sortiment som överensstämmer med det för speceributikerna normala. I de branscher, som hänförts till hem-

Detaljhandeln

i distrikt

Distrikt III består av den sammanhängande tätortsbebyggelsen i en medelstor stad, som befunnit sig i kraftig expansion sedan mitten av 1930-talet. I bebyggelsen har detta satt spår såtillvida som det i utkanterna av den sammanhängande tätortsbebyggelsen ligger någr a stora under 1940- och 1950-talen uppförda bostadsområden. Vidare finns i de centrala delarna inslag av hus byggda u n d e r samma tid. Några bostadsområden med villabebyggelse har tillkommit sedan föregående undersökningstillfälle. Den detaljhandel i staden som 1953 studerades ansågs av Sjöberg inte endast betjäna tätortens befolkning utan även ett rätt stort antal konsumenter utanför denna. Medan det undersökta distriktet hade en folkmängd på ca 9 100 innevånare, omfattade handelsområdet enligt Tätortsregistret en folkmängd av ca 23 000 personer.

utrustning och rekreation, har förändr i n g a r n a varit mindre genomgripande än i livsmedelssektorn. En färghandel och en radiohandel har tillkommit under perioden. Sortimentsförändringar inom beklädnad har förekommit i ett flertal fall men har ofta uppkommit på så sätt, att en butik ökat respektive minskat sortimentet av besläktade varugrupper eller genom att några av butikerna i en bransch tagit upp de varugrupper, som andra butiker med samma branschbeteckning slutat föra. Det är således svårt att tolka dessa växlingar som strukturförändringar. Sortimentsförändringarna inom gruppen beklädnad är i stort sett av samma karaktär. En skillnad jämfört med 1953 är emellertid att dagligvaror av kemiskteknisk typ säljs i betydligt mindre utsträckning av textilbutikerna.

III

— medelstor

stad

Med hjälp av en jämförelse med Socialstyrelsens levnadskostnadsberäkningar drog Sjöberg, med vissa reservationer, slutsatsen att livsmedelsdetaljhandeln i distriktet även betjänade konsumenter utanför distriktet. Vidare ansågs andra butiker än livsmedelsbutiker sammanlagt sälja omsättningsmässigt mer varor till kunder, som bodde utanför distriktsgränsen, än till kunder, som var bosatta inom det undersökta området. Att få fram befolkningssiffror för det exakta tätortsområde, som Sjöberg 1953 undersökte, fordrar ett omfattande räknearbete för vilket tid och resurser icke funnits. I den studerade tätortens administrativa område växte folkmängden från 13 865 innevånare den 1/1 1953 till 17 379 den 1/1 1960 eller med 25 procent. Med hänsyn till nybebyggelsens fördelning inom det administrativa ora-

271 Tabell 7. Antal butiker i distrikt III Antal 1953

Bransch

Nedlagda

Nyöppnade

Branschbyten och sammanslagningar Avgått

I.

Livsmedel Bagerier Mjölk Frukt Fisk Charkuteri Speceri manuell Speceri SB Tobak

2 9 7 4 6 27 6 9

77. Sjukvård och hygien Sjukvård Parfym Färg Optik

III.

IV.

Hemutrustning Bosättning Järn Elektriska a r t i k l a r . . . . Radio Möbler Mattor Hemslöjd Ur Guldsmedsartiklar . . . .

Rekreation Blommor Papper Böcker Cykel Sport Foto Musik

V. Beklädnad Basar Varuhus Manufaktur Barnekipering Dambeklädnad Herrekipering Mode Hattar Päls Skor Totalt

1 4 1 1 4

1 3 1 1 4 3

1 2 6 1

1 1

2 4 2 3 5

Tillkommit

1 6

1(1) 5(1)

6(2)

Antal 1960

1 4 9 5 5 18 15 12 69

1 1 7 1 10

2 4 3 5 8 1 2 4 4

3 3 1 3 1 3 1

2 1 1

5 3 1 4 1 4 2

1 2 13 1 1 7 8 4 1 2 7

2 5 3

1 1

1 3 3 1 1

—

—

—

—

-(1)

2 12

1 1 2

2 9 7 5

1 1 1 1 2

1 5

(1) 6(3)

43 175

272 rådet har det ansetts rimligt att anta att folkmängden ökat i ungefär samma takt i det studerade tätortsområdet, och att den således skulle uppgå till uppskattningsvis 11 400 innevånare år 1960.

under perioden. En minskning av nästan samma storleksordning uppvisar beklädnad. Minskning noteras också för hemutrustning, medan antalet sysselsatta inom gruppen rekreation stigit under perioden.

Nedlagda och nyetablerade butiker

Inom den undersökta delen av detaljhandeln hade antalet butiker ökat från 168 år 1953 till 175 vid undersökningstillfället 1960. Av de år 1953 existerande butikerna hade 28 lagts ned medan 38 tillkommit. Butikernas fördelning på olika branscher de bägge undersökningsåren samt antalet nedlagda respektive nyöppnade butiker inom varje bransch framgår av tabell 7. Av de 70 butikerna i livsmedelssektorn hade således 11 lagts ned medan 12 tillkommit. De nedlagda livsmedelsbutikerna hade legat i stadens centrum och angränsande bostadskvarter, medan ungefär hälften av de nytillkomna var lokaliserade till den perifera villabebyggelsen. Liknande tendenser gör sig gällande också beträffande butikerna utanför livsmedelssektorn.

Omsättningsutveckling

Den totala omsättningssumman för den undersökta delen av detaljhandeln i distrikt III ökade från 38 499 tkr år 1953 till 51 111 tkr år 1960, eller med 32 procent. Tabell 9 redovisar omsättningsförändringen för de olika branschgrupperna. Tabell 9. Beräknad förändring i real omsättning i olika branschgrupper 1952—59. Distrikt III

Branschgrupp

Livsmedel Sjukvård och hygien. Hemutrustning Beklädnad Totalt

Omsättningsförändring i procent. Lägsta resp. högsta värde + 19 till + 7 till + 6 till + 36 till + 19 till

+25 +11 +16 +45 +23

+ 17 till + 2 4

Antalet sysselsatta i olika branschgrupper

Antalet sysselsatta ökade under perioden från 595,7 till 609,0. Fördelningen på olika branschgrupper framgår av tabell 8. Tabell 8. Antal sysselsatta i olika branschgrupper. Distrikt III Branschgrupp

1960 Livsmedel Sjukvård och hygien . Hemutrustning Rekreation Beklädnad

190,2 27,0 106,0 31,5 241,0

227,5 27,5 94,0 46,0 214,0

Totalt

595,7

609,0

Antalet sysselsatta inom branschgruppen livsmedel har således ökat avsevärt

Siffrorna tyder på volymmässiga omsättningsökningar i samtliga branschgrupper. Kraftigast har dessa förändringar varit inom rekreation, livsmedel och beklädnad.

Sortimentsutveckling

Beträffande sortimentsstrukturen i livsmedelsdetaljhandeln år 1953 anmärkte Sjöberg, att speceributikerna intog en dominerande plats bland delbranscherna både i fråga om antal butiker, sammanlagd försäljning och sortimentsbredd. De förde vidare i stor utsträckning sådana varuslag, kring vilka de övriga delbranschernas sortiment var

273 uppbyggda. Vid undersökningstillfället 1960 var denna dominans ännu mer påtaglig. Antalet speceributiker var således oförändrat, medan de specialiserade delbranscherna hade fyra butiker färre än 1953. Vidare hade speceributikernas andel av livsmedelsomsättningen ökat från ca 70 till ca 80 procent. Under perioden har andelen livsmedelsbutiker, som tillämpar självbetjäning, ökat betydligt. 1953 förhöll sig självbetjäningsbutikernas sammanlagda omsättning till de manuella butikernas ungefär som 1: 2, medan proportionen 1960 var ungefär 2 : 1 . Antalet sysselsatta har emellertid varit förhållandevis större inom de manuella butikerna, vilket återspeglas i siffran för omsättning per sysselsatt. Omsättningen per sysselsatt inom de manuella butikerna uppgick således 1953 till 89,4 tkr, jämfört med 92,8 tkr i självbetjäningsbutikerna. 1960 var motsvarande siffror 89,6 och 117,7 tkr. Av jämförelsen framgår således, att skillnaden i omsättning per sysselsatt mellan de bägge kategorierna blivit större under perioden. Självbetjäningsbutikerna hade vid bägge undersökningstillfällena genomsnittligt mer än dubbelt så stor omsättning som de manuella butikerna. Omsättningen för de manuella butikerna var år 1953 239 tkr och för självbetjäningsbutikerna 537 tkr. Motsvarande

Detaljhandeln

i distrikt

IV — — bostadsområde

Sjöberg beskrev distrikt IV som representativt för 1900-talets tätt befolkade, slutna stenstadsbebyggelse i inre delen av en storstad med hus till största delen byggda omkring sekelskiftet. Distriktet är till formen rektangulärt, med gränserna på två av rektangelns sidor dragna i breda gator med planteringar, me18—107668

siffror var år 1960 299 respektive 745 tkr. I likhet med speceributikerna har frukt- och fiskaffärerna ökat sin andel av försäljningen inom den egentliga livsmedelsdetaljhandeln. I övriga delbranscher har inte bara omsättningsandelen utan också den värdemässiga omsättningen minskat. En betydande del av omsättningen utanför livsmedelsdetaljhandeln går genom varuhusen, vilka också både 1953 och 1960 täckte flertalet varugrupper utanför livsmedelsområdet. Under perioden har ett flertal butiker tillkommit i sådana branscher som huvudsakligen saluför varor av konsumtionskapitalvarukaraktär, särskilt inom radio-, möbel- och mattbranschen. Inom branschgruppen beklädnad svarar basarer, begränsade varuhus samt varuhus för den ojämförligt största delen av omsättningsökningen. Manufakturbutikernas sammanlagda omsättning har minskat, medan omsättningssumman för övriga textilbutiker är i det närmaste oförändrad. Skobranschen uppvisar en omsättningsökning på ungefär 10 procent. Sortimentsförändringarna inom de olika textilbranscherna har i påfallande stor utsträckning bestått i att man lagt ned varugrupper, som inte av tradition varit att hänföra till branschen i fråga.

i större stad

dan de på de övriga två sidorna dragits mitt i bostadskvarteren. Sjöberg försökte på detta sätt att inom distriktet finna en befolkning, som gör sina inköp av dagligvaror i stort sett inom den undersökta detaljhandeln. Sjöberg ansåg, att det beträffande dagligvaror fanns anledning förmoda, att både

274 strömmen av kunder utifrån till detaljhandeln inom distriktet och strömmen av kunder från distriktet till den utanför belägna detaljhandeln var av liten omfattning. Vid undersökningstillfället pågick rivning av en del fastigheter, och vissa nybyggnader hade också färdigställts se-

dan 1953. Denna verksamhet ingick, enligt uppgift från stadens myndigheter, som ett led i ett projekt för sanering av denna del av staden. Distriktet har en yta på 0,24 kvadratkilometer. Folkmängden var den 1/11 1953 6 661 personer och minskade under perioden med 14 procent till 5 700

Tabell 10. Antal butiker i distrikt

Antal 1953

Bransch

Nedlagda

Nyöppnade

IV Branschbyten och sammanslagningar Avgått

/.

Livsmedel Bagerier Mjölk Frukt Fisk Charkuterier Specerier Tobak

/ / . Sjukvård och hygien Färg ///.

IV.

V.

Hemulrustniny Bosättning Järn Elektriska artiklar. . . . Radio Möbler Mattor Ur

Rekreation Blomnior Cykel Foto

Beklädnad Läder Manufaktur Herrekipering Mode Päls Skor

3 1

1 2

1 1 1

(1) 1

(1)

Antal 1960

8 12 5 2 9 H9 9 *64

1 2 3 3 1 2 12

1 1

3 3 2

1 3

2 3 1 1

2 5 1

2 4 1

1 9 1 1 1 3 Totalt

2 1

10 14 3 2 9 21 10

Tillkommit

—

1 4

—

— —

2 11 i 1 1 1

—

—

(1)

!103

Därav två butiker som ändrats om till självbetjäning.

275 personer den 1/11 1959. Folktätheten uppgick således till 23 750 innevånare per kvadratkilometer.

Tabell 11. Antal sysselsatta i olika branschgrupper. Distrikt IV Branschgrupp

1960 Livsmedel Sjukvård och hygien. Hemutrustning Rekreation Beklädnad

160,5 8,0 20,0 20,0 33,0

160,7 9,5 46,5 22,6 33,1

Totalt

241,5

272,4

Nedlagda och nyetablerade butiker

Inom den undersökta delen av detaljhandeln hade antalet butiker minskat från 106 år 1953 till 103 vid undersökningstillfället 19(50. Av de 1953 existerande butikerna hade 18 lagts ned, medan 16 tillkommit. Butikernas fördelning på olika branscher de bägge undersökningsåren samt antalet nedlagda respektive nyöppnade butiker inom varje bransch framgår av tabell 10. Av de 59 butikerna i livsmedelssektorn hade således sju lagts ned medan tre tillkommit. De sju nedlagda butikerna uppvisade 1953 inga särdrag i sortiments-, omsättnings-, personal- eller lokaliseringshänseende. Även de bägge nytillkomna fruktbutikerna har samma karakteristika som de äldre butikerna med undantag av vissa smärre sortimentsskillnader. Den nytillkomna speceributiken däremot betecknas som »storköpsbutik» och skiljer sig både beträffande omsättningsförhållanden och sortiment i hög grad från övriga speceributiker. Som nämnts ovan förmodade Sjöberg, att distriktet 1953 var i det närmaste »självförsörjande» i fråga om livsmedel. Då storköpsbutikens kunder antagligen i stor utsträckning är bosatta utanför distriktet, verkar det emellertid knappast rimligt att göra samma antagande för 1960. Antalet sysselsatta i olika branschgrupper

Antalet sysselsatta ökade under perioden från 241,5 till 272,4. Fördelningen på olika branschgrupper framgår av tabell 11. Sysselsättningen inom branschgrupperna livsmedel och beklädnad är alltså oförändrad, medan sjukvård och hygien, hemutrustning och rekreation

uppvisar en ökning. För den avsevärda förändringen inom gruppen hemutrustning svarar el-, radio- och möbelbutikerna. Omsättningsutveckling

Den totala omsättningssumman för den undersökta delen av detaljhandeln i distrikt IV ökade från 12 457 tkr år 1953 till 18 844 tkr år 1960, eller med 51 procent. Tabell 12 redovisar omsättningsförändringen för de olika branschgrupperna. Tabell 12. Beräknad förändring i real omsättning i olika branschgrupper 1952—59. Distrikt IV

Branschgrupp

Omsättningsförändring i procent. Lägsta resp. högsta värde i förekommande fall

Livsmedel Sjukvård och hygien. Hemutrustning Rekreation Beklädnad

7 till + 9 — 6 + 247 — 2 till + 1 1 — 9 till + 1

Totalt

+ 30 till + 3 3

+

Livsmedelssektorn uppvisar — om storköpsbutikens omsättning inkluderas — en både värdemässig och volymmässig omsättningsökning. Medräknas däremot inte storköpsbutiken, tyder siffrorna på ungefär oförändrad eller något minskad omsättning jämfört med 1953. Branschgrupperna sjukvård och hygien samt beklädnad uppvisar volymmässiga

276 minskningar av storleksordningen 10 procent. Omsättningsutvecklingen inom hemutrustning tyder på en tredubblad omsättningsvolym. Omsättningsökningen inom gruppen faller i stor utsträckning på elektriska affärer och radiobutiker, vilket till en del kan förklaras av de vid denna tidpunkt stora inköpen av televisionsapparater i detta distrikt. Gruppen rekreation har haft en volymmässig omsättningsökning på uppskattningsvis 10 procent. Sortimentsutveckling Sortimentsstrukturen inom den egentliga delen av livsmedelsdetaljhandeln inom distrikt IV karakteriserades 1953 av ur sortimentssynpunkt klart avskilda delbranscher. Sjöberg ansåg, att denna uppdelning troligen kunde förklaras av de historiska betingelserna i området, såsom bebyggelsens struktur och de fram till år 1953 gällande lokala bestämmelserna beträffande försäljning av livsmedel, vilka i viss mån verkat konserverande på den existerande butiksstrukturen. Sjöberg var också av den uppfattningen, att den stora folktätheten gav större förutsättningar för en specialisering inom livsmedelsdetaljhandeln i detta område än i något av de övriga undersökta tätortsområdena. Som framgår av tabellen över nedlagda och nytillkomna butiker kan man knappast påvisa några entydiga tendenser till förändringar i riktning mot en mindre specialiserad butiksstruktur genom nedläggningar av specialiserade och nyetablering av icke-specialiserade butiker. I de specialiserade delbranscherna bageri, mjölk, frukt och fisk samt charkuteri har sammanlagt tre butiker lagts ned, medan två butiker tillkommit sedan föregående undersökningstillfälle. Inom speceri är motsvarande siffror tre nedlagda butiker samt en nytillkommen storköpsbutik.

De sortimentsförändringar som förekommit under perioden har emellertid gjort skillnaden mellan de olika delbranscherna mindre påfallande. I vissa fall överensstämmer sortimentet — efter vad som kan avgöras med ledning av det använda mätförfarandet — för någon eller några av butikerna i en delbransch med det normala sortimentet i en annan delbransch. Speceributikernas andel av den totala omsättningen inom livsmedelsdetaljhandeln har — oberoende om storköpsbutiken medräknas eller inte — minskat under perioden. Charkuteributikerna säljer en större del av livsmedlen, vilket också är fallet med frukt- och fiskbutikerna. Antalet sysselsatta h a r ökat i delbranscherna frukt och fisk samt charkuteri, men minskat i övriga delbranscher. 1953 var ingen av speceributikerna i distrikt IV av självbetjäningstyp. De flesta butikerna var också omsättningsmässigt så små, att endast en eller två av dem överskred eller kom i närheten av den minimiomsättning på 400—500 tkr, som brukar anföras som tumregel för att självbetjäningsbutiker skall löna sig bättre än manuella butiker. 1 Två av de större butikerna hade 1960 gått över till självbetjäningssystem. Dessutom hade en storköpsbutik tillkommit, men på grund av att den i många avseenden skiljer sig från övriga speceributiker kommer den i det följande att särbehandlas. Storköpsbutikens sortiment är begränsat till sådana varor som kunderna har möjlighet att köpa i större kvantiteter och sedan lagra själva. Karakteristiskt är att samtliga de undersökta varuslag, som finns att köpa i denna butik, är helt konsumentförpackade. 1 Jfr Persson, L., Självbetjäningsbutiker — traditionella butiker. FFI. Stockholm 1955. Stencil.

277 Beträffande livsmedelsdetaljhandeln i distrikt IV kan sammanfattningsvis sägas, att de specialiserade delbranscherna kommit att förmedla en större del av de i detaljhandeln försålda livsmedlen, men att samtidigt dessa butiker blivit mindre specialiserade i den meningen att de utökat sitt sortiment med en del varor, som 1953 endast fördes i andra delbranscher. Karakteristiskt för speceributikerna i distrikt IV är att tidningar och böcker, tobak samt textilvarugrupperna är mycket sporadiskt representerade. I övriga branscher är tillkomsten av fem nya el- och radiobutiker det mest frapperande draget. Vid intervjuerna i

Detaljhandeln

i distrikt

Vid 1953 års undersökning utvaldes detta område särskilt med hänsyn till att en studie av detaljhandeln i detta, då nyligen färdigställda bostadsområde till en storstad, kunde belysa den tendens till branschblandning eller varuspridning, som ansågs ha gjort sig gällande under de ca tio föregående åren. Området har en areal på 0,G4 km 2 spridd bebyggelse och ur handelssynpunkt klara gränser gentemot andra samhällen. Sjöberg ansåg distriktet vara i högre grad självförsörjande med detaljhandel än förorter byggda under 1940talet. Detaljhandeln med urvalsvaror var i stor utsträckning koncentrerad till ett särskilt samhällscentrum. Vissa inköp av dagligvaror torde emellertid ha skett inne i storstaden, huvudsakligen av förvärvsarbetande. Den 1/11 1953 uppgick folkmängden i distriktet till 7 956. Den 1/11 1959 hade folkmängden minskat med 4 procent till 7 630 innevånare, motsvarande en folktäthet på knappt 12 000 innevånare per km2.

några av dessa butiker uppgav ägarna, att ett mera »citybetonat» läge hade varit att föredra och att butikens förläggning till denna stadsdel var betingat av svårigheterna att komma över sådana centrala lägen. Omsättningsnedgången och minskningen i antalet butiker för mattor är också påfallande. På textilområdet har tre nya specialiserade butiker tillkommit inom barnoch dambeklädnad. Manufakturbranschen uppvisar i stort sett samma struktur som 1953 trots nedläggningar och nyetableringar. Antalet skobutiker har minskat från tre till en, samtidigt som omsättningen sjunkit kraftigt.

V — förort till storstad Nedlagda och nyetablerade butiker

Inom den undersökta delen av detaljhandeln var 1953 antalet butiker 37 stycken, jämfört med 36 stycken 1960. Fyra butiker — en färghandel, en elektrisk affär, en radioaffär och en fotoaffär — hade lagts ned sedan 1953, medan en butik med radio- och optiksortiment, en butik för barnkläder och en för barnoch damekipering tillkommit. Jfr tabell 13. De nya butikerna hade — med undantag av radio- och optikaffären — förlagts till förortens centrum. De nedlagda butikerna, med undantag av radioaffären, vars centralt liggande lokal övertagits av barnbeklädnadsbutiken, hade varit belägna på ett avstånd av mer än 400 meter från detta centrum. Av de 23 butikerna utanför livsmedelssektorn var 6 stycken 1960 lokaliserade utanför ortens samhällscentrum jämfört med 8 av 22 1953. Det är således tänkbart att innevånarnas inköp av varor andra än livsmedel kommit att förläggas till centrum i större utsträckning än vad planeringsmyndigheter och fö-

278 Tabell 13. Antal butiker i distrikt V Bransch I.

Antal 1953

Livsmedel Mjölk Frukt Fisk Specerier Tobak

Nedlagda

5 3 1 5 2

Nyöppnade

Antal 1940

—

5 3 1 5 2

—

16 II. Sjukvård och hygien Sjukvård Parfym Färg

777.

Hemulrustning Bosättning

1 1 3

1 1 2

—

1 1 2 1

Elektriska artiklar Radio

1 1 2

5 IV.

V.

Rekreation Blommor Böcker Cykel Foto

Beklädnad Textil Skor

retagare ursprungligen räknat med. Samhällscentrums inflytande kommer troligen att ytterligare förstärkas i och med öppnandet av det i centrum belägna begränsade varuhuset, som var under byggnad våren 1960.

Antalet sysselsatta var i det närmaste oförändrat mellan de bägge undersökningsåren — 117 år 1953 jämfört med 116 år 1960. Fördelningen på olika branschgrupper framgår av tabell 14.

1 1 2 1

37 Antal sysselsatta i olika branschgrupper

1 1 2 2

4 1 Totalt

1 1 1 1

6 1

1 4

3 I

36 Tabell 14. Antal sysselsatta i olika branschgrupper. Distrikt V Branschgrupp

1960 Livsmedel Sjukvård och hygien. Hemutrustning Rekreation Beklädnad

69,5 8,0 14,0 11,5 14,0

71,5 9,1 10,( 9,8 15,2

Totalt

117,0

116,(

Antalet sysselsatta har således olat inom branschgrupperna livsmedel, sjikvård och hygien samt beklädnad, men

279 minskat inom hemutrustning kreation.

och re-

OmsattningsulveckHng

Den totala omsättningssumman för den undersökta delen av detaljhandeln i distrikt V ökade från 9 063 tkr år 1953 till 11012 tkr år 1960, eller med 22 procent. Omsättningsförändringen inom de olika branschgrupperna framgår av tabell 15. Tabell 15. Beräknad förändring i real omsättning i olika branschgrupper 1952—59. Distrikt V

Branschgrupp

Livsmedel Sjukvård och hygien. Hemutrustning Rekreation Beklädnad Totalt

Omsättningsförändring i procent. Lägsta resp. högsta värde i förekommande fall — 2 -1-27 + 8 + 13 + 38 till + 50 +

4 till 4- 5

Livsmedelssektorn uppvisar en volymmässig omsättningsminskning, vilket får ses mot bakgrunden av att befolkningen minskat med 4 procent mellan de bägge jämförelseåren. Branschgrupperna sjukvård och hygien, hemutrustning samt rekreation uppvisar omsättningsökningar. Siffrorna för beklädnad tyder även på en betydande volymmässig expansion. Sortimentsutveckling

Den mest framträdande förändringen i sortiments- och omsättningshänseende i distrikt V har ägt rum i de butiker, som 1953 betecknades som mjölkbutiker. Redan 1953 var beteckningen mjölkbutik oegentlig såtillvida att dessa butiker förde ett stort antal varuslag inom varugrupperna matfett, ägg, ost, specerivaror, konserver samt smaksättning. För enkelhetens skull kommer de också att få denna benämning i det följande, trots

att 1960 endast två av dessa butiker klassificerades som mjölk- eller brödbutiker. Dessa butiker ökade mellan 1953 och 1960 kraftigt sin andel av omsättningen i den egentliga livsmedelsdetaljhandeln. Således tog 1960 mjölkbutikerna hand om 21 procent av den sammanlagda omsättningen i mjölk-, frukt- och fisksamt speceributikerna, medan motsvarande andel 1953 endast var 14 procent. Samtidigt har speceributikerna minskat sin andel från 80 till 71 procent, medan frukt- och fiskbutikerna ökat andelen från 6 till 8 procent. Sortimentet i mjölkbutikerna har under perioden utökats med ett avsevärt antal varugrupper, medan en minskning av sortimentet icke på någon punkt registrerats för en enda butik. De tre av dessa butiker, som 1953 icke förde djupfrysta varor, hade samtliga tagit upp denna varugrupp. De tre butiker, som utvidgat sitt sortiment mest, hade tagit upp kött- och charkuterivaror, grönsaker, sjukvårdsartiklar, rengörings- och putsmedel, toalettartiklar och hushållspapper. Var och en av varugrupperna färsk och annan fisk, borstar m. m. samt tobak var i åtminstone någon butik representerad i en sådan utsträckning att det motiverade beteckningen 2. Strukturen utanför den egentliga livsmedelssektorn uppvisar endast smärre förändringar mellan 1953 och 1960. Några mera påtagliga tendenser till ökad eller minskad branschblandning har inte kunnat påvisas. Tillskottet av två nya butiker i branschgruppen beklädnad har icke medfört någon nämnvärd ökning i antalet sysselsatta, som 1960 uppgick till 11 »/» jämfört med 11 år 1953. De bägge nystartade butikernas förläggning till samhällets centrum kan vara ett uttryck för att ett sådant affärsläge ansetts mera gynnsamt än ett perifert läge.

280 Omsättningen

per sysselsatt och antalet per 1 000 innevånare i de fem

Det nämndes i inledningen till områdesstudien att ett av studiens syften var att lämna data som i viss utsträckning skulle kunna tjäna som underlag för uppskattningen av förändringstakten i »omsättningen per detaljhandelssysselsatt» och i »antal per 1 000 innevånare detaljhandelssysselsatta». Det bör emellertid i detta sammanhang understrykas att en rad svårmätbara faktorer minskar möjligheterna att göra meningsfyllda jämförelser och generaliseringar på grundval av de framräknade uppgifterna. De fem distrikten är i princip utvalda utan att större hänsyn tagits till s. k. naturliga handelsområden, d. v. s. områden inom vilka detaljhandeln i stort sett tillgodoser innevånarnas behov av ett flertal varor. 1 Detta faktum innebär att den mot varje utvalt distrikts detaljhandel riktade efterfrågan bestäms icke enbart av innevånarna inom distriktet, utan också av innevånarna i de delar av handelsområdet som ligger utanför. Vid en jämförelse mellan olika distrikt i fråga om antalet detaljhandelssysselsatta per innevånare bör bland annat distriktens »självförsörjningsgrad» beaktas. Vid en jämförelse mellan två tidpunkter är man på motsvarande sätt intresserad av om förändringar i »självförsörjningsgraden» till en del kan ha medfört en mer eller mindre automatisk ökning eller minskning i antalet sysselsatta. Vidare kan inom konsumtionshuvudgrupper efterfrågans fördelning på för detaljhandeln arbetskrävande och mindre arbetskrävande varor avvika från de för hela landet normala. I den mån denna fördelning skiljer sig åt distrikten emellan, borde dessa skillnader beaktas vid distriktsvisa jämförelser. Förskjutningar i fördelningen mellan mer och mindre arbetskrävande varor skulle på

detaljhandelssysselsatta

distrikten liknande sätt tagas hänsyn till vid jämförelser i tiden. Avvikelser från den normala konsumtionsstrukturen har också betydelse för omsättningsjämförelser. Svängningar i efterfrågans fördelning på arbetskrävande och mindre arbetskrävande varor kan således påverka omsättningen per sysselsatt. Sådana avvikelser försvårar också omräkningar till konstant penningvärde, eftersom vikterna i prisindex baseras på normal konsumtionsstruktur.2 I denna studie har inte effekten av självförsörjningsgrad och efterfrågans fördelning kunnat analyseras. Uppgifterna beträffande omsättningen per sysselsatt och antalet detaljhandelssysselsatta per 1 000 innevånare torde emellertid i och för sig vara av intresse för arbetsmarknadsprognosen, fastän en så' dan analys icke har genomförts. Minskningen i antalet sysselsatta i distrikt I har ungefär motsvarat folkmängdsminskningen. Tabell 17 visar således att antalet detaljhandelssysselsatta per 1 000 innevånare varit i det närmaste oförändrat. Omräkningen av lanthandelns omsättning till konstant penningvärde är särskilt vansklig med hänsyn till det omfattande sortimentet. Omsättningen per sysselsatt torde emellertid ha ökat under perioden. I distrikt II, där befolkningen varit i det närmaste oförändrad, har antalet per 1 000 innevånare sysselsatta minskat från 53 till 48. Minskningen är att hänföra till huvudgrupperna livsmedel, 1 Se exempelvis: Arpi, G., Köpvanor, detaljhandelsområden och regionindelningar. FFImeddelande nr 58. Stockholm 1959. 2 Osäkerhetsgränserna i tabell 16 ger endast uttryck för ofullständiga omsättningsuppgifter, däremot inte för den felkälla som prisomräkningarna kan ha medfört.

281 Tabell 16. Omsättning

Huvudgrupp

i tkr per sysselsatt inom respektive distrikt och branschhuvudgrupp 1955 års priser

Distrikt I

Distrikt II

Distrikt I I I

Distrikt IV

Distrikt V

Landsbygd

Mindre tätort

Medelstor stad

Bostadsområde i större stad

Förort till storstad

1952 1959 19502 65,5 69,4 I. Livsmedel II. Sjukvård och hygien i III. Hemutrustning. i IV. R e k r e a t i o n . . . . i V. Beklädnad Totalt

66,5 68,4—73,9 85,3 88,8—93,4 55,6 60,1—61,2 104,5

101,6

i i 50,6 49,6—52,0 78,5 92,1—96,6 73,4 87,2—95,7 59,5 44,0 41,5—44,2 55,8 49,7 52,5 69,4—71,6 62,6

58,2 43,4 36,5 52,0

57,4 65,8 49,2 65,9—72,2

63,8 69,1 63,1 69,9—74,4 66,2 76,2—80,4 53,8 62,1—63,7 81,6

85,9—86,7

49,5 40,4—45,5 67,9 101,0 41,5 38,9 49,8 44,3—49,2

1 2

i

Uppgift kan av konfidentiella hänsyn icke publiceras. Omsättningsuppgifterna för distrikt II är hämtade från företagsräkningens material, som avser år 1950. Omsättningen per sysselsatt har framräknats med hjälp av sysselsättningsuppgifter från samma källa. hemutrustning samt beklädnad, för vilka också en ökning i omsättningen per sysselsatt registrerats. (Det bör observeras att jämförelseår beträffande omsättningen per sysselsatt för distrikt II är 1950, men 1953 för antalet per 1 000 innevånare sysselsatta.) Inom sjukvård och hygien har antalet sysselsatta ökat. Antalet sysselsatta per 1 000 innevånare för samtliga branscher i distrikt III minskade från 66 till 53 under jämförelseperioden, till stor del beroende på att motsvarande siffror för gruppen beklädnad minskade från 27 till 19. Denna branschgrupp visar också en betydande ökning i omsättningen per sysselsatt. Ökad försäljning per sysselsatt och i förhållande till befolkningen färre antal sysselsatta uppvisar också huvudgruppen hemutrustning. De sysselsatta inom livsmedelssektorn har inte ökat riktigt i samma takt som befolkningen, medan omsättningen per sysselsatt har ökat. Distrikt IV uppvisar 1960 ett större antal sysselsatta per 1 000 innevånare jämfört med förhållandena 1953, vilket får ses mot bakgrund av att distriktet 19—107668

under perioden blivit mera »city-betonat». Vidare har befolkningen minskat med 14 procent, vilket möjligen inneburit att vissa delar av detaljhandeln icke hunnit anpassa sig till de nya förhållandena. Ökningen i omsättningen per sysselsatt inom livsmedel kan helt tillskrivas den tidigare omnämnda storköpsbutiken — frånräknas denna, tyder uppgifterna på att omsättningen per sysselsatt varit oförändrad. Den mycket kraftiga ökningen i omsättningen per sysselsatt inom hemutrustning beror på de nytillkomna butikerna — de bestående butikerna uppvisar oförändrad eller minskad omsättning, övriga branschgrupper i distrikt IV uppvisar minskad omsättning per sysselsatt. Antalet per 1 000 innevånare sysselsatta i distrikt V ökade mellan jämförelseåren. Endast hemutrustning och rekreation uppvisar smärre minskningar. Distrikt V är det enda distrikt där livsmedelssektorn uppvisar minskad omsättning per sysselsatt. Kraftiga omsättningsökningar inom hemutrustning och beklädnad har emellertid medfört ökad omsättning för distriktet som helhet.

282 Tabell 17. Antal per 1000 innevånare detaljhandelssysselsa.ua och branschhuvudgrupp Distrikt I Huvudgrupp

Distrikt II Mindre tätort

Landsbygd

inom respektive

distrikt

Distrikt I I I

Distrikt IV

Distrikt V

Medelstor stad

Bostadsområde i större stad

Förort till storstad

n^m 1953

1960 I. L i v s m e d e l . . . . II. Sjukvård och hygien III. Hemutrustning IV. Rekreation . . . V. Beklädnad . . .

10,2

10,6

22,7

20,5

20,9

20,0

24,1

28,2

8,7

9,3

0,7

0,5

0,9 10,3 3,9 14,8

3,0 11,7 3,5 26,5

2,4 8,2 4,0 18,8

1,2 3,0 3,0 5,0

1,7 8,2 4,0 5,8

1,0 1,8 1,4 1,8

Totalt

11,3

1,5 9,5 4,1 12,4 48,0

65,5

53,4

36,3

47,8

14,7

1,3 1,3 1,3 2,0 15,2

0,5 11,0

52,5

1 Beträffande distrikt III har den befolkningssiffra för 1960 på vilken antalet detaljhandelssysselsatta slagits ut skattats med hjälp av befolkningsutvecklingen i ortens administrativa område. Antalet

sysselsatta per

Avsevärda skillnader mellan de fem distriktens genomsnittliga butiksstorlek — mätt som antalet sysselsatta per butik — förelåg 1953 såväl som 1960. Antalet sysselsatta per butik i den medelstora staden var således 3,5 jämfört med 2,2 för landsbygdsdistriktet. I den mindre tätorten minskade antalet sysselsatta per butik under sjuårsperioden, medan den större stadens bostadsområde uppvisade en ökning. I övriga distrikt har ingen förändring konstaterats. Antalet sysselsatta per livsmedelsbuTabell 18. Antalet

Huvudgrupp

I. L i v s m e d e l . . . . II. Sjukvård och hygien III. Hemutrustning IV. Rekreation . . . V. Beklädnad . . . Totalt

sysselsatta

butik

tik i den medelstora staden ökade kraftigt från 2,7 till 3,3 mellan 1953 och 1960. Motsvarande jämförelse i övriga distrikt ger vid handen att inga eller endast små förändringar ägt rum. Inom hemutrustning har såväl ökningar som minskningar förekommit. Särskilt anmärkningsvärt är att i den medelstora staden antalet sysselsatta per butik avsevärt minskat inom denna branschhuvudgrupp. Antalet sysselsatta per butik inom beklädnad har minskat i samtliga distrikt.

per butik i respektive distrikt och

branschhuvudgrupp

Distrikt I

Distrikt II

Distrikt I I I

Distrikt IV

Distrikt V

Landsbygd

Mindre tätort

Medelstor stad

Bostadsområde i större stad

Förort till storstad

2,2

2,2

3,4

3,3

2,7

3,3

2,3

2,5

4,3

4,5

3,0

1,8

3,0 3,3 2,3 2,7

2,7 2,8 2,4 2,4

2,7 4,1 2,1 5,1

2,8 2,8 2,3 5,0

4,0 1,8 2,5 2,1

3,2 3,9 3,2 1,9

2,6 2,8 1,9 2,8

2,4 2,5 2,0 2,2

3,1

2,8

3,5

3,5

2,3

2,6

3,2

3,2

2,0 2,2

2,2

283 Arbetstidens

fördelning

på olika kategorier av sysselsatta

i de fem

distrikten

flickor var hög, vilket sannolikt sammanhängde med att hemsändning av livsmedel var en vanlig företeelse i distriktet. Av den totala arbetstiden inom detaljhandeln i distrikt III föll en knapp tredjedel på familjemedlemmar. Männen svarade för 38 procent, kvinnorna för 56 och springpojkar och springflickor för 6 procent. Familjemedlemmarnas andel av arbetstiden i distrikt IV utgjorde 40 p r o cent och var avsevärt högre än i de övriga tätortsdistrikten. Männen svarade för en något högre andel än kvinnorna. I distrikt V däremot föll endast en dryg fjärdedel av arbetsinsatsen på familjemedlemmarna. Kvinnornas dominans var påfallande — de svarade för i det närmaste två tredjedelar av arbetstiden. Ingen springpojke eller springflicka registrerades i distriktet. Familjemedlemmarnas och männens andel av arbetstidsinsatsen var således högst i landsbygdsdistriktet, näst lägst i distrikt III och lägst i den moderna förorten. Distrikt II och IV utgjorde en mellangrupp. Arbetstidens fördelning på heltidssysselsatta och deltidssysselsatta framgår av tabell 20. I distrikt I—IV föll 87—

Sjöbergs undersökning från 1953 gick inte närmare in på detaljhandelns sysselsättningsförhållanden. Då syftet med 1960 års undersökning var att presenter a ett material, som kunde ge ledning beträffande sysselsättningsförhållanden, ansågs en redovisning av arbetstidens fördelning på olika kategorier av sysselsatta vara av intresse. Vid 1960 års undersökning ställdes därför frågor beträffande familjetillhörighet, kön, arbetstidens längd samt arbetsuppgift. Klassificeringen vid materialets sammanställning framgår av huvudet i tabell 19 och i tabell 20. De redovisade siffrorna avser förhållandena i april—maj 1960. Tabell 19 utvisar att i distrikt I — landsbygd — familjemedlemmarna svarade för den allra största delen av arbetsinsatsen, drygt två tredjedelar. Andelen manliga sysselsatta var jämförelsevis hög. Distrikt I var således det enda där de manliga sysselsatta svarade för mer än halva arbetstidsinsatsen. Endast en springpojke registrerades i detta distrikt. Arbetstidsinsatsen från familjemedlemmarnas sida i distrikt II uppgick till ungefär en tredjedel av den totala. Män och kvinnor svarade för ungefär samma andel. Andelen springpojkar och spring-

Tabell 19. Arbetstidens fördelning på olika kategorier av sysselsatta

Distrikt

I II III IV V

övriga sysselsatta (ej springpojkar o. springflickor)

Familjemedlemmar (ej springpojkar o. springflickor)

Springpojkar o. springflickor

Totalt

/o

o/ /o

/o

Kvinnor

/o

4,5 36,0 123,5 63,4 21,7

10,3 21,3 20,3 23,3 18,7

6,5 61,8 270,7 80,4 64,2

14,8 36,6 44,4 29,5 55,3

1,0 15,3 35,2 17,8

2,3 9,0 5,8 6,5

43,8 168,9 609,0 272,4 116,0

100 100 100 100 100

249,1

20,6

483,6

40,0

69,3

5,7 1 210,1

100 Män

/o

Kvinnor

/o

Män

19,5 41,5 108,9 56,7 18,3

44,5 24,6 17,9 20,8 15,8

12,3 14,3 70,7 54,1 11,8

28,1 8,5 11,6 19,9 10,2

244,9

20,2

163,2 | 13,5

0/

•

—

284 Tabell 20. Arbetstidens fördelning på hel- och deltidssysselsatta Mindre än halvtid

Heltid Distrikt

I II III IV V

Antal Antal per- arbetssoner dagar 39 150 542 238 95

/o

Antal Antal arperbetssoner dagar

Mer än halvtid

Halvtid

/o

Antal Antal arperbetssoner dagar

39,0 89,0 150,0 88,8 542,0 89,0 238,0 87,4 95,0 81,9

2 11 49 24 7

0,6 3,5 13,3 7,2 1,9

1 064 1 064,0 87,9

26,5| 2,2 218

1,4 2,1 2,2 2,6 1,6

7 28 99 53 31

89 procent av arbetstiden på de heltidssysselsatta, medan motsvarande siffra för distrikt V var 82 procent. Bland de

Förpackningsgradens I Sjöbergs undersökning ingick en studie av de konsumentförpackade varornas utbredning inom livsmedelsdetaljhandeln. Termen »konsumentförpackad vara» definierades som en vara, som var förpackad i för konsumenterna avsedda enheter redan vid ankomsten till butiken, oberoende av om varan förpackats hos fabrikant, grossist eller av en för flera butiker gemensam förpackningscentral. För att ange de förpackade varornas utbredning inom varje varuslag skapade Sjöberg termen »förpackningsgrad». Förpackningsgraden för ett varuslag uttrycktes i procent och angav andelen konsumentförpackade varor, beräknad p å omsättningen av varuslaget i fråga under tiden närmast före intervjuarens besök. Uppgift om förpackningsgraden i <Ie olika butikerna inhämtades vid intervjun genom frågor till butiksföreståndaren eller dennes ställföreträdare. En varas förpackningsgrad inom ett helt distrikt erhölls sedan genom att ett ovägt medelvärde för de vid intervjuerna erhållna procenttalen beräknades.

i de olika

/o

Antal Antal arperbetssoner dagar

distrikten Totalt

/o

Antal Antal per- arbetssoner dagar

/o

43,8 168,9 609,0 272,4 116,0

100 100 100 100 100

3,5 8,0 14,0 8,3 49,5 8,1 26,5 9,7 15,5 13,4

1 2 6 1 5

0,7 1,4 4,2 0,7 3,6

1,6 0,8 0,7 0,3 3,1

109,0

10,6

0,9 1 390 1210,1 100

9,0

49 191 696 316 138

deltidssysselsatta var halvtidsanställning den ojämförligt vanligast förekommande arbetstiden.

förändringar 1960 undersöktes med samma metod förpackningsgraden i speceri- och lanthandelsbutiker för sammanlagt 28 varuslag. Vid urvalet av varuslag undveks medvetet sådana varor som redan 1953 var helt konsumentförpackade. Då vissa av dessa varuslag av olika anledningar icke redovisades i Sjöbergs rapport, har beräkning av dessas förpackningsgrad för 1953 skett med hjälp av manuskriptmaterial. Resultaten av mätningarna framgår av tabell 21. Bland de varuslag, som vid bägge undersökningstillfällena utmärkte sig för jämförelsevis hög förpackningsgrad, märkes främst havregryn, senap, makaroner och kaffe. 1953 underskred emellertid förpackningsgraden för de bägge sist nämnda varuslagen i något fall 50 procent. Andra varuslag med hög förpackningsgrad 1960 men för vilka 1953 års siffror låg något lägre var mannagryn, hel kryddpeppar, rågmjöl, sirap, bitsocker, strösocker, pärlsockcr, plommon, russin samt pepparkakor. Ökning från relativt låg till »medel'

285 Tabell 21. Hur för packnings graden ändrat sig mellan 1953—60 för ett antal utvalda varuslag i speceri- och lanthandel Distrikt I

Distrikt II

Distrikt I I I

Distrikt IV

Distrikt V

1960 Havregryn Mannagryn Risgryn Hel kryddpeppar. . Sötmandel Makaroner Rågmjöl Potatismjöl Sirap Bitsocker Strösocker Pärlsocker Kaffe Plommon (torkade) Russin Jäst Islandssill Senap ( f ä r d i g ) . . . . Ägg Sveciaost Geléhallon Polkagrisar Potatis Färsk mjölk Färsk grädde Falukorv Rökt medvurst. . . Pepparkakor

96 8 0 45 2 95 51 6 56 51 23 54 99 18 48 0 0 73 0 0 0 0 0 1 0 0 40 37

100 32 4 62 51 99 82 19 82 92 42 100 100 79 87 84 0 88 0 32 43 51 12 74 70 0 51 76

94 18 0 100 1 33 83 3 71 53 25 58 62 0 24 0 0 100 0 0 0 100 100 0 0 78

99 85 46 100 41 83 100 79 93 98 74 90 87 58 74 100 0 100 0 0 96 96 1 100 100 12 40 100

98 65 0 98 30 98 62 40 79 65 59 66 94 3 52 3 4 93 0 8 15 34 0 0 0 5 8 82

100 95 61 99 86 100 96 84 96 98 98 96 98 96 97 100 4 98 9 35 90 96 65 60 100 4 55 92

98 43 0 93 25 72 98 7 59 65 67 61 38 1 38 0 12 93 0 0 16 12 0 25 0 92

100 88 40 94 62 86 99 76 93 90 93 87 60 76 87 100 11 97 10 17 87 89 27 89 87 32 55 91

100 100 40 100 20 100 100 64 100 100 100 100 100 0 60 0 2 100 19 1 0 75 0 96 92 40 40 70

100 100 98 100 98 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 21 100 78 58 100. 100 90 98 100 54 61 100

Median Aritmetiskt medium

13 29

66 58

21 36

86 68

37 41

96 79

25 36

87 72

73 61

100 91

hög» förpackningsgrad uppvisade risgryn, sötmandel, potatis och falukorv. Potatismjöl, jäst, geléhallon och polkagrisar var de varuslag som uppvisade den starkaste ökningen i förpackningsgrad. Dessa varuslag var i ett flertal distrikt helt oförpackade vid förra undersökningstillfället, medan en förpackningsgrad på 80—100 procent förekom i åtminstone några av distrikten vid 1960 års undersökning. Låga siffror vid bägge undersökningstillfällena registrerades för islandssill, ägg, sveciaost och falukorv. I distrikt V låg emellertid förpackningsgraden för de tre sistnämnda varuslagen över 50 procent vid den senaste mätningen.

Förpackningsgraden för färsk mjölk och färsk grädde är mera beroende av grossistens-mejeriets distributionspolitik än vad fallet är beträffande andra varuslag, vilket återspeglas i kraftiga skillnader dels mellan distrikt, dels mellan jämförelseåren. I de distrikt, som inte redan 1953 hade hög förpackningsgrad beträffande dessa varuslag, har en avsevärd ökning noterats. För att möjliggöra en direkt jämförelse mellan förpackningsgrad för samtliga undersökta varuslag distrikten emellan, har en »genomsnittlig förpackningsgrad» samt »medianvärde för förpackningsgrad» uträknats och redovisats i tabell 20. Eftersom vid beräkningarna

286 ingen hänsyn tagits till de olika varornas andel av försäljningen, kan dessa värden endast användas för grova jämförelser mellan distrikten. Det synes emellertid rimligt att med ledning av dem beteckna distrikt V som det distrikt, där speceributikerna uppvisade högsta förpackningsgraden de bägge åren. Distrikt III torde komma på andra plats, följt av distrikt II och IV, i vilka konsumentförpackningar förekommit i

ungefär likartad utsträckning. Den lägsta förpackningsgraden uppvisade lanthandeln i distrikt I. Tabellen ger också belägg för att de undersökta varuslagens förpackningsgrad ökat betydligt. Det förefaller däremot knappast vara möjligt att konstatera olikheter distrikten emellan i den hastighet med vilken utvecklingen mot konsumentförpackade varor gått mellan 1953 och 1960.

Sammanfattning Omsättningen per sysselsatt omräknad till konstant penningvärde i samtliga branscher ökade mellan jämförelseåren i alla fem distrikten. De i undersökningen använda beräkningsmetoderna — vilkas säkerhet tidigare diskuterats — tyder på att denna ökning varit av storleksordningen 10 procent under sjuårsperioden mellan undersökningstillfällena. Av de framräknade siffrorna framgår också att ökningen i realomsättningen per sysselsatt på det hela taget ökat snabbare inom branschgrupperna beklädnad och hemutrustning än inom livsmedel. Särskilt anmärkningsvärt är att det moderna förortsdistriktet (distrikt V) inom livsmedelssektorn uppvisar en minskning i realomsättningen per sysselsatt. I detta hänseende har alltså en viss utjämning ägt rum mellan förortsområdet och övriga distrikt. Skillnaden är emellertid fortfarande betydande. Eftersom inga beräkningar beträffande distriktens självförsörjningsgrad — d. v. s. i vilken mån distriktet kan sägas vara ett isolerat handelsområde — kunnat göras inom undersökningens ram, är det svårt att dra några slutsatser från uppgifterna om per 1 000 innevånare detaljhandelssysselsatta. Man skulle möjligen kunna göra antagandet att

självförsörjningsgraden för livsmedel — med undantag för distrikt IV — varit i stort sett oförändrad. Om detta varit det verkliga förhållandet, tyder siffrorna på att antalet inom livsmedel detaljhandelssysselsatta minskat i förhållande till antalet innevånare då befolkningen ökat eller varit konstant, men att proportionen ökat vid minskande befolkning. Siffrorna skulle således kunna ge visst belägg för att livsmedelsdetaljhandeln visar en viss tröghet i anpassningen till minskande befolkning. Materialet visar att antalet butiker i distrikten varit ungefär detsamma 1953 som 1960. 10—20 procent av de 1953 existerande butikerna har klassificerats som nedlagda. Med undantag av landsortsdistriktet har också antalet nyetablerade butiker utgjort 10—20 procent av de 1960 existerande butikerna. Med de använda kriterierna på nedlagda respektive nyetablerade butiker, kan det förutsättas att dessa nyetableringar medfört vissa utgifter för inredning av nya lokaler eller ombyggnad av gamla lokaler. Inga uppgifter om hur kapitalkrävande nyetableringarna varit eller om vem som stått för dessa kostnader har insamlats. Det är vidare troligt att vissa av de förändringar som klassificerats som sammanslagningar och

287 branschförskjutningar medfört liknande kostnader. Insamlade uppgifter tyder inte på att de nyetablerade butikerna i dessa distrikt generellt sett skulle i storlekseller omsättningshänseende skilja sig från äldre butiker. Ett undantag utgör dock härvidlag det äldre bostadsområdet (distrikt IV), där en nyetablerad butik inom livsmedel och några nytillkomna butiker inom hemutrustning kan sägas ha haft stor betydelse för helhetsbilden av distriktets detaljhandel. Skillnaderna i genomsnittligt antal sysselsatta per butik är betydande distrikten emellan, men förändringarna inom distrikten mellan år 1953 och år 1960 har varit jämförelsevis små. Beträffande sysselsättningsförhållandena finns endast uppgifter tillgängliga för 1960. Både familjemedlemmarnas och de manliga sysselsattas andel av den totala arbetstiden visade sig vara större på små orter och i det äldre bostadsområdet än vad fallet var för de bägge större distrikten. De deltidssysselsattas andel av arbetstiden utgjorde ungefär en tiondel, med undantag för den moderna storstadsförorten, där andelen var en femtedel. Utanför livsmedelssektorn h a r förändringarna i sortimentshänseende på det hela taget varit små. Undersökningen ger således inte belägg för att någon »branschblandning» av större omfattning skulle ha ägt r u m mellan jämförelseåren. Inom livsmedel har emellertid betydande sortimentsförändringar registrerats. Utvecklingen har gått i riktning mot sinsemellan likartade livsmedelsbutiker med brett sortiment. I viss utsträckning har butiker inom specialiserade delbranscher — särskilt då mjölkbutiker — lagts ned. Det mest markanta draget har emellertid varit att mjölkbutiker, bagerier, charkuteributiker,

fruktbutiker och speceributiker på många punkter vidgat sitt sortiment. För konsumenten innebär således förändringen ökade möjligheter att verkställa inköpen i ett litet antal butiker. Vid undersökningstillfället 1953 fanns livsmedelsbutiker av självbetjäningstyp endast i den moderna förorten samt i den medelstora staden. I förortsdistriktet var redan 1953 fyra av de fem speceributikerna av självbetjäningstyp, vilket också var förhållandet 1960. I den medelstora staden har självbetjäningsbutikernas antal ökat väsentligt — från 6 till 18 av 33 speceributiker. I den mindre tätorten och det äldre bostadsområdet fanns 1953 inga självbetjäningsbutiker, och de var också sparsamt företrädda 1960. Relationen mellan självbetjäningsbutiker och manuella butiker var således vid detta senare tillfälle 1:11 respektive 2 : 1 9 . I landsbygdsdistriktet tillämpade lanthandeln vid bägge undersökningstillfällena endast manuell betjäning. Intervjuarnas muntliga rapporter tydde emellertid på att de manuella butikerna i alla distrikt i stor utsträckning använde sig av hyllor utanför disken, från vilka kunden hade möjlighet att själv förse sig med varor. Gränsen mellan självbetjäning och manuell betjäning blir därför i viss mån flytande. Vid självbetjäning och »självservice» är det ofta en förutsättning att varorna är färdigförpackade. Att döma av de undersökta varuslagen h a r förpackningsgraden ökat mycket starkt under jämförelseperioden. Skillnaden i förpackningsgrad mellan å ena sidan det moderna förortsdistriktet och övriga distrikt — som 1953 var mycket betydande — har minskat. Beträffande de undersökta varorna kan konstateras, att förpackningsgraden 1960 var så hög, att möjlighet inte finns till en lika snabb expansion på konsumentförpacknings-

288 området under nästkommande sjuårsperiod. Det bör emellertid understrykas att endast sådana varuslag som inte redan tidigare var helt konsumentför-

p a c k a d e har utvalts, varför jämförelsen t e n d e r a r att överdriva utvecklingstakten.

BILAGA 5

Kreditmarknadsmatriser för åren 1955—60 Av fil. kand. Erik L.

Den kalkyl över kreditmarknadens utveckling 1960—65, som redovisats i appendix B, h a r föregåtts av en analys av material för tidigare år. Kreditmarknadsmatriser för åren 1955—60 har sammanställts. Dessa redovisas här tillsammans med en arbetsbeskrivning.* J.

Arbetsbeskrivning

I. Sektorindelning

Följande sektorer har särskilts. Banker 1. Biksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker (sparbanker, postsparbanken, postgirokontoret och jordbrukskasseorganisationen). Försäkringsinrättningar 4. Enskilda försäkringsinrättningar (samtliga försäkringsbolag utom sockenbolag enligt »Enskilda försäkringsanstalter» samt Sveriges kommunalanställdas pensionskassa). 5. Offentliga försäkringsinrättningar (riksförsäkringsverket och allmänna pensionsfonden). Realsektorer 6. 7. 8. 9. 10. II.

Staten Kommuner Bostäder Företag (restsektor) Hushåll Utlandet.

Karlsson

II. Finansobjekt

1. Vilka finansobjekt har analyserats? Fullständig redovisning för de olika realsektorernas kapitalanskaffning mot aktier och obligationer har varit möjlig att lämna (företagens och hushållens placeringar i dessa värdepapper h a r dock ej kunnat hållas isär). Ifråga om staten (riksgäldskontoret) föreligger vidare fullständig redovisning av kapitalanskaffningen mot även andra finansobjekt, övriga sektorers kapitalanskaffning mot annat än aktier och obligationer är ofullständigt analyserad såtillvida att endast de lån som lämnats av banker och försäkringsinrättningar samt i viss utsträckning av stat och kommun specificerats. Uppgifter om kommersiella krediter saknas helt. Dessa liksom a n d r a oredovisade lån, företrädesvis mellan företag och hushåll, ingår netto i residualerna, vilka också innehåller statistiska fel, inklusive sådana som sammanhänger med svårigheten att korrekt avgränsa olika sektorer. Primärmaterialet, väsentligen bestående av uppgifter i årsredovisningar för banker och försäkringsinrättningar samt obligations- och aktiestatistiken, innehåller vissa finansobjekt, som ej kunnat sektorindelas. De största beloppen härvidlag utgörs av upplupna ej betalade räntor (i vissa fall, såsom för skattkammarväxlar, i förskott mottagna ränt o r ) . Beloppen h a r odelade förts till 1 Beräkningarna har utförts av författaren i samråd med docent Börje Kragh.

290 restsektorn. De kommungaranterade lån, vars ändamål ej kunnat preciseras, har dock förts till bostadssektorn. För 1960 är vissa uppgifter preliminära. 2. Hur har beloppen för finansobjekten beräknats? Obligationsbeloppen har beräknats som differensen mellan nominella ställningsuppgifter. Uppgifterna för lån har kalkylerats fram som differensen mellan bokförda belopp, korrigerade med beräknade upp- och nedskrivningar. Aktieuppgifterna utgör kontanta nettoköp respektive nettoförsäljningar utom ifråga om banker för vilka beloppen räknats fram på samma sätt som för lån. övriga finansobjekt har beräknats som okorrigerade differenser mellan bokförda ställningsuppgifter. Bruttoredovisning i den meningen att upplånat och återbetalat belopp redovisas var för sig förekommer ej, men däremot h a r i bearbetningen av primärmaterialet förändringarna av sektorernas tillgångs- och skuldposter alltigenom hållits isär. Transaktioner som påverkat tillgångsposterna har betraktats som utlåning (positiv eller negativ) och transaktioner som påverkat skuldposterna som upplåning (positiv eller negativ). I följande tabeller redovisas utlåning och upplåning i enlighet härmed på ett undantag n ä r : tabell B, kol. a—c och f—g, innehåller nettoberäknade upplåningsuppgifter (upplåning minus utlåning, jfr n e d a n ) .

III. Förklaringar till enskilda poster i tabellerna

Tabell A Rad 1. Det finansiella sparandet för sektorerna staten, kommunerna, företagen, hushållen och utlandet h a r erhållits ur nationalräkenskapen; från företagens

finansiella sparande har dock dragits bostadssektorns och bankernas finansiella sparande, som här särredovisas. Bostadssektorns finansiella sparande h a r satts lika med denna sektors upplåning med omvänt tecken, och bankernas finansiella sparande har beräknats som differensen mellan bankernas utlåning och upplåning. Rad 2—3. Realsektorernas utlåning och upplåning inbördes redovisas i raderna 2 och 3, exklusive företagens och hushållens köp eller försäljning av aktier och obligationer (jfr definitionen nedan av kreditmarknaden). Grängesbergsbolagets försäljning av LKAB-aktier till staten har dock lagts in i rad 2. Rad 4. Residualerna innehåller kommersiella krediter samt annan icke särredovisad kreditgivning och dessutom statistiska fel. Rad 5. Det monetära sparandet är definierat som differensen mellan utlåning på kreditmarknaden (rad 6) och upplåning på denna (rad 7). Det utgör även summan av det finansiella sparandet och nettot mellan upplåningen hos realsektorer och utlåningen till dessa samt den upplåning som illustreras av residualerna. Rad 6—7. Kreditmarknaden är definierad som bankernas och försäkringsinrättningarnas utlåning och upplåning samt företagens och hushållens köp och försäljning av aktier och obligationer. Till obligationer räknas här inte blott vanliga räntelöpande obligationer utan även premieobligationer, sparobligationer, skattkammarväxlar, statsskuldförbindelser och förlagsbevis. Kol. e. Hushållssektorn har utformats med ledning av denna sektors finan-

291 siella sparande enligt nationalräkenskapen och personliga och diverse krediter hos affärsbanker enligt Svenska bankföreningens novemberundersökningar. Det monetära sparandet har satts lika med det finansiella sparandet och upplåningen på kreditmarknaden (exkl. bostadslån, vilka ingår i uppgifterna för bostadssektorn) lika med de personliga och diverse krediterna hos affärsbankerna. Utlåningen på kreditmarknaden har redovisats som summan av det finansiella sparandet och upplåningen på kreditmarknaden.

Kol. h, rad 4—5. Uppgifterna innehåller det finansiella sparandet hos försäkringsinrättningarna samt företagens och hushållens utlåning till försäkringsinrättningar, exkl. nettoköp av försäkringsbolagens aktier. Kol. h, rad 7. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av obligationer (vad som innefattas i begreppet obligationer se förklaringar ovan till tabell A, rad 6—7). Kol. h, rad 8. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av aktier.

Tabell B Uppgifterna i tabellens summarad knyter för kolumnerna a—c och f—g an till uppgifterna i motsvarande kolumner i tabell A, rad 5, och för kolumnerna d—e till uppgifterna i motsvarande kolumner i tabell A, rad 7. Detta innebär, att upplåningen för samtliga sektorer utom företag och hushåll beräknats som nettokapitalanskaffning (upplåning minus utlåning), medan företagens och hushållens upplåning ej nettoberäknats i denna mening. Här följer några anmärkningar till vissa av tabellens uppgifter. Kol. g, rad 1—3 och 8. Till bankernas interna transaktioner har som minusposter förts deras finansiella sparande. Kol. g, rad G. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av förlagsbevis, emitterade av affärsbanker. Kol. g, rad 7. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av aktier, emitterade av affärsbanker och försäkringsbolag. Kol. h, r a d 1—3. Uppgifterna innehåller förändringen av företagens och hushållens fordringar på inlåningsräkningar samt även annan utlåning till banker, exkl. nettoköp av bankernas förlagsbevis och aktier.

Tabell C Uppgifterna i tabellens summarad är totalt lika med summan av uppgifterna i tabell A, rad 7. Nedan redogörs för de olika kolumnernas innehåll. Kol. a. Statsobligationer innefattar svenska statens räntelöpande obligationer, premieobligationer, sparobligationer, skattkammarväxlar och statsskuldförbindelser. Kol. b. Kommunobligationer innefattar svenska kommuners egna obligationer, ej kommunala företags. Kol. c. Hypoteksobligationer innefattar stadshypotekskassans, bostadskreditkassans och svenska hypoteksaktiebolags obligationer. Kol. d. Industriobligationer innefattar svenska industri-, kraftverks- och trafikföretags obligationer och förlagsbevis. Kol. e. Aktier innefattar alla privata svenska bolags aktier utom bank- och försäkringsbolags. Kol. f. Reverslån m. m. innefattar alla andra svenska finansobjekt än aktier och obligationer. Kol. g. Utländska finansobjekt innefattar bankers och försäkringsinrättningars utlåning till utlandet mot alla slag av finansobjekt samt företagens och hushållens nettoköp av utländska aktier och obligationer.

292 2. Tabell

A.

Kreditmarknads

Sektor för delning

matriser

av finansiellt

och monetärt

sparande

Miljoner kronor a. Staten b. Kommuner År 1955 1. Finansiellt sparande. 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande. . 6. Utlåning på kreditmarknaden ( — ) . . . 7. Upplåning på kreditmarknaden År 1956 1. Finansiellt sparande. 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande. . 6. Utlåning på kreditmarknaden (-—). .. 7. Upplåning på kreditmarknaden År 1957 1. Finansiellt sparande, 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande. . 6. Utlåning på kreditmarknaden ( — ) . . . 7. Upplåning på kredit marknaden År 1958 1. Finansiellt sparande. 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande. . 6. Utlåning på kreditmarknaden (—). . . 7. Upplåning på kreditmarknaden År 1959 1. Finansiellt sparande. 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande. . 6. Utlåning på kreditmarknaden ( — ) . . . 7. Upplåning på kreditmarknaden

c. Bostäder

d. Företag

-2 463

925 22 164

22 0 66

0 951 0

35 14 463

- 1 512

1 512

127 1 044

• 246

22 25 365

890 890 0

2 204

2 560

2 806

2 169

53 12 430

843 843 0

-2 521

34 0 96

0 838 0

29 21 729

— 54

- 268

-1 039 50 - 314

0 0 86

-1 571

- 508

2 079

2 169

1 138

2 074

3 551

3 767

-2 598

2 676

0 852 0

110 0 524

- 1 683

0 1 683

-1 746

0 1 746

40 13 296

889 889 0

2 676

— 1 380 — 2 623

4 611

4 923

2 155

• 316

28 — 10 — 422

713 713 0

2 155

— 124

2 223

— 112

4 500

4 816

-2 641

-1 029 - 133 - 36

22 0 156

0 874 0

310 18 302

-1 152

-1 767

2 311

2 311

263 Summa

833 38 203

e. Hus- f. Uthåll landet

2 317

1 767

3 038

1 510

1 017 125 281

14 0 12

0 869 0

256 24 654

49 22 361

698 698 0

2 169

1 973

— 4 478 — 2 156

6 930

2 169

7 287

2 046

0 2 046

1 529

2 396

2 082

293 forts, på tabell A a. Staten År 1960 169 1. Finansiellt sparande . . . 2. Utlåning (—) — 810 3. Upplåning — 19 4. Residual — 438 5. Monetärt s p a r a n d e . . . . — 1 098 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 81 7. Upplåning på kreditmarknaden 1017

Tabell B. Upplåning

b. Kommuner

d. Före- e. Hushåll tag

c. Bostäder

— 179 — o 024 — 22 0 0 715 139 0 — 62 — 2 309 — 232 0 294 2 309

— 1 492 245 — 48 508 — 787

3 664

3 664

— 1 125 — 3 764 1 912

f. Utlandet

448 — 5 — — 66 — 209 178 —

b. c. Bo- d. Fö- e. Hus- f. Ut- g. Ina. KomStaten muner städer retag håll landet ternt

4 246 173 — 20 211 133

3. Andra banker 4. Enskilda försäkrings314 inrättningar — 47 0 31 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden. . 9 — 15 0 0 7. Aktiemarknaden 447 592 8. Summa År 1957 1. Riksbanken 2. Affärsbanker. 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden.. 8. Summa

5 645

på kreditmarknaden med fördelning på låntagande och långivande sektorer Miljoner kronor

År 1955 1 677 1. Riksbanken 2. Affärsbanker — 210 54 3. Andra banker — 45 — 31 4. Enskilda försäkringsinrättningar 226 156 0 36 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden.. 4 269 7. Aktiemarknaden 0 0 917 8. Summa 220 År 1956 1. Riksbanken

414 582 582 0 414

— 191 — 5 231

Låntagande sektor Långivande sektor

g. Summa

251 — 1 815 — 88 160 75 343 — 25 49 0 2 — 31 0 0 1 571 — 21

h. Summa »inlåning» från företag och hushåll

15 15 145 — 312 — 107 1010 95

— 42 — 488 337 40 84 0

178 — 53 1113

242 0 26 (158) 224 — 107

— 18 — 20 0 1 — 24 — 216 — 2 56 — 46 — 246

892 37 95 (212) 2 474

— 60 — 39 543 36 — 95 813 39

48 22 275 — 350 74 0

221 562 1270

346 306 7 0 34 — 36 0 (233) 1 683 539 — 95

3 — 2 3 0 6 — 31 0 — 2 262 — 216

920 41 — 33 (231) 3 212

50 214 — 53 163

21 — 43 274 — 381 42 0

318 1129 1374

376 352 0 0 72 — 46 0 141 1 746 898 — 53

— 14 1 0 — 5 6 — 20 4 — 23 174 — 312

1033 44 — 17 122 4 003

306 0 36 0 1 512

40 348 934

294 forts, på tabell B Låntagande sektor Långivande sektor

År 1958 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa År 1959 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa År 1960 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa Tabell

C. Upplåning

b. a. d. Fö- e. Hus- f. Ut- g. InKom- c. BoStaten muner städer retag håll landet ternt

340 — 7 — 22 556 — 9 239 157 106 961 105 3 — 9 0 1 152

84 542 37 0 5 47 0 0 216 1 767

— 16 895 243 321 0 — 4 90 1 529

398 0 — 4 — 13 676 — 14 455 1451 674 143 1 226 139 247 88 453 3 35 3 54 — 41 36 0 0 0 2 046 211 2 169

375 3 — 39 166 2 082

1 171 9 85 — 647 — 237 308 — 528 14 1297

— 6 1032 144

333 142 627 0 1 098

294 81 91 276 1 912

—

92 345 99 195 85 79 0 0 62 2 309

89 — 186 50 — 40 0 — 113

198 1759 1354

20 12 0 0 — 28 — 1 — 7 12 124 — 316

1084 40 10 95 4 540

— 173 — 43 501 — 412 0 — 31

165 2 840 2 151

29 — 19 0 2 — 13 53 4 45 300 — 357

1173 40 50 215 6 634

328 — 364 — 537 — 63 0 — 13

1223 — 44 914

18 — 26 0 0 11 13 2 39 — 178 — 414

1056 517 906 317 4 889

h. Summa »inlåning» från företag och hushåll

på kreditmarknaden med fördelning och långivande sektorer Miljoner kronor

på

finansobjekt

Finansobjekt Svenska Långivande sektor

År 1955 1. Riksbanken . 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa

finansobjekt g. Ut-

f. Revers- ländska a. Stats- b. Kom- c. Hypo- d. Indufinansmu nstriteksobligalån objekt obliga- obliga- obliga- e. Aktier tioner m. m. tioner tioner tioner

h. Summa

804 — 229 — 45

0 — 23 2

15 177 28

0 11 —6

0 58 0

15 — 435 1 033

— 45 31 0

789 — 410 1 012

226 0

52 0

167 0

24 0

50 0

411 36

— 18 0

912 36

— 24

1 025

— 2 — 58

(156) 2 806

(158) (266)

1 060

295 forts, på tabell C Finansobjekt Svenska finansobjekt Långivande sektor

År 1956 1. Riksbanken . 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemark-

g. Utf. Revers- ländska a. Stats- b. Kom- c. Hypo- d. Indumu nteksstrifinanslån e. Aktier obligaobliga- obliga- obligaobjekt m.m. tioner tioner tioner tioner

h. Summa

18 309 0

420 982

501 192 211

0 39 52

— 60

0 35 14

0 10 4

— 39

125 139

— 47 0

55 0

166 0

38 0

56 0

651 38

— 15

— 36

(233) (303)

759 821 160

0 22

40 318 134

0 31 58

0 5 2

1 033

45 0

510 49

8. Summa Ar 1957 1. Riksbanken . 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa Ar 1958 1. Riksbanken . 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa Ar 1959 1. Riksbanken . 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa

— 7

343 0

— 35 0

139 0

44 0

— 31

— 46

2 085

— 51

141 193

— 473

— 4

— 22

555 157

28 50

182 186

0 60 47

105 553

— 32 — 1

264 0

6 0

— 4

90 164

398 676 674

0 7 3

— 4

0 107 18

— 23 — 1

210 0

— 16

— 3 54

— 41

— 39

2 046

— 55

—

376 73

272 798

1 218 917 38

— 2 0

— 31

—

— 2

(231) 3 767

1 720

50 159

— 87

249 0

1 605 1 380

— 14

1 032

— 20

—

— 23

1 801

4 923

0 2 5

— 16 1 062

85 166 0

— 430 1 983 1 507

67 0

642 38

20 0

1 072

— 28

— 7

2 716

4 816

— 13 1 699 1457

— 6

— 14 — 1

488 0

3 339 2 224

71 0

674 39

— 19

1 144

— 13 166 222

3 856

4 454

—

3 170

7 287

296 forts, på tabell C Finansobjekt Svenska Långivande sektor

År 1960 1. Riksbanken . 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden 8. Summa

finansobjekt

g. Utb . K o m - c. Hypo- d. Induländska a. Statsf. Reversmunteksfinansstriobligae. Aktier lån obj ekt obliga- obliga- obligationer m. m. tioner tioner tioner

h. Summa

1 090 — 644 — 528

0 — 21 25

85 68 234

0 12 53

0 5 0

— 6 1 322 1 198

328 — 346 0

1 497 396 982

333 142

— 19 18

149 178

— 34 81

81 0

554 98

18 0

1 082 517

2 13

278 5 645

1 020

KU N G l

276 362

3 166

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Systematisk förteckning (Siffroras inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3] Socialdepartementet Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6] Finansdepartementet Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960 —1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1 - 5 . [11] Ecklesiastikdepartementet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet [5] Jordbruksdepartementet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2] Inrikesdepartementet Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. [4] Kommunal beredskap. [7]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1962